Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av företagshälsovård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge företagshälsovården en aktiv och tydlig roll.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att klarlägga via Arbetsmiljöverket/fack såväl minimi- som maximiåtaganden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta småföretagens anslutning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkerställa fackligt inflytande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta se över utbildningsbehoven för redan inom företagshälsovården verksamma företag och för att underlätta nyrekrytering av personal tillse att sådan utbildning kommer till stånd.
Företagshälsovårdens stora betydelse framhålls ofta för att minska ohälsan. Däremot är det mer tyst om hur företagshälsovården skall användas. Det föreligger enighet om att företagshälsovården skall ges en helt annan och tydligare roll i det förebyggande arbetet. Det är nu dags att konkretisera detta.
Företagshälsovården skall åläggas att på arbetsplatserna genomföra de föreskrifter som ges ut av Arbetsmiljöverket. Detta innebär att föreskrifterna för den aktuella verksamheten skall gås igenom med arbetsledning och anställda samt att arbetet anpassas med beaktande av dessa föreskrifter och att man arbetar efter dem.
Arbetsmiljöverkets föreskrifter är av hög kvalitet och en efterlevnad av dem skulle väsentligt reducera såväl olycksfall som arbetsrelaterade sjukdomar. Det kan inte accepteras att så inte sker.
Arbetsgivarna har i dagsläget mycket ringa kunskap om dessa föreskrifters innehåll och föreskrifterna följs i begränsad utsträckning.
Ett lysande exempel på föreskrifter är föreskriften om Systematiskt arbetsmiljöarbete. Arbetsgivaren skall i detalj planera arbetet och i förväg undersöka riskerna för skada. Om så skulle ske torde enbart ett fåtal skador framöver ske. Denna kan läggas till grund för allt förebyggande arbete och därtill kommer mer riktade föreskrifter såsom Belastningsergonomi 1998:1.
Företagshälsovårdens resurser är i dag begränsade. Det finns åtskilliga anställda som inte är anslutna, sämst är anslutningen hos småföretagen. Om företagshälsovård erbjuds har denna oftast en individuell inriktning och bedrivs mer sällan än mot den enskilda arbetsplatsen och dess hälsorisker.
Företagshälsovården har fört en tynande tillvaro sedan slopandet av statsbidragen 1993 med i praktiken anställningsstopp. Företagshälsovården behöver därför klarläggande signaler om fortsatt existens och verksamhet. Vad gäller småföretagen måste stödformer utredas för att underlätta anslutning till företagshälsovård och ett exempel är att underlätta bildande av så kallade arbetsgivareringar och gemensamt inköp av företagshälsovårdstjänster av olika slag.
Företagshälsovårdens roll i rehabiliteringsarbete måste utredas och utvärderas. Man har redan i dag en aktiv roll genom behandling i det akuta skedet som till exempel sjukgymnastik. Men med sin anknytning till och kunskap om den verksamhet som bedrivs ges en aktiv roll med synpunkter på omplaceringen till annat arbete respektive omskolning till annat arbete utanför företaget.
Det måste också klarläggas att all företagshälsovårds verksamhet skall innehålla ett minimiåtagande (ett golv) och därmed som följd att verksamhet baserad på minsta möjliga åtagande till lägsta möjliga kostnad inte längre skall förekomma. Det måste bli slut på att företagshälsoföretagen bjuder under varandra i syfte att överleva och utan tanke på de reella behov som finns.
Olika verksamheter har olika behov och maximiåtagandet (taket) måste anpassas till bransch och det enskilda företagets verksamhet. Företagshälsovården måste bli tydligare i sin expertroll och erbjuda kunderna vad de behöver och inte vad de anser sig ha råd med. En god företagshälsovårds verksamhet lönar sig alltid. Arbetsmiljöverk och fackliga organisationer torde ha värdefulla synpunkter på minimi- respektive maximiåtagande.
Viktigt i detta sammanhang är det fackliga inflytandet och som en följd av detta dess engagemang. I dag anses företagshälsovård vara arbetsgivarens verktyg och på det sätt som detta används är engagemanget och förtroendet lågt. En särskild skrivning om det fackliga inflytandet över företagshälsovård måste därför inarbetas.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |
Ronny Olander (s) |