Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning för att analysera formerna för styrning och finansiering av försvaret.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i kommande budgetpropositioner redogör för utvecklingen i försvaret jämfört med utvecklingen i andra jämförbara europeiska länder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i kommande budgetpropositioner informera riksdagen om vilka materielobjekt och anläggningar samt vilken forskning och teknikutveckling som ingår i bemyndiganderamen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i kommande budgetpropositioner redovisar kostnaderna för internationella truppinsatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i kommande budgetpropositioner redovisa Försvarsmaktens omfattning i grundorganisationen vad avser antalet värnpliktiga, antalet regementen och deras förmåga.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av organisationen inom Försvarsdepartementet för att bättre kunna genomföra analyser, uppföljning och utvärdering.
Riksdagens revisorer riktar skarp kritik mot regeringen för att den inte på ett tillfredsställande sätt har förmått redovisa verksamheten i försvaret för riksdagen. Revisorerna framhåller också att styrningen av Försvarsmakten är oklar. Kristdemokraterna instämmer i stora delar i revisorernas kritik. Vi delar revisorernas åsikt om att en utredning snarast bör tillsättas för att analysera formerna för styrning och finansiering av försvaret.
Med den knapphändiga redovisning som regeringen årligen lämnar till riksdagen har riksdagen mycket begränsade möjligheter att påverka försvarets inriktning och omfattning. Regeringens beskrivningar av försvarets verksamhet, som görs i budgetpropositionen, är endast beskrivande och relateras inte till några klart angivna mål för försvaret. Riksdagens inflytande över försvarets inriktning och verksamhet är därmed begränsad. Vi anser att redovisningen har varit alltför knapphändig och bristfällig. Återrapporteringen till riksdagen bör vara kontinuerlig och ange hur ställda krav uppnås. Vi anser att kommande budgetpropositioner bör innehålla en redogörelse för utvecklingen i försvaret de senaste åren samt en jämförelse med utvecklingen av försvaret i andra jämförbara europeiska länder.
Det grundläggande styrinstrumentet som riksdagen har till förfogande är tilldelning av ekonomiska medel till Försvarsmakten. Med detta relativt trubbiga styrinstrument har riksdagen enbart kunnat påverka fördelningen av ekonomiska resurser mellan förbandsverksamhet och materiel.
Eftersom Försvarsmaktens uppgifter har förändrats med större internationella åtaganden anser vi att regeringen i kommande budgetpropositioner separat måste redovisa kostnaderna för internationella truppinsatser. Vi anser också att regeringen klart bör ange vilka materielobjekt och anläggningar samt vilken forskning och vilka teknikutvecklingar som ingår i bemyndiganderamen.
Grundorganisationens omfattning vad avser antalet värnpliktiga, antalet militära förband och deras förmåga bör också i framtiden redovisas för riksdagen i budgetpropositionen.
En stor brist i budgetpropositionen är också att den helt saknar omvärldsanalyser. Något som enligt vår mening borde vara en självklarhet.
Enligt vår mening har inte heller regeringen på ett godtagbart sätt förmått styra försvaret. Resultatstyrning innebär att statsmakten ska formulera mål och resultatkrav. Försvarsdepartementet har istället i hög utsträckning detaljstyrt försvarsmyndigheterna, vilket har medfört stora svårigheter för regeringen att ta ansvar för de övergripande försvarsfrågorna.
Inför viktiga beslut är regering och riksdag beroende av beslutsunderlag från Försvarsmakten. Kristdemokraterna delar revisorernas uppfattning om att Försvarsmakten i stor utsträckning styr sig själv. För att tillgodose riksdagens och allmänhetens behov av insyn behöver informationen från Försvarsmakten kunna analyseras, värderas och kommenteras. Regeringen borde, enligt vår mening, med jämna mellanrum genomföra fördjupade granskningar av hur försvarsmyndigheterna fungerar och samverkar.
En stor del av handläggartjänsterna vid Försvarsdepartementet bemannas av officerare och annan personal rekryterad från försvarsmyndigheterna. Detta system med växeltjänstgöring motverkar Försvarsdepartementets oberoende ställning i förhållande till Försvarsmakten. Uppenbara risker finns att officerarnas växeltjänstgöring i Försvarsdepartementet leder till att Försvarsmakten istället styr Försvarsdepartementet. För att eliminera den risken menar Kristdemokraterna att Försvarsdepartementet bör få ökade resurser och ökad kompetens. Sakkunnig personal bör tillföras från annat håll än Försvarsmakten. Försvarsdepartementet behöver framför allt stärkas med analytisk och strategisk förmåga.
Vi anser att inte heller Försvarsmakten har haft förmågan att styra sig själv. Oklara ansvarsförhållanden och regler inom Försvarsmakten har gjort att överbefälhavaren inte förmått vara den sammanhållande kraften i försvaret. Enligt vår mening bör möjligheten att tillföra civila ekonomer till Försvarsmakten aktualiseras. Av allt att döma verkar inte heller internrevisionen fungera tillfredsställande. Vi anser att dessa brister omedelbart måste rättas till.
|
Stockholm den 19 september 2003 |
|
|
Erling Wälivaara (kd) |
|
|
Else-Marie Lindgren (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Annelie Enochson (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |