Socialutskottets betänkande
2003/04:SOU9
Utveckling av den nationella strategin för attförverkliga FN:s konvention om barnets rättighetersamt andra barnfrågor
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2003/04:47 Utveckling av den nationella strategin
för att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter. I betänkandet behandlas vidare 22
motionsyrkanden som väckts med anledning av
skrivelsen samt drygt 120 motionsyrkanden i olika
barnfrågor från allmänna motionstiderna 2002 och
2003.
Utskottet avstyrker samtliga motioner, främst med
hänvisning till pågående arbete och till tidigare
ställningstaganden i samma frågor.
Skrivelsen läggs till handlingarna.
I samband med behandlingen av ärendet har
information lämnats från Riksförbundet Attention,
Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar
(RBU) samt Riksföreningen Autism (RFA).
I betänkandet finns 48 reservationer och 11
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Allmänna utgångspunkter
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So11
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:So13 yrkande 2.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd)
2. Fortsatt arbete med uppföljning av
barnkonventionen m.m.
Riksdagen avslår motion 2003/04:So10 yrkande 1.
Reservation 3 (fp)
3. Föräldrarnas roll och ansvar
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So11
yrkande 3 och 2003/04:So13 yrkande 1.
Reservation 4 (m)
Reservation 5 (kd)
4. Maxtaxereformens effekter
Riksdagen avslår motion 2003/04:So12 yrkande 5.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)
5. Inkorporering av barnkonventionen i
svensk rätt
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So337
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Sf357 yrkande 29.
6. Införlivande av barnkonventionen i
lagstiftningen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So250
yrkande 2 och 2003/04:So500 yrkande 2.
Reservation 7 (c)
7. Gemensam värdegrund för samtliga
myndigheter
Riksdagen avslår motion 2003/04:So12 yrkande 6.
Reservation 8 (m, fp, kd, c)
8. Barnkonventionsarbetet på lokal nivå
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So399
yrkande 3, 2002/03:Ju361 yrkande 1, 2003/04:So13
yrkande 3, 2003/04:So417 yrkande 2, 2003/04:So535
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So603 samt
2003/04:Ju451 yrkande 1.
Reservation 9 (v, mp)
Reservation 10 (kd)
9. Beakta kommunalt självstyre vid
implementeringen
Riksdagen avslår motion 2003/04:So12 yrkande
11.
10. Lokala barnombud
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So368 och
2003/04:So435.
Reservation 11 (fp)
11. Kunskap om barnkonventionen i
högskoleutbildningar
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So388 och
2003/04:So613.
12. Delaktighet och inflytande
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf380 yrkande
2.
Reservation 12 (kd)
13. Barnstatistik
Riksdagen avslår motion 2003/04:So12 yrkande 3.
14. Barnrättscentrum
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So12
yrkande 4 och 2003/04:So457.
15. Skrivelsen
Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:47 till
handlingarna.
16. Familjerådgivning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So453
yrkande 1, 2002/03:L316 yrkande 4, 2002/03:Sf380
yrkande 9 (delvis), 2002/03:A242 yrkande 30
(delvis), 2003/04:So499 yrkande 1, 2003/04:Sf404
yrkande 8 samt 2003/04:A371 yrkande 23 (delvis).
Reservation 13 (kd)
17. Stöd i föräldraskapet
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So514
yrkande 7, 2002/03:Sf380 yrkande 7, 2002/03:A242
yrkandena 30 (delvis) och 32, 2003/04:So500
yrkande 8, 2003/04:Ju349 yrkande 2 samt
2003/04:A371 yrkandena 23 (delvis) och 27.
Reservation 14 (m, fp, c)
Reservation 15 (mp)
18. Familjecentraler
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf380
yrkande 9 (delvis) och 2003/04:So239.
Reservation 16 (kd)
19. Nätverksstöd m.m. till ensamstående
föräldrar
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf379
yrkande 1 och 2003/04:Sf400 yrkande 1.
Reservation 17 (kd)
20. Forskning kring separationer
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So249 och
2003/04:So286.
Reservation 18 (kd)
21. Utökat samarbete mellan
barnavårdscentraler och skolhälsovård
Riksdagen avslår motion 2002/03:So436.
22. Barn- och ungdomspsykiatri
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So507
yrkande 2, 2002/03:So515 yrkandena 1-3,
2003/04:So10 yrkande 2 och 2003/04:So12 yrkandena
2 och 7.
Reservation 19 (m, fp, kd, c)
23. Självmordsprevention
Riksdagen avslår motion 2003/04:So12 yrkande 1.
Reservation 20 (m, fp, kd, c)
24. Självskadebeteende hos flickor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So561 och
2003/04:Ub389 yrkande 2.
25. Ungas läkemedelsmissbruk
Riksdagen avslår motion 2003/04:So311.
26. Barns stress
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ub245
yrkande 3 och 2003/04:Ub271 yrkande 1.
Reservation 21 (mp)
27. Fetalt alkoholsyndrom
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So247
yrkande 1 och 2003/04:So285 yrkandena 1 och 3.
Reservation 22 (fp, kd)
28. Nationellt kunskapscentrum för alkohol-
och narkotikarelaterade fosterskador
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So442
yrkande 14, 2003/04:So345 yrkande 23 och
2003/04:So510.
Reservation 23 (fp, kd)
29. Förutsättningar för vård enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So286 och
2003/04:So509.
Reservation 24 (m, fp, kd)
30. Förebyggande och andra insatser för
barn i utsatta situationer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So207,
2003/04:So271 yrkandena 4-6 och 12,
2003/04:So331, 2003/04:So369 yrkandena 1 och 3,
2003/04:So371, 2003/04:So380 yrkandena 1 och 2,
2003/04:So387, 2003/04:So500 yrkande 3,
2003/04:So504 yrkande 1, 2003/04:Ju261 yrkande 2,
2003/04:Ju291 yrkande 1, 2003/04:Ju443 yrkande 8,
2003/04:Ju451 yrkandena 4 och 7 samt
2003/04:Ub271 yrkandena 3 och 5.
Reservation 25 (m)
Reservation 26 (fp)
Reservation 27 (kd)
Reservation 28 (v)
Reservation 29 (c)
Reservation 30 (mp)
31. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka
m.fl.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So12
yrkandena 8 och 9, 2003/04:So394 yrkande 9,
2003/04:So411 yrkande 1, 2003/04:So412 yrkandena
2-4, 2003/04:So500 yrkande 5, 2003/04:So504
yrkande 24, 2003/04:So592 yrkande 11 samt
2003/04:So645 yrkande 12.
Reservation 31 (fp, c)
Reservation 32 (kd)
Reservation 33 (v)
Reservation 34 (mp)
32. Skyldighet för socialnämnden att
polisanmäla övergrepp mot barn
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So271
yrkande 1 och 2003/04:Ju451 yrkande 3.
Reservation 35 (kd)
33. Barn i ekonomiskt utsatta familjer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So310,
2003/04:So417 yrkandena 3 och 6 samt
2003/04:So461.
Reservation 36 (fp, kd, c)
Reservation 37 (v)
Reservation 38 (mp)
34. Könsstympning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So244
yrkande 1, 2003/04:So504 yrkande 10,
2003/04:Ju391 yrkande 2, 2003/04:Ju444 yrkande
15, 2003/04:Ju479 yrkande 8, 2003/04:Sf326
yrkande 16, 2003/04:Ub394 yrkande 7 och
2003/04:A371 yrkande 29.
Reservation 39 (m, fp, kd, c)
35. Sekretesshinder mot polisanmälan om
könsstympning
Riksdagen avslår motion 2003/04:So244 yrkande
2.
Reservation 40 (m, fp, kd, c)
36. Kriterier för grov könsstympning
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub394 yrkande
6.
37. Omskärelse av pojkar
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So223
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:So241.
38. Barn och viss skadlig påverkan
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So271
yrkande 8, 2003/04:So336 yrkandena 1 och 2 samt
2003/04:Ju478 yrkande 11.
Reservation 41 (kd)
Reservation 42 (v, mp)
39. Barn i s.k. hederskulturer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So273
yrkandena 2 och 3 samt 2003/04:So282.
Reservation 43 (m)
40. Nationell skolpeng
Riksdagen avslår motion 2003/04:So11 yrkande 4.
Reservation 44 (m)
41. Mobbning
Riksdagen avslår motion 2003/04:So11 yrkande 5.
Reservation 45 (m)
42. Specialskolor
Riksdagen avslår motion 2003/04:So11 yrkande 6.
Reservation 46 (m)
43. Skolans betydelse för att förebygga
sociala klyftor
Riksdagen avslår motion 2003/04:So10 yrkande 3.
Reservation 47 (fp)
44. Second opinion vid
vårdnadsutredningar
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So250
yrkande 4 och 2003/04:So500 yrkande 4.
Reservation 48 (c)
45. Andra motionsyrkanden
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So447 yrkande
11, 2002/03:So507 yrkande 6, 2002/03:So514 yrkande
6, 2002/03:L248 yrkande 2, 2002/03:A322 yrkandena 6
och 7, 2003/04:So369 yrkandena 2, 4 och 5 samt
2003/04:So643 yrkande 8.
Stockholm den 20 april 2004
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Kristina Zakrisson (s), Margareta
Israelsson (s), Cristina Husmark Pehrsson (m), Conny
Öhman (s), Lars U Granberg (s), Marina Pettersson
(s), Christer Engelhardt (s), Anne Marie Brodén (m),
Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Jan
Emanuel Johansson (s), Magdalena Andersson (m), Mia
Franzén (fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson
(c) och Marita Aronson (fp).
2003/04
SoU9
Redogörelse för ärendet
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen presenteras hur regeringen avser att
fortsätta det strategiska arbetet med att
förverkliga barnkonventionen i Sverige. Utifrån de
erfarenheter som har gjorts behöver arbetet
vidareutvecklas, metoderna fördjupas och nya verktyg
tillhandahållas dem som ansvarar för
barnkonventionens genomförande. Några av de åtgärder
som avses vidtas är att tydliggöra barnperspektivet
i statsbudgeten, att utveckla riktlinjer för
barnkonsekvensanalyser i kommittéarbetet, att följa
upp myndigheternas arbete med att integrera ett
barnperspektiv i verksamheterna, att ytterligare
stimulera lärosätena att inordna barnkonventionen i
olika yrkesutbildningar samt att vidareutveckla
möjligheter och metoder för barns och ungas del-
aktighet och inflytande. Regeringen avser vidare att
följa vilka effekter Barnombudsmannens förtydligade
mandat och befogenheter har för utvecklingen av
barnkonventionsarbetet inom den kommunala sektorn.
En arbetsgrupp med uppgift att utveckla indikatorer
för att mäta effekterna av gjorda insatser kommer
att tillsättas, och en förstudie om möjligheterna
att inrätta ett barnrättscentrum kommer att
initieras. Även det internationella samarbetet med
utgångspunkt i barnkonventionen avses
vidareutvecklas.
Utskottets överväganden
Allmänna utgångspunkter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om skrivelsens
innehåll och regeringens barnpolitik i
övrigt, bl.a. om skyddet för barn i utsatta
situationer. Utskottet hänvisar bl.a. till de
åtgärder som vidtagits för att förbättra
situationen för dessa barn. Vidare bör två
motioner om föräldrarnas roll och ansvar samt
en motion om maxtaxereformens effekter
avslås. Utskottet hänvisar här bl.a. till
pågående arbete inom Regeringskansliet och
Skolverket. Riksdagen bör vidare avslå
motioner om att införliva barnkonventionen i
svensk rätt, och om att inkorporera
barnkonventionen i svensk lagstiftning.
Utskottet hänvisar till tidigare uttalanden i
dessa frågor.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (kd), 3 (fp),
4 (m), 5 (kd), 6 (m, fp, kd, c) och 7 (c).
Skrivelsen
Sverige ratificerade FN:s konvention om barnets
rättigheter - barnkonventionen - efter ett beslut i
riksdagen den 21 juni 1990 utan att reservera sig på
någon punkt (prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28).
Genom detta har Sverige åtagit sig att följa
konventionens bestämmelser.
Barnkonventionen innehåller olika slag av
rättigheter, dels medborgerliga och politiska
rättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter. Konventionen tar också hänsyn till
barnets utsatthet och sårbarhet, vilket kommer till
uttryck i de rättigheter som syftar till att ge
barnet skydd mot övergrepp och utnyttjande.
Konventionen utgår från fyra grundläggande principer
som skall vara styrande för tolkningen av övriga
artiklar, men som också har en självständig
betydelse. Det är principen om icke-diskriminering
(artikel 2), principen om barnets bästa (artikel 3),
rätten till liv och utveckling (artikel 6) samt
rätten att få komma till tals och bli respekterad
(artikel 12).
Barnkonventionen är en bindande överenskommelse
mellan de stater som har ratificerat den. Staterna
är förpliktade att vidta alla lämpliga åtgärder för
att genomföra konventionen. De enskilda staterna är
ansvarig för att förpliktelserna fullföljs och
svarar för tillkortakommanden i landet i förhållande
till konventionen.
För att säkerställa barnets rättigheter krävs,
enligt regeringen, en kombination av åtgärder i form
av lagstiftning, opinionsbildning och upplysning.
Det handlar om att genomföra barnkonventionens
mening och intentioner i såväl lagstiftning som
attityder och praxis. Myndigheter, kommuner, lands-
ting och domstolar skall ta hänsyn till de
rättigheter som fastslås i barnkonventionen - dvs.
dels beakta barnkonventionens intentioner i olika
verksamheters beslut, dels tillämpa den lagstiftning
som har förändrats i enlighet med barnkonventionens
krav. Regeringen framhåller att det också är viktigt
att fortlöpande vara uppmärksam på att
lagstiftningen kan behöva justeras och förtydligas
så att barnkonventionens anda och intentioner kommer
till uttryck. Vidare påpekas att arbetet med att
förverkliga barnkonventionen och att förankra kon-
ventionens synsätt är långsiktigt. Det måste vara
ständigt pågående.
I mars 1999 godkände riksdagen den av regeringen
föreslagna strategin för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige (prop.
1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171).
Utgångspunkten för strategin är att
barnkonventionens anda och intentioner skall beaktas
i allt beslutsfattande som rör barn. Konventionen
skall i första hand nå beslutsfattare vars
verksamhet påverkar barns vardag, vuxna som arbetar
med barn samt barn och ungdomar själva.
Strategin innehåller bl.a. följande moment:
- Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument
och genomsyra allt beslutsfattande inom
Regeringskansliet som rör barn.
-
- Barnperspektivet skall i lämplig omfattning finnas
med i utredningsdirektiv.
-
- Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som rör barn.
-
- Kommuner och landsting bör inrätta system för att
kunna följa hur barnets bästa förverkligas i det
kommunala arbetet.
-
- Barns och ungdomars inflytande och delaktighet i
samhälls- och trafikplaneringen skall utvecklas.
-
- Barnombudsmannens verksamhet och organisation
skall ses över i syfte att stärka dess roll vid
genomförandet av barnkonventionen i Sverige.
-
- Barnstatistiken skall utvecklas.
-
I den nu aktuella skrivelsen anförs att det
strategiska barnkonventionsarbetet inom ett flertal
områden har varit framgångsrikt, medan det inom
andra återstår mycket att göra för att barns och
ungas rättigheter och intressen skall beaktas,
respekteras och bli tillgodosedda. Utgångspunkten
för det fortsatta strategiska arbetet för
barnkonventionens genomförande är att vidareutveckla
och fördjupa arbetet med att göra barnkonventionen
till bas i alla frågor som rör barn och unga. Målet
för regeringens barnpolitik är att barn och unga
skall respekteras, ges möjlighet till utveckling och
trygghet samt delaktighet och inflytande. Centrala
delar i regeringens förslag till vidareutvecklad
strategi för att förverkliga barnkonventionen är att
en inventering görs av de strategiska insatser som
behövs för att uppnå barnpolitikens mål. Dessutom
behövs en utveckling av indikatorer för att mäta
måluppfyllelse, liksom metoder för att barn och unga
skall komma till tals och bli delaktiga i frågor som
rör dem.
Enligt regeringen är den generella välfärdspolitiken
basen för att förverkliga barnkonventionens
intentioner. Ett av målen för den generella
välfärdspolitiken är att garantera alla barn och
unga en god start i livet. Regeringen anför att
föräldrarna är de som har huvudansvaret för barnets
vård och fostran. Samhällets uppgift är att stödja
och komplettera föräldrarna så att goda och trygga
uppväxtvillkor kan garanteras alla barn.
Målet för regeringens ekonomiska familjepolitik är
att skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan
familjer med och utan barn skall minska inom ramen
för den generella välfärden. Den generella
välfärdspolitiken rymmer även stöd till de mest
utsatta grupperna - familjer med svag ekonomi och
barn med särskilda behov. En prioriterad fråga är,
enligt regeringen, att minska andelen barn som lever
i ekonomiskt utsatta familjer. Nyligen har en
interdepartemental arbetsgrupp tillsats för att
beskriva och analysera situationen för barn som
lever i ekonomiskt utsatta familjer.
En grundläggande uppgift är att skapa förut-
sättningar för jämlika uppväxtvillkor för alla barn.
I det ingår en strävan att göra det möjligt för båda
föräldrarna att kunna vara delaktiga i och ta ansvar
för barnets uppväxt. I skrivelsen anförs att en väl
utbyggd barnomsorg i kombination med
föräldraförsäkringen skapar en valfrihet för
föräldrarna. Enligt regeringen har maxtaxereformen
bidragit till att begränsa marginaleffekterna för
barnfamiljerna, vilket har förbättrat incitamenten
för arbete och ökat möjligheten för fler barn att få
ta del av den pedagogiska verksamheten.
Regeringen har för perioden 1999-2003 avsatt
sammanlagt 52,5 miljoner kronor till insatser för
att förverkliga barnkonventionen i Sverige. För
innevarande år har 7,5 miljoner kronor avsatts.
Därutöver har de särskilda medel om 5 miljoner
kronor som Barnombudsmannen årligen har disponerat
för genomförande av centrala metodutvecklings- och
kunskapsdelar i strategin fr.o.m. budgetåret 2003
förts över till Barnombudsmannens
förvaltningsanslag.
I sammanhanget kan nämnas att det för närvarande
pågår ett utvecklingsarbete när det gäller statsbud-
getens utformning i syfte att ge riksdagen ett
bättre beslutsunderlag, och regeringen avser att
våren 2004 lämna en skrivelse med en genomgång av
statsbudgeten för år 2004 ur ett barnperspektiv.
Motioner
I fyra motioner framförs kritik mot skrivelsens
allmänna utgångspunkter och innehåll.
I motion 2003/04:So11 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om barns
utsatta situation (yrkande 1). Motionärerna tar upp
vad man kallar brister i välfärdsstaten sett ur ett
barnperspektiv. Som exempel nämns situationen för
ensamma flyktingbarn och nedrustningen av hälso- och
sjukvården för barn och ungdomar som bl.a. drabbar
dem som lider av depressioner. I motionen begärs
även ett tillkännagivande om vikten av att
konsekvent tillämpa ett barnperspektiv (yrkande 2).
Enligt motionärerna präglas regeringens skrivelse av
ett myndighetsperspektiv. Fokus ligger på relationen
mellan de offentliga myndigheterna och barnen. Inget
sägs om de indirekta effekter som regeringens
politik har för barn och unga. Vidare begärs i
motionen ett tillkännagivande om föräldrarnas roll
och ansvar (yrkande 3). Motionärerna anser att
regeringen i sin skrivelse har uppvärderat
myndigheter och organisationer på bekostnad av det
civila samhället - inte minst föräldrarna. Det är
enligt motionärerna skrämmande att familjen nämns
som en institution bland alla andra när regeringen
räknar upp de organ som bär ansvar för att
barnkonventionen förverkligas. Motionärerna
ifrågasätter även regeringens skrivning om att en
väl utbyggd barnomsorg i kombination med
föräldraförsäkringen skapar en valfrihet för
föräldrarna.
I motion 2003/04:So10 av Marita Aronson m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om inriktningen på det
fortsatta arbetet med uppföljning av
barnkonventionen (yrkande 1). Motionärerna anför att
det skulle vara till fördel om kommande
redovisningar från regeringen visade mer på
problemen och vad som verkligen görs - eller inte
görs - åt dem, och mindre hade karaktär av
översiktliga målbeskrivningar som döljer problemens
allvar.
I motion 2003/04:So13 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om en strategi som i
barnkonventionens anda lyfter fram familjens
betydelse för barnen (yrkande 1). Motionärerna anför
att detta saknas i strategin för att förverkliga
FN:s konvention om barnets rättigheter. De vill se
en annan inriktning av familjepolitiken, där
föräldrar ges möjlighet att avsätta mer tid för
barnen och som skapar rättvisa och valfrihet mellan
olika barnomsorgsformer. Politiken i stort måste,
menar motionärerna, inriktas på att familjen inte
ska berövas sina naturliga uppgifter. Familjer skall
ges förutsättningar och vid behov socialt och
ekonomiskt stöd för att självständigt och tryggt
kunna utföra sina uppgifter. Ensamstående föräldrars
situation kräver särskild uppmärksamhet. Vidare
begärs ett tillkännagivande om behovet av en
strategi särskilt för barn i utsatta situationer
(yrkande 2). I barnkonventionen finns ett antal
artiklar som är särskilt ägnade åt att stärka
skyddet för utsatta barn. Enligt motionärerna kan
införandet av barnkonventionen i Sverige inte sägas
ha fått några positiva följder för de utsatta
barnen. Strategin för att förbättra skyddet för
utsatta barn måste därför i fortsättningen ges
större utrymme i arbetet med att förverkliga
barnkonventionen.
I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs att regeringen undersöker huruvida maxtaxan
bidragit till att minska fattiga barns utsatthet
samt främjat möjligheterna för föräldrar och barn
att tillbringa mer tid tillsammans (yrkande 5).
Motionärerna frågar sig på vilket vis barnen främjas
av att föräldrarna genom maxtaxereformen uppmuntras
att arbeta mer. Motionärerna anför att den
interdepartementala studie som för närvarande pågår
angående maxtaxans följder bör vidgas och specifikt
undersöka huruvida maxtaxan bidragit till att minska
fattiga barns utsatthet samt främjat möjligheterna
för föräldrar och barn att tillbringa mer tid
tillsammans.
I två motioner begärs tillkännagivanden om
införlivandet av barnkonventionen i svensk
lagstiftning och i två begärs att barnkonventionen
skrivs in i svensk lag.
I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om införlivandet av
barnkonventionen i svensk lagstiftning (yrkande 2).
Införlivandet måste, enligt motionärerna,
ytterligare harmoniseras, fördjupas och förstärkas.
Ett identiskt yrkande återfinns i motion
2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c) (yrkande
2).
I motion 2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om att barnkonventionen skall
skrivas in i svensk lag (yrkande 29).
I motion 2003/04:So337 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
begärs ett liknande tillkännagivande (yrkande 1).
Enligt motionärerna begås varje vecka brott mot FN:s
barnkonvention i Sverige - allra tydligast i
behandlingen av flyktingbarn. Först när
konventionens olika paragrafer får status av svensk
lag menar motionärerna att myndigheternas brott mot
desamma kan beivras. Om det inte görs och brotten
mot konventionen fortsätter bör Sverige lämna
barnkonventionen. Ett tillkännagivande begärs om
detta (yrkande 2).
Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.
Regeringen har i två skrivelser till riksdagen, i
september 2000 och i mars 2002, lämnat beskrivningar
av det dittillsvarande barnkonventionsarbetet med
utgångspunkt i 1998 års strategi (skr. 1999/2000:137
respektive skr. 2001/02:166). I den förstnämnda
skrivelsen ges också en omfattande beskrivning av
barns och ungas situation i Sverige. Skrivelserna
har behandlats av socialutskottet i de av riksdagen
godkända betänkandena 2000/01:SoU7 Barn - här och nu
respektive 2001/02:SoU23 Barnpolitiken - arbetet med
strategin för att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter. I det senare anförde utskottet
bl.a. följande beträffande de allmänna
utgångspunkterna för barnpolitiken:
Barns och ungdomars verklighet förändras hela
tiden i takt med de förändringar som sker i
omvärlden. För att ge barn så goda och trygga
uppväxtförhållanden som möjligt bör samhällets
barnpolitik i så stor utsträckning som möjligt
anpassas till dessa nya förhållanden. Utskottet
vidhåller att det givetvis är en viktig uppgift
för den fortsatta politiken att förbättra för
alla barn. Utskottet delar uppfattningen i motion
So51 att satsningar inom hela det barnpolitiska
området är en god investering även för framtiden.
Utskottet instämmer dock med regeringen att
tyngdpunkten i barnpolitiken även
fortsättningsvis bör ligga i förbättringar för
barnfamiljerna, ökade resurser till skola, vård
och omsorg, uppmärksamhet och stöd för utsatta
barn samt ökade möjligheter för barns och
ungdomars inflytande. /.../
Många barnfamiljer har svårt att få vardagen
att gå ihop ekonomiskt. Ensamföräldrarnas
ekonomiska situation och dess konsekvenser för
barnen är en fråga som enligt skrivelsen blivit
alltmer angelägen för regeringen att belysa.
/.../ Utskottet kan vidare konstatera att ett
antal förändringar har gjorts sedan 1999 för att
förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation,
bl.a. höjningarna av barnbidraget och
flerbarnstillägget samt införandet av maxtaxan
inom barnomsorgen (s. 14; res. m, kd, c).
I betänkandet behandlades vidare motionsyrkanden
dels om att ytterligare harmonisera, fördjupa och
förstärka barnkonventionen i svensk lagstiftning,
dels om att inkorporera barnkonventionen i den
svenska lagstiftningen. Utskottet avstyrkte det
förstnämnda yrkandet mot bakgrund av att det väl
rymdes inom den ram som barnkonventionen och den
antagna strategin för konventionens förverkligande
ställer upp. Motionsyrkandet om att inkorporera
barnkonventionen i svensk lagstiftning avstyrktes
med motiveringen att tolkningen av barnkonventionen
bör göras av riksdagen och inte av svenska domstolar
och myndigheter (s. 20 f.; res. c och mp).
Frågan om valfrihet inom barnomsorgen behandlades
senast i det av riksdagen godkända betänkandet
2003/04:UbU6 Valfrihet i skolan (s. 10 f.). I
betänkandet konstaterar utbildningsutskottet att
frågan om valfrihet och mångfald inom barnomsorgen
är aktualiserad hos regeringen genom ett
tillkännagivande från riksdagen. Ställningstagandet
i en reservation om mångfald inom barnomsorgen (m,
fp, kd, c, mp) i betänkande 2002/03:UbU9 Förskolan
hade följande lydelse:
Vi anser att det är viktigt med mångfald och
valfrihet inom barnomsorgen. Det som passar den
ena familjen passar inte den andra. Därför skall
föräldrar ha rätt att fritt välja barnomsorg.
Barnomsorgen måste vara väl utbyggd, med olika
alternativ. Vi är positiva till olika sorters
barnomsorg med olika inriktning, i såväl kommunal
som privat eller kooperativ regi. Valfrihet
innebär också en möjlighet för dem som vill i
större utsträckning vara hemma med sina barn.
Kommunerna måste kunna erbjuda likvärdiga villkor
för alla godkända barnomsorgs- och
förskoleverksamheter. Med en mångfald av
barnomsorgsformer kan olika verksamheter
stimulera varandra och bidra till en utveckling
av hela barnomsorgen.
Efter återförvisning från kammaren (lika röstetal
vid omröstning) och ny utskottsbehandling i
betänkande 2002/03:UbU19 Förskolan (förnyad behand-
ling) biföll riksdagen reservationen i maj 2003.
Beredning av ärendet pågår för närvarande inom
Utbildningsdepartementet. I avvaktan på detta arbete
avslog utbildningsutskottet i betänkandet
2003/04:UbU6 nya motionsyrkanden om valfrihet inom
barnomsorgen.
Skolverket har regeringens uppdrag att under en
femårsperiod administrera och årligen följa upp
bl.a. maxtaxereformen, vilken trädde i kraft den 1
januari 2002. En första delrapport lämnades i
februari 2003 och en andra i april 2004.
Slutrapporten skall avlämnas senast den 1 mars 2007.
Utskottets ställningstagande
Målsättningen med den nationella strategin för att
förverkliga FN:s barnkonvention i Sverige är att
konventionen och dess intentioner skall finnas med i
allt offentligt beslutsfattande som rör barn.
Utskottet vidhåller att det är utomordentligt
angeläget att barnkonventionen tillämpas och får
genomslag på alla nivåer i samhället och ser därför
positivt på att regeringen nu vidareutvecklar
strategin för konventionens genomförande.
Målet för regeringens barnpolitik är att barn och
unga skall respekteras och ges möjlighet till
utveckling och trygghet samt delaktighet och
inflytande. Barnpolitiken har således
barnkonventionen som utgångspunkt. Utskottet delar
regeringens uppfattning att den generella
välfärdspolitiken är basen för att kunna förverkliga
barnkonventionens intentioner. En grundläggande
målsättning med den generella välfärdspolitiken är
att skapa förutsättningar för jämlika uppväxtvillkor
för alla barn. Välfärdspolitiken rymmer därför
självklart stöd även till de mest utsatta grupperna
- t.ex. familjer med svag ekonomi och barn med
särskilda behov. Det är en prioriterad uppgift att
minska andelen barn som lever i utsatta situationer.
Utskottet kan konstatera att en rad åtgärder har
vidtagits för att på olika sätt stärka skyddet för
dessa barn, såväl genom lagändringar som andra mer
långsiktiga insatser. Utskottet återkommer nedan
till frågor om bl.a. barns hälsa och om utsatta
barn. Med det anförda avstyrks motionerna
2003/04:So11 (m) yrkandena 1 och 2 och 2003/04:So13
(kd) yrkande 2.
I motion 2003/04:So10 (fp) yrkande 1 efterfrågas en redovisning
från regeringen av dels vilka problem som finns,
dels vilka åtgärder som vidtas för bl.a. barn i
utsatta situationer. Såsom framgår ovan avser
regeringen att inom kort lämna en skrivelse till
riksdagen vari redogörs för regeringens mål,
insatser och resultat inom de olika politikområdena
i statsbudgeten för år 2004 såvitt gäller barn och
unga. Utskottet välkomnar denna nya form av
redogörelser på det barnpolitiska området och finner
att motionen därmed i huvudsak får anses
tillgodosedd.
