Socialutskottets betänkande

2003/04:SOU2

Uppföljning av den nationella handlingsplanen förhandikappolitiken

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2002/03:25 Uppföljning av den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken samt 48
motionsyrkanden som väckts med anledning av
skrivelsen. Vidare behandlas 44 motionsyrkanden om
handikappolitik från den allmänna motionstiden 2002
och 55 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 2003.

Den svenska regeringen har under 2003 medverkat i
genomförandet av det europeiska handikappåret.
Syftet är att utifrån en samlad europeisk plattform
skapa uppmärksamhet kring frågan om fullvärdigt
medborgarskap för personer med funktionshinder på
både europeisk och nationell nivå och stimulera till
ökade insatser.
Yttranden över skrivelsen och motionsyrkanden i
anledning härav har avlämnats av
konstitutionsutskottet, utbildningsutskottet och
trafikutskottet. Yttrandena fogas till betänkandet
som bilagor 2-4.
Utskottet har vidare anordnat en offentlig
utfrågning den 20 maj 2003 med fokus på frågor i
vardagslivet för barn och unga med funktionshinder.
Företrädare för barn- och ungdomsförbund inom
handikapprörelsen, representanter från myndigheter
och Svenska Kommunförbundet har medverkat. En
utskrift av inläggen vid utfrågningen fogas till
betänkandet som bilaga 5.
Utskottet gör ett uttalande angående personer i
små och ovanliga handikappgrupper (se sid. 51).
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden,
främst med hänvisning till pågående arbete på
området.
Till betänkandet har fogats 49 reservationer och
16 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Målen för handikappolitiken
Riksdagen avslår motion 2002/03:So296 yrkande
1.
Reservation 1 (m, c)

2. Barn med funktionshinder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23
yrkande 2, 2002/03:So513 yrkande 10 och
2003/04:So569 yrkande 6.
Reservation 2 (v, mp)

3. Jämlikhet mellan funktionshindrade
kvinnor och män

Riksdagen avslår motion 2002/03:So513 yrkande
18.
Reservation 3 (v)

4. Individuella rättigheter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So296
yrkande 2, 2002/03:So439 och 2003/04:So487
yrkande 1.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

5. Handikappeng

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So326 och
2003/04:So300.
Reservation 5 (m)

6. Mätbara mål och kommande uppföljningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21
yrkande 22, 2002/03:So373 och 2003/04:So642
yrkande 1.
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (kd)

7. Barnbilaga

Riksdagen avslår motion 2002/03:So23 yrkande 1.

8. Våld och övergrepp mot
funktionshindrade

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21
yrkande 21, 2002/03:So411 och 2003/04:So421.
Reservation 8 (fp, kd)
Reservation 9 (v, c, mp)

9. Särskiljande lagstiftning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So457
yrkande 1 och 2003/04: So642 yrkande 2.

10. Tillgänglighetsreform

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkande 1.
Reservation 10 (fp)

11. Färdtjänst

Riksdagen avslår motion 2002/03:So23 yrkande
12.

12. Samverkansprojektet "Hela resan" m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So23 yrkande
13.
Reservation 11 (mp)

13. Sanktionsbestämmelser m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23
yrkandena 11 och 15 samt 2003/04:So348.
Reservation 12 (kd)
Reservation 13 (v)
Reservation 14 (mp)

14. IT-produkter

Riksdagen avslår motion 2002/03:So296 yrkande
5.

15. Synskadades möjligheter att
personrösta

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkande
20.

16. Tillgänglighetscentret

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkande 2.

17. Statsbidrag till
handikapporganisationer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21
yrkande 11, 2002/03:So22 yrkande 3 och
2002/03:So23 yrkande 17.
Reservation 15 (m, fp, kd, c)

18. Speciallärarutbildningen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkande
12.
Reservation 16 (fp)

19. Specialskolor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21
yrkande 13 och 2002/03: So22 yrkande 2.
Reservation 17 (m, fp, kd, c)

20. Särvux, skolpeng m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkandena
14-18.
Reservation 18 (m)
Reservation 19 (fp)

21. Studerande med psykiska funktionshinder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:21 yrkande
19, 2003/04:So575 yrkande 8 och 2003/04:Ub414
yrkande 7.

22. Hjälpmedelsutredningen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So22
yrkande 4, 2002/03:So211, 2002/03:So324,
2002/03:So424, 2002/03:So457 yrkande 7, 2003/04:
So349 yrkande 2 och 2003/04:So582.
Reservation 20 (m)
Reservation 21 (fp)
Reservation 22 (kd)

23. Hjälpmedelsgaranti

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21
yrkande 8 och 2003/04: So497 yrkande 5.
Reservation 23 (m, fp, kd, c)

24. Glasögon som hjälpmedel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So217 och
2003/04:So263.

25. Ökade resurser till
hjälpmedelscentralerna

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub556 yrkande
7.

26. Vårdgaranti

Riksdagen avslår motion 2002/03:So22 yrkande 7.
Reservation 24 (m, fp, kd, c)

27. Ohälsoförsäkring

Riksdagen avslår motion 2003/04:So487 yrkande
2.
Reservation 25 (m)

28. Habilitering och rehabilitering

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23
yrkande 19, 2002/03:So275 yrkande 3,
2002/03:So446 yrkandena 3-8, 2002/03:So457
yrkande 6, 2002/03:So513 yrkande 16,
2003/04:So349 yrkandena 1 och 3 samt
2003/04:So569 yrkande 11.
Reservation 26 (fp)
Reservation 27 (kd)
Reservation 28 (v)
Reservation 29 (mp)

29. Små handikappgrupper

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkande
10.

30. Äldre döva

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So313 och
2003/04:So553.

31. Kulturupplevelser för alla

Riksdagen avslår motion 2002/03:So23 yrkandena
8 och 9.

32. Kommunalt domstolstrots

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So22
yrkande 6, 2002/03:So376, 2002/03:So458,
2003/04:So429, 2003/04:So491, 2003/04:So590 och
2003/04:So607.
Reservation 30 (m, fp)

33. Kompetensutveckling

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23
yrkande 10 och 2002/03: So332.
Reservation 31 (kd)
Reservation 32 (mp)

34. Funktionshindrades ekonomi

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23
yrkande 16, 2002/03:So330, 2002/03:So513 yrkande
12, 2003/04:So384 och 2003/04:So497 yrkande 2.
Reservation 33 (kd)
Reservation 34 (c)

35. Samordnat högkostnadsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21
yrkande 9, 2002/03:So362 yrkande 12 och
2002/03:So459.
Reservation 35 (fp, kd, c)

36. Assistansreformen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21
yrkandena 3-6, 2002/03: So22 yrkande 1,
2002/03:So23 yrkandena 7 och 18, 2002/03:So296
yrkande 10, 2002/03:So362 yrkande 6,
2002/03:So386, 2003/04:So340 yrkande 2,
2003/04:So497 yrkande 7, 2003/04:So583,
2003/04:So598 och 2003/04:So640 yrkande 33.
Reservation 36 (m, fp, kd, c)

37. Daglig verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21
yrkande 7, 2003/04:So361, 2003/04:So497 yrkande
6, 2003/04:So502 yrkande 5, 2003/04:So564,
2003/04:So574 yrkande 18, 2003/04:So605,
2003/04:So617 och 2003/04:So637 yrkande 11.
Reservation 37 (fp, kd, c, mp)

38. Lex Sarah

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So383,
2002/03:So401, 2003/04: So258, 2003/04:So360,
2003/04:So489, 2003/04:So574 yrkande 20,
2003/04:So581 och 2003/04:So587.
Reservation 38 (m, kd, v, mp)

39. Boendestöd m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So446
yrkande 1, 2003/04:So340 yrkande 1, 2003/04:So562
och 2003/04:So608.
Reservation 39 (kd)
Reservation 40 (mp)

40. Insatser enligt socialtjänstlagen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So457 yrkande
10.
Reservation 41 (kd)

41. Psykiskt funktionshindrade

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So296
yrkande 8, 2002/03:So513 yrkandena 13 och 14,
2003/04:So569 yrkandena 8 och 9 och 2003/04:
So642 yrkande 15.
Reservation 42 (kd)
Reservation 43 (v)
Reservation 44 (c)

42. Brukarrevision

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So513
yrkande 15 och 2003/04: So569 yrkande 10.
Reservation 45 (v)

43. Elöverkänslighet m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So23 yrkandena
3-6.
Reservation 46 (mp)

44. Bilstöd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23
yrkande 14 och 2003/04: So642 yrkandena 10 och
11.
Reservation 47 (kd)
Reservation 48 (mp)

45. Särskilt bostadsstöd för
funktionshindrade

Riksdagen avslår motion 2002/03:So22 yrkande 5.
Reservation 49 (m)

46. Regeringens skrivelse
Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Stockholm den 13 november 2003

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina
Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina
Husmark Pehrsson (m)[1], Kerstin Heinemann (fp),
Catherine Persson (s), Marina Pettersson (s),
Kenneth Johansson (c), Christer Engelhardt (s), Anne
Marie Brodén (m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria
Stalin (mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel
Johansson (s), Magdalena Andersson (m) och Marita
Aronson (fp).

**FOOTNOTES**
[1]: Har ej deltagit i beslutet under punkt 17.

2003/04

SoU2

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Våren 2000 beslutade riksdagen om en nationell
handlingsplan för handikappolitiken - Från patient
till medborgare (prop. 1999/2000:79, bet.
1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240).
Handlingsplanen sträcker sig fram till år 2010. Den
spänner över alla samhällsområden och markerar
därigenom att handikappolitiken är allas vårt
ansvar. Personer med funktionshinder skall inte
diskrimineras i några sammanhang utan ha samma rätt
som alla andra att delta i samhällslivet och få del
av samma utbud av varor, tjänster, service och
kultur.

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse
2002/03:25 Uppföljning av den Nationella
handlingsplanen för handikappolitiken. I skrivelsen
redogör regeringen för hur arbetet med att genomföra
den nationella handlingsplanen för handikappolitiken
utvecklats sedan i maj 2000 då riksdagen beslutade
att anta handlingsplanen. Regeringen redovisar vilka
åtgärder som hittills gjorts, vilka insatser som
kommer att ha stor betydelse de närmaste åren samt
viktiga delar av det internationella arbete som
bedrivs för att förbättra villkoren för personer med
funktionshinder.
Vidare behandlas 48 motionsyrkanden med anledning
av skrivelsen, 44 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 2002 och 55 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 2003.
Socialutskottet har berett konstitutionsutskottet,
finansutskottet, socialförsäkringsutskottet,
kulturutskottet, utbildningsutskottet,
trafikutskottet och bostadsutskottet tillfälle att
yttra sig över skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av
den Nationella handlingsplanen för handikappolitiken
jämte motioner. Följande utskott har avlämnat
yttranden: konstitutionsutskottet,
utbildningsutskottet och trafikutskottet. Yttrandena
fogas till betänkandet som bilagor 2-4.
Utskottet har vidare anordnat en offentlig
utfrågning den 20 maj 2003 med fokus på frågor i
vardagslivet för barn och unga med funktionshinder.
Företrädare för barn- och ungdomsförbund inom
handikapprörelsen, representanter från myndigheter
och Svenska Kommunförbundet har medverkat. En
utskrift av inläggen vid utfrågningen fogas till
betänkandet som bilaga 5.

Europeiska handikappåret 2003

Den svenska regeringen har under 2003 medverkat i
genomförandet av det europeiska handikappåret.
Syftet är att utifrån en samlad europeisk plattform
skapa uppmärksamhet kring frågan om fullvärdigt
medborgarskap för personer med funktionshinder på
både europeisk och nationell nivå och stimulera till
ökade insatser.

Tusentals aktiviteter och evenemang som lyfter
fram handikappfrågorna äger rum i hela Europa under
2003. Målet är att öka erfarenhetsutbytet bl.a.
kring goda lösningar och fungerande strategier och
att stärka samarbetet mellan alla berörda aktörer.
Regeringen har utsett Statens institut för
särskilt utbildningsstöd, Sisus, till nationellt
samordningsorgan för handikappåret 2003. I uppdraget
ingår att anordna möten, genomföra
informationsinsatser av olika slag och hantera
ansökningar om bidrag för aktiviteter under året.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogör regeringen för hur arbetet med
att genomföra den nationella handlingsplanen för
handikappolitiken utvecklats sedan maj 2000 då
riksdagen beslutade att anta propositionen Från
patient till medborgare (prop. 1999/2000:79, bet.
1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240).

Skrivelsen är en första avstämning mot den
nationella handlingsplanen. I skrivelsen redovisas
de åtgärder som framför allt regeringen men också
statliga myndigheter och andra aktörer gjort och gör
för att aktivt driva utvecklingen inom
politikområdet framåt. Det framgår också vilka
insatser som regeringen avser att prioritera de
närmaste åren, dels genom fortsatt reformarbete,
dels genom styrning av de statliga myndigheterna.
Många utredningar pågår och många reformer har
nyligen inletts. Processer har satts i gång och
verksamheter och projekt som påbörjats kommer att på
olika sätt följas upp.
Regeringen anför att betydande insatser har gjorts
under de två senaste åren för att förverkliga den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken.
Tillgänglighetscentrets verksamhet har kommit i
gång, de sektorsmyndigheter som tillsammans med
regeringen skall leda arbetet med att förverkliga de
handikappolitiska målen har föreslagit etappmål,
lagar och förordningar har trätt i kraft,
utredningar har avslutats och nya har inletts,
försöksprojekt pågår, nya statliga medel har satsats
inom transportområdet, kulturområdet, IT-området och
forskningen, handikapporganisationernas anslag har
ökat, nya resurscentrum har bildats och andra har
omorganiserats etc. Många statliga myndigheter och
handikapporganisationer har varit inblandade i denna
process. De har bidragit till att synliggöra de
samband och de problem som medför att personer med
funktionshinder inte behandlas lika som andra och
att tillgänglighetsaspekter trots allt fortfarande
väger ganska lätt i förhållande till andra aspekter.
Bilderna har klarnat, och de problembilder som finns
måste regeringen tillsammans med alla andra
inblandade analysera och arbeta vidare med. Alla
goda förslag på förbättringsområden skall beredas
noga och prövas, lagändringar behöver följas upp och
nya uppdrag ges, anför regeringen.

Utskottets överväganden
Mål och inriktning för
handikappolitiken m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga motioner om
annan inriktning för handikappolitiken m.m.
Den av riksdagen fastställda nationella
handlingsplanen för handikappolitiken och de
i det sammanhanget fastställda målen bör
fortsätta att gälla, anför utskottet. Planen
är inriktad på generella lösningar och den
allmänna tillgängligheten i samhället. Detta
bör leda till ett minskat behov av
särlösningar och till att fler kan delta i
samhällslivet på likvärdiga villkor.
Jämför reservationerna 1 (m, c), 2 (v, mp), 3
(v), 4 (m, fp, kd, c), 5 (m), 6 (fp), 7 (kd),
8 (fp, kd) och 9 (v, c, mp).

Motionerna

I motion 2003/04:So487 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs tillkännagivande om att stärka
individens rättsliga ställning genom att utreda
möjligheterna till ett ADA-system i Sverige (yrkande
1). The American with Disabilities Act ger
funktionshindrade individuella rättigheter
garanterade i lag samtidigt som kännbara sanktioner
införts för brott mot dessa rättigheter.
Motionärerna anser att svensk lagstiftning bör
utvecklas på samma sätt och att en utredning om
detta bör tillsättas.

I motion 2002/03:So326 av Ewa Björling (m) begärs
att regeringen återkommer med förslag till riksdagen
om att ändra lagstiftningen för funktionshindrade så
att pengarna för omsorgsinsatser följer individen i
enlighet med vad som anförs i motionen. Motionären
anser att en omsorgspeng bör införas som följer
individen till den kommun som han eller hon väljer
att bo i. Motionären upprepar denna begäran i motion
2003/04:So300 yrkande 1. Vidare begärs
tillkännagivande om funktionshindrades reella
möjlighet att välja boendekommun (yrkande 2).
Motionären anför att en omsorgspeng ger en reell
möjlighet för den enskilde att välja boendekommun.
I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om kvaliteten i
kommande uppföljningar av den nationella
handlingsplanen (yrkande 22). Motionärerna anser att
kommande uppföljningar behöver vara mer inriktade på
att redovisa brister och på hur dessa konkret skall
kunna åtgärdas.
I motion 2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om att de generella handikappolitiska målen
måste preciseras med mer mätbara mål (yrkande 1).
Motionärerna anför att i skrivelsen redogörs för de
åtgärder som vidtagits de senast två åren. Mätbara
resultat av insatserna redovisas dock mycket
sparsamt. För att verkliga resultat skall uppnås
måste de handikappolitiska målen kompletteras med
mer mätbara och precisa delmål.
I motion 2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs tillkännagivande om att äldre och
funktionshindrade bör särskiljas i lagstiftningen
(yrkande 1). Motionärerna anför att äldre och
funktionshindrade personer ofta jämställs i
lagstiftningen. De anser att grupperna i högre
utsträckning bör särskiljas. Motionärerna upprepar
denna begäran också i motion 2003/04: So642 (kd)
yrkande 2.
I motion 2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs tillkännagivande om en utredning för att
kartlägga och föreslå åtgärder mot den av
Välfärdsbokslutet dokumenterade ojämlikheten mellan
funktionshindrade män och kvinnor (yrkande 18).
Välfärdsbokslutet har konstaterat att det bland
personer med funktionshinder finns tydliga
könsskillnader. Kvinnor har i högre grad ekonomiska
problem än män. Kvinnor får också mindre stöd och
hjälp. Eftersom det finns en viss dokumenterad
kunskap anser motionärerna att det är nödvändigt med
en mer fördjupad kartläggning av ojämlikheten mellan
funktionshindrade kvinnor och män. Denna skall
följas av ett åtgärdsprogram som presenterar förslag
för att minska skillnaderna.
I motion 2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs
om ett ytterligare mål för handikappolitiken som
innebär att arbetet särskilt inriktas på att ge alla
människor, oberoende av förutsättningar, makt över
sitt eget liv (yrkande 1). Motionärerna anser att
regeringen har ett snävt samhällsperspektiv på
handikappolitiken och inte lyfter fram den enskildes
förutsättningar. Motionärerna begär också
tillkännagivande om utkrävbara rättigheter för
funktionshindrade (yrkande 2). De anser att de
grundläggande fri- och rättigheterna måste
kompletteras med ytterligare rätt till de sociala
förmåner som krävs för att handikappade skall kunna
delta i samhällslivet på likvärdiga villkor. Staten
har tagit sitt ansvar gentemot utsatta individer och
grupper genom skyldighetslagstiftning gentemot
kommunerna, men det saknas motsvarande individuella
rättigheter för enskilda. Riksdagen bör därför hos
regeringen begära förslag om en utredning om
individuella rättigheter för funktionshindrade,
anför de.
I motion 2002/03:So439 av Gustav Fridolin (mp)
begärs tillkännagivande om en tillgänglighetslag,
som en svensk motsvarighet till USA:s ADA-lag. Utan
en ordentlig tillgänglighetslagstiftning tror inte
motionären att Sverige kommer att lyckas med målet
att göra Sverige tillgängligt till år 2010.
I motion 2002/03:So373 av Margareta Sandgren (s)
begärs tillkännagivande om behovet av
kontrollstationer i det nationella handikappolitiska
programmet. Motionären anser att en kontrollstation
år 2006 för att se över vad som gjorts till detta
datum är en framkomlig väg för att garantera ett
gott resultat år 2010.

Barns och föräldrars situation tas upp i tre
motioner. I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria
Stalin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om att
barnbilagor skall följa med alla budgetar (yrkande
1) och att föräldrar inte skall behöva strida för
sina barns rättigheter (yrkande 2). Motionärerna
anser att en lista på standarddiagnoser och en
nationell miniminorm bör arbetas fram och att
nivåerna på vårdbidraget bör ses över.

I motion 2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs tillkännagivande om behovet av en översyn av
situationen för föräldrar till funktionshindrade
barn (yrkande 10). Motionärerna anser att föräldrar
till funktionshindrade barn ofta befinner sig i en
svår situation och behöver mer av samhällets stöd.
Motionärerna föreslår att det görs en översyn av
dessa föräldrars villkor och av hur stödet skall
utformas. I motion 2003/04:So569 av Ulla Hoffmann
m.fl. (v) yrkande 6 återkommer samma yrkande.

Våld och övergrepp tas upp i tre motioner. I motion
2002/03:So411 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att
regeringen tillsätter en utredning med syfte att
kartlägga våld och sexuella övergrepp mot
funktionshindrade kvinnor. Motionärerna vill belysa
och synliggöra funktionshindrade kvinnors utsatthet,
så att medvetenheten om problemen ökar och rätt
åtgärder vidtas.

I motion 2003/04:So421 av Elina Linna m.fl. (v)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om
en kartläggning av våld och sexuella övergrepp mot
funktionshindrade kvinnor och flickor.
I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) tas frågan om övergrepp mot såväl kvinnor som
män upp. Motionärerna begär tillkännagivande om
åtgärder mot våld och andra övergrepp mot
funktionshindrade (yrkande 21). Många
funktionshindrade är sårbara och utlämnade om de
utsätts för våld eller om de blir ekonomiskt eller
på annan sätt utnyttjade av närstående eller andra
som får tillträde till deras bostäder, anför
motionärerna. Det är angeläget att övergrepp stoppas
- eller ännu hellre förebyggs - och för det behövs
bättre uppmärksamhet, både inom vården och från
rättsväsendets sida. Bland annat finns behov av
förbättrad statistik.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att drygt två år har gått
sedan riksdagen efter förslag från regeringen
beslutade om en nationell handlingsplan för
handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet.
1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240). I skrivelsen
redovisar regeringen de åtgärder som framför allt
regeringen men också statliga myndigheter och andra
aktörer gjort och gör för att aktivt driva
utvecklingen inom politikområdet framåt. Det framgår
också vilka insatser som regeringen avser att
prioritera de närmaste åren, dels genom fortsatt
reformarbete, dels genom styrning av de statliga
myndigheterna.

Tillgänglighetscentrets verksamhet har kommit i
gång, de sektorsmyndigheter som tillsammans med
regeringen skall leda arbetet med att förverkliga de
handikappolitiska målen har föreslagit etappmål,
lagar och förordningar har trätt i kraft,
utredningar har avslutats och nya har inletts,
försöksprojekt pågår, nya statliga medel har satsats
inom transportområdet, kulturområdet, IT-området och
forskningen, handikapporganisationernas anslag har
ökat, nya resurscentrum har bildats och andra har
omorganiserats etc. Många statliga myndigheter och
handikapporganisationer har varit inblandade i denna
process. De har bidragit till att synliggöra de
samband och de problem som medför att personer med
funktionshinder inte behandlas lika som andra och
att tillgänglighetsaspekter trots allt fortfarande
väger ganska lätt i förhållande till andra aspekter.
Regeringen anser att bilderna har klarnat, och de
problembilder som finns skall regeringen tillsammans
med alla andra inblandade analysera och arbeta
vidare med. Alla goda förslag på förbättringsområden
skall beredas noga och prövas, lagändringar behöver
följas upp och nya uppdrag ges.
Riksdagen har efter förslag från regeringen
antagit ändringar i regeringsformen för att motverka
diskriminering av personer med funktionshinder.
Diskrimineringskommittén har dessutom fått i uppdrag
att bl.a. överväga behovet av en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning samt behov av regler som
ger skydd mot diskriminering av personer med
funktionshinder i bemärkelsen bristande
tillgänglighet. Uppdraget skall redovisas i december
2004.

Regeringen framhåller att Sverige har åtagit sig att
följa FN:s konvention om barnets rättigheter.
Staterna som åtagit sig att följa barnkonventionen
har en skyldighet att se till att även barn med
funktionshinder kommer i åtnjutande av de
rättigheter som omfattas av konventionen.

Barnperspektivet skall finnas med inom alla
prioriterade arbetsområden i handlingsplanen. Det
handikappolitiska arbetet skall inriktas särskilt på
att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder
förutsättningar för självständighet och
självbestämmande. För att barn, ungdomar och vuxna
med funktionshinder skall ha lika möjligheter som
andra och kunna ta del av sina rättigheter och
fullgöra sina skyldigheter krävs att samhället och
den omgivande miljön är tillgänglig även där framför
allt barn vistas, anförs det.
Föräldrar till barn med omfattande funktionshinder
har stort behov av stöd och insatser för att kunna
fungera som en vanlig familj. Stödet och insatserna
måste vara utformade så att de passar hela familjen
vilket fordrar individuella lösningar, ett begränsat
antal inblandade personer och att insatser
samordnas. För att föräldrar skall ha en möjlighet
att utföra stora delar av omvårdnaden är det viktigt
att tillgodose deras behov av avlastning och
möjlighet att ge övriga syskon i familjen den
uppmärksamhet, det stöd och den omsorg som de
behöver.
Barn och ungdomar lyfts särskilt fram inom
utbildningspolitikens område. De lyfts även fram i
frågor som rör kulturpolitiken och utvecklandet av
barnböcker och film. Ytterligare områden är
landstingens barn- och ungdomshabilitering och
hjälpmedel inom utbildningen. I skrivelsen redogörs
också för uppdraget till Riksförsäkringsverket om
tillämpningen av barns rätt till personlig assistans
och assistansersättning som lämnats med anledning av
riksdagens tillkännagivande.
Den samlade kunskapen om jämställdhetsperspektiv
på handikappfrågorna måste öka, och jämställdhets-
perspektivet skall genomsyra det fortsatta arbetet
med att genomföra handlingsplanen, anför regeringen.
Detta är inte bara en rättvisefråga utan handlar
också om att höja kvaliteten i de insatser som görs.
Kunskap om de skillnader som finns mellan kvinnor
och män, flickor och pojkar skulle öka om det
statistiska underlaget förbättrades. För att
statliga och kommunala myndigheter skall kunna
planera och prioritera åtgärder för att rätta till
brister i verksamheten behöver de kunskap om de
skillnader som finns mellan könen. Statistik behövs
också om missförhållanden och våld som flickor och
kvinnor med omfattande funktionshinder utsätts för
inom ramen för de omsorger som ges. Det skulle kunna
utgöra underlag för att motverka missförhållanden
och ge skydd åt dem som är utsatta för övergrepp.
Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att i
samverkan med kommuner och landsting och berörda
myndigheter följa upp, analysera och redovisa
könsskillnader inom hälso- och sjukvårdens och
socialtjänstens verksamhetsområden och vid behov
lämna förslag till åtgärder som kan bidra till att
öka jämställdheten inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten. Socialstyrelsen skall också redovisa
vilka åtgärder som genomförts i kommuner och
landsting för att främja jämställdhet samt
resultatet av dessa. Målsättningen är att utveckla
praktiska verktyg som kommuner och landsting kan
använda som hjälpmedel för att utveckla
könsperspektivet i sitt arbete.

Gällande rätt, tidigare behandling m.m.

Stödet till äldre regleras i första hand i 5 kap.
4-6 §§ socialtjänstlagen (2001:453). Stödet till
funktionshindrade regleras i 5 kap. 7-8 §§ samma lag
samt i vissa fall i lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade och lagen
(1983:389) om assistansersättning. 5 kap. 10 §
socialtjänstlagen om att socialnämnden bör genom
stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar
närstående omfattar såväl dem som vårdar äldre som
funktionshindrade.

Utskottet behandlade en motion med begäran om
ytterligare mål och begäran om utkrävbara
rättigheter senast i betänkande 2001/02:SoU7.
Utskottet anförde då följande (s. 11):

Utskottet vill än en gång understryka att
handikappolitiken ytterst är en fråga om
demokrati. Samhället måste bygga på insikten om
att alla människor är lika mycket värda, har
samma grundläggande behov och skall behandlas med
samma respekt, att mångfald berikar och att varje
människa med sin kunskap och sin erfarenhet är en
tillgång för samhället. Det innebär att alla
skall ha lika rätt och lika möjligheter att
bestämma över sina liv och få sina önskemål
respekterade. Utskottet vidhåller att de
nationella målen för handikappolitiken som
riksdagen ställt sig bakom bör fortsätta att
gälla och avstyrker därmed förslaget i motion
So240 (c) yrkande 1 om ytterligare mål för
handikappolitiken. - - -

Den nationella handlingsplanen är inriktad på
generella lösningar och den allmänna
tillgängligheten i samhället. Detta bör leda till
ett minskat behov av särlösningar och till att
fler kan delta i samhällslivet på likvärdiga
villkor. Utskottet avstyrker därmed motionerna -
- -.

Riksdagen följde utskottet (prot. 2001/02:73).

Utskottet behandlade i betänkande 2000/01:SoU7 en
motion med begäran om att en barnbilaga skall följa
med varje statlig budget. Utskottet vidhöll då sin
tidigare redovisade inställning i frågan till
bilagor till budgetpropositionen, nämligen att det
är en allmän strävan inom Regeringskansliet att
undvika bilagor till budgetpropositionen.
Motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 2000/01:135).

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
2001/02:KU15 en motion med begäran om att
barnbilagor skall ingå i både kommunal- och
statsbudget. Konstitutionsutskottet anförde följande
(s. 51):

Av den nationella handlingsplanen för mänskliga
fri- och rättigheter framgår att
barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument
och genomsyra allt beslutsfattande i
Regeringskansliet som rör barn, att
barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som rör barn och att kommuner och
landsting bör inrätta system för att kunna följa
hur barnets bästa förverkligas i det kommunala
arbetet. Enligt utskottets mening saknas mot
denna bakgrund anledning att göra ett
tillkännagivande till regeringen om att
barnkonsekvensanalyser skall ingå som en naturlig
del av beslutsunderlag och att barnbilagor skall
ingå i kommunala budgetar. När det gäller
barnbilaga till statsbudgeten vill utskottet
hänvisa till finansutskottets ställningstagande
hösten 1999 då liknande motionsyrkanden
avstyrktes.

Konstitutionsutskottet avstyrkte därmed motionen.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:191).

Finansutskottet behandlade i betänkande
2002/03:FiU20 en motion med begäran om att en
barnbilaga skall följa varje budget. Utskottet
anförde då bl.a. följande (s. 124-125):

Det pågår för närvarande ett omfattande
utvecklingsarbete när det gäller statsbudgetens
utformning i syfte att ge riksdagen ett bättre
beslutsunderlag. Detta arbete omfattar också
målet att lyfta fram barnperspektivet i statens
olika verksamheter. Regeringens avsikt är att
ytterligare tydliggöra barnperspektivet i
budgetpropositionen genom att tillföra ett
barnperspektiv på nya områden eller fördjupa
redan befintliga barnperspektiv. Härvid ägnas
särskild uppmärksamhet åt att barnperspektivet i
den statliga budgetprocessen utvecklas och att de
resurser som påverkar barns liv ska vara
urskiljbara på ett sådant sätt att de kan bli
föremål för politiska prioriteringar, allt för
att förverkliga regeringens målsättning att
statsbudgeten om några år ska ha ett tydligt
barnperspektiv. - - -

Mot bakgrund av det omfattande
utvecklingsarbete med statsbudgetens utformning
som pågår inom Regeringskansliet finner
finansutskottet ingen anledning att frångå sina
tidigare ställningstaganden. Utskottet vidhåller
därmed sin uppfattning att kravet på att
barnfrågorna ska redovisas i en särskild bilaga
till budgetpropositionen måste anses underordnat
kravet på att redovisningen blir så aktuell och
genomarbetad som möjligt.

Den aktuella motionen avstyrktes därmed. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 2002/03:239).

I betänkande 2001/02:SoU7 behandlade utskottet en
motion med begäran om att tillsätta en utredning med
syfte att kartlägga våld och sexuella övergrepp mot
funktionshindrade kvinnor. Utskottet delade
uppfattningen att det är viktigt att belysa
funktionshindrade flickors och kvinnors utsatthet så
att alla blir medvetna om att problemet existerar
och konstaterade att Nationellt Råd för Kvinnofrid i
september 2001 publicerat skriften När man slår mot
det som gör ont. Våld mot kvinnor med
funktionshinder. Rapporten utgör ett viktigt bidrag
i arbetet med att synliggöra problemen på området.
Rapporten bör ses som ett första steg för att
inleda en diskussion om framtida åtgärder. Utskottet
utgick från att detta arbete fortsätter. Motionen
ansågs därmed i huvudsak tillgodosedd. Riksdagen
följde utskottet (prot. 2001/02:73).

I regeringens skrivelse 2002/03:125 Redovisning av
fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under
budgetåret 2002 redovisar regeringen under avsnittet
Kommande inriktning för stöd ur Allmänna arvsfonden
att regeringen med anledning av den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken inför de
kommande åren bl.a. vill fästa uppmärksamhet på att
personer med funktionshinder som är beroende av stöd
och service från andra, anställda eller närstående,
kan utsättas för både fysiskt och psykiskt våld. Det
behövs försöksverksamhet där handikapporganisationer
och andra ideella organisationer tillsammans med
kommun och landsting kan finna former för att
uppmärksamma och förhindra våld mot barn, kvinnor
och män med funktionshinder.

Aktuellt

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,
utgiftsområde 9 redovisar regeringen (s. 102) att
Socialstyrelsen fått i uppdrag att särskilt belysa
tillståndet och utvecklingen vad gäller stöd och
service till barn med funktionshinder och deras
anhöriga. Uppdraget skall redovisas i en rapport i
anslutning till årsredovisningen för 2003.

Vidare aviserar regeringen (s. 87) att den avser
att till vårriksdagen 2004 presentera en samlad
översikt av regeringens mål, insatser och resultat
vad gäller barn och unga som återfinns inom de olika
politikområdena i statsbudgeten som komplement till
de skrivelser som regeringen lämnat till riksdagen
på området.
Regeringen anför (s. 138) att det behövs fortsatta
insatser mot kvinnovåld och att det behövs
ytterligare fokus på, och insatser för, kvinnor som
är dubbelt utsatta, till exempel kvinnor med
missbruksproblem och funktionshindrade kvinnor.
Regeringen föreslår att ytterligare 9 miljoner
kronor avsätts till kvinno- och mansjourernas
verksamhet år 2004 och 9, 2 miljoner kronor till
Rikskvinnocentrums verksamhet.
Regeringen redovisar (s. 101) att den genom
regleringsbrev och särskilda uppdrag gett flera
myndigheter i uppdrag att följa upp, analysera och
redovisa könsskillnader i insatser inom sina
respektive ansvarsområden för personer med
funktionshinder. Detta kommer att öka kunskapen om
orsakerna till de skillnader i levnadsvillkor som
finns mellan kvinnor och män med funktionshinder och
peka på vilka åtgärder som behövs för att minska
dessa skillnader.

Utskottets ställningstagande

Handikappolitiken är ytterst en fråga om demokrati.
Utskottet vill än en gång understryka att samhället
måste bygga på insikten om att alla människor är
lika mycket värda, har samma grundläggande behov och
skall behandlas med samma respekt, att mångfald
berikar och att varje människa med sin kunskap och
sin erfarenhet är en tillgång för samhället. Det
innebär att alla skall ha lika rätt och lika
möjligheter att bestämma över sina liv och få sina
önskemål respekterade. Utskottet vidhåller därmed
att de nationella målen för handikappolitiken som
riksdagen ställt sig bakom bör fortsätta att gälla.
Målen är:

En samhällsgemenskap med mångfald som grund.

Att samhället utformas så att människor med
funktionshinder i alla åldrar blir fullt
delaktiga i samhällslivet.

Jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och
pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.

Motion 2002/03:So296 (c) yrkande 1 om ytterligare
mål avstyrks.

Ett av målen för handikappolitiken är att
samhället skall utformas så att människor i alla
åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet. Detta
gäller också barn och unga. Med anledning av bl.a.
regeringens skrivelse och det europeiska
handikappåret anordnade socialutskottet den 20 maj
2003 en offentlig utfrågning med fokus på frågor i
vardagslivet för barn och unga med funktionshinder.
Utskottet ansåg det angeläget att få en aktuell bild
av hur situationen ser ut i dag för barn och unga
med funktionshinder. Hur fungerar vardagslivet i
skolan och på fritiden? Finns det tillräckliga
kringresurser för att barn och unga skall kunna
tillgodogöra sig undervisning, umgås med kamrater,
delta i utflykter och fritidsaktiviteter m.m.? Hur
fungerar habilitering och rehabilitering? Hur är det
med tillgång till hjälpmedel? Hur är bemötandet? En
utskrift av utfrågningen återfinns i bilaga 5.
Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen har i
uppdrag att särskilt belysa tillståndet och
utvecklingen vad gäller stöd och service till barn
med funktionshinder och deras anhöriga. Uppdraget
skall redovisas i en rapport i anslutning till
årsredovisningen för 2003. Riksdagen bör inte
föregripa pågående arbete på området. Motionerna
2002/03:So23 (mp) yrkande 2, 2002/03:So513 (v)
yrkande 10 och 2003/04:So569 (v) yrkande 6 är delvis
tillgodosedda med det anförda.
Jämlikhet mellan könen utgör ett annat av målen
för politikområdet. Utskottet vill betona att det är
särskilt viktigt att jämställdhetspolitiken
tillämpas fullt ut så att de problem som det innebär
att ha ett funktionshinder inte ytterligare
förstärks av könsstereotypa föreställningar.
Regeringen har genom regleringsbrev och särskilda
uppdrag ålagt myndigheter att följa upp, analysera
och redovisa könsskillnader i insatser inom sina
respektive ansvarsområden för personer med
funktionshinder. Detta kommer att öka kunskapen om
orsakerna till de skillnader i levnadsvillkor som
finns mellan kvinnor och män med funktionshinder och
peka på vilka åtgärder som behövs för att minska
dessa skillnader. Utskottet anser att motion
2002/03:So513 (v) yrkande 18 därmed är delvis
tillgodosedd.
Den nationella handlingsplanen är inriktad på
generella lösningar och den allmänna
tillgängligheten i samhället. Detta bör leda till
ett minskat behov av särlösningar och till att
alltfler kan delta i samhällslivet på likvärdiga
villkor. Utskottet vill också erinra om att
Diskrimineringskommittén har i uppdrag att bl.a.
överväga behovet av en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning samt behovet av regler
som ger skydd mot diskriminering av personer med
funktionshinder i bemärkelsen bristande
tillgänglighet. Riksdagen bör inte föregripa
kommande förslag. Utskottet avstyrker därmed
motionerna 2002/03: So296 (c) yrkande 2,
2002/03:So439 (mp) och 2003/04:So487 (m) yrkande 1.
Utskottet välkomnar att EG-kommissionen i dagarna
lämnat ett meddelande om lika möjligheter för
personer med funktionshinder - en europeisk
handlingsplan (KOM [2003] 650 slutlig). Syftet med
meddelandet är att få till stånd en hållbar och
fungerande strategi för handikappfrågor i det
utvidgade EU. Det är tänkt att fungera som
utgångspunkt och ram för att förstärka
handikappaspekterna i all relevant EU-politik,
samtidigt som det skall ge stöd och stimulans till
politiska åtgärder på nationell nivå. I meddelandet
betonas att EU:s övergripande mål är att bidra till
att utforma ett samhälle för alla. I detta
sammanhang spelar kampen mot diskriminering och
främjandet av funktionshindrades deltagande i
ekonomin och samhället en avgörande roll.
Utskottet biträder inte förslaget om att införa en
handikappeng. Motionerna 2002/03:So326 (m) och
2003/04:So300 (m) yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.
I skrivelsen redovisas att sektorsmyndigheterna
har bedrivit ett aktivt och ambitiöst arbete med att
ta fram förslag till etappmål för respektive sektor.
För en del myndigheter har etappmål/uppdrag
fastställts i regleringsbreven för budgetåret 2003.
För övriga pågår beredning av respektive myndighets
förslag. Resultatet av de uppföljningar som
genomförs kommer årligen att redovisas för
regeringen. Utskottet förutsätter att resultatet av
detta arbete kommer att redovisas för riksdagen vid
nästa uppföljning av handlingsplanen. Motionerna
2002/03:So21 (fp) yrkande 22, 2002/03:So373 (s) och
2003/04:So642 (kd) yrkande 1 är delvis
tillgodosedda. Motionerna avstyrks.
I anledning av motion 2002/03:So23 (mp) yrkande 1
med begäran om barnbilaga till budgeten vill
utskottet understryka att barnkonventionen skall
vara ett aktivt instrument och genomsyra allt
beslutsfattande som rör barn, att
barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga
beslut som rör barn och att kommuner och landsting
bör inrätta system för att kunna följa hur barnets
bästa förverkligas i det kommunala arbetet.
Utskottet konstaterar att regeringen i
budgetpropositionen redovisar att den till
vårriksdagen 2004 avser att presentera en samlad
översikt av regeringens mål, insatser och resultat
vad gäller barn och unga som återfinns inom de olika
politikområdena i statsbudgeten som komplement till
de skrivelser som regeringen lämnat till riksdagen
på området. Utskottet konstaterar vidare att det
pågår ett omfattande utvecklingsarbete med
statsbudgetens utformning inom Regeringskansliet.
Utskottet delar finansutskottets uppfattning att
kravet på att barnfrågorna skall redovisas i en
särskild bilaga till budgetpropositionen måste anses
underordnat kravet på att redovisningen blir så
aktuell och genomarbetad som möjligt.
Motionsyrkandet avstyrks därmed.
Nationella Rådet för Kvinnofrid har publicerat en
rapport om våld mot kvinnor med funktionshinder.
Rapporten har bidragit till att synliggöra problem
på området. I budgetpropositionen för år 2004
föreslår regeringen nu att ytterligare 9 miljoner
kronor avsätts till kvinno- och mansjourernas
verksamhet och 9,2 miljoner kronor till
Rikskvinnocentrums verksamhet. Regeringen anför
därvid att det behövs ytterligare fokus på, och
insatser för, kvinnor som är dubbelt utsatta som
till exempel funktionshindrade kvinnor. Motionerna
2002/03:So411 (v) och 2003/04:So421 (v) är därmed
delvis tillgodosedda. Motionerna avstyrks. Även
motion 2002/03:So21 (fp) yrkande 21 avstyrks.
I motionerna 2002/03:So457 (kd) yrkande 1 och
2003/04:So642 (kd) yrkande 2 begärs tillkännagivande
om att äldre och funktionshindrade skall särskiljas
i lagstiftningen. Motionärerna har inte närmare
preciserat sitt yrkande. Utskottet konstaterar för
sin del att det i t.ex. 5 kap. socialtjänstlagen
(2001:453) klart skiljs mellan olika grupper med
särskilda underrubriker för varje grupp.
Motionsyrkandena avstyrks.

Ett tillgängligt samhälle

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om ett
tillgängligare samhälle med hänvisning till
bl.a. ansvars- och finansieringsprincipen och
det omfattande arbete som pågår på området.
Jämför reservationerna 10 (fp), 11 (mp), 12
(kd), 13 (v) och 14 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs tillkännagivande om statligt stimulansbidrag
till landsting, kommuner, fastighetsägare,
kollektivtrafikbolag m.fl. för att anpassa samhället
så att det blir tillgängligt också för
funktionshindrade (yrkande 1). Av handlingsplanen
framgår att inga nämnvärda framsteg finns att
redovisa vad gäller tillgängligheten i samhället.
Motionärernas bedömning är att det behövs fem år med
ett statligt stimulansbidrag på i genomsnitt en
miljard kronor per budgetår för att det skall gå att
uppnå det mål som satts upp för 2010.

I motion 2003/04:So348 av Sven Brus (kd) begärs
tillkännagivande om ökad tillgänglighet för
funktionshindrade till allmänna lokaler och allmänna
platser. För att uppnå det önskade resultatet krävs
starkare formuleringar samt att införande av
sanktioner övervägs för de fall man inte uppfyller
kraven, anför motionären.
I motion 2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) yrkas att riksdagen lägger fram förslag till
särskilt stöd till IT-produkter för
funktionshindrade (yrkande 5). Motionärerna anför
att teknikutvecklingen i vissa sammanhang kan vara
ett hinder för funktionshindrade att få service som
är likvärdig med den som alla andra får. Ett exempel
på detta är det utökade antalet Internetbanker.
Motionärerna anser det angeläget att utreda en
lagreglering om likvärdig tillgänglighet till
service för alla.
I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om förbättrad
tillgänglighet (yrkande 11). Motionärerna anser att
det måste till sanktioner om kommuner, arbetsplatser
m.fl. inte uppfyller kraven. Motionärerna begär
också tillkännagivanden om en nationell översyn av
färdtjänstlagen (yrkande 12) och om en förbättrad
länstrafik eller kollektivtrafik och
samverkansprojektet "Hela resan" (yrkande 13).
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om en
utökning av sakägarkretsen (yrkande 15). I avvaktan
på översynen av plan- och bygglagen föreslår
motionärerna att sakägarkretsen utökas så att
handikapporganisationerna skall kunna anmäla fall av
bristande tillgänglighet.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas under avsnittet Reglering av
tillgänglighet att det finns ett flertal lagar och
regler som berör kvinnor och män med funktionshinder
men relativt få av dessa kräver generell
tillgänglighet. På många områden saknas helt
riktlinjer och lagstiftning om tillgänglighet och
användbarhet. Till exempel saknas det regler för
tillgänglighet till bankomater och biljettautomater,
regler för tillgänglighet till medier och kultur,
tillgänglighet till offentliga tjänster och service
etc.

Regeringen anser att det behövs mer kunskap om på
vilka områden det saknas lagstiftning eller annan
reglering för tillgänglighet och i vilken
utsträckning nuvarande regelverk hindrar eller
utestänger kvinnor och män med funktionshinder från
att ta del av samhällets service, varor och
tjänster.
Riksdagen har efter förslag från regeringen
antagit ändringar i regeringsformen för att motverka
diskriminering av personer med funktionshinder.
Diskrimineringskommittén har dessutom fått i uppdrag
att bl.a. överväga behovet av en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning samt behov av regler som
ger skydd mot diskriminering av personer med
funktionshinder i bemärkelsen bristande
tillgänglighet. Uppdraget skall redovisas i december
2004.

Plan- och bygglagen (1987:10) har ändrats så att
tydligare krav kan ställas på tillgänglighet när
allmänna platser iordningställs och ändras.
Förändringen innebär också att enkelt avhjälpta
hinder mot tillgänglighet och användbarhet för
personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga skall undanröjas i befintliga
lokaler dit allmänheten har tillträde och på
befintliga allmänna platser. Boverket utarbetar
föreskrifter med mer preciserade krav. Regeringen
bedömer att enkelt avhjälpta hinder bör vara
åtgärdade senast 2010.

Regeringen beslutade i juni 2002 att tillsätta en
kommitté med uppdrag att se över plan- och
bygglagstiftningen (dir. 2002:97). Det övergripande
målet är att stärka plan- och bygglagstiftningens
roll som ett instrument för hållbar utveckling.
Detta innbär bl.a. att den byggda miljön skall vara
tillgänglig, trygg och präglas av mångfald.
Kommittén skall också överväga om
sanktionsbestämmelserna i plan- och bygglagen
behöver ändras. Utredningen skall vara klar vid
årsskiftet 2004/05.
Omfattande kartläggningar och analyser av läget
inom transportområdet har genomförts. Föreskrifter
om krav på tillgänglighet vid upphandling av
kollektiva färdmedel har aktualiserats i olika
sammanhang och för olika transportslag. För
närvarande bereds ett förslag om föreskrifter med
funktionskrav som bör kunna utvecklas till att avse
alla trafikslag.
En genomgripande analys av färdtjänsten har
resulterat i att regeringen beslutat att tillsätta
en utredning som skall se över lagstiftningen på
området (dir. 2002:108).
Anslaget för statsbidrag till elektronisk
kommunikation har tillförts 5 miljoner kronor.
Reglerna för statsbidrag har också ändrats och
öppnar möjligheter för samverkan mellan landsting
genom kommunalförbund. De åtgärder som vidtagits ger
landstingen ökade möjligheter att planera hur
brukarnas behov bäst kan tillgodoses och öppnar
möjligheterna för att vidareutveckla verksamheten i
takt med den tekniska utvecklingen och utifrån
lokala förutsättningar, anför regeringen.
Statsbidraget till utrustning för elektronisk
kommunikation ger personer som är döva, gravt
hörselskadade, dövblinda eller gravt språkstörda
möjlighet att kommunicera via ett kommunikationsnät.
Utvecklingen har gått snabbt de senaste tio åren.
Datorer med texttelefonprogram har börjat användas,
och bildtelefoni har börjat utvecklas. Datortekniken
med möjlighet till förstorande system och
punktskriftsdisplay har givit personer som är
synskadade och dövblinda möjlighet att förutom att
använda telefon kunna kommunicera och delta i
informationsutbyte som inkluderar databaser och
Internet.
Avslutningsvis redovisar regeringen under
avsnittet om andra insatser inom handikappområdet
att Post- och telestyrelsen i december 2001 fått i
uppdrag av regeringen att genomföra
försöksverksamhet avseende funktionshindrades
tillgång till produkter och tjänster inom
telekommunikationsområdet, vilket kräver hög
överföringskapacitet (bredband). Syftet är att
förbättra levnadsvillkoren för personer med
funktionshinder. 20 miljoner kronor har avsatts för
ändamålet. Uppdraget skall slutredovisas den 1
oktober 2004.
Vidare har stats- och regeringscheferna vid
Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 1999
uppmanat kommissionen att upprätta en allomfattande
handlingsplan för det elektroniska Europa. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas personer med funktionshinder
och kampen för att ingen skall utestängs från
informationssamhället. Som ett resultat av
handlingsplanen antog Europeiska rådet hösten 2001
en resolution om e-integration - att utnyttja
informationssamhällets möjligheter för social
integration (resolution 2001/C292/02). Under våren
2002 antogs även en resolution om tillgänglighet
till offentliga webbplatser och deras innehåll
(resolution 2002/C86/02). I resolutionen beaktar
rådet det europeiska målet att integrera alla,
särskilt personer med funktionshinder och äldre, i
informationssamhället. Ansträngningarna att påskynda
arbetet med att göra Internet tillgängligt för alla
bör också öka enligt resolutionen.
Den 3 december 2002 antogs vid rådet resolutionen
e-tillgänglighet - Förbättrad tillgång till
kunskapssamhället för personer med funktionshinder.

Gällande rätt, tidigare behandling m.m.

Enligt 10 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10)
(PBL) skall byggnadsnämnden ta upp frågan om påföljd
eller ingripande så snart det finns anledning att
anta att en överträdelse har skett av bestämmelserna
om byggande enligt PBL eller av någon föreskrift
eller något beslut som har meddelats med stöd av
dessa bestämmelser.

I regeringens proposition 2000/01:48 om
tillgänglighet till offentliga lokaler och på
allmänna platser erinrade regeringen om att plan-
och bygglagen innehåller omfattande regler om
påföljd vid överträdelser av lagens bestämmelser,
vilket innebär att det åligger byggnadsnämnden att
ta upp frågan om ingripande eller påföljd när det
uppkommer misstanke om att en överträdelse skett av
plan- och bygglagen eller föreskrifter meddelade med
stöd av lagen. Bland de sanktioner som står till
buds finns bl.a. föreläggande förenat med vite eller
med föreskrift att åtgärden kan komma att utföras på
den försumliges bekostnad. Enligt regeringen finns
det i dag goda möjligheter att ingripa med stöd av
plan- och bygglagen för att förmå byggherrar och
fastighetsägare att uppfylla de krav på
tillgänglighet som ställs i lagstiftningen (2000/01:
BoU5, rskr. 2000/01:155).

Av direktiven till kommittén med uppdrag att se över
plan- och bygglagstiftningen (dir. 2002:97) framgår
att nuvarande regler om vilka som skall betraktas
som parter i olika slag av ärenden enligt PBL, och
som därmed skall höras före beslut och kunna
överklaga, är delvis oklara. Översynen bör därför
omfatta också dessa frågor.

Regeringen tillkallade i oktober 2001 en särskild
utredare med uppdrag att analysera vissa frågor på
hjälpmedelsområdet (dir. 2001:81, 2002:20,
2003:111). I utredningsdirektiven ingår bl.a. att
analysera de förändrade förutsättningarna på
hjälpmedelsområdet som skett genom utvecklingen inom
informations- och kommunikationsteknik och digital
teknik. Utredningen skall slutredovisa sitt uppdrag
senast den 15 juni 2004.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast i
betänkande 2002/03:SoU1 (s. 74), behandlat motioner
med förslag om statliga stimulansbidrag för att
anpassa samhället så att det blir tillgängligt också
för funktionshindrade. Utskottet har gjort
bedömningen att insatser behövs för att förbättra
tillgängligheten i vardagsmiljön och att
utvecklingen mot en bättre tillgänglighet för alla
måste påskyndas. Utskottet har dock understrukit att
ansvars- och finansieringsprincipen ligger fast.
Utskottet har därmed inte kunnat ställa sig bakom
förslaget om att inrätta ett särskilt anslag för en
tillgänglighetsreform. Motionerna har avstyrkts.
Riksdagen har följt utskottet (rskr. 2002/03:81).

Trafikutskottets yttrande

Trafikutskottet anför med anledning av motion
2002/03:So23 yrkande 12 om färdtjänsten att
utskottet erfarit att den särskilde utredare som har
i uppdrag att se över regelverket för färdtjänsten
(dir. 2002:108) kommer att ta upp frågor om
ledsagare och medresenärer på färdtjänstresan. En
utgångspunkt för utredaren är Vägverkets
redovisning, vari bl.a. förslag finns om ändringar
rörande ledsagare i lagen (1997:736) om färdtjänst.
Utredningsuppdraget skall redovisas den 1 november
2003. Utskottet anser att motionsyrkandet därmed
torde bli tillgodosett. Yrkandet avstyrks
följaktligen.

Vad gällde yrkande 13 i samma motion om
samverkansprojektet "Hela resan" m.m. anför
trafikutskottet följande:

Frågan om samordning av trafikföretagen togs
också upp vid budgetberedningen hösten 2002 (bet.
2002/03:TU1 s. 98-99). Utskottet redovisade då
bl.a. att Rikstrafiken utvecklat ett
trafikslagsövergripande projekt, benämnt Hela
resan. Rikstrafiken har också drivit krav på
bokningssamarbete genom ett särskilt
datagränssnitt, redovisat ett förslag till ett
enda telefonnummer för upplysning om
kollektivtrafiken och lanserat en Internetportal
med övergripande information om hela
trafiksektorn. Utskottet pekade också på den
verksamhet som bedrivs av Samtrafiken i Sverige
AB.

Utskottet har erfarit att som ett resultat av
Hela resan har generaldirektörerna för
Rikstrafiken, Banverket, Luftfartsverket,
Sjöfartsverket och Vägverket undertecknat en
gemensam tolkning av sektorsansvaret avseende
tillgängligheten till kollektivtrafiken för
funktionshindrade.
När utskottet behandlade frågan om
kollektivtrafik för funktionshindrade hösten 2001
(bet. 2001/02:TU2 s. 111-113) i samband med
beredningen av regeringens proposition om
infrastruktur för ett långsiktigt hållbart
transportsystem framhöll utskottet det angelägna
i att anpassningen av transportsystemet till de
funktionshindrades behov påskyndas.
Mot bakgrund av utskottets tidigare uttalande
och det omfattande arbete som för närvarande
pågår i frågan anser utskottet att någon åtgärd
från riksdagens sida inte är behövlig med
anledning av yrkande 13 i motion So23. Mot
bakgrund av det anförda avstyrks därför
motionsyrkandet.

Trafikutskottet lyfter också fram frågor om
tillgänglighet för funktionshindrade vad gäller
järnvägsresor och konstaterar att åtgärder gjorts i
stationsmiljön för att förbättra funktionshindrades
tillgång till transportsystemet, att Banverket tar
fram nya råd och rekommendationer för inköp av
fordon, att i tillståndsprövningen av tågoperatörer
ingår samråd med företrädare för
handikappsanpassningsfrågan inom Banverket. I
Framtidsplan för järnvägen 2004-2015 avsätter
Banverket 800 miljoner kronor för anpassning av
bl.a. Banverkets stationer och hållplatser för
funktionshindrade. Trafikutskottet ser arbetet med
dessa frågor som utomordentligt väsentligt för att
underlätta och möjliggöra ett ökat järnvägsresande
för bl.a. rullstolsburna personer.

Vad gäller frågan om post- och kassaservice anför
trafikutskottet följande:

Frågan om post- och kassaservice för
funktionshindrade togs upp vid budgetberedningen
hösten 2002 (bet. 2002/03:TU1 s. 119-121), varvid
utskottet förutsatte att Postens
förändringsarbete skulle ske på ett socialt
ansvarsfullt sätt och att regeringen noga följer
utvecklingen och utvärderar förändringarna.
Funktionshindrades krav på en god postservice är
grundläggande och måste beaktas, ansåg utskottet.
Utskottet är alltjämt av den uppfattningen.

Enligt trafikutskottets mening är de frågor som
utskottet tar upp ovan av stor betydelse för att
nå målet om att skapa ett tillgängligt samhälle i
enlighet med de transport- och postpolitiska
besluten och den nationella handlingsplanen för
handikappolitiken. Utskottet utgår ifrån att
arbetet med dessa frågor bereds med skyndsamhet.

Aktuellt

Regeringen beslutade den 16 oktober 2003 om
medgivande till Boverkets förslag till föreskrifter
för enkelt avhjälpta hinder. Föreskrifterna gäller
allmänna platser och lokaler dit allmänheten har
tillträde.

Handikappombudsmannen har nyligen till regeringen
redovisat resultatet av en enkät till Sveriges
samtliga statliga myndigheter. Syftet med enkäten
har varit att få en bild över de statliga
myndigheternas arbete med att upprätta
handlingsplaner för hur deras lokaler, verksamhet
och information skall bli tillgänglig för människor
med funktionshinder. Sammanställningen visar att 37
% av myndigheterna påbörjat arbetet med att upprätta
handlingsplaner och 7 % har färdiga handlingsplaner.

Färdtjänstutredningen överlämnade i dagarna sitt
slutbetänkande Färdtjänsten och riksfärdtjänsten,
SOU 2003:87. Utredningen föreslår bl.a. att
tillstånd för ledsagare skall beviljas om behov av
sådan hjälp föreligger i samband med resorna för att
tillståndshavaren skall kunna genomföra sina resor
och ändamålet med dessa. Utredningen föreslår också
att det införs en bestämmelse, av vilken framgår att
om det är skäligt att den som söker tillstånd till
färdtjänst skall ha sällskap på resorna av en eller
flera medresenärer, skall tillståndet även gälla för
denna eller dessa.

Regeringen beslutade i oktober 2003 att tillkalla en
särskild utredare för att utreda dels hur
postverksamheten bör regleras, dels behovet av
statliga insatser för den grundläggande
kassaservicen (dir. 2003:117). Kund- och
konsumentperspektivet skall vara vägledande för
utredarens eventuella förslag. I det politiska målet
för postområdet skall det ingå att alla skall ha
tillgång till en posttjänst av hög kvalitet och
till rimliga priser (dir. 2003:117).

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet vidhåller sin bedömning att insatser
behövs för att förbättra tillgängligheten i
vardagsmiljön och att utvecklingen mot en bättre
tillgänglighet för alla måste påskyndas. Utskottet
vill samtidigt än en gång understryka att ansvars-
och finansieringsprincipen ligger fast. Motion
2002/03:So21 (fp) yrkande 1 avstyrks. Utskottet
återkommer till frågan i betänkande 2003/04:SoU1 vid
behandlingen av budgeten för utgiftsområde 9 för
2004.

Socialutskottet konstaterar att
Färdtjänstutredningen nyligen har avlämnat sitt
slutbetänkande. Utredningen föreslår att en
ledsagare skall få följa med om en sådan behövs i
samband med resorna. Vidare föreslås att medresenär
skall kunna följa med när detta är skäligt.
Utskottet anser att den fortsatta beredningen av
förslaget bör avvaktas. Riksdagen bör inte ta något
initiativ. Motion 2002/03:So23 (mp) yrkande 12
avstyrks därmed.
Socialutskottet delar trafikutskottets uppfattning
att det är angeläget att anpassningen av
transportsystemet till de funktionshindrades behov
påskyndas. Utskottet kan samtidigt notera att ett
omfattande arbete pågår på området. Rikstrafiken har
drivit på bokningssamarbetet genom ett särskilt
gränssnitt, redovisat ett förslag till ett enda
telefonnummer för upplysning om kollektivtrafiken
och lanserat en Internetportal med övergripande
information om hela trafiksektorn. Utskottet vill
också peka på den verksamhet som bedrivs av
Samtrafiken i Sverige AB. Som ett resultat av "Hela
resan"-projektet har generaldirektörerna för
Rikstrafiken, Banverket, Luftfartsverket,
Sjöfartsverket och Vägverket undertecknat en
gemensam tolkning av sektorsansansvaret avseende
tillgängligheten till kollektivtrafiken för
funktionshindrade. Socialutskottet avstyrker motion
2002/03:So23 (mp) yrkande 13 med hänvisning till det
omfattande arbete som pågår på området.
Socialutskottet konstaterar att den kommitté som
har i uppdrag att se över plan- och
bygglagstiftningen (dir. 2002:97) också har i
uppdrag att överväga om sanktionsbestämmelserna i
plan- och bygglagen (1987:10), PBL, behöver ändras.
Enligt direktiven kommer utredningen även att
överväga frågan om vilka som skall betraktas som
parter i olika slag av ärenden enligt PBL, och som
därmed skall höras före beslut och kunna överklaga
beslut. Samtidigt konstaterar utskottet att enligt
10 kap. 1 § PBL skall byggnadsnämnden ta upp frågan
om påföljd eller ingripande så snart det finns
anledning att anta att en överträdelse har skett av
bestämmelserna om byggande enligt PBL. Motionerna
2002/03:So23 (mp) yrkandena 11 och 15 samt
2003/04:So348 (kd) är därmed tillgodosedda och
avstyrks.
I motion 2002/03:So296 (c) yrkande 5 tas frågan om
särskilt stöd till IT-produkter för
funktionshindrade upp. Utskottet kan konstatera att
ett omfattande arbete pågår på området. Anslaget för
statsbidrag till elektronisk kommunikation har
tillförts ytterligare medel och reglerna för
statsbidrag har ändrats. Den särskilde utredaren av
hjälpmedelsfrågorna har bl.a. i uppdrag att
analysera de förändrade förutsättningarna på
hjälpmedelsområdet genom utvecklingen inom
informations- och kommunikationsteknologi och
digital teknik. Postverksamheten skall utredas (dir.
2003:117). Något initiativ från riksdagens sida med
anledning av motionen behövs inte. Motionen
avstyrks.

Bättre tillgänglighet för ökad
demokrati

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om synskadades
möjlighet att personrösta med hänvisning till
den parlamentariska kommitténs uppdrag att se
över bestämmelserna i vallagen.

Motionen

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs tillkännagivande om synskadades möjligheter
att personrösta (yrkande 20). Motionärerna anför att
det borde vara möjligt för Valmyndigheten att genom
teknikupphandling ta fram en apparat som medger en
synskadad att personrösta utan att valhemligheten
röjs.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att vallokaler har blivit
tillgängligare genom en ny regel som skärper
kommunernas ansvar att använda vallokaler som kan
användas av alla. En uppföljning av bestämmelsen
visar att kommunerna endast i ett fåtal fall inte
har lyckats hitta vallokaler som är tillgängliga.

Tillgängligheten till kommunala lokaler för
politisk verksamhet skall också förbättras. Det
betonar regeringen i proposition 2001/02:80
Demokrati för det nya seklet. Möjligheten att kunna
medverka i politiska sammanträden på lika villkor är
betydelsefull, inte minst ur demokratisk synvinkel,
anförs det.
Regeringen anser att det reformarbete som inletts
är viktigt för att underlätta för personer med
funktionshinder att kunna rösta och att kunna
fullgöra uppdrag som förtroendevalda. En arbetsgrupp
inom Regeringskansliet skall dessutom främja
utvecklingen av den politiska processen med stöd av
informationsteknikens hjälp. Sannolikt underlättar
det ytterligare deltagandet för personer med
funktionshinder. Regeringen anför att den kommer att
följa hur arbetet för att göra det politiska arbetet
mer tillgängligt fortskrider och återkomma med
ytterligare lagförslag om detta visar sig
nödvändigt.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet redovisar i sitt yttrande
ingående tidigare behandling av motioner om
synskadades rätt till valhemlighet. Här redovisas
också de åtgärder som Riksskatteverket vidtagit i
samråd med Synskadades Riksförbund (SRF) så att
syskadade har möjlighet att utan insyn från någon
person rösta på ett parti. Emellertid har man inte
löst de problem som uppkommit för synskadade genom
de nya reglerna om personröstning.

Vidare redovisas att regeringen den 16 april 2003
har beslutat om direktiv för en parlamentarisk
kommitté att se över bestämmelserna i vallagen och
lämna förslag till en ny lag (dir. 2003:37). I
uppdraget ingår bl.a. att överväga i vilken
utsträckning elektroniska förfaranden bör införas
vid röstning i röstningslokal. Kommittén skall
särskilt beakta de fördelar sådana förfaranden kan
ha för bl.a. funktionshindrade väljare. (Uppdraget
skall redovisas senast den 1 november 2004.)
Konstitutionsutskottet gör därefter följande
ställningstagande:

I ett samhälle för alla är det av stor betydelse
att funktionshindrade skall kunna delta i den
demokratiska processen på så likvärdiga villkor
som möjligt. Ansträngningar görs för att nå detta
mål, och utskottet vill betona vikten av att
dessa ansträngningar fortsätter.

Som nämnts ovan avser konstitutionsutskottet
att i höst behandla ett antal motioner som rör
vallagsfrågor, bland dem motioner om att
synskadade skall ha möjlighet att kunna utöva sin
rösträtt fullt ut med bibehållen valhemlighet.
Utskottet har tidigare anfört att det är av stor
betydelse att alla kan rösta utan att
valhemligheten åsidosätts. Enligt utskottets
mening bör det ovan nämnda utredningsuppdraget
att ta fram förslag till hur elektroniska
förfaranden skall kunna införas vid röstning ses
som ett viktigt led i arbetet att uppnå syftet
att synskadade skall kunna rösta på lika villkor
som andra.
Med det anförda föreslår konstitutionsutskottet
att socialutskottet avstyrker motion 2002/03:So21
yrkande 20.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet delar konstitutionsutskottets
bedömning att det är av stor betydelse att
funktionshindrade kan delta i den demokratiska
processen på så likvärdiga villkor som möjligt.
Utskottet konstaterar att den parlamentariska
kommitté som har i uppdrag att se över
bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en
ny lag bl.a. har i uppdrag att överväga i vilken
utsträckning elektroniska förfaranden bör införas
vid röstning i röstningslokal. Kommittén skall
särskilt beakta de fördelar sådana förfaranden kan
ha för bl.a. funktionshindrade väljare. Motion
2002/03:So21 (fp) yrkande 20 är i huvudsak
tillgodosedd.

Ett nationellt tillgänglighetscenter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om
huvudmannaskapet för det nationella
tillgänglighetscentret med hänvisning till
att en särskild utredare har i uppgift att
utreda en förändrad organisation för
samordning av arbetet inom det
handikappolitiska området.

Motionen

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs tillkännagivande om huvudmannaskapet för det
nationella tillgänglighetscentret (yrkande 2).
Motionärerna anser att ansvaret för det nationella
tillgänglighetscentret bör överföras från
Handikappombudsmannen till annan lämplig instans.
Frågan om centrets placering bör överlämnas till den
utredning om myndighetsstrukturen för det
handikappolitiska området som regeringen avser att
tillsätta.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att Handikappombudsmannen
fr.o.m. år 2001 har fått ett årligt anslagstillskott
på 7 miljoner kronor för att driva verksamheten i
tillgänglighetscentret. Centrets uppgifter - det
vill säga att svara för uppbyggnad, utveckling,
förmedling av kunskap, rådgivning och samverkan med
berörda för att göra samhället tillgängligt - har
reglerats i Handikappombudsmannens instruktion (SFS
1994:949 med ändring SFS 2000:1170 2 § p. 7) och
gäller från den 1 januari 2001.

Under det första året byggdes
tillgänglighetscentret upp. Det har i dag sex
heltidsanställda. Centret stöder och vägleder de
sektorsmyndigheter som har ett särskilt ansvar för
genomförandet av de handikappolitiska målen i
arbetet med att utforma förslag till etappmål för
respektive sektorsverksamhet. Centret har även
arbetat med att ta fram rekommendationer för
tillgänglighet.
I skrivelsen anför regeringen att centrets arbete
med att hjälpa myndigheter att göra Sverige
tillgängligare har kommit i gång. Arbetet går nu
vidare i nästa fas när de statliga myndigheterna
skall arbeta mer konkret med tillgänglighetsfrågor
och med att förverkliga etappmål.

Aktuellt

Regeringen har den 24 juli 2003 beslutat tillkalla
en särskild utredare med uppgift att utreda en
förändrad organisation för samordning av arbetet
inom det handikappolitiska området (dir. 2003:94).
Utredaren skall:

- analysera och föreslå hur regeringens och övriga
aktörers behov av en samlad statlig organisation
inom det handikappolitiska området kan tillgodoses
inom ramen för en förändrad organisationsstruktur,
-
- analysera vilka av de uppgifter som i dag åligger
Tillgänglighetscentret hos Handikappombudsmannen
(HO), Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) och Hjälpmedelsinstitutet (HI) som
lämpligen bör organiseras i en ny struktur,
-
- om det behövs föreslå nya myndighetsuppgifter
utifrån de nuvarande ekonomiska ramarna,
-
- föreslå olika alternativ för hur de verksamheter
som i dag åligger Sisus och HI, och som inte ligger
inom ramen för utredarens förslag om en samlad
statlig organisation, skall organiseras,
-
- lämna förslag till den författningsreglering som
bedöms nödvändig samt
-
- analysera och kommentera de ekonomiska
konsekvenserna av de olika tänkbara alternativen.
-
Den särskilde utredaren skall redovisa sitt uppdrag
senast den 30 april 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen tillkallat en
särskild utredare med uppgift att utreda en
förändrad organisation för samordningen av arbetet
inom det handikappolitiska området. I uppdraget
ingår bl.a. den fråga som tas upp i motion
2002/03:So21 (fp) yrkande 2. Motionsyrkandet
avstyrks.

Statsbidrag till
handikapporganisationer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om ändrade
regler för stöd till handikapporganisationer
med hänvisning till att Socialstyrelsen har i
uppdrag att fortsatt följa tillämpningen.
Utskottet erinrar också om att
anhörigorganisationer erhåller stöd under
anslag 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken. Jämför reservation 15 (m, fp,
kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om statsbidrag till handikapporganisationerna
(yrkande 3). Motionärerna anser att anslaget för
bidrag till handikapporganisationerna bör tillföras
ytterligare medel och att dessa extra medel skall
riktas särskilt till mindre handikapporganisationer
som arbetar oberoende av de stora samarbetsorganen
inom handikapprörelsen. Den nuvarande
bidragsgivningen missgynnar organisationer som
företräder personer med små och ovanliga handikapp
eller som väljer alternativa organisationsformer
t.ex. i form av nätverk.

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om bidragen till
handikapporganisationer (yrkande 11). Motionärerna
anser att bidragsreglerna bör ändras så att de
garanterar att små handikappgrupper inte ställs
utanför. Vidare är avgränsningen av vad som räknas
om stödberättigad handikapporganisation för snäv.
Det är inte godtagbart att utestänga föreningar som
består av anhöriga till personer som själva har så
dålig hälsa att de inte förmår vara aktiva i
föreningar. Detta gäller inte minst föreningar som
arbetar med demensfrågor, såsom Anhörigrådet och
Demensförbundet.
I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om statsbidrag
och "stötdämpande åtgärder " (yrkande 17).
Motionärerna anser att det behövs mer än så för att
leva upp till handikappåret 2003.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att statsbidraget till
handikapporganisationerna har höjts med sammanlagt
28 miljoner kronor under perioden 2000-2001 till
sammanlagt 157 miljoner kronor. Dessutom har
5,5 miljoner kronor fördelats som en engångssatsning
för att underlätta övergången till ett nytt
bidragssystem med ändrade regler.

Riksdagen har tillkännagivit att effekterna av de
nya reglerna måste följas upp och utvärderas. I
uppföljningen bör man särskilt kartlägga och
analysera hur övergången påverkar de mindre
organisationerna som inte fullt ut uppfyller de
formella kriterierna för att få statsbidrag enligt
det nya bidragssystemet, till exempel kravet på
riksomfattande verksamhet.
Effekterna av de nya reglerna har följts upp av
Socialstyrelsen. Uppföljningen visar att en
övervägande del av organisationerna anser att det
nya systemet är bättre än det gamla. Det särskilda
etableringsbidraget anses ha en viktig såväl
ekonomisk som symbolisk betydelse för nya mindre
organisationer och i förlängningen för förnyelsen
inom handikapprörelsen.
Regeringen anser också att det nya systemet i allt
väsentligt fått önskvärda konsekvenser. Det behövs
dock ytterligare åtgärder innan det nya systemet
fungerar fullt ut. Regeringen kommer därför att
föreslå vissa "stötdämpande" åtgärder för att
begränsa effekterna av att statsbidraget minskat för
vissa handikapporganisationer.

Aktuellt

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret
2003 avseende Socialstyrelsen uppdragit åt styrelsen
att fortsatt följa tillämpningen av de nya reglerna
för statsbidrag till handikapporganisationerna.
Uppdraget med eventuella förslag till åtgärder skall
redovisas senast den 28 februari 2005.

I proposition 2002/03:100, 2003 års ekonomiska
vårproposition, föreslog regeringen på
tilläggsbudget att anslaget 16:5 Bidrag till
handikapporganisationer ökas med 1,5 miljoner kronor
för budgetåret 2003. Regeringen hänvisade till att
kartläggningen visar att en övervägande del av
handikapporganisationerna anser att det nya
regelsystemet är bättre och mer rättvist än det
gamla. Kritik har dock riktats mot det nya systemet
då ett fåtal gamla organisationer får kraftigt
minskade bidrag. Regeringen ansåg att dessa negativa
effekter borde begränsas. Riksdagen beslutade i
enlighet med förslaget (Socialutskottet protokoll
2002/03:32, 2002/03:FiU21, rskr. 2002/03:235).

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,
utgiftsområde 9 föreslår regeringen att anslaget
höjs med ytterligare 3 miljoner kronor fr.o.m. 2004
och med 500 000 kr fr.o.m. 2005 då det nya systemet
är fullt genomfört.

Utskottets ställningstagande

Bidraget till handikapporganisationer har vid flera
tillfällen under senare år tillförts nya resurser
för att underlätta övergången till ett nytt
bidragssystem med ändrade regler. Anslaget
tillfördes sålunda ytterligare 1,5 miljoner kronor i
2003 års tilläggsbudget. I budgetpropositionen
föreslås nu ytterligare höjningar med 3 miljoner
kronor för år 2004 och med 500 000 kr fr.o.m. 2005.
Utskottet noterar att Socialstyrelsens uppföljning
av den nya förordningen om statsbidrag till
handikapporganisationerna visar att en övervägande
del av handikapporganisationerna anser att det nya
regelsystemet är bättre och mer rättvist än det
gamla. Styrelsen har i uppdrag att fortsatt följa
tillämpningen och redovisa uppföljningen med
eventuella förslag till åtgärder senast den 28
februari 2005. Utskottet anser motion 2002/03:So23
(mp) yrkande 17 därmed i huvudsak tillgodosedd.
Utskottet erinrar om att anhörigorganisationer
erhåller stöd under anslaget 17:1 Stimulansbidrag
och åtgärder inom äldrepolitiken i
budgetpropositionen för 2004, utgiftsområde 9.
Anslaget föreslås ökas med en miljon kronor för stöd
till organisationer inom äldreområdet. Motionerna
och 2002/03:So21 (fp) yrkande 11 och 2002/03:So22
(m) yrkande 3 avstyrks.

Utskottet kommer att återkomma till frågan om
medelsanvisning till anslaget Bidrag till
handikapporganisationer liksom till motioner med
begäran om annan anvisning i betänkande
2003/04:SoU1.

En skola för alla

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om att återinföra
speciallärarutbildningen med hänvisning till
att den nya lärarutbildningen påtagligt kommer
att stärka den specialpedagogiska kompetensen
bland alla lärare. Riksdagen bör även avslå
motioner om statliga specialskolor med
hänvisning till att regeringen avser att
återkomma med förslag med anledning av
utredningen om visstidsplaceringar vid statliga
resurscenter under våren 2004. Riksdagen bör
vidare avslå motioner om utbildning för
funktionshindrade elever med hänvisning till
bl.a. ansvars- och finansieringsprincipen,
pågående utredningsarbete och
försöksverksamhet. Jämför reservationerna 16
(fp), 17 (m, fp, kd, c), 18 (m) och 19 (fp).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs tillkännagivande om förbättrade
förutsättningar för elever med funktionshinder
(yrkande 2). Enligt motionärernas mening skall barn
och ungdomar med funktionshinder ha en rättighet och
inte en skyldighet att integreras i den vanliga
kommunala skolan. Specialskolor skall även i
farmtiden vara ett alternativ för de elever som
anser att dessa skolor bättre kan tillgodose deras
särskilda behov.

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om återinförd
speciallärarutbildning inriktad mot direkt arbete
med elever i behov av särskilt stöd (yrkande 12).
Motionärerna vill också ha ett tillkännagivande om
de statliga specialskolorna för multihandikappade
elever (yrkande 13). De anser att möjligheten att
välja Hällsbo- eller Ekeskolan för multihandikappade
elever bör återinföras. De anser också att det är
viktigt att särskolan får finnas kvar som egen
skolform och begär ett tillkännagivande om att ändra
direktiven till Kommittén för översyn av
utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning, så att alternativet nedläggning
av särskolan inte utreds (yrkande 14). Vidare begär
motionärerna tillkännagivande om att införa en
nationell skolpeng, som tilldelar elever med
funktionshinder extra resurser (yrkande 15).
Motionärerna begär tillkännagivande om att staten
finansierar de kostnader som uppstår för att
genomföra utbildningstolkning inom den offentligt
finansierade vuxenutbildningen (yrkande 16) då det
för vissa utbildningsanordnare har blivit för dyrt
att bekosta de dubbla teckentolkar som behövs för
att döva och hörselskadade skall kunna delta i
vuxenundervisning. De anser att alla
vuxenstuderande, inklusive de med funktionshinder,
skall ges möjlighet att välja om de vill utbilda sig
i den kommunala vuxenutbildningen, i en
folkbildningsorganisation eller hos en annan
anordnare. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 17). Vidare bör regeringen återkomma till
riksdagen med lagförslag om individers rättighet
till vuxenutbildning för utvecklingsstörda inom
särvux (yrkande 18). Slutligen begärs ett
tillkännagivande om att en översyn skall göras av om
studerande med psykiska funktionshinder och
neuropsykiatrisk problematik skall ges rätt att
ansöka om utbildningsbidrag eller assistans (yrkande
19). Motionärerna anser att det är viktigt att se
över situationen för studerande med psykiska
funktionshinder, eventuellt genom en
försöksverksamhet där den grupp studenter som har
rätt att ansöka om särskilt utbildningsstöd
utvidgas.
Även i motion 2003/04:So575 av Kerstin Heinemann
m.fl. begärs tillkännagivande om översyn av om
studerande med psykiska funktionshinder och
neuropsykiatrisk problematik skall ges rätt att
ansöka om utbildningsbidrag eller assistans (yrkande
8). Ett likartat yrkande finns också i motion
2003/04:Ub414 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) yrkande 7.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisar regeringen att den inom
utbildningspolitiken har lagt fram flera
propositioner som rör elever och vuxna med
funktionshinder och ett flertal utredningar pågår.
Utredningen om läromedel för barn, elever och vuxna
med funktionshinder ser på mål och målgrupper för
den statliga läromedelsframställningen. Den s.k.
Carlbeck-kommittén har i uppdrag att göra en översyn
av särskolans framtida roll. Skollagskommittén ser
över lagstiftningen i syfte att bl.a. förbättra
elevers rättssäkerhet. I regeringens utvecklingsplan
för kvalitetsarbete i förskola, skola och
vuxenutbildning föreslås kommande satsningar på
kvalitetsarbetet. Där aviseras också kommande
ändringar i de individuella programmen.

De specialpedagogiska frågorna har samlats inom en
myndighet - Specialpedagogiska institutet - för att
den på ett kraftfullt sätt skall kunna stödja
huvudmännen. 10 miljoner kronor har tillförts
institutet för att det också skall kunna stödja
huvudmännen som ansvarar för den offentliga
vuxenutbildningen. En satsning på sammanlagt 12
miljoner kronor sker dessutom för anpassning och
utveckling av läromedel till vuxna med
funktionshinder. Därutöver har institutet som en
engångssatsning tillförts ytterligare 10 miljoner
kronor för att kompetensutveckla personal som
arbetar med elever som har vissa funktionshinder. I
den nya lärarutbildningen kommer alla studenter att
undervisas i specialpedagogik.
Under en treårsperiod har 2 miljoner kronor per år
satsats på pedagogisk forskning inom området elever
med funktionshinder. 10 miljoner kronor avsätts
årligen för att utveckla läromedel som riktar sig
till studerande som har teckenspråk som första språk
inom kommunal vuxenutbildning och folkhögskola. 7,5
miljoner kronor avsätts årligen för att utveckla
särvuxverksamheten i kommunerna.
Regeringen har tagit initiativ till en omfattande
statlig satsning för att öka personaltätheten i
skolorna och fritidshemmen - en satsning som kommer
alla elever till godo. Under en period av fem år
tillförs kommunerna 17,5 miljarder kronor för att
förbättra situationen. När satsningen nått sin fulla
omfattning kommer den att ha lett till att
personalen i skolor och fritidshem har ökat med ca
15 000 anställda.
För att nå målen i handlingsplanen och förbättra
förutsättningarna för studerande som har
funktionshinder har ett genomgripande reformarbete
skett de senaste åren. Regeringen bedömer att
satsningarna på specialpedagogiska frågor,
kvalitetsutveckling, kompetensutveckling,
lärarutbildning, en ökning av personaltätheten i
skolor och fritidshem kommer att förbättra
utbildningssituationen för elever som har
funktionshinder. Möjligheterna för dessa elever att
gå i skolan i närheten av hemmet och bo tillsammans
med sina föräldrar eller i deras närhet ökar.
Universiteten och högskolorna arbetar
kontinuerligt med att göra lokalerna mer
tillgängliga och har i dag särskilda handläggare som
ansvarar för informationen om den fysiska till-
gängligheten vid lärosätet. Regeringen bedömer att
förbudet mot diskriminering av studenter eller
sökande till högskolan kommer att underlätta för
personer med funktionshinder att studera vid
universitet och högskolor eftersom förbudet även
omfattar brist på tillgänglighet och användbarhet.
Satsningar på särskilt stöd för studenter med
funktionshinder bör också kunna bidra till denna
utveckling.
Riksdagen har efter förslag från regeringen ökat
anslaget för de medel som får disponeras av
Stockholms universitet för särskilda stödåtgärder
till studenter med funktionshinder. Anslaget höjdes
år 2001 med 1,9 miljoner kronor (prop. 2000/01:1,
utgiftsområde 16, bet. 2000/01:UbU1, rskr.
2000/01:99). Stödåtgärderna kan avse assistent,
lektör, teckenspråkstolk, anteckningshjälp eller
extra undervisning. Från och med 2003 tillförs
Stockholms universitet ytterligare medel för nämnda
ändamål. Som en engångssatsning under budgetåret
2002 har Örebro universitet tillförts 1 miljon
kronor för att utreda förutsättningarna för en
teckenspråkig miljö och därmed intensifiera insatser
för döva och hörselskadade inom sina utbildningar
(prop. 2001/02:1, utgiftsområde 16, bet.
2001/02:UbU1, rskr. 2001/02:97).

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande att det
anser att socialutskottet bör avslå motion
2002/03:So21 yrkande 12 med begäran om att
speciallärarutbildningen skall återinföras.
Utskottet anför följande:

En reformering av lärarutbildningen har
genomförts fr.o.m. den 1 juli 2001 enligt
riksdagens beslut med anledning av propositionen
En förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135,
bet. 2000/01:UbU3, rskr. 2000/01:5). I
utbildningen till den nya lärarexamen, som ersatt
åtta olika lärarexamina, skall alla
lärarkandidater, oavsett vilket stadium eller
vilka ämnen de avser att arbeta inom, få viss
utbildning i specialpedagogik inom ramen för det
s.k. allmänna utbildningsområdet. Målet är att
alla blivande lärare utifrån kunskaper i
specialpedagogik skall ha goda förutsättningar
att organisera arbetet med hänsyn till olika
barns och elevers behov av tid, stimulans och
stöd. Vidare kan specialpedagogik förekomma som
inriktning i lärarexamen, och det kan också
utgöra en specialisering. Utskottet anser därför
att den nya lärarutbildningen på ett mycket
påtagligt sätt kommer att förstärka den
specialpedagogiska kompetensen bland alla lärare
i skolorna.

Som en påbyggnad på lärarexamen finns
specialpedagogexamen. För att få denna examen
krävs, enligt bilaga 2 till högskoleförordningen
(1993:100, ändr. 2001:23), att studenten har de
specialpedagogiska kunskaper och färdigheter som
behövs för att aktivt kunna arbeta med barn,
ungdomar och vuxna i behov av stöd inom förskola,
skola, vuxenutbildning eller
habilitering/rehabilitering. Därutöver skall
studenten bl.a. kunna genomföra pedagogiska
utredningar och analysera individers svårigheter
på organisations-, grupp- och individnivå samt
kunna vara en kvalificerad samtalspartner och
rådgivare i pedagogiska frågor för föräldrar,
kolleger och andra berörda yrkesutövare.

Motsvarande motionsyrkanden om återinförande av
speciallärarutbildningen har tidigare i år avstyrkts
av utskottet och avslagits av riksdagen (bet.
2002/03:UbU4 s. 16 f.).

Utbildningsutskottet föreslår vidare att
socialutskottet avstyrker motionsyrkandena om
behovet av specialskolor för elever med
funktionshinder. Utskottet redovisar beslutet om
avvecklingen av de fasta skoldelarna vid de statliga
riksskolorna Ekeskolan och Hällsboskolan och den
samtidiga uppbyggnaden av resurscenterverksamheten
vid skolorna. Utskottet redovisar också att frågan
om en omprövning av nämnda beslut återkommande har
behandlats och avslagits av riksdagen. Utskottet
anför vidare:

En av regeringen tillsatt särskild utredare
lämnade i november 2002 betänkandet
Visstidsutbildning vid statliga resurscenter (SOU
2002:106). Visstidsutbildning skall ges vid
Ekeskolan i Örebro, för elever med synskada och
ytterligare funktionshinder, och vid
Hällsboskolan i Sigtuna, för elever med grav
språkstörning. Dessa tidigare specialskolor är i
dag resurscenter inom Specialpedagogiska
institutet.

Syftet med visstidsutbildning är att ge ett
specialpedagogiskt stöd så att eleven på längre
sikt skall kunna återvända till sin hemskola och
få en fullgod utbildning i närheten av hemmet. De
elever som undervisas vid resurscenter är
fortfarande elever i sina respektive hemkommuner.
Utredaren föreslår en ny förordning om
visstidsutbildning. Elevens vårdnadshavare skall
kunna göra ansökan, och Specialpedagogiska
institutets styrelse beslutar om eleven skall tas
emot. Vårdnadshavaren skall ha rätt att överklaga
ett beslut till Skolväsendets överklagandenämnd.
En visstidsutbildning skall fortgå under minst en
termin. Om fortsatt behov finns efter den
beslutade tiden kan en förnyad ansökan göras. En
elev kan fortsätta i visstidsutbildning under
hela den obligatoriska skolgången.
Betänkandet har remissbehandlats. Remisstiden
gick ut den sista mars 2003. Ärendet bereds nu
inom Regeringskansliet.

Med anledning av motion 2002/03:So21 yrkande 14 om
att direktiven till kommittén för översyn av
utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning bör ändras, så att alternativet
nedläggning av särskolan inte utreds anför
utbildningsutskottet följande:

U t s k o t t e t hänvisar till att regeringen
den 13 mars 2003, och således efter det att
motionsyrkandet väcktes, beslutat om
tilläggsdirektiv till kommittén för översyn av
utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning (dir. 2001:100, tilläggsdir.
2003:32). Enligt dessa skall kommittén, den s.k.
Carlbeck-kommittén, endast lämna
författningsförslag för det alternativ som
innebär att särskolan och särvux skall kvarstå
som egna skolformer.

Motionsyrkande bör därmed avstyrkas av
socialutskottet.

Utbildningsutskottet anser att motion 2002/03:So21
yrkande 15 om att en nationell skolpeng skall
införas bör avstyrkas av socialutskottet. Utskottet
hänvisar till att motionsyrkanden om en nationell
skolpeng har avstyrkts av utskottet och avslagits av
riksdagen vid ett flertal tillfällen.
Utbildningsutskottet har ingen annan uppfattning nu.
Resurser till skolans verksamhet skall enligt
utskottet fördelas med utgångspunkt i de behov som
enskilda elever, olika grupper av elever och skolor
faktiskt har. Att schablonmässigt fördela skolpengen
enligt vissa kriterier är inte tillräckligt för den
flexibilitet som är nödvändig för att skolan skall
kunna bli likvärdig. Utbildningsutskottet finner det
inte heller rimligt att införa en central
resursfördelning för funktionshindrade elevers
behov.

Utbildningsutskottet anser att motion 2002/03:So21
yrkande 16 om att staten bör svara för de kostnader
som uppstår för att genomföra utbildningstolkning
inom den offentligt finansierade vuxenutbildningen
bör avstyrkas. Utskottet anför följande:

Frågan om utbildningstolk behandlades i
propositionen Vuxnas lärande och utvecklingen av
vuxenutbildningen som riksdagen till alla delar
ställde sig bakom (prop. 2000/01:72, bet. UbU15,
rskr. 229). Kunskapslyftskommittén hade i sin
utvärdering visat att studerande som behöver
utbildningstolk har betydande svårigheter att få
tolkinsatsen finansierad. Den huvudsakliga
orsaken är att utbildningstolkning är förknippad
med stora kostnader för utbildningsanordnaren.
Regeringen uttalade i nämnda proposition ( s. 79
f.) att en av de grundläggande principerna i
svensk handikappolitik är den s.k. ansvars- och
finansieringsprincipen. På en övergripande nivå
betyder detta att de medel som avsätts för
vuxenutbildning i princip skall täcka kostnaderna
även för studerande med funktionshinder. Varje
utbildningsanordnare, oftast kommun eller
folkhögskola, bör därför tillhandahålla det
tolkstöd som behövs. Regeringen bedömde dock att
speciella insatser kunde behövas i fråga om att
utveckla läromedel för studerande som har
teckenspråk som första språk inom kommunal
vuxenutbildning och folkhögskola.

Som redovisas i den nu aktuella regeringsskrivelsen
disponerar Nationellt centrum för flexibelt lärande
10 miljoner kronor årligen fr.o.m. budgetåret 2002
för att, i samarbete med Specialpedagogiska
institutet, utveckla läromedel för vuxna med
teckenspråk som första språk. Ett av myndighetens
verksamhetsmål är att öka förutsättningarna för
dessa vuxenstuderande att delta i vuxenutbildningen
och folkbildningen.

Utbildningsutskottet anser att motion 2002/03:So21
yrkande 17 om att alla vuxenstuderande, inklusive de
med funktionshinder, skall ges möjlighet att välja
vuxenutbildning, bör avstyrkas. Utskottet anför:

För studerande med funktionshinder vid folkhögskola
avsätts s.k. förstärkningsbidrag ur anslaget för
bidrag till folkbildningen (utgiftsområde 17,
anslaget 25:1) enligt beslut av Folkbildningsrådet.
Förstärkningsbidragen utgör för närvarande ca 10 %
av statsbidraget till folkhögskolorna eller 123
miljoner kronor för budgetåret 2003. För att
förstärkningsbidrag skall utges skall folkhögskolan
ha merkostnader som är relaterade till studerandes
funktionshinder. Därtill disponerar Statens institut
för särskilt utbildningsstöd (Sisus) drygt 40
miljoner kronor för budgetåret 2003 för bidrag till
vissa åtgärder för studerande med funktionshinder
vid folkhögskola (utgiftsområde 17, anslaget 25:2).
Folkbildningsrådet har tillsammans med Sisus
utformat riktlinjer för statsbidragsfördelningen
till folkhögskolorna för insatser för deltagare med
funktionshinder för läsåret 2002/2003. Enligt
riktlinjerna prioriteras bidrag till lönekostnader
för ökade lärarinsatser, tolkinsatser samt för
assistans.

Också motion 2002/03:So21 yrkande 18 om rätt till
vuxenutbildning för utvecklingsstörda inom särvux
bör avstyrkas. Utbildningsutskottet hänvisar till
att det tidigare i år avstyrkt motsvarande
motionsyrkanden med hänvisning till pågående översyn
av utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning inom den s.k. Carlbeck-kommittén
(bet. 2002/03:UbU8 s. 18 f.). Kommittén lämnade
nyligen delbetänkandet För den jag är - om
utbildning och utvecklingsstörning (SOU 2003:35).
Delbetänkandet är en beskrivning och kartläggning av
hur utbildningen för barn, ungdomar och vuxna ser ut
i dag. Kommittén konstaterar bl.a. att utbildningen
inom särvux erbjuds i alldeles för liten omfattning
och att resurstilldelningen till särvux är
påfallande låg, både i reella tal och i förhållande
till satsningarna på övrig vuxenutbildning.
Skillnaderna mellan kommunerna är också mycket
stora. Den lägesbeskrivning som redovisas i
delbetänkandet kommer enligt kommittén att ligga
till grund för de förslag som kommittén skall
presentera i sitt slutbetänkande i oktober 2004.

Aktuellt

Statens institut för särskilt utbildningsstöd,
Sisus, beviljar fr.o.m. den 1 januari 2003 under en
treårig försöksperiod särskilt utbildningsstöd i
form av assistans även för studenter med psykiska
eller neuropsykiatriska funktionshinder.
Försöksverksamheten bygger bl.a. på Stockholms
universitets rapport För en öppen högskola - Om
förutsättningar för studenter med psykiska och
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Assistansen kan handla om väckning på morgonen, om
hjälp vid biblioteksbesök o.s.v. Sisus stöd skall
ses som ett komplement till andra stöd och ersätter
inte de insatser som kommunen, försäkringskassan
eller högskolan bör stå för. Studenter som påbörjar
sin utbildning med assistans under försöksperioden
har möjlighet att behålla assistansen under hela
studietiden om verksamheten inte kan permanentas.

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 8,
utgiftsområde 16 redovisar regeringen att
utredningen om visstidsplaceringar (dir. 2002:106)
redovisat sitt slutbetänkande Visstidsutbildning vid
statliga resurscenter (SOU 2002:106) i november
2002. Betänkandet bereds för närvarande i
Utbildningsdepartementet. Regeringen avser att
återkomma med förslag till riksdagen under våren
2004.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet delar utbildningsutskottets
bedömning att den nya lärarutbildningen på ett
mycket påtaglig sätt kommer att förstärka den
specialpedagogiska kompetensen bland alla lärare i
skolan. Målet är att alla blivande lärare utifrån
kunskaper i specialpedagogik skall ha goda
förutsättningar att organisera arbetet med hänsyn
till olika barns och elevers behov av tid, stimulans
och stöd. Vidare kan specialpedagogik förekomma som
inriktning i lärarexamen, och det kan också utgöra
en specialisering. Motion 2002/03:So21 (fp) yrkande
12 avstyrks därmed.

Utskottet konstaterar att regeringen för
närvarande bereder slutbetänkandet från utredningen
om visstidsplaceringar vid statliga resurscenter
(dir. 2002:106). Visstidsutbildning ges vid
Ekeskolan i Örebro för elever med synskada och
ytterligare funktionshinder och vid Hällsboskolan i
Sigtuna för elever med grav språkstörning. Dessa
tidigare specialskolor är i dag resurscenter inom
Specialpedagogiska institutet. Regeringen har i
budgetpropositionen aviserat att den avser att
återkomma med förslag till riksdagen under våren
2004. Utskottet anser att riksdagen inte bör
föregripa kommande förslag på området. Motionerna
2002/03:So21 (fp) yrkande 13 och 2002/03:So22 (m)
yrkande 2 avstyrks.
I anledning av motion 2002/03:So21 (fp) yrkande 14
konstaterar utskottet att regeringen den 13 mars
2003, efter det att motionsyrkandet väckts, har
beslutat om tilläggsdirektiv till kommittén för
översyn av utbildningen för barn, ungdomar och vuxna
med utvecklingsstörning. Enligt dessa skall
kommittén endast lämna författningsförslag för det
alternativ som innebär att särskolan och särvux
skall kvarstå som egna skolformer. Motionen är
därmed tillgodosedd och avstyrks.
Socialutskottet delar utbildningsutskottets
uppfattning att resurserna till skolans verksamhet
skall fördelas med utgångspunkt i faktiska behov som
enskilda elever, grupper av elever och skolor
faktiskt har. Att schablonmässigt fördela skolpengen
enligt vissa kriterier är inte tillräckligt för den
flexibilitet som är nödvändig för att skolan skall
kunna bli likvärdig. Det är inte heller rimligt att
införa en central resursfördelning för
funktionshindrade elevers behov. Motion 2002/03:So21
(fp) yrkande 15 avstyrks därmed.
Socialutskottet vill betona att en av de
grundläggande principerna i svensk handikappolitik
är den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen. På
en övergripande nivå betyder detta att de medel som
avsätts för vuxenutbildning i princip skall täcka
kostnaderna även för studerande med funktionshinder.
Varje utbildningsanordnare, oftast kommun eller
folkhögskola, bör därför tillhandahålla det tolkstöd
som behövs. Utskottet noterar samtidigt att
Nationellt centrum för flexibelt lärande disponerar
10 miljoner kronor årligen fr.o.m. budgetåret 2002
för att, i samarbete med Specialpedagogiska
institutet, utveckla läromedel för vuxna med
teckenspråk som första språk. Ett av myndighetens
verksamhetsmål är att öka förutsättningarna för
dessa vuxenstuderande att delta i vuxenutbildningen
och folkbildningen. Motion 2002/03:So21 (fp) yrkande
16 avstyrks.
I anledning av motion 2002/03:So21 (fp) yrkande 17
om att kommuner inte alltid betalar för elever med
funktionshinder som väljer att studera på en
folkhögskola eller ett studieförbund vill utskottet
erinra om att folkhögskolor som har merkostnader som
är relaterade till studerandes funktionshinder kan
erhålla förstärkningsbidrag ur anslaget för bidrag
till folkbildningen. Vidare disponerar Statens
institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) medel
för vissa åtgärder för studerande med
funktionshinder vid folkhögskola. Folkbildningsrådet
har tillsamman med Sisus utformat riktlinjer för
statsbidragsfördelningen till folkhögskolorna för
insatser för deltagare med funktionshinder. Enligt
riktlinjerna prioriteras bidrag till lönekostnader
för ökade lärarinsatser, tolkinsatser samt
assistans. Motionsyrkandet avstyrks därmed.
Den s.k. Carlbeck-kommittén har nyligen avlämnat
ett delbetänkande där man bl.a. konstaterar att
utbildning inom särvux erbjuds i alltför liten
omfattning och att resurstilldelningen till särvux
är påfallande låg, både i reella termer och i
förhållande till satsningarna på övrig
vuxenutbildning. Lägesbeskrivningen kommer att ligga
till grund för de förslag som kommittén skall
presentera i sitt slutbetänkande i oktober 2004.
Utskottet anser att pågående arbete bör avvaktas.
Motion 2002/03:So21 (fp) yrkande 18 avstyrkas.
Sisus beviljar fr.o.m. den 1 januari 2003 under en
treårig försöksperiod särskilt utbildningsstöd i
form av assistans även för studenter med psykiska
eller neuropsykiatriska funktionshinder. Motionerna
2002/03:So21 (fp) yrkande 19, 2003/04:So575 (fp)
yrkande 8 och 2003/04:Ub414 (fp) yrkande 7 är därmed
tillgodosedda och avstyrks.

Översyn av hjälpmedelsförsörjningen
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
hjälpmedelsförsörjningen, avgifter, praxis
vid tilldelningen, barns hjälpmedel m.m. med
hänvisning till pågående utredning på
området. Riksdagen bör avslå motioner om en
hjälpmedelsgaranti. Riksdagen bör även avslå
motioner om vad som bör räknas som hjälpmedel
och om hjälpmedelscentralernas resurser då
detta är en fråga för landstingen. Jämför
reservationerna 20 (m), 21 (fp), 22 (kd) och
23 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs tillkännagivande om en översyn av
hjälpmedelsförsörjningen (yrkande 4). I den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken
föreslogs en översyn vad avser skolhjälpmedel.
Motionärerna anser att motsvarande översyn behövs
vad avser vuxnas hjälpmedel.

I motion 2002/03:So211 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) yrkas att riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag till erforderliga lagändringar
så att funktionshindrade garanteras hjälpmedel för
personlig assistans oavsett huvudman.
I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om hjälpmedelsgaranti (yrkande 8).
Motionärerna anser att det bör införas en
hjälpmedelsgaranti. Garantin bör omfatta att enklare
hjälpmedel skall kunna erhållas i princip omdelbart
och komplicerade hjälpmedel senast inom tre månader,
anför motionärerna.
I motion 2003/04:So349 av Cecilia Wikström (fp)
begärs tillkännagivande om hörselskadades rätt till
hörapparater (yrkande 2).
I motion 2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs tillkännagivande om praxis vid
tilldelningen av hjälpmedel (yrkande 7).
Motionärerna anför att handikappade barns behov av
hjälpmedel för fritidsverksamhet är mer omfattande
än vuxnas. Landstingens hjälpmedelscentraler har
mycket olika praxis.
I motion 2003/04:So497 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs
om hjälpmedelsgaranti (yrkande 5). Motionärerna
anser att ansvarsfördelningen mellan kommuner och
landsting behöver ses över och att en
hjälpmedelsgaranti med normer för väntetider och
utprovning samt reparationstider behöver utredas.
I motion 2002/03:So424 av Ulla Wester (s) begärs
tillkännagivande om att låta se över praxis vad
gäller villkor för tilldelning av hjälpmedel till
funktionshindrade. Motionären anför att villkor och
egenkostnader för patienters hjälpmedel är mycket
olika mellan de olika sjukvårdshuvudmännen.
I motion 2002/03:So324 av Barbro Hietala Nordlund
m.fl. (s) begärs tillkännagivande om hjälpmedel för
hörselskadade. Socialdepartementet har tidigare
aviserat en översyn av utvecklingen på
hjälpmedelsområdet. Enligt motionärernas mening bör
förslag snarast presenteras för att hejda den
splittrade och ojämlika hjälpmedelsutvecklingen för
hörselskadade.
Också i motion 2003/04:So582 av Birgitta Ahlqvist
(s) begärs tillkännagivande om en översyn av
landstingens olika avgiftssystem för hjälpmedel.
I motion 2002/03:Ub556 av Tasso Stafilidis (v)
begärs tillkännagivande om att öka resurserna till
sjukvårdens hjälpmedelscentraler så att de bättre
kan arbeta med att anpassa sexhjälpmedel för
funktionshindrade (yrkande 7).
I motion 2002/03:So217 av Birgitta Carlsson och
Sofia Larsen (båda c) begärs tillkännagivande om att
betrakta glasögon till barn som hjälpmedel. Detta
yrkande upprepas i motion 2003/04:So263 av Birgitta
Carlsson och Annika Qarlsson (båda c).

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att regeringen har tillsatt
en särskild utredare som skall analysera hjälp-
medelsförsörjningen för barn i förskoleverksamhet,
för elever inom det offentliga skolväsendet och
sådana fristående skolor som står under statlig
tillsyn. Analysen skall också omfatta hjälpmedel för
studerande som genomgår kompletterande utbildningar
som berättigar till studiestöd eller statsbidrag
samt för studerande vid högskolor och folkhögskolor
(dir. 2001:81, beteckning S 2001:06). Utredaren
skall vidare se över de förändrade förutsättningar
på hjälpmedelsområdet som utvecklingen inom
informations- och kommunikationsteknologi och
digital teknik lett till, avgiftssystemet för
hjälpmedel och därtill hörande regler i hälso- och
sjukvårdslagen samt gränsdragningen av ansvaret
mellan individuella hjälpmedel för personer med per-
sonlig assistans och arbetshjälpmedel för
assistenterna. Konsekvenserna för jämställdheten
mellan kvinnor och män skall beaktas.

Vidare har regeringen beslutat om tilläggsdirektiv
som innebär att utredningen även skall se över
systemet för arbetshjälpmedel (dir. 2002:20). Även i
denna del skall konsekvenserna för jämställdheten
mellan kvinnor och män beaktas.
Utredaren skall slutredovisa sitt arbete senast
den 15 juni 2004.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet behandlade motioner om en
hjälpmedelsgaranti senast i betänkande 2002/03:SoU1.
Utskottet erinrade då om att en särskild utredare
har i uppdrag att analysera vissa frågor på
hjälpmedelsområdet och lämna förslag till åtgärder.
Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa
kommande förslag på området. Motionerna avstyrktes
därmed. Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:
81).

Utskottet har i betänkande 2001/02:SoU7 bl.a.
behandlat en motion om att glasögon bör betraktas
som hjälpmedel. Utskottet konstaterade då att det är
varje sjukvårdshuvudmans ansvar att fastställa vad
som skall räknas som hjälpmedel. Motionen avstyrktes
därmed. Riksdagen följde utskottet (prot.
2001/02:73).

Med stöd av Allmänna arvsfonden har
Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO och
Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, arbetat
i ett samverkansprojekt åren 1999-2002 för att
upprätta ett bra sex- och samlevnadsarbete för och
med människor med olika funktionsnedsättningar.
Projektet resulterade i en hemsida (www.sof.nu) om
sexualitet och funktionshinder. Målgrupper är bl.a.
personer med funktionshinder, personer inom
hälsovård, sjukvård, skola, omsorg och andra grupper
som i sitt arbete möter personer med
funktionsnedsättningar, hälsoplanerare och
politiker.

Utskottets ställningstagande

Hjälpmedelsfrågor tas upp i ett antal motioner.
Utskottet, som anser att riksdagen inte bör
föregripa kommande förslag på området, konstaterar
att flera av motionsyrkandena täcks in av det
uppdrag (dir. 2001:81, 2002:20) som den särskilde
utredaren har, t.ex. hjälpmedelsförsörjningen för
barn i förskoleverksamhet, förändrade
förutsättningar på hjälpmedelsområdet som
utvecklingen inom informations- och
kommunikationsteknologin och digital teknik lett
till, avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill
hörande regler i hälso- och sjukvårdslagen samt
gränsdragningen av ansvaret mellan individuella
hjälpmedel för personer med personlig assistans och
arbetshjälpmedel för assistenterna. Motionerna
2002/03:So211 (m), 2002/03:So324 (s), 2002/03: So424
(s), 2002/03:So457 (kd) yrkande 7, 2003/04:So349
(fp) yrkande 2 och 2003/04:So582 (s) avstyrks. Även
motion 2002/03:So22 (m) yrkande 4 avstyrks.

Utskottet kan inte heller biträda förslagen i
motionerna 2002/03:So21 (fp) yrkande 8 och
2003/04:So497 (c) yrkande 5 om att införa en
hjälpmedelsgaranti. Utskottet konstaterar att
Folkpartiet liberalerna inte har avsatt några medel
i budgetförslaget för 2004 för att möjliggöra ett
införande av en hjälpmedelsgaranti. Utskottet
förordar inte heller en utredning. Motionsyrkandena
avstyrks därmed.
I anledning av motionerna 2002/03:So217 (c) och
2003/04:So263 (c) vill utskottet än en gång
understryka att det är varje sjukvårdshuvudmans
ansvar att fastställa vad som skall räknas som
hjälpmedel. Motionerna avstyrks.
Hjälpmedelscentralernas resurser är en fråga för
landstingen. Motion 2002/03:Ub556 (v) yrkande 7
avstyrks därmed. Utskottet vill emellertid erinra om
den projektverksamhet som stöds via Allmänna
arvsfonden för att upprätta ett bra sex- och
samlevnadsarbete för människor med olika
funktionsnedsättningar.

Habilitering, rehabilitering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om vårdgaranti
med hänvisning till att frågan om en
eventuell vårdgaranti kommer att behandlas i
betänkande 2003/04:SoU1. Riksdagen bör även
avslå en motion om ohälsoförsäkring.
Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstagande. Utskottet har erfarit att
inom ramen för slutrapporten angående den
högspecialiserade vården kommer även behovet
av tillgång till specialistvård för personer
i små och ovanliga handikappgrupper att
beaktas och förslag lämnas. Det är angeläget
att dessa gruppers behov tillgodoses genom
förslaget. Utskottet kommer mycket noga att
följa utvecklingen av frågan. Den aktuella
motionen avstyrks. Utskottet anser att
riksdagen även bör avslå övriga motioner om
habilitering, rehabilitering m.m. främst med
hänvisning till pågående arbete på området.
Jämför reservationerna 24 (m, fp, kd, c), 25
(m), 26 (fp), 27(kd), 28 (v) och 29 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vård och
rehabilitering (yrkande 7). Motionärerna anser att
det behövs en ny vårdgaranti. Ambitionen måste vara
att arbeta bort köerna för alla slags diagnoser och
att patienten inom tre månader skall ha fått anvisad
behandling.

I motion 2003/04:So487 av Cristina Husmark
Pehrsson m.fl. (m) yrkas att regeringen lägger fram
ett förslag som underlättar samordning inom
rehabiliteringsområdet (yrkande 2). Motionärerna
anser att en fungerande samordning genom bl.a. en
obligatorisk hälsoförsäkring inom
rehabiliteringsområdet skulle skapa stora mervärden
för den enskilde och för samhället.
I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om statens ekonomiska ansvar beträffande
vissa grupper av flerhandikappade och centrum med
expertis för vissa små grupper med speciella
funktionshinder (yrkande 10). Motionärerna anser att
staten borde överta det ekonomiska ansvaret för
vissa grupper av flerhandikappade, t.ex. dövblinda.
För flera grupper med speciella funktionshinder är
det inte möjligt att ha expertis i varje kommun
eller landsting.
I motion 2003/04:So349 av Cecilia Wikström (fp)
begärs tillkännagivanden om habilitering,
rehabilitering och tolktjänst för hörselskadade
(yrkande 1) och om vuxendövtolkar (yrkande 3).
Motionären anser att landstingen i dag inte
tillgodoser hörselskadades och dövas behov av
insatser och att bristerna i den svenska
hörselvården måste åtgärdas.
I motion 2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs tillkännagivande om hjärnskadade barns
behov av rehabilitering (yrkande 6). Epidemiologiska
undersökningar har visat att endast en mycket liten
andel av alla hjärnskadade barn får någon
rehabilitering, anför motionärerna.
I motion 2002/03:So275 av Lars Gustafsson (kd)
begärs tillkännagivande om funktionshindrades
inflytande på den egna rehabiliteringen (yrkande 3).
Motionären anför att rehabiliteringsansvaret för
människor med psykiska funktionshinder är otydligt
och den enskildes inflytande på rehabiliteringen
bristfälligt.
I motion 2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs tillkännagivande om en översyn av resurser
för habilitering i landet så att dessa motsvarar
hälso- och sjukvårdens prioriteringsordning (yrkande
16). Samma yrkande om en översyn av
habiliteringsresurserna finns också i yrkande 11
motion 2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v).
I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om rehabilitering
(yrkande 19). Motionärerna anser att rehabilitering
är en bristvara i Sverige. Här behövs stora insatser
oberoende av ålder, förekomst och slag av
funktionshinder.
I motion 2002/03:So446 av Kerstin-Maria Stalin
(mp) begärs tillkännagivanden om vad i motionen
anförs om tillgång till ett specialiserat medicinskt
team (yrkande 3), om MAS-anställda (yrkande 4) och
om att ordinationer och pedagogiska insatser skall
följas upp (yrkande 5). Motionären anför att många
handikappgrupper saknar tillgång till specialiserade
team. Tillgång till medicinskt ansvarig
sjuksköterska, MAS, måste enligt motionären vara
obligatoriskt för alla boendekategorier, även
privata företag. Vidare begär motionären
tillkännagivande om handikappinspektörer och
återkommande oanmälda kontroller (yrkande 6).
Motionären anför att det behöver inrättas ett system
med särskilda fristående handikappinspektörer. Dessa
skall gör oanmälda kontroller i alla former av
boenden. Motionären begär slutligen
tillkännagivanden om riktlinjer för tolkning av
ordet integritet (yrkande 7) och om
samordningsansvar (yrkande 8). Motionären anför att
det är oklar var ansvaret ligger för olika
problemområden. Detta måste åtgärdas genom ett
tydligt ansvarsdekret.
I motion 2002/03:So313 av Ulla Wester (s) begärs
tillkännagivande om situationen för äldre döva.
Motionären anför att det finns projekt där en kommun
tagit på sig ett praktiskt och administrativt ansvar
för de döva i regionen. Undersökningar av Sveriges
dövas riksförbund (SDR) visar att många äldre döva
är beredda att byta bostadsort för att få tillgång
till centraliserade resurser som finns i dessa
värdkommuner. De kunskaper och fördelar som dessa
värdkommuner vunnit med sina speciallösningar för
äldre döva bör tas till vara och spridas.
Dövas situation tas även upp i motion
2003/04:So553 av Ulla Wester och Barbro Hietala
Nordlund (båda s). Här begärs tillkännagivanden om
situationen för äldre döva (yrkande 1) och om att
genom tilläggsdirektiv till utredningen om
teckenspråkets ställning tillse att de äldre dövas
behov särskilt beaktas (yrkande 2). Motionärerna
konstaterar att direktiven för en utredning om
teckenspråkets ställning är under utarbetande av
regeringen. I det sammanhanget borde äldre dövas
livsvillkor särskilt beaktas.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att Socialstyrelsen har fått
i uppdrag att kartlägga på vilket sätt landstingens
barn- och ungdomshabiliteringar är tillgängliga för
barn och unga med olika funktionshinder i olika
åldrar (regleringsbrev budgetåret 2001).
Kartläggningen skall också omfatta samverkan med
andra verksamheter kring utformningen och innehållet
i de samlade sociala, pedagogiska, psykologiska och
medicinska insatserna till barnen och ungdomarna och
deras familjer.

Uppdraget har även utvidgats att omfatta vuxnas
tillgång till habilitering och rehabilitering.
Uppdraget för vuxna skall redovisas senast den 15
januari 2004.
Utöver huvudfrågan när det gäller barn och unga
undersöks i vilken utsträckning personerna kan
påverka planeringen samt hur och genom vem behoven
tillgodoses. Vid analysen av vilka grupper med behov
av insatser som får respektive inte får tillgång
till habilitering beaktas ålder, kön, sociala,
kulturella och etniska förhållanden. Socialstyrelsen
avser även att ge vägledning om kompetens och
föreslå åtgärder där det finns brister. En
referensgrupp med företrädare för bland annat
handikapporganisationer, Specialpedagogiska
institutet, Sisus, Barnombudsmannen,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har
knutits till arbetet.
Övergripande frågeställningar för vuxna är förutom
efterfrågan och tillgång till habilitering och
rehabilitering inom olika områden också att ta reda
på hur stort behovet är. De grupper som har behov av
habilitering respektive rehabilitering kommer även
att tillfrågas hur de uppfattar kvaliteten i de
insatser som står till förfogande. Frågan om hur
övergångarna mellan barn- och ungdomshabiliteringen
och vuxenhabiliteringen sker kommer också att
behandlas i denna del av uppdraget.
Resultatet av uppdraget kommer att ligga till
grund för fortsatta överväganden och insatser från
regeringen.

Bakgrund, tidigare behandling m.m.

Utskottet behandlade i betänkande 2002/03:SoU1 bl.a.
ett likalydande motionsyrkande som i motion So21
yrkande 10 med begäran om statligt ansvar och
inrättande av centrum för vissa små grupper med
speciella funktionshinder. Utskottet hänvisade till
att det av budgetpropositionen för budgetåret 2003
(prop. 2002/03:1, volym 6, s. 71) framgick att
regeringen inrättat ett projekt för att göra en
översyn av den högspecialiserade vården. Syftet med
översynen är att komma till rätta med vissa problem
samt att skapa förutsättningar för en god utveckling
och effektiv resursanvändning. Utskottet utgick från
att eventuella brister i de nuvarande formerna för
samordning av den högspecialiserade vården mellan
landstingen belyses i detta sammanhang. Den aktuella
motionen avstyrktes därmed. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 2002/03:81).

Vid utskottets behandling av regeringens skrivelse
2002/03:51 Redogörelse för en överenskommelse mellan
staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar
till hälso- och sjukvården, betänkande 2002/03:11,
avstyrkte utskottet en likartad motion med
inriktning på Rett Center. Regeringen redovisade i
skrivelsen att i avvaktan på översynen av den
högspecialiserade vården hade parterna kommit
överens om att för år 2003 avsätta 7 miljoner kronor
som ett fortsatt tidsbegränsat stöd till
verksamheten vid Rett Center.

Regeringen har också i regleringsbrevet till
Socialstyrelsen för budgetåret 2003 gett styrelsen i
uppdrag att följa upp hur tillgängligheten till
specialistvård utanför det egna landstingen
utvecklas för personer med små och ovanliga
handikapp. Uppföljningen bör även omfatta i vilken
utsträckning kunskapsdatabasen om små och mindre
kända handikappgrupper och den skriftliga
information som utges i anslutning till denna
utnyttjas av personer med små och okända handikapp
och deras anhöriga. Uppdraget skall redovisas senast
den 31 juli 2004.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen föregående
år behandlat motionsförslag om en ny vårdgaranti,
senast i betänkande 2002/03:SoU11 Överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet om vissa
ersättningar till hälso- och sjukvården 2003.
Utskottet konstaterade då att regeringen i
budgetpropositionen för 2003 föreslog att det
generella statsbidraget skulle höjas med 2 miljarder
kronor 2003 och med ytterligare 1 miljard kronor
2004. Höjningarna fördelas med 30 % till kommunerna
och 70 % till landstingen. En särskild satsning med
1,25 miljarder kronor per år 2002-2004 föreslogs
också för att förbättra tillgängligheten i hälso-
och sjukvården. Riksdagen anvisade anslag i enlighet
med detta (prop. 2002/03:1 utgiftsområde 25, bet.
2002/03:FiU3, rskr. 2002/03:87 och 2002/03:88).
Utskottet konstaterade att det med de
resursförstärkningar som tillfördes vården fanns
förutsättningar för kortare väntetider. Utskottet
såg också positivt på att staten och
Landstingsförbundet kommit överens om att en utökad
vårdgaranti skall införas som också innefattar
behandling. De då aktuella motionerna avstyrktes
därmed. Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:
157).

Utskottet har i betänkande 2002/03:SoU12 ställt
sig bakom regeringens förslag till lag om gemensam
nämnd inom vård- och omsorgsområdet. Den nya lagen
innebär att kommuner och landsting ges möjlighet att
samverka i en gemensam nämnd för att gemensamt
fullfölja vissa uppgifter inom vård- och
omsorgsområdet. Utskottet framhöll att en bättre
samordning förbättrar kvaliteten och servicen till
de enskilda samtidigt som samhällets resurser
används effektivare.

Socialstyrelsen har efter ett tillkännagivande från
riksdagen (bet. 2000/01:SoU12, rskr. 2000/01:195)
fått i uppdrag av regeringen att kartlägga på vilket
sätt landstingens barn- och ungdomshabiliteringar är
tillgängliga för barn och ungdomar i olika åldrar
och med olika funktionshinder. Socialstyrelsen har
redovisat uppdraget i rapporten Tillgång till
habilitering och rehabilitering för barn och
ungdomar med funktionshinder - en kartläggning.
Socialstyrelsen konstaterar att landstingen i hög
grad gett uttryck för insikten om vilka brister som
finns och också föreslagit hur de skall kunna rättas
till. Styrelsen står bakom dessa
utvecklingssträvanden och anser att varje landsting
skall gå vidare utifrån sina förutsättningar. Många
barn och ungdomar med funktionshinder får en bra
habilitering och rehabilitering. De brister som
tidigare studier visar kvarstår dock fortfarande,
tillgången till habilitering/rehabilitering är
ojämnt fördelad, både mellan olika delar i landet
och mellan olika grupper av funktionshinder.
Barn/ungdomar med brister i tillgång till
habilitering/rehabilitering är framför allt de med
funktionsnedsättningar till följd av ADHD,
autismliknande tillstånd och autism. Barn med flera
funktionshinder, medicinska funktionshinder och
vissa kommunikationshinder, t.ex. synskada och
talsvårigheter, får inte heller sina behov av
habilitering/rehabilitering tillräckligt väl
tillgodosedda. Socialstyrelsen anser att arbetet med
att utveckla habiliteringen och rehabiliteringen
måste ges ökad tyngd hos sjukvårdshuvudmännen och
att hälso- och sjukvårdslagens intentioner och
riksdagens prioriteringsbeslut bör sätta tydliga
spår i sjukvårdshuvudmännens verksamheter. Styrelsen
bedömer att den lagstiftning som finns är
tillräcklig under förutsättning att den tillämpas.
Inte heller skulle ytterligare utredning av området
gagna barn och ungdomar med funktionshinder.
Styrelsen föreslår i stället ett antal åtgärder,
bl.a. att landstingen regelbundet bör genomföra
kartläggningar av vilka grupper av barn/ungdomar med
funktionshinder som finns och hur deras behov ser
ut, att sjukvårdshuvudmännen redovisar vilka
insatser som finns för olika grupper av
funktionshinder i en särskild organisationsplan, att
det utvecklingsarbete som pågår när det gäller
individuell plan enligt hälso- och sjukvårdslagen
lyfts fram och förstärks, att kvalitetsarbetet ges
en mer framträdande ställning och att forskningen
stöds.

I betänkande 2002/03:SoU3 behandlade utskottet
senast frågor om hälso- och sjukvårdens organisation
och finansiering, vartill hänvisas. I detta
sammanhang behandlades även motionsyrkanden med
begäran om att införa en ohälsoförsäkring. Utskottet
avstyrkte yrkandena. Riksdagen följde utskottet
(prot. 2002/03:98).

Aktuellt

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,
utgiftsområde 9 redovisar regeringen (s. 93) att den
beslutat att Socialstyrelsen aktivt skall arbeta för
ett gemensamt program som beskriver hur
rehabilitering/habilitering för personer med olika
funktionshinder skall bedrivas i samverkan mellan
olika berörda aktörer.

Regeringen anför också (s. 103) att det är
angeläget att se över teckenspråkets ställning. Den
avser att ge en särskild utredare i uppdrag att göra
en översyn av rätten och möjligheterna att använda
teckenspråket, liksom dövas och hörselskadades
tillgång till samhällets utbud av kultur och
litteratur och vid behov lämna förslag till
åtgärder.
Regeringen har (s. 95) slutit avtal med
Resurscenter Mo Gård AB om att ansvara som huvudman
för ett nationellt kunskapscenter för samhällets
stöd till personer med dövblindhet. Det övergripande
målet för verksamheten skall vara att möjliggöra för
landsting och kommuner att utveckla sin verksamhet
och bygga upp kompetens för att kunna tillgodose
dövblinda personers behov av samhällets stöd och
skapa förutsättningar för deras delaktighet i sam-
hällslivet. Särskilda medel föreslås anvisas under
anslaget 16:3 Statsbidrag till särskilt
utbildningsstöd.

Socialministern svarade den 1 oktober 2003 på en
skriftlig fråga angående Rett Center och statlig
finansiering av verksamheten att det är landstingen
som ansvarar för vårdens finansiering och
organisation. Samtidigt har givetvis staten intresse
av att bra verksamheter av rikskaraktär inte upphör.
Socialministern underströk att det är först efter
det att översynen av den högspecialiserade vården är
klar som regeringen har det underlag som krävs för
att kunna ta slutgiltig ställning till samordningen
och finansieringen av nationella specialistcentrum.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kommer att behandla frågan om en eventuell
vårdgaranti i betänkande 2003/04:SoU1. Motion
2002/03:So22 (m) yrkande 7 avstyrks.

Utskottet biträder inte heller förslaget i motion
2003/04:So487 (m) yrkande 2 om en ohälsoförsäkring.
Utskottet hänvisar till sitt ställningstagande i
betänkande 2002/03:SoU3 angående hälso- och
sjukvårdens organisation och finansiering.
Ett omfattande arbete pågår angående tillgången
till habilitering och rehabilitering för såväl barn
och unga som vuxna. Socialstyrelsen har
avrapporterat sitt uppdrag angående barn och unga
och kommer i januari 2004 att avrapportera uppdraget
angående vuxnas tillgång till rehabilitering. Vad
gäller barn- och ungdomshabiliteringen och
rehabiliteringen bedömer styrelsen att den
lagstiftning som finns är tillräcklig under
förutsättning att den tillämpas. Styrelsen föreslår
ett antal åtgärder, bl.a. att landstingen
regelbundet bör genomföra kartläggningar av vilka
grupper av barn/ungdomar med funktionshinder som
finns och hur deras behov ser ut, att
sjukvårdshuvudmännen redovisar vilka insatser som
finns för olika grupper av funktionshinder i en
särskild organisationsplan, att det
utvecklingsarbete som pågår när det gäller
individuell plan enligt hälso- och sjukvårdslagen
lyfts fram och förstärks, att kvalitetsarbetet ges
en mer framträdande ställning och att forskningen
stöds. Regeringen har för sin del i den nu aktuella
skrivelsen redovisat att Socialstyrelsens
redovisningar kommer att ligga till grund för
fortsatta överväganden och insatser från regeringen.
Utskottet anser att resultatet av det pågående
arbetet på området bör avvaktas. Motionerna
2002/03:So23 (mp) yrkande 19, 2002/03:So275 (kd)
yrkande 3, 2002/03:So446 (mp) yrkandena 3-8,
2002/03: So457 (kd) yrkande 6, 2002/03:So513 (v)
yrkande 16, 2003/04:So349 (fp) yrkandena 1 och 3
samt 2003/04:So569 (v) yrkande 11 avstyrks därmed.
Motion 2002/03:So21 (fp) yrkande 10 tar upp frågan
om centrum med expertis för vissa små grupper med
speciella funktionshinder. Utskottet har flera
gånger behandlat likartade motionsyrkanden, senast i
betänkande 2002/03:SoU11. Utskottet delar
bedömningen att det är först efter det att översynen
av den högspecialiserade vården är klar som det
underlag rimligen kan finnas som krävs för att kunna
ta slutlig ställning till samordningen och
finansieringen av nationella specialistcentrum.
(Projektet inrättat av regeringen genom beslut den 2
maj 2002.) Utskottet har erfarit att slutrapporten
angående den högspecialiserade vården kommer att
avlämnas inom en månad. Utskottet har vidare erfarit
att inom ramen för rapporten kommer även behovet av
tillgång till specialistvård för personer i små och
ovanliga handikappgrupper att beaktas och förslag
lämnas. Det är angeläget att dessa gruppers behov
tillgodoses genom förslaget. I de fall så inte sker
förutsätter utskottet att regeringen snarast tar
initiativ till en komplettering. Utskottet kommer
mycket noga att följa utvecklingen av frågan.
Motionsyrkandet är i huvudsak tillgodosett.
Äldre dövas situation tas upp i några motioner.
Utskottet delar uppfattningen i flera av motionerna
att de kunskaper och erfarenheter som vissa kommuner
vunnit med sina speciallösningar för äldre döva bör
tas till vara och spridas. Såväl Socialstyrelsen som
länsstyrelserna har ansvar för att stimulera en
önskvärd utveckling inom den kommunala
socialtjänsten. Utskottet har vidare erfarit att de
direktiv till en utredning angående en översyn av
rätten och möjligheterna att använda teckenspråket,
som är under utarbetande och planeras bli klara före
årets slut, även kommer att beröra äldre dövas
situation. Motionerna 2002/03:So313 (s) och
2003/04:So553 (s) är delvis tillgodosedda med det
anförda. Motionerna avstyrks.

Kulturupplevelser för alla

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om
hörselskadades och dövas tillgång till TV-
och radiosändningar. Utskottet vill betona
att handikapperspektivet måste genomsyra alla
samhällssektorer. Socialutskottet
förutsätter, liksom kulturutskottet, att de
tre programföretagen Sveriges Radio, Sveriges
Television AB och Sveriges Utbildningsradio
AB intensifierar sina ansträngningar för att
åstadkomma en jämn och hög ljudkvalitet. En
parlamentarisk kommitté har i uppdrag att
noga analysera om nuvarande krav på insatser
är ändamålsenliga och därutöver undersöka om
ytterligare krav skall ställas på
programföretagen för att öka
tillgängligheten. I detta sammanhang är det
naturligt om kommittén även överväger om
kraven på programtextning skall skärpas eller
preciseras i förhållande till nu gällande
villkor. Socialutskottet förutsätter att
frågan om ytterligare krav skall ställas för
att öka tillgängligheten för personer med
funktionshinder noga prövas även inför nästa
sändningstillstånd för TV 4.

Motionen

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.
(mp) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om störande bakgrundsljud i samband med TV-
och radiosändningar (yrkande 8) och om behovet av
textning och tolkning av TV-sändningar för döva
(yrkande 9). Personer med hörselnedsättningar blir
utestängda från radio- och TV-program med störande
bakgrundsljud, anför motionärerna. De anser att
svenskproducerad TV skall textas och tolkas för
döva.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att de nu gällande
sändningstillstånden för Sveriges Radio AB, Sveriges
Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB, som
omfattar perioden 2002-2005, bland annat innebär att
programbolagens insatser för att göra programmen
tillgängliga för funktionshindrade skall öka under
tillståndsperioden jämfört med år 2001. Sveriges
Television AB bör arbeta för att minst hälften av
sändningstiden för förstagångssändningar med svenskt
ursprung är textad vid utgången av till-
ståndsperioden. Ett mål skall även vara att uppläst
textremsa kan erbjudas under tillståndsperioden.
Sveriges Television AB bedriver också pro-
gramverksamhet för döva. Enligt sändningstillståndet
för Sveriges Utbildningsradio AB skall andelen
textade program öka påtagligt under
tillståndsperioden jämfört med år 2001. Sveriges
Radio AB skall eftersträva god hörbarhet i
sändningarna.

Vidare redovisas att för år 2002 har Sveriges
Television AB tilldelats 10 miljoner kronor utöver
ordinarie medelstilldelning för insatser för att öka
tillgängligheten för personer med funktionshinder.
Regeringen fattade i december 2001 beslut om nytt
sändningstillstånd för TV 4. Av sändningstillståndet
framgår att TV 4 skall göra stora under-
hållningsprogram och svensk TV-dramatik tillgängliga
för personer med funktionshinder i minst samma
omfattning som under år 1996. Verksamheten för
personer med funktionshinder skall under
tillståndsperioden utökas i den mån nya tekniska
förutsättningar gör detta möjligt inom ramen för
oförändrade kostnader.
I filmavtalet med Svenska Filminstitutet har det
dessutom avsatts medel för syntolkning och textning
av film och video.

Bakgrund

Kulturutskottet har behandlat liknande
motionsyrkanden i betänkande 2002/03:KrU6. Utskottet
gjorde då följande ställningstagande (s. 13-14):

Som nämnts i det föregående har regeringen fogat
en rad villkor till programföretagens
sändningstillstånd. Ett nytt och preciserat
villkor i SVT:s tillstånd rör programtextningen
och innebär att "minst 50 % av sändningstiden för
förstagångssändningar med svenskt ursprung bör
vara textad vid utgången av tillståndsperioden",
dvs. vid utgången av år 2005 (14 §).

Av SVT:s public service-uppföljning för år 2002
framgår att antalet textade timmar i
förstagångssändningar ökade med 289 timmar från
år 2001 till år 2002. År 2001 uppgick antalet
till 1 013 timmar och år 2002 till 1 302 timmar.
Utskottet välkomnar att en reell ökning av
antalet timmar kunnat göras redan det första året
av tillståndsperioden. - - -
Utskottet konstaterar att det inte ankommer på
riksdagen att under löpande sändningsperiod
uttala sig om hur den procentuella andelen text-
TV-textning av förstagångssändningar med svenskt
ursprung skall beräknas. Granskningsnämnden för
radio och TV har i uppdrag att följa upp och
bedöma hur villkoren i sändningstillstånden
följts av de olika programföretagen.
Frågan om villkoren för SVT i ett framtida
sändningstillstånd skall skärpas eller preciseras
i förhållande till nu gällande villkor då det
gäller programtextningen torde kunna diskuteras i
det kommande parlamentariska beredningsarbete som
skall föregå nästa tillståndsperiod.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Kr210 (c) yrkande 1 och
Kr336 (c) yrkande 25.

Frågan om störande bakgrundsljud i SR:s och SVT:s
program, som tagits upp motionsvägen, behandlades
av kulturutskottet våren 2001 (bet. 2000/01:KrU8
s. 33). Utskottet uttalade då bl.a. följande.

"Enligt utskottets uppfattning är det självklart
att en radio och TV i allmänhetens tjänst i sin
produktion beaktar de svårigheter som personer
med hörselnedsättning kan ha när det gäller att
uppfatta talade inslag i program i radio och TV
som spelas in i lokaler med dålig akustik,
program som innehåller störande bakgrundsljud och
program som kompletteras med bakgrundsmusik.
Utskottet förutsätter att programföretagen
intensifierar sina ansträngningar för att
åstadkomma en jämn och hög ljudkvalitet och - i
så stor utsträckning som möjligt - undvika
störande bakgrundsljud av olika slag för att
därmed kunna leva upp till kravet i nästa
sändningstillstånd på att öka tillgängligheten
till programmen. Vederbörlig hänsyn till dessa
publikgrupper måste vägas mot de
programansvarigas krav på autenticitet och
absolut konstnärlig frihet."

Utskottet, som alltjämt har samma inställning i
denna fråga, anser att nu aktuella
motionsyrkanden inte bör föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida. Motionerna - - - avstyrks
därmed.

Aktuellt

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,
utgiftsområde 9 redovisar regeringen att den i
tilläggsdirektiv (dir. 2003:30) givit Radio- och TV-
lagsutredningen i uppdrag att överväga behovet av
lagändringar för att förbättra tillgängligheten till
TV-program för personer med funktionshinder.
Uppdraget skall redovisas före utgången av 2004.

I budgetpropositionen, volym 9, utgiftsområde 17
redovisar regeringen att villkoren i de nya
sändningstillstånden har skärpts när det gäller
uppdraget för språkliga minoriteter och
funktionshindrade. Programföretagen får sinsemellan
fördela ansvaret för olika språk respektive för
olika kategorier av funktionshindrade. Vad avser det
skärpta kravet på tillgänglighet för
funktionshindrade anger företaget att textningen av
program på svenska ökade med nära 30 procent. SR
redovisar för 2002 att ljudkvaliteten har
förbättrats och funktionshindrades situation har
belysts i ökande grad.

Regeringen beslutade den 9 oktober 2003 att ge en
parlamentarisk kommitté i uppdrag att utifrån en
bred omvärldsanalys ta fram ett underlag om de
villkor som skall gälla för radio och TV i
allmänhetens tjänst. Bakgrunden är att
sändningstillstånden för Sveriges Radio AB (SR),
Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges
Utbildningsradio AB (UR) gäller till utgången av år
2005. Den 1 januari 2006 inleds således en ny
tillståndsperiod. Den parlamentariska kommittén
skall bl.a. följa upp och utvärdera det arbete för
ökad tillgänglighet som bedrivs inom public service-
företagen och då särskilt lösningar för uppläst
textremsa i TV samt användningen av annan ny teknik.
Kommittén skall analysera om nuvarande krav på
insatser och redovisning är ändamålsenliga och
därutöver undersöka om ytterligare krav skall
ställas på programföretagen för att öka
tillgängligheten. I förekommande fall skall
kommittén lämna förslag om hur sådana krav bör
formuleras.

Kommittén skall i sitt arbete noga följa arbetet
inom andra områden som rör verksamheten inom radio
och TV i allmänhetens tjänst. Uppdraget skall
redovisas före utgången av september 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill betona att handikapperspektivet måste
genomsyra alla samhällssektorer. Enligt utskottets
uppfattning är det självklart att en radio och TV i
allmänhetens tjänst i sin produktion beaktar de
svårigheter som personer med hörselnedsättning kan
ha när det gäller att uppfatta talade inslag i
program i radio och TV som spelas in i lokaler med
dålig akustik, program som innehåller störande
bakgrundsljud och program som kompletteras med
bakgrundsmusik. Socialutskottet förutsätter, liksom
kulturutskottet, att de tre programföretagen
Sveriges Radio, Sveriges Television AB och Sveriges
Utbildningsradio AB intensifierar sina
ansträngningar för att åstadkomma en jämn och hög
ljudkvalitet och - i så stor utsträckning som
möjligt - undvika störande bakgrundsljud av olika
slag för att därmed öka tillgängligheten till
programmen. Socialutskottet har noterat att det
nuvarande sändningstillståndet löper ut vid utgången
av 2005. En parlamentarisk kommitté har i uppdrag
att noga analysera om nuvarande krav på insatser är
ändamålsenliga och därutöver undersöka om
ytterligare krav skall ställas på programföretagen
för att öka tillgängligheten. I detta sammanhang är
det naturligt om kommittén även överväger om kraven
på programtextning skall skärpas eller preciseras i
förhållande till nu gällande villkor.
Socialutskottet förutsätter att frågan om
ytterligare krav skall ställas för att öka
tillgängligheten för personer med funktionshinder
noga prövas även inför nästa sändningstillstånd för
TV 4. Motion 2002/03:So23 (mp) yrkandena 8 och 9
avstyrks med hänvisning till vad som här har
anförts.

Kommunalt domstolstrots - bristande
verkställighet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser det synnerligen allvarligt
att kommuner inte verkställer gynnande beslut
om insatser för personer med funktionshinder.
Utskottet noterar emellertid att regeringen
nu beslutat tillkalla en utredare som skall
analysera varför det förekommer att kommunala
och landstingskommunala beslut inte
verkställs och varför det förekommer beslut
om avslag trots bedömt behov enligt
socialtjänstlagen (2001:453) och lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS). Vidare skall
utredaren föreslå åtgärder som kan bidra till
en förbättrad rättssäkerhet för enskilda i
förhållande till de rättigheter aktuell
lagstiftning ger. Utskottet välkomnar
utredningen och anser att riksdagen inte bör
ta något initiativ på området. Riksdagen bör
därmed avslå nu aktuella motioner. Jämför
reservation 30 (m, fp).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om funktionshindrades rättstrygghet (yrkande
6). Motionärerna anser att åtgärder måste vidtas mot
kommunernas bristande verkställighet av beslut om
insatser för personer med funktionshinder.

I motion 2002/03:So376 av Lars Wegendal (s) begärs
tillkännagivande om att stärka den enskildes rätt så
att fattade beslut enligt LSS blir verkställda.
Samma yrkande finns också i motion 2002/03:So458 och
i motion 2003/04:So491 yrkande 1 av samma motionär.
I den senare motionen yrkas vidare att
vitessanktioner även skall gälla om beslut om LSS-
insatser ej verkställs (yrkande 2).
I motion 2003/04:So429 av Gustav Fridolin och
Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs tillkännagivande om
behovet av en förstärkning av LSS. Motionärerna
anser det viktigt att snabba upp processen i LSS-mål
och öka straffen för de kommuner som inte följer
lagen. Regeringen bör skyndsamt utreda möjligheterna
till lagförändringar.
I motion 2003/04:So590 av Birgitta Ahlqvist (s)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om
särskild avgift för kommuner och landsting som inte
verkställer en beslutad LSS-insats. Liknande yrkande
finns också i motion 2003/04:So607 av Sonja Fransson
m.fl. (s).

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att antalet icke verkställda
beslut och domar om insatser till personer med
funktionshinder alltjämt är stort. De lagändringar
som gjorts i syfte att bl.a. motverka kommunalt
domstolstrots har gällt för kort tid för att några
effekter skall kunna redovisas.

Regeringen ser allvarligt på att kommuner inte
verkställer de gynnande beslut man fattat. Det
drabbar människor i deras vardag och begränsar deras
möjligheter att leva ett bra liv. Särskilt svårt
påverkar det människor med omfattande
funktionshinder. Det är regeringens bedömning att
mycket kan göras för att leva upp till de krav som
lagstiftningen ställer. Det handlar bland annat om
en bättre och mer långsiktig planering. Det är också
viktigt att samverka med organisationer och anhöriga
för att finna bra lösningar anpassade efter den
enskilda personens förutsättningar. Här har
tillsynsmyndigheterna en viktig uppgift att fylla.
Regeringen kommer därför även fortsättningsvis att
uppdra åt Socialstyrelsen och länsstyrelserna att
mot bakgrund av gjorda erfarenheter följa
utvecklingen av beslut och domar som inte
verkställts. Länsstyrelserna kommer även att få i
uppgift att redovisa de insatser som görs för att
minska antalet beslut och domar som inte
verkställts.
Regeringen följer utvecklingen och effekterna av
nuvarande bestämmelser om sanktionsavgifter och
avser att återkomma i frågan.

Aktuellt

Regeringen har den 24 juli 2003 beslutat tillkalla
en utredare som skall analysera varför det
förekommer att kommunala och landstingskommunala
beslut inte verkställs och varför det förekommer
beslut om avslag trots bedömt behov enligt
socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
(dir. 2003:93). Med utgångspunkt i denna analys
skall utredaren föreslå åtgärder som kan bidra till
en förbättrad rättssäkerhet för enskilda i
förhållande till de rättigheter aktuell lagstiftning
ger. I den utsträckning de föreslagna åtgärderna
kräver ny eller förändrad lagstiftning skall
utredaren lämna förslag på sådan. I uppdraget ligger
att

- lämna förslag till hur rättssäkerheten kan
förbättras för personer som väntar på
verkställighet av ett gynnande beslut,
-
- göra en översiktlig kartläggning av variationer i
kommunernas och landstingens beslutsprocesser, från
ansökan om insats till eventuell verkställighet,
och ge exempel på lämpliga förfaranden som
tillgodoser lagstiftarens krav på rättssäkerhet och
likabehandling,
-
- lämna förslag som syftar till att underlätta och
förbättra kommuners och landstings planering, för
att enskilda skall få tillgång till de insatser de
är berättigade till, samt
-
- i förekommande fall, lämna förslag till
ytterligare åtgärder som utredaren anser angelägna
för att förbättra rättssäkerheten för enskilda.
-
Utredarens uppdrag skall vara avslutat senast den 1
september 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar såväl regeringens uppfattning som
uppfattningen i flera av motionerna att det är
synnerligen allvarligt att kommuner inte verkställer
gynnande beslut om insatser för personer med
funktionshinder. Utskottet noterar emellertid att
regeringen nu beslutat tillkalla en utredare som
skall analysera varför det förekommer att kommunala
och landstingskommunala beslut inte verkställs och
varför det förekommer beslut om avslag trots bedömt
behov enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS). Vidare skall utredaren
föreslå åtgärder som kan bidra till en förbättrad
rättssäkerhet för enskilda i förhållande till de
rättigheter aktuell lagstiftning ger. Utredaren
skall i den utsträckning det krävs även lämna
förslag till ny lagstiftning. Utskottet välkomnar
utredningen samt att redovisningen skall ske senast
den 1 september nästa år. Utskottet anser att
riksdagen inte bör ta något initiativ på området.
Motionerna 2002/03:So22 (m) yrkande 6, 2002/03:So376
(s), 2002/03:So458 (s), 2003/04:So429 (mp),
2003/04:So491 (s), 2003/04:So590 (s) och
2003/04:So607 (s) avstyrks därmed.

Ett program för kompetensutveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
kompetensutveckling. Utskottet hänvisar bl.a.
till att det program- och förankringsarbete
som bedrivs och de stimulansmedel som avsatts
för projektverksamhet bör ge goda
förutsättningar för det fortsatta arbetet med
kompetensutveckling av personal inom olika
samhällsområden. Jämför reservationerna 30
(m, fp), 31 (kd) och 32 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:So332 av Dan Kihlström (kd) begärs
tillkännagivande om en nationell utbildningskampanj
om dolda funktionshinder. Motionären anför att det
är särskilt viktigt att handläggare i kommuner och
på försäkringskassor får utbildning på detta viktiga
område.

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om bemötande (yrkande 10). I det nationella
programmet för kompetensutveckling (som avser att
förbättra bemötandet av människor med
funktionshinder) beskrivs kön och etniskt ursprung
som viktiga faktorer. Motionärerna anser att man
också måste ta hänsyn till ålder.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisar regeringen att ett nationellt
program för kompetensutveckling som tas fram av
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) förväntas bli färdigt i januari 2003. I
programmet beskrivs hur kön, ålder och etniskt
ursprung kan påverka livssituationen för den som har
funktionshinder. Sisus har påbörjat arbetet med att
utforma ett utbildningsunderlag för
statsförvaltningarna i handikappolitiska frågor och
utarbetat en informationsskrift som klargör
begreppet bemötande.

Under perioden 2001-2003 avsätts årligen 14
miljoner kronor för att stimulera
kompetensutveckling av personal inom olika
samhällsområden i frågor som rör bemötande. Fem
miljoner kronor av dessa medel går till projekt som
omfattar insatser för personal inom
förskoleverksamhet, skolväsendet och
skolbarnsomsorg. Hittills har 34 projekt beviljats
medel.
Regeringen anser att det program- och
förankringsarbete som bedrivits, det
utbildningsunderlag som tagits fram och de
stimulansmedel som avsatts för projektverksamhet
tillsammans bör ge goda förutsättningar för det
fortsatta arbetet med kompetensutveckling av
personal inom olika samhällsområden. Viktiga inslag
i det fortsatta arbetet är bl.a. att åstadkomma en
samsyn kring frågor som rör bemötande, samordning
och effektiva genomförandeprocesser. Regeringen
kommer att följa utvecklingen bl.a. genom Sisus
årliga rapporteringar.

Tidigare behandling m.m.

Socialutskottet har, som redovisas utförligt nedan
under avsnittet om lagen om stöd och service för
vissa funktionshindrade, tagit initiativ till ett
tillkännagivande till regeringen om en översyn av
lagen (1993:389) om assistansersättning (bet.
2002/03:SoU19). Utskottet anser att en bred översyn
av lagen bör göras och bl.a. avse hur lagen har
fungerat i praktiken även innefattande
bemötandefrågorna.

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,
utgiftsområde 9 anför regeringen att den har för
avsikt att inom kort tillsätta en parlamentarisk
utredning med uppgift att se över lagen (1993:389)
om assistansersättning.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd,
Sisus, har i början av 2003 publicerat ett
nationellt program för att öka kompetensen vad
gäller bemötande av människor med funktionshinder.
Programmet riktar sig till alla i Sverige som är
offentligt anställda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet bedömer att det program- och
förankringsarbete som bedrivits, det
utbildningsmaterial som tagits fram och de
stimulansmedel som avsatts för projektverksamhet
sammantaget bör ge goda förutsättningar för det
fortsatta arbetet med kompetensutveckling av
personal inom olika samhällsområden. Utskottet vill
också erinra om att den av riksdagen i våras begärda
breda översynen av lagen (1993:389) om
assistansersättning även skall innefatta
bemötandefrågorna. Motionerna 2002/03:So23 (mp)
yrkande 10 och 2002/03:So332 (kd) är därmed i
huvudsak tillgodosedda.

Funktionshindrades ekonomi m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet vill erinra om riksdagens
tillkännagivande om att det är värdefullt med
en belysning av funktionshindrades ekonomiska
situation. Det är mycket angeläget att den nu
aviserade undersökningen fullföljs och att
regeringen så snart som möjligt återkommer
till riksdagen med en redovisning. Något
ytterligare initiativ från riksdagens sida
behövs inte. Riksdagen bör därmed avslå
motioner om funktionshindrades ekonomi.
Riksdagen bör även avslå motioner med begäran
om ett samordnat högkostnadsskydd. Jämför
reservationerna 33 (kd), 34 (c) och 35 (fp,
kd, c).

Motionerna

Frågan om ett samordnat högkostnadsskydd tas upp i
tre motioner. I motion 2002/03:So21 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om vad
i motionen anförs om en utredning om samordnade
högkostnadsskydd (yrkande 9). Motionärerna
konstaterar att det finns många separata
högkostnadsskydd. Många får betala högsta belopp i
flera olika högkostnadsskydd och har därtill andra
merkostnader till följd av sjukdom eller
funktionshinder som skall betalas med ganska
blygsamma inkomster. Därför behövs det utredas om
det är möjligt att konstruera ett samordnat
högkostnadsskydd, anser de.

I motion 2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om utredning angående
samordning av högkostnadsskydd (yrkande 12).
I motion 2002/03:So459 av Håkan Juholt (s) begärs
tillkännagivande om ett gemensamt högkostnadsskydd.
Motionären anser att det är rimligt att det på sikt
införs ett gemensamt högkostnadsskydd för medicin
och hjälpmedel.

I motion 2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs att regeringen redovisar den av Statistiska
centralbyrån (SCB) gjorda undersökningen över
funktionshindrades ekonomi och enligt vad motionen
anför lämnar förslag till åtgärder (yrkande 12).
Motionärerna anför att det gått två år sedan
regeringen gav SCB denna uppgift och att den nu bör
vara klar så att regeringen kan redovisa resultatet

I motion 2002/03:So330 av Ingemar Vänerlöv (kd)
begärs tillkännagivande om att utreda de
neuropsykiatriskt funktionshindrades
levnadsomständigheter samt föreslå hur
samhällsstödet skall kunna förändras för att bättre
än hittills svara mot deras behov. Motionärerna
anser att Socialstyrelsen bör få detta i uppdrag.
Samma yrkande återkommer i motion 2003/04:So384 av
Ingemar Vänerlöv (kd).
I motion 2003/04:So497 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs
om kompensation av merkostnader för föräldrar med
funktionshindrade barn (yrkande 2). Motionärerna
anför att regeringen i samband med den
handikappolitiska handlingsplanen fick i uppdrag att
kompensera för merkostnader för föräldrar till
funktionshindrade barn och ungdomar. Denna
utfästelse måste nu verkställas.
I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om
funktionshindrades ekonomiska situation (yrkande
16).

Regeringens skrivelse

Regeringen redovisar att Statistiska centralbyrån
(SCB) har fått i uppdrag att kartlägga
levnadsförhållandena för personer med
funktionshinder under perioden 1988-1999
(regeringsbeslut nr 3 den 31 maj 2000, dnr
S2000/3934/ST). Uppdraget kommer att redovisas i
mars 2003. Bakgrunden är att riksdagen i ett
tillkännagivande begärt en belysning av den totala
ekonomiska situation som personer med
funktionshinder lever under (bet. 1999/2000:SoU14,
rskr. 1999/2000:240). Hänsyn skall tas till bland
annat kostnader för läkarbesök och läkemedel,
hjälpmedel, hemtjänst, färdtjänst etc. Kostnaderna
för ett mer vittomfattande högkostnadsskydd bör
också beräknas. I det fall det finns likheter och
skillnader beträffande den ekonomiska situationen
för kvinnor och män bör det belysas särskilt.

Bakgrund, tidigare behandling m.m.

Vid utskottet behandling av proposition 1999/2000:79
Från patient till medborgare - en nationell
handlingsplan för handikappolitiken i betänkande
1999/2000:SoU14 föreslog utskottet med anledning av
motioner ett tillkännagivande till regeringen om att
det vore värdefullt med en belysning av
funktionshindrades totala ekonomiska situation,
bl.a. med hänsyn till kostnader för läkarbesök och
läkemedel, hjälpmedel, hemtjänst, färdtjänst m.m.
Kostnaderna för ett mer vittomfattande
högkostnadsskydd borde vidare beräknas. I det fall
det förelåg likheter eller skillnader beträffande
den ekonomiska situationen för kvinnor och män borde
detta belysas särskilt. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 1999/2000:240).

Statistiska centralbyrån (SCB) publicerade i mars
2003 rapporten Funktionshindrade 1988-1999.
Rapporten redovisar levnadsförhållanden för personer
med två olika typer av funktionsnedsättningar. Det
gäller dels ett antal sjukdomar; hjärtsjukdom,
astma, allergi, diabetes, mag-/tarmsjukdom och
psoriasis, dels några grupper som definieras utifrån
sina funktionsbegränsningar; nedsatt syn eller
hörsel, rörelsehinder, hjälpberoende, nedsatt
arbetsförmåga eller psykiska besvär. En mängd
förhållanden av betydelse för levnadsförhållandena
redovisas. Det handlar om hälsotillstånd, vård och
tillsyn, liksom om utbildning, boende,
sysselsättningsförhållanden och arbetsmiljö,
ekonomi, fritid, sociala kontakter, medborgerliga
aktiviteter och trygghet.

Socialstyrelsen redovisar i sin Lägesrapport
Handikappomsorg 2002 att personer med
funktionshinder generellt sett har sämre
levnadsvillkor än andra, trots lagstiftning och
regeringens handlingsplan som betonar full
delaktighet. Människor med funktionshinder har ofta
en svår försörjningssituation. Ersättningar som
skall kompensera merkostnader som förorsakas av ett
funktionshinder äts ofta upp av olika avgifter och
det är inte ovanligt att personer avstår från
hjälpmedel, sjukvård eller läkemedel på grund av
kostnaderna.
LSS- och hjälpmedelsutredningen (S 2001:06) har
bl.a. i uppdrag att analysera vissa frågor på
hjälpmedelsområdet och lämna förslag till åtgärder
(dir. 2001:81 och 2002:20). Utredningen skall bl.a.
analysera avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill
hörande regler i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763). Enligt direktiven finns det skäl att
utreda om det behöver införas ett skydd för den
enskilde mot höga hjälpmedelsavgifter. Uppdraget
skall redovisas senast den 15 juni 2004.

Utskottet behandlade i yttrande 2001/02:SoU4y till
justitieutskottet bl.a. en motion med begäran om att
utreda de neuropsykiatriskt funktionshindrades
levnadsomständigheter. Utskottet gjorde i yttrandet,
vartill hänvisas, en bred genomgång av pågående
arbete inom området samt erinrade om riksdagens
beslut om prioriteringar inom hälso- och sjukvården.
Utskottet konstaterade därvid att ett omfattande
arbete pågår på flera fronter för att såväl
identifiera som stödja personer med bl.a.
neuropsykiatriska funktionsstörningar. Utskottet
fann inte skäl att frångå den principiella
inställningen att riksdagen inte bör prioritera
vissa sjukdomar framför andra och ansåg därför att
justitieutskottet borde avstyrka bifall till de då
aktuella motionerna.

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,
utgiftsområde 9 anför regeringen att den beslutat
att Socialstyrelsen aktivt skall arbeta för att
levnadsförhållandena för personer med olika
funktionshinder systematiskt skall kunna beskrivas
senast år 2010.

Aktuellt

Enligt uppgift från Socialdepartementet bedömde
departementet att SCB:s rapport i mars 2003 inte gav
en fullständig bild av funktionshindrades ekonomiska
situation. Denna uppfattning delades enligt uppgift
av representanter för handikapprörelsen. Vid
Socialdepartementets och SCB:s dialog om
utvecklingen av inkomststatistiken enades parterna
om att en utökning av urvalet i undersökning om
hushållens ekonomi (HEK) skulle göras för att
funktionshindrades ekonomiska situation skulle kunna
analyseras inom ramen för denna undersökning.
Urvalsförstärkningen avser personer med
handikappersättning. Förstärkningen av urvalet avser
år 2003, men det finns planer på en
urvalsförstärkning även för år 2004. En rapport om
funktionshindrades situation som också innehåller en
analys av olika avgifters betydelse för
funktionshindrades ekonomi planeras för våren 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill erinra om riksdagens tillkännagivande
om att det är värdefullt med en belysning av
funktionshindrades totala ekonomiska situation (bet.
1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240). Utskottet
delar regeringens bedömning att SCB:s rapport från
mars 2003 inte ger en fullständig bild av
funktionshindrades ekonomiska situation. Det är
därmed mycket angeläget att den nu aviserade
undersökningen fullföljs och att regeringen så snart
som möjligt återkommer till riksdagen med en
redovisning. Något ytterligare initiativ från
riksdagens sida med anledning av motionerna
2002/03:So23 (mp) yrkande 16 och 2002/03:So513 (v)
yrkande 12 behövs inte. Motionerna avstyrks. Även
motionerna 2002/03:So330 (kd), 2003/04:So384 (kd)
och 2003/04:So497 (c) yrkande 2 avstyrks.

Utskottet är inte heller berett att biträda
motionsförslagen om samordnat högkostnadsskydd.
Utskottet vill erinra om LSS- och
hjälpmedelsutredningens (dir. 2001:81, 2002:20)
uppdrag att analysera om det behöver införas ett
skydd för den enskilde mot höga hjälpmedelsavgifter.
Vidare vill utskottet erinra om sitt uttalande i
2002/03:SoU3 om att en sammanslagning av
högkostnadsskydden för läkemedel och vårdavgifter
skulle kunna leda till icke önskvärda effekter på
konsumtionsmönstret inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Motionerna 2002/03:So21 (fp)
yrkande 9, 2002/03:So362 (fp) yrkande 12 och
2002/03:So459 (s) avstyrks.

Lagen om stöd och service för vissa
funktionshindrade och personlig
assistans

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner med förslag till
ändringar avseende assistansreformen.
Utskottet hänvisar till att regeringen för
närvarande bereder direktiv för en bred
parlamentarisk översyn av lagen (1993:389) om
assistansersättning. Riksdagen bör även avslå
motioner om sysselsättning för personer med
funktionshinder. Utskottet erinrar om
riksdagens tillkännagivande i december 2002.
Utskottet ansåg att det finns skäl att nu
kartlägga och analysera hur psykiskt
funktionshindrades behov av någon form av
sysselsättning i realiteten tillgodoses.
Utskottet ansåg det också värdefullt att
kartlägga och analysera huruvida psykiskt
funktionshindrade får daglig verksamhet
enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Regeringen borde återkomma
till riksdagen med en redovisning av
resultaten och med förslag till åtgärder.
Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta
något ytterligare initiativ. Vidare bör
riksdagen avslå motioner om lex Sarah med
hänvisning till pågående arbete. Riksdagen
bör även avslå motioner om boendestöd och om
socialtjänstlagen. Jämför reservationerna 36
(m, fp, kd, c), 37 (fp, kd, c, mp), 38 (m,
kd, v, mp), 39 (kd), 40 (mp) och 41 (kd).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om en statlig finansiering av LSS (yrkande
1). Motionärerna anför att stödet i form av
personlig assistans är utformat som en
rättighetslagstiftning. De anser det inte rimligt
att kommunerna skall vara finansiellt ansvariga för
rättigheter som riksdagen beslutar om, därför bör
finansieringen av assistansersättningen återgå till
staten.

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs att regeringen lägger fram förslag till
återställande av tidigare gällande regler enligt
handikappreformen (yrkande 3). Vidare begärs
tillkännagivande om att funktionshindrade skall ha
tillgång till personliga assistenter även vid
studier (yrkande 4). Motionärerna anser att de av
riksdagen begärda kartläggningarna och analyserna av
tillämpningen av barns rätt till personlig assistans
och makars och sambors gemensamma ansvar för hem och
hushåll då den ene är funktionshindrad och har rätt
till personlig assistans bör följas av att rätten
till assistans i förskola och skola återinförs, så
att funktionshindrade ges större möjlighet att
använda sina personliga assistenter när de studerar.
Motionärerna begär också tillkännagivande om
statligt kostnadsansvar för assistansverksamhet
(yrkande 5). Vidare begär de tillkännagivande om vad
i motionen anförs om utbildning och arbetsvillkor
för personliga assistenter (yrkande 6). De anför att
en tillfällig sjukhusvistelse som regel innebär att
assistenten inte får följa med till sjukhuset och
biträda i vården utan blir av med arbetet på grund
av arbetsbrist. Detta bidrar till svårigheterna att
rekrytera assistenter. De anser också att
assistenternas utbildning, vidareutbildning och
handledning behöver uppmärksammas mer. Motionärerna
begär också tillkännagivande om utvidgad rätt till
daglig verksamhet enligt LSS (yrkande 7). De anser
att riksdagsbeslutet om tillkännagivandet till
regeringen om att kartlägga och analysera hur
psykiskt funktionshindrades behov av någon form av
sysselsättning i realiteten tillgodoses (bet.
2002/03:SoU1) bör bli inledning till en utvidgning
av rätten till daglig verksamhet. Utvidgningen bör
av praktiska skäl ske successivt, bl.a. med hänsyn
till möjligheterna att rekrytera och utbilda
personal. Det behövs regler för hur en stegvis
utbyggnad skall kunna förenas med en
rättighetslagstiftning.
Utvidgad daglig verksamhet begärs också i motion
2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
5, där det hemställs att regeringen återkommer med
förslag till ändring i lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade såvitt avser
kriterier för personkrets 3, sysselsättningsgaranti
och tydligare skyldighet för kommunerna att erbjuda
en individuell plan.
I motion 2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs tillkännagivande om utbildning och
arbetsvillkor för personliga assistenter (yrkande
6).
I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs tillkännagivande om att utreda hur staten
skall ta över kostnadsansvaret för LSS-insatser
(yrkande 33). Motionärerna anför att reformen varit
i kraft i tio år och att det nu bör vara möjligt att
analysera och utvärdera effekterna av
lagstiftningen. I detta sammanhang bör utredas om
det är möjligt för staten att ta över
kostnadsansvaret.
I motion 2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) yrkas att regeringen utreder den sammanlagda
effekten av LSS och SoL beträffande personligt stöd
(yrkande 10). Motionärerna anser att personligt stöd
skall vara en rättighet även inom socialtjänsten.
I motion 2003/04:So340 av Kenneth Lantz (kd)
begärs tillkännagivanden om att utreda möjligheten
att införa boendestöd som en stödinsats i 9 § LSS
(yrkande 1) och om översyn av reglerna för
medföljande på långväga resor (yrkande 2).
Motionären framhåller att det är svårt att bestämma
vad som skall betraktas som arbetstid eller
personlig tid för assistenten vid långväga resor.
I motion 2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) yrkas att regeringen lägger fram förslag till
åtgärder för att säkra framtida personalförsörjning
vad gäller personliga assistenter (yrkande 10). För
att klara personalförsörjningen inom vård och
omsorg, samt bibehålla en hög kvalitet, krävs att
stat, landsting och kommuner utformar en strategi,
anför motionärerna.
I motion 2003/04:So497 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) yrkas att regeringen lägger fram förslag om en
utredning av ett eventuellt statligt kostnadsansvar
för lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (yrkande 7).
I motion 2003/04:So583 av Annika Qarlsson (c)
begärs tillkännagivande om att finansieringsansvaret
för LSS-verksamheten bör överföras till staten.
I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om att människor
med psykiska funktionshinder skall omfattas av LSS i
samma omfattning som andra medborgare (yrkande 7)
och om personlig assistans och kognitiva
funktionsnedsättningar (yrkande 18). Motionärerna
anser att rätten till personlig assistans även skall
omfatta personer med kognitiva
funktionsnedsättningar.
I motion 2002/03:So446 av Kerstin-Maria Stalin
(mp) begärs tillkännagivande om att ett
förtydligande eller en komplettering av lagen i
enlighet med vad som anförs i motionen måste göras
när det gäller boende enligt LSS (yrkande 1).
I motionerna 2003/04:So562 av Birgitta Ahlqvist
(s) och 2003/04:So608 av Sonja Fransson m.fl. (s)
begärs tillkännagivande om boendestöd som en
stödinsats i 9 § LSS.

Ett flertal motioner tar upp att rätt till daglig
verksamhet även bör omfatta personkrets 3 i LSS,
dvs. personer med andra varaktiga fysiska eller
psykiska funktionshinder som inte beror på normalt
åldrande, om funktionshindren är stora och
förorsakar betydande svårigheter i den dagliga
livsföringen och det därmed finns ett omfattande
behov av stöd och service. Detta yrkas i motion
2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkande
11. Liknande yrkanden finns också i motionerna
2003/04:So361 av Ulrik Lindgren (kd), 2003/04:So497
av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkande 6,
2003/04:So564 av Annika Qarlsson och Birgitta
Carlsson (c), 2003/04:So574 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) yrkande 18, 2003/04:So605 av Ulla Wester
och Barbro Hietala Nordlund (båda s) och
2003/04:So617 av Birgitta Ahlqvist (s).

I motion 2003/04:So489 av Marie Nordén (s) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om tillsyn
av stöd och hjälp enligt LSS och LASS. Motionären
anser att länsstyrelserna måste få befogenheter att
utöva tillsyn av all stöd och hjälp som ges enligt
LSS och LASS oavsett arbetsgivare och att det
behöver införas en anmälningsplikt vid
missförhållanden.

I sju motioner tas frågor kring lex Sarah upp. I
motion 2002/03:So383 av Mona Berglund Nilsson (s)
begärs tillkännagivande om att utvidga lex Sarah.
Motionären anser att lagen måste förtydligas så att
det klart framgår att lex Sarah gäller även de
verksamheter som regleras i LSS. Liknande yrkanden
finns också i motionerna 2002/03:So401 av Elina
Linna m.fl. (v), 2003/04:So258 av Marietta de
Pourbaix-Lundin (m), 2003/04:So360 av Ulrik Lindgren
(kd), 2003/04:So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.
(mp) yrkande 20, 2003/04:So581 av Birgitta Ahlqvist
(s) och 2003/04:So587 av Kerstin Engle m.fl. (s).

I motion 2002/03:So386 av Lennart Axelsson m.fl. (s)
begärs tillkännagivande om behovet av utvärdering av
lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) och lagen om
assistansersättning (LASS). Motionärerna anför att
det finns behov av en utvärdering av reformen.

I motion 2003/04:So598 av Inger Lundberg m.fl. (s)
begärs tillkännagivande om ungdomars frigörelse och
stöd till föräldrar som tjänstgör som personliga
assistenter. Motionärerna anför att det vid
uppföljning av reformen med personliga assistenter
finns skäl att följa upp hur reformen med anhöriga
som anställs som personliga assistenter påverkat
ungdomarnas möjligheter till frigörelse och eget
boende i vuxen ålder.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisar regeringen att en särskild
utredare har regeringens uppdrag att se över bl.a.
insatsen råd och stöd och förtydliga vad som avses
med insatsen (dir. 2001:81, beteckning S 2001:06).
Konsekvenserna för jämställdheten mellan kvinnor och
män skall beaktas. (Utredaren skall redovisa sitt
arbete senast den 15 juni 2004.)

Enligt skrivelsen bereds inom Regeringskansliet
för närvarande frågan om att i lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade införa vissa
bestämmelser som finns i socialtjänstlagen.
Bestämmelsen om anmälningsplikt, den s.k. lex Sarah
(14 kap. 2 § socialtjänstlagen [2001:453]) ingår i
beredningsunderlaget.
Riksförsäkringsverket får i regleringsbrevet för
budgetår 2003 i uppdrag att i samråd med
Socialstyrelsen kartlägga och analysera hur tillämp-
ningen av barns rätt till personlig assistans och
assistansersättning utvecklats.
Riksförsäkringsverket skall också redovisa hur
barnperspektivet beaktas i detta sammanhang.
Uppdraget skall redovisas för regeringen senast den
1 juli 2004.
Riksförsäkringsverket skall även i samråd med
Socialstyrelsen kartlägga och analysera hur makars
och sambors gemensamma ansvar för hem och hushåll
bedöms när den ene har rätt till personlig assistans
och assistansersättning. Uppdraget skall redovisas
för regeringen senast den 1 juli 2004.
Riksförsäkringsverket skall även utifrån statistiska
analyser förklara skillnaderna i timantal mellan män
och kvinnor med assistansersättning. Verket skall
analysera vilka redskap försäkringskassan har eller
behöver för att överbrygga eventuella skillnader
mellan mäns och kvinnors sätt att formulera sitt
krav på stöd och service i sin vardag.

Bakgrund och tidigare behandling

Frågor kring personlig assistans har behandlats
ingående av utskottet varje år alltsedan reformen
trädde i kraft. I maj 2003 tog utskottet initiativ
till ett tillkännagivande till regeringen om en
översyn av lagen (1993:389) om assistansersättning
(bet. 2002/03:SoU19). Utskottet anförde:

Rätten till personlig assistans har nu funnits i
nästan 10 år. Assistansreformen har inneburit
ökad valfrihet, större inflytande och bättre
livskvalitet för många svårt funktionshindrade
personer. Reformen har emellertid också präglats
av vissa tillämpnings- och finansieringsproblem.
Lagregler och administrativa rutiner har därför
ändrats under tiden som gått sedan införandet för
att förenkla och förbättra tillämpningen samt
kontrollen över kostnaderna.

Socialutskottet har såväl med anledning av
regeringsförslag som riksdagsmotioner vid ett
flertal tillfällen haft anledning att behandla
olika frågeställningar i anslutning till
tillämpningen av LASS. Utskottet erinrar vidare
om att utskottet under åren gjort ett flertal, av
riksdagen godkända, tillkännagivanden till
regeringen på området.
Socialutskottet anser att tiden nu är mogen för
en bred översyn av lagen (1993:389) om assi-
stansersättning (LASS). Utskottet anser att
översynen bl.a. skall avse hur lagen har fungerat
i praktiken, även innefattande bemötandefrågor,
personalförsörjningen och hur den långsiktiga
finansieringen skall se ut. Det är utskottets
mening att översynen skall göras av en
parlamentarisk utredning.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:193).

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,
utgiftsområde 9 redovisar regeringen nu att den inom
kort kommer att tillsätta en parlamentarisk
utredning med uppgift att se över lagen (1993:389)
om assistansersättning.

I betänkande 2002/03:SoU1 föreslog utskottet ett
tillkännagivande till regeringen angående hur
psykiskt funktionshindrades behov av någon form av
sysselsättning i realiteten tillgodosågs. Utskottet
anförde följande (s. 69):

Utskottet anser det också angeläget att belysa
situationen för psykiskt funktionshindrade. 1995
års psykiatrireform syftade till att förbättra
psykiskt funktionshindrade personers situation i
samhället genom att bl.a. stimulera utbyggnaden
av bostäder och utveckla dagliga verksamheter.
Genom reformen tydliggjordes kommunernas ansvar
för boende, sysselsättning, m.m. för gruppen
psykiskt funktionshindrade. Utskottet står fast
vid sin bedömning att psykiatrireformen varit i
huvudsak positiv för psykiskt funktionshindrade
personer. Enligt 5 kap. 7 § socialtjänstlagen
(2001:453) skall socialnämnden verka för att
människor som av fysiska, psykiska eller andra
skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring
får möjlighet att delta i samhällets gemenskap
och att leva som andra. Socialnämnden skall bl.a.
medverka till att den enskilde får en meningsfull
sysselsättning.

Utskottet anser att det finns skäl att nu
kartlägga och analysera hur psykiskt
funktionshindrades behov av någon form av
sysselsättning i realiteten tillgodoses.
Utskottet anser det också värdefullt att
kartlägga och analysera huruvida psykiskt
funktionshindrade får daglig verksamhet enligt
lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Regeringen bör, även i dessa
båda avseenden, återkomma till riksdagen med en
redovisning av resultaten och med förslag till
åtgärder.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:81).

I proposition 2002/03:151 Utjämning av vissa
kostnader för stöd och service till
funktionshindrade, som överlämnats till riksdagen i
september 2003, föreslår regeringen att ett
kostnadsutjämningssystem för verksamhet enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) skall införas fr.o.m. den 1
mars 2004. Utjämningssystemet skall inte ingå i det
ordinarie inkomst- och kostnadsutjämningssystemet
för kommuner och landsting. För varje kommun skall
en standardkostnad per invånare beräknas. Beroende
på hur den enskilda kommunens standardkostnad
avviker från den för landet genomsnittliga
standardkostnaden per invånare lämnas ett bidrag
från staten eller betalas en avgift till staten.
Regeringen föreslår att särskilda införanderegler
tillämpas under åren 2004-2008.

Utskottet har i anledning av propositionen i
protokoll för sammanträde den 28 oktober 2003
beslutat avge yttrande i form av
protokollsutdrag:
Det råder en stor kostnadsspridning mellan
kommunerna för verksamhet enligt lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade,
LSS. Enligt uppgift varierade kommunernas
kostnader för verksamheten år 2001 från cirka 400
kronor till cirka 6000 kronor per invånare.
Kostnadsskillnaderna mellan kommunerna är större
för verksamhet enligt LSS, räknat på antalet
invånare, än inom annan obligatorisk verksamhet.
Socialutskottet anser det angeläget att det
kommer till stånd en kostnadsutjämning. En sådan
utjämning medför mera likartade förutsättningar
för kommunernas invånare.
Regeringen uttalar (prop. s. 34) att frågan om
utformningen av ett utjämningssystem för insatser
enligt LSS är komplicerad och olika former av
beräkningar och antaganden har lett fram till det
förslag som nu lämnas. Mot denna bakgrund anser
regeringen att en kontinuerlig granskning bör ske
av hur utjämningssystemet fungerar och om dess
utformning i olika delar leder till rättvisa
resultat m.m. En annan viktig fråga att granska
kan vara om det finns kopplingar mellan det
föreslagna utjämningssystemet och förändringar
inom kommunernas verksamhet enligt LSS.
Socialutskottet anser det viktigt, vid en sådan
granskning, att beakta de vård- och
omsorgspolitiska förutsättningarna vad gäller
dels mycket kostnadskrävande insatser dels
verksamhet som till följd av begränsad
efterfrågan förekommer i liten omfattning.

Socialutskottet erinrade vidare om det initiativ som
utskottet tog i maj i sitt av riksdagen godkända
betänkande 2002/03:SoU19 Översyn av lagen (1993:
389) om assistansersättning. Avvikande mening
lämnades gemensamt av ledamöterna för m, fp, kd och
c.

Finansutskottet har i betänkande 2003/04:FiU9 den
30 oktober 2003 bifallit regeringens förslag.

Utskottet behandlade en motion med begäran om att
utreda den sammanlagda effekten av LSS och
socialtjänstlagen beträffande personligt stöd i
betänkande 2001/02:SoU7. Utskottet biträdde inte
förslaget. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet (prot. 2001/02:73).

Regeringen har den 4 juli 2002 uppdragit åt
Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmarknadsverket,
Arbetsmiljöverket, Högskoleverket,
Integrationsverket, Migrationsverket, Myndigheten
för kvalificerad yrkesutbildning,
Riksförsäkringsverket, Skolverket samt
Socialstyrelsen att i samråd utarbeta en gemensam
plan för kompetensförsörjning av personal inom
kommunernas vård och omsorg om äldre och
funktionshindrade personer. Till denna vård och
omsorg skall även räknas insatser som utförs av
enskilda vårdgivare på uppdrag av kommuner. Med vård
och omsorg avses i detta uppdrag insatser för
personer med behov av långvarigt stöd enligt
socialtjänstlagen (2001:453), lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade samt
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Uppdraget
skall redovisas i två steg. Senast den 31 oktober
2003 skall en analys redovisas av förutsättningarna
för kompetensförsörjningen inom vården och
omsorgerna om äldre och funktionshindrade personer
utifrån olika myndighetsperspektiv. Den slutliga
planen skall redovisas senast den 31 maj 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har erfarit att regeringen, mot bakgrund
av utskottets initiativ och riksdagens
tillkännagivande (2002/03:SoU19, rskr. 2002/03:193),
för närvarande bereder direktiven för en bred
parlamentarisk översyn av lagen (1993:389) om
assistansersättning. Något ytterligare initiativ
från riksdagens sida behövs inte. Motionerna
2002/03:So21 (fp) yrkandena 3-6, 2002/03: So22 (m)
yrkande 1, 2002/03:So23 (mp) yrkandena 7 och 18,
2002/03:So296 (c) yrkande 10, 2002/03:So362 (fp)
yrkande 6, 2002/03:So386 (s), 2003/04: So340 (kd)
yrkande 2, 2003/04:So497 (c) yrkande 7,
2003/04:So583 (c), 2003/04:So598 (s) och
2003/04:So640 (kd) yrkande 33 avstyrks.

Kommunerna har ett ansvar enligt 5 kap. 7 §
socialtjänstlagen (2001:453) att medverka till en
meningsfull sysselsättning för människor med
funktionshinder. Utskottet erinrar om det
tillkännagivande som riksdagen gjorde i december
2002. Utskottet ansåg att det finns skäl att nu
kartlägga och analysera hur psykiskt
funktionshindrades behov av någon form av
sysselsättning i realiteten tillgodoses. Utskottet
ansåg det också värdefullt att kartlägga och
analysera huruvida psykiskt funktionshindrade får
daglig verksamhet enligt lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade. Regeringen borde
återkomma till riksdagen med en redovisning av
resultaten och med förslag till åtgärder. Utskottet
anser inte att riksdagen nu bör ta något ytterligare
initiativ med anledning av motionerna 2002/03:So21
(fp) yrkande 7, 2003/04:So361 (kd), 2003/04:So497
(c) yrkande 6, 2003/04:So502 (fp) yrkande 5,
2003/04:So564 (c), 2003/04:So574 (mp) yrkande 18,
2003/04:So605 (s), 2003/04:So617 (s) och
2003/04:So637 (c) yrkande 11. Motionerna avstyrks.
Utskottet har erfarit att Socialdepartementet
under 2003 arbetar med en departementspromemoria om
problem kopplade till lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade. Siktet är
inställt på att avsluta arbetet under nästa månad.
Promemorian, som bl.a. behandlar frågan om
anmälningsplikt, kommer att remissbehandlas i början
av 2004. Utskottet anser inte att det behövs något
initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionerna 2002/03:So383 (s), 2002/03:So401 (v),
2003/04:So258 (m), 2003/04: So360 (kd),
2003/04:So489 (s), 2003/04:So574 (mp) yrkande 20,
2003/04: So581 (s) och 2003/04:So587 (s). Motionerna
avstyrks.
Utskottet konstaterar att hemtjänst och boendestöd
kan beviljas enligt socialtjänstlagen. I motionerna
2003/04:So340 (kd) yrkande 1, 2003/04:So562 (s) och
2003/04:So608 (s) föreslås att stödet bör föras in
som en rättighet enligt LSS. Utskottet anser inte
att motionerna bör föranleda något initiativ från
riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks. Även
motion 2002/03:So446 (mp) yrkande 1 avstyrks.
Utskottet biträder inte förslaget att tillsätta en
utredning om den sammanlagda effekten av LSS och
socialtjänstlagen beträffande personligt stöd.
Motion 2002/03:So457 (kd) yrkande 10 avstyrks.

Psykiskt funktionshindrade och dolda
handikapp

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om psykiskt
funktionshindrade med hänvisning till
regeringens beslut att tillkalla en nationell
psykiatrisamordnare med uppgift att se över
frågor som rör arbetsformer, samverkan,
samordning, resurser, personal och kompetens
inom vård, social omsorg och rehabilitering
av psykiskt sjuka och psykiskt
funktionshindrade. Samordnaren skall bl.a.
analysera hur socialtjänstens boendestöd och
andra insatser kan utvecklas. Riksdagen bör
även avslå motioner om brukarrevision och om
elöverkänslighet m.m. med hänvisning till
pågående arbete inom områdena. Jämför
reservationerna 42 (kd), 43 (v), 44 (c), 45
(v) och 46 (mp).

Motionerna

I motion 2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om
individuella vårdplaner för personer med dolda
funktionshinder (yrkande 15). Motionärerna anser att
alla med dolda funktionshinder skall ha rätt att få
en individuell vårdplan. Den skall även erbjudas i
de fall insatserna inte ges enligt LSS.

I motion 2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs tillkännagivanden om behovet av en
uppföljning av psykiatrireformen när det gäller
boendet (yrkande 13) och om en studie för att belysa
funktionshindrades livsvillkor (yrkande 14). I
Socialstyrelsens slutrapport om psykiatrireformen,
Välfärd och valfrihet 1999, konstateras bl.a. att
det inte skett en förskjutning från psykiatrisk
heldygnsomsorg till eget boende utan till andra
vård- och boendeformer. Detta kan bl.a. bero på
brister i den psykiatriska öppenvården och i det
kommunala stödet för öppen verksamhet. Motionärerna
anser det viktigt att denna utveckling bryts och att
incitament skapas för att förverkliga reformens
intentioner om ett eget boende för psykiskt
funktionshindrade. Motionärerna anser vidare att det
är av stor vikt att en studie för att belysa
psykiskt funktionshindrades livsvillkor genomförs.
Vidare begär motionärerna att regeringen låter
uppdra åt Socialstyrelsen att ta fram en manual om
brukarrevision (yrkande 15). Motionärerna anför att
gruppen psykiskt funktionshindrade inte får tillgång
till rehabilitering, ofta saknar sysselsättning och
att möjligheterna till inflytande och makt över det
egna livet fortfarande är begränsade. En enhetlig
manual för s.k. brukarrevisioner skulle vara ett led
i kvalitetssäkringen och ge möjlighet till
jämförelser över landet.
I motion 2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
återkommer dessa yrkanden. Motionärerna begär
tillkännagivanden om incitament för utveckling av
boende för psykiskt funktionshindrade (yrkande 8),
om en studie av psykiskt funktionshindrades
livsvillkor (yrkande 9) och om s.k. brukarrevisioner
(yrkande 10).
I motion 2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) begärs tillkännagivande om en sammanhållen
politik för människor med psykiska och dolda
funktionshinder (yrkande 8). Människor med psykiska
eller dolda funktionshinder möts ofta med fördomar
och har andra svårigheter som inte syns, men
barriärerna kan vara lika stora som vid ett fysiskt
funktionshinder, anför motionärerna. Det behövs en
sammanhållen politik för människor med psykiska och
dolda funktionshinder.
I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om att många
handikapp kan vara dolda (yrkande 3) och om dementa
och afatiker (yrkande 4). Motionärerna anför att
situationen för dementa är allvarlig. Här saknas
både personal och utbildning. Motionärerna begär
också tillkännagivande om ett intensifierat arbete
för att få till alltfler rökfria zoner (yrkande 5)
då många allergiker utestängs från miljöer med
starka dofter. De begär vidare att det skall
inrättas en institution för elallergiker (yrkande
6). Denna skall utreda elöverkänslighet hos
människor och upprätta individuella handlingsplaner.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas vidare att Socialstyrelsen
och länsstyrelserna under åren 2000-2003 beslutat
att samverka kring ett projekt om kommunernas
insatser för personer med psykiska funktionshinder.
Inom ramen för projektet är syftet även att ta fram
en tillsynsmodell för kommunernas insatser för
personer med psykiska funktionshinder genom att
utveckla gemensamma och tillförlitliga metoder för
en hel tillsynsprocess. Tillsynen avgränsas till
några centrala behovsområden - hälsa, boende,
sysselsättning och arbete. Resultatet av tillsynen
kommer att överlämnas till regeringen. Regeringen
avser därefter att återkomma till riksdagen i
frågan.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade senast motioner om psykiskt
funktionshindrade i betänkande 2001/02:SoU7 vartill
hänvisas (s. 20-22).

Regeringen har den 7 december 2000 beslutat att
avsätta 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden
till Arvsfondsdelegationens förfogande för
försöksverksamhet kring personligt brukarstöd.
Regeringen har anfört att avsikten är att under tre
projektår avsätta sammanlagt 30 miljoner kronor i
denna särskilda satsning.

Socialstyrelsen har i december 2001 publicerat
rapporten Brukarråd och brukarrevisioner inom
verksamheter för personer med psykiska
funktionshinder. Rapporten behandlar s.k. brukarråd
och brukarrevisioner som ett medel för
brukarinflytande över offentliga verksamheter för
personer med psykiska funktionshinder. Den
innefattar en kartläggning av brukarråd i kommunala
och landstingskommunala verksamheter. Syftet är att
belysa och redovisa erfarenheter såväl från
brukarråd med olika organisation och befogenheter
som från verksamhetsgranskningar utförda av brukare.
Rapporten redovisar inte någon komplett inventering
av samtliga brukarråd och genomförda
brukarrevisioner i landet. Av rapporten framgår att
såväl intervjuade brukare som verksamhetsföreträdare
är övervägande positiva till brukarrådens funktion.
Brukarperspektivet inom verksamheter sägs ha stärkts
och konkreta resultat av rådens arbete har uppnåtts.
De brukarrevisioner som redovisas är upplagda som
modifierade versioner av BUKU, en metod för
brukarstyrd granskning av verksamheter för personer
med utvecklingsstörning, respektive BIKVA, en dansk
modell som syftar till att skapa diskussion mellan
olika aktörer. Socialstyrelsen anser det svårt att
dra några generella slutsatser utifrån det fåtal
genomförda revisioner som ingår i studien.
Socialstyrelsen har också genomfört en nationell
uppföljning och utvärdering av boendeformer inom
socialtjänsten. Socialstyrelsen konstaterar bl.a.
att kommunerna inte planerar tillräckligt för att ge
psykiskt funktionshindrade personer möjlighet att
finna ett anpassat boende i hemkommunen med adekvata
vård- och omsorgsinsatser och en meningsfull
sysselsättning eller rehabilitering. Kommunerna
vidtar inte heller tillräckligt aktiva åtgärder för
att rehabilitera personerna i boendena så att de kan
komma vidare till ett mer eget och självständigt
boende. Samverkan mellan psykiatrin och
socialtjänsten kan förbättras.

Socialministern tog upp elöverkänslighet i ett
interpellationssvar den 20 februari 2003.
Socialministern anförde bl.a. följande:

Patienter som sätter sina besvär i samband med
elektromagnetiska fält upplever ofta att de får
ett dåligt bemötande i vården. Enligt 2 a §
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska vården
bygga på respekt för patientens självbestämmande
och integritet och så långt som möjligt utformas
och genomföras i samråd med patienten. För att ge
vägledning till vårdpersonal i kontakten med
patienter som relaterar sina besvär till
elektricitet har Socialstyrelsen utfärdat
allmänna råd (SOSFS 1998:3) om bemötande av
patienter som relaterar sina besvär till amalgam
och elektricitet. - - -

Vad gäller åtgärder för att öka kunskapen om
elöverkänslighet kan jag nämna tre aktuella
insatser. För det första: Forskningsrådet för
arbetsliv och socialvetenskap (FAS) ska enligt
regleringsbrevet för 2003 dokumentera och
informera om kunskapsläget vad gäller
elöverkänslighet. En andra aktuell insats är att
ett antal statliga myndigheter tillsammans tagit
fram ett informationsblad som heter Strålning
från mobiltelesystem. För det tredje kan jag
nämna att regeringen under 2001 och 2002 beviljat
Elöverkänsligas förbund totalt 736 000 kr från
Allmänna arvsfonden för att sammanställa och
sprida kunskap om elöverkänslighet till hälso-
och sjukvården samt till allmänheten.
Mot bakgrund av det jag härmed har redovisat om
forskning och kunskap om elöverkänslighet avser
regeringen inte i dagsläget att vidta några
ytterligare åtgärder.

Den 1 januari 2003 skärptes tobakslagen (1995:581)
så att alla restauranger skall ha ett eller flera
områden där rökning är förbjuden. Vid utskottets
behandling av frågan (prop. 2001/02:64, bet.
2001/02:SoU8, rskr. 2001/02:235) delade utskottet
regeringens bedömning att ett mål bör vara att alla
restauranger i princip skall vara rökfria den 1
januari 2004. Utskottet vidhöll denna bedömning när
det senast behandlade frågan om rökfria miljöer i
betänkande 2002/03:SoU4.

Aktuellt

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,
utgiftsområde 9 redovisar regeringen att man den 26
maj 2003 antog ett EG-direktiv avseende reklam,
marknadsföring och sponsring för tobaksvaror.
Direktivet omfattar direktreklam i tryckt press,
radio och Internet och sponsring av
gränsöverskridande evenemang samt gratis utdelning
av tobak i samband med dessa evenemang. Direktivet
skall vara genomfört senast den sista juli 2005.
Inom WHO antog Världshälsoförsamlingen den 20 maj
2003 en ramkonvention för tobakskontroll. Sverige
prioriterar genomförandet av konventionen och var
bland de första länderna att underteckna den.
Konventionen, som täcker bl.a. passiv rökning,
reklambegränsningar för tobak och varningstexter,
kommer att ge stöd för utarbetande av nationell
lagstiftning på området.

Vidare redovisas att EG-kommissionen presenterade
en strategi för miljö och hälsa i juni 2003.
Strategin är framtagen gemensamt av kommissionärerna
för miljö, folkhälsa och forskning. Huvudsyftet med
strategin är att minska de miljörelaterade sjuk-
domarna. De mest utsatta grupperna, särskilt barn,
betonas speciellt, liksom aktörsperspektivet. Fyra
områden - respiratorisk sjukdom hos barn (inklusive
astma och allergi), neurologiska
utvecklingsstörningar, barncancer och hormonstörande
effekter - är prioriterade i strategin. Under hösten
2003 kommer ett handlingsprogram att tas fram.

Regeringen beslutade den 23 oktober 2003 att
tillkalla en nationell psykiatrisamordnare med
uppgift att se över frågor som rör arbetsformer,
samverkan, samordning, resurser, personal och
kompetens inom vård, social omsorg och
rehabilitering av psykiskt sjuka och psykiskt
funktionshindrade (dir. 2003:133). Samordnarens
uppdrag riktas främst mot personer som har
allvarliga psykiska besvär.

Samordnaren skall bl.a. lämna förslag till
utveckling av psykiatrins former, bedöma behovet av
slutenvårdsplatser, pröva om det krävs nya
vårdformer mellan slutenvård och öppenvård samt
analysera hur socialtjänstens boendestöd eller andra
insatser kan utvecklas.
Psykiatrisamordnaren skall fortlöpande informera
regeringen om resultatet av sitt arbete samt vid
behov lämna de förslag till författningsändringar
och förtydliganden i gällande regelverk som anses
påkallat. Psykiatrisamordnarens uppdrag upphör
senast den 1 november 2006.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att 1995 års
psykiatrireform i huvudsak var positiv för psykiskt
funktionshindrade personer. Det finns emellertid
brister inom den psykiatriska vården och den sociala
omsorgen. Utskottet välkomnar därför regeringens
beslut att tillkalla en nationell
psykiatrisamordnare med uppgift att se över frågor
som rör arbetsformer, samverkan, samordning,
resurser, personal och kompetens inom vård, social
omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och
psykiskt funktionshindrade. Samordnaren skall bl.a.
analysera hur socialtjänstens boendestöd och andra
insatser kan utvecklas. Något initiativ med
anledning av motionerna 2002/03:So296 (c) yrkande 8,
2002/03:So513 (v) yrkandena 13 och 14, 2003/04:So569
(v) yrkandena 8 och 9 samt 2003/04:So642 (kd)
yrkande 15 avstyrks. Utskottet kommer att återkomma
till ett flertal frågor om psykiatri i betänkande
2003/04:SoU1.

Utskottet noterar att Socialstyrelsen i en rapport
behandlat brukarråd och brukarrevisioner som ett
medel för brukarinflytande över offentlig verksamhet
för personer med psykiska funktionshinder. Vidare
pågår försöksverksamhet kring personligt brukarstöd
med stöd från Allmänna arvsfonden. Riksdagen bör
inte ta något initiativ med anledning av motionerna
2002/03:So513 (v) yrkande 15 och 2003/04:So569 (v)
yrkande 10. Motionerna avstyrks.
Utskottet konstaterar att flera insatser görs för
att öka kunskapen om elöverkänslighet, bl.a. har
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap
(FAS) i uppdrag att dokumentera och informera om
kunskapsläget vad gäller elöverkänslighet. Motion
2002/03:So23 (mp) yrkande 6 avstyrks.
Även yrkande 5 angående rökfria zoner i samma
motion avstyrks med hänvisning till pågående arbete
på området.
Vad gäller yrkandena 3 och 4 noterar utskottet att
regeringen i dagarna publicerat På väg mot en god
demensvård (Ds 2003:47). Även detta yrkande
avstyrks.

Bilstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om bilstödet.
Utskottet hänvisar till att regeringen
slutligen tillkallat en utredare för att göra
en översyn av regler och tillämpning för
bilstöd till personer med funktionshinder
samt lämna förslag till ett effektivare och
förbättrat system för bilstöd. Jämför
reservationerna 47 (kd) och 48 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.
(mp) begärs tillkännagivande om ökade möjligheter
att få bilstöd (yrkande 14). Motionärerna anser att
det behövs ytterligare översyn.

I motion 2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) yrkas tillkännagivanden om vad i motionen
anförs om behovet av teknisk och ergonomisk
kompetens hos dem som handlägger bilstödet (yrkande
10) och om att ta initiativ till ackreditering av
företag som handikappanpassar bilar (yrkande 11).

Tidigare behandling

Utskottet behandlade frågor om bilstödet senast i
betänkande 2002/03:SoU1 och anförde då bl.a.
följande (s. 61):
Utskottet erinrar om det uttalande som utskottet
gjorde angående reglerna för och tillämpningen av
bilstödet i samband med behandlingen av
budgetpropositionen jämte motionerna för 2002.
Utskottet konstaterade då, efter en inledande
omfattande beskrivning, vartill hänvisas
(2001/02:SoU1 s. 104 f.), att ett flertal
motioner tog upp olika problem som är förenade
med reglerna för bilstöd till handikappade. Vad
som anfördes gav vid handen att en förändring av
gällande regelsystem syntes nödvändig.
Omständigheter som borde beaktas vid en översyn
som borde föregå en ändring av regelsystemet
gäller bl.a. kriterierna för bilstöd,
förutsättningarna för anpassningsbidrag,
nödvändigheten av körkortskrav för personer
berättigade till statlig assistansersättning,
åldersgränserna samt nivån på grundbidrag och
anpassningsbidrag. Utskottet ansåg att regeringen
snarast skulle vidta åtgärder i syfte att
effektivisera och förbättra tillämpningen av
bilstödet till handikappade. Utskottet förväntade
sig att regeringen under 2002 återkommer till
riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder
som vidtas. Riksdagen beslöt, på utskottets
förslag, att ge regeringen detta till känna
(2001/02:SoU1, rskr. 2001/02:94).
Utskottet konstaterar att någon redovisning i
enlighet med tillkännagivandet hittills inte
lämnats. Utskottet förutsätter att regeringen
snarast återkommer.

Utskottet avstyrkte därmed de aktuella motionerna.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03: 81).

Aktuellt

I den nyligen avlämnade budgetpropositionen
2003/04:1, volym 6, utgiftsområde 9 anför regeringen
att den under hösten skall besluta om direktiv till
en utredning för att se över bilstödet i ett bredare
sammanhang och lämna förslag till att effektivisera
och förbättra tillämpningen av stödet.

(Flera partier har budgetmotioner med förslag till
ändringar av anslaget, dessa kommer att behandlas i
budgetbetänkandet, 2003/04:SoU1.)

Regeringen har den 30 oktober 2003 beslutat
tillkalla en särskild utredare (dir. 2003:137) med
uppgift att göra en översyn av regler och
tillämpning för bilstöd till personer med
funktionshinder samt lämna förslag till ett
effektivare och förbättrat system för bilstöd. I
arbetets inledning skall utredaren genomföra en
fördjupad studie där kostnader för och nyttan av
färdtjänst respektive bilstöd jämförs och analyseras
utifrån ett individ- och samhällsperspektiv.
Utredaren skall därefter analysera och överväga

vilka personer som bör omfattas av stödet,

om bilstödet skall ha någon koppling till
förvärvsarbete eller inte,

om uppdelningen av bilstödet i grund-,
anskaffnings- och anpassningsbidrag är
ändamålsenligt samt vilka möjligheter den
enskilde skall ha att välja fordon,

hur ett system för behovsbedömning av
bilanpassningen skall kunna upprättas, vilken
kompetens som bör knytas till detta, vem som bör
vara huvudman och vem som skall utöva tillsyn
över verksamheten,

förändringar i organisation och ansvarsfördelning
för verksamheten,

om man kan effektivisera och förbättra
administrationen och tillämpningen av stödet
genom att koncentrera handläggning av
bilstödsärenden till ett mindre antal
beslutenheter samt

övrig reglering av stödet.

Utredaren skall redovisa första delen av uppdraget
senast den 31 maj 2004. Uppdraget i övrigt skall
redovisas senast den 31 december 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar att regeringen slutligen
tillkallat en utredare för att göra en översyn av
regler och tillämpning för bilstöd till personer med
funktionshinder samt lämna förslag till ett
effektivare och förbättrat system för bilstöd. I
uppdraget ingår också att göra en fördjupad studie
där kostnader för och nyttan av färdtjänst
respektive bilstöd jämförs och analyseras utifrån
ett individ- och samhällsperspektiv. Vidare skall
utredningen studera projektet Mobilitetsservice som
syftar till att bygga upp och pröva en modell för
konsumentupplysning om bilval, bilanpassning och
körkortsinnehav för förare och passagerare med
funktionshinder. Motionerna 2002/03:So23 (mp)
yrkande 14 och 2003/04:So642 (kd) yrkandena 10 och
11 är därmed i huvudsak tillgodosedda.

Särskilt bostadsstöd för
funktionshindrade

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avstyrka en motion om särskilt
boendestöd för funktionshindrade. Jämför
reservationen 49 (m).

Motionen

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförs om särskilt boendestöd för funktionshindrade
(yrkande 5). Motionärerna anser det orimligt att
personer med funktionshinder skall tvingas söka
socialbidrag för att kunna bo kvar i sina
handikappanpassade lägenheter. Moderaterna har i sin
budgetmotion föreslagit att ett särskilt bostadsstöd
på 100 miljoner kronor införs för personer med
funktionshinder.

Tidigare behandling

Utskottet har behandlat förslag om bostadsstöd till
funktionshindrade vid budgetbehandlingen under flera
år, senast i betänkande 2002/03:SoU1. Utskottet
vidhöll sitt tidigare ställningstagande att det inte
funnit skäl att föreslå ett nytt anslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker motion 2002/03:So22 (m) yrkande 5.
Utskottet noterar samtidigt att Moderata
samlingspartiet i sitt budgetförslag för 2004 har
förslag om medel för ett nytt anslag om bostadsstöd.
Detta kommer att behandlas av utskottet i betänkande
2003/04:SoU1.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Målen för handikappolitiken (punkt 1)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth
Johansson (c), Anne Marie Brodén (m) och
Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So296 yrkande 1.

Ställningstagande

Människors lika värde måste vara utgångspunkten för
handikappolitiken. Regeringen har ett snävt
samhällsperspektiv på handikappolitiken och lyfter
inte fram den enskildes förutsättningar. Vi anser
därför att ytterligare ett mål skall tillfogas de
nationella målen, nämligen ett samhälle där alla
människor har makt över sina liv och där var och en
har möjlighet att verka utifrån sina individuella
förutsättningar. Vad vi nu har anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

2. Barn med funktionshinder (punkt 2)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So23 yrkande 2,

2002/03:So513 yrkande 10 och 2003/04:So569 yrkande
6.

Ställningstagande

Ohälsotalet bland föräldrar till funktionshindrade
barn har blivit förskräckande högt. Familjernas
ekonomiska situation är ofta svår eftersom barnets
funktionshinder och behov av omvårdnad är ett hinder
för föräldrarnas förvärvsarbete. Vårdbidraget, som
är avsett bl.a. som en inkomstbortfallsförsäkring,
ersätter inte det egentliga inkomstbortfallet. Vi
vill ha en översyn av detta stöd och ge större
möjligheter till rehabilitering eftersom det visat
sig att långtidssjukskrivningarna ökat kraftigt. I
dagsläget har ca 1 300 barn personlig assistent
enligt lagen om särskilt stöd och service till vissa
funktionshindrade, LSS. Ett problem som visat sig är
att försäkringskassorna gör olika bedömningar av
timbehovet. Ett annat problem är bemötandet, som
också varierar mellan kassorna och mellan olika
handläggare. Vi kräver klarare LSS-regler, mer
utbildning och ökad samordning. Vi anser att
föräldrar till barn med funktionshinder ofta
befinner sig i en svår situation och behöver mer av
samhällets stöd. Vi föreslår att det genomförs en
översyn kring dessa föräldrars villkor och om hur
ett stöd skall utformas. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

3. Jämlikhet mellan funktionshindrade kvinnor
och män (punkt 3)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So513 yrkande 18.

Ställningstagande

Kommittén Välfärdsbokslut har konstaterat att det
bland personer med funktionshinder finns tydliga
könsskillnader. Kvinnor har i högre grad ekonomiska
problem än män. Kvinnor får också mindre stöd och
hjälp. Eftersom det finns en viss dokumenterad
kunskap anser vi att det är nödvändigt med en mer
fördjupad kartläggning av ojämlikheten som nämns
ovan. Detta skall följas av ett åtgärdsprogram där
man presenterar förslag som skall minska
skillnaderna mellan kvinnor och män. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4. Individuella rättigheter (punkt 4)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth
Johansson (c), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So296 yrkande 2,
2002/03:So439 och 2003/04:So487 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att funktionshindrades individuella
rättigheter måste garanteras i lag samtidigt som
kännbara sanktioner införs för brott mot dessa
rättigheter. Riksdagen bör därför begära att en
utredning tillsätts med denna inriktning. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5. Handikappeng (punkt 5)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So326 och 2003/04:So300.

Ställningstagande

Vi anser att kommunernas yttersta ansvar för
handikappomsorgens kvalitet och kostnader inte är
förenligt med rätten till fri etablering och den
enskildes eget val av var personen vill bo (eller
vart personen vill flytta). Om kostnadsansvaret
utformas så att fri etablering och en mångfaldig
verksamhet uppmuntras skulle detta gagna alla
funktionshindrade. För att stimulera detta skulle
man kunna omforma systemet med en peng som följer
individen till den kommun han eller hon själv
väljer. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

6. Mätbara mål och kommande uppföljningar
(punkt 6)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So21 yrkande 22 och avslår
motionerna 2002/03:So373 och 2003/04:So642 yrkande
1.

Ställningstagande

Regeringens skrivelse 2002/03:25 är alltför glättad,
och den visar på risken att felaktigt brukad
målstyrning blir en ordning för att urholka
riksdagens inflytande. Kommande uppföljningar av den
nationella handlingsplanen behöver vara mer
inriktade på att redovisa brister och på hur brister
konkret skall kunna åtgärdas. Detta bör ges
regeringen till känna.

7. Mätbara mål och kommande uppföljningar
(punkt 6)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So642 yrkande 1 och avslår
motionerna 2002/03:So21 yrkande 22 och
2002/03:So373.

Ställningstagande

I regeringens skrivelse (skriv. 2002/03:25) redogörs
för de åtgärder som vidtagits de senaste två åren
för att uppnå de handikappolitiska målen. Mätbara
resultat av insatserna redovisas dock mycket
sparsamt. Politiska beslut för att uppnå de
handikappolitiska målen är svåra att utvärdera, och
därigenom blir det svårt att utkräva politiskt
ansvar. Och framför allt: om målen ligger på en för
hög abstraktionsnivå är det inte alldeles enkelt att
kräva förändringar av handikappolitiken. Nuvarande
handikappolitiska mål skall, enligt min uppfattning,
fungera som bärande principer även framgent. Men för
att verkliga förbättringar skall åstadkommas måste
dagens generaliserande handikappolitiska mål
kompletteras med mer mätbara och precisa delmål. Vad
jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

8. Våld och övergrepp mot funktionshindrade
(punkt 8)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp)
och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So21 yrkande 21 och avslår
motionerna 2002/03:So411 och 2003/04:So421.

Ställningstagande

Många funktionshindrade är sårbara och utlämnade om
de utsätts för våld eller om de blir ekonomiskt
eller på annat sätt utnyttjade av närstående eller
andra som får tillträde till deras bostäder. Det är
angeläget att övergreppen stoppas - eller ännu
hellre förebyggs - och för det behövs en bättre
uppmärksamhet, både inom vården och från
rättsväsendets sida. Det är värdefullt att behovet
av bättre statistik för att tillvarata
jämställdhetsperspektivet lyfts fram så som sker i
detta avsnitt i regeringens skrivelse. Men det
behöver ju också bli något konkret av det, och
avgränsningen bör då inte vara för snäv. Våld och
andra övergrepp kan förekomma såväl inom som utom de
omsorger som finns för de funktionshindrade. Bland
annat kan förståndshandikappade eller på annat sätt
psykiskt handikappade vara utsatta för utnyttjande
av olika slag eller våldshandlingar från personer
som inte alls har något att göra med vård eller
omsorg. Det bör för tydlighets skull framgå att
uppmärksamheten måste gälla alla former av sådana
handlingar, oavsett om vårdpersonal eller
motsvarande är inblandade eller inte. Detta bör ges
regeringen till känna.

9. Våld och övergrepp mot funktionshindrade
(punkt 8)

av Ingrid Burman (v), Kenneth Johansson (c),
Elina Linna (v) och Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So411 och 2003/04:So421
och avslår motion 2002/03:So21 yrkande 21.

Ställningstagande

Det råder en stor tystnad kring våld och sexuella
övergrepp mot funktionshindrade kvinnor, och frågan
är i det närmaste tabubelagd. Vi vill belysa och
synliggöra funktionshindrade kvinnors utsatthet så
att medvetenheten om problemen ökar och rätt
åtgärder vidtas. Vi anser att en undersökning bör
genomföras för att kartlägga våld och sexuella
övergrepp mot funktionshindrade kvinnor, vilken
skall ge förslag till åtgärder som behöver sättas
in. Huvudansvaret för en sådan utredning bör läggas
på Handikappombudsmannen; representanter från
handikapprörelsen, Brottsförebyggande rådet,
Socialstyrelsen, kvinnojourerna och
Rikskvinnocentrum vore självklara experter i en
sådan utredning. Vad vi nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

10. Tillgänglighetsreform (punkt 10)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So21 yrkande 1.

Ställningstagande

Den nationella handlingsplanen innehåller många
vackra målsättningar, men i verkligheten har det
inte skett så mycket när det gäller tillgängligheten
i samhället. Majoriteten hänvisar till ansvars- och
finansieringsprincipen. Vår bedömning är, utifrån
beräkningar Boverket tidigare utfört, att det behövs
fem år med ett statligt stimulansbidrag på i
genomsnitt en miljard kronor per budgetår, för att
det skall gå att uppnå det mål som satts upp för
2010. De stimulanspengar som borde avsättas borde
också gå till de tillgänglighetsåtgärder som inte är
enkla. Varje ansvarig myndighet, landsting och
kommun skall upprätta planer som anger i vilken takt
och på vilket sätt tillgänglighetsproblemen skall
avhjälpas. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

11. Samverkansprojektet "Hela resan" m.m.
(punkt 12)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So23 yrkande 13.

Ställningstagande

Det har skett vissa förbättringar vad gäller
kommunikationer, men långt ifrån all länstrafik
eller kommunal kollektivtrafik fungerar. Dessutom
har samordningen med andra funktioner glömts bort.
Jag anser att det behövs en förbättrad länstrafik
och att samverkansprojektet Hela resan måste
utvecklas ytterligare. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

12. Sanktionsbestämmelser m.m. (punkt 13)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So348 och avslår motion
2002/03:So23 yrkandena 11 och 15.

Ställningstagande

De goda intentionerna i den av riksdagen antagna
handlingsplanen löper risk att inte omsättas i
praktiken då kraven på ökad tillgänglighet för
funktionshindrade till allmänna lokaler och allmänna
platser inte är förenade med någon form av
sanktioner om de inte uppfylls. För att uppnå önskat
resultat krävs starkare formuleringar samt att
införande av sanktioner övervägs. Vad jag nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

13. Sanktionsbestämmelser m.m. (punkt 13)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So23 yrkande 15 och avslår
motionerna 2002/03:So23 yrkande 11 och
2003/04:So348.

Ställningstagande

Boverket konstaterar att det råder brist på kunskap
om funktionshinder bland byggherrar, projektörer och
kommuner och att kommunerna inte klarar att bedriva
den tillsyn av byggandet som de ska göra enligt PBL.
Det är dessutom svårt att överklaga sådana ärenden.
I avvaktan på översynen av PBL föreslår vi att
sakägarkretsen utvidgas så att
handikapporganisationer skall kunna anmäla fall av
bristande tillgänglighet. Vad vi nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14. Sanktionsbestämmelser m.m. (punkt 13)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So23 yrkandena 11 och 15 och
avslår motion 2003/04:So348.

Ställningstagande

Tillgänglighet behandlas i skrivelsen, och
regeringen konstaterar också att bristande
tillgänglighet och dåligt bemötande är
diskriminering. Det är bra, men det räcker inte med
skrivna rekommendationer, påpekanden m.m. Det måste
till sanktioner om kommuner, arbetsplatser m.fl.
inte uppfyller kraven.

Boverket konstaterar att det råder brist på
kunskap om funktionshinder bland byggherrar,
projektörer och kommuner och att kommunerna inte
klarar att bedriva den tillsyn av byggandet som de
skall göra enligt PBL. Det är dessutom svårt att
överklaga sådana ärenden. I avvaktan på översynen av
PBL föreslår jag att sakägarkretsen utvidgas så att
handikapporganisationer skall kunna anmäla fall av
bristande tillgänglighet. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

15. Statsbidrag till handikapporganisationer
(punkt 17)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),
Kenneth Johansson (c), Anne Marie Brodén (m),
Magdalena Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 11 och
2002/03:So22 yrkande 3 och avslår motion
2002/03:So23 yrkande 17.

Ställningstagande

Vi anser att bidragsreglerna för statsbidraget till
handikapporganisationer bör ändras så att de
garanterar att små handikappgrupper inte ställs
utanför. De nuvarande reglerna missgynnar
organisationer som företräder personer med små och
ovanliga handikapp eller som väljer alternativa
organisationsformer, t.ex. i nätverk. Det är inte
heller godtagbart att utestänga föreningar som
består av anhöriga till personer som har dålig hälsa
och inte själva kan vara aktiva i föreningar. Detta
gäller inte minst föreningar som arbetar med
demensfrågor, som Anhörigrådet och Demensförbundet.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

16. Speciallärarutbildningen (punkt 18)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So21 yrkande 12.

Ställningstagande

Det är olyckligt att speciallärarutbildningen har
lagts ned och ersatts av en
specialpedagogutbildning, eftersom
specialpedagogerna inte i första hand skall arbeta
direkt med eleverna. I stället skall de handleda
andra lärare i deras arbete med elever i behov av
stöd. Vi anser att det finns behov av ett direkt och
kvalificerat stöd till de elever som har
inlärningssvårigheter, t.ex. i form av dyslexi.
Speciallärartjänster måste åter inrättas på skolorna
och en speciallärarutbildning införas på
lärarhögskolorna. Vad vi nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

17. Specialskolor (punkt 19)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth
Johansson (c), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 13 och
2002/03:So22 yrkande 2.

Ställningstagande

Möjligheten att välja skola är viktig för alla
elever, men alldeles särskilt viktig för barn och
ungdomar med funktionshinder. De behöver ha en
frihet att kunna välja en skola som är specialiserad
på att undervisa elever med deras specifika
funktionshinder. De skall ha en rättighet och inte
en skyldighet att integreras i den vanliga kommunala
skolan. Eftersom multihandikappade elever har stort
behov av skräddarsydda lösningar för att deras
skolgång över huvud taget skall kunna fungera skall
de, eller deras vårdnadshavare, kunna välja statliga
specialskolor om de föredrar det.

Staten måste enligt vår uppfattning ha ett
särskilt ansvar för skolan för elever med svåra
funktionshinder. Beslutet att avveckla de statliga
specialskolorna Ekeskolan, för elever med synskada
och ytterligare funktionshinder, och Hällsboskolan,
för elever med grav tal- och språkstörning, måste
därför upphävas. Vad vi nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

18. Särvux, skolpeng m.m. (punkt 20)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So21 yrkande 15 och avslår
motion 2002/03:So21 yrkandena 14, 16-18.

Ställningstagande

Vi föreslår att en nationell skolpeng införs. En
nationell skolpeng innebär att elever kan välja att
gå i vilken skola de vill, oavsett om skolan ligger
i den egna kommunen, en annan kommun eller är
fristående. Skolpengen skall enligt vårt förslag
anpassas efter de särskilda behov av stöd som den
enskilda eleven kan ha. Vad vi nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

19. Särvux, skolpeng m.m. (punkt 20)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So21 yrkandena 15-18 och
avslår motion 2002/03:So21 yrkande 14.

Ställningstagande

Vi föreslår att en nationell skolpeng införs. En
nationell skolpeng innebär att elever kan välja att
gå i vilken skola de vill, oavsett om skolan ligger
i den egna kommunen, en annan kommun eller är
fristående. Skolpengen skall enligt vårt förslag
anpassas efter de särskilda behov av stöd som den
enskilda eleven kan ha.

Vuxenutbildningen är inte alltid tillgänglig för
funktionshindrade. För att en studerande skall kunna
vara fullt ut delaktig i undervisningen måste han
eller hon få ta del av föreläsningar, ställa frågor
och kommunicera med sin lärare. Detta gäller
naturligtvis döva och hörselskadade i lika hög grad
som andra studerande. Problemet är att för vissa
utbildningsanordnare har det blivit för dyrt att
bekosta de teckentolkar som behövs. Vi anser att
staten bör överta ansvaret för de kostnader som
uppstår för att genomföra utbildningstolkning inom
den offentligt finansierade vuxenutbildningen.
Ett problem som måste ses över är att kommuner
inte alltid betalar för elever med funktionshinder
som väljer att studera vid folkhögskola eller
studieförbund. Alla vuxenstuderande, inklusive de
med funktionshinder, skall enligt vår mening ha
möjlighet att välja om de vill utbilda sig i komvux
eller genom en folkbildningsorganisation. Helst bör
de även kunna välja annan anordnare av
vuxenutbildning.
Vuxna med en utvecklingsstörning har inte samma
rätt till grundläggande vuxenutbildning som andra
vuxna har. Kommunerna är i dag inte skyldiga att
bereda plats för alla som vill studera i särvux. Vi
anser att utvecklingsstördas rätt till utbildning
inom särvux skall skrivas in i skollagen. Nivå och
omfattning får anpassas till individernas
förutsättningar. Vad vi nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

20. Hjälpmedelsutredningen (punkt 22)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So22 yrkande 4 och
2002/03:So211 och avslår motionerna 2002/03:So324,
2002/03: So424, 2002/03:So457 yrkande 7,
2003/04:So349 yrkande 2 och 2003/04: So582.

Ställningstagande

I propositionen för den nationella handlingsplanen
för handikappolitiken föreslogs en översyn vad avser
skolhjälpmedel. Vi anser att en motsvarande översyn
behövs vad avser vuxnas hjälpmedel.
Teknikutvecklingen går snabbt framåt, bl.a. finns en
ny uppspelningsutrustning för digitala talböcker
vilken måste ses som hjälpmedel.

Vidare anser vi att det behövs en bestämmelse så
att beslut om hjälpmedel enligt hälso- och
sjukvårdslagen kan överklagas. Detta skulle göra
situationen bättre för människor med
funktionshinder.
Riksdagen bör vidare begära att regeringen lägger
fram förslag till erforderliga lagändringar så att
funktionshindrade garanteras hjälpmedel för
personlig assistans oavsett huvudman. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

21. Hjälpmedelsutredningen (punkt 22)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So349 yrkande 2 och avslår
motionerna 2002/03:So22 yrkande 4 och 2002/03:So211,
2002/03: So324, 2002/03:So424, 2002/03:So457 yrkande
7 och 2003/04:So582.

Ställningstagande

Vi anser att bristerna i den svenska hörselvården
måste åtgärdas. Moderna hörapparater är
förhållandevis dyra och landstingen har därför
infört ett kostnadstak som varierar mellan de olika
landstingen. Kostnader som överstiger kostnadstaket
får brukaren själv stå för.

Människor får således betala olika mycket för
hörapparater beroende på var de bor i landet. Vidare
förekommer förskrivning av dubbla hörapparater mer
sällan. Väntetiderna för att få tillgång till
hörselvård varierar mellan några veckor och upp till
ett par år. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

22. Hjälpmedelsutredningen (punkt 22)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So457 yrkande 7 och avslår
motionerna 2002/03:So22 yrkande 4, 2002/03:So211,
2002/03: So324, 2002/03:So424, 2003/04:So349 yrkande
2 och 2003/04:So582.

Ställningstagande

För att stimulera funktionshindrade barns utveckling
är hjälpmedel ofta nödvändiga. Alla barn utvecklas
genom lekandet, och det gäller även
funktionshindrade barn. Handikappade barns behov av
hjälpmedel för fritidsverksamhet är mer omfattande,
men tilldelningen är inte tillräcklig. Landstingens
hjälpmedelscentraler har mycket olika praxis, och
här och var råder det oklara regler i fråga om
rollfördelningen och beslutanderätten mellan
habiliteringsläkare, habiliteringsorganisation och
hjälpmedelscentralerna. Hjälpmedel för utveckling
beviljas inte. Trehjuliga cyklar som tidigare
hänfördes till "förflyttningsmedel" betecknas numera
som "fritidshjälpmedel" och beviljas inte. Många
barn och ungdomar blir därför hänvisade till
rullstolen, trots att de skulle kunna cykla.
Datorhjälpmedel beviljas i skolan, men inte i hemmet
- där behovet är lika stort. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

23. Hjälpmedelsgaranti (punkt 23)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth
Johansson (c), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 8 och
2003/04:So497 yrkande 5.

Ställningstagande

Rätt insatta och utprovade hjälpmedel har stor
betydelse för mångas välbefinnande. Vi oroas därför
av att hjälpmedelsförsörjningen i dag inte fungerar
på ett acceptabelt sätt. Väntetiderna är i många
fall orimligt långa. Vi anser att en
hjälpmedelsgaranti skall införas och
hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Detta
skulle leda till kortare köer, ett större utbud av
hjälpmedel och större valfrihet för den enskilde.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

24. Vårdgaranti (punkt 26)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth
Johansson (c), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So22 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att en verklig nationell vårdgaranti bör
införas. Den närmare utformningen av denna har vi
utförligt beskrivit i våra särskilda yttranden i
betänkande 2002/03:SoU1 vartill hänvisas. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

25. Ohälsoförsäkring (punkt 27)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So487 yrkande 2.

Ställningstagande

En fungerande rehabilitering och en fungerande
samverkan mellan olika berörda myndigheter
är ofta en förutsättning för att
funktionshindrade skall kunna leva ett
någorlunda normalt liv. Fungerande
rehabiliteringsåtgärder som dessutom -
förutom den stora humanitära vinsten -
skulle ge positiva samhällsekonomiska
effekter förhindras inte sällan av
resursbrist hos en part i en samarbetskedja,
trots att resurser finns på annat håll i
"systemet". En fungerande samordning i
enlighet med vårt förslag till ökad
finansiell samordning genom bl.a. en
obligatorisk hälsoförsäkring skulle inom
rehabiliteringsområdet skapa stora mervärden
för den enskilde och för samhället. Vad vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

26. Habilitering och rehabilitering (punkt 28)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So349 yrkandena 1 och 3 och
avslår motionerna 2002/03:So23 yrkande 19,
2002/03:So275 yrkande 3, 2002/03:So446 yrkandena
3-8, 2002/03:So457 yrkande 6, 2002/03: So513 yrkande
16 och 2003/04:So569 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt hälso- och sjukvårdslagen har landstingen
skyldighet att tillhandahålla habilitering,
rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst för
hörselskadade. För att lösa hörselskadades
livssituation krävs inte bara utprovning av
hörapparat, det behövs också andra insatser som
t.ex. psykosocial rehabilitering. Även om det i de
flesta landsting finns hörselvårdande verksamhet så
är den ojämnt utbyggd. Av de personer som får
hörapparat utprovad är det endast ett fåtal som får
någon rehabiliteringsinsats utöver
hörapparatsanpassning.

En liten grupp hörselskadade har så komplicerade
skador att de inte är betjänta av hörapparat. De
behöver lära sig visuella kommunikationssätt som
stöd till det svenska språket eller lära sig
teckenspråk. Denna möjlighet finns endast i
begränsad omfattning inom landstingens
rehabilitering. Det finns ett stort, dolt behov av
vuxendövtolkning. Vad vi nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna

27. Habilitering och rehabilitering (punkt 28)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 28
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So275 yrkande 3 och
2002/03:So457 yrkande 6 samt avslår motionerna
2002/03:So23 yrkande 19, 2002/03:So446 yrkandena
3-8, 2002/03:So513 yrkande 16, 2003/04: So349
yrkandena 1 och 3 och 2003/04:So569 yrkande 11.

Ställningstagande

Epidemiologiska undersökningar har visat att endast
en mycket liten andel av alla hjärnskadade barn får
någon rehabilitering. Restsymtom finns, enligt
internationella publikationer, hos 50-80 % av de
skadade. Restsymtomen är främst av kognitiv
karaktär, men även personlighetsmässiga avvikelser
förekommer. Det finns ett större antal barn som inte
får den rehabilitering de behöver. Antalet barn med
förvärvad hjärnskada i Sverige har uppskattats till
ca 750 stycken. Jag anser att hjärnskadade barns
behov av rehabilitering måste uppmärksammas.

Jag anser också att rehabiliteringsansvaret är
otydligt beträffande psykiskt funktionshindrade. Det
behövs en tidsmässigt lång rehabilitering, som i
första hand bör vara både medicinsk och social. Ofta
är de funktionshindrades inflytande på sin
rehabilitering bristfällig, kanske på grund av att
de fått en kronikerstämpel på sig. De
funktionshindrade måste få ett större inflytande på
den egna rehabiliteringen. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

28. Habilitering och rehabilitering (punkt 28)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So513 yrkande 16 och
2003/04:So569 yrkande 11 samt avslår motionerna
2002/03:So23 yrkande 19, 2002/03:So275 yrkande 3,
2002/03:So446 yrkandena 3-8, 2002/03:So457 yrkande 6
och 2003/04:So349 yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Trots riksdagens prioriteringsordning är det svårt
att få den rehabilitering som behövs, och för att
behålla sin funktionella förmåga krävs en
habiliteringsinsats som sjukvårdshuvudmännen sparar
in på. Vi anser att regeringen bör göra en översyn
av vilka habiliteringsresurser som finns att tillgå
och vilka brister som finns och komma med förslag
till åtgärder i enlighet med den
prioriteringsordning som gäller för landets hälso-
och sjukvård. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.

29. Habilitering och rehabilitering (punkt 28)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 28
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:So23 yrkande 19 och 2002/03:So446
yrkandena 3-8 samt avslår motionerna
2002/03:So275 yrkande 3, 2002/03:So457 yrkande
6, 2002/03:So513 yrkande 16, 2003/04: So349
yrkandena 1 och 3 och 2003/04:So569 yrkande 11.

Ställningstagande

Jag anser att rehabiliteringen är eftersatt. Många
handikappgrupper saknar tillgång till specialiserade
medicinska team. Detta gäller inte minst människor
med psykiska funktionshinder. För alla gruppboenden
måste det vara obligatoriskt att ha en medicinskt
ansvarig sjuksköterska, MAS. Denna skall följa upp
medicinska ordinationer och pedagogiska insatser.
Vidare bör det inrättas ett system med särskilt
fristående handikappinspektörer som gör
återkommande, oanmälda kontroller i alla former av
boenden. Slutligen anser jag det nödvändigt att
regeringen utger klara riktlinjer för hur begreppet
integritet skall tolkas. Avvägningen mellan den
enskildes integritet och behov av vårdinsatser är
inte alltid helt lätt. Det brister ofta i
samordningen mellan olika instansers ansvar. Detta
måste åtgärdas. Vad jag nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

30. Kommunalt domstolstrots (punkt 32)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So22 yrkande 6 och avslår
motionerna 2002/03:So376, 2002/03:So458,
2003/04:So429, 2003/04: So491, 2003/04:So590 och
2003/04:So607.

Ställningstagande

Vi anser att kritik måste riktas mot kommunernas
bristande verkställighet när det gäller beslut om
insatser för personer med funktionshinder. Vi anser
att regeringen måste vidta åtgärder. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

31. Kompetensutveckling (punkt 33)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So332 och avslår motion
2002/03:So23 yrkande 10.

Ställningstagande

Okunskap om dolda funktionshinder kan ge situationer
av diskriminering. Av den anledningen är det mer
aktuellt än någonsin att så många som möjligt har
kunskap om inte minst de dolda funktionshindren.
Särskilt viktigt är det att handläggare i kommuner
och på försäkringskassor får utbildning på detta
viktiga område. Andra viktiga målgrupper för
utbildning är till exempel lärare och politiker. Av
den anledningen bör en nationell utbildningskampanj
initieras. Med sitt väl utbyggda kontaktnät och sin
erfarenhet bör studieförbunden kunna spela en viktig
roll i en sådan kampanj. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

32. Kompetensutveckling (punkt 33)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So23 yrkande 10 och avslår
motion 2002/03:So332.

Ställningstagande

I det nationella programmet för kompetensutveckling
beskrivs kön och etniskt ursprung som viktiga
faktorer. Jag anser att man även måste ta hänsyn
till ålder. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

33. Funktionshindrades ekonomi (punkt 34)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 34
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So330 och 2003/04:So384
samt avslår motionerna 2002/03:So23 yrkande 16,
2002/03: So513 yrkande 12 och 2003/04:So497 yrkande
2.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör utreda de
neuropsykiatriskt funktionshindrades
levnadsomständigheter samt föreslå hur
samhällsstödet skall kunna förändras för att bättre
än hittills svara mot deras behov. Vad jag nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

34. Funktionshindrades ekonomi (punkt 34)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 34
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So497 yrkande 2 och avslår
motionerna 2002/03:So23 yrkande 16, 2002/03:So330,
2002/03:So513 yrkande 12 och 2003/04:So384.

Ställningstagande

Regeringen fick i samband med riksdagens behandling
av den nationella handlingsplanen för
handikappolitiken i uppdrag att kompensera för
merkostnader för föräldrar med funktionshindrade
barn och ungdomar. Jag anser att denna utfästelse nu
måste verkställas. Vad jag nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

35. Samordnat högkostnadsskydd (punkt 35)
av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),
Kenneth Johansson (c) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 9 och
2002/03:So362 yrkande 12 och avslår motion
2002/03:So459.

Ställningstagande

Trots alla skyddsnät i form av olika
högkostnadsskydd som finns så kan de som får betala
högsta belopp i flera olika högkostnadsskydd och
därtill har andra merkostnader få en tung
kostnadsbörda, som dessutom skall betalas ur ganska
blygsamma inkomster. Vi anser att det mot bakgrund
av den kunskap som samlats genom bland annat
Socialstyrelsens och SCB:s undersökningar bör
utredas om det är möjligt att konstruera ett
samordnat högkostnadsskydd. Vad vi nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

36. Assistansreformen (punkt 36)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth
Johansson (c), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 5,
2002/03:So22 yrkande 1, 2003/04:So497 yrkande 7,
2003/04:So583 och 2003/04:So640 yrkande 33 och
avslår motionerna 2002/03:So21 yrkandena 3, 4 och 6,
2002/03:So23 yrkandena 7 och 18, 2002/03:So296
yrkande 10, 2002/03:So362 yrkande 6, 2002/03:So386,
2003/04:So340 yrkande 2 och 2003/04:So598.

Ställningstagande

Vi har länge arbetat för att få en bred översyn av
handikappreformen och hälsade därför
utskottsinitiativet (2002/03:SoU19) i våras med
tillfredsställelse. I ett särskilt yttrande framhöll
vi att vi förutsatte att med formuleringen bred
översyn kommer överväganden kring
huvudmannaskapsfrågan och det långsiktiga
finansieringsansvaret att bli en naturlig och
självklar del i översynen.

Vi anser att regeringen i de direktiv som är under
beredning bör uppdra åt den parlamentariska
utredningen att utreda ett statligt kostnadsansvar
för LASS. En verksamhet som är så reglerad som LASS
bör inte finansieras via kommunala skattepengar,
eftersom det i praktiken inte finns någon möjlighet
att kommunalt påverka beslutet. Vad vi nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

37. Daglig verksamhet (punkt 37)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),
Kenneth Johansson (c), Kerstin-Maria Stalin (mp)
och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 7, 2003/04:
So361, 2003/04:So497 yrkande 6, 2003/04:So564,
2003/04:So574 yrkande 18, 2003/04:So605,
2003/04:So617 och 2003/04:So637 yrkande 11 och
bifaller delvis motion 2003/04:So502 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt 5 § lagen (1993:387) om stöd och service
skall lagen ge de som ingår i
personkretsarna möjlighet att leva som
andra. Vi anser att LSS motverkar sitt eget
syfte så länge som en personkrets
diskrimineras jämfört med de andra. Därför
bör regeringen se över möjligheten att ge
personer som ingår i den tredje
personkretsen rätt till daglig verksamhet.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

38. Lex Sarah (punkt 38)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie Brodén
(m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp)
och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 38 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So383, 2002/03: So401,
2003/04:So258, 2003/04:So360, 2003/04:So489,
2003/04:So574 yrkande 20, 2003/04:So581 och
2003/04:So587.

Ställningstagande

Enligt lex Sarah, 14 kap. 2 § socialtjänstlagen
(2001:453), är personal som är verksam inom omsorger
om äldre och människor med funktionshinder skyldig
att anmäla allvarliga missförhållanden. Detta har
tolkats så att insatser enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
inte omfattas av lex Sarah. Vissa kommuner tillämpar
ändå lex Sarah för LSS-verksamhet. Vi anser det
angeläget att snarast tillse att lex Sarah också
omfattar insatser enligt LSS. Detta kan lösas genom
att lex Sarah förs in i LSS eller genom att 14 kap.
2 § socialtjänstlagen formuleras om. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med lagförslag. Vad
vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

39. Boendestöd m.m. (punkt 39)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 39
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So340 yrkande 1 och avslår
motionerna 2002/03:So446 yrkande 1, 2003/04:So562
och 2003/04: So608.

Ställningstagande

En av de viktigaste stödinsatserna för personer med
funktionshinder är hjälp med de dagliga sysslorna i
hemmet. Med hemtjänst eller boendestöd kan många
klara av att bo i eget boende och få ett
individanpassat stöd som uppmuntrar till
självständighet. Jag anser att boendestöd skall
införas som en stödinsats enligt LSS. Regeringen bör
utreda möjligheten att införa boendestöd som en
insats i 9 § LSS. Vad jag nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

40. Boendestöd m.m. (punkt 39)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 39
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So446 yrkande 1 och avslår
motionerna 2003/04:So340 yrkande 1, 2003/04:So562
och 2003/04: So608.

Ställningstagande

Anhöriga och gode män vittnar om att det är
mycket stor spännvidd i hur en gruppbostad
betraktas. Jag anser att det måste göras
tydligt att gruppbostaden är de boendes hem
och att personalen skall vara deras stöd.
Ett förtydligande eller en komplettering av
lagen måste göras när det gäller boende
enligt LSS. Vad jag nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

41. Insatser enligt socialtjänstlagen
(punkt 40)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 40
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So457 yrkande 10.

Ställningstagande

Det är för den enskilde stor skillnad på de
stödinsatser som ges enligt lagen (1993:387) om stöd
och service för vissa funktionshindrade (LSS)
respektive socialtjänstlagen (2001:453). Stöd enligt
LSS ger sammantaget en bättre livskvalitet tack vare
den stödbehövandes möjligheter till inflytande över
vilka insatser som ges. Jag anser att personligt
stöd skall vara en rättighet även inom
socialtjänstlagen. Regeringen bör utreda den
sammanlagda effekten av LSS och socialtjänstlagen
beträffande personligt stöd. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

42. Psykiskt funktionshindrade (punkt 41)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 41
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So642 yrkande 15 och avslår
motionerna 2002/03:So296 yrkande 8, 2002/03:So513
yrkandena 13 och 14 och 2003/04:So569 yrkandena 8
och 9.

Ställningstagande

Alla med dolda funktionshinder skall ha rätt till en
individuell vårdplan. Den skall även erbjudas i de
fall insatserna inte ges enligt LSS. Ett mer
individuellt arbetssätt skall tillämpas där den
enskildes möjligheter, önskemål och resurser står i
centrum. Oavsett vem som ger vården, offentlig eller
enskild vårdgivare, skall individuella vårdplaner
användas. I planen skall alla insatser som behövs
finnas med. Det kan vara vad kommun eller landsting
skall tillgodose men även övrigt som den enskilde är
i behov av för att uppnå goda levnadsvillkor, t.ex.
sjukvårdsinsatser, arbetsträning, sjukgymnastik,
studier, rekreation. Planen skall vara den enskildes
arbetsinstrument för att skapa sig ett självständigt
liv. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

43. Psykiskt funktionshindrade (punkt 41)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So513 yrkandena 13 och 14
och 2003/04:So569 yrkandena 8 och 9 samt avslår
motionerna 2002/03:So296 yrkande 8 och 2003/04:So642
yrkande 15.

Ställningstagande

Vi konstaterar att ett stort antal psykiskt
funktionshindrade är kvar på institutionerna, men
platserna betalas nu av kommunerna. Det har således
inte skett en förskjutning från psykiatrisk
heldygnsomsorg till eget boende, utan till andra
vård- och boendeformer. Detta kan bl.a. bero på
brister i den psykiatriska öppenvården och i det
kommunala stödet för öppen verksamhet. Vi anser att
det är mycket viktigt att denna utveckling bryts och
att incitament skapas för att förverkliga reformens
intentioner för utveckling av boende för psykiskt
funktionshindrade. Vidare anser vi det vara av stor
vikt att en studie av psykiskt funktionshindrades
livsvillkor genomförs. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

44. Psykiskt funktionshindrade (punkt 41)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 41
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So296 yrkande 8 och avslår
motionerna 2002/03:So513 yrkandena 13 och 14,
2003/04:So569 yrkandena 8 och 9 och 2003/04:So642
yrkande 15.

Ställningstagande

Människor med psykiskt eller dolt
funktionshinder möts ofta med fördomar och
har andra svårigheter som inte syns, men
barriärerna kan vara lika stora som vid ett
fysiskt funktionshinder. Jag anser att
regeringen bör återkomma med förslag om en
sammanhållen politik för människor med
psykiska och dolda funktionshinder. Vad jag
nu anför bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

45. Brukarrevision (punkt 42)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So513 yrkande 15 och
2003/04:So569 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi konstaterar att gruppen psykiskt
funktionshindrade inte får tillgång till
rehabilitering, ofta saknar sysselsättning samt att
möjligheterna till inflytande och makt över det egna
livet fortfarande är begränsade. En av avsikterna
med psykiatrireformen var att ge psykiskt
funktionshindrade ett större inflytande och
medbestämmande. På några platser i landet har ett
arbete med s.k. brukarrevisioner initierats med ett
mycket positivt resultat. Vi föreslår att
Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram en
enhetlig manual för s.k. brukarrevisioner. Det
skulle vara ett led i kvalitetssäkring och även
möjlighet till jämförelser över landet. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

46. Elöverkänslighet m.m. (punkt 43)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 43
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So23 yrkandena 3-6.

Ställningstagande

Jag vill peka på att många funktionshinder är dolda.
Dementa och afatiker är exempel på grupper som
hittills inte fått sina behov tillgodosedda. Många
allergiker utestängs från miljöer med starka dofter.
Jag anser att vi måste fortsätta arbetet för att
skapa så många rökfria zoner som möjligt. Vidare
anser jag att det bör finnas en institution i
Sverige som utreder elöverkänslighet hos människor.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

47. Bilstöd (punkt 44)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 44
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So642 yrkandena 10 och 11 och
avslår motion 2002/03:So23 yrkande 14.

Ställningstagande

Jag anser att det behövs teknisk och ergonomisk
kompetens hos dem som handlägger bilstödet på
försäkringskassorna. Vidare bör regeringen ta
initiativ till att se över möjligheterna att
tillskapa någon form av ackreditering av företag som
anpassar bilar. En ackreditering skulle både den
enskilde, staten och bilfirmorna tjäna på. Vad jag
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

48. Bilstöd (punkt 44)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 44
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So23 yrkande 14 och avslår
motion 2003/04:So642 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

För många handikappade erbjuder bilen en otrolig
frihet. Många har emellertid inte råd att ansöka om
bilstöd, eftersom den del av bilkostnaden som den
enskilde får betala är för hög i förhållande till
deras inkomster. Jag kan konstatera att fler män än
kvinnor beviljas bilstöd. Jag anser att en
ytterligare översyn behövs. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

49. Särskilt bostadsstöd för funktionshindrade
(punkt 45)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2002/03:So22 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att det är orimligt att personer med
funktionshinder skall tvingas söka socialbidrag för
att kunna bo kvar i sina handikappanpassade
lägenheter. Vid avslag på ansökan om socialbidrag
kan det dessutom resultera i att den handikappade
måste flytta till en mindre bostad som inte
uppfyller kraven på anpassning med allt vad det
innebär av ökat hjälpberoende och minskad
självständighet. Vi anser att ett särskilt
bostadsstöd skall införas för personer med
funktionshinder. Vad vi nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken
anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

Individuella rättigheter (punkt 4)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Då Diskrimineringskommittén har i uppdrag att bl.a.
överväga behovet av en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning samt behov av regler som
ger skydd mot diskriminering av personer med
funktionshinder i bemärkelsen bristande
tillgänglighet avstår jag nu från att reservera mig.

Barnbilaga (punkt 7)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Jag ser med stort intresse fram mot
Regeringskansliets utlovade utvecklingsarbete
beträffande statsbudgetens utformning. Om detta
verkligen mynnar ut i utförliga beskrivningar och
redovisningar om hur barn och ungdomar påverkas av
budgeten i de olika politikområdena närmar vi oss
begreppet barnbilaga. Jag ämnar följa utvecklingen.

IT-produkter (punkt 14)

av Kenneth Johansson (c).

Jag anser att IT-samhället måste vara tillgängligt
också för personer med funktionshinder. Då ett
aktivt arbete pågår på detta område avstår jag nu
från att reservera mig. Jag kommer dock att noga
följa frågan.

Synskadades möjligheter att personrösta (punkt
15)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Vi avstår nu från att reservera oss men
Vänsterpartiet avser att återkomma till frågan om
synskadades möjlighet att personrösta vid
behandlingen av motioner i konstitutionsutskottet.

Statsbidrag till handikapporganisationer (punkt
17)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Genom riksdagens beslut om tilläggsbudget för 2003
har statsbidraget till handikapporganisationerna
tillförts extra medel. I budgetpropositionen för
2004 föreslår regeringen ytterligare en höjning,
varför vi nu avstår från att reservera oss. Vi avser
emellertid att noga följa frågan.

Statsbidrag till handikapporganisationer (punkt
17)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Genom riksdagens beslut om tilläggsbudget för 2003
har statsbidraget till handikapporganisationerna
tillförts ytterligare medel. I budgetpropositionen
för 2004 föreslår regeringen ytterligare en höjning.
Därför avstår jag nu från att reservera mig. Jag
avser emellertid att noga följa frågan.

Specialskolor (punkt 19)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

För många elever har det varit besvärligt i och med
avvecklingen av specialskolorna Ekeskolan och
Hällsboskolan. Med så svåra multihandikapp som
berörda elever har, kan det vara mycket negativt med
integrering i vanliga kommunala skolor. Jag ser fram
mot regeringens uppföljning av avvecklingen och mot
de utlovade förslag som aviseras under våren 2004.

Studerande med psykiska funktionshinder (punkt
21)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Statens institut för särskilt utbildningsstöd
beviljar fr.o.m. den 1 januari 2003 under en treårig
försöksperiod särskilt utbildningsstöd i form av
assistans även för studenter med psykiska eller
neuropsykiatriska funktionshinder. Därför avstår jag
från att nu reservera mig. Vi kommer emellertid att
noga att följa utvecklingen.

Habilitering och rehabilitering (punkt 28)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Vi vill erinra om att Moderata samlingspartiet i
sitt budgetförslag har avsatt 520 miljoner kronor
mer än regeringen till försäkringskassorna för inköp
av rehabiliteringstjänster. I försäkringskassornas
samordningsansvar skall ingå att ansvara för att
rehabiliteringsutredningar initieras och kommer till
stånd.

Kommunalt domstolstrots (punkt 32)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Jag står fast vid att det är viktigt att snabba upp
processen i LSS-mål. Däremot måste det noga
diskuteras vad utjämningssystemet (prop.
2002/03:151) innebär för kommuner som tidigare haft
egna regionala avtal på grund av extra stor täthet
av LSS-mottagare.

Funktionshindrades ekonomi (punkt 34)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Vi har länge väntat på rapporten om de
funktionshindrades ekonomi. Vi delar bedömningen att
det behövs en komplettering av materialet. Det är
mycket angeläget att den nu aviserade undersökningen
fullföljs och att regeringen så snart som möjligt
återkommer. Vi kommer att mycket noga följa frågan.

Funktionshindrades ekonomi (punkt 34)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Ett högkostnadsskydd är budgetpåverkande, därför
avstår jag nu från att reservera mig. Men jag ser
fram mot en redovisning av kartläggningen av
funktionshindrades ekonomiska situation och
förbehåller mig rätten att återkomma.

Psykiskt funktionshindrade (punkt 41)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Vi vill erinra om att vi i vårt budgetförslag har
avsatt ytterligare 200 miljoner kronor för att
utveckla stödet för personligt ombud för personer
med psykiskt funktionshinder.

Elöverkänslighet m.m. (punkt 43)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Alltfler människor upplever en elöverkänslighet av
varierande grad. Orsaken till dessa besvär har
diskuterats flitigt, och inte sällande har den
drabbade hamnat i kläm. Många människor med dessa
besvär upplever sig missförstådda och utsatta. Vi
anser att forskningen om elöverkänslighet måste
breddas och fördjupas. Det krävs en allsidig
forskning där tekniker, medicinsk kompetens av alla
slag och drabbade samarbetar. Forskningen bör också
inriktas mot att dokumentera och utvärdera åtgärder
för rehabilitering och symtomlindring. Vi avser att
återkomma i frågan.

Bilstöd (punkt 44)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Vi vill erinra om att vi i vårt budgetförslag
föreslår införandet av en hjälpmedelsgaranti där
bilstödet föreslås ingå som en del.

Bilstöd (punkt 44)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Vi vill erinra om att vi i vårt budgetförslag har
avsatt ytterligare 70 miljoner kronor utöver
regeringens förslag för bilstödet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken.

Motioner väckta med anledning av
skrivelsen

2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statligt
stimulansbidrag till landsting, kommuner,
fastighetsägare, kollektivtrafikbolag m.fl. för
att anpassa samhället så att det blir tillgängligt
också för funktionshindrade.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om huvudmannaskapet
för det nationella tillgänglighetscentret.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till återställande av tidigare gällande
regler enligt handikappreformen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
funktionshindrade skall ha tillgång till
personliga assistenter även vid studier.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statligt
kostnadsansvar för assistansverksamhet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning och
arbetsvillkor för personliga assistenter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvidgad rätt till
daglig verksamhet enligt LSS.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
hjälpmedelsgaranti.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning om
samordnade högkostnadsskydd.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens ekonomiska
ansvar beträffande vissa grupper av
flerhandikappade och centrum med expertis för
vissa små grupper med speciella funktionshinder.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bidragen till
handikapporganisationer.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om återinförd
speciallärarutbildning inriktad mot direkt arbete
med elever i behov av särskilt stöd.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de statliga
specialskolorna för multihandikappade elever.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ändra
direktiven till Kommittén för översyn av
utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning, så att alternativet
nedläggning av särskolan inte utreds.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
nationell skolpeng, som tilldelar elever med
funktionshinder extra resurser.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att staten
finansierar de kostnader som uppstår för att
genomföra utbildningstolkning inom den offentligt
finansierade vuxenutbildningen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla
vuxenstuderande, inklusive de med funktionshinder,
skall ges möjlighet att välja om de vill utbilda
sig i den kommunala vuxenutbildningen, i en
folkbildningsorganisation eller hos en annan
anordnare.

18. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med lagförslag om individers rättighet
till vuxenutbildning för utvecklingsstörda inom
särvux.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn
skall göras av om studerande med psykiska
funktionshinder och neuropsykiatrisk problematik
skall ges rätt att ansöka om utbildningsbidrag
eller assistans.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om synskadades
möjligheter att personrösta.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot våld
och andra övergrepp mot funktionshindrade.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvaliteten i
kommande uppföljningar av den nationella
handlingsplanen.

2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en statlig
finansiering av LSS.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrade
förutsättningar för elever med funktionshinder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statsbidrag till
handikapporganisationerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
hjälpmedelsförsörjningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om särskilt
boendestöd för funktionshindrade.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om funktionshindrades
rättstrygghet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vård och
rehabilitering.

2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barnbilagor
skall följa med alla budgetar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föräldrar inte
skall behöva strida för sina barns rättigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att många
handikapp kan vara dolda.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om dementa och
afatiker.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett intensifierat
arbete för att få till alltfler rökfria zoner.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en institution för
elallergiker.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att människor med
psykiska funktionshinder skall omfattas av LSS i
samma omfattning som andra medborgare.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om störande
bakgrundsljud i samband med TV- och
radiosändningar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
textning och tolkning av TV-sändningar för döva.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bemötande.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad
tillgänglighet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
översyn av färdtjänstlagen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förbättrad
länstrafik eller kommunal kollektivtrafik och
samverkansprojektet Hela resan.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter
att få bilstöd.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utökning av
sakägarkretsen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om funktionshindrades
ekonomiska situation.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statsbidrag och
"stötdämpande åtgärder".

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om personlig
assistans och kognitiva funktionsnedsättningar.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rehabilitering.

Motioner väckta under allmänna
motionstiden 2002

2002/03:So211 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till erforderliga lagändringar så att
funktionshindrade garanteras hjälpmedel för
personlig assistans oavsett huvudman i enlighet med
vad som anförs i motionen.

2002/03:So217 av Birgitta Carlsson och Sofia Larsen
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att betrakta glasögon till
barn som hjälpmedel.

2002/03:So275 av Lars Gustafsson (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om funktionshindrades
inflytande på den egna rehabiliteringen.

2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett ytterligare
mål för handikappolitiken som innebär att arbetet
särskilt inriktas på att ge alla människor,
oberoende av förutsättningar, makt över sitt eget
liv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utkrävbara
rättigheter för funktionshindrade.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till särskilt stöd till IT-produkter för
funktionshindrade.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en sammanhållen
politik för människor med psykiska och dolda
funktionshinder.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till åtgärder för att säkra framtida
personalförsörjning vad gäller personliga
assistenter.

2002/03:So313 av Ulla Wester (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om situationen för äldre döva.

2002/03:So324 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om hjälpmedel för
hörselskadade.

2002/03:So326 av Ewa Björling (m):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till riksdagen om att ändra lagstiftningen
för funktionshindrade så att pengarna för
omsorgsinsatser följer individen i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2002/03:So330 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att utreda de
neuropsykiatriskt funktionshindrades
levnadsomständigheter samt föreslå hur
samhällsstödet skall kunna förändras för att bättre
än hittills svara mot deras behov.

2002/03:So332 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en nationell
utbildningskampanj om dolda funktionshinder.

2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning och
arbetsvillkor för personliga assistenter.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning angående
samordning av högkostnadsskydd.

2002/03:So373 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av
kontrollstationer i det nationella handikappolitiska
programmet.

2002/03:So376 av Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stärka den enskildes
rätt så att fattade beslut enligt LSS blir
verkställda.

2002/03:So383 av Mona Berglund Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att utvidga lex Sarah.

2002/03:So386 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av utvärdering av
lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) och lagen om
assistansersättning (LASS).

2002/03:So401 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring i LSS.

2002/03:So411 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med syfte att kartlägga våld och sexuella
övergrepp mot funktionshindrade kvinnor enligt vad i
motionen anförs.

2002/03:So424 av Ulla Wester (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att låta se över gällande
praxis vad gäller villkor för tilldelning av
hjälpmedel till funktionshindrade.

2002/03:So439 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en tillgänglighetslag, som
en svensk motsvarighet till USA:s ADA-lag.

2002/03:So446 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ett förtydligande eller en
komplettering av lagen i enlighet med vad som
anförs i motionen måste göras när det gäller
boende enligt LSS.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgång till ett
specialiserat medicinskt team.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om MAS-anställda.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ordinationer
och pedagogiska insatser skall utföras och följas
upp.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
handikappinspektörer och återkommande, oanmälda
kontroller.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för
tolkning av ordet integritet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samordningsansvar.

2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att äldre och
funktionshindrade bör särskiljas i lagstiftningen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hjärnskadade barns
behov av rehabilitering.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om praxis vid
tilldelningen av hjälpmedel.

10. Riksdagen begär att regeringen utreder den
sammanlagda effekten av LSS och SoL beträffande
personligt stöd.

2002/03:So458 av Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stärka den enskildes
rätt så att fattade beslut enligt LSS blir
verkställda.

2002/03:So459 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett gemensamt
högkostnadsskydd.

2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn kring situationen för föräldrar till
funktionshindrade barn.

12. Riksdagen begär att regeringen redovisar den av
SCB gjorda undersökningen över funktionshindrades
ekonomi och enligt vad i motionen anförs lämnar
förslag till åtgärder.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
uppföljning av psykiatrireformen när det gäller
boendet.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en studie för att
belysa psykiskt funktionshindrades livsvillkor.

15. Riksdagen begär att regeringen låter uppdra åt
Socialstyrelsen att ta fram en manual enligt vad i
motionen anförs om brukarrevision.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
resurser för habilitering i landet så att dessa
motsvarar hälso- och sjukvårdens
prioriteringsordning.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning för
att kartlägga och föreslå åtgärder mot den av
Välfärdsbokslutet dokumenterade ojämlikheten
mellan funktionshindrade män och kvinnor.

2002/03:Ub556 av Tasso Stafilidis (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka resurserna
till sjukvårdens hjälpmedelscentraler så att de
bättre kan arbeta med att anpassa sexhjälpmedel
för funktionshindrade.

Motioner väckta under allmänna
motionstiden 2003

2003/04:So258 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att skyndsamt
komma med konkreta förslag till en bestämmelse om
anmälningsplikt i LSS.

2003/04:So263 av Birgitta Carlsson och Annika
Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att betrakta glasögon till
barn som hjälpmedel.

2003/04:So300 av Ewa Björling (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av lagstiftningen för
funktionshindrade så att pengarna för
omsorgsinsatser följer individen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om funktionshindrades
reella möjlighet att välja boendekommun.

2003/04:So340 av Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
möjligheten att införa boendestöd som en
stödinsats i 9 § LSS.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av
reglerna för medföljande på långväga resor.

2003/04:So348 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad tillgänglighet för
funktionshindrade till allmänna lokaler och allmänna
platser.

2003/04:So349 av Cecilia Wikström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om habilitering,
rehabilitering och tolktjänst för hörselskadade.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hörselskadades
rätt till hörapparater.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vuxendövtolkar.

2003/04:So360 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en motsvarighet till
socialtjänstlagens lex Sarah i LSS.

2003/04:So361 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över möjligheten att
ge personer som ingår i den tredje personkretsen
rätt till daglig verksamhet enligt LSS.

2003/04:So384 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att utreda de
neuropsykiatriskt funktionshindrades
levnadsomständigheter samt föreslå hur
samhällsstödet skall kunna förändras för att bättre
än hittills svara mot deras behov.

2003/04:So421 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en kartläggning av våld och
sexuella övergrepp mot funktionshindrade kvinnor och
flickor.

2003/04:So429 av Gustav Fridolin och Kerstin-Maria
Stalin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av en
förstärkning av LSS.

2003/04:So487 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka
individens rättsliga ställning genom att utreda
möjligheterna till ett ADA-system i Sverige.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett
förslag som underlättar samordning inom
rehabiliteringsområdet.

2003/04:So489 av Marie Nordén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillsyn av stöd och hjälp
enligt LSS och LASS.

2003/04:So491 av Lars Wegendal (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka den
enskildes rätt så att fattade beslut enligt LSS
blir verkställda.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
vitessanktioner även skall gälla om beslut om LSS-
insatser ej verkställs.

2003/04:So497 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kompensation av
merkostnaderna för föräldrar med funktionshindrade
barn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
hjälpmedelsgaranti.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade enligt
vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en utredning av ett eventuellt statligt
kostnadsansvar för lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade.

2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till ändring av lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade såvitt
avser kriterier för personkrets 3,
sysselsättningsgaranti och tydligare skyldighet
för kommunerna att erbjuda en individuell plan.

2003/04:So553 av Ulla Wester och Barbro Hietala
Nordlund (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om situationen
för äldre döva.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att genom
tilläggsdirektiv till utredningen om
teckenspråkets ställning tillse att de äldre dövas
behov särskilt beaktas.

2003/04:So562 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om boendestöd som en
stödinsats i 9 § lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade, LSS.

2003/04:So564 av Annika Qarlsson och Birgitta
Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av
personkretsindelningen i LSS.

2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn kring
föräldrar till funktionshindrade barns villkor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om incitament för
utveckling av boende för psykiskt
funktionshindrade.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en studie av
psykiskt funktionshindrades livsvillkor.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om s.k.
brukarrevisioner.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
habiliteringsresurserna.

2003/04:So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om funktionshindrade
personers rätt till daglig verksamhet enligt LSS.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs som en motsvarighet
till socialtjänstlagens lex Sarah i LSS m.m.

2003/04:So575 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av om
studerande med psykiska funktionshinder och
neuropsykiatrisk problematik skall ges rätt att
ansöka om utbildningsbidrag eller assistans.

2003/04:So581 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en motsvarighet till
socialtjänstlagens lex Sarah i LSS.

2003/04:So582 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av landstingens
olika avgiftssystem för hjälpmedel.

2003/04:So583 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att finansieringsansvaret
för LSS-verksamheten bör överföras till staten.

2003/04:So587 av Kerstin Engle m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en motsvarighet till
socialtjänstlagens lex Sarah.

2003/04:So590 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om särskild avgift för
kommuner och landsting som inte verkställer en
beslutad LSS-insats.

2003/04:So598 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ungdomars frigörelse och
stöd till föräldrar som tjänstgör som personliga
assistenter.

2003/04:So605 av Ulla Wester och Barbro Hietala
Nordlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att arbeta för att
fördela resurserna inom LSS med målet att på sikt
kunna erbjuda daglig verksamhet även för de personer
som omfattas av lagens tredje personkrets, personer
med fysiska eller psykiska funktionshinder.

2003/04:So607 av Sonja Fransson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa särskild avgift
för kommuner och landsting som inte verkställer en
beslutad LSS-insats.

2003/04:So608 av Sonja Fransson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad motionen anförs om boendestöd som en stödinsats
i 9 § LSS.

2003/04:So617 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att undersöka möjligheterna
om funktionshindrades rätt till daglig verksamhet.

2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätt till daglig
verksamhet för personkrets 3 enligt LSS.

2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda hur
staten skall ta över kostnadsansvaret för LSS-
insatser.

2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagens tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de generella
handikappolitiska målen måste preciseras med mer
mätbara mål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i
lagstiftningen särskilja äldre och
funktionshindrade.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av teknisk
och ergonomisk kompetens hos dem som handlägger
bilstödet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta initiativ
till ackreditering av företag som
handikappanpassar bilar.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om individuella
vårdplaner för personer med dolda funktionshinder.

2003/04:Ub414 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka
tillgängligheten för funktionshindrade
högskolestuderande.

Bilaga 2

Konstitutionsutskottets yttrande 2002/03:KU3y

Uppföljning av den nationella
handlingsplanen för
handikappolitiken

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 6 februari 2003 berett bl.a.
konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över
regeringens skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken
jämte motioner som väckts med anledning av
skrivelsen. För konstitutionsutskottets del har
särskilt uppmärksammats ett motionsyrkande om
synskadades möjligheter att personrösta (motion
2002/03:So21 yrkande 20).

Konstitutionsutskottet vill framhålla att
motioner som specifikt avser funktionshindrades
möjligheter att delta i val på samma villkor
som andra har väckts under allmänna
motionstiden 2002 och hänvisats till
konstitutionsutskottet för beredning. Bland
dessa motioner finns yrkanden av samma innebörd
som det nu väckta om synskadades möjligheter
att personrösta. Utskottet avser att behandla
dessa motioner i ett betänkande om
vallagsfrågor under hösten 2003. Med anledning
av yrkanden i motion 2002/03:So23 vill
utskottet också nämna att en motion om
programtextning i TV 4 har behandlats i
utskottets betänkande 2002/03:KU25
Massmediefrågor samt att bl.a. bemötandefrågor
behandlas i utskottets betänkande 2002/03:KU23
Statlig förvaltning.

Skrivelsen

Riksdagen beslutade i maj 2000 om en nationell
handlingsplan för handikappolitiken
(prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr.
1999/2000: 240). Handlingsplanen sträcker sig fram
till år 2010 och spänner över alla samhällsområden.
Den skall ses som ett avstamp för ett mer
strukturerat och samhällsövergripande sätt att
arbeta för att förverkliga de handikappolitiska
målen om vilka det råder bred politisk enighet.

I skrivelsen redogör regeringen för hur arbetet
med att genomföra handlingsplanen utvecklats efter
riksdagens beslut i maj 2000. Skrivelsen bygger
enligt regeringen, liksom handlingsplanen, på en
överenskommelse mellan den socialdemokratiska
regeringen och Vänsterpartiet och är en första
avstämning mot handlingsplanen. I skrivelsen
redovisas de åtgärder som framför allt regeringen
men också statliga myndigheter och andra aktörer
gjort och gör för att aktivt driva utvecklingen inom
politikområdet framåt. Det framgår också vilka
insatser som regeringen avser att prioritera de
närmaste åren, dels genom fortsatt reformarbete,
dels genom styrning av de statliga myndigheterna.

Handlingsplanen

De nationella målen, som har FN:s standardregler för
att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning
delaktighet och jämlikhet som grund, samt arbetets
inriktning och prioriterade arbetsområden som utgör
delar av handlingsplanen framgår av följande tabell
i skrivelsen.

-----------------------------------------------------
Nationella mål Det Prioriterade
för handikappolitiska arbetsområden
handikappolitiken arbetets (delmål)
inriktning
-----------------------------------------------------
En Förebygga och Förbättra
samhällsgemenskap bekämpa bemötandet.
med mångfald som diskriminering
grund. av personer med
funktionshinder.
-----------------------------------------------------
Att samhället Identifiera och Skapa ett
utformas så att undanröja hinder tillgängligt
människor med för full samhälle.
funktionshinder delaktighet i
i alla åldrar samhället för
blir fullt människor med
delaktiga i funktionshinder.
samhällslivet.
-----------------------------------------------------
Jämlikhet i Ge barn, Se till att
levnadsvillkor ungdomar och
handikapperspektivet
för flickor och vuxna med genomsyrar alla
pojkar, kvinnor funktionshinder samhällssektorer.
och män med förutsättningar
funktionshinder. för
självständighet
och
självbestämmande.
-----------------------------------------------------
Arbetet skall koncentreras på att undanröja de
hinder som finns för full delaktighet i samhället.
När ett tillgängligt samhälle skall skapas avses med
tillgänglighet inte bara fysisk tillgänglighet utan
även tillgång till språket, tillgång till
samhällsinformation och allt annat som hindrar
människor att känna till och nyttja sina rättigheter
samt att delta i en samhällsgemenskap och göra fria
val i vardagen.

Regeringen framhåller att statliga myndigheter
enligt handlingsplanen har ett särskilt ansvar att
beakta handikapperspektivet, att myndigheterna bör
verka för att de handikappolitiska målen och FN:s
standardregler integreras i verksamheten, och att en
central del är att göra myndigheternas lokaler,
verksamhet och information mer tillgängliga.
Ett antal statliga myndigheter bör enligt
handlingsplanen ha ett särskilt sektorsansvar som
innebär att de får en specifik roll vid
genomförandet av handlingsplanen.
Sektorsmyndigheterna skall utforma sektorsvisa
etappmål som bör vara uppfyllda till år 2010. Vidare
skall handikappombudsmannen vara ett nationellt
tillgänglighetscentrum som bör stimulera och driva
på utvecklingen mot ett tillgängligare Sverige.
Centrumet bör svara för kunskapsuppbyggnad,
rådgivning, utveckling och samverkan samt följa
myndigheters, kommuners och andra organs utveckling
inom tillgänglighetsområdet.
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) skall enligt handlingsplanen ta fram ett
nationellt program för kompetensutveckling med
syftet att förbättra bemötandet av personer som har
funktionshinder.

Uppföljningen

Regeringen framhåller i skrivelsen att betydande
insatser gjorts under de två senaste åren för att
förverkliga handlingsplanen.
Tillgänglighetscentrumets verksamhet har kommit i
gång, de sektorsmyndigheter som tillsammans med
regeringen skall leda arbetet med att förverkliga de
handikappolitiska målen har föreslagit etappmål,
lagar och förordningar har trätt i kraft,
utredningar har avslutats och nya har inletts,
försöksprojekt pågår, nya statliga medel har satsats
inom bl.a. kulturområdet och IT-området.

Ökad tillgänglighet till kulturen, tillgängligare
vallokaler och möjlighet för personer med
funktionshinder att som förtroendevalda kunna delta
i det politiska arbetet är områden som regeringen
prioriterat.
Regeringen redovisar i skrivelsen insatser inom de
tre arbetsområdena:

1. ett handikapperspektiv som genomsyrar alla
samhällssektorer,

2. ett tillgängligt samhälle,
3. ett bättre bemötande.

Inom området för ett handikapperspektiv som
genomsyrar alla samhällssektorer anger regeringen
att statliga myndigheter och institutioner skall
vara föredömen. Vidare anför regeringen att det
nationella tillgänglighetscentrumets arbete med att
stödja och hjälpa myndigheter att göra Sverige
tillgängligare har kommit i gång, att statliga
myndigheter skall göra inventeringar av de hinder
som skapar otillgänglighet och upprätta
handlingsplaner för att deras lokaler liksom deras
verksamhet och information skall göras tillgängliga.
Sektorsmyndigheter har utsetts och dessa myndigheter
har i samråd med Handikappombudsmannen och andra
myndigheter definierat sin roll. Regeringen kommer
att besluta om etappmål som skall vara uppfyllda
till 2010. Arbetet går vidare i nästa fas när de
statliga myndigheterna skall arbeta mer konkret med
tillgänglighetsfrågor och med att förverkliga
etappmål. Regeringen avser också att inom kort
tillsätta en utredning för att se över
myndighetsstrukturen för det handikappolitiska
arbetet i syfte att effektivisera genomförandet av
den nationella handlingsplanen samt se över om
handikapperspektivet beaktas i villkoren för olika
statliga stöd och vid behov skärpa kraven.

Inom området för ett tillgängligt samhälle
framhåller regeringen bl.a. att vallokaler blivit
tillgängligare genom en ny regel som skärper
kommunernas ansvar att använda vallokaler som kan
användas av alla och att en uppföljning visar att
kommunerna endast i ett fåtal fall inte har lyckats
hitta vallokaler som är tillgängliga. Vidare pekar
regeringen på att den i propositionen Demokrati för
det nya seklet betonat att tillgängligheten till
kommunala lokaler för politisk verksamhet också
skall förbättras och på att möjligheten att kunna
medverka i politiska sammanträden på lika villkor är
betydelsefull, inte minst ur demokratisk synvinkel.
Regeringen nämner också att en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet skall främja utvecklingen av den
politiska processen med stöd av
informationstekniken. I gruppens uppdrag ingår att
lämna förslag om hur personer med funktionshinder
kan få ökad tillgänglighet till IT för det politiska
arbetet. Regeringen kommer att följa hur arbetet för
att göra det politiska arbetet mer tillgängligt för
funktionshindrade fortskrider och återkomma med
ytterligare lagförslag om detta visar sig
nödvändigt.
Regeringen nämner vidare att 5 miljoner kronor
tillförts anslaget för statsbidrag till elektronisk
kommunikation, som ger personer som är döva, gravt
hörselskadade, dövblinda eller gravt språkstörda
möjlighet att kommunicera via ett kommunikationsnät.
Plan- och bygglagen (1987:10) har ändrats så att
dels tydligare krav kan ställas på tillgänglighet
när allmänna platser iordningställs och ändras, dels
enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet och
användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller
orienteringsförmåga skall undanröjas i befintliga
lokaler dit allmänheten har tillträde och på
befintliga allmänna platser. Regeringen har tillsatt
en kommitté (M 2002:05, dir. 2002:97) som skall se
över plan- och bygglagstiftningen med det
övergripande målet att stärka lagstiftningens roll
som ett instrument för hållbar utveckling, vilket
bl.a. innebär att den byggda miljön skall vara
tillgänglig, trygg och präglas av mångfald.
Betydelsen av att frågor som rör tillgänglighet och
användbarhet för alla skall beaktas vid översynen.
Demokrati- och rättighetsperspektivet skall enligt
direktiven genomsyra hela planeringsprocessen.
I fråga om kulturupplevelsers tillgänglighet
nämner regeringen att Sveriges Television AB för år
2001 tilldelats 10 miljoner kronor utöver ordinarie
medelstilldelning för insatser för att öka
tillgängligheten för personer med funktionshinder.
De nu gällande sändningstillstånden för public
service-företagen innebär bl.a. att programbolagens
insatser för att göra programmen tillgängliga för
funktionshindrade skall öka under tillståndsperioden
jämfört med år 2001. Sveriges Television AB bör
arbeta för att minst hälften av sändningstiden för
förstagångssändningar med svenskt ursprung är textad
vid utgången av tillståndsperioden. Ett mål skall
även vara att uppläst textremsa kan erbjudas under
tillståndsperioden. Sveriges Television AB bedriver
också programverksamhet för döva. Enligt
sändningstillståndet för Sveriges Utbildningsradio
AB skall andelen textade program öka påtagligt under
tillståndsperioden jämfört med år 2001. Sveriges
Radio AB skall eftersträva god hörbarhet i
sändningarna. Av sändningstillståndet för TV 4
framgår att företaget skall göra stora
underhållningsprogram och svensk TV-dramatik
tillgängliga för personer med funktionshinder i
minst samma omfattning som under år 1996.
Verksamheten för personer med funktionshinder skall
under tillståndsperioden utökas i den mån nya
tekniska förutsättningar gör detta möjligt inom
ramen för oförändrade kostnader.
Inom området för ett bättre bemötande framhåller
regeringen bl.a. att riksdagen efter förslag från
regeringen har antagit ändringar i regeringsformen
för att motverka diskriminering av personer med
funktionshinder. Diskrimineringskommittén (N
2002:06, dir. 2002:11) har fått i uppdrag att bl.a.
överväga behovet av en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning samt behov av regler som
ger skydd mot diskriminering av personer med
funktionshinder i bemärkelsen bristande
tillgänglighet. Uppdraget skall redovisas i december
2004.
I 2001 års utredning om hur två EG-direktiv skall
genomföras i Sverige föreslås bl.a. en lag om förbud
mot diskriminering på grund av funktionshinder.
Tillämpningsområdena föreslås bli mer omfattande än
gällande svensk diskrimineringslagstiftning.
Regeringen har i en handlingsplan för de mänskliga
rättigheterna även lagt grunden för ett mer samlat
synsätt på mänskliga rättigheter i Sverige.
Regeringen anför att det arbete som gjorts och
görs för att se över och vid behov skärpa
diskrimineringslagstiftningen, i syfte att förbättra
tillgängligheten för och bemötandet av personer med
funktionshinder, är angeläget. Inriktningen är bl.a.
att frågor som rör tillgänglighet alltid bör beaktas
i situationer som kan leda till att människor med
funktionshinder kan bli fullt delaktiga i
samhällslivet.
Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) har fått i uppdrag att verka för ökad
kompetens om bemötande av personer med funktions-
hinder. Genomförda insatser skall avrapporteras
årligen till regeringen. Enligt uppdraget skall myn-
digheten arbeta fram ett nationellt program för
kompetensutveckling som rör bemötande av personer
med funktionshinder. Programmet skall ha en tydlig
förankring i de handikappolitiska principerna och
ange mål och inriktning för kompetensutvecklingen.
Sisus skall även i samråd med Statens kvalitets- och
kompetensråd och andra intressenter utveckla ett
utbildningsunderlag i handikappolitiska frågor för
statsförvaltningen.
Regeringen erinrar i fråga om bättre bemötande
inom sociala verksamheter bl.a. om de nyligen
införda möjligheterna att motverka kommunalt
domstolstrots genom sanktionsavgifter.
Lagändringarna har gällt för kort tid för att några
effekter skall kunna redovisas.

Motion

I den ovan nämnda motion 2002/03:So21 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 20 begärs ett
tillkännagivande för regeringen om synskadades
möjligheter att personrösta. Motionärerna anser att
i skrivelsen kunde ha ägnats mer uppmärksamhet åt
att synskadade i dag inte har möjlighet att
personrösta med bevarad valhemlighet, utan de
behöver ta hjälp för att läsa valsedeln och för att
markera vilket namn personrösten avser. Enligt
motionärerna torde det vara möjligt för
Valmyndigheten att genom teknikupphandling ta fram
en apparat som medger en synskadad att personrösta
utan att valhemligheten röjs.

Bakgrund

Konstitutionsutskottet behandlade under föregående
riksmöte i samband med regeringens proposition
2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m. (bet.
2001/02:KU8) en motion om synskadades rätt till
valhemlighet, där motionärerna föreslog ett tillägg
till vallagen av innebörd att denna rätt skulle
tillgodoses t.ex. genom att ett system utarbetas där
valsedlar och valkuvert med punktskrift kan
användas.

Utskottet redovisade i betänkandet att
Riksskatteverket (RSV) inför varje val upprättar
information för synskadade. Informationen består i
dels kassettband med samma information som RSV:s
broschyrer, dels material i punktskrift. Detta
material innehåller bl.a. kuvert med lösa valsedlar.
Kuverten har text i punktskrift som anger vad
kuvertet innehåller, t.ex. valsedlar för ett visst
parti i riksdagsvalet. Valsedlarna är däremot inte i
punktskrift, eftersom det enligt RSV skulle äventyra
valhemligheten.
Utskottet hänvisade till den bedömning som gjorts
under riksmötet 1998/99 (bet. 1998/99:KU17) av en
motion med yrkande om valsedlar med punktskrift.
Utskottet gjorde då följande bedömning.

I dag finns information till synskadade väljare
dels på kassettband, dels med punktskrift.
Dessutom distribueras kuvert med text i
punktskrift som innehåller valsedlar utan
punktskrift. Denna ordning har utformats med
tanke på valhemligheten. Utskottet är med hänsyn
till valhemligheten inte berett att föreslå att
även valsedlarna skall utformas med punktskrift
och avstyrker därför motionen.

Utskottet hänvisade vidare till att regeringen i den
föreliggande propositionen (s. 71 f.) anfört bl.a.
att när det gäller röstningsförfarandet för
synskadade väljare Riksskatteverket i samråd med
Synskadades Riksförbund (SRF) sett över vilka
åtgärder som kan vidtas för att underlätta
förfarandet. Till valet år 1991 togs i samarbete med
SRF fram ett särskilt valmaterial som kunde läsas i
punktskrift. Materialet bestod av ett ytterkuvert
med separata kuvert med en partimarkerad valsedel
för vart och ett av de åtta största partierna och
blanka valsedlar (totalt 27 kuvert per väljare).
Innehållet fanns angivet i punktskrift utanpå
kuverten. Väljaren kunde därmed ta ut en valsedel
för varje val och lägga in i ordinarie valkuvert vid
röstningen i vallokal eller på posten. Varje
försändelse innehöll också ett särskilt infor-
mationsblad. Materialet skickades till de synskadade
som enligt SRF:s register läste punktskrift.
Materialet sändes också till varje länsstyrelse och
valnämnd för vidare distribution efter begäran.
Landets taltidningar fick också information.
Distributionen hade därefter ytterligare utökats
till att omfatta länsbibliotekens inläsningstjänst.
Vidare hade en ljudkassett framställts med texten
från väljarbroschyren.

Regeringen hade påpekat i propositionen att de
redovisade åtgärderna ger synskadade möjligheter att
utan insyn från någon annan person rösta på ett
parti men inte löser de problem som uppkommit för
synskadade genom de nya reglerna om personröstning.
Regeringen framhöll att det givetvis inte är
tillfredsställande att synskadade inte utan insyn
från annan kan personrösta. Valtekniska utredningen
år 2000, vars förslag låg till grund för förslagen i
propositionen, hade dock bedömt att detta i
framtiden genom röstning via Internet skulle komma
att bli möjligt även för synskadade. I avvaktan på
att en sådan ordning införs hade utredningen inte
velat förorda en lösning som tillåter röstning med
valsedlar som väljaren själv skrivit ut via
Internet. Varken SRF eller Hjälpmedelsinstitutet
hade kunnat se några möjligheter att med bibehållen
valhemlighet personrösta utan hjälp. I stället hade
man föreslagit att "auktoriserade röstmedhjälpare"
skulle införas. Från Hjälpmedelsinstitutet hade man
sagt att det knappast var tänkbart att förrän
röstningen görs "teknisk" för alla åstadkomma något
för synsvaga utan åsidosättande av valhemligheten.
Mot bakgrund av det anförda fann regeringen att
någon förändring av valsedlarnas utformning inte
borde föreslås "för närvarande".
Utskottet ansåg i sitt ställningstagande att det
är av stor betydelse att alla kan rösta utan att
valhemligheten åsidosätts. Att, såsom föreslogs i
motionen, använda valsedlar och valkuvert med
punktskrift skulle enligt utskottet åsidosätta
valhemligheten. Utskottet avstyrkte därför den
föreliggande motionen.

I regeringens regleringsbrev för budgetåret 2003
avseende Valmyndigheten anges som ett av målen inom
verksamhetsområdet Demokrati och deltagande att
myndigheten skall följa den svenska och
internationella utvecklingen i fråga om elektronisk
röstning, och myndigheten skall i återrapportering
redovisa hur man följt utvecklingen och vad som
framkommit under året. Valmyndigheten har också
genom regleringsbrevet getts i uppdrag att till
regeringen senast den 30 april 2003 lämna en rapport
om den svenska och internationella utvecklingen av
elektronisk röstning.

Regeringen har den 16 april 2003 beslutat om
direktiv för en parlamentarisk kommitté att se över
bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en
ny lag (Ju 2003:00, dir. 2003:37). I uppdraget ingår
bl.a. att överväga i vilken utsträckning
elektroniska förfaranden bör införas vid röstning i
röstningslokal. Kommittén skall särskilt beakta de
fördelar sådana förfaranden kan ha för bl.a.
funktionshindrade väljare.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

I ett samhälle för alla är det av stor betydelse att
funktionshindrade skall kunna delta i den
demokratiska processen på så likvärdiga villkor som
möjligt. Ansträngningar görs för att nå detta mål,
och utskottet vill betona vikten av att dessa
ansträngningar fortsätter.

Som nämnts ovan avser konstitutionsutskottet att i
höst behandla ett antal motioner som rör
vallagsfrågor, bland dem motioner om att synskadade
skall ha möjlighet att kunna utöva sin rösträtt
fullt ut med bibehållen valhemlighet. Utskottet har
tidigare anfört att det är av stor betydelse att
alla kan rösta utan att valhemligheten åsidosätts.
Enligt utskottets mening bör det ovan nämnda
utredningsuppdraget att ta fram förslag till hur
elektroniska förfaranden skall kunna införas vid
röstning ses som ett viktigt led i arbetet att uppnå
syftet att synskadade skall kunna rösta på lika
villkor som andra.

Med det anförda föreslår konstitutionsutskottet att
socialutskottet avstyrker motion 2002/03:So21
yrkande 20.

Stockholm den 8 maj 2003

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson
(kd), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik
S Järrel (m), Anders Bengtsson (s), Tobias Krantz
(fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),
Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s) och
Gustav Fridolin (mp).

Bilaga 3

Utbildningsutskottets yttrande 2002/03:UbU1y

Uppföljning av den Nationella
handlingsplanen för
handikappolitiken

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 4 februari 2003 beslutat att
bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig
över regeringens skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av
den Nationella handlingsplanen för handikappolitiken
jämte motioner.
Utbildningsutskottet behandlar i sitt yttrande
motionerna 2002/03:So21 (fp) yrkandena 12-18 och
2002/03:So22 (m) yrkande 2. Motionsyrkandena
anknyter huvudsakligen till skrivelsens avsnitt En
skola för alla.

Inledning

Riksdagen beslutade våren 2000 efter förslag från
regeringen om en nationell handlingsplan för
handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet. SoU14,
rskr. 240). Handlingsplanen sträcker sig fram till
år 2010. Den spänner över alla samhällsområden.
Regeringen redovisar i den nu aktuella skrivelsen
hur arbetet med att genomföra handlingsplanen
fortskrider.

I avsnittet En skola för alla anger regeringen
sammanfattningsvis att ett genomgripande
reformarbete har skett de senaste åren för att nå
målen i handlingsplanen och förbättra
förutsättningarna för studerande som har
funktionshinder. Regeringen bedömer att satsningarna
på specialpedagogiska frågor, kvalitetsutveckling,
kompetensutveckling, lärarutbildning samt en ökning
av personaltätheten i skolor och fritidshem kommer
att förbättra utbildningssituationen för elever som
har funktionshinder. Möjligheterna för dessa elever
att gå i skolan i närheten av hemmet och bo
tillsammans med sina föräldrar eller i deras närhet
ökar.

Elever med funktionshinder

Motioner och utbildningsutskottets bedömning

Folkpartiet begär i motion 2002/03:So21 yrkande 12
ett tillkännagivande till regeringen om att
speciallärarutbildningen skall återinföras. Att
denna utbildning har lagts ned och ersatts av en
specialpedagogutbildning är enligt motionärerna en
stor brist, eftersom de nya specialpedagogerna inte
i första hand skall arbeta direkt med eleverna. I
stället skall de via handledning hjälpa andra lärare
i deras arbete med elever i behov av stöd.
Motionärerna betonar att det också behövs ett direkt
och kvalificerat stöd till de elever som har
inlärningssvårigheter.

U t s k o t t e t anser att socialutskottet bör
avstyrka motionsyrkandet.
En reformering av lärarutbildningen har genomförts
fr.o.m. den 1 juli 2001 enligt riksdagens beslut med
anledning av propositionen En förnyad
lärarutbildning (prop. 1999/2000:135, bet.
2000/01:UbU3, rskr. 2000/01:5). I utbildningen till
den nya lärarexamen, som ersatt åtta olika
lärarexamina, skall alla lärarkandidater, oavsett
vilket stadium eller vilka ämnen de avser att arbeta
inom, få viss utbildning i specialpedagogik inom
ramen för det s.k. allmänna utbildningsområdet.
Målet är att alla blivande lärare utifrån kunskaper
i specialpedagogik skall ha goda förutsättningar att
organisera arbetet med hänsyn till olika barns och
elevers behov av tid, stimulans och stöd. Vidare kan
specialpedagogik förekomma som inriktning i
lärarexamen, och det kan också utgöra en
specialisering. Utskottet anser därför att den nya
lärarutbildningen på ett mycket påtagligt sätt
kommer att förstärka den specialpedagogiska
kompetensen bland alla lärare i skolorna.
Som en påbyggnad på lärarexamen finns
specialpedagogexamen. För att få denna examen krävs,
enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100,
ändr. 2001:23), att studenten har de
specialpedagogiska kunskaper och färdigheter som
behövs för att aktivt kunna arbeta med barn,
ungdomar och vuxna i behov av stöd inom förskola,
skola, vuxenutbildning eller
habilitering/rehabilitering. Därutöver skall
studenten bl.a. kunna genomföra pedagogiska
utredningar och analysera individers svårigheter på
organisations-, grupp- och individnivå samt kunna
vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i
pedagogiska frågor för föräldrar, kolleger och andra
berörda yrkesutövare.
Motsvarande motionsyrkanden om återinförande av
speciallärarutbildningen har tidigare i år avstyrkts
av utskottet och avslagits av riksdagen (bet.
2002/03:UbU4 s. 16 f.).

Behovet av specialskolor för elever med
funktionshinder lyfts fram i två motioner.

Enligt Moderata samlingspartiet i motion
2002/03:So22 yrkande 2 är möjligheten att välja
skola viktig för alla elever, men alldeles särskilt
viktig för barn och ungdomar med funktionshinder.
Mot den bakgrunden ser Moderaterna beslutet att
lägga ned den statliga specialskolan Ekeskolan för
multihandikappade barn som ett lågvattenmärke. De
påpekar att barn och ungdomar med funktionshinder
skall ha en rättighet och inte en skyldighet att
integreras i den vanliga kommunala skolan.
Moderaterna anser att specialskolor även i framtiden
skall vara ett alternativ för de elever som anser
att dessa skolor bättre kan tillgodose deras
särskilda behov.
Också Folkpartiet framhåller - i motion
2002/03:So21 yrkande 13 - att det för vissa grupper
av funktionshindrade elever behöver finnas en frihet
att kunna välja en skola som är specialiserad på att
undervisa elever med deras funktionshinder. Eftersom
multihandikappade elever har stort behov av
skräddarsydda lösningar för att deras skolgång över
huvud taget skall kunna fungera skall de, eller
deras vårdnadshavare, kunna välja statliga
specialskolor om de föredrar det. Motionärerna begär
att riksdagen skall uttala sig för att möjligheten
för multihandikappade elever att välja Hällsboskolan
respektive Ekeskolan i form av statliga
specialskolor bör återinföras.
U t s k o t t e t föreslår att socialutskottet
avstyrker motionsyrkandena.
Riksdagen beslutade hösten 1999 att elever med
synskada respektive grav språkstörning inte längre
skall tillhöra den statliga specialskolans målgrupp
(prop. 1998/99:105, bet. 1999/2000:UbU4, rskr.
1999/2000:14). Det innebar att riksdagen ställde sig
bakom regeringens förslag om en successiv avveckling
av de fasta skoldelarna vid de statliga riksskolorna
Ekeskolan i Örebro och Hällsboskolan i Sigtuna och
en samtidig utbyggnad av resurscenterverksamheten
vid skolorna.
Frågan om en omprövning av nämnda beslut har
därefter återkommande behandlats och avslagits av
riksdagen (senast bet. 2002/03:UbU8 s. 14 f.).
Utskottet finner inte heller nu skäl för riksdagen
att ändra sitt tidigare ställningstagande. Särskilt
vill utskottet framhålla den pågående utvecklingen
av verksamheten vid resurscentren.
En av regeringen tillsatt särskild utredare
lämnade i november 2002 betänkandet
Visstidsutbildning vid statliga resurscenter (SOU
2002:106). Visstidsutbildning skall ges vid
Ekeskolan i Örebro, för elever med synskada och
ytterligare funktionshinder, och vid Hällsboskolan i
Sigtuna, för elever med grav språkstörning. Dessa
tidigare specialskolor är i dag resurscenter inom
Specialpedagogiska institutet.
Syftet med visstidsutbildning är att ge ett
specialpedagogiskt stöd så att eleven på längre sikt
skall kunna återvända till sin hemskola och få en
fullgod utbildning i närheten av hemmet. De elever
som undervisas vid resurscenter är fortfarande
elever i sina respektive hemkommuner.
Utredaren föreslår en ny förordning om
visstidsutbildning. Elevens vårdnadshavare skall
kunna göra ansökan, och Specialpedagogiska
institutets styrelse beslutar om eleven skall tas
emot. Vårdnadshavaren skall ha rätt att överklaga
ett beslut till Skolväsendets överklagandenämnd. En
visstidsutbildning skall fortgå under minst en
termin. Om fortsatt behov finns efter den beslutade
tiden kan en förnyad ansökan göras. En elev kan
fortsätta i visstidsutbildning under hela den
obligatoriska skolgången.
Betänkandet har remissbehandlats. Remisstiden gick
ut den sista mars 2003. Ärendet bereds nu inom
Regeringskansliet.

I motion 2002/03:So21 yrkande 14 begär Folkpartiet
ett riksdagsuttalande om att direktiven till
kommittén för översyn av utbildningen för barn,
ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning bör
ändras, så att alternativet nedläggning av särskolan
inte utreds.

U t s k o t t e t hänvisar till att regeringen
den 13 mars 2003, och således efter det att
motionsyrkandet väcktes, beslutat om
tilläggsdirektiv till kommittén för översyn av
utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning (dir. 2001:100, tilläggsdir.
2003:32). Enligt dessa skall kommittén, den s.k.
Carlbeck-kommittén, endast lämna författningsförslag
för det alternativ som innebär att särskolan och
särvux skall kvarstå som egna skolformer.
Motionsyrkandet bör därmed avstyrkas av
socialutskottet.

Folkpartiet föreslår i motion 2002/03:So21 yrkande
15 att en nationell skolpeng skall införas. En
nationell skolpeng ger elever möjlighet att välja
skola, oavsett om skolan ligger i den egna kommunen,
en annan kommun eller är fristående. Enligt
motionärerna skall skolpengen anpassas efter de
särskilda behov av stöd som en elev kan ha. Det
innebär att elever med funktionshinder skall
garanteras en större resurs. Funktionshindrade
elever skall också kunna använda skolpengen till att
välja en särskola eller specialskola.

U t s k o t t e t anser att socialutskottet bör
avstyrka motionsyrkandet.
Motionsyrkanden om en nationell skolpeng har
avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen
vid ett flertal tillfällen såväl under föregående
mandatperiod som under innevarande riksmöte.
Utskottet har ingen annan uppfattning nu. En
nationell skolpeng ger inte de grundläggande
förutsättningarna för att kraven på en likvärdig
skola av hög kvalitet för alla elever skall kunna
uppfyllas. Resurser till skolans verksamhet skall
enligt utskottet fördelas med utgångspunkt i de
behov som enskilda elever, olika grupper av elever
och skolor faktiskt har. Att schablonmässigt fördela
skolpengen enligt vissa kriterier är inte
tillräckligt för den flexibilitet som är nödvändig
för att skolan skall kunna bli likvärdig. Utskottet
finner det inte heller rimligt att införa en central
resursfördelning för funktionshindrade elevers
behov.

Vuxna studerande med funktionshinder

Motioner och utbildningsutskottets bedömning

Enligt Folkpartiet i motion 2002/03:So21 yrkande 16
bör staten svara för de kostnader som uppstår för
att genomföra utbildningstolkning inom den
offentligt finansierade vuxenutbildningen.
Motionärerna påpekar att döva och hörselskadade
studerande i lika hög grad som andra studerande
måste kunna ta del av föreläsningar, ställa frågor
och kommunicera med sin lärare. Emellertid har det
för vissa utbildningsanordnare blivit för dyrt att
bekosta de teckentolkar som behövs. Ett statligt
ansvar för att bekosta utbildningstolk bör enligt
motionärerna finansieras genom att medel förs över
från kommunbidragen till ett samlat anslag för
utbildningstolkning.

U t s k o t t e t anser att motionsyrkandet bör
avstyrkas.
Frågan om utbildningstolk behandlades i
propositionen Vuxnas lärande och utvecklingen av
vuxenutbildningen som riksdagen till alla delar
ställde sig bakom (prop. 2000/01:72, bet. UbU15,
rskr. 229). Kunskapslyftskommittén hade i sin
utvärdering visat att studerande som behöver
utbildningstolk har betydande svårigheter att få
tolkinsatsen finansierad. Den huvudsakliga orsaken
är att utbildningstolkning är förknippad med stora
kostnader för utbildningsanordnaren. Regeringen
uttalade i nämnda proposition ( s. 79 f.) att en av
de grundläggande principerna i svensk
handikappolitik är den s.k. ansvars- och
finansieringsprincipen. På en övergripande nivå
betyder detta att de medel som avsätts för
vuxenutbildningen i princip skall täcka kostnader
även för studerande med funktionshinder. Varje
utbildningsanordnare, oftast kommun eller
folkhögskola, bör därför tillhandahålla det tolkstöd
som behövs. Regeringen bedömde dock att speciella
insatser kunde behövas i fråga om att utveckla
läromedel för studerande som har teckenspråk som
första språk inom kommunal vuxenutbildning och
folkhögskola.
Som redovisas i den nu aktuella
regeringsskrivelsen disponerar Nationellt centrum
för flexibelt lärande 10 miljoner kronor årligen
fr.o.m. budgetåret 2002 för att, i samarbete med
Specialpedagogiska institutet, utveckla läromedel
för vuxna med teckenspråk som första språk. Ett av
myndighetens verksamhetsmål är att öka
förutsättningarna för dessa vuxenstuderande att
delta i vuxenutbildningen och folkbildningen.

I motion 2002/03:So21 yrkande 17 förordar
Folkpartiet att alla vuxenstuderande, inklusive de
med funktionshinder, skall ges möjlighet att välja
vuxenutbildning, dvs. om de vill utbilda sig i den
kommunala vuxenutbildningen, genom en
folkbildningsorganisation eller hos en annan
anordnare. Ett problem som måste ses över, påpekar
motionärerna, är att kommuner inte alltid betalar
för elever med funktionshinder som väljer att
studera vid folkhögskola eller studieförbund.

U t s k o t t e t föreslår att socialutskottet
avstyrker motionsyrkandet.
För studerande med funktionshinder vid
folkhögskola avsätts s.k. förstärkningsbidrag ur
anslaget för bidrag till folkbildningen
(utgiftsområde 17, anslaget 25:1) enligt beslut av
Folkbildningsrådet. Förstärkningsbidragen utgör för
närvarande ca 10 % av statsbidraget till
folkhögskolorna eller 123 miljoner kronor för
budgetåret 2003. För att förstärkningsbidrag skall
utges skall folkhögskolan ha merkostnader som är
relaterade till studerandes funktionshinder. Därtill
disponerar Statens institut för särskilt
utbildningsstöd (Sisus) drygt 40 miljoner kronor för
budgetåret 2003 för bidrag till vissa åtgärder för
studerande med funktionshinder vid folkhögskola
(utgiftsområde 17, anslaget 25:2).
Folkbildningsrådet har tillsammans med Sisus
utformat riktlinjer för statsbidragsfördelningen
till folkhögskolorna för insatser för deltagare med
funktionshinder för läsåret 2002/2003. Enligt
riktlinjerna prioriteras bidrag till lönekostnader
för ökade lärarinsatser, tolkinsatser samt för
assistans.

Folkpartiet anser i motion 2002/03:So21 yrkande 18
att riksdagen hos regeringen bör begära ett
lagförslag om rätt till vuxenutbildning för
utvecklingsstörda inom särvux. Motionärerna
framhåller att det är svårt att förstå varför
utvecklingsstörda vuxna skall ha mindre rätt till
vuxenutbildning än andra vuxna.

U t s k o t t e t föreslår att motionsyrkandet
avstyrks.
Utskottet avstyrkte tidigare i år motsvarande
motionsyrkanden med hänvisning till pågående översyn
av utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning inom den s.k. Carlbeck-kommittén
(bet. 2002/03:
UbU8 s. 18 f.).
Carlbeck-kommittén lämnade nyligen delbetänkandet
För den jag är - om utbildning och
utvecklingsstörning (SOU 2003:35). Delbetänkandet är
en beskrivning och kartläggning av hur utbildningen
för barn, ungdomar och vuxna ser ut i dag. Kommittén
konstaterar bl.a. att utbildningen inom särvux
erbjuds i alldeles för liten omfattning och att
resurstilldelningen till särvux är påfallande låg,
både i reella tal och i förhållande till
satsningarna på övrig vuxenutbildning. Skillnaderna
mellan kommunerna är också mycket stora. Den
lägesbeskrivning som redovisas i delbetänkandet
kommer enligt kommittén att ligga till grund för de
förslag som kommittén skall presentera i sitt
slutbetänkande i oktober 2004.
Resultatet av utredningsarbetet bör enligt
utskottets mening inväntas.

Stockholm den 15 maj 2003

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Björkman (s), Ulf Nilsson (fp), Inger Lundberg (s),
Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Majléne Westerlund
Panke (s), Agneta Lundberg (s), Inger Davidson (kd),
Nils-Erik Söderqvist (s), Per Bill (m), Louise
Malmström (s), Ana Maria Narti (fp), Anna Ibrisagic
(m), Mikael Damberg (s), Mikaela Valtersson (mp),
Christer Adelsbo (s), Lennart Gustavsson (v) och
Håkan Larsson (c).

Avvikande meningar

1. Speciallärarutbildningen

av Ulf Nilsson (fp), Inger Davidson (kd) och Ana
Maria Narti (fp).

Det är olyckligt att speciallärarutbildningen har
lagts ned och ersatts av en
specialpedagogutbildning, eftersom
specialpedagogerna inte i första hand skall arbeta
direkt med eleverna. I stället skall de handleda
andra lärare i deras arbete med elever i behov av
stöd. Vi anser att det finns behov av ett direkt och
kvalificerat stöd till de elever som har
inlärningssvårigheter, t.ex. i form av dyslexi.
Speciallärartjänster måste åter inrättas på skolorna
och en speciallärarutbildning införas på
lärarhögskolorna.

Vi anser att socialutskottet bör föreslå att
riksdagen med bifall till motion 2002/03:So21
yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna
vad vi här har framfört.

2. Specialskolor för elever med funktionshinder

av Ulf Nilsson (fp), Gunilla Carlsson i Tyresö
(m), Inger Davidson (kd), Per Bill (m), Ana Maria
Narti (fp) och Anna Ibrisagic (m).

Möjligheten att välja skola är viktig för alla
elever, men alldeles särskilt viktig för barn och
ungdomar med funktionshinder. De behöver ha en
frihet att kunna välja en skola som är specialiserad
på att undervisa elever med deras specifika
funktionshinder. De skall ha en rättighet och inte
en skyldighet att integreras i den vanliga kommunala
skolan. Eftersom multihandikappade elever har stort
behov av skräddarsydda lösningar för att deras
skolgång över huvud taget skall kunna fungera skall
de, eller deras vårdnadshavare, kunna välja statliga
specialskolor om de föredrar det.

Staten måste enligt vår uppfattning ha ett
särskilt ansvar för skolan för elever med svåra
funktionshinder. Beslutet att avveckla de statliga
specialskolorna Ekeskolan, för elever med synskada
och ytterligare funktionshinder, och Hällsboskolan,
för elever med grav tal- och språkstörning, måste
därför upphävas. Socialutskottet bör föreslå att
riksdagen med bifall till motionsyrkandena gör ett
tillkännagivande till regeringen om statliga
specialskolor för multihandikappade elever.

3. Nationell skolpeng

av Ulf Nilsson (fp) och Ana Maria Narti (fp).

Vi föreslår att en nationell skolpeng införs. En
nationell skolpeng innebär att elever kan välja att
gå i vilken skola de vill, oavsett om skolan ligger
i den egna kommunen, en annan kommun eller är
fristående. Skolpengen skall enligt vårt förslag
anpassas efter de särskilda behov av stöd som den
enskilda

eleven kan ha. Elever med funktionshinder garanteras
därmed större resurser. Funktionshindrade elever
skall också kunna använda den nationella skolpengen
till att välja en särskola eller specialskola.

Socialutskottet bör enligt vår mening tillstyrka
motion 2002/03:So21 yrkande 15.

4. Utbildningstolk inom vuxenutbildningen

av Ulf Nilsson (fp), Inger Davidson (kd) och Ana
Maria Narti (fp).

Vuxenutbildningen är inte alltid tillgänglig för
funktionshindrade. För att en studerande skall kunna
vara fullt ut delaktig i undervisningen måste han
eller hon få ta del av föreläsningar, ställa frågor
och kommunicera med sin lärare. Detta gäller
naturligtvis döva och hörselskadade i lika hög grad
som andra studerande. Problemet är att för vissa
utbildningsanordnare har det blivit för dyrt att
bekosta de teckentolkar som behövs. Vi anser att
staten bör överta ansvaret för de kostnader som
uppstår för att genomföra utbildningstolkning inom
den offentligt finansierade vuxenutbildningen.
Finansieringen av denna reform skall enligt vår
mening ske genom att medel förs över från
kommunbidragen till ett samlat anslag för
utbildningstolkning.

Detta bör riksdagen, med bifall till
motionsyrkandet, som sin mening ge regeringen till
känna.

5. Möjlighet att välja utbildningsanordnare i
vuxenutbildningen

av Ulf Nilsson (fp), Inger Davidson (kd) och Ana
Maria Narti (fp).

Ett problem som måste ses över är att kommuner inte
alltid betalar för elever med funktionshinder som
väljer att studera vid folkhögskola eller
studieförbund. Alla vuxenstuderande, inklusive de
med funktionshinder, skall enligt vår mening ha
möjlighet att välja om de vill utbilda sig i komvux
eller genom en folkbildningsorganisation. Helst bör
de även kunna välja annan anordnare av
vuxenutbildning. Detta bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening och därmed bifalla motion
2002/03:So21 yrkande 17.

6. Rätten till utbildning inom särvux

av Ulf Nilsson (fp), Inger Davidson (kd) och Ana
Maria Narti (fp).

Vuxna med en utvecklingsstörning har inte samma rätt
till grundläggande vuxenutbildning som andra vuxna
har. Kommunerna är i dag inte skyldiga att bereda
plats för alla som vill studera i särvux. Denna
särbehandling har vi svårt att förstå. Rätten till
grundläggande utbildning bör gälla alla. Vi anser
att utvecklingsstördas rätt till utbildning inom
särvux skall skrivas in i skollagen. Nivå och
omfattning får anpassas till individernas
förutsättningar.

Socialutskottet bör föreslå att riksdagen med
bifall till motionsyrkandet gör ett tillkännagivande
till regeringen i enlighet med vad vi här har
framfört.
Särskilda yttranden

1. Specialskolor för elever med funktionshinder
- kd

av Inger Davidson (kd).

Jag vill påminna om att Kristdemokraterna i sitt
budgetalternativ för år 2003 avsatte 5 miljoner
kronor under anslaget 25:4 Specialpedagogiska
institutet för att bevara de fasta skoldelarna vid
Ekeskolan och Hällsboskolan.

2. Utredning om särskolan

av Ulf Nilsson (fp), Inger Davidson (kd) och Ana
Maria Narti (fp).

Vi vill betona att det är viktigt att särskolan får
vara kvar som egen skolform, eftersom särskolan ger
en mycket bra utbildning till elever med
utvecklingsstörning. Eleverna, eller deras
vårdnadshavare, skall enligt vår uppfattning även
framöver kunna välja mellan grundskolan och
grundsärskolan respektive mellan gymnasieskolan och
gymnasiesärskolan.

3. Utredning om särskolan

av Lennart Gustavsson (v).

Vänsterpartiet anser att det är viktigt att den
parlamentariska kommitté (Carlbeck-kommittén) som
skall se över utbildningen för barn, ungdomar och
vuxna med utvecklingsstörning har ett brett uppdrag.
Enligt de ursprungliga direktiven skulle kommittén
arbeta med två parallella alternativ, nämligen att
särskolan och särvux kvarstår alternativt upphör som
skolformer. Ett sådant arbetssätt skulle enligt vår
mening ha gett bättre förutsättningar för att
utredningen på allvar skall kunna utforma förslag
som långsiktigt skapar goda utbildningsmöjligheter
för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning.

Bilaga 4

Trafikutskottets yttrande 2002/03:TU3y

Uppföljning av den Nationella
handlingsplanen för
handikappolitiken

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 4 februari 2003 beslutat att
bereda trafikutskottet tillfälle att yttra sig över
skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av den Nationella
handlingsplanen för handikappolitiken jämte motion
2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
yrkandena 12 och 13.

Skrivelsen

Utskottet redovisar inledningsvis skrivelsens
huvudsakliga innehåll och handlingsplanen i korthet.
Därefter redovisas vad regeringen i skrivelsen anför
om färdmedel och transportsystem för alla. Dessa
delar berör trafikutskottets beredningsområde och de
frågor som tas upp i motion 2002/03:So23 yrkandena
12 och 13.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogör regeringen för hur arbetet med
att genomföra den nationella handlingsplanen för
handikappolitiken utvecklats sedan i maj 2000 då
riksdagen beslutade att anta propositionen Från
patient till medborgare - en nationell handlingsplan
för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79).
Regeringen redovisar vilka åtgärder som hittills
gjorts, vilka insatser som kommer att ha stor
betydelse de närmaste åren samt viktiga delar av det
internationella arbete som bedrivs för att förbättra
villkoren för personer med funktionsnedsättningar.

Handlingsplanen i korthet

Av regeringens skrivelse framgår bl.a. att
handikappolitiken genom handlingsplanen ges en ny
inriktning. Planen, som omfattar alla
samhällssektorer, beskriver vad som behöver göras de
närmaste åren för att Sverige bättre skall uppfylla
de handikappolitiska målsättningarna. Den lyfter
fram de mest angelägna insatserna både på ett
allmänt plan genom att ange prioriterade
arbetsområden och på ett mer konkret plan genom att
precisera vad som behöver göras.

De nationella målen för handikappolitiken är
- en samhällsgemenskap med mångfald som
grund,
-
- ett samhälle som utformas så att
människor med funktionshinder i alla åldrar blir
fullt delaktiga i samhällslivet samt
-
en jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och
pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.

Arbetet skall koncentreras på att undanröja de
hinder som finns för full delaktighet i samhället.
Det innebär att Sverige behöver göras
tillgängligare. Här avses inte bara fysisk
tillgänglighet utan även tillgång till språket,
tillgång till samhällsinformation och allt annat som
hindrar människor att känna till och nyttja sina
rättigheter samt att delta i en samhällsgemenskap
och göra fria val i vardagen. Avgörande för ett
tillgängligt samhälle är att det tas hänsyn till att
människor har olika behov och att utformningen av
samhället måste anpassas till detta. Det kräver
samverkan, flexibilitet och ett kreativt tänkande.
Särlösningar kan vara diskriminerande.

Färdmedel och transportsystem för alla

Regeringen framhåller i skrivelsen bl.a. att
transportsystemen måste tillgodose höga krav på
tillgänglighet för personer med funktionshinder.
Tillgängligheten till transportsystemet som helhet -
trafikslag, infrastruktur, färdmedel, information
och annan service - måste därför fortlöpande
förbättras och beaktas vid all planering,
upphandling och drift. Varje del i resekedjan måste
vara tillgänglig. Det är därför viktigt att
trafikslag och trafikformer samplaneras. Systemet
måste ha sådan kvalitet att den enskilde kan resa
från dörr till dörr under värdiga, säkra och bekväma
former.

Nya föreskrifter för kollektivtrafiken bör
utformas med utgångspunkt från att alla färdmedel
bör vara anpassade senast till år 2010 men
huvuddelen av färdmedlen i denna trafik bör vara
tillgängliga år 2003. För att planera för ökad
tillgänglighet bör trafikverken årligen redovisa de
samlade insatserna som görs samt effekterna av dessa
med tonvikten lagd på kollektivtrafikområdet. Det är
även angeläget med en trafikslagsövergripande
redovisning av tillgängligheten till
kollektivtrafiken.
Rikstrafiken, som från ett kundorienterat
perspektiv skall verka för ett samordnat
kollektivtrafiksystem, har fått i uppdrag att
sammanställa en trafikslagsövergripande
lägesbeskrivning, bristanalys och åtgärdsplan på
nationell nivå.

Samverkansprojektet Hela resan är ett
samverkansprojekt mellan de olika trafikverken,
Rikstrafiken, Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF),
Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO),
Samtrafiken, Tåg i Bergslagen och Verket för
innovationssystem (Vinnova). Syftet är att projektet
skall ge underlag till trafikslagsövergripande
åtgärdsplaner. Hela resan riktar in sin verksamhet
dels på knutpunkter eller transportterminaler där
resenärer byter trafikslag eller transportfordon,
dels på vilka insatser som behövs för att
säkerställa att hela reskedjan skall fungera.

Med hjälp av den kunskap som projektet ger kommer
respektive trafikverk samt Rikstrafiken att redovisa
en strategi för vad som behöver ske, i vilken takt
samt till vilken insats för att säkerställa en
tillgänglig kollektivtrafik till år 2010. Strategin
skall redovisas till regeringen senast den 31 mars
2003. I anslutning till projektet genomförs även en
utvärdering för att komma fram till vad som
ytterligare krävs för att få till stånd en väl
fungerande samverkan för att hela reskedjan från
dörr till dörr skall fungera. Rikstrafikens hemsida
på Internet ger viss information om projektet Hela
resan.
Vägverket har haft i uppdrag att tillsammans med
bland annat Statens järnvägar, Banverket,
Sjöfartsverket och Luftfartsverket utvärdera
handikappolitiken inom transportområdet. Uppdraget
slutredovisades i december 2001 (Publikation
2001:125). Redovisningen uppmärksammar särskilt
kollektivtrafik och färdtjänst. I utredningen
redovisas ett antal förslag avseende bl.a. tillsyn,
införande av sanktionsmöjligheter, skärpta krav på
trafikförsörjningsplaner, och förändringar i regler
för statsbidrag. Rapporten har remissbehandlats och
bereds i Regeringskansliet.

Vägverket har haft i uppdrag att redovisa
tillståndet och utvecklingen inom färdtjänsten från
den 1 januari 1998 då reglerna för färdtjänst
ändrades. Uppdraget redovisades i oktober 2001. I
utredningen ställs frågan om det på sikt behövs en
mer tvingande lagstiftning av samordningen mellan
ordinarie kollektivtrafik och färdtjänsten eftersom
utvecklingen av färdtjänsten hänger nära samman med
utvecklingen av kollektivtrafiken.

En mer tvingande lagstiftning bör övervägas om det
visar sig att utvecklingen sker långsamt och
bristfälligt. Färdtjänst bedöms vidare alltjämt vara
en betydelsefull transportform som kommer att
behövas även om kollektivtrafiken utvecklas så att
den blir tillgänglig för alla. Det fordras därför
bättre kunskap om hur färdtjänsten kan
kvalitetssäkras och hur man kan öka entreprenörernas
intresse av att tillhandahålla god service.
Utredningen föreslår att det inrättas en
tillsynsfunktion för färdtjänsten samt att ändringar
i lagen om färdtjänst om bl.a. kvalitet, barns
rättigheter, planering, individuell anpassning och
ledsagare övervägs.
Regeringen har i augusti 2002 beslutat att
tillsätta en utredare med uppdrag att bl.a. överväga
och vid behov lämna förslag till ändringar i
lagstiftningen om färdtjänst (dir. 2002:108).
Utgångspunkten skall vara den omfattande analys av
eventuella lagändringar som finns i Vägverkets
redovisning. Utredaren skall bl.a. uppmärksamma de
färdtjänstberättigades uppfattning att tillämpningen
av lagen tenderar att bli alltmer restriktiv, vilket
leder till att de får försämrade
transportmöjligheter.

Motionsförslag

Enligt motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin
m.fl. (mp) är det absurt att man som synskadad t.ex.
inte har rätt att ta med sin assistent under
färdtjänstresan. I Stockholms län har man just nu i
dagarna lättat på detta och väljer att tolka
färdtjänstlagen på ett positivt sätt för den som
behöver färdtjänsten. Enligt motionärerna behövs en
nationell översyn av färdtjänstlagen (yrkande 12).

I samma motion framhålls att projektet Hela resan är
ett fint samverkansprojekt, som låter mycket bra.
Målet om tillgängliga färdmedel och transportsystem
för alla är uppsatt till år 2010. Det är långt dit,
och det är långt till att inte diskriminera
funktionshindrade, menar motionärerna. Det framgår
också av motionen att det har skett vissa
förbättringar vad gäller kommunikationer, men långt
ifrån all länstrafik eller kommunal kollektivtrafik
fungerar. Dessutom har samordningen med andra
funktioner i samhället glömts bort. Att t.ex. hinna
till arbetet eller till skolan kan vara så
oöverstigligt att man avstår från att ta sig dit
över huvud taget, vilket då i sin tur kan påverka
den lön eller det bidrag man får (yrkande 13).

Trafikutskottets ställningstagande

Som utgångspunkt för sina överväganden vill
trafikutskottet inledningsvis erinra om att enligt
1998 års transportpolitiska beslut (prop.
1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266)
skall trafikförsörjningen bidra till ett
tillgängligt transportsystem så att medborgarnas och
näringslivets grundläggande transportbehov kan
tillgodoses. Det innebär bl.a. att kollektivtrafiken
skall anpassas bättre till funktionshindrade
personer och att färdtjänsten bör betraktas som en
del av kollektivtrafiken. Utskottet anser mot denna
bakgrund att skrivelsen tar upp viktiga frågor där
såväl ett fortsatt utvecklingsarbete som uppföljning
är angeläget för att förbättra villkoren för
personer med funktionshinder.

Med anledning av motionsyrkandena 12 och 13 i
motion 2002/03:So23 vill utskottet anföra följande.

Trafikutskottet har vid ett flertal tillfällen
behandlat frågor som rör tillgängligheten för
funktionshindrade inom transportsystemet. Vid
utskottets budgetbehandling om färdtjänsten hösten
2002 (bet. 2002/03:TU1 s. 107-112) framhöll
utskottet bl.a. att färdtjänsten är ett
prioriterat område för utskottet, som följer
frågan noga. Enligt utskottet var färdtjänstens
utformning av stor betydelse för att riksdagens
transportpolitiska mål om ett tillgängligt
transportsystem för alla skulle kunna uppnås.
Utskottet såg det därför som positivt att regeringen
tillkallat en särskild utredare för att se över
regelverket för färdtjänsten (dir. 2002:108).

Utskottet har erfarit att utredaren kommer att ta
upp frågor om ledsagare och medresenärer på
färdtjänstresan. En utgångspunkt för utredaren är
Vägverkets redovisning, vari bl.a. förslag finns om
ändringar i lagen (1997:736) om färdtjänsten rörande
ledsagare. Utredningsuppdraget skall redovisas den
1 november 2003.
Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört om
färdtjänsten torde motion So23 yrkande 12 bli
tillgodosett. Yrkandet avstyrks följaktligen.

Frågan om samordning av trafikföretagen togs också
upp vid budgetberedningen hösten 2002 (bet.
2002/03:TU1 s. 98-99). Utskottet redovisade då bl.a.
att Rikstrafiken utvecklat ett
trafikslagsövergripande projekt, benämnt Hela resan.
Rikstrafiken har också drivit krav på
bokningssamarbete genom ett särskilt datagränssnitt,
redovisat ett förslag till ett enda telefonnummer
för upplysning om kollektivtrafiken och lanserat en
Internetportal med övergripande information om hela
trafiksektorn. Utskottet pekade också på den
verksamhet som bedrivs av Samtrafiken i Sverige
AB.

Utskottet har erfarit att som ett resultat av Hela
resan har generaldirektörerna för Rikstrafiken,
Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och
Vägverket undertecknat en gemensam tolkning av
sektorsansvaret avseende tillgängligheten till
kollektivtrafiken för funktionshindrade.
När utskottet behandlade frågan om kollektivtrafik
för funktionshindrade hösten 2001 (bet. 2001/02:TU2
s. 111-113) i samband med beredningen av regeringens
proposition om infrastruktur för ett långsiktigt
hållbart transportsystem framhöll utskottet det
angelägna i att anpassningen av transportsystemet
till de funktionshindrades behov påskyndas.
Mot bakgrund av utskottets tidigare uttalande och
det omfattande arbete som för närvarande pågår i
frågan anser utskottet att någon åtgärd från
riksdagens sida inte är behövlig med anledning av
yrkande 13 i motion So23. Mot bakgrund av det
anförda avstyrks därför motionsyrkandet.

Trafikutskottet vill i sammanhanget även lyfta fram
frågor om tillgängligheten för funktionshindrade som
rör järnvägsresor och post- och kassaservice.

När det gäller frågan om järnvägsresor kan
utskottet av regeringens redovisning i
budgetpropositionen (prop. 2002/03:1 utg.omr. 22)
konstatera att åtgärder gjorts i stationsmiljön för
att förbättra funktionshindrades tillgång till
transportsystemet. Av regeringens redogörelse för
hur arbetet med att genomföra den nationella
handlingsplanen framgår vidare att Banverket tar
fram nya råd och rekommendationer för inköp av
fordon. För att se till att samtliga nya fordon
handikappanpassas ingår i tillståndsprövningen av
tågoperatörer samråd med företrädare för
handikappsanpassningsfrågan inom Banverket.
Utskottet ser också positivt på att Banverket i
Framtidsplan för järnvägen 2004-2015 avsätter 800
miljoner kronor för anpassning av bl.a. Banverkets
stationer och hållplatser för funktionshindrade.
Utskottet ser arbetet med dessa frågor som
utomordentligt väsentligt för att underlätta och
möjliggöra ett ökat järnvägsresande för bl.a.
rullstolsburna personer.
Frågan om post- och kassaservice för
funktionshindrade togs upp vid budgetberedningen
hösten 2002 (bet. 2002/03:TU1 s. 119-121), vavid
utskottet förutsatte att Postens förändringsarbete
skulle ske på ett socialt ansvarsfullt sätt och att
regeringen noga följer utvecklingen och utvärderar
förändringarna. Funktionshindrades krav på en god
postservice är grundläggande och måste beaktas,
ansåg utskottet. Utskottet är alltjämt av den
uppfattningen.
Enligt trafikutskottets mening är de frågor som
utskottet tar upp ovan av stor betydelse för att nå
målet om att skapa ett tillgängligt samhälle i
enlighet med de transport- och postpolitiska
besluten och den nationella handlingsplanen för
handikappolitiken. Utskottet utgår ifrån att arbetet
med dessa frågor bereds med skyndsamhet.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
utskottet behandlat två motioner om tillgänglighet
för personer med funktionshinder i betänkandet (bet.
2002/03:TU3) om transportpolitiken.

Stockholm den 1 april 2003

På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes
Roxbergh (mp), Carina Moberg (s), Elizabeth Nyström
(m), Jarl Lander (s), Erling Bager (fp), Hans
Stenberg (s), Karin Svensson Smith (v), Claes-Göran
Brandin (s), Monica Green (s), Runar Patriksson
(fp), Sven Bergström (c), Kerstin Engle (s), Jan-
Evert Rådhström (m), Börje Vestlund (s), Carl-Axel
Roslund (m) och Mikael Oscarsson (kd).

Bilaga 5

Offentlig utfrågning i socialutskottet den 20 maj 2003 med
fokus på frågor i vardagslivet för barn och unga med
funktionshinder

Inbjudna deltagare:

Riksorganisationen Unga Synskadade

Anna Bergholtz, styrelseledamot

Åsa Persson, ombudsman

12-gruppen *

Linda Olsson, studerande

Emelie Karlsson, 6 år

Annica Karlsson, förälder

Sofie Wikström, projektledare
RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn

och Ungdomar

Erik Hammarstrand, studerande

Agnetha Mbuyamba, förbundsordförande

Eva Hersler, avdelningschef

Anna Ingmanson, ombudsman

Ulrika Melkersson-Jönsson, ombudsman Unga RBU:are

Barnombudsmannen, BO

BO Lena Nyberg

* 12-gruppen - ett samarbete mellan små
handikappförbund som företräder personer med dolda
funktionsnedsättningar.

Handikappombudsmannen, HO

HO Lars Lööw

Jenny Olausson, jurist

Skolverket/Myndigheten för skolutveckling

Staffan Engström, undervisningsråd - Skolverket

Gudrun Rendling, undervisningsråd - Skolverket

Anna Kempe, undervisningsråd - Myndigheten för
skolutveckling

Svenska Kommunförbundet

Laina Kämpe, utredare

Margareta Erman, sekreterare

Socialstyrelsen

Karin Mossler, chefsekonom

Birgitta Larsson, utredare

Socialdepartementet

Lars Lindberg, politisk sakkunnig

Kerstin Jansson, departementssekreterare

Inger Laudon, departementssekreterare

Ordföranden: Jag tänkte börja med att hälsa er alla välkomna
till socialutskottets offentliga utfrågning. Vi har
den här utfrågningen med anledning av regeringens
skrivelse om en uppföljning av den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken. Det är nu
snart tre år sedan handlingsplanen antogs.
Socialutskottet genomförde också då en offentlig
utfrågning, och vi hade den utfrågningen som en del
av beredningen av handikapplanen.

När det nu har kommit en skrivelse som följer upp
handlingsplanen och när skrivelsen nu ligger i
utskottet för att behandlas valde vi igen att ha en
utfrågning. Vi gör det för att vi vill lyssna till
er som representerar både organisationer och
myndigheter och få er bild av vad som har hänt ute i
samhället inför den fortsatta beredningen i
utskottet.
Vi har också valt att inleda den här utfrågningen
med att inbjuda några organisationer som
representerar unga med funktionshinder, för att få
er ungdomars bild av hur det är att vara ung och
leva med funktionshinder. Det här är ett mycket
medvetet val av socialutskottet, eftersom vi
upplever att just barn och ungdomar inte alltid får
sitt berättigade utrymme i debatten när det gäller
att utforma politik.
Innan jag överlämnar ordet till er inbjudna gäster
tvingas jag också kommentera att riksdagens lokaler
ännu inte är helt tillgängliga för alla. Det pågår
ett arbete för att förbättra tillgängligheten, och
det är min förhoppning att vi inom en snar framtid
ska ha anpassat lokalerna så att även podiet, som i
dag inte är tillgängligt för alla, ska kunna vara
det. Det finns praktiska problem när man arbetar i
skyddade och kulturmärkta byggnader, men arbetet
pågår, och jag hoppas att vi snart ska ha löst de
problemen.
Innan jag överlämnar ordet ska jag också fråga om
det finns några i lokalen, på åhörarläktaren eller
nere i kammarsalen, som har behov av att vi
fortsätter använda våra två teckentolkar. Om det
inte finns behov av dem tänker vi nämligen entlediga
dem, för de är efterfrågade på många ställen. Vi
känner alla till att just teckentolkar behövs ofta.
Är det någon som har behov av teckentolkning, så
räck upp en hand, så vi ser detta! Nej. Då tänker vi
entlediga våra teckentolkar för dagen, och vi tackar
er för att ni trots allt kom hit!
Med detta överlämnar jag ordet till vår första
medverkande, Anna Bergholtz, som är styrelseledamot
i Riksorganisationen Unga Synskadade.

Anna Bergholtz, Riksorganisationen Unga Synskadade:
Anna Bergholtz heter jag, och jag kommer från
Riksorganisationen Unga Synskadade. Jag har även med
mig Åsa Persson.

Åsa Persson, Riksorganisationen Unga Synskadade: Jag
jobbar som ombudsman för Unga Synskadade, och jag
kommer att vara med och svara på frågor senare.

Anna Bergholtz, Riksorganisationen Unga Synskadade:
Jag tänkte kort berätta vad Unga Synskadade är för
någonting. Riksorganisationen Unga Synskadade är en
intresseorganisation för barn och ungdomar mellan 12
och 30 år med synskada. Vi arbetar med frågor som
rör synskadade och för att vi synskadade ska kunna
leva ett bättre liv i samhället.

Jag tänkte prata om skolan, eftersom det är en av
de frågor som vi arbetar mycket med. Unga Synskadade
är för en integrerad skola, men som ni säkert alla
känner till är det mycket problem i dag i den
integrerade skolan. Jag tänker berätta lite om de
problem som rör just synskadade. Som det ser ut i
dag är det mycket neddragningar, och vi har ganska
nyligen fått reda på att det kommer att dras ned mer
inom skolan. Tyvärr är ju detta något som drabbar
oss funktionshindrade extra hårt, och det ser vi som
ganska olyckligt. Men vi tror att det finns
lösningar på de problem som finns.
Jag tänkte berätta om hur det kan se ut för en
synskadad elev en vanlig dag i en skola. Det var
nämligen så att jag, Anna, och vår ordförande Ulrika
Norelius, var och hälsade på en synskadad tjej i
skolan. Hon går i åttonde klass och är 15 år. Under
den dagen var det ganska typiska problem som
belystes. Vi känner väl igen dem hos våra medlemmar,
och därför tänkte jag lyfta fram dem. Det är
återkommande problem utifrån tre aspekter, och dessa
aspekter är tillgänglighet, den psykosociala
situationen och den pedagogiska biten.
Vi hälsade alltså på Sara, som den här tjejen
heter. När vi kom till skolan var första lektionen
svenska. Sara har varje dag i skolan en assistent
med sig, som hjälper henne att föra över stenciler
till punktskrift och så, eftersom Sara är
punktskriftsläsare. Men den här dagen - och enligt
Sara är det inte ovanligt - fick hon en stencil
utdelad som assistenten i fråga inte hade fått
innan, och Sara kunde alltså inte läsa den själv,
vilket kändes väldigt orättvist för Sara. Det
slutade med att läraren fick sitta och läsa högt för
henne. Det här är en ganska typisk del av
tillgänglighetsbiten: Man får inte saker
tillgängliga för sig. I detta fall behövde Sara
stencilen på punktskrift. Är man synsvag i dag, det
vill säga man läser svart skrift, så kanske man
behöver få texten förstorad.
Under dagen berättade Sara för oss att det ganska
ofta händer att hon inte får böcker i tid på rätt
medium. I hennes fall läser hon punktskriftsböcker
och använder kassetter, och det har hänt att hon har
fått vänta ett år på en bok. Alla förstår ju att man
då kommer väldigt mycket efter i skolan.
När det ringde till rast den dagen då vi var och
hälsade på Sara i skolan reagerade vi väldigt, för
Sara gick via ett annat klassrum som ligger i
anslutning till det hemklassrum som hon har. Detta
rum är det rum som assistenten brukar sitta i. Vi
reagerade för detta och tänkte: Men varför springer
hon inte i väg med sina klasskamrater? Men vi kände
också igen att det här är ganska typiskt. Här vill
jag lyfta fram hur den psykosociala situationen ofta
är för synskadade. Just när det ringer ut till rast
springer alla elever ut, och - ja, det är svårt att
hänga med när man inte ser. En annan situation som
är jobbig när man inte ser är matsalssituationen.
Man ser inte var klasskamraterna sitter någonstans
till exempel.
En annan brist som jag vill lyfta fram är den
pedagogiska delen. Sara berättade för oss om hur en
hemkunskapslektion kan se ut. Då arbetar hon
tillsammans med sin assistent och inte tillsammans
med de andra klasskamraterna i små grupper. Man kan
ju fundera på om det ska vara så, för det finns ju
sätt att lösa det problemet på.
Det är väl i hög grad detta som vi från Unga
Synskadade känner: Man behöver se lösningarna - inte
problemen.
Sara berättade att hon oftast också blir
särbehandlad av sina lärare. Det är ju kanske svårt
att veta alla gånger hur man som lärare ska bemöta
en elev som är synskadad, men där tror vi också att
det finns lösningar. Det handlar mycket om kunskap
och om att sätta sig in i problematiken. Vad gäller
till exempel hemkunskapslektionen berättade Sara om
den särbehandling som vi ofta får höra om från våra
medlemmar. Hon fick väldigt beröm när hon lyckades
hälla upp ett glas vatten: O, vad du är duktig som
klarar det här! Det känns inte så jättekul när man
är 15 år att få den sortens beröm inför alla
klasskamrater. Man hamnar på en helt annan nivå.
En problematik som också kan vara värd att lyfta
fram har att göra med hjälpmedel. Sara har en bärbar
dator i sin skola, och det är bra för hennes del,
eftersom hon då kan ta med sig datorn mellan de
olika lektionerna och de olika klassrummen. Nu hade
Sara en fördel eftersom hon hade ett hemklassrum,
men det är inte alla som har det. Det kan vara en
bra lösning att ha ett hemklassrum och hålla sig
till det och slippa att flytta runt hjälpmedlen. Men
det finns exempel på att synskadade elever har
stationära datorer och vagnar som de får frakta runt
sina datorer på. Det blir ju inte mycket rast när
det är rast, utan det blir till att flytta datorn,
och då hamnar man utanför bland sina klasskamrater
när man ska köra runt den här vagnen i stället för
att umgås med dem.
Ja, det var lite kort om hur det kan se ut. Vi
tror i alla fall att det finns lösningar på de här
problemen. En av de lösningarna tror vi är att
införa handikappkunskap i basblocket på alla
lärarutbildningar. Just inom handikappkunskap tror
vi mycket på att lärarna ska få kunskap om vilka
myndigheter man ska vända sig till när man ska kräva
litteratur på rätt medier och i rätt tid och kunna
kräva hjälpmedel - helt enkelt kunskap om vart man
ska vända sig i myndighetsdjungeln. Vi vet ju alla
att det är ganska - det är som en djungel!
En annan viktig sak med handikappkunskapen är det
direkta mötet med personer som har funktionshinder.
Vi tror mycket på att det är just i det direkta
mötet folk lär sig något. Annars är det svårt att
veta hur man vill ha det.
Handikappkunskap i basblocket på
lärarutbildningarna tror vi kan vara en bidragande
faktor till att förbättra situationen i skolan.
Tack för mig!

Ordföranden: Tack för det! Vi kommer så småningom
att ha möjlighet att ställa frågor.

Då går vi vidare, och jag lämnar först ordet till
representanter för 12-gruppen, som är ett samarbete
mellan små handikappförbund som företräder personer
med dolda funktionsnedsättningar.

Sofie Wikström, 12-gruppen: Hej! Jag heter Sofie
Wikström, och jag arbetar för barn och ungdomar med
språkstörning i ett samarbetsprojekt mellan
Afasiförbundet Talknuten och Riksförbundet DHB, som
också jobbar för döva, hörselskadade och språkstörda
barn. De som jag har med mig här i dag är Linda
Olsson, Emelie Karlsson och hennes mamma Annica
Karlsson.

Språkstörning är ett så kallat dolt
funktionshinder och relativt okänt i dag, som det
ser ut. Av alla förskolebarn är det ca 6-8 % som har
en språkstörning. Andelen barn med grav
språkstörning som kräver stora insatser och stora
resurser är ca 1 % av alla barn.
I dagens samhälle är det väldigt viktigt att kunna
kommunicera med sin omgivning. Det ställs stora krav
på att vi kan kommunicera och använda språket på
olika sätt i dag. Barn och ungdomar som har en
språkstörning möts ofta av oförståelse och
missuppfattningar av sin omgivning. Att ha en
språkstörning innebär att man har svårt att uttala
ord och att uttrycka sig, men också att förstå vad
begreppen och orden betyder. Man kan också ha
svårigheter med själva användningen av språket, till
exempel det sociala samspelet som gäller turtagning
och sådana saker, det vill säga de regler som vi har
i vårt sociala samspel.
Till språkstörningen finns det också ofta andra
kompletterande svårigheter som många barn har. Det
kan vara motoriska svårigheter, grovmotorik och
finmotorik, och det kan vara bristande
korttidsminne, så kallat arbetsminne, vilket
påverkar skolsituationen vad gäller att förstå och
komma ihåg vad läraren ger för instruktioner. Läs-
och skrivsvårigheter, dyslexi, är också väldigt
vanlig i den här gruppen av barn.
Koncentrationssvårigheter är det också många barn
som har.
Att ha en språkstörning innebär att det till
exempel kan vara svårt att föra sin talan och
uttrycka sig i ett sammanhang som detta. Därför har
vi valt att göra vårt anförande på det här sättet:
Jag kommer att ställa frågor till Linda och till
Emelie och Emelies mamma.
Jag vänder mig till Linda. Du är 28 år, och jag
vet att du fick börja på Hällsboskolan, som fram
till nu är en specialskola för språkstörda barn, när
du var 8 år. Kan du berätta vilka svårigheter du
hade när du kom till Hällsboskolan?

Linda Olsson, 12-gruppen: Jag hade först och främst
svårigheter med mitt tal, så jag använde
teckenspråket eftersom jag ser orden i min hand.

Sofie Wikström, 12-gruppen: När förstod du att du
hade en språkstörning?

Linda Olsson, 12-gruppen: Det var när jag gick på
mellanstadiet och skulle upp på högstadiet och ville
börja högstadiet på Orust, som jag kommer från. Men
lärarna och mina föräldrar ansåg att jag inte skulle
klara av att gå högstadiet hemma, så jag fick börja
i språkklass i Sigtuna i stället.

Sofie Wikström, 12-gruppen: Då bodde du på
Hällsboskolan under veckorna, långt ifrån din familj
och dina syskon. Hur var det med kamrater då, på
helger och i veckorna?

Linda Olsson, 12-gruppen: På Hällsboskolan hade jag
kompisar, men inte hemma tyvärr.

Sofie Wikström, 12-gruppen: Då tänkte jag fråga dig,
Emelie: Hur många år är du?

Annica Karlsson, 12-gruppen: Hon är sex år och blir
sju i augusti.

Sofie Wikström, 12-gruppen: Jag vet, Emelie, att du
ska börja skolan till hösten. I vilken skola ska du
börja?

Emelie Karlsson, 12-gruppen: I Ösmo.

Annica Karlsson, 12-gruppen: Ja, det är i särskolan
i Ösmo. Det finns ingen tal- och språkskola, så vi
blir hänvisade till särskolan, fast vi tycker att
hon tillhör en språk- och kommunikationsklass. Men
eftersom det inte finns i kommunen så är det
särskolan man blir hänvisad till.

Sofie Wikström, 12-gruppen: Hur ser det ut på
fritiden, till exempel med kompisar, Emelie?

Annica Karlsson, 12-gruppen: Hon rider. Det är vårt
eget initiativ. Det finns ingen speciell grupp för
funktionshindrade där vi bor i alla fall, utan det
är på eget initiativ. Med kompisar fungerar det
jättebra. Hon går på dagis nu, och det fungerar
jättebra med alla kompisar i hennes grupp om hon har
en vuxen som stöd som hjälper henne i hennes tal och
i situationer då hon har kommunikationssvårigheter
och finns till hands.

Sofie Wikström, 12-gruppen: Vilket stöd behöver
Emelie i dag, Annica?

Annica Karlsson, 12-gruppen: Emelie behöver stöd
främst med en vuxen som finns i hennes närhet som
kan hjälpa henne, förstå henne och tillrättavisa
henne, logoped, talpedagog och arbetsterapeut i viss
mån just med tanke på det här med finmotorik, och
ibland också en sjukgymnast med tanke på
grovmotoriken. Sedan behöver det också finnas en
vuxen som stöd i alla tänkbara situationer som
förtydligar henne med hennes kompisar och den
situation som hon befinner sig i.

Sofie Wikström, 12-gruppen: Linda, hur tycker du att
det fungerar i vardagen för dig i dag? Hur är det
med bemötandet från omgivningen till exempel?

Linda Olsson, 12-gruppen: Det blir lätt missförstånd
mellan mig och andra personer. Man tror att jag är
hörselskadad eller kommer från Norge eller Danmark.
Jag tycker inte om att ringa i telefon till
främmande människor eftersom det så lätt blir
missförstånd. Det gör att min kille ringer i stället
för mig.

Sofie Wikström, 12-gruppen: Hur är det när du till
exempel tittar på TV?

Linda Olsson, 12-gruppen: Det är lättare att ha text
på TV:n. Då ser jag texten och förbereder min hjärna
för hur de säger på TV:n.

Sofie Wikström, 12-gruppen: Är det något särskilt
som du skulle vilja föra fram i dag, Linda?

Linda Olsson, 12-gruppen: Ja, det har jag. Jag
tycker att Hällsboskolan ska finnas kvar i Sigtuna.
Risken är stor att det blir mycket sämre i den
vanliga skolan. Språkstörda far illa i det här så
kallade mänskliga samhället.

Sofie Wikström, 12-gruppen: Jag vill avsluta med att
säga att vårt och mitt stora arbete handlar om hur
vi kan nå ut i dag till kommunerna med information
och kunskap om språkstörning, vad det innebär att ha
en språkstörning och vilken typ av stödinsatser som
de här barnen behöver i till exempel skolan.
Kombinationen av de bristande resurser som i dag
finns i kommunerna, okunskap om språkstörning och
även de krav på diagnostisering som i dag många
gånger finns för att man ska få rätt att få stöd gör
att barn med språkstörning många gånger inte får det
stöd som de har rätt till. Det är till exempel inte
alls ovanligt att det blir som i Emelies fall, att
barnet placeras i särskolan i dag på grund av att
det inte finns resurser i kommunen att hitta andra
alternativ till barnet. Det finns också exempel på
familjer som tvingas flytta från sin hemkommun för
att kommunen inte har resurser för barnet utan man
får finna dem i en annan kommun, och då beslutar sig
familjen för att flytta.

Här tycker jag att det borde komma till en
samordning av resurser kommuner emellan. Det är
någonting som jag har ett önskemål om.

Erik Hammarstrand, RBU: Hej! Jag heter Erik
Hammarstrand. Jag är 16 år och bor i Motala. Jag är
intresserad av idrott, datorer, musik och, som
flertalet killar, tjejer.

Oj, det höll jag på att glömma. Jag har en sjukdom
som heter spinal muskelatrofi. Den gör att jag har
ett tämligen omfattande funktionshinder som leder
till att jag i väldigt många situationer blir
handikappad.
I ett samhälle som planeras även för oss med
funktionshinder skulle jag inte behöva vara så
handikappad som jag är i dag. Vi har väldigt många
fina lagar och konventioner. Det finns
standardregler, barnkonventionen, skollagen,
läroplaner och så vidare. Men i vår vardag finns det
oerhört mycket kvar att göra. Jag tänker berätta
lite om mitt liv för att visa detta.
Jag går första året i gymnasiet. Jag skrattar ju
inte precis ihjäl mig, men det är nog ganska vanligt
och gäller inte bara funktionshindrade. Ungefär
hälften av våra skolor är anpassade. Att alla skall
få och får välja skola är bara en myt.
När det är utflykter, studiebesök och liknande får
vi stanna hemma. Skolan säger: Det går inte. Ofta
hade det bara krävts lite planering.
Många av oss har assistenter. Det är de som har
lägst rang på skolan, kortast utbildning, ingen
fortbildning och oftast ingen regelbunden
handledning. Den svenska skolan segregerar och
diskriminerar.
Det gäller att ha föräldrar som kan och vågar
slåss mot myndigheter och andra beslutsfattare. Den
turen har jag. Har man inte det så blir man
överkörd.
För mig har Unga RBU-are betytt mycket. De har
givit mig styrka, så att jag tillsammans med mina
föräldrar vågar vara obekväm och kräva mer
delaktighet och lika möjligheter.
Som tur är så är livet inte bara skola, utan även
fritid. Jag ska berätta lite om min fritid. Jag,
liksom andra ungdomar, gillar att gå på bio, på fik,
på disco och sådant. Har jag tur så får jag
färdtjänst - inom rimlig tid, så att jag kan ta mig
ut. Att ta sig in är en helt annan sak. Jag vet inte
hur många affärer, discon, restauranger och fik som
jag inte har kommit in på. Oftast krävs väldigt små
anpassningar för att det ska bli möjligt, men det
görs väldigt sällan. Att ta sig ut, men inte in, är
nästan mer regel än undantag.
I Östergötland verkar det inte som om
funktionshindrade förväntas ha en aktiv fritid, för
några fritidshjälpmedel beviljas inte. Vad skulle ni
göra? Vad skulle ni politiker tycka om att aldrig få
vara ensamma på toaletten eller att aldrig kunna gå
ensamma på promenad? Nej, precis: Det skulle inte
vara så kul.
Jag ville få ett enkelt larm. Det tog nästan ett
år. Landstinget sade: Självklart! Kommunen sade:
Självklart! Och så pekade de på varandra och sade:
De betalar! Så det blev inget, förrän en av våra
största tidningar började skriva. Hade inte jag och
mina föräldrar bråkat så hade det inte blivit något
larm.
Vi har kunskapen. Ni har makten. Att förverkliga
ett samhälle med full delaktighet - låt oss verka
tillsammans för detta mål!
Tack för mig.

Ordföranden: Tack för det!

Då lämnar jag ordet till Lena Nyberg, barnombudsman.

Barnombudsman Lena Nyberg: Jag vill börja med att
tacka så mycket för inbjudan. Det är glädjande att
barn och unga med funktionshinder får stå i fokus. I
mitt uppdrag som barnombudsman är uppgiften att
företräda barns och ungas åsikter och behov, att
bevaka deras intressen, att försöka få ett
barnperspektiv i allt beslutsfattande och se till
att vi alltid ser barn som barn i första hand.

Utgångspunkten för vårt arbete är
barnkonventionen, FN:s konvention om barnets
rättigheter. Den är tydlig till exempel när det
gäller barns rättigheter om barn har
funktionshinder. Artikel 2 säger att varje barn ska
respekteras och ingen får diskrimineras. Det är
tydligt utskrivet i barnkonventionen att barn ska
respekteras och ha samma rättigheter oavsett
bakgrund. Där räknar man upp ett antal olika saker,
bland annat funktionshinder, som måste beaktas och
där man måste se till att barn inte diskrimineras.
Barnkonventionen har också en egen artikel när det
gäller barn med funktionshinder. Där säger man att
fysiskt och psykiskt handikappade - det är det ord
man använder i barnkonventionen - har rätt till ett
fullvärdigt och anständigt liv.
I den förra årsrapporten som skickades ut till den
dåvarande riksdagen tog vi upp barn med
funktionshinder. Det gjorde vi därför att det finns
ett stort utanförskap för alla de barn och unga som
har funktionshinder. Utanförskapet finns både i
skolan och på fritiden, precis som Erik med flera
har beskrivit.
Något som också är intressant och glädjande nog är
ett undantag här i dag, är att barn med
funktionshinder nästan alltid företräds av vuxna,
och ofta föräldrar. Barn med funktionshinder är ännu
mer osynliga än barn generellt när det gäller att få
vara delaktiga och framföra sina synpunkter i den
här typen av församlingar, men barn med
funktionshinder är också oerhört osynliga i den
allmänna debatten, i tidningar och medier.
Utanförskapet drabbar många gånger dem med de mest
osynliga funktionshindren allra mest, har vi kunnat
konstatera. Nästan alltid när man diskuterar
funktionshinder utgår man från ett vuxenperspektiv.
Vi har haft anledning att titta på en del av
lagstiftningen som rör funktionshindrade. Vi kan
konstatera att den alltid utgår från att det är
vuxna, och kanske till och med äldre, som är
funktionshindrade. Det finns alltför sällan ett
barnperspektiv på den lagstiftning som rör personer
med funktionshinder.
För drygt ett år sedan gick vi ut och frågade barn
med funktionshinder hur de själva uppfattade sin
situation. Jag vill vara tydlig med att säga att det
inte är någon statistisk undersökning. Det gör vi
inte anspråk på. Vi försöker snarare ge en bild av
precis det som Erik beskrev. Ganska många barn och
ungdomar upplever ett stort utanförskap. Vi ställde
också frågor till vuxna, till de här barnens
föräldrar. Vi blev oerhört förvånade över att ingen
svarade på vår enkät. Vi började rota lite i varför
föräldrarna inte svarade. Då visade det sig att de
var så less på att få frågor. De sade att de hade
slutat att svara på alla frågor för det sker i alla
fall ingen förändring. Det var skälet till att vi
inte fick in de vuxnas svar på våra enkäter.
Vad såg vi då? Vad har vi kunnat redovisa i vår
årsrapport? Det första man blir förvånad över är att
i ett land där skolundervisning är så viktig, där
det är en rättighet och en skyldighet att gå i
skolan, kan väldigt många barn och unga inte delta i
all undervisning. Man får inte vara med på
utflykter, man får inte göra praktik och man får
inte vara med på idrottsdagar.
Vi har deltagit i rätt många konferenser som rör
barn och unga med funktionshinder, bland annat när
det gäller idrottsrörelsen. En mamma beskrev hur
hennes dotter som satt i rullstol fick sitta vid
sidan av en ishockeyrink en hel idrottsdag och titta
på hur kompisarna fick åka skridskor. Det var den
här flickans dröm att någon gång i sitt liv få stå
på ett par skridskor, vilket hon aldrig hade gjort
och kanske aldrig kommer att kunna att göra. Flickan
fick sitta i sin rullstol och titta på hur
klasskompisarna åkte skridskor. Detta är ett exempel
som naturligtvis låter helt absurt, men jag lovar er
att det inte är det enda exempel som jag skulle
kunna dra på vad barn och unga har beskrivit för oss
att de har fått genomlida.
Att barn och unga sällan kan följa med på
teaterbesök som man gör med skolan beror
naturligtvis på att man faktiskt inte kommer in på
teatern, som Erik beskrev, men det kan också bero på
att lärarna inte själva har tänkt igenom hur de kan
se till att det här barnet kan följa med på
teaterbesöket. Det behöver ju inte alltid vara ett
fysiskt funktionshinder. Även barn med psykiska
funktionshinder får inte följa med därför att man
inte vet hur man ska hantera situationen.
De här barnen känner inte bara ett utanförskap i
skolan, vilket man kan tycka är allra mest
upprörande eftersom vi faktiskt har ett samhälle som
säger att alla har rätt till undervisning och också
en skyldighet att gå i skolan, utan de har också
många gånger svårare att träffa vänner. De har
mindre möjligheter att välja fritidsaktiviteter.
Fritidsverksamhet är ytterst sällan vare sig fysiskt
eller rent bemötandemässigt anpassad för att kunna
hjälpa barn med olika typer av funktionshinder.
Man kan ju tycka att det borde vara ganska
självklart att våra skolor i dag är
tillgängliggjorda så att alla barn ska kunna gå i
skolan, att man kan få färdtjänst för att träffa
kompisar och att man ska kunna få de hjälpmedel man
behöver ha i skolan. Så är det inte i dag. Det har
vi fått flera beskrivningar av. Det är precis den
bild som vi har fått när vi har ställt frågor till
barn och unga också.
Det enda som vi kunde se i vår undersökning där
barn och unga hade en bättre situation om man hade
ett funktionshinder än om man inte hade ett
funktionshinder var just att man fick mer beröm och
mer vuxenkontakt. I alla andra fall känner man ett
större eller mindre utanförskap.
Låt oss titta på kompissituationen, som
naturligtvis är jätteviktig för barn och ungdomar.
Man kan konstatera att barn med osynliga
funktionshinder blir mest retade. Det är dubbelt så
många barn med osynliga funktionshinder som känner
sig retade eller mobbade kontra de barn som inte har
funktionshinder. De barn som har osynliga
funktionshinder anger också oftast att de blir
slagna. De har utsatts för fysiskt våld i skolan.
Det är de som har fysiska funktionshinder,
rörelsehinder och synskador som uppger att de har
svårast att få träffa en kompis.
Jag tycker att det är viktigt att vi verkligen
lyssnar till de här barnen och deras behov. Det är
så lätt att vi vuxna har ett vuxenperspektiv när vi
ska fundera kring de här frågorna. Väldigt ofta är
det ju, som jag sade, barnens föräldrar som
företräder deras intressen. Jag tycker att det är
viktigt att komma ihåg att vuxenperspektivet och
föräldraperspektivet inte alltid är detsamma som
barnperspektivet. Även om vi vuxna alltid har varit
barn, är det inte alltid så att vi kan referera till
vår egen barndom för att se hur barn och unga borde
ha det i dag. Vuxnas och föräldrars perspektiv är
inte alltid detsamma som barns och ungas. Ibland
finns det motsatta intressen.
Jag kommer aldrig att glömma den tjej som tittade
mig djupt i ögonen och sade: Hur kul tror du att det
är att ha morsan med sig på disco? Man behöver
faktiskt inte tänka så himla mycket tillbaka på sin
egen ungdom för att inse att det finns en
frigörelseprocess som alla barn måste ha rätt till,
även barn med funktionshinder.
Vi tog fram många frågor i vår förra årsrapport
som ni gärna får titta på. Den finns att beställa
från oss på Barnombudsmannens kansli. Den finns
också att plocka hem via vår hemsida.
Vi har ganska många förslag, och jag skulle vilja
nämna några av dem i det här sammanhanget. Man måste
öka insatserna när det gäller fritidsaktiviteter för
barn och unga med funktionshinder. Man måste också
se de olika behov som olika barn med olika
funktionshinder har. Man måste skapa mötesplatser.
De befintliga handikappråd som finns runtom i vårt
land i alla kommuner och landsting bör också börja
fundera på barn- och ungdomsperspektivet. Det är
naturligtvis inget man kan beordra, men jag vet att
de flesta handikappråd runtom i den kommunala
verksamheten funderar väldigt lite på barn och unga.
Man skulle kunna använda arvsfondsmedel för att
förbättra bemötandet av barn och unga med
funktionshinder. Det handlar väldigt mycket om
attityder. Man behöver gå igenom de lagar som
reglerar stöd till funktionshindrade och fundera på
hur man kan se till att de också passar barn och
unga. Färdtjänsten är ett sådant exempel. Hur lätt
är det för ett barn att planera hur man ska umgås
med sina kompisar och vilka fritidsaktiviteter man
ska vara på och tala om för färdtjänsten i kanske
veckor innan hur man vill åka? Jag har tre grabbar.
De är idrottsintresserade. Det är ett fasligt
kuskande till olika fotbollsmatcher hela tiden. Det
är ytterst sällan vi har mer än ett par timmars
varsel om turneringen fortsätter eller inte. Det
måste också vara möjligt för barn med
funktionshinder att delta i aktiviteter och
turneringar. Framförhållningen kan inte alltid vara
lika som för en vuxen.
Ta gärna till er en del av det som finns i vår
förra årsrapport! Jag tror att det visar ganska bra
hur barn och unga med funktionshinder har det, även
om det inte är ett statistiskt material.

Handikappombudsman Lars Lööw: Jag brukar slarva
ibland när jag pratar om de mål för
handikappolitiken som ni har beslutat om, de som vi
är här och pratar om i dag och som ni har fastställt
i handlingsplanen. Men jag försöker bättra mig.
Kommer ni ihåg hur målen är formulerade? Det står så
här: Målet är att samhället ska utformas så att
människor med funktionshinder i alla åldrar blir
fullt delaktiga i samhällslivet. Målet är också
jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar,
kvinnor och män med funktionshinder.

Det är viktiga perspektiv som har tillförts målet
för handikappolitiken. Inriktningen av
handikappolitiken är minst lika viktig. Ni har sagt
att vi ska ge barn, ungdomar och vuxna med
funktionshinder förutsättningar för självständighet
och självbestämmande.
Nu har vi hört några vittnesmål om att det inte är
så. Vi kan läsa en del liknande berättelser i
Handikappombudsmannens rapporter de senaste åren. Vi
har fått det bekräftat i Riksförsäkringsverkets
socialförsäkringsbok som kom i december förra året.
Socialstyrelsen publicerade en lägesrapport för
människor med funktionshinder under våren. Tidigare
fick vi betänkandet från Välfärdsprojektet som
berättar samma sak.
De berättar att barn och ungdomar med
funktionshinder i dag kommer att växa upp till en
lägre utbildningsnivå, sämre hälsa, lägre
representation i arbetslivet och torftigare fritid
än människor i övrigt. Även i de underlag som finns
är vuxenperspektivet ganska tydligt.
Barnperspektivet finns inte med i handikappfrågorna.
Likadant blir det väldigt ofta när barnperspektivet
ska lyftas fram. Att vi bara tillmäter människor en
enda egenskap i taget gör att vi inte ser alla
brister. Vi ser det ganska ofta när vi från
Handikappombudsmannen ska lämna remissynpunkter
eller på andra sätt granskar vad andra gör när det
gäller barnfrågor. I dag diskuterar man ofta i de
här materialen lite grann om barn med
funktionshinder, men det är lite separat och ofta
lite påklistrat. Det finns inte med som en naturlig
del av barnperspektivet. Det måste vi jobba med. Vi
måste sluta att tillmäta människor en enda egenskap
i taget. Vi måste se hela människorna. Jag tycker
att det framgår tydligt av målen och inriktningen.
Det finns många saker som vi måste jobba med
framöver för att förändra. En av de stora frågorna
handlar om det som bland annat Erik har berättat om,
bristande tillgänglighet till den fysiska miljön.
Men vi hörde också unga synskadade berätta om
bristande tillgänglighet till information och små
möjligheter att ta del av det skälet. Det handlar
också om hur vi utformar våra verksamheter, hur vi
arrangerar möten, konserter eller kulturarrangemang.
Det handlar om var vi väljer att arrangera sådana
arrangemang. Vi vet att massor av idrottshallar,
simhallar och bibliotek inte är byggda och utformade
med tanke på att människor är olika. De släpper inte
in människor med funktionshinder av det skälet.
Nu märker vi att barn och ungdomar med
funktionshinder börjar ställa tydligare krav. Vi får
anmälningar om biosalonger som inte är tillgängliga.
Vi får anmälningar om färdtjänsten. Det är ett
tydligt exempel på att det saknas ett
barnperspektiv. Det verkar vara så att ni i
riksdagen behöver fundera på om man måste förtydliga
lagstiftningen och klargöra att även barn är
människor som omfattas av färdtjänstlagen.
Människor med funktionshinder behöver
kompensatoriska åtgärder. Då hamnar vi i det läge
som Bengt Lindqvist beskrev i Bemötandeutredningen,
nämligen att barn kommer in i en struktur av
offentlig välgörenhet där insatserna alltid kan
ifrågasättas. Det här gör att det är en ständig kamp
för rättigheterna. Erik berättade om sitt larm. Det
här är vardag för väldigt många. Det är lite
fascinerande att Handikappombudsmannen måste ta fram
en särskild guide för att lotsa familjer med barn
med funktionshinder i sina rättigheter när det
faktiskt är så att vi är väldigt många i samhället
som jobbar för att tillgodose de behov som finns.
Bengt har inte bara beskrivit den här strukturen
av offentlig välgörenhet, utan det handlar också
övergripande om den syn som vi väljer att förmedla.
Lena pratade om vuxenperspektivet. Skolan är ett
området där det väldigt ofta är tydligt att
vuxenperspektivet får styra oss, och även styra er i
ert lagstiftande arbete. Vi har i dag en
skollagstiftning som tillåter diskriminering.
Vuxenperspektivet har fått styra var barn med
funktionshinder kan få gå i skolan. I dag kan man
anvisas en skola av kommunen. Det som i slutändan
fäller avgörandet är ekonomiska och organisatoriska
förutsättningar för skolhuvudmannen, inte det
enskilda barnets behov och rättigheter.
Det här förmedlar ett perspektiv till barn och
unga med funktionshinder, men också till barn och
unga utan funktionshinder, som faktiskt legitimerar
och cementerar de strukturer med utanförskap,
segregation och diskriminering som vi har byggt
under den tid då barn och unga med funktionshinder
fanns någon annanstans än mitt ibland oss, ofta
isolerade från resten av samhället på institutioner.
För att vi ska komma vidare måste vi börja se
barnet och barnets rättigheter och ge barnet en
möjlighet att utkräva rättigheterna. Skolområdet är
ett tydligt sådant exempel. Det ska inte vara som
för Emilie, att rätten till stöd relateras till
tillhörigheten till en grupp eller till en diagnos.
Rätten måste vara kopplad till de behov som varje
barn har. Man måste kunna kräva de rättigheterna. Så
är det inte i dag. I dag utgår väldigt mycket av
stödet till en diagnosbaserad syn på barn och
ungdomar. Diagnosen styr stödet, inte behoven. Vi
kan inte tillåta att det fortgår så.
Därför finns det en hel del möjligheter att
faktiskt göra saker den närmaste tiden. Det finns en
del redskap i handlingsplanen. Det är viktigt att de
sektorsmyndigheter som har utpekats som ett led i
arbetet med att förverkliga handlingsplanen hela
tiden får tydliga uppdrag och kunskaper som handlar
om barn med funktionshinder. Vi har till exempel
diskuterat det i vår senaste rapport till regeringen
som vi lämnade över i förra veckan. Den är på väg
med post till er. Jag hoppas att vi får hit några
exemplar i dag också.
Två av sektorsmyndigheterna är Skolverket och
Arbetsmiljöverket. Vi har i dag en
arbetsmiljölagstiftning som också omfattar barn i
skolan och som vi inte tillämpar ordentligt och som
inte utgår ifrån de förutsättningar som barn med
funktionshinder har. Därför måste vi vara tydliga i
uppdragen till Skolverket och Arbetsmiljöverket att
de faktiskt måste använda sig av de redskap som
finns för att åstadkomma förändring. Här har vi
möjligheter.
Det finns också möjligheter för er. Ni kommer
förmodligen inom en ganska snar framtid att få
behandla en ny skollagstiftning. I förslagen från
Skollagskommittén finns det en del ansatser till att
faktiskt se rättigheterna hos barnet i första hand.
Men det finns också annat, till exempel att man vill
fortsätta att ge vuxenvärlden makt i form av att
anvisa skolor och att styra med hjälp av skolresor i
stället för att se barnets behov i första hand.
Visst är det en mörk bild. Det förekommer
diskriminering och segregation varje dag. Vi får
inte blunda för det. Jag tror att det är ett av våra
problem. Vi är faktiskt lite rädda för att inse att
även i ett relativt väl fungerande välfärdssystem
förekommer det diskriminering. Vi måste öppna ögonen
för det. Vi har en del redskap för att bekämpa den
här diskrimineringen, men vi har inte fått alla
redskapen ännu. Vi behöver erkänna att vi faktiskt
har en lagstiftning som förbjuder diskrimineringen.
I början av juni kommer ni att diskutera en ny
lagstiftning som tar en del steg på vägen, men många
av de områden som rör barn med funktionshinder
omfattas inte av det förslaget. Skolan till exempel
omfattas inte när det gäller barn med
funktionshinder. Vi måste förbjuda diskrimineringen
även där.

Staffan Engström, Skolverket: Låt mig börja med att
upplysa utskottets ledamöter om att Skolverket har
delats i två myndigheter. Det är därför som vi är
här från båda de två myndigheter som tidigare
utgjorde Skolverket. Skolverket har fått ett
förändrat uppdrag. Som ett led i syftet att göra
staten mer synlig i kommuner och skolor har
Skolverket fått ett uppdrag att förstärka det som i
dag kommer att gå under namnet
utbildningsinspektion. Gudrun Rendling kommer att
berätta mer om det senare. Den andra delen som
tidigare var Skolverkets uppdrag - att stödja
kommuners utveckling - har mer övergått till den nya
myndigheten som heter Myndigheten för
skolutveckling. Den här separationen av Skolverket
är en och en halv månad gammal.

Jag jobbar kvar i det som är det nya Skolverket.
Vi har hört flera talare före mig prata om och
redovisa den diskrepans mellan ideal och verklighet
som finns bland annat på skolans område. Vi har
också hört att myndigheterna ska utnyttja sina
redskap och sina verktyg för att minska denna
diskrepans och arbeta i den andan. Skolverkets
arbete består till en stor del av arbete med
målformuleringar och framtagande av måldokument i
den målstyrda skolan och, som vi kommer att höra,
inspektion och granskning. De två sidorna är väl de
tydligaste i det nya Skolverkets uppdrag.
Mot den bakgrunden är målformuleringar och
bestämmelser viktiga verktyg och instrument. Det
handlar ofta om att få dessa målformuleringar att
slå igenom i verksamheten och att få attityder och
inställningar till dem att förändras. Det tar också
sin tid. Under senare tid har Skolverket arbetat med
en del sådana viktiga bestämmelser och
målformuleringar. Jag tänkte nämna några av dem här.
Skolverket har verkat för, och regeringen har
också fattat beslut om, undantagsbestämmelser vid
betygssättning i grundskolan. Det är någonting som
kan vara viktigt för att ge tillträde till högre
studier, det vill säga studier i gymnasieskolan, på
ett likvärdigt sätt. Det handlar om att få en
förändring till stånd i grundskoleförordningen som
gäller betygssättningen, där det påtalas att om det
finns särskilda skäl får lärare vid betygssättning
bortse från enstaka mål som eleven ska uppnå i
slutet av det nionde skolåret. Med särskilda skäl
avses då funktionshinder eller andra liknande skäl
som inte är av tillfällig natur och som utgör ett
direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst
mål. Det är en undantagsbestämmelse som finns med,
och som regeringen har fattat beslut om.
Målformuleringar i grundskolans kursplaner har
särskilt granskats för att också undanröja hinder av
olika slag. Det har gjorts i samarbete med SIH som
är en ny myndighet som heter Specialpedagogiska
institutet i dag. Tidigare var det en annan
myndighet. Tillsammans med dem har Skolverket
särskilt granskat grundskolans kursplaner för att
också verka för att de här målformuleringarna ska
vara sådana att de undantagsbestämmelser som jag
nämnde tidigare i så liten grad som möjligt ska
behöva utnyttjas.
Kursplanerna för grundsärskolan har närmats de
kursplaner som finns för grundskolan. På så sätt har
de gjorts mer utmanande för särskolan. Hittills har
responserna på det varit positiva. Man anser att det
är ett bra steg.
Skolverket har också föreslagit att alla elever i
den obligatoriska skolan ska ha samma garanterade
undervisningstid, det vill säga att det blir samma
garanterade undervisningstid i grundsärskolan och
träningsskolan som i grundskolan.
Vi har också tagit fram nya kursplaner för
specialskolan, bland annat en sammanhållen gemensam
skrivning i teckenspråk och svenska med syfte på
tvåspråkighetsidealet, det vill säga att man ska se
det som tvåspråkighet. En egen kursplan för
modersmål på specialskolan är en sådan här
samintegrerande idé.
Skolverket håller på med en kunskapsöversikt när
det gäller funktionshinder i skolan. Det är ett
ganska omfattande arbete som vi räknar med att bli
klara med under det här året eller möjligen i början
av nästa år.
På det internationella planet finns det också
samverkansområden. Bland annat försiggår ett
samarbete inom hela OECD när det gäller indikatorer.
OECD arbetar mycket med indikatorer i olika
sammanhang. Här handlar det om indikatorer för behov
av särskilt stöd. Det är ett samarbete i hela OECD
som sedan ska kunna fyllas på för att ge möjligheter
att göra internationella jämförelser av hur behoven
av särskilt stöd ser ut.
Sedan kommer vi till det som är Skolverkets stora
förändrade stärkta uppdrag, nämligen inspektionen.
Det är en granskning där rätt till skolgång för
elever och rätt till stöd för dem som har särskilda
behov naturligt är centrala teman. Gudrun Rendling
kan berätta lite mer.

Gudrun Rendling, Skolverket: Jag arbetar alltså på
avdelningen för utbildningsinspektion i det nya
Skolverket, och detta är en av huvuduppgifterna för
vår verksamhet. Utbildningsinspektion skiljer sig
från det som vi har gjort tidigare. Tidigare gjorde
vi i den inspekterande verksamheten i första hand en
laglighetsprövning. Nu har vi kopplat samman det med
en granskning av kvaliteten. Vi kommer alltså att ha
en inspektion av om man uppfyller författningarnas
krav men lägger också till kvalitetsaspekterna.

Det nya uppdraget innebär att alla skolor inom en
sexårsperiod ska få en granskning. Vi ska granska
alla kommuner, alla skolformer och alla skolor. Det
är en ganska omfattande verksamhet, och vi vet ännu
inte riktigt hur vi ska ro den i land, men det är en
ambition vi har och ett uppdrag från regering och
riksdag.
Skolförfattningarna utgår inte från någon särskild
grupp i samhället, inte heller de funktionshindrade.
Man säger till exempel att alla elever som behöver
särskilt stöd ska få det. Samma lagbestämmelser
finns för förskolebarn, det vill säga att alla barn
som behöver särskilt stöd ska få det. Man säger inte
någonting specifikt om barn med funktionshinder.
Det är på gott och ont detta med att vi ska
särskilja en grupp, men ett skäl till detta är att
vi vet, precis som ni har pratat om tidigare i dag,
att det finns en skillnad mellan ideal och
verklighet. Alla barn får inte det stöd som de
behöver. Alla barn går inte heller i skolan på det
sätt som de borde göra både för att de har rätt till
det och för att det finns skolplikt. Det betyder att
vi har ett särskilt uppdrag på avdelningen för
utbildningsinspektion. Det handlar om en insats som
finns i vår handlingsplan för hur vi ska arbeta med
handikappfrågorna. Den insatsen handlar om att
generellt, för alla, under 2004 granska rätten till
skolgång och rätten till utbildning. Men i det
uppdraget ligger också att vi ska göra en särskild
redovisning som är specifik för barn med
funktionshinder. Vi ska alltså särskilt kontrollera
att de barnen får rätten till utbildning.
Vi vet t.ex. i dag att ca 25 % - det är uppgifter
som vi har fått på Skolverket - inte deltar i all
undervisning i alla ämnen. Det är en hög siffra, och
det är någonting som verkligen behöver granskas. Vi
vet också att cirka hälften av landets alla
grundskolor inte är tillgängliga för alla.
Tillgänglighet kan handla om fler saker än bara om
att man ska kunna komma fram till skolan. Det
handlar också om tillgänglighet i fråga om att man
ska kunna vara med och att det finns en delaktighet
bland kamrater och i undervisning.
Den andra insatsen, som utbildningsinspektionen
ska arbeta med under år 2004, handlar om att granska
delaktigheten och jämlikheten i villkoren för alla
elever, så att alla, även barn med funktionshinder,
kan få den här delaktigheten. Det är ett uppdrag som
också ska särredovisas efter året, hur
granskningarna har skett under det här året i de
kommuner som vi då kommer att ha inspekterat. Det
kommer inte att vara alla, men det här är ett arbete
som kommer att fortsätta och finnas med i vår
inspektion.
Vi vet också att vi i våra enskilda
anmälningsärenden ser en väldigt mörk bild när det
gäller barn med funktionshinder. Det är många
problem som rör det som vi har fått höra om i dag.
Man får inte vara med på idrotten. Man kommer inte
fram i skolan. Man får lov att gå i en annan skola
än den som man kanske egentligen hade velat gå i.
Vi på Skolverket ser mest den här mörka bilden i
våra anmälningsärenden, men vi vet också att det
finns goda exempel. Vi hoppas att de goda exemplen
kommer att kunna sprida sig, så att den mörka bilden
kan ändras något. Och vi hoppas att vi, genom
inspektion, genom ert sätt att arbeta och genom
riksdagens sätt att arbeta, kan få en större
delaktighet för barn och unga med funktionshinder.

Anna Kempe, Myndigheten för skolutveckling: Vårt
uppdrag är att stödja utvecklingen av förskolor och
skolor. Som tydligt har nämnts i dag finns det ett
stort behov av att sätta fokus på funktionshindrades
situation i förskola, skola och vuxenutbildning, och
det är vårt uppdrag.

Vi på Myndigheten för skolutveckling har två mål
som vi ska uppnå till och med 2004. Det första är
att vi ska stödja kommunerna i deras uppdrag att
förbättra bemötande och attityder. Detta ska vi göra
tillsammans med andra myndigheter, bland annat
SISUS, som ju har det stora bemötandeuppdraget, och
Specialpedagogiska institutet. Det här kommer vi att
påbörja under hösten.
Sedan ska vi också ta fram ett referensmaterial,
ett stödmaterial, som kommunerna ska kunna använda
för att sätta fokus på just de här frågorna. Det
kommer att fokusera bland annat en kartläggning och
inventering av den situation som nu är när det
gäller den fysiska miljön och undervisningen. Det
har ju tagits upp i dag att det är oerhört viktigt
att göra detta tillgängligt. Det handlar både om den
fysiska miljön och om den pedagogiska situationen
för alla elever. Man ska också sätta fokus på
bemötandet, att kommunerna tittar på hur man bemöter
sina elever i sin kommun.
Det här ska vara ett stöd för kommunerna att
utvecklas i de här frågorna. Sedan kommer vi
fortsättningsvis, fram till 2010, förstås att titta
på vad Skolverkets inspektion och granskningar visar
för resultat, och så ska vi planera nya insatser
utifrån det. Det ska ske ett samarbete på så sätt.

Ordföranden: Tack för det! Då lämnar jag ordet till
representanter för Svenska Kommunförbundet. Först är
det Laina Kämpe som är utredare. Varsågod!

Laina Kämpe, Svenska Kommunförbundet: Jag finns på
Kommunförbundets skolsektion sedan ganska många år.

När jag fick den här inbjudan blev jag ombedd att
lyfta fram ett problemområde för våra medlemmar, som
är landets alla kommuner. Därför tänker jag prata om
pengar. Även om det är fult och fel att prata om
pengar är de en oerhört viktig förutsättning för att
kommunerna ska kunna fullgöra sitt uppdrag.
Det jag kommer att fokusera på är
finansieringsprincipen och dess problematik. Nu har
ju stat, kommun och landsting ett gemensamt ansvar
för att handikappolitiken genomförs. Det ska göras
på ett solidariskt sätt, och alla ska ta sitt
ansvar. I de fall då kommunen inte riktigt lever upp
till sitt uppdrag handlar det inte om att man inte
är medveten om sitt ansvar, utan det handlar mer om
vilka förutsättningar som råder ute i kommunen.
Enligt den så kallade finansieringsprincipen ska
kommunerna få kompensation från staten för beslut
som innebär nya verksamheter för kommunerna. Så sker
också, men den kompensation som kommunerna får
motsvarar inte på långt när de kostnader som
uppstår. Det kan ha med själva modellen att göra.
Jag kan ta några exempel.
Vi har lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Det är en viktig reform som har
verkat några år, och kostnaderna skenar bara i
höjden. Vi har från kommunernas sida fått ett större
ansvar för att finansiera riksgymnasieverksamhet och
specialskoleverksamhet - detta med anledning av
Funkisutredningens förslag.
Sedan har vi också ganska nyligen fått ansvar för
att erbjuda flyktingbarn undervisning på i stort
sett samma sätt som när det gäller våra egna barn.
Där kan jag lyfta fram ett exempel. Kommunen får
ingen extra kompensation för ett utvecklingsstört
flyktingbarn. Det kommunen får som ersättning från
staten motsvarar ungefär 75 % av kostnaden för en
grundskoleelev, och då vet vi att särskolans elever
kostar ungefär fyra gånger så mycket som en
grundskoleelev. Då kan man snabbt konstatera att det
är en kraftigt underfinansierad reform. Vi har
skrivit till Utbildningsdepartementet med anledning
av den reformen och hoppas att vi ska komma fram
till ett avtal om bättre kompensation.
Kommunerna gör ju sitt bästa. De erbjuder
särskoleundervisning. Sedan får man ta pengar från
skolans ordinarie budget. Det i sig kan skapa en
konfliktsituation. Budgeten är hårt ansträngd också
för skolan i övrigt, så det är inte bra när det
uppstår sådana situationer.
De insatser som det handlar om är ofta
lagstadgade. Behov av olika insatser kan uppstå
väldigt snabbt, och de ska tillgodoses omedelbart.
Då handlar det många gånger om att man får ta pengar
från andra verksamheter i kommunen. Kommunförbundet
verkar därför för att vi ska få en översyn av hur en
finansiering från staten skulle kunna se ut för de
här olika typerna av insatser. Det handlar om en
modell som tar hänsyn till kostnadsutveckling och
volymförändring - det är inte minst viktigt. Så är
det ju inte i dag. Man får många gånger pengar i
stora påsen, och sedan räknas det inte upp även om
behoven fördubblas. Det är inte bra.
För att kommunerna ska kunna fullgöra sitt ansvar
tror vi att det är angeläget att vi får en översyn
ganska snabbt. Detta kan vi se mot bakgrund av,
vilket vi också har redovisat i vår senaste
Kommunernas ekonomiska läge, att det under de tre
senaste åren är det handikappolitiska området som
har ökat kostnadsmässigt allra mest ute i
kommunerna. Det handlar om ungefär 10 % av
kommunernas kostnadsökning.
Det kanske ska vara så, för det är många
eftersatta områden, men det ska ju inte vara så att
kommunen hela tiden ska finansiera och åta sig nya
uppgifter som staten har beslutat om utan att få
kompensation, som det är tänkt.
Då överlämnar jag ordet till min kollega.

Margareta Erman, Svenska Kommunförbundet: Jag tror
att jag avstår. Jag är i stället tillgänglig för
frågor längre fram.

Ordföranden: Tack för det! Då går ordet i stället
till Socialstyrelsen. Karin Mossler och Birgitta
Larsson, varsågoda!

Karin Mossler, Socialstyrelsen: Jag ska också prata
om pengar men inte kommunernas pengar utan
familjernas pengar.

Det handlar om den ekonomiska situation som
familjer med barn med funktionshinder lever i och
som bestämmer väldigt mycket av hur vardagen kommer
att te sig, hur man har råd att bo, hur stort man
har råd att bo, hur man har råd att klä sig, vad man
har råd att göra på sin fritid och om man har råd
att resa på semester eller inte.
Föräldrar till barn med funktionshinder har lägre
inkomster än andra barnfamiljer. Det är vanligare
att mamman arbetar deltid. De har lägre
arbetsinkomst och lägre sammanlagd inkomst även när
man räknar ihop alla ersättningar och den
merkostnadsersättning som man får för att man har
barn med funktionshinder.
Föräldrar som har barn med funktionshinder är
oftare sjuka än andra, vilket också sänker deras
inkomst, men deras socialbidragstagande är ungefär
som när det gäller andra barnfamiljer.
Samtidigt har familjerna många fler utgifter än
andra. Föräldrarna själva har högre utgifter därför
att de är sjuka oftare. De behöver gå till
kiropraktor. De behöver oftare gå till läkare och
till sjukgymnast. De har en högre vårdkonsumtion,
men vi ser ändå att de oftare avstår från vård än
andra, trots att de anger att de behöver den.
När det gäller barnen ser vi att man har många
olika merkostnader på grund av att barnen har
funktionshinder.
Vi har gjort en studie som heter Vad kostar det
att vara sjuk eller funktionshindrad? Där har vi med
ett typfall. Det gäller en elvaårig pojke med CP-
skador. Vi har undersökt vad hans familj skulle få
betala i olika kommuner och landsting. Vi ser att
det är stora regionala avgiftsskillnader. Landsting
och kommun väljer olika avgiftssystem. Det kunde
skilja 6 000 kr per år totalt för vård och omsorg.
Ett viktigt område är kostnader för
fritidsaktiviteter och hjälpmedel. I studien kan vi
konstatera att kostnaderna för de flesta aktiviteter
och hjälpmedel inte syns i de här
avgiftsskillnaderna. Det kan till exempel vara
specialcykel, flythjälpmedel, specialsadel för
ridning, elrullstol eller dator som familjerna helt
enkelt inte får i vissa landsting. Då syns inte
avgiftsskillnaderna, men det kan naturligtvis vara
höga kostnader om man ska betala en specialcykel för
25 000 kr för att barnet ska kunna cykla.
Det här leder sammantaget till att familjer med
barn med funktionshinder har en ansträngd ekonomisk
situation. Det är ungefär dubbelt så vanligt att man
säger att man har svårt att klara löpande utgifter
för mat, hyra och vardagliga saker. Vi vet från
arbetslöshetsforskningen att ekonomisk stress
påverkar familjerna på många olika sätt. Man får
högre ohälsa, vilket vi ser hos de här familjerna
också. Man får problem med relationer i familjen,
och man kan inte unna sig att leva som andra.
Det här leder till att vi kommer att göra en
fördjupad studie för att belysa den ekonomiska
situationen för familjer som har barn med
funktionshinder. Detta kommer vi att redovisa i
nästa lägesrapport om funktionshinder som kommer
våren 2004.

Birgitta Larsson, Socialstyrelsen: Jag arbetar på
hälso- och sjukvårdsavdelningen hos Socialstyrelsen.
Vi har alltså haft regeringens uppdrag att kartlägga
på vilket sätt landstingens barn- och
ungdomshabilitering är tillgänglig för barn och
ungdomar med olika funktionshinder i olika åldrar.

För att skapa underlag för det här arbetet har vi
riktat enkäter dels till landstingen, dels till barn
och ungdomar och deras familjer. Vi diskuterade
perspektiven barn/ungdom respektive familj. Vi är
medvetna om de här svårigheterna och hade ambitionen
att försöka rikta enkäten till barnen och
ungdomarna, men det blev till slut så att enkäten
fick gå till familjerna. Det är alltså familjens
perspektiv som vi i första hand har lyckats belysa.
Vi har fått svar från ca 2 000 familjer.
Resultaten är inte möjliga att generalisera, men de
ger en bild av hur det fungerar för många barn och
ungdomar och deras familjer. Förutom enkäterna har
vi också gjort en intervjustudie för tio olika barn
och ungdomar. Där intervjuar vi då också ungdomar.
Det vi kan säga utifrån den här genomförda enkäten
är att det finns många barn och ungdomar med
funktionshinder som får en bra habilitering och
rehabilitering. Många är nöjda med innehåll och
omfattning, bemötande och inflytande och möjligheter
att påverka de insatser som man får. Men vi kan
också konstatera att de brister som har påvisats i
tidigare studier fortfarande kvarstår. Tillgången
till habilitering och rehabilitering för barn och
ungdomar är ojämnt fördelad både mellan olika delar
i landet och mellan olika grupper av
funktionshinder. Även inom ett och samma landsting
förekommer variationer.
Man kan också se, sammantaget över landet, att
alla grupper av barn och ungdomar med
funktionshinder tas emot av landstingen för
habilitering, men det är inte givet att en grupp som
på ett ställe har god tillgång till habilitering och
rehabilitering också har det på ett annat ställe,
utan det är som sagt variationer.
Grupper som vanligen har tillgång till den
habilitering och rehabilitering som de behöver är
barn och ungdomar med utvecklingsstörning, med
rörelsehinder och med neurologiska skador och
sjukdomar. Ett annat sätt att formulera det här på
kan vara att säga att de grupper som barn- och
ungdomshabiliteringen tar emot har bättre med
resurser än andra grupper.
Grupper som har bristande tillgång till
habilitering är framför allt barn och ungdomar med
funktionsnedsättning till följd av ADHD,
autismliknande tillstånd och faktiskt också autism.
Barn med flera funktionshinder, medicinska
funktionshinder, vissa kommunikationshinder, till
exempel synskador och talsvårigheter, får inte
heller sina behov av habilitering och rehabilitering
tillräckligt väl tillgodosedda.
Kartläggningen visar också att familjernas
möjligheter att påverka den habilitering och
rehabilitering som de får är begränsade. Det görs
ansträngningar för att lyssna på familjerna, men det
är inte alltid som de respekteras. Det finns
faktiskt fortfarande exempel på förskräckande
övergrepp.
Landstingen gör heller inga kartläggningar av
vilka barn och ungdomar som har behov av
habilitering och rehabilitering, hur de fördelar sig
åldersmässigt, vilka grupper de hör till och vilka
behov de har. Då kan man ju undra vad landstingen
grundar sin verksamhet på. Landstingen kan inte
heller redovisa vilka resurser som riktas till
habilitering och rehabilitering för barn och
ungdomar, varken i pengar eller i personal.
Vi kan också konstatera att det finns brister i
samverkan, både internt, inom landstingen, och
externt, mellan landstingens olika verksamheter och
till exempel skolan. Ett intryck är att det ofta
handlar om att man överlämnar till varandra i
stället för att samverka och försöka hålla i tills
man vet att det fungerar som det bör för barnet.
Tidigare utredningar har också konstaterat att det
saknas insatser från flera yrkesgrupper, bland annat
logopeder men också psykologer, läkare, kuratorer
och sjukgymnaster. Det här kvarstår.
Familjernas tillgång till information är ofta
bristfällig. Det finns alltså information från
landstingen, både skriftlig och muntlig. Men det är
svårt med information, för det handlar också om att
förvissa sig om att den information som man lämnar
tas emot.

Ordföranden: Tack för det! Då går ordet till Lars
Lindberg, politiskt sakkunnig vid
Socialdepartementet. Varsågod!

Lars Lindberg, Socialdepartementet: Jag är
politiskt sakkunnig åt Berit Andnor som är statsråd
och samordningsminister för handikappfrågorna. Jag
ska tala lite om den skrivelse som regeringen lade
fram som är bakgrunden bland annat till den här
utfrågningen.

Vi kan titta på och diskutera det som på något
sätt är utgångspunkten för den politik som ska
föras. Utgångspunkten är barnkonventionen och den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken. En
viktig del i detta arbete, som jag ska återkomma
till när det gäller handlingsplanen, är att det här
ska genomsyra politiken.
Jag kommer från Socialdepartementet, men det är
respektive departement och respektive myndighet som
ansvarar för sina delar, och det här ska genomsyras
av barn- och ungdomsperspektivet,
handikapperspektivet men också
jämställdhetsperspektivet - det handlar om etnicitet
till exempel. I dagens DN var det ett exempel på hur
man kan se olika brister. Berit Andnor själv tog i
en artikel upp hur resurserna fördelas. Vi ser till
exempel att pojkar tar mycket större andel av
resurserna än flickor och att det finns tydliga
skillnader. Det är så pass stora skillnader att man
kan fråga sig om det inte beror just på en tydlig
uppdelning mellan pojkar och flickor, att
utgångspunkten är att det finns skillnader mellan
könen.
Det är oerhört viktigt att ha med sig att alla
perspektiven ska finnas med.
Vi kan då titta på handlingsplanen. Den kom till
som en viktig del i och med den diskussion som hade
varit. Det pekades på brister men också på att det
inte fanns någon tydlig struktur. Handlingsplanen
som antogs är startskottet för ett nytt sätt att se
på handikappolitiken, att man måste jobba
systematiskt och strukturerat inom alla
samhällsområden. Om man ska vara ärlig har det varit
lite si och så tidigare. Vi har kanske fokuserat på
ett område i taget och kanske inte sett helheten.
Det är det som på något sätt är hela filosofin bakom
handlingsplanen, att man systematiskt ska försöka
lägga någon form av ramverk för hela samhället.
Detta är ett försök att vara åtgärdsinriktad, att
ta fram olika etappmål för olika sektorer och ha en
löpande uppföljning. Samhällets intressen, både när
det gäller medierna och samhället i övrigt, varierar
ju mellan olika områden. Att till exempel göra
skrivelser och löpande rapportera vad som händer är
ett sätt att skapa en form av systematik. Det skapas
debatt. Det skapas en sådan här offentlig
utfrågning. Det skapas fokusering från samhällets,
mediernas och organisationernas sida på vad som
egentligen händer.
Vi har 2010 som ett tydligt årtal som styr till
exempel myndigheternas arbete. De statliga
myndigheterna fick ett väldigt stort ansvar i
handlingsplanen. Det har ju skrivits in att 14
myndigheter har sektorsansvar. Tanken bakom de här
sektorsmyndigheterna, när det gäller vilka de blev,
är just att de skulle representera olika delar av
samhället. Det var till exempel givet att det skulle
vara Skolverket som skulle vara sektorsmyndighet och
inte dåvarande SIH, det som nu är Specialpedagogiska
institutet. Orsaken är att det är Skolverket som är
ansvarig sektorsmyndighet och inte
Specialpedagogiska institutet. Det var tydligt att
man skulle sätta det här ansvaret på de myndigheter
som faktiskt har ansvaret för kulturen, bostäderna,
vägarna och så vidare.
Den här planen är beslutad av riksdagen. Riksdagen
har ställt sig bakom den, och det ger en ökad tyngd.

Målen för handikappolitiken är tre:

1. En samhällsgemenskap för mångfald som grund.
2.
3. Att samhället utformas så att människor med
funktionshinder i alla åldrar blir fullt
delaktiga i samhällslivet.
4.
5. Jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar
samt kvinnor och män med funktionshinder.
6.
Det är just viktigt att poängtera att vi inte talar
om funktionshindrade som grupp, utan vi talar
tydligt om den heterogenitet som finns. Vi talar om
flickor och pojkar, kvinnor och män. Vi lyfter också
in övriga perspektiv i handlingsplanen, till exempel
etnicitet.

Ser vi på de prioriterade arbetsområdena är det tre
områden som särskilt lyfts fram:

Handikapperspektivet ska genomsyra alla
samhällssektorer - detta att förtydliga
ansvaret för de statliga myndigheterna som en
viktig del.

Ett tillgängligt samhälle.

Ett förbättrat bemötande.

Det är de här tre benen som man kan säga att
handlingsplanen bygger på när det gäller de
prioriterade arbetsområdena, som återkommer på olika
sätt. Det här ska då bygga på alla de perspektiv som
jag tog upp.

Det finns i handlingsplanen särskilda delar, och
under tiden sedan i maj juni 2000, då
handlingsplanen antogs, har olika saker inträffat.
Det finns flera olika saker, men jag tar inte upp
allt utan bara vissa delar. Det viktiga med
handlingsplanen är ju själva arbetssättet och den
förtydligade systematiken. Det är det som är det
verkligt nya och spännande med arbetet för att
förverkliga de mål som finns.
Vi kan se till exempel det här med att samla
information - någonting som har efterfrågats väldigt
mycket: Var hittar man information? Det är svårt att
få tag i den information man söker.
Handikappombudsmannen fick därför i uppdrag att ta
fram en särskild guide när det gäller att hitta
rättigheter.
När det gäller habilitering och rehabilitering
fick Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga
landstingens barn- och ungdomshabiliteringar, hur
tillgängliga de är för barn och ungdomar i olika
åldrar med funktionshinder. Det skulle också omfatta
andra olika delar av verksamheten. Det här uppdraget
ska snart redovisas.
På utbildningsområdet har vi en ny myndighet,
Specialpedagogiska Institutet, som har bildats för
att jobba med de här frågorna.
Det har också avsatts 10 miljoner kronor för
kompetensutveckling, när det gäller att
kompetensutveckla personal som arbetar med elever
som har vissa funktionshinder.
Det finns en ny lärarutbildning, där alla blivande
lärare får specialpedagogik inom utbildningen och
erbjuds att välja inriktning eller specialisering
med specialpedagogik. På det sättet kommer alla
lärare så småningom att ha grundläggande kunskaper
inom specialpedagogik.
Det finns också en utredning om att se över
läromedelssituationen. När det gäller hjälpmedel,
som är en oerhört viktig del för att man ska kunna
fungera i skolan och för att den ska vara
tillgänglig, finns det en särskild utredning som ser
över de här frågorna och som ska titta på
hjälpmedelsförsörjningen, till exempel när det
gäller ny teknik.
När det gäller bemötandefrågorna har SISUS,
Statens institut för särskilt utbildningsstöd, som
har nämnts, haft ett uppdrag att jobba med dem. De
har tagit fram ett särskilt
kompetensutvecklingsprogram som syftar till
kompetensutveckling hos personal. Där finns barn-
och ungdomsperspektivet med. Man har tillsatt en
särskild undergrupp som har jobbat med att bevaka
barns och ungas perspektiv.
Ett viktigt instrument är också individuella
planer och att samordna arbetet med de insatser som
görs för barn och ungdomar med funktionshinder. Det
är också för att ge en tydlig överblick, både för
individen och inte minst för föräldrarna, och för
myndigheterna. Det tror jag har en stor betydelse.
När det gäller tillgängligheten, som vi återkommer
till, händer det en hel del. Plan- och bygglagen
ändrades ju så att det nu är krav på att man i
lokaler dit allmänheten har tillträde - affärer,
skolor, affärscentrum, restauranger och så vidare -
ska avhjälpa olika hinder. Det kan vara mindre
nivåskillnader, trappmarkeringar för synskadade med
mera. Där finns nu förslag på föreskrifter som
Boverket har tagit fram och som Miljödepartementet
håller på att bereda. Man jobbar alltså för att det
ska bli ett beslut.
Det gäller också kollektivtrafiken, som är en
oerhört viktig del. Där har ganska nyligen alla de
myndigheter som jobbar med trafikfrågorna lagt fram
ett förslag, en strategi, på hur man ska jobba för
att kollektivtrafiken ska bli tillgänglig före 2010.
Det är lika för alla, oavsett om man är ung eller
gammal.
Det här är några punkter som jag pekar på när det
gäller vad som har skett och nu sker. Väldigt mycket
händer just nu under 2003, när en hel del
myndigheter rapporterar. Sektorsmyndigheterna har
gjort ett stort arbete med att inom sina sektorer
plocka fram och rulla i gång ett arbete. För att
stärka det här arbetet ska det också tillsättas en
utredning för att bilda en ny myndighet inom det
handikappolitiska området, som bland annat ska
samordna och stödja sektorsmyndigheterna när det
gäller det handikappolitiska arbetet, att ta fram
metoder att arbeta med, att utveckla arbete på olika
sätt. Det handlar naturligtvis också om
tillgängligheten, att skapa tydliga riktlinjer för
vad det är som ska åstadkommas på olika områden när
det gäller tillgänglighet. Det är sådant som den nya
myndigheten kan tänkas jobba med.

Ordföranden: Då är vi framme vid den inplanerade
pausen. Efter pausen lämnar vi öppet för frågor och
diskussion utifrån vad vi har hört här på
förmiddagen.

Ordföranden: Då återupptar vi förhandlingarna. Jag
lämnar ordet fritt för frågor.

Ulrik Lindgren (kd): Det har varit en i många
avseenden intressant redovisning under förmiddagen,
men det är ändå mycket som saknades. Det
övergripande nationella målet är att Sverige ska
vara tillgängligt 2010. Frågan som måste ställas är
om vi är på väg dit. Når vi målet 2010? Är vi på väg
åt rätt håll, står vi still eller går vi rentav
bakåt vad gäller vissa handikapp och
funktionshinder? Det är frågor lämpliga att rikta
till Lars Lööw, Kommunförbundet eller fler.

Kollektivtrafiken ska vara tillgänglig 2010.
Allmänna lokaler ska vara tillgängliga då. Det finns
ett etappmål för 2005 att så kallade besöksviktiga
myndigheter ska vara tillgängliga.
Jag saknar en redovisning från
Socialdepartementet. Lars Lindberg säger att det
sker en uppföljning vart tredje år. Vad innehåller
den? Ger den en indikation om att vi är på väg mot
målet 2010?
Samtidigt får vi höra att Kommunförbundet och
kommunerna inte har råd med den verksamhet de
bedriver i dag. Vad indikerar detta sammantaget?
Vart är vi på väg när det gäller målen 2010?

Ordföranden: Jag glömde att påpeka att det är bra om
frågorna riktas till en av de medverkande.

Lars Lööw: Den övergripande frågan är om vi är på
väg åt rätt håll och om vi har kommit så långt som
det var tänkt.

I samband med den offentliga utfrågningen som
genomfördes inför handlingsplanen sade jag att jag
inte ville bedöma handlingsplanen förrän efter
regeringens första skrivelse. Det var tänkt att den
skulle presenteras 2002. När handlingsplanen antogs
kom inte det arbete som behövde göras i gång
ordentligt. Allt är förskjutet tidsmässigt. Det
känns självklart frustrerande att ha en
handlingsplan som inte sätts i gång.
Nu har det börjat hända en del saker. Det finns
fortfarande många saker som skulle behöva hända. Det
här påverkar självklart förutsättningarna för att nå
målen 2010. Det har tagit ett tag att komma i gång.
Vi får heller aldrig glömma bort att 2010 är ett
delmål. De åtgärder som har beslutats gäller enkelt
åtgärdade hinder i miljön. Frågan är om vi inte
skulle kunna komma längre.
Det finns saker som talar för att vi på en del
områden är på väg åt rätt håll, nämligen de enkelt
åtgärdade hindren, de föreskrifter som Boverket har
tagit fram.
Det finns en del saker som förhindrar framsteg,
till exempel att vi fortfarande är så djupt rotade i
att se situationer för människor med funktionshinder
i ett perspektiv där de blir objekt för vård och
omsorg. Nu har frågan också gått till
Kommunförbundet. Det som Kommunförbundet hittills
har framfört i dag är ett exempel på detta.
Kommunförbundet redovisar inte i det här
sammanhanget på vilket sätt man kan bidra till att
göra samhället mer tillgängligt i kommunerna. Vi vet
att det till exempel finns kommuner som medvetet
bryter mot plan- och bygglagen. Hur ska vi arbeta
med de frågorna? Om vi jobbar med de frågorna kan vi
från andra håll attackera det som Kommunförbundet
lyfter fram som problem.
Pengar och ekonomi är realiteter som vi måste
förhålla oss till, men bristande tillgänglighet
skapar kostnader.
En annan fråga gällde besöksviktiga myndigheter,
som finns med i handlingsplanen. Regeringen har
antagit en förordning om myndigheternas ansvar för
genomförande av handikappolitiken. Den har landat i
att alla statliga myndigheter omfattas av
förordningen i samma omfattning. Vi - vi i form av
Handikappombudsmannen och nationella
Tillgänglighetscentret - har i våra riktlinjer
utgått från alla myndigheter i stället för att
fokusera på bara besöksviktiga myndigheter.
Riktlinjerna vi presenterade för två veckor sedan
ska jag om en timma presentera inför hundra
informationschefer på statliga myndigheter. De ska
övertygas om att dessa riktlinjer är deras
viktigaste arbetsuppgift den närmaste tiden. Det här
handlar om alla myndigheter. Det är bra att vi
släppte denna konstiga uppdelning i besöksviktiga
myndigheter och i stället utgick från alla
myndigheter. Sedan får vi acceptera att myndigheter
har olika förutsättningar, och de får jobba med
utgångspunkt i det. Det är inte riktigt samma sak
att vara Radio- och TV-verket och ett stort
nationellt museum.

Lars Lindberg: Låt oss ta diskussionen om
tillgänglighet. Jag vill definitivt påstå att vi är
på rätt väg. När handlingsplanen lades fram fanns
det flera saker att diskutera. Oftast handlade det
om att erbjuda lösningar i form av hjälpmedel i
stället för tillgänglighet. Man märker på det
intresse som finns, inte minst det Lars Lööw nämnde
om den stora medvetenheten, att det inte bara går
att hänvisa frågan vidare. Det finns ett tydligt
ansvar, till exempel för statliga myndigheter. Många
kommuner har börjat ett arbete. Det betyder inte att
man har nått alla resultaten. Otillgängliga platser
finns fortfarande kvar. Men man inser att någonting
måste göras för att förändra. Sedan måste det ske
någonting i verkligheten, och det är resultatet som
slutgiltigt räknas. Redovisningen visar att bollen
har börjat rulla på många områden. På vissa områden
rullar bollen väl långsamt, på andra områden
betydligt snabbare. På det sättet kan vi definitivt
säga att vi är på rätt väg i färdriktningen. Det
gäller att ta ett gemensamt ansvar att se till att
det blir tillgängligt. Det finns brister på olika
håll. Det är brister i den här lokalen, och det
finns brister i samhället. Under mina första dagar
som politiskt sakkunnig var jag här i riksdagen, och
det fanns ingen hörselslinga längst framme vid
podiet. Nu finns det en hörselslinga längst fram vid
podiet. Det är väl ett mått av framsteg. Men det ska
bli fullt tillgängligt, och det är det vi måste
åstadkomma.

Laina Kämpe: Jag ska försöka besvara frågan. Jag kan
dock inte bedöma hur fort det går, men jag kan göra
bedömningen att det i alla fall inte går bakåt. Jag
uttalar mig om skolbyggnader. Vi ska ha i åtanke att
det finns ca 6 000 skolbyggnader i dag. Jag har
ingen färsk siffra på hur många som är
handikappanpassade.

Det fungerar oftast så att den dag det finns en
elev som har ett omfattande rörelsehinder bygger man
om skolan då. Man gör det inte innan. Det handlar om
så fruktansvärt mycket pengar.
Det är klart att detta påverkar valfriheten för
eleverna. De kan inte alla gånger styra sitt val av
skola på samma sätt. Det är beklagligt.
De enklare åtgärderna jobbar man med fortlöpande.

Chaterine Persson (s): Jag skulle vilja ställa min
fråga till Erik Hammarstrand. Jag kan tycka att det
går åt rätt håll, och det är flera som har sagt det.

Hur upplever du att förändringarna sker i
samhället så att din vardag blir lättare eller
jämförbar med barn och ungdomar som inte har ett
funktionshinder? Hur upplever du att du har
möjlighet att själv vara med och påverka som ungdom,
inte bara genom dina föräldrar eller en assistent?

Erik Hammarstrand: Jag har mest erfarenhet av Motala
eftersom jag bor där. Där kan jag inte säga att det
har hänt speciellt mycket. Det är fortfarande samma
trappsteg till affärerna och samma trottoarkanter.

Att anpassa en skola först när en elev med
rörelsehinder kommer dit kan jag förstå rent
ekonomiskt, men det är kanske bättre att försöka
anpassa. Det kan alltid komma någon.
Sedan var det detta att det inte går att välja den
skola som ligger närmast. Det kan bli jobbigt med
långa resor till nästa skola och att inte få vara
med sina kompisar eller syskon. Det kan vara
viktigt, speciellt eftersom man lätt kan bli utstött
från gemenskapen. Det är då extra viktigt att få
vara med dem man känner sedan tidigare. Jag vet inte
riktigt om man ska vänta tills ett barn med
funktionshinder ska börja.
En del kan göras genom föreningslivet. Det finns
många olika föreningar. Det är bra att ni som fattar
besluten känner till föreningarna och förbunden och
lyssnar på barnen och ungdomarna med rörelsehinder
och funktionshinder.

Anne Marie Brodén (m): Jag kommer från Halland, och
jag är moderat. Jag tänkte ställa två frågor, den
ena till Erik och den andra till Linda.

Vi har hört beskrivningar som säger att vi delvis
är på rätt väg, men jag antecknade också att vi
måste se verkligheten som den är.
Handikappombudsmannen säger att vi är rädda för att
se verkligheten eftersom vi skäms. Det handlar om
inlevelseförmåga och empati. Vi som är
förtroendevalda på olika nivåer kan lätt gömma oss
bakom finansieringsdiskussionen. Jag delar
uppfattningen att finansieringsprincipen är viktig,
men det sker en prioritering i en kommun eller ett
landsting. Då prioriteras vissa saker före andra.
Vi kan ta Motala som exempel. Där har det varit en
del diskussioner om prioritering av pengar. Vi har i
minnet Motalaskandalen. Ändå beskriver Erik att han
inte känner sig prioriterad. Det skulle vara
intressant att höra om Erik har fler förslag till
förbättringar. Vad skulle vara den allra viktigaste
frågan för dig om du skulle lägga fram ett förslag i
riksdagen och i Motala kommun?
Linda belyser frågan om specialskolorna. Vad hade
det inneburit för dig om du inte hade fått gå på
specialskolan?

Linda Olsson: Min skola har betytt mycket för mig.
Det är den skolan som har lärt mig att tala. Hade
jag inte fått gå i den skolan hade jag inte klarat
mig så mycket som jag kan nu. Det är min erfarenhet.

Erik Hammarstrand: Det gällde vad som skulle vara
viktigt att lägga fram förslag om.

Att komma ut och träffa kompisar är viktigast i
livet. Då måste det först och främst finnas en
fungerande färdtjänst utan - som det är i dag -
stora tidsramar. Ska man åka kl. 1 får man åka kl.
3, och sedan kan man inte åka hem från kompisen
eller discot senare än kl. 11. Det är viktigt att
färdtjänsten fungerar så att det går att komma ut.
När man väl har kommit ut är nästa problem att komma
in. Går det inte att komma in på discot, fiket eller
i affärerna och träffa sina kompisar blir
situationen i skolan svårare. Vad har man då att
prata om? Man kan lätt bli ännu mer utstött eftersom
man inte var på discot. Tillgängligheten är
viktigast.

Kenneth Johansson (c): Jag skulle vilja fortsätta på
temat hur vi påverkar och tar till vara den kunskap
de funktionshindrade besitter. Jag riktar min fråga
till Unga Synskadade och till 12-gruppen.

Hur kan vi tillsammans föra en dialog så att vi
tar del av kunskaper så att beslutsfattare fattar
rätt beslut?
Det är ett jättebra förslag att gå via föreningar.
Är kommunala handikappråd en plats för tanter och
farbröder eller en plats för alla i samhället, även
de unga? Jag vill gärna ha en kommentar kring detta.
Jag har en direkt fråga till Kommunförbundet. Jag
håller med om finansieringsprincipen till hundra
procent. Just nu tycker jag att det vore ännu
viktigare att höra vad ni har för strategi för att
handikappfrågorna ska genomsyra det kommunala
arbetet. När jag själv var socialnämndsordförande
för många år sedan handlade det om alla människors
ansvar, att alla i en kommun har ett ansvar för att
handikappolitiken ska genomsyra arbetet. Jag skulle
vilja höra förbundets strategi för att gå från ord
till handling.

Ordföranden: Det var tre frågor i en. Det är bra om
vi försöker begränsa våra frågor så att alla hinner
ställa sina frågor.

Anna Bergholtz: Jag börjar med beslutsfattarna. Det
är viktigt att sätta sig in i den situation den
funktionshindrade har. En enkel grej är att sätta på
sig en ögonbindel och bege sig ut på stan. Det
handlar om den direkta förståelsen, att veta hur det
känns att ta sig ut på stan, åka tunnelbana. Det
skulle vara bra för många.

Den andra frågan handlade om att påverka genom att
vara med i en förening eller organisation. Det är
viktigt att lyfta fram att det inte är alla som
väljer att engagera sig på det sättet. Jag gjorde
det inte själv förrän jag var över 20, och jag har
haft min synskada i princip hela mitt liv. Det kan
också vara så att man inte vill för att man tycker
att det är jobbigt. Det är viktigt att lyfta fram
att det måste finnas andra vägar än genom en
organisation.

Sofie Wikström: Jag hakar på vad du från Unga
Synskadade sade om att ha en bindel för ögonen. Jag
kan ta samma liknelse om att inte ha talets förmåga,
att ha en bindel för munnen, att kunna föra sin
talan, att gå till affären och handla eller att inte
kunna göra sig förstådd i andra situationer. Barn
med språkstörningar, som jag representerar, har
ibland också svårigheter att förstå vad meningen
säger, vad begreppen står för. Det kanske inte
faller på plats, de behöver mer tid i många
situationer.

Hur ska den kunskapen läras ut? Det är svårt. Ett
sätt att göra det är att besöka och ta kontakt med
dem som arbetar med barnen i dag. Det finns i dag
språkklasser och språkförskolor. Det finns
resurscenter, till exempel Specialpedagogiska
institutet, som arbetar mycket med dessa frågor. Man
ska ta del av dem för att få en förståelse för dessa
barn och ungdomar.
Sedan var det frågan om kommunala handikappråd.
Jag vet inte om det skulle vara ett alternativ. Jag
ställer samma fråga: Vill unga ingå i de
sammanhangen? Jag är tveksam. De kanske vill få ut
information om deras funktionshinder på annat sätt.

Margareta Erman: Jag finns på Kommunförbundet,
sektionen för socialtjänst. Jag känner också igen
projektet om alla nämnders ansvar. Jag kan dessvärre
konstatera att vikten av samhällsplanering har
sjunkit tillbaka under 1990-talet på
Kommunförbundet. Man jobbar inte lika bra som
tidigare över sektorsgränserna. Det var så mycket
annat som tog kraft på förbundet under 90-talet. Men
det har börjat vända. Vi har projekt på gång när det
gäller god bebyggd miljö. Vi samarbetar med SABO för
att utveckla bostadsområden så att tillgängligheten
ökar och att individer kan vara självständiga och
klara sig utan personlig hjälp.

Det finns brister, och det har varit en svacka.
Men jag har intrycket av att Kommunförbundet är på
väg att vända skutan och engagera sig mer i att
hjälpa kommunerna i den planeringen.

Marita Aronson (fp): Jag kommer från
Göteborgstrakten, och jag jobbade i många år på
Bräcke Östergård, en rehabiliteringsinstitution för
funktionshindrade barn. När jag lyssnar på er från
olika handikapporganisationer är det precis samma
frågor som kommer upp nu. Egentligen har det inte
hänt någonting. Jag känner att det är samma bekymmer
som jag upplever att föräldrar och barn hade på den
tiden. Vad har hänt på 30 år? Jag ställer frågan
till Lars Lööw och till Socialdepartementet. Vi är
säkert på rätt väg, men varför går det så
förskräckligt långsamt? Vi har fått LSS (lagen om
stöd och service till vissa funktionshindrade), men
det är samma bekymmer. Vi ska öka tillgängligheten,
men så sade vi också på 70-talet. Det fattades ett
beslut 1977 - tror jag - i riksdagen att
tillgängligheten skulle bli bättre. Nu är det 2010
som gäller. Vi skjuter fram målen hela tiden.

Jag vill ställa en fråga till Annica Karlsson,
Emelies mamma. Vad tycker du att vi kan göra som
politiker för att hjälpa föräldrar och barn bättre?

Lars Lööw: Precis samma fråga ställde jag i förordet
till den senaste rapporten till regeringen, fast jag
hade ett ännu längre perspektiv från
handikapprörelsen.

I grunden är det samma frågor. Jag har försökt att
förklara. Under denna tid har det svenska
välfärdssamhället utvecklats. Människor med
funktionshinder har också fått ta del av
välfärdsutvecklingen, men trots det står man utanför
de naturliga mötesplatserna i samhället. Man står
utanför de demokratiska processerna. Man står
utanför en aktiv fritid. Man finns inte med i de
sammanhang där människor finns i övrigt. Någonstans
tror jag att det beror på att vi har nöjt oss med
att jobba med att hitta individuella stödåtgärder åt
människor i stället för att se de brister i
strukturerna som faktiskt finns.
Jag har till och med sagt att vi har varit duktiga
på att ge stöd, vilket har skapat ett högmod hos
oss. Det har gjort det ännu svårare för oss att se
bristerna. Då hamnar vi i situationen att förklara
varför det var så svårt för tio år sedan när man
fattade beslut om lagen om handikappombudsmannen,
när Handikapputredningen föreslog åtgärder mot
diskriminering, att i riksdagsarbetet använda ordet
funktionshinder och diskriminering i samma mening.

Det är lite detsamma som det jag var inne på
inledningsvis, att vi inte riktigt orkar se att
diskriminering faktiskt förekommer även i de
strukturer som vi har byggt upp. Vi måste våga se
det. Vi måste ta tag i allt det som
Handikapputredningens slutbetänkande handlar om, att
förändra strukturerna och våga se saker. Vi kan till
exempel gå tillbaka till en sak som Laina Kämpe sade
här om skolbyggnader och att bara se det här som en
ad hoc-situation. Då glömmer Laina bort att det
faktiskt finns föräldrar som har funktionshinder,
som stängs ute från föräldramöten. Skolbyggnader
används också till andra saker. De är
samlingsplatser. Där har ni säkert varit på möten
med flera politiska partier flera gånger. Men hur
ska era partikamrater som är funktionshindrade kunna
delta om man utgår från att man ska lösa det ad hoc-
mässigt hela tiden? Därför måste vi ha en idé om att
människor är olika för att vi ska kunna förändra
saker. Den idén saknar vi i dag.

Lars Lindberg: Om man tittar på det här kan man säga
att det var både bättre och sämre förr. Om man
tittar på vad som möjligen kan sägas ha varit bättre
vad gäller tillgängligheten var det så att det under
70- och 80-talen till exempel byggdes bostäder som
på flera punkter var bättre och mer tillgängliga än
dem som har byggts de senaste tio åren. Det har att
göra med förändring av lagstiftning och sådant. Det
har också funnits en tydlighet. Man kanske har
tappat fokus på den här frågan. Det gäller ju alla.
Det gäller beställare, ideella organisationer,
byggföretag och så vidare. Det är en av de saker som
man tittar på, de brister som finns. Det pågår till
exempel en utredning som ska se över lagstiftningen.

När man tittar på tillgängligheten i stort kan man
nog säga att under 90-talet kom många av de här
frågorna ur fokus. Det beror till stor del på att
den ekonomiska krisen tog mycket av musten ur
politikerna. Den tog mycket av koncentrationen. Det
gäller inte bara detta utan också flera andra
frågor. Det var det som var bakgrunden till att man
sade 1997, när den här handlingsplanen utlovades,
att det nu var dags att se över vad som hade gått
bra och vad som hade gått dåligt.
Bemötandeutredningen fick i uppdrag att titta på
det, och de pekade just på den här dubbla
utvecklingen. Å ena sidan har vi LSS och rätten till
personlig assistans som fortfarande, än i dag, är
unik i världen. Där har det varit höga ambitioner.
Ingen kan egentligen påstå annat än att den innebär
en tydlig och kraftig ambitionshöjning. På andra
områden finns det däremot faktiskt klara brister,
och just tillgängligheten är ett sådant område, tror
jag.
Det var det som var bakgrunden till att man
prioriterade så pass tydligt. För sex - åtta år
sedan var ju inte diskrimineringsfrågorna särskilt
mycket på tapeten. Det var inte något som
diskuterades med samma kraft som de senaste åren.
Det har förändrats väldigt mycket. Det gäller inte
bara inom politiken. Jag vet att det också inom
handikapprörelsen fanns väldigt delade meningar om
synen på diskrimineringslagstiftningen. Men det har
kommit mer och mer på dagordningen.
Det är klart att i debatten och fokuseringen på
vilka problem som finns har det skett en hel del de
senaste åren. Samtidigt kan man helt klart peka på
områden, till exempel föräldrars möjligheter till
stöd och kampen för det, som man måste ta tag i.
Alla de här berättelserna är ju sanna. Det är det
som det är vårt uppdrag att jobba med både inom
regeringen, Regeringskansliet, och i riksdagen.
Sammantaget kan man säga att under den tid som
handlingsplanen har verkat har det hänt en hel del,
men det är mycket som återstår.

Annica Karlsson: Vi sitter i den situationen att vi
ska välja skola. Det vi då först och främst tänker
på är att när inte den här specialskolan eller de
här resurserna finns i den egna kommunen skulle det
vara önskvärt att man kunde söka till andra kommuner
och vara i samma kösystem på något sätt. I dag finns
inte den möjligheten. Jag har ringt runt och hört
mig för. De har inga platser. De tar först och
främst bara emot kommunens barn. Då tycker jag att
det vore väldigt bra att samla detta med resurser
och specialskolor på de skolor och klasser som redan
finns i dag ute i kommunerna. Därmed kan man samla
experterna på ett och samma ställe eller i alla fall
ha dem i vissa kommuner. Vi sitter i dag i det läget
att Emilie är ensam i hela kommunen med det behov
som hon har. Därför skulle det vara önskvärt att
kunna söka till andra kommuner. Problemet är inte
att få pengar. Det har vi fått ja till. Problemet är
just att vi inte får några platser.

Sedan tycker jag också att man ska försöka få fram
det här med logopeder. Det behovet är ju stort. Tal-
och språksvårigheter har ökat mer och mer. Man måste
lyfta fram detta med talpedagoger och logopeder. I
dag har vi ingen logoped i hela kommunen. Vi får
sitta och åka in till Södersjukhuset. Dessutom har
vi det här med habilitering för tal- och språkstörda
barn. Det har nu kommit till att vi får använda oss
av kuratorerna, vi föräldrar. Men den hjälp som vi
också behöver är logopeder. Då ska vi gå till ett
annat ställe, privat, och söka det. Önskvärt vore om
man kunde använda sig av logoped även när det gäller
habiliteringen, men det har man inte rätt till om
man har tal- och språkstörning.
En annan viktig sak är att öka förståelsen hos
allmänheten och i skolan, att gå ut med information
om detta: Vad är en tal- och språkstörning? Vad har
man för problem? Det är inte bara talet utan också
så mycket annat som följer med de svårigheter som
man har.

Ordföranden: Då lämnar jag ordet till Kerstin Maria
Stalin. Varsågod!

Kerstin Maria Stalin (mp): Tack! Jag vill börja med
att tacka för den här dagen även om jag tycker att
det har varit lite väl vuxendominerat faktiskt. Då
menar jag inte Emilies mamma, för du företräder
Emilie, som du gjorde alldeles nyss.

Jag skulle vilja lämna det här med
handlingsplaner, utredningsplaner, utvecklingsplaner
och allt sådant en liten stund och fråga om
individen. Jag tyckte att du, Erik, beskrev det här
med larmknappen väldigt bra, alltså vad kommunen
sade och vad landstinget sade och sedan pekade de på
varandra. Då har jag en fråga. Jag hade tänkt vara
lydig och bara ställa frågan till en, men alla andra
har ställt till flera, så då gör jag det också. Jag
ställer min fråga både till Erik och till
handikappombudsman Lars Lööw. Först till Erik: Här
var det tydligen tidningarna som fick gå in. Vad har
du för erfarenhet av detta som individ? Vart ska man
höra av sig när det är någonting som inte funkar?
Den frågan vill jag ställa till Lars Lööw också. Har
du ett råd där? Vart ska man ringa? Vart ska man gå?
Vem ska man skriva till? Vad gör man när man som
individ inte får den hjälp man behöver?

Erik Hammarstrand: Det där med larmet hände när jag
var tolv tretton år. Då var det så att jag sade till
min arbetsterapeut att jag behövde ett larm så att
jag kunde säga när jag behövde hjälp, om jag började
hosta eller någonting. Det var självklart, både från
kommunen och landstinget. De sade att det inte var
något större problem. Kommunen betalar för när
assistenten behöver hjälp och landstinget för när
själva personen behöver hjälp. Landstinget menade
att det här var hjälp till assistenten och kommunen
menade att det var hjälp till mig. Båda sade att de
andra skulle betala. Så var det.

Då ringde mina föräldrar och snackade med dem och
sade att om det inte blir ett beslut snart kommer vi
att ta kontakt med medierna. De skrattade lite och
sade att så säger alla. Men nästa dag var det stora
löpsedlar i varje kiosk: Erik - varför gör ni så
här, Motala? Erik behöver ett enkelt larm. Då blev
det fart. Då tog det tre dagar, och sedan hade jag
larmet. Då sade de att medierna absolut inte hade
något med saken att göra, men det kan man ju tro vad
man vill om.

Lars Lööw: Jag hoppas ju att vi får en lagstiftning
som gör att man i större utsträckning kan vända sig
till Handikappombudsmannen. Jag hoppas och tror på
ett skydd mot diskriminering som blir verkningsfullt
och som i grunden ger individen ett skydd mot
diskriminering och övergrepp. Det andra jag vill
säga är att jag inte tycker att man ska hålla på och
dela upp ett ansvar efter enstaka egenskaper hos
individen. I grunden måste ansvaret ligger hos
tillsynsmyndigheterna. De måste ta sitt ansvar och
jobba med de här frågorna på ett bra sätt. De måste
också självklart inse när deras redskap inte är
tillräckligt bra och uppmärksamma riksdag och
regering på det.

Skolverket har till exempel försökt en del. Men
eftersom Skolverket bara haft en tillsyn som har
utgått från lagligheten, inte lämpligheten, har man
inte kunnat nå hela vägen. Där måste vi komma vidare
för att få en styrka i tillsynen, för att det ska
bli meningsfullt ibland att vända sig till den
tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheterna måste få
ett tydligt utpekat ansvar och skaffa sig kunskap om
livsvillkoren för människor med funktionshinder.
Jag hoppas till exempel att ni nästa gång ni har
en offentlig utfrågning här, det är ett litet tips,
har samlat de fjorton sektorsmyndigheterna, som
också väldigt ofta är tillsynsmyndigheter. Då kan vi
höra hur de har gjort för att tackla de här
frågorna och vad de ser för brister i regelverket
med utgångspunkt från ett funktionshinderperspektiv
och även barn med funktionshinder. Det tycker jag
skulle vara viktigt för att sätta press i de här
frågorna. Man måste kunna vända sig till de
tillsynsmyndigheter som finns och få hjälp att få
den rätt man har. Det finns en del grundläggande
problem med lagtrots och domstolstrots. Vi måste
uppmärksamma dem och försöka hitta vägar för att
lösa dem.
Nu måste jag springa i väg och övertyga de här
informationscheferna. Jenny får väl svara på frågor
om det är någonting.

Ordföranden: Tack för det. Vi har nog bara tid med
en fråga till, tror jag. Då går ordet till Margareta
Israelsson. Varsågod!

Margareta Israelsson (s): Jag har suttit och retat
upp mig lite, både som politiker och som gammal
lärare men också som förälder, på det faktum att man
kan hitta på aktiviteter i skolan som helt ställer
vissa utanför. Jag kan inte riktigt förstå det. Jag
tänker mig en skola där man bestämmer att nu ska
alla bada herrbastu. Sedan säger man att det blir
alldeles för dyrt om vi ska öppna dambastun också.
Vi skulle ju aldrig acceptera det.

Då tänker jag på det ansvar som finns för
barnkonventionen. Jag vet att man från
Barnombudsmannens sida har jobbat väldigt mycket med
att föra ut det här närmare barnen ute i kommunerna.
Så jag skulle vilja fråga Kommunförbundet: Hur
arbetar ni för att, så att säga, lyfta
barnkonventionen och barnens rätt så att det
verkligen handlar om alla barns rätt.

Margareta Erman: Det där är en fråga som ligger på
sektionen för kultur och fritid hos oss på
Kommunförbundet. Man försöker jobba med att få ut
barnperspektivet när det handlar om kultur- och
fritidsfrågor. Det genomsyrar också andra
verksamheter: skolsidan och den sida som jag
representerar, socialtjänsten. I samband med kurser,
konferenser och andra kontakter, till exempel
skriftliga kontakter, med kommunerna lyfter vi fram
de här frågorna.

I socialtjänstlagen är det här en stor fråga. När
man ändrade lagen, det trädde i kraft förra året,
lyfte man upp det här med barnperspektivet
ordentligt, och det har vi gått ut med i kurser i
kommunerna. Det har varit ungefär 5 000 deltagare
från den kommunala socialtjänsten. Där har vi bland
annat lyft fram barnperspektivet, och det ska vi
fortsätta med.

Ordföranden: Tack för det! Klockan är nu 12.45, och
det är den tid som vi har satt ut för att avsluta
den här offentliga utfrågningen. Det fanns flera
frågeställare, jag är medveten om det. Men vi ska
hålla tidsschemat, så jag ska tacka alla er som har
kommit hit och medverkat och bidragit med er kunskap
och era synpunkter. Dem tar vi naturligtvis med oss
i det fortsatta beredningsarbetet när det gäller
dels skrivelsen om utvärdering av handikapplanen,
dels också i det breda fortsatta arbetet när det
gäller att utveckla handikappolitiken.

Jag vill också berätta att klockan 13.00 i dag i
bankhallen inviger talmannen en utställning som jag
tror heter Barntåget. Det är en del av det
europeiska handikappåret. Jag tycker att alla ni som
har möjlighet ska besöka den invigningen och se den
utställning som just turnerar i Europa och som rör
de här viktiga frågorna.
Tack ska ni ha för att ni har kommit hit!
Utfrågningen är avslutad.