Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lönebidragstaket.
Den arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden är alltid utsatt. Trots flera år av minskande arbetslöshet har inte de arbetshandikappades situation nämnvärt förbättrats.
Enligt alla de forskningsrapporter som tagits fram genom åren kan man konstatera att lönebidragsanställningar är en ur samhällsekonomisk synvinkel mycket lönsam åtgärd. Det har också varit en mycket effektiv åtgärd för att underlätta för arbetshandikappade att erhålla en anställning. Både lönebidrag och OSA har varit bidragsformer som har behövts för att stärka de arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden.
Under många år har det emellertid förts en diskussion om nivån på lönebidragen. I över 10 år har takbeloppet legat stilla. Det icke förändrade takbeloppet för beräkning av lönebidraget har inverkat menligt både på möjligheterna att arbetsplacera arbetshandikappade och på möjligheten till en rimlig löneutveckling för dem som redan har en anställning.
Inte minst i idrottsföreningar och andra ideella organisationer ställer det låga lönebidragstaket till stora bekymmer och är ett uppenbart hinder för anställning. Situationen är likartad i många mindre företag.
Inom idrottsrörelsen finns idag omkring en sjundedel av alla lönebidragsanställda där de arbetshandikappade gör en mycket betydelsefull arbetsinsats. Det har också påvisats att denna typ av anställningar inom ramen för företagsformer inom den sociala ekonomin har varit ett stort steg mot en fastare förankring på arbetsmarknaden.
En höjning av lönebidragstaket borde ha gjorts för flera år sedan. Regeringen bör när ekonomiskt utrymme ges prioritera möjligheten att höja lönebidragstaket.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Lars Wegendal (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |