Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nollvision i arbetet för att motverka mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om internkontroll av arbetsmiljön som ett redskap mot arbetslivsrelaterad vuxenmobbning.
Det är viktigt att definiera begreppet mobbning. En forskare har uttryckt det på följande sätt: ”Mobbning är det när en eller flera personer utsätter någon för negativa handlingar upprepade gånger och under viss tid.” En negativ handling innebär att tillfoga en annan person skada eller obehag. Det kan vara verbalt, med fysisk kontakt eller genom att skada någons egendom eller genom utfrysning och isolering. Ytterst är det den mobbade som avgör handlingens karaktär.
Arbetarskyddsstyrelsen benämner detta som kränkande särbehandling. Med brottsbalkens språk kan det benämnas som olaga hot, olaga tvång, misshandel, förolämpning, förtal och ofredande. Den som mobbar gör sig ofta skyldig till brott som kan få allvarliga konsekvenser för den som utsätts men också för den som mobbar denne.
Att få känna sig trygg är en mänsklig rättighet för alla. En nollvision mot mobbning är för Kristdemokraterna det enda tänkbara. Vi tror på möjligheten att använda metoder som fångar upp det goda exemplet, att hitta incitament och ge impulser till att stärka företagsandan och anställdas delaktighet i arbetslivet. Mobbning kan inte i första hand förhindras genom lagstiftning utan genom att på alla nivåer befästa en ömsesidig respekt.
Det finns gott om iakttagelser om vad som skapar vuxenmobbning. Hårdare villkor, större konkurrens, tilltagande tystnad, oro och rädsla att bli av med jobbet och behovet att skapa en syndabock är några exempel på detta. Empirisk forskning har ofta stressinriktning som grund: negativ stress leder till frustration, irritation, dåligt beteende och utstötningsmekanismer, desperata arbetsgivare och oklara uppsägningsgrunder. Detta kan i sin tur leda till skadade och förvirrade människor, som aldrig får skeendet klart för sig. Många som råkar illa ut får ingen hjälp, blir utslagna från arbetslivet och har mycket svårt att komma igen. Några kommer aldrig tillbaka till arbetslivet.
Vuxenmobbningsfrågeställningarna väcker ofta obehagliga känslor. I den praktiska verksamheten har man kunnat konstatera att när kränkning förekommit, har det alltid funnits såväl föregångare som efterföljare. Kränkningen är således en del i ett system, t.ex. negativ stress, och är alltså arbetsplatsens problem.
Brott mot mänskliga rättigheter är inte ovanliga i arbetslivet, och behöver göras till föremål för undersökning. Man behöver också analysera tillämpningen av brottsbalken i arbetslivet, som kan ge prov på företeelser som förolämpningar, förtal, hot och våld och därmed glida över gränsen till brottslighet. Annan lagstiftning, vars tillämpning i arbetslivet behöver undersökas, rör meddelandefriheten och yttrandefriheten. En arbetstagare kan exempelvis förlora arbetet på grund av det kränkande beteendet trots lagstadgad yttrandefrihet.
Varje människa har ansvar för sitt eget liv, men också för andra. Det är allas ansvar att skapa trivsel och det är allas ansvar att motverka uppkommen mobbning på arbetsplatsen. Arbetsgivaren har ett ansvar att skapa ett arbetsklimat där människor kan behålla hälsa och arbetsglädje även vid snabba förändringar och högt tempo.
Arbetsgivaren har enligt lag en rad åtaganden, exempelvis att använda den s k internkontrollen för ett aktivt arbetsmiljöarbete. Den som drabbas av mobbning kommer in i en allvarlig livskris som i grava fall kan leda till total utslagning från gemenskapen och arbetslivet, förstörd hälsa och i grava fall självmord. Arbetsmiljöundersökningar genomförs av Arbetarskyddsstyrelsen och SCB som visar att ca 250 000 vuxna mobbas. Till detta kan ett ytterligare mörkertal befaras. Nu krävs en nollvision i arbetet för att motverka att människor slås ut på grund av mobbning.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Sven Brus (kd) |