Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämställdhetsaspekter i utformandet av s.k. kompetenskonton.
Två steg fram – ett tillbaka, så kan utvecklingen mot ett jämställt samhälle beskrivas. Mycket är förändrat och förbättrat och bara det faktum att kunskapsnivån om skillnader mellan kvinnors och mäns livssituationer har ökat på bredden i samhället, möjliggör ytterligare steg framåt.
Trots att utvecklingen i många avseenden således är positiv, är den otillräcklig. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden är ett lysande exempel på detta. Kvinnor utbildar sig i högre grad än männen. Trots hög kompetens värderas kvinnors insatser lägre än männens. Kvinnor tjänar sämre, har sämre karriärmöjligheter och styrelserummen är fortfarande stängda och låsta med dubbla lås för kvinnor. Särskilt det privata näringslivet tycks ha extremt begränsat kontaktnät när det är dags att utse styrelseledamöter, för att inte nämna ordförandeposter.
Politiskt har mycket gjorts och görs för att förändra rådande strukturer. Kravet på detaljerad lönestatistik är ett exempel som i viss mån fungerar som en katalysator till förändring. Men mer behövs och dessa nödvändiga förändringsprocesser tar för lång tid. Med all rätt kräver kvinnor rättvisa löner och rättvisa kompetensbedömningar. Nu.
En reform för individuell kompetenshöjning är under utarbetande. Det borde vara rimligt att i detta arbete särskilt lyfta fram kvinnors ställning och möjligheter på arbetsmarknaden samt männens motsvarande ställning och möjligheter i det delade ansvaret för barn och familj.
Det måste vara möjligt för både kvinnor och män att på lika villkor kunna satsa både på arbete och familj, inte bara på det ena eller det andra. Individuella kompetenshöjande åtgärder kunde bli en av många metoder att nå detta önskvärda mål.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Ulla Wester (s) |