Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad motionen anförs om att begränsa rätten att utlysa sympatiåtgärder vid konflikt på arbetsmarknaden.
Förra vårens konflikter inom den offentliga sektorn visar att det är nödvändigt att se över de gällande konfliktreglerna vad gäller sympatiåtgärder som respektlöst kan slå mot en part som helt står utanför den primära konflikten. Behovet av sympatiåtgärder måste i många fall ifrågasättas och i vart fall måste möjligheterna till dessa begränsas. Det är dessutom tveksamt att en part i den primära konflikten kan vidta sympatiåtgärder gentemot en utomstående till stöd för sin egen primärkonflikt. Det måste ifrågasättas om inte sympatiåtgärder ibland kan ha ett annat syfte nämligen att påverka en annan förhandling vilket inte är tillåtet. Det är också otillfredsställande att – som rättsläget nu tycks vara – en part som står utanför den primära konflikten och som drabbas av sympatiåtgärder inte kan vidta egna motåtgärder om inte den som ska understödjas själv har vidtagit några stridsåtgärder.
Företag kan genom sympatiåtgärder tvingas in i en konflikt som de själva inte är part i och inte kan påverka och som kan innebära stora ekonomiska påfrestningar.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Björn Hamilton (m) |