Svensk anslutning till det femte protokollet tillkonventionen om förbud mot eller inskränkningar ianvändningen av vissa konventionella vapen som kananses vara ytterst skadebringande eller haurskillningslösa verkningar

Sammanfattning

Utskottet    tillstyrker    i   detta   betänkande
regeringens    förslag    (prop.   2003/04:72)    om
godkännande   av   det   femte   protokollet    till
konventionen  om  förbud  mot eller inskränkningar i
användningen av vissa konventionella  vapen  som kan
anses   vara   ytterst   skadebringande   eller   ha
urskillningslösa verkningar.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



Det femte protokollet till konventionen om
förbud mot eller inskränkningar i användningen
av vissa konventionella vapen som kan anses
vara ytterst skadebringande eller ha
urskillningslösa verkningar



Riksdagen  godkänner,  med  bifall  till proposition
2003/04:72, det femte protokollet av den 28 november
2003   till   konventionen   om  förbud  mot   eller
inskränkningar    i    användningen     av     vissa
konventionella  vapen  som  kan  anses  vara ytterst
skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar.

Stockholm den 18 mars 2004

På utrikesutskottets vägnar


Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:  Urban
Ahlin  (s),  Gunilla  Carlsson  i Tyresö (m), Berndt
Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp),  Carina  Hägg (s),
Birgitta Ahlqvist (s), Holger Gustafsson (kd),  Kent
Härstedt  (s),  Göran Lindblad (m), Anders Sundström
(s),  Cecilia  Wigström   (fp),  Agne  Hansson  (c),
Kenneth G Forslund (s), Ewa  Björling  (m), Veronica
Palm  (s), Lotta N Hedström (mp) och Sermin  Özürküt
(v).

2003/04

UU16


Redogörelse för ärendet



Ärendets beredning

År 2000 initierade Internationella rödakorskommittén
(ICRC)  en  process  inom  ramen för konventionen om
förbud mot eller inskränkningar  i  användningen  av
vissa   konventionella  vapen  som  kan  anses  vara
ytterst  skadebringande  eller  ha  urskillningslösa
verkningar  (CCW)  syftande  till  att  reglera s.k.
explosiva lämningar efter krig. Politiskt  tryck för
en   internationell  reglering  skapades  bl.a.  mot
bakgrund   av   allvarliga  problem  förorsakade  av
användningen      av     s.k.      klusterammunition
(substridsdelar)  för  civilbefolkningen  under  och
efter Kosovokriget  1999.  Därefter  har  tillkommit
ytterligare   belägg   för   de   konsekvenser   som
oexploderad  ammunition  har  medfört  i samband med
striderna i Afghanistan 2001-2002 och i Irak 2003.

Vid CCW:s andra översynskonferens i december  2001
tillsattes  en  expertgrupp med mandat att diskutera
problematiken     ur     ett     humanitärrättsligt,
försvarspolitiskt och  tekniskt perspektiv. Formella
förhandlingar påbörjades  i  december 2002. De ledde
fram  till  ett förslag om ett nytt  internationellt
instrument om  explosiva  lämningar  efter  krig som
godkändes  av CCW:s partsmöte den 28 november  2003.
Alla  konventionsparter   var   då  överens  om  att
instrumentet  skulle ges juridiskt  bindande  status
och bli det femte protokollet till konventionen.
Samma partsmöte  beslutade  att ge expertgruppen i
uppdrag  att  under  2004,  inom  ramen   för   CCW,
fortsätta  att  diskutera  en  separat  del  av  det
tidigare  mandatet  som  ännu inte färdigbehandlats,
nämligen  förebyggande  åtgärder.  Anledningen  till
detta  är  att det nya femte  protokollet  endast  i
begränsad  omfattning  behandlar  åtgärder  som  kan
vidtas före och under konflikter.

Sverige kommer att aktivt delta i det fortsatta
arbetet med förebyggande åtgärder och ökade
möjligheter till övervakning av den
internationella humanitära rättens tillämpning
på berörda områden.


Protokollets innehåll


Protokollet innehåller en ingress, elva artiklar och
en teknisk bilaga. Protokollets tyngdpunkt ligger på
åtgärder som  skall vidtas efter en konflikt i syfte
att bl.a. röja  explosiva  lämningar  efter krig och
att genom andra åtgärder skydda civilbefolkning  mot
de  risker dessa lämningar utgör. Bilagan innehåller
exempel  på  åtgärder  av frivillig karaktär och kan
närmast  ses  som rekommendationer  som  parterna  i
protokollet uppmanas att tillämpa.


Humanitära aspekter


Oexploderad och  kvarlämnad  ammunition  är  i många
länder  ett  minst lika stort problem som truppminor
och  har,  utöver   att   orsaka   fysisk  skada  på
människor,     också    ekonomiska    och    sociala
konsekvenser.  Problemet   har  existerat  länge.  I
länder  som  Laos  och  Vietnam   finns   åtskilliga
explosiva    lämningar    från   Vietnamkriget   som
fortfarande   i   dag   utgör   stora   risker   för
civilbefolkningen och hindrar ekonomisk utveckling.


Internationella humanitärrättsliga regleringar


Bakgrunden till CCW är förhandlingarna  om  1977 års
tilläggsprotokoll  till 1949 års Genèvekonventioner,
vilka  bl.a.  bekräftar  förbudet  mot  att  använda
vapen,   projektiler    och    materiel   av   sådan
beskaffenhet att de orsakar överflödig  skada  eller
onödigt  lidande.  Som en uppföljning beslutades att
inom FN:s ram sammankalla  en  diplomatkonferens  om
förbud  mot  eller  begränsningar  i användningen av
urskillningslösa   eller   särskilt   skadebringande
konventionella vapen. Konferensen resulterade 1980 i
antagandet av konventionen med samma namn.

CCW  reglerar  eller förbjuder vapen i  syfte  att
minska  civilbefolkningens   lidande   och  begränsa
antalet   offer   i   konflikter.  CCW  är  en  s.k.
ramkonvention som innehåller  generella regleringar.
Specifika  vapentyper  regleras  eller   förbjuds  i
tillhörande protokoll. Sverige var starkt  engagerat
i de förhandlingar som ledde fram till konventionens
antagande  1980.  Sverige  hade också uppdraget  som
ordförande   vid   den   första  översynskonferensen
1995-1996, då konventionen  kompletterades  på flera
sätt.  Bland  annat  förstärktes  protokoll  II  (om
minor,  försåt  och  andra anordningar) och ett nytt
protokoll  om förbud mot  synförstörande  laservapen
tillkom  (protokoll  IV).  Sverige  har  ratificerat
konventionen  och  protokoll  I-IV.  Vid  den  andra
översynskonferensen           2001          godkände
konventionsparterna      en      revidering       av
ramkonventionens   artikel   1   syftande  till  att
konventionen  även skall vara tillämplig  i  interna
väpnade konflikter. Den 3 december 2003 ratificerade
Sverige denna ändring  som  kommer att träda i kraft
den 18 maj 2004.

Propositionens huvudsakliga innehåll


I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det
femte protokollet till konventionen  om  förbud  mot
eller   inskränkningar   i   användningen  av  vissa
konventionella  vapen  som  kan anses  vara  ytterst
skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar.
Protokollet reglerar s.k. explosiva  lämningar efter
krig (oexploderad och kvarlämnad ammunition) i syfte
att  minimera  följderna  av  dessa  lämningar   för
människor.  Protokollet omfattar i huvudsak åtgärder
som  skall  vidtas   när   en  väpnad  konflikt  har
avslutats. Det anger ansvar för röjning av explosiva
lämningar efter krig. Vidare  innehåller protokollet
regler  för  delgivning av uppgifter  och  skydd  av
civilbefolkningen   från   följderna   av  explosiva
lämningar efter krig. Protokollet ställer  också upp
villkor  för  internationellt  samarbete. I huvudsak
avser  protokollet framtida väpnade  konflikter  men
innehåller i begränsad utsträckning även uppmaningar
att  bistå  länder,  i  dag  drabbade  av  explosiva
lämningar  efter  krig, med röjningsinsatser och med
stöd för vård och rehabilitering  av  skadade.  Till
viss  del  behandlar  protokollet också åtgärder för
att  i  förebyggande  syfte  minska  förekomsten  av
explosiva lämningar efter krig.


Godkännande av protokollet


Regeringen  påpekar  att   medan   truppminor  varit
reglerade eller förbjudna under en lång  period  har
oexploderad  och kvarlämnad ammunition hittills inte
reglerats  i  internationella   avtal,   trots   att
konsekvenserna   i  hög  utsträckning  är  liknande.
Behovet      av    internationellt     stöd     till
ammunitionsröjning  och till vård och rehabilitering
av dem som drabbats av  skador  är  stort.  Det  nya
femte protokollet fyller därför en viktig funktion i
det  internationella  regelsystemet  och innebär ett
erkännande av staters ansvar för att göra  något  åt
de   allvarliga   hot   mot   civilbefolkningen  som
lämningarna utgör, menar regeringen.

Sverige uppfyller de krav protokollet  ställer upp
och någon ny lagstiftning krävs således inte.

Utskottets överväganden



Utskottet    delar   regeringens   uppfattning   och
tillstyrker  att   riksdagen   godkänner  det  femte
protokollet till konventionen om  förbud  mot  eller
inskränkningar     i     användningen    av    vissa
konventionella  vapen  som kan  anses  vara  ytterst
skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar.
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2003/04:72  föreslår  regeringen att
riksdagen godkänner det femte protokollet  av den 28
november   2003  till  konventionen  om  förbud  mot
inskränkningar     i     användningen    av    vissa
konventionella  vapen  som kan  anses  vara  ytterst
skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar.