Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kreditgarantierna för bostadsbyggandet i landsbygden blir bättre.
De allra flesta av landets kommuner står inför mycket stora utmaningar på grund av befolkningsminskning och en växande demografisk skevhet med allt fler äldre kommuninvånare. Därmed ökar också svårigheterna för samhället att klara välfärdsåtaganden för sina invånare. Befolkningsminskningen beror främst på det låga födelsetalet och den ökade utflyttningen av unga människor till högskoleorter. Det är svårt att se hur detta ska kunna motverkas på annat sätt än genom en ökad inflyttning. Samtidigt är det fler barnfamiljer som flyttar in än som flyttar ut i landets landsbygder. Inflyttningsöverskottet kunde vara större om det fanns fler bra boendealternativ till dessa barnfamiljer. Många kommuner har förvisso ett bostadsöverskott i kommunala flerfamiljshus i sina tätorter men det är inte dessa som lockar barnfamiljerna till småkommunerna. Barnfamiljerna söker bättre uppväxtmiljöer till sina barn och ofta ett bättre, billigare och marknära boende nära naturen. Detta har flera undersökningar visat. Det har visat sig att svårigheterna att få lån för att bygga nya egnahem i landsbygd är en viktig bromskloss. Det finns många exempel på familjer som trots att de har bra jobb och vill flytta ändå tvingas återvända till Stockholm för att de nekades lån för att bygga sitt hus på landet. Nyligen uppmärksammades ett sådant fall i Hofors. Vid en närmare granskning av hur problemen med att få lån ser ut så har Glesbygdsverket konstaterat att det skulle kunna lösas utan extra kostnader med ett bättre system för bankerna att kunna försäkra sig mot eventuella förluster genom ett förbättrat system för statliga bostadskrediter. Dagens system har inte reviderats sen 1993 och maximinivån för lån är därför satt till 1 mkr. Den nivån borde höjas, besked om garantier borde ges före byggstart och garantin borde gälla även köp och ombyggnad av äldre hus och gårdar. Så är inte regelverket idag och därför utnyttjas det inte heller. Många banker vet inte ens om att det finns kreditgarantier. Risken för staten torde vara obetydlig eftersom alla erfarenheter visar att det inte är egnahem som orsakar stora kreditförluster, det är andra fastigheter i större tätorter som orsakar de problemen, det kunde vi lära av erfarenheterna från fastighetsmarknadens kriser på 80-talet. Tvärtom är det personliga betalningsansvaret och den starka kopplingen till bygden oftast en garanti för att inga förluster uppstår.
I regeringens budgetproposition finns förslag om att förbättra kreditgarantierna i städerna för att få igång byggandet men där garantierna bäst behövs, på landsbygden, där saknades motsvarande förslag. Detta borde omedelbart rättas.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Tommy Ternemar (s) |