Utrikesutskottets betänkande
2003/04:UU10
Verksamheten i Europeiska unionen under 2003
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 2003/04:60 Berättelse om verksamheten inom
Europeiska unionen under 2003 samt ett antal
motioner från allmänna motionstiden 2002 respektive
2003 som innehåller yrkanden med avseende på
samarbetet inom Europeiska unionen samt två motioner
som väckts med anledning av skrivelse 2003/04:60.
Utrikesutskottet har berett övriga berörda utskott
tillfälle att vad avser sina respektive
beredningsområden yttra sig över skrivelsen samt de
motioner som behandlas i anslutning till denna. EU-
nämnden har beretts tillfälle att yttra sig över
skrivelsen. Yttranden har inkommit från
konstitutionsutskottet, finansutskottet,
arbetsmarknadsutskottet och EU-nämnden. Förutom att
dessa yttranden citeras eller refereras i
betänkandet är de i sin helhet fogade till
betänkandet.
I föreliggande betänkande tar utskottet upp frågor
kring den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken
(GUSP) till särskild behandling. Utrikesutskottet
tar även upp frågor som gäller övriga
samarbetsområden i anslutning till de motioner som
har väckts. Till följd av att konventet om Europas
framtid avslutades under 2003 men att
regeringskonferensen inte kunde avslutas har även
frågor kring EU:s framtid givits omfattande utrymme
i betänkandet.
Till betänkandet har fogats 19 reservationer och 2
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Europeiska rådet
Riksdagen avslår motion 2003/04:U208 yrkande 1.
2. Utvidgningen
Riksdagen avslår motion 2003/04:K419 yrkande 2.
3. Ekonomiskt samarbete och ekonomisk
politik
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18
yrkandena 6 och 12 samt 2003/04:U19 yrkande 3.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)
4. Konventet och regeringskonferensen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K206,
2002/03:K238 yrkandena 1-3, 2002/03:K288
yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289 yrkande 1,
2002/03:U323 yrkande 17, 2002/03:U324 yrkandena
3-5, 2002/03:U326 yrkandena 13, 14, 17, 19, 20
och 23, 2003/04:K209, 2003/04:U18 yrkande 1,
2003/04:U19 yrkande 4 samt 2003/04:U211 yrkandena
1 och 2.
Reservation 2 (v, mp)
Reservation 3 (c)
5. Folkomröstning
Riksdagen avslår motion 2002/03:U324 yrkande 1.
Reservation 4 (v, mp)
6. Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U206
yrkandena 1-3 och 5, 2002/03:U228 yrkande 4,
2002/03:U245 yrkande 3, 2002/03:U277 yrkande 2,
2002/03:U280 yrkandena 2, 3, 8, 9, 11, 13 och 14,
2002/03:U299 yrkandena 4-7, 2002/03:U326 yrkande
3, 2002/03:Fö261 yrkande 6, 2003/04:K419 yrkande
8, 2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7,
2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkandena 5, 8
och 10, 2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13,
2003/04:U208 yrkandena 2-5, 2003/04:U211 yrkande
4, 2003/04:U256 yrkande 3, 2003/04:U259 yrkande
6, 2003/04: U282 yrkandena 4 och 21, 2003/04:U289
yrkande 3, 2003/04:U292 yrkandena 1, 3 och 4,
2003/04:U325 yrkande 3, 2003/04:U329 yrkande 4,
2003/04:U340 yrkande 1, 2003/04:U342 yrkande 1,
2003/04:U348 yrkande 30, 2003/04:U350 yrkandena 6
och 7 samt 2003/04:Fö242 yrkandena 1 och 3.
Reservation 5 (m, fp)
Reservation 6 (v, mp)
Reservation 7 (c)
7. Ökade internationella åtaganden och
svenska försvarsmakten
Riksdagen avslår motion 2003/04:U256 yrkande 4.
Reservation 8 (m)
8. EU:s bilaterala relationer
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U231
yrkande 9, 2002/03:U281 yrkande 7, 2002/03:U295
yrkande 4, 2002/03:U322 yrkande 14 2003/04:U248
yrkande 3 samt 2003/04:U339 yrkandena 3 och 4.
Reservation 9 (v)
9. Wider Europe
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U14 yrkande
5, 2003/04:U19 yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220
yrkandena 7 och 8, 2003/04:U249 yrkandena 2 och
3, 2003/04:U329 yrkande 6 samt 2003/04:U342
yrkande 2.
Reservation 10 (m)
Reservation 11 (fp)
Reservation 12 (c)
10. Turkiet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U286
yrkandena 1 och 6 samt 2003/04:U19 yrkande 1.
11. Irak
Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 9.
Reservation 13 (m, fp, kd)
12. Den gemensamma handelspolitiken
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18 yrkande
2, 2003/04:U19 yrkande 6, 2003/04:U348 yrkande 28
samt 2003/04:U351 yrkande 1.
Reservation 14 (fp) - motiv
13. Sysselsättning och socialpolitik
Riksdagen avslår motion 2003/04:U18 yrkandena
10 och 11.
Reservation 15 (m, fp, kd)
14. Arbetstidsdirektivet
Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 11.
Reservation 16 (m)
15. Tjänstedirektivet
Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 12.
Reservation 17 (m)
16. Fri abort
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U235
yrkande 2 och 2003/04:U276 yrkande 2.
17. Jordbruk, fiske och miljö
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U324
yrkande 17, 2002/03:U326 yrkande 10,
2002/03:MJ428 yrkande 50 samt 2003/04:U18
yrkandena 4 och 5.
Reservation 18 (c)
Reservation 19 (mp)
18. Konsumentpolitik
Riksdagen avslår motion 2003/04:U18 yrkande 7.
19. Människohandel och narkotikafrågor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18
yrkandena 8 och 9 samt 2003/04:U339 yrkandena 1
och 2.
20. Regeringens skrivelse 2003/04:60
Berättelse om verksamheten inom den
Europeiska unionen under 2003
Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:60 till
handlingarna.
Stockholm den 27 april 2004
På utrikesutskottets vägnar
Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban
Ahlin (s), Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Berndt
Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp), Alice Åström (v),
Kent Härstedt (s), Anders Sundström (s), Agne
Hansson (c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling
(m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp), Anita
Johansson (s), Birgitta Ohlsson (fp) och Mats Odell
(kd).
2003/04
UU10
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlar utrikesutskottet
regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse om
verksamheten inom Europeiska unionen under 2003 samt
ett antal motioner från allmänna motionstiden 2002
respektive 2003 som innehåller yrkanden med avseende
på samarbetet inom Europeiska unionen samt två
motioner som väckts med anledning av skrivelse
2003/04:60.
Utrikesutskottet har berett övriga utskott
tillfälle att yttra sig över skrivelsen samt de
motioner som behandlas i anslutning till denna i de
delar som har samband med respektive utskotts
beredningsområde. Även EU-nämnden har beretts
tillfälle att yttra sig över skrivelsen.
Utrikesutskottet har erhållit yttranden över
skrivelsen jämte motioner från
konstitutionsutskottet, finansutskottet,
arbetsmarknadsutskottet samt yttrande över
skrivelsen från EU-nämnden. I de frågor som inte
faller inom utrikesutskottets primära
beredningsområde har relevanta avsnitt ur de andra
utskottens yttranden refererats eller citerats
relativt utförligt. Yttrandena återges också i sin
helhet i bilagor till betänkandet. Även bedömningar
i de övergripande frågor som faller inom respektive
utskotts beredningsområde och som utskotten har
presenterat i sina yttranden redovisas i
betänkandet. Därutöver har utrikesutskottet även i
vissa fall refererat eller citerat egna betänkanden
eller betänkanden från andra utskott i de delar som
berör frågor som även behandlas i föreliggande
betänkande.
Utskottet har i samband med beredningen av ärendet,
och avsnittet om EU:s förbindelser med omvärlden,
erhållit en föredragning den 20 april 2004 av
ambassadören och departementsrådet Anders Bjurner
och kanslirådet Anna-Karin Holm-Ericson.
Bakgrund
Enligt 10 kap. 1 § riksdagsordningen skall
regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad
som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska
unionen samt varje år till riksdagen lämna en
skrivelse med berättelse över verksamheten i
Europeiska unionen. Med regeringens skrivelse
2003/04:60 har regeringen lämnat den avsedda
redogörelsen till riksdagen gällande år 2003.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Skrivelse 2003/04:60 Berättelse om verksamheten inom
Europeiska unionen under 2003 behandlar samtliga
samarbetsområden inom EU, varav kan nämnas EU:s
övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala
samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det
rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens
institutioner.
Verksamheten under 2003 präglades av arbetet i
konventet och regeringskonferensen. Arbetet med ett
nytt fördrag, syftar bl.a. till ett effektivare
beslutsfattande i den utvidgade unionen. Under året
antogs för första gången ett strategiskt treårigt
arbetsprogram för rådet, samt en säkerhetsstrategi
för unionen. Anslutningsfördraget med de tio nya
medlemsstaterna - Cypern, Estland, Lettland,
Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien,
Tjeckien och Ungern - undertecknades den 14 april
2004.
Skrivelsen redovisar också att arbetet med att
främja en hållbar utveckling, där ekonomiska
reformer, sysselsättning och sociala frågor samt
miljöhänsyn kopplas samman, fortsatte inom ramen för
den s.k. Lissabonstrategin.
I bilagor redovisas bl.a. mål av svenskt intresse
vid EG-domstolen och EG:s förstainstansrätt samt
viktigare domar och överträdelseärenden.
Den övergripande utvecklingen i
Europeiska unionen
Europeiska rådet under 2003
Skrivelsen
Förberedelserna inför utvidgningen av unionen med
tio nya medlemsstater samt arbetet med ett nytt
fördrag präglade i hög grad arbetet under året. Vid
Europeiska rådets möte i december konstaterades att
EU:s målsättning är att kunna välkomna Bulgarien och
Rumänien som medlemmar i januari 2007. Turkiet har
under året gjort avsevärda ansträngningar i sitt
reformarbete. Europeiska rådet konstaterade dock i
december att fortsatta reformer krävs för att landet
skall anses uppfylla det politiska kriteriet för
inträde, som är ett av de s.k. Köpenhamns-
kriterierna, och som krävs för att
medlemskapsförhandlingar skall kunna inledas.
Förberedelserna inför den nu pågående regerings-
konferensen, som bl.a. syftar till effektivare
beslutsprocesser i den utvidgade unionen, slutfördes
under våren. Detta arbete skedde inom ramen för det
s.k. konventet om Europas framtid. Vid mötet med
Europeiska rådet i Thessaloniki i juni bestämdes att
en regeringskonferens skulle sammankallas redan i
oktober. Det italienska ordförandeskapets ambition
att avsluta förhandlingarna i december kunde dock
inte infrias.
Arbetet med att inom unionen främja en hållbar
utveckling, dvs. ett integrerat synsätt på
ekonomiska, sociala/sysselsättnings- och miljö-
frågor, fortsatte under året inom ramen för
Lissabonstrategin. Vid Lissabonstrategins tredje
uppföljningsmöte i Bryssel betonades att miljö-
frågorna, en fråga som drivits aktivt från svensk
sida, utgjorde ett bärande inslag i strategin. Euro-
peiska rådet konstaterade att betydande framsteg
gjorts sedan det senaste vårtoppmötet.
På det ekonomiska området antogs de årliga
allmänna ekonomiska riktlinjerna. Dessa lyfte fram
ett antal områden som viktiga för att åstadkomma en
hållbar tillväxt, bl.a. en väl avvägd makroekonomisk
politik, sunda offentliga finanser, ökade
investeringar i kunskap och innovation samt bättre
fungerande och mer konkurrenskraftiga arbets-,
produkt- och kapitalmarknader.
Under året fortsatte diskussionen kring
utformningen och tillämpningen av stabilitets- och
tillväxtpakten. Kommissionens s.k. underskottsför-
faranden avseende Tyskland och Frankrike inleddes
när det stod klart att budgetunderskottet i dessa
länder överstigit treprocentsgränsen. Rådet kunde
dock inte enas kring de rekommendationer om
förbättringar i de tyska respektive franska
offentliga finanserna som kommissionen presenterat.
I stället antogs icke förpliktande rådsslutsatser
som dock i sak anslöt mycket nära till dessa
rekommendationer.
Den folkomröstning om införandet av euron som den
svenska regeringen beslutade efter
partiledaröverläggningar i slutet av 2002 hölls som
planerat den 14 september. Utfallet visade att det
inte fanns stöd för ett beslut om att Sverige skulle
delta fullt ut i tredje etappen av EMU.
Under året genomfördes en halvtidsöversyn av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Förhandlingarna om
förslagen pågick under våren och i juni nådde rådet
en politisk överenskommelse om den framtida jord-
brukspolitiken. Överenskommelsen innebär två
principiellt viktiga förändringar av den gemensamma
jordbrukspolitiken, dels att de nuvarande direkt-
stöden till jordbrukare omvandlas till inkomststöd,
dels att medlemsstaterna ges ett större inflytande
över hur jordbrukspolitiken skall utformas i det
egna landet.
Fortsatta steg togs i syfte att upprätta en
gemensam asyl- och migrationspolitik för unionen.
Vid Europeiska rådet i Thessaloniki bekräftades
målsättningen att få till stånd ett effektivare
europeiskt asylsystem för att snabbt identifiera
skyddsbehövande. Den s.k. Dublinförordningen antogs.
Förordningen innehåller regler för att avgöra vilken
medlemsstat som ansvarar för att pröva en asylan-
sökan. Rådet kunde också enas i frågan om
miniminormer för mottagandevillkor för asylsökande i
medlemsstaterna. Diskussionen kring regler för pröv-
ningen av en asylansökan fortsatte. Under hösten var
frågor om laglig och illegal invandring i fokus.
Inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken präglades arbetet av krisen i
Irak. Vid ett extra möte med Europeiska rådet i
februari konstaterade stats- och regeringscheferna
att medlemsstaterna trots vissa åsiktsskillnader
kunde enas i sitt stöd för FN:s ansträngningar att
finna fredliga lösningar. Som ett led i
uppföljningen av krisen inleddes ett arbete med att
utarbeta en säkerhetsstrategi för unionen, som
bekräftade unionens stöd för en effektiv
multilateralism med FN i fokus. På svenskt initiativ
antogs även en strategi mot spridning av
massförstörelsevapen.
Genomförandet av den handlingsplan mot terrorism
som beslutades av Europeiska rådet vid ett extra
möte den 21 september 2001 fortsatte att ligga till
grund för unionens kamp mot terrorismen. En rad
åtgärder vidtogs för att ytterligare stärka det
operativa polissamarbetet inom unionen.
Vid mötet med Europeiska rådet i Bryssel i
december antogs även unionens första strategiska
treåriga arbetsprogram för rådet. Detta skedde i
enlighet med den överenskommelse som träffats av
Europeiska rådet i Sevilla i juni 2002 om att
effektivisera rådets arbete.
Europeiska rådets uppgifter enligt EU-fördraget
är att "ge unionen de impulser som behövs för
dess utveckling och fastställa allmänna
politiska riktlinjer för denna utveckling".
Resultaten av Europeiska rådets möten
presenteras i form av skriftliga slutsatser
från mötena. Dessa publiceras på rådets
webbplats. Under året hölls möten i Bryssel den
20-21 mars, i Thessaloniki den 19-20 juni samt
i Bryssel den 16-17 oktober och 12-13 december.
Ett extramöte för att diskutera krisen i Irak
hölls i Bryssel den 17 februari. Därutöver
hölls ett informellt möte för en diskussion om
konventet den 16 april.
Motionen
I den enskilda motionen 2003/04:U208 (m) yrkande 1
diskuteras, mot bakgrund av utvidgningen av EU, hur
Sverige allmänt förhåller sig till det europeiska
integrationsarbetet. Det anses beklagligt att det
Sverige, som inte minst på grund av sitt geografiska
läge haft den stora lyckan att klara sig undan krig
och förtryck, inte tillmäter det europeiska
samarbetet större betydelse. Det finns en
isolationism byggd på en tro att den svenska
välfärden skulle vara unik och dessutom oberoende av
omvärlden. I själva verket har Sveriges välfärd
alltid byggt på och förutsatt djup integration med
omvärlden.
Utskottets överväganden
Utskottet vill framhålla att Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen är ett uttryck för en strävan att
tillsammans med andra länder lösa gemensamma
problem. Frågor som är gränsöverskridande och där
det nationella beslutsfattandet inte räcker till för
att nå politiska mål behöver lösas i samverkan med
andra länder. Det kan exempelvis röra miljöfrågor
och kamp mot narkotika och gränsöverskridande
brottslighet, men också röra frågor om
sysselsättning och tillväxt. Europeiska unionen
kommer tack vare utvidgningen i maj 2004 med tio nya
medlemsstater att bli en bredare europeisk
samarbetsorganisation. Ytterligare medlemsstater är
att vänta under kommande år. Strävan är att alla
medlemsstater skall delta fullt ut i de olika
delarna av samarbetet, även om visst utrymme finns
för s.k. flexibel integration, dvs. att olika länder
rör sig i olika hastigheter mot samma mål.
Utskottet har dubbla uppgifter när det gäller EU.
Utskottet ansvarar t.ex., när så är behövligt, för
riksdagens beredning av övergripande frågor som rör
Europeiska unionen. Det innebär att utskottet
bereder propositioner om medlemskap i EU, om
fördragsändringar samt regeringens årliga skrivelse
om verksamheten inom EU. Detta arbete sker i
samarbete med andra berörda utskott. Utskottets roll
liknar i detta sammanhang den roll som
finansutskottet har vad gäller budgetfrågor. Vidare
har utskottet, enligt riksdagsordningen, ansvar att
följa EU-frågorna inom sitt beredningsområde som
fackutskott. Det bör dock samtidigt noteras att EU-
frågor berörs i nästan samtliga av utskottets
betänkanden under varje riksmöte. Utskottet berörs
således i mycket hög grad av EU-frågorna. Utskottet
ser positivt på detta arbete och tar aktiv del i
detsamma. Utifrån utskottets funktion som det
utskott i riksdagen som ansvarar för beredningen av
övergripande EU-frågor har utskottet ett särskilt
ansvar att följa utvecklingen inom Europeiska rådet.
Med vad som ovan anförts anser
utskottet att de frågor som motionen
väckt är besvarade och avstyrker
därmed motion 2003/04:U208 (m)
yrkande 1.
Utvidgningen
Skrivelsen
Den 14 april 2003 undertecknade de tio
anslutningsländerna och de 15 dåvarande
medlemsstaterna anslutningsfördraget vid en ceremoni
i Aten. Nio anslutningsländer höll folkomröstningar
som i samtliga fall gav ett positivt utfall när det
gäller ett framtida EU-medlemskap. På Cypern
fattades beslut om medlemskap av det nationella
parlamentet.
Fortsatt övervakning av de tio ländernas
reformframsteg bedrivs av kommissionen genom s.k.
monitoring. En sista heltäckande rapportering om
övervakningen avgavs i och med de översynsrapporter
som presenterades i november. I dessa presenterades
läget när det gäller anpassningen av nationell
lagstiftning till EU:s regelverk per den 1 septem-
ber. Kommissionen konstaterade att de tio länderna
vid denna tidpunkt hade uppnått en hög grad av EU-
anpassning på flertalet områden till EU:s regelverk.
På ett mindre antal områden bedömde kommissionen att
länderna med befintlig planering inte skulle hinna
uppfylla sina åtaganden före anslutningen den 1 maj
2004.
Motionen
I partimotion 2003/04:K419 (fp) yrkande 2 diskuteras
frågeställningar om s.k. övergångsregler inför de
nya medlemsländernas inträde i EU.
Utskottets överväganden
Utskottet har vid flera tillfällen betonat värdet av
Europeiska unionens utvidgning. I det av riksdagen
den 17 december 2003 godkända betänkandet
2003/04:UU4 Europeiska unionens utvidgning 2004
tillstyrkte utskottet regeringens proposition
2003/04:25.
Utskottet anser, vilket framfördes också i nämnda
betänkande, att anslutningsfördraget utgör en stor
framgång efter ett mångårigt och omfattande arbete
av förberedelser och förhandlingar för medlemskap.
Utvidgningen innebär att den konstlade delningen av
Europa upphör och att Europeiska unionen blir en
bredare europeisk samarbetsorganisation.
Medlemsländernas samarbete ger möjlighet att skapa
bättre villkor för medborgarna. Utvidgningen innebär
även att de nya medlemsländerna får tillgång till
EU:s inre marknad. Den inre marknaden växer kraftigt
och en ny grund för ekonomisk tillväxt skapas.
Utvidgningen innebär ökad säkerhet för alla i
Europa.
Utvidgningen har haft högsta prioritet för Sverige
alltsedan Sverige blev medlem i EU år 1995. I ljuset
av slutsatserna från toppmötena i Göteborg och
Laeken verkade Sverige för framsteg enligt
tidtabellen men också för viktiga
förhandlingsprinciper såsom, framsteg på egna
meriter och möjlighet att komma i kapp länder som
inlett förhandlingar tidigare. Sverige fäste också
vikt vid att överenskommelser som nåtts med ett
eller flera kandidatländer även skulle tillämpas för
övriga kandidatländer med liknande förutsättningar.
Sverige framhöll även vikten av fortsatta framsteg i
kandidatländernas anpassning och tillämpning av EU:s
regelverk och betydelsen av att följa färdplanen.
Sveriges ståndpunkter i förhandlingarna utgick
samtidigt från en strävan att begränsa antalet och
omfattningen av övergångslösningar för tillämpning
av EU:s regelverk. Tidtabellens inverkan gjorde att
förhandlingarna präglades av betydande
ansträngningar från såväl medlemsstater som
kandidatländer att finna förhandlingslösningar inom
de flesta områden. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att Sverige deltog aktivt i dessa
ansträngningar.
Utskottet avser att särskilt uppmärksamma
utvidgningen genom att flera av utskottets ledamöter
gör besök i Estland, Lettland och Litauen i samband
med ländernas inträde i unionen den 1 maj 2004.
Utskottet anser det angeläget att Sverige fortsätter
att arbeta för goda relationer med de nya
medlemmarna också efter den 1 maj 2004. De tio nya
medlemsstaterna kommer självfallet att vara viktiga
aktörer i EU och delta i samarbetet på samma
grundläggande villkor som övriga medlemmar.
Utskottet vill vidare erinra om att utvidgningen
innebär att unionen får nya grannar. Kommissionens
arbete med frågan om den utvidgade unionen tar bl.a.
sikte på att öka och förbättra möjligheterna till
gränsöverskridande samarbete mellan det utvidgade EU
och dess nya grannar. Utskottet vill framhålla
vikten av att frågan om relationerna till unionens
nya grannländer prioriteras.
Utskottet tog i december 2003 ställning till ett
motionsförslag i frågan om s.k. övergångsregler.
Regeringens skrivelse 2003/04:119 har, jämte väckta
följdmotioner, behandlats av
socialförsäkringsutskottet i det av utskottet den 20
april justerade betänkandet 2003/04:SfU15.
Riksdagens beslut med anledning av betänkandet
kommer att fattas den 28 april. Att nu göra något
ställningstagande i anledning av den långt tidigare
väckta motionen synes således inte relevant.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker
därmed motion 2003/04:K419 (fp) yrkande 2.
Den ekonomiska och monetära unionen
- EMU
Skrivelsen
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken utgör det centrala instrumentet för
samordning av den ekonomiska politiken inom EU.
Riktlinjerna består av en allmän del, som anger
övergripande riktlinjer för den ekonomiska politiken
i medlemsstaterna och gemenskapen, samt specifika
rekommendationer till varje medlemsstat. De omfattar
såväl makroekonomisk politik som sysselsättnings-
och strukturpolitik. Från och med år 2003 kommer en
fullständig revidering av riktlinjerna att göras
först vart tredje år. Under treårsperioden kommer
endast mindre justeringar att göras. Uppföljning av
genomförandet av riktlinjer sker dock årligen.
Riktlinjerna baserades som vanligt på ett s.k. Key
Issues Paper (KIP), i vilket Ekofinrådet
identifierade huvudfrågorna inför den fortsatta
behandlingen. I mars 2003 förelades KIP Europeiska
rådet för att stats- och regeringscheferna skulle ge
politisk vägledning till det fortsatta arbetet med
utformningen av riktlinjerna. Med beaktande av denna
vägledning presenterade kommissionen i april en
rekommendation till riktlinjer. Ekofinrådet
presenterade ett utkast till riktlinjer inför
Europeiska rådet i Thessaloniki. De slutgiltiga
riktlinjerna antogs sedan av rådet den 25 juni.
De allmänna riktlinjerna för 2003-2005 fokuserar
på de viktigaste och högst prioriterade ekonomisk-
politiska frågorna under de kommande tre åren.
Samtidigt som krav på kort sikt beaktas, inriktas de
allmänna riktlinjerna på hur den ekonomiska
politiken kan bidra till att uppnå målsättningen
från Lissabon. I riktlinjerna framhålls ett antal
faktorer som viktiga för att åstadkomma en höjd och
långsiktigt hållbar tillväxt.
1 Sunda makroekonomiska villkor och en sund
makroekonomisk politik.
2
3 En starkare företagaranda och ökade
investeringar i kunskap och innovation.
4
5 Bättre fungerande och mer
konkurrenskraftiga arbets-, produkt- och
kapitalmarknader.
6
7 Främjandet av ekonomisk, social och
miljömässig hållbarhet.
8
Motionerna
I kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande 3 begär
Moderaterna att regeringen redogör för hur
Sverige, särskilt med avseende på
tillväxtfrågorna, har mött utanförskapet med
anledning av folkomröstningsresultatet om
införande av euron.
I Kristdemokraternas kommittémotion 2003/04:U18
(kd) yrkande 12 föreslås ett, enligt
Lissabonprocessen, reformerat skatte- och
bidragssystem för att öka incitamenten att arbeta.
Enligt Kristdemokraterna har tillväxten i EU länge
släpat efter andra regioners. I motion 2003/04:U18
(kd) yrkande 6 hävdas därför att byråkratin inom
EU:s regelsystem behöver minska. Byråkratin inom EU-
systemet, den åldrande befolkningen och det höga
skattetrycket är hinder för att EU skall nå det
uppsatta målet och bli världens mest
konkurrenskraftiga ekonomi före 2010. För att komma
till rätta med det problemet krävs åtgärder på EU-
nivå i en rad frågor. Konkurrensen inom Europas
tjänste-, transport- och energisektorer måste öka.
Alla konkurrenshinder inom marknaderna för turism,
transporter och byggande bör undanröjas. En gemensam
marknad för finansiella tjänster bör skapas, och den
finansiella marknaden bör göras tillgänglig för
privata kunder för att öka tillgången på
riskkapital. Byråkratin och bidragsberoendet inom EU
måste minska, och all ny EU-lagstiftning bör föregås
av kostnadsberäkningar för de europeiska företagen.
Finansutskottets yttrande
Finansutskottet erinrar om att Sveriges tillväxt
ligger över genomsnittet för EU och att Sverige är
det land som har flest placeringar på första till
tredje plats bland de olika indikatorerna i
Lissabonstrategin. Det innebär inte att den svenska
ekonomiska politiken inte kan utvecklas ytterligare,
men i ljuset av Sveriges framgångsrika ekonomiska
utveckling, inte minst i ett europeiskt perspektiv,
är motionärernas framställning missvisande.
Utskottet vill inte föregripa den ekonomiska
vårpropositionen - som överlämnas till riksdagen två
dagar efter det att detta yttrande beslutats i
utskottet - men kan konstatera att den ekonomiska
politik som har förts har bidragit till en god
ekonomisk tillväxt. En hållbar ekonomisk utveckling
är en självklar ledstjärna för politiken. Som
utskottet har argumenterat i många ekonomisk-
politiska betänkanden (t.ex. bet. 2002/03:FiU20,
2003/04:FiU1) skulle inte den politik som de nu
aktuella motionärernas partier förespråkar bidra
till tillväxt.
Motionsyrkandet om reformering av skatte- och
bidragssystemen hänvisar till Lissabonprocessen. Som
framgår av regeringens skrivelse (skr. 2003/04:60
s.157 f.) är det dock inom sysselsättningsstrategin
som rekommendationen har givits. I Sveriges
handlingsplan för sysselsättning 2003 kommenteras
rekommendationen, och regeringen redovisar där att
de genomsnittliga marginaleffekterna har sänkts
betydligt sedan 1997. Ett långsiktigt arbete med att
minska de kombinerade marginaleffekterna i skatte-,
transfererings- och bidragssystemen bedrivs. Till
exempel inleddes år 2001 en omfattande skattereform
inriktad på att sänka marginalskatterna för låg- och
medelinkomsttagare. Reformen består av en stegvis
kompensation för den allmänna egenavgiften och en
successiv minskning av andelen skattebetalare som
betalar statlig inkomstskatt. Skattereformen har
tillsammans med reformer i bidragssystemen och
införandet av en maxtaxa inom barnomsorgen medfört
ökade drivkrafter att söka och acceptera erbjudanden
om arbete samt att öka arbetsinsatsen från del- till
heltid.
Finansutskottet erinrar vidare om att
Egendomsskattekommittén överlämnade sitt
huvudbetänkande Reformerade egendomsskatter (SOU
2004:36) till finansminister Bosse Ringholm måndagen
29 mars 2004 och att kommittén avser att redovisa
återstående delar av utredningsuppdraget (rörande
arvs- och gåvobeskattningen) i ett slutbetänkande i
slutet av maj månad 2004. Utskottet finner ingen
anledning att i detta sammanhang ta ställning till
kommitténs huvudbetänkande.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda
att motionerna bör avstyrkas.
Till yttrandet är fogat en avvikande mening av (m,
fp, kd, c).
Utskottets överväganden
Utskottet kan dela de bedömningar som
Finansutskottet gjort beträffande motionsyrkanden
med anknytning till ekonomiskt samarbete och
ekonomisk politik. Utskottet anser därmed att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2003/04:U18 (kd)
yrkandena 6 och 12 och 2003/04:U19 (m) yrkande 3.
Konventet om Europas framtid och
regeringskonferensen
Skrivelsen
Konventet om Europas framtid gick under våren in i
sin s.k. beslutsfas. Den 26-27 maj presenterade
konventets presidium ett samlat fördragsutkast i
fyra delar. Utkastet diskuterades därefter intensivt
under de tre sista plenarmötena i maj och juni.
Konventets presidium valde att söka undvika
alternativa skrivningar och eftersträvade konsensus
kring breda kompromisser.
Konventsresultatet presenterades vid Europeiska
rådets möte i Thessaloniki den 19-20 juni. Utkastet
till konstitutionellt fördrag välkomnades som en god
grund för regeringskonferensen. En teknisk översyn
av den del i det konstitutionella fördraget som
behandlar politikområdena genomfördes sedan under
juli månad. Regeringskonferensens huvuduppgift är
att ta ställning till det utkast till
konstitutionellt fördrag som framlagts av konventet
samt ändringsförslag från medlemsstaterna.
Beslut om att hålla en regeringskonferens om
Europas framtid fattades redan vid Europeiska rådets
möten i Nice år 2000 och i Laeken år 2001. Vid
toppmötet i Thessaloniki bestämdes att konferensen
skulle sammankallas redan i oktober 2003. Vid
toppmötet beslutades vidare att konferensen skulle
fullborda sitt arbete i så god tid att den
europeiska allmänheten kunde få kännedom om
resultatet före valen till Europaparlamentet i juni
2004. Det nya konstitutionella fördraget skulle
undertecknas av samtliga medlemsstater, gamla såväl
som nya, så snart som möjligt efter den 1 maj 2004.
Nuvarande och anslutande medlemsstater skall delta i
regeringskonferensen på samma villkor.
Kandidatländerna Bulgarien, Rumänien och Turkiet
skall delta som observatörer.
Motionerna
I flera motioner diskuteras EU:s framtidsfrågor.
I två motioner argumenteras för att regeringen
aktivt bör verka för att förhandlingarna om
konventets förslag till fördrag återupptas och
avslutas, samt att regeringen i detta
förhandlingsarbete följer det mandat riksdagen
tidigare givit. Moderaterna gör, i motion
2003/04:U19 (m) yrkande 4, gällande att de
senaste månadernas utveckling i världen och inom
EU gör det möjligt att återuppta förhandlingarna
i regeringskonferensen om ett nytt fördrag. Om
ordförandeskapet nu väljer att inkalla
regeringskonferens, finns möjligheter att
slutföra förhandlingarna under året. Enligt
Moderaterna bör regeringen aktivt bidra till att
förhandlingarna återupptas och helst avslutas
redan under våren. Partiet påpekar också att
riksdagen sedan tidigare definierat det
förhandlingsmandat regeringen har att respektera
och driva i förhandlingarna. Enligt
Kristdemokraterna var det olyckligt att EU:s
medlemsregeringar inte lyckades komma överens om
de strukturella förändringar som EU bör gå igenom
för att fungera med 25 (och senare 27)
medlemsländer i stället för som i dag 15.
Kristdemokraterna menar därför, genom motion
2003/04:U18 (kd) yrkande 1, att Sverige aktivt
måste verka för att EU snarast möjligt återupptar
förhandlingarna om en ny konstitution och agerar
för att framtidskonventets förslag i så stor
utsträckning som möjligt skall vara gällande.
I motion 2002/03:U323 (m) yrkande 17 lyfter
Moderaterna fram tre utgångspunkter som anses
särskilt viktiga för EU:s framtid. Den ena
utgångspunkten är att det inte bör vara lätt att ge
EU ny kompetens. Medlemsländerna bör noga betänka
sig innan de överlåter till EU att ta ansvaret för
nya uppgifter. Den andra utgångspunkten är att när
EU har fått ett sådant ansvar måste unionen faktiskt
ha möjlighet att fullfölja sin uppgift.
Beslutsordningarna måste vara utformade så att
unionen verkligen kan leverera till medborgarna det
som de förväntar sig. Det är, för det tredje,
viktigt att medborgarna tydligt ser var EU:s ansvar
ligger och att det finns möjlighet att utkräva ett
politiskt ansvar från EU:s olika institutioner. EU
grundas på fördrag mellan medlemsländerna. EU är
alltså ingen självständig statsbildning utan makten
över EU ligger hos medlemsländerna.
I ett stort antal motioner diskuteras EU:s
beslutsprocedurer och institutionella frågor, dels
utifrån frågeställningar om mellanstatlighet och
överstatlighet, dels utifrån olika förslag till
förändringar.
Centerpartiet hävdar, i motion 2002/03:U326 (c)
yrkande 19, att EU:s konstitution bör delas upp i
två delar. Konstitutionen bör bestå av ett avsnitt
som bör vara mycket svårt att förändra, till vilket
t.ex. frågor om institutionella arrangemang och
rösträttsregler kan föras. Ett annat avsnitt kan
behandla unionens politiska innehåll och
kompetenskatalogen. För det senare avsnittet bör
formerna för att fatta beslut om ändringar vara
enklare, även om kravet på enhällighet bör kvarstå.
Vidare hävdar partiet, i yrkande 20, att
beslutsprocedurens behöver förändras och
förtydligas. Beslut i parlamentet borde kunna fattas
genom enkel majoritet och beslut i ministerrådet
genom ett slags kvalificerad dubbel majoritet, där
en kvalificerad mängd röster representerande en
kvalificerad majoritet av befolkningen i
medlemsstaterna tillåts fälla avgörandet.
EU:s utveckling mot en överstatlig politisk union
måste förhindras, enligt vad som framgår av motion
2002/03:Fi289 (v) yrkande 1. Också i motion
2002/03:K238 (c) yrkande 1 hävdas att en
kompetenskatalog måste utarbetas för att begränsa
EU:s överstatliga makt och för att stärka de
nationella parlamentens makt. Dessutom menar
motionärerna, i yrkande 2, att ett brett rådslag
bland folkrörelser och organisationer skulle kunna
utarbeta ett i huvudsak mellanstatligt alternativ
till det federala statsbygget. Motionärerna önskar
också, i yrkande 3, se en ökad samverkan med
Danmark, Storbritannien och kandidatländerna i
utarbetandet av en mellanstatlig samarbetsmodell.
I motion 2002/03:U326 (c) yrkande 14 drivs kravet
att den offentliga makten skall byggas ur ett
underifrånperspektiv. Makten skall enligt
motionärerna ligga på den lokala nivån varifrån
befogenheter skall kunna lämnas över till högre
nivåer. Vilken nivå ett beslut skall fattas på bör
avgöras av närheten till dem som berörs. EU:s
huvudsakliga ämnesområden bör omfatta sådant som
inte kan hanteras lokalt, regionalt eller nationellt
utan sköts bättre på unionsnivå. Sådana områden är
fred och rättssäkerhet, miljö och hållbar
utveckling, främjandet av ekonomisk utveckling och
välståndsutveckling. Till områden där frågorna löses
bättre på nationell eller regional nivå hör form och
val av utbildning, kultur och socialpolitik.
Motionärerna anser det naturligt att medlemsstaterna
samarbetar kring dessa frågor, men de bör inte vara
föremål för gemensamt beslutsfattande.
Centerpartiet anser, i motion 2002/03:U326 (c)
yrkande 13, att EU bör utvecklas mot ett smalare och
effektivare EU. För att uppnå att makten skall
byggas underifrån bör institutionernas roll och
utveckling ses över. Att förändra institutionerna,
som byggts upp sedan mitten av förra seklet, är dock
ett långsiktigt arbete. Det är varken möjligt eller
önskvärt att genomföra en snabb totalrevidering av
alla fördragen, även om en revidering bör göras.
I motion 2002/03:K288 (v) yrkande 1 begärs att en
utredning tillsätts som belyser maktrelationerna
över lagstiftningen mellan Sveriges riksdag och EU:s
institutioner. Vidare hävdas, i yrkande 2, att
regeringen i EU bör verka för att EU:s medlemsländer
gör egna utvärderingar av den öppna samordningens
metod.
I motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 5 hävdas att
alla av EU beslutade regler och lagar som berör
Sverige efter en tid borde tas upp i riksdagen för
att få de praktiska konsekvenserna belysta och att
riksdagen bör ha möjlighet att göra efter- och
omprövningar av redan fattade beslut och lämna
förändringsförslag till EU.
I motionerna 2002/03:K206 (m) och 2003/04:K209 (m)
hävdar motionären att EU inte bör ägna sig åt
detaljreglering.
Hur EU:s institutioner kan förändras uppmärksammas i
ett antal motioner.
I motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 3 hävdas att EG-
kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag bör
avskaffas till förmån för en förslagsrätt för de
nationella parlamenten och Europaparlamentet. Vidare
görs, i yrkande 4, gällande att EG-kommissionen
borde avskaffas och ersättas med ett rent
administrativt organ.
Behovet av offentlig debatt och insyn i EU:s beslut
samt behovet av ökad folkbildning om EU diskuteras i
några olika motioner.
I motion 2002/03:U326 (c) yrkande 23 anförs att
regeringen bör bli mer aktiv i debatten om EU:s
framtidsfrågor. Motionärerna anser att regeringen
bör lägga fram sin syn på hur EU:s framtid skall
formas och att även regeringens representanter i
konventet bör bli mer aktiva i debatten om EU:s
framtidsfrågor. Centerpartiet lyfter vidare, i samma
motion yrkande 17, fram kravet på att EU måste få en
tydligare beslutsstruktur. En beslutsstruktur där
besluten måste passera båda institutionerna skulle
underlätta insyn och offentlig debatt. Motionärerna
anser att kommissionen bör underställas de beslut
som fattas i de politiska institutionerna, att såväl
ministerrådet som parlamentet bör ha initiativrätt
och att de förändringar som görs i de båda
institutionerna bör kunna passera utan att på nytt
godkännas av kommissionen. I motion 2003/04:U211
(fp) yrkande 1 hävdas att det finns ett stort behov
av folkbildning kring EU. Särskilt behövs, enligt
motionens yrkande 2, en kontinuerlig demokratisk
dialog med ungdomar kring EU. Miljöpartiet för, i
motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 1, fram kravet på
att alla nya EU-fördrag som innebär maktöverföring
till EU-nivå skall underställas medborgarna i en
folkomröstning.
Konstitutionsutskottets yttrande
I frågan om slutförande av regeringskonferensen
konstaterar konstitutionsutskottet att Europeiska
rådet nu enats om att förhandlingarna om ett nytt
konstitutionellt fördrag skall vara avslutade senast
vid Europeiska rådets möte i mitten av juni och att
den svenska regeringen synes vara inställd på att
resultat skall uppnås. Utskottet vill understryka
betydelsen av att så sker och utgår från att
regeringen därvid kommer att arbeta enligt de
ståndpunkter som angivits av riksdagen på förslag av
sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet i
betänkande 2003/04:KUU1. Utskottet anser därmed att
några sådana tillkännagivanden som begärs i
motionerna 2003/04:U18 (kd) yrkande 1 och
2003/04:U19 (m) yrkande 4 inte behövs.
Såvitt avser synpunkterna i motion 2002/03:U323
(m) yrkande 17 vill utskottet hänvisa till de
ställningstaganden i olika delfrågor som gjorts i
betänkande 2003/04:KUU1. Även såvitt avser de frågor
som tas upp i motionerna 2002/03:K206 (m),
2002/03:K238 (c) yrkande 1, 2002/03:U324 (mp)
yrkandena 3 och 4, 2002/03:U326 (c) yrkandena 13,
14, 17, 19 och 20 och 2003/04:K209 (m) vill
utskottet hänvisa till de ställningstaganden i
frågor om institutioner, beslutsfattande och
befogenheter som gjorts i det nämnda betänkandet,
främst med anledning av motioner som väckts senare
än de nu nämnda. Motionerna avstyrks i berörda
delar.
I motionerna 2002/03:K288 (v) yrkandena 1 och 2
och 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1 tas frågor om bl.a.
den öppna samordningsmetoden och EMU upp med
inriktning på frågornas betydelse för en utveckling
mot överstatlighet. Även frågor om en sådan
utveckling har behandlats i betänkandet
2003/04:KUU1, och utskottet avstyrker motionerna i
berörda delar, liksom motion 2002/03:K238 (c)
yrkandena 2 och 3.
Konstitutionsutskottet delar motionärens uppfattning
om behovet av folkbildning och debatt kring EU.
Utskottet, som kommer att behandla en motion (fp) om
regeringens ansvar för en ökad debatt om
Europafrågor i betänkande 2003/04:KU19 över
demokratiskrivelsen, anser dock att något
tillkännagivande med anledning av motionen inte är
påkallat.
Konstitutionsutskottet behandlade i sitt betänkande
2001/02:KU29 Lagstiftningsprocessen m.m. två
motionsyrkanden (mp) av samma lydelse som det här
behandlade. Utskottet hänvisade till en given
redovisning varav framgick att det också inom EU
bedrevs ett arbete med regelkvalitet och
regelförenkling och att det också i detta arbete
fanns en inriktning på att analysera konsekvenser av
förslag till nya regler. Utskottet hänvisade vidare
till ett tidigare påpekande om att EU bör
eftersträva ett så okomplicerat regelsystem som
möjligt. Därutöver påpekade utskottet att riksdagen
bl.a. inom ramen för sitt uppföljnings- och
utvärderingsarbete hade möjlighet att belysa
konsekvenserna av EU-regler. Någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av vad som anfördes i
motionerna i berörd del var enligt utskottets mening
inte påkallad, utan de avstyrktes.
Som konstitutionsutskottet tidigare påpekat har
riksdagen bl.a. inom ramen för sitt uppföljnings-
och utvärderingsarbete möjlighet att belysa
konsekvenser av regler som beslutats på EU-nivå -
likaväl som konsekvenserna av andra regler. Liksom i
fråga om andra regler har riksdagsledamöter också
möjlighet att motionsvis begära att regeringen skall
verka för förändringar. Inom EU bedrivs fortsatt
arbetet med regelkvaliteten. Utskottet anser inte
att någon åtgärd är påkallad med anledning av
motionen.
Konstitutionsutskottet har i tidigare sammanhang
redogjort för regeringsformens regler om
folkomröstning. Utskottet behandlade frågor om
folkomröstningsinstitutet som sådant och särskilda
frågor om grundlagsändring och folkomröstning
ingående i sitt betänkande 2003/04:KU9
Författningsfrågor.
Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet
behandlade i betänkande 2003/04:KUU1 motioner om
folkomröstning om det fördrag som
regeringskonferensen skall utmynna i.
Utskottet ansåg att frågan om en folkomröstning om
det framtida fördraget borde prövas av den riksdag
som har att ta slutlig ställning till fördraget.
Sammanfattningsvis fann utskottet ingen anledning
till att ställa sig bakom motionsyrkanden om
folkomröstning, utan de avstyrktes.
Konstitutionsutskottet anser, liksom tidigare, att
avgörandet av om folkomröstning bör hållas i en
fråga bör avgöras från fall till fall. Utskottet
vill också erinra om vad som tidigare sagts bl.a. om
att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick.
Riksdagen är enligt utskottets uppfattning väl
skickad att ta ställning i de frågor som nya fördrag
och fördragsändringar kan ge upphov till. Utskottet
avstyrker motionen.
Till yttrandet är fogat tre avvikande meningar av
(m), (c), och (mp).
Utskottets överväganden
Inledningsvis vill utskottet, i likhet med
sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet
(bet. 2003/04:KUU1 s.36), framhålla att konventets
arbete var framgångsrikt. Konventets förslag innebar
ett angeläget förtydligande av samarbetets natur och
omfattning genom att reglerna förs samman i ett
samlat och välstrukturerat fördrag. Konventets
förslag utgjorde en bra grund för
regeringskonferensen. Utskottet konstaterar, inte
utan viss besvikelse, att det inte visade sig
möjligt att slutförhandla regeringskonferensen redan
vid toppmötet i Bryssel den 12-13 december 2003.
Utskottet noterar dock att EU:s stats- och
regeringschefer vid toppmötet i Bryssel den 25-26
mars 2004 enades om att återuppta förhandlingarna om
konstitutionen med sikte på att nå en uppgörelse
senast till EU:s toppmöte den 17-18 juni, vilket
utskottet välkomnar.
Som också framgår av konstitutionsutskottets
yttrande har samtliga nu aktuella motionsförslag om
hur EU bör utvecklas i framtiden och hur
beslutsprocedurerna inom EU skall formas behandlats
av sammansatta utskottet. Utskottet vill därför
hänvisa till sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1, vilket de
alltjämt tillämpliga ställningstagandena för vad som
bör vara Sveriges utgångspunkter under
förhandlingarna om ett nytt fördrag framgår. Det
gäller också motionsförslag om att en folkomröstning
bör hållas i Sverige om resultaten av
regeringskonferensen.
Utskottet instämmer i det värdefulla i att folkbildning bedrivs
om utvecklingen inom Europeiska unionen. Den
parlamentariskt tillsatta EU 2004-kommittén har till
uppgift att bl.a. stimulera en bred, offentlig
debatt om Europeiska unionen, särskilt i förhållande
till regeringskonferensen. Kommittén skall också
bidra till att öka kunskaperna hos allmänheten om
aktuella frågeställningar kring EU:s utveckling och
ge företrädare för olika åsiktsriktningar utrymme
att argumentera för sina uppfattningar. Kommittén
har lämnat projektbidrag till ett stort antal
projekt som nu pågår i syfte att stimulera svensk
debatt om EU:s framtidsfrågor. Den sista
bidragsomgången ägde rum i december och i dagsläget
planeras inte någon ny bidragsomgång. EU 2004-
kommitténs arbete fortsätter under året, men kommer
enligt direktiven till utredningen att vara avslutat
senast den 1 september.
Utskottet delar uppfattningen att ungdomar behöver
involveras i den demokratiska diskussionen om
Europeiska unionens framtida utveckling och ser
därför allvarligt på det låga valdeltagandet bland
unga i valen till Europaparlamentsvalet 1999.
Utskottet noterar att Ungdomsstyrelsen i en särskild
ungdomssatsning inför Europaparlamentsvalet i juni
2004 beviljat ett stort antal ungdomsorganisationer,
gymnasieskolor, politiska ungdomsförbund och andra
aktörer bidrag och stöd.
Mot bakgrund av konstitutionsutskottets yttrande
och med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2002/03:K206 (m),
2002/03:K238 (c) yrkandena 1-3, 2002/03:K288 (v)
yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1,
2002/03:U323 (m) yrkande 17, 2002/03:U324 (mp)
yrkandena 1, 3-5, 2002/03:U326 (c) yrkandena 13, 14,
17, 19, 20 och 23, 2003/04:K209 (m), 2003/04:U18
(kd) yrkande 1, 2003/04:U19 (m) yrkande 4 samt
2003/04:U211 (fp) yrkandena 1 och 2.
Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden
Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik under 2003
Skrivelsen
Verksamheten inom GUSP präglades under 2003 av
krisen i Irak. Trots vissa åsiktsskillnader kunde
medlemsstaterna enas i sitt stöd för FN:s
ansträngningar att finna fredliga lösningar. Som ett
led i uppföljningen av krisen inleddes ett arbete
med att utarbeta en säkerhetsstrategi för unionen.
Detta arbete har letts av den höge
representanten/generalsekreteraren Javier Solana.
Säkerhetsstrategin innehåller tre avsnitt. Det
första behandlar globala utmaningar och hot, såsom
terrorism, massförstörelsevapen, regionala
konflikter, sönderfallande stater samt organiserad
brottslighet. Det andra avsnittet rör strategiska
målsättningar för EU:s agerande med betoning på
säkerhetsfrämjande - i vid bemärkelse - i EU:s
grannskap samt effektiv multilateralism. Det tredje
och avslutande avsnittet behandlar
säkerhetsstrategins politiska konsekvenser för EU.
Genom säkerhetsstrategin har EU:s medlemsstater
enats kring en gemensam säkerhetsrelaterad
omvärldssyn liksom kring strategiska målsättningar
för EU:s GUSP-politik. Strategin ger EU en gemensam
utgångspunkt och skapar möjligheter att bättre
kommunicera EU:s ståndpunkter till andra länder.
Härmed stärks agerandet inom EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik.
Strategin antogs av Europeiska rådet vid dess möte
i Bryssel i december 2003, och under 2004 kommer ett
uppföljningsarbete att inledas som syftar till att
ta fram konkreta handlingsplaner utifrån
säkerhetsstrategin. Dessa handlingsplaner avser
bl.a. stärkandet av effektiv multilateralism med FN
i fokus, kampen mot terrorism, en strategi för
Mellanöstern och en sammanhållen EU-politik i fråga
om Bosnien och Hercegovina.
Inom GUSP finns det flera instrument tillgängliga
för att genomföra den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. De viktigaste är gemensamma
strategier, gemensamma åtgärder, gemensamma
ståndpunkter och gemensamma uttalanden.
Under året antogs 18 gemensamma ståndpunkter som
exempelvis gällde ändring av restriktiva åtgärder
mot Liberia, kontroll av vapenförmedling och den
internationella brottmålsdomstolen.
Vidare antogs 19 gemensamma åtgärder om bl.a. EU:s
polismission i f.d. jugoslaviska republiken Makedo-
nien ("EUPOL Proxima"), fortsättande av EU:s
samarbetsprogram för icke-spridning och nedrustning
i Ryska federationen och EU:s militära operation i
Demokratiska republiken Kongo ("Artemis").
Utöver detta har det inom ramen för GUSP gjorts
138 uttalanden.
I den s.k. GUSP-budgeten, som är en del av EU:s
totala budget, uppgick de finansiella medlen år 2003
till 47,5 miljoner euro. Denna budget belastades
framför allt av kostnader för EU:s polismission i
Bosnien och Hercegovina och EU:s polismission i f.d.
jugoslaviska republiken Makedonien.
Motionerna
I partimotion 2002/03:U326 (c) yrkande 3 menar
motionärerna att EU:s utrikes- och säkerhetspolitik
skall stärkas och utvecklas för att möta nya de nya
hot som vi såg exempel på i USA 2001. I
kommittémotion 2003/04:U350 (kd) yrkande 7 anförs
att framtida hot mot säkerheten i Europa
företrädesvis skall hanteras och lösas gemensamt
inom ett utvidgat EU.
Folkpartiet menar i partimotion 2003/04:K419 (fp)
yrkande 8 att det måste vidtas åtgärder för att
stärka och effektivisera EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik. Enligt motionärerna är det ett
problem att GUSP i dag leds från två olika
institutioner, dels från ministerrådet genom den
höge representanten, dels från kommissionen genom
den ansvarige kommissionären för utrikespolitiken.
Folkpartiet välkomnar följaktligen konventets
förslag om att man skall slå ihop dessa funktioner
till en, för att på så vis effektivisera arbetet och
tydliggöra att EU talar med en och samma röst i
frågor som rör den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. Moderaterna anför i
kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande 5 att bättre
gemensamma analysresurser, en utveckling av den
gemensamma värdegrunden och definitionen av
gemensamma mål för utrikespolitiken, tillsammans med
en gemensam utrikesminister, kommer att ge bättre
förutsättningar för en enad och trovärdig utrikes-
och säkerhetspolitik i EU.
Motionären bakom den enskilda motionen
2003/04:U325 (m) yrkande 3 anser att EU, med sin
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, har ett
ansvar för att medlemsländerna gentemot länderna i
Mellanöstern gemensamt agerar med kraven på
demokrati, respekt och tolerans samt mänskliga fri-
och rättigheter som grund. I kommittémotion
2003/04:U19 (m) yrkande 8 anför moderaterna att den
strategi för Mellanöstern som är under process i EU,
och som förväntas antas i juni i år, måste utarbetas
i nära samverkan med den amerikanska
administrationens nya Mellanösternpolitik. I samma
motion (yrkande 9) menar motionärerna att Sverige
och EU bör stödja uppbyggnaden av ett fredligt,
stabilt och demokratiskt Irak.
I kommittémotion 2003/04:U282 (fp) yrkande 21
förespråkar Folkpartiet att Sverige bör verka för en
tydligare och mer sammanhållen strategi för EU:s
arbete med mänskliga rättigheter i världen.
Moderaterna menar i kommittémotion 2003/04:U14 (m)
yrkande 10 att det finns all anledning för Sverige
och EU att genom tydliga krav och kontakter bidra
till att demokratin får fotfäste i Europas grannskap
söder och öster om Medelhavet. Inrättandet av en ny
parlamentarisk församling, Euro-Mediterranean
Parliamentary Assembly (EMPA), i vilken samtliga
kuststater förutom Libyen och Jordanien skall ingå,
är ett steg i rätt riktning framhåller motionärerna.
I kommittémotion 2003/04:U289 (m) yrkande 3 pekar
moderaterna likaledes på att EU:s MEDA-process bör
intensifieras för att främja frihandel,
miljösamarbete och en demokratisk utveckling. I
kommittémotion 2003/04:U18 (kd) yrkande 3 vill
motionärerna understryka betydelsen av att den
svenska regeringen aktivt verkar för en positiv
utveckling av Barcelonaprocessen. Motionärerna bakom
kommittémotion 2003/04:U340 (fp) yrkande 1 anser att
det politiska och ekonomiska stödet från Sverige och
EU måste vara kopplat till huruvida parterna i den
israelisk-palestinska konflikten gör konkreta
framsteg i fredsprocessen. Motionärerna anför vidare
att det är fredsviljan och åtgärder för fred som
skall belönas. Därför måste den israeliska staten
upphöra med bosättarpolitiken och den palestinska
myndigheten måste fortsatt vidta seriösa,
långsiktiga, konkreta och resultatgivande åtgärder
för att stoppa terrordåden mot israeliska mål. Detta
måste vara ovillkorliga krav på parterna.
I den enskilda motionen 2003/04:U211 (fp) yrkande
4 anser motionären att regeringen bör arbeta fram en
tydlig strategi för att vinna större svensk makt i
EU:s ställningstagande i viktiga globala frågor. I
kommittémotion 2002/03:U299 (v) yrkande 6 begär
Vänsterpartiet att den svenska regeringen skall
stoppa beslut inom EU:s framtidskonvent som kan
tänkas leda till att Sverige måste ge ifrån sig makt
på det utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
området.
I den enskilda motionen 2002/03:U277 (mp) yrkande
2 anför motionären att Sverige i längden inte kan
vara tyst och tolerera att USA går sin egen väg i
den internationella politiken. Motionären
konstaterar att det verkar som om Sverige förlorat
sin röst i världen. Anledningen till detta, hävdar
motionären, är EU-anpassningen och EU:s krav på att
tala med en röst i världen. Motionären anser att den
svenska regeringen i större utsträckning kan
framföra Sveriges egna åsikter i internationella
frågor, inte minst när det gäller USA:s politik.
Sverige har, avslutar motionären, genom sin
historia, en moralisk skyldighet att försvara
världens små länder mot världens orättvisor.
Motionären bakom den enskilda motionen
2003/04:U342 (fp) yrkande 1 menar att det är viktigt
att verka för att de nordiska länderna har en samlad
syn på den nordliga dimensionen. Det nordiska i den
nordliga dimensionen måste stärkas.
Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis understryka att
Sverige, genom medlemskapet i Europeiska unionen,
deltar i ett samarbete vars uttalade strävan är att
förhindra krig på den europeiska kontinenten. EU har
starkt bidragit till att bevara freden i Västeuropa
under de senaste 50 åren. Utskottet menar att
unionens fortsatta fördjupning och utvidgning även i
fortsättningen är det bästa instrumentet för att
varaktigt säkra ett förtroendefullt och nära
samarbete mellan Europas stater. Möjligheten till
integration i EU har stark dragningskraft, och
integrationen är i sig själv säkerhetsbefrämjande.
Denna integration förutsätter demokrati och goda
grannrelationer. Deltagandet i unionen utvecklar
ömsesidig solidaritet, gemensamma värderingar och
gemensamma politiska intressen.
Utskottet konstaterar vidare att frågan om ökad
effektivitet, förbättrad samordning och
samstämmighet i EU:s utrikes- och
säkerhetspolitik samt frågan om inrättandet av en
utrikesministerfunktion för EU har behandlats av
det sammansatta utrikes- och
konstitutionsutskottet (bet. 2003/04:KUU1). Det
sammansatta utskottet konstaterade då att "det
finns utrymme för ökad politisk samordning och
samverkan i EU:s yttre agerande" och att en
förstärkning av den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken "ligger i Sveriges intresse".
Vad gäller inrättandet av en
utrikesministerfunktion konstaterade det
sammansatta utskottet följande:
Utskottet vill se förslaget om att inrätta en
utrikesminister mot bakgrund av konventets
generella ansats beträffande den gemensamma
utrikes- och
säkerhetspolitiken. Utgångspunkten har varit att öka
effektiviteten i arbetet, förbättra samordningen och
samstämmigheten mellan olika områden av unionens
yttre åtgärder samt skapa en tydligare
representation gentemot omvärlden. Utskottet delar
detta grundläggande synsätt och anser att förslaget
om en utrikesminister kan passa in väl i denna
ansats.
Utskottet ansluter sig till det sammansatta
utskottets tidigare ställningstaganden angående en
ökad effektivitet och bättre samordning av EU:s
externa relationer samt inrättandet av en
utrikesministerfunktion.
När det gäller samstämmigheten, eller brist på
sådan, mellan medlemsländerna vad gäller utrikes-
och säkerhetspolitiska frågor vill utskottet
framhålla att GUSP grundar sig på en gemensam
politik och ej på en enhetlig politik. I praktiken
kan EU endast uttala sig och agera om det existerar
en intressegemenskap och samstämmiga positioner
mellan medlemsländerna. Det bör vara målsättningen
att arbetet i rådet skall styras av ambitionen att
nå fram till en gemensam EU-position i olika
utrikes- och säkerhetspolitiska frågor men det bör
samtidigt stå klart att det inte är politiskt
möjligt att alltid uppnå detta.
Det säkerhetspolitiska läget i Mellanöstern har
allvarligt försämrats alltsedan den s.k. andra
intifadans inledning i september 2000. Palestinier
och israeler tycks låsta i en våldsspiral som antar
allt grymmare och blodigare former. Antalet döda och
skadade till följd av såväl de åtgärder som vidtas
av israeliska militära myndigheter gentemot civila
palestinier som palestinska självmordsbombares
terror gentemot civila israeler växer ständigt.
Någon lösning på konflikten kan inte förutses i
närtid. I omedelbar geografisk anslutning till denna
explosiva region finns ett stort antal stater vars
politiska stabilitet vilar på mycket bräckliga
fundament. Såväl den demografiska som den socio-
ekonomiska utvecklingen i hela området från Pakistan
i öster till Marocko i väster ger anledning till
stor oro.
Det är av stor vikt att staterna inom EU enas om
en gemensam linje som hävdar kravet på att staterna
i Mellanöstern måste främja demokrati och mänskliga
rättigheter. Utskottet anser att det internationella
samfundet alltför länge har prioriterat stabilitet i
Mellanöstern på bekostnad av såväl stöd till som
krav på reformer syftande till ökad folklig
delaktighet, mänskliga rättigheter och demokrati.
Detta har varit en problematisk linje. Historien
visar att icke-demokratiska regimer har ett
förfärande register av grova övergrepp mot de
mänskliga rättigheterna på sina samveten. Utskottet
delar bedömningen att de senaste årens tilltagande
religiösa fundamentalism och terroristdåd har sitt
ursprung i den förbittring, rädsla och hat som
repressiva icke-demokratiska regimer ger näring åt.
Det är viktigt att såväl enskilda stater som
internationella organisationer och sammanslutningar
av stater, såsom EU, ger stöd åt ambitioner att få
till stånd politiska reformer i auktoritära
statssystem. Instabila, icke-demokratiska stater,
vars legitimitet är djupt ifrågasatt hos de egna
befolkningarna, är farliga i sin oberäknelighet både
gentemot omvärlden och den egna befolkningen.
Tyskland och Japan utgör ovedersägliga exempel på
att totalitära icke-demokratier kan omvändas till
civiliserade partner i det internationella
samhället.
Utskottet vill understryka att det i den nyligen
antagna säkerhetsstrategin för EU slås fast att "det
bästa skyddet för vår säkerhet är en värld med
välstyrda demokratiska stater". Det är viktigt att
EU också förmår leva upp till denna ambition.
Det går inte att komma ifrån att en fortsatt
nonchalans från EU:s sida inför bristen på demokrati
och mänskliga rättigheter i Mellanöstern till fromma
för upprätthållandet av en bräcklig och väsentligen
fiktiv stabilitet i längden är en ohållbar linje.
Förtryck föder intolerans, fundamentalism och
benägenhet att använda massivt våld. Det är värt att
notera att de flesta av flygplanskaparna den 11
september 2001 kom från Saudiarabien, ett land vars
regim utgör en av de mest repressiva i regionen.
Terrordådet i Madrid den 11 mars 2004, som
efterlämnade 202 döda och över 1 000 skadade
människor, visar att Europa på intet sätt går säkert
från storskaliga terrorhandlingar.
Utskottet vill understryka vikten av att EU
gemensamt börjar arbeta för ökad demokrati i
Mellanöstern. Detta bör ske parallellt med insatser
för att uppnå en lösning på den israelisk-
palestinska konflikten. Utskottet välkomnar
följaktligen Europeiska rådets initiativ i december
2003 till att utarbeta en EU-strategi mot
Mellanöstern som bl.a. har som mål att främja
demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna.
Vad beträffar EU:s Nordliga dimension, dvs. EU:s
handlingsplan för samarbetet med staterna i norra
Europa,[1] kan utskottet konstatera att det under
2003 tydligt framgått att den nordliga dimensionen
numera utgör en etablerad del av EU:s politik
gentemot partnerländerna. Regeringen framhåller i
sin skrivelse att unionens utvidgning kommer att
resultera i att den nordliga dimensionen kommer att
bli ett, av flera, allt viktigare instrument i EU:s
politik visavi Ryska federationen. Detta motiverar
enligt utskottets mening att den nordliga
dimensionen ges en egen budget.
Nordiskt samarbete och samsyn beträffande
genomförandet av den nordliga dimensionen är enligt
utskottets mening viktigt. Minst lika viktigt är
emellertid att även de övriga medlemsländerna i EU
känner fortsatt ansvar för utvecklandet av de
politiska, ekonomiska, sociala och kulturella
relationerna med partnerländerna inom EU:s nordliga
dimension.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2002/03:U277 (mp)
yrkande 2, 2002/03:U299 (v) yrkande 6, 2002/03:U326
(c) yrkande 3, 2003/04:K419 (fp) yrkande 8,
2003/04:U14 (m) yrkande 10, 2003/04:U18 (kd) yrkande
3, 2003/04:U19 (m) yrkandena 5, 8, 9, 2003/04:U211
(fp) yrkande 4, 2003/04:U282 (fp) yrkande 21,
2003/04:U289 (m) yrkande 3, 2003/04:U325 (m) yrkande
3, 2003/04:U340 (fp) yrkande 1, 2003/04:U342 (fp)
yrkande 1 samt 2003/04:U350 (kd) yrkande 7.
Terrorism
Skrivelsen
Åtgärder mot terrorism har haft hög prioritet under
2003. Till grund för arbetet har legat den
handlingsplan mot terrorism som beslutades av
Europeiska rådet vid ett extra möte den 21 september
2001. Förutom det löpande arbetet med att ta fram
hotbildsanalyser och sammanställa strategiska
rapporter har arbetet fokuserats på att hitta vägar
att förbättra det konkreta praktiska polissamarbetet
för att förebygga och bekämpa terrorism. Behovet av
att utveckla de nya medlemsländernas kapacitet på
området har uppmärksammats. Ett arbete har även
inletts för att ta fram en handbok som sätter ramar
för närmare samarbete och informationsutbyte inför
och under större sportevenemang.
Motionerna
Motionärerna bakom den enskilda motionen
2002/03:U206 (m) yrkandena 1-3, kommittémotion
2002/03:U228 (fp) yrkande 4, den enskilda motionen
2002/03:U245 (s) yrkande 3, kommittémotion
2002/03:U280 (kd) yrkande 11, kommittémotion
2003/04:U282 (fp) yrkande 4, kommittémotion
2003/04:U350 (fp) yrkande 6, den enskilda motionen
2003/04:U259 (s) yrkande 6 och den enskilda motionen
2003/04:Fö242 (m) yrkande 3 menar att terrorismen
utgör ett allvarligt hot som måste bekämpas genom
internationellt samarbete.
Motionären bakom den enskilda motionen
2002/03:U206 (m) yrkande 5 menar att de stater som
aktivt stöder terrorister är odemokratiska
diktaturer som bryter mot folkrätten. Samme motionär
framhåller i den enskilda motionen 2003/04:Fö242 (m)
yrkande 1 att det inte går "att förklara
terroristers agerande med västerländska politiska
ögon eftersom de per definition inte resonerar på
det sätt som demokrater gör". Motionären konstaterar
dock att terroristorganisationerna inte har
fattigdomsbekämpning som mål utan endast strävar
efter makt i muslimska länder.
Kristdemokratiska partiet anser i kommittémotion
2002/03:U280 (kd) yrkande 8 att Europol måste
tilldelas tillräckliga resurser för att bedriva
spanings- och utredningsarbete inom ramen för en
särskild antiterroristenhet. För att få överblick
över och insyn i detta arbete skulle Europol kunna
presentera en årlig lägesrapport om
terroristbekämpningen. Europol och de myndigheter
som samverkar under dess paraply får inte hindras
från att effektivt efterspana och gripa terrorister
på andra medlemsstaters territorium. I samma motion
(yrkande 9) föreslår motionärerna också att
terrorister bör kunna ställas inför rätta på det
internationella planet. Målet måste vara att även
terroristbrott skall införas i den internationella
brottmålsdomstolens befogenheter. Alternativt bör en
specifik tribunal för terroristbrott upprättas.
Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U299 (v)
yrkande 4 begär att regeringen skall verka för att
EU tydligt deklarerar att ESFP inte skall användas
för terroristbekämpning.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar inledningsvis att EU, som en direkt följd
av terrorattentatet i Madrid den 11 mars 2004, har
föreslagit en rad konkreta åtgärder för att
förhindra nya terrordåd. Bland annat föreslås att
utbyte av underrättelseinformation mellan länderna
inom EU skall underlättas, samt att arbete mot
terrorism skall skrivas in som villkor i avtal med
tredjeland. Därtill föreslås inrättas en särskild
EU-koordinator för anti-terrorism.
I övrigt fortgår arbetet med att genomföra den
handlingsplan mot terrorism som antogs av Europeiska
rådet den 21 september 2001. Handlingsplanen spänner
över en mängd områden såsom utrikespolitik och sjö-
och luftsäkerhet. Tyngdpunkten ligger dock på
straffrättsliga frågor och polissamarbete. Konkreta
åtgärder mot terrorism är således föremål för
internationellt samarbete. Frågorna om
internationellt samarbete mot terrorism behandlas
också i annat sammanhang (bet. 2003/04:UU11). Här
konstateras bl.a. att "kampen mot terrorismen måste
föras på bred front och med många olika verktyg".
Utskottet vill dock i detta sammanhang understryka
att kampen mot terrorismen alltid måste föras i
enlighet med rättsstatliga principer och normer.
Det sammansatta utrikes- och
konstitutionsutskottet (bet. 2003/04:KUU1) har
behandlat och uttalat sin mening såväl i fråga om
Europol som i fråga om ramarna för den gemensamma
europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP).
Det europeiska konventet föreslog att
polissamarbetet inom EU i stort skall ha samma
utformning som för närvarande, dvs. att stödja och
stärka medlemsstaternas polismyndigheters och andra
brottsbekämpande organs insatser samt deras
ömsesidiga samarbete i den förebyggande kampen mot
allvarlig gränsöverskridande brottslighet och sådan
brottslighet som skadar ett unionsintresse.
Utskottet har uttalat sitt stöd till konventets
förslag.
Under förhandlingarna kring upprättandet av den
internationella brottmålsdomstolen (den s.k.
Romstadgan) pläderade ett antal stater för att också
internationella terroristbrott och narkotikabrott
skulle omfattas av domstolens jurisdiktion.
Majoriteten av de deltagande staterna motsatte sig
detta och ansåg att endast de klassiska
folkrättsbrotten, dvs. folkmord, brott mot
mänskligheten och krigsförbrytelser, borde medtas.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2002/03:U206 (m)
yrkandena 1-3och 5, 2002/03:U228 (fp) yrkande 4,
2002/03:U245 (s) yrkande 3, 2002/03:U280 (kd)
yrkandena 8, 9 och 11, 2002/03:U299 (v) yrkande 4,
2003/04:U259 (s) yrkande 6, 2003/04:U282 (fp)
yrkande 4, 2003/04:U350 (fp) yrkande 6 samt
2003/04:Fö242 (m) yrkandena 1 och 3.
Kris- och konflikthantering
Skrivelsen
Utvecklingen av EU:s säkerhets- och försvarspolitik
(ESFP) fortsatte i snabb takt under 2003. Unionen
inledde sin första civila krishanteringsinsats
någonsin, polismissionen i Bosnien-Hercegovina. Den
första militära krishanteringsinsatsen, "Concordia",
påbörjades i mars i Republiken Makedonien. Efter
förfrågan från FN:s generalsekreterare genomfördes
en andra militär krishanteringsinsats, "Artemis", i
Demokratiska republiken Kongo. Sverige bidrog med
trupp till insatsen, som stod under franskt befäl.
"Artemis" avslutades för EU:s del den 1 september
2003.
Motionerna
Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U280 (kd)
yrkandena 2, 3 och 14 menar att demokratier som
respekterar och skyddar de mänskliga rättigheterna
skall vara fundamentet i arbetet med att bygga en
säkerhetspolitiskt stabil och trygg värld.
Säkerhetspolitikens övergripande mål skall vara att
bidra till fred, frihet och säkerhet för alla
människor i samhället. Den skall även syfta till att
solidariskt bidra till en fredlig utveckling i
omvärlden. Det konfliktförebyggande arbetet måste
betonas. I partimotion 2003/04:U203 (c) yrkande 5
sägs att konfliktförebyggande åtgärder och en
fredlig utveckling är en förutsättning för att
demokratin och demokratiseringen inte skall sättas
ur spel.
Motionärerna bakom partimotion 2003/04:U256 (m)
yrkande 3 menar att EU:s civila och militära
konflikthantering skall ha som mål att bidra till
fred och säkerhet varhelst i världen det behövs. EU
och dess medlemsländer måste också kunna infria
detta. I kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande 10
menar moderaterna att en utveckling med tydligare
mandat och reella resurser är en förutsättning för
att EU skall kunna bidra till internationell kris-
och konflikthantering samt fredsinsatser där så
behövs. Sverige bör aktivt skall verka för en ökad
solidaritet och ömsesidighet på det säkerhets- och
försvarspolitiska området. Centerpartiet framhåller
i partimotion 2003/04:U203 (c) yrkande 12 att EU
framgent bör satsa än mer på konfliktförebyggande
arbete, såväl inom unionens gränser som utanför.
Ambitionen för Europapolitiken måste vara att
Sverige skall kunna göra mer för att bidra till
stabilitet och krishantering i Europa. Det anser
motionären bakom den enskilda motionen 2003/04:U208
(m) yrkande 3. I partimotion 2003/04:U256 (m)
yrkande 4 framhålls likaledes att Sverige i
betydligt större utsträckning måste ta ansvar för en
gemensam europeisk krishanteringsförmåga. Det kräver
både ökade anslag och en ny inriktning av den
svenska försvarsmakten. I kommittémotion
2002/03:Fö261 (mp) yrkande 6 anförs att regeringen,
i enlighet med sitt eget handlingsprogram för en
konfliktförebyggande politik, måste verka för
Europaparlamentets beslut om en
genomförbarhetsstudie för en civil fredskår inom EU.
Motionären bakom den enskilda motionen
2003/04:U292 (m) yrkandena 3 och 4 menar att civil
krishantering försvåras eller omöjliggörs utan en
trovärdig militär krishanteringsförmåga inom EU.
Motionären anför vidare att Sverige uttryckligen och
entydigt måste acceptera formuleringarna kring
mandatet för krishantering från EU:s toppmöte i
Helsingfors. I samma motion (yrkande 1) hävdas att
den svenska regeringen har varit medvetet otydlig i
frågan om vilket mandat som krävs för EU:s
krishanteringsinsatser. Sverige riskerar, enligt
motionären, att bli ett hinder i situationer där
civila krishanteringsinsatser inte förslår och
militära insatser blir nödvändiga. Mandatfrågan
måste därför, noterar motionären, få ett tydligt
svar.
Centerpartiet anser i partimotion 2003/04:U203 (c)
yrkande 13 att en krishanteringsinsats ovillkorligen
måste kännetecknas av effektivitet och
samstämmighet. Det gemensamma behovet av logistisk
kapacitet i krishanteringsarbetet behöver diskuteras
och lösas.
Kristdemokraterna anför i partimotion 2003/04:U348
(kd) yrkande 30 att Sverige bör vara pådrivande i
utvecklandet av ett effektivare samarbete mellan EU
och FN. Motionärerna bakom partimotion 2003/04:U203
(c) yrkande 3 anser att det finns ett generellt
behov av att öka samordning, samverkan och samarbete
mellan såväl olika aktörer som olika typer av
verksamheter inom området för konflikthantering,
både nationellt och internationellt. Ett fördjupat
samarbete mellan EU, OSSE och FN måste komma till
stånd, detta för att undvika duplicering av
verksamheten och för att främja samordning och
erfarenhetsutbyte. I den enskilda motionen
2003/04:U208 (m) yrkandena 2, 4 och 5 framhålls att
EU är en unik aktör för freden därför att samarbetet
omfattar det vida säkerhetsbegreppets alla delar. EU
behöver dock låna kapacitet från Nato vad gäller
såväl fredsframtvingande som fredsbevarande
operationer. Motionärerna bakom kommittémotion
2003/04:U329 (fp) yrkande 4 anser likaledes att
utvecklingen av en europeisk krishanteringsförmåga
bör ske i nära samarbete med USA och att försök av
vissa europeiska länder att konkurrera med USA och
Nato i detta avseende bör motverkas.
Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U299 (v)
yrkande 5 begär att regeringen skall stoppa alla
beslut inom EU om att utvidga mandatet för
krishanteringsstyrkan till att omfatta
terroristbekämpning eller kollektivt försvar. I
samma motion anförs vidare (yrkande 7) att
regeringen måste stoppa beslut inom EU:s
framtidskonvent om att utvidga mandatet för
krishanteringsförmågan så att Sverige hamnar närmare
ett kollektivt EU-försvar.
Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U280
(kd) yrkande 13 anser att det finns ett stort behov
av att definiera och förklara de centrala begreppen
i internationell krishantering.
I den enskilda motionen 2003/04:U17 (fp) yrkande 7
framhålls att det behövs beredskap för att stärka
och skydda de mänskliga rättigheterna i
internationella krishanteringsinsatser. Som ett led
i denna strävan bör kopplingen mellan arbetet för
mänskliga rättigheter och arbetet för fred ökas.
Utskottets överväganden
Utskottet vill betona att hot mot freden och vår
säkerhet bäst kan avvärjas i samarbete med andra
länder. Sverige och alla andra medlemsländer har i
EU-fördraget åtagit sig att arbeta tillsammans för
att förstärka och utveckla sin politiska
solidaritet, även inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. Utskottet välkomnar att EU som
en del av detta arbete bygger upp en sammanhållen
civil och militär krishanteringsförmåga, som ett
komplement till diplomatiska och ekonomiska verktyg.
Vidare noterar utskottet att EU under föregående
år inledde civila och militära krishanteringsinsater
i Bosnien-Hercegovina, i Republiken Makedonien och i
Demokratiska republiken Kongo. Den av motionärerna
efterfrågade målsättningen att EU skall kunna verka
för konflikt- och krishantering i såväl Europa som
på andra håll är således en realitet.
Vad avser Sveriges bidrag till EU:s och FN:s
krishanteringskapacitet kan utskottet konstatera att
Sverige har tagit sitt ansvar i detta sammanhang och
solidariskt bidragit till unionens och FN:s
insatsstyrkor. Vidare kan utskottet konstatera att
Sverige bidrar med militära resurser vid ett flertal
pågående internationella operationer. Tyngdpunkten
ligger på bidrag till de Natoledda insatserna på
västra Balkan, framför allt den svenska bataljonen i
Kosovo. Därutöver har Sverige lämnat bidrag till de
FN-sanktionerade insatserna i Afghanistan,
International Security Assistance Force for
Afghanistan (ISAF) (senaste riksdagsbeslut
2002/03:FöU1 med anledning av prop. 2002/03:21),
Folkrepubliken Kongo, Förenta nationernas
fredsoperation i Demokratiska republiken Kongo
(MONUC) (senaste riksdagsbeslut 2002/03:UU15 med
anledning av prop. 2002/03:58) och Liberia, Förenta
nationernas fredsoperation i Liberia (UNMIL)
(senaste riksdagsbeslut 2003/04:UFöU1 med anledning
av prop. 2003/04:61). Sverige deltar även i den EU-
ledda fredsstyrkan i Makedonien (prop. 2002/03:43,
bet. 2002/03:UU14).
Utskottet noterar att frågan om ett effektivare
samarbete mellan EU och FN har uppmärksammats av den
svenska regeringen under ordförandeskapet 2001.
Detta har bl.a. resulterat i upprättandet av ett
politiskt ramverk för att underlätta fortsatta
kontakter mellan EU och FN på olika nivåer och
undertecknandet i september 2003 av en gemensam
förklaring om krishanteringssamarbete. Vidare har
fyra samarbetsområden identifierats:
konfliktförebyggande, militär respektive civil
krishantering samt regionala kriser. EU har också,
under sommaren 2003, efter förfrågan från FN:s
generalsekreterare, genomfört sin första militära
krishanteringsinsats till stöd för FN i Demokratiska
Republiken Kongo. Under hösten 2003 har EU haft
intensiva diskussioner om samarbetet med FN i syfte
att skapa en sammanhållen FN-politik inom EU.
Utskottet noterar vidare att man vid Europeiska
rådets möte för allmänna frågor och yttre
förbindelser den 17-18 november 2003 antog
riktlinjer för samarbetet mellan EU och OSSE inom
områdena konfliktförebyggande, krishantering och
post-konfliktrehabilitering. Riktlinjerna byggde
vidare på ett dokument som utarbetats under det
svenska ordförandeskapet i EU.
Utskottet vill betona att en grundförutsättning
för utvecklingen av en europeisk säkerhets- och
försvarspolitik är att EU, förutom att bygga upp en
kris-hanteringsförmåga, etablerar en närmare
samarbetsrelation till Nato. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att EU:s militära
krishanteringsinsats, "Concordia", som inleddes i
Republiken Makedonien i mars 2003, var den första i
sitt slag där EU använde sig av Natoresurser så som
överenskommits i de s.k. Berlin plus-arrangemangen.
Utskottet vill framhålla att en grundtanke bakom
denna ståndpunkt är att EU inte skall utveckla en
egen kapacitet med militära högkvarter,
ledningssystem och militära strukturer, som skulle
kunna utgöra en dubblering och konkurrerande
struktur i förhållande till Natos resurser.
Utskottet menar att de kapaciteter, såväl civila
som militära, som nu utvecklas inom ramen för den
europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP)
skall ses som ett stöd till EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik i syfte att stärka EU:s roll på
den internationella arenan vad gäller
konfliktförebyggande och krishantering. Samarbetet
inom ESFP är ett mellanstatligt samarbete. Samtliga
medlemsstater i EU har, enligt fördraget, rätt att
fullt ut delta i EU:s krishanteringsinsatser, men
det finns ingen skyldighet att delta. Det ankommer
på varje medlemsstat att avgöra om, och i så fall i
vilken omfattning, staten i fråga vill göra så.
Sverige fattar i varje enskilt fall och i enlighet
med svensk lag beslut om medverkan i en
krishanteringsinsats. En förutsättning för svensk
medverkan i en internationell fredsfrämjande insats
är att denna vilar på folkrättslig grund. Enligt FN-
stadgan skall beslut om fredsframtvingande insatser,
dvs. sådana insatser som kan innebära
våldsanvändning utöver vad som kan anses vara
självförsvar, fattas av FN:s säkerhetsråd.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2002/03:U280 (kd)
yrkandena 2, 3, 13 och 14, 2002/03:U299 (v)
yrkandena 5 och 7, 2002/03:Fö261 (mp) yrkande 6,
2003/04:U17 (fp) yrkande 7, 2003/04:U19 (m) yrkande
10, 2003/04:U203 (c) yrkandena 3, 5, 12 och 13,
2003/04:U208 (m) yrkandena 2-5, 2003/04:U256 (m)
yrkandena 3 och 4, 2003/04:U292 (m) yrkandena 1, 3
och 4, 2003/04:U329 (fp) yrkande 4 samt 2003/04:U348
(kd) yrkande 30.
EU:s bilaterala relationer
Skrivelsen
EU och Ryssland fortsatte arbetet i strävan att
utveckla ett strategiskt partnerskap. I juli
påbörjades den nya transitregimen från Kaliningrad,
genom Litauen, till övriga Ryssland.
Läget i Georgien ägnades stor uppmärksamhet. EU
gav fortsatt stöd till skyddet av de observatörer
från OSSE, som verkar i Georgien. EU:s relationer
med Vitryssland var under 2003 fortsatt ansträngda.
Ett toppmöte mellan EU och länderna i västra
Balkan hölls i Thessaloniki. Toppmötet fastslog att
det inte är en fråga om hur länderna på västra
Balkan kommer med i EU utan när. Takten bestäms av
ländernas egen vilja och förmåga att genomdriva
nödvändiga reformer. Kroatien inlämnade en ansökan
om EU-medlemskap i februari. Makedonien har för
avsikt att lämna in en ansökan om medlemskap 2004.
För Serbien och Montenegro, i likhet med andra
Balkanländer, är samarbetet med
krigsförbrytartribunalen (ICTY) en avgörande fråga i
relationerna till EU.
Situationen i Irak stod högt på dagordningen under
många EU-möten under 2003. Ett omfattande
förberedelsearbete har pågått i EU inför
återuppbyggnadsfasen i Irak.
Konflikten mellan israeler och palestinier har
under året fortsatt att stå i fokus för EU:s
ansträngningar till en fredlig utveckling i
Mellanöstern. Den europeiska gemenskapen tillhör de
få givare - övriga är arabstaterna och Norge - som
givit den palestinska myndigheten direkt budgetstöd.
EU fortsatte att nära följa utvecklingen i
Zimbabwe. Den svenske kabinettssekreterares uppdrag
som EU-ordförandeskapets särskilde representant i
Mano River-länderna Guinea, Liberia och Sierra Leone
fortsatte under 2003.
Till följd av kriget i Irak och dess förspel har
under det senaste året tillståndet i och framtiden
för den transatlantiska relationen stått i fokus.
Relationen har dryftats bilateralt mellan europeiska
ledare och med amerikanska motparter. Europeiska
rådet antog i december en "transatlantisk
deklaration". Syftet var att lyfta fram vikten av en
stark transatlantisk länk utifrån flera aspekter -
säkerhetspolitiska, ekonomiska och handelspolitiska.
Det helt dominerande temat i EU:s relationer med
Nordkorea under året har varit EU:s kritik mot
landets eventuella kärnvapenprogram.
Relationerna mellan EU och Kina fördjupades under
året, och Kina publicerade för första gången ett
policydokument om EU. Sverige fortsatte att genom
EU, men även bilateralt, driva frågor om de
mänskliga rättigheterna i Kina.
Sverige har även drivit frågan om mänskliga
rättigheter i Afghanistan, i synnerhet kvinnornas
rättigheter, samt understrukit vikten av en
samordning av insatserna inom utvecklingssamarbetet.
Den 16 juni beslutade Europeiska rådet att med
omedelbar verkan införa skärpta sanktioner mot
Burma. Detta var en reaktion på arresteringen av
oppositionsledaren Aung San Suu Kyi samt den allmänt
försämrade situationen i landet.
Afrika
Motionerna
Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U295 (m)
yrkande 4 och 2003/04:U248 (m) yrkande 3 framhåller
att det inte räcker att få stopp på krigen och
möjliggöra samtal mellan de krigförande parterna i
Afrika. Det måste också byggas en organisation för
att förebygga framtida konflikter. Sverige bör inom
FN och EU ta initiativ till en afrikansk freds- och
säkerhetsordning där det europeiska fredssamarbetet
med ett fast, organiserat och förpliktigande
samarbete mellan länderna, byggt på starka
organisationer kan ses som en förebild. Motionärerna
bakom partimotion 2002/03:U322 (m) yrkande 14 pekar
på att Afrika är den mest konfliktdrabbade
kontinenten och att FN följaktligen måste prioritera
fredsfrämjande insatser där.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att EU under 2003 har stärkt sitt
stöd åt afrikanska organisationers arbete att
förebygga och hantera konflikter i Afrika. I oktober
presenterade kommissionen formellt ett förslag till
beslut om att ge finansiellt stöd genom Europeiska
utvecklingsfonden (EUF) till fredsbevarande insatser
i Afrika för rådet (KOM 2003 638 slutlig). Förslaget
omfattar 250 miljoner euro och syftar till att
stödja Afrikas fredsansträngningar, särskilt genom
Afrikanska unionen (AU), för att stimulera afrikansk
konfliktlösning, afrikansk solidaritet och skapa
förutsättningar för utveckling i Afrika. Stödet har
karaktär av fredsbevarande insatser och föreslås
huvudsakligen ske genom Afrikanska unionen eller
regionala organisationer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2002/03:U295 (m) yrkande
4, 2002/03:U322 (m) yrkande 14 samt 2003/04:U248 (m)
yrkande 3.
Balkan
Motionen
Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U281 (kd)
yrkande 7 menar att regeringen bör ta initiativ till
en studie kring bekämpning av transnationell
organiserad brottslighet som emanerar från Balkan.
Man bör också få till stånd ett konkret
åtgärdsprogram för att komma till rätta med denna
typ av brottslighet. I kommittémotion 2003/04:U339
(kd) yrkande 3 menar motionärerna att EU genom sitt
utvecklingssamarbete på Balkan bör stödja en
omfattande kompletteringsutbildning av poliser och
andra myndigheter för utveckling av fungerande
rättssamhällen. I samma motion (yrkande 4) anförs
vidare att EU bör genomföra en uppföljningskonferens
om transnationell organiserad brottslighet i EU:s
närområde.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att EG-kommissionen finansierar
flera av Europarådets biståndsprojekt, t.ex. projekt
mot organiserad brottslighet, på västra Balkan.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motion 2002/03:U281 (kd) yrkande 7
och 2003/04:U339 (kd) yrkandena 3 och 4.
Mellanöstern
Motionen
I partimotion 2002/03:U231 (v) yrkande 9 pekar
Vänsterpartiet på att Israel har hållit inne med
skattemedel, som man inkasserat på palestiniernas
vägnar och som skulle överförts till palestinierna.
EU har gått emellan och betalat motsvarade belopp.
EU har dock avstått från att kräva Israel på
motsvarande summa. Vänsterpartiet anser att Sverige
fortsättningsvis bör verka för att EU inkräver denna
skuld från Israel.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att Sverige aktivt har verkat för
mänskliga rättigheter i EU:s samarbete med länderna
runt södra och östra Medelhavet (den s.k.
Barcelonaprocessen). Det bistånd som kanaliseras
genom MEDA är avsett att gå till ekonomisk
omvandling, stärkande av den socio-ekonomiska
jämvikten och stöd för utveckling av det civila
samhället samt regionalt samarbete. För perioden
2000-2006 har till EU:s Medelhavsbistånd anslagits
5,3 miljarder euro. Därtill har Europeiska
Investeringsbanken utlovat krediter på drygt 7
miljarder euro. EU gav t.o.m. 2003 ett regelbundet
budgetstöd till den palestinska myndigheten. Detta
stöd har syftat till att myndigheten skall kunna
fortsätta bedriva sin verksamhet med skolor och
hälsovård. Budgetstödet har varit extra
betydelsefullt när myndighetens egna resurser sinat
genom Israels vägran att överföra innehållna
skattemedel. Däremot är det inte så att budgetstödet
har varit en ersättning för dessa medel. Något krav
på återbetalning är därför inte aktuellt. Med en
sista utbetalning på 18 miljoner euro under 2003
avslutades EU:s direkta budgetstöd till palestinska
myndigheten eftersom Israel nu återupptagit
utbetalningar av skatteintäkter.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motion 2002/03:U231 (v) yrkande 9.
Turkiet
Skrivelsen
Vid Europeiska rådets möte i december 2003
välkomnades de avsevärda reformansträngningar som
den turkiska regeringen gjort för att öka
reformtakten vilka innebar betydande framsteg mot
att kunna uppfylla de politiska
Köpenhamnskriterierna. Vidare underströks betydelsen
av att Turkiet visar politisk vilja att bidra till
en lösning av Cypernfrågan. Europeiska rådet
betonade att en lösning i hög grad skulle gagna
Turkiets strävan efter medlemskap. Flera reformer
har antagits bl.a. för att stärka yttrande-, och
föreningsfriheterna, kulturella rättigheter och
civil kontroll över militären. Turkiet har
ratificerat två viktiga FN-konventioner om
medborgerliga och politiska rättigheter samt
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och
protokoll 6 i Europakonventionen för de mänskliga
fri- och rättigheterna. Kampen mot tortyr har
stärkts. Möjligheten att få förnyad rättegång har
introducerats. Åtgärder har vidtagits för att lyfta
förbudet mot radio- och TV-sändningar och utbildning
i andra språk än turkiska. Hävandet av
undantagstillståndet i sydöstra Turkiet har
generellt minskat spänningarna bland befolkningen.
Turkiet har även vidtagit reformer i syfte att
stärka marknadsekonomin. Vad gäller Turkiets
anpassning till det gemensamma regelverket
konstateras att framsteg gjorts på de flesta områden
och särskilt beträffande den del av EU:s regelverk
som tullunionen omfattar. Trots framstegen krävs
dock fortsatta reformer för att uppfylla de
politiska Köpenhamnskriterierna. I praktiken är
genomförandet av reformerna ännu ojämnt.
Motionerna
Motionärerna bakom kommittémotion 2003/04:U286 (c)
yrkande 1 anser att EU fortsättningsvis måste bistå
Turkiet i dess genomförande av interna politiska
reformer. I samma motion (yrkande 6) anförs att
Turkiet kan accepteras som kandidatland först när
landet kan bevisa att de formella krav som EU
ställer också uppfylls i det dagliga livet.
Moderaterna menar i kommittémotion 2003/04:U19 (m)
yrkande 1 att Sverige aktivt bör stödja
reformprocessen i Turkiet med syfte att landet skall
få möjlighet till medlemskapsförhandlingar.
Moderaternas uppfattning är att Turkiet skall
behandlas på samma sätt som länderna i Öst- och
Centraleuropa, där EU bidragit till en demokratisk,
säkerhetsmässig och ekonomisk utveckling. Att stänga
ute Turkiet från den europeiska gemenskapen, anför
motionärerna vidare, skulle försämra
förutsättningarna för en fortsatt reformpolitik i
Turkiet och riskera en vidgad klyfta mellan väst-
och arabvärlden. Sverige måste vara tydligt och
pådrivande för att Turkiet skall bedömas utifrån
egna meriter och på lika villkor som andra
kandidatländer.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar inledningsvis att Turkiet, enligt
kommissionens översynsrapport från november 2003, är
på rätt väg när det gäller att uppfylla de politiska
Köpenhamnskriterierna. Kommissionen påtalar dock att
det återstår mycket att göra, inte minst vad gäller
genomförande av beslutade reformer och nya lagar.
Samma krav skall ställas på Turkiet som på andra
kandidatländer när det gäller respekt för mänskliga
rättigheter, rättstatens principer och
marknadsekonomisk mognad. Köpenhamnskriterierna
måste uppfyllas i sin helhet.
Utskottet menar att Sverige aktivt bör stödja
reformprocessen i Turkiet med syfte att landet skall
få möjlighet till medlemskapsförhandlingar. Under
hösten 2004 kommer en ny genomgång från EU-
kommissionen och beslut skall fattas av Europeiska
rådet om Turkiets status. Det är utskottets
uppfattning att Turkiet skall behandlas på samma
sätt som länderna i Öst- och Centraleuropa, där EU
har bidragit till en demokratisk, säkerhetsmässig
och ekonomisk utveckling. Att stänga ute Turkiet
från den europeiska gemenskapen skulle försämra
förutsättningarna för en fortsatt reformpolitik i
Turkiet. Sverige måste, anser utskottet, vara
tydligt och pådrivande för att Turkiet skall bedömas
utifrån egna meriter och på lika villkor som andra
kandidatländer.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2003/04:U286 (c)
yrkandena 1 och 6 och 2003/04:U19 (m) yrkande 1.
Wider Europe
Motionerna
Motionärerna bakom kommittémotion 2003/04:U14 (m)
yrkande 5 och kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande
2 pekar på att alla länder väster om Ryssland, med
undantag för Moldavien, Ukraina och Vitryssland, har
givits en uttalad möjlighet till medlemskap i den
europeiska unionen. Det är nu dags, anser
Moderaterna, att också ge dessa tre länder
medlemskapsperspektiv för att därmed ge deras folk
framtidshopp om att även de en dag skall få leva i
ett samhälle som garanterar och respekterar
individens grundläggande fri- och rättigheter.
Sverige bör i EU driva denna fråga för att främja en
stadig utveckling mot demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter.
Centerpartiet framhåller i partimotion
2003/04:U220 (c) yrkande 7 att det är av yttersta
vikt att EU tar ett särskilt ansvar för att stärka
en demokratisk utveckling i Vitryssland, Ukraina och
Moldavien. Utvecklingen i framför allt Vitryssland
går för närvarande åt helt fel håll både ekonomiskt,
demokratiskt och säkerhetsmässigt. Sverige bör inom
ramen för sitt arbete i EU uppmärksamma hur
samarbetet med dessa länder fortskrider. Framför
allt bör frågor som demokratisk utveckling,
mänskliga rättigheter, gränsöverskridande
brottslighet, jämställdhet och miljö prioriteras. I
samma motion (yrkande 8) noteras att Europeiska
unionen tillsammans med organisationer och nätverk,
såsom Transparency International och World Movement
for Democracy, kan stödja och hjälpa länderna att
motverka korruption och stödja uppbyggnaden av
ansvarskännande och effektiva demokratiska
institutioner.
Moderaterna menar i kommittémotion 2003/04:U249
(m) yrkande 2 och kommittémotion 2003/04:U19 (m)
yrkande 7 att det är angeläget att skapa ett
frihandelsområde med Ryssland. Därmed kan man
undvika att bygga upp nya skiljelinjer i Europa och
underlätta en snabb och uthållig ekonomisk
utveckling i östligaste delen av Europa. I
kommittémotion 2003/04:U249 (m) yrkande 3 anges att
EU bör sträva efter visumfrihet mellan EU och
Ryssland. Den organiserade brottsligheten som utgör
ett allvarligt problem i Ryssland stoppas inte av
krav på visum. Visumkravet är däremot, framhåller
motionärerna, ett problem för normala ryssar som
dels måste betala ett för den egna hushållsekonomin
ansenligt belopp, dels ansöka om visum i en storstad
där det finns ambassad eller konsulat.
Folkpartiet framhåller i kommittémotion
2003/04:U329 (fp) yrkande 6 att utvecklingen mot
demokrati och marknadsekonomi i Ryssland tagit
avgörande och stora steg framåt. EU:s politik vad
gäller ekonomi och handelspolitik gentemot Ryssland
är dock, menar motionärerna protektionistisk och
präglas för mycket av högtidstalens retoriska flykt
till framtiden och har för litet fokus på konkreta
åtgärder i närtid. Det gäller framför allt att
nedmontera handelshinder av alla slag, inklusive dem
för jordbruksprodukter, stål, enklare kemikalier och
industrivaror. Som ett led i detta arbete bör EU öka
sina ansträngningar att säkra Rysslands medlemskap i
WTO.
Motionären bakom den enskilda motionen
2003/04:U342 (fp) yrkande 2 menar att en stabilare
politisk, social och ekonomisk utveckling i
Kaliningrad är både mål och förutsättning för en
starkare integration i den utveckling som sker i
Östersjöområdet. Kaliningrads strategiska ställning
är viktig för denna utveckling liksom för den
säkerhetspolitiska stabiliteten i södra Östersjön.
Nordiska insatser för att stödja civil verksamhet
kan inte nog understrykas och behövs för att fylla
utrymmet efter den tidigare massiva militära
närvaron i Kaliningrad.
Utskottets överväganden
Utskottet vill framhålla att unionens ansträngningar
att genom utvidgning bidra till att stärka
demokrati, säkerhet och stabilitet samt bättre
marknadsvillkor, ökad tillväxt högre välstånd och en
hållbar utveckling i blivande medlemsländer inte får
stanna vid unionens gränser. Integrationens och
utvecklingens frukter bör även komma EU:s blivande
grannländer i öster till del. Unionens blivande
östgräns får inte bli en fattigdomsgräns eller en
gräns mellan demokratier och auktoritära politiska
system. Nya skiljelinjer i Europa måste undvikas.
Det finns enligt utskottets uppfattning behov av en
aktiv politik gentemot de blivande grannländerna
såväl på multilateral EU-nivå som på bilateral nivå.
Utskottet ser positivt på EU:s European
Neighbourhood Policy gentemot unionens grannar i
Östeuropa, dvs. Moldavien, Ryssland, Ukraina och
Vitryssland, samt staterna söder och öster om
Medelhavet dvs. Algeriet, Egypten, Israel,
Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Palestinska
myndigheten, Syrien och Tunisien.
European Neighbourhood Policy gick tidigare under
benämningen Nya grannlandsinitiativet och Det
utökade Europa, Wider Europe. Utskottet konstaterar
att tyngdpunkten i unionens grannlandspolitik, i sin
nya tappning, tycks ha förskjutits från staterna i
Central- och Östeuropa, till att anta en geografiskt
sett bredare och mindre fokuserad inriktning.
Utskottet vill understryka att det vore olyckligt om
denna tyngdpunktsförskjutning får till följd att
EU:s grannar i Öst- och Centraleuropa framdeles
ägnas mindre engagemang och intresse från unionens
sida.
I slutsatserna från Europeiska rådets möte i
Köpenhamn i december 2002 sägs att genom
utvidgningen kommer förbindelserna med Ryssland att
stärkas. Europeiska unionen vill även stärka
förbindelserna med Ukraina, Moldavien, Vitryssland
och de södra Medelhavsländerna på grundval av en
långsiktig strategi för att främja demokratiska och
ekonomiska reformer, hållbar utveckling och handel,
och den utarbetar nya initiativ i denna riktning.
Europeiska rådet välkomnade kommissionens och
generalsekreterarens/den höge representantens avsikt
att lägga fram förslag i detta syfte.
Kommissionen avlämnade sitt meddelande i mars 2003
under rubriken "Ett utvidgat europeiskt grannskap;
En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i
öster och söder" (KOM 2003 104 slutlig). Häri
behandlades frågan om hur unionens förbindelser med
de grannländer som för närvarande inte har utsikter
till medlemskap i EU kan stärkas. Målet är att
undvika nya skiljelinjer i Europa och att främja
stabilitet och välstånd inom och bortom unionens nya
gränser, vilket underströks vid Europeiska rådets
möte i Köpenhamn i december 2002.
Rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser
antog i juni 2003 slutsatser som sedan även
Europeiska rådet anslöt sig till vid mötet i
Thessaloniki den 20-21 juni. Huvuddragen i
meddelandet under rubriken "På väg mot ett nytt
grannskapsinstrument" (KOM 2003 393 slutlig)
välkomnades och beslut fattades att Europeiska
kommissionen skulle ta fram handlingsplaner för i
första hand Ukraina, Moldavien och de södra
Medelhavsländer med vilka EU har associationsavtal.
Förslaget i det nya meddelandet innebär att man på
kort sikt (2004-2006) skapar nya "Neighbourhood
Programmes", grannskapsprogram. Dessa skulle baseras
på nuvarande program och samtidigt skapa nya
lösningar för genomförande av gränsöverskridande
projekt. Programmen skall bygga på nuvarande
Interregprogram (program inom ramen för
strukturfonderna för samarbete mellan medlemsländer
och grannländer) vid EU:s yttre gränser (och för
Bulgarien och Rumänien - Phare Cross Border Co-
operation-program). På längre sikt (efter 2006)
förutses skapandet av ett nytt grannskapsinstrument
som skall täcka alla de områden som ingår i
existerande samarbetsprogram i gränsregionerna.
Instrumentet skall innehålla en blandning av
gränsöverskridande/gränsnära samarbete och regionalt
samarbete runt gränsområdena för det utvidgade EU.
Utskottet har inhämtat att Sverige stöder
Europeiska kommissionens ansträngningar att
genomföra målen för Wider Europe och underlätta det
gränsnära samarbetet över EU:s nya gränser genom att
bygga vidare på samordningen mellan de olika
instrumenten och förenkla procedurerna för samarbete
över gränserna.
Utskottet vill framhålla att det är av vikt att
unionen ökar sitt engagemang i förhållande till de
blivande grannländerna. När det gäller
Medelhavsområdet finns redan lämpliga instrument i
form av Medelhavssamarbete, Barcelonaprocessen och
MEDA-biståndet. Det saknas dock motsvarande
instrument i förhållande till de nya grannländerna i
öster: Ukraina, Vitryssland och Moldavien. Utskottet
välkomnar att EU har beslutat ta fram
handlingsplaner för i första hand Ukraina och
Moldavien, men vill understryka vikten av att en
liknande handlingsplan också utarbetas för EU:s
relationer till Vitryssland.
Utskottet vill även framhålla att unionens politik
i förhållande till de blivande grannländerna
Ukraina, Vitryssland och Moldavien bör innehålla ett
medlemskapsperspektiv. Enligt unionsfördragets
artikel 49 får varje europeisk stat som respekterar
de grundläggande principer som anges i fördragets
artikel 6.1 ansöka om att bli medlem i unionen.
Inom ramen för unionens östpolitik måste enligt
utskottets uppfattning relationerna med Ryssland
ägnas särskild uppmärksamhet. Utskottet noterar att
det sedan tidigare finns en gemensam strategi för
Ryssland (denna löpte dock ut den 24 juni 2003 men
har förlängts på ettårsbasis av Europeiska rådet i
väntan på avslutningen av regeringskonferensen efter
vilken en ny strategi väntas utarbetas), och ett
partnerskaps- och samarbetsavtal, vilket riksdagen
godkände 1997 (prop. 1996/97:177, bet. 1997/98:UU5,
rskr. 1997/98:1). Arbetet med att uppnå de
målsättningar som partnerskaps- och samarbetsavtalet
anger bl.a. inom områdena politik, ekonomi och
handel hämmas emellertid av bristande ryskt
engagemang och intresse.
Enligt utskottets uppfattning bör en reviderad
strategi utarbetas som i högre grad kan bidra till
att utveckla de politiska och ekonomiska
förbindelserna och bidra till tillväxt, välstånd och
hållbar utveckling och till att befästa demokratin i
Ryssland. En integration av Ryssland i europeiskt
samarbete gagnar säkerheten och stabiliteten i
Europa.
När det gäller unionens långsiktiga förbindelser
med Ryssland är det av särskild betydelse att
utveckla handeln med Ryssland och att landet i högre
grad får tillgång till unionens marknad för sin
export. Det är i ett längre perspektiv ohållbart att
unionen begränsar Rysslands export till unionen
genom antidumpningsåtgärder och andra restriktioner.
En ökad rysk export är ett effektivt bidrag till att
skapa tillväxt i landet och därmed förutsättningar
för högre välstånd och i förlängningen skapa grunder
för en stabil politisk utveckling i landet. Enligt
utskottets uppfattning bör motsvarande motiv vara
för handen för att utveckla relationerna med
Ukraina, Moldavien och Vitryssland.
En övergripande målsättning för EU borde enligt
utskottets mening vara att det skapas ett
frihandelsområde som - med en angiven tidshorisont -
omfattar Ryssland och de nya grannländerna Ukraina,
Vitryssland och Moldavien. För att uppnå denna bör
EU i första hand stödja grannländernas WTO-
anslutningar, som innebär flera viktiga steg mot
anpassning till EU-ländernas lagstiftning. Därefter
kan bilaterala/regionala frihandelsavtal vara ett
sätt att ytterligare fördjupa samarbetet.
Vad gäller Vitryssland vill utskottet understryka
vikten av att EU förmår samarbeta med lokala
myndigheter på lägre nivå. Det är nödvändigt att
redan nu, i väntan på Lukasjenkos efterträdare,
etablera kontakter och samarbetsmönster med
reformvänliga krafter i den vitryska
administrationen i syfte att underlätta övergången
till demokrati, marknadsekonomi och ett framtida
närmare samarbete mellan EU och Vitryssland.
Utskottet noterar vidare att det är fullt möjligt
att bedriva verksamhet i landet genom kontakter med
det civila samhället och den politiska oppositionen.
En central roll kan även enskilda organisationer
från EU:s medlemsländer spela i att upparbeta
kontakter i Vitryssland och bidra med sitt kunnande
om hur det är att verka i ett demokratiskt samhälle
där respekten för de mänskliga rättigheterna
upprätthålls och pressfrihet råder. Det är
väsentligt att kontakter utvecklas både bilateralt
och multilateralt för att stödja de reformvänliga
krafterna som finns i Vitryssland.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande
5, 2003/04:U19 (m) yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220
(c) yrkandena 7 och 8, 2003/04:U249 (m) yrkandena 2
och 3, 2003/04:U329 (fp) yrkande 6 samt 2003/04:U342
(fp) yrkande 2.
**FOOTNOTES**
[1]: Den nordliga dimensionen omfattar det
geografiska området från island i väst till
nordvästra Ryssland i öst, från Barents och Kara
hav i norr till Östersjöns södra kust i syd. Den
nordliga dimensionen stöds av EU samt de sju ND-
partnerländerna, dvs. Estland, Island, Lettland,
Litauen, Norge, Polen och Ryska federationen.
Övriga samarbetsområden
Den gemensamma handelspolitiken
Skrivelsen
Sveriges mål är att värna och utveckla öppna, enkla,
rättvisa och legitima ramvillkor för internationell
handel och investeringar. Detta gynnar såväl
Sveriges export, import och investeringar som
utvecklingsländernas möjligheter att delta i
världshandeln och dra nytta av globaliseringens
fördelar. Sverige verkar för att detta synsätt skall
få genomslag i EU:s gemensamma handelspolitik både i
världshandelsorganisationen, WTO, och i andra forum,
inklusive de bilaterala och regionala
handelsavtalen, så att dessa medel ska samverka till
målen att skapa förutsättningar för tillväxt,
sysselsättning och hållbar utveckling i Sverige, i
övriga EU och i omvärlden.
Motionerna
Fem motioner uppmärksammar handelspolitiska frågor.
Motionärerna bakom partimotion 2003/04:U348 (kd)
yrkande 28 anser att Sverige bör verka för en mer
sammanhållen utvecklings-, handels- och
utrikespolitik inom EU och arbeta för att integrera
rättvisefrågorna inom alla EU:s politikområden. I
motionerna 2003/04:U348 (kd) yrkande 28,
2003/04:U351 (kd) yrkande 1 och 2003/04:U18 (kd)
yrkande 2, krävs att regeringen inom EU arbetar för
att eliminera handelshinder för u-ländernas export
till i-länder, såsom ursprungsregler och gränsskydd
som försvårar handel.
För att åstadkomma handelsliberaliseringar på
jordbruksområdet och en genomgripande reformering av
EU:s jordbrukspolitik menar Moderaterna, i
kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande 6, att
Sverige i EU måste verka för att WTO:s ministermöte
i Hongkong hålls redan före 2004 års utgång.
Utskottets överväganden
Utskottet vill med hänvisning till tidigare
ställningstaganden gjorda av riksdagen, senast i
bet. 2003/04:UU3 och 2003/04:UU12, framhålla att en
fri och öppen handel med överenskomna spelregler är
ett kraftfullt instrument för att åstadkomma
utveckling och sprida ekonomiska framsteg. Det är
ett i högsta grad svenskt intresse att värna om
frihandel och förespråka dess principer. En framsynt
handelspolitik har goda förutsättningar att verka
stödjande för möjligheterna att uppnå målet för
politiken för global utveckling. Det är utskottets
uppfattning att frihandel gynnar ett lands och hela
världens utveckling. Ensidiga
handelsliberaliseringar från olika länders sida kan
befrämja tillväxt och välfärd på lång sikt.
Övergångsvis kan dock problem uppkomma, och det
finns, särskilt på jordbruksområdet, anledning att
uppmärksamma de effekter som kan påverka u-länderna.
Det råder även bred enighet om att friare handel
över nationsgränserna generellt leder till högre
sysselsättning och ökat välstånd. Betydelsen av
utrikeshandel och internationella investeringar för
ekonomisk utveckling är också väl dokumenterad.
Utskottet instämmer i tidigare ställningstaganden
som framhållit att internationell handel, liksom
andra former av samarbete över gränserna, har
positiva effekter för demokrati och mänskliga
rättigheter samt bidrar till att befrämja person-
och kunskapsutbyte mellan länder.
Enligt utskottets mening medför nedmontering av
handelshinder möjligheter till ökad handel mellan i-
länderna och u-länderna, men även mellan u-länderna
själva. Sverige driver därför en långtgående
frihandelsvänlig linje inom EU med syfte att
eliminera handelshinder för u-ländernas export till
i-länder. Utskottet vill starkt markera det
angelägna i att den industrialiserade världen inte
låter tid gå förlorad när det handlar om att
avveckla sina handelshinder och att regeringen
driver denna linje inom EU. Utvecklingsländerna bör
ges möjlighet att gradvis öppna sina marknader
samtidigt som handelshinder elimineras i snabbare
takt vad gäller u-ländernas export till i-
landsmarknaderna. Utskottet anser att det finns
utrymme att föra en generös politik vad gäller
tidsgränser för u-ländernas implementering av avtal
och övergångsregler. Utskottet noterar i detta
sammanhang att utvecklingsländerna inte är en
enhetlig grupp med lika förutsättningar. Många har
en styrka att bygga vidare på, medan andra är svaga
och behöver betydligt större hänsynstaganden och mer
stöd.
Utskottet anser det angeläget att också
handelshindren utvecklingsländerna emellan
uppmärksammas och att ansträngningar görs för att få
utvecklingsländerna att öka handelsutbytet
sinsemellan, bl.a. genom att dessa handelshinder
avvecklas. Ett centralt inslag i svensk politik är
att ge utvecklingsländerna möjlighet att reformera
sin handelspolitik i en takt och i en sådan ordning
att processen ingår som en del i landets
övergripande utvecklingsstrategi. Det finns
anledning att ge u-länder längre övergångsperioder
än i-länder för att införa specifika åtaganden.
Utskottet konstaterar att det av mandatet för WTO-
förhandlingarna, som antogs i Doha hösten 2001,
framgår att utvecklingsländernas marknadstillträde,
särskilt till i-ländernas marknader, skall öka och
att interna handelsstörande stöd skall reduceras
samt att alla former av exportstöd skall fasas ut.
Avsikten med mandatet är främst att åstadkomma öppna
och rättvisa spelregler för världshandeln på
jordbruksområdet med u-ländernas intressen i
centrum. Denna politik har utskottets stöd.
Utskottet noterar vidare att Kommerskollegium
nyligen kommit med en rapport om konsekvenserna för
u-länderna av WTO-avtalen, som gjorts på uppdrag av
regeringen efter en beställning av riksdagens
näringsutskott (bet. 2002/03:NU5, rskr.
2002/03:127).
Utskottet har senast i betänkande 2003/04:UU3 och
2003/04:UU12, framhållit att det, mot bakgrund av
sammanbrottet vid ministermötet i Cancún, är
centralt att snarast möjligt återuppta
Dohaförhandlingarna. Vidare har utskottet framhållit
att det kan ske på basis av det utkast till
ministerdeklaration som förelåg i Cancún. Enligt vad
utskottet kunnat inhämta har regeringen verkat för
att förhandlingarna snarast skall återupptas. Ett av
skälen är att det ligger i u-ländernas intresse att
målsättningen för utvecklingsdagordningen från Doha
kan uppnås.
I enlighet med ministeruttalandet vid WTO-mötet i
Cancún hölls ett möte i WTO:s allmänna råd i
december 2003. Vid mötet konstaterades att tilltron
till det multilaterala handelssystemet var utbredd
men att det saknades nödvändig politisk vilja och
flexibilitet för att kunna överbrygga sakliga
skillnader och återuppta förhandlingarna. I januari
2004 tog Förenta staternas chefsförhandlare Robert
Zoellick ett initiativ genom att sända ett brev till
samtliga WTO-medlemmar med uppmaningen att återuppta
Dohaförhandlingarna. Brevet innehöll också ett
förslag om att hålla nästa ministermöte i Hongkong
redan år 2004. Utskottet anser att USA:s engagemang
för förhandlingarna är positivt och kan bidra till
ny energi kring Dohaförhandlingarna. Ett
ställningstagande i frågan om en ministerkonferens i
Hongkong år 2004 har dock skjutits upp till
halvårsskiftet 2004.
Det framgår av ministerdeklarationen från Doha att
en liberalisering av handeln på jordbruksområdet är
en fundamental del av det åtagande alla WTO-
medlemmar har gjort. En minskning av exportstöden är
en central del av dessa förhandlingar. Regeringen
har verkat för en snabb utfasning av
exportsubventionerna, vilket framförts såväl inom
som utanför EU-kretsen. Detta är en fråga av
särskild vikt för u-länderna.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2003/04:U18 (kd) yrkande
2, 2003/04:U19 (m) yrkande 6, 2003/04:U348 (kd)
yrkande 28 samt 2003/04:U351 (kd) yrkande 1.
Sysselsättning och socialpolitik
Skrivelsen
Sysselsättning ligger sedan mitten av 1990-talet
högt upp på EU:s dagordning. Syftet med samarbetet
är att "främja en anpassningsbar arbetskraft och en
arbetsmarknad mottaglig för ekonomiska
förändringar".
Vid toppmötet i Lissabon 2000 antog EU den s.k.
Lissabonstrategin med målet att, genom nära
samverkan mellan ekonomisk politik,
sysselsättningspolitik och socialpolitik, stärka
unionens konkurrenskraft och stimulera till arbete
och hållbar tillväxt. EU enades även om att
medlemsstaterna ska sträva mot full sysselsättning,
och i denna strävan bidra till att nå följande
genomsnittliga delmål i EU: Den totala syssel-
sättningsgraden skall vara 67 % 2005, och 70 % 2010.
Sysselsättningsgraden för kvinnor skall vara 57 %
2005, och 60 % 2010. Sysselsättningsgraden för äldre
(55-64 år) skall vara 50 % 2010.
Den arbetsform som används för att bedriva
samarbetet och samordna medlemsstaternas
sysselsättningspolitik mot gemensamma mål är den
"öppna samordningsmetoden". På
sysselsättningsområdet används den öppna
samordningsmetoden enligt artikel 125 i fördraget.
Sociala dialogen och goda relationer mellan
arbetsmarknadens parter står i centrum för den
europeiska sociala modellen. Europeiska rådet,
arbetsmarknadens parter och kommissionen har
upprepade gånger betonat vikten av social dialog på
alla nivåer för att främja modernisering och
förändringar såväl inom unionen som i de nya
medlemsstaterna. Kommissionen utvecklade i sitt
meddelande (KOM (2002) 341 slutlig) synpunkter på
den sociala dialogens framtid, både som nyckelfaktor
för bättre styrelseformer i en utvidgad union och
som en drivkraft för ekonomiska och sociala
reformer. I juli 2002 lade kommissionen fram ett
förslag till rådsbeslut som innebär att Ständiga
sysselsättningskommittén skall ersättas med ett
socialt trepartstoppmöte för tillväxt och
sysselsättning. Den 6 mars fattade rådet beslut om
inrättande av ett socialt trepartstoppmöte för
tillväxt och sysselsättning. Toppmötet, som skall
sammanträda minst en gång om året, skall fungera som
samrådsorgan mellan rådet, kommissionen och arbets-
marknadens parter. Det skall ge arbetsmarknadens
parter på europeisk nivå möjlighet att inom ramen
för den sociala dialogen bidra till de olika delarna
av den strategi som inleddes vid Europeiska rådets
möte i Lissabon.
År 2000 inrättades Kommittén för social trygghet
(se avsnitt 13.5.2 i skrivelsen för år 2000).
Kommittén har till uppgift att främja samarbetet på
det sociala trygghetsområdet på europeisk nivå genom
utbyte av information och erfarenheter mellan
medlemsstaterna. Arbetet har under 2003
huvudsakligen inriktats på frågor om pensioner och
social sammanhållning.
Motionerna
Flera motioner innehåller förslag i syfte att
stimulera sysselsättningen inom unionen.
Enligt Moderaternas motion 2003/04:U19 (m) yrkande
11 bör Sverige utnyttja möjligheterna till undantag
som EU:s s.k. arbetstidsdirektiv medger. Enligt
motionärerna är det ett direktiv som kan få
konsekvenser för hela samhällsekonomin om regeringen
inte utnyttjar de möjligheter till undantag och
avvikelser som direktivet medger. Moderaterna har
därför i Europaparlamentet röstat emot det s.k.
arbetstidsdirektivet med bestämmelser om bl.a.
dygnsvila, begränsning av veckoarbetstiden och
nattarbete.
Vidare anser Moderaterna, i motion 2003/04:U19 (m)
yrkande 12, att fri rörlighet för tjänster och i
princip fri etableringsrätt måste garanteras.
Moderaterna anser att tjänstesektorn i i Sverige och
i EU måste utvecklas. Därför bör fri rörlighet för
tjänster och i princip fri etableringsrätt
garanteras. Regeringen uppmanas att aktivt stödja
arbetet med det sk. Tjänstedirektivet.
I kommittémotion 2003/04:U18 (kd) yrkande 10
föreslås ett införande av jobbguider i Sverige i
syfte att förbättra tillvaratagandet av invandrares
kompetens. Kristdemokraterna påpekar i sin motion
att invandrare i dag har svårt att snabbt komma in
på arbetsmarknaden trots att många är högutbildade.
Det är därför oerhört angeläget att
kunskapsvalideringen förbättras så att exempelvis
invandrare med akademisk utbildning snabbt kan komma
in på arbetsmarknaden. För många med
invandrarbakgrund krävs det ibland specifika
åtgärder eftersom många saknar ett socialt nätverk,
kontakter och erfarenhet av att söka arbete i
Sverige. Kristdemokraterna vill införa så kallade
jobbguider för invandrare som är nya på den svenska
arbetsmarknaden.
Kristdemokraterna önskar i kommittémotion
2003/04:U18 (kd) yrkande 11 främja en effektivare
återintegrering på arbetsmarknaden för
långtidssjukskrivna. Kristdemokraterna menar att
Sverige fortfarande har långt kvar för att uppfylla
kommissionens rekommendationer på området.
På det sociala samarbetsområdet lyfter motionerna
2002/03:U235 (fp) yrkande 2 och 2003/04:U276 (fp)
yrkande 2 fram kravet att Sverige bör verka för att
kvinnors rätt till fri abort främjas inom EU och
blir ett nytt krav för ansökarländerna.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet slår fast att den för
Sverige alltför låga sysselsättningen och den höga
arbetslösheten är några av de största problemen som
Sverige har att ta sig an. Den svenska regeringens
övergripande mål är att uppnå full sysselsättning. I
denna strävan ingår som två väsentliga komponenter
dels att halvera ohälsotalet, dels att öka
invandrares integrering på den svenska
arbetsmarknaden.
Utskottet pekar vidare på kommissionens utkast
till gemensam rapport om sysselsättning (KOM (2004)
24 slutlig) som innehåller en första bedömning av
medlemsstaternas genomförande av den nya
sysselsättningsstrategin. Kommissionen konstaterar
att arbetsmarknadsläget innebär en stor utmaning för
att uppnå Lissabonstrategins mål. Sysselsättningen
inom EU slutade att öka i början av 2003 och
förväntas bara öka långsamt 2004-2005.
Arbetslösheten inom EU har successivt ökat till
8,1 % 2003. När det gäller Lissabonmålet om en total
sysselsättningsintensitet på 70 % senast 2010 har
det inte gjorts några framsteg, och med en
sysselsättningsintensitet på 64,3 % står det nu
klart att EU inte kommer att uppnå det delmål på 67
% som fastställdes för 2005. Fyra medlemsländer,
bl.a. Sverige, ligger dock redan över målet om minst
70 % sysselsättning 2010. Sysselsättningen bland
kvinnor i EU ökade 2002 (55,6 %), och möjligheten
finns fortfarande att delmålet för 2005 (57 %) kan
komma att uppnås. Huruvida målet för 2010 kommer att
nås beror på hur sysselsättningen bland äldre
personer utvecklas. Även om sysselsättningen bland
äldre arbetstagare har ökat till drygt 40 % under
2002 ligger man ännu långt från målet på 50 % till
2010.
Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i EU
för kvinnor och äldre (55-64 år) samt en av de
lägsta nivåerna för långtidsarbetslöshet. Rapporten
anger att Sveriges framtida utmaningar ligger i att
fortsätta arbeta för att få in invandrare på
arbetsmarknaden, halvera antalet sjukdagar till 2008
och att fortsätta minska marginaleffekterna av
skatte- och bidragssystemen för att öka
drivkrafterna till arbete.
Europeiska rådet höll den 25 och 26 mars 2004 sitt
årliga möte om Lissabonstrategin och den ekonomiska,
sociala och miljörelaterade situationen i unionen.
Vid mötet, som hölls i Bryssel, konstaterades att
det krävs stark ekonomisk tillväxt och skapande av
arbetstillfällen tillsammans med en hög grad av
social sammanhållning och miljöskydd för att
tillgodose förväntningarna hos Europas befolkning om
högre levnadsstandard och bättre livskvalitet. Det
fastställdes att de viktigaste politiska frågorna
som leder till ökad tillväxt och sysselsättning
måste prioriteras. Mötet inriktades därför på två
frågor, nämligen hållbar tillväxt och fler och
bättre arbetstillfällen. Man gav också uttryck för
att ökad sysselsättningsgrad är av avgörande
betydelse för bl.a. ekonomisk tillväxt. Rådet
betonade att medlemsstaterna måste förnya sitt
åtagande att uppnå Lissabonmålen för sysselsättning.
Europeiska rådet uppmanade kommissionen att inrätta
en ny högnivågrupp under ledning av Wim Kok för att
genomföra en oberoende översyn av hur Lissabonmålen
kan uppfyllas på bästa sätt i synnerhet mot bakgrund
av utvidgningen. Rapporten skall läggas fram för
kommissionen senast den 1 november 2004.
Att öka de utlandsföddas inträde på arbetsmarknaden
är en central uppgift för arbetsmarknadspolitiken.
Det är av stor betydelse att ta till vara allas
vilja att arbeta och att motverka all
diskriminering. Det är också en viktig del av de
särskilda sysselsättningsriktlinjerna. Alla skall ha
samma rätt och möjlighet att försörja sig med eget
arbete. Detta är också viktigt för att skapa en
integrerad arbetsmarknad för alla. Utskottet har i
budgetbetänkande 2003/04:AU1 redogjort för en del av
de insatser som pågår för att integrera invandrare
på arbetsmarknaden och hänvisar därför i detta
yttrande till den sammanställningen. Här kan dock
nämnas att utskottet pekat på behovet av
tillräckliga personalresurser vid
arbetsförmedlingarna i de mest utsatta
storstadsområdena, försöksverksamheten med
arbetsplatsintroduktion för vissa invandrare och den
särskilda satsningen på bristyrkesutbildning för
redan anställda där ett särskilt mål satts upp för
personer med utländsk högskoleutbildning.
Utskottet pekar på att det finns flera pågående
kommittéarbeten på diskriminerings- och
integrationsområdet. Diskrimineringskommittén har
ett omfattande utredningsuppdrag att bl.a. överväga
en gemensam lagstiftning mot diskriminering som
omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder
och samhällsområden och överväga om regler om aktiva
åtgärder bör införas i arbetslivet för andra
diskrimineringsgrunder än kön och etnisk
tillhörighet. En annan utredning på området är den
om strukturell diskriminering. I uppdraget ingår
bl.a. att föreslå åtgärder för att motverka
strukturell diskriminering på grund av etnisk eller
religiös tillhörighet och att föreslå åtgärder för
att fylla luckor i kunskapen om strukturell
diskriminering på dessa grunder. Regeringen har
också föreslagit en ny utredning om diskriminering,
integration och makt.
Integrationsverket har i rapporten Integration
2003 presenterat en rad, som utskottet finner,
intressanta men även alarmerande uppgifter om
integrationen bl.a. på den svenska arbetsmarknaden.
Så länge Integrationsverket har kunnat följa
statistiken har utrikes födda lägre sysselsättning
än de som är födda i Sverige.
Integrationsverket har konstaterat att det sker en
hög utvandring av utrikes födda med hög utbildning,
vilket innebär att den svenska arbetsmarknaden
förlorar välutbildad arbetskraft. Den risk för
förlust av kompetens som detta innebär förstärks av
att återinvandringen tillbaka till Sverige är
betydligt lägre bland utrikes födda än bland inrikes
födda.
Utskottet pekar också på att Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) nyligen
har presenterat en rapport (2004:5) om praktik som
åtgärd för invandrares integration och socialisation
i arbetslivet. Slutsatsen i rapporten är att de som
anordnar praktik för nyanlända invandrare kan ha
ganska olika föreställningar om vad praktiken har
för syfte. Praktiken står inte alltid i relation
till den enskildes tidigare yrkeserfarenheter. Det
kan finnas en risk att praktiken leder till en
"inlåsning" i okvalificerade arbetsuppgifter och
bidrar till en framtida etnisk delning av
arbetsmarknaden.
Utskottet understryker att frågan om hur väl
integrationen på arbetsmarknaden lyckas får en
avgörande betydelse för Sveriges möjligheter till
framgång när det gäller att öka tillväxten och att
uppnå målet om 80 % reguljär sysselsättningsgrad
2004.
I betänkande 2003/04:AU1 behandlades liknande
yrkanden som de som återfinns i motion U18 yrkande
10 om att ta till vara invandrares kompetens och att
införa jobbguider. AMS arbetar aktivt med
integrationsfrågorna och genomför flera satsningar
på området. Arbetsmarknadsutskottet anser att det
inte finns anledning att föreslå några ytterligare
åtgärder med anledning av motionen, varför motion
U18 yrkande 10 bör avstyrkas.
Arbetsmarknadsutskottet ser, trots att utvecklingen
har vänt och att antalet sjukskrivningar nu minskar,
med oro på de fortsatt höga sjukskrivningssiffrorna.
Riksförsäkringsverket (RFV) konstaterade den 19 mars
2004 att ohälsotalet - som är ett mått på de samlade
utbetalningarna för sjukpenning, sjuk- och
aktivitetsersättning samt rehabiliteringsersättning
- inte ökar för första gången på mycket lång tid.
Enligt utskottets mening måste sjukfrånvaron
fortsätta att bringas ned både för att minska den
enskildes lidande och för att minska samhällets
kostnader genom att ge fler chansen att försörja sig
genom eget arbete. För långsiktigt hög
sysselsättning måste utvecklingen av sjukfrånvaron
minskas ytterligare. Utskottet vill särskilt
framhålla att det är arbetsplatsen och parterna som
måste stå i fokus för arbetet med ett hållbart
arbetsliv. Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar
än i dag för att integrera det förebyggande och
rehabiliterande arbetet i verksamheten. Utskottet
understryker vikten av att kvinnornas situation
särskilt uppmärksammas i arbetet mot ohälsan.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i uppfattningen
i motion U18 att det höga ohälsotalet är
oacceptabelt och att man skall främja
återintegrering på arbetsmarknaden för
långtidssjukskrivna. Utskottet redovisade i
betänkande 2003/04:AU1 pågående åtgärder som
tillsammans skall bidra till ökad hälsa i
arbetslivet.
Arbetsmarknadsutskottet ser positivt på det
omfattande arbete som regeringen bedriver inom ramen
för strategin för ökad hälsa i arbetslivet och det
s.k. elvapunktsprogrammet. Tillsammans med de
ytterligare åtgärder som redovisats här bör
ohälsotalet kunna pressas ned mot målet om att
halvera antalet sjukdagar till år 2008. Med
hänvisning till vad som ovan anförts är utskottet
inte i nuläget berett att ställa sig bakom förslaget
i motion U18 yrkande 11.
Genomförandet av arbetstidsdirektivet i svensk rätt
har varit föremål för diskussion under mycket lång
tid. Frågan om lagstiftningen på arbetstidsområdet
är mycket komplicerad, bl.a. eftersom man på stora
delar av arbetsmarknaden reglerat arbetstiden genom
kollektivavtal. På så sätt har parterna kunnat göra
nödvändiga anpassningar till branschen m.m.
Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att 1993
års arbetstidsdirektiv i fråga om undantag har en
hänvisning till ramdirektivet 89/391 om åtgärder för
att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet
och hälsa i arbetet. Denna hänvisning finns kvar,
vilket innebär att vissa sektorer fortfarande är
undantagna från arbetstidsdirektivets regler.
Flera utredningar har lämnat betänkanden på
området. EG-domstolen har dessutom bidragit till
rättsutvecklingen genom sin dömande verksamhet.
Förutsättningarna har ändrats för både
arbetsmarknadens parter och lagstiftaren. Därtill
har kommissionen aktivt drivit vissa frågor avseende
det svenska införlivandet på området och i somras
avgett det ovannämnda motiverade yttrandet.
Utskottet konstaterar att arbetstidsfrågan är
komplex och har starka parts- och branschintressen.
Regeringen har aviserat att en proposition på
arbetstidens område skall lämnas till riksdagen
senare i vår. Utskottet anser att denna proposition
bör avvaktas. Motionsyrkandet bör därför avstyrkas.
Till yttrandet finns fogat två avvikande meningar av
(m, fp, kd) och (m).
Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis uttrycka
tillfredsställelse över att Lissabonprocessen och
dess genomförande, samt sysselsättningssamarbetet är
bland de högst prioriterade frågorna i regeringens
EU-politik. Utskottet ser positivt på målsättningen
att EU skall bli världens mest dynamiska och
konkurrenskraftiga ekonomi till år 2010 där strävan
efter full sysselsättning är en central komponent.
Det är utskottets uppfattning att Lissabonstrategin
i kombination med de andra ekonomisk-politiska
processerna, Cardiffprocessen och
sysselsättningsstrategin (Luxemburgprocessen), utgör
viktiga verktyg för att modernisera den europeiska
ekonomin. Dessutom kommer Lissabonstrategin att
utgöra ett värdefullt redskap för att integrera de
nya medlemsländerna i det europeiska ekonomiska
samarbetet.
Utskottet vill särskilt framhålla
Lissabonstrategins ambitiösa målsättningar och ser
positivt på att Sverige kunnat uppnå överlag höga
betyg i EU-kommissionens jämförelser över hur långt
medlemsländerna har kommit i arbetet för att nå
strategins ambitiösa mål. För att nå målet att till
år 2010 vara världens mest konkurrenskraftiga,
dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi, med
möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler
och bättre arbetstillfällen och en högre grad av
social sammanhållning krävs dock en betydligt större
politisk vilja. Utskottet vill vidare framhålla att
Sveriges tillväxt är god och har legat över
genomsnittet för EU:s medlemsländer. I fråga om
incitamenten att arbeta kan nämnas att regeringen i
Sveriges handlingsplan för sysselsättning 2003
redovisar att de genomsnittliga marginaleffekterna
har sänkts betydligt sedan 1997. Målet inom EU:s
sysselsättningsstrategi är att man mot bakgrund av
de nationella omständigheterna senast 2010 skall ha
åstadkommit en betydande sänkning av höga effektiva
marginalskatter och när så är befogat av
skattetrycket på lågavlönad arbetskraft.
Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993
fastslogs villkoren för EU-medlemskap, de s.k.
Köpenhamnskriterierna. Kriterierna är av politisk,
ekonomisk respektive administrativ karaktär.
De politiska kriterierna innebär att ett
kandidatland, för att kunna bli medlem, skall
uppvisa stabila institutioner som garanterar
demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och
respekt för och skydd av minoriteter. De ekonomiska
kriterierna innebär att landet, för att kunna bli
medlem, skall vara en fungerande marknadsekonomi
samt ha förmåga att hantera den konkurrens och de
marknadskrafter som uppträder på unionens inre
marknad. De administrativa kriterierna innebär att
landet, för att kunna bli medlem, skall ha förmåga
att fullgöra de skyldigheter som följer av
medlemskap i EU. Kriterierna avser ländernas förmåga
att överta och efterleva EU:s regelverk, vilket till
stor del är beroende av deras administrativa förmåga
och nivån på deras rättsväsende.
Utskottet menar att Sverige i internationella
sammanhang måste fortsätta att verka för att frågan
om kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och
rättigheter har ett starkt skydd och utskottet
vidhåller tidigare ställningstaganden, framförda i
betänkandena 2003/04:UU3 och 2003/04:UU9, att alla
kvinnor skall ha rätt till fri och säker abort. Att
däremot verka för att fri abort införs bland
kriterierna i de s.k. Köpenhamnskriterierna kan dock
förefalla mindre ändamålsenligt.
Mot bakgrund av arbetsmarknadsutskottets yttrande
och med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2002/03:U235 (fp)
yrkande 2, 2003/04:U276 (fp) yrkande 2, 2003/04:U18
(kd) yrkandena 10 och 11 samt 2003/04:U19 (m)
yrkandena 11 och 12.
Jordbruk, fiske och miljö
Skrivelsen
Under 2003 har arbetet, liksom föregående år,
präglats av reformen av den gemensamma
jordbrukspolitiken. Den 26 juni nådde jordbruks-
ministrarna en politisk överenskommelse och den 29
september fattades formellt beslut. Under hösten har
förhandlingar om en fortsatt reformering påbörjats;
marknadsordningarna för tobak, olivolja, bomull och
humle skall reformeras i samma anda som de sektorer
som ingick i juniöverenskommelsen. Dessutom har
diskussioner påbörjats om en reform av mark-
nadsordningen för socker. I oktober höll
kommissionen en konferens om landsbygdsutveckling
fr.o.m. 2007 och i slutet av året lämnade Sverige
till kommissionen en halvtidsöversyn av det
nuvarande miljö- och landsbygdsprogrammet.
Förenkling av regelverket för miljö- och
landsbygdsutvecklingsprogrammet, märkning av vin,
handelsavtal med tredjeland om vin och en
handlingsplan för ekologiskt jordbruk har också
varit aktuella frågor under året. Inom området
djurskydd och djurhälsa har rådet under året, i
vissa fall efter mycket långa förhandlingar, antagit
bestämmelser om bl.a. fodertillsatser, bekämpning av
mul- och klövsjuka, bekämpning och kontroll av
zoonoser samt märkningssystem för identifiering och
registrering av får och get.
Den gemensamma fiskeripolitiken är helt
harmoniserad. Målet för politiken är att säkerställa
att levande akvatiska resurser utnyttjas på ett
hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt
hänseende. Bestämmelserna omfattar fiskerinäringens
alla aspekter, bl.a. regler för fiskets bedrivande,
kvoter, kontrollåtgärder och att marknadsordningen
för fisket tillämpar gemensamma saluföringsformer,
skapar ett system för prisstöd samt ordning för
handeln med tredje land. Genom fiskefonden främjas
även en omstrukturering och utveckling av näringens
alla sektorer, såsom yrkesfisket,
fiskförädlingsindustrin och vattenbruket.
EU:s miljöpolitik skall bidra till att bevara,
skydda och förbättra miljön, skydda människors liv
och hälsa, utnyttja naturresurserna varsamt och
rationellt samt främja åtgärder på internationell
nivå. Hållbar utveckling är, sedan
Amsterdamfördraget trädde i kraft 1999, ett
övergripande mål för alla politikområden i EU.
Ytterligare steg för att utveckla de grundläggande
principerna för skyddet av miljö har tagits under
året. Rådet lyckades förstärka miljödimensionen i
Lissabonprocessen och de miljörelaterade
strukturella indikatorerna. På klimatområdet befäste
unionen sin pådrivande roll i det fortsatta arbetet
inom klimatkonventionen och arbetade vidare med ett
flertal frågor i syfte att genomföra EU:s åtaganden
enligt Kyotoprotokollet, bl.a. antogs direktivet om
handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Rådet
har beslutat om gemensamma ståndpunkter om bl.a. ett
direktiv om ansvar för att förebygga och avhjälpa
miljöskador. Direktiv om buller- och avgaskrav för
fritidsbåtar samt avgaskrav för arbetsmaskiner har
antagits. Rådet har även antagit slutsatser om EU:s
strategi för den marina miljön, utsläpp från havs-
gående fartyg och en integrerad produktpolitik
(IPP). Under hösten startade förhandlingarna om ett
omfattande förslag om ny kemikalielagstiftning.
Motionerna
Miljöpolitiska frågeställningar diskuteras i ett
flertal motioner.
I motion 2002/03:U326 (c) yrkande 10 framförs
förslag om hur EU:s inre miljöarbete skulle kunna
bidra till en radikalt förbättrad miljösituation i
Europa. En gemensam miljöpolitik bör vara EU:s nästa
stora projekt och målet för en sådan politik bör
vara att ambitionsnivån i EU:s inre miljöarbete
måste stärkas. EU bör främja en gradvis omställning
till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Centerpartiet anser, enligt motion 2002/03:MJ428
(c) yrkande 50, att miljöområdet utgör ett område
där ökad överstatlighet är nödvändig. En ökad
överstatlighet på miljöområdet är speciellt viktig
om EU skall kunna agera som en stark kraft på den
internationella miljöscenen. Samtidigt som det
behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det
viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna
gå längre i miljöarbetet om det finns klara motiv
för detta.
Miljöpartiet anser, i motion 2002/03:U324 (mp)
yrkande 17, att den s.k. miljögarantin i artikel 95
i EG-fördraget behöver stärkas och att regeringen
aktivt bör arbeta för detta.
Kristdemokraterna framför i motion 2003/04:U18
(kd) yrkande 5 förslag om att medlemsländerna inom
EU skall införa miljöskatter. För att skapa ett
grönare Europa måste marknadsmekanismerna göras mer
miljövänliga och miljöskatter införas på EU-nivå
samtidigt som användningen av hållbara bränslen för
transport- och energisektorn stimuleras genom
långsiktiga skattelättnader. Miljöskatt bör även
införas på flygbränsle.
Den nya kemikaliestrategin, REACH, tas upp i
Kristdemokraternas motion 2003/04:U18 (kd) yrkande
4. Det är viktigt, menar Kristdemokraterna, att
arbetet fortskrider utan alltför stora fördröjningar
och att förslaget blir så innehållsrikt som möjligt.
Det är viktigt att Sverige är drivande i det
fortsatta arbetet och motverkar en urholkning av
regelverket.
Utskottets överväganden
Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att
frågor med liknande innebörd som nu aktuella
motionsyrkanden nyligen har behandlats av miljö- och
jordbruksutskottet i de av riksdagen godkända
betänkandena 2003/04:MJU8 och 2003/04:MJU10, till
vilka hänvisas.
Utskottet konstaterar, i likhet med miljö- och
jordbruksutskottet, att miljöpolitiken inom unionen
har stor betydelse inte bara för Sveriges miljö utan
även för det svenska agerandet internationellt.
Betydelsen av samverkan i olika ländergrupperingar
ökar i internationella sammanhang. Tillsammans med
övriga EU-länder kan Sverige driva på det globala
och regionala miljöarbetet. Inom internationella
miljökonventioner är EU:s agerande av stor vikt.
Genom samordning kan EU bli en stark aktör i
förhandlingarna. Ett tydligt exempel är
klimatkonventionen och Kyotoprotokollet där EU:s
agerande har varit avgörande. Vidare bör
uppmärksammas att det vid världstoppmötet i
Johannesburg år 2002 beslutades att ett
internationellt tioårigt ramverk av program för
hållbar konsumtion och produktion skall utvecklas.
Utskottet utgår, liksom miljö- och
jordbruksutskottet, från att Sverige fortsätter att
vara pådrivande för att EU skall ta en ledande roll
i utvecklandet och genomförandet av ramverket.
Miljö- och jordbruksutskottet (bet. 2003/04:MJU8, s.
15) anförde att stöd för renare produktion,
kapacitetsuppbyggnad och teknikutbyte med
utvecklingsländer och övergångsekonomier bör
prioriteras. Dessutom bör förutsättningar skapas och
hinder undanröjas i de internationella
handelsregelverken avseende miljöprodukter och
miljömärkning.
Utskottet har i betänkande 2003/04:UU3 lyft fram
sambanden mellan fattigdomsbekämpning och hållbar
utveckling. Att bekämpa fattigdom är nödvändigt för
att uppnå en hållbar utveckling, inte minst för de
minst utvecklade länderna. En betydande samsyn råder
i dag om att kampen mot fattigdomen är en gemensam
internationell utmaning. EG tillsammans med
medlemsstaterna är för närvarande världens största
finansiär av utvecklingssamarbete.
Flera rättsakter på miljöområdet är
minimidirektiv. Utskottet kan konstatera att
minimidirektiv innebär att medlemsstaterna har
möjlighet att anta strängare regler än de som anges
i direktiven. Eftersom flertalet rättsakter på
miljöområdet är minimidirektiv finns det möjligheter
till mer långtgående åtgärder i enskilda
medlemsländer. Sådana åtgärder måste utformas i
enlighet med de principer och den praxis som gäller
inom EU. Därutöver kan medlemsländerna med
ekonomiska och marknadsmässiga styrmedel främja
produkter som är miljömässigt bättre än EU:s
minimikrav. I de fall en rättsakt kräver en
fullständig harmonisering på ett område innebär det
i princip att den gemensamma kravnivå som föreskrivs
måste genomföras i alla medlemsstater. Den rättsliga
grunden för detta slag av direktiv är artiklarna 94
och 95 i EG-fördraget som syftar till upprättandet
av den inre marknaden med dess krav på fri rörlighet
för varor och tjänster. I artikel 95 i EG-fördraget
finns den s.k. miljögarantin som under vissa
förutsättningar ger en medlemsstat möjlighet att
behålla eller införa strängare regler än de som
angetts i ett direktiv. Om nya regler skall införas
gäller att de nationella reglerna skall vara
grundade på nya vetenskapliga belägg. De skall vara
nödvändiga för att lösa ett problem som är specifikt
för medlemsstaten i fråga och som har uppkommit
efter beslutet om harmonisering. Utskottet kan, som
miljö- och jordbruksutskottet gjorde i nämnda
betänkande, anse att dessa begränsningar ställer
stora krav på ett enskilt lands grundarbete för att
driva på arbetet inom EU, t.ex. på det av Sverige
prioriterade kemikalieområdet.
Utskottet menar att ett av de viktigaste syftena
med förslaget till ny gemensam kemikalielagstiftning
för EU (REACH) är att ta fram den kunskap som i dag
saknas om egenskaper och risker med kemikalierna.
Enligt utskottets mening utgör de föreslagna
reglerna sammantaget en förbättring jämfört med vad
som gäller i dag, även om ytterligare ansträngningar
kan göras för att uppnå en så fullödig
kemikalielagstiftning som möjligt. Utskottet
förutsätter att regeringen agerar i syfte att uppnå
sådana förbättringar av de föreslagna reglerna.
Utskottet vill, precis som i betänkande
2003/04:MJU8 (s. 12), framhålla att det är angeläget
att regeringen - inom ramen för regeringskonferensen
om EU:s framtida konstitutionella fördrag -
fortsätter att verka aktivt för förbättringar i
fördraget när det gäller tillämpningen av
försiktighetsprincipen och en introduktion i
fördraget av den s.k. substitutionsprincipen. Dessa
principer bör beaktas vid harmonisering och vid
tillämpning av harmoniserade bestämmelser. Det
sistnämnda avser särskilt den s.k. miljögarantin.
Bestämmelserna i fördraget får inte leda till att
medlemsstaterna måste sänka sina miljökrav.
Vidare har miljö- och jordbruksutskottet i annat
sammanhang bl.a. konstaterat att Sverige genom
medlemskapet i EU sedan 1995 är bundet av den
rättsordning som gäller för Europeiska gemenskapen.
EG:s direktiv kan kräva en fullständig harmonisering
av medlemsstaternas nationella regler men kan också
ange endast de minimikrav som måste garanteras (s.k.
minimidirektiv). Att rättsakten kräver en
fullständig harmonisering på ett område innebär i
princip att den gemensamma kravnivå som föreskrivs
måste genomföras i alla medlemsstater. Miljö- och
jordbruksutskottet har framhållit därvid att det är
svårt att bedöma hur långt miljögarantin i praktiken
sträcker sig, då någon praxis ännu inte vuxit fram,
och att förslagen om miljöbestämmelserna i
konventets tredje del i huvudsak överensstämmer med
bestämmelserna i nuvarande fördrag. Vidare betonades
betydelsen av att enskilda länder är pådrivande och
goda föredömen. I betänkande 2003/04:MJU8 (s. 12)
instämnde miljö- och jordbruksutskottet i
uppfattningen att Sverige bör utnyttja den s.k.
miljögarantin i artikel 95 i EG-fördraget när
förutsättningarna för att införa strängare
nationella åtgärder anses vara för handen i syfte
att försöka flytta fram EU:s positioner när det
gäller miljöanpassning av kemikalieanvändning.
Utskottet kan dela den av miljö- och
jordbruksutskottet framförda uppfattningen (bet.
2003/04:MJU8, s. 37) att Sverige bör verka för att
miniminivåer för miljörelaterade skatter införs på
EU-nivå inom fler områden samt att miniminivåerna
sätts till lämpliga nivåer. Miljö- och
jordbruksutskottet anförde:
I energiskattedirektivet införs
minimiskattenivåer för kol, naturgas och el samt
höjda miniminivåer för oljor. De fastlagda
nivåerna är dock låga och Sverige bör verka för
höjda minimiskattenivåer på fossila bränslen.
Energiskattedirektivet ger medlemsstaterna
möjlighet att beskatta bränsle för yrkesmässigt
flyg och sjöfart nationellt och via bilaterala
avtal mellan medlemsstater inom EU. Sverige bör
undersöka möjligheterna att införa en sådan
beskattning. Om det är möjligt att införa någon
form av beskattning av flyg- och sjöfartsbränslen
och om detta kan leda till minskad miljöpåverkan
bör införandet av en sådan skatt kunna övervägas.
Sverige bör i detta sammanhang verka för att EU
internationellt driver att särskilda åtgärder
vidtas för att minska utsläpp av växthusgaser
från luftfarten och sjöfarten, såsom anges i det
sjätte miljöhandlingsprogrammet. Skatteutskottet
har tidigare anfört i samband med riksdagens
behandling av skrivelsen Europeiska konventet om
EU:s framtid (2003/04:SkU2y) att en förutsättning
för att riksdag och regering skall kunna driva en
effektiv ekonomisk politik är att en oinskränkt
rådighet över beslut som rör skatter finns kvar
på den nationella nivån. Skatteutskottet
konstaterade vidare att de utgångspunkter för
arbetet i regeringskonferensen beträffande
skattefrågor som redovisas i skrivelsen kan
förväntas få stöd av en stor majoritet av
riksdagens ledamöter. Mot denna bakgrund fanns
inte någon erinran mot regeringens utgångspunkt
beträffande skattefrågor i de fortsatta
förhandlingarna, d.v.s. att hålla fast vid kravet
på enhällighet när EU skall besluta i
skattefrågor. Det sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottet delade skatteutskottets
uppfattning (bet. 2003/04:KUU1 s. 121).
Utskottet gör inte något annat ställningstagande i
detta sammanhang.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2002/03:U324 (mp)
yrkande 17, 2002/03:U326 (c) yrkande 10,
2002/03:MJ428 (c) yrkande 50 samt 2003/04:U18 (kd)
yrkandena 4 och 5.
Konsumentpolitik
Skrivelsen
Ett flertal viktiga förslag har presenterats på det
konsumentpolitiska området under 2003 och arbetet
har varit förhållandevis intensivt. Sedan en tid
behandlas konsumentfrågorna i två rådskon-
stellationer: Konkurrenskraftsrådet, dvs. inre
marknad, industri och forskning, och EPSCO-rådet,
dvs. sysselsättning, socialpolitik, hälso- och
sjukvård samt konsumentfrågor. Två av konsument-
ministrarnas rådsmöten år 2003 ägde rum i den förra
rådskonstellationen (19 maj och 10 november) och ett
i den senare (1 december). Avseende 2004 har
ordförandeskapet meddelat att samtliga konsument-
frågor skall behandlas i Konkurrenskraftsrådet.
Motionen
Kristdemokraterna föreslår i kommittémotion
2003/04:U18 (kd) yrkande 7 att Sverige bör verka för
en förstärkning av den gemensamma konsumentpolitiken
inom Europeiska unionen. Kristdemokraterna vill
stärka konsumentskyddet och införa gemensamma
minimiregler för bl.a. produktsäkerhet, tvistlösning
och handel med finansiella tjänster och e-handel.
Utskottets överväganden
Inom EU har på det konsumenträttsliga området
beslutats en rad olika rättsakter, huvudsakligen
direktiv, sedan 1980-talet. Direktiven kan delas in
i två huvudgrupper; dels horisontella direktiv med
allmänna bestämmelser om exempelvis vilseledande
reklam och prismärkning, dels vertikala direktiv som
reglerar olika sektorer eller försäljningsmetoder,
exempelvis hemförsäljning och avtal om time-share.
Vissa av dessa direktiv är utformade som s.k.
minimiharmoniseringsdirektiv, vilket innebär att
medlemsstaterna är oförhindrade att behålla eller
införa regler till konsumenternas fördel utöver vad
direktivet föreskriver, så länge bestämmelserna är
förenliga med EG-rätten i övrigt. Andra bestämmelser
är utformade som harmoniseringsdirektiv som inte kan
frångås av medlemsländerna.
Regeringen överlämnade våren 2002 skrivelsen
2001/02:148 Mål och inriktning för det
konsumentpolitiska arbetet inom EU till riksdagen.
Skrivelsen behandlades av lagutskottet (bet.
2001/02:LU28).
Vad gäller frågan om den framtida utformningen av
den konsumenträttsliga lagstiftningen på EU-nivå
anförde regeringen i skrivelse 2001/02:148 att
gemensamma regler med hög konsumentskyddsnivå gynnar
utvecklingen av en konkurrenskraftig marknad med
bredare utbud, större valmöjligheter och ökad
prispress. Gemensamma regler gör det dessutom,
anfördes det vidare, lättare för konsumenterna att
få grepp om sina rättigheter. Att sträva efter
gemensamma regler var således angeläget på områden
där splittrade nationella regler hindrar
utvecklingen av den inre marknaden. Gemensamma
regler med hög skyddsnivå blir också viktiga i
samband med att den europeiska gemenskapen utvidgas
till att omfatta nya länder.
Regeringen drog mot den nu redovisade bakgrunden
slutsatsen att Sverige bör verka för att ett
gemensamt konsumentskydd kommer till stånd inom den
gemensamma marknaden så långt det är möjligt och
rimligt. Konsumentskyddet skall, anförde regeringen,
vara det bästa möjliga, och inriktningen skall vara
att uppnå en marknad som är på konsumenternas
villkor i lika hög grad som företagens. Fullt ut
harmoniserade regler ansågs dock, enligt skrivelsen,
inte alltid vara det mest ändamålsenliga. Frågan om
harmoniseringsgrad måste således, på såväl det
marknadsrättsliga som det civilrättsliga området,
bedömas från fall till fall med hänsyn till det
aktuella ämnet för lagstiftning och vad som mest
gynnar konsumenternas intressen.
Lagutskottet ställde sig, i det av riksdagen
godkända betänkandet 2001/02:LU28, bakom den
redovisade inriktningen av regeringens arbete och
underströk därvid vikten av att regeringen i
kommande lagstiftningsarbeten verkar för att
konsumentskyddet blir så starkt som möjligt, oavsett
om det är fråga om minimiregler eller harmoniserade
regler. Lagutskottet har dock, senast i det av
riksdagen godkända betänkandet 2003/04:LU8 (prot.
2003/04:85), avslagit ett motionsyrkande vari
förespråkas att Sverige inom EU skall verka för en
ökad harmonisering av den konsumenträttsliga
lagstiftningen.
Utskottet kan instämma i gjorda ställningstaganden
i lagutskottet.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som
motionen väckt är besvarade och avstyrker därmed
motion 2003/04:U18 (kd) yrkande 7.
Rättsliga och inrikes frågor:
människohandel och narkotikafrågor
Skrivelsen
Människohandel, sexuellt utnyttjande av barn
och barnpornografi
Den 22 december antogs inom EU ett rambeslut om
bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och
barnpornografi. I rambeslutet återfinns bl.a.
bestämmelser om vad som skall vara straffbart
sexuellt utnyttjande av barn och straffbara
förfaranden med barnpornografi, samt vilka straff-
rättsliga påföljder som dessa gärningar skall kunna
leda till. Regeringen föreslog i en proposition den
25 september 2003 att riksdagen skulle godkänna
rambeslutet om bekämpande av sexuellt utnyttjande av
barn och barnpornografi (prop. 2003/04:12), vilket
skedde den 16 december 2003 (bet. 2003/04:JuU9,
rskr. 2003/04:108).
Människosmuggling
Vid rådsmötet den 28 november 2002 antogs ett
direktiv (2002/90/EG) och ett rambeslut
(2002/946/RIF) i syfte att förstärka kampen mot
olaglig invandring och människosmuggling. Avsikten
med direktivet och rambeslutet är att vidareutveckla
Schengen-regelverket och att fastställa effektiva
straffrättsliga påföljder för människosmuggling.
Direktivet anger vilka handlingar som skall vara
förbjudna medan rambeslutet innehåller bestämmelser
om vilka påföljder som skall kunna dömas ut.
Dessutom innehåller rambeslutet bestämmelser om
domsrätt, utlämning och åtal.
Narkotika
Under våren behandlades ett förslag till
handlingsplan för minskning av tillgång och
efterfrågan på narkotika (8926/2/03). I de delar som
avser minskning av tillgången tas frågor som rör
insamling, analys och utvärdering av underrättelser
upp tillsammans med frågor om utbildning, vinning av
narkotikahandel samt bästa metoder för bekämpning av
narkotikahandel. Genomförandet skall kontinuerligt
följas upp i den horisontella narkotikagruppen.
Aktiviteter som nu genomförs rör bl.a. kriminaltek-
niska analyser av narkotikabeslag. När det gäller
handlingsplanen mot syntetisk narkotika som
slutbehandlades under det danska ordförandeskapet
har bl.a. Europol genomfört aktiviteter som rör
distributionsnäten för syntetisk narkotika.
Under hösten 2003 färdigbehandlades en resolution
om placerande av narkotikasambandsmän i Albanien och
en resolution om utbildning för tjänstemän i
rättsvårdande, narkotikarelaterade yrken (11051/6/03
och 11052/4/03).
På narkotikaområdet har under slutet av året också
inletts ett arbete med den framtida strategin och en
handlingsplan för 2005-2010. Detta arbete kommer att
fortsätta under 2004 tillsammans med den slutliga
utvärderingen av nu gällande handlingsplan
2000-2004.
Motionerna
Människohandel och narkotikaproblem aktualiseras i
några motioner.
I motionerna 2003/04:U339 (kd) yrkande 2 och
2003/04:U18 (kd) yrkande 8, föreslås satsningar inom
EU för att stoppa människosmuggling via de nya
medlemsländerna. Sverige bör verka för att EU
högprioriterar kampen mot människosmugglingen och
ger tullen och Europol ökade resurser och
befogenheter att agera mot könshandeln. Enligt
kommittémotion 2003/04:U339 (kd) yrkande 1 måste EU
i sitt samarbete med de nya medlemsländerna
prioritera ett fungerande yttre gränsskydd och
korruptionsbekämpning.
Kristdemokraterna anser vidare, i kommittémotion
2003/04:U18 (kd) yrkande 9, att Sverige bör motverka
alla tendenser till drogliberalisering inom EU.
Kristdemokraterna vill att Sverige agerar vakthund
och försöker blockera all sådan liberalisering.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar inledningsvis att arbetet mot
människohandel var en av de högst prioriterade
frågorna för regeringen under Sveriges
ordförandeskap i rådet under det första halvåret
2001. Under år 2002 antogs ett rambeslut om
bekämpande av människohandel, med minimikrav på
medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning.
Riksdagen godkände rambeslutet den 24 april 2002
genom justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU28
(rskr. 2001/02:219). Rambeslutet antogs därefter av
rådet den 19 juli 2002 (rambeslut 2002/629/RIF).
Rambeslutet omfattar människohandel för dels
arbetskraftsexploatering, dels sexuell exploatering.
Det behandlar bl.a. definitioner av straffbar
människohandel, lägsta maximistraff och vad som
skall anses utgöra försvårande omständigheter,
ansvar och påföljder för juridiska personer,
jurisdiktion och brottsoffer. Vidare bör framhållas
att EU:s medlemsstater före den 1 augusti 2004 skall
ha vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att
följa rambeslutet. Regeringens proposition
2003/04:111 Ett utvidgat straffansvar för
människohandel innehåller förslag till bl.a.
lagändringar som krävs för att Sverige skall
uppfylla åtagandena i rambeslutet. Propositionen
behandlas för närvarande av justitieutskottet, som
den 11 maj planerar att justera betänkande
2003/04:JuU20. De föreslagna lagändringarna är
tänkta att träda i kraft den 1 juli 2004.
I november 2003 överlämnades proposition
2003/04:35 Människosmuggling och tidsbegränsat
uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, m.m.
till riksdagen. I propositionen föreslogs att vissa
straffbestämmelser i utlänningslagen (1989:529)
skärps för att uppfylla kraven i direktivet och
rambeslutet. Bland annat föreslogs att
maximistraffet för grovt brott när det gäller
människosmuggling skall skärpas till sex års
fängelse. Propositionen har behandlats i det av
riksdagen godkända betänkande 2003/04:Sfu6.
Utskottet anser att det inom samhället finns ett
starkt stöd för satsningar på bekämpning av såväl
narkotika som narkotikaliberala idéer. I dessa
satsningar ingår bl.a. det av riksdagen godkända
förslaget till en nationell narkotikahandlingsplan
(prop. 2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, samt yttr.
2001/02:JuU5y) och justitieutskottets och
socialutskottets beslutade samarbete under
innevarande valperiod om narkotikafrågorna (se bet.
2002/03:JuU13). En av huvudpunkterna i den
nationella narkotikahandlingsplanen är
internationellt samarbete. Enligt utskottets mening
bör det framhållas att svenskt agerande i dag utgår
ifrån den restriktiva narkotikapolitik som kommer
till uttryck i FN:s narkotikakonventioner och som
också är basen för den svenska narkotikapolitiken.
Sverige har genom en konsekvent hållning, också inom
Europeiska unionen, närmast blivit en symbol för
denna restriktiva politik och stor tyngd läggs vid
svenska synpunkter.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna 2003/04:U18 (kd) yrkande
8 och 9 samt 2003/04:U339 (kd) yrkandena 1 och 2.
Skrivelsens inriktning och omfattning
Skrivelsen
Enligt 10 kap. 1 § riksdagsordningen skall
regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad
som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska
unionen samt varje år till riksdagen lämna en
skrivelse med berättelse över verksamheten i
Europeiska unionen. Skrivelse 2003/04:60 Berättelse
om verksamheten inom Europeiska unionen under 2003
behandlar samtliga samarbetsområden inom EU, varav
kan nämnas EU:s övergripande utveckling, det
ekonomiska och sociala samarbetet, unionens
förbindelser med omvärlden, det rättsliga och
inrikes samarbetet samt unionens institutioner.
Finansutskottets yttrande
Finansutskottet välkomnar den genomarbetade
redovisningen av skilda områden i regeringens
skrivelse. Som utskottet anfört tidigare fyller
redovisningen både ett uppföljande syfte och ett
framåtblickande syfte (yttr. 1999/2000:FiU3y,
2001/02:FiU7y). Dels kan riksdagen följa upp
regeringens agerande under det gångna året, dels kan
riksdagen i sitt löpande arbete med EU-frågor
utnyttja skrivelsen för de många frågor i skrivelsen
som kommer att vara aktuella också under kommande
år.
EU-nämndens yttrande
EU-nämnden menar att skrivelsens utformning och
innehåll har utvecklats väsentligt över tid och att
den utgör en mycket värdefull översikt över EU:s
hela verksamhet. Den utgör också en bekräftelse på
att regeringen har fullgjort sin informations- och
samrådsskyldighet visavi riksdagen. Alla viktiga
sakfrågor som tas upp i skrivelsen har behandlats av
EU-nämnden. Många frågor som behandlas i skrivelsen
är också aktuella under flera år framöver vilket
medför att skrivelsen är ett viktigt verktyg i
riksdagens löpande arbete med EU-frågorna.
I likhet med förra årets skrivelse har vissa
bilagor som fanns i tidigare skrivelser ersatts av
en lista över Internetadresser. Liksom tidigare
anser nämnden att detta till största delen är
motiverat. En mängd information kan nu återfinnas på
Internet. På GUSP-området och på området för
rättsliga och inrikes frågor går det att via
Internet hitta förteckningar över antagna beslut. På
gemenskapspolitikens område konstaterade nämnden
dock förra året att det krävs att en sökfunktion
utnyttjas och ansåg att - på samma sätt som i
tidigare skrivelser - en bilaga över viktigare
förordningar, direktiv och beslut (dvs. bindande
rättsakter) antagna under verksamhetsåret, liksom
uppgift om grönböcker och vitböcker beslutade av
kommissionen under året, borde finnas i skrivelsen.
I den nu aktuella skrivelsen finns dock inga sådana
uppgifter. Ett alternativ till sådana bilagor kan
vara att i stället hänvisa till Europeiska
kommissionens årliga allmänna rapport om EU:s
verksamhet som kommissionen i enlighet med artikel
212 i EG-fördraget offentliggör varje år senast en
månad före öppnandet av Europaparlamentets session.
I denna allmänna rapport - som finns tillgänglig på
Internet - finns uppgifter om beslut inom ramen för
GUSP och tabeller med uppgifter om rättsakter och
internationella avtal. Likaså finns uppgifter om
grön- och vitböcker utgivna under verksamhetsåret.
EU-nämnden konstaterade i samband med förra årets
skrivelse att det vore värdefullt om uppgifter om
hur Sverige röstat i rådet redovisades inte bara i
den löpande texten utan också samlat på ett ställe i
skrivelsen så att riksdagen kan få en komplett och
översiktlig bild av hur regeringen har agerat i EU i
detta avseende. Någon sådan redovisning kan dock
inte återfinnas i årets skrivelse. Det vore således
värdefullt om nästa års skrivelse innehåller en
samlad redovisning för de fall i rådet där Sverige
röstat nej eller avstått från att rösta.
EU-nämnden har tidigare framhållit att det i
skrivelsen bör redovisas i vilka fall som regeringen
har mottagit yttrande från fackutskott till EU-
nämnden och hur regeringen agerat eller avser att
agera med anledning av ett sådant yttrande. Under år
2003 erhöll EU-nämnden ett sådant yttrande från
trafikutskottet (2002/03:TU6y) angående förslag om
inrättande av en europeisk nät- och
informationssäkerhetsbyrå. EU-nämnden, som vid flera
tillfällen behandlat detta ärende, beslöt den 3 juni
2003 att ansluta sig till yttrandet och överlämna
det till regeringen för beaktande i den fortsatta
processen beträffande förslaget. EU-nämnden
behandlade också ärendet vid ytterligare tillfällen
inför slutförhandlingarna. I skrivelsen nämns inte
att regeringen har mottagit yttrandet.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar de uttalanden som EU-nämnden gör
angående skrivelsens inriktning och omfattning.
Utrikesutskottet kan, vilket också framförts i bet.
2002/03:UU10, instämma i vissa av de påpekanden som
görs, t.ex. att regeringens agerande i vissa fall
kunde beskrivas mer utförligt. Samtidigt vill dock
utskottet betona att skrivelsen har ett gediget
omfång, täcker många frågor och ger en god bild av
EU-samarbetet. Utökade krav på redovisning i
skrivelsen måste enligt utrikesutskottets mening
vägas mot önskemålet att skrivelsen inte blir
alltför omfattande och att den måste kunna
framställas med en rimlig arbetsinsats.
Skrivelsen innebär en värdefull återrapportering
av verksamheten inom EU under året som varit. Av
stort värde för riksdagen är också de återrapporter
som, enligt tillkännagivanden till regeringen och
förarbetena till riksdagsordningens 10 kap. 1 §,
skall inges till riksdagen efter varje
ministerrådsmöte (Riksdagskommitténs huvudbetänkande
2000/01:RS1, s. 140 och bet. 2000/01:KU23). Under
2003 har det emellanåt brustit i rutinerna för dessa
återrapporter, som därvidlag inkommit med betydande
tidsfördröjning till riksdagen. Utskottet menar att
det försvårar för riksdagen att på ett meningsfullt
sätt både följa och följa upp verksamheten inom EU
och finner detta förhållande oacceptabelt.
Med vad utskottet anfört i detta betänkande föreslår
utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse
2003/04:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 2003 till handlingarna.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Ekonomiskt samarbete och ekonomisk politik
(punkt 3)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton
(fp), Agne Hansson (c), Ewa Björling (m),
Birgitta Ohlsson (fp) och Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:U18 yrkandena 6 och 12
samt 2003/04:U19 yrkande 3.
Ställningstagande
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska
politiken är att få fart på svensk ekonomi och uppnå
en högre långsiktig tillväxt. Det är också
nödvändigt att förstärka incitamenten att arbeta om
vi långsiktigt skall klara den sociala tryggheten.
Den politik som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet för leder dock Sverige in på fel
väg. De s.k. tillväxtsamtalen har uppenbarligen inte
påverkat politikens inriktning. Den statliga
budgeten går med underskott och Socialdemokraterna
och dess stödpartier hankar sig fram genom att
skjuta viktiga beslut på framtiden. Regeringen borde
ägna mer energi åt att ta fasta på
rekommendationerna från EU om reformeringen av
skatte- och bidragssystemen i stället för att skryta
över att Sverige ligger före vissa andra EU-länder
avseende några nyckeltal i Lissabonprocessen.
Den svenska uthålliga tillväxtpotentialen måste
förbättras. Skattetrycket ligger omkring 10
procentenheter över det europeiska genomsnittet och
försvagar incitamenten till företagande, arbete och
utbildning. Ett ogynnsamt företagsklimat håller
tillbaka nyföretagandet och försvårar inte minst för
små och medelstora företag. Arbetskraftsbristen är
stor på vissa områden samtidigt som närmare 20 % av
den arbetsföra befolkningen är arbetslös, i
åtgärder, förtidspensionerad eller sjukskriven.
Diskriminering och otillräcklig integration
försvårar och hindrar många nya svenskars inträde på
arbetsmarknaden.
Egendomsskattekommitténs förslag om sänkning av
grundavdraget bör avvisas. Det är typiskt att
Socialdemokraterna inte kan tänka sig att sänka
tillväxthindrande skatter utan att höja andra
skatter som skadar tillväxten.
Utgången av folkomröstningen om införande av euron
innebär att den penningpolitiska regimen blir
oförändrad med ett inflationsmål och flytande
växelkurs. Inget i det rådande ramverket förändras.
Finanspolitiken kan därmed i huvudsak ägnas åt
struktur- och fördelningspolitiska frågor.
Huvuduppgiften är att finansiera det som det är
angeläget att det offentliga svarar för. Det behöver
långt ifrån alltid handla om utförande i offentlig
regi, avgörande är den offentliga finansieringen. De
grundläggande uppgifter som det offentliga skall
svara för är de genuint kollektiva varorna och
tjänsterna som rättsväsende, försvar, grundforskning
och infrastruktur. Dessutom har det offentliga
ansvaret för att alla människor i vårt land får en
god vård, omsorg och utbildning. Verksamheterna bör
utföras av en mångfald av huvudmän.
Vad som anförts här bör med delvis bifall till de
aktuella motionerna ges regeringen till känna.
Förslaget lämnas med anledning av motionerna
2003/04:U18 yrkandena 6 och 12 och 2003/04:U19
yrkande 3.
2. Konventet och regeringskonferensen (punkt 4)
av Alice Åström (v) och Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:K288 yrkandena 1 och 2,
2002/03:Fi289 yrkande 1, 2002/03:U324 yrkandena 3-5
samt avslår motionerna 2002/03:K206, 2002/03:K238
yrkandena 1-3, 2002/03:U323 yrkande 17, 2002/03:U326
yrkandena 13, 14, 17, 19, 20 och 23, 2003/04:K209,
2003/04:U18 yrkande 1, 2003/04:U19 yrkande 4 samt
2003/04:U211 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Det är tydligt att alltfler moment leder EU:s
utveckling i riktning mot överstatlighet. Vi anser
att denna utveckling bör motverkas och att
maktrelationerna mellan EU:s institutioner och
Sveriges riksdag därför bör belysas i en utredning,
exempelvis i den författningsutredning som för
närvarande diskuteras mellan partierna. Sveriges
ambition borde vara att kraftigt verka för att
omvandla EU till att i högre grad vara ett
mellanstatligt samarbete.
Våra partiers syn på de frågor som regleras i
konventets förslag till nytt konstitutionellt
fördrag framfördes hösten 2003 i samband med
behandlingen i sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Vi
hänvisar, såvitt avser de i motionerna 2002/03:K288
yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289 yrkande 1 samt
2002/03:U324 yrkande 3-5 här behandlade yrkandena,
till vad Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet i de
aktuella frågorna anfört i reservationer till det
betänkandet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motionerna
2002/03:K288 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289
yrkande 1 samt 2002/03:U324 yrkande 3-5.
3. Konventet och regeringskonferensen (punkt 4)
av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:U326 yrkandena 13, 14,
17, 19, 20 och 23 och 2002/03:K238 yrkandena 1-3
samt avslår motionerna 2002/03:K206, 2002/03:K288
yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289 yrkande 1,
2002/03:U323 yrkande 17, 2002/03:U324 yrkandena 3-5,
2003/04:K209, 2003/04:U18 yrkande 1, 2003/04:U19
yrkande 4 samt 2003/04:U211 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Centerpartiets samlade syn på de frågor som regleras
i konventets förslag till nytt konstitutionellt
fördrag framfördes hösten 2003 i en partimotion som
behandlades i sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Jag
hänvisar, såvitt avser de i motionerna 2002/03:U326
(c) och 2002/03:K238 (c) här behandlade yrkandena,
till vad Centerpartiet i de aktuella frågorna anfört
i reservationer till det betänkandet.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U326 yrkandena 13, 14, 17, 19, 20 och 23
samt 2002/03:K238 yrkandena 1-3.
4. Folkomröstning (punkt 5)
av Alice Åström (v) och Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:U324 yrkande 1.
Ställningstagande
Sedan Sverige blev medlem i EU 1995 har unionen
förändrats på många punkter, inte minst genom de nya
fördrag som antagits. Vi anser att det vid varje
nytt fördrag, även kallat EU:s grundlag, som
föreslås skall genomföras en nationell
folkomröstning i Sverige. Det måste anses ligga i
allas intresse att kunskapen om EU är på en hög nivå
och att medborgarna känner till vem som bestämmer
vad. Detta är särskilt viktigt vid de tillfällen då
riksdag och regering har för avsikt att överföra
maktbefogenheter från riksdagen till EU. Vi anser
därför att det borde vara självklart att alla nya
fördrag som innebär att mera makt förs över från
Sveriges riksdag till EU:s institutioner bör
underställas medborgarna i en folkomröstning.
Alltfler länder i Europeiska unionen ansluter sig
till uppfattningen att en folkomröstning skall
genomföras när ett förslag om ett nytt fördrag har
kunnat framförhandlas i en regeringskonferens
bestående av EU:s medlemsstater. Nu senast var det
den socialdemokratiska regeringen i Storbritannien
som föreslog en folkomröstning och därmed betonade
vikten av att ställa ett förslag till nytt fördrag
inför folkets prövning.
En folkomröstning om det snart färdigförhandlade
förslaget till konstitutionellt fördrag för EU bör
således vara en självklarhet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U324 yrkande 1.
5. Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden (punkt 6)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton
(fp), Ewa Björling (m) och Birgitta Ohlsson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:K419 yrkande 8,
2003/04:U19 yrkandena 5, och 10, 2003/04: U282
yrkande 21 och 2003/04:U329 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2002/03:U206 yrkandena 1-3 och 5,
2002/03:U228 yrkande 4, 2002/03:U245 yrkande 3,
2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3,
8, 9, 11, 13 och 14, 2002/03:U299 yrkandena 4-7,
2002/03:U326 yrkande 3, 2002/03:Fö261 yrkande 6,
2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7,
2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkande 8,
2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13, 2003/04:U208
yrkandena 2-5, 2003/04:U211 yrkande 4, 2003/04:U256
yrkande 3, 2003/04:U259 yrkande 6, 2003/04: U282
yrkande 4, 2003/04:U289 yrkande 3, 2003/04:U292
yrkandena 1, 3 och 4, 2003/04:U325 yrkande 3,
2003/04:U329 yrkande 4, 2003/04:U340 yrkande 1,
2003/04:U342 yrkande 1, 2003/04:U348 yrkande 30,
2003/04:U350 yrkandena 6 och 7 samt 2003/04:Fö242
yrkandena 1 och 3.
Ställningstagande
Ett problem är att GUSP i dag leds från två olika
institutioner, dels från ministerrådet genom den
höge representanten, dels från kommissionen genom
den ansvarige kommissionären för utrikespolitiken.
Därför välkomnar vi konventets förslag om att man
skall slå ihop dessa delar till en, för att på så
vis effektivisera arbetet och tydliggöra att EU
talar med en och samma röst i frågor som rör den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Arbetet
med GUSP måste drivas framåt med kraft och
beslutsamhet.
Inom ramen för en övergripande strategi finns det
gott om utrymme för nya initiativ för specifika
frågor. EU-institutionerna bör t.ex. upprepa att
individen är det centrala i all verksamhet för de
mänskliga rättigheterna, och de bör fortsätta att
uppmärksamma fall där enskilda personer förföljs.
Sverige bör verka för en tydligare och mer
sammanhållen strategi för EU:s arbete med mänskliga
rättigheter i världen.
Krigen i f.d. Jugoslavien avslöjade tydligt
frånvaron av verkningsfulla instrument för att
hantera kriser med militära inslag i Europa. Det
blev startskottet för både den mer gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken och en europeisk,
EU-ledd, krishanteringsförmåga. Europa kommer genom
bl.a. det nya fördraget i högre grad att samla sig
till åtgärder av såväl civil som militär karaktär
för att hantera kriser och konflikter i vårt
närområde. Däremot är det viktigt att se att denna
utveckling av en europeisk krishanteringsförmåga
sker - och även fortsättningsvis bör ske - i nära
samarbete med USA inom det transatlantiska
samarbetet. Varje försök att se dessa ansträngningar
som ett sätt för Europa att konkurrera med USA bör
motverkas.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motionerna
2003/04:K419 yrkande 8, 2003/04:U19 yrkandena 5 och
10, 2003/04:U282 yrkande 21 och 2003/04:U329 yrkande
4.
6. Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden (punkt 6)
av Alice Åström (v) och Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:U299 yrkandena 4-7 samt
avslår motionerna 2002/03:U206 yrkandena 1-3 och 5,
2002/03:U228 yrkande 4, 2002/03:U245 yrkande 3,
2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3,
8, 9, 11, 13 och 14, 2002/03:U326 yrkande 3,
2002/03:Fö261 yrkande 6, 2003/04:K419 yrkande 8,
2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7,
2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkandena 5, 8
och 10, 2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13,
2003/04:U208 yrkandena 2-5, 2003/04:U211 yrkande 4,
2003/04:U256 yrkande 3, 2003/04:U259 yrkande 6,
2003/04: U282 yrkandena 4 och 21, 2003/04:U289
yrkande 3, 2003/04:U292 yrkandena 1, 3 och 4,
2003/04:U325 yrkande 3, 2003/04:U329 yrkande 4,
2003/04:U340 yrkande 1, 2003/04:U342 yrkande 1,
2003/04:U348 yrkande 30, 2003/04:U350 yrkandena 6
och 7 samt 2003/04:Fö242 yrkandena 1 och 3.
Ställningstagande
I dagsläget är EU:s säkerhets- och försvarspolitik
(ESFP) begränsad till krishantering. Det har
emellertid funnits anledning att tvivla på om EU:s
regeringar verkligen kommer att stå fast vid denna
begränsning, eftersom vi har sett att debatten om
ett tätare försvarssamarbete har fortskridit i ett
flertal EU-länder.
Med anledning av terrordåden i USA i september 2001
och i Spanien i mars 2004, har diskussionen om
användandet av ESFP för terrorismbekämpning
intensifierats kraftigt. Man har talat om att EU-
länderna "efter vars och ens förmåga" skall vara
beredda att stödja en militär motattack och länderna
har enats om att agera i den anda som anges i det
som kallas solidaritetsklausulen i förslaget till ny
konstitution för EU. En sådan utvidgning av ESFP
innebär ett steg in i en suddig gråzon mellan
krishantering och kollektivt försvar. Detta är
oförenligt med den svenska alliansfriheten.
Självklart skall EU engagera sig mot terrorismen,
med detta bör inte göras genom att utöka EU:s
militära mandat. EU bör i stället öka satsningarna
på att förebygga väpnade konflikter, främja
demokratisk utveckling och bekämpa fattigdom. FN är
och bör förbli den viktigaste
säkerhetsorganisationen. Regeringen skall därför
stoppa alla förslag om att utvidga mandatet för EU:s
krishanteringsstyrka till att omfatta
terrorismbekämpning och kollektivt försvar i den nya
EU-konstitutionen. I konstitutionsförhandlingarna
skall regeringen vara tydlig med att förhindra alla
beslut som kan tänkas leda till att Sverige måste ge
ifrån sig makt på det utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska området, då detta är oförenligt
med den svenska alliansfriheten.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U299 yrkandena 4-7.
7. Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden (punkt 6)
av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:U326 yrkande 3 och
2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13 samt avslår
motionerna 2002/03:U206 yrkandena 1-3 och 5,
2002/03:U228 yrkande 4, 2002/03:U245 yrkande 3,
2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3,
8, 9, 11, 13 och 14, 2002/03:U299 yrkandena 4-7,
2002/03:Fö261 yrkande 6, 2003/04:K419 yrkande 8,
2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7,
2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkandena 5, 8
och 10, 2003/04:U208 yrkandena 2-5, 2003/04:U211
yrkande 4, 2003/04:U256 yrkande 3, 2003/04:U259
yrkande 6, 2003/04: U282 yrkandena 4 och 21,
2003/04:U289 yrkande 3, 2003/04:U292 yrkandena 1, 3
och 4, 2003/04:U325 yrkande 3, 2003/04:U329 yrkande
4, 2003/04:U340 yrkande 1, 2003/04:U342 yrkande 1,
2003/04:U348 yrkande 30, 2003/04:U350 yrkandena 6
och 7 samt 2003/04:Fö242 yrkande 1 och 3.
Ställningstagande
Stabilitet och säkerhet är utan tvivel en fråga som
för tillfället står högt på alla dagordningar.
Därför är detta en fråga som bör prioriteras. EU:s
utrikes- och säkerhetspolitiska arbete skall stärkas
och utvecklas för att möta de nya hot som vi såg
exempel på i USA 2001. Det finns skäl att ha en mer
samordnad EU-policy inom det konfliktförebyggande
området. Samtliga de instrument för
konfliktförebyggande samt civil och militär
krishantering som EU och dess medlemsstater förfogar
över skall utnyttjas så effektivt som möjligt.
Skillnaden i utveckling är dock stor mellan olika
länder. Förändringarna är snabba och innebär stora
omställningsproblem som ibland leder till våldsamma
konfrontationer när olösta konflikter kommer upp
till ytan. Över hela världen står samhällen inför
bördan av befolkningsökning, strukturella
förändringar i världsekonomin, migration till
städer, ökande miljöproblem och snabba sociala
förändringar. Samhällen som har institutioner,
regler och normer för hur konflikter skall hanteras,
liksom väletablerade styrelseskick, är generellt
sett bättre på att anpassa sig till förändringar.
Samhällen med svagare styrelseskick och obetydlig
konsensus om värden eller traditioner kommer mer
sannolikt inte att klara av förändringen.
När gamla samhällsstrukturer förändras kan
demokratier och en demokratiseringsprocess hotas och
få bakslag. När väpnade konflikter drabbar
befolkningen blir instabiliteten stor och demokratin
kan sättas ur spel. Konfliktförebyggande åtgärder
och en fredlig utveckling är en förutsättning för
att demokratin och demokratiseringen inte skall
sättas ur spel.
Det finns ett behov av att förstärka förmågan till
konfliktförebyggande arbete. EU har goda traditioner
av preventiv diplomati. Genom denna tradition kan EU
balansera USA i konflikthantering. EU skall inte
ersätta USA. Båda behövs för utvecklingen mot en
säkrare och tryggare värld. För att unionen skall
kunna utveckla konflikt- och krishantering bör EU:s
ministerråd ha ett permanent sekretariat som
självständigt kan analysera kriser och händelser i
världen och komma med förslag till åtgärder. EU bör
framgent satsa än mer på det preventiva
konflikthanteringsarbetet, såväl inom unionens
gränser som utanför.
En krishanteringsinsats måste ovillkorligen
kännetecknas av två ting, nämligen effektivitet och
samstämmighet. Unionen bör snabbt kunna mobilisera
sin militära resurs i samband med krishantering. Den
kan inte begränsa sig till uttalanden om operativ
kapacitet eller styrkekataloger. Den bör kunna fatta
beslut snabbt och effektivt. Det handlar om att
utrusta unionen med nödvändiga instrument för att
försvara sina mål och värderingar och bidra till
fred och stabilitet i världen i enlighet med
principerna i FN-stadgan och folkrätten. En uppgift
som behöver diskuteras och lösas är det gemensamma
behovet av logistisk kapacitet i
krishanteringsarbetet.
Det finns ett generellt behov av att öka samordning,
samverkan och samarbete mellan såväl olika aktörer
som mellan olika typer av verksamheter inom området
för konflikthantering, både nationellt som
internationellt. På det internationella planet måste
ett fördjupat samarbete mellan EU, OSSE och FN fås
till stånd. Detta för att undvika duplicering av
verksamheten och för att främja samordning och
erfarenhetsutbyte.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U326 yrkande 3 samt 2003/04:U203 yrkandena
3, 5, 12 och 13.
8. Ökade internationella åtaganden och svenska
försvarsmakten (punkt 7)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U256 yrkande 4.
Ställningstagande
Internationellt samarbete kommer att vara av
grundläggande betydelse för svensk säkerhet under
2000-talet. De hot Sverige kan stå inför i framtiden
kan inte bemötas på egen hand, utan måste avvärjas i
gemenskap med andra fria och demokratiska nationer.
Ett nära samarbete mellan Europa och USA utgör här
den bästa fredsgarantin.
Efterfrågan från världssamfundet på svenskt
deltagande i internationella insatser kommer
sannolikt att öka. Samtidigt måste Europa ta ett
ökat ansvar för sin egen säkerhet. Det ligger i
svenskt intresse att erbjuda såväl militära som
civila resurser för att därmed med kraft och fullt
ut bidra till fred och säkerhet i Europas närområde
och omvärlden. Den nationella försvarsförmågan och
den internationella förmågan bör utvecklas hand i
hand. Dessa är varandras förutsättningar.
Det är mot denna bakgrund som vi moderater
formulerar våra krav på förnyelsen av det svenska
försvaret. Det svenska försvarets möjligheter att
verka i olika situationer skall vara reell.
Nödvändiga ambitioner kräver höjda anslag.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan anförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion
2003/04:U256 yrkande 4.
9. EU:s bilaterala relationer (punkt 8)
av Alice Åström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:U231 yrkande 9 samt avslår
motionerna 2002/03:U281 yrkande 7, 2002/03:U295
yrkande 4, 2002/03:U322 yrkande 14, 2003/04:U248
yrkande 3 samt 2003/04:U339 yrkandena 3 och 4.
Ställningstagande
När Israel hållit inne med skattemedel, som man
inkasserat på palestiniernas vägnar och som skulle
överförts till palestinierna, har EU gått emellan
och betalt motsvarade belopp. EU har dock avstått
från att kräva Israel på motsvarande summa. Sverige
borde under sin ordförandetid i EU första halvåret
2001 ha verkat för att EU inkrävde dessa pengar från
Israel. Sverige bör i EU fortsättningsvis verka för
att EU inkräver denna skuld från Israel, då det
knappast varit EU:s mening att ge Israel ekonomiskt
bistånd.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U231 yrkande 9.
10. Wider Europe (punkt 9)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U249 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2003/04:U14 yrkande 5, 2003/04:U19
yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220 yrkandena 7 och 8,
2003/04:U249 yrkande 2, 2003/04:U329 yrkande 6 samt
2003/04:U342 yrkande 2.
Ställningstagande
Sverige och EU skall föra en aktiv politik gentemot
Ryssland. Det ligger i Sveriges intresse att bistå
Ryssland att bygga de strukturer som krävs för att
utveckla en stark demokrati med grund i
rättsstatsprincipen, respekt för mänskliga
rättigheter och en väl fungerande marknadsekonomi
där individen har full frihet.
Det är angeläget att inte bygga upp nya skiljelinjer
i Europa. Sverige bör därför driva att EU skall
sträva efter visumfrihet med Ryssland. Det finns
farhågor att visumfrihet skulle medföra ökad risk
för kriminalitet med ursprung i Ryssland.
Erfarenheter pekar på att den organiserade
brottsligheten som utgör ett allvarligt problem i
Ryssland inte stoppas av krav på visum. Visumkravet
är däremot ett problem för normala ryssar som dels
måste betala ett för den egna hushållsekonomin
ansenligt belopp, dels ansöka om visum i en storstad
där det finns ambassad eller konsulat.
När EU nu utvecklar en mer sammanhängande
Rysslandsstrategi har Sverige en viktig roll att
spela. Det hade underlättat vår möjlighet att
påverka och ta ledarskap om Sveriges egen
Rysslandsstrategi tidigare kunnat vara klar och
också förankrad i den svenska riksdagen.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan anförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion
2003/04:U249 yrkande 3.
11. Wider Europe (punkt 9)
av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U329 yrkande 6 samt avslår
motionerna 2003/04:U14 yrkande 5, 2003/04:U19
yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220 yrkandena 7 och 8,
2003/04:U249 yrkandena 2 och 3 samt 2003/04:U342
yrkande 2.
Ställningstagande
EU:s politik vad gäller ekonomi och handelspolitik
gentemot Ryssland är protektionistisk och präglas
för mycket av högtidstalens retoriska flykt till
framtiden och har för litet fokus på konkreta
åtgärder i närtid. Det gäller framför allt att
nedmontera handelshinder av alla slag, inklusive dem
för jordbruksprodukter, stål, enklare kemikalier och
industrivaror. Som ett led i detta arbete bör EU öka
sina ansträngningar att säkra Rysslandsmedlemskap i
WTO.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion
2003/04:U329 yrkande 6.
12. Wider Europe (punkt 9)
av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U220 yrkandena 7 och 8 samt
avslår motionerna 2003/04:U14 yrkande 5, 2003/04:U19
yrkandena 2 och 7, 2003/04:U249 yrkandena 2 och 3,
2003/04:U329 yrkande 6 samt 2003/04:U342 yrkande 2.
Ställningstagande
Europeiska unionen uttryckte på Europeiska rådets
möte i december 2002 att unionen vill stärka sina
förbindelser med Ukraina, Moldavien och Vitryssland
på grundval av en långsiktig strategi för att främja
demokratiska och ekonomiska reformer samt hållbar
utveckling och handel. Efter Europeiska rådets möte
i Thessaloniki beslutade kommissionen om ytterligare
steg för att främja sin politik rörande ett
"utvidgat europeiskt grannskap".
När det gäller länder som Vitryssland, Ukraina och
Moldavien kan deras problem lätt bli EU:s. Det är av
yttersta vikt att EU tar ett särskilt ansvar för att
stärka en demokratisk utveckling i dessa länder.
Utvecklingen i framför allt Vitryssland går för
närvarande åt helt fel håll både ekonomiskt,
demokratiskt och säkerhetsmässigt. Sverige måste
genom EU lägga mer tyngd i sitt engagemang för det
närområde som finns strax bortom EU:s utvidgade
gränser.
Sverige bör inom ramen för sitt arbete i EU
uppmärksamma hur samarbetet med dessa länder
fortskrider. Framför allt bör frågor som demokratisk
utveckling, mänskliga rättigheter,
gränsöverskridande brottslighet, jämställdhet och
miljö prioriteras i EU:s samarbete med Vitryssland,
Ukraina och Moldavien.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion
2003/04:U220 yrkandena 7 och 8.
13. Irak (punkt 11)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton
(fp), Ewa Björling (m), Birgitta Ohlsson (fp) och
Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U19 yrkande 9.
Ställningstagande
Utvecklingen i Irak ter sig oviss. Trots det
upplever många irakier att de har en större frihet
än någonsin tidigare och att de trots dagens osäkra
och instabila förhållanden lever ett bättre liv nu
än under den tidigare brutala diktaturregimen. Det
är viktigt att Sverige och EU politiskt sluter upp
med USA, Storbritannien och övriga länder i
alliansen i deras ambition att nå en fredlig och
demokratisk utveckling i landet.
I samband med maktöverlämnandet vill vi starkt
understryka FN:s roll och närvaro.
Det som sker i Irak kommer att få stor betydelse,
inte bara för landet självt utan också för
Mellanöstern och arabvärlden i stort.
Omvärlden får inte vända det irakiska folket ryggen
när förhoppningen om en bättre framtid försiktigt
börjar gro och det finns krafter vars mål är att
omintetgöra en fredlig och demokratisk utveckling.
Vi menar att Sverige och EU bör stödja uppbyggnaden
av ett fredligt, stabilt och demokratiskt Irak.
Sverige bör överväga att utöka sin närvaro genom att
bidra med ytterligare civila insatser för att främja
en stabil utveckling i landet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan anförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U19
yrkande 9.
14. Den gemensamma handelspolitiken (punkt 12,
motiveringen)
av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson
(fp).
Ställningstagande
Under utskottets överväganden om den gemensamma
handelspolitiken anser vi att viktiga tillägg i
resonemanget kring u-länder och handelspolitik borde
ha gjorts.
EU kan ge ett väsentligt stöd till u-ländernas
bättre resursutnyttjande och fortsatta tillväxt
genom att avveckla sina handelshinder för
jordbruksprodukter och livsmedel, men även för
arbetskraftsintensivt producerade industrivaror och
tjänster (teko, skor, leksaker, elektronik,
transporttjänster, m.m.). Det innebär bl.a.
nedläggning av delar av jordbruket i bl.a.
Västeuropa, inklusive delar av Sverige.
Men utskottet betonar att man inte ensidigt bör
fokusera på i-ländernas politik, även om många u-
landspolitiker väldigt gärna skulle vilja att vi i
EU gjorde det: Möjligheten att häva fattigdomen
beror nästan alltid, och i första hand, på ledarna i
tredje världen. U-ländernas fattigdom beror inte
primärt på omvärlden. Länderna i Asien, Afrika och
Latinamerika möter inte radikalt olika omvärldar,
och ändå utvecklas de olika. Därför är - förutom en
friare ekonomi - demokrati, fri press och respekt
för mänskliga rättigheter omistliga inslag för att
förbättra de fattigastes levnadsvillkor.
U-länder bör för sin egen utvecklings skull i
allmänhet driva en öppen utrikeshandel i WTO-
stadgans anda. Det kan kanske låta sympatiskt att u-
länderna skall vänta med att ta ned sina
skyddstullar och andra handelshinder, och att EU och
USA bör "gå före".
Men de som står för detta råd riskerar dessvärre att
göra u-länderna en ofta allvarlig björntjänst. De
människor som i u-länderna förlorar på det egna
landets protektionistiska politik är främst de som
inte får några jobb med högre produktivitet och
lönebetalningsförmåga i exportsektorn, liksom de
människor som därför inte heller får tillverka och
sälja varor och tjänster till dem som hade kunnat få
en högre lön. Vidare drabbas de kvinnor som tvingas
gå kvar hemma i jordbruket, gifta sig och föda flera
barn redan i tonåren i stället för att komma ur en
traditionell roll, få en liten egen inkomst och
gifta sig senare. Drabbas gör också de människor som
inte får chans till utbildning och sjukvård därför
att de totala resurserna är mindre än de hade varit
med ett bättre resursutnyttjande, bl.a. genom ökad
frihandel. Andra människor i u-länderna som förlorar
på u-landsprotektionism är alla konsumenter som
tvingas hålla till godo med varor av låg eller ojämn
kvalitet, och som antingen tvingas att helt avstå
eller tvingas betala priser över de potentiella
importpriserna för sina varor. Det gäller t.ex.
livsmedel, kläder och bussar för kollektivtrafik.
Orsakssamband och analyskedjor kan följas vidare.
Ytterligare en viktig aspekt av frihandel - inte
minst för vanliga människor i u-länder - är att
handel och gränsöverskridande kontakter också gynnar
importen av kunskap, t.ex. om värderingar av den typ
som finns i FN:s stadga om mänskliga fri- och
rättigheter.
De människor i u-länder som tjänar på u-landets
protektionism är de skyddade, ineffektiva
företagarna, en eventuell "arbetararistokrati" i
dessa anläggningar samt politiker och byråkrater som
efter mutor delar ut licenser och tillstånd för att
bedriva utrikeshandel. Se t ex på hur det gick till
i Marcos Filippinerna eller Suhartos Indonesien!
Alltså: Det är ett olyckligt och kontraproduktivt
råd till u-länderna att de bör vänta på EU och USA
innan de monterar ned sina egna handelshinder: dels
kommer det att ta årtionden innan EU och USA
liberaliserat sin utrikeshandel, dels skadar u-
ländernas handelshinder u-ländernas fattigare
grupper, bromsar uppkomsten av en modern medelklass
och gynnar etablerade, privilegierade grupper. Några
kanske vilseleds av WTO/GATT:s på balanstänkande och
reciprocitet byggda förhandlingsmetod. Metoden har
dock inte haft sin utgångspunkt i ett ekonomiskt
synsätt eller sociala konsekvensanalyser.
I själva verket har Sverige en mycket viktig uppgift
i att företräda de fattiga i u-länderna mot deras
egna herrar, snarare än att företräda dessa herrar
på den internationella arenan.
U-länderna bör också driva en långsiktigt sund
ekonomisk politik i IMF-reglernas och EU:s
stabilitetspakts anda. Därigenom kan de förbättra
sina möjligheter till ett långsiktigt och stabilt
utnyttjande av de egna ekonomiska resurserna. Det
behövs också starkare och bättre utformade
nationella institutioner i u-länderna (kompetent
centralbank, fungerande finansinspektion,
självständigt rättssystem, m.m.). Även bistånd kan
hjälpa till, förutsatt att det är rätt utformat och
försett med rimliga villkor.
På det internationella planet finns framförda en rad
förslag om hur man bl.a. kan öka den finansiella
stabiliteten genom ett reformerat IMF och en
förstärkning av Världshandelsorganisationen (WTO).
Om denna typ av förslag genomförs skulle det bl.a.
minska riskerna för internationella finansiella
kriser och att nya handelshinder reses mot u-
ländernas export och import. Därmed minskar också
risken för situationer som erfarenhetsmässigt slår
oerhört hårt mot de fattigas köpkraft, t.ex. lokal
hyperinflation i jordbrukspriser.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att de
frågor som motionerna väckt är besvarade och
avstyrker därmed motionerna om den gemensamma
handelspolitiken.
15. Sysselsättning och socialpolitik (punkt 13)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton
(fp), Ewa Björling (m), Birgitta Ohlsson (fp) och
Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U18 yrkandena 10 och 11.
Ställningstagande
Sverige har en alltför låg sysselsättning och hög
arbetslöshet. Över en miljon människor i arbetsför
ålder står kvartal efter kvartal utanför
arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet,
sjukskrivning eller förtidspensionering. En allt
mindre andel av befolkningen måste försörja inte
bara sig själv utan en växande grupp som saknar egen
försörjning. Detta är en oacceptabel utveckling
såväl ekonomiskt som socialt.
Europeiska rådets rekommendationer 2003 till Sverige
gick alla ut på att förstärka och upprätthålla
utbudet av arbetskraft och utnyttja potentiella
källor till arbetskraft särskilt genom högre
deltagande av invandrare, att minska antalet
långtidssjukskrivna personer och att reformera
skatte- och bidragssystemen. Vi menar att
situationen på arbetsmarknaden är allvarlig och att
regeringen inte vidtar tillräckligt kraftfulla
åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det
är av stor vikt att öka antalet arbetade timmar i
Sverige.
När det gäller den svenska sysselsättningsgraden,
är det visserligen riktigt att Sverige har uppnått
EU:s mål om en sysselsättningsgrad på 70 %. Men det
är inte korrekt att jämföra den siffran med
Konjunkturinstitutets uppgift om en reguljär
sysselsättningsgrad på 76,8 %, mätt som ett
årsgenomsnitt. Det senare måttet avser personer i
åldern 20-64 år och ger därmed en högre siffra än
EU:s statistik som avser personer i åldern 16-64 år.
En annan omständighet som förrädiskt höjer nivån på
sysselsättningen är att den svenska
sysselsättningsstatistiken räknar både den som är
sjukskriven och den som innehar sjukvikariatet som
sysselsatta. I statistiken ger alltså en tjänst
utslag som om två personer är sysselsatta. Det
innebär att när sjukskrivningarna ökar, ökar också
sysselsättningen.
Ett bättre mått när det gäller sysselsättningen är
antalet arbetade timmar. Ända sedan 1990, som var
ett toppår i detta sammanhang, har trenden varit
tydligt sjunkande. Det genomsnittliga antalet
arbetade timmar per person i befolkningen i åldern
16-64 år blir allt lägre. Detta leder till sämre
skatteintäkter för offentlig service och utgör i
förlängningen ett hot mot välståndet och hela det
svenska välfärdssystemet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U18
yrkandena 10 och 11.
16. Arbetstidsdirektivet (punkt 14)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U19 yrkande 11.
Ställningstagande
Vi befarar att arbetstidsdirektivet kan komma att få
negativa konsekvenser för hela samhällsekonomin om
inte möjligheterna till undantag tas till vara i det
kommande lagförslaget på området. Detta har mycket
klart framgått i de uppvaktningar från såväl den
privata som den offentliga sektorn som utskottet
tagit emot. Undantag bör göras t.ex. för läkare inom
sjukvården som arbetar jourtid men även för
yrkesgrupper inom andra områden. Vi anser att
Sverige måste ha ett mera flexibelt regelverk på
arbetstidens område. Frågan om arbetstid och
arbetande timmar hänger tätt samman med Sveriges
förmåga att skapa ökat välstånd och tillväxt.
Regeringen bör därför tillse att Sverige utnyttjar
de möjligheter till undantag och avvikelser som
arbetstidsdirektivet medger. Det förhållandet att
det nu pågår en översyn av arbetstidsdirektivet
understryker ytterligare vikten av att Sverige i
denna process mycket tydligt markerar behovet av
flexibilitet och utrymme för nationella
särlösningar.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U19
yrkande 11.
17. Tjänstedirektivet (punkt 15)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U19 yrkande 12.
Ställningstagande
EU kan inte lösa Sveriges grundläggande problem. Men
många frågor som rör handel och företagande avgörs i
EU, och då måste en mer tillväxtfrämjande och
jobbskapande politik prägla EU:s ekonomiska politik.
Sverige måste bättre tillvarata möjligheterna med
EU:s inre marknad.
Den inre marknaden måste utvidgas till nya områden:
till tjänstesektorn för utbildning, till vårdsektorn
och till bank- och försäkringstjänster. Så skapas
alternativ och bättre konkurrens, lägre priser för
konsumenterna och möjligheter för svenska företag
att vara med på en större marknad.
Offentliga monopol bör därför öppnas för konkurrens
över gränserna genom att offentlig finansiering
tillåts följa den enskilde över gränserna.
Mervärdesskattedirektivet bör ändras så att privata
alternativ inom välfärdssektorn kan konkurrera på
likvärdiga villkor med offentliga alternativ.
Inom sjukvårdens och utbildningens område kommer
detta inte bara, att skapa konkurrens och utveckling
utan även ökad mångfald och valfrihet med sikte på
den enskilde medborgarens behov. Den dynamiska
utvecklingen inom olika regioner oberoende av
nationella gränser underlättas. Det kommer också
leda till olika framväxande centrum för kvalitet och
föregångsverksamhet inom dessa sektorer.
Detta har stor betydelse för medborgarna som kan
välja sjukvård och utbildning oberoende av
nationsgränserna. Det är särskilt viktigt för de
många patienter i Sverige som inte får sjukvård i
tid, utan lider i operationsköerna.
Regeringen agerar i EU i helt annan riktning, t.ex.
gällande förslaget om att skydda s.k. tjänster av
allmänt intresse. Vi anser att det strider mot de
målsättningar EU har satt upp för att utvecklas till
en mer dynamisk ekonomi. Förslaget syftar i stället
till att ge skydd åt nationella monopol via EU.
Inte minst inom tjänstesektorn finns stor potential
för tillväxt och nya jobb. Regeringen har redan
förklarat att det tjänstedirektiv som nu framarbetas
i Bryssel inte kan förvänta sig Sveriges stöd.
Moderaterna anser att tjänstesektorn i EU och i
Sverige måste utvecklas. Därför bör fri rörlighet
för tjänster och i princip fri etableringsrätt
garanteras. Med den inriktningen skulle Sverige
fullfölja den roll vi haft i EU. Genom att
förespråka konkurrens och rivande av nationella
monopol har tillgång och mångfald ökat, och därmed
möjliggjort lägre priser och valmöjligheter för
konsumenterna.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan anförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U19
yrkande 12.
18. Jordbruk, fiske och miljö (punkt 17)
av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:U326 yrkande 10 och
2002/03:MJ428 yrkande 50 samt avslår motionerna
2002/03:U324 yrkande 17 och 2003/04:U18 yrkandena 4
och 5.
Ställningstagande
Centerpartiet anser att ambitionsnivån i EU:s inre
miljöarbete måste stärkas och att EU bör bli
föregångare för en gradvis omställning till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Genom utvidgningen med
fler länder och genom ett massivt miljö- och
utvecklingsbistånd till övriga länder i närområdet
kan miljösituationen i Europa radikalt förbättras.
Centerpartiet förespråkar gemensamma miljöskatter
och gemensamma lagstiftning för hela EU och att alla
medlemsländer agerar gemensamt och inte väljer att
utnyttja lägre miljökrav i syfte att locka till sig
företag och jobb (s.k. miljödumpning).
Miljöstyrningen på EU-området måste vara tydlig
eftersom nationella konkurrensvillkor alltmer
ersätts av internationell konkurrens på den
gemensamma marknaden. Olika konkurrensvillkor på
grund av olika miljöregler och miljöskatter kan
fungera som en drivkraft men också som ett hinder.
Gemensamma miljöskatter är ett av verktygen för att
komma till rätta med sådana hinder.
Skatteinstrumentet kan stimulera teknikutvecklingen
samtidigt som länderna inom EU inte utsätter
varandra för skattekonkurrens på ett så viktigt
område som miljön.
Hittills har den svenska regeringen varit kallsinnig
till att införa gemensamma miniminivåer. Det är dock
angeläget, menar Centerpartiet, att Sverige mer
aktivt börjar arbeta för miniminivåer för
miljöskatterna i EU och för att dessa skattenivåer
kan beslutas genom majoritetsbeslut. Detta vore bra
för miljön, och det är ett bra sätt att skapa
likvärdiga konkurrensvillkor inom EU.
Att införa gemensamma miniminivåer för miljöskatter
betyder inte att EU skall ha harmoniserade skatter
på alla områden. Miljön utgör ett tydligt område där
ökad överstatlighet är nödvändig. Detta gäller
naturligtvis även på miljöskatteområdet. Den ökade
överstatligheten på miljöområdet är speciellt viktig
om EU skall kunna agera som en stark kraft på den
internationella miljöscenen. Samtidigt som det
behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det
viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna
gå längre i miljöarbetet om det finns klara motiv
för detta.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motionerna
2002/03:U326 yrkande 10 och 2002/03:MJ428 yrkande
50.
19. Jordbruk, fiske och miljö (punkt 17)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:U324 yrkande 17 samt avslår
motionerna 2002/03:U326 yrkande 10, 2002/03:MJ428
yrkande 50 och 2003/04:U18 yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Begreppet miljögaranti (artikel 95 i EG-fördraget)
är centralt för EU-arbetet. Begreppet innebär att
enskilda medlemsländer skall ha rätt att gå före på
miljöområdet och införa strängare lagstiftning i
syfte att skydda miljö och hälsa. Konventsförslaget
gav tyvärr inte länderna någon verklig sådan
möjlighet. Miljöpartiet anser att EU måste få en
riktig miljögaranti som verkligen säkerställer att
länderna kan driva en aktiv miljöpolitik utan att
hindras av EU. Miljökrav får inte betraktas som
handelshinder utan varje land skall ha rätt att
fatta beslut för att skydda miljön. Miljöfrågor är
ett av de få områden där överstatliga beslut kan
vara nödvändiga, men EU har hittills inte varit så
offensiv på miljöområdet.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion
2002/03:U324 yrkande 17.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges
vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Turkiet, punkt 10 (mp)
av Lotta N Hedström (mp).
Enligt Miljöpartiets mening är förhoppningen, såsom
den kommer till uttryck i utskottsmajoritetens
ställningstagande, om Turkiets reformarbete i
riktning mot uppfyllda Köpenhamnskriterier något
optimistisk. Dessutom tenderar majoriteten och
regeringen att försköna uppnådda resultat. Viktiga
aspekter av Turkiets roll, som Natos postering i
Mellanöstern, förbises också helt i
utskottsmajoritetens överväganden, vilket inte är
oproblematiskt. Anledning finns också att hänvisa
till de ställningstaganden som utskottet gjorde i
betänkande 2003/04:UU9 Mänskliga rättigheter och
relationer till andra länder jämte den i det
betänkandet väckta reservationen av Miljöpartiet
(reservation 18).
2. Regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse
om verksamheten inom Europeiska unionen
under 2003, punkt 20 (fp) och (kd)
av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp)
och Mats Odell (kd).
Samrådet inför Europeiska rådets möten regleras inte
i riksdagsordningen till skillnad mot reguljära
ministerrådsmöten. EU-nämnden har på grund av denna,
i dagsläget som lapsus i riksdagsordningen betraktad
kunnat påbörja en försöksverksamhet med offentliga
sammanträden inför Europeiska rådets möten. Detta
har slagit väl ut och EU-nämnden har också haft
offentligt samråd inför Europeiska rådets vårmöte
2004. För att det skall bli möjligt att helt eller
delvis hålla öppna sammanträden med EU-nämnden inför
reguljära ministerrådets möten krävs däremot en
ändring av riksdagsordningen som för närvarande
dessvärre föreskriver att sådana sammanträden skall
ske inom stängda dörrar.
Vi vill hävda vikten av ökad öppenhet och skulle,
i likhet med vad EU-nämnden anfört i sitt yttrande
till utrikesutskottet, välkomna att
riksdagsordningen ändras för att främja både
öppenhet och EU-frågornas legitimitet, på det sätt
som företrädare från Sverige med all rätt brukar
hävda inte minst i EU-sammanhang.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen 2003.
Följdmotioner
2003/04:U18 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
verkar för att snarast möjligt återuppta
förhandlingarna om en ny konstitution och agerar
för att Framtidskonventets förslag - såsom det
presenterades för riksdagen under hösten 2003 - i
så stor utsträckning som möjligt skall vara
gällande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för en ökad samordning och effektivitet inom
ramen för EU:s handels-, utvecklings- och
jordbrukspolitik.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
den svenska regeringen aktivt verkar för en
positiv utveckling av Barcelonaprocessen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
vara drivande i det fortsatta arbetet med
kemikalielagstiftningen och aktivt motverka en
fördröjning av det föreslagna regelverket.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för att man inom EU beslutar om att
medlemsländerna skall införa miljöskatter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för att minska byråkratin inom EU:s
regelsystem och kräva att all lagstiftning bör
föregås av kostnadsberäkningar för de europeiska
företagen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för en förstärkning av den gemensamma
konsumentpolitiken.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för att EU högprioriterar kampen mot
människosmugglingen och ge tullen och Europol
ökade resurser och befogenheter att agera mot
könshandeln.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för att man inom EU stoppar alla tendenser
till drogliberalisering inom EU.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av
jobbguider i Sverige och förbättrat
tillvaratagande av invandrares kompetens.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att främja en
effektivare återintegrering på arbetsmarknaden för
långtidssjukskrivna.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reformera
skatte- och bidragssystemen, enligt
Lissabonprocessen, i syfte att öka incitamenten
att arbeta.
2003/04:U19 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
skall stödja reformprocessen i Turkiet i syfte att
möjliggöra medlemskapsförhandlingar, samt att
Turkiet skall bedömas utifrån egna meriter och på
lika villkor som andra kandidatländer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att EU skall ge Moldavien, Ukraina och
Vitryssland medlemskapsperspektiv.
3. Riksdagen begär hos regeringen att den till
riksdagen snarast återkommer med en redogörelse
för hur Sverige har mött utanförskapet med
anledning av folkomröstningsresultatet om
införande av euron.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
aktivt bör bidra till att förhandlingarna i
regeringskonferensen om ett nytt fördrag
återupptas och avslutas under våren.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en enad och
trovärdig utrikes- och säkerhetspolitik i EU kan
skapas genom bättre gemensamma analysresurser, en
utveckling av den gemensamma värdegrunden och
definitionen av gemensamma mål för
utrikespolitiken, samt en gemensam
utrikesminister.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU
skall verka för att ett WTO-ministermöte hålls i
Hongkong redan före detta års utgång i syfte att
handelsliberaliseringar på jordbruksområdet och en
genomgripande reformering av EU:s jordbrukspolitik
skall kunna ske så snart som möjligt.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
verka för att nuvarande frihandelsområde utvidgas
genom en avveckling av handelstullarna mellan EU
och Ryssland.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den strategi
för Mellanöstern, som är under utarbetande i EU,
måste utarbetas i nära samverkan med den
amerikanska administrationens nya
Mellanösternpolitik.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
bör stödja uppbyggnaden av ett fredligt, stabilt
och demokratiskt Irak.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
skall verka för en utveckling inom EU mot ökad
solidaritet och ömsesidighet på det säkerhets- och
försvarspolitiska området.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
utnyttja de möjligheter till undantag som EU:s
arbetstidsdirektiv medger.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att garantera fri
rörlighet för tjänster och i princip fri
etableringsrätt och om att aktivt stödja arbetet
med det s.k. tjänstedirektivet.
Motioner från allmänna motionstiden
2002/03
2002/03:K206 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om EU:s detaljreglering.
2002/03:K238 av Håkan Larsson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att en
kompetenskatalog utarbetas för att begränsa EU:s
överstatliga makt och för att stärka de nationella
parlamentens makt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att utifrån
ett brett rådslag bland folkrörelser och
organisationer utarbeta ett i huvudsak
mellanstatligt alternativ till det federala
statsbygget.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att om möjligt
samverka med Danmark, Storbritannien och
kandidatländerna i utarbetandet av den
mellanstatliga samarbetsmodellen.
2002/03:K288 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen begär att regeringen i enlighet med vad
i motionen anförs tillsätter en utredning som
belyser maktrelationerna över lagstiftningen
mellan Sveriges riksdag och EU:s institutioner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
EU bör verka för att EU:s medlemsländer gör egna
utvärderingar av den öppna samordningens metod.
2002/03:Fi289 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU skall verka för att EU:s utveckling - med EMU
som dess viktigaste byggsten - mot en överstatlig
politisk union förhindras.
2002/03:U206 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om terrorismen som
hot mot det demokratiska systemet och det öppna,
västerländska samhällssystemet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det gemensamma
ansvaret för världens länder att motverka
terrorism.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
internationell samverkan mot terrorism.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regimer som stöder
eller skyddar terrorism genom att ge terrorister
möjlighet att träna, ha baser, finansiera sin
verksamhet och planera terror utifrån deras
territorier.
2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
bekämpa terrorismen, vilken utgör ett hot mot
demokratin och rättsstaten.
2002/03:U231 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU
skall verka för att EU av Israel inkräver
ersättning för uppkommen skuld för de palestinska
skattemedel som Israel vägrat utbetala till
palestinierna, men som i stället utbetalats av EU
till palestinierna.
2002/03:U235 av Birgitta Ohlsson (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige
bör verka för att kvinnors rätt till fri abort
främjas inom EU och blir ett nytt krav för
ansökarländerna.
2002/03:U245 av Hillevi Larsson (s):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
självmordsbombningar och andra former av terrorism
där civila drabbas måste fördömas och bekämpas.
2002/03:U277 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige måste
höja sin röst gentemot USA.
2002/03:U280 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att demokratier
som respekterar och skyddar de mänskliga
rättigheterna skall vara fundamentet i arbetet med
att bygga en säkerhetspolitiskt stabil och trygg
värld.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
säkerhetspolitikens övergripande mål skall vara
att bidra till fred, frihet och säkerhet för alla
människor i samhället och att solidariskt bidra
till en fredlig utveckling i omvärlden.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inom Europol
förstärka samarbetet mot terrorism.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att terrorister
måste kunna dömas på det internationella planet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kampen mot
terrorism förutsätter internationellt samarbete.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de centrala
begreppen inom internationell krishantering och
fredsfrämjande verksamhet bör definieras och
tydliggöras.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
konfliktförebyggande arbete skall betonas i
arbetet för en fredligare värld.
2002/03:U281 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta initiativ
till en studie kring samt till ett konkret
åtgärdsprogram för bekämpning av transnationell
organiserad brottslighet som emanerar från Balkan.
2002/03:U295 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en afrikansk
freds- och säkerhetsordning.
2002/03:U299 av Lars Ohly m.fl. (v):
4. Riksdagen begär att regeringen verkar för att EU
tydligt deklarerar att ESFP inte skall användas
till terroristbekämpning.
5. Riksdagen begär att regeringen stoppar alla
beslut inom EU om att utvidga mandatet för
krishanteringsstyrkan till att omfatta
terroristbekämpning eller kollektivt försvar.
6. Riksdagen begär att regeringen stoppar beslut
inom EU:s framtidskonvent som kan tänkas leda till
att Sverige måste ge ifrån sig makt på det
utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska
området.
7. Riksdagen begär att regeringen stoppar beslut
inom EU:s framtidskonvent om att utvidga mandatet
för krishanteringsförmågan så att Sverige hamnar
närmare ett kollektivt EU-försvar.
2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN omedelbart
måste prioritera fredsfrämjande insatser i Afrika.
2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s
framtidsfrågor.
2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla nya EU-
fördrag som innebär maktöverföring till EU-nivå
skall underställas medborgarna i en
folkomröstning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa EG-
kommissionens ensamrätt att lägga fram förslag
till förmån för förslagsrätt för de nationella
parlamenten och EU-parlamentet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EG-
kommissionen skall avskaffas och ersättas med ett
rent administrativt organ.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla av EU
beslutade regler och lagar som berör Sverige efter
en tid skall tas upp i riksdagen för att få de
praktiska konsekvenserna belysta och att riksdagen
bör ha möjlighet att göra efter- och omprövningar
av redan fattade beslut och lämna
förändringsförslag till EU.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om artikel 95 i EG-
fördraget, även kallad miljögarantin.
2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s utrikes-
och säkerhetspolitik skall stärkas och utvecklas
för att möta nya hot.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stärkt
ambitionsnivå i EU:s inre miljöarbete.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s inriktning
mot ett smalare och effektivare EU.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bygga den
offentliga makten ur ett underifrånperspektiv.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en tydligare
beslutsstruktur där beslut måste passera båda
institutionerna skulle underlätta insyn och
offentlig debatt.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en uppdelning av
EU:s konstitution i två delar.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beslutsprocedurens
förändring och förtydligande.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
bli mer aktiv i debatten om EU:s framtidsfrågor.
2002/03:Fö261 av Lars Ångström m.fl. (mp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i enlighet med
sitt eget handlingsprogram för en
konfliktförebyggande politik verka för
Europaparlamentets beslut om en
genomförbarhetsstudie för en civil fredskår inom
EU.
2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):
50. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad
överstatlighet på miljöområdet inom EU.
Motioner från allmänna motionstiden
2003/04
2003/04:K209 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om EU:s detaljreglering.
2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla
medborgare i ett utvidgat EU skall kunna resa,
arbeta och leva på samma villkor, vilket innebär
att Sverige inte bör tillämpa s.k. övergångsregler
inför de nya medlemsländernas inträde i EU.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
stärka och effektivisera EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik.
2003/04:U14 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Moldavien,
Ukraina och Vitryssland bör ges medlemsperspektiv
i EU.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbetet i den nya
parlamentariska församlingen inom ramen för EU:s
Medelhavsdimension.
2003/04:U17 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
öka kopplingen mellan arbetet för mänskliga
rättigheter och arbetet för fred.
2003/04:U203 av Maud Olofsson m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett fördjupat
samarbete mellan EU, OSSE och FN.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
konfliktförebyggande åtgärder och en fredlig
utveckling är förutsättningar för att demokratin
och demokratiseringen inte skall sättas ur spel.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU framgent
bör satsa än mer på konfliktförebyggande arbete,
såväl inom unionens gränser som utanför.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om effektiviteten och
den logistiska kapaciteten i EU:s
krishanteringsarbete.
2003/04:U208 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvidgningen av
EU.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
vara med i den europeiska säkerhetsordningens alla
delar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ambitionen för
Europapolitiken måste vara att Sverige skall kunna
göra mer för att bidra till stabilitet och
krishantering i Europa.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU som verktyg för
det breda säkerhetsbegreppet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av Natos
strukturer för EU:s möjligheter att agera i
fredsbevarande operationer.
2003/04:U211 av Ana Maria Narti (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
folkbildning kring EU.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en kontinuerlig
demokratisk dialog med ungdom kring EU.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en strategi för
förstärkt svenskt inflytande över EU:s globala
politik.
2003/04:U220 av Agne Hansson m.fl. (c):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om prioriteringar i
EU:s samarbete med Vitryssland, Ukraina och
Moldavien.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samarbetet mellan
EU och olika organisationer för demokratisering av
Vitryssland, Ukraina och Moldavien.
2003/04:U248 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN nu skall
fokusera på fred i Afrika och omedelbart
prioritera fredsfrämjande insatser samt att FN och
EU skall stödja utvecklingen av en afrikansk
freds- och säkerhetsordning.
2003/04:U249 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU bör
etablera ett frihandelsområde med Ryssland.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU bör sträva
efter visumfrihet mellan EU och Ryssland.
2003/04:U256 av Bo Lundgren m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s civila
och militära konflikthantering skall kunna bidra
till frihet och fred både i och utanför Europa.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige måste
uppfylla sin del av ansvaret för en gemensam
europeisk krishanteringsförmåga.
2003/04:U259 av Hillevi Larsson m.fl. (s):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att alla
former av terrorism som drabbar civila, inklusive
självmordsbombningar, måste fördömas.
2003/04:U276 av Birgitta Ohlsson (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för att kvinnors rätt till fri abort främjas
inom EU och blir ett nytt krav för
ansökarländerna.
2003/04:U282 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
bekämpa terrorismen, vilken utgör ett hot mot
demokratin, rättsstaten och enskilda människors
liv och hälsa.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för en tydligare och mer sammanhållen
strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter
i världen.
2003/04:U286 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU även
fortsättningsvis måste bistå Turkiet i dess
reformeringsprocess.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Turkiets
kandidatskap i Europeiska unionen.
2003/04:U289 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s
Medaprocess bör intensifieras för att främja
frihandel, miljösamarbete och en demokratisk
utveckling.
2003/04:U292 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mandatfrågan i
EU:s krishantering.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att civil
krishantering försvåras eller omöjliggörs utan en
trovärdig militär krishanteringsförmåga inom EU.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige
uttryckligen skall acceptera Helsingforsmötets
slutsatser angående mandatet för EU:s
krishanteringsinsatser.
2003/04:U325 av Gunnar Hökmark (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svensk
utrikespolitik och den gemensamma utrikespolitiken
inom EU.
2003/04:U329 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utvecklingen
av en europeisk krishanteringsförmåga bör ske i
nära samarbete med USA och att försök av vissa
europeiska länder att konkurrera med USA och Nato
i detta avseende bör motverkas.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Ryssland och EU:s
politik gentemot Ryssland.
2003/04:U339 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU i sitt
samarbete med de nya medlemsländerna skall
prioritera ett fungerande yttre gränsskydd och
korruptionsbekämpning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU-satsningar för
att stoppa människosmuggling via de nya
medlemsländerna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
EU genom sitt utvecklingssamarbete på Balkan
stöder en omfattande kompletteringsutbildning av
poliser och andra myndigheter för utveckling av
fungerande rättssamhällen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU bör
genomföra en uppföljningskonferens om
transnationell organiserad brottslighet i EU:s
närområde.
2003/04:U340 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det politiska
och ekonomiska stödet från Sverige och EU måste
vara kopplat till huruvida respektive part gör
konkreta framsteg i fredsprocessen och att det är
fredsviljan och åtgärder för fred som skall
belönas.
2003/04:U342 av Runar Patriksson (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s nordliga
dimension.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för en
ekonomisk och demokratisk utveckling i enklaven
Kaliningrad.
2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
verka för en mer sammanhållen utvecklings-,
handels- och utrikespolitik inom EU och arbeta för
att integrera rättvisefrågorna inom alla EU:s
politikområden.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
vara pådrivande i utvecklandet av ett effektivare
samarbete mellan EU och FN.
2003/04:U350 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla former av
nationell och internationell terrorism skall
fördömas och bekämpas.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att framtida hot
mot säkerheten i Europa företrädesvis skall
hanteras och lösas gemensamt inom ett utvidgat EU.
2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
inom EU skall arbeta för att eliminera
handelshinder för u-ländernas export till i-
länder, såsom ursprungsregler och gränsskydd som
försvårar handel.
2003/04:Fö242 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om terrorismens
orsaker och mål.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gemensamma insatser
mot terrorism.
Bilaga 2
Konstitutionsutskottets yttrande 2003/04:KU4y
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 1 april 2004 beslutat
bereda bl.a. konstitutionsutskottet tillfälle att
avge yttrande över regeringens skrivelse 2003/04:60
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen
under 2003 jämte motioner.
Konstitutionsutskottet yttrar sig över motionerna
2003/04:U18 (kd) yrkande 1 och 2003/04:U19 (m)
yrkande 4, som väckts med anledning av skrivelsen,
motion 2003/04:U211 (fp) yrkandena 1 och 2, som
väckts under allmänna motionstiden 2003, samt
motionerna 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1, 2002/03:U323
(m) yrkande 17, 2002/03:U324 (mp) yrkandena 1 och
3-5 och 2002/03:U326 (c) yrkandena 13, 14, 17, 19,
20 och 23, som väckts under allmänna motionstiden
2002.
Konstitutionsutskottet lämnar tillsammans med
yttrandet över motion 2003/04:K209 (m), som väckts
under allmänna motionstiden 2003, samt motionerna
2002/03:K206 (m), 2002/03:K238 (c) yrkandena 1-3 och
2002/03:K288 (v) yrkandena 1 och 2, som väckts under
allmänna motionstiden 2002.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll av
betydelse för
konstitutionsutskottets
beredningsområde
Skrivelsen inleds med ett övergripande avsnitt om
samarbetet i Europeiska unionen som ett svenskt och
europeiskt intresse. Där uttalas bl.a. att EU-
arbetet under 2003 präglades av förberedelserna
inför utvidgningen med tio nya medlemsstater samt
arbetet med ett nytt fördrag.
I skrivelsen påminner regeringen om att presidiet
för Europeiska konventet om EU:s framtid
presenterade ett samlat fördragsutkast i maj, att
Europeiska rådet i Thessaloniki välkomnade utkastet
som en god grund för regeringskonferensen, att i
Sverige en departementspromemoria om
fördragsutkastet remissbehandlades och att
regeringskonferensen sammankallades i oktober.
Regeringens utgångspunkter inför konferensen
redovisades i en skrivelse till riksdagen den 7
oktober. Skrivelsen behandlades av ett sammansatt
konstitutions- och utrikesutskott, vars förslag till
riksdagsbeslut bifölls av riksdagen den 20 november.
Det italienska ordförandeskapets ambition att
avsluta förhandlingarna i december infriades inte.
Europeiska rådet i Bryssel gav det inkommande
irländska ordförandeskapet i uppdrag att värdera
läget till vårtoppmötet i slutet av mars 2004.
Regeringen påpekar att en ny svensk lag om förbud
mot diskriminering även utanför arbetslivet och
högskolan trädde i kraft den 1 juli och är ett led i
genomförandet av två direktiv om likabehandling.
På området elektroniska kommunikationer -
informationsteknik och samhället omtalas att en
styrgrupp för handlingsplanen e-Europa 2005
inrättats. Planens syfte är att få fram säkra
tjänster och tillämpningar och innehåll som bygger
på lättillgänglig bredbandsinfrastruktur. Den
omfattar bl.a. e-förvaltning och en säker
informationsinfrastruktur. Rådet antog även ett
program (Modinis) för övervakning av
handlingsplanen, för spridning av goda arbetsmetoder
och förbättrad nät- och informationssäkerhet. Beslut
fattades om att en ny europeisk nät- och
informationssäkerhetsbyrå skall upprättas som ett
expert- och kompetenscentrum för
informationssäkerhetsfrågor. Byrån skall ha sitt
säte i Grekland.
Ett nytt direktiv om vidareutnyttjande av
information från den offentliga sektorn antogs. En
minsta uppsättning gemensamma regler införs.
Bestämmelser om tillgång till handlingar och skydd
av personuppgifter påverkas inte. De nya reglerna är
också förenliga med internationella överenskommelser
om skydd av immateriella rättigheter.
Rådet antog slutsatser avseende tillgången till
informationssamhällets nya tjänster och
tillämpningar genom öppna plattformar inom digital-
TV och 3G-system för mobil kommunikation.
Medlemsstaterna uppmanas att, där det är möjligt, se
till att de offentliga elektroniska tjänsterna är
tillgängliga genom olika typer av tekniska
plattformar, för att få ett så stort genomslag som
möjligt och bredda marknaderna.
Under året inleddes arbetet med att föra samman
EU:s båda rättsdatabaser, EUR-lex och Celex. Den
gemensamma databasen, som tas i bruk 2004, skall
vara gratis och tillhandahållas på alla
medlemsspråk.
Inom kultur- och medieområdet fortsatte arbetet på
en översyn av direktivet om TV utan gränser. Sverige
har framfört synpunkter till kommissionen angående
reklam riktad till barn samt en uppmaning till
kommissionen att granska den s.k.
sändarlandsprincipen.
Vid rådsmötet i maj godkändes också en resolution
om tillgängligheten för funktionshindrade till
kulturell infrastruktur och aktiviteter.
I fråga om institutionernas verksamhet framhålls
att - för att effektivisera ministerrådets
förberedelser och genomförande av möten inför
utvidgningen - beslut togs om en uppförandekod för
rådet. Kommissionen, rådet och Europaparlamentet
enades om ett nytt interinstitutionellt avtal om
"bättre lagstiftning". Avtalet föreskriver bl.a.
större öppenhet i lagstiftningsprocessen samt
uppdatering och reducering av lagstiftningsvolymen
och är ett led i genomförandet av kommissionens
regelförbättringspaket.
Diskussionen fortsatte om att upprätta ett
gemensamt regelverk för löner, skatt och andra
villkor för Europaparlamentets ledamöter. I juni
2003 antog Europaparlamentet ett nytt förslag till
ledamotsstadga, vilket reviderades i december efter
kritik från rådet.
I november antogs Europaparlamentets och rådets
förordning om regler för och finansiering av
politiska partier på europeisk nivå.
Diskussionerna om en förändring av ombudsmannens
status, som initierades av Europaparlamentet under
2002, har ännu inte lett till något beslut.
Under året begärde nationella domstolar
förhandsavgörande från EG-domstolen i ca 200 fall.
Av dessa kom 5 från svenska domstolar. Den svenska
regeringen yttrade sig i tio mål om förhands-
avgörande.
Regionkommitténs verksamhet dominerades under året
av framtidskonventet och regeringskonferensen.
I skrivelsen framhålls att Sverige fortsatte att
verka för ökad öppenhet och insyn i EU:s
institutioner och att yttrandefriheten för EU:s
tjänstemän kommer att skrivas in i
tjänsteföreskrifterna till följd av ett svenskt
initiativ.
Konstitutionsutskottet anser inte att skrivelsen i
sig föranleder något uttalande av utskottet i detta
sammanhang.
Riksdagsbehandling av det förslag
till konstitutionellt fördrag som
lagts fram av Europeiska konventet
om EU:s framtid
Riksdagen behandlade under hösten 2003 regeringens
skrivelse 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s
framtid. Skrivelsen och de motioner som väcktes med
anledning av skrivelsen remitterades till
konstitutionsutskottet. Konstitutionsutskottet
överlämnade skrivelsen och de med anledning av
skrivelsen väckta motionerna samt ett antal motioner
som väckts under allmänna motionstiden 2002 och 2003
med anknytning till de frågor som aktualiserades i
skrivelsen till ett sammansatt konstitutions- och
utrikesutskott för beredning. De med anledning av
skrivelsen väckta motionerna omfattade parti- eller
kommittémotioner från samtliga partier utom
Socialdemokraterna. Det sammansatta utskottet
behandlade skrivelsen och motionerna i betänkandet
2003/04:KUU1, vilket debatterades i kammaren den 20
november 2003. Riksdagen fattade samma dag beslut i
överensstämmelse med utskottets förslag.
De motioner som utrikesutskottet nu bereder
konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över
avser i huvudsak frågor av den art som behandlades
av det sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottet i det nämnda betänkandet.
Frågor inom konventsförslaget
Motioner
I de två motioner som väckts med anledning av
regeringens skrivelse om verksamheten i EU under
2003 finns yrkanden som avser slutförande av arbetet
med det konstitutionella fördraget i den pågående
regeringskonferensen. Det gäller motion 2003/04:U19
av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m) yrkande 4,
vari begärs ett tillkännagivande för regeringen om
att den bör bidra aktivt till att förhandlingarna i
regeringskonferensen om ett nytt fördrag återupptas
och avslutas under våren, samt motion 2003/04:U18 av
Holger Gustafsson m.fl. (kd) yrkande 1, vari begärs
ett tillkännagivande för regeringen om att Sverige
aktivt verkar för att snarast möjligt återuppta
förhandlingarna om en ny konstitution och agerar för
att framtidskonventets förslag - såsom det
presenterades för riksdagen under hösten 2003 - i så
stor utsträckning som möjligt skall vara gällande.
Härutöver finns motioner från allmänna
motionstiden 2002 som har nära anknytning till
frågan om att avsluta arbetet med konventets förslag
till konstitutionellt fördrag.
I motion 2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 17 begärdes ett tillkännagivande för
regeringen om EU:s framtidsfrågor. De synpunkter som
förs fram i motionen utvecklades i motion
2003/04:K10, som väcktes med anledning av
regeringens skrivelse 2003/04:13 Europeiska
konventet om EU:s framtid. I den motionen knöts
synpunkterna dessutom till mera specificerade
tillkännagivanden.
En del av motionerna avser huvudsakligen
institutionella frågor.
I motion 2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 13 begärdes ett tillkännagivande för
regeringen om EU:s inriktning mot ett smalare och
effektivare EU. Institutionernas roll bör enligt
motionärerna ses över och en revidering göras av
fördragen för att åstadkomma ett smalare och
effektivare EU.
I samma motion begärdes tillkännagivanden i andra
institutionella frågor. Motionärerna ansåg (yrkande
17) att en tydligare beslutsstruktur där beslut
måste passera båda institutionerna skulle underlätta
insyn och offentlig debatt. De ansåg att
kommissionen bör underställas de beslut som fattas i
de politiska institutionerna, att såväl
ministerrådet som parlamentet bör ha initiativrätt
och att de förändringar som görs i de båda
institutionerna bör kunna passera utan att på nytt
godkännas av kommissionen. De önskade (yrkande 19)
en uppdelning av EU:s konstitution i två delar: en
fast kärna som bör vara mycket svår att förändra och
ett avsnitt som behandlar unionens politiska
innehåll, däribland kompetenskatalogen. Beslut i
fråga om kompetenskatalogen bör enligt motionärerna
kunna fattas under enklare former men med bibehållet
krav på enhällighet. De önskade vidare (yrkande 20)
förändring och förtydligande av beslutsproceduren.
Beslut i parlamentet borde kunna fattas genom enkel
majoritet och beslut i ministerrådet genom ett slags
kvalificerad dubbel majoritet, där en kvalificerad
mängd röster representerande en kvalificerad
majoritet av befolkningen i medlemsstaterna tillåts
fälla avgörandet.
I motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp)
begärdes tillkännagivanden för regeringen om att
avskaffa EG-kommissionens ensamrätt att lägga fram
förslag till förmån för förslagsrätt för de
nationella parlamenten och EU-parlamentet (yrkande
3) och om att EG-kommissionen skall avskaffas och
ersättas med ett rent administrativt organ (yrkande
4).
Vissa motioner har mer uttalat varit inriktade på
subsidiaritetsprincipen.
I motion 2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 14 begärdes ett tillkännagivande för
regeringen om att bygga den offentliga makten ur ett
underifrånperspektiv. Makten skall enligt
motionärerna ligga på den lokala nivån varifrån
befogenheter skall kunna lämnas över till högre
nivåer. Vilken nivå ett beslut skall fattas på bör
avgöras av närheten till dem som berörs. EU:s
huvudsakliga ämnesområden bör omfatta sådant som
inte kan hanteras lokalt, regionalt eller nationellt
utan sköts bättre på unionsnivå. Sådana områden är
fred och rättssäkerhet, miljö och hållbar
utveckling, främjandet av ekonomisk utveckling och
välståndsutveckling. Till områden där frågorna löses
bättre på nationell eller regional nivå hör form och
val av utbildning, kultur och socialpolitik.
Motionärerna anser det naturligt att medlemsstaterna
samarbetar kring dessa frågor men de bör inte vara
föremål för gemensamt beslutsfattande.
I motion 2002/03:K238 av Håkan Larsson m.fl. (c)
yrkande 1 har begärts ett tillkännagivande för
regeringen om att en kompetenskatalog bör utarbetas
för att begränsa EU:s överstatliga makt och för att
stärka de nationella parlamentens makt.
Rolf Gunnarsson (m) har i motionerna 2002/03:K206
och 2003/04:K209 begärt tillkännagivanden för
regeringen om att EU inte bör ägna sig åt
detaljreglering.
I några motioner betonas den mellanstatliga
dimensionen.
I motion 2002/03:K238 av Håkan Larsson m.fl. (c)
har begärts tillkännagivanden för regeringen om att
utifrån ett brett rådslag bland folkrörelser och
organisationer utarbeta ett i huvudsak
mellanstatligt alternativ till det federala
statsbygget (yrkande 2) och om att om möjligt
samverka med Danmark, Storbritannien och
kandidatländerna i utarbetandet av den
mellanstatliga samarbetsmodellen (yrkande 3).
I motion 2002/03:K288 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
har begärts tillkännagivanden för regeringen om att
den bör tillsätta en utredning som belyser
maktrelationerna mellan Sveriges riksdag och EU:s
institutioner över lagstiftningen (yrkande 1) och om
att regeringen i EU bör verka för att EU:s
medlemsländer gör egna utvärderingar av den öppna
samordningens metod (yrkande 2). Motionärerna anser
att EU under de senaste 15 åren befunnit sig i ett
permanent krisläge vad gäller ökad misstro mellan
medborgare och elit samt att detta sammanfaller med
betydande maktförskjutningar från medlemsstaterna
till EU:s olika organ. De anser att det för
Europaparlamentet, som den mest federalistiska
institutionen, ofta är ett självändamål att föra
över så mycket makt som möjligt till den
överstatliga nivån och att även kommissionen är
pådrivande för att utvidga sin egen och unionens
kompetens. Motionärerna anför vidare att
ambitionsnivån på det välfärdspolitiska området har
ökat sedan EMU introducerades. Det är enligt
motionärerna en historisk erfarenhet att sambandet
mellan en gemensam valuta och en gemensam skatte-,
finans- och välfärdspolitik är starkt. En självklar
förklaring till detta är att ett valutaområde nästan
alltid också utgör gränsen för en stat eller
federation. Det är enligt motionärerna i detta
perspektiv ambitionerna inom välfärdspolitiken skall
ses. Motionärerna anser att det är kommissionen som
är drivande kraft inom den öppna samordningens
metod, och de motsätter sig att ett överstatligt
tjänstemannaorgan som kommissionen har inflytande
över välfärds- och sysselsättningspolitik.
Utvecklingen skall styras av de demokratiskt valda
församlingarna. Motionärerna anser det viktigt att
medlemsländerna gör egna utvärderingar av den öppna
samordningsmetoden och att Sverige bör föra fram
detta till rådet.
I motion 2002/03:Fi289 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 1 har begärts ett tillkännagivande för
regeringen om att Sverige inom EU skall verka för
att EU:s utveckling - med EMU som dess viktigaste
byggsten - mot en överstatlig politisk union
förhindras. Motionärerna kritiserar att EU, förutom
valutan, har tagit över eller är på väg att ta över
alltfler politikområden som normalt tillhör
självständiga länders kärnuppgifter, bl.a. utrikes-,
säkerhets-, gräns-, flykting- och asylpolitik och
polisiära frågor samt därutöver även visar tydliga
ambitioner på det välfärdspolitiska området och
alltmer vill intervenera i ländernas skattepolitik.
Bakgrund
Slutförande av regeringskonferensen
Som regeringen anför i sin skrivelse öppnades
regeringskonferensen om ett nytt konstitutionellt
fördrag den 4 oktober 2003, varefter hölls flera
förhandlingstillfällen under hösten, och det
italienska ordförandeskapets ambition var att
slutförhandla regeringskonferensen redan vid
toppmötet i Bryssel den 12-13 december. Detta
visade sig omöjligt. Det inkommande irländska
ordförandeskapet fick i uppdrag att värdera läget
till vårtoppmötet i slutet av mars 2004.
Den svenska regeringen är enligt skrivelsen beredd
att återuppta förhandlingarna närhelst
förutsättningarna finns att nå en överenskommelse.
Vid sitt möte i Bryssel den 25-26 mars enades
Europeiska rådet om att förhandlingarna om ett nytt
konstitutionellt fördrag skall vara avslutade senast
vid toppmötet i mitten av juni. Ordförandeskapet
fick i uppdrag att fortsätta sina konsultationer med
enskilda medlemsländer, så att regeringskonferensen
kan återuppta sitt formella arbete så snart som
möjligt.
I den rapport från Europeiska rådets marsmöte som
statsministern lämnade i riksdagen den 1 april
förklarade han att intrycket från diskussionen vid
mötet var att det nu finns en politisk vilja att nå
ett slutligt resultat. Samtidigt varnade han för att
underskatta svårigheterna i att finna en lösning på
de kvarstående makt- och sakfrågorna. Statsministern
förklarade att regeringen kommer att fortsätta att
driva en linje som syftar till att både bevaka
viktiga svenska intressen och samtidigt säkra den
europeiska beslutskraft som behövs i en union med 25
medlemmar. På fråga om svenska prioriteringar
framhöll han att det inte finns någon annan
prioritering än inför förhandlingen strax före jul,
och om han skulle nämna en svensk huvudprioritering
så var det att "vi får ett resultat".
Frågor av institutionellt slag, inklusive
frågor om befogenheter och om överstatlighet
Som framgår ovan har ett sammansatt konstitutions-
och utrikesutskott under innevarande riksmöte
behandlat frågor om Europeiska unionens framtid.
Utskottets ställningstaganden redovisades i
betänkande 2003/04:KUU1. Konstitutionsutskottet
redovisar här i översikt delar av sammansatta
utskottets ställningstaganden. I övrigt hänvisas
till det nämnda betänkandet.
Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet
uttalade bl.a. att konventets förslag innebar att
beslutsfattandet i unionen skulle komma att ske på
ett tydligare sätt, varmed ansvarsutkrävande
underlättades utan att parlamentarism införs och att
det inte fanns någon anledning att frångå den
rådande ordningen inom EU, där institutionerna är
fristående från varandra och maktdelning råder.
Utskottet uttalade vidare att kommissionen spelar
en central roll i Europeiska unionens verksamhet.
Även om detaljer alltid kan diskuteras borde
kommissionens grundläggande roll inte ändras. Det
innebär, framhöll utskottet, att kommissionen även
fortsättningsvis bör ha exklusiv initiativrätt (med
de undantag som konventet föreslog och som redan
fanns: frågor inom straffrättsligt samarbete och
polissamarbete samt den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken). Inte minst ökningen av antalet
frågor där beslut kan fattas med kvalificerad
majoritet i ministerrådet gjorde enligt utskottet
att kommissionens exklusiva initiativrätt borde
bevaras. I annat fall riskerade små stater att få en
sämre ställning.
Utskottet framhöll att EU styrs av principen om
tilldelade befogenheter och att denna princip är av
grundläggande betydelse för såväl den politiska som
den rättsliga kontrollen av hur unionen utövar sin
makt. Utskottet betonade att det - till skillnad
från i nuvarande fördrag - uttryckligen anges i det
konstitutionella fördraget att de befogenheter som
inte har tilldelats unionen i fördraget tillhör
medlemsstaterna och att unionen inte kan utöka sin
egen kompetens. Utskottet välkomnade konventets
förslag om kompetensavgränsning, som innebär ett
angeläget förtydligande jämfört med dagens
situation. Någon närmare reglering av vad som ligger
på medlemsstatsnivå vore enligt utskottet direkt
missvisande, eftersom det är medlemsstaterna som
överlämnar kompetens inom begränsade områden för att
gemensamt fatta beslut inom dessa områden.
Utskottet välkomnade konventets förslag om
förenkling av beslutsprocedurerna. Konventsförslaget
innebar enligt utskottet att man fastslår en
beslutsregel som är lättförståelig och hållbar. Det
vanliga lagstiftningsförfarandet skulle komma att
tillämpas i ett åttiotal fall när europeiska lagar
och ramlagar antas. I drygt 25 fall skulle ett
särskilt lagstiftningsförfarande komma att tillämpas
enligt de bestämmelser som anges i respektive
artikel. Ofta skulle det röra sig om enhällighet i
rådet och yttrande från Europaparlamentet.
Förslaget om röstregler i rådet innebar enligt
utskottet en balans mellan principen om en röst per
land och principen om en röst per medborgare.
Utskottet erinrade om att majoritetsbeslut redan
tillämpas för många politikområden inom gemenskapen
och ansåg det rimligt att konventet föreslog
kvalificerad majoritet på flertalet områden.
Utskottet fann det, när det gäller
Europaparlamentets ställning, rimligt att
parlamentet normalt sett är medbeslutande när beslut
fattas med kvalificerad majoritet i rådet, vilket
innebär att det parlamentariska inflytandet stärks.
Utskottet var kritiskt mot möjligheten i
konventets förslag att fatta beslut om övergång från
en beslutsregel till en annan, de s.k.
passerellerna. De avser i huvudsak möjlighet för
Europeiska rådet att beträffande ministerrådets
beslutsfattande besluta om övergång från enhällighet
till kvalificerad majoritet. Utskottet motsatte sig
att Europeiska rådet skulle kunna fatta sådana
beslut. Regeringen borde enligt utskottet verka för
att passerellerna inte finns med i
regeringskonferensens slutliga överenskommelse. I
denna fråga gjorde riksdagen ett tillkännagivande
för regeringen.
Utskottet erinrade om att unionen enligt
subsidiaritetsprincipen bör vidta en åtgärd endast
om målet som skall uppnås inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva
(och därför bättre kan uppnås på unionsnivå) och att
konventet föreslog att de nationella parlamenten ges
möjlighet att pröva hur subsidiaritetsprincipen
tillämpas redan när kommissionen lägger sina
lagstiftningsförslag. Utskottet erinrade om att
kontrollen av subsidiaritetsprincipen stärks genom
den nya mekanismen som involverar de nationella
parlamenten, som får både en möjlighet och ett
ansvar att kontrollera att kommissionens förslag
inte går utöver unionens befogenheter.
Utskottet framhöll att Europeiska unionen inte är
en statsbildning, men inte heller uppbyggd enligt
traditionell form för mellanstatlig samverkan. EU är
en organisation av ett nytt slag med inslag av både
överstatlighet och mellanstatlighet. Det är
medlemsstaterna som äger fördragen. Samtidigt borde
det hållas i minnet att EU-samarbetet inte är
statiskt, utan dynamiskt, och att medlemsstaterna
genom fördragsändringar kan utveckla och förändra
EU.
Till sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottets betänkande fogades ett stort antal
reservationer.
Frågor om maktrelationerna mellan Sveriges riksdag
och EU:s institutioner och om utvärdering av den
öppna samordningsmetoden har behandlats i tidigare
betänkanden.
En motion om en utredning som belyser
maktrelationerna mellan Sveriges riksdag och EU:s
institutioner vad gäller lagstiftningen behandlades
av konstitutionsutskottet i betänkande 2001/02:KU34.
Utskottet påpekade att frågan om maktrelationen
mellan Sveriges riksdag och EU:s institutioner var
ett ämne som ägnats uppmärksamhet i olika akademiska
studier. Inom ramen för Demokratiutredningen (se
betänkandet En uthållig demokrati, SOU 2000:1) hade
publicerats uppsatser i ämnet i forskarvolymer och
småskrifter. Den av regeringen tillsatta
Expertgruppen för EU-frågor (Sieps) hade till
uppgift att bedriva och främja forskning,
utvärdering, analys och studier i Europapolitiska
frågor. Verksamheten skulle inriktas på att
självständigt och objektivt fördjupa och bredda
underlaget för sådana ställningstaganden som hade
betydelse för utvecklingen av EU och för Sveriges
EU-politik, främst inom områdena ekonomi och handel,
statsvetenskap och juridik. Den likaledes av
regeringen tillsatta EU 2004-kommittén hade till
uppgift bl.a. att sammanställa analyser av de frågor
som kunde komma att behandlas vid
regeringskonferensen 2004. Utskottet pekade på att
ett grovt mått på maktrelationen mellan riksdagen
och EU-institutionerna var att räkna andelen
propositioner till ett riksmöte som har EU-
anknytning och att detta gjorts under
Riksdagskommitténs arbete som mynnade ut i förslaget
Riksdagen inför 2000-talet (förslag 2000/01:RS1).
Ett annat grovt mått användes i regeringens
skrivelser med redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser, som lämnas årligen (senast
skr. 2003/04:75). Där redovisas andelen grund-
respektive ändringsförfattningar (lagar och
regeringsförordningar) som genomför EG-direktiv. För
en närmare bedömning krävdes också, framhöll
utskottet, en analys av betydelsen av EG-
förordningar, som är direkt tillämpliga och som inte
tillåter någon nationell implementering, och av
betydelsen av samrådet mellan regeringen och
riksdagen i EU-nämnden. Utskottet ville erinra om
att frågorna om kompetensfördelningen mellan
medlemsstaterna och EU var en central fråga för det
konvent som då arbetade inför regeringskonferensen.
Utrikesutskottet behandlade i sitt betänkande
2001/02:UU10 en motion om att regeringen i EU bör
verka för att medlemsländerna gör egna utvärderingar
av den öppna samordningens metod. Utrikesutskottet
ansåg bl.a. att kommissionen var väl skickad att
genomföra utvärdering av måluppfyllnad men ville
samtidigt, liksom arbetsmarknadsutskottet gjort i
ett yttrande till utrikesutskottet, framhålla att
utvärderingar även borde genomföras på nationell
nivå. Utrikesutskottet ansåg att motionen kunde
anses besvarad med vad som anförts.
Konstitutionsutskottets ställningstagande
I frågan om slutförande av regeringskonferensen
konstaterar utskottet att Europeiska rådet nu enats
om att förhandlingarna om ett nytt konstitutionellt
fördrag skall vara avslutade senast vid Europeiska
rådets möte i mitten av juni och att den svenska
regeringen synes vara inställd på att resultat skall
uppnås. Utskottet vill understryka betydelsen av att
så sker och utgår från att regeringen därvid kommer
att arbeta enligt de ståndpunkter som angivits av
riksdagen på förslag av sammansatta konstitutions-
och utrikesutskottet i betänkandet 2003/04:KUU1.
Utskottet anser därmed att några sådana
tillkännagivanden som begärs i motionerna
2003/04:U18 (kd) yrkande 1 och 2003/04:U19 (m)
yrkande 4 inte behövs.
Såvitt avser synpunkterna i motion 2002/03:U323
(m) yrkande 17 vill utskottet hänvisa till de
ställningstaganden i olika delfrågor som gjorts i
betänkande 2003/04:KUU1. Även såvitt avser de frågor
som tas upp i motionerna 2002/03:K206 (m),
2002/03:K238 (c) yrkande 1, 2002/03:U324 (mp)
yrkandena 3 och 4, 2002/03:U326 (c) yrkandena 13,
14, 17, 19 och 20 och 2003/04:K209 (m) vill
utskottet hänvisa till de ställningstaganden i
frågor om institutioner, beslutsfattande och
befogenheter som gjorts i det nämnda betänkandet,
främst med anledning av motioner som väckts senare
än de nu nämnda. Motionerna avstyrks i berörda
delar.
I motionerna 2002/03:K288 (v) yrkandena 1 och 2
och 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1 tas frågor om bl.a.
den öppna samordningsmetoden och EMU upp med
inriktning på frågornas betydelse för en utveckling
mot överstatlighet. Även frågor om en sådan
utveckling har behandlats i betänkandet
2003/04:KUU1, och utskottet avstyrker motionerna i
berörda delar, liksom motion 2002/03:K238 (c)
yrkandena 2 och 3.
Andra frågor
Debatt och folkbildning
Två motioner tar särskilt upp frågor om debatt och
folkbildning kring EU.
I motion 2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 23 begärdes ett tillkännagivande för
regeringen om att regeringen borde bli mer aktiv i
debatten om EU:s framtidsfrågor. Motionärerna
hänförde sig till konventet och ansåg att regeringen
borde lägga fram sin syn på hur EU:s framtid skulle
formas och att även regeringens representanter i
konventet borde bli mer aktiva i debatten om EU:s
framtidsfrågor.
Önskemål om folkbildning kring EU tas upp i motion
2003/04:U211 av Ana Maria Narti (fp). I motionen
begärs tillkännagivanden för regeringen om behovet
av folkbildning kring EU (yrkande 1) och om en
kontinuerlig demokratisk dialog med ungdom kring EU
(yrkande 2).
I betänkandet 2003/04:KUU1 redogjorde sammansatta
konstitutions- och utrikesutskottet för bl.a. EU
2004-kommitténs verksamhet, som innebar bl.a. att
stimulera en bred, offentlig debatt om EU inför och
under regeringskonferensen.
I regeringens skrivelse 2003/04:110
Demokratipolitik hänvisar regeringen till att den i
demokratipropositionen (prop. 2001/02:80) lyfte fram
vikten av att öka kunskapen och medvetenheten om de
nya formerna av beslutsfattande som växer fram i och
med det alltmer komplexa flernivåstyret samt till
att strukturer bör skapas som ger medborgarna
möjlighet till god insyn, delaktighet och inflytande
liksom goda förutsättningar för ansvarsutkrävande. I
skrivelsen framhålls behovet av tillgång till
information och kunskap om det politiska systemet
och samhället för människors förutsättningar att
utöva makt över sin egen vardag och livssituation.
Skolan, massmedier och folkbildningen anges som
exempel på betydelsefulla aktörer när det gäller att
förmedla sådan information och kunskap.
Konstitutionsutskottet delar motionärens uppfattning
om behovet av folkbildning och debatt kring EU.
Utskottet, som kommer att behandla en motion (fp) om
regeringens ansvar för en ökad debatt om
Europafrågor i betänkande 2003/04:KU19 över
demokratiskrivelsen, anser dock att något
tillkännagivande med anledning av motionen inte är
påkallat.
Regelreformering
I motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande
5 begärs ett tillkännagivande för regeringen om att
alla av EU beslutade regler och lagar som berör
Sverige efter en tid skall tas upp i riksdagen för
att få de praktiska konsekvenserna belysta och att
riksdagen bör ha möjlighet att göra efter- och
omprövningar av redan fattade beslut och lämna
förändringsförslag till EU.
Konstitutionsutskottet behandlade i sitt
betänkande 2001/02:KU29 Lagstiftningsprocessen m.m.
två motionsyrkanden (mp) av samma lydelse som det
här behandlade. Utskottet hänvisade till en given
redovisning varav framgick att det också inom EU
bedrevs ett arbete med regelkvalitet och
regelförenkling och att det också i detta arbete
fanns en inriktning på att analysera konsekvenser av
förslag till nya regler. Utskottet hänvisade vidare
till ett tidigare påpekande att EU bör eftersträva
ett så okomplicerat regelsystem som möjligt.
Därutöver påpekade utskottet att riksdagen bl.a.
inom ramen för sitt uppföljnings- och
utvärderingsarbete hade möjlighet att belysa
konsekvenserna av EU-regler. Någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av vad som anfördes i
motionerna i berörd del var enligt utskottets mening
inte påkallad, utan de avstyrktes.
Som konstitutionsutskottet tidigare påpekat har
riksdagen bl.a. inom ramen för sitt uppföljnings-
och utvärderingsarbete möjlighet att belysa
konsekvenser av regler som beslutats på EU-nivå -
likaväl som konsekvenserna av andra regler. Liksom i
fråga om andra regler har riksdagsledamöter också
möjlighet att motionsvis begära att regeringen skall
verka för förändringar. Inom EU bedrivs fortsatt
arbetet med regelkvaliteten. Utskottet anser inte
att någon åtgärd är påkallad med anledning av
motionen.
Folkomröstning
I motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande
1 begärs ett tillkännagivande för regeringen om att
alla nya EU-fördrag som innebär maktöverföring till
EU-nivå skall underställas medborgarna i en
folkomröstning.
Konstitutionsutskottet har i tidigare sammanhang
redogjort för regeringsformens regler om
folkomröstning. Utskottet behandlade frågor om
folkomröstningsinstitutet som sådant och särskilda
frågor om grundlagsändring och folkomröstning
ingående i sitt betänkande 2003/04:KU9
Författningsfrågor.
Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet
behandlade i betänkande 2003/04:KUU1 motioner om
folkomröstning om det fördrag som
regeringskonferensen skall utmynna i.
Utskottet ansåg att frågan om en folkomröstning om
det framtida fördraget borde prövas av den riksdag
som har att ta slutlig ställning till fördraget.
Allmänt sett ville dock utskottet erinra om att
Europeiska unionen förblir ett i grunden
mellanstatligt samarbete där varje stats godkännande
krävs för att förändra EU:s kompetens på ett område.
Utskottet erinrade om att riksdagen utan
föregående folkomröstning haft att pröva om
Amsterdamfördraget och Nicefördraget skulle
godkännas för svenskt vidkommande, och utskottet såg
inte "nu" skäl till någon annan ordning för det
kommande fördraget.
Utskottet erinrade om att den svenska
folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt
och parlamentariskt statsskick och att den svenska
traditionen lägger stor vikt vid de allmänna valen
och vid det aktiva folkrörelsearbetet mellan valen.
Utskottet erinrade vidare bl.a. om att riksdagens
beslut om överlåtelse av beslutanderätt inom ramen
för samarbete i Europeiska unionen kräver stöd av
minst tre fjärdedelar av de röstande
riksdagsledamöterna eller beslut i samma ordning som
vid stiftande av grundlag, dvs. beslut med enkel
majoritet före och efter ett riksdagsval.
Sammanfattningsvis fann utskottet ingen anledning
till att ställa sig bakom motionsyrkanden om
folkomröstning, utan de avstyrktes.
Frågan om folkomröstning om det fördrag som
regeringskonferensen kommer fram till har åter
väckts i en motion (mp) med anledning av regeringens
skrivelse 2003/04:110 Demokratipolitik.
Konstitutionsutskottet kommer att behandla motionen
senare i vår i sitt betänkande 2003/04:KU19
Demokratifrågor.
Konstitutionsutskottet anser, liksom tidigare, att
avgörandet av om folkomröstning bör hållas i en
fråga bör avgöras från fall till fall. Utskottet
vill också erinra om vad som tidigare sagts bl.a. om
att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick.
Riksdagen är enligt utskottets uppfattning väl
skickad att ta ställning i de frågor som nya fördrag
och fördragsändringar kan ge upphov till. Utskottet
avstyrker motionen.
Stockholm den 18 april 2004
På konstitutionsutskottets vägnar
Gunnar Hökmark
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Gunnar Hökmark (m),
Göran Magnusson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Helena
Bargholtz (fp), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenth Högström
(s), Ingvar Svensson (kd), Mats
Berglind (s), Anders Bengtsson
(s), Tobias Krantz (fp),
Kerstin Lundgren (c), Helene
Petersson (s), Nils Fredrik
Aurelius (m), Billy Gustafsson
(s), Gustav Fridolin (mp) och
Bertil Kjellberg (m).
Avvikande meningar
1. Gunnar Hökmark (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och
Bertil Kjellberg (m) anför:
Frågorna som tas upp i motion 2002/03:U323 (m)
yrkande 17 har med anledning av en senare
partimotion behandlats i sammansatta konstitutions-
och utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Vi
hänvisar till vad som i de aktuella frågorna anförts
i reservationer till det betänkandet av ledamöterna
från Moderaterna.
2. Kerstin Lundgren (c) anför:
Centerpartiets samlade syn på de frågor som regleras
i konventets förslag till nytt konstitutionellt
fördrag framfördes hösten 2003 i en partimotion som
behandlades i sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Jag
hänvisar, såvitt avser de i motion 2002/03:U326 (c)
här behandlade yrkandena, till vad jag i de aktuella
frågorna anfört i reservationer till det
betänkandet.
3. Gustav Fridolin (mp) anför:
Som anförs i motionerna 2002/03:K288 (v) och
2002/03:Fi289 (v) tillkommer alltfler moment som
leder EU:s utveckling i riktning mot överstatlighet.
Jag anser att denna utveckling bör motverkas och att
därför maktrelationerna mellan EU:s institutioner
och Sveriges riksdag bör belysas i en utredning -
exempelvis i den författningsutredning som för
närvarande diskuteras mellan partierna - samt att
regeringen bör verka för att medlemsstaterna gör
egna utvärderingar av den öppna samordningsmetodens
betydelse och mot att alltfler politikområden förs
över till EU-nivån.
Miljöpartiets samlade syn på de frågor som
regleras i konventets förslag till nytt
konstitutionellt fördrag framfördes hösten 2003 i en
motion som behandlades i sammansatta konstitutions-
och utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1. Jag
hänvisar såvitt avser de i motion 2002/03:U324 (mp)
framställda yrkandena om kommissionens ställning
till mina ställningstaganden för Miljöpartiets
räkning i det betänkandet.
Såvitt avser uppföljning av nya EU-regler anser
jag att alla regler som EU beslutat och som rör
Sverige efter en tid bör tas upp i riksdagen, varvid
de praktiska konsekvenserna av reglerna bör bli
belysta. Riksdagen bör också ha möjlighet att göra
efter- och omprövningar av redan fattade beslut och
lämna förändringsförslag till EU.
Subsidiaritetsprincipens tillämpning bygger på att
man noggrant följer effekter och förändrade villkor
i de olika medlemsländerna. Jag anser därför att
motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 5 bör bifallas.
Jag anser vidare att det borde vara självklart att
alla nya fördrag som innebär att mera makt förs över
från Sveriges riksdag till EU:s institutioner bör
underställas medborgarna i en folkomröstning. Motion
2002/03:U324 (mp) bör därför bifallas även såvitt
avser yrkande 1.
Bilaga 3
Finansutskottets yttrande 2003/04:FiU3y
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har beslutat att bereda bl.a.
finansutskottet tillfälle att yttra sig över
regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 2003 (skr. 2003/04:60) jämte motioner.
Finansutskottet yttrar sig över
de två yrkanden i
följdmotionerna U18 (kd) och
U19 (m) som rör utskottets
område. Utskottet föreslår att
motionerna avstyrks.
Utskottet
Skrivelsen
I skrivelsen redogör regeringen för
verksamheten i Europeiska unionen
under 2003. Bland de områden som rör
finansutskottet finns den ekonomiska
och monetära unionen, EU:s budget,
statistik, offentlig upphandling
samt finansiella tjänster.
Motionerna
Politiken efter folkomröstningen om euron
I motion U19 av Gunilla Carlsson m.fl. (m) begärs
att regeringen snarast återkommer till riksdagen med
en redogörelse för hur Sverige har mött
utanförskapet med anledning av
folkomröstningsresultatet om införande av euron
(yrkande 3).
Enligt motionärerna gör folkomröstningsresultatet
det än viktigare med en regeringspolitik som
underlättar för företagande och nya jobb i Sverige.
Den fortsatt höga arbetslösheten, tröga ekonomiska
återhämtningen och svaga tillväxtförmågan i Sverige
ger utrymme till oro. Det krävs en långsiktig och
ansvarsfull politik med lägre skatter, flexiblare
arbetsmarknad och en bred kunskapssatsning.
I samband med folkomröstningsresultatet utlovade
statsministern en bred satsning på bättre
tillväxtförutsättningar i Sverige. Av
tillväxtsatsningar blev enligt motionärerna intet.
De utlovade tillväxtsamtalen verkar ha tystnat innan
de ens började. I stället upplever många
småföretagare att skatte- och regelbördan
ytterligare har ökat, vilket i sin tur minskar
möjligheten till mer av företagande och nya jobb i
Sverige.
Incitamenten att arbeta
I motion U18 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) erinras
om att kommissionen rekommenderar Sverige att
reformera skatte- och bidragssystemen i syfte att
öka incitamenten att arbeta. Vad vi ser i dag är
enligt motionärerna en motsatt utveckling. Skulle
regeringen till exempel gå på
Egendomsskatteutredningens förslag om att finansiera
en sänkning av förmögenhetsskatten genom att höja
inkomstskatten är det ett steg i helt fel riktning.
Motionärerna föreslår ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att reformera skatte- och
bidragssystemen, enligt Lissabonprocessen, i syfte
att öka incitamenten att arbeta (yrkande 12).
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar den genomarbetade redovisningen
av skilda områden i regeringens skrivelse. Som
utskottet anfört tidigare fyller redovisningen både
ett uppföljande syfte och ett framåtblickande syfte
(yttr. 1999/2000:FiU3y, 2001/02:FiU7y). Dels kan
riksdagen följa upp regeringens agerande under det
gångna året, dels kan riksdagen i sitt löpande
arbete med EU-frågor utnyttja skrivelsen för de
många frågor i skrivelsen som kommer att vara
aktuella också under kommande år.
När det gäller motionerna vill utskottet
inledningsvis erinra om att Sveriges tillväxt ligger
över genomsnittet för EU och att Sverige är det land
som har flest placeringar på första till tredje
plats bland de olika indikatorerna i
Lissabonstrategin. Det innebär inte att den svenska
ekonomiska politiken inte kan utvecklas ytterligare,
men i ljuset av Sveriges framgångsrika ekonomiska
utveckling, inte minst i ett europeiskt perspektiv,
är motionärernas framställning missvisande.
Utskottet vill inte föregripa den ekonomiska
vårpropositionen - som överlämnas till riksdagen två
dagar efter att detta yttrande beslutats i utskottet
- men kan konstatera att den ekonomiska politik som
har förts har bidragit till en god ekonomisk
tillväxt. En hållbar ekonomisk utveckling är en
självklar ledstjärna för politiken. Som utskottet
har argumenterat i många ekonomisk-politiska
betänkanden (t.ex. bet. 2002/03:FiU20, 2003/04:FiU1)
skulle inte den politik som de nu aktuella
motionärernas partier förespråkar bidra till
tillväxt.
Motionsyrkandet om reformering av skatte- och
bidragssystemen hänvisar till Lissabonprocessen. Som
framgår av regeringens skrivelse (skr. 2003/04:60 s.
157 f.) är det dock inom sysselsättningsstrategin
som rekommendationen har givits. I Sveriges
handlingsplan för sysselsättning 2003 kommenteras
rekommendationen och regeringen redovisar där att de
genomsnittliga marginaleffekterna har sänkts
betydligt sedan 1997. Ett långsiktigt arbete med att
minska de kombinerade marginaleffekterna i skatte-,
transfererings- och bidragssystemen bedrivs. Till
exempel inleddes år 2001 en omfattande skattereform
inriktad på att sänka marginalskatterna för låg- och
medelinkomsttagare. Reformen består av en stegvis
kompensation för den allmänna egenavgiften och en
successiv minskning av andelen skattebetalare som
betalar statlig inkomstskatt. Skattereformen har
tillsammans med reformer i bidragssystemen och
införandet av en maxtaxa inom barnomsorgen medfört
ökade drivkrafter att söka och acceptera erbjudanden
om arbete samt att öka arbetsinsatsen från del- till
heltid.
Finansutskottet anförde följande i bet. 2003/04:FiU1
s. 101 f.:
Som framgår av t.ex. regeringens
fördelningspolitiska redogörelse i
vårpropositionen för 2003 bilaga 3 har både löne-
och inkomstspridningen ökat under senare delen av
1990-talet efter att successivt ha minskat sedan
mitten av 1970-talet. Till följd av den
ekonomiska krisen i början av 1990-talet
marginaliserades vissa grupper i samhället. Till
exempel har antalet människor som är
långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller beroende
av socialbidrag under långa tider ökat.
Regeringens politik syftar till att bryta detta
utanförskap. Marginaleffekter ska samtidigt
minskas så att det lönar sig bättre att studera
och arbeta.
Beslutet om att införa maxtaxa i
förskoleverksamheten och barnomsorgen är ett
exempel på åtgärder som bidrar till att minska
marginaleffekterna. Sänkning av marginalskatterna
genom höjningen av den nedre skiktgränsen för
statlig inkomstskatt och kompenseringen av
egenavgifterna är andra exempel på åtgärder som
vidtagits under senare år. Enligt beräkningar som
redovisades i vårpropositionen för 2002 hade en
ensamstående förälder med två barn en
marginaleffekt på ungefär 65 % år 1999. Under
förra året hade marginaleffekten för denna
familjetyp sjunkit med nästan 7 procentenheter,
till 58,6 %. För sammanboende med två barn hade
marginaleffekterna under samma period sjunkit med
omkring 5 procentenheter.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
regeringen i vårpropositionen för 2003 angav att den
avser att se över hur marginaleffekterna kan minskas
ytterligare i syfte att öka arbetskraftsdeltagandet
och minska utanförskapet och socialbidragsbehovet.
Motionärerna tar vidare upp Egendomsskattekommittén.
Utskottet vill erinra om att kommittén överlämnade
sitt huvudbetänkande Reformerade egendomsskatter
(SOU 2004:36) till finansminister Bosse Ringholm
måndagen 29 mars 2004 och att kommittén avser att
redovisa återstående delar av utredningsuppdraget
(rörande arvs- och gåvobeskattningen) i ett
slutbetänkande i slutet av maj månad 2004. Utskottet
finner ingen anledning att i detta sammanhang ta
ställning till kommitténs huvudbetänkande.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda
att motionerna bör avstyrkas.
Stockholm den 13 april 2004
På finansutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Sven-Erik Österberg
(s), Mikael Odenberg (m), Carin
Lundberg (s), Sonia Karlsson
(s), Agneta Ringman (s), Gunnar
Axén (m), Christer Nylander
(fp), Lena Ek (c), Hans Hoff
(s), Tomas Högström (m), Agneta
Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp),
Gunnar Nordmark (fp), Olle
Sandahl (kd), Siv Holma (v),
Tommy Ternemar (s) och Lars
Johansson (s).
Avvikande mening
Den ekonomiska politiken efter folkomröstningen
om euron och i ljuset av Lissabonprocessen (m,
fp, kd, c)
av Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Christer
Nylander (fp), Lena Ek (c), Tomas Högström (m),
Gunnar Nordmark (fp) och Olle Sandahl (kd).
Ställningstagande
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska
politiken just nu är att få fart på svensk ekonomi
och uppnå en högre långsiktig tillväxt. Det är också
nödvändigt att förstärka incitamenten att arbeta om
vi långsiktigt ska klara den sociala tryggheten.
Den politik som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet för leder dock Sverige in på fel
väg. De s.k. tillväxtsamtalen har uppenbarligen inte
påverkat politikens inriktning. Överenskommelsen
mellan de tre partierna inför den ekonomiska
vårpropositionen innehåller inga reformer som kan få
fart på tillväxten. I stället tycks den mest handla
om att dela ut bidrag till kommunerna med pengar som
över huvud taget inte finns i den statliga
kassakistan. Den statliga budgeten går med
underskott och Socialdemokraterna och dess
stödpartier hankar sig fram genom att skjuta viktiga
beslut på framtiden. Regeringen borde ägna mer
energi åt att ta fasta på rekommendationerna från EU
om reformeringen av skatte- och bidragssystemen i
stället för att skryta över att Sverige ligger före
vissa andra EU-länder avseende några nyckeltal i
Lissabonprocessen.
Den svenska uthålliga tillväxtpotentialen måste
förbättras. Skattetrycket ligger omkring 10
procentenheter över det europeiska genomsnittet och
försvagar incitamenten till företagande, arbete och
utbildning. Ett ogynnsamt företagsklimat håller
tillbaka nyföretagandet och försvårar inte minst för
små och medelstora företag. Arbetskraftsbristen är
stor på vissa områden samtidigt som närmare 20 % av
den arbetsföra befolkningen är arbetslös, i
åtgärder, förtidspensionerad eller sjukskriven.
Diskriminering och otillräcklig integration
försvårar och hindrar många nya svenskars inträde på
arbetsmarknaden.
Men det kanske allvarligaste svenska
tillväxthindret är socialdemokratins låga och
sjunkande tilltro till den enskildes förmåga.
Självbestämmandet hos Sveriges medborgare är i dag
kraftigt inskränkt. Funktionen i bidrags-, skatte-
och transfereringssystemen är med dagens politik
överordnad individens välbefinnande.
Egendomsskattekommitténs förslag om sänkning av
grundavdraget bör avvisas. Det är typiskt att
Socialdemokraterna inte kan tänka sig att sänka
tillväxthindrande skatter utan att höja andra
skatter som skadar tillväxten.
Utgången av folkomröstningen om införande av euron
innebär att den penningpolitiska regimen blir
oförändrad med ett inflationsmål och flytande
växelkurs. Inget i det rådande ramverket förändras.
Finanspolitiken kan därmed i huvudsak ägnas åt
struktur- och fördelningspolitiska frågor.
Huvuduppgiften är att finansiera det som det är
angeläget att det offentliga svarar för. Det behöver
långt ifrån alltid handla om utförande i offentlig
regi, avgörande är den offentliga finansieringen. De
grundläggande uppgifter som det offentliga ska svara
för är de genuint kollektiva varorna och tjänsterna
som rättsväsende, försvar, grundforskning och
infrastruktur. Dessutom har det offentliga ansvaret
för att alla människor i vårt land får en god vård,
omsorg och utbildning. Verksamheterna bör utföras av
en mångfald av huvudmän.
Vad som anförts här bör med delvis bifall till de
aktuella motionerna ges regeringen till känna.
Bilaga 4
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2003/04:AU5y
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 1 april 2004 berett bl.a.
arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över
regeringens skrivelse 2003/04:60 Årsboken om EU
-Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen
under 2003 och över de motioner som utrikesutskottet
planerar att behandla i samband med skrivelsen. Av
de motioner som väckts med anledning av skrivelsen
avser motionerna 2003/04:U18 av Holger Gustafsson
m.fl. (kd) yrkandena 10 och 11 och 2003/04:U19 av
Gunilla Carlsson m.fl. (m) yrkande 11 frågor på
arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
Motionerna anges fortsättningsvis utan angivande av
årtal.
Motion U18 yrkandena 10 och 11 avser rådets
rekommendationer till Sverige om den svenska
sysselsättningspolitiken. Motion U19 yrkande 11
avser frågan om Sveriges införlivande av
arbetstidsdirektivet och om att regeringen bör
tillse att Sverige utnyttjar de möjligheter till
undantag och avvikelser som direktivet medger.
Utskottet begränsar i huvudsak sitt yttrande till
de frågor som aktualiserats motionsvis. Därmed är
detta yttrande inte någon heltäckande redogörelse
för arbetsmarknadsutskottets synpunkter på EU:s
sysselsättningsstrategi m.m.
Sysselsättningsfrågor
Regeringens skrivelse
Frågan om sysselsättning ligger högt på EU:s
dagordning sedan mitten av 1990-talet. Vid toppmötet
i Lissabon 2000 antog EU den s.k. Lissabonstrategin
med målet att, genom nära samverkan mellan ekonomisk
politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik,
stärka unionens konkurrenskraft och stimulera till
arbete och hållbar tillväxt. Medlemsstaterna ska
sträva efter full sysselsättning, och det har
fastlagts en rad delmål att uppnå på vägen till full
sysselsättning. EU:s sysselsättningsstrategi är
sedan 1997 inskriven i fördraget om Europeiska
unionen och är ett nyckelinstrument för att uppnå
ambitionerna från Lissabon. Kommissionen ska varje
år presentera ett förslag till riktlinjer för
sysselsättningen. Huvudansvaret för
sysselsättningspolitiken ligger dock kvar hos
medlemsstaterna.
Rådet fattade i juli 2003 beslut om
sysselsättningsriktlinjerna för 2003. De nya
riktlinjerna ska i princip ligga fast i tre år
(t.o.m. 2006) och ska ha en tydligare inriktning på
att uppnå Lissabonmålen till 2010.
Sysselsättningsriktlinjerna innefattar tre
övergripande mål och tio särskilda riktlinjer. De
tre övergripande målen är: full sysselsättning,
förbättrad kvalitet och produktivitet i arbetet samt
ökad social sammanhållning och en arbetsmarknad
öppen för alla. De tio särskilda riktlinjerna är:
att vidta aktiva och förebyggande
arbetsmarknadsåtgärder, skapa nya arbetstillfällen
och företagaranda, hantera förändringar och främja
anpassbarhet och rörlighet på arbetsmarknaden,
främja utveckling av humankapitalet och det
livslånga lärandet, öka arbetskraftsutbudet och
främja ett aktivt åldrande, arbeta för jämställdhet,
främja integration och motverka diskriminering på
arbetsmarknaden, initiera drivkrafter som gör arbete
till ett attraktivt alternativ, omvandla odeklarerat
arbete till reguljär sysselsättning och ta itu med
regionala skillnader i sysselsättning. Riktlinjerna
understryker även vikten av att fler aktörer på alla
nivåer involveras i genomförandet av strategin.
Sverige fick 2003 tre rekommendationer av rådet.
Det konstateras att svensk arbetsmarknad
karakteriseras av mycket höga sysselsättningsnivåer
och att alla de gemensamma sysselsättningsmålen har
nåtts. Med tanke på den åldrande befolkningen kommer
landet att bli tvunget att se till att det finns ett
utbud av arbetskraft. Sverige fick följande
rekommendationer:
att förstärka de insatser som syftar till att
upprätthålla utbudet av arbetskraft på lång sikt
genom att utnyttja alla potentiella källor till
arbetskraft, särskilt genom ett högre deltagande av
invandrare,
att minska antalet långtidssjukskrivna personer
genom att förbättra arbetsförhållandena och anpassa
lagstiftningen för att främja en effektiv
återintegrering på arbetsmarknaden,
att arbeta vidare med reformerna av skatte- och
bidragssystemen i syfte att öka incitamentet att
arbeta, i synnerhet för grupper för vilka samspelet
mellan skatter och bidrag har de mest negativa
effekterna på utbudet av arbetskraft, och fullfölja
reformen av skatterna på arbetsinkomst.
Sveriges handlingsplan 2003 överlämnades i oktober
2003 till kommissionen och rådet. Handlingsplanen
ger en situationsbeskrivning mot bakgrund av de tre
övergripande målen, de tio riktlinjerna och de tre
rekommendationerna och framtida insatser beskrivs.
Den av rådet utsedda högnivågruppen för
sysselsättning som leddes av Wim Kok presenterade
sin rapport den 26 november 2003. Rapporten
fokuserade på fyra områden, nämligen ökad
anpassningsbarhet, ökat arbetskraftsutbud,
investeringar i humankapital samt effektivare
genomförande av reformer.
Motion
Kristdemokraterna vill i kommittémotion U18 med
anledning av de rekommendationer som rådet avgett
till Sverige att s.k. jobbguider ska införas i
Sverige och att invandrares kompetens tas till vara
bättre (yrk. 10) och att de långtidssjukskrivna
återintegreras bättre på arbetsmarknaden (yrk. 11).
Kristdemokraterna instämmer i rådets kritik och
understryker behovet av kraftfullt agerande från den
svenska regeringen inom de områden som
rekommendationerna avser. Integrationspolitiken
måste förbättras, och fler invandrare måste ges
tillträde till den svenska arbetsmarknaden. Många
har svårt att komma in på den svenska
arbetsmarknaden trots hög utbildning. Det är därför
viktigt att kunskapsvalideringen förbättras så att
t.ex. invandrare med akademisk utbildning snabbt kan
komma in på arbetsmarknaden. Ibland krävs det
specifika åtgärder eftersom många invandrare saknar
ett socialt nätverk, kontakter och erfarenhet av att
söka arbete i Sverige. Partiet vill införa
jobbguider för invandrare som är nya på
arbetsmarknaden. Det höga ohälsotalet i Sverige är
oacceptabelt och måste åtgärdas. Otaliga
utredningar, statistiska uppdrag och "pratgrupper"
har tillsatts, men det har inte gett många konkreta
förslag till åtgärder. Det mesta har präglats av ett
ostrukturerat lappande och lagande.
Utskottets ställningstagande
Det allmänna sysselsättningsläget
Utskottet vill redan från början slå fast att den
för Sverige alltför låga sysselsättningen och den
höga arbetslösheten är några av de största problemen
som Sverige har att ta sig an. Den svenska
regeringens övergripande mål är att uppnå full
sysselsättning. I denna strävan ingår som två
väsentliga komponenter att halvera ohälsotalet och
att öka invandrares integrering på den svenska
arbetsmarknaden.
Inledningsvis vill utskottet peka på kommissionens
utkast till gemensam rapport om sysselsättning (KOM
(2004) 24 slutlig) som innehåller en första
bedömning av medlemsstaternas genomförande av den
nya sysselsättningsstrategin. Kommissionen
konstaterar att arbetsmarknadsläget innebär en stor
utmaning för att uppnå Lissabonstrategins mål.
Sysselsättningen inom EU slutade att öka i början av
2003 och förväntas bara öka långsamt 2004-2005.
Arbetslösheten inom EU har successivt ökat till
8,1 % 2003. När det gäller Lissabonmålet om en total
sysselsättningsintensitet på 70 % senast 2010 har
det inte gjorts några framsteg, och med en
sysselsättningsintensitet på 64,3 % står det nu
klart att EU inte kommer att uppnå det delmål på
67 % som fastställdes för 2005. Fyra medlemsländer,
bl.a. Sverige, ligger dock redan över målet om minst
70 % sysselsättning 2010. Sysselsättningen bland
kvinnor i EU ökade 2002 (55,6 %), och möjligheten
finns fortfarande att delmålet för 2005 (57 %) kan
komma att uppnås. Huruvida målet för 2010 kommer att
nås beror på hur sysselsättningen bland äldre
personer utvecklas. Även om sysselsättningen bland
äldre arbetstagare har ökat till drygt 40 % under
2002 ligger man ännu långt från målet på 50 % till
2010.
Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i EU
för kvinnor och äldre (55-64 år) samt en av de
lägsta nivåerna för långtidsarbetslöshet. Rapporten
anger att Sveriges framtida utmaningar ligger i att
fortsätta arbeta för att få in invandrare på
arbetsmarknaden, halvera antalet sjukdagar till 2008
och att fortsätta minska marginaleffekterna av
skatte- och bidragssystemen för att öka
drivkrafterna till arbete.
Europeiska rådet höll den 25 och 26 mars 2004 sitt
årliga möte om Lissabonstrategin och den ekonomiska,
sociala och miljörelaterade situationen i unionen.
Vid mötet, som hölls i Bryssel, konstaterades att
det krävs stark ekonomisk tillväxt och skapande av
arbetstillfällen tillsammans med en hög grad av
social sammanhållning och miljöskydd för att
tillgodose förväntningarna hos Europas befolkning om
högre levnadsstandard och bättre livskvalitet. Det
fastställdes att de viktigaste politiska frågorna
som leder till ökad tillväxt och sysselsättning
måste prioriteras. Mötet inriktades därför på två
frågor, nämligen hållbar tillväxt och fler och
bättre arbetstillfällen. Man gav också uttryck för
att ökad sysselsättningsgrad är av avgörande
betydelse för bl.a. ekonomisk tillväxt. Rådet
betonade att medlemsstaterna måste förnya sitt
åtagande att uppnå Lissabonmålen för sysselsättning.
Europeiska rådet uppmanade kommissionen att inrätta
en ny högnivågrupp under ledning av Wim Kok för att
genomföra en oberoende översyn av hur Lissabonmålen
kan uppfyllas på bästa sätt i synnerhet mot bakgrund
av utvidgningen. Rapporten ska läggas fram för
kommissionen senast den 1 november 2004.
Utskottet ser med stor oro på att arbetslösheten i
Sverige är hög. Det är den höga nivån på
arbetslösheten som oroar snarare än situationen i
förhållande till andra EU-länder. I januari 2004
hade Sverige två procentenheter lägre arbetslöshet
än genomsnittet för EU, och för kvinnorna var
arbetslösheten ca 4 procentenheter under
genomsnittet. Som redovisats ovan har EU:s mål om
70 % sysselsättning redan uppnåtts i Sverige. Enligt
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) var det drygt 234 000
personer, eller.5,4 % av arbetskraften, som var
inskrivna som arbetslösa i mars 2004. Det är en
ökning med 1 procentenhet eller 42 000 personer på
ett år. Enligt AMS är ingen påtaglig uppgång på
arbetsmarknaden synbar. Statistiska centralbyråns
(SCB) arbetskraftsundersökning (AKU) för februari
2004 visar att det har skett en minskning av antalet
anställda. Det gäller framför allt tidsbegränsat
anställda kvinnor, till stor del inom vård och
omsorg. Den ökade arbetslösheten har påverkat alla
åldersgrupper, men mest har ungdomar i åldern 16-24
år drabbats. Trots den minskade sysselsättningen
uppvisar det totala antalet arbetade timmar i
genomsnitt per vecka ingen statistiskt säkerställd
skillnad jämfört med februari för ett år sedan. Den
reguljära sysselsättningsgraden för personer i
åldern 20-64 år sjunker enligt Konjunkturinstitutet
till 76,8 % 2004, mätt som ett årsgenomsnitt. Det
innebär att målet om en reguljär sysselsättningsgrad
på 80 % 2004 inte uppnås.
Utskottet anser att situationen på arbetsmarknaden
kräver kraftfulla insatser. Arbetet i enlighet med
Sveriges handlingsplan för sysselsättning måste
fortsätta och intensifieras. Det är av avgörande
betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden att
det finns en god beredskap för att på olika sätt
möta den ökande arbetslösheten. Stora ansträngningar
måste göras för att nå sysselsättningsmålen.
Utskottet utgår från att regeringen i
vårpropositionen som i dagarna ska överlämnas till
riksdagen lämnar förslag om åtgärder för att vända
utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden.
Särskilt om invandrare på arbetsmarknaden
Att öka de utlandsföddas inträde på arbetsmarknaden
är som utskottet redan inledningsvis betonat en
central uppgift för arbetsmarknadspolitiken. Det är
av stor betydelse att ta till vara allas vilja att
arbeta och att motverka all diskriminering. Det är
också en viktig del av de särskilda
sysselsättningsriktlinjerna. Alla ska ha samma rätt
och möjlighet att försörja sig med eget arbete.
Detta är också viktigt för att skapa en integrerad
arbetsmarknad för alla. Utskottet har i
budgetbetänkande 2003/04:AU1 redogjort för en del av
de insatser som pågår för att integrera invandrare
på arbetsmarknaden och hänvisar därför i detta
yttrande till den sammanställningen. Här kan dock
nämnas att utskottet pekat på behovet av
tillräckliga personalresurser vid
arbetsförmedlingarna i de mest utsatta
storstadsområdena, försöksverksamheten med
arbetsplatsintroduktion för vissa invandrare och den
särskilda satsningen på bristyrkesutbildning för
redan anställda där ett särskilt mål satts upp för
personer med utländsk högskoleutbildning.
Utskottet noterar att den i budgetpropositionen
föreslagna valideringsdelegationen numera är utsedd
och på plats i Norrköping. Valideringsdelegationen
har i uppdrag att t.o.m. år 2007 främja och stödja
validering. Med validering brukar avses en
bedömning, värdering och erkännande i strukturerad
form av kunskaper och kompetens som uppnåtts både i
och utanför det formella utbildningsväsendet.
Utskottet menar att valideringsdelegationen har en
viktig uppgift både när det gäller invandrade
akademiker och andra invandrade grupper.
Utskottet vill också peka på att det finns flera
pågående kommittéarbeten på diskriminerings- och
integrationsområdet. Diskrimineringskommittén (dir.
2002:11 och 2003:69) har ett omfattande
utredningsuppdrag att bl.a. överväga en gemensam
lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla
eller flertalet diskrimineringsgrunder och
samhällsområden och överväga om regler om aktiva
åtgärder bör införas i arbetslivet för andra
diskrimineringsgrunder än kön och etnisk
tillhörighet. Utredningen beräknas avsluta sitt
arbete den 1 juli 2005. En annan utredning på
området är den om strukturell diskriminering (dir.
2003:118). I uppdraget ingår bl.a. att föreslå
åtgärder för att motverka strukturell diskriminering
på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och
att föreslå åtgärder för att fylla luckor i
kunskapen om strukturell diskriminering på dessa
grunder. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete
den 31 mars 2005. Därtill kommer att regeringen har
föreslagit en ny utredning om diskriminering,
integration och makt. Avsikten är att regeringen ska
besluta om direktiv för denna utredning i vår.
Professor Masoud Kamali har av regeringen
föreslagits bli särskild utredare.
Integrationsverket har i rapporten Integration
2003 presenterat en rad, som utskottet finner,
intressanta men även alarmerande uppgifter om
integrationen bl.a. på den svenska arbetsmarknaden.
Så länge Integrationsverket har kunnat följa
statistiken har utrikes födda lägre sysselsättning
än de som är födda i Sverige. Dessa skillnader i
sysselsättning kan enligt Integrationsverket inte
förklaras av individuella egenskaper som de utrikes
föddas kön, ålder, utbildning eller civilstånd. Det
är tvärtom så att utbildning, ålder och civilstånd
inte påverkar chanserna på arbetsmarknaden lika
mycket för utrikes som för inrikes födda. Det sker
en sortering på arbetsmarknaden som innebär att de
som är födda i Asien eller Afrika har lägre
sysselsättning än andra, oavsett hur länge de varit
i Sverige och oavsett kön, utbildning, ålder och
civilstånd. När man jämför män och kvinnor framgår
det att kvinnor har lägre sysselsättning än män.
Detta gäller särskilt utrikes födda kvinnor som
varit i Sverige upp till 10 år.
När det gäller frågan om kompetens och
arbetsmarknad är Integrationsverkets slutsatser
följande. Det är inte någon större skillnad vad
avser högre utbildning än grundskolenivå mellan
inrikes och utrikes födda. Trots detta är det är
mycket stora skillnader i arbetets
kvalifikationsgrad mellan inrikes och utrikes födda.
Nästan 50 procent av män som är födda i Sverige har
ett kvalificerat arbete, jämfört med mindre än 20
procent av dem som är födda i ett land i Afrika
eller Sydeuropa (inkluderat f.d. Jugoslavien). Det
är däremot inga större skillnader mellan inrikes
födda män och kvinnor när det gäller arbetets
kvalifikationsgrad. Bland utrikes födda skiljer det
sig dock mellan män och kvinnor, framför allt genom
att det är betydligt vanligare att utrikes födda
kvinnor har arbeten utan några som helst
utbildningskrav. De största skillnaderna mellan män
och kvinnor finns för dem som är födda i ett land i
Asien (utom Mellanöstern) och Sydeuropa.
Arbetsmarknaden för utrikes födda är alltså inte
bara är segregerad efter kön utan också efter
födelseregion.
Av en studie som Integrationsverket hänvisar till
som berör akademikers sysselsättning framgår att de
utrikes födda i hög grad har en inriktning på sin
utbildning som redan i dag är efterfrågad på
arbetsmarknaden och sannolikt kommer att bli ännu
mer efterfrågad i framtiden. Trots detta har endast
60 % av utrikes födda akademiker ett arbete som
motsvarar deras utbildningsnivå -att jämföra med
80 % av de akademiker som är födda i Sverige.
Skillnaderna mellan utrikes och inrikes födda
akademiker följer den rangordning på arbetsmarknaden
som redovisats ovan.
Integrationsverket konstaterar att det sker en hög
utvandring av utrikes födda med hög utbildning,
vilket innebär att den svenska arbetsmarknaden
förlorar välutbildad arbetskraft. Den risk för
förlust av kompetens som detta innebär förstärks av
att återinvandringen tillbaka till Sverige är
betydligt lägre bland utrikes födda än bland inrikes
födda.
Integrationsverket pekar på att den bild som
framkommer vid internationella jämförelser om
integration är att arbetsmarknadssituationen för
invandrade är mest gynnsam i de transoceana
(Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA) och i de
sydeuropeiska (Grekland, Italien, Spanien och
Portugal) länderna samt på Irland. För samtliga
dessa länder finns uppgifter som visar att en mycket
stor del av de invandrade som ingår i statistiken
utgörs av arbetskraftsinvandrare, som valts ut efter
poäng- eller kvotsystem eller där
uppehållstillståndet är knutet till att personen har
ett arbete. För flera av dessa länder gäller
dessutom att en hög andel av de invandrade kommer
från länder där samma språk talas. Den sämsta
situationen på arbetsmarknaden för invandrade
återfinns i Belgien, Danmark, Frankrike,
Nederländerna och Sverige. För inget av dessa länder
har Integrationsverket funnit tecken på att
arbetskraftsinvandringen skulle vara särskilt
omfattande. Integrationsverkets slutsats är att
mycket tyder på att den internationella statistiken
jämför olika saker och endast visar det tämligen
självklara att sysselsättningen är hög bland
invandrade som väljs ut i enlighet med efterfrågan
på arbetsmarknaden.
I detta sammanhang vill utskottet peka på att
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
(IFAU) nyligen har presenterat en rapport (2004:5)
om praktik som åtgärd för invandrares integration
och socialisation i arbetslivet. Slutsatsen i
rapporten är att de som anordnar praktik för
nyanlända invandrare kan ha ganska olika
föreställningar om vad praktiken har för syfte.
Praktiken står inte alltid i relation till den
enskildes tidigare yrkeserfarenheter. Det kan finnas
en risk att praktiken leder till en "inlåsning" i
okvalificerade arbetsuppgifter och bidrar till en
framtida etnisk delning av arbetsmarknaden.
Utskottet vill åter understryka att frågan om hur
väl integrationen på arbetsmarknaden lyckas får en
avgörande betydelse för Sveriges möjligheter till
framgång när det gäller att öka tillväxten och att
uppnå målet om 80 % reguljär sysselsättningsgrad
2004.
I betänkande 2003/04:AU1 behandlades liknande
yrkanden som de som återfinns i motion U18 yrkande
10 om att ta till vara invandrares kompetens och att
införa jobbguider. AMS arbetar aktivt med
integrationsfrågorna och genomför flera satsningar
på området. Till exempel arbetar sedan september
2003 närmare 300 särskilt utbildade förmedlare med
att "coacha" personer med utländsk bakgrund under
hela inträdet på arbetsmarknaden. Det individuella
stödet kan också ges genom att arbetsförmedlaren
till en början finns med ute på arbetsplatsen för
att bistå med stöd i introduktionen av
arbetsuppgifter och annat som krävs i
arbetssituationen. Arbetsmarknadsverket har under
våren avslutat en stor utbildningssatsning för alla
arbetsförmedlingschefer som bl.a. handlat om att se
mekanismer när det gäller integration och
diskrimineringsfrågor. Överensstämmelsen i sak är
enligt utskottets uppfattning stor mellan AMS arbete
med integrationsfrågorna som redovisats här och vad
som sagts i betänkande 2003/04:AU1 och motionens
förslag. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet
att det inte finns anledning att föreslå några
ytterligare åtgärder med anledning av motionen.
Med beaktande av det som sagts ovan bör motion U18
yrkande 10 avstyrkas.
Ohälsotalet sjunker
Utskottet ser, trots att utvecklingen har vänt och
att antalet sjukskrivningar nu minskar, med oro på
de fortsatt höga sjukskrivningssiffrorna.
Riksförsäkringsverket (RFV) konstaterade den 19 mars
2004 att ohälsotalet - som är ett mått på de samlade
utbetalningarna för sjukpenning, sjuk- och
aktivitetsersättning samt rehabiliteringsersättning
- inte ökar för första gången på mycket lång tid.
Under februari 2004 betalades sjukpenning ut till
289 600 personer, vilket var 29 500 färre än under
februari 2003 och 9 000 färre än månaden innan.
Enligt utskottets mening måste sjukfrånvaron
fortsätta att bringas ned både för att minska den
enskildes lidande och för att minska samhällets
kostnader genom att ge fler chansen att försörja sig
genom eget arbete. För långsiktigt hög
sysselsättning måste utvecklingen av sjukfrånvaron
minskas ytterligare. Utskottet vill särskilt
framhålla att det är arbetsplatsen och parterna som
måste stå i fokus för arbetet med ett hållbart
arbetsliv. Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar
än i dag för att integrera det förebyggande och
rehabiliterande arbetet i verksamheten. Utskottet
understryker vikten av att kvinnornas situation
särskilt uppmärksammas i arbetet mot ohälsan.
Utskottet noterar att en analysgrupp inom
Socialdepartementet har utarbetat rapporten Den
svenska sjukan II - regelverk och
försäkringsmedicinska bedömningar i åtta länder (Ds
2003:63). Av rapporten framkommer att
kunskapsunderlaget måste förbättras. En studie i
nära samverkan med några andra länder av
sjukförsäkring, förtidspension och olika typer av
kompletterande avtalsförmåner skulle vara av stor
betydelse för att kunna förklara den höga svenska
sjukfrånvaron.
Utskottet instämmer i uppfattningen i motion U18
att det höga ohälsotalet är oacceptabelt och att man
ska främja återintegrering på arbetsmarknaden för
långtidssjukskrivna. Utskottet redovisade i
betänkande 2003/04:AU1 pågående åtgärder som
tillsammans ska bidra till ökad hälsa i arbetslivet.
Därtill kommer den avsiktsförklaring som
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
presenterade den 18 december 2003 om ett
hälsosammare arbetsliv. Dokumentet slår fast ett
antal åtgärder för att nå målet om en halvering av
antalet sjukdagar fram till 2008.
Avsiktsförklaringen innehåller åtgärder på flera
områden, t.ex. när det gäller sjukförsäkringen och
arbetsmiljön. För att nämna några andra aktuella
regeringsinitiativ infördes den 1 januari 2004
permanent finansiell samordning inom
rehabiliteringsområdet. Människor ska kunna
rehabiliteras tillbaka i arbetslivet effektivare
genom finansiell samordning mellan fyra olika parter
(allmän försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun
och landsting). Ett annat exempel är att regeringen
fr.o.m. den 1 mars 2004 har infört ett tidsbegränsat
anställningsstöd för långtidssjukskrivna som är
bosatta i vissa delar av landet. Syftet är att
stimulera anställningar av personer som har
svårigheter att få reguljärt arbete. Stödet kan
lämnas för anställning av personer som är
långtidssjukskrivna från anställningar de bedöms
inte kunna återgå till. Ett ytterligare exempel är
regeringens förslag (prop. 2003/04:69) att en
sammanhållen statlig myndighet ska inrättas för
socialförsäkringsadministration där bl.a. RFV och
försäkringskassorna ska inordnas. Syftet med
reformen är att ge nya och bättre förutsättningar
för socialförsäkringsadministrationen att fullgöra
de uppdrag som ges av riksdag och regering.
Regeringen hoppas även åstadkomma en mer enhetlig
rättstilllämpning på socialförsäkringsområdet, en
bättre styrning av IT-verksamheten och en ökad
flexibilitet och samsyn inom organisationen. Nyligen
har också en promemoria (Ds 2004:16) om drivkrafter
för minskad sjukfrånvaro presenterats av en
arbetsgrupp i Regeringskansliet. Förslagen i
promemorian syftar till att arbetsgivarna ska
stimuleras till aktiva insatser för att underlätta
för den sjukskrivne att komma tillbaka till arbetet.
Utskottet ser positivt på det omfattande arbete
som regeringen bedriver inom ramen för strategin för
ökad hälsa i arbetslivet och det s.k.
elvapunktsprogrammet. Tillsammans med de ytterligare
åtgärder som redovisats här bör ohälsotalet kunna
pressas ned mot målet om att halvera antalet
sjukdagar till år 2008. Med hänvisning till vad som
ovan anförts är utskottet inte i nuläget berett att
ställa sig bakom förslaget i motion U18 yrkande 11.
Arbetsmarknadsfrågor -
arbetstidsdirektivet
Regeringens skrivelse
Om det svenska genomförandet av EU:s
arbetstidsdirektiv
Det ursprungliga arbetstidsdirektivet (93/104/EG)
har genomgått vissa ändringar och ett nytt direktiv
(2000/34/EG) har antagits. Ändringarna innebar att
de sektorer som tidigare varit undantagna från
tillämpning kom att omfattas av direktivets regler.
Kommissionen tillställde under sommaren 2003
regeringen ett s.k. motiverat yttrande angående
brister i genomförandet av bestämmelserna om
dygnsvila, begränsning av veckoarbetstiden och
nattarbete. Regeringen avser att överlämna en
proposition på arbetstidsområdet till riksdagen
under våren 2004.
Motion
Moderaterna anser i kommittémotion U19 (yrk. 11) att
Sverige bör utnyttja de möjligheter till undantag
som arbetstidsdirektivet medger. Partiet menar att
direktivet kan få konsekvenser för hela
samhällsekonomin om regeringen inte utnyttjar dessa
möjligheter. Frågan om arbetstid och arbetade timmar
hänger tätt samman med Sveriges förmåga att skapa
ökat välstånd och tillväxt.
Utskottets ställningstagande
Genomförandet av arbetstidsdirektivet i svensk rätt
har varit föremål för diskussion under mycket lång
tid. Frågan om lagstiftningen på arbetstidsområdet
är mycket komplicerad, bl.a. eftersom man på stora
delar av arbetsmarknaden reglerat arbetstiden genom
kollektivavtal. På så sätt har parterna kunnat göra
nödvändiga anpassningar till branschen m.m.
Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att 1993
års arbetstidsdirektiv i fråga om undantag har en
hänvisning till ramdirektivet 89/391/EEG om åtgärder
för att främja förbättringar av arbetstagarnas
säkerhet och hälsa i arbetet. Denna hänvisning finns
kvar, vilket innebär att vissa sektorer fortfarande
är undantagna från arbetstidsdirektivets regler.
Flera utredningar har lämnat betänkanden på
området. EG-domstolen har dessutom bidragit till
rättsutvecklingen genom sin dömande verksamhet.
Förutsättningarna har ändrats för både
arbetsmarknadens parter och lagstiftaren. Därtill
har kommissionen aktivt drivit vissa frågor avseende
det svenska införlivandet på området och i somras
avgett det ovannämnda motiverade yttrandet.
Det ska också nämnas att utskottet uppvaktats i
fråga om arbetstidsdirektivet och dess genomförande
i svensk lagstiftning av representanter för
arbetsmarknadens parter på arbetsgivarsidan.
Utskottet kan konstatera att arbetstidsfrågan är
komplex och har starka parts- och branschintressen.
Regeringen har aviserat att en proposition på
arbetstidens område ska lämnas till riksdagen senare
i vår. Utskottet anser att denna proposition bör
avvaktas. Motionsyrkandet bör därför avstyrkas.
Stockholm den 13 april 2004
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Anders Karlsson
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Anders Karlsson
(s), Margareta Andersson (c),
Laila Bjurling (s), Anders G
Högmark (m), Erik Ullenhag
(fp), Sonja Fransson (s),
Patrik Norinder (m), Lars Lilja
(s), Berit Högman (s), Henrik
Westman (m), Britta Lejon (s),
Ulf Holm (mp), Mauricio Rojas
(fp), Annelie Enochson (kd),
Anders Wiklund (v), Britt-Marie
Lindkvist (s) och Christer
Erlandsson (s).
Avvikande meningar
1. Sysselsättningsfrågor på den svenska
arbetsmarknaden m.m. (m, fp, kd)
av Anders G Högmark (m), Erik Ullenhag (fp),
Patrik Norinder (m), Henrik Westman (m), Mauricio
Rojas (fp) och Annelie Enochson (kd).
Sverige har en alltför låg sysselsättning och hög
arbetslöshet. Över en miljon människor i arbetsför
ålder står kvartal efter kvartal utanför
arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet,
sjukskrivning eller förtidspensionering. En allt
mindre andel av befolkningen måste försörja inte
bara sig själv utan en växande grupp som saknar egen
försörjning. Detta är en oacceptabel utveckling
såväl ekonomiskt som socialt.
Europeiska rådets rekommendationer 2003 till
Sverige gick alla ut på att förstärka och
upprätthålla utbudet av arbetskraft och utnyttja
potentiella källor till arbetskraft särskilt genom
högre deltagande av invandrare, att minska antalet
långtidssjukskrivna personer och att reformera
skatte- och bidragssystemen. Vi menar att
situationen på arbetsmarknaden är allvarlig och att
regeringen inte vidtar tillräckligt kraftfulla
åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det
är av stor vikt att öka antalet arbetade timmar i
Sverige.
När det gäller den statistik som utskottet valt
att redovisa i yttrandet vill vi göra följande
kommentarer. AMS arbetslöshetssiffra för mars 2004
uppgår till 5,4 % av arbetskraften (motsvarande
siffra för februari var 5,7 %). Enligt SCB uppgick
arbetslösheten i februari 2004 till 6,0 % av
arbetskraften. SCB:s siffror för mars 2004 har ännu
inte publicerats. Statistik från EU:s
statistikmyndighet Eurostat anger ett relativt
arbetslöshetstal som är omkring 1 procentenhet högre
än SCB:s. En anledning till denna skillnad är att
man inte mäter exakt samma sak, t.ex. är kriterierna
för vem som betraktas som arbetslös olika. SCB:s
statistik har snävare kriterier för att räkna en
person som arbetslös. Oavsett vilken mätmetod som
används ger statistiken en allvarlig signal om
tillståndet på den svenska arbetsmarknaden. Den
negativa bilden förstärks av tillgänglig statistik
på EU-nivå.
I majoritetstexten står det att ohälsotalet
sjunker, och det redovisas att antalet personer som
det betalades sjukpenning till februari 2004
minskade med 29 500 personer jämfört med februari
2003. Det utskottet "glömmer" att nämna är att det
den 1 juli 2003 infördes ett ansvar för arbetsgivare
att betala sjuklön även för den tredje sjukveckan.
Det är en omständighet som självklart är en
förklaring till minskningen även om vi i dag inte
exakt vet i vilken grad. Vi kan konstatera att
situationen även på detta område är värre än vad
utskottsmajoriteten vill göra gällande.
När det slutligen gäller den svenska
sysselsättningsgraden, är det visserligen riktigt
att Sverige har uppnått EU:s mål om en
sysselsättningsgrad på 70 %. Men det är inte korrekt
att jämföra den siffran med Konjunkturinstitutets
uppgift om en reguljär sysselsättningsgrad på
76,8 %, mätt som ett årsgenomsnitt. Den senare
måttet avser personer i åldern 20-64 år och ger
därmed en högre siffra än EU:s statistik som avser
personer i åldern 16-64 år. En annan omständighet
som förrädiskt höjer nivån på sysselsättningen är
att den svenska sysselsättningsstatistiken räknar
både den som är sjukskriven och den som innehar
sjukvikariatet som sysselsatta. I statistiken ger
alltså en tjänst utslag som om två personer är
sysselsatta. Det innebär att när sjukskrivningarna
ökar, ökar också sysselsättningen.
Ett bättre mått när det gäller sysselsättningen är
antalet arbetade timmar. Ända sedan 1990, som var
ett toppår i detta sammanhang, har trenden varit
tydligt sjunkande. Det genomsnittliga antalet
arbetade timmar per person i befolkningen i åldern
16-64 år blir allt lägre. Detta leder till sämre
skatteintäkter för offentlig service och utgör i
förlängningen ett hot mot välståndet och hela det
svenska välfärdssystemet.
2. Arbetstidsdirektivet (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och
Henrik Westman (m).
Vi befarar att arbetstidsdirektivet kan komma att
få negativa konsekvenser för hela samhällsekonomin
om inte möjligheterna till undantag tas till vara i
det kommande lagförslaget på området. Detta har
mycket klart framgått i de uppvaktningar från såväl
den privata som den offentliga sektorn som utskottet
tagit emot. Undantag bör göras t.ex. för läkare inom
sjukvården som arbetar jourtid men även för
yrkesgrupper inom andra områden. Vi anser att
Sverige måste ha ett mera flexibelt regelverk på
arbetstidens område. Frågan om arbetstid och
arbetade timmar hänger tätt samman med Sveriges
förmåga att skapa ökat välstånd och tillväxt.
Regeringen bör därför tillse att Sverige utnyttjar
de möjligheter till undantag och avvikelser som
arbetstidsdirektivet medger. Det förhållandet att
det nu pågår en översyn av arbetstidsdirektivet
understryker ytterligare vikten av att Sverige i
denna process mycket tydligt markerar behovet av
flexibilitet och utrymme för nationella
särlösningar.
Bilaga 5
EU-nämndens yttrande 2003/04:EUN1y
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 1 april 2004 beslutat att
ge EU-nämnden tillfälle att yttra sig över
regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen under 2003.
EU-nämnden behandlar i detta yttrande - liksom i
tidigare års yttranden - dels vissa övergripande
frågor som gäller skrivelsens innehåll och
regeringens samråd med riksdagen, dels vissa av de
frågor som redovisas i skrivelsen och som nämnden
velat särskilt uppmärksamma.
Regeringens skrivelse
I skrivelsen om verksamheten i Europeiska unionen
under 2003 behandlas Europeiska unionens
övergripande utveckling (del 1), unionens
förbindelser med omvärlden (del 2), ekonomiska och
finansiella frågor (del 3) och rättsliga och inrikes
frågor (del 4). Vidare behandlas unionens övriga
politikområden (del 5-10). Slutligen redogörs för
unionens institutioner m.m. (del 11).
EU-nämnden
Allmänna synpunkter på innehållet i skrivelsen
Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen
fortlöpande informera riksdagen och samråda med
organ som utses av riksdagen om vad som sker inom
ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Enligt 10
kap. 1 § riksdagsordningen skall regeringen varje år
till riksdagen lämna en skrivelse med berättelse
över verksamheten i Europeiska unionen. Regeringen
skall dessutom redovisa sitt agerande i EU för
riksdagen. Den första skrivelsen lämnades i mars
1996, och detta är således den nionde skrivelsen som
lämnas till riksdagen.
EU-nämnden bereddes tillfälle att yttra sig över
skrivelsen för första gången våren 1999 och har
därefter yttrat sig över varje års skrivelse. Det
kan konstateras att skrivelsens utformning och
innehåll har utvecklats väsentligt och att den utgör
en mycket värdefull översikt över EU:s hela
verksamhet. Den utgör också en bekräftelse på att
regeringen har fullgjort sin informations- och
samrådsskyldighet visavi riksdagen. Alla viktiga
sakfrågor som tas upp i skrivelsen har behandlats av
EU-nämnden. Många frågor som behandlas i skrivelsen
är också aktuella under flera år framöver, vilket
medför att skrivelsen är ett viktigt verktyg i
riksdagens löpande arbete med EU-frågorna.
I likhet med förra årets skrivelse har vissa
bilagor som fanns i tidigare skrivelser ersatts av
en lista över Internetadresser. Liksom tidigare
anser nämnden att detta till största delen är
motiverat. En mängd information kan nu återfinnas på
Internet. På GUSP-området och på området för
rättsliga och inrikes frågor går det att via
Internet hitta förteckningar över antagna beslut. På
gemenskapspolitikens område konstaterade nämnden
dock förra året att det krävs att en sökfunktion
utnyttjas och ansåg att - på samma sätt som i
tidigare skrivelser - en bilaga över viktigare
förordningar, direktiv och beslut (dvs. bindande
rättsakter) antagna under verksamhetsåret, liksom
uppgift om grönböcker och vitböcker beslutade av
kommissionen under året, borde finnas i skrivelsen.
I den nu aktuella skrivelsen finns dock inga sådana
uppgifter. Ett alternativ till sådana bilagor kan
vara att i stället hänvisa till Europeiska
kommissionens årliga allmänna rapport om EU:s
verksamhet som kommissionen i enlighet med artikel
212 i EG-fördraget offentliggör varje år senast en
månad före öppnandet av Europaparlamentets session.
I denna allmänna rapport - som finns tillgänglig på
Internet - finns uppgifter om beslut inom ramen för
GUSP och tabeller med uppgifter om rättsakter och
internationella avtal. Likaså finns uppgifter om
grön- och vitböcker utgivna under verksamhetsåret.
EU-nämnden konstaterade i samband med förra årets
skrivelse att det vore värdefullt om uppgifter om
hur Sverige röstat i rådet redovisades inte bara i
den löpande texten utan också samlat på ett ställe i
skrivelsen så att riksdagen kan få en komplett och
översiktlig bild av hur regeringen har agerat i EU i
detta avseende. Någon sådan redovisning kan dock
inte återfinnas i årets skrivelse. Det vore således
värdefullt om nästa års skrivelse innehåller en
samlad redovisning för de fall där Sverige i rådet
röstat nej eller avstått från att rösta.
EU-nämnden har tidigare framhållit att det i
skrivelsen bör redovisas i vilka fall som regeringen
har mottagit yttrande från fackutskott till EU-
nämnden och hur regeringen agerat eller avser att
agera med anledning av ett sådant yttrande. Under år
2003 erhöll EU-nämnden ett sådant yttrande från
trafikutskottet (2002/03:TU6y) angående förslag om
inrättande av en europeisk nät- och
informationssäkerhetsbyrå. EU-nämnden, som vid flera
tillfällen behandlat detta ärende, beslöt den 3 juni
2003 att ansluta sig till yttrandet och överlämna
det till regeringen för beaktande i den fortsatta
processen beträffande förslaget. EU-nämnden
behandlade också ärendet vid ytterligare tillfällen
inför slutförhandlingarna. I skrivelsen nämns inte
att regeringen har mottagit yttrandet (se avsnitt
35.2).
Den övergripande utvecklingen i Europeiska
unionen (del 1)
I skrivelsen redogörs i denna del bl.a. för
regeringens information till och samråd med
riksdagen. Av redogörelsen framgår, som nämnden
också inledningsvis konstaterat, att regeringen har
fullgjort sin informationsskyldighet bl.a. genom att
överlämna faktapromemorior om betydelsefulla förslag
från kommissionen och att regeringen har samrått med
EU-nämnden om den svenska ståndpunkten dels inför
beslut som regeringen bedömt som betydelsefulla,
dels i andra frågor som nämnden bestämt. Vidare sägs
att information till fackutskotten om arbetet inom
EU:s olika politikområden har lämnats fortlöpande
under året. Det skriftliga underlag som regeringen
överlämnat finns, som påpekas i skrivelsen, på
riksdagens webbplats där också kallelser och
föredragningslistor till EU-nämndens sammanträden
finns liksom stenografiska uppteckningar från
nämndens överläggningar med regeringen.
Därutöver vill nämnden framhålla att nämnden även
fått information om Sveriges uppdaterade
konvergensprogram samt att regeringen har samrått
med EU-nämnden inför vissa informella ministermöten
- förutom inför det s.k. Gymnichmötet med
utrikesministrarna, informella Ekofinmöten och det
informella ministermötet om EU:s regionalpolitik
efter 2006.
Regeringen redovisar vidare i denna del (avsnitt
2) resultaten av Europeiska rådets möten under året.
Europeiska rådet, som inte är en institution i
fördragens mening, har utvecklats till ett av
unionens viktigaste organ. I regeringskonferensen om
ett nytt konstitutionellt fördrag för EU har
föreslagits att Europeiska rådet skall vara en
institution och kunna fatta vissa formella beslut.
Den i riksdagsordningen reglerade formella
samrådsskyldigheten gentemot riksdagen gäller beslut
som fattas av Europeiska unionens råd
(ministerrådet), men enligt av riksdagen fastställd
praxis har regeringen också samrått med EU-nämnden
inför Europeiska rådets möten. Eftersom samrådet
inför Europeiska rådets möten inte regleras i
riksdagsordningen har EU-nämnden under året kunnat
påbörja en försöksverksamhet med offentliga
sammanträden inför Europeiska rådets möten. Detta
har, sett från EU-nämndens synpunkt, slagit väl ut
och EU-nämnden har också haft offentligt samråd
inför Europeiska rådets vårmöte 2004. För att det
skall bli möjligt att helt eller delvis hålla öppna
sammanträden med EU-nämnden inför ministerrådets
möten krävs däremot en ändring av riksdagsordningen
som för närvarande föreskriver att sådana
sammanträden skall ske inom stängda dörrar. För att
kunna främja öppenhet och kunskap beträffande
Sveriges EU-politik skulle EU-nämnden välkomna en
sådan ändring i riksdagsordningen.
EU-nämnden har liksom under tidigare år ägnat stor
uppmärksamhet åt frågan om EU:s utvidgning. EU-
nämnden har följt processen med folkomröstningar och
ratifikationerna av anslutningsfördraget samt
kommissionens återkommande översynsrapporter.
Förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien samt
utvecklingen i Turkiet har ägnats stort intresse.
Vidare har EU-nämnden fäst stor vikt vid den
utvidgade unionens förbindelser med grannländerna:
frågan om "Ett utvidgat Europa - Nytt grannskap"
(Wider Europe Neighbourhood). Denna fråga har
behandlats ett flertal gånger i nämnden och
regeringen har också ansett frågan angelägen. I
årsboken har emellertid "Wider Europe" fått mycket
litet utrymme; det nämns bara mycket kortfattat på
några ställen, och ger inte någon närmare
information om vad som inryms i detta begrepp.
Tillsammans med övrig information som lämnats i
riksdagen om utvidgningsprocessen har regeringens
samråd med EU-nämnden inneburit att huvuddragen i
anslutningsfördraget, som undertecknades den 16
april 2003, varit väl kända. Detta har i sin tur
möjliggjort en snabb och positiv behandling i
riksdagen av propositionen om godkännande av
fördraget.
I EU-nämndens besöksutbyte och övriga kontakter
med kolleger i andra parlament i medlemsländerna och
anslutningsländerna har utvidgningsfrågorna tidigare
varit ett dominerande diskussionstema. Under år 2003
har ökande uppmärksamhet kommit att ägnas frågor om
förhandlingarna om ett nytt konstitutionellt fördrag
och om hur medlemsstaternas nationella parlament kan
arbeta med EU-frågorna. Ofta har diskussionerna rört
sig på ett mycket konkret, praktiskt plan och gällt
bl.a. hur man i den svenska riksdagen utformat ett
system för mandatgivning till regeringen och för
kontroll och uppföljning av regeringens agerande i
EU. Också frågor om den folkliga förankringen av
EU-frågor liksom hur den framtida
subsidiaritetskontrollen som konventet föreslagit
skall kunna utformas är frågor som besökare från
andra medlemsländers och anslutningsländers
parlament ofta ställer.
Andra övergripande frågor som tas upp i denna del
i skrivelsen och som EU-nämnden behandlat är det
italienska ordförandeskapets tillväxtinitiativ med
satsningar på infrastruktur (avsnitt 2.4). I EU-
nämnden har på detta område framförts synpunkter om
att miljöfrågorna bör beaktas liksom åtgärder för
att effektivisera befintlig infrastruktur. Vidare
nämns i skrivelsen de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken samt EU:s
sysselsättningsstrategi (avsnitt 4, se nedan).
I denna del nämns också den regeringskonferens som
förbereddes av det s.k. konventet (avsnitt 6).
Riksdagen har nära följt konventsarbetet genom de
av riksdagsstyrelsen utsedda ledamöterna i
konventet. EU-nämnden har följt och följer detta
arbete bl.a. genom en särskild beredningsgrupp med
företrädare för alla riksdagspartier. Under
Europeiska rådets möte i december 2003 hade EU-
nämnden extra sammanträden med telefonuppkoppling
till förhandlingsdelegationen. Utrikesministern
informerade nämnden fortlöpande om
förhandlingsläget.
Som nämns i skrivelsen är utgångspunkten för
regeringens förhandlingsarbete det mandat som givits
genom riksdagens beslut med anledning av det
sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets
betänkande om Europeiska konventet och EU:s
framtidsfrågor (bet. 2003/04:KUU1). Som också
framhålls i skrivelsen kommer de fortsatta
kompromisserna att behöva förankras hos riksdagens
partier i de former för samråd som gäller. I det
sammansatta utskottets nyss nämnda betänkande (s.
43) uttalades i detta sammanhang följande: "Genom
samrådet i EU-nämnden ges riksdagen insyn i
förhandlingsprocessen och regeringen skall där få
accept för de olika vägval som kommer att behöva
göras under förhandlingarna och som ibland kan komma
att innebära avvikelser från de utgångspunkter som
riksdagen godkänt."
EU:s förbindelser med omvärlden (del 2)
Under år 2003 har uppbyggnaden av EU:s säkerhets-
och försvarspolitik fortsatt på grundval av tidigare
fastlagda principer. Liksom under förra året har
uppbyggnaden av både militär och civil kapacitet på
området för krishantering stått i centrum.
Regeringen har under året samrått med EU-nämnden om
de olika krishanteringsinsatserna som ägt rum. EU-
nämnden har också följt utvecklingen i Irak, bl.a.
genom ett telefonsammanträde inför Europeiska rådets
extrainkallade möte den 17 februari om situationen i
Irak.
Regeringen har vidare samrått med EU-nämnden om
sina ställningstaganden inom ramen för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Ministerrådet, och därmed EU-nämnden, har
kontinuerligt följt utvecklingen i Irak,
Mellanöstern och på västra Balkan. Vidare har bl.a.
EU:s förbindelser med såväl Ryssland som de nya
grannarna i öst (Vitryssland, Ukraina och Moldavien)
behandlats vid flera tillfällen. En ofta
återkommande fråga har varit återuppbyggnaden av
Irak som har engagerat EU-nämnden mycket. I detta
sammanhang har i EU-nämnden bl.a. framhållits FN:s
ansvar och att enskilda länders egenintressen bör
motverkas.
I skrivelsen tas frågor upp om EU:s arbete för att
främja respekten för mänskliga rättigheter, bl.a.
dialogmötena med Iran och Kina (avsnitt 7.7). I
detta sammanhang kan nämnas att EU-nämnden nyligen
diskuterat EU:s ståndpunkt inför innevarande års
möte i FN:s kommission för mänskliga rättigheter och
därvid uttalat sig för att Sverige bör verka för att
EU tar initiativ till en särskild FN-resolution om
Iran respektive Kina.
Mot bakgrund av Irakkonflikten har inom EU
arbetats fram en säkerhetsstrategi för EU som antogs
av Europeiska rådet i Bryssel i december 2003. EU-
nämnden har vid flera tillfällen behandlat denna
strategi, som beskrivs utförligt i skrivelsen
(avsnitt 7). I nämnden har därvid nämnts bl.a.
behovet av att komplettera strategin med konkreta
aktionsplaner och det angelägna i att strategin
tydligt behandlar även andra säkerhetsaspekter än de
rent militära. Nämnden följer genomförandet av
säkerhetsstrategin liksom strategin mot spridning av
massförstörelsevapen som är en del av detta
genomförande.
I skrivelsen redogörs kortfattat (avsnitt 7.5) för
beslutet att inrätta en europeisk förmåge- och
försvarsmaterielbyrå. Det kan förtjäna att
uppmärksammas att frågor kring denna byrå
diskuterats utförligt i EU-nämnden med
statsministern (den 19 mars), med näringsministern
(den 9 maj) och med försvarsministern vid två
tillfällen (den 16 maj och den 14 november). EU-
nämnden har därvid ställt sig tveksam till ett
närmare samarbete om försvarsmaterielfrågor men
varit positiv till att byrån skall bygga på
mellanstatlighet och frivillighet och ansett att
dess organisation och funktion måste återspegla
detta.
Kampen mot terrorism tas upp i skrivelsen i flera
avsnitt (avsnitt 5.2, 7.12, 16.1.5, 16.4.3, 34.3.1).
Som framhålls i skrivelsen spänner denna kamp över
en mängd områden. EU-nämnden, som har överblick över
alla dessa områden, har behandlat dessa frågor på
såväl utrikespolitikens som transportpolitikens
områden och också inom ramen för Ekofin och
rättsliga och inrikes frågor. Frågorna har fått
förnyad aktualitet genom bombdåden i Madrid den 11
mars 2004.
Även WTO-frågorna, som nämnden har diskuterat vid
ett flertal tillfällen och därvid gett regeringen
accept för sina ståndpunkter, spänner över flera
områden, bl.a. jordbruksområdet, tjänstehandeln och
immaterialrätten.
Ekonomiska och finansiella frågor (del 3)
Under denna rubrik behandlas i skrivelsen främst
skattefrågor och frågor rörande EU:s budget. Det
ekonomisk-politiska samarbetet och frågor om
finansiella tjänster tas däremot upp i andra
avsnitt.
De skattefrågor inom EU som främst stått i fokus
för den politiska uppmärksamheten under 2003 rör
liksom under förra året dels det s.k. skattepaketet,
dels förslaget om ett direktiv som täcker
beskattningen av samtliga energiprodukter. EU-
nämnden har vid ett flertal tillfällen behandlat
dessa förslag som bägge har antagits under året.
De finansiella frågorna behandlas i avsnittet om
fri rörlighet för tjänster och kapital (avsnitt 28).
En viktig fråga under 2002 var beslutet om en ny
lagstiftningsprocess, den s.k. Lamfalussy-modellen,
på värdepappersområdet. Under år 2003 har
kommissionen lagt fram förslag om att förfarandet
skall tillämpas även på bank- och
försäkringsområdet. EU-nämnden kommenterade
Lamfaluss-modellen i sitt yttrande över förra årets
skrivelse och konstaterade bl.a. att förfarandet som
innebär ett ökat inflytande för det s.k.
kommittéväsendet innebär en svårighet för såväl
Europaparlamentet som för nationella parlament. EU-
nämnden framhöll i det sammanhanget att de
nationella parlamentens arbete inför antagandet av
nya rättsakter på EU-nivå i huvudsak inriktar sig på
att styra och granska respektive regerings agerande
i ministerrådet, medan man av både praktiska och
andra skäl har svårare att följa eller påverka vad
som sker inom ramen för kommittéväsendet.
Samarbetet i fråga om den ekonomiska politiken
behandlas i skrivelsen under avsnittet om den
ekonomiska och monetära unionen - EMU (avsnitt 4).
Det kan påpekas att frågor inför och efter den
svenska folkomröstningen den 14 september 2003 om
införandet av euron är svenska, nationella frågor
som inte behandlas i EU-nämnden.
Vad gäller de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken har EU-nämnden under året
diskuterat och gett synpunkter på innehållet i
dessa. Senast i februari i år godkände nämnden ett
utkast till rådsslutsatser om dessa riktlinjer.
Nämnden har bl.a. välkomnat att riktlinjerna nu blir
treåriga, och att större vikt kommer att läggas vid
uppföljning. Beträffande tillämpningen av
stabilitets- och tillväxtpakten har nämnden stött
regeringen i frågan om underskottsförfarandena mot
Frankrike och Tyskland. Härutöver har i nämnden
också diskuterats frågan om en mera flexibel
tolkning av stabilitetspakten för länder som uppnått
hållbarhet i de offentliga finanserna.
Rättsliga och inrikes frågor (del 4)
I skrivelsen redovisas på detta område bl.a. både
tidigare beslutade rättsakter som är föremål för
svenskt genomförande, under året antagna rättsakter,
beslut om politiska överenskommelser samt tidigare
och under året framlagda förslag som fortfarande
förhandlas. Beträffande rambeslut sker regelmässigt
det svenska genomförandet i två steg - först
godkännandet av själva beslutet och vid en senare
tidpunkt antagandet av den eventuella lagstiftning
som krävs för att genomföra rambeslutet i Sverige.
Som framhölls i EU-nämndens yttrande över förra
årets skrivelse har det i nämnden, även om en
majoritet har gett stöd åt regeringens ståndpunkter,
samtidigt uttryckts oro över att konsekvenserna för
det svenska rättssystemet av rambeslut kan vara
svåra att överblicka.
Regeringen redogör i flera fall för när besluten
beräknas vara genomförda i Sverige. Samtidigt skall
framhållas att Europeiska rådets förklaring från
mars 2004 om terroristbekämpning medför att
tidsmarginalerna för genomförandet avsevärt
minskats vad gäller flera av dessa beslut som
Europeiska rådet nu uppmanar medlemsstaterna att
ratificera eller genomföra senast under år 2004.
Detta gäller t.ex. konventionen om ömsesidig
rättshjälp i brottmål och rambeslutet om ömsesidigt
erkännande och verkställighet av beslut om frysning
av egendom som skall vara ratificerad respektive
genomfört senast i december 2004. Vidare skall bl.a.
rambeslutet om penningtvätt, identifiering m.m. vara
genomfört senast i juni 2004.
I november i samband med återupptagandet av
förhandlingarna om rambeslutet om olaglig
narkotikahandel upprepade EU-nämnden sitt stöd för
att även handel med små mängder av narkotika skall
vara olaglig och beläggas med straff samt att alla
medlemsländerna skall tillämpa reglerna efter att de
antagits.
Frågor om asyl och invandring samt fri rörlighet
för personer (avsnitt 17) har under året behandlats
av EU-nämnden. EU-nämnden har ingående diskuterat
minimidirektiven för familjeåterförening och för när
medlemsländerna skall bevilja internationellt skydd
(skyddsgrundsdirektivet). Nämnden har därvid
framhållit vikten av att en lägsta normnivå
etableras i flykting- och asylfrågor inför
utvidgningen, men att nivån inte får bli hur låg som
helst. Beträffande det brittiska initiativet att
inrätta skyddszoner för asylsökande har nämnden
instämt i regeringens kritik. Vad gäller
gränskontroller har EU-nämnden tidigare, liksom
regeringen, varit tveksam men välkomnat och ställt
sig bakom inrättandet av en byrå för den yttre
kontrollen (gränsförvaltningsbyrå) under
förutsättning att det inte hindrar det nationella
självbestämmandet och att finansieringen sköts inom
befintliga ramar. Inrättandet av denna byrå har
också fått aktualitet efter bombdåden i Madrid i
mars 2004, och förordningen om denna byrå skall
enligt Europeiska rådets förklaring från mars 2004
vara i kraft den 1 januari 2005, dvs. samma datum
som nämns i skrivelsen (avsnitt 16.4.4).
Sysselsättning och socialpolitik m.m. (del 5)
I skrivelsen redogörs för arbetet med den s.k.
Lissabonstrategin och de årliga
sysselsättningsriktlinjerna. EU-nämnden har
givetvis varit involverad i detta arbete och också
informerats om den svenska handlingsplanen för
sysselsättning som överlämnats till kommissionen och
rådet i oktober 2003. I samband med att EU-nämnden i
mars ställde sig bakom rådets beslut att inrätta ett
socialt trepartstoppmöte för att stärka den sociala
dialogen förde nämnden också en principiell
diskussion om för- och nackdelar med att bjuda in
arbetsmarknadens parter att delta i beslutsprocessen
på EU-nivå.
I övrigt behandlas i sysselsättningsrådet en rad
områden som också har anknytning till frågor som
behandlas i andra rådskonstellationer. Det gäller
bl.a. Lissabonstrategin, frågor om invandring,
integration och sysselsättning, tobak, narkotika och
konsumentfrågor. Detta förhållande belyser behovet
av en samordnad syn på de frågor som behandlas i
EU:s olika ministerrådssammansättningar och i
Europeiska rådet.
Konkurrenskraftsfrågor m.m. (del 6)
I detta avsnitt behandlas frågor på en rad olika
områden. Ambitionen med inrättandet av
konkurrenskraftsrådet är, som sägs i skrivelsen, att
uppnå en integrering av inre marknads-, industri-,
forsknings- och turismfrågor i syfte att bidra till
att uppnå Lissabonmålen. Liksom på andra områden kan
konstateras att frågorna har anknytning till frågor
som behandlas i andra ministerrådskonstellationer,
bl.a. konsumentfrågor, läkemedelsfrågor,
forskningsfrågor inklusive stamcellsfrågor och
frågor om fri rörlighet för personer. Detta belyser
ytterligare vad som nyss sagts om samordning av EU-
frågorna.
Beträffande förlängningen av stödet till den
europeiska varvsindustrin kan framhållas att EU-
nämnden i mars 2004 i enlighet med regeringens
ståndpunkt har avvisat den förlängning av
stödordningen som nämns i skrivelsen.
Jordbruk och fiske (del 8)
Liksom under 2002 har under föregående år
halvtidsöversynen av den gemensamma
jordbrukspolitiken varit ett viktigt tema vid
jordbruksministerns samråd med EU-nämnden. EU-
nämnden ställde sig i september bakom förslagen till
rättsakter vad gäller de olika elementen i den
gemensamma jordbrukspolitiken. EU-nämnden
diskuterade också i det sammanhanget reformen av
marknadsordningarna för bomull, olivolja och tobak
och välkomnade en inriktning mot frikopplade stöd
även inom dessa sektorer och att regeringen avsåg
att verka för en snabb reform av tobaksstödet. I
mars 2004 har EU-nämnden gett regeringen stöd för
att acceptera en kompromiss som innebär full
frikoppling av tobaksstödet. Samtidigt slog EU-
nämnden fast att Sverige skulle deklarera sitt
principiella motstånd mot tobaksstödet genom en
röstförklaring till rådets beslut.
Den gemensamma fiskeripolitiken behandlas i
skrivelsen (avsnitt 38). Bland annat sägs att
viktigt för Sverige är att tillämpning av
försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen skall
utgöra grunden för besluten, vilket innebär bl.a.
användning av vetenskapligt bestämda biologiska
gränsvärden. I detta sammanhang kan nämnas att EU-
nämnden inför jordbruks- och fiskerådets möte i
oktober var enig om att den vetenskapliga
rådgivningen för fiskeripolitiken behöver förbättras
och att den bör präglas av ökad öppenhet och ske i
samarbete med fiskerinäringen.
Miljö (del 9)
På miljöområdet har EU-nämnden särskilt
uppmärksammat strategin för hållbar utveckling som
antogs under det svenska ordförandeskapet och
miljödimensionen i Lissabonstrategin,
miljöskadedirektivet och kemikalielagstiftningen
samt uppföljningen av Kyotoprotokollet. Beträffande
miljöskadedirektivet anges i skrivelsen att Sverige
agerade aktivt i förhandlingarna för ett större
ansvarstagande hos verksamhetsutövarna. EU-nämnden
hade inför den politiska överenskommelsen i juni
framhållit bl.a. att Sverige skulle ställa sådana
krav och att möjligheten till undantag måste
begränsas för att direktivet skall bli
verkningsfullt. I EU-nämnden har också ingående
diskuterats förhandlingarna om förslaget till ett
direktiv om sammanlänkning av Kyotoprotokollets
flexibla mekanismer. I nämnden har i detta
sammanhang framkommit synpunkten att direktivet
kunde innebära en risk för att nationella åtaganden
om utsläppsminskningar blir svårare att uppfylla.
EU:s institutioner m.m. (del 11)
I detta avsnitt redogörs bl.a. för institutionernas
och olika organs verksamhet, öppenhet och insyn,
personalpolitik i EU:s institutioner samt svenska
språket och regelförenkling. Vidare redogörs för
s.k. överträdelseärenden.
När det gäller rådets arbetsformer anges i
skrivelsen att rådet inför utvidgningen har beslutat
att införliva en uppförandekod i sin arbetsordning.
I skrivelsen sägs att regeringen välkomnar rådets
uppförandekod, men någon beskrivning av vad denna
uppförandekod innebär lämnas inte. Nämnas kan att
ordföranden i Folketingets EU-udvalg nyligen
uppmärksammat ett antal tjänstemän i olika
nationella parlament och i Europaparlamentet på att
EU-udvalget diskuterat denna uppförandekod. Särskilt
har EU-udvalget uppmärksammat bestämmelsen att ingen
fråga skall placeras på rådets dagordning enbart för
presentation från kommissionens eller en
medlemsstats sida, om inte en debatt om nya
väsentliga initiativ planeras. Den danske
utrikesministern har lovat att förbereda ett
förklarande papper om konsekvenserna av de nya
bestämmelserna, särskilt med hänsyn till de
nationella parlamentens förhållanden.
I sitt yttrande över förra årets skrivelse
välkomnade EU-nämnden det ökade samarbetet mellan
ordförandeskapen liksom införandet av operativa och
strategiska arbetsprogram. EU-nämnden framhöll i
yttrandet att sådana arbetsprogram också
underlättar för nationella parlament att följa och
få inflytande i EU-arbetet. Nämnden framhöll också
det angelägna i att regeringen för riksdagen
redovisar och samråder om utformningen av sådana
program. Vidare redovisade EU-nämnden vissa
svårigheter förknippade med reformen om de nya
rådssammansättningarna. Denna reform har medfört att
ett stort antal frågor av skiftande slag som
sorterar under ett antal olika departement och
statsråd behandlas på ett och samma rådsmöte.
Nämnden framhöll i det sammanhanget att det är
angeläget att det statsråd som svarar för aktuella
sakfrågor också närvarar vid nämndens sammanträden.
Nämnden kunde dessutom konstatera att rådsreformen
inte medfört någon förändring i övrigt av
beredningen av rådets möten med t.ex. längre
tidsfrister för beredningen av frågorna, vilket
inneburit svårigheter för nationella parlamentariker
att hinna sätta sig in i frågorna. Någon förbättring
härvidlag har inte skett under 2003.
När det gäller beredningen i EU-nämnden av de
frågor som skall beslutas av ministerrådet vill
nämnden framhålla vikten av att relevanta skriftliga
underlag i form av utkast på svenska finns
tillgängliga inför EU-nämndens sammanträden så att
samrådet kan ske på ett meningsfullt sätt.
I avsnittet om Europaparlamentet tas frågan om
förslaget till ledamotsstadga upp. Här kan nämnas
att en majoritet i EU-nämnden i januari i år ställde
sig bakom regeringens ståndpunkt att välkomna
Europaparlamentets kompromissförslag med undantag
av den föreslagna arvodesnivån som en enig EU-nämnd,
liksom regeringen, ansåg vara alltför hög. För
förslaget till ledamotsstadga fanns inte nödvändig
kvalificerad majoritet varför förslaget inte kunde
antas vid rådsmötet.
Beträffande öppenheten och insynen kan det
konstateras att alltfler handlingar i rådsstrukturen
blir tillgängliga inte minst på Internet. Vad gäller
öppenhetsartikeln i ministerrådets arbetsordning,
anser EU-nämnden liksom tidigare att denna bör
utvidgas till att i princip omfatta inte bara rådets
lagstiftande arbete och vissa debatter utan också
rådets verksamhet i övrigt.
Angelägna frågor är också arbetet med
regelförbättring och svenska språkets ställning. EU-
nämnden vill, i likhet med vad som sagts i tidigare
yttranden, återigen framhålla att översättning till
svenska av dokument bör föreligga redan då
ministerrådet avses fatta någon form av politiskt
beslut i ärendet.
EU-nämnden värnar starkt om det svenska språkets
ställning inom ramen för arbetet i EU, också när det
gäller tolkning. Rådet har nu, när det gäller
tolkning, inom ramen för stora delar av det egna
arbetet, beslutat om en regim som bör kunna
tillfredsställa rimligt ställda krav på kvalitet och
tillgänglighet för samtliga språk. En del
rationaliseringar och besparingar har kunnat göras,
bl.a. med systemet Request and Pay för tolkning i
vissa sammanhang. Samtidigt bibehålls full tolkning
på politisk nivå, vilket är väsentligt från
demokratisk synpunkt. Även riksdagen och EU-nämnden
arbetar inom sina områden för det svenska språkets
ställning. Riksdagens ordförandekonferens fattade i
slutet av år 2003 beslut om språkstöd för ledamöter
i samband med officiella resor och besök.
Huvudprincipen är att ingen ledamot skall behöva
känna sig i underläge på grund av språkproblem. Det
innebär att någon form av språkligt stöd, anpassat
till behoven i varje enskilt fall, alltid skall
finnas om någon ledamot anger behov av detta. På
internationell politisk nivå, t.ex. i samband med
COSAC-möten (Conferénce des organes spécialisés dans
les affaires communautaires, Konferensen för de
särskilda organen för EU-frågor), skall tolkning
alltid finnas. En förfrågan från det irländska
ordförandeskapet för COSAC om minskad tolkservice
inkom under året. I sitt svar, där förslaget inte
accepterades, underströk nämndens förra ordförande
särskilt att full tolkningstjänst är nödvändig, bl.
a. för att ingen ledamot skall behöva känna sig
handikappad på grund av bristande språkförståelse i
internationella sammanhang.
I skrivelsen redovisas också s.k.
överträdelseärenden och mål av svenskt intresse vid
EG-domstolen och EG:s förstainstansrätt under år
2003. EU-nämnden vill här, liksom i anledning av
förra årets skrivelse, framföra att det vore av
intresse att som en jämförelse få information om
antalet överträdelseärenden och fällande domar
beträffande övriga medlemsländer. Beträffande
fällande domar mot Sverige (inklusive mål om
förhandsavgöranden) skulle det också vara värdefullt
med en redogörelse i skrivelsen för vilka
konsekvenser sådana domar har fått, t.ex. i form av
förslag till ändring av nationell lagstiftning.
Stockholm den 14 april 2004
På EU-nämndens vägnar
Tommy Waidelich
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tommy
Waidelich (s), Carl B Hamilton (fp), Sonia Karlsson
(s), Göran Lennmarker (m), Joe Frans (s), Hillevi
Larsson (s), Mats Odell (kd), Per Rosengren (v),
Karin Granbom (fp), Margareta Andersson (c), Lennart
Hedquist (m), Kenneth G Forslund (s), Anders
Karlsson (s), Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Sylvia
Lindgren (s), Majléne Westerlund Panke (s), Gustav
Fridolin (mp).