Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om normbildning vad gäller raster och måltidspauser på arbetsplatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om pauser för arbetsmåltid.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning kring kopplingen återhämtning, näring, stress och ohälsa på arbetsplatserna.
Under det senaste årtiondet har vi sett en oroväckande ökning av kostnaderna för sjukskrivningar och annan ohälsa på arbetsplatserna. Anledningarna till denna ökning är komplexa, samtidigt som man kan konstatera att den har skett i samband med att vi har tagit steget in i informationssamhället.
I dag präglas arbetslivet av en ständig tillgänglighet. Tack vare mobiltelefoner, e-post och bärbara datorer är jobbet alltid inom räckhåll. Samtidigt har ord som ”flexibilitet”, ”slimmade organisationer” och ”hårda effektiviseringar” blivit en del av vårt språk och således en del av vår uppfattning om arbetsklimat och förväntningar på arbetsprestation. Vi märker också en ökad tendens att arbeta så mycket som möjligt. Det finns också en trend hos arbetsmarknadens parter att förhandla bort raster ur kollektivavtalen. Lunchen är en rast som framför allt har blivit lidande av ett alltmer hektiskt arbetstempo. Många väljer att äta lunch på stående fot eller struntar helt enkelt i den.
Lunchen fyller tre viktiga funktioner som lätt går förlorade i ett arbetsklimat präglat av snabba ryck och ökade prestationskrav. Den ger näring, social samvaro och en behövlig paus från arbetet. Framför allt den sociala samvaron, som är av stor vikt för att en person ska trivas på sin arbetsplats, blir lidande av korta luncher. En arbetsmiljö präglad av mindre tid för återhämtning och högre krav på prestation och effektivitet måste anses ha en negativ inverkan på den anställdes fysiska och psykiska hälsa. Lunchen kan här medföra en hälsobefrämjande effekt, om den är utformad så att den verkligen ger den respit – tidsmässigt, socialt och näringsmässigt – som behövs för att återsamla krafterna.
När det gäller arbetsmåltiden har offentligt anställda sämre villkor än de som jobbar i den privata sektorn. En undersökning gjord av LUI Marknadsinformation visar att de oftare har kortare pauser för måltid: 41 procent av de offentligt anställda har mindre än 31 minuters måltidspaus. Det är dubbelt så många som i den privata sektorn där siffran ligger runt 20 procent. Utöver kortare måltidspauser styr arbetsschemat eller arbetsuppgifterna måltidstillfällen för offentligt anställda oftare än tex. hungerbehov eller klockslag.
Maten spelar en viktig roll för en persons prestationsförmåga. Undersökningar som gjorts bland gymnasieelever visar en klar koppling mellan dåliga matvanor och sämre prestationer i skolan – något som kan antas gälla även för vuxna i arbetslivet. Det är också viktigt att äta vid regelbundna tider, då matsmältning underlättas och näringsupptaget förbättras. Oregelbundna mattider å andra sidan kan leda till blodsockerfall och en medföljande känsla av att ha ”gått in i väggen”.
För att ändra på denna utveckling krävs det ändringar både när det gäller attityder – i dag känner många att de inte vill ta en längre lunch när deras arbetskamrater inte gör så – samt eventuellt en schemareglering. För att fastlägga hur viktig lunchen är för en persons välbefinnande på sin arbetsplats bör forskningen utvecklas inom området.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Inger Jarl Beck (s) |
Anita Jönsson (s) |