Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utfärda obligatorisk bygglovsplikt för uppsättande av alla sorters radiomaster med mer än 1 kilometers räckvidd.
I takt med att de fyra koncessionsinnehavarna till 3 G-tillstånden bygger ut sin sändarkapacitet över landet har debatten om den elektromagetiska strålningens risker tagit fart. Allt fler länder i Europa har infört starkare skyddsgränser för närboende vilket tvingat mastägarna att ta hänsyn till avstånd och belägenhet på ett helt annat sätt än i Sverige.
Många svenska kommuner har också försökt att, via sina miljö- och byggnadsnämnder och den nuvarande lagstiftningen, endera stoppa eller styra mastutbyggnaden.
Den nya lagen om elektronisk kommunikation ger också kommunerna en viss ökad möjlighet att få till stånd så kallad samplanering och samutnyttjande av operatörernas master.
Men merparten av alla radiosändare av så kallad slavkaraktär sätts upp helt utan något som helst bygglovsförfarande eller annat ansökningsförfarande. Det räcker med lov från enskild fastighetsägare inom t.ex. stads- eller tätortsbebyggelse liksom inom planlagda områden för industrier. Detta är ett ofog då närbefolkningen inte har en möjlighet att värja sig eller yttra sig, men det är också bekymmersamt då kommunernas planeringsenheter helt saknar register över alla dessa radiosändare varav många arbetar inom mycket höga frekvensområden och drivs av kraftfulla energipaket.
Det minsta man kan begära är offentlig informationsplikt innan master/sändare sätts upp oavsett om det har föregåtts av bygglovsförfarande eller inte. Men än hellre borde alla master och alla sändare överstigande en viss räckvidd, t.ex. 1 000 meter, föregås av bygglovsförfarande så att kommunerna kan registrera belägenheten, och i förekommande fall få till stånd önskvärd samordning/samutnyttjande och undvika olägenheter för berörd befolkning.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Kenth Högström (s) |
Lotta N Hedström (mp) |