Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om allmän värnplikt för kvinnor.
Av tre anledningar bör värnplikten göras verkligt allmän. Män och kvinnor bör vara likställda under lagen, kompetensen inom försvaret bör breddas och alla könsrollsbevarande institutioner i samhället bör motverkas.
Mäns och kvinnors plikter måste likställas. Det sägs vara svårt för kvinnor att hinna med allt, skaffa utbildning, jobb och barn innan de fyller 40. Med värnpliktstjänstgöring skulle kvinnor endast bli ett år äldre innan detta kan påbörjas. Vad säger att män inte har en likvärdig agenda? Varför skall kvinnor ges denna särbehandling?
Urvalet till värnplikten borde ske bland de 100 000 ungdomar som finns i varje årsklass, förutsatt att försvaret verkligen vill ha de bästa. Försvarsmakten ska på regeringens uppdrag se över möjligheten att även kvinnor skall få mönstra. I dag mönstrar hela de manliga årsklasserna på omkring 50 000 pojkar, men bara 14 000–16 000 gör sedan värnplikt. 100 procent av urvalet skulle ge det mest kompetenta urvalsunderlaget.
Det sägs finnas praktiska invändningar, till exempel kostnadsökningar. Detta är märkligt eftersom kostnaden för att låta även kvinnor mönstra endast skulle uppgå till tre procent av den totala försvarsbudgeten. Av de män som mönstrade var inte ens hälften tillräckligt bra för att kunna tas ut till militärtjänstgöring. Av dem som bedömdes lämpade för militärtjänst, ca 23 600, togs år 2001 hela 76,4 procent ut. Detta visar enligt Värnpliktsrådet att det är en myt att lumpen är så gott som frivillig. Den som är bra nog blir också uttagen. Om även kvinnor skulle ges möjlighet att mönstra skulle ett större antal lämpliga värnpliktiga tas ut. Större rekryteringsunderlag underlättar att få rätt person på rätt plats inom försvaret.
Att bara män gör värnplikt konserverar och reproducerar könsroller. Det behövs fler kvinnor i försvaret för att bryta upp föreställningar om män och kvinnor. Föreställningen om att soldater är män är gammalmodig och måste förändras. De regementen som har kvinnliga värnpliktiga rapporterar mycket positiva erfarenheter. En blandad könsfördelning motverkar den stereotypa jargongen.
En balanserad könsfördelning är grundläggande för att uppnå jämställdhet. Det är fel och diskriminerande att stänga ute kvinnor från militärtjänstgöring och andra arenor. Men det är också fel att ge kvinnor förtur.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Patrik Norinder (m) |
Henrik Westman (m) |