Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn för att motverka ett segregerat kustboende.
Boendet i våra kustsamhällen blir allt mer segregerat. Kapitalstarka personer köper upp allt mer av åretruntbebyggelsen och omvandlar den till fritidsboende under en mycket begränsad del av året. Samtidigt får den bofasta befolkningen allt svårare att bo kvar eftersom prisnivån stegras och allt färre skall betala den offentliga servicen.
Många anser att det är fastighetsskatten som är orsaken, men i själva verket är det marknadspriset som drivs upp till orimliga nivåer och det är detta som speglas i taxeringsvärdena. De åtgärder som måste vidtas är därför i första hand inte skattemässiga utan marknadsmässiga.
De attraktiva kustsamhällena håller på att avfolkas utanför semestertider. De blir öde och den kvarvarande befolkningen har svårt att upprätthålla servicen. Underlaget för exempelvis skolor urholkas då den bofasta befolkningen bara blir äldre.
På grund av kostnadsläget kan uppväxande barn inte skaffa en bostad på uppväxtorten, vilket gör att kunskap och företagande dräneras från bygden.
På grund av marknadspriset stiger boendekostnaderna för den bofasta befolkningen så att de har svårt att bo kvar.
Åtgärder för att komma till rätta med den ökande segregationen i kustsamhällena är mycket komplexa. I Norge har man infört en form av bosättningsplikt i permanentbostäder, men det finns säkert flera åtgärder att vidta för att komma tillrätta med problemet. Därför borde en utredning tillsättas som ser över möjligheterna att skapa levande kustsamhällen året om och minska segregationen.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Alf Eriksson (s) |