Av artikel 18 i FN:s barnkonvention följer att det
är föräldrarna som har huvudansvaret för ett barns
uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för
dem komma i främsta rummet. För att garantera och
främja barnens rättigheter skall konventionsstaterna
ge lämpligt bistånd till föräldrar och
vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets
uppfostran. I skrivelsen anför regeringen att
samhällets uppgift är att stödja och komplettera
föräldrarna så att goda och trygga uppväxtvillkor
kan garanteras alla barn. Utskottet instämmer i
detta. Utskottet konstaterar vidare att frågan om
valfrihet och mångfald inom barnomsorgen är under
beredning inom Regeringskansliet efter ett
tillkännagivande från riksdagen förra våren. I den
reservation som vann bifall i riksdagen uttalas att
valfrihet också innebär att kunna välja att i större
utsträckning vara hemma med sina barn. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:So11
(m) yrkande 3 och 2003/04:So13 (kd) yrkande 1.
När det gäller maxtaxereformens effekter,
konstaterar utskottet att Skolverket har regeringens
uppdrag att under en femårsperiod följa upp
reformen. Med hänvisning till detta arbete avstyrks
motion 2003/04:So12 (c) yrkande 5.
Såväl konstitutionsutskottet som socialutskottet har
vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden
om att inkorporera barnkonventionen i svensk
lagstiftning, dvs. att det i författning föreskrivs
att konventionens bestämmelser direkt gäller i
Sverige. Konstitutionsutskottet uttalade i yttrande
1998/99:KU2y att barnkonventionen i stället bör
införlivas i svensk rätt genom transformering, dvs.
genom att konventionen eller delar av den omarbetas
till svensk författningstext. En inkorporering
skulle innebära att tolkningsansvaret läggs på
svenska domstolar och myndigheter.
Konstitutionsutskottet ansåg att tolkningen av
barnkonventionen bör göras av riksdagen för att
rättigheterna i konventionen skall slå igenom på ett
sätt som ger barnen det bästa skyddet.
Socialutskottet delar fortfarande denna bedömning.
Utskottet avstyrker därmed motionerna 2003/04:So337
(mp) yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Sf357 (mp)
yrkande 29.
Motionerna 2002/03:So250 (c) yrkande 2 och
2003/04:So500 (c) yrkande 2 får enligt utskottet
anses tillgodosedda genom den antagna strategin för
barnkonventionens förverkligande. Även dessa
yrkanden avstyrks därmed.
En vidareutveckling av
strategiarbetet för att förverkliga
barnkonventionen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om en gemensam
värdegrund för alla myndigheter. Utskottet
delar i stort uppfattningen i motionen, men
anser det inte nödvändigt att i lag
fastställa en sådan gemensam värdegrund.
Vidare bör riksdagen avslå tio motioner om
barnkonventionsarbetet på lokal nivå, bl.a.
mot bakgrund av det arbete som pågår för att
genomföra barnkonventionen i kommuner och
landsting. Två motioner om kunskap om
barnkonventionen i högskoleutbildningar och
en motion om barns delaktighet och inflytande
bör också avslås. Enligt utskottet får de
anses i huvudsak tillgodosedda.
Jämför reservationerna 8 (m, fp, kd, c), 9
(v, mp), 10 (kd), 11 (fp) och 12 (kd).
Skrivelsen
Regeringen framhåller i skrivelsen att
Barnombudsmannens fortsatta insatser när det gäller
att driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden
av konventionen spelar en nyckelroll i det framtida
arbetet med att genomföra barnkonventionen.
Barnombudsmannen bedöms numera ha goda
förutsättningar att verka för att barns och ungas
rättigheter och intressen respekteras och
tillgodoses, samt att fortsätta driva
utvecklingsarbetet framåt i framför allt
myndigheter, kommuner och landsting.
Myndigheter
När det gäller barnkonventionsarbetet inom
myndigheterna visar Barnombudsmannens enkäter från
1998 och 2001 att ingen myndighet ännu har
systematiserat sitt arbete med barnkonsek-
vensanalyser inför beslut som rör barn. Boverket,
Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och
Riksförsäkringsverket utgör exempel på myndigheter
som arbetar offensivt med att integrera ett
barnperspektiv i sina verksamheter, men enligt
regeringen är det långt kvar tills barnkon-
sekvensanalyser tillämpas systematiskt i
verksamheterna och behovet av utvecklingsarbete är
uppenbart. Sedan den 1 juli 2002 har
Barnombudsmannen enligt lag i uppdrag att driva på
myndigheterna i deras barnkonventionsarbete och att
erbjuda dem stödinsatser m.m. Barnombudsmannens
centrala roll för genomförandearbetet innebär dock
inte något minskat ansvar för andra myndigheter när
det gäller att genomföra och beakta barnkonventionen
inom sina verksamhetsområden.
Regeringen ser det som angeläget att staten
föregår med gott exempel när det gäller att
integrera ett barnperspektiv i det offentliga
beslutsfattandet. I syfte att utveckla och driva på
barnkonventionsarbetet på nationell nivå har det
därför i regleringsbreven för år 2003 till ett fem-
tiotal myndigheter inom såväl rätts- och
exekutionsväsendet, totalförsvaret, som trafik- och
samhällsplaneringen samt inom den sociala omsorgen
och hälso- och sjukvården genom uttalade mål
och/eller återrapporteringskrav eller uppdrag
ställts krav på att beakta och utveckla ett
barnperspektiv i verksamheterna. Återrapportering
kommer huvudsakligen att ske i årsredovisningarna
som inkommer i februari 2004. Mot bakgrund av dessa
redovisningar avser regeringen att under våren 2004
göra uppföljningar av hur arbetet med att integrera
ett barnperspektiv fortskrider inom olika
myndighetssektorer och utifrån dessa överväga vilka
åtgärder som kan behövas för att förbättra såväl
mål- och resultatstyrningen som stödet till
myndigheterna. Regeringen avser i sammanhanget att
påbörja en dialog med företrädare för olika
myndigheter kring vad ett barnperspektiv innebär för
respektive myndighets verksamhet.
Regeringen ser det även som angeläget att
länsstyrelsernas arbete med att integrera ett
barnperspektiv i hela verksamheten, där så är rele-
vant, utvecklas. Regeringen har därför i
regleringsbrevet för år 2004 uppdragit åt
länsstyrelserna att genomföra en kartläggning av i
vilken omfattning deras verksamhet rör barn och
redovisa de åtgärder som behövs för att utveckla och
förbättra barnperspektivet i verksamheten. I syfte
att påbörja arbetet med att utveckla och stärka
länsstyrelsernas roll i genomförandet av
barnkonventionen avser regeringen vidare att under
våren 2004 inbjuda företrädare för länsstyrelserna
till en dialog.
Kommunal nivå
Mot bakgrund av att många av de viktigaste
verksamheterna som rör barn och unga huvudsakligen
är ett kommunalt och landstingskommunalt ansvar är
det i första hand på lokal nivå förändringarna måste
ske om man vill ha in ett tydligare barnperspektiv i
den offentliga beslutsprocessen och i de
verksamheter som kommer i kontakt med barn och unga.
Barnombudsmannen har genomfört fyra enkäter riktade
till kommunerna under åren 1995-2001 och två enkäter
har skickats till landstingen åren 1998 och 2001.
Utifrån svaren i enkätundersökningarna kan man bl.a.
dra slutsatsen att landstingen behöver utveckla mål
och metoder som tydliggör barnperspektivet i
beslutsprocesser och att kommunerna behöver utveckla
metoder för uppföljning och utvärdering. Former för
inflytande och delaktighet som ger samtliga
åldersgrupper möjlighet att komma till tals behöver
utvecklas i såväl kommuner som landsting. En utökad
samverkan är också nödvändig för att förverkliga
barnkonventionen.
Majoriteten bland kommunerna och landstingen
efterlyser också fortsatt stöd för att påbörja eller
utveckla barnkonventionsarbetet, främst genom
information om framgångsrika metoder för att
förverkliga barnkonventionen i verksamheterna,
konkreta tips kring utbildningsinsatser samt
erfarenhets- och idéutbyte mellan andra kommuner och
landsting.
Barnombudsmannen fick i februari 2002 i uppdrag av
regeringen att utarbeta modeller för
barnombud/lokala företrädare för barn och unga.
Uppdraget redovisades till regeringen i augusti 2003
(dnr S2003/6901/ST). Barnombudsmannen presenterar i
rapporten ett antal riktlinjer och modeller för ett
framgångsrikt arbete som lokal företrädare för barn
och unga. Barnombudsmannen riktar också ett antal
förslag till regeringen med innebörden att de lokala
huvudmännen skall uppmanas att inrätta lokala barn-
och ungdomsombud, mål och tidplaner för detta arbete
samt ett antal författningsförslag som enligt
ombudsmannen behövs för att underlätta det lokala
ombudets arbete.
Regeringen instämmer i Barnombudsmannens
konstaterande att inrättandet av en lokal företrä-
dare kanske inte är den enda lösningen för varje
kommun och landsting. Utgångspunkten måste vara vad
den egna organisationen och vad barn och unga i den
egna kommunen och landstinget behöver. Lokala
företrädare som arbetar direkt med barn och unga kan
vara lösningen för en kommun, medan en annan kommun
eller ett landsting kan ha ett större behov av en
s.k. strategisk motorfunktion som driver på
utvecklingen av ett tydligt barnperspektiv inom den
egna förvaltningen och verksamheten, men som kanske
inte har direktkontakt med barn och unga. Mot
bakgrund av att utvecklingen måste ske utifrån
lokala önskemål och behov är regeringen i nuläget
inte beredd att uppmana de kommunala och landstings-
kommunala huvudmännen att inrätta lokala företrädare
för barn och unga. Däremot poängteras vikten av att
erbjuda kommunerna stödinsatser i form av
välfungerande modeller och arbetssätt. Regeringen
avser därför att uppdra åt Barnombudsmannen att
anordna ett antal regionala konferenser för att
uppmuntra till och sprida framgångsrika arbetssätt i
det lokala barnkonventionsarbetet.
Regeringen avser även att noga följa vilka
effekter Barnombudsmannens förtydligade mandat och
befogenheter har för utvecklingen av
barnkonventionsarbetet i kommuner och landsting.
Högskoleutbildningar
Högskoleverket har haft i uppdrag att stimulera
lärosätena att inordna barnkonventionen i
utbildningar för yrkesgrupper som kommer att arbeta
med barn. Uppdraget redovisades i juni 2003. I
redovisningen anför Högskoleverket bl.a. att det
behövs ytterligare åtgärder som signalerar
regeringens vilja med barnkonventionen i högskolan
och att regeringen bör överväga att genomföra en
revidering av examensmålen för att ge FN:s
barnkonvention en starkare ställning inom den högre
utbildningen.
Regeringen avser att följa upp lärosätenas arbete
med barnkonventionen. I universitetens och
högskolornas regleringsbrev för 2004 ställs därför
krav på återrapportering av lärosätenas insatser för
att införliva kunskap om barnkonventionen i olika
utbildningar som bedöms som betydelsefulla. Vidare
avser regeringen att under 2004 genomföra regionala
konferenser i syfte att inspirera och lyfta fram
goda exempel på det arbete som görs på detta område.
Inflytande och delaktighet
Boverket har tillsammans med Vägverket,
Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen och Svenska
Kommunförbundet haft ett uppdrag att utveckla
formerna för barns och ungas delaktighet och
inflytande i samhälls- och trafikplaneringen.
Uppdraget redovisades våren 2000 i skriften Unga är
också medborgare. I rapporten lämnades ett antal
förslag, bl.a. om en ändring i plan- och bygglagen,
om kommunförsök i tio kommuner, om uppdrag till
Boverket att utforma en rådgivande skrift vad gäller
inflytande för barn och unga samt om barnperspektiv
i utbildningar för planerare och
lärare/förskollärare.
Regeringen avser att bjuda in Boverket, Svenska
Kommunförbundet, Barnombudsmannen och
Ungdomsstyrelsen till en diskussion om
förutsättningarna att starta kommunförsök enligt
förslaget. I samband därmed kommer också frågan om
en rådgivande skrift riktad till kommunernas
planerare m.m. att diskuteras.
I skrivelsen redogörs bl.a. för de ungdomsråd och
andra former av inflytandeforum för unga som
inrättats i vissa kommuner i syfte att skapa
möjligheter till kontinuerlig dialog mellan
ungdomarna och kommunpolitikerna. Regeringen har för
avsikt att bjuda in Barnombudsmannen,
Ungdomsstyrelsen och Svenska Kommunförbundet till en
diskussion om hur barns och ungas möjligheter till
inflytande och delaktighet i kommunernas
verksamheter och beslutsfattande kan
vidareutvecklas. Regeringen avser även att
vidareutveckla formerna för kontakterna och dialogen
med barnministerns referensgrupp. Syftet med gruppen
är att den skall utgöra ett forum för ministern och
för tjänstemännen att ta upp och diskutera utvalda
och specifika frågor som berör barn och unga.
I skrivelsen anförs vidare att den lagstiftning
som reglerar olika beslut och processer som rör barn
och unga måste kompletteras med kunskap och
metodutveckling för dem som har att tillämpa
lagarna. Som exempel på detta nämns Domstolsverkets
uppdrag att i fortbildningen av domare se till att
det finns ett barnperspektiv samt Socialstyrelsens
metodutvecklingsarbete, Barnets Behov i Centrum
(BBIC), för att underlätta för socialsekreterare att
på ett mer metodiskt sätt involvera barn i
utrednings- och uppföljningsarbetet inom
socialtjänsten. Inom kort kommer Socialstyrelsen
också att ge ut en bok med titeln Att samtala med
barn, som i första hand riktar sig till
socialtjänstens personal. Boken skall bidra till att
underlätta samtal med barn i samband med
socialtjänstens utredande, behandlande och
uppföljande arbete.
Även Migrationsverket har, tillsammans med
Barnombudsmannen, bedrivit en utbildning i att
samtala med barn i asylprocessen. Detta arbete skall
fortsätta och utvidgas med målsättningen att det
före den 1 juli 2005, vid samtliga enheter där
Migrationsverket utreder asylärenden som omfattar
barn, skall finnas handläggare med särskild
kompetens att utreda barn.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen på
detta område, då man menar att det uppenbarligen
finns ett behov av kunskap och metodutveckling,
vilket behöver stödjas.
Motioner
En motion rör strategiarbetet på myndighetsnivå.
I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om en gemensam
värdegrund för alla myndigheter (yrkande 6). För det
offentliga skolväsendet finns i dag en värdegrund
inskriven i skollagen som bl.a. innebär att barnens
utveckling till ansvarskännande människor och
samhällsmedlemmar skall främjas. Motsvarande
formuleringar saknas i t.ex. socialtjänstlagen och
polislagen. Motionärerna anför att eftersom fler
offentliga institutioner har kontakt med ungdomar är
det viktigt att alla ger tydliga besked om vilka
normer som gäller för umgänget i samhället. Det bör
ske genom en kortfattad gemensam värdegrund för
samtliga myndigheter. Denna bör handla om respekten
för andra människors liv, deras egendom och deras
integritet. En sådan värdegrund skulle vara ett bra
komplement till arbetet med att integrera
barnkonventionen och samtidigt markera att barn och
ungdomar själva måste bibringas en känsla av ansvar
för sitt sätt att agera och behandla andra.
Åtta motioner rör strategiarbetet på den kommunala
nivån.
I motion 2003/04:So13 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en mer
konkret strategi för att möjliggöra kommunsektorns
genomförande av barnkonventionen (yrkande 3).
Förslaget gällande anordnande av regionala
konferenser i Barnombudsmannens regi är lovvärt, men
är enligt motionärerna inte tillräckligt.
I motion 2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd) begärs att regeringen lägger fram ett förslag
till strategi för att få kommuner och landsting att
beakta barnkonventionen i all verksamhet som berör
barn (yrkande 1).
Ett liknande yrkande återfinns i motion
2002/03:Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)
(yrkande 1).
I motion 2003/04:So417 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att FN:s
barnkonvention skall tillämpas i alla beslut inom
socialtjänsten där barn finns med (yrkande 2).
Enligt motionärerna finns det brister i nästan 80 %
av socialförvaltningens beslut om socialbidrag,
vilket bl.a. kan resultera i att barnfamiljer
felaktigt blir utan eller får för lågt socialbidrag.
Landets kommuner har, anför motionärerna, ett stort
ansvar att omedelbart se till att socialtjänsten
följer FN:s barnkonvention och undantagslöst
tillämpar principen om barnets bästa.
I motion 2002/03:So399 av Ingrid Burman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att Barnombudsmannen
årligen aktivt bör följa upp genomslaget av FN:s
barnkonvention i beslut inom socialtjänsten
(yrkande 3).
I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) begärs ett tillkännagivande om att åtgärder för
att säkerställa att barnkonventionen implementeras i
den kommunala sektorn bör utformas med respekt för
det kommunala självstyret (yrkande 11). Motionärerna
anser att staten bör stödja kommunerna t.ex. genom
att skapa strukturer för informationsspridning och
kunskapsutveckling. Exakt hur kommunerna bygger upp
mekanismer för att säkerställa implementeringen av
konventionen bör dock, enligt motionärerna, inte
regleras i detalj.
I motion 2003/04:So535 av Kerstin Engle och Anita
Jönsson (s) begärs tillkännagivanden om att kravet
på kommunernas redovisning för hur man lever upp
till barnkonventionen bör uppmärksammas (yrkande 1)
samt om att låta se över hur barnperspektivet kan
förstärkas vid allt beslutsfattande i kommuner,
landsting och riksdag samt hos myndigheter (yrkande
2).
I motion 2003/04:So603 av Rezene Tesfazion och
Tone Tingsgård (s) begärs ett tillkännagivande om
att alla kommuner och landsting skall få hjälp att
utarbeta riktlinjer för hur FN:s barnkonvention
skall omsättas i praktiken och hur den skall
tillämpas.
Två motioner rör regionala/kommunala barnombud.
I motion 2003/04:So368 av Solveig Hellquist (fp)
begärs ett tillkännagivande om att inrätta tjänster
som barnombud i regionerna och/eller kommunerna.
Dessa bör ha likartade uppgifter som den nationella
Barnombudsmannen. De skall företräda alla barn och
ungdomar och får, enligt motionären, gärna lyfta
fram goda exempel och utvecklingsfrämjande
aktiviteter.
I motion 2003/04:So435 av Åsa Lindestam och Per-
Olof Svensson (s) begärs ett tillkännagivande om att
undersöka möjligheterna att inrätta regionala
barnombudsmän. Dessa skulle ytterligare hjälpa barn
att bli hörda och sedda och få sina rättigheter
bevakade. De skulle också kunna bli ett stöd för
kommuner och landsting i deras arbete för barns och
ungas bästa.
Två motioner rör högskoleutbildningar.
I motion 2003/04:So613 av Monica Green m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om vikten av att FN:s
barnkonvention implementeras i hela samhället. För
att Sverige skall leva upp till intentionerna i FN:s
barnkonvention behövs, enligt motionärerna, kunskap
om barnkonventionen som en obligatorisk del i
utbildningar för alla yrkesgrupper som kommer i
kontakt med barn. Även barn måste få kunskap om sina
rättigheter, och därför bör undervisning i
barnkonventionen skrivas in i läroplanerna.
I motion 2002/03:So388 av Monica Green m.fl. (s)
begärs ett identiskt tillkännagivande.
En motion rör barns inflytande och delaktighet.
I motion 2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om ett barnperspektiv,
dvs. att alltid sätta barnen först (yrkande 2). Det
innebär bl.a. att lyssna på barnet med respekt och
att våga använda dess idéer när samhället utformas.
Gällande ordning och tidigare behandling m.m.
Enligt 2 § lagen (1993:335) om Barnombudsman skall
Barnombudsmannen driva på genomförandet och bevaka
efterlevnaden av barnkonventionen. Av 5 § samma
lag följer att förvaltningsmyndigheter, kommuner och
landsting på Barnombudsmannens uppmaning skall lämna
uppgifter till ombudsmannen om vilka åtgärder som
vidtagits för att i den egna verksamheten genomföra
barns och ungas rättigheter enligt barnkonventionen.
De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning
komma till överläggningar med denne.
I det av riksdagen godkända betänkandet
2001/02:SoU17 En förstärkt barnombudsman ansåg
utskottet bl.a. att Barnombudsmannen skall vara
pådrivande gentemot myndigheter, kommuner och
landsting när det gäller genomförandet av
barnkonventionen i alla delar av samhället.
Utskottet ställde sig därför bakom regeringens
förslag att lagfästa den pådrivande roll som
Barnombudsmannen har haft genom strategiuppdraget
(s. 9). Som nämnts ovan trädde lagändringarna i
kraft den 1 juli 2002.
I betänkande 2001/02:SoU23 Barnpolitiken - arbetet
med strategin för att förverkliga FN:s konvention om
barns rättigheter behandlade utskottet olika
motioner om genomförandet av barnkonventionen i
Sverige. Utskottet vidhöll sin tidigare redovisade
inställning att det är utomordentligt angeläget att
barnkonventionen tillämpas och får genomslag på alla
nivåer i samhället. Förverkligandet av
barnkonventionen är en långsiktig och ständigt
pågående process som måste hållas levande. Utskottet
kunde konstatera att arbetet hade rönt stor framgång
på flera områden. Vidare vidhöll utskottet bl.a. att
det finns anledning att anta att barnkonventionen
alltmer kommer att genomsyra allt arbete hos
myndigheter, kommuner och landsting som direkt eller
indirekt rör barn. Några tillkännagivanden med
anledning av motionerna kunde enligt utskottets
mening därför inte anses erforderliga. Motionerna
avstyrktes (s. 20; res. c, fp).
I samma betänkande behandlades även ett
motionsyrkande om barnens rätt och möjligheter att
komma till tals och myndigheters ansvar för att
detta fullföljs. Utskottet konstaterade att barns
rätt att få komma till tals är en av de
grundläggande principerna i barnkonventionen och att
det ingår som en prioriterad fråga i regeringens
barnpolitik att öka möjligheterna för barns och
ungdomars inflytande. Enligt utskottets mening kunde
motionsyrkandet därför anses i huvudsak tillgodosett
(s. 47).
Länsstyrelserna har sedan lagändringarna om barnets
bästa i socialtjänstlagen trädde i kraft år 1998
haft i uppdrag genom regleringsbrev att följa och
redovisa hur barnperspektivet har fått genomslag i
socialtjänstens verksamhet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på det fortsatta arbetet med
att driva på arbetet med barnkonventionen på
myndighetsnivå. Barnombudsmannens insatser härvidlag
bör särskilt uppmärksammas. Utskottet delar
regeringens uppfattning att staten bör föregå med
gott exempel när det gäller att integrera ett
barnperspektiv i det offentliga beslutsfattandet och
välkomnar därför den uppföljning på området som
aviseras i skrivelsen.
I artikel 6 i barnkonventionen fastställs en av de
grundläggande principerna i konventionen, nämligen
barns rätt till liv och utveckling. Enligt FN-
kommittén för barnets rättigheter avses med
utveckling både fysisk, psykisk, andlig, moralisk,
psykologisk och social utveckling. Barn har rätt att
få ta ansvar och att få lära sig att sätta gränser
för sitt handlande. Utskottet delar självfallet
uppfattningen i motion 2003/04:So12 (c) yrkande 6
vad gäller det angelägna i att främja barns
utveckling till ansvarskännande människor och
samhällsmedborgare. Utskottet anser det dock inte
nödvändigt att i lag fastställa en sådan gemensam
värdegrund för samtliga myndigheter som förespråkas
i motionen. Motionen bör enligt utskottets mening
avslås.
De viktigaste besluten som rör barn och ungdomar fattas på
lokal nivå. Möjligheten att förverkliga
barnkonventionen i Sverige är därför i hög grad
beroende av kommuners och landstings arbete för att
leva upp till konventionens krav. Utskottet delar
regeringens bedömning att Barnombudsmannen spelar en
nyckelroll i arbetet med att driva på genomförandet
och bevaka efterlevnaden av konventionen på den
lokala nivån, inte minst sedan myndighetens mandat
förtydligades 2002. Barnombudsmannen har också
tillförts ökade resurser. Som framgår av skrivelsen
återstår mycket att göra för att barnperspektivet
skall bli en naturlig del av det lokala
beslutsfattandet och i de lokala verksamheterna.
Utskottet välkomnar därför de regionala konferenser
som Barnombudsmannen kommer att anordna i syfte att
uppmuntra till och sprida framgångsrika arbetssätt i
det lokala barnkonventionsarbetet. Utskottet
konstaterar vidare med tillfredsställelse att
regeringen har för avsikt att noga följa vilka
effekter Barnombudsmannens förtydligade mandat och
befogenheter har för utvecklingen av
barnkonventionsarbetet i kommuner och landsting. När
det särskilt gäller frågan om att tillämpa
barnkonventionen i beslut inom socialtjänsten kan
tilläggas att länsstyrelserna har i uppdrag att inom
ramen för sin sociala tillsynsverksamhet följa och
redovisa hur barnperspektivet fått genomslag inom
socialtjänsten. Mot bakgrund av vad som anförts får
motionerna 2002/03:So399 (v) yrkande 3,
2002/03:Ju361 (kd) yrkande 1, 2003/04:
So13 (kd) yrkande 3, 2003/04:So417 (v) yrkande 2,
2003/04:So535 (s) yrkandena 1 och 2, 2003/04:So603
(s) samt 2003/04:Ju451 (kd) yrkande 1 i huvudsak
anses tillgodosedda.
I skrivelsen betonas att statens roll bör vara att
stödja kommunerna i deras arbete och inte att i
detalj reglera implementeringen. Utskottet delar
denna uppfattning. Motion 2003/04:So12 (c) yrkande
11 får enligt utskottets mening anses tillgodosedd.
När det gäller frågan om kommunala eller regionala
barnombud instämmer utskottet i regeringens och
Barnombudsmannens konstaterande att inrättandet av
lokala företrädare kan vara en bra lösning i en
kommun eller ett landsting, medan andra kommuner och
landsting kan ha ett större behov av en annan
lösning. Utskottet delar således uppfattningen att
det bör vara en fråga för de kommunala och
landstingskommunala huvudmännen huruvida lokala
företrädare för barn och unga skall inrättas.
Statens roll i utvecklingsarbetet bör, som framgår
ovan, i stället inriktas på olika stödinsatser för
de lokala huvudmännen. Motion 2003/04:So368 (fp) och
2003/04:So435 (s) avstyrks därmed.
Utskottet delar uppfattningen i motionerna
2002/03:So388 (s) och 2003/04:So613 (s) att kunskap
om barnkonventionen bör vara en obligatorisk del i
utbildningar för alla yrkesgrupper som kommer i
kontakt med barn. Utskottet kan konstatera att
regeringen i universitetens och högskolornas
regleringsbrev för 2004 ställt krav på
återrapportering av lärosätenas insatser för att
införliva kunskap om barnkonventionen i utbildningar
som i sammanhanget bedöms som betydelsefulla.
Motionerna får därmed anses i huvudsak
tillgodosedda.
Att inta ett barnperspektiv, dvs. att förmå att se
saker ur barnets synvinkel, i alla de beslut och
andra åtgärder som rör barn är det grundläggande
syftet med barnkonventionen. Vidare är en av
hörnpelarna i denna konvention barns och ungas rätt
till delaktighet och inflytande. I skrivelsen
konstateras att det återstår en del att göra både
när det gäller det enskilda barnets rätt att bli
hört och respekterat och när det gäller den
kollektiva rätten till inflytande. Utskottet delar
därför regeringens uppfattning att det är viktigt
att följa utvecklingen inom detta område och
välkomnar regeringens avsikt att med berörda parter
diskutera hur inflytande och delaktighet för barn
och unga i kommunernas verksamheter och
beslutsfattande kan vidareutvecklas. Utskottet kan
även konstatera att Barnombudsmannen i sin
årsrapport 2004, Älskar, älskar inte, föreslår att
regeringen tillsätter en barnpolitisk maktutredning.
Enligt utskottets mening får motion 2002/03:Sf380
(kd) yrkande 2 anses i huvudsak tillgodosedd.
Utvecklingsområdet forskning och
statistik m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om
barnstatistik med hänsyn till de satsningar
som görs på området samt till regeringens
planer på att utveckla denna statistik.
Utskottet bör även avslå två motioner om ett
barnrättscentrum. Den ena får enligt
utskottet anses tillgodosedd, medan den andra
bör avslås i avvaktan på den kommande
förstudien om att inrätta ett kunskapscentrum
för barnkonventionsrelaterade frågor.
Skrivelsen
Regeringen anför i skrivelsen att man i arbetet med
att genomföra FN:s barnkonvention och för att
förbättra barns och ungas situation behöver kunskap.
Det gäller både statistiska kunskaper som underlag
för beslut på övergripande nivå och mer kvalitativa
kunskaper som underlag för arbete med enskilda barn
eller barn i grupp.
Inom många områden finns det, menar regeringen,
ett omfattande kunskapsmaterial om barn och unga,
men det finns också områden med tydliga
kunskapsluckor. Det gäller t.ex. kunskaper om
gränsöverskridande barnfrågor, exempelvis hur
flickors och pojkars skolprestationer påverkas av
sociala problem i hemmet eller hur
familjesituationen påverkas av skolrelaterade
problem. Ett annat område där ytterligare kunskaper
behövs är hur familjerelaterade problem påverkar
flickors och pojkars välbefinnande. Det gäller
exempelvis våld i hemmet, begränsade ekonomiska
resurser i hushållet eller separationer mellan
föräldrarna.
Vidare finns ett behov av studier och kunskap som
ger en helhetsbild av barns och ungas
levnadsförhållanden och välfärd och hur denna
utvecklas över tid. När det gäller vuxna personer
finns en lång tradition av sådana studier, t.ex.
Statistiska centralbyråns (SCB) årliga
undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) och
levnadsnivåundersökningarna (LNU). Sedan år 2000 har
även statistik om barn i åldrarna 10-18 år samlats
in (Barn-ULF och Barn-LNU). För år 2004 har
regeringen beslutat att anvisa 1,1 miljoner kronor
till SCB för genomförande av Barn-ULF. Regeringens
avsikt är att SCB:s årliga undersökningar av
levnadsförhållanden även fortsättningsvis skall
omfatta åldersgruppen 10-18 år. Med varje ny Barn-
ULF skapas det förutsättningar för en tidsserie om
barns och ungas levnadsförhållanden. Samtidigt ges
det möjligheter att slå ihop fler årgångar i syfte
att få mer tillförlitliga studier om mindre gruppers
(t.ex. barn till invandrade föräldrar och barn till
ensamstående föräldrar som är i viss ålder)
levnadsförhållanden.
Som ett led i att ytterligare utveckla
barnstatistiken gav regeringen år 2001 Statistiska
centralbyrån i uppdrag att undersöka möjligheterna
att bygga upp ett longitudinellt register avseende
barn. SCB lämnade i februari 2003 en rapport till
regeringen som innehöll ett förslag till innehåll i
ett sådant register samt hur det skulle kunna byggas
upp. En longitudinell ansats innebär att individer
följs över tid, vilket ger information om hur
förhållanden utvecklas för en och samma individ samt
möjligheter att studera dessa mot bakgrund av
tidigare livserfarenheter. Det longitudinella
registret skulle vara avsett att användas som
underlag för statistik och forskning.
I en till regeringen i juni 2003 avlämnad rapport
föreslår SCB en utbyggnad av SCB:s årliga statistik
om barn och deras familjer med mått på barns hälsa.
Målsättningen med statistiken skulle vara en
regelbunden presentation av enkla hälsomått mot
social bakgrund avsedda att ge en översiktlig bild
av hälsoutvecklingen bland barn. I skrivelsen nämns
vidare att det vid Socialstyrelsens epidemiologiska
centrum (EpC) pågår ett arbete för att utveckla en
modell för att återkommande kunna mäta barns och
ungas psykiska hälsa.
Behovet av att samla och sprida kunskap om
barnkonventionen och barnets rättigheter har
uppmärksammats från flera håll. Regeringen delar
uppfattningen att det behövs någon form av institut
eller centrumbildning som har en samlad bild av
barnkonventionsrelaterade frågor, kunskap om
högskoleutbildningar, forskningsprojekt och
forskningsresultat, och som även kan förmedla
fortbildning och kompetensutveckling till
beslutsfattare och anställda inom kommuner, lands-
ting, statliga myndigheter m.fl. Ett sådant centrum
skulle också kunna utgöra ett forum för
erfarenhetsutbyte mellan t.ex. kommuner. Regeringen
avser därför att göra en förstudie av möjligheterna
och intresset att inrätta ett kunskapscentrum för
barnkonventionsrelaterade frågor.
Regeringen anför att Barnombudsmannens kunskaper
och erfarenheter är av stor betydelse i detta
sammanhang och att Barnombudsmannens roll vid ett
sådant centrum är en fråga som behöver ägnas
särskild uppmärksamhet. Vidare bör centrumet ha en
koppling till och samverka med de olika juridiska
institutionerna och andra institutioner som arbetar
med barnkonventionsanknutna frågor, såsom t.ex.
Unicefs forskningsinstitut i Florens. Regeringen
betonar dock att ett sådant skissat centrum inte
skall ha inriktningen på frågeställningar kring barn
i utsatta situationer och att det inte heller är
fråga om att skapa en ny myndighet.
Motioner
I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om statistik om barns
och ungdomars hälsotillstånd (yrkande 3). För att få
en bättre bild av ungdomars psykiska och fysiska
hälsotillstånd anser motionärerna att
skolhälsovården bör kunna användas som resurs.
Skolhälsovårdens verksamhet och insatser bör
rapporteras och läggas till grund för
statistikserier avseende barns och ungdomars
hälsotillstånd. I motionen begärs även ett
tillkännagivande om att det i skrivelsen föreslagna
nationella kompetenscentret bör få i uppdrag att
undersöka och sprida kunskap om framgångsrik
familje- och föräldrastödsverksamhet, särskilt med
avseende på ensamstående föräldrar (yrkande 4).
Motionärerna anför att ingen faktor är av större
betydelse för barns och ungdomars uppväxt,
livskvalitet och framtidsutsikter än föräldrarnas
insikt om och förmåga att ta sitt ansvar som
föräldrar. Den kommunala familjerådgivningen,
föräldragrupper och andra former av föräldrastöd kan
spela en viktig roll för att ge föräldrar möjlighet
att utbyta erfarenheter, och i förlängningen kan
kvaliteten i föräldraskapet öka.
I motion 2003/04:So457 av Ingela Thalén (s) begärs
ett tillkännagivande om etablering och finansiering
av ett nationellt barnrättscenter. Regeringen bör få
i uppdrag att lägga fram förslag om hur finansiering
och etablering av verksamheten inom centret kan ske.
Centret föreslås arbeta med kompetens- och
metodutveckling rörande barns rättigheter,
barnkonventionen och barns livsvillkor i allmänhet.
Aktuellt
Barnombudsmannen skall enligt 3 § 3 lagen (1993:335)
om Barnombudsman samla kunskap och sammanställa
statistik om barns och ungas levnadsvillkor. Sedan
1995 sammanställer Barnombudsmannen statistik i
samarbete med Statistiska centralbyrån. Statistiken
presenteras i den gemensamma publikationen Upp till
18. Den finns hittills i tre utgåvor - 1995, 1998
och 2001. Nästa utgåva i serien kommer att ges ut
under 2004. Statistiken omfattar bl.a. barnomsorg
och skola, hälsa och livsstilar, sjukdomar och
skador samt barn som far illa.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens åsikt att kunskap om
barns situation är av avgörande betydelse i arbetet
med att förverkliga FN:s barnkonvention i Sverige
och ser därför mycket positivt på regeringens avsikt
att utveckla barnstatistiken. Statistik om barns
hälsa är ett prioriterat område. Statistiska
centralbyrån lämnade i somras förslag till utbyggnad
av SCB:s årliga statistik om barn och deras familjer
när det gäller barns hälsa. Av rapporten framgår att
planer finns på att dataregistrera bl.a.
skolhälsovårdens journaler, vilket skulle öppna
möjligheter för ny statistik. Motion 2003/04:So12
(c) yrkande 3 får med hänsyn härtill och mot
bakgrund av de satsningar som i övrigt görs på
statistikområdet anses i huvudsak tillgodosedd.
Utskottet välkomnar den i skrivelsen aviserade
förstudien när det gäller möjligheterna och
intresset att inrätta ett kunskapscentrum för
barnkonventionsrelaterade frågor. Liksom regeringen
anser utskottet att man särskilt bör uppmärksamma
Barnombudsmannens roll vid ett sådant centrum.
Motion 2003/04:So12 (c) yrkande 4 bör avslås i
avvaktan på resultatet av förstudien, medan motion
2003/04:So457 (s) får anses tillgodosedd.
Regeringens skrivelse
Utskottet anser inte att skrivelsen bör föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.
Övriga motioner om barnfrågor
Barn och deras familjer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
familjerådgivning, föräldrautbildning, stöd i
föräldraskapet och familjecentraler.
Utskottet anser att resultatet av pågående
arbete inom Socialstyrelsen, Statens
folkhälsoinstitut samt kommuner och landsting
bör avvaktas. Riksdagen bör vidare avslå
motioner om stöd till ensamstående föräldrar
samt om forskning kring separationer.
Jämför reservationerna 13 (kd), 14 (m, fp,
c), 15 (mp), 16 (kd), 17 (kd) och 18 (kd).
Motioner
Tio motioner berör familjerådgivning, föräldrastöd
m.m.
I motion 2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att stärka
familjerådgivningen (yrkande 8). Enligt motionärerna
finns många goda uppslag i Föräldrastödsutredningens
betänkande SOU 1997:161.
Även i motion 2002/03:L316 av Yvonne Andersson
m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om behovet av
att förstärka familjerådgivningen (yrkande 4).
I motion 2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om familjerådgivning och
föräldrautbildning (yrkande 23). Motionärerna vill
ha en väl utbyggd och kostnadsfri familjerådgivning
som även bör ha resurser att erbjuda
rådgivningssamtal i förebyggande syfte, inte bara i
krissituationer. I motionen begärs även ett
tillkännagivande om att regeringen bör initiera
försöksverksamhet med stödprogram för pappor
(yrkande 27). Stödprogrammet skulle hjälpa pappor
att bibehålla kontakten med sina barn efter en
skilsmässa och skulle kunna organiseras via
familjecentrum eller socialtjänsten.
I motion 2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl.
(kd) (yrkande 30 och yrkande 32) begärs identiska
tillkännagivanden.
I motion 2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om åtgärder för ett utvecklat stöd i
föräldraskapet (yrkande 7). I denna motion begärs
även ett tillkännagivande om familjerådgivning,
föräldrautbildning och familjecentraler (yrkande 9).
Motionärerna framhåller vikten av kompetent och
kostnadsfri familjerådgivning och anser att par som
skall gifta sig eller flytta ihop bör erbjudas
föräldrautbildning. Familjecentralerna organiseras
utifrån lokala förutsättningar och behov och utgör,
enligt motionärerna, en viktig förebyggande och
stödjande verksamhet i kommunen.
Även i motion 2003/04:So239 av Torsten Lindström
(kd) begärs ett tillkännagivande om att stimulera
uppbyggnaden av familjecentraler. Enligt motionären
bör staten avsätta medel för att uppmuntra kommuners
och landstings samverkan med familjecentraler.
I motion 2003/04:So499 av Mikael Oscarsson och Dan
Kihlström (kd) begärs ett tillkännagivande om att
anta ett handlingsprogram för hur familjen skall
stödjas i Sverige (yrkande 1). Motionärerna hänvisar
till ett program som den brittiska labourregeringen
har formulerat och som bl.a. innebär att alla
familjer skall ha tillgång till familjerådgivning,
att äktenskapen skall stärkas och att allvarliga
familjeproblem skall hanteras på ett effektivt sätt.
Ett identiskt yrkande återfinns i motion
2002/03:So453 av Mikael Oscarsson (kd) (yrkande 1).
I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om en strategi för att
stödja kommunerna med kompetens kring
föräldragruppskonceptet (yrkande 8). Föräldragrupper
har i flera fall visat sig ha positiva effekter på
kunskapsnivån, de sociala nätverken runt
föräldraskapet, familjesammanhållningen och inte
minst pappornas delaktighet i föräldraskapet.
I motion 2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om barnens rätt till en
trygg uppväxt (yrkande 2). Motionärerna anför att
familjepolitiken skall underlätta föräldrarollen.
Samhället måste ha förtroende för familjen samtidigt
som det skall finnas ett stöd till dem vid olika
skeenden och kriser.
I motion 2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om vikten av
föräldra- och pappautbildningar (yrkande 7). I syfte
att förebygga kriser och separationer bör
kommunerna, MVC, BVC eller andra anordna
föräldrautbildningar och framför allt
pappautbildningar för att bättre förbereda de
blivande föräldrarna på barnets ankomst och de
förändringar som ett barn innebär.
Två motioner berör andra frågor om stöd till
föräldrar.
I motion 2003/04:Sf400 av Inger Davidson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om nätverksstöd för
ensamstående föräldrar (yrkande 1). Motionärerna
anser att samhället bör kunna erbjuda nätverksstöd
genom en stödperson eller stödfamilj. Jourhavande
dagmamma/dagpappa eller barnvakt eller någon form av
nätverksgrupper i bostadsområdet är förslag på
tänkbara lösningar.
Ett identiskt yrkande återfinns i motion
2002/03:Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd) (yrkande
1).
Två motioner rör forskning kring separationer.
I motion 2003/04:So286 av Tuve Skånberg (kd) begärs
ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning
om forskningen kring separationer. Utredningen bör
sammanställa aktuella forskningsrön om
separationernas stora mänskliga och ekonomiska
kostnader samt utvärdera metoder och insatser för
att minska antalet separationer.
Ett identiskt yrkande återfinns i motion
2002/03:So249 av Tuve Skånberg (kd).
Tidigare behandling och pågående arbete
I betänkande 2001/02:SoU23 Barnpolitiken - arbetet
med strategin för att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter behandlades motionsyrkanden om
familjerådgivning och stöd till föräldrar, liksom om
forskning kring separationer. Utskottet delade
motionärernas uppfattning att familjen och familjens
förhållanden är av grundläggande betydelse för
barnens välfärd samt att det därför är mycket
angeläget att ge barn goda uppväxtvillkor och
föräldrar stöd i deras fostrarroll. Utskottet
betonade även vikten av att det inom mödra- och
barnhälsovården finns utrymme för ett förebyggande
arbete, för kunskapsöverföring och nätverksbygge
samt för ett riktat stöd till de föräldrar som
behöver extra tid, omtanke och råd. Mot bakgrund av
pågående arbete inom bl.a. Statens folkhälsoinstitut
avstyrktes samtliga yrkanden (s. 26; res. m, kd).
I proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i
utsatta situationer m.m. nämner regeringen bl.a. de
allt vanligare familjecentralerna som ett gott
exempel på samverkan mellan mödra- och
barnavårdscentraler, socialtjänst, öppen förskola
och andra intressenter. Enligt propositionen har
Statens folkhälsoinstitut utvärderat verksamheterna
med familjecentraler (Familjecentraler, 14/2000) och
funnit att modellen är framgångsrik såväl ur ett
brukarperspektiv som ur ett samverkansperspektiv. I
det av riksdagen godkända betänkandet 2002/03:SoU15
Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.
anförde utskottet att det delar regeringens
uppfattning att familjecentralerna är en angelägen
verksamhet men att det utgår från att kommuner och
landsting fortsätter att utveckla denna form av
samverkan även utan något initiativ från riksdagens
sida. Motionsyrkanden om familjecentraler avstyrktes
(s 35; res. kd).
Statens folkhälsoinstitut påbörjade våren 2000, på
uppdrag av regeringen, en utredning av hur stödet
till föräldrar i Sverige kan förbättras. Analysen
skall slutredovisas i december 2004. I uppdraget
ingår bl.a. att belysa hur olika slags föräldrastöd
och föräldrautbildning påverkar barnens situation i
familjen. Arbetet har i första hand inriktats på att
identifiera praktiskt användbara metoder som i
vetenskapligt utformade studier visat sig minska
barns och ungdomars psykiska ohälsa.
Sedan familjerådgivningen kommunaliserades år 1995
har offentlig statistik saknats om hur den bedrivs.
På regeringens uppdrag inledde Socialstyrelsen år
2002 ett arbete med att redovisa uppgifter om
kommunernas familjerådgivning. Socialstyrelsen
fortsätter nu att bygga upp en organisation kring
insamling, bearbetning, publicering och spridning av
den nya familjerådgivningsstatistiken. Arbetet
utförs i samråd med landets kommuner och
familjerådgivningsbyråer.
Genom regleringsbrevet för år 2004 fick
Socialstyrelsen i uppdrag att redovisa hur
kommunernas skyldighet att tillhandahålla
familjerådgivning fullföljs sedan
familjerådgivningen blev ett kommunalt ansvar den 1
januari 1995 såväl vad gäller samtal som utåtriktad
verksamhet. Uppdraget skall redovisas senast den 31
oktober 2004.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin uppfattning att familjen och
familjens förhållanden är av grundläggande betydelse
för barnens välfärd. Såsom anförts ovan är det
föräldrarna som har huvudansvaret för barnets vård
och fostran, medan samhällets uppgift är att stödja
och komplettera föräldrarna så att goda
uppväxtvillkor kan garanteras alla barn.
Enligt 5 kap. 3 § andra stycket socialtjänstlagen
(2001:453) skall kommunen sörja för att
familjerådgivning genom kommunens försorg eller
annars genom lämplig yrkesmässig rådgivare kan
erbjudas dem som begär det. Utskottet vidhåller att
det är önskvärt att kommunerna inom rimlig tid kan
erbjuda familjerådgivning till dem som så önskar.
Utskottet ser därför positivt på Socialstyrelsens
och kommunernas fortsatta arbete inom detta område.
Resultatet härav bör enligt utskottets mening
avvaktas. Med det anförda avstyrks motionerna
2002/03:So453 (kd) yrkande 1, 2002/03:L316 (kd)
yrkande 4, 2002/03:Sf380 (kd) yrkande 9 (delvis),
2002/03:A242 (kd) yrkande 30 (delvis), 2003/04:So499
(kd) yrkande 1, 2003/04:Sf404 (kd) yrkande 8 samt
2003/04:A371 (kd) yrkande 23 (delvis).
När det gäller föräldrastödjande arbete vill
utskottet åter betona vikten av att det inom mödra-
och barnhälsovården finns utrymme för förebyggande
arbete, för kunskapsöverföring och nätverksbygge
samt för ett riktat stöd till de föräldrar som
behöver extra tid, omtanke och råd. Statens
folkhälsoinstitut kommer senare i år att
slutredovisa sitt uppdrag att samla in, analysera
och sprida kunskap om hur föräldrastöd av olika slag
kan utformas på bästa sätt. I avvaktan på resultatet
av pågående arbete bör det inte göras något
tillkännagivande till regeringen. Utskottet
avstyrker motionerna 2002/03:So514 (mp) yrkande 7,
2002/03:Sf380 (kd) yrkande 7, 2002/03:A242 (kd)
yrkandena 30 (delvis) och 32, 2003/04:So500 (c)
yrkande 8, 2003/04:Ju349 (c) yrkande 2 samt
2003/04:A371 (kd) yrkandena 23 (delvis) och 27.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att
familjecentralerna är en angelägen verksamhet.
Utskottet utgår dock från att kommuner och landsting
fortsätter att utveckla denna form av samverkan även
utan något initiativ från riksdagens sida. I
sammanhanget bör nämnas att det numera finns
möjligheter för kommuner och landsting att inrätta
gemensamma nämnder, vilket underlättar olika former
av samverkan. Motionerna 2002/03:Sf380 (kd) yrkande
9 (delvis) och 2003/04:So239 (kd) bör avslås.
Huruvida nätverksstöd eller liknande verksamheter
riktade till ensamstående föräldrar bör organiseras
genom samhällets försorg ankommer, enligt utskottet,
på de enskilda kommunerna att avgöra. Utskottet
avstyrker därmed motionerna 2002/03:Sf379 (kd)
yrkande 1 och 2003/04:Sf400 (kd) yrkande 1.
Utskottet anser sig inte heller nu kunna ställa sig bakom
kravet att tillsätta en utredning om forskningen
kring separationer. Motionerna 2002/03:So249 (kd)
samt 2003/04:So286 (kd) avstyrks.
Barns hälsa
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå diverse motioner om barns
och ungdomars hälsa, bl.a. om samarbetet med
barnhälsovården, psykisk ohälsa,
självmordsprevention, självskadebeteende hos
flickor, ungas läkemedelsmissbruk, barns
påverkan av stress samt fetalt
alkoholsyndrom. Utskottet hänvisar till
pågående arbete samt till sin tidigare
redovisade inställning i olika frågor.
Jämför reservationerna 19 (m, fp, kd, c), 20
(m, fp, kd, c), 21 (mp), 22 (fp, kd), 23 (fp,
kd) och 24 (m, fp, kd).
Motioner
I motion 2002/03:So436 av Maria Öberg och Birgitta
Ahlqvist (s) begärs ett tillkännagivande om
samarbetet kring barnhälsovården i Sverige.
Motionärerna anför att det är angeläget att olika
hinder för samarbete kring barnens hälsa - t.ex.
mellan barnavårdscentralerna och skolhälsovården -
undanröjs för att säkerställa en god hälsovård för
barn.
Ett flertal motioner rör barns psykiska hälsa m.m.
I motion 2003/04:So10 av Marita Aronson m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om elevvårdens och barn-
och ungdomspsykiatrins betydelse för utsatta barns
situation (yrkande 2). Motionärerna ser allvarligt
på nedrustningen av elevvården och de långa köerna
till barn- och ungdomspsykiatrin. I fortsättningen
måste dessa frågor ges större vikt i det arbete som
sker i anslutning till barnkonventionen.
I motion 2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om att
basverksamheter som barnhälsovård, skola och
barnomsorg utanför hemmet skall ha beredskap att
tillsammans med föräldrar möta och hantera barns och
ungdomars psykiska problem (yrkande 2). En snabb och
tillförlitlig diagnostik medför, enligt
motionärerna, att en psykosomatisk diagnos kan
ställas tidigt.
I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) begärs att regeringen återkommer med förslag om
åtgärder för att höja skolpersonalens beredskap att
hantera personer med djupa depressioner och
självmordsrisk (yrkande 1). Enligt rapporter som
motionärerna tagit del av är skolpersonalens
beredskap mycket låg, samtidigt som det finns tecken
på att psykiska problem och vantrivsel ökar bland
barn och ungdomar. I motionen begärs vidare ett
tillkännagivande om behovet av ökad kunskap om
ungdomars psykosociala tillstånd och dess
bakomliggande faktorer (yrkande 2). I motionen
begärs även ett tillkännagivande om barn- och
ungdomspsykiatrin (yrkande 7). Det behövs enligt
motionärerna ordnade former för samverkan mellan
landstingens BUP och kommunala verksamheter i form
av ett gemensamt uppdrag och en gemensam
vårdplanering med möjlighet att ha gemensamma
nämnder.
I motion 2002/03:So515 av Maria Wetterstrand m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om att det
förebyggande arbetet för barns och ungdomars
psykiska ohälsa prioriteras i berörda myndigheters
regleringsbrev (yrkande 1) samt om att barns och
ungdomars psykiska ohälsa skall ses som ett
folkhälsoproblem (yrkande 3). Vidare begärs ett
tillkännagivande om behovet av fler BUP-mottagningar
och andra långsiktiga projekt (yrkande 2).
I motion 2003/04:Ub389 av Hillevi Larsson (s)
begärs ett tillkännagivande om att behovet av hjälp
till självdestruktiva flickor bör uppmärksammas
(yrkande 2). Enligt motionären lägger omgivningen
oftast inte märke till att något är fel förrän
flickornas psykiska och fysiska hälsa redan är
allvarligt skadad.
I motion 2003/04:So561 av Marie Nordén m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om förebyggande
barnsäkerhetssamarbete. Särskild uppmärksamhet måste
ägnas den kraftiga ökningen av tillfogade skador
bland flickor. Enligt motionärerna bör en nationell
handlingsplan utarbetas.
I motion 2003/04:So311 av Carina Hägg och Birgitta
Ahlqvist (s) begärs ett tillkännagivande om unga
kvinnors läkemedelskonsumtion. Motionärerna oroas
över unga kvinnors ökade användning av
antidepressiva läkemedel och anför att det är en
angelägen och fortfarande i stora delar outredd
fråga.
Två motioner berör barns påverkan av stress.
I motion 2002/03:Ub245 av Birgitta Sellén och Annika
Qarlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att
utreda hur stress påverkar våra barn (yrkande 3).
I motion 2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om att utreda barns
stress och vilka konsekvenser det får för barns
psykiska och fysiska hälsa (yrkande 1).
Fetalt alkoholsyndrom m.m. berörs i sju motioner.
I motion 2003/04:So345 av andre vice talman Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
ett nationellt kunskapscentrum för alkohol- och
narkotikarelaterade fosterskador (yrkande 23).
Motionärerna framhåller vikten av att barnen
diagnostiseras så tidigt som möjligt för att kunna
förebygga negativa konsekvenser av barnens
funktionshinder.
I motionerna 2003/04:So510 av Marita Aronson (fp)
och 2002/03:So442 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
(yrkande 14) begärs likalydande tillkännagivanden.
I motion 2003/04:So509 av Marita Aronson (fp)
begärs att regeringen lägger fram förslag till en
lag om tvångsvård av gravida missbrukare, då det
väntade barnet riskerar att få allvarliga skador
under graviditeten.
Ett liknande yrkande återfinns i motion
2002/03:So286 av Marita Aronson (fp).
I motion 2003/04:So285 av Tuve Skånberg (kd)
begärs ett tillkännagivande om åtgärder mot fetalt
alkoholsyndrom (FAS) (yrkande 1). Motionären
efterlyser bättre information till kvinnor om
alkoholens skador samt bättre vård och behandling av
kvinnliga missbrukare. I motionen begärs vidare ett
tillkännagivande om behovet av kraftfulla insatser
för att stödja familjer med alkoholproblem (yrkande
3).
Även i motion 2002/03:So247 av Tuve Skånberg (kd)
begärs ett tillkännagivande om åtgärder mot fetalt
alkoholsyndrom (FAS) (yrkande 1).
Tidigare behandling och pågående arbete m.m.
En rad motionsyrkanden om barns psykiska hälsa
behandlades i betänkande 2001/02:SoU23 Barnpolitiken
- arbetet med strategin för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter. Utskottet såg med
oro på den ökande förekomsten av psykisk ohälsa hos
barn och ungdomar och noterade att regeringen också
såg det som angeläget att förbättra omhändertagandet
av barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Bland annat
med hänvisning till satsningar som gjorts på området
sedan hösten 2000 anfördes att motionsyrkandena
åtminstone delvis kunde anses tillgodosedda (s. 36;
res. v+fp, kd).
Även frågan om att förebygga fetalt alkoholsyndrom
behandlades i betänkandet. Utskottet kunde då
konstatera att Statens folkhälsoinstitut och
Socialstyrelsen nyligen presenterat ett underlag
till fortbildning för personal inom mödrahälsovården
när det gäller sambandet mellan alkoholkonsumtion
och fosterskador. Vidare konstaterades att
Alkoholkommittén som prioriterad uppgift hade att
verka för att kvinnor undviker alkohol under
graviditeten. Två motioner om fetalt alkoholsyndrom
avstyrktes med hänvisning till att de fick anses i
huvudsak tillgodosedda (s. 37).
Vidare behandlades motionsyrkanden om ändring av
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM) i syfte att kunna tvångsomhänderta en gravid
kvinna till skydd för fostret. Utskottet delade
motionärernas omsorg om fostrets hälsa men vidhöll
att det inte fanns skäl att ändra de grundläggande
förutsättningarna för när vård skall beredas med
stöd av lagen. Motionsyrkandena avstyrktes (s. 37).
I det av riksdagen godkända betänkandet 2003/04:SoU1
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg behandlade utskottet ett stort antal motioner
om vård av och omsorg om psykiskt sjuka och psykiskt
funktionshindrade. Flera motioner rörde barn- och
ungdomspsykiatrin. Utskottet hänvisade till det
mycket omfattande uppdrag som den då nyligen
tillsatta nationella psykiatrisamordnaren hade fått.
När det särskilt gällde barn- och ungdomspsykiatrin
konstaterade utskottet att psykiatrisamordnaren
enligt sina direktiv snabbt skall redovisa
effekterna av de medel som riksdagen har ställt till
förfogande för kommuner och landsting i enlighet med
den nationella handlingsplanen för utveckling av
hälso- och sjukvården. Avsikten i handlingsplanen
och anslutande utvecklingsavtal var att dessa
resurser bl.a. skulle användas för att stärka stödet
till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Utskottet
utgick därmed från att psykiatrisamordnaren kommer
att analysera och ge förslag till åtgärder även när
det gäller barn- och ungdomspsykiatrin. Utskottet
ansåg att motionerna i stor utsträckning fick anses
tillgodosedda med direktivens utformning (s. 43 f.;
res. m, fp, kd, v, c resp. mp).
Riksdagen beslutade i januari 2001 att ge regeringen
till känna att Världshälsoorganisationens (WHO)
riktlinjer för självmordsprevention i skolor snarast
skulle omsättas till svenska förhållanden (bet.
2000/01:SoU7, rskr. 2000/01:135).
Institutet för psykosocial medicin (IPM) har av
regeringen fått uppdraget att föra ut WHO:s
riktlinjer om självmordsförebyggande arbete i
skolan. Stödmaterialet Att förebygga självmord och
självmordsförsök hos skolelever (NASP 2003)
innehåller vägledning om hur man kan identifiera
ungdomar som är deprimerade och som riskerar att
begå självmord samt ger förslag på hur skolan kan
stötta dessa ungdomar genom att stärka deras
självförtroende, tillåta känslouttryck och förebygga
mobbning och våld.
Den 23 mars 2004 besvarade statsrådet Morgan
Johansson interpellation 2003/04:292 om självmord
(prot. 2003/04:86). I sitt svar anförde statsrådet
bl.a. följande:
Interpellationens andra fråga handlar om WHO:s
stödmaterial för självmordsprevention i skolor.
Riksdagens beslut från 2001 om att detta material
skulle översättas och omsättas till svenska
förhållanden har verkställts, och materialet
finns tillgängligt på Internet utan kostnad.
Information om materialet har spridits till
skolpersonal via tidskriften Skolhälsovårds
temanummer förra året om självmordsprevention i
skolor. Informationen sprids även via de
regionala nätverken för självmordsprevention.
Det är mycket smärtsamt när en människa hamnar
i en situation där man upplever att enda utvägen
är att ta sitt liv. När det gäller skolans roll i
detta sammanhang vill jag i första hand lyfta
fram skolans allmänna hälsoarbete. Hälsofrågor
ska, enligt läroplanen, uppmärksammas särskilt i
skolan. Det är viktigt att man i
hälsoundervisningen utgår från elevernas
vardagsliv och egna frågor, även de existentiella
frågorna. Det är också viktigt att man i skolans
hela verksamhet uppmärksammar sambanden mellan
hälsa, lärande och trygghet. På så sätt kan
skolan utvecklas som en hälsofrämjande arena. Min
förhoppning är att det extra statsbidraget under
åren 2001 till 2007 för personalförstärkning i
skolor och fritidshem också kommer att bidra till
bättre förutsättningar för skolans framtida
hälsoarbete.
Jag vill också nämna den satsning som pågår
under åren 2001 till 2004 för utveckling av
hälso- och sjukvården och där ett stärkt stöd
till barn och ungdomar med psykisk ohälsa är en
av prioriteringarna. Det handlar bland annat om
att barn och ungdomar som visar tecken på
psykiska problem ska erbjudas tidigt och adekvat
stöd. Enligt Socialstyrelsens uppföljning av
satsningen har bland annat samarbetet mellan
barn- och ungdomspsykiatri, socialtjänst och
skola utvecklats i flera landsting. Det finns
även exempel på specialteam för ungdomar med
depressiva tillstånd med risk för
självmordshandlingar.
I det av riksdagen godkända betänkandet 2003/04:UbU9
Kränkande behandling i skolan behandlade
utbildningsutskottet ett motionsyrkande om att WHO:s
stödmaterial för självmordsprevention skall införas
i skolornas antimobbningsprogram (s. 27 f.).
Utskottet avstyrkte yrkandet med hänvisning bl.a.
till IPM:s uppdrag. Utskottet förutsatte vidare att
pågående arbete på nationell nivå kommer att
innebära en ökad fokusering i kommuner och skolor på
betydelsen av att uppmärksamma barns och ungas
psykiska hälsa och vikten av självmordsprevention.
För att eleverna skall kunna få det stöd de behöver
är det väsentligt att skolan har tillgång till
personal med tillräcklig utbildning och kompetens på
området, anfördes det (res. kd+v).
I februari 2004 presenterade Socialstyrelsen
rapporten Mellan två stolar? Om samverkan mellan
socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri:
verksamheternas behov av samverkan och hur de
faktiskt gör. Syftet med denna tillsyn är att
granska samarbetet mellan barn- och
ungdomspsykiatrin och socialtjänsten kring barn i
åldern 9 till 18 år med komplicerade behov på grund
av psykosociala problem och psykiska sjukdomar för
att utröna om samarbetet sker på ett så bra sätt som
möjligt när samarbete är påkallat. Granskningen
visar att det i många fall finns samsyn mellan
socialtjänsten och BUP rörande behovet av samverkan.
Verksamheterna är överens om att samverkan behövs
för vissa grupper, t.ex. barn som utsatts för
övergrepp, barn med sammansatta vårdbehov och "de
mest utsatta barnen". Det finns däremot skillnader i
förväntningarna på samverkan och på varandra.
Beträffande behovet av hjälp till självdestruktiva
flickor lämnade regeringen i juni 2003 ett uppdrag
till Socialstyrelsen att belysa de frågeställningar
som finns när det gäller flickor som medvetet skadar
sig själva samt att lämna förslag till åtgärder.
Uppdraget genomförs i samverkan med Statens
folkhälsoinstitut, Barnombudsmannen,
Ungdomsstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling.
En första delrapport, Flickor som skadar sig själva,
lämnades i januari 2004. Uppdraget skall
slutredovisas den 31 december 2004.
Barnsäkerhetsdelegationens slutbetänkande Från
barnolycksfall till barns rätt till säkerhet och
utveckling (SOU 2003:127) presenterades i december
2003. Utredningen framhåller bl.a. vikten av att
fördjupa kunskapen om skadors sociala
bakgrundsfaktorer. Både psykosociala,
socioekonomiska och fysiska aspekter av barns och
ungdomars miljö bör beaktas. Skador till följd av
våld och självdestruktiva handlingar bör också
uppmärksammas. Barnsäkerhetsdelegationens
slutbetänkande bereds för närvarande inom
Socialdepartementet.
I december 2003 anförde socialminister Lars Engqvist
i ett skriftligt svar på fråga 2003/04:461 om ungas
läkemedelsmissbruk att regeringen tilldelat
Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsberoende (RFHL)
stöd ur Allmänna arvsfonden. Medlen skall gå till
ett projekt benämnt Unga kvinnor och läkemedel.
Syftet med projektet är att under tre år utveckla
nya arbetssätt om metoder för att uppmärksamma och
motarbeta felaktig användning av antidepressiva
läkemedel hos flickor och unga kvinnor i åldern
15-25 år. Målet är att dels anordna seminarier för
personer som kommer i kontakt med målgruppen för att
bygga upp ett nätverk, dels informera på
gymnasieskolor för att få i gång en diskussion.
Barns och ungdomars sårbarhet när det gäller negativ
stress har uppmärksammats av Barnombudsmannen i
rapporten Stress i barns och ungas vardag. I
rapporten redogörs för ett samarbete mellan en rad
berörda myndigheter och organisationer som har
pågått under perioden 2001-2003, och de ämnen som
har behandlats är barns och ungdomars välfärd, press
på prestation inom barn- och ungdomsidrott,
familjerelaterad stress hos barn och ungdomar,
stress hos skolelever, riskfaktorer för negativ
stress och skyddsfaktorer mot stress. Med anledning
av rapporten lämnade Barnombudsmannen i oktober 2003
en rad förslag till regeringen. Bland annat
föreslogs att regeringen tar initiativ till en
kunskapsöversikt av befintlig forskning om barns och
ungdomars negativa stress samt att tvärvetenskaplig
forskning som identifierar riskfaktorer och ger
kunskap om skyddsfaktorer för negativ stress i barns
och ungdomars vardag initieras. Barnombudsmannens
rapport är för närvarande föremål för beredning inom
Socialdepartementet.
Statens folkhälsoinstitut fick i regleringsbrevet
för 2002 i uppdrag att i samverkan med
Socialstyrelsen ta fram underlag till fortbildning
för barn inom mödrahälsovården när det gäller
sambandet mellan alkoholkonsumtion och fosterskador.
Förslag till hur fortbildningen skall genomföras
överlämnades till regeringen i april 2002.
I ett skriftligt svar på fråga 2003/04:137 om
alkoholkonsumtionen bland gravida anförde statsrådet
Morgan Johansson bl.a. följande:
I det arbete som Alkoholkommittén genomför
utifrån de prioriteringar som gjorts i den
nationella handlingsplanen för att förebygga
alkoholskador ingår informationsinsatser om att
graviditeten ska vara alkoholfri. Kommittén har
tagit fram ett informationsmaterial - Livsviktigt
- till blivande föräldrar som under november
månad kommer att distribueras till samtliga
mödravårdscentraler runt om i landet. I början av
nästa år kommer kommittén att gå ut med ett
informationsmaterial som riktar sig till unga
kvinnor för att ge denna målgrupp ytterligare
kunskap om riskerna med alkoholförtäring under
graviditeten.
Regeringen har också givit Familjemedicinska
institutet medel för att utveckla och genomföra
ett projekt för fortbildning och
kunskapsutveckling om riskbruk av alkohol till
personalen inom primärvården inklusive
mödrahälsovården och företagshälsovården. En
skriftlig redogörelse för arbetet med projektet
ska lämnas till Socialdepartementet senast den 1
oktober 2004.
Utskottets ställningstagande
I motion 2002/03:So436 (s) framhålls vikten av att
undanröja hinder för samarbete mellan
barnavårdscentraler och skolhälsovård när det gäller
barns hälsa. Utskottet kan konstatera att
skolhälsovården sedan den 1 juli 2003 även omfattar
elever i förskoleklasser. I samband med lagändringen
förutsatte regering och riksdag att en diskussion
skulle föras om hur samarbetet mellan barnhälsovård
och skolhälsovård borde struktureras vid såväl
överförandet av hälsovårdsansvaret som i framtiden
(prop. 2001/02:14, bet. 2001/02:UbU6). Motionen får
därmed till stor del anses tillgodosedd.
Under de senaste åren har utskottet vid en rad
tillfällen behandlat frågor om den psykiska ohälsan
bland barn samt därvid uttryckt stor oro för den
ökande förekomsten av denna typ av problem.
Utskottet kan konstatera att barns psykiska ohälsa
är en prioriterad fråga för regeringen och att en
rad satsningar har gjorts på området.
Socialstyrelsen har nyligen lämnat en rapport där
samverkan mellan socialtjänsten och barn- och
ungdomspsykiatrin granskas. Vidare har den
nationella psykiatrisamordnaren i uppdrag att snabbt
redovisa effekterna av de medel som ställts till
förfogande för kommuner och landsting i enlighet med
den nationella handlingsplanen för utveckling av
hälso- och sjukvården, dvs. resurser bl.a. för att
stärka stödet till barn och ungdomar med psykisk
ohälsa. Enligt vad utskottet erfarit kommer
psykiatrisamordnaren sannolikt att lämna en sådan
redovisning före sommaren. Resultatet av detta
arbete bör enligt utskottet inte föregripas.
Motionerna 2002/03:So507 (kd) yrkande 2,
2002/03:So515 (mp) yrkandena 1-3, 2003/04:So10 (fp)
yrkande 2 samt 2003/04:So12 (c) yrkandena 2 och 7
avstyrks i den mån de inte anses tillgodosedda med
vad som anförts.
När det gäller åtgärder för att höja skolpersonalens
beredskap att hantera personer med djupa
depressioner och självmordsrisk, kan utskottet med
tillfredsställelse konstatera att WHO:s stödmaterial
för självmordsprevention i skolan nu har översatts
och omarbetats till svenska förhållanden samt att
information om materialet har spridits till
skolpersonal runt om i Sverige. Utskottet välkomnar
även att regeringen i tilläggsbudgeten för 2004
föreslår att anslaget till Institutet för
psykosocial medicin ökas med 500 000 kr för att
möjliggöra stärkta självmordspreventiva insatser i
skolan. Enligt utskottets bedömning får motion
2003/04:So12 (c) yrkande 1 i huvudsak anses
tillgodosedd.
Självskadebeteende hos flickor har uppmärksammats
under senare tid. Enligt utskottet är det ytterst
angeläget att öka kunskapen om problemets
omfattning, karaktär och allvarlighetsgrad.
Utskottet välkomnar därför Socialstyrelsens uppdrag
att belysa de frågeställningar som finns när det
gäller självdestruktiva flickor. Det kan också
konstateras att Barnsäkerhetsdelegationen
uppmärksammat problemet. I avvaktan på resultatet av
det arbete som således pågår på området bör enligt
utskottets mening motionerna 2003/04:So561 (s) och
2003/04:Ub389 (s) yrkande 2 avslås.
Utskottet ser mycket positivt på att Riksförbundet
för hjälp åt läkemedelsberoende (RFHL) erhållit stöd
ur Allmänna arvsfonden för ett treårigt projekt med
syftet att uppmärksamma och motarbeta unga kvinnors
missbruk av antidepressiva läkemedel. Enligt
utskottets mening får motion 2003/04:So311 (s) till
stor del anses tillgodosedd.
I motionerna 2002/03:Ub245 (c) yrkande 3 och
2003/04:Ub271 (mp) yrkande 1 begärs
tillkännagivanden om att utreda hur barn påverkas av
stress. Utskottet kan konstatera att
Barnombudsmannen nyligen har uppmärksammat detta
problem i två rapporter. Barnombudsmannens förslag
till åtgärder, bl.a. att initiera tvärvetenskaplig
forskning som identifierar riskfaktorer och ger
kunskap om skyddsfaktorer för negativ stress i barns
och ungdomars vardag, bereds för närvarande inom
Socialdepartementet. Något tillkännagivande från
riksdagen behövs därmed inte. Motionerna får anses i
huvudsak tillgodosedda.
Utskottet vidhåller sin regelmässigt uttalade
inställning att det är ytterst angeläget att
informera om riskerna med att bruka alkohol och
andra droger under graviditeten. Utskottet kan nu
konstatera att Alkoholkommittén har tagit fram ett
informationsmaterial till blivande föräldrar.
Materialet har distribuerats till landets
mödravårdscentraler. Vidare har ett
informationsmaterial som riktar sig till unga
kvinnor tagits fram. Kommittén har även till uppgift
att stimulera ökad samverkan mellan olika lokala
aktörer samt att arbeta för att få till stånd
stödinsatser för riskgrupper m.m. Utskottet
konstaterar även med tillfredsställelse att
Familjemedicinska institutet har erhållit medel för
ett projekt för fortbildning och kunskapsutveckling
om riskbruk av alkohol till personal inom
primärvården. Motionerna 2002/03:So247 (kd) yrkande
1 och 2003/04:So285 (kd) yrkandena 1 och 3 får anses
i huvudsak tillgodosedda med det anförda.
Utskottet delar uppfattningen i motionerna
2002/03:So442 (fp) yrkande 14, 2003/04:So345 (fp)
yrkande 23 och 2003/04:So510 (fp) om det angelägna i
att barn med alkohol- och narkotikarelaterade
fosterskador diagnostiseras så tidigt som möjligt.
Utskottet är dock inte berett att ställa sig bakom
kravet i motionerna om att inrätta ett nationellt
kunskapscentrum för alkohol- och narkotikarelaterade
fosterskador. Dessa motioner avstyrks därmed.
I motionerna 2002/03:So286 (fp) och 2003/04:So509 (fp) begärs
en ändring av lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM) i syfte att kunna
tvångsomhänderta en gravid kvinna för att skydda
fostret. Utskottet delar motionärens omsorg om
fostrets hälsa men vidhåller uppfattningen att det
inte finns skäl att ändra de grundläggande
förutsättningarna för när vård skall beredas enligt
lagen. Motionerna avstyrks.
Utsatta barn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om förebyggande
och andra stödjande insatser för barn i
utsatta situationer. Utskottet anser
motionerna i huvudsak tillgodosedda mot
bakgrund av pågående arbete och med hänsyn
till en kommande uppföljning av de senaste
lagändringarna på området. Riksdagen bör
vidare avslå motioner om barn till
missbrukare, psykiskt sjuka m.fl. samt om
barn i ekonomiskt utsatta familjer med
hänvisning till pågående arbete inom dessa
områden. Slutligen bör två motioner om
anmälningsskyldighet vid misstanke om
sexuella och andra övergrepp mot barn avslås
bl.a. med hänvisning till gällande
bestämmelser.
Jämför reservationerna 25 (m), 26 (fp), 27
(kd), 28 (v), 29 (c), 30 (mp), 31 (fp, c), 32
(kd), 33 (v), 34 (mp), 35 (kd), 36 (fp, kd,
c), 37 (v) och 38 (mp).
Motioner
I motion 2003/04:So371 av Annika Qarlsson m.fl. (c,
m, fp, kd, v, mp) begärs ett tillkännagivande om att
regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag om hur regionala resursgrupper kan inrättas,
där polis, åklagare, läkare, psykologer och
socionomer med barnkompetens samarbetar kring barn
som far illa. Utgångspunkten för motionen är att
barnen behöver ett sammanhållet stöd.
I motion 2003/04:So380 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.
(mp, fp, kd, v, c) begärs ett tillkännagivande om
att förebyggande socialt arbete behöver prioriteras
högre i berörda verksamheter (yrkande 1) samt om
behovet av ett utökat samarbete mellan stat, kommun
och landsting (yrkande 2). Motionärerna anför att
förebyggande socialt arbete måste prioriteras högre
såväl i budgetarbetet som i verksamhetsplaneringar
inom staten, landstingen och kommunerna samt att det
är nödvändigt att samarbete sker mellan de olika
nivåerna.
I motion 2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om kraftfulla åtgärder
mot kriminalitet samt om ungas bruk av alkohol och
droger (yrkande 1). Motionärerna framhåller bl.a.
vikten av tidiga förebyggande åtgärder, av att
betona föräldraansvaret och av att ge stöd till
familjerna.
I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om ungdomars utsatthet
(yrkande 3). Enligt motionärerna har samhället ett
stort ansvar för att hjälpa och skydda utsatta barn
samt i görligaste mån stärka deras befintliga
uppväxtmiljöer. Motionärerna vill ha ett samhälle
som litar på familjerna samtidigt som det skall
finnas ett starkt yttre stöd vid kriser.
Barn till psykiskt sjuka eller missbrukande
föräldrar m.m. berörs i åtta motioner.
I motion 2003/04:So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s,
fp, kd, v, c, mp) begärs ett tillkännagivande om att
sätta in särskilda resurser för att ge stöd till
barn i missbruksmiljöer (yrkande 12). I motionen
anförs bl.a. att all lagstiftning bör ha en tydlig
barnprofil, inte minst den alkoholpolitiska.
I motion 2003/04:So412 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp, fp, kd, v, c) begärs ett tillkännagivande
om att verka för ökad forskning, statistik och
dokumentation kring barn till psykiskt sjuka
föräldrar (yrkande 2). Vidare begärs ett
tillkännagivande om att verka för ökad kunskap om
psykiskt sjuka föräldrar och deras barn samt om
behovet av förebyggande arbete inom skolan,
barnomsorgen, MVC och BVC (yrkande 3). Motionärerna
yrkar även att riksdagen skall begära att regeringen
ger Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla metoder
för samarbetsformer mellan vuxenpsykiatrin,
barnpsykiatrin och socialtjänsten (yrkande 4).
I motion 2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla
samarbetsformer och metoder för barnpsykiatri,
socialtjänst och vuxenpsykiatri kring barn till
psykiskt sjuka eller missbrukande föräldrar (yrkande
24). Enligt motionärerna är det viktigt att
socialtjänst och vuxenpsykiatri arbetar utifrån ett
barnperspektiv för denna barngrupp och inte endast
utifrån ett vuxenperspektiv.
I motion 2003/04:So592 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om en lagändring om
information och stöd till barn med psykiskt sjuka
föräldrar (yrkande 11). Motionärerna anser att
regeringen måste åtgärda uppenbara brister i
omhändertagandet av dessa barn i enlighet med
Barnpsykiatriutredningens förslag (SOU 1998:31).
I motion 2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om barn till psykiskt
funktionshindrade (yrkande 9). Motionärerna ser det
som angeläget att en utredning tillsätts för att se
över dessa barns situation och utforma förslag till
åtgärder.
I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) begärs ett tillkännagivande om ett tydligt
barnperspektiv i alkohol- och drogpolitiken (yrkande
8) samt om rutiner inom socialtjänsten för att ge
ett bra stöd till barn till psykiskt sjuka, alkohol-
och drogmissbrukare samt kriminella (yrkande 9).
Enligt motionärerna bör regeringen ta initiativ till
insatser för metodutveckling när det gäller insatser
för dessa barn.
I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ytterligare åtgärder för att ge barn till
missbrukare, intagna inom kriminalvården och
psykiskt sjuka ett bättre stöd (yrkande 5). Enligt
motionärerna är det av yttersta vikt att de sociala
myndigheterna på ett tidigt stadium får kontakt med
barnen och erbjuder dem hjälp.
Vuxenpsykiatrimottagningarna bör regelbundet ta reda
på om en patient har barn under 18 år samt kontakta
socialtjänsten om så är fallet.
I motion 2003/04:So411 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om vikten av
att se till att barn och unga inte far illa till
följd av att vuxna använder alkohol (yrkande 1).
Motionärerna efterlyser större kunskaper när det
gäller att upptäcka och åtgärda problemen samt
bättre kringresurser i form av exempelvis
förskolepsykologer, skolpsykologer och barn- och
ungdomspsykiatriska kliniker.
Tre motioner rör sexualbrott mot barn.
I motion 2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl.
(kd) begärs tillkännagivanden om att regeringen bör
se över socialtjänstlagen så att socialtjänsten blir
skyldig att göra en polisanmälan vid misstanke om
övergrepp mot barn (yrkande 3) samt om att barn som
utsatts för sexualbrott tillsammans med
vårdnadshavaren under en lång tid skall erbjudas
psykologhjälp och vård (yrkande 4). Motionärerna
begär även ett tillkännagivande om resurser för
verksamheter där utsatta barn kan få hjälp att
bearbeta sina traumatiska upplevelser (yrkande 7).
I motion 2003/04:So271 av Annelie Enochson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om att sociala
myndigheters skyldigheter att polisanmäla
sexualbrott mot barn skall skärpas (yrkande 1).
Vidare begärs ett tillkännagivande om att göra en
nationell kartläggning av kommunernas tillämpning av
FN:s barnkonvention med avseende på artiklarna 19
och 34 (yrkande 4). I motionen begärs även
tillkännagivanden om att tillsätta en utredning med
syfte att beskriva förutsättningar och möjligheter
att ta itu med sexuella övergrepp bland samtliga
yrkesgrupper som har anmälningsplikt vid misstanke
om sexuella övergrepp (yrkande 5) samt om att
barnkonventionens krav på förebyggande arbete mot
sexuella övergrepp bör implementeras i svensk lag
(yrkande 6). Slutligen begärs ett tillkännagivande
om att i alla rättssammanhang alltid ha barnens
bästa för ögonen (yrkande 12).
I motion 2003/04:Ju261 av Torsten Lindström (kd)
begärs ett tillkännagivande om att uppmuntra
myndigheter och sjukvård till uppsökande arbetssätt
mot brott av sexuell karaktär (yrkande 2).
I tre motioner berörs barnmisshandel m.m.
I motion 2003/04:So331 av Peter Pedersen m.fl. (v,
m, kd, c) begärs ett tillkännagivande om att det bör
tas fram ett brett åtgärdsprogram i syfte att
eliminera barnmisshandeln i landet. Enligt
motionärerna bör regeringen till detta arbete knyta
nödvändig sakkunskap inom forskningsvärlden,
myndigheter, organisationer osv.
I motion 2003/04:So369 av Nyamko Sabuni (fp)
begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör
tillsätta en utredning för att kartlägga
SBS-problematikens omfång och de samhällskostnader
som följer (yrkande 1). Bristen på kunskap kring
"Shaken Baby Syndrome" (SBS) gör det svårt för
sjukvårdspersonalen att upptäcka den här formen av
barnmisshandel. Vidare yrkas att riksdagen begär att
regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att
säkerställa att alla blivande föräldrar får
information om SBS på mödravårds- och
barnavårdscentraler på samma sätt som man informerar
om alkohol och rökning (yrkande 3).
I motion 2003/04:Ju291 av Annelie Enochson (kd)
begärs ett tillkännagivande om att kunskapscentrum
bör inrättas för hjälp till barn som utsatts för
brott eller försummelse och att dessa centrum bör ha
ett samordningsansvar och tillgång till juridisk och
psykologisk kompetens (yrkande 1).
I motion 2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl.
(mp) yrkas att riksdagen beslutar att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att göra en översyn
gällande barnkompetens och en helhetssyn på
barnmisshandel (yrkande 3). Socialstyrelsen bör se
över hur den samlade barnkunskapen ser ut, framför
allt gällande barnmisshandelsproblematiken, inom
BVC, socialtjänst, skola och rättsväsende, samt hur
man praktiskt arbetar och samarbetar kring dessa
frågor. Slutligen begärs i motionen att riksdagen
beslutar att ge Socialstyrelsen i uppdrag att se
över hur samarbetet mellan polisen och
socialtjänsten kan förbättras vad gäller
barnmisshandelsfall och familjevåld (yrkande 5).
Tre motioner rör våld i hemmet.
I motion 2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om en
stödperson till barn i familjer där kvinnomisshandel
förekommer (yrkande 8). Att hjälpa dessa barn att
bearbeta sina upplevelser är enligt motionärerna en
viktig brottsförebyggande insats.
I motion 2003/04:So207 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) yrkas att riksdagen beslutar att andra
meningen i 8 a § socialtjänstlagen (1980:620) skall
lyda: Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att
kvinnor, barn och ungdomar som är eller har varit
utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan
vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin
situation (numera 5 kap. 11 § socialtjänstlagen
[2001:453]).
I motion 2003/04:So387 av Helene Petersson (s)
begärs ett tillkännagivande om insatser för de
glömda barnen. Motionären anför att samhället måste
öka sitt ansvar för de barn vars uppväxtvillkor
präglas av våld i hemmet.
Tre motioner rör barnfattigdom
I motion 2003/04:So461 av Marita Aronson m.fl. (fp,
kd, c, mp) begärs ett tillkännagivande om att
regeringen skyndsamt bör redovisa en plan för att
halvera barnfattigdomen i Sverige under innevarande
mandatperiod.
I motion 2003/04:So417 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande med innebörden att
regeringen ges i uppdrag att utreda hemlösheten
bland barn (yrkande 3). Även de vilka formellt har
en placering, men som inte befinner sig där, bör
kartläggas. Vidare begärs ett tillkännagivande om
att Barnombudsmannen bör ges i uppdrag att genomföra
en fördjupad analys av barnens fritidssituation
(yrkande 6). Motionärerna anför att barn från
fattiga familjer i dag knappast har råd att delta i
kultur- och musikskolornas verksamhet. Kommunerna
måste ta ett utökat ansvar när det gäller barns och
ungdomars fritid, anförs det.
I motion 2003/04:So310 av Krister Örnfjäder och
Ann-Marie Fagerström (s) begärs ett tillkännagivande
om behovet av en översyn av läkemedelsuttag vad
gäller barn till ensamstående föräldrar.
Motionärerna oroas över uppgifter om att
ensamstående föräldrar av ekonomiska skäl avstår
från att hämta ut läkemedel.
Bakgrund och tidigare behandling
I det av riksdagen godkända betänkandet
2002/03:SoU15 Stärkt skydd för barn i utsatta
situationer behandlade socialutskottet dels
regeringens proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för
barn i utsatta situationer m.m., dels ett trettiotal
motionsyrkanden som väckts med anledning av
propositionen samt ett femtiotal motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden 2002. Utskottet
tillstyrkte i sak regeringens förslag till ändringar
i olika lagar i syfte att stärka skyddet för barn i
utsatta situationer. Utskottet ställde sig bl.a.
bakom förslaget att införa en lagstadgad skyldighet
för socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt
förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen att samverka
med samhällsorgan, organisationer och andra som
berörs i frågor som rör barn som far illa eller
riskerar att fara illa. Utskottet såg också positivt
på förslaget att i olika lagar som reglerar
verksamheter där personalen kommer i kontakt med
barn och föräldrar erinra om anmälningsskyldigheten
enligt socialtjänstlagen. Utskottet välkomnade även
en rad åtgärder som föreslogs i syfte att öka
kunskaperna om barn i utsatta situationer, bl.a.
genom forskning, kartläggningar och statistik samt
genom inrättandet av ett nationellt riskbarncentrum
och ett system för dödsfallsutredningar när barn
avlidit på grund av avsiktligt våld. Slutligen
tillstyrkte utskottet förslaget till ny
straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 8 brottsbalken.
Bestämmelsen avser fall där ett brott varit ägnat
att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i
dess förhållande till en närstående person.
En rad motionsyrkanden om förebyggande och andra
insatser för utsatta barn i allmänhet ansågs i
huvudsak tillgodosedda, bl.a. med hänvisning till
pågående arbete (s. 26 f.; res. m, kd, c).
Även ett flertal motionsyrkanden om barn till
psykiskt sjuka eller missbrukare behandlades i
betänkandet. I denna del anförde utskottet följande
(s. 28; res. kd, c, mp).
I propositionen anförs att personal inom
exempelvis vuxenpsykiatrin och missbrukarvården
bör vara uppmärksamma på om den vuxnes
förhållanden kan påverka barnets situation och
möjligheter att få sina behov tillgodosedda.
Vikten av att det finns en beredskap och rutiner
för att göra en anmälan till socialtjänsten
framhålls också. I propositionen aviserar
regeringen att den kommer att överväga
ytterligare förändringar i hälso- och
sjukvårdslagstiftningen för att tydliggöra
behovet av ett barnperspektiv inom
verksamheterna. Utskottet vill även hänvisa till
det arbete för att stödja barn i familjer där
missbruk och våld förekommer som genomförts inom
ramen för den nationella handlingsplanen för att
förebygga alkoholskador. Mot bakgrund av det
anförda får motionerna ... anses i huvudsak
tillgodosedda. Utskottet återkommer till
regeringens lagförslag om dels ökad samverkan
mellan olika verksamheter, dels
anmälningsskyldigheten till socialtjänsten, bl.a.
att den även skall avse kriminalvården.
Vidare behandlades motionsyrkanden om att de sociala
myndigheterna skall vara skyldiga att göra
polisanmälan vid misstanke om sexuella och andra
övergrepp mot barn. Utskottet var inte berett att
ställa sig bakom kraven i motionerna, men kunde dock
konstatera att sekretess inte hindrar att
socialnämnden gör polisanmälan. Utskottet utgick
från att socialnämnderna vid misstanke om dylika
brott som regel anmäler detta till polisen.
Motionsyrkandena avstyrktes (s. 62; res. kd).
I betänkandet välkomnade socialutskottet
regeringens aviserade åtgärder som syftar till att
öka kunskaperna om barn i utsatta situationer.
Forskningen på området skall stärkas, skolelevers
erfarenhet av våld skall kartläggas och statistik
över avsiktligt våld mot barn skall redovisas
regelbundet. Vidare skall förutsättningarna utredas
för att inrätta ett nationellt riskbarncentrum i
syfte att förstärka och förbättra kvaliteten i
framtida insatser. Utskottet förutsatte att
resultaten av åtgärderna sammantaget kommer att ge
ett viktigt underlag i det fortsatta arbetet för att
förbättra situationen för barn som far illa eller
riskerar att fara illa. (s. 31).
Slutligen, vad gäller barnfattigdom, välkomnade
utskottet den aviserade kartläggningen av de
ekonomiskt utsatta barnen i Sverige. Motionsyrkanden
om dessa barn avstyrktes med hänvisning till det
pågående arbetet (s. 28; fp, v).
I regleringsbrevet för år 2004 gav regeringen
Socialstyrelsen i uppdrag att under åren 2004-2006
följa upp effekterna av lagändringarna enligt
proposition 2002/03:53 och redovisa dessa senast den
31 oktober 2006.
Som framgår ovan aviserade regeringen i proposition
2002/03:53 ett antal uppdrag för att långsiktigt
utveckla arbetet till skydd för barn.
I september 2003 beslutade regeringen att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med
Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för
skolutveckling ta fram en övergripande strategi för
samverkan när det gäller barn som far illa eller
riskerar att fara illa. Strategin skall bl.a.
innehålla förslag till struktur för gemensamt arbete
mellan huvudmän på olika samhällsnivåer. Uppdraget
skall redovisas senast den 15 oktober 2004.
I ett annat beslut uppdrogs åt Socialstyrelsen att
utreda förutsättningarna för ett nationellt
riskbarncentrum, vilket skulle kunna ha en
samordnande roll och vara en viktig länk när det
gäller att ge stöd till myndigheter som handlägger
ärenden om sexuella övergrepp och misshandel av
barn. I uppdraget ingår att klargöra vilka
verksamheter som berörs, belysa och komma med
förslag till organisation, huvudmannaskap och
finansiering av en nationell funktion för området
barn i utsatta situationer samt överväga hur
uppgifter och kostnader kan fördelas mellan
nationell, regional och lokal nivå. Organisatorisk
inplacering bör också övervägas. Uppdraget skall
samordnas med det uppdrag som Socialstyrelsen
tidigare haft för att utreda förutsättningarna för
inrättande av regionala kunskapscentrum inom området
sexuella övergrepp och misshandel mot barn.
Socialstyrelsen uppdrogs även att utreda och
analysera förutsättningarna för ett system med s.k.
dödsfallsutredningar när barn avlidit på grund av
misshandel, mord eller dråp. Huvudsyftet är att
urskilja mönster, såväl i familjen som i samhället,
som kan antas ha varit av betydelse för dödsfallet.
Slutligen skall Socialstyrelsen ta fram ett system
för att utifrån patient- och dödsorsaksregistren
vart femte år redovisa statistik över avsiktligt
våld mot barn Även dessa uppdrag skall redovisas
senast den 15 oktober 2005.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap
(FAS) har fått regeringens uppdrag att analysera
svensk forskning som handlar om flickor och pojkar i
utsatta situationer. Såväl forskning om förekomst
och orsaker till utsatthet som forskning om åtgärder
och metoder för att hjälpa skall analyseras. I
uppdraget ingår följande: definiera
forskningsområdet, identifiera svenska forskare inom
området, kartlägga och utvärdera genomförd
forskning, beskriva kunskapsläget samt föreslå
eventuella åtgärder för att stärka
forskningsområdet. Inom ramen för de deluppgifter
som rör kartläggning, utvärdering och beskrivning av
kunskapsläget skall relevant internationell
forskning beaktas, särskilt sådan som är tillämplig
under svenska förhållanden. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 september 2005.
I proposition 2002/03:53 aviserades även ett
uppdrag till Brottsförebyggande rådet att kartlägga
skolelevers erfarenheter av våld i hemmet, i skolan
och på fritiden. I regleringsbrevet för år 2004 gavs
BRÅ i uppdrag att senast den 1 oktober 2004 redogöra
för hur en sådan kartläggning kan genomföras inom
ramen för den skolundersökning som BRÅ genomför
vartannat år.
Som nämnts ovan har vissa myndigheter och
yrkesverksamma enligt 14 kap. 1 § andra stycket SoL
en lagstadgad skyldighet att genast anmäla till
socialnämnden när de i sin verksamhet får kännedom
om något som kan innebära att socialnämnden kan
behöva ingripa till barns skydd. Socialstyrelsen har
dock genom olika utredningar kunnat påvisa att bara
en liten andel av de barn som misstänks fara illa
anmäls till socialnämnden. Orsakerna kan, enligt
Socialstyrelsen, ligga i okunskap om bestämmelsen,
osäkerhet om hur den skall tillämpas i det enskilda
fallet, oro för vad en anmälan kan föra med sig,
obehag inför att möta föräldrarna m.m. För att öka
kunskapen om anmälningsskyldigheten publicerade
Socialstyrelsen i februari 2004 en handbok med
allmänna råd, Anmälningsskyldigheten om
missförhållanden som rör barn. Förutom
Socialstyrelsens allmänna råd innehåller den
lagstiftning, förarbeten, rättsfall och JO-
utlåtanden inom området.
I december 2003 presenterade regeringen ett utkast
till förslag till ny sexualbrottslagstiftning. I
förslaget ingår bl.a. en särskild straffbestämmelse
om våldtäkt mot barn och att tillämpningsområdet för
sådana brott utvidgas genom att kravet på tvång tas
bort. Förslaget bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet.
Utredningen om kunskaper om sexuell exploatering av
barn i Sverige (dir. 2003:45) har i uppdrag att
fullfölja en påbörjad inventering och
sammanställning av kunskaper om sexuell exploatering
av barn i Sverige, se över behovet av insatser för
attitydpåverkan i frågor som rör sexuell
exploatering av barn, utveckla nätverken bland olika
aktörer för utbyte av kunskaper och erfarenheter och
finna former för framtida samverkan, följa upp den
svenska handlingsplanen mot sexuell exploatering av
barn samt överväga behovet av ytterligare åtgärder
från regeringens sida för att motverka sexuell
exploatering av barn i Sverige. Utredaren skall
redovisa sitt uppdrag senast den 4 juni 2004.
Den parlamentariska kommitté som har i uppdrag att
ta fram underlag till en nationell handlingsplan för
den sociala barn- och ungdomsvården (dir. 2003:76)
skall bl.a. genomföra en samlad analys av vårdens
mål, innehåll och resultat samt organisation. I
detta ingår enligt direktiven såväl förebyggande som
utredande och behandlande insatser inom både öppen
och sluten vård. Barn och ungdomar vars utveckling
riskeras skall följas med särskild uppmärksamhet.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2005.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har på senare år vid ett flertal
tillfällen behandlat frågor om utsatta barn samt
därvid framhållit vikten av att dessa barn tidigt
uppmärksammas och erhåller stöd och hjälp. Utskottet
vidhåller att det är vårdnadshavarna som självklart
har det primära ansvaret för att barn inte far illa
och att det är viktigt att familjen får det bistånd
och det skydd den behöver för att kunna ta detta
ansvar. I de fall detta inte är tillräckligt för att
tillgodose barnets behov, måste dock samhället träda
in. Utskottet vill också åter betona att insatser
för att förebygga och upptäcka att barn far illa är
av central betydelse i arbetet med att stärka
skyddet för barn i utsatta situationer samt att det
förebyggande arbetet därför bör ges hög prioritet.
Utskottet ser fram emot den analys av bl.a.
förebyggande insatser inom den sociala barn- och
ungdomsvården som skall utarbetas av den ovannämnda
parlamentariska kommittén på området.
Utskottet kan konstatera att en rad åtgärder har
vidtagits under senare tid i syfte att på olika sätt
stärka skyddet för barn i utsatta situationer. Det
gäller inte minst de ovan redovisade lagändringarna
rörande bl.a. anmälningsskyldigheten enligt
socialtjänstlagen, skyldigheten för olika
verksamheter att samverka kring utsatta barn samt
den nya straffskärpningsgrunden i brottsbalken,
vilken avser såväl fall där ett barn självt utsatts
för brott som fall där ett barn blivit vittne till
exempelvis våld i hemmet. Lagändringarna trädde i
kraft den 1 juli 2003, och Socialstyrelsen har fått
i uppdrag att följa upp deras effekter.
Utskottet kan vidare konstatera att de åtgärder
som föreslogs i proposition 2002/03:53 för att
långsiktigt utveckla arbetet till skydd för utsatta
barn nu har påbörjats. Utskottet vill i sammanhanget
särskilt betona vikten av att de insatser som görs
för de utsatta barnen samordnas i så hög grad som
möjligt. Utskottet välkomnar därför Socialstyrelsens
uppdrag att ta fram en övergripande strategi för
samverkan när det gäller barn som far illa eller
riskerar att fara illa. Utskottet ser även mycket
positivt på att Socialstyrelsen utreder
förutsättningarna dels för ett system med s.k.
dödsfallsutredningar när barn avlidit på grund av
brott, dels för ett nationellt riskbarncentrum.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att
frågan om inrättande av regionala kunskapscentrum
fortfarande är aktuell genom det sistnämnda
uppdraget. Utskottet ser även fram emot resultatet
av de uppdrag som Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap och Brottsförebyggande rådet har
fått med syfte att öka kunskaperna om flickor och
pojkar i utsatta situationer, bl.a. vad gäller deras
erfarenheter av våld i hemmet och i skolan. När det
särskilt gäller sexualbrott mot barn väntas inom
kort dels en proposition med förslag till ny
sexualbrottslagstiftning, dels ett slutbetänkande
från Utredningen om kunskaper om sexuell
exploatering av barn i Sverige. Utskottet vill även
erinra om att insatser för barn i familjer där våld
och övergrepp mellan vuxna förekommer sker inom
ramen för den nationella handlingsplanen för att
förebygga alkoholskador.
Sammantaget finner utskottet att de åtgärder som
under de senaste åren vidtagits inom det aktuella
området innebär förbättrade möjligheter såväl att
förebygga att barn far illa som att upptäcka och
vidta adekvata åtgärder för barn i utsatta
situationer. Resultatet av pågående arbete, liksom
av den uppföljning av de senaste lagändringarna på
området som kommer att genomföras, bör enligt
utskottets mening avvaktas. Motionerna 2003/04:So207
(m), 2003/04:So271 (kd) yrkandena 4-6 och 12,
2003/04:So331 (v, m, kd, c), 2003/04:So369 (fp)
yrkandena 1 och 3, 2003/04:So371 (c, m, fp, kd, v,
mp), 2003/04:So380 (mp, fp, kd, v, c) yrkandena 1
och 2, 2003/04:So387 (s), 2003/04:So500 (c) yrkande
3, 2003/04:So504 (fp) yrkande 1, 2003/04:Ju261 (kd)
yrkande 2, 2003/04:Ju291 (kd) yrkande 1,
2003/04:Ju443 (m) yrkande 8, 2003/04:Ju451 (kd)
yrkandena 4 och 7 samt 2003/04:Ub271 (mp) yrkandena
3 och 5 avstyrks i den mån de inte anses
tillgodosedda med det anförda.
I ett flertal motioner berörs barn till
missbrukare, barn till psykiskt sjuka föräldrar och
barn till intagna inom kriminalvårdsanstalt.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt hänvisa
till lagändringen om en utvidgad
anmälningsskyldighet enligt 14 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453) till att även omfatta
kriminalvården. Utskottet vidhåller uppfattningen
att personal inom vuxenpsykiatrin och
misssbrukarvården bör vara uppmärksamma på om den
vuxnes förhållanden kan påverka barnets situation
och möjligheter att få sina behov tillgodosedda.
Vidare vill utskottet åter hänvisa till det arbete
för att stödja barn i familjer där missbruk
förekommer som genomförts inom ramen för den
nationella handlingsplanen för att förebygga
alkoholskador. Med det anförda får motionerna
2003/04:So12 (c) yrkandena 8 och 9, 2003/04:So394
(v) yrkande 9, 2003/04:So411 (mp) yrkande 1,
2003/04:So412 (mp, fp, kd, v, c) yrkandena 2-4,
2003/04:So500 (c) yrkande 5, 2003/04:So504 (fp)
yrkande 24, 2003/04:So592 (kd) yrkande 11 samt
2003/04:So645 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 12 i
huvudsak anses tillgodosedda.
Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade uppfattning att
starka skäl föreligger mot att införa en generell
anmälningsplikt på socialtjänstens område
beträffande brott förövade mot barn. Utskottet är
inte berett att ställa sig bakom kraven i motionerna
2003/04:So271 (kd) yrkande 1 och 2003/04:Ju451 (kd)
yrkande 3 om en avgränsad anmälningsskyldighet,
nämligen vid misstanke om sexuella och andra
övergrepp mot barn. Utskottet kan dock konstatera
att sekretess inte hindrar att socialnämnden
polisanmäler övergrepp mot barn och utgår från att
anmälan som regel görs vid misstanke om sådana
brott. Motionerna avstyrks.
När det gäller barn i familjer med knappa ekonomiska
resurser har forskning visat att ju sämre
familjeekonomin är, desto större är barnets
utsatthet. Utskottet ser därför mycket positivt på
att regeringen prioriterar frågan att minska andelen
barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer och
välkomnar den interdepartementala arbetsgrupp som
nyligen tillsatts för att beskriva och analysera
situationen för dessa barn. Syftet med
kartläggningen är ytterst att ta fram underlag för
vidare överväganden kring hur dessa barns situation
skall kunna förbättras. Vad särskilt gäller
hemlöshet bland barn erinrar utskottet om det
tillkännagivande till regeringen som riksdagen
gjorde i december 2003 (bet. 2003/04:SoU1, rskr.
2003/04:84), vari begärdes en redovisning av
regeringens hittills vidtagna och planerade åtgärder
för bl.a. hemlösa. I avvaktan på resultatet av det
pågående arbetet avstyrker utskottet motionerna
2003/04:So310 (s), 2003/04:So417 (v) yrkandena 3 och
6 samt 2003/04:
So461 (fp, kd, c, mp).
Könsstympning och manlig omskärelse
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om arbete för
att motverka könsstympning, om
sekretesshinder mot att polisanmäla
könsstympning samt om kriterier för grov
könsstympning. Utskottet hänvisar här bl.a.
till det pågående arbetet med en nationell
handlingsplan mot kvinnlig könsstympning. Två
motioner om manlig omskärelse bör avslås med
hänvisning till pågående uppföljningsarbete.
Jämför reservationerna 39 (m, fp, kd, c) och
40 (m, fp, kd, c).
Motioner
Könsstympning berörs i åtta motioner.
I motion 2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om förebyggande arbete
för att motverka könsstympning (yrkande 2).
Motionärerna anför att det förebyggande arbetet inom
skola, socialtjänst, fritidsgårdar, dagis och polis
måste intensifieras. Dessutom bör anmälningsplikt
föreligga om skolans personal upptäcker eller
misstänker att flickor genomgått könsstympning.
Ett liknande yrkande återfinns i motion
2003/04:So244 av Inger René m.fl. (m) (yrkande 1). I
denna motion begärs vidare ett tillkännagivande om
sekretesshinder och könsstympning (yrkande 2).
Motionärerna anför att det är rimligt att misstankar
om könsstympning av underårig inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten får lämnas till polis-
och åklagarmyndighet.
I motion 2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om nödvändigheten av
ytterligare åtgärder för att bekämpa kvinnlig
könsstympning (yrkande 15). Enligt motionärerna
måste brottet bekämpas kraftfullt genom åtgärder i
skolan, hos polis och åklagare och inom sjukvården.
Liknande yrkanden återfinns i motionerna
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp) (yrkande
8), 2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
(yrkande 16) samt 2003/04:So504 av Marita Aronson
m.fl. (fp) (yrkande 10).
I motion 2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkas att riksdagen begär att regeringen utreder
vilka åtgärder som måste vidtas för att komma till
rätta med problemet med kvinnlig könsstympning i
Sverige (yrkande 29).
I motion 2003/04:Ub394 av Viviann Gerdin m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om att könsstympning som
utförts utomlands på en flicka boende i Sverige
skall betraktas som ett grovt brott (yrkande 6).
Motionärerna begär även ett tillkännagivande om att
förebygga könsstympning genom riktad information
samt att klarlägga vårdnadshavarnas ansvar för
minderåriga (yrkande 7).
Två motioner rör manlig omskärelse.
I motion 2003/04:So223 av Inger René och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m) yrkas att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag till sådana
lagändringar att en åldersgräns på 15 år för manlig
omskärelse som inte är medicinskt motiverad införs
(yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande om
s.k. semesteromskärelse (yrkande 2). Motionärerna
anser att det bör vara förbjudet att utföra eller
låta utföra omskärelse på pojkar yngre än 15 år även
om man gör det i ett land som tillåter det.
Motionärerna poängterar dock att alla medicinskt
motiverade ingrepp skall vara tillåtna.
I motion 2003/04:So241 av Ingrid Burman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om utvärdering av manlig
omskärelse i Sverige. Regeringen bör, enligt
motionärerna, ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa
upp och utvärdera manlig omskärelse i Sverige.
Gällande bestämmelser och tidigare behandling
m.m.
I 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning
av kvinnor stadgas att om ett brott mot lagen har
medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat
fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende
skall det bedömas som grovt. Faktorer som kan
påverka bedömningen av om brottet är grovt är enligt
förarbetena (prop. 1981/82:172) skadans fysiska och
känslomässiga omfattning, kvinnans ålder vid
ingreppet, hennes inställning till det och om det
begåtts som ett led i en verksamhet som bedrivs i
stor omfattning m.m. Sedan den 1 juli 1999 kan
lagföring ske i Sverige även för könsstympning som
utförts i ett land där ingreppet inte är brottsligt.
Socialutskottet behandlade motionsyrkanden om
kvinnlig könsstympning senast i det av riksdagen
godkända betänkandet 2002/03:SoU1 Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Utskottet
konstaterade att justitieutskottet ansett att de
straffrättsliga bestämmelserna på området, såvitt nu
kan bedömas, är utformade på ett ändamålsenligt
sätt. I första hand bör därför andra insatser göras
för att förebygga könsstympning av flickor och
kvinnor än att skärpa den straffrättsliga
lagstiftningen. Utskottet vidhöll sin inställning
att det är synnerligen angeläget med information och
utbildning om kvinnlig könsstympning till såväl
vuxna som barn inom de grupper där traditionen lever
kvar. Inställningen till sedvänjan måste förändras
för att förhindra att föräldrar låter könsstympa
sina barn. Det är också viktigt att öka kunskaperna
hos berörda personalgrupper, dels om hur de bör
agera i situationer där de möter barn som riskerar
att bli könsstympade, dels om hur redan drabbade
flickor och kvinnor bör behandlas och bemötas.
Vidare såg utskottet mycket positivt på att insatser
för att motverka kvinnlig könsstympning är en
prioriterad del i arbetet för att förverkliga
barnkonventionen i Sverige. Med hänvisning till
pågående arbete inom Socialstyrelsen anfördes att
motionsyrkandena i huvudsak var tillgodosedda (s.
52).
Våren 2002 publicerade Socialstyrelsen ett
utbildningsmaterial för skola, socialtjänst och
hälso- och sjukvård om kvinnlig könsstympning i form
av en kunskapsöversikt. Avsikten är att ge personal
inom de nämnda verksamheterna möjlighet att förvärva
och fördjupa sina kunskaper om kvinnlig
könsstympning, vilket kan leda till ett bättre
omhändertagande och bemötande av kvinnor och flickor
som har könsstympats eller riskerar att könsstympas.
Det förebyggande arbetet betonas. Materialet är
också tänkt att ligga till grund för och stimulera
till lokala handlingsprogram och rutiner.
I juni 2003 presenterade regeringen en nationell
handlingsplan mot kvinnlig könsstympning. De
övergripande målen med handlingsplanen är två: att
könsstympning av flickor som bor i Sverige skall
upphöra samt att de flickor och kvinnor i Sverige
som redan blivit könsstympade får adekvat stöd.
Åtgärderna i handlingsplanen riktar sig till berörda
befolkningsgrupper, personal inom hälso- och
sjukvård, skola och socialtjänst som kommer i
kontakt med flickorna samt kommuner och landsting,
frivilligorganisationer och föreningar som arbetar
mot kvinnlig könsstympning. Vidare har
Socialstyrelsen fått i uppdrag att utveckla en
kunskapsbank med goda exempel och erfarenheter från
det förebyggande arbetet. Socialstyrelsen kommer
även att ansvara för fortsatt spridning av
informationsmaterial till berörda folkgrupper.
Handlingsplanen skall följas upp årligen, och efter
2005 skall en större utvärdering göras.
Enligt lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar får
icke medicinskt betingad omskärelse av pojkar
utföras av legitimerad läkare eller, såvitt avser
pojkar upp till två månaders ålder, av person med
särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. Omskärelse
får inte utföras utan smärtlindring. Lagen trädde i
kraft den 1 oktober 2001.
I betänkande 2002/03:SoU1 Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg behandlades
bl.a. ett motionsyrkande om att införa en
åldersgräns på 15 år för manlig omskärelse.
Utskottet anförde att lagen (2001:499) om omskärelse
av pojkar då hade varit i kraft i drygt ett års tid.
I samband med behandlingen av lagförslaget gjorde
riksdagen ett tillkännagivande om att regeringen bör
följa tillämpningen av lagen under fyra år från
ikraftträdandet samt snarast därefter återkomma till
riksdagen med en bred redovisning av erfarenheterna
av lagregleringen (bet. 2000/01:SoU17; rskr.
2000/01:258). I avvaktan på redovisningen av
uppföljningen avstyrktes motionsyrkandet (s. 53).
På regeringens uppdrag arbetar Socialstyrelsen för
närvarande med en uppföljning av lagens tillämpning.
Uppdraget skall rapporteras till regeringen den 30
maj 2005.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin inställning att det i
arbetet med att förebygga könsstympning i Sverige är
synnerligen angeläget med information och utbildning
om kvinnlig könsstympning till såväl vuxna som barn
inom de grupper där traditionen lever kvar.
Inställningen till sedvänjan måste förändras för att
förhindra att föräldrar låter könsstympa sina barn.
Det är också viktigt att öka kunskaperna hos berörda
personalgrupper, dels om hur de bör agera i
situationer där de möter barn som riskerar att bli
könsstympade, dels om hur redan drabbade flickor och
kvinnor bör behandlas och bemötas. Ett mycket
viktigt steg i detta arbete är den nationella
handlingsplan mot kvinnlig könsstympning som
presenterades av regeringen i juni 2003. Utskottet
delar regeringens målsättning med handlingsplanen
liksom regeringens inställning att det förebyggande
arbetet måste ske med gemensamma krafter för att
lyckas. Utskottet ser positivt på att
handlingsplanen, förutom till berörda
befolkningsgrupper, bl.a. riktar sig till
yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården, förskolan
och skolan, socialtjänsten samt polisväsendet och
åklagarväsendet. Utskottet vill i sammanhanget
framhålla att personal inom olika verksamheter som
misstänker eller får vetskap om att flickor har
blivit eller riskerar att bli utsatta för
könsstympning omfattas av anmälningsskyldigheten
enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).
Utskottet kommer att följa arbetet med
handlingsplanen med stort intresse. Riksdagen bör
enligt utskottets mening inte föregripa resultatet
av detta arbete. Motionerna 2003/04:So244 (m)
yrkande 1, 2003/04:So504 (fp) yrkande 10,
2003/04:Ju391 (m) yrkande 2, 2003/04:Ju444 (fp)
yrkande 15, 2003/04:Ju479 (fp) yrkande 8,
2003/04:Sf326 (fp) yrkande 16, 2003/04:Ub394 (c)
yrkande 7 och 2003/04:A371 (kd) yrkande 29 får med
det anförda anses i huvudsak tillgodosedda.
Vad beträffar möjligheterna för personal inom hälso-
och sjukvården och socialtjänsten att polisanmäla
misstankar om könsstympning kan utskottet konstatera
att sekretess inte hindrar att polisanmälan görs i
fall av grov könsstympning, för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år
(jfr bl.a. 14 kap. 2 § femte stycket sekretesslagen
[1980:100]). Motion 2003/04:So244 (m) yrkande 2
avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd med det
anförda.
Utskottet ser inga skäl att frångå uppfattningen att
de straffrättsliga bestämmelserna rörande
könsstympning är utformade på ett ändamålsenligt
sätt. Motion 2003/04:Ub394 (c) yrkande 6 avstyrks
därmed.
När det gäller omskärelse av pojkar kan utskottet
konstatera att en uppföljning av lagstiftningen på
området för närvarande pågår inom Socialstyrelsen. I
avvaktan på redovisningen av uppföljningsarbetet
våren 2005, saknas det enligt utskottets mening
anledning till något sådant initiativ från
riksdagens sida som begärs i motion 2003/04:So223
(m) yrkandena 1 och 2. Motion 2003/04:So241 (v)
avstyrks av det skälet att den får anses
tillgodosedd.
Övriga frågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om barn och viss
skadlig påverkan samt om barn i s.k.
hederskulturer, med hänvisning till pågående
arbetet på dessa områden. Vidare bör
riksdagen avslå motioner om olika skolfrågor,
bl.a. om nationell skolpeng, mobbning och
behovet av specialskolor. Utskottet hänvisar
till den bedömning som utbildningsutskottet
nyligen gjort i flera av frågorna samt till
pågående arbete på området. Slutligen bör
riksdagen avslå en motion om s.k. second
opinion vid vårdnadsutredningar, med
hänvisning till utskottets tidigare
redovisade inställning i denna fråga.
Jämför reservationerna 41 (kd), 42 (v, mp),
43 (m), 44 (m), 45 (m), 46 (m), 47 (fp) och
48 (c).
Motioner
Tre motioner rör barn och viss skadlig påverkan.
I motion 2003/04:So271 av Annelie Enochson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om att regeringen
bör tillsätta en utredning om hur barn påverkas av
de sexualiserade bilder som de möter i samhället via
TV, tidningar och filmer (yrkande 8).
I motion 2003/04:Ju478 av Mikaela Valterson m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om att utreda
pornografins skador och konsekvenser för t.ex. unga
människor och hur detta påverkar dem i deras syn på
sexualitet (yrkande 11).
I motion 2003/04:So336 av Barbro Feltzing (mp)
begärs ett tillkännagivande om att en utredning och
kartläggning bör göras över unga flickors
upplevelser i samband med påtvingad sex och
bestående psykiska men (yrkande 1). Vidare begärs
ett tillkännagivande om att ett informationsprogram
riktat till ungdomar bör ingå i utredningen (yrkande
2). Enligt motionären behöver inte minst rätten till
den egna kroppen belysas i detta
informationsprogram.
Barn i s.k. hederskulturer tas upp i två motioner.
I motion 2003/04:So273 av Marietta de Pourbaix-
Lundin och Inger René (m) begärs ett
tillkännagivande om att tillförsäkra alla flickor
och kvinnor, även de med ursprung i s.k.
hederskulturer, rätt till trygg och säker sexualitet
(yrkande 2). Enligt motionärerna måste det
förebyggande arbetet prioriteras inom detta område,
bl.a. genom samtal och projekt med pojkar och män i
invandrarkulturer. Vidare begärs i motionen ett
tillkännagivande om behovet av kunskaper och
kompetens om olika invandrarkulturer och
invandrarungdomars levnadsvillkor inom bl.a.
socialtjänsten, skolan och polisen (yrkande 3).
I motion 2003/04:So282 av Carina Hägg (s) begärs
ett tillkännagivande om behovet av att göra
undersökningar i kommunerna om unga kvinnor som
lever under hedersförtryck i Sverige.
I två motioner berörs olika skolfrågor.
I motion 2003/04:So11 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om barnens
rätt till kunskap (yrkande 4). För att alla elever
skall kunna hitta en skola som passar måste det
finnas många skolor med olika inriktningar, menar
motionärerna. Dessa kan vara kommunala skolor eller
fristående skolor. Skolorna skall ha likvärdiga
möjligheter och rättvisa villkor, oavsett vem som
driver dem. Motionärerna anser att det bör införas
en nationell skolpeng. Vidare begärs i yrkande 5 ett
tillkännagivande om åtgärder mot mobbning.
Motionärerna anför att mobbning är ett av skolans
allra största problem. Enligt motionärerna har man
alldeles för länge valt att blunda för problemen
eller att bagatellisera dem. Motionärerna efterlyser
bl.a. konkreta åtgärder att ta till även för
personer under 15 år som mobbar. I motionen begärs
även ett tillkännagivande om barn med
funktionshinder (yrkande 6). Motionärernas
utgångspunkt är att funktionshindrade tillsammans
med sina anhöriga själva kan bedöma vilken
verksamhet som bäst tillgodoser deras behov - inte
minst inom skolans område. Specialskolor skall även
i framtiden vara ett alternativ för de elever som
önskar denna skolform.
I motion 2003/04:So10 av Marita Aronson m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om skolans och
kunskapens betydelse för att förebygga och motverka
sociala klyftor bland barn (yrkande 3). Enligt
motionärerna har såväl grundskola som gymnasieskola
misslyckats med stora delar av denna uppgift. När
skolan misslyckas och ganska många elever lämnas i
sticket utan att ha fått de kunskaper de skulle ha
fått med sig från skolan, är detta enligt
motionärerna ett mycket stort avsteg från det som
borde uppnås om Sverige levde upp till
barnkonventionens ideal. Motionärerna anför att den
attityd till skolans betydelse för barns goda
uppväxtvillkor som avspeglas i skrivelse 2003/04:47
inte är godtagbar.
Två motioner handlar om vårdnadsutredningar.
I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om en utredning av
förändrad lagstiftning och kvalitetssäkring av de
vårdnadsutredningar som socialtjänsten ansvarar för
(yrkande 4). En förändrad lagstiftning bör övervägas
för att förhindra att delad vårdnad utdöms trots att
det är "klart olämpligt". När det gäller
vårdnadsutredningar kan en väg till kvalitetssäkring
vara att s.k. second opinion införs, dvs. en
möjlighet till ytterligare en social prövning om
endera parten anser sig missbedömd.
Ett identiskt yrkande återfinns i motion
2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c) (yrkande
4).
Tidigare behandling och pågående arbete m.m.
Regeringen beslutade i november 2003 att starta
projektet FLICKA om unga flickors självbild. Till
grund för arbetet ligger bland annat FN:s konvention
om barnets rättigheter. Artikel 17 i konventionen
handlar särskilt om massmediernas roll. Bland annat
sägs att staten skall uppmuntra utvecklingen av
riktlinjer för att skydda barn mot information och
material som är till skada för barns välfärd.
Projektet FLICKA vill ge unga flickor utrymme att
själva berätta om hur de upplever sin vardag och
sina möjligheter. FLICKA vill också samtala med
medier och reklambranschen om hur bilder påverkar
barn och unga. FLICKA kommer att arbeta med
aktiviteter och debattforum. En turnébuss kommer att
besöka 24 städer runt om i Sverige under 2004. I
fokus står flickor och pojkar mellan 10 och 14 år.
Huvudtemat i Barnombudsmannens årsrapport 2004,
Älskar, älskar inte, är barns- och ungdomars behov
av nära relationer till såväl sina föräldrar som
till andra vuxna och kompisar. I årsrapporten
redovisas bland annat resultaten från en
undersökning om kärlek, sex och vänskap som
myndigheten genomfört bland sina kontaktklasser runt
om i Sverige hösten 2003. Av undersökningen framgår
t.ex. att det finns ett missnöje med skolans
undervisning i sex- och samlevnad. Den anses som
viktig, men bör bättre anpassas efter elevernas
önskemål och behov. Det finns, enligt
undersökningen, en önskan att undervisningen i högre
grad fokuseras på relationer. Barnombudsmannen
föreslår därför att sex- och samlevnadsundervisning
bör byta namn till "relationskunskap" i läroplanen.
Detta för att markera att det är kärleksrelationer,
där sexualitet ingår, som står i fokus. I rapporten
föreslås vidare att ungdomsmottagningarna bör byggas
ut. De bör dessutom utvecklas och anpassas även
efter pojkarnas behov, utan att det sker på
bekostnad av flickorna.
När det gäller flickor och unga kvinnor som utsätts
för hedersrelaterat våld eller hot om våld kunde
socialutskottet i betänkande 2002/03:SoU15 Stärkt
skydd för barn i utsatta situationer m.m. konstatera
att denna grupp har uppmärksammats särskilt under
senare år. Regeringen har givit olika myndigheter
uppdrag på området. Bland annat har Socialstyrelsen
ställt samman skriftlig information som skall ge
stöd i socialtjänstens arbete med dessa flickor,
Flickor som lever under hot och tvång i familjer med
strängt patriarkala värderingar. Motionsyrkanden om
detta ansågs därmed i huvudsak tillgodosedda (s. 29;
res. m).
Regeringen avser att för åren 2004-2006 avsätta
ytterligare 100 miljoner kronor för att stimulera
inrättandet av skyddat boende, vissa
utbildningsinsater m.m. för flickor och unga kvinnor
som riskerar att utsättas för s.k. hederesrelaterat
våld. Även pojkar och unga män skall omfattas av
satsningen.
Den 11 februari 2004 anförde statsrådet Mona Sahlin
i svar på fråga 2003/04:701 om skydd vid
hedersrelaterat våld bl.a. följande:
Jag följer noga situationen för ungdomar, framför
allt flickor och unga kvinnor, som riskerar att
utsättas för hedersrelaterat våld från sina
familjer. För att öka och sprida kunskaperna om
detta problem har jag genomfört en serie
kunskapsseminarier med företrädare för
myndigheter, tros-samfund, kvinnojourer,
invandrarorganisationer, andra
frivilligorganisationer och experter. Olika
myndigheter har på regeringens uppdrag vidtagit
åtgärder för att sprida kunskap om familjer med
hederstänkande.
De som först brukar få kännedom om att en flicka
utsätts för hot från sina anhöriga är personal i
skolan, inom socialtjänsten och polisen. En
förutsättning för att kunna bistå flickan är att
dessa myndigheter samverkar för att bistå henne.
Det behövs även samverkan mellan myndigheter och
frivilligorganisationer för att hjälpen ska bli
så effektiv som möjligt.
Kartläggningar i de tre storstadslänen visar att
det råder brist på skyddat boende, att det behövs
utbildning av personal som kommer i kontakt med
problemet och samordning av myndigheternas
insatser. Det behövs också fungerande nätverk
mellan olika myndigheter, trossamfund och
frivilligorganisationer för att lösa praktiska
problem och bedriva ett effektivt
informationsarbete och attitydpåverkande arbete.
Min uppfattning är att de mest effektiva
aktörerna när det gäller attitydpåverkande arbete
är landsmän och religiösa företrädare. Det behövs
en grundläggande diskussion om barns och kvinnors
rättigheter. Ansvaret för att detta sker ligger
på hela vårt samhälle.
Jag vill också göra klart att skyddat boende är
en akut och temporär åtgärd. Det löser bara
problemet på kort sikt och måste kombineras med
långsiktiga lösningar från fall till fall.
Samverkan mellan myndigheter, frivilliga
organisationer och andra aktörer har största
betydelse för ett gott resultat.
Länsstyrelserna i de tre storstadslänen har fått
medel för att stimulera inrättandet av skyddat
boende. Medlen får även användas till utbildning,
attitydpåverkande arbete med mera. I detta arbete
är det viktigt att den kunskap som finns hos
frivilligorganisationer som exempelvis
kvinnojourer tas till vara. Övriga länsstyrelser
har fått medel för att kartlägga och analysera
behovet av insatser för flickor och unga kvinnor
som riskerar att utsättas för hedersrelaterat
våld. En rapport ska lämnas till regeringen
senast vid utgången av mars månad.
Utbildningsutskottet har nyligen behandlat frågan om
att skolor skall ha lika möjligheter och villkor
oavsett vem som driver dem. I det av riksdagen
godkända betänkandet 2003/04:UbU6 Valfrihet i skolan
avstyrktes motionsyrkanden om bl.a. införandet av
ett system med nationell skolpeng (s. 14; res. m,
fp).
Motioner om valfrihet i skolan avstyrktes med
motiveringen att utskottet anser att elevers och
föräldrars möjligheter att välja skola är väl
tillgodosedda inom nuvarande regelverk för
grundskolan (s. 6 f., res. finns).
Skollagskommittén lägger i sitt slutbetänkande
Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121)
bl.a. fram förslag för att motverka mobbning och
annan kränkande behandling i skolan. Bland annat
föreslås att det i skollagen skall tydliggöras att
arbetsmiljölagen gäller på skolområdet. Vidare bör
bestämmelser införas som ger rektor och lärare
möjlighet att i akuta situationer vidta tillfälliga
åtgärder för att tillförsäkra alla elever en trygg
skolmiljö och studiero och för att komma till rätta
med elever som uppträder störande eller hotfullt.
Kommittén föreslår även att ett nytt
verksamhetsområde, elevhälsa, införs i skollagen. I
elevhälsan ingår omvårdnad samt medicinska,
psykologiska, sociala och specialpedagogiska
insatser. Betänkandet bereds för närvarande inom
Utbildningsdepartementet med inriktningen att en
proposition skall läggas fram för riksdagen under år
2005.
Regeringen har i september 2003 tillsatt en
särskild utredare för att ta fram förslag till
lagstiftning om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling inom skolväsendet, den s.k.
Skolansvarsutredningen (dir. 2003:114).
Utgångspunkten för utredningen är att skydd skall
finnas mot diskriminering på grund av kön, etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
sexuell läggning och funktionshinder samt mot annan
kränkande behandling. Överträdelse av förbud skall
sanktioneras, exempelvis genom skadestånd. Utredaren
skall lämna förslag till regler som främjar lika
rättigheter och motverkar diskriminering och annan
kränkande behandling inom såväl kommunala som
fristående skolor, förskolor och skolbarnsomsorg. Av
direktiven framgår att utredningsuppdraget omfattar
skydd mot kränkande behandling såsom mobbning i
skolan. Ett delbetänkande som skall innehålla
lagförslag skall redovisas senast den 30 april 2004.
Myndigheten för skolutveckling redovisade i
december 2003 i stödmaterialet Olikas lika värde ett
regeringsuppdrag om att lyfta fram exempel på
handlingsprogram och arbetssätt mot kränkande
behandling. Myndigheten identifierar här faktorer
som motverkar kränkande behandling och stärker
arbetet med en god social miljö. Publikationen har
spritts till skolor ute i landet. Myndigheten
arbetar nu med att ta fram allmänna råd för
skolornas arbete med att motverka alla former av
kränkande behandling. Dessa beräknas vara klara
under våren 2004.
Ett 90-tal motionsyrkanden om bl.a. mobbning togs
upp i det av riksdagen godkända betänkandet
2003/04:UbU9 Kränkande behandling i skolan.
Motionsyrkandena avstyrktes, bl.a. med hänvisning
till det pågående arbetet i Skolansvarsutredningen
och till de förslag som lagts fram av
Skollagskommittén (res. finns).
I den ovannämnda årsrapporten 2004 från
Barnombudsmannen tas även frågor om mobbning upp.
Barnombudsmannen upprepar här sitt krav att mobbning
bör ges en tydlig definition och klassas som brott,
samt att skolpersonal och personal inom barnomsorgen
får ett större lagstadgat ansvar att förhindra
brott.
I det av riksdagen godkända betänkandet
2003/04:UbU10 Elever med funktionshinder avstyrks
bl.a. motionsyrkanden som rör upphävande av beslut
att avveckla specialskolor. Utskottet fann inte skäl
för riksdagen att ändra sitt tidigare
ställningstagande (prop. 1998/99:105, bet.
1999/2000:UbU4, rskr. 1999/2000:14). Vidare framhöll
utskottet den pågående utvecklingen av
resurscenterverksamheten vid Ekeskolan i Örebro och
Hällsboskolan i Sigtuna samt hänvisade till att en
förordning om visstidsutbildning vid resurscenter
övervägs inom Regeringskansliet (s. 14; res. m+fp+
kd+c).
Motionsyrkanden om specialskolor behandlades även
av socialutskottet i det av riksdagen godkända
betänkandet 2003/04:SoU2 Uppföljning av den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken.
Motionsyrkandena avslogs med hänvisning till
förslagen från utredningen om visstidsplaceringar
vid statliga resurscenter (s. 41; res. m+fp+kd+c).
Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet pågår
arbete inom departementet med en förordning om
visstidsutbildning. Avsikten är att förordningen
skall kunna träda i kraft den 1 juli 2004.
Myndigheten för skolutveckling har sedan maj 2003
regeringens uppdrag att arbeta för förbättrad
förskole- och skolsituation i områden som är
präglade av social och etnisk segregation.
Myndigheten skall årligen till regeringen
(Utbildningsdepartementet) redovisa gjorda insatser,
vilka metoder och arbetssätt som använts, viktiga
iakttagelser som gjorts under arbetet samt vilka
resultat som har uppnåtts och hur dessa spritts till
olika huvudmän. Uppdraget skall slutredovisas den 15
december 2005.
När det gäller frågan om s.k. second opinion vid
vårdnadsutredningar framhöll socialutskottet i
betänkande 2001/02:SoU23 Barnpolitiken - arbetet med
strategin för att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter Socialstyrelsens arbete med att
genomföra den strategi för kunskapsutveckling inom
socialtjänsten som finns redovisad i proposition
2000/01:80 med förslag till ny socialtjänstlag. I
avvaktan på utfallet av denna satsning avstyrktes
ett motionsyrkande om detta (s. 41; res. kd, c).
Socialstyrelsens arbete med att genomföra
programmet Nationellt stöd för kunskapsutveckling
inom socialtjänsten har pågått sedan september 2001.
Slutrapporten skall presenteras vid en konferens i
Stockholm den 20-21 april 2004.
Utskottets ställningstagande
Barns och ungas vardag präglas tyvärr av en ökande
kommersialisering och sexualisering. Unga flickor
och pojkar möts varje dag av bilder av hur de bör
vara och se ut. Utskottet oroas av hur denna
verklighet påverkar de ungas syn på sig själva.
Utskottet välkomnar därför den satsning som
regeringen initierat genom projektet FLICKA om unga
flickors självbild. Utskottet ställer sig positivt
till projektets avsikt att föra diskussioner dels
med ungdomarna själva, men även med medier och
reklambranschen om hur bilder påverkar barn och unga
och hur en positiv förändring kan uppnås.
Utskottet kan vidare konstatera att
Barnombudsmannen i sin senaste årsrapport till
regeringen föreslår att undervisningen i sex och
samlevnad bättre anpassas efter elevernas önskemål
och behov samt i högre grad fokuseras på relationer.
Ungdomsmottagningarnas ansvar för ungas attityder i
fråga om sexualitet betonas också i rapporten. I
detta sammanhang förtjänar det även att påpekas att
den pågående utredningen om kunskaper om sexuell
exploatering av barn (dir. 2003:45) inom kort kommer
att redovisa en stor undersökning av gymnasieelevers
syn på pornografi och sexualitet. Något initiativ
från riksdagens sida är inte nödvändigt. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:So271
(kd) yrkande 8, 2003/04:So336 (mp) yrkandena 1 och 2
samt 2003/04:Ju478 (mp) yrkande 11.
När det gäller barn och ungdomar i s.k. hederskulturer, kan
utskottet konstatera att regeringen tagit en rad
initiativ under de senaste åren. Utskottet ser
positivt på exempelvis satsningarna för att
stimulera inrättandet av skyddat boende samt de
utbildningsinsatser och det attitydpåverkande arbete
som genomförts för såväl unga flickor som pojkar.
Liksom regeringen avser utskottet att även
fortsättningsvis följa situationen för denna grupp
barn och ungdomar. Motionerna 2003/04:So273 (m)
yrkandena 2 och 3 samt 2003/04:So282 (s) får anses i
huvudsak tillgodosedda.
I ett antal motionsyrkanden behandlas olika
skolfrågor. I motion 2003/04:So11 (m) yrkande 4
begärs ett tillkännagivande om barns rätt till
kunskap. Socialutskottet har självklart ingen annan
uppfattning än motionärerna beträffande detta.
Liksom utbildningsutskottet, anser socialutskottet
dock inte att en nationell skolpeng ger de
grundläggande förutsättningarna för att kraven på en
likvärdig skola av hög kvalitet för alla elever
skall kunna uppfyllas. Motionen avstyrks.
Förekomsten av mobbning i skolan är, enligt
utskottet, ett mycket allvarligt problem. Varje form
av kränkande behandling mellan elever står helt i
strid med de grundläggande värden som gäller för
skolan och det kan naturligtvis aldrig accepteras.
Utskottet instämmer härvidlag i den uppfattning som
framförs i motion 2003/04:So11 (m) yrkande 5. I
motsats till motionärerna anser dock utskottet att
en rad åtgärder har vidtagits för att motverka
mobbning inom skolan. Utskottet kan t.ex. konstatera
att en särskild utredare nyligen har tillsatts för
att ta fram förslag till lagstiftning om förbud mot
diskriminering och annan kränkande behandling, såsom
mobbning, inom skolväsendet. Skollagskommitténs
förslag, vilka bl.a. går ut på att vidta åtgärder
mot hotfulla och störande elever, är under beredning
i Regeringskansliet. Även Barnombudsmannen har i sin
senaste årsrapport lagt fram förslag om mobbning.
Vidare har stödmaterial kring mobbning tagits fram
av Myndigheten för skolutveckling och spridits runt
om i landet. Myndigheten arbetar nu med att ta fram
allmänna råd för skolornas arbete med att motverka
alla former av kränkande behandling. Socialutskottet
delar utbildningsutskottets mening att resultatet av
vidtagna åtgärder, liksom det pågående arbetet bör
avvaktas. Motionen avstyrks därmed.
Beträffande specialskolor konstaterar utskottet
att riksdagen har beslutat om en avveckling av dessa
skolor. Vidare övervägs för närvarande en förordning
om visstidsutbildning vid resurscentrum inom
Regeringskansliet. Utskottet anser att detta arbete
inte bör föregripas och avstyrker därmed motion
2003/04:So11 (m) yrkande 6.
Myndigheten för skolutveckling har i uppdrag att
arbeta för förbättrad förskole- och skolsituation i
områden som är präglade av social och etnisk
segregation. Utskottet förutsätter att regeringen
noga kommer att följa detta arbete. Med det anförda
avstyrks motion 2003/04:So10 (fp) yrkande 3.
Frågan om s.k. second opinion vid vårdnadsutredningar har
tidigare behandlats av utskottet. Den strategi för
kunskapsutveckling inom socialtjänsten som
genomförts inom Socialstyrelsen har nyligen
slutrapporterats. Genom satsningen avser
Socialstyrelsen att skapa förutsättningar för att
socialtjänstens insatser i större utsträckning skall
kunna baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Utskottet vill åter understryka vikten av hög
kvalitet och kompetens i socialtjänstens verksamhet
men anser att utfallet av den nämnda satsningen bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:So250 (c) yrkande 4 och
2003/04:So500 (c) yrkande 4 avstyrks därmed.
Andra motionsyrkanden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner som utskottet
behandlar i förenklad ordning med hänvisning
till gällande ansvarsfördelning.
Enligt gällande styrsystem skall riksdagen främst
fatta beslut om övergripande och nationella frågor.
I de centrala lagarna inom utskottets
beredningsområde finns ofta bestämmelser som innebär
delegation av detaljbestämmelser till regering
och/eller myndigheter. Utskottet finner också
anledning att erinra om den kompetensfördelning som
finns mellan staten respektive kommuner och
landsting. Inom utskottets beredningsområde ligger
ramlagstiftning för bl.a. hälso- och sjukvården och
socialtjänsten medan den konkreta utformningen av
verksamheten liksom finansieringsansvaret ligger på
kommun- och landstingsnivå. Sammanfattningsvis
föreslår utskottet med hänvisning till gällande
ansvarsfördelning att följande motionsyrkanden
avslås:
I motion 2002/03:L248 av Mia Franzén (fp) begärs ett
tillkännagivande om mer barnperspektiv i
familjerådgivningen vid en separation eller
skilsmässa (yrkande 2). Redan innan föräldrar
bestämmer sig för att gå skilda vägar bör
föräldrarna vid familjerådgivning upplysas om sina
skyldigheter gentemot barnen.
I motion 2002/03:So447 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om behovet av fortsatt
forskning om missbruk i samband med graviditet
(yrkande 11).
I motion 2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om barns rätt till båda
sina föräldrar (yrkande 6). Efter en separation
måste det fortsatta umgänget ordnas efter barnens
behov, inte föräldrarnas.
I motion 2002/03:A322 av Lars Ångström m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om barns behov av sina
pappor (yrkande 6). Motionärerna anför att även barn
som växer upp med båda sina föräldrar ser alldeles
för lite av sina pappor. I motionen begärs även ett
tillkännagivande om barns behov av nära manliga
förebilder (yrkande 7).
I motion 2003/04:So369 av Nyamko Sabuni (fp) begärs
ett tillkännagivande om att ge MIO-gruppen de
resurser den behöver för att bygga upp en nationell
kunskapsbank om "Shaken Baby Syndrome" (SBS)
(yrkande 2). Den s.k. MIO-gruppen vid Astrid
Lindgrens barnsjukhus arbetar ideellt med att
försöka förbättra möjligheterna till snabb
diagnostik och optimalt omhändertagande av
misstänkta fall, samt att fungera som
sambandscentral och kunskapsbank för personal som
möter det misshandlade barnet. I motionen begärs
även ett tillkännagivande om att se till att alla
inom hälso- och sjukvården som kommer i kontakt med
barn utbildas i frågan (yrkande 4). Slutligen begärs
ett tillkännagivande om att det görs en film om SBS
och dess biverkningar för obligatorisk visning för
alla i årskurs nio (barnvakter och framtidens
föräldrar) samt för personal inom barnomsorgen
(yrkande 5).
I motion 2003/04:So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att barn som drabbats
av sorg bör erbjudas resurs i form av stödperson
eller stödfamilj (yrkande 8).
I motion 2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl.
(kd) finns ett identiskt yrkande (yrkande 6).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Allmänna utgångspunkter (punkt 1)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So11 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motion 2003/04:So13 yrkande 2.
Ställningstagande
När politiska åtgärder som syftar till att uppfylla
barnkonventionen utvärderas är det viktigt att
behålla en helhetssyn. Alltför ofta upptas
politikernas perspektiv av ett snävt
anslagstänkande. Men ökade anslag och bidrag är inte
alltid lösningen. Vi är övertygade om att de många
problem som drabbar barn och ungdomar inte kan lösas
om de inte ses i sitt sammanhang.
Enligt vår mening finns det, ur ett
barnperspektiv, stora brister i välfärdsstaten och i
flera avseenden har situationen t.o.m. förvärrats.
Det gäller inte minst situationen för utsatta barn,
såsom asylsökande barn och barn med funktionshinder,
och nedrustningen inom hälso- och sjukvården för
barn och ungdomar.
Vi anser att regeringens skrivelse i för hög grad
präglas av ett myndighetsperspektiv. Barnens
välbefinnande ses som en direkt funktion av
offentliga anslag på olika områden, men inget sägs
om de indirekta effekter som regeringens politik har
för barn och unga. Enligt vår mening är det enbart
den konkreta situationen för barn i dagens Sverige
som bör tillmätas betydelse när man utvärderar
strategin för att förverkliga barnkonventionen. Vi
bör inte utvärdera strategin utifrån mängden
skattepengar som har satsats på olika myndigheter.
Det viktiga är den effekt som regeringens politik i
sin helhet får för barn och unga som bor i Sverige.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
2. Allmänna utgångspunkter (punkt 1)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So13 yrkande 2 och avslår
motion 2003/04:So11 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Enligt min mening behövs en mer genomarbetad
strategi för genomförandet av hela barnkonventionen
i Sverige. Barnkonventionen har haft vissa positiva
effekter, men för många barn som behöver en bättre
situation har ingenting av betydelse hänt.
Barnkonventionen måste operationaliseras i svenskt
beslutsfattande så att konkreta och mätbara resultat
kan uppnås. Den nuvarande inriktningen av arbetet
med barnkonventionen, med svepande språkbruk och
oanvändbara målformuleringar, måste överges. Det
behöver åstadkommas en verklig förändring till det
bättre. Bland annat behövs en genomtänkt strategi
för att stödja och förbättra för de mest utsatta
barnen i Sverige.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
3. Fortsatt arbete med uppföljning av
barnkonventionen m.m. (punkt 2)
av Mia Franzén (fp) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So10 yrkande 1.
Ställningstagande
I dagens Sverige har de flesta barn bättre
levnadsvillkor än barn i många andra länder. Trots
det befinner sig många barn i utsatta situationer.
Dessa mörkare sidor uppmärksammas inte mycket i
regeringens skrivelse 2003/04:47. Enligt vår mening
skulle det vara till fördel om kommande
redovisningar från regeringen visade mer på
problemen och vad som verkligen görs eller inte görs
åt dem, och har mindre karaktär av översiktliga
målbeskrivningar som döljer problemens allvar.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
4. Föräldrarnas roll och ansvar (punkt 3)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So11 yrkande 3 och avslår
motion 2003/04:So13 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att det inte primärt är myndigheter och
organisationer som skall tillgodose barnens behov av
trygghet och uppfylla kraven i barnkonventionen. I
stället bör det civila samhället uppvärderas -
framför allt barnens föräldrar. Det är föräldrarnas
uppgift att med kärlek och omtanke ge sina barn en
trygg uppväxt. Det är lätt att glömma bort
föräldrarna i ett samhälle där alla förväntas arbeta
minst på heltid. Socialsekreterare, lärare,
dagispersonal och fotbollslag kan aldrig ersätta den
trygghet som ett barns föräldrar kan ge. Familjen
har en särställning och kan enligt vår mening inte
ses som en institution bland alla andra som bär
ansvar för att barnkonventionen förverkligas.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
5. Föräldrarnas roll och ansvar (punkt 3)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So13 yrkande 1 och avslår
motion 2003/04:So11 yrkande 3.
Ställningstagande
Stabila och fungerande familjer är bra för både barn
och vuxna och en förutsättning för ett gott
samhälle. Familjen är den naturliga och
grundläggande gemenskap som utgör stommen i
samhället. Därför bör lagstiftningen respektera och
skydda familjens sfär och rättigheter. Politiken i
stort måste, enligt min mening, inriktas på att
familjen inte skall berövas sina naturliga
uppgifter. Familjer skall däremot ges
förutsättningar och vid behov socialt och ekonomiskt
stöd för att självständigt och tryggt kunna utföra
sina uppgifter. Ensamstående föräldrars situation
kräver särskild uppmärksamhet. Enligt min mening
brister regeringens strategi för att förverkliga
FN:s konvention om barnets rättigheter i dessa
avseenden. Jag saknar en strategi som i
barnkonventionens anda lyfter fram familjens
betydelse för barnen och för samhället i stort.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
6. Maxtaxereformens effekter (punkt 4)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén
(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)
och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So12 yrkande 5.
Ställningstagande
De moderna familjerna präglas av tidsbrist, vilket
leder till att umgänget mellan föräldrar och barn
minskar. Samtidigt leder föräldrarnas stress ofta
till slitningar och konflikter i familjen, vilket
har negativa effekter för barnens välbefinnande.
Från detta perspektiv ställer vi oss frågande till
hur barnen främjas av att föräldrarna genom
maxtaxereformen uppmuntras att arbeta mer. Vårt
tydliga intryck är i stället att ett av
barnfamiljernas största önskemål är att få bättre
möjligheter att tillbringa mer tid med barnen. Vi
anser att maxtaxans följder måste undersökas.
Specifikt bör undersökas huruvida maxtaxan bidragit
till att minska fattiga barns utsatthet samt främjat
möjligheterna för föräldrar och barn att tillbringa
mer tid tillsammans.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
7. Införlivande av barnkonventionen i
lagstiftningen (punkt 6)
av Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So250 yrkande 2 och
2003/04:So500 yrkande 2.
Ställningstagande
Barn måste mötas med respekt och få känna gemenskap,
delaktighet och tillit. Barn har särskilda behov av
omvårdnad och skydd samt grundläggande
medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter. FN:s konvention om barns
rättigheter skall vara den självklara utgångspunkten
för att åstadkomma detta. Barnkonventionens
införlivande i svensk lagstiftning måste därför,
enligt min mening, ytterligare harmoniseras,
fördjupas och förstärkas.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
8. Gemensam värdegrund för samtliga myndigheter
(punkt 7)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén
(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)
och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So12 yrkande 6.
Ställningstagande
För det offentliga skolväsendet finns i dag en
värdegrund inskriven i skollagen. Motsvarande
formuleringar saknas i t.ex. socialtjänstlagen och
polislagen. Enligt vår mening spelar värdegrunder en
viktig roll för hur verksamheten bedrivs. Inte minst
då flera offentliga institutioner har kontakt med
ungdomar är det viktigt att alla ger tydliga besked
om vilka normer som gäller för umgänget i samhället.
Det bör ske genom en kortfattad gemensam värdegrund
för samtliga myndigheter, som bör handla om
respekten för andra människors liv, deras egendom
och deras integritet. En sådan värdegrund skulle
vara ett bra komplement till arbetet med att
integrera barnkonventionen och samtidigt markera att
barn och ungdomar själva måste bibringas en känsla
av ansvar för sitt sätt att agera och behandla
andra.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
9. Barnkonventionsarbetet på lokal nivå
(punkt 8)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So399 yrkande 3 och
2003/04:So417 yrkande 2 samt avslår motionerna
2002/03:Ju361 yrkande 1, 2003/04:So13 yrkande 3,
2003/04:So535 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So603 och
2003/04:Ju451 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt FN:s barnkonvention skall barnets bästa
alltid beaktas i alla myndighetsbeslut som rör barn.
Socialstyrelsen har vid en uppföljning av
socialförvaltningarnas beslut om socialbidrag visat
att det fanns brister på denna punkt i nästan 80 %
av besluten. Sällan vägs konsekvenserna för de
inblandade barnen in, vilket riskerar att leda till
att barnfamiljer felaktigt blir utan
försörjningsstöd eller får för lågt socialbidrag. En
annan allvarlig konsekvens kan bli att barn tvingas
vara med om vräkningar på grund av obetalda hyror.
Landets kommuner har ett stort ansvar att omedelbart
se till att socialtjänsten följer FN:s
barnkonvention och undantagslöst tillämpar principen
om barnets bästa. Enligt vår mening bör regeringen
ge Barnombudsmannen i uppdrag att årligen aktivt
följa upp genomslaget av barnkonventionen vid alla
beslut inom socialtjänsten där barn finns med.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
10. Barnkonventionsarbetet på lokal nivå
(punkt 8)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Ju361 yrkande 1,
2003/04:So13 yrkande 3 och 2003/04:Ju451 yrkande 1
samt avslår motionerna 2002/03:So399 yrkande 3,
2003/04:So417 yrkande 2, 2003/04:So535 yrkandena 1
och 2 och 2003/04:So603.
Ställningstagande
Kommunernas och landstingens insatser är av
avgörande betydelse för barns situation. Trots att
barnkonventionen har varit ratificerad i Sverige
sedan länge, går genomförandet av barnkonventionen i
en alltför långsam takt. Enligt min mening behöver
kommunsektorn mer stöd i detta arbete. Regeringen
bör lägga fram förslag till en strategi för att få
kommuner och landsting att beakta barnkonventionen i
all verksamhet som rör barn.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
11. Lokala barnombud (punkt 10)
av Mia Franzén (fp) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So368 och bifaller delvis
motion 2003/04:So435.
Ställningstagande
För att sätta ytterligare fokus på barn- och
ungdomsfrågorna är det nu, enligt vår mening, dags
att inrätta tjänster som barnombud i regionerna
och/eller kommunerna. Dessa bör ha likartade
uppgifter som den nationella Barnombudsmannen. De
skall inte ha en myndighetsutövande funktion och de
skall inte heller ta över uppgifter som ligger på
socialtjänst, landsting och frivilligorganisationer.
Att skapa opinion kring barn- och ungdomsfrågor är
enligt vår mening en samhällsekonomisk investering.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
12. Delaktighet och inflytande (punkt 12)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:Sf380 yrkande 2.
Ställningstagande
Ofta kommer barnen i kläm i den vuxnes värld. Jag
anser det som centralt att vända på detta perspektiv
och sätta barnen först. Det innebär bl.a. att lyssna
på barnet med respekt och att våga använda dess
idéer när samhället utformas. Vi har i dag bättre
förutsättningar än någonsin att bygga ett samhälle
som verkligen tar hänsyn till människans grundbehov
av kärlek, trygghet, tillit, stabilitet, närhet,
identifikation, lärande och utveckling.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
13. Familjerådgivning (punkt 16)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So453 yrkande 1,
2002/03:L316 yrkande 4, 2002/03:Sf380 yrkande 9
(delvis), 2002/03:A242 yrkande 30 (delvis),
2003/04:So499 yrkande 1, 2003/04:Sf404 yrkande 8
samt 2003/04:A371 yrkande 23 (delvis).
Ställningstagande
Enligt min mening är det angeläget att samhället kan
erbjuda kompetent, lättillgänglig och kostnadsfri
familjerådgivning. Familjerådgivningen bör byggas ut
och omfatta förebyggande relationsvård. När krisen
kommer skall man snabbt kunna få hjälp.
Jag anser vidare att regeringen bör överväga att
anta ett familjeprogram med den brittiska
regeringens program för hur familjen kan stödjas som
förebild. Programmet innebär bl.a. att alla familjer
skall ha tillgång till familjerådgivning, att
äktenskapen skall stärkas och att allvarliga
familjeproblem skall hanteras på ett effektivt sätt.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
14. Stöd i föräldraskapet (punkt 17)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén
(fp), Annika Qarlsson (c) och Marita Aronson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Ju349 yrkande 2 och avslår
motionerna 2002/03:So514 yrkande 7, 2002/03:Sf380
yrkande 7, 2002/03:A242 yrkandena 30 (delvis) och
32, 2003/04:So500 yrkande 8 samt 2003/04:A371
yrkandena 23 (delvis) och 27.
Ställningstagande
Vi vill framhålla vikten av att samhället har
förtroende för familjen men samtidigt kan erbjuda
stöd till familjen vid olika skeenden och kriser.
Familjepolitiken måste underlätta föräldrarollen, så
att den uppväxande generationen blir trygg och
självständig. Barnens rätt att växa upp under trygga
förhållanden har avgörande betydelse. I huvudsak är
det i familjen som barnen får sina grundläggande
normer och värderingar. Diskussionen om familjens
ansvar för de värderingar man förmedlar till barnen
måste förenas med en offentlig debatt om normer och
värderingar.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
15. Stöd i föräldraskapet (punkt 17)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So514 yrkande 7 och avslår
motionerna 2002/03:Sf380 yrkande 7, 2002/03:A242
yrkandena 30 (delvis) och 32, 2003/04:So500 yrkande
8, 2003/04:Ju349 yrkande 2 samt 2003/04:A371
yrkandena 23 (delvis) och 27.
Ställningstagande
Ett sätt att förebygga kriser och separationer är
att kommunerna, mödravårdscentralerna,
barnavårdscentralerna eller andra anordnar
föräldrautbildningar, och framför allt
pappautbildningar, för att på så sätt bättre
förbereda de blivande föräldrarna för barnets
ankomst och de förändringar som ett barn innebär.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
16. Familjecentraler (punkt 18)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf380 yrkande 9 (delvis)
och 2003/04:So239.
Ställningstagande
Familjecentralerna utgör en mötesplats för
barnfamiljer där det på ett och samma ställe finns
tillgång till olika tjänster som har betydelse för
barnens och därmed deras familjers hälsa och
välbefinnande. Familjecentralerna är enligt min
mening en viktig förebyggande och stödjande
verksamhet. Staten bör därför avsätta medel för att
uppmuntra kommuners och landstings samverkan med
familjecentraler.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
17. Nätverksstöd m.m. till ensamstående
föräldrar (punkt 19)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:Sf379 yrkande 1 och
2003/04:Sf400 yrkande 1.
Ställningstagande
Att få tillfällig hjälp i hemmet när man själv eller
ens barn är sjukt kan vara särskilt betydelsefullt
för ensamstående föräldrar. För den som inte har
släktingar eller något annat nätverk bör samhället
enligt min mening kunna erbjuda hjälp genom
nätverksstöd i form av en stödperson eller
stödfamilj. Jourhavande dagmamma/dagpappa eller
barnvakt kan vara en lösning, men även något slags
nätverksgrupper i bostadsområdet.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
18. Forskning kring separationer (punkt 20)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So249 och 2003/04:So286.
Ställningstagande
En skilsmässa eller separation innebär för de flesta
av oss en av livets svåraste kriser, men de allra
största förlorarna är barnen. Vissa fakta om
skilsmässor och separationer finns i dag
tillgängliga på olika håll, men mycket återstår att
göra. Enligt min mening behövs en utredning som
sammanställer aktuella forskningsrön om
separationernas stora mänskliga och ekonomiska
kostnader samt som utvärderar metoder och insatser
för att minska antalet separationer.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
19. Barn- och ungdomspsykiatri (punkt 22)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén
(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)
och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So12 yrkande 2 samt avslår
motionerna 2002/03:So507 yrkande 2, 2002/03:So515
yrkandena 1-3, 2003/04:So10 yrkande 2 och
2003/04:So12 yrkande 7.
Ställningstagande
Det finns tecken på att inslag i den internationella
ungdomskulturen bidrar till att alltfler ungdomar
upplever stress och brist på mening. Om man inte
klarar av att leva upp till idealbilden för hur man
bör se ut och hur man bör leva kan, i brist på
alternativa värden, tillvaron upplevas som
meningslös och den egna personen som värdelös. Vi
anser att det behövs ökad kunskap om ungdomars
psykosociala tillstånd och om vilka faktorer som
påverkar detta, för att en fördjupad samhällsdebatt
om dessa frågor därmed skall kunna initieras.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
20. Självmordsprevention (punkt 23)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén
(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)
och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So12 yrkande 1.
Ställningstagande
Psykiska problem och vantrivsel bland ungdomar tycks
öka. Varje år begår mellan 30 och 50 personer i
åldrarna 10-19 år självmord. Medan
självmordsfrekvensen i andra åldersgrupper minskar -
delvis som en följd av effektivare psykiatrisk och
medicinsk behandling - ligger ungdomars självmords-
frekvens kvar på en stabil nivå. Beredskapen bland
skolpersonalen för att hantera personer med djupa
depressioner och självmordsrisk är enligt aktuella
rapporter mycket låg. Enligt vår mening bör
regeringen återkomma med förslag om hur denna
beredskap kan stärkas.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
21. Barns stress (punkt 26)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Ub271 yrkande 1 och bifaller
delvis motion 2002/03:Ub245 yrkande 3.
Ställningstagande
Barn och stress hör inte ihop. I dagens samhälle är
överstimuleringen det största problemet. För barn
märks det både i skolan och på fritiden. Samtidigt
tycks den psykiska ohälsan bland barn och unga öka.
Ökade psykosomatiska symptom hos ungdomar kan till
viss del ses som en reaktion på en mer stressad
livssituation. Jag anser att barns stress och vilka
konsekvenser det får för barns psykiska och fysiska
hälsa bör utredas.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
22. Fetalt alkoholsyndrom (punkt 27)
av Mia Franzén (fp), Ulrik Lindgren (kd) och
Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So247 yrkande 1 och
2003/04:So285 yrkandena 1 och 3.
Ställningstagande
Varje år föds det i Sverige mellan 100 och 150 barn
med s.k. fetalt alkoholsyndrom (FAS) samt 200-300
barn som får mindre omfattande skador men ett
bestående handikapp. Samtidigt visar undersökningar
att spritkonsumtionen bland såväl unga flickor som
kvinnor ökar. Detta är mycket oroväckande. Enligt
vår mening är det ytterst angeläget att såväl
ungdomar som vuxna kvinnor får information om de
skador som ett foster kan få om mamman dricker
alkohol under graviditeten. Vi anser även att det
behövs kraftfulla insatser för att stödja familjer
med alkoholproblem, inte minst eftersom det ytterst
är barnen som drabbas när föräldrarna missbrukar.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
23. Nationellt kunskapscentrum för alkohol- och
narkotikarelaterade fosterskador (punkt 28)
av Mia Franzén (fp), Ulrik Lindgren (kd) och
Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So442 yrkande 14,
2003/04:So345 yrkande 23 och 2003/04:So510.
Ställningstagande
Kunskapen om fetalt alkoholsyndrom och andra
fosterskador till följd av moderns alkohol- eller
narkotikabruk är mycket begränsade på alla nivåer.
Det gäller såväl bland läkare och personal på BVC-
mottagningar som inom socialtjänst, förskola och
skola. Till följd av denna brist på kunskap får
flera föräldrar bristfällig eller felaktig
information om barnens funktionshinder. Vi anser att
det bör byggas upp ett nationellt kunskapscentrum
med bred kompetens kring barn med fosterskador av
alkohol och narkotika. Syftet bör vara att dessa
barn skall kunna identifieras och diagnostiseras så
tidigt som möjligt och kunna placeras i stabila
familjeförhållanden.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
24. Förutsättningar för vård enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall (punkt 29)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén
(fp), Ulrik Lindgren (kd) och Marita Aronson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So286 och 2003/04:So509.
Ställningstagande
Varje år blir sannolikt tusentals missbrukande
kvinnor gravida. Det väntade barnet riskerar vid
moderns missbruk under graviditeten att få
allvarliga skador, men myndigheterna har ofta få
möjligheter att stoppa kvinnornas missbruk genom att
omhänderta modern. En bestämmelse som gör ett
tvångsomhändertagande möjligt skulle ha stor
preventiv effekt. Vi anser att regeringen bör lägga
fram förslag till en lag om tvångsvård av gravida
missbrukare.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
25. Förebyggande och andra insatser för barn i
utsatta situationer (punkt 30)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So207 och 2003/04:Ju443
yrkande 8 samt avslår motionerna 2003/04:So271
yrkandena 4-6 och 12, 2003/04:So331, 2003/04:So369
yrkandena 1 och 3, 2003/04: So371, 2003/04:So380
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So387, 2003/04:So500
yrkande 3, 2003/04:So504 yrkande 1, 2003/04:Ju261
yrkande 2, 2003/04: Ju291 yrkande 1, 2003/04:Ju451
yrkandena 4 och 7 och 2003/04:Ub271 yrkandena 3 och
5.
Ställningstagande
I syfte att uppmärksamma de barn som lever i
familjer där det förekommer våld bör enligt vår
mening socialnämndens ansvar enligt 5 kap. 11 §
socialtjänstlagen (2001:453) utvidgas till att,
förutom kvinnor, även avse barn och ungdomar. Vi
anser att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med ett sådant förslag.
Vi vill också framhålla vikten av att barn som
blir vittnen till eller själva blir utsatta för våld
inom familjen får tillgång till en stödperson som
kan hjälpa dem att bearbeta sina traumatiska
upplevelser. Det är vanligt att barn i familjer där
det förekommer våld blir nästa generations förövare.
Att hjälpa dessa barn är därmed en viktig
brottsförebyggande insats.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
26. Förebyggande och andra insatser för barn i
utsatta situationer (punkt 30)
av Mia Franzén (fp) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So369 yrkandena 1 och 3
och 2003/04:So504 yrkande 1 samt avslår motionerna
2003/04: So207, 2003/04:So271 yrkandena 4-6 och 12,
2003/04:So331, 2003/04: So371, 2003/04:So380
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So387, 2003/04:So500
yrkande 3, 2003/04:Ju261 yrkande 2, 2003/04:Ju291
yrkande 1, 2003/04: Ju443 yrkande 8, 2003/04:Ju451
yrkandena 4 och 7 och 2003/04:Ub271 yrkandena 3 och
5.
Ställningstagande
Vi vill framhålla vikten av tidiga förebyggande
insatser mot drogmissbruk och kriminalitet bland
barn och unga. Det är viktigt att betona
föräldrarnas ansvar men även att familjerna får stöd
och hjälp att förebygga problem. När skolpersonal,
socialsekreterare eller poliser misstänker
drogproblem eller andra allvarliga bekymmer skall
familjen alltid underrättas. Enligt vår mening bör
drogtester på barn under 15 år tillåtas med
föräldrarnas medgivande. Vidare måste problemet med
langning samt försäljning och servering av alkohol
till minderåriga bekämpas, bl.a. med kännbara och
snabba sanktioner.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
27. Förebyggande och andra insatser för barn i
utsatta situationer (punkt 30)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So271 yrkandena 4-6,
2003/04:Ju261 yrkande 2, 2003/04:Ju291 yrkande 1 och
2003/04:Ju451 yrkandena 4 och 7 samt avslår
motionerna 2003/04:So207, 2003/04:So271 yrkande 12,
2003/04:So331, 2003/04:So369 yrkandena 1 och 3,
2003/04:So371, 2003/04:So380 yrkandena 1 och 2,
2003/04:So387, 2003/04:So500 yrkande 3,
2003/04:So504 yrkande 1, 2003/04:Ju443 yrkande 8 och
2003/04:Ub271 yrkandena 3 och 5.
Ställningstagande
I FN:s barnkonvention artikel 34 stadgas att
konventionsstaterna skall skydda barn mot alla
former av sexuellt utnyttjande och sexuella
övergrepp. I artikel 19 fastslås vidare att
konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga
lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala
åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att
skydda barnet mot alla former av fysiskt eller
psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller
försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande,
innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i
föräldrarnas eller den ena förälderns,
vårdnadshavares eller annan persons vård. Enligt min
mening bör en nationell kartläggning göras av
kommunernas tillämpning av dessa artiklar. Det är
också angeläget att barnkonventionens krav på
förebyggande arbete mot sexuella övergrepp
implementeras i svensk lag. Jag anser vidare att en
utredning bör tillsättas med syfte att beskriva
förutsättningar och möjligheter att ta itu med
sexuella övergrepp mot barn för samtliga
yrkesgrupper som har anmälningsskyldighet enligt
socialtjänstlagen.
Alltför ofta avslutas förundersökningar trots
starka indikationer på att sexuella övergrepp mot
barn faktiskt begåtts. När de rättsvårdande
myndigheterna avslutar sin medverkan har
socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin inte
längre någon laglig möjlighet till fortsatta
åtgärder och insyn i utsatta familjer. Jag anser
därför att det är nödvändigt att uppmuntra ett
annorlunda och mer terapeutiskt förhållningssätt som
möjliggör för socialtjänsten och BUP att få kontakt
med familjerna redan under den akuta krisen och
bevara denna kontakt även när den juridiska och
polisiära arbetsprocessen avslutats. I sammanhanget
vill jag framhålla vikten av att såväl de barn som
utsatts för sexualbrott som deras föräldrar erbjuds
psykologhjälp och övrig vård under lång tid efter
övergreppet. Många problem uppstår inte förrän flera
år efteråt när barnet kommer i puberteten. Det är
nödvändigt att avsätta resurser för verksamheter där
utsatta barn kan få hjälp att bearbeta sina
traumatiska upplevelser.
Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att
utreda förutsättningarna för ett nationellt
riskbarncentrum. Jag anser det vara av största vikt
att regeringen skyndsamt ser till att ett sådant
kunskapscentrum inrättas. Vid detta centrum bör det
finnas personer med kompetens både vad gäller
juridik och psykologi. Det skulle även kunna fungera
som kunskapsförmedlare t.ex. till olika
institutioner som handhar barn och till
socialtjänsten.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
28. Förebyggande och andra insatser för barn
i utsatta situationer (punkt 30)
av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So331 samt avslår motionerna
2003/04:So207, 2003/04:So271 yrkandena 4-6 och 12,
2003/04: So369 yrkandena 1 och 3, 2003/04:So371,
2003/04:So380 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So387,
2003/04:So500 yrkande 3, 2003/04:So504 yrkande 1,
2003/04:Ju261 yrkande 2, 2003/04:Ju291 yrkande 1,
2003/04:Ju443 yrkande 8, 2003/04:Ju451 yrkandena 4
och 7 och 2003/04:Ub271 yrkandena 3 och 5.
Ställningstagande
Varje år misshandlas ca 10 barn till döds i Sverige.
I hela 80 % av fallen är det de biologiska
föräldrarna som är förövare. Vi anser att det är
nödvändigt att arbeta fram ett brett åtgärdsprogram
i syfte att eliminera barnmisshandeln i landet.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
29. Förebyggande och andra insatser för barn i
utsatta situationer (punkt 30)
av Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So500 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2003/04:So207, 2003/04:So271 yrkandena
4-6 och 12, 2003/04:So331, 2003/04:So369 yrkandena 1
och 3, 2003/04:So371, 2003/04:So380 yrkandena 1 och
2, 2003/04:So387, 2003/04:So504 yrkande 1,
2003/04:Ju261 yrkande 2, 2003/04:Ju291 yrkande 1,
2003/04:Ju443 yrkande 8, 2003/04:Ju451 yrkandena 4
och 7 samt 2003/04:Ub271 yrkandena 3 och 5.
Ställningstagande
Samhället har ett stort ansvar när det gäller att
hjälpa och skydda utsatta barn samt i görligaste mån
stärka deras befintliga uppväxtmiljöer. I fall av
vanvård måste de sociala myndigheterna kunna gripa
in med kraft. Jag vill ha ett samhälle som litar på
familjer samtidigt som det finns ett starkt yttre
stöd vid kriser. En restriktiv alkoholpolitik är
enligt min mening sannolikt det bästa sättet att
minimera antalet utsatta barn.
Problemområden som jag anser snarast bör
uppmärksammas är exempelvis den ökande andelen
psykosomatiska besvär bland unga, otrygghet, svaga
föräldrarelationer och mobbning, bl.a. genom
sexuella trakasserier. Utseendefixeringen i
samhället i dag leder hos många unga till dålig
självkänsla och andra psykiska besvär, men även till
ätstörningar. Jag anser att det behövs ytterligare
resurser till forskningen om ätstörningar. Jag vill
också framhålla att skolan har en nyckelroll i
arbetet med att bekämpa trakasserier och mobbning
och med att ifrågasätta utseende- och
modefixeringen.
Alltfler ungdomar upplever stress och
depressioner. Ungdomarnas problematik bemöts dock
alltför ofta enbart med psykofarmaka, och
försäljningen av dessa läkemedel har ökat lavinartat
under de senaste åren. Jag anser det oerhört viktigt
att psykofarmaka till ungdomar enbart används som
komplement under terapibehandling. Även denna fråga
måste särskilt lyftas fram.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
30. Förebyggande och andra insatser för barn i
utsatta situationer (punkt 30)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So331, 2003/04:So371,
2003/04:So380 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Ub271
yrkandena 3 och 5 samt avslår motionerna
2003/04:So207, 2003/04:So271 yrkandena 4-6 och 12,
2003/04:So369 yrkandena 1 och 3, 2003/04:So387,
2003/04:So500 yrkande 3, 2003/04:So504 yrkande 1,
2003/04:Ju261 yrkande 2, 2003/04:Ju291 yrkande 1,
2003/04:Ju443 yrkande 8 och 2003/04:Ju451 yrkandena
4 och 7.
Ställningstagande
Trots att kunskapen finns om vikten av tidiga
insatser och om att resurser satsade på barn och
ungdomar lönar sig i längden sker ofta nedskärningar
just på detta område. Jag anser att förebyggande
socialt arbete för barn och ungdomar måste
prioriteras i såväl budgetarbetet som
verksamhetsplaneringar inom staten, landstingen och
kommunerna. Det är också nödvändigt med ett utökat
samarbete mellan dessa olika nivåer.
När det särskilt gäller sexuella övergrepp mot och
misshandel av barn är det angeläget att kunna ge
barnet ett sammanhållet psykosocialt och rättsligt
stöd. Enligt min mening bör regeringen snarast
möjligt återkomma med förslag till hur regionala
resursgrupper kan inrättas där polis, åklagare,
läkare, psykologer och socionomer samarbetar kring
barn som far illa.
I sammanhanget bör också framhållas vikten av
barnkompetens inom barnavårdscentraler, övrig hälso-
och sjukvård, rättsväsendet, socialtjänsten och
skolan. Jag anser att Socialstyrelsen bör ges i
uppdrag att se över hur den samlade kunskapen om
framför allt barnmisshandelsproblematiken ser ut
inom dessa olika verksamheter och hur man praktiskt
arbetar kring dessa problem.
Varje år misshandlas ca 10 barn till döds i
Sverige. I hela 80 % av fallen är det de biologiska
föräldrarna som är förövare. Jag anser att det är
nödvändigt att arbeta fram ett brett åtgärdsprogram
i syfte att eliminera barnmisshandeln i landet.
När det gäller barn som blir vittnen till våld i
hemmet menar jag att Socialstyrelsen bör få i
uppdrag att i samarbete med Rikspolisstyrelsen finna
metoder och rutiner som säkerställer att polisen
uppmärksammar dessa barn och underrättar
socialtjänsten härom.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
31. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka m.fl.
(punkt 31)
av Mia Franzén (fp), Annika Qarlsson (c) och
Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So12 yrkandena 8 och 9,
2003/04:So500 yrkande 5, 2003/04:So504 yrkande 24
och 2003/04:So645 yrkande 12 samt avslår motionerna
2003/04:So394 yrkande 9, 2003/04:So411 yrkande 1,
2003/04:So412 yrkandena 2-4 och 2003/04:So592
yrkande 11.
Ställningstagande
Barn med föräldrar som lider av psykisk sjukdom,
missbrukar alkohol eller droger eller är kriminella
löper stor risk att fara illa samt präglas på ett
sådant sätt att de själva hamnar i liknande problem.
Enligt vår mening bör regeringen snarast återkomma
med förslag om ytterligare åtgärder för att ge dessa
barn vård och stöd. Bland annat behövs
metodutveckling på området. Socialstyrelsen bör ges
i uppdrag att utveckla metoder liksom
samarbetsformer avseende barnpsykiatrins,
socialtjänstens och vuxenpsykiatrins arbete med
dessa barn.
Den ökande alkoholkonsumtionen medför dessvärre
att även antalet barn som växer upp i
missbruksmiljöer kommer att öka. Särskilda resurser
bör avsättas för stöd till dessa barn. Vi anser
också att beslut inom alkohol- och drogpolitiken -
t.ex. vad beträffar beskattning av och
tillgänglighet till alkohol - måste utformas med ett
tydligt barnperspektiv. All lagstiftning bör ha en
tydlig barnprofil, inte minst den alkoholpolitiska.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
32. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka
m.fl. (punkt 31)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So592 yrkande 11 och
2003/04:So645 yrkande 12 samt avslår motionerna
2003/04:So12 yrkandena 8 och 9, 2003/04:So394
yrkande 9, 2003/04:So411 yrkande 1, 2003/04:So412
yrkandena 2-4, 2003/04:So500 yrkande 5 och
2003/04:So504 yrkande 24.
Ställningstagande
I vården av individer med psykiska sjukdomar glöms
ofta dessa personers barn bort. I den statliga
utredningen Det gäller livet - Stöd och vård till
barn och ungdomar med psykiska problem (SOU 1998:31)
påpekades detta. Utredningen föreslog en bestämmelse
i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) med innebörd
att sjukvården skall uppmärksamma barns behov av
information och stöd när föräldrarna har allvarliga
sjukdomstillstånd. Enligt min mening måste
regeringen åtgärda uppenbara brister i
omhändertagandet av dessa barn helt i enlighet med
utredningens förslag.
Den ökande alkoholkonsumtionen medför dessvärre
att även antalet barn som växer upp i
missbruksmiljöer kommer att öka. Särskilda resurser
bör avsättas för att ge stöd till dessa barn. Vidare
vill jag framhålla vikten av att vid beslut om
alkoholpolitiska insatser alltid beakta de effekter
de får på barn. All lagstiftning bör ha en tydlig
barnprofil, inte minst den alkoholpolitiska.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
33. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka m.fl.
(punkt 31)
av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So394 yrkande 9 och
2003/04:So645 yrkande 12 samt avslår motionerna
2003/04:So12 yrkandena 8 och 9, 2003/04:So411
yrkande 1, 2003/04:So412 yrkandena 2-4,
2003/04:So500 yrkande 5, 2003/04:So504 yrkande 24
och 2003/04:So592 yrkande 11.
Ställningstagande
Trots viss uppmärksamhet har enligt vår mening inte
tillräckligt gjorts för att belysa situationen för
barn till psykiskt funktionshindrade. Framför allt
saknas det fortfarande tillfredsställande kunskaper
om dessa barns situation i ett nationellt
perspektiv. Vi ser det därför som angeläget att en
utredning tillsätts för att se över dessa barns
situation och utforma förslag till åtgärder.
Den ökande alkoholkonsumtionen medför dessvärre
att även antalet barn som växer upp i
missbruksmiljöer kommer att öka. Särskilda resurser
bör avsättas för att ge stöd till dessa barn. Vidare
vill jag framhålla vikten av att vid beslut om
alkoholpolitiska insatser alltid beakta de effekter
de får på barn. All lagstiftning bör ha en tydlig
barnprofil, inte minst den alkoholpolitiska.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
34. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka m.fl.
(punkt 31)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So411 yrkande 1,
2003/04:So412 yrkandena 2-4 och 2003/04:So645
yrkande 12 samt avslår motionerna 2003/04:So12
yrkandena 8 och 9, 2003/04:So394 yrkande 9,
2003/04:So500 yrkande 5, 2003/04:So504 yrkande 24
och 2003/04:So592 yrkande 11.
Ställningstagande
Barn till psykiskt sjuka föräldrar är en grupp som
riskerar att fara väldigt illa och som senare i
livet löper stora risker att själva drabbas av
psykisk sjukdom. Jag vill understryka behovet av
ökad forskning samt bättre dokumentation och
statistik på området. Vikten av förebyggande arbete
och tidiga insatser vid mödravårdscentraler,
barnavårdscentraler, skola och barnomsorg måste
också framhållas.
För att finna vägar förbi de samarbetssvårigheter
som verkar råda mellan vuxenpsykiatrin,
barnpsykiatrin och socialtjänsten bör
Socialstyrelsen få i uppdrag att utveckla metoder
för samarbetsformer.
Många barn och ungdomar till missbrukare kan leva
under fruktansvärda förhållanden utan att någon i
omgivningen vet om det. Jag efterlyser större
kunskaper hos förskole- och skolpersonal när det
gäller att upptäcka dessa barn. Dessutom krävs
kringresurser i form av tillgängliga psykologer och
barn- och ungdomspsykiatriska kliniker.
Den ökande alkoholkonsumtionen medför dessvärre
att även antalet barn som växer upp i
missbruksmiljöer kommer att öka. Jag vill framhålla
vikten av att vid beslut om alkoholpolitiska
insatser alltid beakta de effekter de får på barn.
All lagstiftning bör ha en tydlig barnprofil, inte
minst den alkoholpolitiska.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
35. Skyldighet för socialnämnden att
polisanmäla övergrepp mot barn (punkt 32)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 32
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So271 yrkande 1 och
2003/04:Ju451 yrkande 3.
Ställningstagande
Socialtjänsten är den myndighet som oftast kommer i
kontakt med barn som misstänks ha blivit utsatta för
sexuella eller andra övergrepp. Socialtjänsten har
genom en sekretessbrytande regel möjlighet - men
ingen skyldighet - att göra en polisanmälan vid
misstanke om övergrepp mot barn. Jag anser att
lagstiftningen bör ändras så att personalen inom
socialtjänsten blir skyldig att göra en polisanmälan
vid misstanke om övergrepp mot barn. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
36. Barn i ekonomiskt utsatta familjer
(punkt 33)
av Mia Franzén (fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika
Qarlsson (c) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 36. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So461 samt avslår motionerna
2003/04:So310 och 2003/04:So417 yrkandena 3 och 6.
Ställningstagande
Ekonomisk knapphet i en familj kan på sikt påverka
barnens hälsa och skolgång. Fattigdomen får också
omedelbara konsekvenser, som att inte kunna vara med
på skolutflykten eller friluftsdagar för att man
inte har pengar eller den utrustning som krävs.
Flera andra länder har antagit mål och planer för
att reducera barnfattigdomen. Vi anser att
regeringen bör följa dessa exempel och lägga fram en
plan för hur man skall kunna halvera barnfattigdomen
under den innevarande mandatperioden.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
37. Barn i ekonomiskt utsatta familjer
(punkt 33)
av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 37. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So417 yrkandena 3 och 6 samt
avslår motionerna 2003/04:So310 och 2003/04:So461.
Ställningstagande
Fler och fler barn i framför allt storstäderna
saknar en fast punkt och är mer eller mindre
hemlösa. Många socialt utsatta barn som placeras i
familjehem tvingas omplaceras flera gånger. Vi anser
att regeringen bör låta utreda hemlösheten bland
barn och kartlägga även dem vilka formellt har en
placering men som inte befinner sig där.
Vi vill även peka på problemet med att barn i
ekonomiskt utsatta familjer i dag knappast har råd
att delta i exempelvis kultur- och musikskolornas
verksamhet. Det är också så att fritidsverksamheter
som mest drar till sig flickor genomgående har sämre
samhällsbidrag än de verksamheter som pojkar som
regel är intresserade av. Vi anser att kommunerna
måste ta ett utökat ansvar när det gäller barns och
ungdomars fritid. Enligt vår mening bör vidare
Barnombudsmannen få i uppdrag att genomföra en
fördjupad analys av barnens fritidssituation.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
38. Barn i ekonomiskt utsatta familjer
(punkt 33)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 33
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 38. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So417 yrkandena 3 och 6
och 2003/04:So461 samt avslår motion 2003/04:So310.
Ställningstagande
Fler och fler barn i framför allt storstäderna
saknar en fast punkt. De är mer eller mindre
hemlösa. Många socialt utsatta barn som placeras i
familjehem tvingas omplaceras flera gånger. Jag
anser att regeringen bör låta utreda hemlösheten
bland barn och kartlägga även dem vilka formellt har
en placering men som inte befinner sig där.
Ett annat problem som jag vill belysa är att barn
i ekonomiskt utsatta familjer i dag knappast har råd
att delta i till exempel kultur- och musikskolornas
verksamhet. Det är också så att fritidsverksamheter
som mest drar till sig flickor genomgående har sämre
samhällsbidrag än de verksamheter som pojkar som
regel är intresserade av. Jag anser att kommunerna
måste ta ett utökat ansvar när det gäller barns och
ungdomars fritid. Enligt min mening bör vidare
Barnombudsmannen få i uppdrag att genomföra en
fördjupad analys av barnens fritidssituation.
Slutligen anser jag att regeringen under
innevarande mandatperiod bör lägga fram en plan för
hur man skall kunna halvera barnfattigdomen.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
39. Könsstympning (punkt 34)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén
(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)
och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 39. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So244 yrkande 1,
2003/04:So504 yrkande 10, 2003/04:Ju391 yrkande 2,
2003/04:Ju444 yrkande 15, 2003/04:Ju479 yrkande 8,
2003/04:Sf326 yrkande 16, 2003/04:Ub394 yrkande 7
och 2003/04:A371 yrkande 29.
Ställningstagande
Könsstympning är ett synnerligen allvarligt brott,
och det innebär en grov kränkning av de mänskliga
rättigheterna. Det är ett ingrepp såväl på den
kroppsliga integriteten som på rätten till hälsa.
Könsstympning är mot denna bakgrund "en sedvänja"
som måste bekämpas. Trots straffskärpning och andra
lagstiftningsåtgärder har det visat sig att barn och
unga flickor ändå könsstympas i Sverige eller i sina
tidigare hemländer.
Det förebyggande arbetet inom bl.a. skola,
socialtjänst, fritidsgårdar och polis måste
intensifieras. Riktad information till berörda
grupper är nödvändig, liksom att klarlägga
vårdnadshavarnas ansvar.
Att tillämpa lagarna på detta område är främst en
uppgift för rättsväsendets myndigheter. Det är
därför viktigt att misstänkta fall kommer till polis
och åklagares kännedom och resulterar i
domstolsprövning. En lagstiftning som inte används
ger en signal om att samhället inte tycker att det
är ett brott värt att beivra. Den som utför
könsstympning eller förmår annan att bryta mot lagen
om förbud mot könsstympning av kvinnor måste kunna
åtalas - inte bara enligt lagen utan även i
verkligheten.
Enligt vår mening bör regeringen omgående utreda
vilka åtgärder som måste till för att förbättra
dessa utsatta flickors situation.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
40. Sekretesshinder mot polisanmälan om
könsstympning (punkt 35)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén
(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)
och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So244 yrkande 2.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är det viktigt att misstänkta
fall av könsstympning kommer till polis och
åklagares kännedom och resulterar i
domstolsprövning. Vi måste fordra att gällande
lagstiftning följs, framför allt eftersom den
kränkning som dessa barn utsätts för är så
allvarlig. Vi anser att det är rimligt att
misstankar inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten om könsstympning av underårig får
lämnas till polis- och åklagarmyndighet.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
41. Barn och viss skadlig påverkan (punkt 38)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 38
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So271 yrkande 8 samt avslår
motionerna 2003/04:So336 yrkandena 1 och 2 och
2003/04:Ju478 yrkande 11.
Ställningstagande
Genom normer som förmedlas via pornografi,
musikvideor, ungdomstidningar och reklam framställs
flickor och unga kvinnor som sexuellt utmanande och
ständigt tillgängliga. Det är samhällets skyldighet
att skydda barn och ungdomar från påtvingad
sexualisering. Jag anser att regeringen bör
tillsätta en utredning om hur barn och ungdomar
påverkas av de sexualiserade bilder som de möter i
samhället genom TV, tidningar och filmer.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
42. Barn och viss skadlig påverkan
(punkt 38)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So336 yrkandena 1 och 2
och 2003/04:Ju478 yrkande 11 samt avslår motion
2003/04:So271 yrkande 8.
Ställningstagande
Porrfilmer på kabel-TV och på Internet innebär att
det ställs krav på unga flickor att delta i alltmer
avancerade sexlekar. Unga kvinnor lyfts fram som
framgångsrika i alla möjliga sammanhang men är
samtidigt en grupp som drabbas av ålderns och könets
dubbla underordning. Vi anser att en utredning bör
göras av unga flickors upplevelser i samband med
påtvingad sex och hur deras psykiska hälsa påverkas.
Ett informationsprogram riktat till ungdomar bör
ingå som en uppgift för denna utredning.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
43. Barn i s.k. hederskulturer (punkt 39)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 43. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So273 yrkandena 2 och 3 samt
avslår motion 2003/04:So282.
Ställningstagande
Krocken mellan den traditionella och den
västerländska synen på kvinnor och barn är ett
problem för många män, kvinnor och barn/ungdomar
från de patriarkala invandrarkulturerna. Många
flickor och kvinnor tvingas leva enligt religiösa
och kulturella regelsystem som de själva inte
accepterar. De har ingen sexuell frihet och har inte
rätt att välja livspartner. Deras möjlighet till
trygg och säker sexualitet är starkt begränsad.
Enligt vår mening går det att förändra synen på sex
och samlevnad även inom dessa grupper. Snart är
andra generationens barn föräldrar, och om mönstret
inte bryts kommer de att föra traditionen vidare.
Därför måste det förebyggande arbetet prioriteras.
En viktig del i detta är att arbeta med de unga
pojkarna. Vidare anser vi att barn och ungdomar,
inte minst unga flickor och kvinnor, måste få
ordentlig information om sina rättigheter. De måste
kunna lita på att det svenska samhället konsekvent
och entydigt upprätthåller och försvarar mänskliga
fri- och rättigheter och mäns och kvinnors lika rätt
och värde. För att på längre sikt förebygga
konflikter mellan individ och familj är det viktigt
att vid t.ex. Socialhögskolan, Lärarhögskolan och
Polishögskolan ge ordentligt utrymme för utbildning
om invandrarkulturer, om konfliktlösning och om ett
positivt möte med svenska lagar och grundläggande
värderingar.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
44. Nationell skolpeng (punkt 40)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 44. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So11 yrkande 4.
Ställningstagande
För att alla elever skall kunna hitta en skola som
passar dem måste det finnas många skolor med olika
inriktningar. Dessa kan vara kommunala eller
fristående skolor. Skolorna måste ha likvärdiga
möjligheter och rättvisa villkor, oavsett vem som
driver dem. Vi anser därför att en nationell
skolpeng skall införas. Den skola som eleven väljer
skall få en skolpeng direkt från staten som skall
täcka elevens skolgång och kunna variera om eleven
behöver särskilt stöd.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
45. Mobbning (punkt 41)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 45. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So11 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi välkomnar regeringens signaler om att kommuner
som inte åtgärdar mobbningsproblem i skolorna skall
kunna bötfällas. Hittills har alltför lite hänt.
Mobbning är ett av skolans allra största problem. En
av orsakerna till att det har blivit så är att man
alldeles för länge har valt att antingen blunda för
problemen eller att bagatellisera dem. En
förutsättning för att komma till rätta med problemen
med mobbning är att de erkänns och att man
tillsammans med mobbarens familj för en öppen
diskussion. Syftet är att den unge skall lära sig
att samarbeta och ta ansvar. Socialtjänsten bör i
samverkan med det civila samhället organisera ett
antal alternativa praktikplatser som kan
aktualiseras vid behov. Härvid bör socialtjänsten
söka samarbete med representanter från samhället som
kan göra en insats som goda förebilder för den unge.
Vi anser vidare att när en ung person gör sig
skyldig till upprepade förseelser eller en
allvarligare gärning som skulle varit straffbar om
han eller hon varit över 15 år gammal måste det
finnas konkreta åtgärder att ta till.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
46. Specialskolor (punkt 42)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 46. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So11 yrkande 6.
Ställningstagande
Vår utgångspunkt är att funktionshindrade
tillsammans med sina anhöriga, precis som alla andra
människor, själva kan bedöma vilken verksamhet som
bäst tillgodoser deras behov. Alla skolor skall
därför vara utformade så att elever med särskilda
behov inte utestängs. Vi anser dock att
målsättningar om integration och anpassning av den
vanliga skolan inte skall innebära att skolor som
t.ex. Ekeskolan i Örebro skall tvingas stänga.
Specialskolor skall även i framtiden vara ett
alternativ för de elever som önskar denna skolform.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
47. Skolans betydelse för att förebygga sociala
klyftor (punkt 43)
av Mia Franzén (fp) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 47. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So10 yrkande 3.
Ställningstagande
När man skall arbeta i barnkonventionens anda är det
angeläget att lägga vikt vid kvaliteten i de
samhällsfunktioner som har allra störst betydelse
för barns villkor och framtid. Helt centralt är då
att skolan inte sviker sin uppgift, utan lever upp
till att förmedla goda kunskaper och bildning till
barn från alla samhällsklasser och
levnadsförhållanden. Skolan måste vara bra också för
de barn som i studierna har ett svagare stöd
hemifrån. Såväl grundskolan som gymnasieskolan har,
med den skolpolitik som gällt under senare år,
misslyckats med stora delar av denna uppgift. Vi
anser att den attityd till skolans betydelse för
barns goda uppväxtvillkor som avspeglas i
regeringens skrivelse inte är godtagbar.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
48. Second opinion vid vårdnadsutredningar
(punkt 44)
av Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 44
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 48. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So250 yrkande 4 och
2003/04:So500 yrkande 4.
Ställningstagande
Jag står i huvudsak bakom gällande lagstiftning om
gemensam vårdnad. Det måste dock stå klart att det
är barnets bästa och barnets rätt till umgänge eller
rätt att avstå från umgänge med sina föräldrar som
är den viktigaste utgångspunkten vid
vårdnadsutredningar. I lagen framgår tydligt att det
inte skall förordnas om gemensam vårdnad om den ene
föräldern är klart olämplig som vårdnadshavare och
barnet därmed riskerar att fara illa. Dock
förekommer det ändå fall där det förordnas om delad
vårdnad trots att det är klart olämpligt. En
förändrad lagstiftning bör övervägas för att
förhindra detta.
Vidare anser jag att det finns anledning att
kvalitetssäkra de vårdnadsutredningar som
socialtjänsten ansvarar för. En väg kan vara att
införa en rätt till s.k. second opinion, dvs.
ytterligare en social prövning om endera part anser
sig missbedömd. Denna fråga bör enligt min mening
utredas.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden.
1. Inkorporering av barnkonventionen i svensk
rätt
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och Kerstin-
Maria Stalin (mp).
I regeringens skrivelse Barn - här och nu (skr.
1999/2000:137) anförs att "ett noggrant och
systematiskt arbete bedrivits dels för att sprida
och öka kunskapen om FN:s barnkonvention, dels för
att anpassa lagstiftningen till de krav konventionen
ställer". Denna ambition och process beskriver
regeringen också i propositionen En förstärkt
Barnombudsman (prop. 2001/02:96). Genom förslagen i
propositionen lagfästes Barnombudsmannens pådrivande
roll i arbetet med att genomföra barnkonventionen i
Sverige. Regeringen återkommer nu i skrivelsen
Utveckling av den nationella strategin för att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter
(skr. 2003/04:47) med att framhålla vikten av att
dels "fortlöpande vara uppmärksam på att
lagstiftningen kan behöva justeras och förtydligas
så att barnkonventionens anda och intentioner kommer
till uttryck", dels genomföra barnkonventionens
mening och intentioner i lagstiftning, attityder och
praxis. Vänsterpartiet och Miljöpartiet avser att
avvakta regeringens arbete med att införliva
barnkonventionen i svensk lagstiftning. För det fall
införlivandet inte kan betraktas som heltäckande
avser vi att återkomma med förslag om inkorporering
av barnkonvention i svensk lag.
2. Barnstatistik
av Annika Qarlsson (c).
Jag anser att skolhälsovården borde användas som
källa för att få en bättre bild av ungdomars
psykiska och fysiska hälsotillstånd.
Skolhälsovårdens verksamhet och insatser bör enligt
min mening rapporteras och läggas till grund för
statistikserier avseende barns och ungdomars
hälsotillstånd. Jag är därför positiv till
Statistiska centralbyråns förslag att dataregistrera
skolhälsovårdens journaler och avser att följa hur
detta realiseras.
3. Stöd i föräldraskapet
av Annika Qarlsson (c).
Jag anser att föräldragrupper där pappor och mammor
får utveckla sina kunskaper, diskutera problem och
attityder samt inte minst lära känna varandra är ett
spännande koncept. Det har i flera fall visat sig ha
positiva effekter på kunskapsnivån, de sociala
nätverken runt föräldraskapet,
familjesammanhållningen och inte minst pappornas
delaktighet i föräldraskapet. Föräldragrupper är
därmed ett kraftfullt instrument för att på samma
gång stärka jämställdheten mellan könen och stärka
familjen. Jag anser därför att det skulle vara
önskvärt att skapa en strategi för att stödja
kommunerna med kompetens kring
föräldragruppskonceptet. Jag avser att följa Statens
folkhälsoinstituts slutredovisning kring frågan om
föräldrastöd och förbehåller mig rätten att
återkomma i frågan.
4. Nationell vårdgaranti
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m), Magdalena
Andersson (m), Mia Franzén (fp), Ulrik Lindgren
(kd), Annika Qarlsson
(c) och Marita Aronson (fp).
Hälso- och sjukvården möter barn och ungdomar när de
är som mest utsatta. Det är av avgörande betydelse,
särskilt vad gäller barn- och ungdomspsykia-trin,
att vården är tillgänglig. Var och en skall veta att
vården finns där när de behöver den och att den är
av hög kvalitet. Vårt gemensamma förslag om att
införa en nationell vårdgaranti skulle eliminera det
nuvarande problemet med oacceptabelt långa köer inom
barn- och ungdomspsykiatrin. Vårdgarantin innebär
bl.a. att alla har en uttalad rätt att få vård inom
senast tre månader efter det att behovet fastslagits
och omfattar alla medicinskt motiverade
behandlingar. Vårt förslag utvecklas närmare i
betänkande 2003/04:SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg (s. 139 f.).
5. Barns stress
av Annika Qarlsson (c).
Ett stort samhällsproblem i dag är stressen, som
påverkar både barn och vuxna. Enligt min mening bör
det utredas hur stress påverkar våra barn. Jag kan
konstatera att Barnombudsmannens förslag till
insatser på området för närvarande bereds inom
Regeringskansliet och förbehåller mig rätten att
återkomma om förslagen inte leder till konkreta
åtgärder.
6. Regionala resursgrupper
av Mia Franzén (fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika
Qarlsson (c) och Marita
Aronson (fp).
När det gäller sexuella övergrepp mot och misshandel
av barn är det angeläget att kunna ge barnen ett
sammanhållet psykosocialt och rättsligt stöd. Vi
förordar därför regionala resursgrupper där polis,
åklagare, läkare, psykologer och socionomer
samarbetar kring barn som far illa. Vi kan
konstatera att Socialstyrelsens uppdrag avseende
regionala kunskapscentrum på området har samordnats
med uppdraget rörande inrättandet av ett nationellt
riskbarncentrum. Vi avser att noga följa resultatet
av Socialstyrelsens arbete och förbehåller oss
rätten att återkomma i frågan.
7. Barn i ekonomiskt utsatta familjer
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och
Magdalena Andersson (m).
Många av de problem som drabbar barn och ungdomar
kan inte lösas om de inte ses i sitt sammanhang.
Barn som lever i fattigdom och utanförskap är i
själva verket offer för arbetsmarknads-, bidrags-
och integrationspolitikens misslyckanden.
Socialbidraget, som från början var avsett som en
tillfällig hjälp, har för många blivit en permanent
inkomstkälla som låser in barn och familjer i
bidragsberoende och utanförskap. 180 000 barn
beräknas växa upp i socialbidragsberoende familjer.
Skatten är den absolut tyngsta utgiftsposten för
låg- och medelinkomsttagarna. Någon hänsyn till
försörjningsbörda tas inte. Ett samhälle med en
skattepolitik som gör egna ansträngningar näst
intill lönlösa blir varken dynamiskt eller tryggt.
Skattetrycket slår särskilt hårt mot invandrade
familjer som på grund av dåliga språkkunskaper,
bristande utbildning och en misslyckad
integrationspolitik oftast startar på en mycket låg
lönenivå.
Vi anser att det absolut största samhällsproblemet
i dag är den klyfta som går mellan dem som med eget
arbete kan försörja sig och sin familj och dem som
för en bidragsberoende tillvaro. Många av dem som
uppbär socialbidrag är flyktingar eller invandrare
som efter flera år i Sverige fortfarande inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Detta innebär en
tragedi även för deras barn. Barn och ungdomar som
växer upp i en miljö där ingen omkring dem lever på
sitt eget arbete löper också stor risk att ärva det
sociala utanförskapet från sin omgivning. Att inte
aktivt bedriva en politik som syftar till att
människor skall ges förutsättningar att klara sig
själva är detsamma som att svika de tusentals barn
som lever i utanförskap och nyfattigdom.
Vi vill hänvisa till vår motion 2003/04:So413, där
vår inställning på bl.a. social- och
skattepolitikens område utvecklas närmare.
8. Barn och viss skadlig påverkan
av Annika Qarlsson (c).
Den sexualisering som vi ser av samhället är enligt
min mening oacceptabel. Det behövs åtgärder på många
områden för att utvecklingen skall stoppas och
vändas. Genom att ifrågasätta och diskutera de
stereotypa skönhetsideal som förmedlas via medierna
kan medvetna konsumenter göra val som faktiskt gör
stor skillnad. Konsumentmakt är den mest effektiva
åtgärden för att företag skall inse självsaneringens
stora värde.
I utskottets ställningstagande hänvisas till det
pågående projektet FLICKA. Det är ett välmenande
initiativ med många viktiga och värdefulla
diskussioner som mål, men återigen hamnar fokus i
problembeskrivningen på flickor och deras självbild.
Det är allvarligt när regeringen för att motverka
just rådande normer och värderingar tar initiativ
till projekt som utformas med utgångspunkt i
mannen/pojken som norm.
Sexualpolitik är och har alltid varit ett aktuellt
ämne. Jag anser att förutom föräldrarna har skolan
ett stort ansvar för undervisningen i sex och
samlevnad. En tydligare målformulering i läroplanen
är nödvändig. Detta rör även begreppet jämställdhet
kopplat till sexualitet. Sexualundervisningen skall
naturligtvis ge praktiska kunskaper, men det är
viktigare att samtala om kärlek, identitet och
samlevnad och att visa respekt för varandra. I en
tid av missvisande bilder av sex och samlevnad i
massmedierna måste skolans personal stärkas i sin
roll som samtalsledare, med förmåga att tala om
sexualitet på ett naturligt sätt.
Jag kommer att noga följa denna fråga och avser
att återkomma om det visar sig nödvändigt.
9. Barn i s.k. hederskulturer
av Annika Qarlsson (c).
För att samhället skall komma till rätta med
tjejers/kvinnors utsatthet krävs att man erkänner
att problemet existerar bland alla kategorier i
samhället, att det inte är bundet vare sig till
social status, eller för den delen religös
övertygelse, utan att det i grunden handlar om en
förvriden syn på kvinnan. Prostitution, pornografi,
diskriminering på grund av kön och våld mot kvinnor
utgör vardag för alltför många kvinnor i Sverige i
dag. För att tydligare visa vad det handlar om bör
man använda ett annat samlingsbegrepp i stället för
s.k. hederskultur, exempelvis förtryckande
familjekulturer.
Brott som begås i förtryckande familjekulturer
kännetecknas av närhet, intimitet, beroende,
kontroll, och ibland kärlek mellan förtryckaren och
den förtryckta. När brott begås i förtryckande
familjekulturer måste man för att förklara enskilda
fall använda begrepp som t.ex. hedersrelaterat våld.
Ett annat samlingsnamn skulle emellertid innebära
att dessa brott som har gemensam grund blir
tydligare och inte kan gömmas bakom "vi och dom".
För det handlar inte om nationalitet, kultur eller
religon utan om kvinnors rättigheter i ett
demokratiskt samhälle. Därför bör uttryck som s.k.
hederskulturer inte användas generellt.
10. Specialskolor
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
För att integrering i vanlig skola skall vara
lämpligt för elever med svåra och ibland sammansatta
funktionshinder krävs i regel extra resurser runt
eleven. Detta anser sig ibland kommuner inte ha råd
med. Jag avser att följa upp den eventuellt kommande
förordningen om visstidsutbildning vid resurscenter.
11. Gemensam vårdnad
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Vänsterpartiet och Miljöpartiet var de två partier
som motsatte sig införandet av de bestämmelser i
föräldrabalken som vidgar möjligheterna att besluta
om gemensam vårdnad. Vi kan nu konstatera att
lagändringarna fått de negativa konsekvenser för
framför allt barnen som vi befarade. Det pågår just
nu en utredning (2002 års vårdnadskommitté) som
bl.a. har till uppgift att se över vilka effekter de
nya reglerna om gemensam vårdnad har fått.
Utredningen skall redovisa sitt uppdrag till
regeringen senast den 1 november 2004. För det fall
översynen inte leder till en omprövning av nuvarande
lagstiftning är vi beredda att ta nya initiativ i
frågan.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2003/04:47 Utveckling av den
nationella strategin för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter.
Följdmotioner
2003/04:So10 av Marita Aronson m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om inriktningen
av det fortsatta arbetet med uppföljning av
barnkonventionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om elevvårdens
och barn- och ungdomspsykiatrins betydelse för
utsatta barns situation.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om skolans och
kunskapens betydelse för att förebygga och
motverka sociala klyftor bland barn.
2003/04:So11 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utsatta barns
situation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
konsekvent tillämpa ett barnperspektiv.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om föräldrarnas roll
och ansvar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnens rätt till
kunskap.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
mobbning.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barn med
funktionshinder.
2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om åtgärder för att höja skolpersonalens
beredskap att hantera personer med djupa
depressioner och självmordsrisk.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ökad
kunskap om ungdomars psykosociala tillstånd och
deras bakomliggande faktorer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statistik om barns
och ungdomars hälsotillstånd.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppdrag till det i
skrivelsen föreslagna nationella kompetenscentret
att undersöka och sprida kunskap om framgångsrik
familje- och föräldrastödsverksamhet, särskilt med
avseende på ensamstående föräldrar.
5. Riksdagen begär att regeringen undersöker
huruvida maxtaxan bidragit till att minska fattiga
barns utsatthet samt främjat möjligheterna för
föräldrar och barn att tillbringa mer tid
tillsammans.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en gemensam
värdegrund för alla myndigheter.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barn- och
ungdomspsykiatrin.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett tydligt
barnperspektiv i alkohol- och drogpolitiken.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rutiner inom
socialtjänsten för att ge ett bra stöd till barn
till psykiskt sjuka, alkohol- och drogmissbrukare
samt kriminella.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att åtgärder för
att säkerställa att barnkonventionen implementeras
i den kommunala sektorn bör utformas med respekt
för det kommunala självstyret.
2003/04:So13 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en strategi som i
barnkonventionens anda lyfter fram familjens
betydelse för barnen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
strategi särskilt för barn i utsatta situationer.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en mer
konkret strategi för att möjliggöra kommunsektorns
genomförande av barnkonventionen.
Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2002
2002/03:Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett
förslag till strategi för att få kommuner och
landsting att beakta barnkonventionen i all
verksamhet som berör barns vardag.
2002/03:L248 av Mia Franzén (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mer barnperspektiv
i familjerådgivningen vid en separation eller
skilsmässa.
2002/03:L316 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
förstärkning av familjerådgivningen.
2002/03:Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nätverksstöd för
ensamstående föräldrar.
2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ha ett
barnperspektiv.
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om åtgärder för ett utvecklat stöd i
föräldraskapet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjerådgivning,
föräldrautbildning och familjecentral.
2002/03:So247 av Tuve Skånberg (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
fetalt alkoholsyndrom (FAS).
2002/03:So249 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning
som sammanställer forskningen kring separationer.
2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införlivandet av
barnkonventionen i svensk lagstiftning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av
förändrad lagstiftning och kvalitetssäkring av
vårdnadsutredningar.
2002/03:So286 av Marita Aronson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om inrättandet av en lag om
tvångsvård för gravida missbrukare.
2002/03:So388 av Monica Green m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att FN:s
barnkonvention implementeras i hela samhället.
2002/03:So399 av Ingrid Burman m.fl. (v):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Barnombudsmannen årligen aktivt följer upp
genomslaget av FN:s barnkonvention i beslut inom
socialtjänsten.
2002/03:So436 av Maria Öberg och Birgitta Ahlqvist
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samarbete kring
barnhälsovården i Sverige.
2002/03:So442 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nationellt
kunskapscentrum för alkohol- och
narkotikarelaterade fosterskador.
2002/03:So447 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
fortsatt forskning om missbruk i samband med
graviditet.
2002/03:So453 av Mikael Oscarsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att anta ett
handlingsprogram för hur familjen skall stödjas i
Sverige.
2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
basverksamheter som barnhälsovård, skola och
barnomsorg utanför hemmet skall ha beredskap att
tillsammans med föräldrar möta och hantera barns
och ungdomars psykiska problem.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barn som
drabbats av sorg erbjuds resurs i form av
stödperson eller familj.
2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns rätt till
båda sina föräldrar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
föräldra- och pappautbildningar.
2002/03:So515 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det
förebyggande arbetet för barns och ungdomars
psykiska ohälsa prioriteras i berörda myndigheters
regleringsbrev.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av fler
BUP-mottagningar och andra långsiktiga projekt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barns och
ungdomars psykiska ohälsa skall ses som ett
folkhälsoproblem.
2002/03:Ub245 av Birgitta Sellén och Annika Qarlsson
(c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda hur
stress påverkar våra barn.
2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjerådgivning
och föräldrautbildning.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om försöksverksamhet
med stödprogram för pappor.
2002/03:A322 av Lars Ångström m.fl. (mp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns behov av
sina pappor.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns behov av
nära manliga förebilder.
Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2003
2003/04:Ju261 av Torsten Lindström (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppmuntra
myndigheter och sjukvård till uppsökande
arbetssätt mot brott av sexuell karaktär.
2003/04:Ju291 av Annelie Enochson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
kunskapscentrum inrättas för hjälp till barn som
utsatts för brott eller försummelse och att dessa
centrum har ett samordningsansvar och tillgång
till juridisk och psykologisk kompetens.
2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnens rätt till
en trygg uppväxt.
2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förebyggande
arbete för att motverka könsstympning.
2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en stödperson till
barn i familjer där kvinnomisshandel förekommer.
2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
ytterligare åtgärder för att bekämpa kvinnlig
könsstympning.
2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en
konkret strategi för att få kommuner och landsting
att beakta barnkonventionen i all verksamhet som
berör barns vardag.
3. Riksdagen begär att regeringen ser över
socialtjänstlagen så att socialtjänsten är skyldig
att göra en polisanmälan vid misstanke om
övergrepp mot barn.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barn som
utsatts för sexualbrott tillsammans med
vårdnadshavaren under en lång tid skall erbjudas
psykologhjälp och vård.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om resurser för
verksamheter där utsatta barn kan få hjälp att
bearbeta sina traumatiska upplevelser.
2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
pornografins skador och konsekvenser för t.ex.
unga människor och hur detta påverkar dem i deras
syn på sexualitet.
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om effektiva åtgärder
mot kvinnlig könsstympning.
2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
motverka kvinnlig könsstympning.
2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
barnkonventionen skall skrivas in i svensk lag.
2003/04:Sf400 av Inger Davidson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nätverksstöd för
ensamstående föräldrar.
2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka
familjerådgivningen.
2003/04:So207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen beslutar att 8 a § andra meningen
socialtjänstlagen (1980:620) skall lyda:
"Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att
kvinnor, barn och ungdomar som är eller har varit
utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan
vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin
situation."
2003/04:So223 av Inger René och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådana lagändringar att en
åldersgräns på 15 år för manlig omskärelse som
inte är medicinskt motiverad införs i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om s.k.
semesteromskärelse.
2003/04:So239 av Torsten Lindström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera uppbyggnaden
av familjecentraler.
2003/04:So241 av Ingrid Burman m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utvärdering av manlig
omskärelse i Sverige.
2003/04:So244 av Inger René m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förebyggande
arbete när det gäller kvinnlig könsstympning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sekretesshinder
och könsstympning.
2003/04:So271 av Annelie Enochson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sociala
myndigheters skyldigheter att polisanmäla
sexualbrott mot barn skall skärpas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en nationell
kartläggning görs av kommunernas tillämpning av
FN:s barnkonvention, med avseende på artikel 19
och 34.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utredning
tillsätts med syfte att beskriva förutsättningar
och möjligheter att ta itu med sexuella övergrepp
(upptäcka, anmäla, möta och stödja barnet) bland
samtliga yrkesgrupper som har anmälningsplikt vid
misstanke om sexuella övergrepp.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
barnkonventionens krav på förebyggande arbete mot
sexuella övergrepp implementeras i svensk lag.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
tillsätter en utredning om hur barn påverkas av de
sexualiserade bilder som de möter i samhället via
TV, tidningar och filmer.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i alla
rättssammanhang alltid ha barnens bästa för
ögonen.
2003/04:So273 av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Inger René (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillförsäkra
alla flickor och kvinnor, även de med ursprung i
s.k. hederskulturer, rätt till trygg och säker
sexualitet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
kunskaper och kompetens om olika invandrarkulturer
och invandrarungdomars levnadsvillkor inom bl.a.
socialtjänsten, skolan och polisen.
2003/04:So282 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en undersökning
om unga kvinnor som lever under hedersförtryck i
Sverige.
2003/04:So285 av Tuve Skånberg (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
fetalt alkoholsyndrom (FAS).
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
kraftfulla insatser för att stödja familjer med
alkoholproblem.
2003/04:So286 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning
om forskningen kring separationer.
2003/04:So310 av Krister Örnfjäder och Ann-Marie
Fagerström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
läkemedelsuttag vad gäller barn till ensamstående
föräldrar.
2003/04:So311 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om unga kvinnors
läkemedelskonsumtion.
2003/04:So331 av Peter Pedersen m.fl. (v, m, kd, c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ta fram ett brett
åtgärdsprogram i syfte att eliminera barnmisshandeln
i landet.
2003/04:So336 av Barbro Feltzing (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utredning
bör göras om kartläggning över unga flickors
upplevelser i samband med påtvingat sex och
bestående psykiska men.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda ett
informationsprogram riktat till ungdomar enligt
intentionerna i motionen.
2003/04:So337 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att göra FN:s
barnkonvention till svensk lag.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om utträde ur
FN:s barnkonvention.
2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett nationellt
kunskapscentrum för alkohol- och
narkotikarelaterade fosterskador.
2003/04:So368 av Solveig Hellquist (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att inrätta regionala
barnombud.
2003/04:So369 av Nyamko Sabuni (fp):
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att kartlägga SBS-problematikens
omfång och de samhällskostnader som följer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge MIO-gruppen
de resurser den behöver för att bygga upp en
nationell kunskapsbank om SBS.
3. Riksdagen begär att regeringen ger
Socialstyrelsen i uppdrag att säkerställa att alla
blivande föräldrar får information om SBS på
mödravårds- och barnavårdscentraler på samma sätt
som man informerar om alkohol och rökning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se till att
alla inom hälso- och sjukvården som kommer i
kontakt med barn utbildas i frågan.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra en film
om SBS och dess biverkningar för obligatorisk
visning för alla i årskurs nio (barnvakter och
framtidens föräldrar) samt för personal inom
barnomsorgen.
2003/04:So371 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp,
kd, v, mp):
Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om hur regionala resursgrupper
kan inrättas, där polis, åklagare, läkare,
psykologer och socionomer med barnkompetens
samarbetar kring barn som far illa.
2003/04:So380 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp, fp,
kd, v, c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
förebyggande socialt arbete behöver prioriteras
högre i berörda verksamheter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av ett
utökat samarbete mellan stat, kommun och
landsting.
2003/04:So387 av Helene Petersson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om insatser för de glömda
barnen.
2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barn till psykiskt
funktionshindrade.
2003/04:So411 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att se
till att barn och unga inte far illa till följd av
att vuxna använder alkohol.
2003/04:So412 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp, fp,
kd, v, c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för ökad
forskning, statistik och dokumentation kring barn
till psykiskt sjuka föräldrar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för ökad
kunskap om psykiskt sjuka föräldrar och deras barn
och behovet av förebyggande arbete inom skolan,
barnomsorgen, MVC och BVC.
4. Riksdagen begär att regeringen ger
Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla metoder för
samarbetsformer.
2003/04:So417 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att FN:s
barnkonvention skall tillämpas i alla beslut inom
socialtjänsten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hemlösa barn.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fördjupad
analys av barnens fritidssituation.
2003/04:So435 av Åsa Lindestam och Per-Olof Svensson
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att undersöka möjligheterna
att inrätta regionala barnombudsmän.
2003/04:So457 av Ingela Thalén (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om etablering och finansiering
av ett nationellt barnrättscenter.
2003/04:So461 av Marita Aronson m.fl. (fp, kd, c,
mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att regeringen skyndsamt redovisar en plan för att
halvera barnfattigdomen i Sverige.
2003/04:So499 av Mikael Oscarsson och Dan Kihlström
(kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att anta ett
handlingsprogram för hur familjen skall stödjas i
Sverige.
2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införlivandet av
barnkonventionen i svensk lagstiftning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ungdomars
utsatthet.
4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om förändrad lagstiftning och
kvalitetssäkring av vårdnadsutredningar.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ytterligare åtgärder för att ge barn
till missbrukare, intagna inom kriminalvården och
psykiskt sjuka ett bättre stöd.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en strategi för
att stödja kommunerna med kompetens kring
föräldragruppskonceptet.
2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kraftfulla
åtgärder mot kriminalitet samt ungas bruk av
alkohol och droger.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
ytterligare åtgärder för att bekämpa
könsstympning.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla
samarbetsformer och metoder för barnpsykiatri,
socialtjänst och vuxenpsykiatri kring barn till
psykiskt sjuka eller missbrukande föräldrar.
2003/04:So509 av Marita Aronson (fp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till en lag om tvångsvård av gravida missbrukare.
2003/04:So510 av Marita Aronson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ett nationellt
kunskapscentrum för barn med alkohol- och
narkotikarelaterade fosterskador bör skapas.
2003/04:So535 av Kerstin Engle och Anita Jönsson
(s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kravet på
kommunernas redovisning för hur man lever upp till
barnkonventionen uppmärksammas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta se över
hur barnperspektivet kan förstärkas vid allt
beslutsfattande i kommuner, landsting och riksdag
samt hos myndigheter.
2003/04:So561 av Marie Nordén m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förebyggande
barnsäkerhetssamarbete.
2003/04:So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en lagändring om
information och stöd till barn med psykiskt sjuka
föräldrar.
2003/04:So603 av Rezene Tesfazion och Tone Tingsgård
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att alla kommuner och
landsting skall få hjälp att utarbeta riktlinjer för
hur FN:s barnkonvention skall omsättas i praktiken
och hur den skall tillämpas.
2003/04:So613 av Monica Green m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att FN:s
barnkonvention implementeras i hela samhället.
2003/04:So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barn som
drabbats av sorg erbjuds resurs i form av
stödperson eller stödfamilj.
2003/04:So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd,
v, c, mp):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om barn i
missbruksmiljöer.
2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda barns
stress och vilka konsekvenser det får för barns
psykiska och fysiska hälsa.
3. Riksdagen beslutar att ge Socialstyrelsen i
uppdrag att göra översyn gällande barnkompetens
och en helhetssyn på barnmisshandel.
5. Riksdagen beslutar att Socialstyrelsen får i
uppdrag att se över hur samarbetet mellan polisen
och socialtjänsten kan förbättras vad det gäller
barnmisshandelsfall och familjevåld.
2003/04:Ub389 av Hillevi Larsson (s):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att behovet av
hjälp till självdestruktiva flickor bör
uppmärksammas.
2003/04:Ub394 av Viviann Gerdin m.fl. (c, fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att könsstympning
som utförts utomlands på en flicka boende i
Sverige skall betraktas som ett grovt brott.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förebygga
könsstympning genom riktad information samt
klarlägga vårdnadshavarnas ansvar för minderåriga.
2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjerådgivning
och föräldrautbildning.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om försöksverksamhet
med stödprogram för pappor.
29. Riksdagen begär att regeringen utreder vilka
åtgärder som måste vidtas för att komma till rätta
med problemet med kvinnlig könsstympning i
Sverige.