Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att göra det möjligt att båtar som inte försvaret behöver kan användas till att tillgodose sjöräddningens framtida behov av båtar.
Om du hamnar i nöd i närheten av svenska kusten och får iväg ett nödanrop tar det i medeltal 44 minuter innan du blir räddad. Om du befinner dig på internationellt vatten tar det 86 minuter. Det är betydligt snabbare än den tidsgräns som regeringen satt upp på tre respektive sex timmar.
Närmare 1.000 frivilliga och ideellt arbetande sjöräddare arbetar i dag på Sjöräddningssällskapets olika verksamhetsplatser i Sverige. Sjöräddningssällskapet är inblandade i närmare 70 procent av alla sjöräddningsinsatser som sker i Sverige. Sjöräddningssällskapet gör en ovärderlig samhällsinsats.
Under 2002 räddade sällskapet över 100 personer från att omkomma och över 2.000 från allvarliga lägen till sjöss. Man räknar med att Sjöräddningssällskapet sparar staten årliga utgifter på 500–700 miljoner kronor. Och, ett räddat människoliv är inte möjligt att värdera i pengar.
Sjöräddningssällskapet disponerar sedan några år först tre och sedan ytterligare sju av försvarets stridsbåtar, med det villkoret att Sjöräddningssällskapet står för drift och underhåll. Detta har Sällskapet skött utan anmärkning. Pengarna till detta har samlats in ideellt på olika sätt. Lånet av båtar från försvaret gjordes möjligt genom att regeringen beslöt att göra ett undantag från den s.k. anslagsförordningen.
Nu har Försvarsdepartementet föreslagit att sammanlagt 2,5 miljoner kronor i hyra för båtarna skall tas ut, varje år. Det är obegripligt för mig, och förmodligen för alla de skattebetalare som är det minsta insatta och engagerade i den verksamhet som Sjöräddningssällskapet bedriver.
Skattebetalarna har, såvitt jag förstår, redan betalat båtarna en gång. Det är heller inte så att försvaret behöver båtarna. Alternativet blir förmodligen att båtarna läggs i malpåse. Detta är slöseri med gemensamma medel. I värsta fall kommer kanske båtarna i stället att avyttras vid någon framtida överskottsförsäljning.
Om detta går igenom kommer Hasslö, Holmsund, Karlstad, Piteå och Hjälmaren att stå helt utan räddningsbåtar. Fårö, Vaxholm, Trosa, Arkösund och Strömstad får reducerad kapacitet.
I mitt eget hemlän, Blekinge, blir resultatet att stationen på Hasslö läggs ned. Att samla in 250.000 kronor extra varje år per båt, är inte realistiskt. Definitivt inte för en båt som medborgarna redan betalat.
Enligt försvarsbeslutet 2000 skall överskottsmateriel i första hand nyttjas för internationella humanitära biståndsinsatser, inom de frivilliga försvarsorganisationerna, till militärt säkerhetsfrämjande materielsamarbete samt för att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred. Under det senare ändamålet kan olyckor till sjöss sorteras in. Det bör därför vara möjligt att Försvarsmakten skänker båtar som man inte behöver till Sjöräddningssällskapet.
En alternativ lösning är att Försvarsmakten överlåter de aktuella båtarna till Sjöfartsverket. Sjöfartsverket har huvudansvaret för sjöräddningen. Sjöfartsverket kan sedan låta Sjöräddningssällskapet disponera båtarna.
Det är av stor vikt att Sjöräddningssällskapet även i fortsättningen har möjlighet att använda de båtar som försvaret inte behöver. Till gagn för människor som råkar illa ut på sjön. För att rädda liv och egendom.
|
Stockholm den 16 juni 2003 |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |