Utrikesutskottets betänkande
2003/04:UU13

Strategisk exportkontroll 2003 - krigsmateriel ochprodukter med dubbla användningsområden

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
skrivelse 2003/04:114 Strategisk exportkontroll 2003
-    krigsmateriel   och   produkter   med    dubbla
användningsområden  samt  motionsförslag  som väckts
med  anledning  av skrivelsen och ett antal motioner
från   den   allmänna   motionstiden   hösten   2002
respektive  hösten   2003.   Förslagen  avser  bl.a.
regelverket  kring  kontroll av  krigsmaterielexport
och tillämpningen av  detta, kontroll av lätta vapen
samt internationellt samarbete.

Ett flertal motioner  behandlas  översiktligt  med
hänvisning till att utskottet i tidigare betänkanden
behandlat  förslag av samma eller likartad karaktär.
Ett  antal  av   övriga   motioner   behandlas   med
hänvisning till pågående utredningsarbete.
Utskottet   föreslår  att  skrivelsen  läggs  till
handlingarna. Motionerna avstyrks.
Till betänkandet har fogats nio reservationer.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Utredningsarbete
Riksdagen    avslår    motionerna   2003/04:U22
yrkandena 4-6, 2003/04:U23, 2003/04:U24 yrkandena
5-7,  2003/04:U274  yrkandena   3   och   5  samt
2003/04:U293.
Reservation 1 (kd)
Reservation 2 (v)
Reservation 3 (mp)

2. Regeltillämpning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U22 yrkande
7,  2003/04:U264 yrkande 2, 2003/04:Sf257 yrkande
1 samt 2003/04:N331 yrkande 4.
Reservation 4 (v)
Reservation 5 (mp)

3. Lätta vapen

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:U280
yrkande 5, 2003/04:U320  yrkandena  1  och 2 samt
2003/04:U350 yrkande 3.
Reservation 6 (mp)

4. Europeiska exportkontrollregler och
internationellt samarbete

Riksdagen    avslår    motionerna   2003/04:U22
yrkandena    1-3,    2003/04:U24    yrkande    8,
2003/04:U256 yrkandena  10  och  11, 2003/04:U274
yrkande  4,  2003/04:U319  yrkandena   1  och  2,
2003/04:U348   yrkande   31   samt  2003/04:Sf257
yrkande 2.
Reservation 7 (m)
Reservation 8 (kd)
Reservation 9 (v)

5. Konsekvensanalyser

Riksdagen  avslår motion 2003/04:U24  yrkandena
1-4.

6. Regeringens skrivelse 2003/04:114
Strategisk exportkontroll 2003 -
krigsmateriel och produkter med dubbla
användningsområden

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.


Stockholm den 29 april 2004

På utrikesutskottets vägnar


Urban Ahlin

Följande ledamöter  har deltagit i beslutet: Urban
Ahlin (s), Gunilla Carlsson  i  Tyresö  (m),  Berndt
Ekholm  (s), Carl B Hamilton (fp), Holger Gustafsson
(kd), Alice  Åström  (v),  Kent Härstedt (s), Anders
Sundström (s), Cecilia Wigström  (fp),  Agne Hansson
(c),  Kenneth  G  Forslund  (s),  Ewa Björling  (m),
Veronica  Palm  (s),  Lotta N Hedström  (mp),  Anita
Johansson (s) och Björn Hamilton (m).
2003/04

UU13


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar  utskottet  regeringens
skrivelse 2003/04:114 Strategisk exportkontroll 2003
-    krigsmateriel    och   produkter   med   dubbla
användningsområden  samt   ett  antal  motioner  som
väckts  med anledning av skrivelsen  och  under  den
allmänna motionstiden hösten 2002 respektive 2003.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll


Sedan 1985  har  regeringen genom en årlig skrivelse
till   riksdagen   redovisat    det   gångna   årets
aktiviteter på exportkontrollområdet  och  därigenom
bidragit med underlag till en bredare diskussion  om
frågor  relaterade  till  exportkontroll  och  icke-
spridning.

I skrivelsen redogörs för exportkontrollpolitikens
inriktning  och uppgifter om hur den bedrivits 2003,
informationsverksamhet    på    området,    gällande
regelverk    och    nationell    tillämpning    samt
internationellt  samarbete  inom  bl.a. EU och FN. I
skrivelsen  ingår  också  en  redovisning  av  årets
internationella    arbete    inom    områden     som
antikorruption och immateriella överföringar. Vidare
återfinns   i   skrivelsen   en  sammanställning  av
uppgifter   om   svensk   krigsmaterielexport    och
exportkontroll     av     produkter    med    dubbla
användningsområden 2003 samt aktuella dokument såsom
de svenska riktlinjerna för  krigsmaterielexport och
EU:s uppförandekod för vapenexport.

I samband med utarbetandet av  skrivelsen har samråd
ägt rum med bl.a. olika intressegrupper i samhället,
vilket  lett  till att ny information  tagits  in  i
skrivelsen för  att ytterligare öka öppenheten kring
exportkontrollpolitiken.     Det     gäller    t.ex.
redovisning  av  statens  utförsel av krigsmateriel,
s.k.  mellanstatliga transaktioner,  information  om
materiel  utlånad  för  militär användning liksom en
procentuell   uppdelning   av    exporten   i   s.k.
följdleveranser  och nya leveranser  avseende  vissa
länder.



Utskottet


Regelverket och dess tillämpning


Utredningsarbete m.m.

Skrivelsen

I  juli  2003  tillsatte   regeringen   en  särskild
utredning  med  uppgift att utreda förutsättningarna
för  den  framtida   svenska   exportkontrollen  och
ramarna kring den (dir. 2003:80).  Utredningen skall
vara klar den 15 oktober 2004.

Utgångspunkten för utredningsarbetet  utgörs av de
förutsättningar som gäller för den svenska utrikes-,
försvars-   och   säkerhetspolitiken  samt  Sveriges
internationella åtaganden  på exportkontrollområdet.
Utredaren skall kartlägga förändringarna som skett i
det internationella samarbetet och utvecklingen inom
vapen-    och    krigsmaterielindustrin.     Utifrån
kartläggningen skall sedan en granskning göras av de
instrument   som   i   dag  används  i  den  svenska
exportkontrollen. Utredaren  skall  se över gällande
författningar och riktlinjer samt lämna  förslag  om
ändringar som kan behövas.
Utredaren  skall  särskilt  överväga  och redovisa
bl.a. behovet av att

·  ytterligare     reglera    olika    former    för
tillhandahållande av krigsmateriel,
·
·  reglera import av krigsmateriel,
·
·  göra en översyn av regeringens riktlinjer,
·
·  reglera  aktiviteter  under  begreppen  tjänster,
tekniskt     bistånd      och      service     på
krigsmaterielområdet samt
·
·  förändra  de  straffrättsliga  bestämmelserna   i
krigsmateriellagstiftningen.
·
Utredaren skall vidare utvärdera hur delegeringen av
besluten till Inspektionen för strategiska produkter
(ISP)   fungerat  och  hur  samrådet  med  det  till
inspektionen  knutna  Exportkontrollrådet utvecklats
samt lämna förslag till  hur  det  framtida systemet
för    exportkontroll    bör   utformas   och    hur
organisationen bör se ut.

Motioner

I    fyra    motioner    återfinns     förslag    om
utredningsarbete  rörande  samstämmighet mellan  den
svenska   politiken   för  krigsmaterielexport   och
politiken    för   global   utveckling,    mänskliga
rättigheter,        fattigdomsbekämpning         och
konfliktförebyggande arbete.

Utredningen          om          översyn          av
krigsmateriellagstiftningen        bör        enligt
Vänsterpartiets   kommittémotion   2003/04:U22   (v)
yrkande 5 genom tilläggsdirektiv få till uppgift att
utforma  ett  regelverk  som  innebär  samstämmighet
mellan den svenska politiken för krigsmaterielexport
och  politiken  för  global utveckling. I dag  råder
allvarlig  brist  på  sådan   överensstämmelse.  Ett
demokratikriterium bör enligt yrkande  6  ingå i ett
nytt regelverk för svensk krigsmaterielexport.

Enligt  Kristdemokraterna i 2003/04:U23 (kd)  kräver
Sveriges  intressen  en  viss  export  av vapen, men
denna  får  inte försvåra eller hindra utveckling  i
fattiga länder. Detta innebär enligt partiet en svår
balansgång. Man  efterlyser  därför tilläggsdirektiv
till       utredningen       om      översyn      av
krigsmateriellagstiftningen   med   innebörden   att
exporten  utvärderas med hänsyn  till  möjligheterna
att förverkliga  målen för den svenska politiken för
global utveckling.  I  tilläggsuppdraget  bör  också
ingå    en    strikt    tillämpning   av   de   s.k.
människorättskriterierna (MR-kriterierna).

Svensk vapenexport hindrar FN:s fattigdomsbekämpning
och  går  till  förtryckarregimer  som  systematiskt
kränker  de  mänskliga   rättigheterna,  enligt  den
enskilda motionen 2003/04:U24  (mp)  yrkandena 5 och
6.  I  de  fall  export  av  krigsmateriel försvårar
fattigdomsbekämpningen  skall fattigdomsbekämpningen
väga tyngre än vapenindustrins  vinstintresse, anser
motionärerna.  De  begär  vidare att  det  utvecklas
tydliga  kriterier  för  hur  mänskliga  rättigheter
skall vägas in i ställningstaganden om vapenexport.

I den enskilda motionen 2003/04:U274 (c) yrkandena 3
och 5 begärs en utredning av riktlinjerna för svensk
vapenexport  och  samordning  av  dessa  så  att  de
överensstämmer  med  Sveriges nedrustningssträvanden
och fokus på konfliktförebyggande arbete. Motionären
hänvisar till den nya  svenska  politiken för global
utveckling  och  menar  att  det i riktlinjerna  för
vapenexport behövs en försiktighetsprincip  som  ger
företräde     för    mänskliga    rättigheter    och
fattigdomsbekämpning   om   det   finns   risk   för
målkonflikter.

I  de  tre  följande  motionerna framförs förslag om
översynsarbete  beträffande  politiskt  ansvar  samt
utformning och tillämpning av regler.

Vänsterpartiet  hävdar   i  motion  2003/04:U22  (v)
yrkande   4  att  Sverige  under   2003   exporterat
krigsmateriel  till  vissa  angivna länder som genom
sitt deltagande i Irakkriget  brutit  mot folkrätten
samt   till   ett   av   länderna   också   hyrt  ut
radaranläggningar.  Detta  står  enligt  partiet   i
motsättning   till   vad   som   anges  i  skrivelse
2003/04:114 s. 10 om att "tillstånd till export inte
bör  ges  till  en stat som befinner  sig  i  väpnad
konflikt med en annan stat, en stat som är invecklad
i internationell  konflikt som kan befaras leda till
väpnad konflikt eller  en  stat som har inre väpnade
oroligheter". Vänsterpartiet anser att ISP genom att
inte hänskjuta den principiellt  viktiga  frågan  om
uthyrning av radaranläggningarna till regeringen för
avgörande   har   brutit   mot   en   bestämmelse  i
myndighetens instruktion. Dagens ordning där ISP och
inte  ett  politiskt  organ avgör om ett ärende  har
sådan principiell vikt att det skall hänskjutas till
regeringen för avgörande  är  enligt  Vänsterpartiet
otillfredsställande, och utredningen om  översyn  av
krigsmateriellagstiftningen  bör få tilläggsdirektiv
för  att  skapa  klarhet i fråga  om  det  politiska
ansvaret för svensk krigsmaterielexport.

I den enskilda motionen  2003/04:U24  (mp) yrkande 7
framhåller  motionärerna  att  enligt riksdagsbeslut
får  krigsmateriel inte levereras  till  stater  som
befinner  sig  i väpnad konflikt. Motionärerna pekar
på att Sverige trots  detta exporterat krigsmateriel
till  Storbritannien och  USA  fastän  dessa  länder
enligt  regeringen  startat ett angreppskrig i strid
med internationell lag.  Motionärerna, som menar att
detta  antingen  innebär att  riksdagens  riktlinjer
åsidosätts eller att  man  inte  mäter  alla  stater
efter  samma måttstock, anser att riktlinjerna skall
gälla lika för alla stater.

Motionärerna  i  den  enskilda motionen 2003/04:U293
(s) anser att skrivningarna  i  lagen,  förordningen
och  riktlinjerna  om  krigsmateriel  är  klara  och
tydliga  såvitt  avser villkor för export men  hyser
farhågor för brister  i  tillämpningen  av reglerna.
Därför  behövs en översyn av politiken för  utförsel
av krigsmateriel.

Utskottets överväganden

Den säkerhetspolitiska situationen i Europa och vårt
närområde  har  genomgått grundläggande förändringar
sedan  den  nu  gällande   lagen   om  krigsmateriel
förbereddes, beslutades och därefter  trädde i kraft
den  1 januari 1993. Utskottet välkomnar  mot  bl.a.
denna  bakgrund att regeringen tillsatt en utredning
om  översyn   av   krigsmateriellagstiftningen.   Av
direktiven   framgår   att   de   svenska  utrikes-,
försvars-   och  säkerhetspolitiska  målsättningarna
skall bibehållas medan översynen skall avse de medel
vi      förfogar      över      enligt      gällande
exportkontrollagstiftning.  Utskottet  ser  det  som
värdefullt att en samlad översyn nu sker och noterar
samtidigt   att   beslutet   om   den   nya  globala
utvecklingspolitiken  delvis  korrigerat  de  nämnda
målsättningarna.

Som  framgått  behandlas i fyra motioner behovet  av
att utreda frågor  om  samstämmighet  mellan  å  ena
sidan  den svenska politiken för krigsmaterielexport
och å andra  sidan  politiken för global utveckling,
mänskliga  rättigheter,   fattigdomsbekämpning   och
konfliktförebyggande arbete.

När  det  gäller  frågan  om krigsmaterielexporten
inom   utrikes-   och   säkerhetspolitiken    gjorde
riksdagen  på förslag av utrikesutskottet i december
2003 ett tillkännagivande  med  innebörden  att  den
nyss   nämnda  utredningen  också  skall  beakta  de
aspekter  som  ryms  inom en samstämd politik för en
global   utveckling   (bet.    2003/04:UU3,    rskr.
2003/04:112).
Den  aktuella  utredningen skall enligt direktiven
utreda förutsättningarna  för  den  framtida svenska
exportkontrollen   och   ramarna   kring  denna.   I
utgångspunkterna  för  utredningsarbetet  poängteras
att den säkerhetspolitiska  utvecklingen har medfört
att tyngdpunkten för de europeiska försvarsmakterna,
inklusive den svenska, alltmer  förskjuts i riktning
mot internationell samverkan och krishantering.
I betänkande UU3 redovisade utskottet  huvudregeln
vad      gäller      riktlinjerna     för     svensk
krigsmaterielexport    som     innebär     att    en
helhetsbedömning  skall  göras  som  omfattar  flera
relevanta   faktorer.   I   underlaget   för   denna
helhetsbedömning  ingår vid behov en redovisning  av
den politiska situationen  i  mottagarlandet,  bl.a.
styrelseskick   men  också  situationen  vad  gäller
pressfrihet,    yttrandefrihet,     den    politiska
oppositionens  ställning  och  andra  faktorer.   De
svenska    riktlinjerna    för   krigsmaterielexport
framhåller den särskilda vikt som vid bedömningen av
varje utförselärende skall fästas  vid respekten för
de   mänskliga   rättigheterna   i   mottagarlandet.
Utförseltillstånd  för  nya  leveranser  bör  enligt
riktlinjerna  inte  lämnas om det avser en stat  där
omfattande  och  grova   kränkningar   av  mänskliga
rättigheter förekommer. Utskottet berörde också EU:s
uppförandekod   för  vapenexport,  vilken  behandlas
senare i detta betänkande.
I   sin   argumentering    för    det   ovannämnda
tillkännagivandet  om att översynen av  riktlinjerna
för   krigsmaterielexporten   också   skall   beakta
aspekter  som  ryms  inom  en  samstämd  politik för
global utveckling anförde utskottet bl.a. följande.

Utskottet  anser det (.( angeläget att regeringen
också tillser  att  utredaren  när  det gäller de
svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport noga
överväger        hur        fattigdoms-       och
utvecklingsaspekterna   i   mottagarlandet   samt
övriga aspekter som ryms inom en samstämd politik
för   en   global  utveckling  vad   avser   mål,
perspektiv   och    huvuddrag   kan   införas   i
riktlinjerna.  I samband  med  den  i  direktiven
(2003:80)     omtalade      undersökningen     av
möjligheterna   att   integrera  uppförandekodens
kriterier med de nationella, svenska riktlinjerna
bör  regeringen  särskilt  tillse  att  utredaren
prövar  frågan  om den  hållbara  utvecklingen  i
mottagarlandet med  de  specificeringar som ges i
uppförandekodens åttonde kriterium bör införlivas
i  de svenska riktlinjerna  och,  om  så  befinns
lämpligt, lämnar förslag om hur så bör ske. Detta
bör ges regeringen till känna.

Från Utrikesdepartementet  har utskottet erfarit att
departementet genom ett brev  den  12 februari 2004,
där  man  citerade ovanstående text, har  informerat
den    särskilde     utredaren     om     utskottets
ställningstagande   i   betänkande  UU3  och  därvid
upplyst om att riksdagen  beslutat  i  enlighet  med
utskottets     förslag.    Samtidigt    överlämnades
betänkande UU3 till  utredaren  för  beaktande under
det fortsatta utredningsarbetet.

Utskottet anser att det i anslutning  till vad som
här  anförts  också  finns  anledning att erinra  om
utskottets uttalanden i betänkandena 1999/2000:UU12,
2001/02:UU11 och 2002/03:UU9 där det framhållits att
regeringen  vid  en  utvärdering   och   översyn  av
krigsmateriellagstiftningen  och  riktlinjerna  samt
tillämpningen av desamma skall fästa  särskilt  stor
vikt  vid  MR-frågorna.  Utskottet noterar att något
sådant uppdrag inte explicit  kommer  till uttryck i
direktiven  till  den  nu  verksamma utredningen  om
översyn    av    krigsmateriel-lagstiftningen    men
förutsätter att detta  ändå ses som en självklar del
av  utredningsuppdraget.   Som   utskottet   närmare
behandlat i betänkande UU3 är främjande av mänskliga
rättigheter    tillsammans    med    demokrati   och
jämställdhet mellan könen grundläggande  komponenter
i den svenska politiken för global utveckling.
Utskottet har i flera tidigare och mycket  tydliga
uttalanden  poängterat att översynen av riktlinjerna
för krigsmaterielexport  skall  innefatta  noggranna
överväganden    av    frågan    om    ett   särskilt
demokratikriterium,   som   ett   komplement    till
kriteriet  om  mänskliga  rättigheter. Utskottet har
därför med tillfredsställelse  konstaterat  att i de
aktuella  utredningsdirektiven  ingår  att undersöka
konsekvenserna  av att komplettera riktlinjerna  med
exempelvis ett demokratikriterium. Även i övrigt bör
enligt  direktiven  en  översyn  göras  av  gällande
riktlinjer.

Av det anförda  framgår  att utredningsarbetet skall
bedrivas   med   i  huvudsak  den   inriktning   som
motionärerna förespråkar  liksom  i överensstämmelse
med  det ovannämnda brevet från Utrikesdepartementet
till den särskilde utredaren. Några tilläggsdirektiv
till  utredningen   erfordras  därför  inte,  enligt
utskottets uppfattning.  Mot  denna  bakgrund  anser
utskottet  att  de  frågor  som  motionerna väckt är
besvarade    och    avstyrker    därmed   motionerna
2003/04:U22 (v) yrkandena 5 och 6, 2003/04:U23 (kd),
2003/04:U24 (mp) yrkandena 5 och 6  och 2003/04:U274
(c) yrkandena 3 och 5.

Utskottet   övergår  nu  till  att  behandla   andra
motionsförslag om översynsarbete.

Bland    dessa    återfinns    en    motion    där
tilläggsdirektiv  begärs till utredningen om översyn
av krigsmateriellagstiftningen  i  syfte  att  skapa
klarhet   i   frågan   om   politiskt   ansvar   för
krigsmaterielexport. Utskottet konstaterar att denna
frågeställning  redan  nu  ingår i uppdraget för den
nyss nämnda utredningen. Utredaren  skall  utvärdera
verksamheten  vid  ISP, vilken varit verksam som  en
självständig myndighet  sedan  den  1 februari 1996.
Inspektionen  fick då ansvar för beslutsfattande  på
ett område som  traditionellt ansetts vara politiskt
och  därmed  i  första   hand   regeringens  ansvar.
Samtidigt som ISP skapades fick det till myndigheten
knutna      Exportkontrollrådet      ett      vidgat
verksamhetsområde    och    en    bredare   politisk
sammansättning. Enligt utredningsdirektiven skall en
utvärdering göras av den verksamhet  som  sedan 1996
bedrivits   av   ISP  och  Exportkontrollrådet.  Mot
bakgrund av denna skall utredaren därefter bedöma om
de organisatoriska formerna för exportkontrollen bör
förändras. I direktiven framhålls att omständigheter
av betydelse är förhållandet  mellan  regeringen och
myndigheten, liksom det parlamentariska  inflytandet
över myndigheten.
När   det   gäller   frågan   om   parlamentariskt
inflytande  över  krigsmaterielexporten   behandlade
utskottet    denna   fråga   senast   i   betänkande
2002/03:UU9 där  det  konstaterades att riktlinjerna
för exporten uttolkas med brett parlamentariskt stöd
och   är  vägledande  för  ISP   vid   prövning   av
tillståndsärenden.  Vidare  påminde utskottet om att
det   har   ansetts   viktigt   att   nå   en   bred
parlamentarisk   uppslutning   kring   den   svenska
krigsmaterielexporten genom att ge riksdagspartierna
insyn  och  medinflytande  i  de  beslut som fattas,
vilket främjar kontinuitet och långsiktighet  i  den
förda    politiken.   I   Exportkontrollrådet,   med
representanter  för  samtliga  riksdagspartier,  ges
ledamöterna   full   insyn   i   handläggningen   av
utförselärenden  och  medinflytande  innan viktigare
beslut fattas.
I fråga om regeltillämpning vill utskottet  erinra
om    vad   som   redovisats   ovan   om   att   ett
helhetsperspektiv    skall    anläggas   vid   varje
tillståndsärende. Utskottet vill också framhålla att
frågan  om regeltillämpning kan  anses  ingå  i  det
aktuella  utredningsuppdraget  i  och  med att detta
avser exportkontrollagstiftningens medel.
Som   angivits   ovan   har   den   försvars-  och
säkerhetspolitiska   situationen   undergått   stora
förändringar  under  mer  än en tioårsperiod.  Under
denna    tidsrymd   har   en   gemensam    europeisk
försvarsmaterielpolitik  börjat växa fram parallellt
med  att  en  tilltagande  internationalisering  och
omstrukturering av försvarsindustrin äger rum. Vilka
effekter  detta  får för tillämpningen  av  gällande
nationella   och   internationella   riktlinjer   på
krigsmaterielexportområdet    skall    bedömas    av
utredaren. Denne skall också pröva förutsättningarna
att   för  svensk  nationell  tillämpning  integrera
nationella och internationella riktlinjer, däribland
EU:s uppförandekod.
I en  motion  anser  motionärerna som framgått att
riktlinjerna  för  krigsmaterielexport  skall  gälla
lika  för alla stater.  Enligt  utredningsdirektiven
gäller  i  dag  en  enhetlig  politik  gentemot alla
länder  som  visar intresse för att förvärva  svensk
krigsmateriel.  Med  det  menas att samma riktlinjer
och kriterier används oavsett  vilken  betydelse det
presumtiva  mottagarlandet har för Sveriges  samlade
intressen.
Utredningen   om  krigsmateriellagstiftning  skall
pröva om detta synsätt  skall gälla även framgent. I
direktiven ställs frågan  om det är dags att ersätta
den  hittillsvarande  exportpolitiken,  som  ställer
lika  krav  på  alla  mottagarländer,   med  en  mer
strukturerad sådan. Denna skulle i så fall  innebära
en   modernare  beskrivning  av  Sveriges  behov  av
ömsesidig  samverkan,  utan  att  man  ger avkall på
svensk, traditionell restriktivitet.
Dagens synsätt, att samma riktlinjer och kriterier
används oavsett mottagarland (se nedan), återspeglar
enligt   regeringens   uppfattning   i   de   nämnda
direktiven     inte     dagens     försvars-     och
säkerhetspolitiska   situation.  Inför  de  känsliga
överväganden kring export  som  sker  i  dag  ligger
tonvikten alltmer vid att slå vakt om Sveriges  egen
långsiktiga     säkerhet,     framhålls     det    i
utredningsdirektiven.
Det           långtgående          internationella
försvarsindustriella  samarbete  som  alltmer kommit
att utgöra en del av verkligheten har initierats för
att       trygga      den      svenska      framtida
materielförsörjningen.   I   balansen  mellan  olika
riktlinjer  för  den  svenska  krigsmaterielexporten
måste  nationens  eget  intresse ha  förtur,  vilket
konstaterats  av  riksdagen   efter   förslag   från
utrikesutskottet     (bet.     2002/03:UU9,    rskr.
2002/03:179).
Senast  i  betänkande  2003/04:UU3  har  utskottet
redovisat  tillvägagångssättet  i  den  individuella
prövning  som   görs  av  varje  utförselärende  med
utgångspunkt i de av regeringen fastlagda riktlinjer
som   riksdagen   ställt    sig   bakom.   Utskottet
konstaterade att i en och samma  situation kan vissa
riktlinjer  tala  för fortsatt export,  medan  andra
talar emot. Ytterst  handlar  det alltid om känsliga
överväganden, som måste syfta till  att  slå vakt om
Sveriges egen långsiktiga säkerhet. Den vikt  som de
fastlagda riktlinjerna tillmäter att export inte bör
beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad
konflikt  med annan stat måste kunna balanseras  mot
den    vikt    som    tillmäts    ett    långtgående
internationellt  försvarsindustriellt  samarbete för
att       trygga      den      svenska      framtida
materielförsörjningen. Nationens eget intresse måste
som framgått  ha  förtur  i  balansen  mellan  olika
riktlinjer för krigsmaterielexporten.
Omsatt  i  praktisk  politik skulle detta synsätt,
enligt    regeringens   utredningsdirektiv,    kunna
innebära ett  tydliggörande  av  den  vikt  vi i dag
fäster  vid ett långsiktigt och ömsesidigt samarbete
med  ett antal  länder.  Utredaren  skall  undersöka
möjligheterna  att  göra  sådana förtydliganden utan
att  man  gör  avkall  på den svenska  traditionellt
restriktiva exportpolitiken.  Tonvikten  vid  export
ligger   alltmer   vid  att  slå  vakt  om  Sveriges
långsiktiga  säkerhet,   framhåller   regeringen   i
utredningsdirektiven.
Utskottet  finner inte anledning att föregripa det
pågående  utredningsarbetet.   Med  hänvisning  till
detta      och      till     utskottets     tidigare
ställningstaganden i  de  aktuella  spörsmålen anser
utskottet  att  de  frågor som motionerna  väckt  är
besvarade    och   avstyrker    därmed    motionerna
2003/04:U22 (v)  yrkande 4, 2003/04:U24 (mp) yrkande
7 och 2003/04:U293 (s).

Regler eller tillämpning av regler för
krigsmaterielexport


Skrivelsen

Enligt lagen (1992:1300)  om  krigsmateriel  indelas
krigsmateriel  i  två kategorier: krigsmateriel  för
strid   (KS)   och   övrig    krigsmateriel    (ÖK).
Bestämmelser om vilken materiel som innefattas i  de
två    kategorierna    återfinns    i   förordningen
(1992:1303)      om     krigsmateriel.     Kategorin
krigsmateriel  för   strid   omfattar  materiel  med
förstörelsebringande  verkan  inklusive  sikten  för
sådan   materiel   samt  materiel  för   eldledning.
Kategorin  övrig krigsmateriel  omfattar  delar  och
komponenter   till   krigsmateriel  för  strid  samt
materiel  som  ej  har  direkt  förstörelsebringande
verkan i en stridssituation.

I  EG-förordning  nr  1334/2000   om  kontroll  av
produkter med dubbla användningsområden som trädde i
kraft i september 2000 finns i vissa  fall  krav  på
exporttillstånd  för  produkter  som  inte  ingår  i
begreppet  krigsmateriel  men  som  hör  samman  med
exporterad krigsmateriel.
I   skrivelsen   redovisas  att  riktlinjerna  för
krigsmaterielexport      uttolkas      med     brett
parlamentariskt   stöd   och   är   vägledande   för
Inspektionen  för  strategiska  produkter  (ISP) vid
prövningen av ärenden om tillstånd enligt lagen  och
förordningen om krigsmateriel.
Riktlinjerna  är  försedda  med  två  övergripande
kriterier för när tillstånd enligt lagen kan lämnas,
nämligen  dels att utlandssamverkan behövs  för  att
tillgodose  det svenska försvarets behov av materiel
eller kunnande  eller i övrigt är säkerhetspolitiskt
önskvärd, dels att  samverkan  inte står i strid med
principerna  och målen för Sveriges  utrikespolitik.
Dessa övergripande  kriterier  kan  anses  utgöra en
precisering   av   1   §  andra  stycket,  lagen  om
krigsmateriel.
I riktlinjerna preciseras  också  de  faktorer som
bör beaktas i samband med prövningen av ett  enskilt
ärende.  Ett  grundkrav  är  att  alla  för  ärendet
betydelsefulla omständigheter skall beaktas, oavsett
om  de  uttryckligen anges i riktlinjerna eller  ej.
Dessa   bedömningskriterier   tillämpas   också   på
samverkan   med  person  eller  företag  i  utlandet
avseende   utveckling    eller    tillverkning    av
krigsmateriel.
Riktlinjerna  framhåller särskilt den vikt som vid
den   utrikespolitiska    bedömningen    av    varje
utförselärende   skall   fästas  vid  respekten  för
mänskliga rättigheter i mottagarlandet.  Situationen
i  mottagarlandet  vad  gäller mänskliga rättigheter
skall alltid vägas in även i de fall då det är fråga
om utförsel av materiel som  i sig inte kan användas
för att kränka mänskliga rättigheter.

Motioner

Vänsterpartiet anser enligt partimotion  2003/04:U22
(v)  yrkande  7 att uppdelningen av krigsmateriel  i
två kategorier,  nämligen  krigsmateriel  för  strid
respektive  övrig  krigsmateriel,  i gällande regler
för   svensk   krigsmaterielexport  bör  tas   bort.
Uppdelningen är  enligt  partiet förvirrande och ger
intryck   av   inkonsekvens,  och   dessutom   finns
möjligheter  till   manipulation   i   samband   med
kategoriseringen.  För att undanröja dessa nackdelar
bör de regler som gäller för krigsmateriel för strid
också gälla för övrig krigsmateriel.

I partimotion 2003/04:Sf257  (v)  yrkande 1 hävdar
Vänsterpartiet    att    Sverige   genom   nuvarande
vapenexportpolitik i hög grad  bidrar till att skapa
nya   flyktingströmmar  med  åtföljande   humanitära
katastrofer.  Därför behövs ett omedelbart stopp för
den  svenska vapenexporten  till  länder  där  grova
kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum.

Konflikten  i  Aceh, Indonesien, uppmärksammas i den
enskilda motionen  2003/04:U264  (mp, fp, v) yrkande
2.   Motionärerna  hävdar  att  militära   övergrepp
begåtts  mot  civilbefolkningen  och  att denna fått
utstå svåra lidanden. Mot denna bakgrund  måste  all
svensk  vapenexport  till Indonesien upphöra, vilket
också ligger i linje med  krav  från  den  brittiska
människorättskampanjen Tapol Indonesia Human  Rights
Campaign.

I den enskilda motionen 2003/04:N331 (mp) yrkande  4
förespråkar  motionärerna  att  exportkrediter  inte
skall  kunna  beviljas  via  Exportkreditnämnden för
export  av krigsmateriel. Exportkreditgivningen  bör
integreras  i  den nya samlade svenska politiken för
global utveckling.

Utskottets överväganden

När  det  gäller motionsförslaget  om  att  ta  bort
uppdelningen  av  krigsmateriel  i  två  kategorier,
nämligen  krigsmateriel  för strid respektive  övrig
krigsmateriel, vill utskottet  framhålla  att  det i
uppdraget    för    utredningen    om   översyn   av
krigsmateriellagstiftningen   ingår   att   överväga
behovet  av  att  komplettera  eller  förändra   det
svenska  regelverket  för  krigsmateriel. Utskottet,
som    inte    vill    föregripa    det     pågående
utredningsarbetet,    konstaterar   att   det   står
utredaren fritt att, om  så  befinns ändamålsenligt,
lägga fram förslag med den innebörd som motionärerna
förespråkar.

I  ett  par motioner reses som  framgått  krav  på
skyndsamma  åtgärder för att stoppa vapenexport till
länder där enligt motionärerna mänskliga rättigheter
kränks.
Utskottet   har    ovan    redogjort    för    den
helhetsbedömning  som  skall  göras  inför  beslut i
ärenden   om  krigsmaterielexport  och  vilken,  som
framgått,   skall   omfatta   MR-frågor.   Utskottet
hänvisar    i    detta     sammanhang    till    den
helhetsbedömning  som  görs.  Det  gjorde  utskottet
också  i  betänkande  2002/03:UU9.   Där  behandlade
utskottet  motioner  av  likartad  innebörd  som  de
förslag som nu är aktuella.
I  fråga om motionen om exportkrediter  i  samband
med krigsmaterielexport vill utskottet inledningsvis
klargöra  att  Exportkreditnämnden  (EKN) endast kan
bevilja  exportkreditgaranti  om  Inspektionen   för
strategiska   produkter   eller,   i   vissa   fall,
regeringen  har  beviljat utförseltillstånd avseende
den aktuella produkten.  Det  faller således inte på
EKN att göra en lämplighetsbedömning  när det gäller
utförseltillstånd. Här kan också nämnas  att  det  i
direktiven    till   utredningen   om   översyn   av
krigsmateriellagstiftningen  ställs  frågan  om  den
svenska  exportkontrollorganisationen svarar upp mot
det exportstöd som staten lämnar och om de nuvarande
organisatoriska  formerna  är  de lämpligaste även i
framtiden.
När   det   gäller   behovet   av  att   integrera
exportkreditgivningen   i   politiken   för   global
utveckling  konstaterar  utskottet  att  EKN  enligt
regleringsbrevet  för  2004   skall   fortsätta  att
utveckla sina etiska hänsyn främst för  verksamheten
med  garantigivning. Med etiska hänsyn avses  därvid
hänsyn   till   miljö,  antikorruption  och  sociala
frågor. Nämnden skall  i linje med detta arbete även
informera  sina kunder om  initiativet  med  Globalt
Ansvar  och OECD:s  riktlinjer  för  multinationella
företag.  EKN skall bidra till Sveriges övergripande
mål om rättvis  och  hållbar  utveckling  genom  att
fortsätta att ta speciella hänsyn vid garantigivning
till   de  skuldtyngda  minst  utvecklade  länderna.
Vidare skall  nämnden  utvärdera och till regeringen
redovisa  resultatet av utvecklingsarbetet  avseende
etiska  hänsyn.  EKN  skall  vidare  redovisa  vilka
specifika    åtgärder    som   vidtagits   för   att
vidareutveckla arbetet med etiska hänsyn.
Utskottet  ser positivt på  det  utvecklingsarbete
rörande etisk  hänsyn  som  pågår inom EKN och utgår
från  att  detta vidareutvecklas  i  linje  med  den
svenska politiken för global utveckling.
Med vad som  ovan  anförts  anser utskottet att de
frågor  som  motionerna  väckt  är   besvarade   och
avstyrker  därmed motionerna 2003/04:U22 (v) yrkande
7, 2003/04:U264 (mp, fp, v) yrkande 2, 2003/04:Sf257
(v) yrkande 1 och 2003/04:N331 (mp) yrkande 4.


Lätta vapen


Skrivelsen

I olika internationella  forum  pågår ett arbete för
att    förebygga    och   bekämpa   destabiliserande
anhopningar  och okontrollerad  spridning  av  lätta
vapen. Sverige  fäster  enligt  skrivelsen stor vikt
vid detta arbete och verkar bl.a. för att varje land
skall   inrätta   och   genomföra   en   ansvarsfull
exportpolitik  med heltäckande lagar och regler  för
effektiv kontroll  av  tillverkare, köpare, säljare,
agenter och mellanhänder.

Vid 2001 års FN-konferens  om  illegal  handel med
lätta   vapen   antogs   ett   handlingsprogram  som
innehåller  bl.a.  vissa  grundläggande   regler  om
kontroll av tillverkning och handel med lätta vapen.
Begreppet    lätta    vapen   omfattar   i   princip
handeldvapen och andra  vapen  som  är  avsedda  att
bäras och användas av en eller ett par personer, men
någon enhetlig definition har ännu inte fastställts.
Det  första  uppföljningsmötet  till  FN-konferensen
ägde rum i juli 2003.
I november 2000 antog Organisationen  för säkerhet
och samarbete i Europa (OSSE) ett dokument  om lätta
vapen  avseende  kontroll av tillverkning och export
samt   regler   för   märkning,    registerhållning,
spårning, informationsutbyte, säker  förvaring  samt
överskottsmateriel  m.m.  Inom exportkontrollregimen
Wassenaar  antogs  2003 en ny  rapporteringskategori
för lätta vapen.
Som grund för EU-samarbetet på detta område ligger
ett program, antaget  1997,  för  att  förebygga och
bekämpa olaglig handel med konventionella vapen samt
en   gemensam  åtgärd  från  1998  för  att  bekämpa
destabiliserande   anhopningar   och   spridning  av
handeldvapen   och   lätta   vapen.  Den  gemensamma
åtgärden uppdaterades 2002 genom  ett rådsbeslut. EU
finansierar  gemensamma  insatser för  att  motverka
okontrollerad   spridning   av   lätta   vapen   och
sammanställer  dessutom  årligen  en  översikt  över
medlemsstaternas    nationella     åtgärder     samt
internationella insatser avseende lätta vapen.

Motioner

Kristdemokraterna    framhåller   i   kommittémotion
2002/03:U280    (kd)   yrkande    5    hotet    från
konventionella, lätta  vapen,  främst  handeldvapen.
Enligt  motionärerna  skördar dessa vapen  cirka  en
halv miljon människoliv  varje  år. Det finns mer än
femhundra miljoner lätta vapen i cirkulation runt om
i världen och i 46 av 49 konflikter  sedan  1990 har
vapen  ur denna kategori, enligt motionen, varit  de
mest  förekommande.   Världssamfundet  måste  därför
vidta åtgärder för att  få vapenproduktionen och den
illegala handeln med vapen under kontroll.

I  kommittémotion  2003/04:U350   (kd)  yrkande  3
betonar Kristdemokraterna att frågor  om lätta vapen
är  av  grundläggande  vikt i arbetet för  fred  och
utveckling i världen och begär därför en klargörande
utredning  om innehav och  försäljning  av  illegala
lätta vapen i Sverige och EU.

En  översyn  bör   enligt   den   enskilda  motionen
2003/04:U320  (mp) yrkandena 1 och 2  göras  av  hur
exportreglerna  i fråga om lätta vapen kan göras mer
restriktiva,   exempelvis    genom    införande   av
ytterligare  en krigsmaterielkategori, krigsmateriel
för närstrid,  för  vilken  det  bör  gälla särskilt
restriktiva villkor för tillståndsgivning  i samband
med  export.  Motionären  efterlyser  vidare  utökad
information  om  export av lätta vapen i regeringens
skrivelse.

Utskottets överväganden

På  exportkontrollområdet  har  det  internationella
samarbetet  successivt  ökat  i  omfattning,  vilket
utskottet återkommer till nedan.

Inom  FN-systemets  ram  har  man under de senaste
åren  intensifierat ansträngningarna  att  förebygga
och   bekämpa   destabiliserande   ansamlingar   och
okontrollerad  spridning  av  lätta vapen. Utskottet
ser   positivt   på   att  det  under  2004   inleds
förhandlingar  inom  ramen   för   FN  i  syfte  att
åstadkomma   ett   internationellt  instrument   för
märkning    och    spårning    av    lätta    vapen.
Förhandlingarna väntas bli avslutade under 2005.
I betänkande 2003/04:UU3  har utskottet framhållit
sitt  stöd  för  Sveriges  aktiva   arbete  för  att
genomföra  FN:s  handlingsprogram  från   2001   mot
illegal handel med lätta vapen, vilket bl.a. handlar
om  att  stärka  regler  för exportkontroll. Sverige
prioriterar   vidare,  som  utskottet   framhöll   i
betänkandet, frågor  som  har  direkt  koppling till
konsolidering  av  fred  och utveckling, bl.a.  stöd
till   avväpning   av   f.d.   soldater,   inklusive
barnsoldater,  och  återintegrering  av  soldater  i
samhället.
Också tidigare har  utskottet, senast i betänkande
2002/03:UU9,  vid ett flertal  tillfällen  behandlat
motionsyrkanden om lätta vapen med likartad innebörd
som  ovan  och  redovisat  sin  syn  på  behovet  av
förbättrad   kontroll   samt   ökad   öppenhet   och
transparens i vapenhandeln. Som ett led i åtgärderna
för ökad öppenhet anser utskottet att regeringen bör
undersöka möjligheterna  att i den årliga skrivelsen
om exportkontroll utöka informationen om handeln med
lätta vapen.
I  detta  sammanhang kan utskottet  upplysningsvis
nämna  att  det   inom   Justitiedepartementet   för
närvarande   genomförs   en  omfattande  översyn  av
vapenlagstiftningen.   De  uppdrag   som   ingår   i
översynsarbetet har redovisats  i justitieutskottets
betänkande    2003/04:JuU15.   Ett   av    uppdragen
(Ju2003/10202/P),  vilket kommer att redovisas under
år 2004, avser en översyn av åtgärder främst för att
förhindra  spridning   av   illegala  vapen  m.m.  I
anslutning till det aktuella  uppdraget  anförs  att
det  i  vissa  delar  är  oklart  om  lagstiftningen
uppfyller  kraven  i  FN:s  s.k.  vapenprotokoll.  I
översynen   ingår   bl.a.  att  överväga   om   alla
skjutvapen som förs in  eller  ut  ur  landet  skall
registreras.
Avslutningsvis  vill  utskottet  i  fråga om lätta
vapen  peka  på  en  av  de  frågor  som  ställs   i
direktiven    till   utredningen   om   översyn   av
krigsmateriellagstiftningen och som kan ha bäring på
bl.a. frågan om  spridning  av sådana vapen: Hur kan
Sverige   bäst   verka,   nationellt    såväl    som
internationellt,  för att förhindra och motverka att
den  legitima  vapenhandeln   förvandlas   till  ett
instrument   i   händerna   på  den  internationella
terrorismen, alternativt gynnar  profittänkande  hos
illegala aktörer eller ljusskygga regimer?
Med  vad  som  ovan anförts anser utskottet att de
frågor  som  motionerna   väckt   är  besvarade  och
avstyrker   därmed   motionerna  2002/03:U280   (kd)
yrkande 5, 2003/04:U320  (mp)  yrkandena 1 och 2 och
2003/04:U350 (kd) yrkande 3.

Europeiska exportkontrollregler och
internationellt samarbete


Skrivelsen

EU:s  uppförandekod för vapenexport,  vilken  i  sin
helhet återges i en bilaga till skrivelsen, antogs i
sin  nuvarande   utformning   1998.  Den  innehåller
gemensamma kriterier för export av krigsmateriel som
skall  tillämpas  vid den nationella  prövningen  av
exportansökningar.  Till  koden  hör  en förteckning
över de produkter som skall kontrolleras  i enlighet
med densamma. Koden representerar en minsta gemensam
nämnare inom EU på exportkontrollområdet och hindrar
inte  enskilda  medlemsstater  från att föra en  mer
restriktiv politik.

Enligt   kodens   tillämpningsbestämmelser   skall
medlemsstaterna  utbyta   underrättelser  om  avslag
(eng.  denials),  dvs.  i  huvudfallet   avslag   på
ansökningar   om   exporttillstånd.   Om   en  annan
medlemsstat överväger att bevilja tillstånd för en i
huvudsak  identisk  transaktion skall konsultationer
genomföras  innan  tillstånd   kan   beviljas.   Den
konsulterande   medlemsstaten   skall   även   lämna
information   om  sitt  beslut  till  den  stat  som
avslagit en ansökan  om  exporttillstånd. Utbytet av
underrättelser om avslag och  konsultationerna kring
underrättelserna  gör  att exportpolitiken  inom  EU
blir  öppnare  och  mer  enhetlig.  Konsultationerna
leder   till   en   mer  gemensam   syn   på   olika
exportdestinationer,  och  genom att medlemsländerna
informerar  varandra om de exportaffärer  som  nekas
minskar   risken    att    exportkontrollen    skall
undergrävas   genom   att  något  annat  medlemsland
beviljar  exporten.  I  skrivelsen  återfinns  vissa
uppgifter om underrättelser om avslag.
Det faktum att export till  ett visst mottagarland
nekats i ett fall innebär inte  att  landet inte kan
komma   i  fråga  för  svensk  export.  Den  svenska
exportkontrollen   tillämpar  inte  ett  system  med
landlistor,   dvs.  fasta   listor   över   godkända
respektive  icke   godkända   mottagarländer.  Varje
enskild  utförselansökan  prövas  individuellt  från
fall  till  fall  mot de riktlinjer  som  regeringen
fastställt för krigsmaterielexporten.
I rådsarbetsgruppen  COARM  (Council Working Party
on  Conventional  Arms  Exports)  diskuterar  de  15
medlemsstaterna     regelbundet     uppförandekodens
tillämpning,   utbyter   information  om  synen   på
exportdestinationer    och   utarbetar    gemensamma
riktlinjer    för    medlemsstaternas     nationella
regelsystem  för exportkontroll. En redogörelse  för
detta arbete,  överenskommelser som har träffats och
statistik    över   medlemsstaternas    export    av
krigsmateriel, publiceras i en årlig rapport.
I juni 2003  antog rådet en gemensam ståndpunkt om
kontrollen av s.k.  förmedling  (eng.  brokering) av
vapen,    vilket   innebär   att   licensiering   av
förmedlingsverksamhet    skall   inkluderas   i   de
nationella regelsystemen.  Vidare har en ny gemensam
militär  lista  antagits  och  publicerats   och  en
gemensam  användarhandbok tagits fram som utarbetats
för  att  underlätta   tillämpningen  av  koden.  En
fördjupad dialog med EU:s blivande medlemsländer har
också ägt rum under 2003, och ett antal i skrivelsen
angivna    prioriteringar   för    verksamheten    i
rådsarbetsgruppen     COARM     under    2004    har
identifierats.

Motioner

Moderaterna  framhåller  i partimotion  2003/04:U256
(m)  yrkande  11  att  exportberoendet  i  delar  av
försvarsindustrin redan i dag är mycket högt och kan
komma att öka ytterligare.  Därför behövs gemensamma
EU-regler för export av försvarsmateriel till tredje
land. Sverige måste vara pådrivande  i  detta arbete
så  att det leder till gemensamma regler för  export
av krigsmateriel  och strategiska produkter, vilka i
snabbt   ökande  grad   utvecklas   och   produceras
gemensamt   i   flera   länder.  Enligt  yrkande  10
förespråkar Moderaterna en  europeisk  funktion  för
samarbete om upphandling av krigsmateriel.

Kristdemokraterna  anför  i partimotion 2003/04:U348
(kd)   yrkande   31   att   EU:s   roll   som   tung
samverkanspartner  till utvecklingsländerna  ställer
ökade krav på återhållsamhet i unionens vapenexport.
EU:s   uppförandekod  för   vapenexport   har   haft
betydelse,  men  saknar  tvångselement och är därmed
enligt  Kristdemokraterna  ett   trubbigt   verktyg.
Sverige  bör  enligt  motionen  arbeta  för  en ökad
harmonisering  av  reglerna  för krigsmaterielexport
som  ett  led  i  åtgärder  för  att  tillföra  EU:s
utrikespolitik en tydligare moralisk dimension.

Vänsterpartiet    förespråkar    i    kommittémotion
2003/04:U22 (v) yrkande 1 att EU:s uppförandekod för
vapenexport  ges  en  högre status än i dag  då  den
endast utgör en rekommendation till medlemsländerna.
Koden  bör  enligt yrkande  2  vara  mer  restriktiv
eftersom det  tolkningsutrymme  som  finns  i  denna
leder  till  en  benägenhet hos medlemsstater med en
restriktiv  krigsmaterielpolitik   att  i  praktiken
luckra   upp   sina   regler.  Om  arbetet  med   en
uppförandekod skall vara  framgångsrikt  måste koden
ange  minimikrav  när det gäller restriktiviteten  i
krigsmaterielexporten så att de EU-medlemsstater som
eftersträvar ännu större  återhållsamhet skall kunna
genomföra sådana regler, framhåller Vänsterpartiet i
yrkande 3.

I partimotion 2003/04:Sf257 (v) yrkande 2 föreslår
Vänsterpartiet att Sverige  i  FN skall ta initiativ
till   en   konferens   med   uppgift  att   påbörja
utarbetandet  av  ett  internationellt   fördrag  om
restriktioner     beträffande     vapenexport    och
vapenhandel. Fördraget bör utformas  i  enlighet med
förslag  från  Amnesty International i mars  2003  i
rapporten A Catalogue  of Failures: G 8 Arms Exports
and Human Rights Violations.

Sverige    bör   enligt   den   enskilda    motionen
2003/04:U274   (c)  yrkande  4  inom  EU  verka  för
gemensamma   och   restriktiva    minimiregler   för
vapenexport  liksom  för  ökad  insyn  och  effektiv
kontroll av regelefterlevnaden.

I den enskilda motionen 2003/04:U24 (mp)  yrkande  8
begärs att regeringen skall verka för en entydig och
restriktiv   tolkning   av  EU:s  uppförandekod  för
vapenexport.  I  dag tolkas  uppförandekoden  enligt
motionärerna   på   helt   skilda   sätt   i   olika
medlemsstater, beroende på styrkeförhållandet mellan
vapenindustri och folkvalda politiker.

Sverige   bör   enligt   den    enskilda    motionen
2003/04:U319 (mp) yrkandena 1 och 2 ställa sig bakom
det utkast till en internationell konvention  för en
ansvarsfull  vapenexport,  Framework  convention  on
international  arms  transfers,  som  stöds av bl.a.
Amnesty  International,  Oxfam  och Saferworld.  Den
föreslagna  konventionen  innehåller   krav  på  att
vapenexport  inte  får  kränka mänskliga rättigheter
och internationell lag samt att exporten inte får ha
en negativ effekt på hållbar  utveckling,  fred  och
säkerhet.  Motionären  förespråkar också att Sverige
verkar för ett strikt och  korrekt  genomförande  av
nationella  och internationella riktlinjer och andra
överenskommelser avseende krigsmateriel.

Utskottets överväganden

Utskottet   noterar   med   tillfredsställelse   att
samtliga  motioner   som  rör  frågor  om  europeisk
exportkontroll  beträffande   krigsmateriel  har  en
positiv grundsyn på behovet av  europeiskt samarbete
när  det  gäller  kontroll  av  krigsmaterielexport.
Moderaterna,  Kristdemokraterna  och  Vänsterpartiet
vill   enligt   sina   parti-  och  kommittémotioner
förstärka   samarbetet,   låt    vara    med   olika
utgångspunkter   och   med   varierande  inriktning.
Detsamma   gäller  de  enskilda  motionärerna   från
Centerpartiet och Miljöpartiet.

De  internationella   politiska  förändringarna  i
Europa  och  omvärlden,  liksom   det   svenska  EU-
medlemskapet,  har  lett  till  att  en politik  har
formulerats som tar större hänsyn till de ömsesidiga
beroendeförhållanden  som  växer  fram  i  takt  med
Sveriges  internationella  åtaganden och i  enlighet
med våra nationella intressen.  Detta  slås  fast  i
direktiven    till   utredningen   om   översyn   av
krigsmateriellagstiftningen     där     det    också
konstateras  att det internationella samarbetet  har
medfört  större  möjligheter  att  påverka  och  att
åstadkomma  ett  ansvarsfullt  agerande  från  flera
stater,  genom  bl.a.  ökad samsyn, större tydlighet
och    öppenhet,    konvergerande     praxis     och
avtalsbindningar. Utredaren skall mot denna bakgrund
undersöka  hur regeringens målsättning att verka för
största möjliga  öppenhet  och tydlighet ytterligare
skulle kunna främjas. Utskottet  välkomnar  att  det
görs en systematisk genomgång med denna inriktning.
I  fråga om EU:s uppförandekod för vapenexport har
utskottet  i  betänkande 2003/04:UU3 betonat att det
finns  ett  värde   i   att   verka  för  att  denna
vidareutvecklas. Utskottet fann  det också angeläget
att i arbetet med koden verka för,  vilket utskottet
inhämtat  att  regeringen gör, att en samsyn  uppnås
mellan   EU-länderna    avseende    hur    mänskliga
rättigheter och utvecklingsfrågor i mottagarländerna
kan uppmärksammas vid export av krigsmateriel.
Från  Utrikesdepartementet  har  utskottet erfarit
att ministerrådets arbetsgrupp COARM,  vilken nämnts
ovan,  för  närvarande bedriver ett arbete  för  att
vidareutveckla  uppförandekoden  på två områden. Det
gäller  dels revision av koden, dels  frågan  om  en
metod för  tolkning  av kodens kriterier. Syftet med
vidareutvecklingen är  detsamma  som  när koden från
början  skapades, dvs. att uppnå en ökad  konvergens
mellan        medlemsländerna         i        deras
exportkontrollpolitik.      Dessutom      diskuteras
möjligheterna  att ge koden högre status och  därmed
ökad tyngd i medlemsstaternas beslutsfattande.
I fråga om revision  av koden kommer under 2004 en
mer  omfattande  genomgång   att   göras  av  denna.
Revisionen tar sikte på att i koden införliva sådana
överenskommelser  som  gjorts  mellan länderna  inom
exportkontrollområdet, men som ännu  inte  finns med
där. Diverse praktiska, operativa justeringar kommer
också att göras för att öka överensstämmelsen mellan
koden    och   andra   internationella   instrument.
Revisionen  behandlar  däremot  inte  kriterierna  i
koden, varken vad gäller deras ordalydelse eller hur
de skall tolkas.
Vad  avser  en  gemensam  metod  för  tolkning och
tillämpning  av  kodens  kriterier  har  under   det
irländska  ordförandeskapet  i  ministerrådet första
halvåret 2004 ett arbete påbörjats för att undersöka
om  det  finns  förutsättningar  för  att  hitta  en
gemensam  metod  för  tolkning  och  tillämpning  av
kodens  kriterier.  Detta  arbete har initierats  av
Sverige och Storbritannien.  En underarbetsgrupp har
tillsatts som har börjat med att  försöka  hitta  en
gemensam  syn  på  kodens  åttonde  kriterium,  ofta
benämnt  utvecklingskriteriet. Om en överenskommelse
kan nås i  COARM  om  ett  sådant  gemensamt synsätt
förutses  arbetet  fortsätta  med övriga  kriterier.
Från   Utrikesdepartementets  sida   framhålls   att
gemensamma   metoder  för  att  tolka  och  tillämpa
uppförandekoden  inte  kommer  att  frånta  länderna
deras nationella beslutanderätt vad avser utfärdande
av  exportlicenser  för  krigsmateriel.  Det  skulle
däremot  leda  till  större  överensstämmelse mellan
medlemsstaterna  i tillämpningen  av  kriterierna  i
uppförandekoden.
I   COARM   diskuteras    också,    som    nämnts,
möjligheterna   att   och   konsekvenserna   av  att
förstärka    uppförandekodens    status    så    att
medlemsstaterna  blir  politiskt tydligare bundna av
bestämmelserna där.
I  anslutning  till  vad  som  här  redovisats  om
pågående  arbete  med att  utveckla  uppförandekoden
vill  utskottet  framhålla   att  utredaren  av  den
svenska krigsmateriellagstiftningen  skall undersöka
möjligheterna att integrera kodens kriterier  med de
nationella, svenska, riktlinjerna.
I   fråga   om  de  i  detta  sammanhang  aktuella
motionsförslagen   vill  utskottet  utöver  vad  som
anförts hänvisa till  tidigare  ställningstaganden i
likartade  eller  motsvarande  frågor,  däribland  i
betänkandena 2001/02:UU11 och 2002/03:UU9.  Här  kan
särskilt  nämnas  att  utskottet  i  det  sistnämnda
betänkandet betonade att det fäster fortsatt största
vikt   vid  att  kunna  vidmakthålla  en  restriktiv
nationell   exportpolitik  och  att  den  nationella
beslutanderätten   på   detta   område   bör  bestå.
Utskottet noterar därför med tillfredsställelse  att
en   utgångspunkt   för   arbetet   i  översynen  av
krigsmateriellagstiftningen  är att exportkontrollen
också  fortsättningsvis skall ske  efter  nationella
överväganden  genom  nationella  beslut, men att det
där  även skall finnas plats för ett  hänsynstagande
till det  tilltagande  samarbetet  över  gränserna i
Europa.  En  annan  utgångspunkt  är att den svenska
traditionellt   restriktiva  synen  på   export   av
krigsmateriel skall upprätthållas.

När  det  gäller motionsförslaget  om  en  europeisk
funktion   för    samarbete    om   upphandling   av
krigsmateriel vill utskottet anföra följande.

Europeiska rådet slog i Thessaloniki  i  juni 2003
fast  att åtgärder skulle vidtas för att under  2004
inrätta  ett  mellanstatligt organ för utveckling av
försvarsresurser,    forskning,    anskaffning   och
försvarsmateriel.  Samtliga medlemsstater  inklusive
Sverige stod bakom detta ställningstagande.
Det europeiska konventets förslag om inrättande av
en  europeisk byrå för  försvarsmateriel,  forskning
och militära  resurser  behandlades  den 12 november
2003   i   det   sammansatta   konstitutions-    och
utrikesutskottets   betänkande   2003/04:KUU1.   Det
sammansatta  utskottet delade regeringens respektive
försvarsutskottets uppfattning (yttr. 2003/04:FöU1y)
att medlemsstaterna,  genom  att  på frivillighetens
grund   samordna   visst   kapacitetsarbete   i   en
försvarsmaterielbyrå, sannolikt  kan  förbättra sina
egna  resurser  sammantaget och därmed uppnå  större
kostnadseffektivitet.     I     utskottsbehandlingen
underströks emellertid betydelsen  av  att  Sveriges
bi-    och   multilaterala   försvarssamarbete   kan
fortsätta,   t.ex.   inom   ramen   för   det   s.k.
sexnationssamarbetet  samt med de nordiska länderna,
vilket riksdagen redan  hade  ställt  sig bakom. Det
sågs  också som angeläget att Sverige kan  fortsätta
sitt samarbete  med  USA  och  andra  länder utanför
Europa. Regeringens utgångspunkt att byråns  närmare
uppgifter  m.m.  inte bör detaljregleras i fördraget
tillstyrktes   i   utskottsbehandlingen.   Riksdagen
beslutade i enlighet  med det sammansatta utskottets
förslag (rskr. 2003/04:57).
Syftet   med   den  europeiska   kapacitets-   och
försvarsmaterielbyrån  (EDA),  som  kommer  att  stå
under rådets myndighet och vara öppen för deltagande
av  alla  medlemsstater,  är  enligt  ett  enhälligt
beslut av rådet (GAERC) den 17 november 2003 att

-  utveckla        militär       förmåga       på
krishanteringsområdet,
-
-  främja      och      utveckla       europeiskt
materielsamarbete,
-
-  stärka den europeiska försvarsindustriella och
teknologiska basen,
-
-  skapa  en konkurrenskraftig europeisk  marknad
för försvarsmateriel samt
-
-  främja   forskning    -    i   samverkan   med
Gemenskapens  forskningsaktiviteter   när  det
lämpligen   kan   ske  -  i  syfte  att  uppnå
ledarställning på strategiska teknologiområden
för framtida förmåga inom försvar och säkerhet
och  för att därigenom  stärka  de  europeiska
industriella möjligheterna på detta område.
-
Utskottet har  erfarit att en särskild grupp, Agency
Establishment   Team,    som   under   ministerrådet
förbereder inrättandet av byrån, senast den 30 april
2004   skall   redovisa  förslag   om   finansiella,
juridiska   och   administrativa   frågor   avseende
inrättandet av byrån.  Förslaget skall också omfatta
frågor om bl.a. struktur och organisation liksom ett
utkast till operationellt  program  avseende militär
förmågeutveckling, materielsamarbete,  stärkandet av
den  försvarsindustriella  och  teknologiska  basen,
skapandet av en konkurrenskraftig  europeisk marknad
för  försvarsmateriel  och främjandet  av  forskning
samt  en  närmare  tidtabell   och  beskrivning  för
inrättandet av byrån.

I detta sammanhang kan utskottet  också  nämna att
en  grönbok  om  gemensam  europeisk upphandling  av
försvarsmateriel  för  närvarande   utarbetas   inom
kommissionen. Utskottet förutsätter att grönboken på
sedvanligt  sätt  kommer att bli föremål för en bred
debatt och ett öppet remissförfarande.

Som framgått förespråkas  i  en  motion  att Sverige
skall initiera en konferens för att påbörja  arbetet
med ett internationellt fördrag om restriktioner mot
vapenhandel och i en annan motion att Sverige  skall
ställa  sig  bakom  utkastet  till en internationell
konvention för en ansvarsfull vapenexport, Framework
convention on international arms transfers.

När det gäller den sistnämnda motionen konstaterar
utskottet att frågeställningen  den  15 oktober 2003
belystes  av  statsrådet Gunnar Lund i ett  svar  på
fråga 2003/04:63 i riksdagen. Enligt statsrådet Lund
delar regeringen  den  målsättning  som  kommer till
uttryck  i  förslaget  till  konvention,  liksom  de
principer  om begränsning av export av krigsmateriel
som  lyfts  fram.   Av   svaret  framgår  också  att
regeringen bedömer att det  mest  realistiska sättet
att fortsätta det inledda arbetet är  att  driva  de
aktuella  frågorna  inom  olika forum i FN-systemet,
inom  exportkontrollregimen   Wassenaar  och  i  EU-
samarbetet  i  former  som närmare  beskrivs  i  det
skriftliga svaret. Samtidigt understryker regeringen
den viktiga roll som initiativtagarna till Framework
convention spelar genom  att  skapa offentlig debatt
och   utöva   påtryckningar   på   regeringar    och
internationella   organisationer   för   att  stärka
existerande    regelverk.    Utskottet   delar   den
uppfattning  som framförts i det  skriftliga  svaret
och vill, i fråga  om  ett  svenskt  initiativ  till
fördrag om kontroll av vapenhandel, framhålla vikten
av  att Sverige engagerat och målmedvetet fortsätter
att verka för största möjliga öppenhet och tydlighet
i    det    internationella    samarbetet    rörande
vapenexport.  Utskottet välkomnar, som framgått, att
de närmare formerna för detta nu utreds.
Med vad som ovan  anförts  anser  utskottet att de
frågor   som  motionerna  väckt  är  besvarade   och
avstyrker    därmed   motionerna   2003/04:U22   (v)
yrkandena   1-3,   2003/04:U24   (mp)   yrkande   8,
2003/04:U256  (m)  yrkandena 10 och 11, 2003/04:U274
(c) yrkande 4, 2003/04:U319  (mp) yrkandena 1 och 2,
2003/04:U348 (kd) yrkande 31 och  2003/04:Sf257  (v)
yrkande 2.

Konsekvensanalyser


Motion

I den enskilda motionen 2003/04:U24 (mp) yrkandena 1
och  2 hävdas att militära utvecklingsprojekt nästan
undantagslöst  förutsätter  vapenexport i ett senare
skede för att projektet skall  gå  ihop  ekonomiskt.
Det  görs  dock  aldrig  någon  analys  av  hur stor
vapenexport som erfordras eller av vilka köparna kan
tänkas vara. Sådana konsekvensanalyser borde  göras,
anser motionärerna.

I  motionen  tas också upp sysselsättningseffekterna
av militär produktion.  Motionärerna  menar  att den
genom    att   vara   högteknologisk   och   extremt
kapitalintensiv      ger      förhållandevis      få
arbetstillfällen  till  mycket  höga  kostnader.  Om
motsvarande  skattemedel  skulle satsas inom i stort
sett vilken annan sektor som  helst skulle betydligt
fler arbetstillfällen skapas. Motionärerna anser att
den militära sektorn och vapenexporten på detta sätt
bidrar till arbetslöshet och begär  i  yrkande 3 att
det  i  samband med varje vapenexportaffär  görs  en
analys av  hur  många arbetstillfällen i Sverige som
troligtvis kommer  att  gå  förlorade.  Motionärerna
begär  i yrkande 4 offentliggörande av innehållet  i
varje  motköpsaffär   som   görs   i   samband   med
vapenexport.

Utskottets överväganden

Utskottet  vill inledningsvis slå fast att det finns
en rad försvars-,  utrikes-  och  säkerhetspolitiska
skäl     för    att    upprätthålla    en    inhemsk
försvarsindustriell förmåga. I anslutning till bl.a.
försvarspolitiska     beslut    har    understrukits
betydelsen av att vi i  Sverige inom utvalda områden
behåller  försvarspolitiskt  viktig  kompetens  inom
industrin  för   att   dels   bidra  till  en  säker
materielförsörjning, dels upprätthålla förmågan till
långsiktig utveckling inom försvarsindustrin.

Inom Försvarsberedningen förbereds  för närvarande
en rapport som beräknas bli publicerad  den  1  juni
2004.  Där kommer beredningen att presentera sin syn
på  ett  antal   säkerhets-   och  försvarspolitiska
frågor,   däribland  det  framtida   personal-   och
materielbehovet  inom  försvaret.  Som  underlag för
Försvarsberedningens      ställningstaganden     har
Försvarsmakten den 28 februari  2004 till regeringen
överlämnat    underlag    som    bl.a.    innefattar
konsekvensbeskrivningar  av fyra alternativa  nivåer
på    den   framtida   försvarsbudgeten.    Samtliga
alternativ innebär enligt den bedömning som gjorts i
rapporten   betydande  konsekvenser  såväl  när  det
gäller försvarets  framtida insatsorganisation som i
fråga om personal- och  materielbehov.  Den 30 april
2004  skall  Försvarsmakten överlämna kompletterande
underlag  för  det  kommande  försvarsbeslutet  till
regeringen. I september  2004  avser  regeringen att
överlämna en proposition till riksdagen  med förslag
till nytt försvarsbeslut för perioden 2005-2007.
Utskottet  konstaterar  mot  denna  bakgrund   att
effekterna för svensk försvarsindustri kan komma att
bli  stora till följd av det beredningsarbete som nu
pågår.  När  det  gäller sysselsättningseffekter och
svensk militär produktion vill utskottet peka på att
Försvarsberedningen  i sin rapport (Ds 2003:34) Vårt
militära  försvar  - vilja  och  vägval  hävdat  att
utgångspunkten    för    materielförsörjningen    är
Försvarsmaktens  operativa   behov   nationellt  och
internationellt i olika tidsperspektiv.
När    det    gäller   frågan   om   analyser   av
sysselsättningseffekter   av  vapenexportaffärer  är
utskottet  tveksamt  till  möjligheterna  att  kunna
uppskatta hur många arbetstillfällen  som eventuellt
skulle  kunna  gå förlorade i en helt annan  bransch
till följd av en  exportorder rörande krigsmateriel.
Av  motionen framgår  inte  heller  vem  som  skulle
genomföra  en  sådan  analys  och i vilket skede den
skulle utföras.
I fråga om s.k. motköpsaffärer  bedömer  utskottet
att sådana frågor blir behandlade inom ramen för den
materielförsörjningsstrategi   som   har  aviserats.
Något  uttalande  om motköpsaffärer från  riksdagens
sida behövs därför inte.
Med hänvisning till  pågående beredningsarbete och
vad som i övrigt anförts ovan anser utskottet att de
frågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker
därmed motion 2003/04:U24 (mp) yrkandena 1-4.
Avslutningsvis föreslår  utskottet att regeringens
skrivelse 2003/04:114 Strategisk exportkontroll 2003
-   Krigsmateriel   och   produkter    med    dubbla
användningsområden läggs till handlingarna.


Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i respektive reservation.


1. Utredningsarbete (punkt 1) (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:U23  och  avslår motionerna
2003/04:U22  yrkandena  4-6,  2003/04:U24  yrkandena
5-7,   2003/04:U274   yrkandena   3   och   5   samt
2003/04:U293.

Ställningstagande

Två  utgångspunkter  skall gälla för bedömningen  av
den svenska vapenproduktionen  och exporten. För det
första  skall  Sverige, som en följd  av  försvarets
uppgifter,  ha en  inhemsk  försvarsindustri.  Detta
förutsätter viss  export. För det andra skall svensk
vapenexport  omgärdas   av   noggrann  kontroll  och
begränsas  och  endast gå till demokratiska  stater.
Export  skall inte  gå  till  offensivt  krigförande
länder, till  stater där det förekommer systematiska
kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller till
fattiga länder där vapenexporten hindrar utveckling.

De regler som  omgärdar  den  svenska  exporten av
vapen och produkter med flera användningsområden  är
koncisa.  Däremot  tolkas  regelverket flexibelt och
det  finns en risk för att regeringen  kontinuerligt
tänjer  på  MR-kriterierna,  dvs.  de  kriterier som
anger när tillstånd till vapenexport med hänsyn till
den   aktuella   statens   respekt   för   mänskliga
rättigheter kan beviljas eller inte beviljas.
Direktivet    för    utredningen    om    Sveriges
krigsmateriellagstiftning  bör  mot  denna  bakgrund
kompletteras så att översynen innefattar en noggrann
utvärdering    av    exporten    med   hänsyn   till
möjligheterna att förverkliga målen  för den svenska
politiken  för  global utveckling samt resulterar  i
att  de  s.k. MR-kriterierna  tillämpas  med  strikt
konsekvens.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan
framförs. Förslaget lämnas med anledning av
motion 2003/04:U23.


2. Utredningsarbete (punkt 1) (v)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs  i  reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen   motion  2003/04:U22  yrkandena  4-6  och
avslår motionerna 2003/04:U23, 2003/04:U24 yrkandena
5-7,   2003/04:U274    yrkandena   3   och   5   och
2003/04:U293.

Ställningstagande

Under  det  gångna året har  krigsmateriel  för  ett
sammanlagt värde  av  mer  än  1,2  miljarder kronor
sålts till de länder som i Irak deltagit  i ett krig
som stred mot internationell lag.

Bara  fem  veckor  före  Irakkrigets utbrott  fick
Storbritannien     av     Sverige     låna      fyra
radaranläggningar  av  typen  Arthur, hämtade ur den
svenska   försvarsmaktens   förråd.   Anläggningarna
används   för   att   snabbt  lokalisera   fientligt
artilleri.  Detta  skedde   trots   att   det  innan
Irakkriget  bröt ut torde ha stått utom allt  tvivel
för omvärlden  att  faran  för krig var överhängande
och att risken var stor att  USA  och dess allierade
skulle gå till anfall utan en FN-sanktion.
Att  exporten  och  utlåningen fortsatte  i  denna
situation står i tydlig  motsättning  till  vad  som
anges  i  regeringens  skrivelse  (skr.  2003/04:114
s. 10)  om att "tillstånd till export inte  bör  ges
till stat  som  befinner  sig  i väpnad konflikt med
annan   stat,   en   stat   som   är   invecklad   i
internationell  konflikt som kan befaras  leda  till
väpnad konflikt eller  en  stat som har inre väpnade
oroligheter".
Den  myndighet  som  har  att  hantera  frågor  om
krigsmaterielexport,  Inspektionen  för  strategiska
produkter (ISP), hänsköt  emellertid  inte frågan om
export  av Arthuranläggningarna till regeringen  för
avgörande,   trots   de   många  betydelsefulla  och
delikata  komplikationer  av   principiell  art  som
förelåg.
I nu gällande instruktion för  ISP  står det inte,
som  det  tidigare  gjorde,  att  ISP i principiella
frågor  bör  överlämna  frågan till regeringen.  Det
står  i  stället  att  myndigheten  skall  överlämna
frågan till regeringen,  vilket  alltså inte skett i
det aktuella fallet. Detta beror antingen på att ISP
inte observerat förändringen i instruktionen, på att
man varit för valhänt i hanteringen  av frågan eller
på   att   myndigheten   inte  ansett  exporten   av
Arthuranläggningarna vara  av  principiell  vikt och
därför  inte  ansett sig behöva överlämna frågan  om
dem till regeringen för avgörande.
Vid det sistnämnda  alternativet  blir frågan: Vad
är av principiell vikt? Och vem avgör det? Svaret är
uppenbarligen  att  ISP också i ytterligt  politiskt
känsliga  situationer   får   avgöra   vad   som  är
principiellt viktigt eller inte. I slutändan är  det
alltså  tjänstemän  vid  ISP  som  styr  den svenska
krigsmaterielpolitiken, inte politiska instanser.
Detta är otillfredsställande eftersom det  innebär
att  det,  trots  att Exportkontrollrådet inrättats,
inte  finns  någon  politiskt   ansvarig  för  detta
viktiga område i svensk utrikespolitik.
Mot    denna    bakgrund   bör   utredningen    om
krigsmateriellagstiftningen  få  tilläggsdirektiv om
att bringa klarhet i vad som är av  principiell vikt
och  vem  som  avgör  det  liksom  om  det politiska
ansvaret för svensk krigsmaterielexport.
Dubbelmoral har länge kännetecknat svensk  politik
rörande  krigsmaterielexport. Av regeringsskrivelsen
framgår att Sverige exporterar krigsmateriel till en
rad  länder   där  det  begås  brott  mot  mänskliga
rättigheter: USA,  Brasilien, Förenade Arabemiraten,
Indien,   Indonesien,    Malaysia,   Mexiko,   Oman,
Pakistan,    Ryssland,   Saudiarabien,    Singapore,
Thailand, Tunisien och Turkiet. Detta sker trots att
regeringen   i   sin    skrivelse    förklarar   att
"förekomsten   av   kränkningar   av   de  mänskliga
rättigheterna  tidigare  endast  behövde beaktas  om
materielen  i  sig  kunde  användas för  att  kränka
mänskliga rättigheter. I detta  avseende skiljer sig
Sverige  från  vissa andra EU-länder."  Verkligheten
visar att så inte är fallet.
Samstämmighet  måste  upprättas mellan den svenska
politiken för global utveckling  och  politiken  för
krigsmaterielexport.       Likaså       bör      ett
demokratikriterium införas i ett framtida förbättrat
regelverk för den svenska krigsmaterielexporten. För
detta  behövs  ett tilläggsdirektiv till utredningen
om krigsmateriellagstiftningen.
Jag  föreslår  att   riksdagen   tillkännager  för
regeringen  som  sin  mening vad som ovan  framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U22
yrkandena 4-6.

3. Utredningsarbete (punkt 1) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen  motion  2003/04:U24   yrkandena  5-7  och
avslår   motionerna   2003/04:U22   yrkandena   4-6,
2003/04:U23,  2003/04:U274  yrkandena 3  och  5  och
2003/04:U293.

Ställningstagande

Svensk  export  av  vapen  till  länder   med   stor
fattigdom  måste föregås av en problematiserande och
systematisk  granskning av de risker som export till
sådana länder  innebär  i  fråga  om främjande av de
mänskliga rättigheterna och bekämpande  av fattigdom
utifrån  de fattiga människornas situation.  Om  det
finns en risk  för  att svensk vapenexport försvårar
främjandet   av  de  mänskliga   rättigheterna   och
fattigdomsbekämpningen  skall  export inte tillåtas.
Fattigdomsbekämpningen  skall  ha  större  tyngd  än
vapenindustrins vinstintresse.

Sverige  har  exporterat krigsmaterial  för  strid
till  länder  som exempelvis  Indien  och  Pakistan,
vilka är involverade  i  en  av  världens farligaste
konflikter,  Sydafrika,  som  har  i runda  tal  fem
miljoner hivsmittade invånare och Turkiet,  ett land
som  både  är  i  väpnad  konflikt  med delar av sin
befolkning och som dessutom kritiseras för brott mot
de mänskliga rättigheterna. Förra året  pågick  även
vapenhandel  med  USA  och Storbritannien, trots att
Irakkriget  var  en  realitet.   I  framtiden  måste
Sverige  ta  en  ledande  roll  för  nedrustning  då
rustning leder till konflikter och i grunden  står i
motsatsställning  till  såväl  arbetet för att uppnå
FN:s  millenniemål och främjandet  av  de  mänskliga
rättigheterna  som  till  den  svenska politiken för
global utveckling.
Det  är uppenbart att det finns  brister  när  det
gäller de svenska myndigheternas förmåga att hantera
målkonflikterna  i  vapenexportpolitiken,  trots att
Sverige i förhållande till landets storlek är  en av
världens  ledande vapenexportörer. Sveriges framtida
ledande roll  när  det  gäller  nedrustning bör avse
inte bara massförstörelsevapen och  lätta vapen utan
även   konventionella   vapen   som   luftvärn   och
attackflygplan.   Svenska   exportbehov   kan   inte
överflygla  fattiga  länders  behov  av hållbar  och
rättvis  utveckling  när  det  i stället borde  råda
samstämmighet mellan målen för den svenska politiken
för   global   utveckling  och  politiken   avseende
krigsmaterielexport.  Det  är  hög  tid för en sådan
kursändring.
Jag   föreslår  att  riksdagen  tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U24
yrkandena 5-7.

4. Regeltillämpning m.m. (punkt 2) (v)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna   2003/04:U22  yrkande  7  och
2003/04:Sf257  yrkande  1  samt   avslår  motionerna
2003/04:U264 yrkande 2 och 2003/04:N331 yrkande 4.

Ställningstagande

I  den statistik som redovisas av regeringen  i  den
årliga skrivelsen om krigsmaterielexport skiljer man
på Krigsmateriel  för strid och Övrig krigsmateriel.
Kategorierna   definieras    på    följande    sätt:
"Krigsmateriel    för    strid   är   materiel   med
förstörelsebringande  verkan  inklusive  sikten  för
sådana materiel samt materiel för eldledning", medan
Övrig   krigsmateriel   anges    vara   "delar   och
komponenter  till  krigsmateriel  för   strid   samt
materiel  som  ej  har  direkt  förstörelsebringande
verkan i en stridssituation".

Formuleringen ger sken av att Övrig  krigsmateriel
är mindre förstörelsebringande än Krigsmateriel  för
strid.   Så  är  det  knappast  i  verkligheten.  En
stridsvagn  utan fungerande kanonrör är lika oduglig
som  en bil utan  hjul.  Men  kanonröret  ensamt  är
ofarligt    så   länge   det   inte   monterats   på
stridsvagnen.
Uppdelningen  i de ovannämnda materielkategorierna
är illusorisk, förvirrande och ger starkt intryck av
inkonsekvens. Till  detta  kommer att bestämmelserna
när  det  gäller  export av Övrig  krigsmateriel  är
mindre   restriktiva    än   de   som   gäller   för
Krigsmateriel för strid. Om man ändrar rubriceringen
från    Krigsmateriel   för   strid    till    Övrig
krigsmateriel   gäller   inte   längre   de  hårdare
restriktionerna.  Enligt pressuppgifter kan  affärer
med övrig krigsmateriel  glida  över  i  affärer med
krigsmateriel för strid utan större politisk debatt.
Så  har  exempelvis  skett  i  fråga om export  till
Förenade Arabemiraten, ett land som kritiserats hårt
av UD.
För att undvika den här typen  av missförstånd och
möjligheten att manipulera med kategoriseringen  bör
de  regler  som  gäller  för Krigsmateriel för strid
också gälla för Övrig krigsmateriel.
Jag  föreslår  att  riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas  med  anledning   av   motionerna
2003/04:U22 yrkande 7 och 2003/04:Sf257 yrkande 1.

5. Regeltillämpning m.m. (punkt 2) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs  i  reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen  motion  2003/04:N331 yrkande 4 och avslår
motionerna  2003/04:U22   yrkande   7,  2003/04:U264
yrkande 2 och 2003/04:Sf257 yrkande 1.

Ställningstagande

När företag exporterar eller etablerar sig utomlands
kan   de   få   stöd   av   svenska   staten   genom
exportkreditgarantier  -  oavsett om produkten eller
verksamheten bidrar till eller  motverkar en hållbar
utveckling.  Svenska  staten backar  på  detta  sätt
ibland upp skadlig verksamhet  i  andra  länder  med
svenska skattepengar som säkerhet. Det ställs varken
några bindande miljökrav eller tas någon hänsyn till
om  skuldbördan  ökar  för  redan skuldsatta länder.
Inte heller görs någon analys av om exportkrediterna
bidrar   till   eller   motverkar  uppfyllandet   av
millennieutvecklingsmålen  med  deras  inriktning på
att utrota fattigdom och hunger.

Exportkreditgivningen  bör  integreras i  den  nya
samlade svenska politiken för global utveckling. Som
en  konsekvens  av  detta  bör  exportkrediter   via
Exportkreditnämnden  inte kunna lämnas för export av
krigsmateriel.
Jag  föreslår  att  riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas   med   anledning    av    motion
2003/04:N331 yrkande 4.

6. Lätta vapen (punkt 3) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U320 yrkandena  1 och 2 och
avslår   motionerna   2002/03:U280   yrkande  5  och
2003/04:U350 yrkande 3.

Ställningstagande

I den årliga krigsmaterielskrivelsen från regeringen
saknas  numera  en formulering som tidigare  brukade
återfinnas  där: "Sverige  arbetar  tillsammans  med
andra  länder   för   verkningsfulla   åtgärder  mot
spridningen  och  användningen  av  lätta vapen".  I
stället står det i skrivelsen att lätta vapen spelar
en  "mycket marginell roll i den svenska  exporten".
Detta  grundas  på  att Sverige under de två senaste
åren  inte exporterat  några  finkalibriga  militära
handeldvapen, den enligt regeringen viktigaste delen
av begreppet  lätta  vapen. Det finns dock anledning
att   framhålla  att  Sverige   exporterar   bärbara
pansarvärnsvapen.

En översyn  bör  göras  av  hur  exporten av lätta
vapen  kan  göras  mer restriktiv, exempelvis  genom
införande av ytterligare  en  krigsmaterielkategori,
Krigsmateriel för närstrid. Vidare bör informationen
utökas  om  exporten  av lätta vapen  i  regeringens
årliga skrivelse om vapenexportkontrollen.
Jag  föreslår  att  riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas   med   anledning    av    motion
2003/04:U320 yrkandena 1 och 2.

7. Europeiska exportkontrollregler och
internationellt samarbete (punkt 4) (m)

av  Gunilla  Carlsson  i Tyresö (m), Ewa Björling
(m) och Björn Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:U256  yrkandena  10  och 11
och  avslår  motionerna  2003/04:U22  yrkandena 1-3,
2003/04:U24  yrkande  8,  2003/04:U274  yrkande   4,
2003/04:U319 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U348 yrkande
31 och 2003/04:Sf257 yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige  måste driva på utvecklingen av det pågående
samarbetet  inom  bl.a.  EU  så att detta leder till
gemensamma  regler för export av  krigsmateriel  och
strategiska produkter,  vilka  i  snabbt ökande grad
utvecklas och produceras gemensamt i flera länder.

EU:s  uppförandekod  för  vapenexport   utgör  ett
första     steg     på    vägen    mot    gemensamma
exportkontrollregler  inom  unionen. Nästa steg, att
utveckla  verkligt gemensamma  exportregler,  kommer
att  ta  åtskilliga  år.  Arbetet  med  detta  måste
inledas redan nu liksom arbetet med att bygga upp en
för EU-länderna  gemensam  myndighet för tillsyn och
export av krigsmateriel och strategiska produkter.
Det   pågående  mellanstatliga   samarbetet   inom
försvarsmaterielområdet   är   värdefullt   och  bör
fördjupas och utvidgas. Därför välkomnar vi även  en
europeisk  funktion  för samarbete om upphandling av
krigsmateriel.
Vi   föreslår  att  riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas   med   anledning    av    motion
2003/04:U256 yrkandena 10 och 11.

8. Europeiska exportkontrollregler och
internationellt samarbete (punkt 4) (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U348 yrkande  31 och avslår
motionerna  2003/04:U22  yrkandena  1-3, 2003/04:U24
yrkande  8,  2003/04:U256  yrkandena  10   och   11,
2003/04:U274 yrkande 4, 2003/04:U319 yrkandena 1 och
2 och 2003/04:Sf257 yrkande 2.

Ställningstagande

EU    bör    som    tung    samverkanspartner   till
utvecklingsländerna  ställa ökade  krav  på  att  de
fattiga länderna minskar sina militära utgifter till
förmån för ökade sociala  investeringar  inom  bl.a.
utbildning och hälso- och sjukvård. En sådan politik
ställer  även  ökade  krav  på återhållsamhet i EU:s
vapenexport. EU:s uppförandekod  för vapenexport har
viss  betydelse  men  saknar  tvångselement  och  är
därmed ett trubbigt verktyg. Sverige  bör,  som  ett
led  i insatser för att tillföra EU:s utrikespolitik
en tydligare  moralisk dimension, arbeta för en ökad
harmonisering   inom   unionen   av   reglerna   för
krigsmaterielexport.

Jag  föreslår  att   riksdagen   tillkännager  för
regeringen  som  sin  mening vad som ovan  framförs.
Förslaget   lämnas   med   anledning    av    motion
2003/04:U348 yrkande 31.

9. Europeiska exportkontrollregler och
internationellt samarbete (punkt 4) (v)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:U22 yrkandena  1-3  och
2003/04:Sf257   yrkande   2  och  avslår  motionerna
2003/04:U24 yrkande 8, 2003/04:U256 yrkandena 10 och
11, 2003/04:U274 yrkande 4, 2003/04:U319 yrkandena 1
och 2 och 2003/04:U348 yrkande 31.

Ställningstagande

Inom EU har varje medlemsstat  sina  egna regler när
det  gäller  krigsmaterielexport.  EU  har  dock  en
uppförandekod för vapenexport. Vad som föreskrivs  i
denna  är emellertid svårtolkat och tänjbart och har
endast status av rekommendation. Uppförandekoden bör
därför ges en högre status än den har i dag.

En  gemensam  uppförandekod  inom  EU  ger  större
tolkningsmöjligheter  och skapar en benägenhet att i
praktiken luckra upp de  föreskrifter  som  gäller i
länder med en restriktiv krigsmaterielexportpolitik.
Uppförandekoden  bör  därför  få  en  mer restriktiv
utformning  än  vad den har i dag och bör  innehålla
minimikrav  när  det   gäller   restriktiviteten   i
krigsmaterielexporten.  De  medlemsländer  i  EU som
eftersträvar  en  ännu  större  restriktivitet skall
kunna förverkliga detta för egen del.
När  det  gäller internationellt  samarbete  kring
kontroll av vapenhandel bör Sverige i FN initiera en
konferens som  skall påbörja arbetet med att utforma
ett  internationellt   fördrag  om  restriktioner  i
vapenexport  och  vapenhandel.   Detta   bör  ske  i
enlighet  med ett förslag som lagts fram av  Amnesty
International.
Jag  föreslår   att   riksdagen  tillkännager  för
regeringen som sin mening  vad  som  ovan  framförs.
Förslaget   lämnas   med   anledning  av  motionerna
2003/04:U22 yrkandena 1-3 och  2003/04:Sf257 yrkande
2.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Skrivelsen

2003/04:114   Strategisk   exportkontroll   2003   -
krigsmateriel    och    produkter     med     dubbla
användningsområden.


Följdmotioner


2003/04:U22 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att   EU:s
uppförandekod borde  ges  en  högre  status än att
endast     utgöra     en     rekommendation    för
medlemsländerna.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att  EU:s
uppförandekod  bör  vara än mer restriktiv än  vad
den är i dag.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att  EU:s
uppförandekod  skall  utgöra  minimikrav  när  det
gäller restriktiviteten i krigsmaterielexporten så
att länder inom EU som eftersträvar en ännu större
restriktivitet skall  kunna  förverkliga  en sådan
för egen del.

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening    vad   i   motionen   anförs    om    att
tilläggsdirektiv  bör  ges  till den utredning som
arbetar   med   det   svenska   regelverket    för
krigsmaterielexporten så att klarhet om vad som är
av  principiell  vikt  och  vem  som  avgör  detta
skapas,  på  det  att klarhet också skapas när det
gäller  det politiska  ansvaret  för  den  svenska
krigsmaterielexporten.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
tilläggsdirektiv  bör  ges   till  utredningen  om
regelverk   för   krigsmaterielexporten   så   att
utredningen också får till uppgift att utforma ett
regelverk    som    innebär     koherens    mellan
krigsmaterielexportpolitiken                   och
utvecklingspolitiken.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  att   i
tilläggsdirektiv  till den nu pågående utredningen
om      regelverket      för      den      svenska
krigsmaterielexporten ett  demokratikriterium  bör
ingå  som  en  del  i och precisering av uppgiften
"att   ytterligare   reglera   olika   former   av
tillhandahållande av krigsmateriel".

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att regelverket
för Krigsmateriel  för  strid  också  skall  gälla
Övrig krigsmateriel.

2003/04:U23 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om tilläggsdirektiv för att
samordna vapenexporten med den svenska politiken för
global utveckling.

2003/04:U24 av Lars Ångström och Lotta N Hedström
(mp):

1.  Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som i motionen anförs om att det  görs
en analys  av  hur  mycket  vapenexport  ett  nytt
materielprojekt förutsätter.

2.   Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om  att det görs
en  analys  av  vilka  regimer som kan antas  vara
möjliga köpare av ett nytt materielprojekt.

3.  Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i  motionen anförs om att det  i
samband med varje vapenexportaffär  görs en analys
av  hur  många  arbetstillfällen  i  Sverige   som
troligtvis kommer att gå förlorade.

4.   Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att innehållet
i varje motköpsaffär görs offentligt.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   i   motionen  anförs  om  att
fattigdomsutvecklingen vägs in i vapenexportbeslut
och   då  fattigdomsbekämpning   försvåras   genom
krigsmaterielexport    denna    sätts   högre   än
vapenindustrins vinstintresse.

6.   Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om  att det
utvecklas    tydliga   kriterier   för   mänskliga
rättigheter för vapenexporten.

7.  Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad som i motionen anförs om att riksdagens
riktlinjer skall gälla lika för alla stater.

8.   Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
verkar för en entydig  och  restriktiv tolkning av
EU:s code of conduct.


Motion från allmänna motionstiden
2002/03


2002/03:U280 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen   anförs   om   att   få
vapenproduktion och illegal handel med lätta vapen
under kontroll.


Motioner från allmänna motionstiden
2003/04


2003/04:U256 av Bo Lundgren m.fl. (m):

10. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om att  välkomna  en
europeisk funktion för samarbete om upphandling av
krigsmateriel.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  gemensamma
europeiska regler  för,  och kontroll av export av
krigsmateriel och strategiska produkter.

2003/04:U264 av Lotta N Hedström m.fl. (mp, fp, v):

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att Sverige skall
stoppa all vapenexport till Indonesien.

2003/04:U274 av Annika Qarlsson (c):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att riktlinjerna
för svensk vapenexport måste utredas och samordnas
med Sveriges övriga  intentioner och strävanden på
området.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige inom
EU  bör  verka  för   gemensamma  och  restriktiva
minimikrav för vapenexporten.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att riktlinjerna
för svensk vapenexport regleras så att vapenexport
inte  tillåts  om   det   försvårar   arbetet  för
mänskliga rättigheter och mot fattigdom.

2003/04:U293 av Johan Andersson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av om
den  politik  för  utförsel  av  krigsmateriel   som
bedrivs   i   dag  är  förenlig  med  de  lagar  och
riktlinjer som finns.

2003/04:U319 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige bör
ansluta sig till  den s.k. Framework convention on
international arms  transfers  samt verka för dess
spridning.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att Sverige skall
verka för att implementeringen  av  nationella och
internationella   riktlinjer   för   krigsmateriel
tolkas på ett strikt och korrekt sätt.

2003/04:U320 av Lars Ångström (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn bör
göras över hur  exporten  av lätta vapen kan göras
mer restriktiv, exempelvis  genom  en  ytterligare
krigsmaterielkategori    -    Krigsmateriel    för
närstrid.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  informationen
om   exporten  av  lätta  vapen  skall  utökas   i
regeringens skrivelse.

2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):

31. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om att  Sverige  bör
arbeta för  en  ökad harmonisering av reglerna för
krigsmaterielexport på EU-nivå.

2003/04:U350 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen begär  att  regeringen  snarast möjligt
inkommer   med   en   klargörande  utredning   som
behandlar  innehav  och  försäljning  av  illegala
lätta vapen i Sverige och EU.

2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om ett omedelbart
stopp för svensk vapenexport till länder där grova
kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  ett  svenskt
initiativ  i  FN till en konferens för att påbörja
arbetet  med  ett   internationellt   fördrag   om
restriktioner i vapenexport och vapenhandel.

2003/04:N331 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om att  exportkrediter
via  EKN  inte   skall  kunna  utgå  för  export  av
krigsmateriel.