Motion till riksdagen

2003/04:Bo253

av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

En bostadspolitik för tillväxt

Sammanfattning

Folkpartiets program för ny bostadspolitik:

reformerad hyressättning i nyproduktion
skärpt konkurrens inom byggandet och ökad arbetskraftsinvandring
stärkt konsumentstöd
ny statlig markpolitik
fler studentbostäder
mer forskning och utveckling
valfrihet som ledstjärna, fler upplåtelseformer, ägarlägenheter
tillväxtvänligt skatteutjämningssystem
ny roll för kommunerna som fastighetsägare
samhällsplanering för ökad valfrihet
sänkta boskatter

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 1

Sammanfattning 1

Förslag till riksdagsbeslut 3

Sverige behöver en liberal bostadspolitik 5

Ett dystert facit för bostadspolitiken 5

Färdigställda nybyggda lägenheter per 1000 invånare i några grannländer 6

Nybyggnad av lägenheter i flerbostadshus respektive småhus 7

Det byggs för lite och för dyrt 8

Produktionskostnad för flerbostadshus och gruppbyggda småhus per lägenhet 8

Folkpartiets program för en ny bostadspolitik 10

Långsiktiga goda spelregler och sänkta skatter – inte kortsiktiga, missriktade bidrag! 10

Reformerad hyressättning i nyproduktionen 10

Stärkt konsumentstöd 11

Skärp konkurrensen och släpp in fler på marknaden 11

Forskning och utveckling 12

Statlig markpolitik 13

Fler studentbostäder 13

Valfriheten som ledstjärna: bestäm själv 15

Det ska löna sig att bygga bostäder – inför ett tillväxtvänligt skatteutjämningssystem 15

Minska kommunernas roll som fastighetsägare 16

Samhällsplanering för ökad valfrihet 17

Beskattning av boende måste förändras 17

Kreditering på skattekonto – ”byggmomssänkning” 18

Reformera bostadsbidragen 19

Övrigt 19

Anslagsfrågor 19

Förslag till riksdagsbeslut.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bostadspolitiska jämförelser med Europa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrens på byggmarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad arbetskraftsinvandring för bostadsbyggandet.¹
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att starta försöksverksamhet inom hyressättningssystemet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av försäljningen av det statliga markinnehavet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att försäljning av statlig mark inte snedvrider konkurrensen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om studenters bostadssituation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten bör erbjuda mark för byggande av studentbostäder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattefrihet för dem som hyr ut rum i privatbostäder.²
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Konkurrensverket särskilt måste följa upp konkurrensen om byggmaterial.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Konkurrensverket bör få i uppgift att verka för att fler utländska aktörer kommer in på den svenska byggmarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om investeringsstöd genom kreditering av skattekonto.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tillväxtvänligt skatteutjämningssystem.³
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de kommunala bostadsbolagen.
Riksdagen beslutar upphäva lagen om allmännyttiga bostadsbolag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkning av fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.²
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en hållbarhetskommission.⁴
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bostadsbidragets marginaleffekter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om valfrihet i boendet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samhällsbyggnad för ökad valfrihet.
Riksdagen beslutar avveckla investeringsbidraget för byggande av hyresbostäder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda statens roll inom finansieringssystemen för bostadsbyggande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda räntebidragets framtida utformning.
Riksdagen anvisar anslagen inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt uppställning (tusental kronor):

Anslag	Regeringens förslag	Anslagsförändringar
21:1 Bostadsbidrag	3 497 000	–100 000
31:1 Boverket	151 823	– 20 000
31:2 Räntebidrag m.m.	1 621 000	– 100 000
31:3 Statens bostadskreditnämnd/ Förvaltningsanslag	14 825	– 2 000
31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder	33 000	–10 000
31:10 Bidrag till investeringar som främjar ekologisk hållbarhet	25 000	–25 000
31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder	600 000	–200 000
31:12 Statens bostadsnämnd	7 919	–4 000
31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag	152 500	–127 000
32:1 Länsstyrelserna	2 138 467	–100 000
Summa för utgiftsområdet	8 798 030	688 000

¹Yrkande 3 hänvisade till SfU.

²Yrkandena 9 och 16 hänvisade till SkU.

³Yrkande 13 hänvisat till FiU.

⁴Yrkande 17 hänvisat till MjU.

Sverige behöver en liberal bostadspolitik

Sverige – ”landet Annorlunda” – utmärker sig inom bostadspolitiken både i ett nordiskt och ett europeiskt perspektiv. I Sverige är det idag nästintill omöjligt att inom rimlig tid få ett förstahandskontrakt till en hyresbostad i storstadsregioner. I Stockholm är läget särskilt alarmerande. Bostadsbristen är nu också ett stort problem i stora delar av landet från att tidigare främst ha varit ett problem i storstadsregionerna. Regeringens politik visar inga tecken på kraftsamling för att lösa bostadskrisen. Det stora underskottet på bostäder har lett till en prisutveckling på småhus och bostadsrätter som försätter många familjer i en situation med höga bostadslån vilket leder till höga boendekostnader. Andra kan inte komma in på marknaden pga av den höga belåning som krävs. Genomsnittspriset för ett småhus i Sverige var under juni–augusti 1,2 miljoner kronor. I Stockholms län var genomsnittspriset nästan 2,4 miljoner kronor. Det lägsta genomsnittspriset för ett småhus hade Västernorrland: 570 000 kronor. (SCB, Småhusbarometern).

Den svenska bostadspolitiken befinner sig i en återvändsgränd. Det är stor bostadsbrist i storstadsregioner men också i kommuner i andra delar av landet, vilka ser tillväxten öka. Å andra sidan rivs bostadshus i andra delar av landet. Staten bildar nu bolag för att överta fastigheter från kommuner i kris för att utveckla eller avveckla dessa fastigheter. Krisen i bostadssektorn beror inte bara på enstaka misstag utan har sitt ursprung i en socialistisk bostadspolitik som hävdats under decennier. Subventioner, centralplanering och förmynderi har präglat den offentliga synen på bostadsmarknaden. Konsekvenserna är många utöver bostadsbrist: svarta kontrakt, omständliga bygglovsprocesser, krångliga byggregler, bristande konkurrens, höga kostnader, ovilja att införa nya ägarformer för bostäder och för liten individuell valfrihet för bostadskonsumenten.

Det är dags att lägga om kursen i liberal riktning. Den enskilda människans möjlighet att ta makten över sin egen situation måste stå i fokus när framtidens bostadspolitik formas. Förutsättningar för mångfald, valfrihet och integration grundläggs redan vid planering och byggande av bostäder. Upplåtelseformerna har en central roll. Vi i Sverige måste lära av andra länder i Europa.

Folkpartiet liberalernas motion beskriver ett reformprogram för en ny bostadspolitik som sätter den enskilda människans behov i centrum. I ett liberalt Sverige bestämmer Du, och ingen annan, utifrån Dina egna drömmar och förutsättningar hur just Du ska bo.

Ett dystert facit för bostadspolitiken

Bostadspolitiken i Sverige har planekonomins klassiska kännetecken: långa köer, svarta affärer, obalanser vad gäller utbud/efterfrågan, krångel, en produktion som inte är anpassad efter efterfrågan, ineffektivitet, höga samhällsekonomiska kostnader och inte minst missnöjda konsumenter. Vid en jämförelse med andra europeiska länder kan vi konstatera att antalet färdigställda nybyggda lägenheter är betydligt lägre i Sverige. Sverige har blivit fattigare jämfört med andra europeiska länder vilket lett till att bostadskostnadens andel av den disponibla inkomsten är hög. De svenska bostadskonsumenternas köpkraft i storstadsregioner som Stockholm ligger betydligt lägre än i till exempel Brussel, München, Amsterdam, Wien, Köpenhamn och Helsingfors. (UBS 2001)

Färdigställda nybyggda lägenheter per 1000 invånare i några grannländer

År 2000 Image: Bo253_4-3.jpg

Källa:SCB

Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät år 2003 anger en tredjedel av kommunerna att de har brist på någon typ av bostäder. År 2001 var motsvarande siffra var femte kommun. Det är flera kommuner som anger att det råder brist på medelstora och stora lägenheter. Enligt SCB mars 2003 var bara 2,4 procent, eller 36 000, av hyreslägenheterna lediga i landet. Andelen kommunägda lediga lägenheter i landet har minskat från förra årets 19 600 till dagens 15 440. Antalet lediga lägenheter är den lägsta siffran sedan 1992.

Det låga bostadsbyggandet i tillväxtområdena håller på att bli en av de avgörande flaskhalsar som hindrar tillväxt. I storstadsregionerna blir bostadsproblemen ett allt större hot mot en gynnsam utveckling av jobb och välstånd för hela landet. Ska storstäderna kunna ha en stark internationell roll krävs att bostadsbyggandet kommer igång. Det bostadsbyggande som skett år 2002 har till stor del varit inriktat på specialbostäder. 46 % eller 5 880 färdigställda lägenheter i flerbostadshus tillhör denna kategori. Nivån på bostadsbyggandet är låg trots en liten ökning och motsvarar ca 18 % av 1970 års produktion.

Nybyggnad av lägenheter i flerbostadshus respektive småhus

Färdigställda 1957–2002

Image: Bo253_4-5.jpg

Källa: SCB

Lediga lägenheter för omedelbar uthyrning återfinns främst inom allmännyttan i vissa regioner och anses enligt kommunerna utgöra ett problem. Regeringens lösning på problemet är att inrätta ett statligt bolag som ska avveckla eller utveckla dessa fastigheter.

Den socialdemokratiska regeringen fortsätter med mer av samma medicin. Ombildande av hyresrätter till bostadsrätter har försvårats, de kommunala bostadsbolagens roll stärks, fastighetsbeskattningen ska vara hög även i framtiden och nya bidrag införs för att tvinga fram den nyproduktion av bostäder som den övriga politiken omöjliggör. Regeringen fick backa gällande löftet om sänkt byggmoms, vilket i stället resulterade i en konstruktion med kreditering på skattekontot. Den politik som förde bostadssektorn in i krisen kan inte föra den ut ur krisen. Receptet måste i stället vara en politik som tar sikte på att öka bostadskonsumenters möjligheter att ta makten över det egna boendet, en produktion av fler bostäder till rimliga priser. Folkpartiet liberalernas recept innebär bland annat större utrymme för privat ägande, färre krångliga regleringar, ökad konkurrens, tydligare marknadsmekanismer och lägre beskattning.

Det finns många problem på den svenska bostadsmarknaden, men skulle man i dag välja ut ett par förhållanden som påverkar de flesta andra problem är det helt enkelt detta: det byggs för lite och omflyttningen är för låg.

Det sägs ibland att tillskottet av nya bostäder är så marginellt i förhållande till hela stocken att det är ointressant jämfört med hur det existerande beståndet används. Teoretiskt ligger det säkert mycket i att behovet av nybyggnation skulle vara mindre om de befintliga husen i varje ögonblick disponerades maximalt rationellt. I praktiken spelar nybyggnationen en roll för flexibiliteten och valfriheten på marknaden.

Skulle det byggas fler bostäder under de närmaste åren än som sker för närvarande på de orter där behovet är störst skulle en rad andra problem bli lättare att hantera.

Det byggs för lite och för dyrt

Att det byggs för lite hänger samman med att boende i Sverige är dyrt relaterat till den disponibla inkomsten. De människor som behöver en billig hyreslägenhet i början av sin ”bostadskarriär” hjälps inte av tillkomsten av ett antal nya, mer eller mindre exklusiva, bostadsrätter. Den bristande rörligheten på bostadsmarknaden och systemet för hyressättning bidrar till bristsituationen. En ökad omflyttning skulle innebära att fler mindre bostäder skulle frigöras för till exempel ungdomar.

Produktionskostnaden är hög i Sverige och tillsammans med beskattningen av bostäder påverkas boendekostnaden i nyproduktion. Under åren 1984–2001 har produktionskostnaden visat en uppåtgående trend och från och med 1996 en allt snabbare ökning.

Produktionskostnad för flerbostadshus och gruppbyggda småhus per lägenhet

För flerbostadshus och gruppbyggda småhus åren 1984–2001

Image: Bo253_4-7.jpg

Källa:SCB

Regeringen har också insett att byggkostnaderna är en nyckelfaktor. Därför tillsatte den dåvarande bostadsministern Jörgen Andersson (s) den så kallade byggkostnadsdelegationen. Dess tjocka volymer har inte väckt lika mycket uppmärksamhet när de har lagts fram.

Priset på byggmaterial är en intressant del av den totala byggkostnaden. Enligt byggentreprenörerna utgörs produktionskostnaderna av cirka 19 procent moms, 21 procent byggherrekostnader (inklusive mark) samt cirka 60 procent byggkostnad. Byggkostnaden i sin tur består främst av kostnader för material (41 procent) samt löner (40 procent).

Skillnad i transportavstånd kan inte förklara varför en toalettstol är billigare i Köpenhamn än i Malmö, vilket den är. Varför köps inte alla svenska toalettstolar i Danmark? Varför slår inte den utländska konkurrensen igenom i form av sänkta priser på byggmaterial i Sverige? Det är ännu en av de svåra frågor som saknar tillfredsställande svar i bostadsdebatten.

Prisbilden – både vad gäller byggmaterial och byggande – kan bara förstås mot bakgrund av den mycket speciella situation som råder på denna marknad. Byggbranschen har formats under en tid av subventioner och regleringar och är full av oligopoltraditioner, kontakter, bindningar och starka intressen, både på företagarsida och facklig sida. Inköpsmöjligheterna påverkas av att det idag synes svårt att till exempel köpa direkt från fabrik. De olika försäljningsleden leder till extra påslag på priset. Vår analys är att mer konkurrens är avgörande. Fler utländska och inhemska aktörer är tillsammans med ökat intresse från byggbranschen nyckelfaktorer för att ”konkurrensutsätta” de strukturer som finns genom att utnyttja möjligheterna inom den europeiska marknaden.

På en reglerad marknad påverkas antalet faktorer som kan påverka priset. Byggbranschen präglas av en rad regleringar, flera av dem naturligtvis helt nödvändiga och rimliga som miljöhänsyn i markanvändningen och handikappanpassning vid ombyggnation. Andra regleringar måste omprövas i ljuset av problemen på bostadsmarknaden. Tillgången till byggarbetskraft har också vållat flaskhalsar som måste förebyggas.

Innovationstakten har varit låg i byggbranschen – lägre än i andra branscher. Man gör som man alltid gjort. Vid varje byggprojekt börjar man att bygga arbetsplatsen från början och genomslaget för industriellt byggande synes fortfarande blygsamt. I prefabricerade hus tillverkas badrum ofta av en enda yrkeskategori i stället för sju ute på bygget. Det finns mängder av sådana exempel som väcker tankar om att det borde vara möjligt att pressa priserna och därmed produktionskostnaden genom nya grepp och också förebygga fukt- och mögelproblematiken som präglat många stora projekt på sistone. Det behövs mer av kreativitet och idéutveckling i produktionen.

Reglerna för EU:s inre marknad gäller också för byggbranschen. Utländska bolag har juridiskt sett fulla möjligheter att lägga anbud på svenska byggprojekt. Ändå förekommer det i liten omfattning och har lett till kontrakt i ännu lägre grad. Däremot har svenska byggföretag varit framgångsrika i andra europeiska länder.

Priset på byggmaterial har sedan länge diskuterats inom EU. Ett särskilt direktiv om byggmaterial har också antagits med innebörden att nationella specifikationer och standarder ska harmoniseras för att underlätta handel. Men arbetet på att förverkliga direktivet går mycket trögt. Orsaker till att arbetet går så trögt är att det nästan alltid finns upp till femton detaljerade nationella standardregler, som olika länder inte gärna vill gå ifrån (ibland av rimliga säkerhetsskäl), samt naturligtvis att olika protektionistiska intressen inte vill att deras egen hemmamarknad öppnas för utländsk konkurrens. I ett konsumentperspektiv är det emellertid mycket angeläget att detta arbete fortgår och direktivet implementeras.

Folkpartiets program för en ny bostadspolitik

Långsiktiga goda spelregler och sänkta skatter – inte kortsiktiga, missriktade bidrag!

Fler kortsiktiga bidrag skapar inte en bra bostadsmarknad. Därför har Folkpartiet konsekvent sagt nej till de så kallade lokala investeringsprogrammen och investeringsbidragen.

I årets budgetproposition föreslås än en gång ökat anslag på 600 miljoner kronor för att stimulera byggandet av hyresrätter i form av investeringsbidrag. Utöver detta sker en reduktion av skatten genom kreditering av skattekonto för byggande av små hyresrätter/studentbostäder. Löftet om byggmomssänkning sprack och ersattes av denna lösning. Folkpartiet menar att dessa kortsiktiga stödformer som förknippas med ett omfattande regelverk vad gäller kvadratmeter, hyra per kvadratmeter, uppvärmning, livscykelanalys med mera, misslyckats som metod för att lösa bostadsbristen. Kortsiktiga bidrag är relativt sett billiga, kan smidigt hanteras statsfinansiellt och kan dras in om behov finns på andra håll. Men de bidrar inte till långsiktigt tänkande och förutsägbara förutsättningar som i grunden är viktiga komponenter för att kunna räkna hem en investering. Osäkerheten kring förutsättningar för nyproduktion hämmar utvecklingen inom bostadsbyggandet, främst nyproduktionen av hyresrätter.

För att stimulera ökat bostadsbyggande behövs andra åtgärder såsom reformerad hyressättning i nyproduktionen, fler upplåtelseformer, stärkt konsumentstöd, sänkt fastighets- och förmögenhetsskatt, ökad konkurrens på byggmarknaden, förnyad statlig markpolitik för fler studentbostäder, enklare planregler, mer långsiktig finansiering och tillgång till privat investeringskapital (fler ägarbostäder).

Reformerad hyressättning i nyproduktionen

De tre största aktörerna – Fastighetsägarna i Sverige, Hyresgästernas Riksförbund och SABO – har utarbetat ett förslag till reformering av hyressättningssystemet. Regeringen har tillsatt en utredning som först under senvåren 2004 redovisar ett resultat. Folkpartiet liberalernas uppfattning är att det under tiden bör startas försöksverksamhet i tillväxtkommuner som så önskar för att stimulera nyproduktionen av hyresrätter. En reformerad hyressättning i nyproduktion är nödvändig för att få igång nyproduktionen. Erfarenheter från försöksverksamheten skulle dels kunna användas för den slutliga beredningen av ärendet, dels bidra till ökat byggande av nya hyresbostäder. En översyn och förnyelse av hyressättningssystemet måste också innehålla en diskussion om allmännyttans roll. De kommunala bostadsbolagens funktion som förstahandsnorm vid hyressättning bör upphävas och ersättas av ett system där hyrorna i ett större utbud av bostäder, oavsett ägare, ligger till grund för hyressättningen.

Stärkt konsumentstöd

Boendet utgör ofta en mycket stor del av våra utgifter. Att konsumera boende är något som vi alla gör. Det är därför viktigt att konsumentpolitikens aktörer i större utsträckning än i dag tar itu med frågor angående bostadskonsumtion, köp av bostäder, hyresgästernas intressen som konsumenter, hyressättningsfrågor, kvalitetsfrågor och överhuvudtaget konsumentens position på bostadsmarknaden.

I dag har Hyresgästföreningen i stort sett monopol på att företräda hyresgästerna. För att få igenom en förändring eller förbättring av Ditt hyresboende känner Du dig ofta tvingad att gå med i Hyresgästföreningen. Valfriheten är i praktiken obefintlig. Hyresgästföreningens ”monopol” måste brytas och den enskilda hyresgästens möjlighet att påverka boendet stärkas. I dag betalas förhandlingsavgift av fastighetsägarna direkt till Hyresgästföreningen. Vi menar att denna avgift skall hyresgästen själv bestämma över, samt i de fall hyresgästen så önskar, betala till Hyresgästföreningen eller någon annan liknande föreningen. Hyresgästen kan i särskild ordning avtala med hyresvärden om att avgiften utbetalas direkt till Hyresgästföreningen. I dag uppgår förhandlingsersättningar till cirka 150 miljoner kronor per år (1 250 000 lägenheter) för den kollektiva förhandlingsverksamheten.

Hyresgästerna återfinns idag både som förstahandshyresgäster, och i andra former med andra- och tredjehandskontrakt, hos allmännyttan och privatvärdar. Vi ser det som angeläget att hyresgästerna får tillgång till ökad rådgivning i egenskap av konsumenter från en organisation som beaktar alla tänkbara boendeformer, inklusive frågor om köp av bostäder. De boendes intressen och behov av rådgivning ska sättas i centrum oavsett vilken boendeform de väljer.

Skärp konkurrensen och släpp in fler på marknaden

Byggsektorn domineras av några få stora företag som har ungefär samma priser. Krisen inom bostadssektorn kan delvis förklaras med att byggmarknaden inte fungerar.

En annan viktig frågeställning är hur upphandlingar utförs; upphandlingar anses gynna de stora aktörerna på marknaden. Konkurrensen är bristfällig och den höga prisnivån har fått många att ställa frågan om det finns anledning att misstänka kartelltendenser. På cementmarknaden är exempelvis en aktör i princip monopolist och på betongmarknaden dominerar ett fåtal bolag. Importen på dessa produktområden är obetydlig.

Resultatet av den bristande konkurrensen, inte minst när det gäller byggnadsmaterial, är höga produktionskostnader vilket får till följd att bostadsbyggandet inte skjuter fart. Detta gäller även småhusproduktionen, och kanske speciellt småhusbyggnation på mindre orter och landsbygden, där kostnaden för ett nytt hus är många gånger högre än för ett äldre. De höga kostnaderna slår också igenom i det högre pris som konsumenten får betala för de nya bostäder som trots allt byggs.

Konkurrensen inom byggsektorn måste skärpas. Ett viktigt led i arbetet med att skapa en fungerande byggmarknad är att ge Konkurrensverket större ekonomiska resurser för att kunna genomföra en effektiv övervakning av att de regler som finns verkligen efterföljs. Verket har i en studie granskat förhållandena i andra branscher. Med utökade resurser får Konkurrensverket större förutsättningar att skärpa övervakningen också inom andra sektorer, exempelvis byggbranschen. Konkurrensverket bör få i uppdrag att följa upp Byggkostnadsdelegationens resultat. Det handlar om alltifrån anbudstider, översättning av anbudsunderlag, fullständig klarhet om vilka avtal med facket som ska gälla om entreprenören helt eller delvis använder utländsk personal till en öppenhet för vissa ”osvenska” lösningar i produktionen. Konkurrensverket bör få i uppgift att verka för att fler utländska aktörer kommer in på den svenska byggmarknaden.

Folkpartiet menar också att ett målmedvetet arbete bör igångsättas i syfte att locka in fler aktörer, inklusive utländska byggföretag, på den svenska marknaden. Det behövs duktiga byggherrar för att få prisvärda projekt. Den svenska byggarbetsmarknaden måste också öppnas för arbetskraftsinvandring från övriga Europa. Byggföretagen måste kunna rekrytera arbetskraft, vilket inom många yrkesgrupper inom byggbranschen är svårt på den inhemska marknaden.

Forskning och utveckling

Regeringen har uppdragit åt Boverket att bedriva forskning och utveckling inom ramen för myndighetens arbete. Projekt för billigare byggande är ett exempel på utvecklingsprojekt. Forskningen behöver utvecklas inom byggbranschen så att nya metoder kan bidra till nya lösningar på dagens problem, men detta är inte en uppgift för statliga myndigheter. Folkpartiet liberalernas uppfattning är att huvudansvaret för forskning och utveckling ligger hos universitet och näringsliv. Det vore rimligare att ge forskningsanslag till universitet. Idag kan vi konstatera att forskning inom till exempel byggmaterialområdet läggs ned.

Statlig markpolitik

Tillgången till byggbar mark är en central faktor för bostadsbyggandet. Statsrådet Lövdén har upprepade gånger kritiserat den kommunala markpolitiken utifrån att kommunernas agerande pressar priserna uppåt. Markpriserna har uppvisat en starkt uppåtgående trend prismässigt men orsakerna till detta kan vara många. Bostadsrätter är den upplåtelseform som varit lönsam att bygga, vilket lett till att markvärdet påverkats. I storstadsregionerna har markbristen i centrala lägen resulterat i att tidigare oattraktiv industrimark blivit attraktiv för bostadsbyggande. Denna typ av mark förutsätter ofta betydande insatser på grund av markföroreningar. Prisbilden påverkas därmed. Kommunernas ekonomiska svårigheter har i vissa fall lett till att markförsäljningar skett för att få ett ekonomiskt tillskott i kommunkassan vilket lett till att högsta möjliga pris stått i fokus. Så långt det kommunala agerandet.

Det statliga markinnehavet är betydande och återfinns även i storstadsregioner. Det statliga markinnehavet förvaltas genom statliga fastighetsbolag där målet är högsta möjliga avkastning. Vi tror att en del av marken skulle kunna användas till bostadsbyggande där högsta möjliga avkastning inte behöver vara gällande. Direktiven till bolagen bör därmed kompletteras med ett uppdrag om att mark för visst bostadsbyggande (kategoriboende som studentbostäder) kan ske utan att högsta möjliga avkastning skall vara riktmärket. På så sätt kan boendekostnaden påverkas i positiv riktning. Folkpartiet liberalerna vill få till stånd en utvärdering av hur förvaltning och försäljning av det statliga markinnehavet påverkat prisutvecklingen på mark i bristorter där statlig mark återfinns. Frågan är om det statliga agerandet bidragit till höga markpriser.

Konkurrensverket bör även ges i uppdrag att följa upp i vilken mån så kallade utvecklingsbolag, där staten och stora byggjättar äger vardera 50 procent, påverkat konkurrensen. Att staten lierar sig med bolag såsom NCC och Skanska i gemensamma markutvecklingsbolag med statlig mark kan skapa svårigheter för andra byggföretag att ta sig in på marknaden. En viktig ledstjärna för försäljning av statlig mark bör vara att konkurrensförhållandena skall beaktas och att försäljning inte bör snedvrida konkurrensen.

Fler studentbostäder

Tillgången på bostäder för studenter är i dagsläget mycket låg på vissa studieorter, framför allt i de större städerna. Många studenter som blir antagna till studieplatser tvingas tacka nej därför att de inte har en bostad. Den enda möjligheten är i stort sett att köpa en bostad, och det är få studenter som har en sådan ekonomisk situation att de över huvud taget kan fundera över en sådan lösning.

Studenter som grupp är inte homogen. I Sverige har studenter förhållandevis hög medelålder och därmed finns även fler med familj. Likaväl som studenten kan vara en 20-åring som ska flytta till sin första bostad kan denne vara en 30-årig tvåbarnsmamma i behov av en annan typ av boende.

Vi ser det som viktigt att pröva många olika lösningar i syfte att snabbt få fram fler bostäder som passar studenter. Folkpartiet vill också stärka studenternas konsumtionsutrymme. Studenter ska ha rätt att ha inkomster vid sidan av studielånen utan att straffas ekonomiskt genom sänkta studiemedel.

Många ungdomar tvingas bo kvar hos sina föräldrar. Det gör det extra angeläget att hitta nya metoder för att bygga billigare småbostäder och stimulera byggandet av specifika studentbostäder. De kan med fördel spridas ut och ingå i bostadsprojekt som genomförs i olika kommuner. SGS i Göteborg har visat att det går att få fram moduler med studentbostäder på 15 veckor. Genom att använda sig av tillfälligt bygglov kan mark snabbt tas i anspråk för uppställande av moduler. Genom att hitta billig mark kan bostadskostnaden hållas nere. Vissa moduler har uppvärmning med direktverkande el vilket också medför att dessa är lätta att uppföra samt flytta.

Under de senaste åren har antalet studerande på de stora universitetsorterna ökat markant. Detta är i sig mycket bra. Utöver svenska studerande söker sig studenter från utlandet till Sverige genom olika utbytesprogram. Lunds universitet har deklarerat att utländska studenter inte ska överväga studier i Lund innan de ordnat sin bostadssituation. Ofta väcks förslag i riksdagen om att antalet studieplatser skall villkoras med att kommuner kan ordna fram studentbostäder. Folkpartiet liberalerna vill gå en annan väg. Vi vill att staten bidrar till en lösning i positiv anda genom att erbjuda mark för byggande av studentbostäder. I Stockholmsregionen skulle tusentals bostäder vara möjliga att bygga genom ett sådant initiativ. För att detta ska vara möjligt behöver ägardirektiven kompletteras med ett sådant uppdrag. De ekonomiska konsekvenserna lägger inte hinder i vägen om valet av metod kan anpassas för en kortsiktig kontra långsiktig strategi. Marken kan ges ett annat användningsområde på sikt om behoven av studentbostäder förändras. Mark som idag inte ger avkastning skulle kunna nyttjas. Genom sitt planmonopol har kommunerna ett stort ansvar att aktivt verka för en lösning av problemet med studentbostäder.

En annan möjlighet är att omvandla tomma kontor och andra lokaler till studentbostäder. De allmännyttiga bostadsföretagen har i många kommuner en betydande mängd kommersiella lokaler och tomma kontor som kan bidra till att lösa bristen på studentbostäder genom att de konverteras till bostäder. Kommunerna kan också utlova ett enklare planförfarande och därmed underlätta för de privata fastighetsägare som vill omvandla sina fastigheter till bostäder.

Folkpartiets förslag om skattefrihet för uthyrning av rum i privatbostäder skulle göra det möjligt att snabbt få fram betydligt fler lagliga hyresrum. Det skulle både effektivisera användningen av det befintliga bostadsbeståndet och mildra den allra mest akuta bostadsbristen, inte minst bland studenter.

Valfriheten som ledstjärna: bestäm själv

Det behövs lägenheter, villor och radhus och dessa kan ägas på olika sätt eller upplåtas som hyresrätter. Proportionerna mellan de olika boende- och ägarformerna skall påverkas av efterfrågan. Att vissa människor vill bo i hyresrätt kan inte vara ett argument för att hindra andra människor att bo i bostadsrätt. Folkpartiet liberalerna anser att riksdagen snarast måste besluta om en tillbakagång till det regelverk som gällde för ombildande av bostadsrätt tidigare, det vill säga att det räcker med att 51 procent av de boende säger ja till ett ombildande.

En proposition från regeringen till riksdagen angående ägarlägenheter dröjer. Vi har påtalat detta upprepande gånger i riksdagsdebatterna. Vi menar att bostadskonsumenter skall ges möjlighet att köpa ägarlägenheter även i Sverige.

Fler former av boende skapar mångfald. Det skapar nya möten mellan människor med olika bakgrund. Det leder till mer av integration snarare än till ökad segregation. Ägarlägenheter kan bli en ny murbräcka mot segregation.

Vi har utvecklat tankegångarna om valfrihet i boendet, tredimensionell fastighetsindelning samt ägarlägenheter i kommittémotionerna ”Valfrihet i boendet” samt ”Samhällsplanering för ökad valfrihet”.

Det ska löna sig att bygga bostäder – inför ett tillväxtvänligt skatteutjämningssystem

Det existerande systemet för skatteutjämning mellan kommuner utgör en hämmande faktor för bostadsbyggande. Med nuvarande bestämmelser uppstår för flera kommuner en så kallad pomperipossaeffekt, det vill säga vid en ökning av skatteunderlaget får kommunen betala en avgift till systemet som är högre än skatteinkomstökningen.

För många kommunpolitiker lönar det sig inte – oavsett partitillhörighet – att uppmuntra till nybyggnation av bostäder för att därigenom locka nya människor, med sina skatteinkomster, att flytta till kommunen. Regelverket måste reformeras i grunden. Stora följdinvesteringar i till exempel förskolor, skolor, VA-system och kollektivtrafik anses ofta inte beaktade i utjämningssystemet.

Enligt Folkpartiets mening bör utjämningsgraden i det kommunala inkomst- skatteutjämningssystemet sänkas för att rätta till rådande missförhållanden.

Principen om en kommunal skatteutjämning slår Folkpartiet därmed vakt om; kommuner och landsting ska ha likvärdiga förutsättningar att bedriva sin kärnverksamhet. Men utjämningen ska baseras på tydligt mätbara strukturella kostnadsskillnader. Kreativa kommunpolitiker som, både bildligt och bokstavligt, vill bygga ut sin kommun ska inte straffas för det.

Minska kommunernas roll som fastighetsägare

Kommunernas bostadsbolag, den så kallade allmännyttan, har varit ett centralt inslag i svensk bostadspolitik alltsedan 1940-talet. Trots att de har förlorat sin skattemässiga särställning intar de en dominerande position på hyresmarknaden. Genom bruksvärdessystemet utövar de en styrande effekt på hyressättningen även i privatägda bostäder med hjälp av sin lagfästa roll som hyresledare och referenspunkt vid bruksvärdesprövningar.

Allmännyttans dominans måste brytas. Fler alternativ och ökad konkurrens leder till en bättre fungerande hyresmarknad. De bostadspolitiska målen, som syftar till att garantera alla en tillgång till bostad, har kopplats till allmännyttan. Allmännyttan anses från socialistiskt håll vara garanten för en god bostadspolitik. Så är dock inte fallet. Allmännyttan ställer idag höga krav för att godkänna en hyresgäst både vad gäller eventuella betalningsanmärkningar samt fast jobb. Allmännyttans särställning kan inte legitimeras uteslutande utifrån en diskussion kring de bostadspolitiska målen. Hemlösa återfinns även i kommuner där allmännyttan har lediga bostäder.

En vanlig invändning mot tanken att avyttra delar av allmännyttan är att det skulle medföra att kommunerna avhänder sig möjligheten att sörja för att också socialt utsatta människor får en bostad. Det är viktigt att kommuner även i framtiden har möjlighet att tillhandahålla ett kommunalt bostadsbestånd av både sociala och näringspolitiska skäl, men detta kan även ske i samarbete med övriga fastighetsägare. Att själva äga bostäder behöver inte vara det enda verktyget för kommunerna att värna de mest utsatta människornas rätt till en bostad. Kommunerna kan också träffa avtal med privata fastighetsägare som innebär att en viss del av beståndet upplåts till personer som kommunen måste ta ett särskilt ansvar för.

Argumenten för att sälja ut en större eller mindre del av de kommunala bostadsbolagen är flera. I dag har de kommunala bostadsbolagen en betydande verksamhet med kommersiella fastigheter, som medför ökade affärsrisker. Kommuner ska principiellt inte ägna sig åt att driva affärsverksamhet. De kommunala bolagen riskerar att dränera kommunernas ekonomi och därmed minska utrymmet att koncentrera sig på huvuduppgifterna skola, vård och omsorg.

Att hyresgästerna erbjuds möjlighet att friköpa sina lägenheter är ett sätt att minska det kommunala bostadsbeståndet. Men fastigheter kan också bjudas ut till andra, privata, fastighetsägare för försäljning. I länder som Storbritannien och Nederländerna har under 1990-talet i olika omfattning det tidigare kommunala bostadsbeståndet överförts till nya former av ägande och förvaltning. Här finns gott om exempel på nya lösningar med fristående stiftelser under mer eller mindre samhällelig reglering. Det är en möjlighet som också bör prövas i Sverige.

Regeringen anser dock att statligt ägande av övertaliga fastigheter i kommunala bolag är lösningen på strukturproblem och använder därmed statliga bolag för att avveckla och utveckla tomma bostäder i kommuner. Varför ska staten utveckla kommunala fastigheter? Kommunerna bör rimligen ges incitament att själva sälja. Flera exempel finns på hur möjliga fastighetsaffärer förhindrats av nu löpande avtal mellan kommun och stat. Lagen om allmännyttiga bostadsföretag infördes för att ersätta den så kallade stopplagen. I båda fallen har regeringens syfte varit att inskränka den kommunala självstyrelsen på bostadsområdet och begränsa innebörden av äganderätten. Vi vill att riksdagen beslutar att upphäva lagen om allmännyttiga bostadsföretag samt de övergångsregler från den så kallade stopplagen som fortfarande tillämpas.

Samhällsplanering för ökad valfrihet

Ett stort antal lagar och regler påverkar direkt eller indirekt den enskildes boende och rättigheter i övrigt vad gäller fastigheter. Exempel på sådana lagar är plan- och bygglagen (PBL), miljöbalken, fastighetsbildningslagen, jordabalken, lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk (BVL), expropriationslagen, förköpslagen etc.

Folkpartiets bestämda uppfattning är att detta komplexa regelverk måste ändras så att den enskilda medborgarens ställning stärks vid en avvägning mot allmänna intressen. Folkpartiet liberalerna har i kommittémotionen ”Samhällsplanering för ökad valfrihet” utvecklat tankarna kring några konkreta förslag på sådana regelförändringar.

Vi vill

ta bort hindren i den tredimensionella fastighetsbildningen för att ge möjlighet för enstaka ägarlägenheter och nya ägarformer i skiktade flerbostadshus,
öka möjligheterna att friköpa tomt som i dag upplåts med tomträtt,
ge fastighetsägaren erättning till fulla marknadsvärdet vid expropriation,
förenkla reglerna i PBL bland annat med fler ”friggebodsbeslut”, enklare planförfarande och en effektivare överklagningsprocess,
införa ett lokalt anpassat strandskydd som ökar den enskildes möjligheter att bo strandnära inom områden med lågt exploateringstryck utan att äventyra allmänna intressen,
motverka varje form av boplikt då det ger en snedvriden bostadsmarknad med bland annat fallande fastighetsvärden på hus med boplikt,
att problemet med buller så långt möjligt begränsas vid källan, exempelvis trafikleder och fläktar, men att man måste kunna tillåta nyproduktion av bostäder även i områden med bullerproblem i städer och tätorter och då med tekniska åtgärder begränsa problemen i inomhusmiljön.

Beskattning av boende måste förändras

Folkpartiets bostadspolitik fokuserar på att växla över från ett missriktat och misslyckat bidragstänkande till att skapa bättre villkor och spelregler som håller långsiktigt. Ständiga förändringar i skatteregler och taxeringsvärden gör det svårt att förutse kostnadsutvecklingen. De höga skatterna är vid sidan av att den fria marknaden på många punkter har satts ur spel ett betydelsefullt skäl till att boendekostnaderna i Sverige är förhållandevis höga. Fastighetsskatten och förmögenhetsskatten bidrar till att många människor i vissa regioner, också i låga eller normala inkomstlägen, försätts i en mycket svår ekonomisk situation. Folkpartiet liberalerna vill inleda ett arbete för bättre spelregler för boende och byggande med att – i stället för investeringsbidrag med mera – sänka fastighetsskatten som en början i ett flerstegsprogram för en avveckling av fastighetsskatten. Fastighetsskatten belastar även hyreshus, inte att förglömma.

Fastighetsskatten är omöjlig att planera för och många har inte pengar i handen för att kunna betala den. Fastighetsskatten behöver sänkas som ett första steg i avvecklingen. Vidare ligger i Folkpartiets förslag ett successivt avskaffande av förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten är orättvis och går ej att ta ut på stora förmögenheter. Det är inte minst kombinationen av höjd fastighets- och förmögenhetsskatt som kommit att bli en tung börda för många. Särskilt gäller detta för dem som under lång tid amorterat ner sina huslån. På kort sikt vill vi avskaffa sambeskattningen och höja fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen. På så sätt skulle i stort sett ingen behöva betala förmögenhetsskatt för sin bostad.

Taxeringsförfarandet, den så kallade fastighetstaxeringen, medför i sig för många stora problem och upplevda orättvisor. Miljöförbättrande åtgärder har straffat sig –fastighetsskatten har höjts. Regeringen föreslår nu skattereduktion för vissa miljöförbättringar såsom isolerglas och användning av biobränsle. Vi anser inte att detta är tecken på långsiktigt tänkande. Ett bidrag ges under en begränsad period men å andra sidan får man leva med en ökad (fastighets-)skatt eftersom man vidtagit miljöförbättrande åtgärder. Folkpartiet liberalerna har i sin miljömotion föreslagit att en hållbarhetskommission bör inrättas med syfte att föreslå långsiktigt hållbara ekonomiska styrmedel.

För flerfamiljshus finns i dag endast några få så kallade prisutvecklingsområden, vilket medför att omvandlingar till bostadsrätter i en kommun höjer taxeringsvärdena och därmed fastighetsskatten för boende i andra kommuner utan att detta motsvaras av ökat marknadsvärde. Taxeringsvärdena beräknas på fastigheternas totala värde, vilket medför att taxeringsvärdena för bostadsrättsföreningar i många fall kraftigt avviker nedåt från det samlade marknadsvärdet för varje bostadsrätt för sig. Administrativt fastställda regler medför att taxeringsvärdet i många fall avviker från marknadsvärdet för varje enskild fastighet. Taxeringsförfarandet uppfyller dessutom inte krav på rättssäkerhet, då det inte kan överklagas.

Regeringen förslår en ny dämpningregel som syftar till att fastighetstaxeringen får genomslag stegvis med en tredjedel per år. Detta ger ingen långsiktig sänkning av fastighetsskatten. Vi menar att detta är ytterligare ett tecken på fel i grundkonstruktionen av fastighetsskatten som i sig måste ändras.

Kreditering på skattekonto – ”byggmomssänkning”

Regeringen anger i budgetpropositionen att kostnaden för skattekrediteringen, den så kallade ”byggmomssänkningen”, kommer att uppgå till minskade skatteintäkter på cirka 0,8–1,3 miljarder kronor åren 2004–2006. Folkpartiet liberalerna har sagt nej till regeringens förslag i tidigare behandling av ärendet. Staten försöker genom bidraget styra produktionen av bostäder i riktning mot små hyresrätter. Vi menar att konsumenternas behov måste påverka vad som byggs.

Vi vill se en mer genomtänkt mervärdesskattepolitik, som inte skall nyttjas i konsumtions- eller produktionsstimulerande syften, utan vara så generell som möjligt till sin karaktär. Vi avvaktar resultatet av den pågående utredningen angående mervärdesskattepolitiken och avser att återkomma i denna del.

Reformera bostadsbidragen

Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning bör bostadsbidragen reformeras. Grupper med särskilt stor försörjningsbörda, bland annat barnfamiljer, kan kompenseras genom ökade generella stöd. En sådan reform skulle få positiva effekter. Marginaleffekterna skulle minskas. Många människor fastnar i en fattigdomsfälla som det är svårt att ta sig ur.

Övrigt

Statens roll som del av finansieringssystemet måste utredas. Även finansieringssystemens effekter behöver utredas, inte minst i ett internationellt perspektiv, där andra länder uppvisar olika former av lånesystem som bidrar till en större överblick över den kalkylerade ränterisken genom långsiktiga lån. Räntebidragssystemet innefattas i ett sådant uppdrag.

Vi föreslår att beskattningen av småföretagare sänks och förenklas. Det kommer indirekt att innebära lägre kostnader och därmed i slutändan skapa möjligheter för lägre konsumentpriser i byggsektorn.

Anslagsfrågor

Folkpartiet säger nej till regeringens investeringsbidrag och vill att de avvecklas.

Vi gör ett lägre antagande av volymerna för nyproduktion vilket innebär att vi ser en möjligt besparing på anslaget Räntebidrag.

Boverkets framtida uppdrag bör förändras; ett första steg kan tas redan nästa år. Vi vill se verksamhetens omfattning minska. Vi vill flytta verksamheter till andra organ, bland annat Konkurrensverket och Konsumentverket till gagn för bostadskonsumenterna.

Vår föreslagna neddragning av anslaget till länsstyrelserna (32:1) består av 50 miljoner kronor i besparing och 50 miljoner kronor i omfördelning till andra utskott.

Stockholm den 3 oktober 2003
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)	Marita Aronson (fp)
Anna Grönlund (fp)	Lennart Kollmats (fp)
Tobias Krantz (fp)	Ulf Nilsson (fp)
Karin Pilsäter (fp)	Erik Ullenhag (fp)
Yvonne Ångström (fp)	Nina Lundström (fp)
Lars Tysklind (fp)	Gunnar Andrén (fp)
Solveig Hellquist (fp)	Allan Widman (fp)