Ta bort hindren i den tredimensionella fastighetsbildningen.
Öka möjligheterna att friköpa tomter.
Ersättning till fulla marknadsvärdet vid expropriation.
Röj upp i regeldjungeln – fler ”friggebodsbeslut”.
Inför ett lokalt anpassat strandskydd.
Nej till boplikt.
Buller – ett problem som måste lösas planmässigt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tredimensionell fastighetsbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tomträtt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa presumtionsregeln vid expropriation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av regelförenkling vad gäller planprocesser, nybyggnadsregler och överklagandeprocessen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med bestämmelser i plan- och bygglagen (PBL) måste försvinna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett lokalt anpassat strandskydd.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om boplikt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bullerproblematik.
1Yrkande 6 hänvisat till MJU.
När den socialdemokratiska regeringen äntligen lade fram en proposition om tredimensionell fastighetsbildning (2002/03:116) innehöll den ett flertal hinder för att kunna utnyttja denna möjlighet fullt ut, bland annat hindras fastighetsbildning av enstaka enskilda ägarlägenheter. Det privata ägandet är en grundläggande princip i liberal politik. Att ha makt över den egna bostaden ger den enskilda människan frihet att forma sitt liv efter just sina önskemål och värderingar.
Regelverket för tredimensionell fastihetsbildning måste jämställas med annan fastighetsbildning och vara ett likvärdigt alternativ utan specifika villkor. Det innebär att det skall finnas möjlighet för enskilda ägarlägenheter och att man kan skikta ett bostadshus så att olika upplåtelseformer blandas. Ett flerbostadshus bestående av hyreslägenheter bör kunna skiktas för att möjliggöra flera olika fastighetsägare.
Ägarlägenheter ger mer makt åt den enskilde men ökar också möjligheterna för nybyggnation, då den enskilde genom att kunna belåna sin lägenhet kan ta del i totalinvesteringen.
Folkpartiets krav på att den tredimensionella fastighetsbildningen ska ge möjlighet att ha enskilda ägarlägheter kvarstår.
I flera kommuner runt om i Sverige har småhusägare erbjudits att friköpa sina tomter, som idag upplåts med tomträtt. För åtskilliga människor innebär den nuvarande situationen att de själva äger sitt eget hus men inte den mark på vilken huset står. För många framstår det som både egendomligt och otillfredsställande. Erbjudandet att friköpa sin tomt borde finnas i alla kommuner där tomträtt finns. Utrymmet för privat ägande, också när det gäller tomtmark, måste vidgas. Det är ett naturligt led i stärkandet av egenmakten inom bostadspolitiken.
Folkpartiet förordar möjligheten att använda arrendeavgifter för till exempel tillfälliga bygglov för bostadsbaracker.
En expropiation av mark är en tvångssituation för den enskilde fastighetsägaren och det måste då vara rimligt att ersättningen är det fulla marknadsvärdet. Den så kallade presumtionsregeln gör att fastighetsägaren inte får tillgodogöra sig en värdestegring som uppstått under tioårsperioden före expropriationen om det inte beror på annat än förväntningar om ändrad tillåten markanvändning. Bevisbördan för att en värdestegring skulle bero på andra faktorer ligger på fastighetsägaren.
Folkpartiet tycker att detta är orimligt speciellt med tanke på att det är en tvångssituation för fastighetsägaren. Presumtionsregeln skall därför avskaffas.
Plan- och bygglagen (PBL) är en bra möjlighet för kommunerna att långsiktigt planera sin bostadsförsörjning och infrastruktur. Översiktsplaneringen fyller här en viktig funktion. PBL måste dock utvecklas så att den inte genom ett onödigt krångligt regelverk försvårar tillämpningen.
Ingen enskild avreglering har fått en så symbolisk betydelse som fp-statsrådet Birgit Friggebos initiativ att ta bort bygglovskravet för enskilda att bygga en liten ”bod” om högst 10 m2 på den egna fastigheten. Fler ”friggebodsbeslut” behövs.
Den bristande konkurrensen på byggmarknaden är ett skäl till att det produceras få nya bostäder och att kostnaderna för de bostäder som byggs är höga.
En annan faktor, som inte får underskattas, utgörs av rigida och oflexibla regler som gäller både för tillkomsten av och standarden på nya bostäder. En ökad forskning och metodutveckling är nödvändig. Finns det skäl att se över metoden som innebär att husen i Sverige byggs två gånger, först i trä och sedan när man gjuter dem i betong? Behöver den outhyrningsbara ytan i flerbostadshus, till exempel trapphus, vara så stor eller kan andra lösningar lösa kraven kring funktion?
Befria fastighetsägare/villaägare från onödigt krångel. Tillfälliga åtgärder enligt plan- och bygglagen PBL skall kunna införlivas i detaljplaner, det vill säga bli permanentade, med en mycket förenklad detaljplaneprocess efter ett visst antal år. Mindre åtgärder kan befrias från bygglov. Låt människor bygga till exempel takkupor, terrasser och glasa in balkonger och uteplatser utan krångel med bygglov men styr upp möjligheten att vidta åtgärder inom bostadsområden som av olika skäl, till exempel kulturhistoriska, behöver skyddas. Där kan regelverket till och med vara hårdare styrt i syfte att värna en speciell miljö i ett kulturhistoriskt perspektiv. Hänsyn gentemot grannar skall visas och vissa förändringar förutsätter ett godkännande av grannar. En stor frihet kan vara att få flytta till sitt fritidshus och använda det för permanentboende.
Ofta kan det finnas planmässiga hinder för att göra de förändringar som gör detta möjligt, då det oftast krävs till- och ombyggnader för att ett åretruntboende skall fungera. PBL skall då inte ses som ett hinder utan en möjlighet, där kommunen med en relativt enkel planprocess kan öppna för denna möjlighet. I en planprocess kan man på ett öppet sätt med samråd lösa de eventuella problem som finns genom att berörda fastighetsägare har olika uppfattning om själva förändringens omfattning samt de villkor som skall gälla för vatten- och avloppsförsörjning. Som ett exempel kan man i detaljplanebestämmelserna villkora att den tillkommande byggrätten inte kan utnyttjas innan kommunalt VA finns utbyggt.
Det är av stort värde att en planprocess sker så öppet som möjligt så att alla som känner sig berörda får delta med sina synpunkter. Detta ger nästan alltid ett bättre slutresultat. Det som kan skapa problem är om det sedan blir en långdragen överklagandeprocess. Vissa postiva förändingar har gjorts för att förändra överklagandeprocessen genom riksdagens beslut under förra riksmötet som innebär att marklov, bygglov, rivningslov med mera prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna i stället för av regeringen.
Överklagandeprocessen i PBL måste dock ytterligare reformeras, bland annat för att inte få orimliga tidsförskjutningar för planerade byggnationer. Speciellt viktigt är det att begränsa handläggningstiderna. Det är rimligt att varje instans har en bestämd längsta tillåtna handläggningstid.
Det kan också vara motiverat att se över storleken på den sakägarkrets som rimligen kan anses vara direkt berörd av åtgärden och därmed ha rätt att överklaga själva sakinnehållet. Noggranna överväganden måste här göras mellan exploateringsintresset och enskildas rätt att få beslut överprövade.
Överklagandet måste upplevas relevant och inte som ett sätt att fördröja aktuell åtgärd. Det är också väsentligt att, som Konkurrensverket har påpekat, konsumenternas intresse av en effektiv konkurrens beaktas vid tillämpningen av plan- och bygglagen (PBL). Kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med bestämmelser i plan- och bygglagen (PBL) måste försvinna.
Synen på hur bostäder ska byggas, exempelvis när det gäller utformning och standard i övrigt, måste bli mer flexibel. Det finns en hel del människor, bland annat studenter, som kan tänka sig en lägre boendestandard om hyran samtidigt kan hållas låg. Att bostäder och bostadsområden har sett ut på ett visst sätt får inte hindra framväxten av nya lösningar. De boende måste kunna påverka standarden i större utsträckning.
Inför ett lokalt anpassat strandskydd. Strandskyddet har varit och är mycket viktigt för att bevara unika naturvärden och behålla den allmänna tillgängligheten längs våra kuster, sjöar och vattendrag. Det finns redan nu områden med utökat strandskydd, men vi vill ta ytterligare ett steg där strandskyddet anpassas lokalt efter tillgång till stränder och exploateringstrycket inom området.
Inom områden med stora strandområden och lågt exploateringstryck, vilket gäller inom stora delar av Sverige, skall en mer generell dispens kunna ges för byggande närmare stränder, utan att för den skull äventyra naturvärden och privatisering av själva strandremsan. Inom områden med stort exploateringstryck kan det däremot vara befogat med striktare tillämpning av strandskyddet än vad fallet är i dag.
Införande av bestämmelser om boplikt tas med jämna mellanrum upp som ett sätt att lösa problemet med omvandling av hus som används för helårsboende till fritidsboende. Den rent principiella invändningen är naturligtvis att införande av boplikt är ett stort ingrepp i den enskilda äganderätten.
Erfarenheter som redovisats från Norge, där boplikt finns i ca 75 kommuner, visar att man dessutom ej får det förväntade resultatet. Istället kan man konstatera ett flertal negativa effekter. Exempel på detta är sänkta fastighetspriser för helårshus, vilket ökar riskerna att investera i sin fastighet samtidigt som de hus som klassas som fritidshus inom samma område stiger i värde. Det ger en konstgjord snedvriden marknad, där de helårsboende blir fattigare och fritidhusägarna blir rikare.
Man behåller också ofta husen inom familjen och använder dem för fritidsboende hellre än att sälja till lågt pris, med stöd av släktskapsundantag som finns i lagen. Ett sådant undantag tas också fram när boplikt föreslås i Sverige.
Lösningen på problemet måste i stället vara att genom en företagarvänlig politik skapa förutsättningar för arbetstillfällen, en utbyggnad av infrastrukturen som ger möjlighet till arbetspendling samt en sänkning av fastighetsskatten. Detta är exempel på åtgärder som gör att människor bor kvar även om fastigheten är attraktiv som fritidsbostad, vilket i sammanhanget säkrar värdet på fastigheten.
Buller är en viktig begränsande faktor för hur och var nyproduktion av bostäder kan ske främst i tätorter och storstäder. Med dagens byggteknik kan bullerproblem åtgärdas i hög grad i inomhusmiljön medan bullret vid husfasad är svårt att komma åt. En viktig preventiv åtgärd är att trafikleders utformning från början anpassas utifrån målen med lägre bullernivåer. En annan åtgärd är hur installationer på hustak anpassas utifrån buller, till exempel fläktar.
En annan sida av bullerproblematiken är det buller som skapas direkt i inomhusmiljön, till exempel i klassrum med ett stort antal elever. Forskning vid Högskolan i Gävle har visat att sådant buller stör språk, läsning och minnesfunktioner. Här krävs andra åtgärder än rent byggnadstekniska. Detta visar att bullerproblematiken är mycket komplex.
I storstäder måste samtidigt ske en avvägning mot behovet av bostäder. Det finns bostadskonsumenter som inte ser bullerproblematiken som ett hinder för att bosätta sig i centala delar av storstäderna.
Enligt 5 kap. 7 § 11 PBL kan man i detaljplan meddela bestämmelser om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat liknande som omfattas av 9 kap. miljöbalken. Dessa särskilda skäl måste preciseras så att myndigheterna får en enhetlig bedömning och samsyn råder kring hur planer för nyproduktion behandlas.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Nina Lundström (fp) |
|
|
Lars Tysklind (fp) |
Gunnar Andrén (fp) |
|
Yvonne Ångström (fp) |
Solveig Hellquist (fp) |
|
Allan Widman (fp) |