Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rätten till lönebidrag förlängs till 67 år.
Den 1 januari 2003 träder nya pensionsregler i kraft, som ger arbetstagare möjligheten att vara kvar i arbetslivet till 67 års ålder som så önskas.
Denna regel är dels bra för de personer som inte känner sig ”klara” att gå i pension vid 65 års ålder utan mår bäst av att få fortsätta sitt yrkesliv några år till, dels är det en trygghet för de grupper som under sina tjänsteår inte har lyckats att få ihop tillräckligt hög pension, som bedöms vara skälig att leva på under sina år som pensionärer.
Lönebidrag är idag en arbetsmarknadsåtgärd som har funnits under en mycket lång tidsperiod, men innehållet i åtgärden har följt utvecklingen inom arbetsmarknaden och därefter förändrats under tid. När så de nya pensionsreglerna träder i kraft har inte åtgärden omarbetats för att följa utvecklingen tillräckligt snabbt som den borde. Kommunerna får idag endast statligt stöd för att kunna hjälpa personer med arbetshandikapp fram till dessa fyller 65 år. Detta stöd borde kunna ges fram till 67 års ålder och överenstämma med de nya pensionsreglerna.
Lönebidragsanställda är redan tidigare en utsatt arbetsgrupp (ofta lågutbildade kvinnor) ur ekonomisk synvinkel och bör naturligtvis få möjligheten att fortsätta sitt arbete till 67 års ålder. Ge därför möjlighet för lönebidragstagarna att fortsätta tills de är 67 år och att medel till detta tillförs.
Utskottet behandlade en liknande motion i betänkande 2002/03:AU1 där man avslår motionen med motiveringen att den som fyllt 65 år har sin försörjning tryggad genom garantipension. Det är dock motiverat att låta likalydande regler gälla för dem som arbetar på den reguljära arbetsmarknaden oberoende om man uppbär lönebidrag eller har en traditionell inkomst.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |
Stefan Attefall (kd) |