Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att hindra social dumpning på arbetsmarknaden.
Alla som utför arbete på den svenska arbetsmarknaden måste garanteras anständiga arbets- och anställningsvillkor. Detta krav gäller alla oavsett om de är födda i Sverige eller i något annat land. Den som på det sätt som är typiskt för arbetstagare är beroende av sin uppdragsgivare behöver ett särskilt skydd.
Dessa grundläggande principer är en överväldigande majoritet av invånarna i Sverige överens om, och uppfattningen delas av alla välfärdsstater i världen. Metoden att åstadkomma detta skydd skiljer sig dock från land till land. I Sverige har vi valt att i första hand åstadkomma detta skydd genom att starka fackföreningar sluter kollektivavtal som kompletteras med lagstiftning. Fackföreningarna har dessutom till uppgift att övervaka att såväl kollektivavtalen som den arbetsrättsliga lagstiftningen genomförs i praktiken.
Sverige har i förhållande till övriga EU-länder genom det s.k. utstationeringsdirektivet åtagit sig att se till att arbetstagare hos gästande EU-företag får samma skydd som övriga arbetstagare i en rad avseenden. Sverige har bestämt att detta skydd ska tillgodoses genom vårt system med kollektivavtal och fackföreningens bevakning av arbetsvillkoren.
Om det skydd vi nu beskrivit inte fungerar leder det till att enskilda arbetstagare råkar illa ut, men det kan också leda till en underbudskonkurrens där arbetstagare tvingas konkurrera med varandra genom att bjuda under varandra när det gäller anställnings- och arbetsvillkor. Vi vill inte ha social dumpning i Sverige.
Det finns redan idag – särskilt inom vissa branscher – starka tecken på en sådan utveckling. Det sker t ex. genom mycket korta visstidsanställningar, anlitande av oseriösa bemanningsföretag, genom att enskilda tvingas att skaffa sig s.k. F-skattsedel och därmed framstår som egna företagare eller genom anlitande av kedjor av entreprenörsföretag.
En arbetstagare som kommer till ett annat land för att arbeta är mycket sårbar. Den som inte kan språket, inte känner till vilka regler som gäller, inte vet vart man ska vända sig för att få hjälp, blir lätt ett offer för exploatering. Det gäller särskilt i branscher där det arbetsrättsliga skyddet sviktar på det sätt som vi beskrivit ovan.
Inom en sektor av arbetsmarknaden är det särskilt viktigt att följa effekterna av tillträdet för arbetskraft från de nya medlemsländerna. Det gäller vägtrafiken. Inom det området bör kravet på svenskt trafikkort upprätthållas under en begränsad period efter EU: s utvidgning.
Cyperns och Maltas bekvämlighetsregister, med sammanlagt ca 3 200 fartyg, företrädesvis bemannade med asiatiska besättningar med undermåliga villkor, får i och med EU:s utvidgning obegränsat tillträde till svenska inrikes sjötransporter och fast trafik i Sverige. De ska inte behöva ha sämre villkor än andra. Utvecklingen bör noga följas av berörda myndigheter.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Monica Green (s) |
|
|
Claes-Göran Brandin (s) |
Börje Vestlund (s) |
|
Kerstin Engle (s) |
Hans Stenberg (s) |
|
Krister Örnfjäder (s) |