Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande
2003/04:UFÖU1
Svenskt deltagande i Förenta nationernas mission iLiberia
Sammanfattning
Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
behandlar i detta betänkande regeringens proposition
2003/04:61 Svenskt deltagande i Förenta nationernas
mission i Liberia.
Utskottet konstaterar i betänkandet att FN:s
säkerhetsråd i resolution 1509 från den 19 september
2003 bemyndigar upprättandet av en multinationell
styrka för att stödja genomförandet av det
fredsavtal som överenskommits den 18 augusti 2003
mellan två rebellgrupper å ena sidan och Liberias
regering å den andra.
Utskottet föreslår i betänkandet att riksdagen
bemyndigar regeringen att även med en eventuell
utvidgning av operationsområdet, efter förändrat
mandat från FN:s säkerhetsråd, ställa en väpnad
styrka om högst 240 personer till förfogande för
deltagande inom ramen för Förenta nationernas
mission i Liberia (UNMIL) under högst 12 månader.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen bifaller proposition 2003/04:61 och
bemyndigar regeringen att även med en eventuell
utvidgning av operationsområdet som utskottet
föreslår ställa en väpnad styrka om högst 240
personer till förfogande under högst 12 månader inom
ramen för Förenta nationernas mission i Liberia
(UNMIL).
Utskottet föreslår att beslut i kammaren fattas
endast efter en bordläggning.
Stockholm den 12 februari 2004
På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets
vägnar
Eskil Erlandsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil
Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Cecilia Wigström
(fp), Håkan Juholt (s), Rosita Runegrund (kd), Berit
Jóhannesson (v), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp),
Birgitta Ahlqvist (s), Ewa Björling (m), Michael
Hagberg (s), Kent Härstedt (s), Britt-Marie
Lindkvist (s) och Nils Oskar Nilsson (m).
2003/04
UFöU1
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I ett brev till ordföranden för FN:s säkerhetsråd
den 28 juni 2003 rekommenderade FN:s
generalsekreterare att en multinationell styrka
skulle skickas till Liberia för att få stopp på den
negativa utvecklingen i landet. ECOWAS (Economic
Community of West African States) fattade strax
därefter ett principbeslut om att skicka en förtrupp
till Liberia för att bidra till att stabilisera
situationen och underlätta ett överlämnande av
makten från president Taylor. Genom resolution 1497
den 1 augusti 2003 auktoriserade säkerhetsrådet
upprättandet av den av ECOWAS ledda multinationella
styrkan i Liberia och förklarade samtidigt sin
beredskap att upprätta en efterföljande FN-styrka
per den 1 oktober 2003.
På grundval av generalsekreterarens
rekommendationer i sin rapport den 11 september
antog säkerhetsrådet den 19 september 2003
resolution 1509 (se bilaga 1) som upprättar FN:s
mission Liberia (UNMIL), bestående av en militär
styrka på upp till 15 000 personer, inklusive upp
till 250 militärobservatörer och 160
stabsofficerare, upp till 1 115 civilpoliser samt
civil personal. Resolutionen antogs under kapitel
VII i FN-stadgan och anger som UNMIL:s fyra
huvudsakliga uppgifter att 1) stödja genomförandet
av avtalet om eldupphör, 2) underlätta humanitär
verksamhet och främjande av mänskliga rättigheter,
3) stödja reformering av säkerhetssektorn, samt 4)
stödja genomförandet av fredsavtalet.
Den 1 oktober 2003 tog UNMIL över ansvaret för den
fredsbevarande verksamheten i Liberia och de omkring
3 600 man i ECOWAS styrkor från Benin, Gambia,
Ghana, Guinea-Bissau, Mali, Nigeria, Senegal och
Togo integrerades i UNMIL. I början av januari 2004
uppgick styrkan till omkring 8 350 personer. Ett
flertal länder har erbjudit truppbidrag till UNMIL
men tillförseln av trupp har gått långsammare än
väntat. Enheter från Bangladesh, Irland, Nepal,
Nederländerna, Pakistan och Filippinerna är på plats
och ytterligare truppbidrag väntas från Pakistan,
Bangladesh, Etiopien, Kina, Namibia, Jordanien och
Ukraina. Enligt generalsekreterarens rapport från
den 15 december 2003 väntas full styrka uppnås under
februari 2004.
Sverige fick redan innan resolution 1509 hade
antagits, informella förfrågningar från FN om att
bidra med trupp till Liberia. Vidare visade Irland,
som beslutat att bidra med omkring 450 personer i
form av en reducerad bataljon med stabs-, skytte-
och trosskompani, tidigt intresse att samverka med
ett svenskt förband. Den 30 oktober 2003 anmodades
Försvarsmakten att lämna en bedömning av
förutsättningarna för en svensk insats bl.a. i
Liberia. På basis av Försvarsmaktens svar anmodade
Regeringskansliet den 17 november Försvarsmakten att
planera och vidta förberedelser för en insats i
Liberia med upp till ett mekaniserat skyttekompani
samt att även redovisa alternativ till utformning av
en svensk styrka och en samlad riskbedömning av
insatsområdet. Möjligheter till samverkan med den
irländska bataljonen skulle härvid beaktas. Den
1015 december genomfördes en rekognosceringsresa
till Liberia. I enlighet med Försvarsmaktens
förordande i sitt svar den 22 december 2003 gavs
Försvarsmakten samma dag en kompletterande anvisning
om att fortsätta planera och vidta förberedelser för
en svensk insats med ett mekaniserat skyttekompani
bestående av 231 personer inom ramen för den
irländska bataljonen i UNMIL.
Den 9 januari 2004 överlämnade FN en formell
förfrågan till Sverige att bidra med ett mekaniserat
skyttekompani till UNMIL. Enligt förfrågan önskar FN
att förbandet skall vara operativt i missionsområdet
snarast möjligt, dock senast den 29 februari 2004.
Regeringen framhåller i propositionen att
riksdagens medgivande utgör en förutsättning för
svenskt deltagande i UNMIL.
Regeringen har mot denna bakgrund i föreliggande
proposition beslutat att föreslå att riksdagen
bemyndigar regeringen att ställa en väpnad styrka om
högst 240 personer till förfogande under högst 12
månader som ett svenskt bidrag till en av FN
auktoriserad säkerhetsstyrka i Liberia efter ett
beslut i FN:s säkerhetsråd.
Under förutsättning av riksdagens godkännande är
det regeringens avsikt att det svenska bidraget till
UNMIL skall utgöras av ett mekaniserat
skyttekompani, ett antal stabsmedlemmar på
bataljonsnivå, en underhållsenhet samt en nationell
understödsdel. Regeringen bedömer enligt
propositionen att utgifterna för det svenska
truppbidraget kan finansieras inom Försvarsmaktens
ordinarie anslag.
Propositionen har remitterats till
utrikesutskottet. Utrikes- och försvarsutskotten har
därefter beslutat med stöd av 4 kap. 8 §
riksdagsordningen att bereda propositionen i ett
sammansatt utrikes- och försvarsutskott (UFöU).
En föredragning har ägt rum inför utskottet med
deltagande av försvarsminister Leni Björklund,
utrikesrådet Anders Lidén, Utrikesdepartementet,
departementsrådet Hans Lundborg,
Utrikesdepartementet, generallöjtnant Johan Kihl,
Försvarsmakten samt major Daniel Kindberg,
Försvarsmakten jämte medarbetare. Föredragningarna
behandlade den politiska bakgrunden, samarbetet
mellan truppbidragarländerna, den svenska insatsens
utformning och skälen för detta, kostnad för
operationen samt hotbilden för UNMIL.
Bakgrund
Under åren 1989-1997 pågick ett inbördeskrig i
Liberia. Omkring 150 000 personer, huvudsakligen
civila, beräknas ha mist livet under de åtta år som
stridigheterna pågick. FN:s observatörsmission i
Liberia (UNOMIL) avslutade sitt arbete i och med
fredsprocessens avslutande med fria val i juli 1997.
Den forne rebelledaren Charles Taylor valdes då till
ny president i Liberia. Samma år upprättade FN ett
stödkontor för fredsbyggande i Liberia (UNOL) med
uppgift att stödja en konsolidering av freden efter
valet. FN:s arbete underminerades dock av
regeringens och oppositionens oförmåga att komma
överens i fundamentala frågor om landets styrning. I
stället för försoning fortsatte vanstyret under
Taylors ledning med systematiska övergrepp av
mänskliga rättigheter samt diskriminering och
förföljelse av politiska motståndare. Dessa
omständigheter ledde till att nya stridigheter
utbröt och har pågått sedan 1999 då rebellgruppen
Liberians United for Reconciliation and Democracy
(LURD) uppstod med mål att störta Taylor. Ett
flertal av LURD-anhängarna tillhörde fraktioner från
det första inbördeskriget som inte integrerats i den
nya liberianska armén under Taylors ledning. I mars
2003 uppstod med samma syfte även en andra
rebellgrupp, Movement for Democracy in Liberia
(MODEL), som snabbt tog kontroll över de sydöstra
delarna av Liberia.
Under våren och sommaren 2003 trappades
stridigheterna i Liberia upp. Rebellgrupperna LURD
och MODEL hade tagit kontroll över nästan 60 % av
landet och hotade att inta huvudstaden Monrovia. Den
humanitära situationen var alarmerande med omkring
en miljon internflyktingar utan tillgång till
internationella hjälpsändningar. Med denna
utgångspunkt gick regeringen i början på juni med på
att sätta sig vid förhandlingsbordet i Accra, Ghana,
med rebellgrupperna och den politiska oppositionen.
Fredsförhandlingarna skedde under ledning av
ordföranden för ECOWAS och ledde den 17 juni 2003
till ett avtal om eldupphör mellan parterna. Avtalet
bröts dock av parterna och stridigheter fortsatte i
flera områden. Under starkt tryck av det
internationella samfundet avgick president Taylor
och lämnade landet den 11 augusti, varefter parterna
den 18 augusti slutligen enades om ett fredsavtal
som förklarar kriget avslutat och banar vägen för en
övergångsregering som skall leda landet fram till
allmänna val om två år. I fredsavtalet ber parterna
vidare att FN skall skicka en styrka till Liberia
under kapitel VII i FN-stadgan för att stödja
övergångsregeringen och genomförandet av
fredsavtalet.
Den 14 oktober 2003 installerades den nationella
övergångsregeringen som består av representanter
från samtliga parter i konflikten och leds av
ordföranden Gyude Bryant, en affärsman från
Monrovia. Även övergångsparlamentet har påbörjat
sitt arbete. Läget i Monrovia har varit stabilt med
undantag för stridigheter som utbröt den 7 december
i samband med att UNMIL påbörjade avväpning av forna
regeringssoldater. Trots att Monrovia nu har
deklarerats vara en vapenfri zon kan läget i
huvudstaden förväntas vara fortsatt instabilt till
dess att avväpningsprocessen är fullt genomförd.
UNMIL har påbörjat viss patrullering i områden
utanför Monrovia men fortfarande är stora delar av
landet otillgängliga, vilket innebär att situationen
i dessa delar är svårare att uppskatta. Uppgifter om
sporadiska stridigheter, plundring, övergrepp och
andra brott mot vapenvilan ute i landet förekommer
dock, vilket kan förväntas fortsätta tills dess att
UNMIL fullt ut har etablerat sin närvaro.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår i proposition 2003/04:61 Svenskt
deltagande i Förenta nationernas mission i Liberia
att riksdagen bemyndigar regeringen att ställa en
väpnad styrka om högst 240 personer till förfogande
under högst 12 månader inom ramen för Förenta
nationernas mission i Liberia (UNMIL) efter ett
beslut av FN:s säkerhetsråd.
I propositionen redogör regeringen för bakgrunden
till utvecklingen i Liberia, för utvecklingen vad
gäller det internationella samfundets engagemang i
landet samt för förutsättningar för ett svenskt
deltagande i en fredsoperation under FN:s ledning
och för regeringens bedömningar kring detta.
Regeringen konstaterar i propositionen att
Försvarsmakten i sitt underlag den 22 december 2003
förordade ett svenskt deltagande med ett mekaniserat
skyttekompani bestående av 231 personer ur
Försvarsmaktens beredskapsbataljon för
internationella insatser, IA 03, inom ramen för den
irländska bataljonen i UNMIL. Försvarsmakten bedömer
att förbandet kan vara redo för avtransport i början
av februari 2004. Vidare framhålls att regeringen
den 22 december 2003 instruerat Försvarsmakten att
planera och vidta förberedelser för en sådan svensk
insats.
Av propositionen framgår att de närmare
förutsättningarna för svenskt deltagande i UNMIL
kommer att regleras genom ett avtal (Memorandum of
Understanding) mellan Sverige och FN. Förhandlingar
om ett sådant avtal påbörjades den 13 januari 2004.
De interna förhållandena mellan det svenska
förbandet och den irländska bataljonen kommer att
regleras i ett liknande avtal. Dessa förhandlingar
väntas slutföras under januari månad.
Utskottets överväganden
Utskottet kan inledningsvis konstatera att Liberia,
efter fjorton år av inbördeskrig och vanstyre, nu
har genomlevt sex månader av relativ stabilitet.
Fredsavtalet från augusti 2003 har hittills
respekterats av såväl regeringen som
rebelltrupperna. Med installerandet av den
nationella övergångsregeringen och
övergångsparlamentet i oktober 2003 har landet tagit
viktiga steg mot fred och demokrati.
De senaste månadernas gynnsamma utveckling i
landet innebär en unik möjlighet att bryta den
våldsspiral som sedan 1999 har kostat tusentals
människor livet, drivit miljontals människor på
flykt samt bidragit till att allvarligt
destabilisera den säkerhetspolitiska situationen i
hela närområdet (Mano Riverunionen Guinea, Liberia
och Sierra Leone).
Trots dessa framsteg menar utskottet att stora
utmaningar kvarstår för att uppnå fred och
stabilitet i landet. Den 7 december 2003 utbröt
t.ex. stridigheter i samband med att UNMIL påbörjade
avväpning av f.d. regeringssoldater. Läget i
huvudstaden Monrovia präglas av fortsatt
instabilitet. Det förekommer även uppgifter från
övriga delar av landet om sporadiska stridigheter,
plundring, övergrepp och andra brott mot vapenvilan.
Ett misslyckande med att garantera stabilitet
inför de allmänna val som planeras äga rum om två år
skulle kunna leda till förnyad militär konflikt med
risk för att landet kastas in i en än djupare kris
med allvarliga regionala effekter som följd.
Fortsatt starkt internationellt engagemang är
enligt utskottets mening nödvändigt för att föra den
politiska processen framåt. Därtill krävs en stark
FN-ledning och ett välfungerande UNMIL som förmår
axla den centrala roll som operationen har som
stabiliserande faktor i Liberia. Detta är nödvändigt
för att kunna åstadkomma en framgångsrik process för
avväpning, demobilisering, reintegrering och
återanpassning av de väpnade förbanden. Utskottet
menar att nödvändiga resurser måste ställas till
UNMIL:s förfogande för att fredsoperationen skall
kunna genomföras.
Den humanitära situationen i Liberia förvärrades
kraftigt som ett resultat av stridigheterna under
våren och sommaren 2003. Civilbefolkningen har
drabbats hårt och uppåt en miljon människor har
drivits på flykt inom landet. Över 1,7 miljoner
personer antas vara i behov av humanitärt stöd.
Undertecknandet av fredsavtalet den 18 augusti
2003 och efterföljande internationell truppnärvaro
har inneburit ökade möjligheter till distribution av
humanitärt bistånd. Tillträdet till nödlidande är
dock fortfarande bristfälligt och många
hjälporganisationer har svårt att arbeta utanför
Monrovia. En förbättrad säkerhetssituation utanför
Monrovia är en förutsättning för att kunna hantera
den humanitära situationen i hela landet.
I synnerhet kvinnors och barns situation i Liberia
förtjänar härvid att uppmärksammas. Barn har i stort
antal tvångsrekryterats av samtliga väpnade
grupperingar under stridernas gång. Enligt
beräkningar har mellan 15 och 50 % av de väpnade
trupperna (ca 50 000 individer) under konflikten
2003 utgjorts av barnsoldater. Såväl kvinnor som
barn har i stor skala utsatts för sexuella övergrepp
med traumatisering och spridning av smitta (bl.a.
hiv/aids) som följd.
FN-insatsen i Liberia har ett brett mandat som
bl.a. innefattar säkerställande av humanitärt stöd
och främjande mänskliga rättigheter. Åtgärder för
återanpassning av barnsoldater och offer för
övergrepp, samt metoder för att stärka kvinnans
ställning i det nya Liberia äger särskild prioritet.
Bland annat har man för avsikt att ge tekniskt
bistånd till upprättandet av ett särskilt
ministerium för gender-frågor. FN:s åtgärder på
dessa områden sker i enlighet med resolution 1325
(2000) angående kvinnors roll och betydelse i
arbetet för fred och säkerhet i f.d.
konfliktområden.
Utskottet anser det berömvärt att FN:s fredsinsats
således är mångfasetterad och sträcker sig längre än
att endast omfatta avväpning av stridande
grupperingar och upprätthållande av stabilitet.
Det svenska humanitära biståndet direkt till
Liberia, som kanaliserats genom FN, internationella
organisationer och kyrkor uppgick under år 2003 till
36 miljoner kronor. Vidare har Sverige under år 2003
lämnat stöd uppgående till 23 miljoner kronor åt
organisationer, bl.a. Läkare utan gränser, som
arbetar med regionen Västafrika.
Under sommaren 2003 lämnade regeringen ett bidrag
om 10 miljoner kronor till den ECOWAS-ledda
multinationella styrkan i Liberia. Regeringen
beslutade i december att lämna ett bidrag om 4
miljoner kronor till FN:s utvecklingsfond (UNDP) för
dess program för avväpning, demobilisering,
rehabilitering och återanpassning.
Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får svensk
väpnad styrka sändas till annat land om riksdagen
medger det, om det är medgivet i lag som anger
förutsättningarna för åtgärden eller om skyldighet
att vidta åtgärden följer av internationell
överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts
av riksdagen.
Regeringen konstaterar i propositionen att
styrkans storlek och sammansättning medför att den
bör betraktas som en väpnad styrka i
regeringsformens mening. Vidare redovisar regeringen
som sin bedömning att UNMIL har ett mandat under
kapitel VII i FN-stadgan som går utöver
fredsbevarande styrkors rätt till självförsvar.
Regeringen vill av dessa skäl inhämta riksdagens
medgivande till att sända en väpnad styrka om högst
240 personer till Liberia under 12 månader 20042005
för deltagande i FN:s fredsoperation.
Det är utskottets bedömning att ett svenskt bidrag
till denna fredsoperation är av stor vikt. Under
senare år har utvecklingsländer i huvudsak stått för
truppbidrag till FN:s fredsbevarande missioner och
EU och andra västländer har kritiserats för att inte
delta i denna typ av FN-verksamhet. Sverige bröt
denna trend genom att vara det första EU- eller
västland att delta med militär trupp i FN-missionen
(MONUC) i Demokratiska republiken Kongo. Insatsen
kan ha bidragit till ett ökat intresse bland andra
EU-länder för fredsbevarande insatser i Afrika.
Utskottet anser att Sverige genom insatsen i Liberia
dels visar sitt fortsatt starka engagemang för
konfliktförebyggande och hantering av afrikanska
konflikter, i enlighet med svensk Afrikapolitik,
dels i konkret handling demonstrerar det starka
svenska stödet för FN:s fredsbevarande verksamhet.
Konflikten i Liberia har i viss utsträckning även
berört länder i närområdet. Stridande grupperingar
har i många fall rört sig obehindrat över gränserna.
Handel syftande till att beväpna och finansiera de
stridande enheterna har likaledes skett över
gränserna. I syfte att kunna garantera stabilitet
inom Liberia kan UNMIL, efter förändrat mandat från
FN:s säkerhetsråd, eventuellt komma att gå över
gränsen till någon eller några av grannstaterna.
Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen
bemyndigande att, om FN:s säkerhetsråd finner att en
geografisk utvidgning av UNMIL:s mandat är
nödvändigt för att FN-missionen skall kunna lösa sin
huvuduppgift, ställa förbandet till förfogande för
insatser i områden gränsande till Liberia.
I propositionen föreslår regeringen att den
svenska insatsen skall utgöras av ett mekaniserat
skyttekompani, ett antal stabsmedlemmar på
bataljonsnivå, en underhållsenhet samt en nationell
understödsdel. Uppgifterna för det svenska förbandet
omfattar bl.a. att utgöra förtrupp under UNMIL:s
styrkeuppbyggnad, genomföra bevakningsuppgifter,
svara för säkerhet i samband med DDRR-processen,
skydda underhållsvägar inom missionsområdet, samt
inom ramen för den egna förmågan även skydda civila.
Det finns ett starkt behov av att förstärka den
irländska truppen för att UNMIL skall få en
kraftfull reservbataljon och snabbinsatsstyrka. Ett
svenskt bidrag med ett mekaniserat skyttekompani på
upp till 240 personer är ett starkt efterfrågat
bidrag till UNMIL och den irländska bataljonen.
Ett kvalificerat svenskt förband med god förmåga
till fredsbevarande uppträdande, utrustat med
moderna pansarskyttefordon, skulle utgöra ett
viktigt bidrag till missionen. Utskottet noterar att
det svenska förbandet under två dagar har erhållit
en särskild utbildning i gender-frågor. I ljuset av
den humanitära kris som har drabbat en stor del av
Liberias kvinnor och barn, och det faktum att FN
lägger särskild prioritet härvid, är det bra att den
svenska förbandspersonalen har kunskap och träning
också i dessa frågor. Utskottet noterar vidare att 8
kvinnor väntas tjänstgöra i förbandet.
Utskottets bedömning är att insatsen är väl avvägd
och svarar mot ett väsentligt behov inom UNMIL.
Utskottet vill dock erinra om de risker som
föreligger för personalen vid det svenska förbandet.
Förbandets uppgift att verka som snabbrörlig
insatsstyrka när behov föreligger medför att såväl
operationsområde som hotbild kan komma att variera.
Riskerna för stridigheter skiljer sig mellan olika
regioner i landet och emanerar främst från
irreguljära enheter utan klar ledningsstruktur samt
från beväpnade kriminella element. Risken att
förbandet skall hamna i strid med barnsoldater skall
inte uteslutas. Vid sidan av de rent militära hoten
finns risken att tropiska sjukdomar, den besvärliga
trafiksituationen och den omfattande kriminaliteten
kan komma att utgöra faror för styrkans personal.
Försvarsministern och försvarsmakten har vid en
föredragning för utskottet betonat betydelsen av att
det skapas en väl fungerande och trovärdig
sjukvårdsorganisation inom UNMIL. Utskottet
understryker betydelsen av att FN-styrkans
sjukvårdsresurser fungerar tillfredsställande. Om så
inte är fallet kan Sverige komma att lägga
begränsningar på förbandets användning.
Regeringen beräknar att totalkostnaden för
insatsen uppgår till högst 338 miljoner kronor för
en insats under 12 månader. Av kostnaderna har 8
miljoner kronor utfallit under 2003, 285 miljoner
kronor beräknas utfalla under 2004 och 45 miljoner
kronor under 2005. Utgifterna skall belasta det
under sjätte utgiftsområdet anvisade anslaget 6:1
Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande
truppinsatser m.m.
Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen
bifaller proposition 2003/04:61 och medger därmed
att regeringen även med en eventuell utvidgning av
operationsområdet, efter förändrat mandat från FN:s
säkerhetsråd, ställer en väpnad styrka bestående av
högst 240 personer till förfogande för deltagande i
Förenta nationernas fredsoperation i Liberia i 12
månader under åren 20042005.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande.
Av Cecilia Wigström och Allan Widman (båda fp).
Sverige kommer genom sitt bidrag till UNMIL att
stärka förutsättningarna för en fredlig utveckling i
Liberia. Tillsammans med andra länder har vi ett
ansvar att verka för demokrati, respekt för
mänskliga rättigheter och enskilda människors
säkerhet. Av det skälet yrkar vi bifall till
regeringens proposition.
Vårt anslag för internationella insatser är
emellertid begränsat. Detta faktum tvingar oss att
också i dessa sammanhang fundera över
ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet. Vi har
med andra ord ett ansvar för att den insats som görs
utformas så att bästa hjälp kan ges åt så många som
möjligt.
Sveriges bidrag till insatsen i Liberia består av
ett mekaniserat skyttekompani med åtföljande
underhålls- och understödsdelar. Det är första
gången som bl.a. det 25 ton tunga Stridsfordon 90
används i en insats på den afrikanska kontinenten.
Utskottets majoritet har bedömt att detta förband
utgör en väl avvägd och starkt efterfrågad insats
från svensk sida.
Inte minst mot bakgrund av att den bataljon som
kompaniet skall ingå i avses fungera som
snabbinsatsstyrka, kan det finnas skäl att
ifrågasätta denna uppfattning. Samtidigt är
lösningen med ett mekaniserat förband i sig kostsam.
Det handlar om stora understöds- och underhållsdelar
samt ett omfattande, långväga transportprojekt. När
det gäller mekaniserade skytteförband är kanske
Sveriges komparativa fördelar också mindre.
Av denna anledning bedömer vi att ett strikt
tänkande utifrån ändamålsenlighet och
kostnadseffektivitet möjligen inte lett till aktuell
sammansättning av förbandet.
Vi anser att Sverige behöver en strategi för
internationella insatser. I dag lider de politiska
besluten, inte minst i riksdagen, av stor brådska
och brist på koordination. Avsaknaden av en
övergripande strategi blir med varje ny insats
alltmer påtaglig. Långt innan det konkreta
erbjudandet om deltagande framförs måste Sverige ha
kriterier för olika tänkta handlingsalternativ.
Vilka förband skall skickas vart, och i vilken
omfattning? Om flera insatser blir aktuella under en
begränsad tidsperiod tvingas vi kanske prioritera.
Vilka kriterier bör i sådant fall användas vid en
sådan prioritering? Det är nu dags att utarbeta
principer och kriterier för prioritering av svenska
internationella insatser. När vi väljer en insats,
vad väljer vi då bort?
En tydlig strategi ökar vår beredskap och ger oss
bättre möjligheter att angripa de svåra avvägningar
som måste till. Om de bakomliggande målen för
insatsverksamheten lyfts fram och rangordnas enligt
fastlagda kriterier minskar risken för slöseri med
våra knappa resurser. Vi uppmanar regeringen att
snarast ta initiativ till en strategi för Sveriges
internationella insatser.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:61 Svenskt deltagande i
Förenta nationernas mission i Liberia:
Regeringen föreslår att riksdagen medger att
regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående
av högst 240 personer till förfogande för deltagande
inom ramen för Förenta nationernas mission i Liberia
(UNMIL) under 12 månader.
Bilaga 2
FN:s säkerhetsråds resolution 1509