Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om upphävande av samfälligheters speciella rätt till verkställighet enligt utsökningsbalken för belopp som uttaxerats i debiteringslängd.
Erforderliga ekonomiska medel till en samfällighetsförenings verksamhet betalas av dess medlemmar. Betalningsskyldigheten fastställes genom en uttaxering på medlemmarna i en särskild debiteringslängd, som framlägges på föreningsstämma. I debiteringslängden anges det belopp som uttaxeras, vad som belöper på varje medlem och när betalning skall ske. Om medlem anser att uttaxeringen är felaktig kan talan mot föreningen väckas hos Fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då debiteringslängden framlades på föreningsstämma.
Om talan ej väcks vid Fastighetsdomstolen får debiterat och förfallet belopp uttas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken om fordran för vilken betalningsskyldighet ålagts genom dom som äger laga kraft. Med andra ord likställs debiteringslängden i verkställighetshänseende med en lagakraftvunnen dom.
Detta speciella förfarande har väl sannolikt sin grund i att uttaxerade belopp i någon utsträckning kan sägas likna debiterade skatter och andra offentligrättsliga fordringar.
Även om samfälligheter i någon mening kan sägas likna det offentliga är ändock dessa privata rättssubjekt. Det är därför svårt att se skälen till den gjorda konstruktionen.
Kronofogdemyndigheterna har upplyst om att dessa verkställighetsärenden ofta föranleder mycket arbete och även att en hel del ärenden avvisas av formella skäl. Det är helt enkelt ett för komplicerat förfarande att använda för de personer som utgör styrelser i samfälligheterna. Till detta kommer att enligt praxis (NJA 1987 sid. 46) kan samfälligheten på detta sätt ej erhålla verkställighet för dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader utan i den delen erfordras en sedvanlig exekutionstitel efter ansökan om betalningsföreläggande eller stämning till domstol.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det speciella systemet för verkställighet av uttaxerade belopp till samfälligheter är komplicerat och inte fungerar tillfredsställande. Det föreligger inte heller tillräckliga skäl för ett bibehållande av detta system utan samfälligheter bör – liksom andra – vara hänvisade till att skaffa sig en exekutionsurkund på sedvanligt sätt efter en ansökan om betalningsföreläggande till kronofogdemyndigheten eller en ansökan om stämning till domstol som då också kan omfatta dröjsmålsränta och kostnader.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Jan Ertsborn (fp) |