Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lägga ned AMS.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunerna i Sverige åläggs att införa jobbgaranti för arbetslösa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att merparten av AMS anslag överförs till kommunerna för att hantera jobbgarantin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en kompetenspeng.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att privata entreprenörer i huvudsak skall sköta den kommunala jobbgarantin.
Det är alltför få personer i Sverige som själva har erhållit, eller känner någon som erhållit ett arbete genom arbetsförmedlingarnas och AMS-systemets försorg.
Ett flertal studier och rapporter, bland annat från RRV och SNS, visar att det mesta av AMS och arbetsförmedlingarnas verksamhet konserverar utanförskap, verkar diskriminerande och motverkar arbete.
Missförhållandena blir nästan övertydliga när det gäller invandrade arbetslösa. Många finner sig sitta fast i ett Kafkaliknande utanförskap, där livet styrs av allmänt välmenande tjänstemän och politiker, i en ren eländesindustri. I eländesindustrin skickas människor mellan olika åtgärder, kurser, utbildningar och myndigheter, utan möjlighet att ta sig loss av egen kraft.
Bäst resultat när det gäller arbetsförmedling uppnår enskilda entreprenörer och bemanningsföretag.
Samordningen mellan socialtjänst och arbetsförmedling (och eventuellt försäkringskassan), är upp till de enskilda organisationerna och de enskilda tjänstemännen eller i bästa fall föremål för försöksverksamhet inom Finsam eller Socsam. Även försöken begränsas av att myndigheter frivilligt samarbetar.
Det är hög tid att nu flytta makten från byråkrater och politiskt etablissemang och återföra denna makt till de enskilda människorna.
Kommunerna skulle kunna ges såväl pengar och befogenheter som skyldigheter. En arbetsgaranti skulle kunna införas där kommunen åläggs att inom viss tid, exempelvis fem dagar, ordna arbete till den arbetssökande. Detta skulle vara möjligt om nuvarande AMS-resurser samordnas med kommunens socialbidragssystem. Ingen som vill och kan arbeta skulle tvingas till ett liv i bidragsberoende. Det bästa vore naturligtvis om detta kunde ske per entreprenad, med hjälp av privata aktörer, för att på så sätt göra det mer effektivt.
En kompetensutvecklingspeng, eller vad man väljer för namn, skulle ge den enskilde arbetssökande makt att välja utbildning eller praktikplats efter egna önskemål och egna behov. Den arbetslöse vet nästan alltid bättre än aldrig så skickliga tjänstemän vad som krävs i utbildningsinsatser för att erhålla ett riktigt arbete.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Göran Lindblad (m) |