Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ändring av ägofredslagstiftningen så att fortsatt fäboddrift kan bedrivas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förenklat och mer ändamålsenligt regelsystem samt förbättrade ersättningar för t.ex. rovdjursstängsel.1
1Yrkande 2 hänvisat till MJU.
Under 1900-talet har det levande fäbodbruket ansetts bli ett minne av svunna tider. Tvärt emot alla uppfattningar och slutsatser lever dock fäbodarna kvar in i 2000-talet och ett antal yngre fäbodbrukare startar verksamhet, byggd på äldre tiders traditioner. Fäbodbruken är idag en liten del av svenskt jordbruk. Cirka 85 brukare finns i Dalarna, ca 50 i Gävleborg, ca 45 i Jämtland samt ca 15 i Västernorrland och Värmland, totalt ca 95 fäbodar. Verksamheten är trots sin relativt ringa omfattning mycket viktig för bevarandet av den biologiska mångfalden, värdefulla natur- och kulturmiljövärden samt utrotningshotade husdjursraser. Därför krävs det åtgärder för att möjliggöra bevarandet av ett levande fäbodbruk.
Hoten mot det levande fäbodbruket är dock flera. Små ekonomiska förutsättningar samt svårigheter att få leverera mjölk från mindre leverantörer, som är basen i fäbodbruket, påverkar utvecklingen negativt. Fäbodbruket står inför en generationsväxling. Unga småbrukare tvekar under nuvarande förutsättningar att fortsätta med fäbodbruk. Om de nu övergripande hoten inte elimineras kan en idag positiv utveckling av ett levande fäbodbruk ändå på sikt vara hotad och en 1000-årig kulturtradition gå i graven. Riksantikvarieämbetet har genomfört en utredning om förutsättningarna för att bevara landets fäbodar. De åtgärder som myndigheten föreslår förefaller inte tillräckliga. När det gäller fäbodar som ännu är i drift är det nödvändigt med en kombination av insatser från flera olika håll och myndigheter. Vi har därför föreslagit att Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Jordbruksverket bör få ett fortsatt gemensamt uppdrag tillsammans med näringens representanter och föreningar att föreslå konkreta åtgärder som främjar och möjliggör ett levande fäbodbruk. Dessutom vill vi se en ökad satsning på vårdplaner, mark och byggnadsvård på de värdefulla fäbodar som är eller kommer att vara levande samt ett bättre juridiskt skydd för att bevara befintliga fäbodmiljöer.
Många gånger fyller fäbodarna en viktig funktion med att bevara utrotningshotade husdjursraser. Dessa inbegriper bland annat svensk kullig boskap som består i huvudsak av fjällkor och rödkullor. Ett aktivt arbete för en genomarbetad avelsplan ska finnas för alla de hotade husdjurraserna som finns listade av Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Detta bör ske tillsammans med Svensk avel, ideella avelsföreningar samt WWF.
Det bör vara av riksintresse att lämpliga åtgärder vidtas så att dessa raser kan bevaras i den miljö de formats, dvs i skogsbete på fäbodar.
Vi har vid föregående riksmöte motionerat om och lagt förslag om ovan redovisade frågor. Då våra förslag, i dessa delar, inte har behandlats ännu avstår vi nu från att lägga förslag.
För att bevara fäbodbruket och miljön är det viktigt att verksamhet och boskapsskötsel kan upprätthållas på det traditionella sättet med fritt skogsbete och delvis bete på fäboden efter slåtter. Endast genom bete och slåtter kan fäbodarnas särpräglade kulturlandskap bevaras och en mängd traditioner och seder som är knutna till fäbodarna leva vidare.
Tamboskapen har varit och är hjärtat i fäbodbruket. Att stängsla kring gårdar och slåttermarker har skett för att få ett optimalt utnyttjande av slåttermark och praktisk hantering av produkttillverkning. Idag är flera fäbodstugor mer av fritidskaraktär och alla är inte inhägnade, vilket orsakar problem för idag verksamma fäbodbrukare.
I ett domstolsavgörande har en husägare fått rätt gentemot en fäbodbrukare, nämligen att denne är skyldig att stänga in sina djur. Fäboden mister sin karaktär om ett fritt bete inte sker helt eller delvis, helst då marken idag inte brukas med hjälp av slåtter. Ett EU-åtagande gällande fäbod kräver att djur hålls på fritt bete i en 5-årsperiod, vilket kan vara svårt att hävda och upprätthålla vid en konflikt.
Det förslag som lagts i en departementspromemoria från Jordbruksdepartementet (Ds 2002:33) om att upphäva ägofredslagen kan få förödande konsekvenser. Detta har vi och många andra framfört med skärpa. Regeringen utreder för närvarande frågan. Vi anser att det översynsarbete som pågår av ägofredslagen måste leda till lagstiftning som skapar en hållbar situation för de idag verksamma fäbodbrukarna och de som kommer att starta verksamhet på fäbodar, gällande stängsel samt att klargöra ändamålet med fäbod som företeelse. Detta bör ges regeringen till känna.
Många fäbodbrukare har påtalat att olika regler som rör fäbodbruket är stelbenta och i behov av översyn för att bli enklare och mer ändamålsenliga. Även ersättningsnivåerna för t.ex. rovdjursstängsel behöver förbättras, i syfte att ekonomiskt underlätta fäbodbrukandet. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 22 september 2003 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
|
|
Sven Bergström (c) |
Håkan Larsson (c) |