Norden

Utskottet behandlar i betänkandet dels regeringens skrivelse
2002/03:90 Nordiskt samarbete 2002, med huvudsaklig inriktning på
regeringssamarbetet inom Nordiska ministerrådet, dels en redogörelse till
riksdagen 2002/03:NR1, avgiven av Nordiska rådets svenska delegation, som
redogör för parlamentarikersamarbetet inom Nordiska rådet under 2002.
Utskottet behandlar även en motion som väckts med anledning av redogörelsen
samt motioner med inriktning på nordiskt samarbete från allmänna motionstiden
2002.
Samtliga motioner avstyrks av utskottet. Utskottet föreslår att
skrivelsen och redogörelsen läggs till handlingarna. I ärendet finns två
reservationer.


1.      Relationer till närområdet
Riksdagen
avslår motionerna 2002/03:U229 och 2002/03:U323 yrkande 24.
Reservation
1 (m)

2.      Sveriges kontakter med Norge
Riksdagen avslår motion
2002/03:U233 yrkandena 1 och 2.

3.      Nordbors gränslösa rättigheter
Riksdagen
avslår motionerna 2002/03:U240 yrkandena 1 och 4 och 2002/03:U259.

4.      Informationspunkt
Hallå Norden
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U9 yrkande 2 och
2002/03:U240 yrkande 2.

5.      Reformerat nordiskt samarbete
Riksdagen
avslår motion 2002/03:U242.

6.      Sociala frågor
Riksdagen avslår motion
2002/03:U9 yrkande 1.

7.      Fredningen av Skagerrak och Kattegatt
Riksdagen
avslår motion 2002/03:MJ492 yrkande 5.
Reservation 2 (mp)

8.      Skrivelsen
och redogörelsen
Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:90 och redogörelse
2002/03:NR1 till handlingarna.
Stockholm den 14 oktober 2003
På
utrikesutskottets vägnar
Göran Lennmarker
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Birgitta Ahlqvist
(s), Lars Ohly (v), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Agne Hansson
(c), Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp), Anita
Johansson (s), Inger Segelström (s), Birgitta Ohlsson (fp), Rosita Runegrund
(kd) och Gabriel Romanus (fp).

Ärendet och dess beredning
Utskottet behandlar
i betänkandet dels regeringens skrivelse 2002/03:90 Nordiskt samarbete
2002, dels en redogörelse till riksdagen 2002/03:NR1, avgiven av Nordiska
rådets svenska delegation, som redogör för parlamentarikersamarbetet inom
Nordiska rådet.
Utskottet behandlar även en motion som väckts med anledning
av redogörelsen samt motioner med inriktning på nordiskt samarbete från
allmänna motionstiden.
Utskottet har under ärendets behandling fört samtal
med Nordiska rådets svenska delegation för information och utbyte av
erfarenheter.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Vid Nordiska rådets
session i Helsingfors i oktober år 2002 presenterades programmet för det
svenska ordförandeskapet i det nordiska regeringssamarbetet år 2003. Temat
för det svenska ordförandeskapet är Integration Norden. Ordförandeprogrammet
tar upp fyra olika aspekter av begreppet integration. Den första aspekten
gäller integration inom de nordiska länderna. Det handlar om invandrares
delaktighet och inflytande i det politiska, ekonomiska, sociala och
kulturella livet. Det gäller t.ex. invandrarkvinnors delaktighet och
deltagande, och det är frågan om hur de nordiska samhällena kan motverka
segregation i boendet. Den andra aspekten rör integration mellan de
nordiska länderna. Samtidigt som vi har erfarenhet av en gemensam nordisk
arbetsmarknad och alla nordiska länder omfattas av EU:s inre marknad så
reser skillnader i nationella regelverk hinder för människor, företag och
organisationer. Arbetet med att avskaffa onödiga gränshinder skall föras
framåt. Den tredje aspekten gäller integrationen mellan Norden och
närområdet. Det gäller att vidareutveckla samverkan med de baltiska staterna,
inte minst i perspektivet av EU:s utvidgning. Det nordiska samarbetet med
nordvästra Ryssland får ökad prioritet inom närområdesprogrammet. Den
fjärde aspekten är de nordiska ländernas integration i det europeiska
samarbetet. Genom att tre nordiska länder är medlemmar i EU och Island
och Norge är parter i EES-avtalet deltar samtliga nordiska länder i det
europeiska samarbetet.
Sverige kommer att verka för ett vidareutvecklat
nordiskt samarbete i Europafrågor. Ett stort antal projekt håller på att
startas för att genomföra det svenska ordförandeskapets program. Det gäller
inte minst på gränshindersområdet där den förre danske statsministern
Poul Schlüter engagerats som den svenska samarbetsministerns särskilde
representant för att driva på arbetet. I slutet av år 2002 utsågs svensken
Per Unckel till ny generalsekreterare i Nordiska ministerrådet.
Den
särskilde utredare som Nordiska ministerrådet tillsatte år 2001 med uppgift
att kartlägga vilka rättigheter en nordisk medborgare har vid bosättning,
arbete, studier och uppehåll i annat nordiskt land än det egna hemlandet
har lämnat sin slutrapport. I rapporten pekar utredaren på en rad problem
som uppstår för medborgare som rör sig över de nordiska gränserna; det
gäller på utbildningsområdet, arbetsmarknadsområdet, skatteområdet och
socialförsäkringsområdet. Det framhålls också att det finns brister när
det gäller kunskap om och uppföljning av nordiska avtal samt att det behövs
bättre information till medborgarna om vilka regler som gäller.
Samverkan
på det nordiska planet om ett ekologiskt hållbart samhälle var en stor
fråga även under år 2002. Den tvärsektoriella strategin för en hållbar
utveckling i Norden trädde i kraft år 2001. Genomförandet av strategin
sker i huvudsak nationellt men berör också många sektorer inom Nordiska
ministerrådet. Det uppföljningsarbete som pågår i Sverige kopplas nära
till arbetet med den nationella strategin för en hållbar utveckling.
Ministerrådet presenterade också strategin i samband med toppmötet om
hållbar utveckling i Johannesburg.
I slutet av året tillsattes en
förhandlingsgrupp som år 2004 skall återkomma med förslag till revision av
strategin. Sveriges och Danmarks regeringar fortsätter arbetet med att
främja integrationen i Öresundsregionen. Inför öppnandet av Öresundsförbindelsen
den 1 juli 2000 lade de båda regeringarna fram den gemensamma rapporten
Öresund – en region blir till. I rapporten redogör man för en rad åtgärder
på ett stort antal områden som syftar till att stimulera rörlighet och
integration i regionen. Sedan dess har de båda regeringarna gemensamt
arbetat för att undanröja hinder så att samarbetet inom regionen skall
kunna fungera så friktionsfritt som möjligt. Bland områden som särskilt
uppmärksammats kan nämnas skatte-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsfrågor.
Den danska och den svenska regeringen har fortsatt sina ansträngningar
att finna lösningar. När det gäller initiativ till svenska åtgärder för
att eliminera gränshinder i Öresund arbetar den svenska regeringen också
ur ett samnordiskt perspektiv.
Redogörelsens huvudsakliga innehåll
Redogörelse
till riksdagen 2002/03:NR1, Nordiska rådets svenska delegations berättelse
angående verksamheten år 2002 avser parlamentarikersamarbetet inom Nordiska
rådet. I redogörelsen beskrivs de möten som avhållits och de politiska
utvecklingslinjerna i samarbetet.
Nordiska rådet, som år 2002 firade
sitt 50-årsjubileum, har under de senaste tio åren genomgått mer genomgripande
förändringar än tidigare under sin historia. De stora förändringar i
omvärlden som inledde 1990-talet påverkade redan från början rådets
verksamhet, men det var först mot mitten av årtiondet som man allmänt såg
nödvändigheten av mer genomgripande förändringar av rådets organisation
och arbetssätt. Dessa förändringar genomfördes, och rådets arbete fördelades
på ett presidium och på ett ”trepelarsystem” byggt på en geografisk
indelning: Norden–Närområdet–Europa. Efter ett nytt utredningsarbete
 beslöt
rådet vid sin 53:e session att återgå till ämnesindelade utskott, då detta
bättre korresponderade med organisationen på regeringssidan, i den baltiska
församlingen och i de nationella parlamenten.
Gemensamma möten med
Baltiska församlingen har hållits i Vilnius 1996, Helsingfors 1999 och Riga
2001. Ett fjärde möte planeras nu för 2003 i Lund. Huvudteman för detta
möte är kampen mot organiserad brottslighet, inklusive narkotika, samt
åtgärder för att motverka korruption. Vidare kommer mötet att ta upp civil
säkerhet och civil krishantering samt utvecklingen av regionalpolitik
inom EU, inklusive konventet och nordlig dimension. En utmaning för det
nordiska samarbetet ligger i att EU vid sitt toppmöte i Köpenhamn i
december fattade beslut om sin utvidgning till att omfatta tio nya
medlemsländer,
däribland de baltiska länderna. Denna utvidgning torde innebära en
förskjutning av tyngdpunkten inom unionen och därigenom öka behovet av stärkt
regionalt samarbete. Nordiska rådet bör kunna fungera som en förbindelselänk
mellan de nordiska länderna och de nya EU-länderna samt även övriga delar
av EU:s nordliga dimension.
En större offentlig debatt kring nordiska
och europeiska frågor skulle kunna få en gynnsam effekt på det folkliga
engagemanget för både nordiskt och europeiskt samarbete om den kunde göra
allmänheten mer medveten om sammanhangen mellan det egna landet, Norden,
närområdena och Europa. Det gäller att aktualisera den nordiska
värdegemenskapen, kombinationen av en mogen välfärdsstat och en fungerande
marknadsekonomi, och med den som utgångspunkt finna gemensamma lösningar
på problemen både i närområdet och i ett vidare europeiskt perspektiv.
Möjligheten att skapa engagemang kring Nordiska rådet är, som det ofta
har påpekats i debatten, sannolikt mest beroende av att rådet tar upp
ämnen som bedöms som politiskt relevanta, dvs. har aktualitet och bidrar
till den nationella politikutvecklingen eller har betydelse för deltagande
i och möjlighet att påverka internationella processer. Utvidgningen av
rådets aktionsradie både geografiskt och ämnesmässigt under 1990-talet
har bidragit härtill.
Ett problem som ofta berörs i rådets debatter och
utskottens betänkanden är ministerrådets och regeringarnas uppföljning av
rådets rekommendationer. Nordiska rådet är unikt såtillvida att regeringarna
i sina meddelanden årligen måste rapportera vad som gjorts med anledning
av en antagen rekommendation. Medan regeringarna enligt Helsingforsavtalet
är förpliktade att varje år lämna meddelanden om sina åtgärder ända till
dess rådet beslutar att anse rekommendationen slutbehandlad, har flera av
de senaste årens meddelanden lämnat mycket övrigt att önska. Mycket
återstår sålunda att göra vad gäller uppföljningen av rådets rekommendationer.
I ett principdokument som delegationen antog vid sitt första möte efter
valet 2002 föreslås att delegationen skall verka för ett politiskt
ansvarstagande för att förankra det nordiska samarbetet i riksdagen. Det är
rådsmedlemmarnas ansvar att i sina respektive fackutskott och partigrupper
föra in den nordiska dimensionen. Delegationen skall också verka för att
de av rådet antagna rekommendationerna får ett större genomslag i riksdagen.

Utskottet har under ärendets behandling fört
samtal med Nordiska rådets svenska delegation för information och utbyte
av erfarenheter. Utskottet anser att denna form av erfarenhetsutbyte har
varit mycket värdefull och givit värdefulla uppslag inför framtiden.
Relationer
till närområdet
Ett flertal motionsyrkanden tar upp det nordiska samarbetets
roll i att främja utvecklingen i närområdet, dvs. i de tre baltiska
länderna.
I motionerna 2002/03:U229 (m) samt 2002/03:U323 (m) yrkande 24
föreslås att de baltiska staterna skall erbjudas medlemskap i Nordiska
rådet.
Likalydande motionsyrkanden har behandlats under tidigare riksmöten.
I sitt betänkande 1999/2000:UU9 uttalade utskottet att det delade
motionärernas bedömning av vikten av ett utvecklat samarbete med de baltiska
länderna samt att det arbete som utförts av dåvarande närområdesutskottet
spelat en viktig roll i det sammanhanget. Därefter uttalade utskottet:
När
det gäller medlemskap konstaterar dock utskottet att det nordiska samarbetet
vilar på den språkliga och kulturella gemenskapen de nordiska länderna
emellan. Det nordiska samarbetet är ingen internationell organisation där
andra länder kan söka medlemskap. De baltiska länderna har inte heller
uttryckt någon önskan om att få medlemskap i Nordiska rådet. Det bör i
sammanhanget framhållas att både Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet
i dag bedriver ett nära samarbete med de baltiska länderna, vilket bl.a.
resulterat i regelbundna gemensamma möten mellan Nordiska rådet och den
baltiska församlingen. Representanter för den baltiska församlingen deltar
bl.a. i Nordiska rådets arbetsgruppsmöten i de frågor som är av ömsesidigt
intresse. Vidare inbjuds baltiska parlamentariker som gäster till Nordiska
rådets sessioner.
Detta uttalande upprepades i betänkande 2001/02:UU12.
Utskottet finner inte skäl att ändra sin bedömning.
Utskottet konstaterar
vidare att med undertecknandet av anslutningsfördraget till EU har Estland,
Lettland och Litauen blivit aktiva observatörer i EU. Därför är det viktigt
att öka samarbetet och integrationen mellan de nordiska och baltiska
länderna. Det finns goda förutsättningar för ett ökat samarbete på många
sakområden, och det råder stor samsyn på många områden. Genom en ökad
samverkan kan gemensamma positioner få större genomslag i det utvidgade
EU. Det nordisk-baltiska samarbetet kommer att fortsätta att fördjupas
och kommer mer och mer att ske på jämbördig basis. Samarbetet kompletterar
det arbete som sker i direkta bilaterala förbindelser mellan länderna.
Utskottet menar att miljöarbetet runt Östersjön kan stärkas, liksom områden
som berör narkotikamissbruk och människohandel. En god utveckling i hela
regionen kommer att kräva mer och utvecklat gränsregionalt samarbete.
Med
vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna väckt
är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U229 (m) samt
2002/03:U323 (m) yrkande 24.
Sveriges kontakter med Norge
I motion
2002/03:U233 (kd) yrkandena 1 och 2 föreslås dels att hindren för en fördjupad
integration mellan Sverige och Norge måste undanröjas, dels att förenklade
regler i samband med transporter till Norge från övriga nordiska länder
skapas.
Utskottet konstaterar att Sverige i år är ordförande i det
nordiska regeringssamarbetet, och i det svenska ordförandeprogrammet har
fokus i ordförandearbetet satts på fyra olika aspekter av integration. En
aspekt är integrationen mellan de nordiska länderna bl.a. för att undvika
olika gränshinder och se till att onödig byråkrati avskaffas.
Utskottet
har inhämtat att ett projekt kallat Grensetjänsten har startats, med syfte
att underlätta integrationen mellan Sverige och Norge. Projektet syftar
till att identifiera och eliminera gränshinder, bl.a. genom att bygga upp
en informationscentral i Morokulien. De gränshinder som identifieras kommer
att behandlas i ett s.k. gränsråd, som kommer att lyfta frågan till den
nivå där beslut om förändring kan tas. Grensetjänsten är en informationscentral
dit privatpersoner, organisationer och företag kan vända sig med sina
frågor. Tjänsten är också tillgänglig via Internet och telefon. Genom
deltagande av 22 svenska och norska myndigheter och organisationer har
projektet tillgång till ett betydande nätverk.
Ett område där flera typer
av problem identifierats är hinder för yrkestrafiken, t.ex. maskinentreprenörer
och åkeriägare som vill arbeta gränsöverskridande i Norden. Eftersom
gränsen mellan Sverige och Norge är Europas längsta, 161 mil, blir
omfattningen av denna typ av gränshinder större mellan dessa länder än mellan
övriga nordiska.
Som ett led i gränshindersarbetet arrangerade Sverige
ett seminarium i Karlstad fokuserat på förares och fordons mobilitet i
Norden. Seminariet sammanförde representanter för berörda departement,
verk, branschorganisationer, gränskommuner m.fl. från samtliga nordiska
länder. De konkreta problem som diskuterades behandlade t.ex. tull- och
momshantering, depositionskrav, bestämmelser om fordons längd, bredd och
vikt samt besiktningskrav och förarcertifikat. Vid seminariet blev det
tydligt att det ofta inte krävs ändringar i lagar eller regler, utan ofta
bara en flexiblare tillämpning av dessa. Ett ökat behov av information
har också kunnat konstateras.
Den nordiska samarbetsministern har som
sin särskilde representant utsett den f.d. danske statsministern Poul
Schlüter. I hans uppgifter ingår att på politisk nivå, genom bilaterala
kontakter, verka för att arbetet med gränshinder följs upp effektivt. Han
kommer att redovisa vilka resultat som uppnåtts i samband med Nordiska
rådets session i Oslo i slutet av oktober.
Med vad som ovan anförts anser
utskottet att de frågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker
därmed motion 2002/03:U233 (kd) yrkandena 1 och 2.
Nordbors gränslösa
rättigheter
I motionerna 2002/03:U240 (fp) yrkandena 1 och 4 understryks
kravet på en smidigt fungerande gränstrafik som underlättar enskilda
människors vardag och upprätthåller mellanfolkligt samarbete i gränsregionerna.
Liknande synpunkter framförs även i motion 2002/03:U259 (c) där det krävs
att de gränsregionala hindren snarast måste avskaffas för att det gränslösa
resandet i gränsregionerna skall bli verklighet.
Utskottet har tidigare
konstaterat att en av huvudpunkterna i det svenska ordförandeprogrammet
är att verka för att olika gränshinder och onödig byråkrati avskaffas. En
viktig aspekt av detta arbete är att följa upp ministerådsförslaget om
rapporten Nordbors rättigheter och driva förslagen i detta arbete
vidare.
Efter en remissbehandling inom Nordiska ministerrådet lämnades ett
ministerrådsförslag till Nordiska rådets session i oktober med förslag
till uppföljning av rapporten Nordbors rättigheter. Uppföljningsarbetet
har konkretiserats i 23 olika punkter och preciserats i en särskild
arbetsplan. En avrapportering kommer att göras till Nordiska rådets session
i oktober 2003. Den tidigare danske statsministern Poul Schlüter har
engagerats som den svenska samarbetsministerns särskilde representant för
att driva på arbetet. Uppdraget innebär att utifrån rapporter och utredningar
där medborgares konkreta gränshindersproblem beskrivs, lyfta dessa till
politisk nivå så att ansvariga ministrar kan finna relevanta lösningar på
problemen. Utgångspunkten för Schlüters arbete är att målet skall vara
att öka medborgarnas mobilitet i Norden.
Arbetet har intensifierats, ett
antal seminarier och möten har genomförts och fler planeras att hållas
under 2003.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som
motionerna väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U240
(fp) yrkandena 1 och 4 samt 2002/03:U259 (c).
Informationspunkt Hallå
Norden
I motion 2002/03:U9 (mp) yrkande 2 krävs att det svenska
ordförandeskapet skall skapa en direktkontakt om gränshindersfrågor för
information, stöd och rådgivning och i motion 2002/03:U240 (fp) yrkande 2
föreslås att verksamheten med servicetelefonen Hallå Norden byggs
ut.
Utskottet konstaterar att samverkan med och mellan nordiska
frivilligorganisationer är ett viktigt inslag i det nordiska samarbetet.
Föreningen
Norden intar en särskild ställning i detta arbete med informationskontoret
Norden i Fokus och servicetelefonen Hallå Norden som viktiga redskap för
att göra det nordiska samarbetet känt och för att nå ut till medborgarna.
Hallå
Nordens verksamhet är uppbyggd kring informationspunkter i samtliga
nordiska länder och en koordinator på Nordiska ministerrådets sekretariat
i Köpenhamn. Ett komplement till de nationella servicetelefonerna är en
databas där den enskilde operatören kan besvara frågor direkt på Internet
samt den nordiska informationsportal om det nordiska regelverket som är
riktad till privatpersoner, institutioner och myndigheter i de nordiska
länderna. Verksamheten går ut på att lotsa medborgarna fram till rätt
instans. En annan viktig uppgift är att lyfta fram problem till ansvarig
myndighet. Nordiska ministerrådet har i år ökat budgeten för denna verksamhet
och Hallå Nordens operatörer i de fem nordiska länderna kommer att arbeta
heltid från halvårsskiftet 2003.
Som ett led i arbetet med att bättre
kunna bistå enskilda och företag med lättillgänglig och korrekt information
arrangerade Sverige tillsammans med Nordiska ministerrådet ett seminarium,
Det skall vara enkelt att leva i Norden, som syftade till att öppna en
dialog mellan myndigheter och organisationer som tillhandahåller
informationstjänster om Norden. Diskussioner fördes kring hur ett nätverk kan
utvecklas för att bättre utnyttja resurserna och säkra effektiv och korrekt
information till medborgarna. Slutsatsen från seminariet är en viktig
utgångspunkt i arbetet med att vidareutveckla Hallå Norden och andra
informationsfunktioner.
I Öresundsregionen har Danmark och Sverige etablerat
Öresunddirekt. Enskilda och företag kan vända sig dit med frågor om
flyttning, arbete, pendling etc. På den svenska sidan av Öresund finns även
ett informationskontor i Malmö, där olika myndigheter är samlokaliserade
till hjälp för den enskilde. Ett annat exempel är det tidigare nämnda
projektet Grensetjänsten som har startats med huvudsyftet att underlätta
integrationen mellan Norge och Sverige.
Utskottet anser att de krav som
framförs i motionerna redan är tillgodosedda och avstyrker därmed motionerna
2002/03:U9 (mp) yrkande 2 och 2002/03:U240 (fp) yrkande 2.
Reformerat
nordiskt samarbete
I motion 2002/03:U242 (m) framhålls att arbetet inom
Nordiska rådets sessioner bör flyttas över till de nationella parlamenten.
Nordiskt samarbete tas bäst till vara om det är en del av arbetet i
nationella parlament och utskott, och därför bör Nordiska rådet läggas
ned.
Utskottet vill understryka att ett betydande reformarbete har genomförts
i Nordiska rådet sedan mitten av 1990-talet, vilket inneburit en ny
inriktning av verksamheten, nya arbetsformer och ny organisation. Sedan den
1 januari 2002 råder en ny utskottsindelning i Nordiska rådet. Den nya
rådsorganisationen har också bl.a. öppnat sig för nya mötesformer, s.k.
temamöten, där andra än rådsmedlemmar och regeringsrepresentanter kan
delta i debatten. Utskottet vill understryka det rimliga i att, efter en
så omfattande omorganisation, den nya organisationen skall få chansen att
finna sina former innan nya, större organisationsförändringar diskuteras
på nytt.
Frågan om det nordiska samarbetets förankring i de nationella
parlamenten är likväl viktig. Utskottet konstaterar att det inletts en
försöksverksamhet där utskott från de nordiska länderna har hållit särskilda
möten. Detta är en del av det reformarbete som fortsätter inom det nordiska
samarbetet och som kontinuerligt bör utvärderas.
Utskottet menar också
att det är betydelsefullt att formerna för samarbete mellan delegationerna
till Nordiska rådet och de nationella parlamenten utvecklas. Mot denna
bakgrund genomfördes den 25 september 2003 ett erfarenhetsutbyte mellan
utrikesutskottet och företrädare för Nordiska rådets svenska delegation.
Med
vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionen väckt är
besvarade och avstyrker därmed motion 2002/03:U242 (m).
Sociala frågor
Motion
2002/03:U9 (mp) yrkande 1 tar upp behovet av ett utökat samarbete och en
lösning av identifierade problemområden inom socialförsäkringssystemet i
de nordiska länderna.
Utskottet kan konstatera att även om man i Norden
kan tala om en nordisk välfärdsmodell, så skiljer sig de nationella
socialförsäkringssystemen åt på en rad punkter. Reglerna vid bl.a. sjukdom
och föräldraskap är inte utformade på samma sätt i de nordiska länderna,
och detta betyder att en förmån ser ut på ett sätt i Sverige och har en
annan utformning i ett annat nordiskt land.
Samordningsreglerna som finns
inom EU/EES, och som också gäller i Norden, har utformats för att överbrygga
de nationella olikheterna inom socialförsäkringssystemen för de personer
som rör sig mellan olika länder. Syftet är att undvika lagkonflikter,
t.ex. att en person kan täckas av två socialförsäkringssystem samtidigt
eller tvingas betala avgifter i flera länder, eller att en person hamnar
utanför det sociala trygghetsnätet eller förlorar intjänade rättigheter
genom att flytta till ett annat land.
Socialförsäkringstillhörighet är
inte beroende av medborgarskap utan grundas på arbete eller bosättning.
Huvudregeln i EU/EES är att man tillhör arbetslandets lagstiftning, vilket
innebär att man får socialförsäkringsförmåner från och betalar socialavgifter
i arbetslandet. Detta gäller även om man är bosatt i ett annat land. Den
som normalt arbetar i två eller flera medlemsstater, och samtidigt är
bosatt i en av dessa, omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet. En
gränspendlare som till viss del utför arbetet i bosättningslandet omfattas
därmed av bosättningslandets lagstiftning.
Utskottet har tidigare
konstaterat att den fria rörligheten inom Norden och avskaffandet av gränshinder
är en av de viktigaste prioriteringarna under det svenska ordförandeskapet.
Den nordiska socialförsäkringsgruppen har fått i uppdrag att identifiera
problemområden och arbeta för en lösning av dessa. Det råder enighet om
att den viktigaste åtgärden för att förbättra den fria rörligheten i Norden
är att satsa på utbildning om gällande regler och att förbättra samarbetet
mellan myndigheter och institutioner i Norden. Länderna har enats om att
arbeta för att utveckla en gemensam databas för samordning av
socialförsäkringsfrågor.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor
som motionen väckt är besvarade och avstyrker därmed motion 2002/03:U9
(mp) yrkande 1.
Fredningen av Skagerrak och Kattegatt
I motion 2002/03:MJ492
(mp) framhålls att Nordens kusthav utsätts för stora påfrestningar genom
borrningar efter olja och gas, och därför bör en överenskommelse om en
fredning av Skagerrak och Kattegatt snarast initieras med berörda
grannländer.
Utskottet konstaterar att inom organisationen OSPAR (konventionen
för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten) pågår ett arbete som
tar sikte på att skydda havsmiljön från negativa effekter från
offshoreverksamhet, exempelvis i form av dumpning av avfall eller annat
material.
Skagerrak och Kattegatt omfattas av OSPAR-konventionen. Utskottet framhåller
att detta arbete inte endast är en komplicerad miljöfråga utan i lika hög
grad en närings- och energifråga.
Med vad som ovan anförts anser utskottet
att de frågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker därmed motion
2002/03:MJ492 (mp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden
har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i reservationen.

1.      Relationer
till närområdet, punkt 1 (m)
av Göran Lennmarker (m), Göran Lindblad
(m) och Ewa Björling (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att
förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation
1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U229 och 2002/03:U323
yrkande 24.
Ställningstagande
De baltiska länderna har deltagit i
Nordiska rådets arbete under ett flertal år. Estland, Lettland och Litauen
kommer att i nära tid vara medlemmar i både EU och NATO. Det är nu hög
tid att erbjuda Estland, Lettland och Litauen att bli medlemmar i Nordiska
rådet. Sverige skall därför verka för att de baltiska staterna erbjuds
medlemskap i Nordiska rådet under år 2004.
Vi föreslår att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget
lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U229 (m) samt 2002/03:U323 (m)
yrkande 24.

2.      Fredningen av Skagerrak och Kattegatt, punkt 7 (mp)
av
Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att
förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation
2. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ492 yrkande 5.
Ställningstagande
Som
Miljöpartiet tidigare har påpekat har det sedan nästan 10 år till och
från varit aktuellt med provborrning i Västerhavet.
En exploatering kommer
att leda till en spridning av kemikalier och oljerester som kan bli
förödande för känsliga havsmiljöer och hota andra intressen som fisket och
rekreation. Oljebolagen har många potentiella projekt för exploatering av
fossila resurser som ligger på sparlåga, beredda att plockas fram när
omständigheterna är de rätta. Därför bör man inte dröja med skydd av
känsliga miljöer, om det finns av risk för att de kan skadas av fossila
projekt.
OSPAR, som utskottets majoritet hänvisar till, är en alldeles
för svag institution och processen blir för utdragen. Man har t.ex. länge
diskuterat frågan om radioaktiva utsläpp från anläggningen för utbränt
kärnbränsle i Sellafield, utan att komma till rätta med problemen. Flertalet
av de 15 medlemsstaterna i OSPAR är inte direkt berörda av problemen i
Kattegatt och Skagerrak så att hänvisa till OSPAR innebär att dra frågan
i långbänk.
Utskottets majoritet hänvisar till energi- och näringsfaktorer,
men i praktiken utsätter man då fisket, turismen och kustnära samhällen
på Västkusten för onödiga risker med att förhala skyddet för dessa
havsmiljöer.
Att initiera diskussioner med våra grannländer kan för övrigt
vara ett sätt att påskynda behandlingen inom OSPAR.
Jag anser att utskottet
borde föreslå att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att regeringen snarast bör inleda en diskussion direkt med berörda
grannländer i syfte att nå en nordisk överenskommelse om ”fredning”
av
Skagerrak och Kattegatt vad gäller borrning efter gas och olja.
Jag föreslår
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan
framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion 2002/03:MJ492 (mp)
yrkande 5.

Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens
skrivelse 2002/03:90 Nordiskt samarbete 2002.
Redogörelsen
Redogörelse
2002/03:NR1 Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående
verksamheten under år 2002.
Följdmotion
2002/03:U9 av Mona Jönsson
(mp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att svenska
ordförandeskapet under 2003 bör arbeta för en så snar lösning som möjligt
på identifierade problemområden inom socialförsäkringssystemet.
2.      Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening att svenska ordförandeskapet
skall arbeta för att snarast tillsätta/utse en direktkontakt dit människor
som upplever gränshindersfrågor kan vända sig för att ge/få information,
stöd och rådgivning.
Motioner från allmänna motionstiden hösten
2002
2002/03:U229 av Kent Olsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen
vad som i motionen anförs om möjligheter till medlemskap i Nordiska rådet
för de baltiska staterna.
2002/03:U233 av Dan Kihlström (kd):

1.      Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hindren
för en fördjupad integration mellan Sverige och Norge.
2.      Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en
förenkling av regler i samband med transporter till Norge.
2002/03:U240
av Runar Patriksson (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om vikten av att snarast följa upp och
genomföra de konkreta åtgärder som redovisas i rapporten "Nordbornas
rättigheter".
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att snarast bygga ut verksamheten med Hallå
Norden.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om orsakerna till gränsgångares problem och åtgärder för att främja
ökad rörlighet och smidigt "vardagsumgänge" över landgränserna.
2002/03:U242
av Tomas Högström (m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ett reformerat nordiskt samarbete i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2002/03:U259 av Åsa Torstensson och Annika Qarlsson (båda
c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avskaffandet av gränsregionala hinder.
2002/03:U323 av Bo
Lundgren m.fl. (m):

24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medlemskap för de baltiska staterna i
Nordiska rådet.
2002/03:MJ492 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

5.      Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om
behovet av en nordisk överenskommelse om "fredning" av Skagerrak och
Kattegatt vad gäller borrningar efter gas och olja.