Utrikesutskottets betänkande
2003/04:UU7
Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiskagemenskapen och dess medlemsstater och Libanon
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i detta betänkande
regeringens förslag (prop. 2002/03:108) att
riksdagen godkänner Europa-Medelhavsavtalet om
upprättande av en associering mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater och Libanon.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Europa-Medelhavsavtalet med Libanon
Riksdagen godkänner, med bifall till proposition
2002/03:108, Europa-Medelhavsavtalet mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och
Libanon om upprättande av en associering mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena
sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan.
Stockholm den 25 september 2003
På utrikesutskottets vägnar
Göran Lennmarker
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran
Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton
(fp), Holger Gustafsson (kd), Lars Ohly (v), Göran
Lindblad (m), Anders Sundström (s), Agne Hansson
(c), Kenneth G Forslund (s), Veronica Palm (s),
Lotta N Hedström (mp), Anita Johansson (s), Inger
Segelström (s), Björn Hamilton (m) och Birgitta
Ohlsson (fp).
Ärendet och dess beredning
I enlighet med beslut av Europeiska unionens råd den
2 oktober 1995 inledde Europeiska kommissionen
förhandlingar om ett nytt avtal mellan Europeiska
gemenskapen (EG) och dess medlemsstater å ena sidan
och Republiken Libanon å den andra. Det nya avtalet
skall ersätta dels samarbetsavtalet som ingicks
mellan parterna år 1977, dels samarbetsavtalet som
ingicks mellan medlemmarna i Europeiska kol- och
stålgemenskapen och Libanon samma år.
Förhandlingarna avslutades under hösten 2001 och
avtalet undertecknades den 17 juni 2002. Innan
avtalet kan träda i kraft skall det godkännas av de
avtalsslutande parterna, i enlighet med varje
avtalsslutande parts konstitutionella bestämmelser.
Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater och Libanon är
ett blandat avtal. I avtalet är det Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater som är
avtalsparter å den ena sidan och Republiken Libanon
å den andra sidan.
Bakgrund
Utvecklingen i Libanon
Libanons ekonomi präglas fortfarande av sviterna av
det 15 år långa inbördeskriget 1975-1990. Efter
kriget inleddes 1992 ett omfattande åter-
uppbyggnadsprogram som under några år gav god
tillväxt i ekonomin. Den förda politiken ledde dock
till stora budgetunderskott, som finansierades genom
kortsiktig upplåning till höga räntor. Mot slutet av
1990-talet stagnerade ekonomin, delvis beroende på
statens enorma skuldbörda.
Hösten 2000 inleddes ett reformprogram, syftande
till att återskapa balans och tillväxt i ekonomin.
Vissa tecken på en ljusning i ekonomin har kunnat
skönjas under 2002. De akuta statsfinansiella
problemen kvarstår dock och förvärras alltjämt. Den
fortsatta konflikten i Mellanöstern har därtill haft
en negativ inverkan på den libanesiska ekonomin.
Statsskulden är idag 175 procent av BNP och räntan
på statsskulden motsvarar 90 procent av statens
intäkter.
Europa-Medelhavsavtalet som undertecknades den
17 juni 2002 bidrog till att öka förtroendet
för den libanesiska ekonomin. Libanons
målsättning är att fullfölja förhandlingarna om
medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO)
under 2003.
Handeln mellan Sverige och Libanon
Sverige har ett stort överskott i handeln med
Libanon. Svensk export till Libanon uppgick år 2002
till 320 miljoner kronor, vilket var en nedgång med
10 procent jämfört med år 2001. Importen från
Libanon uppgick år 2002 till 45 miljoner kronor,
vilket var en ökning med drygt 20 procent från år
2001.
Handeln mellan EG och Libanon
EG har ett kroniskt handelsöverskott med Libanon i
storleksordningen 10 till 1. EG är största exportör
till Libanon. EG:s export till Libanon beräknas år
2001 ha uppgått till 2,9 miljarder euro. EG:s import
från Libanon ökade dock år 2001 med ca 20 % till
knappt 250 miljoner euro.
Förhandlingarnas bakgrund
Medelhavsstrategin syftar till samarbete som skall
stärka fred och säkerhet samt politisk och social
stabilitet i Europa och i Medelhavsområdet. Viktigt
är också att bidra till en ökad integration mellan
länderna i regionen. Strategin vilar på tre pelare.
Den första utgörs av nya former för en fördjupad
politisk dialog som grundas på respekten för
demokrati och de mänskliga rättigheterna. Den andra
utgörs av ett särskilt frihandelsområde som skall
kombineras med ökat finansiellt bistånd och den
tredje pelaren av samarbete på det sociala och
kulturella planet.
De tre pelarna reflekterades även i den s.k.
Barcelonadeklarationen, som antogs i Barcelona i
november 1995 av utrikesministrarna från de femton
EU-länderna och från tolv partnerländer i
Medelhavsregionen, nämligen Marocko, Algeriet,
Tunisien, Egypten, Israel, Jordanien, Syrien,
Libanon, Turkiet, Cypern och Malta samt den
palestinska myndigheten. I Barcelonadeklarationen
ställer EU och partnerländerna upp det gemensamma
målet att upprätta ett frihandelsområde runt
Medelhavet till år 2010. EU:s bilaterala
associeringsavtal med partnerländerna är de
grundläggande byggstenarna för detta
frihandelsområde.
Hittills har Europa-Medelhavsavtal slutits med
Tunisien (prop. 1995/96:34, bet. 1995/96:UU10, rskr.
1995/96:48), Israel (prop. 1995/96:185, bet.
1995/96:UU22, rskr. 1995/96:293), Marocko (prop.
1995/96:195, bet. 1996/97:UU3, rskr. 1996/97:25)
samt Jordanien (prop. 1998/99:57, bet. 1998/99:UU6,
rskr. 1998/99:181) och ett interimsavtal med
Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den
palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza
(skr. 1997/98:74, bet. 1997/98:UU10, rskr.
1997/98:209). Avtalet med PLO trädde i kraft den 1
juli 1997, med Tunisien den 1 mars 1998, med Marocko
den 1 mars 2000, med Israel den 1 juni 2000 och med
Jordanien den 1 maj 2002. Europa-Medelhavsavtal med
Egypten undertecknades i juni 2001 (prop.
2001/02:78, bet. 2001/02:UU9, rskr. 2001/02:169),
med Algeriet i april 2002 och med Libanon i juni
2002. Dessa avtal har ännu inte trätt i kraft.
Kommissionen har år 1998 inlett förhandlingar med
Syrien, vilka väntas fortsätta under år 2003.
Cypern, Malta och Turkiet är kandidatländer till EU
och har tidigare associeringsavtal med EG.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en
associering mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Republiken Libanon å
den andra sidan. Syftet med associeringsavtalet är
bl.a. att inom ramen för EU:s nya Medelhavspolitik
bidra till stabilitet och en positiv ekonomisk och
social utveckling i regionen. Avtalet innehåller
bestämmelser om bl.a. politisk dialog, frihandel
samt ekonomiskt och socialt samarbete. En väsentlig
beståndsdel av avtalet är respekten för demokratiska
principer och mänskliga rättigheter.
Genom avtalet inrättas vissa organ som skall
övervaka avtalets tillämpning.
Innehållet i avtalet
Genom Europa-Medelhavsavtalet upprättas en
associering mellan gemenskapen och dess
medlemsstater och Libanon. Avtalet omfattar 92
artiklar indelade i åtta avdelningar med följande
rubriker: politisk dialog (I), fri rörlighet för
varor (II), etableringsrätt och tillhandahållande av
tjänster (III), betalningar, kapital, konkurrens och
andra ekonomiska bestämmelser (IV), ekonomiskt
samarbete och sektorssamarbete (V), socialt och
kulturellt samarbete (VI), finansiellt samarbete
(VII), institutionella och allmänna bestämmelser
samt slutbestämmelser (VIII). Avtalet omfattar även
två bilagor, fem protokoll och parternas
deklarationer. Vidare har parterna genom
skriftväxling enats om samarbete mot terrorism.
Bilagorna, protokollen samt slutakten utgör en
integrerad del av avtalet. I slutakten återfinns
parternas förklaringar.
Godkännande av avtalet
Regeringen anför att Medelhavsområdet, sedan
Sveriges EU-inträde, har fått en ökad betydelse för
vårt land. Gemenskapens Medelhavsstrategi och
Barcelonaprocessen syftar till att ge en ny
dimension åt förbindelserna med de icke-europeiska
Medelhavsländerna och understödja den politiska,
ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder.
Målsättningen är att säkerställa en fredlig
utveckling i Medelhavsområdet samt främja
stabiliteten och en positiv ekonomisk och social
utveckling.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en
associering mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan, och Republiken Libanon, å
andra sidan.
Inga motioner har väckts med anledning av
propositionen.
2003/04
UU7
Utskottets överväganden
Inom ramen för den nya Medelhavsstrategin är
associeringsavtalet med Libanon det åttonde avtalet
som sluts med en icke-europeisk Medelhavsregering
eller myndighet. Det föreliggande avtalet utgör ett
viktigt steg på vägen mot ett utökat partnerskap
mellan EU och länderna kring Medelhavets östra och
södra strand, och syftar till att på ett positivt
sätt fördjupa och utöka de europeisk-libanesiska
förbindelserna.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner
Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en
associering mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater, å ena sidan, och Libanon, å andra
sidan.
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2002/03:108 föreslår regeringen att
riksdagen godkänner Europa-Medelhavsavtalet mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och
Libanon om upprättande av en associering mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena
sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan.