Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vitesföreskriften i arbetsmiljölagen.
Arbetsmiljöinspektionen har sanktionsmöjligheter, genom vite, mot arbetsgivare som bryter mot arbetsmiljölagen och dess föreskrifter. Sanktionerna omfattar emellertid inte alla arbetsgivare. När det gäller statliga myndigheter, affärsverk och bolag så är vitesföreskriften oklar. Det finns idag otydliga regler vad gäller statliga myndigheter, det som styr är en gammal praxis. När det gäller affärsverk och bolag så är det även här vissa oklarheter mellan dem som agerar på den privata marknaden och andra. När det gäller myndigheter så är praxis att man inte använder vite. För bolag och affärsföretag som agerar på den privata marknaden är det möjligt att använda vite medan för dem som inte gör det finns oklarheter på om det är möjligt eller inte.
Praxisen framgår i en kommentarbok till viteslagstiftningen ”Viteslagstiftningen – en kommentar” samt i en av Arbetsmiljöverkets informationbroschyrer ”Statliga myndigheter och affärsverk som arbetsgivare”. Orsaken framställs i kommentarerna som att det är fel att staten belastar staten med vite och att ett vite inte får samma konsekvenser mot statliga myndigheter som mot andra arbetsgivare. När det gäller andra offentliga arbetsgivare som kommuner och landsting kan det utdömas vite vid brott mot arbetsmiljölagen.
Det är inte rimligt att det råder olika regler beroende på typ av arbetsgivare när det gäller sanktioner för brott mot arbetsmiljölagen.
Därför är det angeläget att låta se över vitesföreskriften i arbetsmiljölagen. I ett modernt samhälle kan det inte råda olika regler beroende på vem som är arbetsgivare. Det ända rimliga är att det råder en lika rättspraxis för alla arbetsgivare oavsett huvudmannaskap.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Hans Hoff (s) |