Socialutskottets betänkande
2003/04:SOU1
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och socialomsorg
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens förslag
beträffande anslagen under utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret
2004, 5 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 2002 samt drygt 270 motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden 2003. Om ej annat
anges härrör motionerna nedan från riksmötet
2003/04.
Riksdagen har den 19 november 2003 fastställt
utgiftsramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg för budgetåret 2004 till
37 665 272 000 kr (bet. 2003/04:FiU1, rskr.
2003/04:42).
I ett antal motioner har framställts yrkanden om
ändringar, huvudsakligen minskningar, av enskilda
anslag. Det har även framställts yrkanden om att
anvisa medel till en rad nya anslag på olika
områden.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisningar. Samtliga motioner angående
anslagen avstyrks. M-, fp-, kd- och c-ledamöterna
deltar inte i beslutet, utan har i särskilda
yttranden redovisat sina alternativa budgetförslag
m.m.
Vidare tillstyrker utskottet begärda bemyndiganden
samt regeringens lagförslag.
Utskottet behandlar också ett antal motionsyrkanden
med anknytning till utgiftsområdet.
Utskottet föreslår, med anledning av motioner, två
tillkännagivanden.
Det ena tillkännagivandet innebär att utskottet
delar uppfattningen i en motion (s, m, fp, kd, v, c,
mp) att det vore önskvärt med en mer stabil statlig
finansiering av Rett Center. Rett Center är ett
nationellt centrum för medicinsk specialistvård,
forskning och information om Rett syndrom och det
enda av sitt slag i landet. Regeringen bör snarast
göra en bedömning av verksamheten vid Rett Center
och därefter återkomma till riksdagen med förslag
till hur finansieringsfrågan kan lösas på lång sikt.
Det andra tillkännagivandet rör åtgärder för
hemlösa m.fl. I budgetpropositionen anför regeringen
att ytterligare åtgärder kan behöva vidtas under de
närmaste åren för att stärka insatserna för de mest
utsatta grupperna, som hemlösa och tunga
missbrukare. Enligt utskottets mening bör regeringen
snarast återkomma till riksdagen med en redovisning
av vilka åtgärder som hittills vidtagits, vilket
resultat insatserna har fått samt vilka åtgärder som
regeringen planerar att vidta inom den närmaste
framtiden i syfte att förbättra situationen för de
mest utsatta i samhället.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
I betänkandet behandlas ett drygt hundratal
motionsyrkanden om vård av och omsorg om psykiskt
sjuka och psykiskt funktionshindrade personer. Med
hänvisning till det mycket omfattande uppdrag som
den av regeringen nyligen tillsatta nationella
psykiatrisamordnaren har fått anser utskottet att
motionerna i stor utsträckning är tillgodosedda.
Utskottet gör vidare ett uttalande angående
spelberoende (se s. 57).
I betänkandet finns 24 reservationer och
ytterligare 7 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg
Riksdagen anvisar för 2004 anslag under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg enligt utskottets förslag i bilaga 4.
Riksdagen bifaller därmed proposition 2003/04:1
utgiftsområde 9 punkt 8 samt av-slår
motionsyrkandena som förtecknats i bilaga 5.
2. Bemyndigande angående ramanslag 13:6
Socialstyrelsen
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för ramanslaget 13:6 Socialstyrelsen, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 4 000
000 kr efter 2004.
3. Bemyndigande angående ramanslag 14:4
Statens folkhälsoinstitut
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för ramanslaget 14:4 Statens folkhälsoinstitut,
ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 25 000 000 kr efter 2004.
4. Bemyndigande angående ramanslag 16:3
Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för ramanslaget 16:3 Statsbidrag till särskilt
utbildningsstöd, ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 81 000 000 kr efter 2004.
5. Bemyndigande angående ramanslag 17:1
Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder
inom äldrepolitiken, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 10 000 000 kr
efter 2004.
6. Bemyndigande angående ramanslag 18:2
Statens institutionsstyrelse
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för ramanslaget 18:2 Statens
institutionsstyrelse, ingå ekonomiska för-
pliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 18 000 000 kr
efter 2004.
7. Bemyndigande angående ramanslag 26:3
Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för ramanslaget 26:2 Forskningsrådet för
arbetsliv och socialvetenskap: Forskning, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst
640 000 000 kr efter 2004.
8. Propositionens lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i tandvårdslagen (1985:125), med den
ändringen i 8 a § att orden "punkterna 1-3"
ersätts av "punkterna 1-2".
9. Rett Centers långsiktiga finansiering
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om Rett Centers
långsiktiga finansiering. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So383.
10. Uppföljning av
Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag
Riksdagen avslår motion 2003/04:So466.
Reservation 1 (kd)
11. Vård i livets slutskede
Riksdagen avslår motion 2003/04:So640 yrkande
23.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)
12. Psykiatri
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So322,
2002/03:So342, 2002/03:So483, 2002/03:So507
yrkande 3, 2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449
yrkande 3, 2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:
So226, 2003/04:So262, 2003/04:So307 yrkandena 2
och 3, 2003/04: So312 yrkande 2, 2003/04:So325,
2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och
6-9, 2003/04:So356, 2003/04:So370, 2003/04:So394
yrkandena 6 och 7, 2003/04:So395 yrkande 9,
2003/04:So407 yrkande 2, 2003/04:So412 yrkande 1,
2003/04:So415 yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och
14, 2003/04:So434, 2003/04:So438 yrkandena 1 och
2, 2003/04: So502 yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och
17, 2003/04:So517, 2003/04: So527, 2003/04:So528,
2003/04:So542, 2003/04:So547, 2003/04:So551,
2003/04:So555, 2003/04:So558, 2003/04:So560,
2003/04:So570 yrkande 1, 2003/04:So574 yrkandena
1-14, 16 och 17, 2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4,
5, 7-10 och 12, 2003/04:So594, 2003/04:So601,
2003/04:So637 yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16,
2003/04:So643 yrkande 1, 2003/04: Ub271 yrkande 2
och 2003/04:Ub398 yrkande 11.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (v)
Reservation 7 (c)
Reservation 8 (mp)
13. Abort i Sverige för utländska kvinnor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U276
yrkande 5, 2003/04:So242 yrkande 2,
2003/04:So250, 2003/04:So437 och 2003/04:So455.
Reservation 9 (m, fp, c, mp)
14. Stödet till HBT-organisationer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K418
yrkande 25, 2003/04:L350 yrkande 15,
2003/04:So568 yrkande 23 och 2003/04:So624.
Reservation 10 (fp, c, mp)
15. Statens folkhälsoinstituts
arbetsuppgifter
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf358 yrkandena
17 och 18.
Reservation 11 (fp)
16. Relationen mellan kost, hälsa och
miljö
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ410 yrkande
12.
Reservation 12 (v, mp)
17. Folkhälsofrågor för vuxna
Riksdagen avslår motion 2003/04:So482.
18. Spelberoende
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So423
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So424, 2003/04:So501
yrkandena 3, 12 och 13, 2003/04:So638 yrkande 1,
2003/04:Kr326 yrkandena 8 och 9, 2003/04:Kr331
yrkande 1 samt 2003/04:Kr332 yrkande 4.
Reservation 13 (fp, c)
Reservation 14 (kd)
19. Sveriges insatser inom EU mot
narkotika
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416
yrkande 25, 2003/03:K419 yrkande 14 delvis,
2003/04:So343 yrkande 11 och 2003/04:So345
yrkande 2.
20. Svensk alkoholpolitik inom EU
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K419
yrkande 14 delvis, 2003/04:So343 yrkande 9,
2003/04:So357, 2003/04:So411 yrkande 3, 2003/04:
So576 yrkande 1 och 2003/04:So645 yrkande 1.
21. EU-stöd till tobaksodling
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K419
yrkande 14 delvis, 2003/04:So472 och
2003/04:So577 yrkande 11.
22. Barnombudsmannens organisation
Riksdagen avslår motion 2003/04:So232.
23. Rätt till personligt ombud enligt
socialtjänstlagen
Riksdagen avslår motion 2003/04:So394 yrkande
8.
Reservation 15 (v, mp)
24. Översyn av den specialiserade
omsorgen
Riksdagen avslår motion 2003/04:So315.
Reservation 16 (v, mp) - motiv.
25. Service- och signalhundar m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So328,
2003/04:So522, 2003/04: So567 och 2003/04:So615.
Reservation 17 (m)
26. Bidrag till nationella
anhörigorganisationer m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So362,
2003/04:So572 yrkande 7, 2003/04:So616 och
2003/04:So641 yrkande 7.
Reservation 18 (m, fp, kd, c)
27. Bilstödet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So206,
2003/04:So255, 2003/04: So347, 2003/04:So364,
2003/04:So475, 2003/04:So609, 2003/04:So622 och
2003/04:So642 yrkande 9.
Reservation 19 (m)
28. Personlig assistans
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So504
yrkande 31, 2003/04:So575 yrkande 4,
2003/04:So614, 2003/04:So627 och 2003/04Ub391
yrkande 20.
Reservation 20 (m, fp, kd, c)
29. Stöd till kvinnojourer m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju443
yrkande 11, 2003/04:Sf402 yrkande 21,
2003/04:So330, 2003/04:So419 yrkande 9,
2003/04:So496 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So589
yrkande 2 och 2003/04:Ub271 yrkande 7.
Reservation 21 (fp)
Reservation 22 (v, mp)
30. Rikskvinnocentrum
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju443 yrkande
10.
31. Regler för bidrag till ideella
organisationer på det sociala området
Riksdagen avslår motion 2003/04:So243.
Reservation 23 (m, kd, c)
32. Statens institutionsstyrelse
Riksdagen avslår motion 2003/04:So643 yrkandena
9 och 10.
33. Insatser för hemlösa m.fl.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om insatser för de
mest utsatta i samhället. Riksdagen bifaller
därmed delvis motionerna 2003/04:So381,
2003/04:So407 yrkande 3, 2003/04:So415 yrkande 2,
2003/04:So635 yrkande 8, 2003/04:So637 yrkande 1,
2003/04:Bo252 yrkandena 1-3, 11 och 12,
2003/04:Bo261 yrkandena 4 och 6 samt
2003/04:Bo263 yrkande 18.
34. Apoteksmonopolet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343 yrkande
20, 2003/04:So386 yrkande 4, 2003/04:So444,
2003/04:So476, 2003/04:So640 yrkande 29 och
2003/04:N344 yrkande 4.
Reservation 24 (m, fp, kd, c)
Stockholm den 25 november 2003
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Margareta Israelsson (s), Cristina
Husmark Pehrsson[1]1,2 (m), Kerstin Heinemann[2]1
(fp), Conny Öhman (s), Lars U Granberg (s), Carl-
Axel Johansson[3]1 (m), Marina Pettersson (s),
Gabriel Romanus[4]1 (fp), Kenneth Johansson[5]1 (c),
Christer Engelhardt (s), Elina Linna (v), Kerstin-
Maria Stalin (mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel
Johansson (s), Magdalena Andersson[6]1 (m) och Ulrik
Lindgren[7]1 (kd).
2003/04
SoU1
Utskottets överväganden
Politikområde Hälso- och sjukvårdspolitik
Tandvårdsförmåner m.m. (13:1)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 13:1
Tandvårdsförmåner m.m. Riksdagen bör därmed
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 4 061 410 000 kr
anvisas under anslag 13:1 Tandvårdsförmåner m.m.
Anslaget motsvarar anslagsposterna 2 och 3 i det
tidigare anslaget 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m. Från
anslaget 13:1 överförs 267 miljoner kronor per år
till det nya anslaget 13:8 Sjukvård i
internationella förhållanden (motsvarande den
tidigare anslagsposten 1 inom anslag 13:1).
Under 2003 väntas utgifterna för
högkostnadsskyddet för personer över 65 år stiga
mycket kraftigt. Den största budgeteffekten väntas
dock inträda först under 2004 på grund av långa
handläggningstider hos försäkringskassan samt långa
behandlingstider. Efterfrågan och den begärda
genomsnittliga tandvårdsersättningen har varit
betydligt högre än regeringen tidigare räknat med.
Många äldre valde också att skjuta upp protetiska
behandlingar i väntan på att högkostnadsskyddet
skulle införas. Prognosen för anslagsposten för 2003
är 3 322 miljoner kronor. För att klara utgifterna
ökades anslaget med 430 miljoner kronor på
tilläggsbudget i samband med 2003 års ekonomiska
vårproposition. I samband med denna proposition
föreslår regeringen en ökning med ytterligare 100
miljoner kronor på tilläggsbudget.
Riksförsäkringsverket (RFV) har utfärdat allmänna
råd för att ge stöd åt skälighetsprövningen av
vårdgivarens ersättningsanspråk. Råden innebär att
folktandvårdens pris i respektive landsting skall
vara vägledande. Trots vidtagna åtgärder finns det
enligt regeringen behov av att kraftigt höja
anslaget till följd av högkostnadsskyddet för äldre.
Regeringen beräknar att utgifterna för
tandvårdsersättningen kommer att uppgå till 4 048
miljoner kronor 2004, 4 253 miljoner kronor 2005 och
4 137 miljoner kronor 2006.
När det gäller anslagsposten Kompetenscentrum på
tandvårdsområdet avsätts i budgetpropositionen 13
miljoner kronor för detta ändamål.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:1
Tandvårdsförmåner m.m. för budgetåret 2004 anvisar
1 061 410 000 kronor mindre än vad regeringen
föreslagit (yrkande 1).
I motion So408 av samma motionärer yrkas att
riksdagen skall begära att regeringen lägger fram
förslag till ett förbättrat behovsstyrt
högkostnadsskydd (yrkande 1). Motionärerna anser att
personer med normal tandstatus själva bör få stå för
tandvårdskostnaden upp till ett högkostnadsskydd på
3 000 kr. Självrisken på 3 000 kronor skall
kombineras med en subventionsgrad på 60 % för
högre tandvårdskostnader. Tandvårdskostnader som
överstiger 15 000 kr skall täckas med en
subventionsgrad på 80 %. När medel avsätts för det i
motionen förordade systemet måste hänsyn tas till
utfasningskostnaden för det tidigare systemet och
för den nyligen införda maxtaxan för personer över
65 år.
I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen till anslag 13:1 Tandvårdsförmåner för
budgetåret 2004 anvisar 60 miljoner kronor utöver
regeringens förslag (yrkande 34 delvis). Det begärs
även ett tillkännagivande om kirurgisk behandling av
tandlossning (yrkande 31). Motionärerna anser att
tandvården bör inordnas i hälso- och sjukvårdens
avgiftssystem. Som ett första steg i denna riktning
bör kirurgisk behandling av tandlossningssjukdom
omfattas av sjukvårdens högkostnadsskydd. För denna
reform bör 60 miljoner kronor avsättas per år.
Tidigare behandling
I det av riksdagen godkända betänkandet 2002/03:SoU1
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg behandlades bl.a. ett likartat motionsyrkande
som det här aktuella So408 yrkande 1 (s. 12).
Utskottet hänvisade till att Utredningen om en
samlad utvärdering av tandvårdsreformen m.m. i sitt
slutbetänkande Tandvården till 2010 (SOU 2002:53)
hade lagt fram ett antal förslag till förbättringar
i tandvårdsstödet, som bl.a. inbegriper en
utvidgning av högkostnadsskyddet till alla åldrar
samt satsningar på bastandvård. Utskottet påpekade
att betänkandet var under beredning i
Regeringskansliet samt anförde att regeringens
kommande förslag på området inte borde föregripas.
Utskottet ansåg vidare att den föreslagna
medelsanvisningen var väl avvägd. Yrkandet
avstyrktes (s.y. m).
Motioner om ett gemensamt avgiftssystem för
tandvården och hälso- och sjukvården behandlade
utskottet senast i det av riksdagen godkända
betänkandet 2002/03:SoU17 Höjd åldersgräns för
tandläkares och tandhygienisters rätt till offentlig
ersättning m.m. (s. 11 f.). Utskottet, som nyss
konstaterat att slutbetänkandet Tandvården till 2010
var under beredning, ansåg inte att en ny utredning
borde tillsättas. Motionerna avstyrktes (res. kd+c
och mp).
Utskottets ställningstagande
Slutbetänkandet från Utredningen om en samlad
utvärdering av tandvårdsreformen m.m. är fortfarande
under beredning i Regeringskansliet. Utskottet
vidhåller att regeringens kommande förslag på
området bör avvaktas. Utskottet anser vidare att den
föreslagna medelsanvisningen är väl avvägd och
avstyrker därmed motionerna So408 (m) yrkande 1,
So586 (m) yrkande 1 och So640 (kd) yrkandena 31 och
34 delvis.
Bidrag för läkemedelsförmånerna (13:2)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 13:2 Bidrag för
läkemedelsförmånerna. Riksdagen bör därmed
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 19 450 000 000 kr
anvisas under anslag 13:2 Bidrag för
läkemedelsförmånerna.
Från detta anslag ubetalas det särskilda
statsbidraget till landstingen för deras kostnader
för läkemedelsförmånerna. Medlen syftar till att
ändamålsenliga och säkra läkemedel skall kunna
förskrivas till en rimlig kostnad för den enskilde.
Landstingen övertog i formell mening kost-
nadsansvaret för läkemedelsförmånerna (dvs. läke-
medel i öppenvård) den 1 januari 1998. Samtidigt
infördes emellertid ett särskilt statsbidrag till
landstingen för kostnaderna för läkemedels-
förmånerna. Statens ekonomiska ersättning till
landstingen för deras kostnader för läkemedels-
förmånerna har fastställts genom en överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet. Den
överenskomna ersättningen för ett visst år utbetalas
från detta anslag till landstingen med ett fast
månatligt belopp. Det månatliga beloppet motsvarar
en tolftedel av den överenskomna ersättningen och
utbetalas två månader i efterhand.
Regeringen träffade i anslutning till den eko-
nomiska vårpropositionen i april 2001 en över-
enskommelse med Landstingsförbundet om en ny modell
för statens ersättning till landstingen för
kostnader för läkemedelsförmånerna under åren
2002-2004. I överenskommelsen fastställs bl.a. hur
stor landstingens ekonomiska risk för den aktuella
perioden kommer att vara. Statens ersättning för
perioden uppgår till 17,8 miljarder kronor för 2002,
18,7 miljarder kronor för 2003 och 19,6 miljarder
kronor för 2004. För eventuella kostnader som
överstiger 56,1 miljarder kronor under perioden
skall en slutreglering ske våren 2005. Staten
ersätter då landstingen enligt en modell där
landstingen får stå för de första 1,5 miljarder
kronorna. Därefter ersätter staten 25 % av en
kostnadsökning mellan 57,6 och 59,1 miljarder
kronor, 50 % av en kostnadsökning mellan 59,1 och
61,1 miljarder kronor samt 75 % av eventuella
kostnader som överstiger 61,1 miljarder kronor.
Avtalet mellan staten och landstingen för statens
ersättning för kostnaderna för läkemedelsförmånerna
löper ut den sista december 2004. Regeringen avser
att våren 2004 inleda diskussioner med
Landstingsförbundet för att komma överens om
ersättningen för läkemedelsförmånerna för kommande
år.
Den 1 oktober 2002 trädde den nya lagen (2002:160)
om läkemedelsförmåner m.m. i kraft. Lagen innebär
bl.a. att en ny myndighet, Läkemedelsförmånsnämnden
(LFN), inrättats. LFN:s uppgift är att fatta beslut
om vilka läkemedel som skall subventioneras samt
vilket pris läkemedlet skall ha. Myndigheten har
också till uppgift att gå igenom befintligt
sortiment av läkemedel och fatta beslut om huruvida
läkemedlet även fortsättningsvis skall ingå i förmå-
nerna. Vidare infördes den 1 oktober 2002 nya regler
om utbyte av läkemedel på apotek, vilket innebär att
apotekspersonalen skall byta ut ett förskrivet läke-
medel om det finns ett billigare utbytbart läkemedel
tillgängligt på det enskilda apoteket. Som en följd
av genomförda reformer har Socialstyrelsen fått i
uppdrag att följa hur regelverket används vad gäller
utbyte av läkemedel på apotek.
Socialstyrelsen har vidare i regleringsbrevet för
2003 fått ett ändrat avrapporteringskrav: att analy-
sera orsakerna bakom utvecklingen av läkemedels-
försäljningen samt redovisa en bedömning av
kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånerna under
2003-2007 och vilka faktorer som påverkar denna.
Socialstyrelsen skall under 2003 särskilt analysera
orsakerna bakom skillnaderna i läkemedels-
användningen mellan olika landsting. Analysen skall
omfatta den totala läkemedelsförsäljningen, dvs.
läkemedelsförmånerna, receptfria läkemedel,
egenavgifter och läkemedel som används i slutenvård.
Analysen delrapporterades i juni 2003 och skall
slutrapporteras senast den 31 december 2003.
Enligt propositionen fortsätter kostnaderna för
läkemedel alltjämt att öka i snabbare takt än
kostnaderna för den övriga hälso- och sjukvården.
Det finns flera bakomliggande faktorer som bidrar
till detta. Däribland kan nämnas
befolkningsstrukturen och introduktionen av nya och
dyrare läkemedel. De första sju månaderna 2003 tyder
på att kostnadsutvecklingstakten har avtagit. Det är
emellertid för tidigt att förutse om detta är ett
trendbrott som kommer att bestå. Enligt regeringen
har dock utbyte av läkemedel på apotek bidragit till
en ökad priskonkurrens som i kombination med
patentutgångar de närmaste åren kommer att fortsätta
att ha gynnsam effekt på kostnaderna för
läkemedelsförmånerna.
För att stimulera till användandet av den mest
effektiva behandlingen, både medicinskt och
kostnadsmässigt, måste läkemedelskostnaderna finnas
med i landstingens samlade prioriteringar inom
hälso- och sjukvården. Landstingen har genom avtalet
som träffades mellan staten och landstingen våren
2001 om statens ersättning för kostnaderna för
läkemedelsförmånerna fått ökade incitament till att
se läkemedel som en insatsfaktor i vården som därmed
ingår i deras prioriteringsbeslut. Enligt regeringen
är det viktigt att arbetet med att överföra
kostnadsansvaret fullt ut till landstingen
fortskrider och att landstingen genom sina
förskrivare i hälso- och sjukvården aktivt och
systematiskt arbetar med att använda den mest
kostnadseffektiva behandlingen för varje patient.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:2 Bidrag för
läkemedelsförmånerna för budgetåret 2004 anvisar 500
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit
(yrkande 2). Enligt motionärerna medför deras
förslag på läkemedelsområdet en successiv minskning
av kostnaderna under de närmaste åren.
I motion So386 av samma motionärer finns bl.a.
följande yrkanden. I yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om ökad receptfrihet. Motionärerna
påpekar att endast 10,3 % av läkemedlen är
receptfria i dag men att en fördubbling av denna
andel torde vara möjlig. Därmed skulle
subventionskostnaden kunna minska väsentligt
samtidigt som möjligheterna till egenvård blir
bättre. Det begärs även ett tillkännagivande om vad
i motionen anförs om högkostnadsskyddet för
läkemedel (yrkande 6). Motionärerna vill förändra
läkemedelsförsäkringens högkostnadsskydd på det
sättet att konsumenten betalar hela kostnaden upp
till det redan nu gällande taket på 1 800 kr och
inte som i dag enligt ett trappstegssystem. Detta
innebär att 75 % av alla läkemedelskonsumenter
kommer att betala för sin läkemedelskonsumtion helt
själva. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om
barns läkemedelskostnad. Läkemedelskostnader för
barn under 18 år skall enligt motionärernas förslag
helt ingå i föräldrarnas högkostnadsskydd.
Barnfamiljer riskerar höga läkemedelskostnader när
både de vuxna och barnen drabbas av sjukdom
samtidigt. Det begärs även ett tillkännagivande om
prissättning av läkemedel (yrkande 3). Motionärerna
vill avskaffa Läkemedelsförmånsnämnden och överlåta
uppgiften att reglera priset på läkemedel till
Riksförsäkringsverket (jfr anslag 13:7). Om en
normal årsförbrukning av ett visst läkemedel i
normalfallet inte uppgår till mer än motionärernas
föreslagna högkostnadsskydd bör prissättningen av
medlet vara helt fri. Andra läkemedel bör prissättas
så att det maximalt tillåtna priset inte överstiger
den samhällsekonomiska nyttan av preparatet. Ett
högre pris kan exempelvis tillåtas om preparatet i
fråga medför besparingar inom den övriga hälso- och
sjukvården. Motionärerna anför att deras
läkemedelsförslag på sikt innebär
kostnadsbesparingar på ungefär 1,75 miljarder kronor
jämfört med nuvarande system.
I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen till anslag 13:2 Bidrag för
läkemedelsförmånerna för budgetåret 2004 anvisar 300
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit
(yrkande 20 delvis).
Samma yrkande finns i motion Sf359 av Bo Könberg
m.fl. (fp) (yrkande 1).
I motion So513 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om nya bestämmelser för
läkemedelsförskrivning (yrkande 10). Motionärerna
anser att reglerna snarast bör skärpas så att det
normala skall vara att läkaren inte skriver ut ett
visst företags preparat utan anger den vetenskapliga
beteckningen på receptet, dock kompletterad med
närmare uppgifter om preparat om det finns
medicinska skäl för detta. Denna åtgärd kan leda
till en besparing om ca 300 miljoner kronor per år.
Tidigare behandling
I betänkande 2002/03:SoU1 behandlade utskottet
motioner med olika förslag på läkemedelsområdet (s.
14 f.). Utskottet konstaterade att det så sent som i
mars 2002 hade ställt sig bakom regeringens förslag
till lag om läkemedelsförmåner m.m. samt att lagen
nyss hade trätt i kraft. En ny ordning hade därmed
införts för det offentliga subventionssystemet
rörande läkemedel. Vidare hade
Läkemedelsförmånsnämnden inrättats med uppgift att
ansvara för beslut rörande subventionering och
prisreglering i fråga om läkemedel och andra varor
som ingår i läkemedelsförmånerna. Utskottet hade
inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrkte
motionerna (s.y. m resp. fp).
Utskottets ställningstagande
De nya bestämmelserna rörande läkemedelsförmånerna
har enbart varit i kraft i drygt ett år. Utskottet
har inte ändrat inställning angående subventionering
och prisreglering på läkemedelsområdet sedan
frågorna behandlades i riksdagen våren 2002. Vidare
tillstyrker utskottet regeringens förslag till
medelsanvisning. Mot bakgrund härav avstyrks
motionerna Fi240 (fp) yrkande 20 delvis, Sf359 (fp)
yrkande 1, So386 (m) yrkandena 1, 3, 6 och 7, So513
(fp) yrkande 10 och So586 (m) yrkande 2.
Bidrag till hälso- och sjukvård
(13:3)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 13:3 Bidrag till
hälso- och sjukvård. Riksdagen bör därmed avslå
motionsyrkanden bl.a. om annan medelsanvisning
till anslaget. Riksdagen bör vidare, med bifall
till en motion angående Rett Center, ge
regeringen till känna att den snarast bör göra
en bedömning av centrets verksamhet och ge
förslag till hur frågan om den statliga
finansieringen för Rett Center kan lösas på
lång sikt.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 275 036 000 kr
anvisas under anslag 13:3 Bidrag till hälso- och
sjukvård.
Från anslaget utbetalas statsbidrag till lands-
tingen i enlighet med den överenskommelse som
träffats mellan staten och Landstingsförbundet om
vissa ersättningar till hälso- och sjukvården, den
s.k. Dagmaröverenskommelsen. Under 2003 har medlen
enligt överenskommelsen primärt använts för att
stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården.
Inom ramen för överenskommelsen för 2003 lämnas även
bidrag till bl.a. nationella informationsinsatser om
organdonation, Rett Center och
vaccinationsförsörjning.
Vidare ingår i anslaget bl.a. ersättning till
Hjälpmedelsinstitutet, medel för metod- och
kunskapsutveckling, ersättning till smittbärare,
statlig ålderspensionsavgift, ersättning för vissa
kostnader och förluster som uppkommit till följd av
myndighetsingripanden för att hindra spridning av
smittsam sjukdom enligt smittskyddsförordningen,
kostnader för patientförsäkring och vissa
skadeersättningar, stöd till nationellt
utvecklingsarbete inom vården och omsorgen, medel
till Familjemedicinska Institutet, samt bidrag till
Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa (Kilen) och
till Vidarkliniken.
Regeringen har ökat anslaget med 3 miljoner kronor
2004 för att inrätta ett nationellt register över
utövarna av komplementärmedicin. En särskild ut-
redare bör få i uppdrag att utreda hur registret
skall utformas samt vem som skall ansvara för det.
Regeringen och Landstingsförbundet enades i den så
kallade Dagmaröverenskommelsen för 1999 om att
initiera utveckling av system för uppföljning som
gör det möjligt att på ett över hela landet
jämförbart sätt kunna redovisa hur antalet besök och
behandlingar utvecklats, liksom köer och faktiska
väntetider för besök och behandling. För år 2003 har
5 miljoner kronor avsatts till denna verksamhet.
Inom ramen för projektet har en nationell databas
för information om väntetider skapats där alla
landsting redovisar förväntade väntetider för olika
behandlingar. Denna databas finns tillgänglig på
Internet. För att öka tillgängligheten i hälso- och
sjukvården är det enligt regeringen också viktigt
att öka patienternas valmöjligheter, så att de kan
söka vård där väntetiderna är kortare.
Landstingsförbundets styrelse har därför beslutat om
en ny rekommendation om valmöjligheter i vården till
landstingen. Samtliga landsting har antagit
rekommendationen i sin helhet. Från och med den
1 januari 2003 gäller det fria vårdvalet i hela
landet.
I och med den nationella handlingsplanen för
utveckling av hälso- och sjukvården (prop.
1999/2000:149, bet. 2000/01:SoU5, rskr. 2000/01:53)
aviserade regeringen sin avsikt att i budget-
propositionerna för åren 2001-2004 föreslå ett
resurstillskott till hälso- och sjukvården i lands-
ting och kommuner samt till vissa nationella
insatser om sammanlagt 9 miljarder kronor.
Resurstillskottet inordnas i huvudsak i det gene-
rella statsbidraget till kommuner och landsting och
fördelas med 70 procent till landstingen och
30 procent till kommunerna.
I syfte att varaktigt förbättra vårdens tillgäng-
lighet avsattes 3,75 miljarder kronor under åren
2002-2004. Stödet lämnas från utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner, anslag 48:5 Bidrag
för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården.
Resurstillskottet till landstingen och den närmare
inriktningen på satsningen regleras i en
överenskommelse mellan staten och Landstings-
förbundet. På grund av det statsfinansiella läget
föreslår regeringen en engångsneddragning på
anslaget om 150 miljoner kronor år 2004.
Landstingen utarbetade under 2001 lokala hand-
lingsplaner med en beskrivning av situationen samt
med förslag till satsningar för att förbättra
tillgängligheten. På många håll kunde man redan
efter ett år se positiva effekter på kösituationen.
I många fall är emellertid de åtgärder som påbörjats
av mer långsiktig karaktär och behöver längre tid
för att få genomslag.
I budgetpropositionen anges att regeringen redan
1997 införde en vårdgaranti som innebär att
primärvården är ansvarig för de första kontakterna
och skall erbjuda hjälp, antingen per telefon eller
genom besök, samma dag som vården kontaktas.
Patienten skall få träffa läkare inom högst sju
dagar och den som fått en remiss till den
specialiserade vården skall erbjudas tid för besök
inom 90 dagar. För att ytterligare stärka patientens
ställning och kunna garantera att alla får vård inom
rimlig tid förs det diskussioner mellan regeringen
och Landstingsförbundet om förbättringar inom
området, exempelvis om ett åtagande från landstingen
att erbjuda behandling inom 90 dagar från det att
beslut om behandling fattats.
Som en följd av den nationella handlingsplanen för
utveckling av hälso- och sjukvården bildades i
februari 2002 Familjemedicinska institutet (Fammi)
som en ideell förening. Föreningsbildare är staten,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.
Fammis ändamål är att genom kunskapsutveckling och
kunskapsspridning bidra till att utveckla den
primärvård som finansieras av landstingen och
kommunerna och att därigenom stärka och tydliggöra
den svenska familjemedicinen. Fammi har sedan
starten byggt upp sin organisation, kartlagt problem
inom primärvården och startat en rad olika projekt
inom bl.a. de problemområden som identifierats. En
viktig uppgift för institutet har också varit att
starta en webbplats. Webbplatsen har sedan starten
kommit att utgöra ett viktigt instrument när det
gäller att sprida nya kunskaper och föra en dialog
med primärvårdens intressenter. Statskontoret har i
uppdrag att utvärdera verksamheten vid Fammi och
konstaterar i en delrapport från mars 2003 att det
första året har präglats av en stor bredd i verksam-
heten. Fammi har startat och genomfört aktiviteter
som inte funnits tidigare och på olika sätt lyft
fram primärvården. Statskontoret anser dock att det
är viktigt att styrelsen i det fortsatta arbetet tar
ställning till om Fammis resurser skall koncentreras
till vissa delar av uppdraget eller om en bredd i
verksamheten är att föredra.
I budgetpropositionen anges att föreningsbildarna
skall överlägga om den fortsatta verksamheten samt
om inriktning och finansiering för tiden efter 2004.
Regeringen aviserade i samband med inrättandet av
Fammi att sammanlagt 60 miljoner kronor skulle
avsättas för ändamålet under 2002-2004, dvs.
20 miljoner kronor per år. På grund av
omprioriteringar i statsbudgeten har beloppet
minskats med 5 miljoner kronor för 2004.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:3 Bidrag till
hälso- och sjukvård för budgetåret 2004 anvisar 15
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit
(yrkande 3). Såvitt avser bidrag till
Familjemedicinska institutet anser motionärerna att
deras förslag till ett institut för medicin och
hälsa på ett bättre sätt kan bistå primärvården när
det gäller forskning och utveckling. Motionärerna
vill vidare anslå 7 miljoner kronor mer än
regeringen till Rett Center.
I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen till anslag 13:3 Bidrag till hälso-
och sjukvård för budgetåret 2004 anvisar 755
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande 20 delvis).
Samma yrkande finns i motion So513 av Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 4). Av de
överskjutande medlen avser 750 miljoner kronor
införandet av en vårdgaranti och övriga 5 miljoner
kronor bidrag till Familjemedicinska institutet. I
yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om införande och utformning av en
nationell vårdgaranti. Garantin innefattar en
fastlagd rätt att få vård inom tre månader efter det
att behovet fastslagits. Klarar inte det egna
landstinget av att ge vård i tid har patienten rätt
att på hemlandstingets bekostnad få sin vård utförd
i ett annat landsting eller hos en annan vårdgivare.
Vårdgarantin omfattar alla medicinskt motiverade
behandlingar och gäller för alla åldrar.
Motionärerna anför att vårdgarantin skall vara
genomförd inom två år och byggas ut i två steg. I
yrkande 6 begär motionärerna ett tillkännagivande om
användning av medel från anslag 13:3 för
Familjemedicinska institutet. De anser att 5
miljoner kronor mer än regeringen har beräknat bör
användas för verksamheten vid institutet.
(Ytterligare motioner om vårdgaranti behandlas nedan
under Nationell vårdgaranti 13:10, förslag till nytt
anslag.)
I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen till anslag 13:3 Bidrag till hälso-
och sjukvård för budgetåret 2004 anvisar 5 miljoner
kronor utöver regeringens förslag (yrkande 2
delvis). Motionärerna motsätter sig regeringens
förslag att minska anslaget till Familjemedicinska
institutet, som enligt motionärerna bedriver
angelägen verksamhet.
I motion So372 av Birgitta Carlsson och Viviann
Gerdin (c) begärs ett tillkännagivande om att
inrätta ett register över komplementär- och
alternativmedicinska vårdutövare med yrkeskompetens
(yrkande 1).
I följande motioner begärs tillkännagivanden om
ytterligare resurser till den psykiatriska vården.
I motion So342 av Göran Lindblad (m) begärs ett
tillkännagivande om att öka antalet psykiatriska
slutenvårdsplatser (yrkande 5).
I motion So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av 2 000 nya
vårdplatser (yrkande 3). Enligt motionärerna bör
hälften av vårdplatserna avse psykiatrisk vård och
hälften missbrukarvård.
I motion So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om en utbyggnad av boendeformer
och vårdplatser i psykiatrin (yrkande 5).
I motion So307 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att
somatiska och psykiatriska kliniker ges resurser och
incitament till att samverka (yrkande 1). Vidare
begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om att
slutenvården inom psykiatrin skall förstärkas.
I motion 2002/03:So257 av Birgitta Carlsson och
Kerstin Lundgren (c) begärs ett tillkännagivande om
resurstillskott så att köerna inom barn- och
ungdomspsykiatrin kan kortas. Motionärerna anför att
barn- och ungdomspsykiatrin inte får resurser som
motsvarar behovet hos barn och ungdomar samt att
väntetiderna varierar i olika delar av landet och i
vissa fall är upp till två år.
(Motioner om psykiatri behandlas även nedan under
anslag 13:12, under rubriken Övriga frågor inom
politikområdet samt under anslag 16:1.)
Övrig motion
I motion So383 av Sonja Fransson m.fl. (s, m, fp,
kd, v, c, mp) begärs ett tillkännagivande om att
utreda en mer långsiktig ekonomisk lösning för Rett
Center. Rett syndrom är ett funktionshinder som
medför mycket svåra funktionsstörningar. I Sverige
finns drygt 200 flickor och kvinnor med syndromet.
Rett Center är ett nationellt centrum för medicinsk
specialistvård, forskning och information om Rett
syndrom och det enda av sitt slag i landet.
Motionärerna önskar en mer långsiktig statlig
finansiering av centret än vad Dagmarmedlen ger.
Tidigare behandling m.m.
I det av riksdagen godkända betänkandet
2002/03:SoU11 Överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet om vissa ersättningar till
hälso- och sjukvården för år 2003 behandlade
utskottet senast motioner om att införa en nationell
vårdgaranti (s. 8 f.). Utskottet hänvisade till
vissa satsningar som hade beslutats i samband med
behandlingen av budgetpropositionen för år 2003,
nämligen höjningen av det generella statsbidraget
och den särskilda satsningen med 1,25 miljarder
kronor per år 2002-2004 för att förbättra
tillgängligheten inom hälso- och sjukvården.
Utskottet ansåg att med de resursförstärkningar som
tillförs vården finns förutsättningar för kortare
väntetider. Utskottet såg positivt på att regeringen
och Landstingsförbundet kommit överens om att en
utökad vårdgaranti skall införas som också
innefattar behandling. Utskottet avstyrkte därmed
motionerna (res. m + fp + kd + c).
Regeringen har den 23 oktober 2003 tillsatt en
nationell psykiatrisamordnare (dir. 2003:133) med
uppgift att se över frågor som rör arbetsformer,
samverkan, samordning, resurser, personal och
kompetens inom vård, social omsorg och
rehabilitering av psykiskt sjuka och psykiskt
funktionshindrade. Samordnaren skall fortlöpande
informera regeringen om resultatet av arbetet och
vid behov ge förslag till författningsändringar och
förtydliganden av gällande regelverk. Samordnaren
ges vidare i uppdrag att tillsammans med kommuner,
landsting och berörda statliga myndigheter formulera
strategier för kvalitetsutveckling för att samordna
och stärka utvecklingsarbetet. I uppdraget ingår
enligt direktiven att bedöma behovet av
slutenvårdsplatser, att pröva om det krävs nya
vårdformer mellan slutenvård och öppenvård samt att
analysera hur socialtjänstens boendestöd eller andra
insatser kan utvecklas.
Psykiatrisamordnarens uppdrag upphör senast den 1
november 2006.
Socialminister Lars Engqvist gav den 1 oktober 2003
svar på skriftliga frågor (2003/04:22 och 24) om
Rett Center och dess finansiering. Socialministern
anförde bl.a. följande:
Det är landstingen som ansvarar för vårdens
finansiering och organisation. Samtidigt har
givetvis staten intresse av att bra verksamheter
av rikskaraktär inte upphör.
Rett Center kom till stånd 1995 med hjälp av
ett statligt stimulansbidrag för små och mindre
kända handikappgrupper. Därefter subventionerades
verksamheten under perioden 1997-2000 av
Jämtlands läns landsting. För att underlätta en
smidig övergång till självfinansiering av
verksamheten kom staten och Landstingsförbundet,
i den så kallade Dagmaröverenskommelsen för 2001,
överens om att ett övergångsbidrag på 2 miljoner
kronor per år skulle utbetalas under 2001 och
2002.
Rett Center har dock inte lyckats skapa ett
sådant patientunderlag att verksamheten kunnat
bli självbärande. Det är möjligt att detta hänger
samman med eventuella brister i de nuvarande
formerna för samordning av den högspecialiserade
vården. Detta är en av de saker som regeringen
avser att få belyst inom ramen för det projekt
för översyn av den högspecialiserade vården som
startades 2002 (S 2002:D).
I avvaktan på resultatet av denna översyn kom
staten och Landstingsförbundet, i
Dagmaröverenskommelsen för år 2003, överens om
att fortsätta stödja verksamheten vid Rett Center
med 7 miljoner kronor under år 2003.
Det är först efter det att översynen av den
högspecialiserade vården är klar som regeringen
har det underlag som krävs för att kunna ta
slutgiltig ställning till samordningen och
finansieringen av nationella specialistcentra. I
avvaktan på detta underlag har regeringen för
avsikt att under 2004 stödja verksamheten vid
Rett Center med Dagmarmedel.
Enligt uppgift från Socialdepartementet hanteras
frågan om stöd till Rett Center inom de ännu ej
avslutade s.k. Dagmaröverläggningarna.
Utskottets ställningstagande
När det först gäller motionsyrkandena om att införa
en nationell vårdgaranti vidhåller utskottet att de
resursförstärkningar som tillförs hälso- och
sjukvården, främst genom det generella statsbidraget
till kommuner och landsting och den s.k.
tillgänglighetsreformen, ger förutsättningar för
kortare väntetider. Flera andra insatser har gjorts
för att komma till rätta med väntetidsproblematiken,
bl.a. rekommendationen om det fria vårdvalet,
utvecklingen av den nationella databasen med
information om väntetider för olika behandlingar
samt Socialstyrelsens arbete med riktlinjer för
prioriteringar. Utskottet konstaterar vidare att det
pågår diskussioner mellan regeringen och
Landstingsförbundet om att utöka den vårdgaranti som
gäller sedan 1997. Enligt budgetpropositionen har
regeringen för avsikt att under de kommande åren ta
ytterligare steg mot förbättrad tillgänglighet och
kvalitet.
När det särskilt gäller prioriteringar inom hälso-
och sjukvården vill utskottet framhålla att varje
patient måste få en medicinsk bedömning av sitt
hälsotillstånd. Varje fall är unikt och skall
bedömas utifrån den enskilde patientens behov.
Prioriteringar av enskilda patienter bör därför
aldrig ske efter i förväg fastställda mallar eller
kriterier. Av den medicinska professionen utarbetade
behandlingsrekommendationer kan dock ge god
vägledning vid läkarens bedömningar och utgör en
viktig del i sjukvårdens prioriteringar.
Flera motioner rör bidraget inom anslaget till
Familjemedicinska institutet. Utskottet, som noterar
att institutets verksamhetsinriktning kommer att tas
upp i kommande överläggningar mellan
föreningsbildarna, ställer sig bakom regeringens
förslag att minska bidraget med 5 miljoner kronor
för 2004.
Såvitt avser bidrag till Rett Center för 2004
behandlas frågan inom ramen för de pågående s.k.
Dagmaröverläggningarna. Resultatet härav bör enligt
utskottets mening inte föregripas.
Slutligen begärs i ett antal motioner ytterligare
resurser till den psykiatriska vården. Utskottet,
som ser positivt på att en nationell
psykiatrisamordnare har tillsatts, konstaterar att
det i samordnarens uppdrag ingår att bedöma
psykiatrins resursbehov, bl.a. genom att se över
behovet av slutenvårdsplatser. Utskottet anser att
psykiatrisamordnarens slutsatser och eventuella
förslag i dessa delar bör avvaktas.
Sammantaget anser utskottet förslaget till
medelsanvisning vara väl avvägt. Motionerna
2002/03:So257 (c), Fi240 (fp) yrkande 20 delvis,
So307 (c) yrkandena 1 och 4, So342 (m) yrkande 5,
So394 (v) yrkande 5, So513 (fp) yrkandena 4-6, So586
(m) yrkande 3, So592 (kd) yrkande 3 och So623 (c)
yrkande 2 delvis avstyrks därmed.
Enligt regeringen har anslaget tillförts 3
miljoner kronor för 2004 i syfte att inrätta ett
nationellt register över utövarna av
komplementärmedicin. Motion So372 (c) yrkande 1 får
därmed anses tillgodosedd.
Rett Center har den senaste treårsperioden erhållit
årliga bidrag inom ramen för de s.k.
Dagmaröverenskommelserna mellan staten och
Landstingsförbundet. Utskottet delar uppfattningen i
motion So383 (s, m, fp, kd, v, c, mp) att det vore
önskvärt med en mer stabil statlig finansiering av
Rett Center. Enligt utskottet bör därför regeringen
snarast göra en bedömning av centrets verksamhet och
därefter återkomma till riksdagen med förslag till
hur finansieringsfrågan kan lösas på lång sikt. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till
motion So383 som sin mening ge regeringen till
känna.
Statens beredning för medicinsk
utvärdering (13:4)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 13:4 Statens
beredning för medicinsk utvärdering.
Riksdagen bör därmed avslå ett motionsyrkande
om annan medelsanvisning till anslaget.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 40 193 000 kr
anvisas under anslag 13:4 Statens beredning för
medicinsk utvärdering (SBU).
SBU har till uppgift att vetenskapligt utvärdera
tillämpade och nya medicinska metoder ur ett samlat
medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt
perspektiv. Myndigheten skall sammanställa
utvärderingarna på ett enkelt och lättfattligt sätt
samt sprida dem så att vårdgivare och andra berörda
kan tillägna sig den kunskap som vunnits. Det
övergripande målet är att genom vetenskapliga
kunskapssammanställningar stärka beslutsunderlaget
inom hälso- och sjukvården, inkluderande tandvården,
för att därigenom bidra till en mer effektiv och
evidensbaserad hälso- och sjukvård.
Motion med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:4 Statens
beredning för medicinsk utvärdering för budgetåret
2004 anvisar 10 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit (yrkande 5). Motionärerna
anför att SBU:s verksamhet har stor betydelse för
sjukvårdens utveckling. SBU:s rapporter är av god
kvalitet och spridningen av dem har ökat.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner den föreslagna medelsanvisningen
väl avvägd och avstyrker därför motion So586 (m)
yrkande 5.
Socialstyrelsen (13:6)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 13:6
Socialstyrelsen. Riksdagen bör därmed avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av
regeringen under anslaget begärda
bemyndigandet.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 487 885 000 kr
anvisas under anslag 13:6 Socialstyrelsen.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget
13:6 Socialstyrelsen ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 4 000 000 kr efter 2004.
Socialstyrelsen är nationell expert- och tillsyns-
myndighet för hälso- och sjukvård, socialtjänst,
tandvård, stöd och service till funktionshindrade,
hälsoskydd och smittskydd. Myndigheten skall
säkerställa och främja god hälsa, social välfärd,
omsorg och vård på lika villkor för hela befolk-
ningen. Socialstyrelsen ingår vidare i samverkans-
områdena Skydd, undsättning och vård samt Spridning
av allvarliga smittämnen, giftiga kemikalier och
radioaktiva ämnen.
Utgifterna under anslaget uppgick under 2002 till
ca 461,7 miljoner kronor. Anslagssparandet uppgick
till ca 48 miljoner kronor vid utgången av 2002.
Anslagssparandet härrör sig till stor del från 2001
då myndigheten tilldelades medel som skall räcka
t.o.m. 2004. Differensen mellan anslaget och
utgiftsprognosen 2003 beror i hög grad på att en
stor del av anslagssparandet beräknas förbrukas
under året.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:6
Socialstyrelsen för budgetåret 2004 anvisar 108
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit
(yrkande 6). Motionärerna anser att budgetmedel bör
överföras från Socialstyrelsen till ett nytt anslag
för att inrätta en särskild medicinalstyrelse (jfr
nedan under anslag 13:11). Beloppet baseras på den
senast beräknade kostnaden för Socialstyrelsens
tillsyn.
I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen till anslag 13:6 Socialstyrelsen för
budgetåret 2004 anvisar 25 miljoner kronor mindre än
regeringens förslag (yrkande 34 delvis).
Motionärerna anser att besparingar och
effektiviseringar bör göras inom bl.a.
Socialstyrelsens administration. Myndighetens
förvaltningsanslag bör minskas med 5 %.
I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen till anslag 13:6 Socialstyrelsen för
budgetåret 2004 anvisar 50 miljoner kronor mindre än
regeringens förslag (yrkande 2 delvis). Motionärerna
anser att besparingar bör göras inom
Socialstyrelsens administration.
Utskottets ställningstagande
Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att
Socialstyrelsen på ett tillfredsställande sätt
arbetat med målen för verksamheten samt att
inriktningen på och omfattningen av verksamheten på
ett bra sätt svarar mot de krav som regeringen i
olika sammanhang ställt på Socialstyrelsen.
Utskottet finner ingen anledning att frångå
regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker därmed motionerna So586 (m) yrkande 6,
So623 (c) yrkande 2 delvis och So640 (kd) yrkande 34
delvis.
Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget
13:6 Socialstyrelsen ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 4 000 000 kr efter 2004.
Läkemedelsförmånsnämnden (13:7)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 13:7
Läkemedelsförmånsnämnden. Riksdagen bör
därmed avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör
även avslå en motion om att följa upp
Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag. Jämför
reservation 1 (kd).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 58 458 000 kr
avsätts under anslag 13:7 Läkemedelsförmånsnämnden.
Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) inledde sitt arbete
den 1 oktober 2002. Nämndens huvudsakliga uppgifter
är att besluta om vilka läkemedel som skall ingå i
läkemedelsförmånerna och att fastställa läkemedlens
pris. Nämnden övertog Riksförsäkringsverkets (RFV)
tidigare uppgifter när det gäller prisreglering av
läkemedel. Nämnden fattar beslut på ansökan av den
som marknadsför ett läkemedel men kan också på eget
initiativ ompröva om ett läkemedel skall finnas kvar
inom läkemedelsförmånerna. LFN har även i uppgift
att gå igenom alla befintliga läkemedel. Nämndens
beslut skall baseras på de kriterier som finns i
lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. En
allmän utgångspunkt för nämndens överväganden är
hälso- och sjukvårdens övergripande mål om en god
hälsa och en vård på lika villkor. Nämnden skall
också beakta de grundläggande etiska principer för
prioriteringar som gäller inom hälso- och sjukvår-
den. Därutöver skall nämnden beakta kostnads-
effektivitetsprincipen, som innebär att kostnaderna
skall vara rimliga utifrån medicinsk, humanitär och
samhällsekonomisk synpunkt. Nämnden skall även ta
hänsyn till marginalnyttan, vilket innebär att det
inte får finnas andra tillgängliga läkemedel eller
behandlingsmetoder som är väsentligt mer ändamåls-
enliga. Det nya läkemedelsförmånssystemet är ett i
huvudsak produktinriktat rabattsystem, men nämnden
kan undantagsvis besluta att ett läkemedel skall
ingå i förmånerna endast för ett visst användnings-
område samt också förena sina beslut med särskilda
villkor. Regeringen har utsett en nämnd bestående av
ordförande och tio ledamöter med bred representation
för samtliga relevanta kompetensområden.
LFN har under myndighetens första kvartal fattat
totalt 1 289 beslut om läkemedel, varav 986 var
beslut om prissänkning. Myndigheten har sedan
årsskiftet 2002/2003 fattat beslut om närmare 4 000
prissänkningar. Handläggningstiderna har hållits
inom den tid som föreskrivs i rådets direktiv
89/105/EEG. LFN har ett gott samarbete med andra
berörda myndigheter på området, Apoteket AB,
läkemedelsföretag och andra aktörer. LFN:s
informationsverksamhet har framför allt varit
inriktad på att bygga upp verksamheten. Det har
inneburit arbete med att skapa en hemsida, ta fram
tryckt informationsmaterial och knyta kontakter med
medier, myndigheter, företag och andra aktörer på
området.
Anslaget har tillförts 19 miljoner kronor 2004,
som överförts från anslag 13:3 Bidrag till hälso-
och sjukvård. I detta belopp anses även en pris- och
löneuppräkning av tidigare års anslag ingå.
På grund av det statsfinansiella läget föreslår
regeringen att anslaget engångsvis minskas med
500 000 kr under 2004.
Läkemedelsförmånsnämnden har enligt regeringen
effektivt arbetat med att bygga upp verksamheten och
håller på att utarbeta en praxis för sitt besluts-
fattande. Myndigheten har aktivt arbetat mot de mål
som har angivits för verksamheten 2002, och
regeringen ser därför ingen anledning att ändra
myndighetens verksamhetsinriktning under det
närmaste budgetåret.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:7
Läkemedelsförmånsnämnden för budgetåret 2004 anvisar
29 229 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
(yrkande 7). Motionärerna vill överlåta
Läkemedelsförmånsnämndens uppgifter till
Riksförsäkringsverket (jfr ovan under anslag 13:2).
I motion So386 av samma motionärer begärs ett
tillkännagivande om att avskaffa
Läkemedelsförmånsnämnden (yrkande 2).
Övrig motion
I motion So466 av Ulrik Lindgren (kd) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en uppföljning av
Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag. Motionären är
kritisk till beslutet att Viagra inte skall
subventioneras. Nämndens överväganden i detta och
vissa andra fall visar att den ser ett egenvärde i
att begränsa konsumtionen av ett läkemedel även om
det kan vara angeläget med medicinsk behandling.
Nämnden underkänner därmed även läkarnas kompetens
att skriva ut rätt läkemedel till rätt person, anför
motionären.
Tidigare behandling
Motionsyrkanden om att avskaffa
Läkemedelsförmånsnämnden behandlade utskottet även i
betänkande 2002/03:SoU1 (s. 24). Utskottet avstyrkte
yrkandena med hänvisning till att det inte ändrat
uppfattning i frågan sedan behandlingen av
regeringens förslag till ny lag om
läkemedelsförmåner m.m. våren 2002 (s.y. m).
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som så sent som våren 2002 tillstyrkt
förslaget att inrätta Läkemedelsförmånsnämnden,
finner ingen anledning att nu ställa sig bakom
motionskrav om nämndens avskaffande. Utskottet anser
förslaget till medelsanvisning väl avvägt och
avstyrker motionerna So386 (m) yrkande 2 och So586
(m) yrkande 7.
Genom att tillstyrka förslaget till nytt system för
läkemedelsförmåner ställde sig utskottet också bakom
de principer som Läkemedelsförmånsnämndens beslut
skall baseras på, nämligen kriterierna om
kostnadseffektivitet och marginalnytta i 15 § lagen
(2002:160) om läkemedelsförmåner. Allmänna
utgångspunkter för nämndens prövning är vidare
människovärdesprincipen och
behovs-solidaritetsprincipen, vilka fått sin närmare
utformning i de av riksdagen antagna
prioriteringsriktlinjerna för hälso- och sjukvården.
Utskottet anser inte att det behövs någon sådan
uppföljning av Läkemedelsnämndens uppdrag som begärs
i motion So466 (kd). Motionen avstyrks.
Nationell vårdgaranti (13:10,
förslag till nytt anslag)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med
förslag om att anvisa medel till ett nytt
anslag, 13:10 Nationell vårdgaranti.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till ett nytt anslag,
Nationell vårdgaranti, för budgetåret 2004 anvisar
2 miljarder kronor (yrkande 4). Motionärerna anser
att sammanlagt 3,5 miljarder kronor bör anslås under
de kommande två åren.
I motion Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om en nationell vårdgaranti
(yrkande 6). Vårdgarantin innebär att alla har en
uttalad rätt att få vård inom tre månader efter
fastställd diagnos. Garantin skall omfatta alla
medicinskt motiverade behandlingar och vara fullt
genomförd inom två år. Reformen innebär att
patienter kan få behandling tidigare och därmed att
sjukskrivningar kan kortas.
Liknande yrkanden finns i motionerna So415
(yrkande 10), So418 (yrkande 6) och So503 (yrkande
1) av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) samt i
motion Sf405 av Sten Tolgfors m.fl. (m) (yrkande 8
delvis).
I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen till ett nytt anslag, Nationell
vårdgaranti, för budgetåret 2004 anvisar 1 850
miljoner kronor (yrkande 34 delvis). Vidare begärs
ett tillkännagivande om en nationell vårdgaranti
(yrkande 4). För införandet av en nationell
vårdgaranti vill motionärerna avsätta sammanlagt 3,5
miljarder kronor under två år, dvs. en miljard
kronor mer än regeringens s.k.
tillgänglighetspengar. Den nationella vårdgarantin
omfattar alla medicinskt motiverade behandlingar och
skall vara fullt genomförd inom två år.
En liknande begäran om tillkännagivande finns i
motion Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd) (yrkande 13).
I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas att
riksdagen beslutar att uppta ett nytt anslag för en
nationell vårdgaranti (yrkande 1) samt att riksdagen
till detta anslag för budgetåret 2004 anvisar
500 miljoner kronor (yrkande 2 delvis).
Centerpartiet anser att 1 miljard kronor utöver
regeringens förslag bör anslås under en tvåårsperiod
för att snabbt reducera vårdköerna.
Även i motion So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkas att riksdagen beslutar om införandet av en
nationell vårdgaranti (yrkande 39).
Utskottets ställningstagande
Såsom utskottet anfört ovan under anslag 13:3 Bidrag
till hälso- och sjukvård innebär
resursförstärkningarna till vården förutsättningar
för kortare väntetider. Utskottet ser positivt på
det arbete som inletts i syfte att öka
tillgängligheten men vidhåller sin inställning att
det inte finns skäl att inrätta ett särskilt anslag
på området. Motionerna Sf289 (m) yrkande 6, Sf397
(kd) yrkande 13, Sf405 (m) yrkande 8 delvis, So343
(c) yrkande 39, So415 (m) yrkande 10, So418 (m)
yrkande 6, So503 (m) yrkande 1, So586 (m) yrkande 4,
So623 (c) yrkandena 1 och 2 delvis samt So640 (kd)
yrkandena 4 och 34 delvis avstyrks.
Medicinalstyrelse (13:11, förslag
till nytt anslag)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med
förslag om att anvisa medel till ett nytt
anslag, 13:11 Medicinalstyrelse.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till ett nytt anslag,
Medicinalstyrelsen, för budgetåret 2004 anvisar 108
miljoner kronor (yrkande 8). För att ytterligare
förstärka den oberoende tillsynen på
sjukvårdsområdet anser motionärerna att det bör
inrättas en särskild medicinalstyrelse. Styrelsen
skall utnyttja resurser som finns i nuvarande
Socialstyrelsen, som redan har en organisation
uppbyggd för tillsynen. För inrättandet av
medicinalstyrelsen skall budgetmedel överföras från
Socialstyrelsens anslag (jfr under anslag 13:6).
Samma innebörd har motion So503 av samma
motionärer (yrkande 9).
Tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen under de senaste
åren avslagit motionsyrkanden om inrättande av en
statlig medicinalstyrelse, senast i betänkande
2002/03:SoU1 (s. 24 f. s.y. m).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin uppfattning att en statlig
medicinalstyrelse inte bör inrättas och avstyrker
därmed motionerna So503 (m) yrkande 9 och So586 (m)
yrkande 8.
Bidrag till kvalitetshöjning i
psykiatrisk vård (13:12, förslag
till nytt anslag)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med
förslag om att anvisa medel till ett nytt
anslag, 13:12 Bidrag till kvalitetshöjning i
psykiatrisk vård.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen till ett nytt anslag för
kvalitetsförbättring inom psykiatrin för budgetåret
2004 anvisar 500 miljoner kronor (yrkande 20
delvis).
Även i motion So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen till ett nytt anslag, Bidrag
till kvalitetshöjning i psykiatrisk vård, för
budgetåret 2004 anvisar 500 miljoner kronor (yrkande
2). I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om
statsbidrag om 500 miljoner kronor per år för
kvalitetshöjning i psykiatrisk vård, bl.a. för att
möjliggöra en viss expansion av antalet vårdplatser.
Motionärerna anser det nödvändigt att psykiatrin ges
större resurser och att det med tanke på många
landstings besvärliga ekonomiska situation behövs
ett tillfälligt statsbidrag, åtminstone under de
närmaste tre åren. Nya vårdplatser behövs såväl inom
slutenvården som på små vårdhem och gruppboenden.
(Motioner om psykiatri behandlas även under anslag
13:3, under rubriken Övriga frågor inom
politikområdet Hälso- och sjukvårdspolitik samt
under anslag 16:1.)
Utskottets ställningstagande
Som utskottet konstaterat ovan under anslag 13:3
Bidrag till hälso- och sjukvård har den nyligen
tillsatta nationella psykiatrisamordnaren i uppdrag
att bedöma psykiatrins resursbehov. Bland annat
skall behovet av slutenvårdsplatser ses över. En
fråga som samordnaren skall behandla med förtur är
vilka effekter som har uppnåtts genom de medel som
riksdagen har ställt till förfogande för kommuner
och landsting i enlighet med den nationella
handlingsplanen för utveckling av hälso- och
sjukvården. Utskottet anser att
psykiatrisamordnarens slutsatser och eventuella
förslag bör avvaktas. Det saknas vidare skäl att
inrätta ett särskilt anslag på området. Motionerna
Fi240 (fp) yrkande 20 delvis och So502 (fp)
yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Forskning i palliativ vård (13:13,
förslag till nytt anslag)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med
förslag om att anvisa medel till ett nytt
anslag, 13:13 Forskning i palliativ vård.
Riksdagen bör också avslå ett motionsyrkande
om att regeringen skall återkomma med en
proposition om vården i livets slutskede.
Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).
Motion med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen till ett nytt anslag, Forskning om
palliativ vård, för budgetåret 2004 anvisar 20
miljoner kronor (yrkande 34 delvis). Vidare begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om
forskning i palliativ vård (yrkande 24). Kommittén
om vård i livets slutskede (SOU 2001:6) kunde bl.a.
konstatera att forskning om och utbildning i
palliativ vård är svagt utvecklade områden samt att
ett resurstillskott är nödvändigt.
Övrig motion
I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen skall begära att regeringen återkommer med
en proposition om vården i livets slutskede (yrkande
23). Den nyssnämnda kommittén presenterade 2001 ett
omfattande förslag till förbättringar av den
palliativa vården i Sverige. Motionärerna anser det
nu vara hög tid att regeringen förelägger riksdagen
en proposition utifrån utredningens förslag.
Bakgrund och tidigare behandling
Kommittén om vård i livets slutskede överlämnade i
januari 2001 sitt slutbetänkande Döden angår oss
alla - värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6).
Betänkandet är fortfarande under beredning i
Regeringskansliet.
Utskottet behandlade motionsyrkanden bl.a. om ett nytt anslag
för forskning i palliativ vård senast i betänkande
2002/03:SoU1 (s. 27). Utskottet avstyrkte yrkandena
med hänvisning dels till riksdagens
prioriteringsbeslut, dels till regeringens beredning
av ovannämnda kommittébetänkande (s.y. kd).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill åter erinra om att riksdagen, efter
förslag av ett enigt utskott, ställt sig bakom
riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården (prop. 1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14,
rskr. 1996/97:186) samt att det av dessa riktlinjer
framgår att palliativ vård och vård i livets
slutskede tillhör prioritetsgrupp 1. Vidare pågår
fortfarande beredningen i Regeringskansliet av
slutbetänkandet från Kommittén om vård i livets
slutskede. I betänkandet berörs bl.a. frågor om
forskning i palliativ vård. Utskottet anser att
riksdagen bör avvakta regeringens kommande förslag
på området. Några skäl för att initiera ett nytt
anslag finns inte. Motion So640 (kd) yrkandena 24
och 34 delvis avstyrks.
Utskottet anser inte heller att det behövs något
sådant initiativ från riksdagens sida som begärs i
motion So640 (kd) yrkande 23 och avstyrker därmed
även det yrkandet.
Övrig medelsanvisning
Regeringens förslag till medelsanvisning under
anslagen 13:5 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
13:8 Sjukvård i internationella förhållanden och
13:9 Ersättning till talidomidskadade i vissa fall
har inte mött någon erinran i form av motioner.
Utskottet tillstyrker den föreslagna
medelsanvisningen.
Förslag till regeländring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, med en viss redaktionell
justering, anta regeringens förslag till lag
om ändring i tandvårdslagen (1985:125).
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i
tandvårdslagen (1985:125).
Regeringen föreslår ett förtydligande med
innebörden att bestämmelserna i tandvårdslagen om
uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård avser
personer som har varaktigt behov av omfattande vård-
och omsorgsinsatser. Vidare föreslås en bestämmelse
om att ersättningen till vårdgivaren för nödvändig
tandvård och tandvård som ett led i en
sjukdomsbehandling skall motsvara folktandvårdens
priser om inte landstinget och vårdgivaren kommer
överens om något annat.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag
om ändring i tandvårdslagen (1985:125), dock med den
ändringen i 8 a § att orden "punkterna 1-3" ersätts
av "punkterna 1-2".
Övriga frågor inom politikområdet
Psykiatri
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett drygt hundratal
motionsyrkanden om vård av och omsorg om
psykiskt sjuka och psykiskt
funktionshindrade. Utskottet hänvisar till
det mycket omfattande uppdrag som den nyligen
tillsatta nationella psykiatrisamordnaren har
fått. Jämför reservationerna 3 (m), 4 (fp), 5
(kd), 6 (v), 7 (c) och 8 (mp).
Motioner
Ett stort antal motioner har väckts angående den
psykiatriska vårdens organisation.
I motion So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) begärs att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning som belyser förutsättning-
arna för psykiskt sjuka att få vård och behandling
(yrkande 1). Vidare begärs i yrkande 3 ett
tillkännagivande om psykiskt multisjuka.
Motionärerna anför att dessa patienter måste bli
identifierade, sedda och stöttas av psykiatrin och
sjukvården på ett mycket bättre och flexiblare sätt.
I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om psykisk
ohälsa. Motionärerna anför att primärvården inte
hittar de patienter som har depressionsproblem samt
att en ökad specialistmedverkan skulle stärka
psykiatrins roll inom primärvården. Motionärerna
begär vidare i yrkande 8 att regeringen tillsätter
en utredning avseende antalet vårdplatser i sluten
vård och övergången till öppna vård- och
boendeformer. Motionärerna anför att för att den
slutna vården skall fungera måste antalet
vårdplatser ökas, oavsett om vården sker med tvång
eller med frivillighet. Övergången från sluten vård
till mer öppna vård- och boendeformer bör vid
tvångsvård kunna omvandlas till en
försöksutskrivning, där tvångsvården är vilande men
kan tillgripas vid försämring. I yrkande 11 begärs
ett tillkännagivande om patient- och
anhöriginflytande. Enligt motionärerna bör en
individuellt anpassad vårdplan upprättas tillsammans
med den enskilde, dennes närstående och vårdgrannar.
Motionärerna begär i yrkande 13 ett tillkännagivande
om medicinska insatser. För att säkerställa
kvaliteten på den medicinska vården bör varje boende
ha en fast kontakt med en primärvårdsläkare, som
också konsulterar psykiater vid behov. Slutligen
begärs i yrkande 14 ett tillkännagivande om insyn
och tillsyn. Motionärerna anför att en gemensam
tillsynsmyndighet med samlat ansvar för verksamhet
enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och
socialtjänstlagen (2001:453) måste skapas.
I motion So226 av Carl-Axel Roslund och Anna
Lindgren (m) begärs ett tillkännagivande om att den
psykiatriska vården återställs. Motionärerna anför
att köerna till vård och behandling måste bort och
att lagstiftningen behöver ses över samt att en
översyn av hur resurserna används snarast måste
komma till stånd.
I motion So342 av Göran Lindblad (m) begärs ett
tillkännagivande om att ompröva det delade huvud-
mannaskapet för omhändertagande av psykiskt sjuka.
Enligt motionären innebär det delade ansvaret mellan
kommuner och landsting ofta att ingen tar ansvar
(yrkande 7).
I motion So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om boendestödjare,
ambulerande team och bättre tillsyn (yrkande 4).
Enligt motionärerna måste service i form av
boendestödjare eller ambulerande team som gör
hembesök hos människor med psykiska problem finnas
dygnet runt. Ansvaret för tillsynen över enskilda
vårdhem är delat mellan länsstyrelserna och
Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter.
Motionärerna anser att en översyn behövs av hur
tillsynen kan samordnas och skärpas. I yrkande 6
begärs ett tillkännagivande om bättre samordning
genom gemensamma nämnder, personliga ombud,
trygghetskvitto och fast husläkarkontakt.
Möjligheten för kommuner och landsting att bilda
gemensamma nämnder bör enligt motionärerna utnyttjas
när det gäller psykiskt sjuka med både sociala,
somatiska och fysiska problem. Motionärerna anser
att det är viktigt att utreda möjligheterna att
garantera de personliga ombudens fristående
ställning. När en patient skrivs ut från sluten
psykiatrisk vård måste sjukvårdshuvudmannen
säkerställa att kommunen är redo att ta hand om de
uppgifter som den ansvarar för, t.ex. boende och
försörjning. Patienten skall sedan få ett
trygghetskvitto som fungerar som ett bevis på att
kommunen har åtagit sig att övergången från sluten
till öppen vård skall fungera så smidigt som
möjligt. Motionärerna anser det också viktigt att en
fast husläkarkontakt samordnar de medicinska
insatser som görs. Motionärerna begär även ett
tillkännagivande om Socialstyrelsens nationella
riktlinjer och stödjande tillsyn (yrkande 7). De
förordar att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att
komma med nationella riktlinjer för de områden inom
psykiatrin som är i mest akut behov av översyn,
förslagsvis psykoser, drogmissbruk och kriterier för
utskrivning från tvångsvård. Socialstyrelsen bör
också få i uppdrag att följa upp riktlinjerna med
systematiska och övergripande tillsynsprojekt där
samtliga tillsynsenheter besöker ett stort antal
vårdenheter och kan driva på att riktlinjerna
används i verksamheterna. I yrkande 8 begärs ett
tillkännagivande om depression och självmord.
Motionärerna framhåller bl.a. vikten av att personal
i öppenvården har den kunskap som krävs för att
känna igen och behandla depression. Vidare bör
informations- och fortbildningsarbetet fortsätta när
det gäller självmordsprevention. Socialstyrelsen bör
på ett mer kraftfullt sätt använda sig av sina
tillsynsbefogenheter. Motionärerna begär även ett
tillkännagivande om vikten av att primärvården har
god psykosocial kompetens och ett gott samarbete med
psykiatrin (yrkande 9). Slutligen begärs ett
tillkännagivande om den psykiatriska vården för
personer som flytt till Sverige efter tortyr eller
andra svåra upplevelser (yrkande 17). Motionärerna
framhåller vikten av att vårdpersonal inom
psykiatrin och primärvården har kunskap om bl.a.
följdverkningar av tortyr.
I motion So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om en utredning av hela
den psykiatriska vårdens grundläggande organisation
(yrkande 1). Enligt motionärerna bör direktiven för
en sådan utredning överväga olika alternativ för den
organisatoriska upprustning som behövs. Det dubbla
huvudmannaskapet för den psykiatriska vården har
inte fungerat och en centralisering av hela
psykiatrin eller delar av psykiatrin bör övervägas.
Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om
att samverkan vid psykiskt sjukas och
funktionshindrades vård och omsorg styrs av kompli-
cerad lagstiftning och att området bör bli föremål
för en översyn. Oklarheterna består bl.a. av att det
är svårt att avgöra vad som är psykiatrisk behand-
ling och vad som är social omsorg när det gäller
insatser till personer med psykiskt funktionshinder.
I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att
inrätta lokala kris- och behandlingscentrum. Mycket
talar enligt motionärerna för att slutenvård bäst
bedrivs i lokala kris- och behandlingscentrum.
Mindre enheter som behandlar patienter med liknande
behov kan utveckla en bättre kompetens. Motionärerna
begär i yrkande 8 ett tillkännagivande om krav på
evidensbaserade behandlingar. Enligt motionärerna
måste politiska beslutsfattare börja kräva
behandlingsresultat inom psykiatrin. Evidensbaserade
behandlingar krävs inom den somatiska vården, och
det finns enligt motionärerna ingen anledning att
ställa lägre krav på psykiatrin. I yrkande 12 begärs
ett tillkännagivande om att förbättra utvärderingen
och uppföljningen av den psykiatriska vården.
I motion So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om översyn av lagstiftningen
som styr fördelningen av ansvaret för psykiskt sjuka
och funktionshindrades vård och omsorg (yrkande 1).
Motionärerna anför att det är svårt att avgöra vad
som är psykiatrisk behandling och vad som är social
omsorg när det gäller insatser till personer med
psykiskt funktionshinder.
I motion So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om en nationell handlingsplan
för psykiatrin (yrkande 7). Motionärerna anför att
regeringen bör utarbeta en nationell handlingsplan
för psykiatrin utifrån den översyn som nyligen
genomförts av Socialstyrelsen.
I motion So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om regeringens ansvar
för att ingångna samarbetsavtal med kommuner och
landsting fullföljs (yrkande 6). Motionärerna anför
att i den nationella handlingsplan för hälso- och
sjukvård som antogs 2000 lyftes psykiatrin upp som
ett av fyra prioriterade områden för utveckling. När
kommuner och landsting inte lever upp till sin del
av avtalet, delvis därför att regeringen
omöjliggjort en långsiktig ekonomisk planering genom
ofinansierade reformer, innebär det att avtalet inte
har fullföljts. Regeringen måste ta sitt ansvar för
att detta åtgärdas. I yrkande 7 begärs ett
tillkännagivande om gemensamma nämnder för kommuner
och landsting för att skapa fungerande vårdkedjor
kring de psykiskt sjuka. Motionärerna hänvisar till
att riksdagen våren 2003 beslutade att ge kommuner
och landsting förbättrade möjligheter att bilda
gemensamma nämnder för att skapa sammanhängande
vårdkedjor. Kommuner och landsting bör uppmärksammas
på det önskvärda i att den nya lagstiftningen
används för att förbättra samarbetet för att sluta
vårdkedjorna för psykiskt sjuka/funktionshindrade
och andra grupper med allvarlig social problematik.
Vidare begärs i yrkande 9 ett tillkännagivande om
nya former för samverkan. Enligt motionärerna skulle
det i arbetet med att förebygga våldsbrott och
rehabilitera unga personer med allvarliga psykiska
och sociala problem vara önskvärt med en bredare
modell för samverkan. I en sådan skulle förutom
socialtjänsten även barn- och ungdomspsykiatri,
beroendevården, allmänpsykiatrin, rättspsykiatrin
och frivilligorganisationer kunna ingå. Motionärerna
begär i yrkande 10 ett tillkännagivande om ett
statligt program för att stimulera kommuners och
landstings verksamhetsutveckling. Motionärerna anför
att det är angeläget att staten stimulerar en
fortsatt verksamhetsutveckling när det gäller
rehabilitering av och omsorg om socialt utslagna.
Slutligen begärs i yrkande 12 ett tillkännagivande
om en tydligare definition av begreppet
utskrivningsklar för den psykiatriska slutenvården.
Enligt motionärerna förefaller det som patienter i
dag skrivs ut för tidigt.
I motion So262 av Annika Qarlsson (c) begärs att
regeringen initierar en bred översyn för att arbeta
fram en nationell handlingsplan för hur man skall
bryta utvecklingen av ökande psykisk ohälsa i
Sverige. Översynen bör avse både kommuners,
landstings och statens ansvar sett ur den enskilde
individens perspektiv.
I motion So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om ett förebyggande
arbetssätt (yrkande 1). Motionärerna betonar vikten
av att snabbt ge professionell hjälp och
medicinering. I yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om bemötande. Motionärerna anför
att det måste bli enklare att söka hjälp för
människor som mår dåligt och att det är viktigt att
psykiatrin inte har ett trött och uppgivet
förhållningssätt. I yrkande 8 begärs ett
tillkännagivande om vikten av den fysiska miljöns
utformning på slutenvårdsenheter. Form, design och
färg har inverkan på hur människor mår, anförs det.
Vidare begärs i yrkande 9 ett tillkännagivande om
att få hjälp när man själv behöver det. Enligt
motionärerna måste ett system skapas som inte nekar
människor vård. I yrkande 10 begärs ett
tillkännagivande om en plan för att möta det totala
vårdbehov som behövs inom psykiatrin på ett
tillgängligt sätt. Patientens egen bedömning måste
lyftas fram, och vi måste nå till en punkt där man i
princip inte säger nej alls, heter det i motionen.
Motionärerna begär i yrkande 11 att regeringen
snarast utreder möjligheten att införa ett system
som garanterar att den enskilde får vård även om
huvudmännen är oense om var kostnadsansvaret ligger.
Den enskilde måste få hjälp av den enhet där han
eller hon själv vill. En fördelning av kostnader får
ske mellan huvudmännen i efterhand. I yrkande 13
begärs ett tillkännagivande om uppsökande och
flexibelt arbetssätt. Enligt motionärerna är det
viktigt att den öppna psykiatrin ändrar sitt
arbetssätt och blir mer hjälpande, uppsökande och
flexibel i sitt arbetssätt. I yrkande 14 begärs ett
tillkännagivande om stöd till anhöriga och vikten av
stödgrupper för vuxna och barn. Motionärerna anför
att barn i dessa sammanhang kan tala öppet om
känslor de burit på och dolt för sin omgivning. I
yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om allergiska
reaktioner, biverkningar och
överkänslighetsreaktioner. Motionärerna anför att en
ökad medvetenhet och kunskap krävs om hur olika
känsliga patienter är när det gäller mediciner och
deras biverkningar.
I motion So325 av Marietta de Pourbaix-Lundin
m.fl. (m, s, fp, kd, v, c, mp) begärs ett
tillkännagivande om behovet av att betrakta
Hjälplinjen som en del av det förebyggande
psykiatriarbetet. Verksamheten består i att anonymt
på jourtelefon ge stödsamtal och rådgivning till
människor i akut psykisk kris och deras närstående.
Vidare anförs att verksamheten bedrivs i projektform
med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden samt
att projekttiden går ut den 31 augusti 2004. Innan
projekttiden löper ut måste finansieringsfrågan
lösas. Det vore enligt motionärerna naturligt att se
Hjälplinjen som en del av det förebyggande arbetet
inom psykiatrin.
I motion So528 av Lennart Axelsson (s) begärs ett
tillkännagivande om samordning av resurser inom
psykiatrin. Enligt motionären skulle en långtgående
samordning bidra till en helhetssyn på de psykiskt
funktionshindrades problem.
I motion So547 av Jarl Lander m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om en mer sammanhållen organisation
för den psykiska hälsovården. Motionärerna anför att
en samlad och förutsättningslös utredning krävs.
I motion So558 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om åtgärder för psykiatrin.
Motionärerna anför att samhället måste ta psykiatrin
och alla dess offer på allvar. Frågor om
information, men framför allt en effektivare
organisation för vården aktualiseras.
Ett par motioner behandlar frågan om en
psykiatrisamordnare och närliggande frågor.
I motion So342 av Göran Lindblad (m) begärs att en
haverikommission in-rättas med uppgift att komma med
förslag till omedelbara åtgärder inom psykiatrin
(yrkande 9).
I motion So542 av Peter Danielsson (m) begärs ett
tillkännagivande om att en oberoende granskare av
psykiatrin snarast bör utses med uppdrag att lämna
konkreta förslag angående hur den svenska psykiatrin
kan återupprättas. Enligt motionären räcker det inte
att utse en särskild psykiatrisamordnare, utan det
krävs mer konkreta åtgärder.
I motion So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att
psykiatrisamordnaren bör vara fristående från
Socialdepartementet (yrkande 10). Motionärerna anför
att det krävs en oberoende granskare som vågar
föreslå nödvändiga förändringar.
I motion So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om den av regeringen utlovade
psykiatrisamordnarens roll (yrkande 6). Motionärerna
anser att samordnaren, förutom uppdraget att se över
psykiatrins brister och vidta konkreta åtgärder, bör
få i uppdrag att upplysa och informera om psykisk
sjukdom i syfte att minska den diskriminering som
finns i dag av psykiskt sjuka.
Några motioner handlar om utbildning och rekrytering
av vårdpersonal.
I motion So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av utbildad
personal inom den psykiatriska vården (yrkande 9).
Motionärerna anför att särskilda
utbildningssatsningar bör göras för att locka fler
nyutexaminerade läkare att välja specialiteten
psykiatri. Vidare krävs utbildningssatsningar även
inom grundutbildningen så att kompetent hjälp kan
erbjudas i närsjukvården.
I motion So307 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att all
vårdpersonal måste få kontinuerlig utbildning och
handledning (yrkande 2).
I motion So601 av Mariann Ytterberg och Berit
Högman (s) begärs ett tillkännagivande om
personalens betydelse inom psykiatrin. Motionärerna
anför att den psykiatrisamordnare som regeringen
tillsatt bör ges uppdraget att även se över
innehållet i vården.
Ett flertal motioner behandlar frågor om barn- och
ungdomspsykiatri.
I motion So370 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, m,
fp, kd, v, mp) begärs ett tillkännagivande om vikten
av att uppmärksamma problemen hos barn- och
ungdomspsykiatrin samt vidta nödvändiga åtgärder för
att minska patientköerna. Enligt motionärerna
innebär de långa väntetiderna inom barn- och ung-
domspsykiatrin bl.a. att Sverige inte lever upp till
barnkonventionens krav på bästa uppnåeliga hälsa
utan åtskillnad.
I motion So412 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp,
fp, kd, v, c) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförs om att verka för att samarbetet
utökas mellan vuxenpsykiatrin, barnpsykiatrin och
socialtjänsten (yrkande 1). Motionärerna anför att
för att finna vägar förbi de samarbetssvårigheter
som verkar råda mellan vuxenpsykiatrin,
barnpsykiatrin och socialtjänsten bör
Socialstyrelsen få i uppdrag att utveckla metoder
för samarbetsformer.
I motion 2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om generella
insatser för barn och ungdomar med psykiska problem
(yrkande 3). Motionärerna anför att situationen för
barn och ungdomar med psykiska problem bör ses ur
ett folkhälsoperspektiv där de förebyggande
insatserna ges en hög prioritet.
I motion So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om barn- och
ungdomspsykiatri (yrkande 2). Motionärerna anför att
inriktningen måste vara att hjälp kan ges snabbt.
Vidare anförs att en flexibel åldersgräns mellan 18
och 25 år inom barn- och ungdomspsykiatrin är nöd-
vändig för att förhindra onödiga avbrott och
förflyttningar.
Även i motion Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl.
(mp) framförs ett yrkande om en flexibel åldersgräns
mellan barn- och vuxenpsykiatrin (yrkande 2).
I motion 2002/03:So322 av Mona Berglund Nilsson
och Marianne Carlström (s) begärs ett
tillkännagivande om att se över behoven inom barn-
och ungdomspsykiatrin. Liknande yrkanden framförs i
motionerna 2002/03:So342 av Håkan Juholt m.fl. (s),
So356 av Hillevi Larsson (s) samt 2002/03:So483 och
So434 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s).
Ett motionsyrkande rör frågan om vårdbehov för unga
vuxna.
Således begärs i motion So570 av Mona Berglund
Nilsson m.fl. (s) ett tillkännagivande om särskilda
vårdbehov för unga vuxna (yrkande 1). Enligt
motionärerna avses framför allt neuropsykiatriska
sjukdomar och ätstörningar som drabbar allt yngre,
liksom depressioner och självmordsbenägenhet samt
narkomani och övrigt missbruk som går allt längre
ned i åldrarna.
Flera motioner behandlar frågan om tvång i den
psykiatriska vården.
I motion So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om
försöksutskrivning efter vård enligt lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (yrkande 9).
Övergången från sluten vård till mer öppna vård- och
boendeformer bör vid tvångsvård omvandlas till en
försöksutskrivning, där tvångsvården är vilande men
kan tillgripas vid försämring. Det är angeläget att
frågan om möjligheten till försöksutskrivning efter
tvångsvård snarast utreds, heter det i motionen.
I motion So342 av Göran Lindblad (m) begärs ett
tillkännagivande om att psykiskt sjuka får tillgång
till långvarig riskförebyggande behandling (yrkande
2). Motionären anför bl.a. att våldsverkare med
psykossjukdom bör kunna åläggas att under decennier
medicinera med läkemedel med antipsykotisk effekt. I
samma motion begärs ett tillkännagivande om att ge
den psykiatriska klinik där patienten initialt
vårdas efter en dom möjlighet att utfärda före-
skrifter om såväl medicinering och livsföring i
övrigt som villkor för att låta patienten vistas i
frihet samt att patienten, om han underlåter att
följa dessa villkor, snabbt måste kunna återintas
(yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande
om att rättssäkerheten garanteras genom att
klinikens beslut skall kunna underställas domstol.
Vidare begärs i samma motion att även icke
våldsbenägna psykiskt sjuka, i högre grad än för
närvarande, skall kunna tvångsvårdas (yrkande 6). I
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att
försöksutskrivning och tvångsåtgärder i öppen vård
införs.
I motion So555 av Tomas Högström (m) begärs ett
tillkännagivande om ändringar i regelverket för
psykiatrisk slutenvård. Motionären anför att en del
av det tidigare regelverk som fanns i lagen om
sluten psykiatrisk vård och som möjliggjorde
försöksutskrivning bör återinföras. Det innebar att
patienten förpliktade sig att följa krav som t.ex.
besök i öppenvård eller en viss form av
medicinering.
I motion So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen begär att regeringen skall återkomma
med lagförslag för att öka den psykiatriska vårdens
möjligheter att i vissa fall tillgripa tvång i syfte
att säkerställa att svårt sjuka får adekvat vård och
i görligaste mån hindras att skada sig själva och
andra (yrkande 3). Motionärerna anser att en patient
skall kunna skrivas ut från sluten vård på vissa
villkor, t.ex. om medicinering och regelbundna besök
på vårdcentral, och att ett tvångsomhändertagande
skall kunna ske om villkoren inte uppfylls. I
yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om vikten av
att patienten snabbt får tillgång till en stödperson
vid tvångsvård. Stödpersonen skall i samråd med
anhöriga kunna föra patientens talan. Motionärerna
yrkar vidare att riksdagen skall begära att
regeringen återkommer med lagförslag rörande öppen
vård med särskilda villkor (yrkande 13).
Motionärerna anser att en patient som bedöms lida av
en allvarlig psykisk störning men som kan få sitt
vårdbehov tillgodosett utan att vara inlagd på
vårdinrättning skall kunna vårdas i öppen vård med
vissa förhållningsorder. Dessa kan gälla vård och
behandling, boende, sysselsättning, förbud mot att
använda berusningsmedel m.m. Om villkoren inte
uppfylls skall patienten överföras till sluten
tvångsvård. Beslut om vård skall fattas av domstol.
I motion So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att överväga tvång i
öppenvården (yrkande 5). Vidare anförs i yrkande 7
att reglerna för vårdintyg bör ses över. Enligt
motionärerna är en rimlig ordning att om vårdintyg
utfärdas skall patienten observeras under minst tre
dygn innan institutionsvården kan avslutas.
I motion So517 av Mikael Oscarsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om att se över riktlinjerna för
tvångsomhändertagande för psykiatrisk tvångsvård.
I motion So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs att regeringen lägger fram förslag till
förbättrade möjligheter till mellantvång, dvs. att
utskrivning från slutenvården skall kunna återkallas
om personen inte fullföljer nödvändig behandling och
medicinering (yrkande 13). Vidare begärs i samma
motion ett tillkännagivande om riktlinjer och
kriterier för tvångsomhändertagande på grund av risk
för utåtriktat våld (yrkande 14). Motionärerna anför
att det är viktigt att psykiatrins förmåga att
bedöma risken för utåtriktat våld förstärks och
systematiseras så att det i högre utsträckning kan
ligga till grund för tvångsomhändertagande av
potentiellt farliga personer. I yrkande 15 anförs
att anhörigas situation och skyddsbehov måste ges
större uppmärksamhet både i form av stöd och vid
bedömning av eventuellt tvångsomhändertagande.
I motion So211 av Viviann Gerdin (c) begärs ett
tillkännagivande om vikten av tvångsvård av
patienter som saknar insikt om sin sjukdomsbild
(yrkande 1). Vidare begärs i yrkande 2 ett
tillkännagivande om att föräldrar ges möjlighet att
yttra sig till länsrätten vid överklagande av
vårdintyg. Enligt motionären bör det vara möjligt
för anhöriga att framföra viktig information till
dem som skall ta beslut om att vården eventuellt
skall upphöra. I yrkande 3 begärs att reglerna för
läkares tystnadsplikt bör medge information till
föräldrar efter bedömning i varje enskilt fall.
Motionären anför att gällande regler innebär att
föräldrar till vuxensjuka ställs utanför och att den
sjukes försök att tillfriskna kan försvåras.
I motion So551 av Christer Adelsbo och Göran
Persson i Simrishamn (s) begärs ett tillkännagivande
om en belysning av mellanvårdsenheternas funktion i
den framtida utvecklingen av svensk psykiatrivård.
Motionärerna anför att mellanvårdsenheter är
placerade mellan den slutna och öppna vården och
innebär att patienten kan slussas ut på ett mjukare
sätt. För många individer skulle en placering på
mellanvårdsenhet innebära höjd livskvalitet
samtidigt som de skulle få den typ av stöd från
samhället som de behöver.
I motion So560 av Kerstin Kristiansson Karlstedt
och Hans Stenberg (s) begärs ett tillkännagivande om
lagen om psykiatrisk tvångsvård. Motionärerna anför
att det krävs justeringar i lagen och utöver mer
resurser till öppenvården och fler stödpersoner
också tydligare anvisningar om lagens tillämpning.
I motion So594 av Tone Tingsgård och Agneta Gille
(s) begärs ett tillkännagivande om en översyn av
lagen om psykiatrisk tvångsvård. Motionärerna anför
att någon form av mellantvång skulle underlätta en
fortsatt vårdkontakt för vissa patienter.
Eftervårdsperioden efter en tvångsvårdsperiod skulle
kunna innehålla föreskrifter om återbesök i
öppenvård samt t.ex. medicinering.
Rättspsykiatrisk vård behandlas särskilt i några
motioner.
Således begärs i motion So502 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) ett tillkännagivande om statligt ansvar
för finansieringen av den rättspsykiatriska vården
(yrkande 11). Motionärerna påpekar att den
rättspsykiatriska vården tränger ut annan sluten
psykiatrisk vård i landstingen. De anser att staten
bör ta på sig ansvaret för finansieringen av den
rättspsykiatriska vården samtidigt som de allmänna
statsbidragen till sjukvårdshuvudmännen bör minska.
I motion So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om rättspsykiatrisk vård
(yrkande 16). Motionärerna anför att personer som
dömts till rättspsykiatrisk vård på grund av
våldsbrott är farliga för allmänheten, åtminstone
innan effektiv behandling kunnat sättas in.
Permissionsförfaranden, behandlingstider och
utskrivning måste avpassas med den försiktighet som
allmänhetens säkerhetsbehov kräver.
I motion So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om vikten av bra
rättspsykiatriska enheter (yrkande 12). Motionärerna
anför att rättspsykiatrin har en hög kompetens som
inte får monteras ned.
I motion So438 av Hans Hoff och Sven-Erik
Österberg (s) yrkas att regeringen omedelbart ger
psykiatrisamordnaren i uppdrag att kartlägga och
snabbt ta fram nödvändiga åtgärder för att förbättra
situationen inom rättspsykiatrin (yrkande 1). Vidare
begärs i samma motion, yrkande 2, att
psykiatrisamordnaren skyndsamt skall genomföra en
översyn av rättspsykiatrin med målsättningen att
säkerställa och tydliggöra ansvaret för att
människor ej skall komma till skada.
Ett par motioner rör frågan om tillgången till
psykoterapi och rådgivning.
I motion So312 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om en utredning med syfte att
skapa bättre möjligheter för och öka till-
gängligheten till psykoterapi och psykologiskt stöd
(yrkande 2). Motionärerna anför att de flesta
psykoterapeuter och psykoanalytiker är
privatpraktiserande psykologer som inte omfattas av
försäkringssystemet. Det innebär att de som behöver
denna behandling själva måste stå för kostnaden.
Även i motion So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om psykoterapi
(yrkande 4). Motionärerna anför att utvecklingen
gått mot att det är svårare att få terapi eller
stödsamtal när man mår psykiskt dåligt. Vidare
begärs ett tillkännagivande om möjlighet till
terapeutiska samtal hos psykolog eller psykoterapeut
till samma kostnad som till offentligt finansierad
privatläkare (yrkande 5). I yrkande 7 begärs ett
tillkännagivande om en utredning om bättre möjlighet
och ökad tillgänglighet till psykoterapi och
psykologisk behandling och stöd. Motionärerna begär
också i yrkande 6 ett tillkännagivande om kommunala
rådgivningsenheter. Motionärerna anför att många
människor drar sig för att vända sig till psykiatrin
och ofta väntar tills problemen blivit mer
komplicerade och djupgående. Om kommunerna hade
enheter för råd och stöd och förslag på
programhantering skulle det vara mycket värt, anförs
det. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande om att
utreda hur ett ersättningssystem kan organiseras så
att det stödjer användning av friskvårdande insatser
och terapi i stället för läkemedel.
I motion Ub398 av Mia Franzén (fp) begärs ett
tillkännagivande om att ta fram förslag till
åtgärder i syfte att göra rådgivning kring psykiatri
mer tillgänglig (yrkande 11).
Frågor om psykisk hälsa och missbruksproblem m.m. behandlas i
några motioner.
I motion So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om att i förhandlingar
med Landstingsförbundet beakta de särskilda
problemen för patienter med dubbeldiagnos, dvs. med
såväl alkohol- eller narkotikamissbruk som
psykiatrisk sjukdom (yrkande 14). Motionärerna anför
att varje sjukvårdshuvudman i samarbete med berörda
kommuner bör se till att det finns specialiserad
vård och omsorg för patienter med dessa kombinerade
problem.
I motion So395 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om psykisk sjukdom och missbruk
(yrkande 9). Motionärerna anser att regeringen bör
ge Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en
fördjupad analys av de undersökningar som gjorts för
att utifrån dessa utforma förslag till åtgärder.
I motion So407 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om psykisk hälsa och missbruk
(yrkande 2). Motionärerna anför att psykisk ohälsa
och missbruksproblem måste behandlas samtidigt och
att vård och behandling måste bli mer
lättillgängliga för denna grupp. Dessutom krävs en
bättre resurssamordning för att den hjälp som finns
skall bli mer effektiv.
I motion So335 av Helene Petersson (s) begärs ett
tillkännagivande om ansvaret för patienter med
dubbeldiagnos. Motionären anför att det vid många
tillfällen visar sig att personer med psykiska
sjukdomar som samtidigt har ett missbruksproblem
hamnar mellan två stolar. Det bör klargöras vem som
bär ansvaret eller tydliggöras att det finns ett
gemensamt ansvar för att patienter med dubbeldiagnos
får relevant behandling.
I motion So527 av Helena Zakariasén och Ann-Kris-
tine Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om
samverkan mellan myndigheter och organisationer som
arbetar med psykiskt sjuka, drogmissbrukare och
hemlösa.
Några motioner handlar om förebyggande av brott.
I motion Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att
regeringen snarast vidtar åtgärder i syfte att
psykiskt sjuka skall få vård och för att förhindra
brott beroende på psykisk sjukdom (yrkande 3).
Motionärerna anser att regeringen snarast måste
återkomma med en samlad redovisning av hur psykiskt
sjuka skall kunna beredas vård, antingen frivilligt
eller genom lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård.
I motion Ju449 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av tidiga
åtgärder för psykiatrisk vård för att förebygga
brott (yrkande 3). Det måste bli lättare att få
psykiatrisk hjälp innan ett brott begås, anför
motionärerna.
I motion So307 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att lag-
stiftningen bör förändras så att vi alla har ett
tydligt ansvar att ingripa, förhindra och förebygga
våldshandlingar (yrkande 3).
Ett par motionsyrkanden rör privata vårdgivare.
I motion So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård, lagen (1988:870) om vård av missbrukare
i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (yrkande 6).
Motionärerna anför att det finns all anledning att
underlätta för privata driftsalternativ och att
skapa mångfald och valfrihet för de psykiskt sjuka.
En samlad genomgång av de hinder som finns avseende
detta bör göras beträffande de nämnda lagarna.
Vidare begärs ett tillkännagivande om
myndighetsutövning vid tvångsvård (yrkande 7).
Motionärerna anför att regeringen har uppmärksammat
privata vårdgivares rätt till myndighetsutövning vid
tvångsvård och avser att komma med förslag om detta.
Det förefaller enligt motionärerna emellertid som om
privata vårdgivare, som bedriver sin verksamhet
enligt den nationella taxan och som inte har
vårdavtal med huvudmannen, inte kommer att få denna
möjlighet i det kommande förslaget. Motionärerna
anser att även denna fråga måste utredas.
(Motioner om psykiatri behandlas även under anslagen
13:3, 13:12 och 16:1.)
Aktuellt
Som ovan nämnts har regeringen nyligen beslutat att
tillkalla en nationell psykiatrisamordnare. Av
direktiven (dir. 2003:133) framgår under rubriken
Uppdraget följande.
Psykiatrireformen, vars syfte var att förbättra livssituationen
för personer med psykiska funktionshinder, krävde
förändringar inom såväl den psykiatriska vården
som det sociala stödet och servicen.
Socialstyrelsens utvärdering har visat att
utvecklingen varit positiv även om flera brister
kvarstår. Insatser har vidtagits, bl.a. för att
främja samverkan. Detta arbete behöver dock
intensifieras vilket också Socialstyrelsens
rapport om händelserna i Åkeshov och Gamla stan i
Stockholm klargjort.
Det krävs således ett strategiskt arbete för
samordning av vård, social omsorg och
rehabilitering utifrån ett helhetsperspektiv.
Ambitionen med att tillkalla en
psykiatrisamordnare är att skapa förutsättningar
för en kraftsamling hos samtliga berörda aktörer
för att utveckla kvaliteten i vården och omsorgen
av människor med psykiska sjukdomar och psykiska
funktionshinder.
Psykiatrisamordnaren skall göra en genomgång av
situationen inom vården, den sociala omsorgen och
rehabiliteringen av psykiskt sjuka och psykiskt
funktionshindrade personer. Samordnarens uppdrag
riktas främst mot personer som har allvarliga
psykiska besvär.
Samordnaren skall genomföra sitt arbete i bred
dialog med landsting, kommuner,
Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,
berörda myndigheter, statliga kommittéer och
brukarorganisationer. Samordnaren skall särskilt
uppmärksamma frågor som rör arbetsformer,
samverkan, samordning, resurser, personal och
kompetens.
Psykiatrisamordnaren skall utifrån denna
genomgång identifiera och analysera problem samt
föreslå åtgärder som kan ge positiva effekter på
vård, social omsorg och rehabilitering av
personer med psykiska sjukdomar eller
funktionshinder.
Samordnaren skall lämna förslag till utveckling
av psykiatrins former, bedöma behovet av
slutenvårdsplatser, pröva om det krävs nya
vårdformer mellan slutenvård och öppenvård samt
analysera hur socialtjänstens boendestöd eller
andra insatser kan utvecklas. Samordnaren skall
vidare uppmärksamma om tillräckliga åtgärder
vidtas från huvudmännens sida i samband med in-
och utskrivning av patienter som är föremål för
psykiatrisk slutenvård. Därutöver skall rutiner
för riskbedömning och omhändertagande av
patienter som är farliga för andras personliga
säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa
behandlas. Samordnaren skall uppmärksamma den
psykiatriska vården av personer som är
omhändertagna av andra huvudmän än kommuner och
landsting, t.ex. av kriminalvården och Statens
institutionsstyrelse. Samordnaren skall enligt
riksdagens tillkännagivande (bet. 2002/03:SoU1,
rskr. 2002/03:81), redovisa resultat och föreslå
åtgärder som gäller daglig sysselsättning till
psykiskt funktionshindrade personer.
Samordnaren skall särskilt uppmärksamma
personalförsörjningsfrågan inom vård, social
omsorg och rehabilitering. En central
utvecklingsfråga är hur nödvändig kompetens hos
personalen, i dag och i framtiden, kan säkras.
I uppdraget ingår vidare att bedöma psykiatrins
resursbehov. Samordnaren skall i det sammanhanget
se över organisations- och effektivitetsfrågor
samt prioriteringar. Samordnaren skall, med
utgångspunkt från Socialstyrelsens uppföljningar
och utvärderingar, snabbt redovisa effekterna av
de medel som riksdagen har ställt till förfogande
för kommuner och landsting i enlighet med den
nationella handlingsplanen för utveckling av
hälso- och sjukvården.
Samordnaren skall tillsammans med kommuner,
landsting och berörda statliga myndigheter
formulera strategier för kvalitetsutveckling för
att samordna och stärka utvecklingsarbetet. De
möjligheter som ges enligt nuvarande lag-
stiftning, såsom samverkan i gemensam nämnd,
skall främjas. Samordnaren bör även lyfta fram
exempel på verksamheter som bedrivs med gott
resultat, exempelvis när det gäller samordnad
vårdplanering och rehabilitering.
Samordnaren skall se över gällande
permissionsbestämmelser enligt LPT och LRV med
anledning av de resultat som Socialstyrelsen
presenterat i rapporten Permissioner vid
psykiatrisk tvångsvård - En uppföljning och
utvärdering av ändrad reglering.
Psykiatrisamordnaren skall fortlöpande
informera regeringen om resultatet av sitt arbete
samt vid behov lämna de förslag till
författningsändringar och förtydliganden i
gällande regelverk som anses påkallade.
Samordnaren skall samråda med Socialstyrelsen
och beakta relevanta rapporter från myndigheten
samt dess pågående utredningsarbete. Samordnaren
skall även fortlöpande ha kontakt med andra
myndigheter utifrån de behov som framkommer.
Samordnaren skall vidare samråda med
Ansvarskommittén (Fi2003:02) samt följa
beredningen av Psykansvarskommitténs betänkande
Psykisk störning, brott och ansvar (SOU 2002:3).
Samordnaren skall beakta hur de förslag som
lämnas inverkar på kommunernas och landstingens
självstyre. De ekonomiska konsekvenserna av
förslagen skall analyseras och förslag på
finansiering lämnas om kostnadsökningar bedöms
bli aktuella. Vidare skall samordnaren redovisa
förslagens betydelse för brottsligheten och för
det brottsförebyggande arbetet.
Psykiatrisamordnarens arbete skall genomföras
med ett tydligt jämställdhetsperspektiv.
Psykiatrisamordnarens uppdrag upphör senast den
1 november 2006.
Utskottets ställningtagande
Utskottet ser, som tidigare nämnts, positivt på
regeringens initiativ att tillsätta en nationell
psykiatrisamordnare och konstaterar med
tillfredsställelse att samordnaren har fått ett
mycket omfattande och brett uppdrag. Ambitionen är
att skapa förutsättningar för en kraftsamling hos
samtliga berörda aktörer för att utveckla kvaliteten
i vården av och omsorgen om människor med psykiska
sjukdomar och psykiska funktionshinder. Efter en
genomgång och analys av situationen inom vården, den
sociala omsorgen och rehabiliteringen av psykiskt
sjuka och psykiskt funktionshindrade skall
samordnaren föreslå åtgärder som kan ge positiva
effekter på området. Ett brett spektrum av angelägna
frågor tas upp i motionerna under detta avsnitt.
Utskottet kan emellertid inte se annat än att
samtliga dessa frågor i huvudsak omfattas av de vida
direktiv som psykiatrisamordnaren har fått. När det
särskilt gäller barn- och ungdomspsykiatrin kan
utskottet konstatera att enligt direktiven (s. 15)
skall psykiatrisamordnaren snabbt redovisa
effekterna av de medel som riksdagen har ställt till
förfogande för kommuner och landsting i enlighet med
den nationella handlingplanen för utveckling av
hälso- och sjukvården. Avsikten i handlingsplanen
och anslutande utvecklingsavtal var att dessa
resurser bl.a. skulle användas för att stärka stödet
till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Mot
bakgrund härav utgår utskottet från att
psykiatrisamordnaren analyserar och ger förslag till
åtgärder även när det gäller barn- och
ungdomspsykiatrin. Enligt utskottets mening bör
samordnarens kommande analyser och förslag till
åtgärder inte föregripas. Motionerna 2002/03:So322
(s), 2002/03:So342 (s), 2002/03:So483 (s),
2002/03:So507 (kd) yrkande 3, Ju292 (m) yrkande 3,
Ju449 (kd) yrkande 3, So211 (c) yrkandena 1-3, So226
(m), So262 (c), So307 (c) yrkandena 2 och 3, So312
(v) yrkande 2, So325 (m, s, fp, kd, v, c, mp), So335
(s), So342 (m) yrkandena 2-4 och 6-9, So356 (s),
So370 (c, m, fp, kd, v, mp), So394 (v) yrkandena 6
och 7, So395 (v) yrkande 9, So407 (v) yrkande 2,
So412 (mp, fp, kd, v, c) yrkande 1, So415 (m)
yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, So434 (s),
So438 (s) yrkandena 1 och 2, So502 (fp) yrkandena 3,
4, 6-9, 11-14 och 17, So517 (kd), So527 (s), So528
(s), So542 (m), So547 (s), So551 (s), So555 (m),
So558 (s), So560 (s), So570 (s) yrkande 1, So574
(mp) yrkandena 1-14, 16 och 17, So592 (kd) yrkandena
1, 2, 4, 5, 7-10 och 12, So594 (s), So601 (s), So637
(c) yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16, So643 (kd)
yrkande 1, Ub271 (mp) yrkande 2 och Ub398 (fp)
yrkande 11 får anses i stor utsträckning vara
tillgodosedda med direktivens utformning.
Abort i Sverige för utländska kvinnor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att ge
utländska kvinnor rätt att få abort utförd i
Sverige. Utskottet hänvisar till en nyligen
tillsatt utredning på området, vars
slutsatser bör avvaktas. Jämför reservation 9
(m, fp, c och mp).
Motioner
I motion So455 av Inger René m.fl. (m, fp, v, c, mp)
yrkas att riksdagen beslutar om rätt till abort för
utländska medborgare. Motionärerna begär att
abortlagen ändras så att utländska kvinnor kan få
abort utförd i Sverige på samma villkor som gäller
för annan sjukvård.
Liknande yrkanden finns i motionerna U276 av
Birgitta Ohlsson (fp) (yrkande 5), So242 av Ingrid
Burman m.fl. (v) (yrkande 2), So250 av Carina Hägg
och Birgitta Ahlqvist (s) och So437 av Hillevi
Larsson m.fl. (s).
Aktuellt
Enligt 5 § abortlagen (1974:595) får abort utföras
endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt
här i riket eller om Socialstyrelsen i annat fall av
särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till
åtgärden.
Regeringen har den 23 oktober 2003 beslutat att en
särskild utredare skall analysera förutsättningarna
för och konsekvenserna av att utländska kvinnor, som
inte är bosatta i Sverige och som inte är
asylsökande, får rätt att göra abort i Sverige under
förutsättning att de själva står för kostnaderna
(dir. 2003:134). I direktiven anges följande under
rubriken Uppdraget:
Det har framhållits i debatten att abort bör
likställas med annan vård och behandling. När det
gäller all annan sjukvård i Sverige finns, pekar
man på, möjligheten att ta emot människor från
andra länder under förutsättning att de själva
står för kostnaderna.
När medborgare från något annat land får vård
eller behandling i Sverige är det oftast
hemlandets hälso- och sjukvård som står för
kostnaderna. Man får emellertid förmoda att en
kvinna från ett land med en mer restriktiv
abortlagstiftning än den svenska inte skulle få
ingreppet betalt av sitt hemlands hälso- och
sjukvård.
Det förekommer även att utländska medborgare
som får vård eller behandling här själva står för
kostnaderna. Enligt uppgift från
Landstingsförbundet är omfattningen av denna
planerade vård av utländska medborgare mycket
liten.
Utredaren skall utreda om utländska kvinnor,
som inte är bosatta i landet och som inte är
asylsökande, skall ges rätt att få abort i
Sverige under förutsättning att de själva står
för kostnaderna.
Samtidigt som det kan finnas en önskan att visa
kvinnor från andra länder medkänsla och ge dem
möjlighet att få abort i Sverige står det helt
klart att det här rör sig om en rad komplexa
frågor där konsekvenser av olika slag behöver
belysas.
Att andra länder har en mer restriktiv
abortlagstiftning har i många fall sin grund i
kulturella och religiösa betingelser. I vissa
länder har detta resulterat i att abort är en
brottslig gärning. Som underlag för sina
ställningstaganden skall utredaren redovisa vilka
regler, bl.a. straffrättsliga, som gäller i andra
länder samt mot vilken kulturell och religiös
bakgrund dessa regler har kommit till. Utredaren
skall belysa de konsekvenser andra länders mer
restriktiva abortlagstiftning kan få på kvinnors
reproduktiva hälsa. Utredaren skall också
redovisa i vilken mån frågan om abort tas upp
inom EU.
En annan konsekvens som skall belysas är de
straffrättsliga. De stater som kriminaliserat
abort kan komma att begära rättsligt bistånd från
Sverige, t.ex. hjälp med husrannsakan och beslag.
Sverige har i flera internationella instrument
åtagit sig, särskilt i förhållande till EU:s
medlemsstater, att lämna sådant bistånd.
I uppdraget ingår också att belysa frågan ur
ett historiskt perspektiv. Hur såg man på frågan
på 1960-talet när vi ännu inte hade den liberala
abortlagstiftning vi har i dag och svenska
kvinnor reste till Polen för att få abort där?
Vilken omfattning hade detta och vad krävdes för
att en kvinna skulle kunna göra så?
Utredaren skall också överväga hur opinionen i
andra länder skulle kunna påverkas om utländska
kvinnor ges möjlighet att få abort i Sverige.
Skulle det bidra till att påskynda en ändring av
andra länders abortlagstiftning eller skulle det
kunna ha en konserverande inverkan på
utvecklingen?
Vidare skall utredaren redovisa en uppskattning
av de kostnader av olika slag som skulle drabba
en kvinna från ett annat land om hon skulle få en
abort utförd i Sverige.
Som underlag för sitt ställningstagande skall
utredaren närmare redovisa och analysera de
regler som gäller för annan vård och behandling
av utländska medborgare i Sverige samt belysa
omfattningen av denna. Utredaren skall också
överväga och bedöma om abortingrepp kan sägas
skilja sig från annan vård och behandling och
vilka konsekvenser detta i så fall skulle kunna
ha.
När annan planerad vård och behandling i dag
ges i Sverige till utländska medborgare inom den
offentliga vården bedöms det i varje enskilt fall
om landstinget har kapacitet och möjlighet att ge
sådan vård. Motsvarande förhållande finns inte
inom privat verksamhet. Utredaren skall analysera
och överväga vilka konsekvenserna skulle bli för
den svenska hälso- och sjukvården om det öppnas
möjlighet för utländska kvinnor att få abort i
Sverige. Denna analys skall göras även mot
bakgrund av de kommunalrättsliga bestämmelser som
finns. En fråga i sammanhanget är om det kan
finnas risk att privat verksamhet expanderar på
ett sådant sätt att det får konsekvenser för
tillgången på personal inom den offentliga
vården.
En komplikation som måste beaktas här är att en
abort inte kan vänta. Om en abort skall göras är
det av flera skäl angeläget att det sker så
tidigt som möjligt i graviditeten. Det finns
också en bortre gräns för när en abort kan och
får utföras, något som i många fall skiljer abort
från annan vård och behandling.
Om utredaren finner att abort skall kunna ges
till utländska kvinnor som inte är bosatta i
landet och som inte är asylsökande, skall
utredaren lämna förslag till nödvändiga
författningsändringar.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 december
2004.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser positivt på att regeringen
nu beslutat att utreda frågan huruvida
utländska kvinnor, som inte är bosatta i
landet och inte är asylsökande, bör ges
rätt att få abort här i landet. Utskottet
delar motionärernas medkänsla för dessa
kvinnor. Såsom anges i direktiven till
utredningen är emellertid frågan om en
sådan rätt till abort komplex. En rad
konsekvenser av exempelvis kulturell,
religiös, straffrättslig, organisatorisk
och kostnadsmässig karaktär bör belysas
innan någon lagändring görs. Motionerna
U276 (fp) yrkande 5, So242 (v) yrkande 2,
So250 (s), So437 (s) och So455 (m, fp, v,
c, mp) får anses åtminstone delvis
tillgodosedda med den nyligen beslutade
utredningen.
Politikområde Folkhälsa
Insatser mot aids (14:1)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 14:1 Insatser mot
aids. Riksdagen bör därmed avslå ett
motionsyrkande om annan medelsanvisning till
anslaget. Riksdagen bör vidare avslå motioner
som avser att organisationsstödet till HBT-
organisationer bör ses över. Jämför
reservation 10 (fp, c, mp).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 58 122 000 kr
anvisas under anslag 14:1 Insatser mot aids.
Anslaget disponeras av Statens folkhälsoinstitut.
Medlen skall användas för insatser mot hiv/aids.
Institutet skall samverka med Smittskyddsinstitutet,
Socialstyrelsen, smittskyddsläkarna och
Landstingsförbundet och stimulera till regionala och
lokala aktiviteter. De största stöden lämnas till
Noaks Ark-Röda Korset, RFSL och RFSU. Ekonomiskt
stöd lämnas också direkt till de hivsmittades
frivilligorganisationer på riksnivå. Regeringen har
tillsatt en särskild utredare med uppdrag att göra
en samlad översyn av samhällets insatser mot
hiv/aids. Utredarens huvuduppgift är att lämna
förslag till en nationell handlingsplan i syfte att
begränsa spridningen och konsekvenserna av hiv/aids.
Utredaren skall bl.a. utvärdera de insatser som
vidtas inom ramen för de särskilda statliga medel
som avsatts för insatser mot hiv/aids. Mot bakgrund
av ovanstående skall utredaren lämna förslag till
framtida inriktning av medlen under anslaget 14:1
Insatser mot aids och till hur medlen skall admi-
nistreras. Uppdraget skall redovisas den 31 januari
2004.
Regeringen anför att en rad insatser har vidtagits
under året för att komma till rätta med det ökade
antalet fall av hiv/aids och andra sexuellt
överförbara sjukdomar. Regeringens bedömning är att
de förebyggande insatser som har gjorts med de medel
som har tillförts anslaget har bidragit till att
Sverige har lyckats hålla hiv/aids-epidemin på en
mycket låg nivå med internationella mått mätt. Det
arbete som Statens folkhälsoinstitut bedriver i
samverkan med berörda myndigheter och andra aktörer
för att utveckla det nationella förebyggande arbetet
mot hiv/aids och andra sexuellt överförbara
sjukdomar har regeringens fortsatta stöd. Statens
folkhälsoinstitut skall även fortsättningsvis
samarbeta med frivilligorganisationerna i det
förebyggande arbetet.
Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget 14:1 Insatser
mot aids för år 2004 anvisar 83 122 000 kr (yrkande
9). Motionärerna anser att satsningarna på arbetet
mot hiv/aids måste öka i stället för att stagnera
eller urholkas och vill därför satsa ytterligare 25
miljoner kronor för att kunna säkerställa ett
fortsatt kraftfullt hivpreventivt arbete.
Övriga motioner
I motion K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om stöd till frivilligorgani-
sationer för homosexuella, bisexuella och
transpersoner (yrkande 25). Motionärerna efterlyser
en översyn som bör syfta till att skapa enhetliga
regler som underlättar långsiktig planering för de
berörda organisationerna. Enligt motionärerna bör
även nivån på det samlade stödet, liksom möjligheten
för inte bara homosexuellas organisationer, utan
även för bisexuellas och transpersoners
organisationer att ansöka om stöd, ingå i översynen.
I motion L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om det ekonomiska stödet till HBT-
organisationers verksamhet (yrkande 15). Motio-
närerna pekar på att de offentliga subventionerna
till HBT-organisationer och social infrastruktur för
HBT-personer traditionellt till stor del har
utbetalats som hivpreventionsmedel. Det offentliga
stödet till HBT-organisationernas verksamhet är dock
angeläget också av psykosociala och regionalpoli-
tiska skäl, och det är önskvärt att HBT-rörelsen
bekräftas offentligt i någon annan funktion än som
ett smittskyddspolitiskt instrument.
I motion So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp) begärs
att regeringen låter se över på vilket sätt
organisationsbidrag ges till organisationer som
verkar på HBT-området och kommer med förslag på
bättre och mer varaktiga lösningar (yrkande 23).
Enligt motionärerna är det viktigt att
organisationer som arbetar inom HBT-området inte är
hänvisade till hivpengar för sin verksamhet, vilket
i dag är fallet. Organisationerna behöver ett
basstöd till den reguljära verksamheten för att
kunna ta på sig de uppgifter de vill och skulle
kunna om resurserna fanns. I motion So624 av Gustav
Fridolin (mp) framställs ett i stort likalydande
yrkande.
Aktuellt
Från Statens Folkhälsoinstitut har inhämtats att
organisationer som företräder bi- och transsexuella
är oförhindrade att ansöka om organisationsstöd.
Stödet till homosexuellas organisationer har under
de senaste åren betalats ut från anslag 14:1.
I proposition 2000/01:99 Statens folkhälsoinstituts
roll och uppgifter uttalades att det borde övervägas
om inte administrationen av organisationsstödet på
sikt borde flyttas över till Socialstyrelsen.
Socialutskottet som ansåg att regeringens förslag på
området borde avvaktas avstyrkte en motion (c) om
att Statens folkhälsoinstitut skulle fortsatt
ansvara för denna administration (bet.
2000/01:SoU16, rskr. 2000/01:233).
Utskottets ställningstagande
Den av regeringen föreslagna medelsanvisningen är väl avvägd
och tillstyrks därför. Motion So586 (m) yrkande 9
avstyrks.
Utskottet konstaterar inledningsvis att
organisationer som företräder bi- och transsexuella
är oförhindrade att ansöka om organisationsstöd.
Vidare noterar utskottet att frågan om hur
organisationsstödet skall administreras har varit
föremål för överväganden inom Socialdepartementet
allt sedan Statens folkhälsoinstitut fick en ny roll
inom folkhälsoområdet. Utskottet, som i och för sig
har förståelse för de synpunkter som framförs i
motionerna K418 (fp) yrkande 25, L350 (c) yrkande
15, So568 (mp) yrkande 23 och So624 (mp), anser
dock inte att regeringens arbete på området bör
föregripas. Motionerna avstyrks.
Statens folkhälsoinstitut (14:4)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 14:4 Statens
folkhälsoinstitut. Riksdagen bör därmed avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av
regeringen under anslaget begärda be-
myndigandet. Riksdagen bör också, med
hänvisning till tidigare ställningstagande i
saken, avslå motionsyrkanden gällande att
Statens folkhälsoinstitut skall återfå sina
tidigare arbetsuppgifter. Riksdagen bör också
avslå övriga motioner. Jämför reservationerna
11 (fp) och 12 (v, mp).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 129 596 000 kr
anvisas under anslag 14:4 Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut (FHI) fick den 1 juli
2001 en ny roll och nya uppgifter. FHI skall ansvara
för sektorsövergripande uppföljning och utvärdering
av insatser inom folkhälsoområdet, vara nationellt
kunskapscentrum för metoder och strategier på
området samt ansvara för övergripande tillsyn inom
alkohol, narkotika- och tobaksområdena. Institutet
skall även kunna genomföra nationellt samordnade
insatser på folkhälsoområdet efter beslut av
regeringen. Under 2003 har arbetet med att
omorganisera myndigheten fortsatt. Verksamhet som
inte faller under den nya organisationen har
avvecklats och nya aktiviteter har tillkommit.
Regeringens proposition Mål för folkhälsan, som an-
togs av riksdagen i april 2003, har givit FHI
förutsättningarna för att fortsätta
utvecklingsarbetet.
Regeringens bedömning är att FHI under året gjort
värdefulla insatser inom folkhälsoområdet och i
väsentlig utsträckning uppfyllt sina verksamhetsmål.
Omorganisationen har genomförts väl. FHI har även på
ett förtjänstfullt sätt bistått regeringen med
expertkunskap i arbetet med att forma en nationell
folkhälsopolitik.
Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2004, för ramanslaget 14:4
Statens folkhälsoinstitut, ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 25 000 000 kr
efter 2004.
Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget 14:4 Statens
folkhälsoinstitut för år 2004 anvisar 69 596 000 kr,
dvs. 60 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit (yrkande 10). Motionärerna anser att det
statliga engagemanget bör minska kraftigt till
förmån för regionalt och lokalt folkhälsoarbete samt
riktade specialinsatser. Anslaget Statens
folkhälsoinstitut bör därför successivt sänkas -
under år 2004 med 60 miljoner kronor. Inriktningen
bör vara att Statens folkhälsoinstitut är helt
avvecklat vid utgången av år 2006.
I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen till anslaget 14:4 Statens
folkhälsoinstitut anvisar 10 miljoner kronor mindre
än regeringen föreslagit (yrkande 34 delvis).
Motionärerna föreslår besparingar och effektivise-
ringar av en rad myndigheters administration.
I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen till anslaget 14:4 Statens
folkhälsoinstitut anvisar 8 miljoner kronor mindre
än regeringen föreslagit (yrkande 2 delvis).
Motionärerna föreslår besparingar inom administra-
tionen vid vissa myndigheter med sammanlagt 64
miljoner kronor (anslagen 13:6, 14:4 och 14:5).
Övriga motioner
I motion Sf358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
att riksdagen beslutar om att Statens
folkhälsoinstitut på nytt skall tilldelas arbetsupp-
gifter i enlighet med riksdagens tidigare beslut med
anledning av proposition 1990/91:175 (yrkande 17).
Motionärerna anför att riksdagen bör besluta att
återge institutet de uppgifter det hade enligt
riksdagens tidigare beslut då proposition
1990/91:175 bifölls. Enligt motionärerna kan nämnda
proposition i huvudsak utgöra underlag även för ett
nytt principbeslut. Vidare yrkas att riksdagen begär
att regeringen, i enlighet med vad som anförs i
motionen, återkommer med förslag till de följdbeslut
som föranleds av ett principbeslut om att återge
Statens folkhälsoinstitut tidigare arbetsuppgifter
(yrkande 18).
I motion MJ410 av Ulla Hoffman m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om att Statens folkhälsoinstitut
bör få i uppdrag att se över sambanden mellan livs-
medelsproduktionens och livsmedelshanteringens
effekter på den slutliga produktens miljö- och
hälsopåverkan samt hur i detta sammanhang de nega-
tiva hälsoeffekterna kan motverkas (yrkande 12).
Motionärerna pekar på att det är svårt att räkna ut
vad samhället får betala för de kostrelaterade
sjukdomarna. Bara sjukvård och sjukfrånvaro orsakade
av övervikt beräknas till 6 miljarder kronor per år.
Det finns behov av en studie över relationen mellan
kost, hälsa och miljö.
I motion So482 av Birgitta Carlsson och Sven
Bergström (båda c) begärs tillkännagivande om att
föreningar som arbetar med folkhälsofrågor för vuxna
skall kunna erhålla ekonomiska bidrag för att
stimulera sin verksamhet.
Bakgrund och tidigare behandling
Vid fjolårets behandling av budgetpropositionen,
betänkande 2002/03:SoU1, behandlades ett
motionsyrkande likalydande med MJ410 (v) yrkande 12.
Motionsyrkandet avstyrktes och riksdagen följde
utskottet (rskr. 2002/03:81). I sin bedömning (s.
37) anförde utskottet följande.
Ett motionsyrkande rör behovet av en studie av
relationen mellan kost, hälsa och miljö. När det
gäller frågor om kost konstaterar utskottet att
Statens folkhälsoinstitut i samarbete med
Livsmedelsverket arbetar med kunskapsspridning,
policyutveckling både nationellt och
internationellt samt stöd till det lokala och
regionala nutritionsarbetet. Vidare kan kon-
stateras att Statens folkhälsoinstitut,
tillsammans med Livsmedelsverket som har ett
överordnat ansvar för att leda och samordna
kontrollen av livsmedel, inklusive dricksvatten,
bedriver arbete inom de områden som motionärerna
berör. Utskottet har förståelse för motionärernas
uppfattning men är inte berett att föreslå ett
särskilt uppdrag på området.
Motionsyrkandet avstyrktes (s. 37; res. v).
Socialutskottet prövade våren 2003, i samband med
behandlingen av regeringens proposition 2002/03:35
Mål för folkhälsan, motionsyrkanden likalydande med
yrkandena 17 och 18 i motion Sf358 (fp). I
betänkande 2002/03:SoU7, med samma namn som
propositionen, ansåg utskottet det positivt att Sta-
tens folkhälsoinstitut i sin nya roll tillförts
tillsynsuppgifter inom alkohol- och tobaksområdena
eftersom institutet härigenom kan ta ett helhets-
grepp om några av de viktigaste bestämnings-
faktorerna för folkhälsan. Motionsyrkandena
avstyrktes (s. 57; res. fp). Riksdagen följde
utskottet (rskr. 2002/03:145).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker
därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna
So586 (m) yrkande 10, So623 (c) yrkande 2 (delvis)
och So640 (kd) yrkande 34 (delvis).
Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2004, i fråga om ramanslaget
14:4 Statens folkhälsoinstitut, ingå ekonomiska för-
pliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 25 000 000 kr efter 2004.
Utskottet har inte ändrat inställning i fråga om
Statens folkhälsoinstituts arbetsuppgifter. Motion
Sf358 (fp) yrkandena 17 och 18 avstyrks.
Utskottet har inte heller ändrat inställning när
det gäller behovet av en studie av relationen mellan
kost, hälsa och miljö. Utskottet är således inte
berett att föreslå ett särskilt uppdrag på detta
område. Motion MJ410 (v) yrkande 12 avstyrks.
Vad beträffar motion So482 (c) konstaterar
utskottet att riksdagen i våras i samband med
behandlingen av propositionen Mål för folkhälsan
beslutat om ett särskilt målområde benämnt fysisk
aktivitet (prop. 2002/03:35, bet. 2002/03:SoU7,
rskr. 2002/03:145). Mot denna bakgrund och då
föreningar som arbetar med folkhälsofrågor för vuxna
generellt sett inte kan sägas vara betagna rätten
att erhålla organisationsstöd för sin verksamhet
anser utskottet att samhället på ett godtagbart sätt
även beaktar behovet av fysisk aktivitet för vuxna.
Vilka organisationer som skall erhålla
organisationsstöd är dock inte en fråga för
riksdagen. Motionen avstyrks.
Smittskyddsinstitutet (14:5)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 14:5
Smittskyddsinstitutet. Riksdagen bör därmed
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 179 642 000 kr
anvisas under anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet.
Smittskyddsinstitutet (SMI) är central
förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka det
epidemiologiska läget i fråga om smittsamma
sjukdomar bland människor och främja skyddet mot
sådana sjukdomar.
Det nya djurhuset på Karolinska Institutets
område, Astrid Fagraeus Laboratorium, har under
våren 2003 tagits i bruk. Genom tillkomsten av
djurhuset och säkerhetslaboratoriet har Sverige fått
kapacitet att hantera alla farliga smittämnen och
att bedriva forskning om sådana smittämnen i olika
former av djurmodeller. Därmed finns en god grund
för att Sverige även fortsättningsvis skall ha ett
gott smittskydd och kunna ha en framträdande roll i
forskningen inom smittskyddsområdet.
Fagraeuslaboratoriet kommer tillsammans med
säkerhetslaboratoriet att utgöra en resurs för den
här typen av försök inte enbart i Sverige utan också
i omvärlden. Byggnationen av det nya djurhuset
medför en mycket stor satsning på en god djurmiljö
vid försök på infekterade djur.
Regeringens bedömning är att Smittskyddsinstitutet
har kunnat uppfylla uppställda mål för verksamheten
väl trots störningar, främst i form av de
mögelproblem som drabbat myndighetens lokaler. Den
verksamhet som bedrivs vid myndigheten är av
avgörande betydelse för att smittskyddet i landet
skall fungera och kanske särskilt den
epidemiologiska övervakningen och den diagnostik som
myndigheten bedriver. Under senare år har SMI även
fått tillgång till ytterligare faciliteter i form av
säkerhetslaboratoriet och det nya djurhuset, vilket
ytterligare förbättrar SMI:s möjligheter att bidra
till ett effektivt och ändamålsenligt smittskydd i
Sverige.
Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen till anslaget 14:5 Smittskyddsinstitutet
anvisar 9 miljoner kronor mindre än regeringen
föreslagit (yrkande 34 delvis). Motionärerna
föreslår besparingar och effektiviseringar av en rad
myndigheters administration.
I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen till anslaget 14:5
Smittskyddsinstitutet anvisar 6 miljoner kronor
mindre än regeringen föreslagit (yrkande 2 delvis).
Motionärerna föreslår besparingar inom administra-
tionen vid vissa myndigheter med sammanlagt 64
miljoner kronor (anslagen 13:6, 14:4 och 14:5).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker
därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna
So623 (c) yrkande 2 (delvis) och So640 (kd) yrkande
34 (delvis).
Folkhälsopolitiska åtgärder (14:7)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 14:7
Folkhälsopolitiska åtgärder. Riksdagen bör
därmed avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör
vidare, främst med hänvisning till det
omfattande arbete som pågår på området, avslå
ett antal motionsyrkanden rörande spelbe-
roende. Jämför reservationerna 13 (fp, c) och
14 (kd).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 96 554 000 kr
anvisas under anslag 14:7 Folkhälsopolitiska
åtgärder.
Bidrag från detta anslag lämnas till
nykterhetsorganisationer och andra organisationer
som arbetar med att stödja och hjälpa missbrukare
eller med alkoholskadeförebyggande verksamhet och
fördelas av Socialstyrelsen. Även Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) erhåller
statsbidrag från detta anslag.
Från anslaget disponerar Statens folkhälsoinstitut
30 miljoner kronor årligen t.o.m. 2004 för
förebyggande insatser mot tobak. Medlen skall bl.a.
användas som stöd till organisationer på
tobaksområdet, stöd till Centrum för
tobaksprevention för verksamhet med
telefonrådgivning samt till metodutveckling.
Från anslaget disponerar Statens folkhälsoinstitut
också 4 miljoner kronor årligen för insatser i syfte
att öka kunskapen om spelberoende och för att
initiera aktiviteter för att förebygga spelberoende.
Ytterligare 5 miljoner kronor har tillförts på
tilläggsbudgeten i samband med ekonomiska vårpropo-
sitionen under 2003 för åtgärder mot spelberoende.
Frivilligorganisationer på alkohol- och
narkotikaområdet utför insatser av betydande värde
och omfattning. På exempelvis alkohol- och
narkotikaområdet når frivilligorganisationerna fler
människor med sina insatser än vad den kommunala
socialtjänsten gör. Det uppsökande, rådgivande och
motivationsskapande arbetet är omfattande och en
allt större del av opinionsbildning,
kunskapsspridning och förebyggande insatser sker
genom de frivilligorganisationerna.
Regeringen bedömer det som angeläget att
Socialstyrelsen även i fortsättningen kan fördela
medel till organisationer som arbetar med alkohol-
och narkotikafrågor och utveckla samarbetet mellan
organisationerna och staten på det här området.
Statens övergripande syfte med bidraget, att
förstärka och komplettera de samhälleliga
insatserna, har i hög grad uppnåtts.
Statens stöd till CAN kanaliseras från år 2002
helt genom det här anslaget via Statens folkhäl-
soinstitut. Ett särskilt avtal har träffats mellan
staten och CAN som reglerar användning, uppföljning
och utvärdering av medlen. Regeringens bedömning är
att den här nyordningen har fungerat bra och bör
fortsätta.
Regeringens bedömning är vidare att Statens
folkhälsoinstitut även fortsättningsvis skall arbeta
för att öka kunskapen om spelberoende och stödja
verksamheter som kan förebygga spelberoende. Därför
förstärktes anslaget med 5 miljoner kronor för 2003
i tilläggsbudgeten. Inom området spelberoende
redogör regeringen vidare för det arbete som pågår
med anledning av det förslag till handlingsprogram
som utarbetats på regeringens uppdrag av Statens
folkhälsoinstitut och som presenterades av
myndigheten den 7 januari 2003.
I enlighet med Statens folkhälsoinstituts förslag,
vilket i allt väsentligt stöds av remissinstanserna,
anser regeringen det angeläget att ge stöd till
inrättande av kunskapscentrum för spelberoendefrågor
i Malmö, Göteborg och Stockholm. Dessa centrum bör
knytas till de kommunala och landstingskommunala
enheter som avser att utveckla och bedriva öppenvård
av spelberoende och deras anhöriga. Vidare bör, i
enlighet med institutets förslag, förutsättningar
ges för riktade utbildningsinsatser till ca 6 000
personer som yrkesmässigt kan komma i kontakt med
spelberoende. Målgruppen för dessa ut-
bildningsinsatser är personal inom socialtjänst,
primärvård, psykiatrisk vård, kriminalvård, skola
och vissa budgetrådgivare. Förstärkt stöd behövs
vidare till bl.a. självhjälpsgrupper och föreningar
för spelberoende. Slutligen finns det behov av
långsiktig och bred forskning om spel och spel-
beroende som bl.a. bör innehålla en studie över
längre tid av spelproblem, sambandet mellan
kriminalitet och spel samt studier av spel på
Internet. Mot bakgrund av det anförda bedömer
regeringen att anslaget bör tillföras ytterligare 10
miljoner kronor under 2004 för att kunna förebygga
och motverka negativa sociala konsekvenser av
spelande. De tillkommande medlen skall disponeras av
Statens folkhälsoinstitut.
Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget 14:7
Folkhälsopolitiska åtgärder för år 2004 anvisar 55
554 000 kr, dvs. 41 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit (yrkande 11). Motionärerna
anför att en rad organisationer har kommit att
betyda alltmer för många människors trygghet. Till
skillnad från myndigheter står ideella orga-
nisationer för en mer lättillgänglig,
individanpassad och riktad verksamhet. Motionärerna
anser att det är angeläget att de kan stöttas på ett
bättre sätt än i dag.
I motion So345 av andre vice talmannen Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) yrkas att riksdagen till
anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder anvisar
100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande 22 delvis). I motion Fi240 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) framförs ett liknande yrkande
(yrkande 20 delvis).
I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen till anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska
åtgärder anvisar 30 miljoner kronor mindre än
regeringen föreslagit (yrkande 34 delvis).
Motionärerna anser att regeringens avsikt att
avsätta 30 miljoner kronor för år 2004 för att
förstärka arbetet med tobaksprevention i huvudsak är
vällovlig, men att det preventiva arbetet skall
utföras i skolorna som ANT-undervisning, varför det
delvis är en kommunal angelägenhet.
Övriga motioner
I motion So501 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd)
begärs tillkännagivande om att verkställa Statens
folkhälsoinstituts åtgärdsplan mot spelberoende
(yrkande 3). Motionärerna ser positivt på förslagen
och pekar på satsningen på ett kraftfullt
utbildnings- och forskningsprogram, stöd till
utveckling och utvärdering av behandlingsalternativ,
stöd till kamratföreningar och stödgrupper,
förbättrad tillsyn av att regler som finns för att
förhindra överdrivet spelande och spelande bland
minderåriga följs och att brott/överträdelser skall
leda till kännbara konsekvenser. Vidare yrkas
tillkännagivanden om att forskningsuppdraget till
Statens folkhälsoinstitut skall utvidgas till att
även belysa frågan om det finns ett samband mellan
ökad marknadsföring och ökat spelberoende (yrkande
12) och om samlande av erfarenheter och forskning
kring spel via Internet och mobiltelefon (yrkande
13).
I motion Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om effektivare behandlingsinsatser
för spelberoende personer (yrkande 8) och om att
fler alternativ till institutionsvård bör utvecklas
för att hjälpa spelberoende personer (yrkande 9).
I motion Kr332 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs
tillkännagivande om att utreda ungas spelberoende
och komma med förslag till preventiva åtgärder
(yrkande 4).
I motion So423 av Annelie Enochson (kd) begärs
tillkännagivande om att minska barns och ungdomars
tillgänglighet till spelautomater (yrkande 1) och om
att följa det förslag om ökade anslag som Statens
folkhälsoinstitut lagt för att kunna finansiera
åtgärder som skall leda till ett minskat
spelberoende (yrkande 2).
I motion So424 av Lars-Ivar Ericson (c) begärs
tillkännagivande om forskning om och vård av dem som
är spelberoende.
I motion So638 av Barbro Feltzing (mp) begärs
tillkännagivande om behovet av en utredning om hur
man skall stävja problemet med det ökade spelbero-
endet i samhället samt hur ökade resurser skall ges
till forskning och stödjande behandling (yrkande 1).
I motion Kr331 av Inger Lundberg (s) begärs
tillkännagivande om uppföljning av de sociala
effekterna med anledning av beslutet om s.k.
värdeautomater i Sverige (yrkande 1). Motionären
anför att de sociala effekterna av spelverksamheten,
särskilt värdeautomaterna, synes vara så allvarliga
att samhället måste se med största allvar på
utvecklingen och göra en särskild uppföljningen av
de sociala effekterna av värdeautomaterna.
Bakgrund och tidigare behandling m.m.
Vid beredningen av förra årets budgetproposition,
betänkande 2002/03:SoU1, behandlades motioner om
spelberoende. I utskottets bedömning (s. 42 f.)
redovisades dels att Statens folkhälsoinstitut hade
regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till
handlingsprogram för att motverka spelberoende, dels
att kulturutskottet våren 2002 i samband med
behandlingen av regeringens proposition 2001/02:153
Lotterier över Internet m.m. behandlat ett antal
motioner varav ett tiotal innefattat
frågeställningar rörande spelberoende (bet.
2001/02:KrU21 s. 15 f.). I betänkandet föreslog
kulturutskottet ett tillkännagivande med anledning
av två motioner, (m) respektive (kd, fp). I (m)-
motionen framhölls vikten av preventiv information
och effektiv behandling av den som kan anses vara
spelmissbrukare. I den andra motionen (kd, fp)
anfördes att staten måste öka stödet såväl till
förebyggande åtgärder som till behandling av dem som
inte längre kan hantera sitt spelande.
Socialutskottet uttalade att Statens
folkhälsoinstituts arbete med förslag till
handlingsprogram sammantaget med kulturutskottets
tillkännagivande gjorde att flertalet motioner fick
anses tillgodosedda. Socialutskottet föreslog dock
ett tillkännagivande om att regeringen vid det
kommande arbetet med att genomföra
handlingsprogrammet bör beakta det som tas upp i två
motioner (c) respektive (mp) om spelets samhällseko-
nomiska konsekvenser och forskning på området.
Riksdagen följde utskottet.
I samband med riksdagens behandling i maj 2003 av
regeringens proposition 2002/03:93 Vissa frågor inom
spelområdet m.m., behandlade kulturutskottet (bet.
2002/03:KrU8) ett antal motionsyrkanden rörande
spelberoende (s. 15 ff.). I ärendet avgav
socialutskottet ett yttrande i protokollsform (29
april 2003, prot.nr 2002/03:29). Kulturutskottet
anförde bl.a. följande i sin bedömning.
Utskottet delar den oro som uttrycks i
propositionen, motionerna och socialutskottets
yttrande inför de negativa sociala effekter som
den allt snabbare utvecklingen på spelmarknaden
kan medföra. Utskottet kan emellertid konstatera
att medvetenheten om problemen och om vikten av
att aktivt motarbeta dem har ökat kraftigt under
senare år. Det är därför naturligt att
ytterligare åtgärder vidtas för att minimera
spelandets negativa sidor. Utskottet förutsätter
att regeringen i arbetet med finansieringen av
dessa i budgetpropositionen även överväger på
vilka olika sätt dessa åtgärder kan finansieras.
Som socialutskottet framhåller är det viktigt att
det socialpolitiska ansvaret beaktas vid
utarbetandet av kommande åtgärder. Mot bakgrund
av de åtgärder som regeringen aviserar, där
avsikten också är att lägga större ansvar på
spelanordnarna, anser utskottet dock att
motionerna i viss utsträckning torde kunna bli
tillgodosedda. (res. m, fp och kd).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:212).
Aktuellt
Från Statens folkhälsoinstitut har inhämtats bl.a.
att man nu förhandlar med Stockholm, Göteborg och
Malmö kommuner om att skapa de kunskapscentrum för
spelfrågor som beskrivs i budgetpropositionen, att
man förbereder utbildningsinsatser för de ca 6 000
personer som kan komma i yrkesmässig kontakt med
spelberoende och att man avser att ta in vissa
spelfrågor i den stora folkhälsoenkät som planeras
för 2004.
I Statens folkhälsoinstituts förslag till
handlingsprogram för att motverka spelberoende
ingår, som ett av flera mål, att utbudet av spel och
marknadsföringen av dem skall utformas så att
överdrivet spelande inte uppmuntras. För att uppnå
detta mål föreslås bl.a. förbättrad tillsyn över
värdeautomater i samverkan med kommunerna samt
tekniska åtgärder för att minska risken för att
värdeautomater bidrar till att utveckla
spelberoende. Vad beträffar spel på värdeautomater
har vidare från Socialdepartementet inhämtats att
Finansdepartementet planerar att ge
Lotteriinspektionen i uppdrag att, i samråd med
Statens folkhälsoinstitut och Rikspolisstyrelsen,
analysera effekterna av Statens folkhälsoinstituts
förslag till begränsningar för spel på
värdeautomater. Lotteriinspektionen skall redogöra
för hur de föreslagna åtgärderna påverkar
utvecklingen av spel på värdeautomater, andra
automatspel och alternativa spelformer. Uppdraget
föreslås redovisas i samband med årsredovisningen
för 2004. Syftet med uppdraget är att granska om
minskade öppettider för spel på värdeautomater
innebär att annat oönskat spel ökar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker
därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna
So345 (fp) yrkande 22 (delvis), So586 (m) yrkande
11, So640 (kd) yrkande 34 (delvis) och Fi240 (fp)
yrkande 20 (delvis).
Statens folkhälsoinstitut har i januari 2003
redovisat ett regeringsuppdrag innefattande ett
förslag till handlingsprogram för att motverka
spelberoende och minska de skadliga effekterna av
överdrivet spelande. Detta handlingsprogram bereds
alltjämt av regeringen och har hittills resulterat i
ett antal förslag som redovisas i föreliggande
budgetproposition. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att ett omfattande arbete nu
inletts för att förebygga och motverka spelberoende.
Utskottet finner att detta arbete sammantaget med
dels de åtgärder som i framtiden kan komma att
initieras med anledning av förslaget till
handlingsprogram, dels de ytterligare medel som
avsätts för spelberoende i årets budgetproposition
borgar för att problemet med spelberoende kommer att
ges en betydande uppmärksamhet i framtiden.
Utskottet som delar motionärernas oro kommer att
noga följa utvecklingen på området.
Mot bakgrund av det anförda får motionerna So423
(kd) yrkandena 1 och 2, So424 (c), So501 (kd)
yrkandena 3, 12 och 13, So638 (mp) yrkande 1, Kr326
(c) yrkandena 8 och 9, Kr331 (s) yrkande 1 samt
Kr332 (kd) yrkande 4 anses i huvudsak tillgodosedda.
Alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder (14:8)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 14:8 Alkohol- och
narkotikapolitiska åtgärder. Riksdagen bör
därmed avslå motionsyrkanden dels om annan
medelsanvisning till anslaget, dels om
villkor för medelsanvisningen.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 153 250 000 kr
anvisas under anslag 14:8 Alkohol- och
narkotikapolitiska åtgärder.
Internationaliseringen och det svenska EU-inträdet
har ändrat förutsättningarna för att bedriva en
traditionell svensk alkoholpolitik. Mot den bakgrun-
den presenterade regeringen 2001 för riksdagen en
nationell handlingsplan för att förebygga
alkoholskador. Handlingsplanen lägger fast
grundvalarna för en alkoholpolitik som leder till
minskad alkoholkonsumtion och begränsar
alkoholskadorna. Handlingsplanens huvudinriktning är
att stimulera utvecklingen av målinriktade och
samordnade förebyggande insatser på kommunal nivå.
En särskild kommitté - Alkoholkommittén - har
tillsatts med uppdrag att samordna insatserna på
nationell nivå och att i samspel med kommuner och
landsting stimulera insatserna på regional och lokal
nivå. För att genomföra den nationella
handlingsplanen har 400 miljoner kronor avsatts för
2001-2003 från anslaget.
I propositionen Nationell narkotikahandlingsplan
(prop. 2001/02:91) redovisar regeringen sin syn på
den samlade narkotikapolitiken och lägger fast
grundvalarna för hur en förstärkning av samhällets
insatser under perioden 2002-2005 skall genomföras.
Handlingsplanens syfte är bl.a. att förstärka
narkotikainsatserna på alla nivåer för att få till
stånd ett bättre förebyggande arbete och vård för
missbrukare samt att begränsa tillgången på
narkotika. Handlingsplanen anger vidare ett behov av
en starkare prioritering, tydligare styrning och
bättre uppföljning av narkotikapolitiken och av de
konkreta insatserna på alla nivåer. En särskild
narkotikasamordnare har utsetts för att samordna
insatserna på nationell nivå.
Regeringen anför att Statens folkhälsoinstitut och
Myndigheten för skolutveckling i september 2003
redovisade ett gemensamt regeringsuppdrag att i
samråd med Svenska Kommunförbundet analysera vilka
insatser som kan vidtas för att stärka den alkohol-
och narkotikaförebyggande verksamheten i skolan. I
rapporten framhålls bl.a. värdet av en egen
utarbetad och väl känd policy för arbetet på skolan.
Ett antal av de föreslagna insatserna kommer att
helt eller delvis genomföras av Myndigheten för
skolutveckling under budgetåret 2004, i samverkan
med Statens folkhälsoinstitut, Alkoholkommittén och
Mobilisering mot narkotika.
Regeringen anför vidare att de förebyggande
insatserna blir av avgörande betydelse när det
gäller att motverka alkohol- och
narkotikamissbrukets utbredning. Information,
opinionsbildning och andra alkohol- och narkotikafö-
rebyggande insatser, framför allt på lokal och
regional nivå, får därför en ökad betydelse i
ansträngningarna att påverka attityder och
beteenden. Att stimulera utvecklingen av
målinriktade och samordnade förebyggande insatser på
kommunal nivå blir särskilt viktigt i arbetet med
att förverkliga de nationella handlingsplanernas
intentioner. För att fortsätta arbetet med ge-
nomförandet av alkoholhandlingsplanen anser
regeringen att anslaget bör tillföras 75 miljoner
kronor för 2004. För att genomföra den nationella
narkotikahandlingsplanen har 325 miljoner kronor
avsatts för 2002-2004. Av dessa medel har 100
miljoner kronor avsatts till en särskild satsning
inom kriminalvården. Enligt den aktionsplan som den
nationella samordnaren presenterat och som antagits
av regeringen kommer medel att användas för bl.a.
forskning, samordningsinsatser, opinionsbildning,
metodutveckling samt uppföljning.
Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget 14:8 Alkohol
och narkotikapolitiska åtgärder för år 2004 anvisar
20 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande 14). Motionärerna anser, mot bakgrund av
den senaste tidens allvarliga utveckling på
narkotikaområdet, att kraftfulla åtgärder för att
förhindra missbruk är nödvändiga. De avsätter därför
40 miljoner kronor mer än regeringen under kommande
treårsperiod under anslaget 14:8 Alkohol och
narkotikapolitiska åtgärder. Insatserna skall
särskilt riktas så att nyrekrytering av missbrukare
förhindras.
I motion So345 av andre vice talmannen Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) yrkas att riksdagen till
anslaget 14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder anvisar 100 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit (yrkande 22 delvis). I motion
Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framförs ett
liknande yrkande (yrkande 20 delvis).
I motion So345 av andre vice talmannen Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om
användningen av medel från anslaget 14:8 Alkohol-
och narkotikapolitiska åtgärder för viss verksamhet
avseende förbättrat alkohol- och
narkotikaförebyggande arbete i skolorna.
Motionärerna anser att riksdagen, för att
intensifiera det förebyggande arbetet i skolan och
ge detta en flygande start, bör besluta att 10
miljoner kronor skall anvisas särskilt för detta
under 2004 (yrkande 21). Vidare begärs
tillkännagivande om användningen av delar av
anslaget 14:8 till ett bidrag till WHO Europas
arbete (yrkande 24). Motionärerna anför att WHO
Europas arbete med att föra ut den alkoholpolitiska
handlingsplanen utgör ett område där en begränsad
ekonomisk insats kan få stor betydelse för Sveriges
möjlighet att fortsatt föra en effektiv alkoholpoli-
tik. Sverige bör därför förklara sig berett att
bidra med upp till 3 miljoner svenska kronor per år
under de närmaste tre åren till WHO-Europas arbete
med att föra ut den alkoholpolitiska planen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker
därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna
So345 (fp) yrkande 22 (delvis), So586 (m) yrkande 14
och Fi240 (fp) yrkande 20 (delvis). Utskottet har
liksom motionärerna i motion So345 (fp) yrkandena 21
och 24 en positiv syn på såväl det narkotika- och
alkoholförebyggande arbetet i skolorna som det
internationella alkoholsamarbetet. Utskottet delar
dock inte bedömningen om de särskilda anslagsvillkor
som framförs i motionsyrkandena.
Alkoholsortimentsnämnden (14:9)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 14:9
Alkoholsortimentsnämnden. Riksdagen bör
därmed avslå ett motionsyrkande med förslag
om att anslaget skall avskaffas.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 422 000 kr
anvisas under anslag 14:9 Alkoholsortimentsnämnden.
Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari
1995 i enlighet med de krav som EU-kommissionen
uppställde inför Sveriges inträde i EU för att
Sverige skulle kunna behålla detaljhandelsmonopolet
på alkohol. Samtidigt avskaffades övriga monopol
inom alkoholområdet. Detaljhandelsmonopolet skall
fungera icke-diskriminerande i enlighet med de
principer som fastlagts i avtalet mellan staten och
Systembolaget. För att säkerställa icke-diskrimine-
ringen inrättades Alkoholsortimentsnämnden som en
oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär över
Systembolagets beslut att avvisa eller avföra viss
alkoholhaltig dryck från sortimentet. Nämnden består
av en lagfaren domare som ordförande samt fyra andra
ledamöter. De utses av regeringen för tre år. För
beredning av ärenden hos nämnden utses en
sekreterare som skall vara lagfaren.
Regeringen anför att det inledningsvis var svårt
att bedöma hur många ärenden som nämnden skulle
komma att få behandla. Numera har verksamheten och
antalet ärenden stabiliserats.
Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen avslår förslaget att för år
2004 anvisa medel till anslaget 14:9 Alkoholsorti-
mentsnämnden (yrkande 15). Motionärerna anför att
det med ett avvecklat detaljhandelsmonopol för
Systembolaget också blir naturligt att lägga ned
Alkoholsortimentsnämnden.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller att Alkoholsortimentsnämnden bör
vara kvar i sin nuvarande form. Utskottet
tillstyrker medelsfördelningen. Motion So586 (m)
yrkande 15 avstyrks.
Institut för komplementär medicin
(14:10, förslag till nytt anslag)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå två motionsyrkanden av innebörd att
medel skall anvisas till ett nytt anslag
14:10 Institut för komplementär medicin.
Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget 14:10
Institutet för komplementär medicin för år 2004
anvisar 10 miljoner kronor (yrkande 12).
Motionärerna pekar på att konsumentundersökningar
inom olika landsting visar att konsumenterna
använder sig alltmer av komplementär/alternativ
medicin och att behovet av att kunna välja behand-
lingsmetod på lika villkor ökar kraftigt. På grund
härav och då det är möjligt att etablera sig som
utövare, utan att kunna redovisa yrkeskunskaper
eller resultat, behövs det ett nationellt centrum
för alternativ/komplementär medicin i Sverige. Det
skulle innefatta forskning och utbildning som ges på
universitetsnivå. Motionärerna vill anslå tio
miljoner kronor under anslagsposten 14:10 Institutet
för komplementär medicin.
I motion Ub217 av Anne Marie Brodén (m) begärs
tillkännagivande om att regeringen lägger fram
förslag om att särskilda resurser avsätts för dels
uppbyggnad av ett nationellt kompetenscentrum, dels
upprättande av ett nationellt register för
komplementär och alternativ medicin. Motionären
anför att det behövs ett nationellt centrum för
alternativ/komplementär medicin i Sverige. Det
skulle innefatta forskning och utbildning som ges på
universitetsnivå där en egen fakultet för
komplementär och alternativ medicin inrättas utan
att ligga under beteendevetenskap eller medicin men
med nära samarbete.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att regeringen föreslår att
anslaget 13:3 ökas med 3 miljoner kronor för år 2004
för att inrätta ett nationellt register över
utövarna av komplementär medicin. Vidare vill
utskottet liksom tidigare, senast i betänkande
2002/03:SoU3 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s.
40), framhålla att attityden till flera s.k.
alternativa behandlingsmetoder har ändrats under de
senaste årtiondena och att kunskaper om
alternativmedicinska metoder behövs både för att
kunna bedöma effekter och vinster och för att kunna
utröna eventuella skador och biverkningar. Skäl att
anslå medel till ett nytt anslag saknas dock enligt
utskottets uppfattning. Motion So586 (m) yrkande 12
avstyrks därför. Även motion Ub217 (m) avstyrks.
Lokalt folkhälsoarbete (14:11,
förslag till nytt anslag)
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med
förslag om att anvisa medel till ett nytt
anslag 14:11 Lokalt folkhälsoarbete.
Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslag 14:11 Lokalt
folkhälsoarbete för år 2004 anvisar 44 miljoner kro-
nor (yrkande 13). För att stimulera framväxten av
riktade insatser och regionalt och lokalt
folkhälsoarbete vill vi under år 2004 anslå
sammanlagt 44 miljoner kronor till anslagspost 14:11
Lokalt folkhälsoarbete.
Bakgrund och tidigare behandling
Även vid fjolårets behandling av
budgetpropositionen, betänkande 2002/03:SoU1,
föreslogs ett nytt anslag avseende lokalt
folkhälsoarbete (s. 47). Motionen avstyrktes.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen beslutade våren 2003, med anledning av
propositionen Mål för folkhälsan, ett övergripande
nationellt mål för folkhälsoarbetet jämte en sek-
torsövergripande målstruktur för det samlade
folkhälsoarbetet med elva målområden (prop.
2002/03:35, bet. 2002/03:SoU7, rskr. 2002/03:145).
Mot denna bakgrund och det arbete som initierats med
anledning av folkhälsopropositionen anser utskottet
att det saknas anledning att föreslå medel till ett
nytt anslag inom området. Motion So586 (m) yrkande
13 avstyrks.
Övrig medelsanvisning
Regeringens förslag till medelsanvisningar till
anslagen 14:2 Bidrag till WHO, 14:3 Bidrag till
Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap och 14:6
Institutet för psykosocial medicin har inte mött
någon erinran i form av motioner.
Utskottet tillstyrker de föreslagna
medelsanvisningarna.
Övriga frågor inom politikområdet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, främst med hänvisning till den politik
som redan förs på området, avslå ett antal
motionsyrkanden rörande Sveriges alkohol-,
narkotika- och tobakspolitik inom EU.
Alkohol, narkotika och tobak ur ett EU-
perspektiv
Fyra motionsyrkanden rör Sveriges arbete mot
narkotika på internationell nivå.
I motion K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om åtgärder mot bl.a.
narkotikamissbruk (yrkande 14 delvis). Motionärerna
anför att Sverige inte får förlora kampen i
Europaparlamentet när det gäller de
narkotikapolitiska frågorna. Vidare framhålls vikten
av att Sverige gör sin röst hörd på den politiska
arenan samt för ut korrekt information om sin nar-
kotikapolitik och om de resultat den har gett.
Sverige måste visa att all icke-medicinsk användning
av narkotika är och förblir förkastlig. Vi måste
också kräva en internationell statistik där
utgångspunkterna är gemensamma och ger möjlighet
till rättvisande jämförelser mellan bl.a.
Nederländerna och Sverige, anförs det.
I motion So345 av andre vice talmannen Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om hur
den svenska narkotikapolitiken bör föras fram i EU
(yrkande 2). I motionen framförs samma synpunkter
som i den ovannämnda motionen K419 (fp) yrkande 14.
I motion K416 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om att EU aktivt skall motverka
drogliberalismen (yrkande 25). Motionärerna anför
att narkotikamissbruket och en alltmer utbredd
drogliberalism i Europa hotar såväl tryggheten som
den ekonomiska utvecklingen i våra samhällen. Vår
grupp i EU-parlamentet är den enda europeiska
partigrupp som enat står emot de liberala
framstötarna, anförs det. Ett offensivt nej till
droger är det effektivaste sättet att minska antalet
narkomaner i samhället.
I motion So343 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om att Sverige inom EU aktivt skall
verka för att övriga EU-länder inför en restrikti-
vare narkotikapolitik (yrkande 11). Motionärerna
pekar på att det finns ett stort behov av ett
internationellt samarbete då narkotikaproblematiken
har ökat globalt. Sveriges engagemang
internationellt bör intensifieras, och Sverige bör
tillsammans med andra länder utveckla strategier för
att minska problemen med narkotikaanvändning.
Motionärerna anser att Sverige i första hand skall
prioritera frågor som rör illegal europeisk
produktion samt förebyggande insatser.
Ett antal motioner behandlar frågan om Sveriges
alkoholpolitik inom EU.
I motion K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om åtgärder mot bl.a.
alkoholmissbruk (yrkande 14 delvis). Motionärerna
anför att Sverige, genom regeringens misslyckanden i
förhandlingarna med EU-kommissionen om de svenska
införselreglerna, fått en situation där en stor del
av befolkningen kan föra in en betydande del av sin
årskonsumtion av vissa sorter av alkoholdrycker. Det
viktigaste som kan göras just nu för att begränsa
folkhälsoskadorna av en ökad alkoholkonsumtion är
att sträva efter att upprätthålla den aktiva prispo-
litiken och detaljhandelsmonopolet så långt det är
möjligt. Enligt motionärerna är det också, med tanke
på tendensen till att ungdomars konsumtion av
alkohol ökar, synnerligen viktigt att poängtera det
alkoholförebyggande arbetet bland yngre.
I motion So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd,
v, c, mp) framförs ett motionsyrkande av innebörd
att Sverige inom EU aktivt skall verka för en
restriktiv linje i alkoholpolitiken och att Sverige
skall stödja WHO:s "European alcohol action plan
2000-2005" (yrkande 1)
I motion So343 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om möjligheten till nationellt
förbud i EU mot alkoholreklam (yrkande 9). Sveriges
restriktiva alkoholpolitik påverkas i växande
utsträckning av EU:s regelverk. Mot den bakgrunden
är det viktigt att verka för en ökad förståelse för
svensk alkoholpolitik i EU. I analogi med vad som
gäller för tobaksreklam bör Sverige verka för att
alkoholreklam med hänvisning till folkhälsoskäl
skall kunna förbjudas i de länder som så önskar.
I motion So411 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs tillkännagivande om att regeringen i Sverige
och i EU skall verka för en mer restriktiv alkohol-
politik (yrkande 3). Motionärerna pekar på att EU
ser alkoholen som en jordbruksfråga medan Sverige
ser alkoholen som en folkhälsofråga. Motionärerna
uppmanar regeringen att verka för minskade
införselkvoter och vidare föregå med gott exempel
och kämpa emot alkoholreklam.
I motion So576 av Anders Bengtsson m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om att Sverige inom EU i en ledande
roll skall driva alkohol- och folkhälsofrågan
(yrkande 1). Motionärerna anför att Sveriges
ambition inte bara bör vara att försvara den svenska
alkoholpolitiken, utan också att påverka i EU i
denna fråga. Sverige har med god framgång, trots
stor skepsis innan, lyckats driva exempelvis miljö-
och sysselsättningsfrågor i EU.
I motion So357 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om att Sverige inom EU bör driva
kravet på ett kraftfullt alkoholpolitiskt program.
Motionärerna anför att Sverige inom EU bör verka för
att organisationen tar fram ett program för en
restriktiv alkoholpolitik.
Tre motioner rör subventioner av tobaksodling m.m.
I motion K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om åtgärder mot bl.a.
tobaksmissbruk (yrkande 14 delvis). Motionärerna
anför att Sverige aktivt bör stödja arbetet mot
tobaksbruk i östra och centrala Europa samt i tredje
världen. Likaså bör Sverige aktivt stödja WHO i dess
arbete mot tobaken. Enligt motionärerna bör dessutom
subventionerna till EU:s tobaksodlare avskaffas och
Sverige bör verka för att EU skall betrakta tobak
som en hälsofråga och inte som ett jordbruksproblem.
I motion So577 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om avveckling av EU-stödet till
tobaksodling (yrkande 11).
I motion So472 av Göran Magnusson (s) begärs
tillkännagivande om att EU:s subventioner till
tobaks- och vinodling bör slopas. Motionären anser
att stödet till tobaksodling strider mot
folkhälsomålen för EU.
Bakgrund och tidigare behandling
Ett enigt utskott har vid flera tillfällen under de
senaste åren redovisat sin inställning när det
gäller Sveriges insatser mot narkotikan på
internationell nivå. I det av riksdagen godkända
betänkande 1998/99:SoU10 uttryckte utskottet sin oro
för den globala utveckling av narkotikahandeln som
pågår och den påverkan utvecklingen har för Sveriges
del, framför allt vad gäller dagens ungdomar.
Utskottet anförde att Sveriges internationella
narkotikapolitik måste vara tydlig, konsekvent och
långsiktig. Det påpekades att Sveriges restriktiva
narkotikapolitik ligger till grund för det
internationella engagemanget och att Sverige sedan
länge deltar mycket aktivt i det internationella
samarbetet på detta område. Utskottet vidhöll att
det är synnerligen angeläget att regeringen med
kraft fortsätter att bekämpa alla krav på
legalisering av narkotika och liberalisering av
narkotikapolitiken, såväl nationellt som
internationellt. Sverige måste fortsätta att aktivt
driva sin inställning i narkotikafrågor
internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och
i det nordiska samarbetet. En nödvändig
förutsättning för framgång i det internationella
arbetet är att våra insatser nationellt är
framgångsrika och att vi kan visa på en enig
restriktiv inställning i frågan, anfördes det (s.
12).
Utskottet vidhöll detta uttalande i betänkande
1999/2000:SoU10.
När det gäller narkotika behandlade utskottet senast
liknande motionsyrkanden som de nu aktuella i
betänkande 2002/03:SoU5 Vissa narkotikafrågor.
Utskottet vidhöll sin tidigare redovisade
inställning när det gäller Sveriges insatser mot
narkotika på internationell nivå. Utskottet
konstaterade att åsikterna i de motionerna
överensstämde med utskottets tidigare gjorda
uttalanden, liksom med regeringens uppfattning i
frågan. Motionerna ansågs tillgodosedda och
avstyrktes (s. 15; res. m, fp, kd och c).
På alkoholområdet behandlade utskottet senast
liknande motionsyrkanden som de nu aktuella i
betänkande 2002/03:SoU6 Alkoholfrågor. Utskottet
anförde därvid i sin bedömning bl.a. följande (s. 9
f.).
Utskottet står fast vid att det svenska EU-
medlemskapet har förändrat det som tidigare
utgjorde viktiga delar av alkoholpolitiken. Den
anpassning till EU:s införselregler som Sverige
måste göra och som innebär stegvis höjda
införselkvoter för alkohol för privat bruk fram
till år 2004 är inte oproblematisk. Möjligheten
att använda det s.k. prisinstrumentet för att
påverka tillgången på alkohol försvagas. Höjda
införselkvoter kan vidare, om åtgärder inte
vidtas, komma att medföra att gränshandeln med
alkohol successivt ökar liksom troligen också den
illegala handeln och försäljningen av alkohol.
Det finns därför, enligt utskottet, anledning att
hysa oro för att alkoholskadorna kan komma att
bli fler genom att totalkonsumtionen, i ett
sådant läge, kommer att öka under de närmaste
åren. Utskottet anser att de eventuella negativa
effekterna av denna anpassning till EU:s
regelsystem kraftfullt måste motverkas. Aktiva
informationsinsatser och opinionsbildande
åtgärder är nödvändiga.
Det övergripande målet för den svenska alkohol-
politiken ligger fast. Målet bör nås genom
åtgärder mot skadligt dryckesbeteende och genom
att sänka den totala alkoholkonsumtionen.
Möjligheterna att begränsa alkoholens till-
gänglighet genom nationella åtgärder har som ovan
anförts minskat de senaste åren, och en
förstärkning måste enligt utskottet ske av såväl
lokala som internationella insatser för att
minska alkoholskadorna.
Det internationella arbetet på alkoholområdet bör
utvecklas och förstärkas. Särskilt viktigt är
utarbetandet av en EU-strategi för att utforma en
effektiv, ansvarsfull och social alkoholpolitik
som gagnar folkhälsan inom unionen. Utskottet
anser det viktigt att denna politik på EU-nivå
även innefattar åtgärder för att minska
efterfrågan, exempelvis genom pris- och skatte-
instrument. Utskottet erinrar om de initiativ som
togs av Sverige under det svenska
ordförandeskapet.
Motionerna ansågs i huvudsak tillgodosedda och
avstyrktes (s. 10; res. fp, kd och c; s.y. m).
Motionsyrkanden rörande frågan om subventioner till
tobaksodlingen i Europa har behandlats av utskottet
vid ett flertal tillfällen, senast i betänkande
2002/03 Vissa tobaksfrågor, vartill hänvisas.
Utskottet vidhöll där sin principiella inställning
att tobaksodling inte bör stödjas med medel ur EU:s
budget. Motionerna ansågs tillgodosedda och
avstyrktes (s. 9; res. m, fp, kd och c).
Aktuellt
Socialutskottet har i yttrande, 2003/04:SoU2y, den
28 oktober 2003 till KUU i anledning av skrivelse
2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid,
jämte motioner redovisat bl.a. den svenska
narkotika- , alkohol- och tobakspolitiken. I
yttrandet anförs bl.a. att Sverige arbetar aktivt
med frågor om tobaksprevention och anser att det i
första hand är en folkhälsofråga. Vidare betonar
utskottet att folkhälsopolitikens utformning är och
bör fortsätta att vara ett nationellt ansvar. Detta
är särskilt viktigt för Sverige som vill behålla en
restriktiv nationell politik, anförs det. Dessutom
anför utskottet att relationen mellan
alkoholpolitikens mål och regler för den inre
marknadens funktion fortsatt bör bevakas. Enligt
utskottets uppfattning bör det vidare framgå av
konstitutionen att skyddet för folkhälsan inte bör
underordnas handelspolitiska krav.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller självfallet sin tidigare
redovisade inställning när det gäller Sveriges
insatser mot narkotika på internationell nivå.
Utskottet konstaterar att åsikterna i motionerna
So343 (c) yrkande 11, So345 (fp) yrkande 2, K416
(kd) yrkande 25 och K419 (fp) yrkande 14 delvis,
överensstämmer med utskottets tidigare gjorda
uttalanden. Motionerna får därmed anses tillgodo-
sedda.
Även när det gäller vilken alkoholpolitik Sverige
bör driva inom EU vidhåller givetvis utskottet sin
tidigare redovisade inställning. I sammanhanget
finns det även skäl att framhålla de ansträngningar
som Sverige gör tillsammans med de övriga länderna
för att lyfta fram alkoholen som en folkhälsofråga
inom EU. Utskottet vill stryka under vikten av att
verka för sänkta införselkvoter och en begränsning
av alkoholreklamen. Sammanfattningsvis anser
utskottet att motionärerna genom den förda politiken
får anses tillgodosedda. Något initiativ med
anledning av motionerna So343 (c) yrkande 9, So357
(s), So411 (mp) yrkande 3, So576 (s) yrkande 1,
So645 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 1 och K419 (fp)
yrkande 14 delvis är således inte erforderligt.
Utskottet anser alltjämt att tobaksodling inte bör
stödjas med medel ur EU:s budget. Utskottet anser
vidare att det är angeläget att Sverige även i
övrigt inom EU och i andra internationella
sammanhang, som t.ex. WHO, aktivt stöder arbetet mot
tobaksbruk. Motionerna So472 (s), So577 (kd) yrkande
11 och K419 (fp) yrkande 14 delvis får anses i allt
väsentligt tillgodosedda.
14:9 Alkoholsortimentsnämnden
Politikområde Barnpolitik
Anslagen
Anslagen 15:1 Barnombudsmannen och 15:2 Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor har inte
mött någon erinran i form av motioner.
Utskottet tillstyrker de föreslagna
medelsanvisningarna.
Övriga frågor under politikområdet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion med förslag om
en utredning angående Barnombudsmannens
organisation. Utskottet hänvisar till
Diskrimineringskommitténs uppdrag på området.
Motion
I motion So232 av Gunilla Tjernberg och Inger
Davidson (kd) begärs ett tillkännagivande om en
förutsättningslös utredning angående
Barnombudsmannens organisation. Motionärerna
framhåller den kritik som riktats mot
Barnombudsmannens dubbla roller, dvs. som
företrädare å ena sidan för barn och ungdomar och å
andra sidan för regeringen. Motionärerna anser, i
likhet med BO-utredningen, att Barnombudsmannens
roll som ombudsman bör renodlas och stärkas.
Eftersom utredningen inte behandlade frågan om
huvudmannaskap för BO tillräckligt ingående måste
frågan bli föremål för ytterligare en utredning,
anförs det.
Bakgrund
I proposition 2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman
föreslogs vissa åtgärder för att förstärka
Barnombudsmannen och renodla ombudsmannarollen.
Barnombudsmannens roll som företrädare för barns och
ungas rättigheter och intressen utifrån Sveriges
åtagande enligt FN:s konvention om barnets
rättigheter tydliggjordes. Vidare föreslogs att
Barnombudsmannens mandat skulle bestämmas av
riksdagen i lag och att ombudsmannen skulle ges
vissa rättsliga befogenheter gentemot myndigheter,
kommuner och landsting. Barnombudsmannen skulle
fortfarande vara en myndighet under regeringen, men
genom de föreslagna åtgärderna gavs ombudsmannen en
ökad självständighet i förhållande till regeringen.
Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2002.
I betänkande 2001/02:SoU17 behandlade utskottet
propositionen samt motioner bl.a. om att BO skall
kunna vara pådrivande även mot regeringen. Utskottet
konstaterade att frågan om vem som skall vara
huvudman för Barnombudsmannen behandlats av den s.k.
BO-utredningen. I betänkandet Barnombudsmannen -
företrädare för barn och ungdomar (SOU 1999:65)
avvisades en överflyttning av huvudmannaskapet från
regeringen till riksdagen framför allt av
konstitutionella skäl men också med hänvisning till
att riksdagen inte passar som huvudman för en
myndighet som bl.a. bedriver opinionsarbete. Ett
ändrat huvudmannaskap skulle innebära en avvikelse
från regeringsformens ansvarsfördelning. Det är
regeringens uppgift att styra riket, medan
riksdagens uppgift är att lagstifta, besluta om
skatt och fastställa statens budget. Om ombudsmannen
skulle underställas riksdagen skulle riksdagen få
ansvar för en förvaltningsmyndighet på ett
sakområde. I detta avseende ansåg utredningen att
det inte gick att dra några paralleller med
Justitieombudsmannen (JO). Dels är JO:s ställning
särskilt reglerad i regeringsformen, dels är JO inte
någon förvaltningsmyndighet utan del av riksdagens
kontrollmakt att lagstiftningen följs i den
offentliga verksamheten.
Utskottet delade denna bedömning och underströk
samtidigt att ansvaret för att genomföra
barnkonventionen enligt internationella
traktatregler ligger på regeringen. Utskottet
betonade vidare att det ankommer på riksdagen att
granska regeringen och dess verksamhet. Utskottet
delade därmed bedömningen att regeringen även
fortsättningsvis bör vara huvudman för
Barnombudsmannen, men att Barnombudsmannens mandat
skall bestämmas av riksdagen. Genom att
Barnombudsmannens uppgifter framgår av lag minskar
behovet av styrning i regleringsbrev. Utskottet
ansåg det angeläget att Barnombudsmannen själv kan
bestämma sin egen dagordning och göra prioriteringar
utifrån sin kunskap och sina kontakter med dem
ombudsmannen skall företräda. Utskottet noterade
slutligen att regeringen avsåg att i
tilläggsdirektiv ge utredningen om en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning i uppdrag att se över
frågan om Barnombudsmannens ställning. Motionerna
avstyrktes (res. kd).
Diskrimineringskommittén har bl.a. i uppdrag att
överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering
som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden (dir.
2002:11). Kommittén skall också överväga en
samordning eller sammanslagning av någon eller
samtliga av JämO, DO, HO och HomO samt om den eller
de framtida ombudsmannainstitutioner som föreslås
skall vara underställda regeringen eller riksdagen.
I tilläggsdirektiv (dir. 2003:69) har
diskrimineringskommittén givits i uppdrag att i sina
överväganden rörande ombudsmännen i tillämpliga
delar inkludera även Barnombudsmannen.
Uppdraget skall vara avslutat senast den 1 juli
2005.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att
Diskrimineringskommittén numera har i uppdrag att
överväga en samordning eller sammanslagning av
samtliga ombudsmän som är underställda regeringen,
dvs. även Barnombudsmannen. Mot bakgrund av att
kommittén även skall utreda frågan om huvudmannaskap
för den eller de ombudsmannainstitutioner som
föreslås får motion So232 (kd) anses tillgodosedd.
Politikområde Handikappolitik
Personligt ombud (16:1)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 16:1 Personligt
ombud. Riksdagen bör avslå två motioner om
annan medelsanvisning till anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå två motioner som
avser dels att verksamheten med personliga
ombud och gode män, genom bl.a. högre
arvoden, skall utvecklas, dels att rätten
till personligt ombud skall skrivas in i
socialtjänstlagen.
Jämför reservation 15 (v, mp).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 90 000 000 kr
anvisas under anslag 16:1 Personligt ombud.
Bidraget är avsett för att utveckla verksamhet med
personliga ombud för personer med psykiska
funktionshinder. De personliga ombuden skall bl.a.
företräda den enskilde i olika situationer, ge råd
och stöd samt stärka den enskildes egen
initiativförmåga. Verksamheten skall grundas på ett
kommunalt ansvar och huvudmannaskap men olika
verksamhetsformer kan prövas beträffande det
praktiska utförandet.
Socialstyrelsen har sedan bidraget tillkom år 2000
tillsammans med länsstyrelserna på regeringens
uppdrag arbetat för att verksamheten skall bli
rikstäckande. Socialstyrelsen har definierat vilka
arbetsuppgifter som bör innefattas i stödet och
utformat kriterier för vilka personer som bör
omfattas av insatsen. I uppdraget till Social-
styrelsen ingår också att utvärdera utvecklingen av
verksamheten samt vilka effekter den får såväl för
psykiskt funktionshindrade som på utnyttjandet och
utformningen av andra näraliggande insatser och
verksamhetsområden.
I propositionen (s. 100) anförs vidare att
verksamheten med personligt ombud har god
utbredning. Hösten 2002 hade medel till personliga
ombud fördelats till 247 kommuner. Det motsvarar 85
% av landets alla kommuner. Verksamheten är
fortfarande inne i en uppbyggnadsfas på grund av att
merparten av de personliga ombuden kommit i gång
först under år 2002. De personer med psykiska
funktionshinder som erbjudits personligt ombud hör
till den målgrupp som verksamheten riktar sig till,
dvs. personer som har få insatser men stora behov.
De största behoven är daglig sysselsättning, sociala
kontakter, fysisk och psykisk hälsa. Vid utgången av
2002 fanns ca 100 verksamheter med sammanlagt ca 280
(av ca 300) ombud anställda och ca 1 200 personer
med psykiska funktionshinder var aktuella hos de
ombud som inlett arbetet med personkontakter.
Könsfördelningen var jämn bland dessa personer. Vid
årsskiftet 2002/2003 beräknades ca 2 000 personer ha
personligt ombud. När verksamheten fungerar optimalt
bör 3 000-4 500 personer ha ombud.
Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget 16:1
Personligt ombud för år 2004 anvisar 200 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande
16). Motionärerna anför att personer med allvarlig
psykisk sjukdom, exempelvis schizofreni, är en grupp
med särskilt behov av stöd. Denna grupps behov
försummas emellertid ofta när olika huvudmän
försöker undvika kostnader genom att skjuta över
ansvaret på andra. Vidare anför motionärerna att
flera tragiska händelser under året visar att
behovet av samordning av insatserna inom den
psykiatriska vården är akut. Även i motion So415 av
Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) begärs
tillkännagivande av innebörd att anslaget 16:1 bör
anvisas ytterligare medel (yrkande 5). I samma
motion begärs dessutom ett tillkännagivande av inne-
börd att personer med allvarlig psykisk sjukdom, av
rättssäkerhetsskäl, bör erhålla ett personligt ombud
eller en kontaktperson (yrkande 12).
I motion So592 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett
tillkännagivande om personliga ombud och gode män
(yrkande 6). Motionärerna anför att bl.a. för
personer med s.k. dubbeldiagnoser kan de personliga
ombuden fungera som en lots in i vården och att det
därför finns anledning att utveckla verksamheten med
personliga ombud. Vidare anförs att många patienter
förutom personligt ombud också behöver en god man.
Enligt motionärerna kan det krävas högre arvode,
handledning och bättre utbildning för att få
människor att engagera sig som gode män.
Övrig motion
I motion So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att
rätten till personligt ombud bör skrivas in i soci-
altjänstlagen (yrkande 8). Motionärerna anför att
satsningen på personligt ombud fallit väl ut, men i
tider av ekonomisk knapphet i kommunerna finns det
risk att denna verksamhet inte prioriteras.
Aktuellt
I nyligen beslutade direktiv (dir. 2003:133) för
psykiatrisamordnaren nämns (s. 6) Personligt ombud
under rubriken Insatser för att förbättra vård, stöd
och service.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen är väl avvägd. Utskottet
tillstyrker därför medelstilldelningen och avstyrker
motionerna So586 (m) yrkande 16 och So415 (m)
yrkandena 5 och 12. Utskottet som konstaterar att
den nyligen utsedde nationelle psykiatrisamordnarens
uppdrag även omfattar de personliga ombuden
avstyrker även motion So592 (kd) yrkande 6.
Utskottet anser att de personliga ombuden utför
ett mycket värdefullt arbete och noterar med
tillfredsställelse att verksamheten nu har en god
utbredning i landet. Skäl att i socialtjänstlagen
föra in en särskild bestämmelse om rätt till
personligt ombud saknas dock enligt utskottets
mening. Motion So394 (v) yrkande 8 avstyrks.
Vissa statsbidrag inom
handikappområdet (16:2)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 16:2 Vissa
statsbidrag inom handikappområdet. Riksdagen
bör avslå två motioner som föreslår annan
medelsanvisning till anslaget samt en motion
om annan fördelning av statsbidraget till
tolktjänst. Riksdagen bör vidare avslå en
motion som förespråkar en översyn av den
specialiserade omsorgen. Jämför reservation
16 (v, mp - motiv).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 275 000 000 kr
anvisas under anslag 16:2 Vissa statsbidrag inom
handikappområdet.
Från detta anslag lämnas statsbidr*a*g* *t*i*l*l*
*l*a*n*d*s*t*i*n*g*e*n* *f*ö*r* *v*i*s*s*a*
*h*a*n*d*i*k*a*p*p*i*n**s*a*t*s*e*r* *s*o*m*
*a*v*s*e*r* *:*
*
*-ds*t*a*t*s*b*i*d*r*a*g* *t*i*l*l* *r*å*d*
*o*c*h* *s*t*ö*d* *(*2*0*0* *m*i*l*j*o*n*e*r*
*k*r*o*n*o*r*)* *s*a*m*t*
*
*-ds*t*a*t*s*b*i*d*r*a*g* *t*i*l*l*
*t*o*l*k*t*j*ä*n*s*t* *(*7*5* *m*i*l*j*o*n*e*r*
*k*r*o*n*o*r*)*.*
*
*R*e*g*e*r*i*n*g*e*n* *a*n*f*ö*r* *a*t*t* *e*n*
*s*ä*r*s*k*i*l*d* *u*t*r*e*d*a*r*e* *f*ö*r*
*n*ä*r*v*a*r*a*n*d*e* *h*a*r* *i* *u*p*p*d*r*a*g*
*a*t*t* *f*ö*r*t*y*d*l*iga regleringen av insatsen
råd och stöd. Uppdraget skall redovisas senast den
15 juni 2004.
För att skapa ett nationellt kunskapscenter vid Mo
Gård för samhällets stöd till personer med
dövblindhet överförs 4 miljoner kronor till anslaget
16:3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd
fr.o.m. 2004.
Syftet med bidraget till tolktjänsten är att ge
landstingen förutsättningar att bygga ut
tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl.
Socialstyrelsen har kartlagt 2001 års verksamhet och
konstaterar att förutsättningarna för en fortsatt
utbyggnad av tolktjänsten är god beträffande
tillgången på utbildade tolkar. Samtidigt visar de
på en ojämn fördelning när det gäller statsbidragets
andel av de olika landstingens kostnader för
tolktjänsten. Riksrevisionsverket (RRV) har därför
på regeringens uppdrag granskat statsbidraget. RRV
menar att det skulle vara kostsamt, om ens möjligt
att åstadkomma en fördelningsmodell som tar hänsyn
till de faktiska behoven av tolktjänst och de
merkostnader som reformen medfört. Regeringen avser
att under hösten 2003 utse en särskild utredare för
att göra en översyn av rätten och möjligheterna att
kunna använda teckenspråket.
Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So512 av Erling Bager m.fl. (fp, m, kd, c)
(delvis) begärs tillkännagivande om Ågrenska
stiftelsen och anslagen 16:2 och 16:4 inom
utgiftsområde 9. Enligt motionärerna är en utökning
av familjeverksamheten vid Ågrenska och ett fortsatt
stöd till alla de familjer, vilka har fått eller
kommer att få barn med en sällsynt diagnos, av stort
nationellt värde. Detta utgör starka skäl för ett
högre statsbidrag från anslaget 16:4 än det som
tidigare utgått. Med en omdisponering av anslag kan
bidraget till Ågrenska stiftelsen ökas med i
storleksordningen 2 miljoner kronor. För att
möjliggöra ett utökat stöd till detta slags
verksamhet utan att det går ut över andra organisa-
tioner som får bidrag under samma anslag bör, enligt
motionärerna, riksdagen göra en omdisposition från
anslaget 16:2 till anslaget 16:4 under utgiftsområde
9. Utskottet förutsätts utforma erforderligt förslag
till yrkande i anslagsfrågan.
I motion So599 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om att statsbidraget till
tolktjänst för döva bör fördelas med hänsyn till
behoven i respektive län. Motionärerna anför att
statsbidraget i princip beräknas efter
befolkningsandel, men med ett mycket begränsat
tillskott, som efter tidigare riksdagsuttalande
gjorts till förmån för Örebro läns landsting.
Motionärerna anser att detta inte räcker och att
Örebro läns landsting måste få stöd av ett
statsbidragssystem som tar hänsyn till de speciella
åtaganden länet har.
Övriga motioner
I motion So315 av Elina Linna m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om en översyn av den specialiserade
omsorgen. Motionärerna pekar på att regeringen för
en tid sedan tillsatt en utredning med syfte att se
över den högspecialiserade sjukvården. Motionärerna
anför att det finns en motsvarande utveckling inom
omsorgsområdet och att därför regeringen bör
tillsätta en utredning för att se över den
specialiserade omsorgsvården. Motionärerna anför
vidare att det är positivt att regeringen, för att
det skall bli en rikstäckande verksamhet, har slutit
avtal med Mo gård AB, en specialiserad verksamhet
för dövblinda.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker
därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna
So512 (fp, m, kd c) delvis och So599 (s).
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att
Mo gård, som har riksverksamhet för små och mindre
kända handikappgrupper, föreslås erhålla ytterligare
medel i föreliggande budgetproposition. Vidare har
regeringen, genom ett projekt inom
Socialdepartementet (S2002/3794/HS), inlett en
översyn av den högspecialiserade vården. Denna
översyn omfattar även områden inom hälso- och
sjukvården som kommer funktionshindrade till godo.
Sammanfattningsvis anser utskottet inte att något
initiativ är nödvändigt med anledning av motion
So315 (v). Motionen avstyrks.
Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd
(16:3)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 16:3 Statsbidrag till
särskilt utbildningsstöd. Riksdagen bör därmed avslå
ett motionsyrkande om annan medelsanvisning till
anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av
regeringen under anslaget begärda bemyndigandet.
I budgetpropositionen föreslås att 168 319 000 kr
anvisas under anslag 16:3 Statsbidrag till särskilt
utbildningsstöd. Syftet med statsbidraget är bl.a.
att ge studerande med olika funktionshinder sådant
stöd att de kan vistas på studieorten och genomföra
studier vid folkhögskola. Motsvarande gäller för
studerande med rörelsehinder vid studier på
universitet och högskolor. Bidraget gör det också
möjligt för ungdomar som antagits till riksgymnasium
för svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad
gymnasieutbildning, att genomföra studierna.
Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2004, för ramanslaget 16:3
Statsbidrag för särskilt utbildningsstöd, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 81 000 000
kr efter 2004.
Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget 16:3
Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd för år
2004 anvisar 8 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit (yrkande 17). Motionärerna anför att
regeringen sedan statsbudgeten 2002 minskat anslaget
16:3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd med
sammanlagt åtta miljoner. Motionärerna vill
återställa anslaget till sin tidigare nivå och
föreslår därför att anslaget tilldelas åtta miljoner
kronor mer än regeringen anslår, alltså 176 miljoner
kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen är väl avvägd. Utskottet
tillstyrker därför medelstilldelningen och avstyrker
motion So586 (m) yrkande 17.
Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2004, i fråga om ramanslaget
16:3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd, ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 81 000 000
kr efter 2004.
Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder (16:4)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 16:4 Bidrag till
viss verksamhet för personer med funk-
tionshinder. Riksdagen bör därmed avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget. Vidare bör riksdagen, med hän-
visning till det arbete som pågår på området,
avslå ett antal motionsyrkanden som rör
tillgången m.m. till service- och signalhun-
dar. Jämför reservation 17 (m).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 78 394 000 kr
anvisas under anslag 16:4 Bidrag till viss
verksamhet för personer med funktionshinder.
Bidraget är avsett att öka organisationernas
möjligheter att själva bedriva vissa verksamheter av
betydelse för personer med funktionshinder. Bidrag
lämnas till ett tiotal verksamheter under 2003.
Organisationerna redovisar sin verksamhet och lämnar
in sina ansökningar till Socialstyrelsen som följer
upp och utvärderar de verksamheter som bedrivs med
bidrag från anslaget. Bland de som erhållit stöd
finns Synskadades riksförbund för inköp och
tilldelning av ledarhundar för synskadade m.m.
Regeringen bedömer att organisationerna genom sina
verksamheter svarar för insatser som är av stor
betydelse för personer med funktionshinder. Anslaget
tillfördes 500 000 kr på tilläggsbudget i samband
med 2003 års ekonomiska vårproposition. För att
skapa ett nationellt kunskapscenter vid Mo Gård för
samhällets stöd till personer med dövblindhet
överförs 2 miljoner kronor till anslaget 16.3
Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd.
Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget 16:4 Bidrag
till verksamhet för personer med funktionshinder för
år 2004 anvisar 1 miljon kronor utöver vad
regeringen föreslagit (yrkande 18). Stödet till
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
bör höjas, anför motionärerna. Det är centralt att
funktionshindrade och deras anhöriga ges goda
möjligheter till rekreation vid anläggningar som är
särskilt anpassade för specifika funktionshinder.
I motion So512 av Erling Bager m.fl. (fp, m, kd, c)
(delvis) begärs tillkännagivande om Ågrenska
stiftelsen och anslagen 16:2 och 16:4 inom utgifts-
område 9. Som tidigare redovisats vill motionärerna
tilldela Ågrenska stiftelsen ett i storleksordningen
2 miljoner kronor högre statsbidrag än det reger-
ingen föreslagit. Detta bör ske genom en
omdisposition från anslaget 16:2 till anslaget 16:4
under utgiftsområde 9. Utskottet förutsätts utforma
erforderligt förslag till yrkande i anslagsfrågan.
Även i motion So610 av Marianne Carlström m.fl. (s)
begärs tillkännagivande om Ågrenska stiftelsen och
vikten av statsbidrag för verksamheten.
Övriga motioner
I motion So328 av Göran Lindblad och Ulf Sjösten
(båda m) begärs tillkännagivande om att
individualisera biståndet för ledarhundar.
Motionärerna anför att ledarhundar finansieras via
statsbudgeten och att Synskadades Riksförbund får en
klumpsumma utbetald i utbyte mot att man ser till
att synskadades behov av ledarhundar uppfylls. Det
vore bättre att bidragen till hund slussades via
till exempel försäkringskassan som prövade den sö-
kandes behov av och rätt till ledarhund.
I motion So522 av Catharina Bråkenhielm (s) begärs
tillkännagivande om behovet av service- och
signalhundar. Motionären anför att dessa hundar bör
jämställas med blindledarhundar när det gäller
vikten och behovet hos de funktionshindrade.
Motionären anser därför att riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att se över möjligheten att
stödja och likställa funktionshindrade gruppers
behov av hunden i sin vardag.
I motion So567 av Ingela Thalén och Anita Johansson
(båda s) begärs tillkännagivande om utbildning av
service- och signalhundar. Motionärerna pekar på
behovet av en stabil finansiering vad gäller
utbildning av service- och signalhundar.
I motion So615 av Britt-Marie Lindkvist och Marie
Granlund (båda s) begärs tillkännagivande om en
underlättad tillgång till service och signalhundar.
Eftersom dessa hundar fyller en viktig funktion bör
det, enligt motionärerna, vara rimligt att se över
om samhället kan underlätta tillgången på service-
och signalhundar.
Bakgrund
Av regleringsbrevet för budgetåret 2003 avseende
Socialstyrelsen framgår att högst 800 000 kr avsatts
för verksamheten vid Ågrenska hälsocentret för barn.
Ågrenska bedriver, enligt hälsocentrets egen
hemsida, verksamhet för barn och ungdomar med
funktionshinder, deras familjer och professionella
som möter barn och familjer. Vidare framgår av
regleringsbrevet att Synskadades riksförbund (SRF)
erhållit högst 24 400 000 kr för anskaffning av
ledarhundar för synskadade och därmed sammanhängande
åtgärder.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att handikapporganisationerna som
får del av anslaget genom sina verksamheter svarar
för insatser som är av stor betydelse för personer
med funktionshinder. Utskottet anser dock inte att
stödet nu skall utökas utöver vad regeringen
föreslår. Utskottet tillstyrker därmed den
föreslagna medelsanvisningen och avstyrker motion
So586 (m) yrkande 18. Även motionerna So512 (fp, m,
kd, c) delvis och So610 (s) avstyrks.
I ett antal motioner framförs olika synpunkter
rörande ledarhundar och service- och signalhundar.
Utskottet har erfarit att när det gäller statens
ansvar att tillhandahålla hundar för olika ändamål
pågår det ett arbete såväl inom Socialdepartementet
som inom Försvars- och Justitiedepartementen. Enligt
uppgift förekommer det också ett samarbete mellan de
tre departementen på detta område. Något initiativ
från riksdagens sida behövs därför inte. Motionerna
So328 (m), So522 (s), So567 (s) och So615 (s)
avstyrks.
Bidrag till handikapporganisationer
(16:5)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 16:5 Bidrag till
handikapporganisationer. Riksdagen bör därmed
avslå ett motionsyrkande om annan
medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör
vidare, främst med hänvisning till pågående
översyn av reglerna för statsbidrag till
handikapporganisationer, avslå
motionsyrkanden om bidrag till
handikapporganisationer. Vidare bör riksdagen
avslå ett par motioner om bidrag till
anhörigorganisationer, bl.a. med hänvisning
till att fortsatt stöd kommer att utgå även
under 2004. Jämför reservation 18 (m, fp, kd,
c).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 161 748 000 kr
anvisas under anslag 16:5 Bidrag till
handkapporganisationer.
I januari 2000 beslutade regeringen om en ny
förordning (2000:7) om statsbidrag till
handikapporganisationer. I den nya förordningen
definieras vad som avses med en
handikapporganisation samt hur anslaget skall förde-
las. Sedan den nya förordningen trätt i kraft har
anlaget fått en sammanlagd nivåhöjning med 28
miljoner kronor per år.
Enligt den nya förordningen ansvarar
Socialstyrelsen för såväl beslut om fördelning som
administration av bidraget till
handikapporganisationerna.
I samband med att den nya förordningen trädde i
kraft den 1 juli 2001 fick Socialstyrelsen i uppdrag
att kartlägga och redovisa effekterna av bestämmel-
serna i den nya förordningen. Myndigheten redovisade
resultaten i december 2001. De visade att en
övervägande del av handikapporganisationerna anser
att det nya regelsystemet är bättre och mer rättvist
än det gamla. Kritik riktas dock mot det nya
systemet då ett fåtal gamla organisationer får och
kommer att få kraftigt minskade bidrag. För att
begränsa dessa negativa effekter tillfördes anslaget
på tilläggsbudgeten i samband 2003 års ekonomiska
vårproposition 1,5 miljoner kronor för 2003. Mot
bakgrund av de effekter som beräknas för 2004 och
2005 höjs anslaget med ytterligare 3 miljoner kronor
från och med 2004 och med 500 000 kr fr.o.m. 2005,
då det nya bidragssystemet är fullt genomfört.
I propositionen (s. 120 f.) redovisas också att
anhörigas roll och betydelse som vårdgivare till
äldre och personer med funktionshinder är väl
dokumenterad och erkänd. Vidare har Socialstyrelsen
på regeringens uppdrag kartlagt utvecklingen i
kommunerna ett år efter det att det statliga stimu-
lansbidraget på området upphört. I maj 2003
redovisade myndigheten rapporten Ett år efter
Anhörig 300. Socialstyrelsen konstaterar att det har
skett en påtaglig utveckling inom området men att
det inte säkert kan avgöras vilken utsträckning
anhörigstödet verkligen når dem som behöver stöd.
Det beror bl.a. på brister i den officiella
statistiken. Socialstyrelsens bedömning är att det
återstår mycket arbete, bl.a. med att utveckla
kvaliteten på stödinsatserna, innan utbudet av stöd
till anhöriga motsvarar de faktiska behoven.
Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget 16:5 Bidrag
till handikapporganisationer för år 2004 anvisar
2 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande 19). Motionärerna anför att alla
handikapporganisationer, även de som representerar
mycket små grupper av handikappade eller som väljer
att inte samordna sin verksamhet inom ett större
kollektiv, skall ha rimliga möjligheter att arbeta
som självständiga organisationer. Ytterligare medel
skall riktas särskilt till dessa organisationer.
Övriga motioner
I motion So572 av andre vice talmannen Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om
regler för bidrag till anhörigorganisationer
(yrkande 7). Motionärerna anför att föreningar som
Anhörigrådet och Demensförbundet gör ovärderliga
insatser när det gäller utbildning och stöd för
anhöriga. De anser att dessa föreningar snarast bör
klassificeras som handikapporganisationer och få
bidrag som sådana.
I motion So641 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om ett
nytt statsbidrag till anhörigorganisationer (yrkande
7). För att frivilligorganisationer och
anhörigföreningar tillsammans med kommunerna skall
kunna stödja anhörigvårdarna med utbildning och stöd
behöver de ekonomiska resurser, anför motionärerna.
De anser att ett nytt statsbidrag bör inrättas som
skiljer sig till inriktning och karaktär från
nuvarande bidrag till handikapporganisationer.
I motion So362 av Ulrik Lindgren (kd) begärs
tillkännagivande om att statsbidraget för
handikapporganisationer bör ses över. Motionären
pekar på att nytillkommande organisationer som
uppfyller kriterierna får vara med och dela på ett
oförändrat belopp. Detta betyder att tidigare
bidragsberättigade organisationer får en sänkning.
Vidare anför motionären att ett rimligt krav från
Handikapporganisationerna är kravet på
förutsägbarhet, att de ekonomiska villkoren inte ska
ändras under ett verksamhetsår.
I motion So616 av Ulla Wester (s) begärs
tillkännagivande om behovet av SDR:s
ombudsmannafunktion. Motionären anför att Sveriges
dövas riksförbund under en femårsperiod förlorat 60
% av det ursprungliga statsbidraget och att den
slagit larm då den av besparingsskäl omöjligt kan
upprätthålla sin "sambandsfunktion".
Bakgrund m.m.
Under politikområdet Äldrepolitik anslag 17:1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
redovisas att pensionärsorganisationer kan erhålla
statsbidrag i enlighet med förordningen (1994:316)
om statsbidrag till pensionärsorganisationer. Under
år 2003 har fem rikstäckande pensionärsorganisa-
tioner erhållit bidrag. Från anslaget fördelar
regeringen också bidrag till vissa andra
organisationer som företräder äldres intressen. Från
och med år 2003 har ytterligare 1 miljon kronor
tillförts anslaget för stöd till organisationer inom
äldreområdet.
Från Socialdepartementet har inhämtats dels att
Anhörigrådet och Demensförbundet ingår bland de
organisationer som, utöver pensionärsorganisatio-
nerna, får del av det ovan beskrivna stödet, dels
att detta stöd även kommer att utgå för år 2004.
Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret
2003 avseende Socialstyrelsen uppdragit åt styrelsen
att fortsatt följa tillämpningen av de nya reglerna
för statsbidrag till handikapporganisationerna.
Uppdraget med eventuella förslag till åtgärder skall
redovisas senast den 28 februari 2005.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att de handikapporganisationer som
får del av anslaget, vare sig de är stora eller små,
är av stor betydelse för personer med funktionshin-
der. Utskottet anser dock inte att stödet nu skall
utökas utöver vad regeringen föreslagit. Utskottet
tillstyrker därmed den föreslagna
medelstilldelningen och avstyrker motion So586 (m)
yrkande 19.
Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen alltjämt
följer tillämpningen av de nya reglerna för
statsbidrag till handikapporganisationerna.
Anledning att föreslå någon ytterligare översyn
föreligger därför inte. Vidare konstaterar utskottet
att från anslaget 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder
inom äldrepolitiken lämnas bidrag till bl.a.
Anhörigrådet och Demensförbundet för viss
verksamhet. Fortsatt stöd kommer enligt vad som
erfarits även att utgå för 2004. Något initiativ med
anledning av motionerna So362 (kd), So572 (fp)
yrkande 7, So616 (s) och So614 (kd) yrkande 7 behövs
inte.
Bidrag till utrustning för
elektronisk kommunikation (16:6)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 16:6 Bidrag till
utrustning för elektronisk kommunikation.
Riksdagen bör därmed avslå ett motionsyrkande
om att inte anvisa medel till anslaget.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 22 794 000 kr
anvisas under anslag 16:6 Bidrag till utrustning för
elektronisk kommunikation.
Syftet med ersättningen till utrustning för
elektronisk kommunikation är att ge personer som är
döva, gravt hörselskadade, talskadade eller
språkstörda möjlighet att kommunicera via ett
kommunikationsnät. De utgifter som belastar anslaget
är ersättning till landstingen för inköp av sådan
kommunikationsutrustning, samt för utrustning som
skall användas av närstående. Verksamheten regleras
fr.o.m. den 1 oktober 2001 i förordningen (2001:638)
om statsbidrag till utrustning för elektronisk
kommunikation.
Socialstyrelsen har haft i uppdrag att följa upp
effekterna för brukarna av de nya reglerna.
Myndigheten redovisade resultaten i juli 2003.
Enligt en enkät som Socialstyrelsen skickade ut till
landstingen har mellan 25 % och 100 % av medlen
förbrukats under perioden kvartal tre 2001 och
kvartal ett 2003. De förbrukade medlen har fördelats
mellan två grupper av funktionshindrade: personer
som är hörselskadade, döva och talskadade samt
personer med dövblindhet. Den första gruppen fick i
medeltal 86 % av medlen och den andra gruppen fick i
medeltal 14 %.
I propositionen anförs vidare (s. 101) att
Socialstyrelsens bedömning är att de många nya
initiativ till utveckling av verksamheten som tagits
av de flesta landsting ger en bild av att
landstingen tar sitt ansvar för dessa grupper av
funktionshindrade personer och att samtliga
landsting kommer att fortsätta att vidareutveckla
verksamheten. Socialstyrelsen anser dock att det är
särskilt viktigt att följa de landsting som inte
genomfört eller planerat utvecklingsinsatser. Enligt
rapporten är det först vid anslagsfördelningen år
2005 som effekten för brukarna går att bedöma.
Regeringen avser därför att lämna ett nytt uppdrag
till Socialstyrelsen att följa upp landstingens
verksamheter för utskrivning av elektronisk
kommunikation samt effekterna för brukarna av de nya
reglerna.
Motion med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen avslår förslaget att för år
2004 anvisa medel till anslaget 16:6 Bidrag till ut-
rustning för elektronisk kommunikation (yrkande 20).
Motionärerna hänvisar till att de i ett flertal år
föreslagit att en hjälpmedelsgaranti skall införas.
Den konkreta utformningen av hjälpmedelsgarantin
måste bli föremål för särskild utredning där
noggranna analyser och avvägningar görs. Enligt
motionärernas uppfattning finns det dock redan nu
anledning att pröva införandet av en statlig
hjälpmedelsgaranti omfattande de hjälpmedel som i
dagsläget finansieras med statliga anslag dvs.
bilstödet och bidrag till utrustning för elektronisk
kommunikation. Dessa anslag bör överföras till ett
nytt anslag betecknat statlig hjälpmedelsgaranti.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller att anslaget bör bibehållas.
Utskottet kan inte heller ställa sig bakom förslaget
att slå samman anslaget med anslaget för bilstöd
till handikappade för att införa en statlig
hjälpmedelsgaranti. Motion So586 (m) yrkande 20
avstyrks därmed. Utskottet tillstyrker den
föreslagna medelsanvisningen.
Bilstöd till handikappade (16:7)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 16:7 Bilstöd till
handikappade. Riksdagen bör därmed avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget. Riksdagen bör vidare, med
hänvisning till att regeringen slutligen
tillkallat en utredare för att göra bl.a. en
översyn av regler och tillämpning för bilstöd
till personer med funktionshinder, avslå mo-
tioner om bilstödet. Jämför reservation 19
(m).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 196 000 000 kr
anvisas under anslag 16:7 Bilstöd till handikappade.
Syftet med anslaget är att lämna bidrag till
funktionshindrade personer och föräldrar med
funktionshindrade barn för anskaffning och
anpassning av motorfordon m.m. Bestämmelser om
bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av
ärenden om bilstöd till handikappade.
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna ansvarar för bilstödet. Stöd kan
lämnas i form av grundbidrag, inkomstprövat
anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Från och
med den 1 juli 1995 kan, under vissa
förutsättningar, bidrag också lämnas till
körkortsutbildning till den som beviljats bilstöd.
Genom en förordningsändring under hösten 1997
begränsades utbetalningarna för bilstöd så att de
för respektive budgetår ryms inom ramen för de medel
som anslås.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen avslår förslaget att för år
2004 anvisa medel till anslaget 16:7 Bilstöd till
handikappade (yrkande 21). Som tidigare redovisats
vill motionärerna införa ett nytt anslag betecknat
statlig hjälpmedelsgaranti och överföra bl.a. före-
slagna medel för bilstödet till detta nya anslag.
I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen till anslaget 16:7 Bilstöd till
handikappade anvisar 70 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit (yrkande 20 delvis). Ett
yrkande med denna innebörd finns också i motion
So575 av andre vice talmannen Kerstin Heinemann
m.fl. (fp) yrkande 2.
Övriga motioner
I motion So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om principerna för bilstödet
(yrkande 9) Motionärerna anser att den faktiska
funktionsnedsättningen skall utgöra grund för rätt
till bilstöd. Kan inte den funktionshindrade själv
framföra ett fordon skall familjemedlemmar eller
assistenter kunna fungera som chaufförer.
Motionärerna anser också att åldersgränserna skall
slopas.
I ytterligare sju motioner begärs tillkännagivanden
om bilstödet.
I motion So206 av Rolf Gunnarsson (m) begärs
tillkännagivande om en förändring av gällande
bestämmelser vad gäller bilstöd för handikappade.
Motionären anser att åldersgränsen vid 50 år måste
tas bort.
I motion So255 av Hans Backman (fp) begärs
tillkännagivande om att bidrag till bil även skall
kunna ges till handikappade personer som fyllt 50 år
och har sjuk- eller aktivitetsersättning.
I motion So347 av Sven Brus och Kenneth Lantz (båda
kd) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförts om att se över möjligheten att skyndsamt
förändra regelverket för bilstöd till
funktionshindrade. I motion So364 av Lars Gustafsson
(kd) framställs ett i stort likalydande yrkande.
I motion So475 av Jeppe Johnsson och Anita Sidén
(båda m) begärs tillkännagivande om en förändring av
vilka som är berättigade till bilstöd.
I motion So622 av Lennart Axelsson och Sonja
Fransson (båda s) begärs tillkännagivande om behovet
av en översyn av bilstödet för en mer långsiktig
lösning.
I motion So609 av Sonja Fransson och Lennart
Axelsson (båda s) begärs tillkännagivande om att vid
översynen av bilstödet beakta 65-årsgränsen.
Motionärerna anför att behovet av att leva ett
självständigt liv och att ha sociala kontakter inte
upphör när man fyller 65 år.
Aktuellt
Regeringen har helt nyligen tillkallat en särskild
utredare (dir. 2003:137) med uppgift att göra en
översyn av regler och tillämpning för bilstöd till
personer med funktionshinder samt lämna förslag till
ett effektivare och förbättrat system för bilstöd.
Enligt direktivet skall det nya stödet vara enkelt
att administrera. Vidare skall det möjliggöra god
kontroll och innehålla goda förutsättningar för
ansvarig huvudman att styra kostnaderna. Dessutom
skall utredaren i arbetets inledning genomföra en
fördjupad studie där kostnader för och nyttan av
färdtjänst respektive bilstöd jämförs och analyseras
utifrån ett individ- och samhällsperspektiv.
Utredaren skall därefter analysera och överväga
- vilka personer som bör omfattas av stödet,
-
- om bilstödet skall ha någon koppling till
förvärvsarbete eller inte,
-
- om uppdelningen av bilstödet i grund-,
anskaffnings- och anpassningsbidrag är
ändamålsenligt samt vilka möjligheter den en-
skilde skall ha att välja fordon,
-
- hur ett system för behovsbedömning av
bilanpassningen skall kunna upprättas, vilken
kompetens som bör knytas till detta, vem som bör
vara huvudman och vem som skall utöva tillsyn
över verksamheten,
-
- förändringar i organisation och ansvarsfördelning
för verksamheten,
-
- om man kan effektivisera och förbättra
administrationen och tillämpningen av stödet
genom att koncentrera handläggning av bil-
stödsärenden till ett mindre antal beslutenheter
samt
-
- övrig reglering av stödet.
-
Utredaren skall redovisa första delen av uppdraget senast den
31 maj 2004. Uppdraget i övrigt skall redovisas
senast den 31 december 2004.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inte, som just redovisats, ställa sig
bakom förslaget att slå samman anslaget för bilstöd
till handikappade med anslaget för bidrag till
utrustning för elektronisk kommunikation för att
därigenom införa en statlig hjälpmedelsgaranti.
Motion So586 (m) yrkande 21 avstyrks därmed.
Utskottet tillstyrker den föreslagna
medelsanvisningen och avstyrker motionerna So575
(fp) yrkande 2 och Fi240 (fp) yrkande 20 delvis.
Utskottet välkomnar att regeringen slutligen
tillkallat en utredare för att göra en översyn av
regler och tillämpning för bilstöd till personer med
funktionshinder samt lämna förslag till ett
effektivare och förbättrat system för bilstöd. De
frågor som tas upp i motionerna omfattas av
direktivet. Motionerna So206 (m), So255 (fp), So347
(kd), So364 (kd), So475 (m), So609 (s) So622 (s)
samt So642 (kd) yrkande 9 är därmed i huvudsak
tillgodosedda.
Kostnader för statlig
assistansersättning (16:8)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 16:8 Kostnader
för statlig assistansersättning. Vidare bör
riksdagen avslå motioner med förslag till
ändringar avseende assistansreformen.
Utskottet hänvisar till att regeringen för
närvarande bereder direktiv för en bred,
parlamentarisk, översyn av lagen (1993:389)
om assistansersättning. Jämför reservation 20
(m, fp, kd, c).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 10 061 000 000 kr
anvisas under anslag 16:8 Kostnader för statlig
assistansersättning.
Statlig assistansersättning lämnas till
funktionshindrade personer som har behov av
personlig assistans för sin dagliga livsföring under
i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka.
Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De
allmänna försäkringskassorna administrerar och
beslutar om ersättningen. Frågor om assistanser-
sättning regleras i lagen (1993:389) om
assistansersättning och i förordningen (1993:1091)
om assistansersättning. Rätten gäller för svårt
funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år och
som bor i eget boende, servicehus eller hos familj
eller anhörig. Från och med den 1 januari 2001
gäller att personer som beviljats
assistansersättning före 65 års ålder får behålla
denna rätt även därefter.
Såväl antalet personer som beviljats
assistansersättning som antalet assistanstimmar har
ökat kraftigt sedan reformen infördes 1994.
Utgiftsökningen beror till största delen på att
antalet assistanstimmar per person och vecka ökat
väsentligt.
Vidare anförs i propositionen (s. 102) att
regeringen inom kort har för avsikt att tillsätta en
parlamentarisk utredning med uppgift se över lagen
(1993:389) om assistansersättning. Översynen skall
bl.a. avse hur lagen fungerat i praktiken, även
innefattande bemötandefrågor, personalförsörjningen,
hur den långsiktiga finansieringen kan se ut samt
analysera utgiftsutvecklingen.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget 16:8
Kostnader för statlig assistansersättning för år
2004 anvisar 1,9 miljarder kronor utöver vad
regeringen föreslagit (yrkande 22). Motionärerna
vill återföra det ekonomiska ansvaret för
assistansersättningens första 20 timmar till staten.
De anser att rätten till personlig assistent, även
under skoltid och vid vistelse på dagcenter, skall
återinföras samt att schabloniseringen av
assistansersättningen skall slopas. Rätten till
personlig assistans bör också omfatta
funktionshindrade i gruppboende. För detta avsätter
motionärerna ytterligare en miljard kronor samt vill
återföra 900 miljoner kronor av kommunernas
kostnader för de första 20 timmarna till staten.
I motion So487 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) begärs tillkännagivande om att det ekonomiska
ansvaret för assistansreformen bör återföras till
staten (yrkande 4). Motionärerna anser att insatser
och stöd till funktionshindrade skall utföras
individuellt. Stödet skall riktas direkt till
enskilda människor och inte gå omvägen över
kommunen. Det ekonomiska ansvaret för
assistansersättningens 20 första timmar bör därför
återföras till staten.
I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen till anslaget 16:8 Kostnader för
statlig assistansersättning åtgärder anvisar 300
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande 20 delvis). Ett yrkande med denna innebörd
finns också i motion So575 av andre vice talmannen
Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkande 3.
I motion So209 av Anders G Högmark och Elizabeth
Nyström (båda m) begärs tillkännagivande om att på
prov införa en icke schabloniserad assistans-
ersättning.
Övriga motioner
I motion So575 av andre vice talmannen Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om vad
som i motionen anförs om direktiven för utrednings-
arbete om assistansverksamhet m.m. (yrkande 4).
Motionärerna anför att statligt finansieringsansvar
och kvalitetsförbättring, i den utsträckning det
inte täcks av förra riksmötets beslut, bör beaktas i
direktiven för utredningsarbetet.
I motion So504 av Marita Aronson m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om att
funktionshindrade skall ha tillgång till personliga
assistenter även vid studier (yrkande 31).
Motionärerna anser att assistentens insatser behövs
för att ge eleven trygghet i att allt kring hans
eller hennes person fungerar så bra att övriga
krafter kan användas till att satsa på skolarbetet
eller i den pedagogiska leken.
I motion Ub391 av Håkan Larsson m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om att låta vuxenutbildning vara
underlag för rätt till assistent enligt LSS (yrkande
20).
I motion So614 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om en översyn av regelverket för
personlig assistans enligt lagen om assistanser-
sättning (LASS). Motionärerna lyfter därvid särskilt
fram dels assistansersättningens nivå då assistansen
utförs av föräldrar eller make, dels personlig assi-
stans som vård i livets slutskede.
I motion So627 av Eva Arvidsson m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om personlig assistans.
Motionärerna anför att insatser som i dag ges i
kommunal regi, t.ex. gruppboenden, ibland skulle
kunna ersätta personlig assistans och ge högre
kvalitet för brukaren. Detta bör tas i beaktande vid
en översyn av LASS, anförs det.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade senast motionsyrkanden rörande
statlig assistansersättning i betänkande
2002/03:SoU1, vartill hänvisas. Utskottet anförde då
bl.a. följande (s. 68 f.)
Utskottet står fast vid bedömningen att
assistansreformen har inneburit ökad valfrihet,
större inflytande och bättre livskvalitet för
många svårt funktionshindrade personer. Lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) syftar till att främja
jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i
samhällslivet för de personer som omfattas av la-
gen. Målen för verksamheten skall vara att den
enskilde får möjlighet att leva som andra trots
sitt funktionshinder (5 § LSS). Såväl antalet
personer som beviljats assistansersättning som
antalet assistanstimmar har ökat kraftigt sedan
reformen infördes 1994. Utskottet noterar att
regeringen räknar med en fortsatt ökning
framöver. - - -
Utskottet anser att tiden nu är mogen för en
kartläggning och analys av hur tillämpningen ser
ut vad gäller makars och sambors gemensamma
ansvar för hem och hushåll när den ene är
funktionshindrad och har rätt till personlig
assistans. Det behövs också en kartläggning och
analys av hur barns rätt till personlig assistans
utvecklats i tillämpningen. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med en redovisning av
resultaten i dessa båda avseenden samt om det
behövs även med förslag till åtgärder.
Utskottet anser det också angeläget att belysa
situationen för psykiskt funktionshindrade. 1995
års psykiatrireform syftade till att förbättra
psykiskt funktionshindrade personers situation i
samhället genom att bl.a. stimulera utbyggnaden
av bostäder och utveckla dagliga verksamheter.
Genom reformen tydliggjordes kommunernas ansvar
för boende, sysselsättning, m.m. för gruppen
psykiskt funktionshindrade. Utskottet står fast
vid sin bedömning att psykiatrireformen varit i
huvudsak positiv för psykiskt funktionshindrade
personer. Enligt 5 kap. 7 § socialtjänstlagen
(2001:453) skall socialnämnden verka för att
människor som av fysiska, psykiska eller andra
skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring
får möjlighet att delta i samhällets gemenskap
och att leva som andra. Socialnämnden skall bl.a.
medverka till att den enskilde får en meningsfull
sysselsättning.
Utskottet anser att det finns skäl att nu
kartlägga och analysera hur psykiskt
funktionshindrades behov av någon form av
sysselsättning i realiteten tillgodoses.
Utskottet anser det också värdefullt att
kartlägga och analysera huruvida psykiskt
funktionshindrade får daglig verksamhet enligt
lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Regeringen bör, även i dessa
båda avseenden, återkomma till riksdagen med en
redovisning av resultaten och med förslag till
åtgärder.
Med delvis bifall till ett antal motioner föreslog
utskottet att riksdagen skulle ge regeringen till
känna vad som anförts ovan. Riksdagen följde
utskottet. Vidare avstyrkte utskottet bifall till
ett antal motioner rörande bl.a. statligt
kostnadsansvar för assistansersättningen. Även där
följde riksdagen utskottet (res. m, fp, kd och c).
Utskottet har därefter i betänkande 2002/03:SoU19
Översyn av lagen (1993:389) om assistansersättning
föreslagit riksdagen att regeringen skall ges till
känna att utskottet anser att tiden nu är mogen för
en bred översyn av lagen (1993:389) om assi-
stansersättning (LASS). Utskottet ansåg att
översynen bl.a. skall avse hur lagen har fungerat i
praktiken, även innefattande bemötandefrågor,
personalförsörjningen och hur den långsiktiga
finansieringen skall se ut. Det uttalades vidare som
utskottets mening att översynen skall göras av en
parlamentarisk utredning (s.y. m, fp, kd, och c).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:193) .
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner den föreslagna medelsanvisningen
väl avvägd och ställer sig inte bakom motionsförslag
om bl.a. att överföra det ekonomiska kostnadsan-
svaret för de 20 första timmarna till staten.
Utskottet tillstyrker därmed den föreslagna
medelsanvisningen och avstyrker motionerna So209
(m), So487 (m) yrkande 4, So575 (fp) yrkande 3 So586
(m) yrkande 22 och Fi240 (fp) yrkande 20 delvis.
Utskottet har erfarit att regeringen, mot bakgrund
av utskottets initiativ och riksdagens
tillkännagivande (2002/03:SoU19, rskr. 2002/03:193),
för närvarande bereder direktiven för en bred,
parlamentarisk, översyn av lagen (1993:389) om
assistansersättning. Något ytterligare initiativ
från riksdagens sida behövs inte. Motionerna, So504
(fp) yrkande 31, So575 (fp) yrkande 4, So614 (s),
So627 (s) samt Ub391 (c) yrkande 20 avstyrks.
Handikappombudsmannen (16:10)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 16:10
Handikappombudsmannen. Riksdagen bör därmed
avslå ett motionsyrkande om att inte anvisa
medel till anslaget.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 18 682 000 kr
anvisas under anslag 16:10 Handikappombudsmannen.
Handikappombudsmannen (HO) har till uppgift att
bevaka frågor som angår funktionshindrade personers
rättigheter och intressen. HO skall arbeta med
uppföljning och utvärdering och kan ge enskilda stöd
och hjälp att få sina rättigheter och intressen
tillgodosedda. En viktig del i HO:s arbete är att i
Sverige bevaka efterlevnaden av FN:s standardregler
om delaktighet och jämlikhet för personer med
funktionshinder. HO har också i uppgift att bevaka
lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av funktionshinder och lagen
(2001:1286) om likabehandling av studenter i
högskolan samt lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering. HO kan även föra talan i domstol för
enskilda som anser sig diskriminerade.
Genom den nya lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering har skyddet mot diskriminering av
funktionshindrade utvidgats till att gälla nya sam-
hällsområden, t.ex. arbetsmarknadspolitisk
verksamhet, start eller bedrivande av
näringsverksamhet, yrkesutövning samt yrkesmässigt
tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder.
För dessa ändamål förstärks Handikappombudsmannens
anslag med 1 miljon kronor för 2003 i enlighet med
förslag på tilläggsbudget samt med 1,5 miljoner
kronor för 2004 och fr.o.m. 2005 med 1 miljon
kronor.
Motion med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen avslår förslaget att för år
2004 anvisa medel till anslag 16:10 Handikappom-
budsmannen (yrkande 23). I samband med riksdagens
behandling av diskrimineringslagarna framförde
motionärerna förslaget att slå ihop flera olika
ombudsmannaverksamheter, varav handikappombudsmannen
var en, till en enda myndighet. Motionärerna
vidhåller denna ståndpunkt och anser att medel till
en samlad ombudsmannamyndighet bör anvisas under
utgiftsområde 14. Således bör något anslag till
handikappombudsmannen inte tilldelas under
utgiftsområde 9.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet behandlade ett likalydande yrkande vid
fjolårets budgetbehandling, betänkande 2002/03:SoU1.
Utskottet konstaterade att den parlamentariska
kommitté som bl.a. har till uppdrag att överväga en
eventuell sammanslagning av uppgifter och
ansvarsområden för de olika ombudsmännen och över-
väga en eventuell sammanslagning av dessa skall
redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1
december 2004. Utskottet ansåg att kommitténs
förslag borde avvaktas. Den föreslagna
medelsanvisningen tillstyrktes och motionsyrkandet
avstyrktes.
Från Näringsdepartementet har inhämtats att den
ovan beskrivna parlamentariska kommittén har
erhållit tilläggsdirektiv omfattande nya arbetsupp-
gifter och att i samband därmed tiden för när
uppdraget skall redovisas har flyttats fram till den
1 juli 2005 (dir. 2003:69).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller att den parlamentariska
kommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet
tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen och
avstyrker motion So586 (m) yrkande 23.
ingav anslagsnivå för 2004-2006, förstöd till handikappade
bildningsstöd
Bostadsstöd till funktionshindrade (16:11,
förslag till nytt anslag)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med
förslag om att anvisa medel till ett nytt
anslag, 16:11 Bostadsstöd till
funktionshindrade.
Motion med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen i enlighet med vad som
anförs i motionen till utgiftsområde 9 för år 2004
anvisar ett nytt anslag, 16:11 Bostadsstöd till
funktionshindrade, om 80 miljoner kronor (yrkande
24). För att undvika ett ökat socialbidragsberoende
för funktionshindrade och för att underlätta för
kommunerna ekonomiskt anser motionärerna att ett
särskilt bostadsstöd för funktionshindrade bör
inrättas.
Tidigare behandling
Utskottet har behandlat likalydande yrkanden vid
budgetbehandlingen under flera år, senast i
betänkande 2002/03:SoU1. Utskottet har hittills inte
funnit skäl att föreslå ett nytt anslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och
finner inte skäl att föreslå ett nytt anslag. Motion
So586 (m) yrkande 24 avstyrks.
Hjälpmedelsgaranti (16:12, förslag
till nytt anslag)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med
förslag om att anvisa medel till ett nytt
anslag, 16:12 Hjälpmedelsgaranti. Vidare bör
riksdagen avslå ett motionsyrkande om att
utreda införandet av en hjälpmedelsgaranti.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen i enlighet med vad som
anförs i motionen till utgiftsområde 9 för år 2004
anvisar ett nytt anslag, 16:12 Hjälpmedelsgaranti,
om 236 794 000 kr (yrkande 25). Som tidigare
redovisats vill motionärerna slå samman resurserna
under anslag 16:6 Bidrag till utrustning för
elektronisk kommunikation och 16:7 Bilstöd till
handikappade till ett nytt stöd - en
hjälpmedelsgaranti.
I motion So487 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) begärs att regeringen lägger fram förslag om att
utreda införandet av en hjälpmedelsgaranti (yrkande
3). Motionärerna anför att kostnaden för en
hjälpmedelsgaranti kommer att kräva ytterligare
resurser och att den bör byggas ut stegvis. Den kon-
kreta utformningen av hjälpmedelsgarantin bör bli
föremål för en särskild utredning där noggranna
analyser och avvägningar görs. Inte minst är det,
enligt motionärerna, problematiskt att det saknas
sammanhållna genomgångar av hjälpmedelsverksamheten,
vilken i dagsläget är spridd på många huvudmän.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet behandlade senast en motion med begäran om
att slå ihop anslaget Bidrag till utrustning för
elektronisk kommunikation och anslaget Bilstöd för
handikappade till ett nytt anslag,
Hjälpmedelsgaranti, i betänkande 2002/03: SoU1 (s.
72 f.). Utskottet vidhöll sin tidigare ståndpunkt
och avstyrkte motionen. Den tidigare ståndpunkten
innefattar att det inte finns realistiska förut-
sättningar för en hjälpmedelsgaranti. Utskottet har
i samband med behandling av motionsyrkanden om en
hjälpmedelsgaranti, samma betänkande som ovan, även
hänvisat till att regeringen tillkallat en särskild
utredare för att analysera vissa frågor på
hjälpmedelsområdet (dir. 2001:81). Utredaren har
därefter erhållit tilläggsdirektiv om att även se
över det nuvarande systemet för arbetshjälpmedel
(dir. 2002:20).
Från Socialdepartementet har inhämtats att
utredaren på hjälpmedelsområdet har erhållit
förlängd tid till den 15 juni 2004 att redovisa sitt
uppdrag (dir. 2003:111).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt och
avstyrker därmed förslaget att slå ihop anslaget
Bidrag till utrustning för elektronisk kommunikation
och anslaget Bilstöd för handikappade till ett nytt
anslag för en statlig hjälpmedelsgaranti. Motion
So586 (m) yrkande 25 avstyrks således.
Utskottet erinrar om att en särskild utredare har
i uppdrag att analysera vissa frågor på
hjälpmedelsområdet och lämna förslag till åtgärder.
Uppdraget skall redovisas senast den 15 juni 2004.
Riksdagen bör inte föregripa kommande förslag på
området. Motion So487 (m) yrkande 3 avstyrks därför.
Tillgänglighetsreform (16:13,
förslag till nytt anslag)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med
förslag om att anvisa medel till ett nytt
anslag, 16:13 Tillgänglighetsreform.
Motion med anslagseffekt budgetåret 2003
I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen till anslag 16:13
Tillgänglighetsreform anvisar 500 miljoner kronor
(yrkande 20 delvis).
Ett yrkande med denna innebörd finns också i motion
So575 av andre vice talmannen Kerstin Heinemann
m.fl. (fp) yrkande 1.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade likalydande motioner i
betänkande 2002/03:SoU1. Utskottet anförde då
följande (s. 75):
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att
insatser behövs för att förbättra
tillgängligheten i vardagsmiljön och att
utvecklingen mot en bättre tillgänglighet för
alla måste påskyndas. Utskottet vill dock än en
gång understryka att ansvars- och
finansieringsprincipen ligger fast. Utskottet kan
därmed inte ställa sig bakom förslaget om att
inrätta ett särskilt anslag för en
tillgänglighetsreform. Motionerna - - - avstyrks.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte ändrat uppfattning vad beträffar
frågan om att inrätta ett särskilt anslag för en
tillgänglighetsreform. Motionerna So575 (fp) yrkande
1 och Fi240 (fp) yrkande 20 delvis avstyrks därför.
Övrig medelsanvisning
Regeringens förslag till medelsanvisning till 16:9
Statens institut för särskilt utbildningsstöd har
inte mött någon erinran i form av motioner.
Utskottet tillstyrker den föreslagna
medelstilldelningen. Utskottet tillstyrker de sniv
2004-2006, för
Politikområde Äldrepolitik
Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken (17:1)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 17:1
Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken. Riksdagen bör därmed avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av
regeringen under anslaget begärda
bemyndigandet.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 29 946 000 kr
anvisas under anslag 17:1 Stimulansbidrag och
åtgärder inom äldrepolitiken.
Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2004 för ramanslag 17:1
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 10 000 000
kr efter 2004.
Anslaget omfattar vissa insatser inom äldreområdet
i enlighet med riksdagens beslut med anledning av
regeringens proposition Nationell handlingsplan för
äldrepolitiken (prop. 1997/98:113). Från och med år
2001 omfattar anslaget även bidrag till
pensionärsorganisationerna.
Handlingsplanen genomfördes under perioden
1999-2001. Bland annat beviljades stimulansbidrag
för uppbyggnad och utveckling av 15 regionala
forsknings- och utvecklingscentrum. Därefter har
ytterligare tre FoU-centrum etablerats. Fortsatt
stöd utgår till verksamheten åren 2002-2004 med 20
miljoner kronor per år.
I samband med riksdagens behandling av den
nationella handlingsplanen för äldrepolitiken
beslutades att bidrag skulle utgå för utveckling av
longitudinella områdesdatabaser. Satsningen syftar
till att beskriva och över tiden följa de äldres
hälsa, funktionsförmåga och behov av vård och
omsorg. Fyra huvudmän har beviljats medel för
uppbyggnad av longitudinella databaser.
I budgetpropositionen framhålls att en effektiv
tillsyn är viktig för att snabbt kunna uppmärksamma
och påpeka brister inom äldreomsorgen samt för att
kunna bidra till kunskaps- och metodutveckling inom
området. Det är också angeläget att tillsynens roll
och innehåll utvecklas i takt med förändrade krav
och behov. Regeringen påpekar att tillsynen nyligen
har förstärkts genom att medel (46 miljoner kronor)
har utgått till länsstyrelserna för anställning av
uppemot 100 äldreskyddsombud. Medel har också
tillförts Socialstyrelsens tillsyn. Regeringen avser
att medverka till en fortsatt utveckling av
tillsynen. Det är bl.a. angeläget att samarbetet
mellan de båda tillsynsmyndigheterna ytterligare kan
utvecklas.
Regeringen anför vidare att kvaliteten inom
äldreomsorgen systematiskt och fortlöpande måste
utvecklas och säkras. Regeringen har inom ramen för
den nationella handlingsplanen för hälso- och
sjukvården gett Socialstyrelsen i uppdrag att
utveckla metoder och system för
informationsöverföring mellan huvudmännen samt
bättre verksamhetsuppföljning inom vården. Arbetet
skall bedrivas i samverkan med Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet. Syftet är att åstad-
komma en mer allsidig och tillförlitlig beskrivning
av vården och omsorgen om äldre. Regeringen anser
att det är angeläget att Socialstyrelsens normerande
roll tydliggörs och stärks och har därför beslutat
att myndigheten skall utveckla sin normering inom
områden där det finns behov av statlig vägledning.
I propositionen redovisas en rad åtgärder som
regeringen har initierat för att få underlag för
fortsatta åtgärder när det gäller brister och
tillkortakommanden inom vård och omsorg om äldre (s.
123 f.). Bland annat nämns att den parlamentariska
äldreberedningen SENIOR 2005 lämnar sitt
slutbetänkande i november 2003 samt att utredningen
med uppdrag att analysera och överväga hur vården
och omsorgen för äldre människor skall organiseras i
framtiden, Äldrevårdsutredningen, lämnar sitt
slutbetänkande i början av 2004. Regeringen har
inlett diskussioner med företrädare för
kommunförbunden om möjligheterna att utveckla bl.a.
kvaliteten och tillgängligheten i vård och omsorg.
Målsättningen är att etablera ett långsiktigt
samarbete kring angelägna frågor.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen under anslag 17:1 Stimulansbidrag och
åtgärder inom äldrepolitiken anvisar 70 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 20
delvis).
Samma yrkande framställs i motion So572 av Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 5). Enligt
motionärerna bör de statliga stimulansbidragen, vid
sidan av fortsatt utveckling av anhörigstödet och
förbättrade förhållanden när det gäller vård på
andra språk än svenska, användas för att underlätta
införandet av omsorgsgarantier, äldreombudsmän och
äldrevårdscentrum. En kommunal omsorgsgaranti skall
omfatta rätten till medicinsk kompetens, till ett
värdigt omhändertagande, till väl fungerande
hemtjänst och färdtjänst samt till rätt hjälpmedel i
rätt tid. Omsorgsgarantin skall också ge valfrihet
när det gäller boende och hemtjänst. Motionärerna
anser att äldreombudsmän bör finnas i alla kommuner.
Till äldreombudsmannen skall äldre eller deras
anhöriga kunna vända sig med frågor och klagomål och
för att få information. Syftet är att öka den äldres
och de närståendes inflytande samt att förebygga
brister inom äldreomsorgen. Medicinska
expertresurser för äldre kan inte finnas i varje
kommun eller stadsdel utan bör enligt motionärernas
mening samlas i äldrevårdscentrum i samarbete mellan
kommuner och landsting. I äldrevårdscentrumet skall
det finnas tillgång till bl.a. geriatriker,
specialister i äldrepsykiatri och reumatologi samt
rehabiliteringsteam. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att uppbyggnaden av
äldrevårdscentrum bör tas upp i de årliga
överläggningarna och avtalen med Landstingsförbundet
(yrkande 6).
Tidigare behandling m.m.
I betänkande 2002/03:SoU9 Äldrepolitiken -
Uppföljning av den nationella handlingsplanen och
förslag angående kommunernas äldreomsorg behandlade
utskottet senast en motion (fp) om att använda
statliga stimulansbidrag för kommunala
omsorgsgarantier, äldreombudsmän och
äldrevårdscentrum (s. 27 f.). Utskottet betonade
inledningsvis att kvaliteten inom äldreomsorgen
systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och
säkras. Det konstaterades att en bestämmelse om
detta finns i 3 kap. 3 § socialtjänstlagen
(2001:453) samt att Socialstyrelsen med stöd av
nämnda lag har utfärdat föreskrifter och allmänna
råd om kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och
funktionshindrade. Utskottet anförde vidare att det
är angeläget att kommunerna aktivt arbetar vidare
med att utveckla kvalitetssäkringssystem för
äldreomsorgen. Socialstyrelsen, som på regeringens
uppdrag följt upp kommunernas arbete på området, har
dragit slutsatsen att de flesta kommuner är mycket
engagerade i arbetet med att utveckla kvaliteten,
men att man har kommit olika långt. Utskottet
välkomnade därför att Socialstyrelsen tagit
initiativ till ett utvecklingsarbete för att
utveckla, prova och utvärdera en metod för lokal
verksamhetsuppföljning som ger allsidigare och
tillförlitligare beskrivning av vården och omsorgen
om äldre. Utskottet förklarade sig inte vara berett
att föreslå några minimikrav eller fastställa någon
värdighets- eller trygghetsgaranti och avstyrkte
bl.a. denna motion (res. fp).
Den parlamentariska äldreberedningen SENIOR 2005 har
nyligen avlämnat sitt slutbetänkande Äldrepolitik
för framtiden (SOU 2003:91). I betänkandet föreslås
bl.a. åtgärder för att tydliggöra och säkerställa
det offentliga åtagandet för vård och omsorg om
äldre människor.
Vid sammanträde den 28 oktober 2003 tog utskottet
emot en uppvaktning av företrädare för Stiftelsen
Stockholms läns Äldrecentrum. Uppvaktningen
föranleddes av regeringens förslag att för 2004
tillfälligtvis minska bidraget under anslaget till
verksamheten med longitudinella databaser.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att
kvaliteten inom äldreomsorgen systematiskt och
fortlöpande måste utvecklas och säkras. Utskottet
ser positivt på Socialstyrelsens uppdrag när det
gäller informationsöverföring och verksamhetsupp-
följning inom vården, vilket syftar till att åstad-
komma en mer allsidig och tillförlitlig beskrivning
av vården och omsorgen om äldre. Förslag till andra
åtgärder på området har nyligen lämnats av
äldreberedningen SENIOR 2005 och ytterligare
underlag för fortsatta insatser väntas inom kort,
bl.a. från Äldrevårdsutredningen. Utskottet
instämmer vidare med regeringen i att det är viktigt
med en effektiv tillsyn och ser därför positivt på
satsningen med de nyligen inrättade
äldreskyddsombuden vid länsstyrelserna. Utskottet,
som inte heller nu kan ställa sig bakom några
minimikrav eller någon värdighets- eller
trygghetsgaranti på området, betonar åter igen att
det inte finns något hinder mot att inrätta
kommunala äldreombudsmän för de kommuner som önskar
det.
Utskottet tillstyrker därmed den föreslagna
medelsanvisningen till anslaget och avstyrker
motionerna Fi240 (fp) yrkande 20 delvis och So572
(fp) yrkandena 5 och 6.
Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen
bemyndigar regeringen att under år 2004, för
ramanslag 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken, ingå ekonomiska förpliktelser som
inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter
på högst 10 000 000 kr efter 2004.
Politikområde Socialtjänstpolitik
Bidrag till utveckling av socialt
arbete m.m. (18:1)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 18:1 Bidrag till
utveckling av socialt arbete m.m. Riksdagen
bör därmed avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör
även avslå en motion om att ändra reglerna om
Socialstyrelsens bidrag till ideella
organisationer på området. Utskottet hänvisar
till pågående beredning i Regeringskansliet.
Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden om
kommunalt stöd till kvinno- respektive
mansjourer samt om Rikskvinnocentrum. Jämför
reservationerna 21 (fp), 22 (v, mp) och 23
(m, kd, c).
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 72 378 000 kr
anvisas under anslag 18:1 Bidrag till utveckling av
socialt arbete m.m.
Anslaget omfattar medel till utveckling av ung-
doms- och missbrukar-vården och till kunskaps-
utveckling inom socialtjänsten, medel för utveckling
av den sociala välfärdsstatistiken, bidrag till
organisationer som arbetar för utsatta barn och
deras familjer eller för att motverka våld mot
kvinnor och barn samt medel för andra insatser i
syfte att motverka våld mot kvinnor. Anslaget
omfattar även medel till insatser för att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i
Sverige.
Enligt regeringen har frivilligorganisationer en
viktig uppgift att fylla både när det gäller att
förebygga våld och att skydda utsatta kvinnor.
Staten stöder ekonomiskt kvinnojourer och andra
organisationer som arbetar för att motverka våld mot
kvinnor, främst kvinnojourernas två
riksorganisationer. Under 2002 har 7 miljoner kronor
i engångsanslag fördelats till kvinnojourer för
projekt riktade till kvinnor med invandrarbakgrund,
kvinnor med missbruksproblem och kvinnor med
funktionshinder. Regeringen avsätter ytterligare
9 miljoner kronor till kvinno- och mansjourernas
verksamhet fr.o.m. 2004. Regeringen påpekar att det
för att långsiktigt förebygga mäns våld mot kvinnor
behövs förebyggande och rehabiliterande insatser
också för män som slår. En utvärdering skall göras
av de myndighetsuppdrag som gavs i samband med
Kvinnofridsreformen. Utvärderingen kommer enligt
regeringens bedömning att utgöra ett viktigt
underlag för fortsatta överväganden om åtgärder för
att ytterligare stärka insatserna för utsatta
kvinnor.
Regeringen har sedan tillkomsten av
Rikskvinnocentrum lämnat stöd till verksamheten. År
2003 uppgick stödet till sammanlagt 3,2 miljoner
kronor. Regeringen avsätter för budgetåret 2004 9,2
miljoner kronor till Rikskvinnocentrums verksamhet.
Enligt regeringen skall en utredare se över formerna
för en ombildning av Rikskvinnocentrum till ett
nationellt institut för att sprida kunskap och
utveckla metoder när det gäller att motverka våld
mot kvinnor. Utredningen skall bedrivas med
målsättningen att Rikskvinnocentrum skall kunna
omvandlas till ett institut under budgetåret 2004.
Regeringen har beslutat att avsätta 20 miljoner
kronor på tilläggsbudget i samband med 2003 års
ekonomiska vårproposition för att stimulera
inrättande av skyddat boende m.m. för flickor och
unga kvinnor som har utsatts för eller riskerar att
utsättas för s.k. hedersrelaterat våld. Andra
åtgärder syftar till att höja kunskapen och
medvetenheten kring problemet på statlig, regional
och kommunal nivå. Också pojkars och unga mäns
situation skall uppmärksammas.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen för budgetåret 2004 till anslag 18:1
Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.
anvisar 10 miljoner kronor mer än regeringen
föreslagit (yrkande 20 delvis).
I motion Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om stöd till organisationer som
arbetar med att hjälpa flickor och kvinnor som
utsätts för hedersrelaterade brott (yrkande 7).
Vidare begärs ett tillkännagivande om samverkan
mellan kommuner och ideella kvinnojourer (yrkande
37). Enligt motionärerna är det angeläget att
kvinnojourerna kan arbeta utan ständiga
finansieringsproblem samt att anslagen är
kontinuerliga. I motionen anges att Folkpartiet
liberalernas förslag under anslag 18:1 avser stöd
till kvinnojourerna.
I motion So589 av Tina Acketoft och Torkild
Strandberg (fp) begärs ett tillkännagivande om att
öka det ekonomiska stödet till landets kvinnojourer
genom omfördelning av bidrag (yrkande 1).
I motion So498 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén
(c) begärs ett tillkännagivande om att
kvinnojourernas ekonomiska stöd från staten räknas
upp (yrkande 1). Motionärerna anser att staten måste
ta ett större ekonomiskt ansvar för misshandlade och
hotade kvinnor när kommunerna sviktar i sitt stöd.
Övriga motioner
I motion Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om Rikskvinnocentrum
(yrkande 10). Enligt motionärerna bör de kunskaper
och erfarenheter om våld mot kvinnor som RKC
erhållit på olika sätt spridas till sjukvården i
hela landet. I motionen begärs också ett
tillkännagivande om att ökade resurser bör ges till
mansjourer (yrkande 11).
I motion So589 av Tina Acketoft och Torkild
Strandberg (fp) begärs ett tillkännagivande om att
verka för en större förståelse hos sociala
myndigheter för betydelsen av de fristående
kvinnojourernas arbete (yrkande 2).
I motion Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om stöd till kvinnojourernas
arbete, särskilt mot bakgrund av deras kunskap och
erfarenhet av utsatta flickor i patriarkala familjer
(yrkande 21).
I motion So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v)
yrkas att riksdagen begär att regeringen kartlägger
tillgången på kvinnojourer i landets kommuner med
målsättningen att säkra alla kvinnors rätt och
möjlighet att uppsöka kvinnojourer antingen i den
egna kommunen eller i grannkommunen (yrkande 9).
I motion Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om att kommunerna bör
rekommenderas att ta ett större ansvar för
kvinnojourerna (yrkande 7).
I motion So330 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Susanne Eberstein (s) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om kvinnojourer. Motionärerna
anser att staten bör verka för en översyn av
kvinnojourernas verksamhet i syfte att upprätthålla
en hög kvalitet och göra verksamheten regelbunden.
Eftersom kvinnojourerna i stort sett är beroende av
frivilliga krafter saknas kontinuitet i
verksamheten, anförs det.
I motion So496 av Carina Ohlsson och Hans Hoff (s)
begärs ett tillkännagivande om våldsutsatta kvinnors
och barns rätt till stöd, skydd och behandling
(yrkande 1). I motionen begärs även ett
tillkännagivande om vikten av jämnare och bättre
arbetsvillkor för kvinnojourer (yrkande 2).
Regeringen bör uppmärksamma frågan i sina kontakter
med kommunerna och Kommunförbundet, anförs det.
I motion So243 av Jeppe Johnsson (m) begärs ett
tillkännagivande om att reglerna för
Socialstyrelsens bidrag till ideella organisationer
bör ändras. För att vara berättigad till bidrag
måste en organisation vara organiserad enligt
traditionell demokratisk föreningsordning.
Motionären vänder sig mot att reglerna utesluter
Frälsningsarmén från att erhålla bidrag.
Tidigare behandling m.m.
Motioner om stöd till kvinno- och mansjourer och om
Rikskvinnocentrum har utskottet behandlat vid flera
tillfällen, senast i betänkande 2002/03:SoU1 (s. 78
f.). Utskottet betonade åter att det arbete som
kvinnojourerna utför är av stort värde och att
jourerna utgör ett mycket betydelsefullt komplement
till socialtjänstens verksamhet på området.
Utskottet påpekade att anslaget under då innevarande
år hade tillförts ytterligare 10 miljoner kronor för
utveckling av kvinnojourernas verksamhet. Utskottet
vidhöll dock att den omständigheten att det statliga
stödet till kvinnojourerna har ökat inte får leda
till ett minskat kommunalt engagemang. Även
fortsättningsvis bör kommunerna ha det primära
ansvaret för att stödja kvinnojourerna. Utskottet
anförde att även mansjourer kan bidra till att
motverka våld och hot mot kvinnor. Utskottet såg
självklart positivt på att kommunerna ger stöd även
till dessa verksamheter. Motionerna ansågs i
huvudsak tillgodosedda (res. v).
I betänkandet behandlades även en motion om
Rikskvinnocentrum. Utskottet delade regeringens
bedömning att Rikskvinnocentrum fyller en viktig
funktion när det gäller att motverka våld mot
kvinnor och såg därför positivt på att medel inom
anslaget bidrar till finansieringen av verksamheten.
Med hänvisning till att Rikskvinnocentrum har ett
nationellt uppdrag att bl.a. fungera som rådgivande
resurs för andra sjukvårdsenheter i landet samt att
utbilda sjukvårdspersonal och andra
personalkategorier som möter våldsutsatta kvinnor
ansågs motionen i fråga i huvudsak tillgodosedd.
Enligt Socialstyrelsens årliga rapport till
regeringen om statsbidrag till
frivilligorganisationer inom det sociala området för
verksamhetsåret 2002 fördelades drygt 9 miljoner
kronor till kvinnojourernas två riksorganisationer,
ROKS och SKR, samt 150 000 kr till två
mansorganisationer som motverkar våld mot kvinnor.
Beloppen är 90 000 kr större respektive 350 000 kr
mindre än bidragen för verksamhetsåret 2001.
Enligt förordningen (1998:1814) om statsbidrag till
vissa organisationer inom det sociala området får
Socialstyrelsen lämna statsbidrag till ideella
organisationer som bedriver frivilligt arbete inom
områdena alkohol och narkotika, utsatta barn och
deras familjer eller våld mot kvinnor. En av
förutsättningarna för statsbidrag är att
organisationen är demokratiskt organiserad (2 § 3).
Statsrådet Morgan Johansson besvarade den 25 juni
2003 skriftliga frågor bl.a. om en ändring av
bidragsdirektiven till Socialstyrelsen så att de
inte hindrar ideella organisationer med social
verksamhet, som Frälsningsarmén, att få bidrag
(2002/03:1131 och 1145). Statsrådet anförde bl.a.
följande:
Det nuvarande statsbidragssystemet för frivilliga
organisationer på det sociala området regleras i
förordningen (1998:1814) om statsbidrag till
vissa organisationer inom det sociala området och
har tillämpats sedan 1999. Regeringen har i
regleringsbrevet för 2002 givit Socialstyrelsen i
uppdrag att utvärdera tillämpningen av
förordningen sedan ikraftträdandet och lämna
förslag till eventuella förändringar om
intentionerna med bidragen inte uppfylls.
Socialstyrelsen har den 28 maj 2003 redovisat
uppdraget till regeringen och där föreslagit att
regeringen överväger möjligheterna att förändra
regelsystemet så att fler organisationer blir
berättigade att söka medel. Samtidigt säger
Socialstyrelsen också att utan avsevärt större
anslagsram medför en "öppning" av systemet att
ett flertal av de organisationer som nu får
bidrag skulle komma att få vidkännas betydande
neddragningar. Detta är enligt Socialstyrelsen
inte acceptabelt då verksamheterna i många fall
skulle komma att äventyras.
Socialstyrelsens utvärdering av tillämpningen
av nuvarande regelsystem och förslag till
förändringar har nyligen överlämnats till
regeringen och bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Innan denna beredning är
färdig är jag inte beredd att redovisa vilka
åtgärder jag ämnar vidta. Jag anser emellertid
att staten också i fortsättningen bör ställa krav
på en demokratisk struktur. Det är rimligt att
kräva att medborgarna har en möjlighet att
engagera sig i och utöva inflytande över de
organisationer som får organisationsbidrag av
skattemedel.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som med tillfredsställelse noterar att
regeringen avsätter ytterligare 9 miljoner kronor
till kvinno- och mansjourernas verksamhet fr.o.m.
2004, har inget att erinra mot den föreslagna
medelsanvisningen. Motionerna Fi240 (fp) yrkande 20
delvis, Ju479 (fp) yrkandena 7 och 37, So498 (c)
yrkande 1 och So589 (fp) yrkande 1 avstyrks därmed.
Såsom utskottet framhållit vid upprepade tillfällen
utför kvinnojourerna ett mycket värdefullt arbete
med stor betydelse som komplement till
socialtjänstens verksamhet på området. Utskottet
vill också åter betona att den omständigheten att
det statliga stödet till kvinnojourerna ökat under
de senaste åren inte får leda till att kommunernas
ekonomiska engagemang minskar. Det är kommunerna som
även i fortsättningen bör ha det primära ansvaret
för att stödja kvinnojourerna. Utskottet vidhåller
också att det självklart är positivt att kommunerna
ger stöd även till mansjourer. Motionerna Ju443 (m)
yrkande 11, Sf402 (kd) yrkande 21, So330 (s), So419
(v) yrkande 9, So496 (s) yrkandena 1 och 2, So589
(fp) yrkande 2 och Ub271 (mp) yrkande 7 får anses i
huvudsak tillgodosedda.
Utskottet vidhåller att Rikskvinnocentrum fyller en
viktig funktion när det gäller att motverka våld mot
kvinnor och ser positivt på att medel inom anslaget
bidrar till finansieringen av verksamheten.
Utskottet kan konstatera att regeringen avsätter
ytterligare 6 miljoner kronor till Rikskvinnocentrum
i syfte att under 2004 omvandla centrumet till ett
nationellt institut för att sprida kunskap och
utveckla metoder när det gäller att motverka våld
mot kvinnor. Motion Ju443 (m) yrkande 10 får därmed
anses i huvudsak tillgodosedd.
Socialstyrelsens utvärdering av hur de nuvarande
reglerna för statsbidrag till
frivilligorganisationer på det sociala området
tillämpas är för närvarande under beredning i
Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör
resultatet av detta arbete avvaktas. Motion So243
(m) avstyrks därmed.
Statens institutionsstyrelse (18:2)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 18:2 Statens
institutionsstyrelse. Riksdagen bör därmed
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget. Utskottet
anser vidare att riksdagen bör bifalla det av
regeringen under anslaget begärda
bemyndigandet. Mot bakgrund av det arbete som
pågår på området bör riksdagen slutligen
avslå en motion om Statens
institutionsstyrelses verksamhet.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 743 479 000 kr
anvisas under anslag 18:2 Statens
institutionsstyrelse.
Vidare yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2004 för ramanslag 18:2 Statens
institutionsstyrelse ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 18 000 000 kr efter 2004.
Statens institutionsstyrelse (SiS) är förvalt-
ningsmyndighet för de hem som avses i 12 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
(särskilda ungdomshem) och lagen (1998:603) om
sluten ungdomsvård samt 22 och 23 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-
hem). Verksamheten är indelad i verksamhetsgrenarna
missbrukarvård, ungdomsvård och sluten ungdomsvård.
Ungdomsvården och missbrukarvården finansieras till
omkring 60 procent respektive två tredjedelar med
avgifter, medan sluten ungdomsvård finansieras helt
via myndighetens anslag.
När den straffrättsliga påföljden sluten ungdomsvård
trädde i kraft den 1 januari 1999 inrättades tio
vårdplatser. Påföljden har emellertid fått betydligt
större tillämpning än vad som förutsågs då lagen
trädde i kraft. SiS bedöms fr.o.m. 2003 behöva 80
årsplatser för sluten ungdomsvård. Under flera år
förekom det köer vid de särskilda ungdomshemmen,
vilket till stor del berodde på att antalet unga som
dömdes till sluten ungdomsvård blev avsevärt högre
än vad som förväntades. Under de senaste åren har
antalet dömda stabiliserats och det råder i dag
balans mellan behovet och antalet platser. I samband
med 2002 års budgetproposition tillfördes anslaget
ytterligare 50 miljoner kronor fr.o.m. 2002 och
60 miljoner kronor per år fr.o.m. 2003 och framåt. I
tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för
2003 tillfördes SiS ytterligare 6 miljoner kronor
för finansiering av den slutna ungdomsvården. Med
anledning av den nu aktuella utvecklingen, och som
ett led i regeringens narkotikapolitiska satsning,
tillfördes SiS 50 miljoner kronor under 2003. Från
och med 2004 tillförs anslaget 35 miljoner kronor.
Anslaget minskas dock engångsvis under 2004 med 2
miljoner kronor.
Efterfrågan på ungdomsvård fortsatte att vara hög
under 2003. SiS mötte denna efterfrågan med nya
platser och ett bättre utnyttjande av befintliga
platser. Antalet fastställda platser vid de
särskilda ungdomshemmen var 635 den 31 december
2002. Under året tillkom 24 nya platser vid de
särskilda ungdomshemmen. Kapacitetsutnyttjandet
förbättrades också och gav en beläggning för den
samlade ungdomsvården på 89 procent.
I fokus för diskussionerna avseende ungdomsvården
var utveckling av behandlingsmetoder och omfattande
resurser lades på utbildning av de anställda. SiS
gjorde en utredning om flickornas situation, deras
behov av platser och utveckling av
behandlingsmetoder för denna grupp. SiS har aktivt
följt forskningen när det gäller behandling av
ungdomar med allvarliga beteendeproblem och
medverkat i flera kunskapsöversikter. SiS har 2002
slutit avtal med Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet om en gemensam projektverksamhet
med målsättning att förbättra och fördjupa
samarbetet kring ungdomsgruppen med psykiatrisk
problematik som vårdas hos SiS.
Regeringen anser att det är angeläget med
fortsatta insatser för att höja kvaliteten i vården.
Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen och
Statens institutionsstyrelse har under året
redovisat sitt uppdrag att bl.a. följa upp och
utvärdera sluten ungdomsvård såväl inom ramen för
det straffrättsliga systemet som verkställigheten.
Den statligt bedrivna ungdoms- och miss-
brukarvården skall i ökad utsträckning utgå från
kunskap och beprövad erfarenhet. Det ställer krav på
bl.a. SiS styrning av verksamheten, på kompetens-
och metodutveckling samt på utveckling av mått för
mål- och resultatbedömning inom vården. Regeringen
anser att detta område bör bli föremål för särskilda
insatser under 2004. Bland annat bör SiS på ett
tydligare sätt redovisa vilka insatser och åtgärder
man vidtar inom området.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslag 18:2 Statens
institutionsstyrelse för budgetåret 2004 anvisar
618 479 000 kr (yrkande 26). Motionärerna anser att
den slutna ungdomsvården bör överföras till
kriminalvården. Anslaget till SiS kan därmed minskas
med 125 miljoner kronor för 2004.
I motion Ju450 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om fler platser för LVU- och
LSU-vård av unga brottslingar (yrkande 5).
Motionärerna påpekar att en dom om sluten
ungdomsvård ger förtur framför en dom enligt LVU,
vilket alltför ofta leder till att unga människor
tvingas vänta på sin LVU-placering.
Övrig motion
I motion So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden dels om att göra Statens
institutionsstyrelse mer anpassad till kommunernas
behov (yrkande 9), dels om SiS behov av psykiatrisk
kompetens (yrkande 10). Enligt motionärerna har
institutionerna för få platser att erbjuda
kommunerna och kostnaden är mycket hög. Ofta erbjuds
enbart plats långt ifrån hemkommunen. SiS bestämmer
själv priset för placeringen och vårdtidens längd
samtidigt som den är sin egen tillsynsmyndighet.
Tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen under de senaste
åren avstyrkt motioner om att överföra den slutna
ungdomsvården till kriminalvården samt om fler
platser vid de särskilda ungdomshemmen, senast i
betänkande 2002/03:SoU1 (s. 83 f.; s.y. m resp. kd).
Riksdagen gjorde våren 2003 ett tillkännagivande till
regeringen angående Statens institutionsstyrelse
(bet. 2002/03:SoU13, rskr. 2002/03:171). Riksdagen
biföll därmed i huvudsak ett förslag från Riksdagens
revisorer (2002/03:RR9). Tillkännagivandet innebär
bl.a. att SiS övergripande ansvar för behandlingen
vid institutionerna bör förtydligas. SiS bör också
ges i uppdrag att fortsätta att utveckla sina
insatser när det gäller implementering av metoder
som har vetenskapligt stöd vid institutionerna.
Vidare bör SiS konkretisera målen för sin verksamhet
samt prioritera och utveckla uppföljningen av
vårdresultat. Enligt tillkännagivandet bör
regeringen även utreda hur tillsynen av SiS kan
göras organisatoriskt och ekonomiskt oberoende av
SiS.
Riksrevisionsverket har i en egeninitierad revision
granskat den platsbrist som funnits vid de särskilda
ungdomshemmen inom SiS (rapport RRV 2002:13). RRV
fann att platsbristen fick allvarliga konsekvenser
för både ungdomar och personal, inte bara under
väntetiden i kommunerna utan även under vårdtiden på
ungdomshemmen. RRV:s huvudförslag var att den
uppkomna situationen inom ungdomsvården borde lösas
genom att minska inflödet till SiS. Utöver detta
föreslogs också vissa åtgärder med syfte att
effektivisera SiS samt föreslogs en mindre utökning
av platsantalet vid de särskilda ungdomshemmen.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare som
skall följa upp och vidareutveckla 1999 års
påföljdsreform såvitt avser unga lagöverträdare
(dir. 2002:95). Utredaren skall göra en översyn av
påföljdssystemet och undersöka i vilka former och på
vilket sätt det allmänna skall ingripa när unga
begår brott. En huvuduppgift skall vara att
undersöka möjligheterna att utveckla och förstärka
innehållet i påföljderna samt att skapa nya
alternativ. Avsikten är främst att se till att
påföljdssystemet för unga har ett pedagogiskt och
tydligt innehåll. Uppdraget skall redovisas senast
vid utgången av september 2004.
En parlamentarisk kommitté har tillkallats med
uppdrag att ta fram underlag till en nationell
handlingsplan för den sociala barn- och
ungdomsvården (dir. 2003:76). Utredningen skall
genomföra en samlad analys av vårdens nuvarande mål,
innehåll, resultat och organisation. Utifrån denna
analys kan utredningen föreslå förändringar i målens
innehåll och utformning samt hur den sociala barn-
och ungdomsvården bäst bör organiseras för att kunna
uppnå dessa mål. Utredningen skall även ange hur
kompetens och kvalitet inom området skall bibehållas
och utvecklas. Utredningen skall behandla Statens
institutionsstyrelses uppdrag och funktion endast
såvitt avser hur den vård som myndigheten bedriver
står i relation till övriga insatser inom området
och relationen mellan institutionsstyrelsen och
socialtjänsten. Utredningen skall redovisa uppdraget
senast den 1 juli 2005.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inte heller nu ställa sig bakom kravet
i motion So586 (m) yrkande 26 om att den slutna
ungdomsvården bör överföras till kriminalvården.
Motionen avstyrks.
Enligt budgetpropositionen råder i dag balans
mellan tillgången till och behovet av platser inom
de särskilda ungdomshemmen. Utskottet anser den
föreslagna medelsanvisningen väl avvägd och
avstyrker därmed även motion Ju450 (kd) yrkande 5.
Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget
18:2 Statens institutionsstyrelse ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 18 000 000 kr
efter 2004.
De frågor som tas upp i motion So643 (kd) yrkandena
9 och 10 får i huvudsak anses omfattas dels av det
tillkännagivande om Statens institutionsstyrelse som
riksdagen gjorde våren 2003, dels av pågående
utredningsuppdrag på området. Utskottet kan också
konstatera att SiS och de båda kommunförbunden har
inlett en gemensam projektverksamhet för förbättrat
samarbete avseende ungdomar med psykiatrisk
problematik som vårdas vid institutionerna. Enligt
utskottet bör resultatet av dessa åtgärder avvaktas
innan riksdagen tar något nytt initiativ i frågan.
Motionsyrkandena avstyrks därmed.
Utvecklingsmedel till åtgärder för
hemlösa (18:3)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 18:3
Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa.
Med delvis bifall till en rad motioner om
hemlöshet bör riksdagen ge regeringen till
känna att den snarast bör redovisa vilka
åtgärder som hittills vidtagits och vilka
åtgärder som regeringen planerar att vidta
inom den närmaste framtiden i syfte att
förbättra situationen för de mest utsatta i
samhället.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 10 000 000 kr
anvisas under anslag 18:3 Utvecklingsmedel till
åtgärder för hemlösa.
Anslaget disponeras av Socialstyrelsen som har
fått regeringens uppdrag att utveckla metoder för
att långsiktigt komma till rätta med problem som är
kopplade till hemlöshet. Socialstyrelsen disponerar
sammanlagt 30 miljoner kronor under åren 2002-2004.
Socialstyrelsen skall bl.a. medverka till att
utveckla metoder för lokala kartläggningar av
hemlöshetens omfattning och utveckling samt
stimulera tillkomsten av lokala verksamheter som
syftar till att förebygga hemlöshet och förbättra
situationen för hemlösa. Arbetet sker utåtriktat och
i nära samverkan med kommuner och frivillig-
organisationer med ambitionen att fortlöpande sprida
kunskap och erfarenheter om hemlöshetsproblematiken.
Inom ramen för uppdraget utvecklar Socialstyrelsen
en standardiserad metodik för inventering av
hemlöshet som erbjuds kommuner och andra berörda.
Samtliga projekt som får stöd skall utvärderas, och
goda exempel skall dokumenteras och spridas.
Kommuner, landsting och organisationer har visat
stort intresse att delta i det utvecklingsarbete mot
hemlöshet som Socialstyrelsen bedriver. År 2002
fördelades 8,7 miljoner kronor till 12 projekt för
att prova olika metoder att utveckla boende och
boendestöd för utsatta grupper. Ansökningarna, som
ger en relativt bra bild av hur situationen ser ut i
landet samt vad man vill göra, visar att många vill
ta ett helhetsgrepp. Det är fråga om åtgärder som
syftar till alltifrån att förebygga vräkning, till
hjälp att ordna bostad med stöd i hemmet. I både små
och stora kommuner vill man satsa på stöd i boendet
samt i storstäderna också på hemlöshet bland
invandrargrupper och barnfamiljer, vilket är grupper
som inte tillhör de traditionella
hemlöshetsgrupperna med psykiska och/eller
missbruksproblem. Ansökningarna visar också på en
trend mot kategoriboende, utifrån inställningen att
människor som behöver vård först måste ha en
ordentlig bostad.
Enligt regeringen kan ytterligare åtgärder behöva
vidtas under de närmaste åren för att stärka
insatserna för de mest utsatta grupperna, som
hemlösa och tunga missbrukare.
Motioner
I motion So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om vad som anförs i
motionen om hemlösa (yrkande 2). Motionärerna anför
att de hemlösa måste få hjälp där de befinner sig,
både geografiskt och psykiskt/somatiskt. Många av
dem är rädda för samhället och behöver mötas av
någon de kan känna förtroende för och tillit till.
Motionärerna framhåller Hållpunkt Maria i Stockholm
och uppsökarteamet för hemlösa som bra exempel på
hur man kan möta svårt sjuka hemlösa.
I motion So635 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om vad som anförs i
motionen om boende för hemlösa (yrkande 8).
Motionärerna anser att möjligheter måste finnas för
hemlösa att stegvis anpassa sig till ett ordinärt
boende. De framhåller vidare vikten av att bygga upp
verksamheter som ger vård, behandling,
rehabilitering och annat stöd för hemlösa. Kommuner,
landsting och frivilligorganisationer måste
samarbeta, anförs det.
I motion Bo261 av Dan Kihlström m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om att socialtjänstlagen skall
ge stöd för boende som en social rättighet (yrkande
4). Ett fungerande system med sociala förturer,
sociala kontrakt och andra former av hjälp med att
skaffa en bostad måste enligt motionärerna vara
fundamentalt i socialtjänstlagens yttersta mening.
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om
att regeringen bör ta initiativ till en rikstäckande
kampanj med en nollvision för hemlösheten (yrkande
6).
I motion Bo252 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om att Socialstyrelsen och Boverket
tillsammans skall kartlägga hemlösheten minst vart
tredje år (yrkande 1). Vidare begärs ett
tillkännagivande om att ge Socialstyrelsen ett
särskilt uppdrag avseende hemlösa kvinnor (yrkande
2). Uppdraget innebär att utifrån hemlösa kvinnors
specifika förutsättningar och problem utforma
åtgärder och stödformer för att minska hemlösheten
bland kvinnor. I motionen begärs även ett
tillkännagivande om särskilda initiativ för att
förbättra situationen för dem som blivit hemlösa
till följd av avvecklingar inom vård och omsorg
(yrkande 3). Motionärerna kan konstatera att de som
skrivits ut från psykiatrisk sluten vård är kraftigt
överrepresenterade bland dem som vräkts under de
senaste fem åren. Det begärs också ett
tillkännagivande om att utreda och lägga fram
förslag på ändringar i socialtjänstlagen (yrkande
11). Enligt motionärerna garanterar
socialtjänstlagen inte rätten till eget boende utan
endast tak över huvudet. Socialtjänstlagen bör
kompletteras med en bestämmelse om att rätt till
bistånd också skall omfatta rätten till en egen
bostad. Slutligen begärs i motionen ett
tillkännagivande om en uppföljning av Kommittén för
hemlösas förslag (yrkande 12). Motionärerna anför
att enbart en liten del av det som kommittén
föreslog har blivit förverkligat. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med konkreta
förslag till hur hemlösheten skall bekämpas.
Även i motion So407 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att rätten till
bostad skall skrivas in i socialtjänstlagen (yrkande
3).
I motion So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en handlingsplan mot hemlöshet (yrkande
1). Handlingsplanen bör ha sin utgångspunkt i
slutbetänkandet från Kommittén för hemlösa. Vissa
delar av betänkandet har tillgodosetts genom
regeringsförslag men något helhetsgrepp på frågorna
har enligt motionärerna inte tagits.
I motion Bo263 av Rigmor Stenmark m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om att det bör utarbetas en
strategi för att minska antalet hem- och bostadslösa
(yrkande 18).
I motion So381 av Hans Hoff (s) begärs ett
tillkännagivande om att ta fram en samlad strategi
för att ge de hemlösa ett värdigt liv.
Tidigare behandling m.m.
Motioner om insatser för hemlösa och om ändringar i
socialtjänstlagen rörande rätten till bostad
behandlade utskottet senast i betänkande
2002/03:SoU1 (s. 85 f.). Utskottet vidhöll att det
är angeläget med konkreta och omedelbara insatser
för att bistå de hemlösa och att målet måste vara
att människor skall kunna få egna bostäder.
Utskottet konstaterade att Kommittén för hemlösa
hade presenterat en strategi för att motverka
hemlöshet som i stort sett belyser samma frågor som
togs upp i de då aktuella motionerna. Utskottet
delade regeringens uppfattning att det är väsentligt
att erfarenheterna från de utvecklingsprojekt som
initierats med hjälp av statliga stimulansmedel tas
till vara. Utskottet såg därför positivt på det
uppdrag som Socialstyrelsen hade fått i syfte att
fullfölja och fördjupa de satsningar som Kommittén
för hemlösa hade påbörjat. I avvaktan på resultatet
av det pågående arbetet på området avstyrktes
motionerna (res. kd resp. v, s.y. c).
I direktiven till den ovannämnda nationella
psykiatrisamordnaren (dir. 2003:133) nämns hemlösa
under en särskild rubrik. Det anges att en tredjedel
av de omkring 10 000 personer som är hemlösa i
Sverige anses ha ett psykiskt funktionshinder.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker den föreslagna
medelsanvisningen.
Utskottet vill åter framhålla vikten av att konkreta
och omedelbara åtgärder vidtas i syfte att bistå de
hemlösa och att målet för detta arbete måste vara
att människor skall kunna få egna bostäder.
Socialstyrelsen har i uppdrag att leda ett arbete
under åren 2002-2004 med syfte att utveckla metoder
som motverkar hemlöshet. Sammanlagt 30 miljoner
kronor avsätts för projektet. Socialstyrelsen har
presenterat en plan för regeringen avseende hur
utvecklingsarbetet skall bedrivas samt även
redogjort för de projekt som hittills fått stöd.
Utskottet ser positivt på detta arbete samt utgår
vidare från att den nationella psykiatrisamordnaren
kommer att belysa frågor rörande situationen för
psykiskt sjuka hemlösa. Utskottet vill i
sammanhanget särskilt betona vikten av åtgärder som
främjar ett nära samarbete mellan psykiatrin,
landstingens missbrukarvård och socialtjänsten.
I budgetpropositionen anför regeringen att
ytterligare åtgärder kan behöva vidtas under de
närmaste åren för att stärka insatserna för de mest
utsatta grupperna, som hemlösa och tunga
missbrukare. Enligt utskottets mening bör regeringen
snarast återkomma till riksdagen med en redovisning
av vilka åtgärder som hittills vidtagits, vilket
resultat insatserna har fått samt vilka åtgärder som
regeringen planerar att vidta inom den närmaste
framtiden i syfte att förbättra situationen för de
mest utsatta i samhället.
Vad utskottet anfört bör riksdagen, med delvis
bifall till motionerna So381 (s), So407 (v) yrkande
3, So415 (m) yrkande 2, So635 (fp) yrkande 8, So637
(c) yrkande 1, Bo252 (v) yrkandena 1-3, 11 och 12,
Bo261 (kd) yrkandena 4 och 6 samt Bo263 (c) yrkande
18, som sin mening ge regeringen till känna.
Politikområde Forskningspolitik under
utgiftsområde 9
Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning (26:2)
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 26:2
Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning. Riksdagen bör
därmed avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget. Utskottet
anser vidare att riksdagen bör bifalla det av
regeringen under anslaget begärda
bemyndigandet.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att 288 376 000 kr
anvisas under anslag 26:2 Forskningsrådet för
arbetsliv och socialvetenskap: Forskning.
Vidare yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen
att under 2004 för ramanslaget 26:2 Forskningsrådet
för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 640 000
000 kr efter 2004.
Ändamålet med anslaget är att stödja forskning och
forskningsinformation om arbetsliv, socialvetenskap
och folkhälsovetenskap. Anslaget skall användas till
forskningsbidrag, anställningar,
informationsinsatser samt projektrelaterade
kostnader såsom utvärderingar, beredningsarbete,
konferenser, vissa resor och seminarier.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004
I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen för budgetåret 2004 anvisar 31 miljoner
kronor mindre än regeringens förslag till anslag
26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning (yrkande 34 delvis).
Minskningen av anslaget förklaras av att
Kristdemokraternas förslag om en
rehabiliteringsförsäkring under utgiftsområde 10
innehåller en betydande satsning på forskning kring
arbetsliv och rehabilitering.
I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar 61
miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit till
anslag 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning (yrkande 2 delvis).
Motionärerna hänvisar till satsningar under annat
utgiftsområde.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser förslaget till medelsanvisning väl
avvägt och avstyrker därmed motionerna So623 (c)
yrkande 2 och So640 (kd) yrkande 34 i aktuella
delar.
Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget
26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 640 000 000 kr
efter 2004.
Övrig medelsanvisning
Anslaget 26:1 Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Förvaltning har inte mött någon
erinran i form av motioner.
Utskottet tillstyrker den föreslagna
medelsanvisningen.
Övrig statlig verksamhet
Apoteket AB
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att
konkurrensutsätta detaljhandeln med
läkemedel. Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstaganden i frågan. Jämför
reservation 24 (m, fp, kd ,c).
Propositionen
Enligt budgetpropositionen har försäljningen av
läkemedel ökat sedan 1980-talet. Under 1997 minskade
försäljningen tillfälligt på grund av en effekt av
det nya läkemedelsförmånssystemet som trädde i kraft
den 1 januari 1997. Detta ledde bl.a. till en
hamstring av läkemedel i slutet av 1996, vilket
medförde minskad försäljning under början av 1997.
Därefter har försäljningen åter ökat och under 2002
omsatte Apoteket 32 miljarder kronor, en ökning med
7,9 % jämfört med 2001. Intäkterna från försäljning
av receptbelagda läkemedel, som under 2002 ökade med
8,2 %, svarar för ca 75 % av de totala intäkterna.
Apotekets resultat påverkas bl.a. av handels-
marginalen, dvs. skillnaden mellan Apotekets inköps-
och försäljningspris på receptbelagda läkemedel.
Sänkta handelsmarginaler påverkar Apotekets resultat
negativt men kommer samhället till godo i form av
sänkta läkemedelskostnader. Storleken på handels-
marginalen beslutas sedan den 1 oktober 2002 av
Läkemedelsförmånsnämnden. Samtidigt infördes
bestämmelserna om utbyte av läkemedel på apotek,
vilket har medfört prissänkningar för vissa läke-
medel.
Med anledning av propositionen om de nya
läkemedelsförmånerna (prop. 2001/02:63) och
landstingens ökade ansvar för kostnaderna för
läkemedel i öppen vård har staten och Apoteket AB
den 31 januari 2003 slutit ett nytt verksam-
hetsavtal. I det nya avtalet regleras bl.a. vilka
delar av verksamheten som skall finansieras inom
marginalen för läkemedel inom förmånerna. Staten har
vid ordinarie bolagsstämma i Apoteket AB (publ) den
10 april 2003 uttalat att utdelning till ägaren bör
uppgå till ett belopp motsvarande minst en tredjedel
av vinsten efter skatt med beaktande av ett visst
soliditetsmål.
Motioner
I motion So386 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om att avskaffa
Apoteket AB:s försäljningsmonopol avseende läkemedel
(yrkande 4). Etableringsfrihet för apotek samt
försäljning av receptfria läkemedel i licensierade
dagligvarubutiker ger bättre tillgänglighet till
läkemedel såväl i tätort som i glesbygd. Konkurrens
ger också bättre prisspridning, anförs det.
Liknande synpunkter framförs i motionerna N344 av
Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m) (yrkande 4),
So476 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp), So640 av Alf
Svensson m.fl. (kd) (yrkande 29), So444 av Mikael
Oscarsson och Annelie Enochson (kd) och So343 av
Maud Olofsson m.fl. (c) (yrkande 20).
Tidigare behandling
Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat
motioner med yrkanden om att apoteksmonopolet bör
avskaffas och att detaljhandeln med läkemedel bör
konkurrensutsättas, senast i betänkande 2002/03:SoU1
(s. 91 f.). Utskottet vidhöll sin inställning att
det inte finns skäl att förändra
läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta
detaljhandeln med läkemedel och avstyrkte motionerna
(res. m+fp+kd+c).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade
uppfattning att det saknas skäl att
konkurrensutsätta detaljhandeln med läkemedel och
avstyrker därför motionerna So343 (c) yrkande 20,
So386 (m) yrkande 4, So444 (kd), So476 (fp), So640
(kd) yrkande 29 och N344 (m) yrkande 4.
**FOOTNOTES**
[1]: (ram)10 000
26Forskningspolitik
1F
[2]:orskningsrådet för arbetsliv och socialvetens
[3]:k
[4]:a
[5]:p
[6]::
[7]:
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Uppföljning av Läkemedelsförmånsnämndens
uppdrag (punkt 10)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So466.
Ställningstagande
Jag är kritisk till Läkemedelsförmånsnämndens beslut
såvitt gäller t.ex. läkemedel mot impotens (Viagra).
Enligt min mening visar nämndens överväganden i
vissa fall att den ser ett egenvärde i att begränsa
konsumtionen av ett läkemedel även om det är
angeläget med medicinsk behandling. Resonemangen
underkänner därmed även läkarnas kompetens att
skriva ut rätt läkemedel till rätt person. Mot denna
bakgrund anser jag att en uppföljning av
Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag behöver göras. Vad
jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
2. Vård i livets slutskede (punkt 11)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Gabriel
Romanus (fp), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So640 yrkande 23.
Ställningstagande
Kommittén om vård i livets slutskede lämnade för mer
än två år sedan sitt slutbetänkande SOU 2001:6 Döden
angår oss alla - Värdig vård i livets slutskede.
Regeringen har fortfarande inte tagit ställning till
den fortsatta behandlingen av kommitténs förslag. Vi
anser att en god vård i livets slutskede är en
viktig del i en värdig vård och att regeringen
därför snarast bör återkomma med förslag till hur
vården i livets slutskede kan förbättras. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
3. Psykiatri (punkt 12)
av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Ju292 yrkande 3,
2003/04:So226, 2003/04:So325, 2003/04:So342
yrkandena 6-8, 2003/04: So370, 2003/04:So415
yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, 2003/04:So542
och 2003/04:So555 samt avslår motionerna
2002/03:So322, 2002/03:So342, 2002/03:So483,
2002/03:So507 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,
2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:So262,
2003/04:So307 yrkandena 2 och 3, 2003/04:So312
yrkande 2, 2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena
2-4 och 9, 2003/04:So356, 2003/04:So394 yrkandena 6
och 7, 2003/04: So395 yrkande 9, 2003/04:So407
yrkande 2, 2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So434,
2003/04:So438 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So502
yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17, 2003/04:So517,
2003/04:So527, 2003/04:So528, 2003/04:So547,
2003/04:So551, 2003/04:So558, 2003/04:So560,
2003/04: So570 yrkande 1, 2003/04:So574 yrkandena
1-14, 16 och 17, 2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4, 5,
7-10 och 12, 2003/04:So594, 2003/04:So601, 2003/04:
So637 yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16, 2003/04:So643
yrkande 1, 2003/04: Ub271 yrkande 2 och
2003/04:Ub398 yrkande 11.
Ställningstagande
Regeringens beslut att utse en särskild
psykiatrisamordnare är inte tillräckligt för att
åstadkomma nödvändiga förändringar inom vården av
och omsorgen om personer med psykiska sjukdomar och
psykiska funktionshinder. Vi anser att regeringen
omgående bör tillsätta en parlamentarisk utredning
med uppdrag att utreda psykiatrins förutsättningar
att ge psykiskt sjuka den vård och behandling som de
har rätt till och är i behov av. Att psykiskt sjuka
kan beredas vård, antingen frivilligt eller genom
tvång, är bl.a. en förutsättning för att våldsbrott
på grund av psykisk sjukdom skall kunna förhindras.
Utredningen bör göra en samlad genomgång av de
hinder som finns för privata driftsalternativ inom
det psykiatriska området, bl.a. när det gäller vård
enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga. Utredningen skall även omfatta frågan
om rätt till myndighetsutövning vid tvångsvård för
privata vårdgivare som bedriver sin verksamhet
enligt den nationella taxan och som inte har
vårdavtal med huvudmannen. I uppdraget bör även ingå
att överväga behovet av ett ökat antal vårdplatser i
slutenvården. Köerna till vård och behandling måste
bort och en översyn av hur resurserna används måste
komma till stånd. Vidare bör enligt vår mening
införas en möjlighet att vid tvångsvård underlätta
övergången från sluten vård till mer öppna vård- och
boendeformer genom försöksutskrivning, där
tvångsvården är vilande men lätt åter kan tillgripas
om patienten inte följer uppställda villkor om t.ex.
besök i öppenvården eller en viss form av
medicinering. Utredningen bör belysa även denna
fråga. Slutligen måste finansieringen och
huvudmannaskapet inom psykiatrin utredas i syfte att
förbättra samverkan mellan primärvården,
socialtjänsten, försäkringskassan och
arbetsförmedlingen. Att huvudmannaskapet är delat
mellan kommuner och landsting innebär ofta att ingen
tar ansvar.
I avvaktan på resultatet av utredningen av
ovannämnda frågor måste redan nu följande åtgärder
vidtas. En individuellt anpassad vårdplan bör
upprättas tillsammans med den enskilde, dennes
närstående och vårdgrannar. Planen skall följas upp
och utvärderas regelbundet och avvikelser analyseras
och rättas till. För att säkerställa kvaliteten på
den medicinska vården bör varje boende ha en fast
kontakt med en primärvårdsläkare, som också
konsulterar psykiater vid behov. Kostnaderna för den
nödvändiga medicineringen kan behöva ses över för
kroniskt psykiskt sjuka med psykosdiagnos. Enligt
vår mening måste vidare en gemensam
tillsynsmyndighet med samlat ansvar enligt hälso-
och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen tillskapas.
Vi vill också särskilt framhålla vikten av att
uppmärksamma problemen inom barn- och
ungdomspsykiatrin. På tio år har antalet
hjälpsökande till landets barn- och
ungdomspsykiatriska mottagningar fördubblats. De
långa väntetiderna, ibland upp till två år, innebär
att Sverige bl.a. inte lever upp till
barnkonventionens krav på nödvändig sjuk- och
hälsovård för alla barn. Att behöva vänta upp till
två år för att få stöd och hjälp vid psykisk ohälsa
är ohållbart. Vi anser det således nödvändigt att
vidta åtgärder för att minska patientköerna till
barn- och ungdomspsykiatrin.
Många psykiskt sjuka riskerar att valsa runt i
sjukvården och söka efter hjälp för diffusa
och/eller akuta problem som kan orsakas av psykisk
sjukdom. Dessa människor måste bli identifierade,
sedda och stöttas av psykiatrin och sjukvården på
ett mycket bättre och flexiblare sätt än i dag.
Flera undersökningar visar att primärvården har
svårt att upptäcka patienter med depressionsproblem.
Vi vill därför erinra om att vår politik skulle
stärka psykiatrins roll inom primärvården genom en
ökad specialistmedverkan.
Föreningen Nationella hjälplinjens verksamhet
består i att anonymt på jourtelefon ge stödsamtal
och rådgivning till människor i akut psykisk kris
och deras närstående. Nationella hjälplinjens
verksamhet bedrivs nu i projektform med ekonomiskt
stöd från Allmänna arvsfonden t.o.m. augusti 2004.
Innan projekttiden löper ut måste
finansieringsfrågan lösas. Enligt vår mening bör
Hjälplinjen ses som en del av det förebyggande
arbetet inom psykiatrin som regeringen nu avser att
satsa på.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
4. Psykiatri (punkt 12)
av Kerstin Heinemann och Gabriel Romanus (båda
fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So370, 2003/04: So502
yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17 och 2003/04:Ub398
yrkande 11 samt avslår motionerna 2002/03:So322,
2002/03:So342, 2002/03:So483, 2002/03:So507 yrkande
3, 2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,
2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:So226,
2003/04:So262, 2003/04: So307 yrkandena 2 och 3,
2003/04:So312 yrkande 2, 2003/04:So325,
2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och 6-9,
2003/04:So356, 2003/04:So394 yrkandena 6 och 7,
2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So407 yrkande 2,
2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So415 yrkandena 1,
3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, 2003/04:So434,
2003/04:So438 yrkandena 1 och 2, 2003/04: So517,
2003/04:So527, 2003/04:So528, 2003/04:So542,
2003/04:So547, 2003/04:So551, 2003/04:So555,
2003/04:So558, 2003/04:So560, 2003/04: So570 yrkande
1, 2003/04:So574 yrkandena 1-14, 16 och 17,
2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7-10 och 12,
2003/04:So594, 2003/04:So601, 2003/04: So637
yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16, 2003/04:So643
yrkande 1 och 2003/04:Ub271 yrkande 2.
Ställningstagande
Såsom nämnts ovan vill vi anvisa 500 miljoner kronor
under ett nytt anslag (13:12) för att möjliggöra en
kvalitetshöjning inom den psykiatriska vården, bl.a.
genom att bygga ut antalet vårdplatser. Den andra
stora förändring vi förespråkar handlar om att öka
möjligheterna att använda tvångsmedel inom den
psykiatriska vården. Möjligheterna till tvångsmoment
i den öppna vården bör bli större än i den nu
gällande lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård. En patient som bedöms lida av en
allvarlig psykisk störning, men som kan få sitt
vårdbehov tillgodosett utan att vara inlagd på
vårdinrättning, skall kunna vårdas i öppen vård med
vissa förhållningsorder. Dessa kan gälla vård och
behandling, boende, sysselsättning, förbud mot att
använda berusningsmedel m.m. Beslut om öppen vård
med särskilda villkor skall fattas av domstol. Om
domstolen bedömer att den öppna vården inte fyller
sin funktion, antingen för att villkoren inte
uppfylls eller för att sluten vård är nödvändig av
andra skäl, skall patienten överföras till sluten
tvångsvård. Vi anser att regeringen bör återkomma
med förslag till sådan lagändring. Vid tvångsvård är
det för övrigt viktigt att patienten snabbt och
oavsett sin egen vilja får tillgång till en
stödperson, som i samråd med anhöriga kan föra
patientens talan.
Ansvaret för tillsynen över vårdhemmen är delat
mellan länsstyrelserna och Socialstyrelsens
regionala tillsynsenheter. Enligt vår mening behövs
en översyn av hur tillsynen över enskilda vårdhem
kan samordnas och skärpas.
Reformen med personliga ombud har visat sig få
mycket positivt resultat för den enskilde. Vi anser
dock att det är viktigt att även utreda
möjligheterna att garantera de personliga ombudens
fristående ställning.
När det gäller den rättspsykiatriska vården krävs
organisatoriska och ekonomiska förändringar som
innebär att staten tar ett större ansvar för vården
och att resurserna för denna fördelas annorlunda än
i dag. I dag tränger den rättspsykiatriska vården ut
annan sluten psykiatrisk vård i landstingen. Av
besparingsskäl kan också rättspsykiatrins patienter
blandas med övriga på avdelningarna, något som kan
vara farligt och uppfattas som obehagligt av både
patienter och anhöriga. Vi anser därför att staten
bör ta på sig ansvaret för finansieringen av den
rättspsykiatriska vården.
Vi vill också särskilt framhålla vikten av att
uppmärksamma problemen inom barn- och
ungdomspsykiatrin. På tio år har antalet
hjälpsökande till landets barn- och
ungdomspsykiatriska mottagningar fördubblats. De
långa väntetiderna, ibland upp till två år, innebär
att Sverige bl.a. inte lever upp till
barnkonventionens krav på nödvändig sjuk- och
hälsovård för alla barn. Att behöva vänta upp till
två år för att få stöd och hjälp vid psykisk ohälsa
är ohållbart. Vi anser det nödvändigt att vidta
åtgärder för att minska patientköerna till barn- och
ungdomspsykiatrin.
Enligt vår mening bör Socialstyrelsen få i uppdrag
att snarast möjligt utarbeta nationella riktlinjer
för de områden inom psykiatrin som är i mest akut
behov av översyn, förslagsvis psykoser, alkohol- och
narkotikamissbruk samt kriterier för utskrivning
från tvångsvård. Socialstyrelsen bör också få i
uppdrag att följa upp riktlinjerna med systematiska
och övergripande tillsynsprojekt där samtliga
tillsynsenheter besöker ett stort antal vårdenheter
och kan driva på att riktlinjerna används i
verksamheterna.
Det finns nu en möjlighet för kommuner och
landsting att bilda gemensamma nämnder med gemensam
finansiering. Vi vill påpeka att samarbete i denna
form kan vara till stor nytta, särskilt vad gäller
psykiskt sjuka med både sociala, somatiska och
fysiska problem.
Patienter med kombinerade problem med både
missbruk och psykisk störning faller mycket ofta
mellan stolarna. Vi anser därför att varje
sjukvårdshuvudman i samarbete med berörda kommuner
bör se till att det finns specialiserad vård och
omsorg för patienter med dessa kombinerade problem.
Samarbetet kan med fördel organiseras med gemensamma
nämnder. Detta bör särskilt beaktas vid
förhandlingar med Landstingsförbundet om särskilda
stöd.
Vi anser det betydelsefullt att kontinuerligt
utveckla nya, öppna och samhällsnära vårdformer.
Boendestödjare, eller ambulerande team, är viktiga
för att människor med psykiska problem skall klara
av sitt boende och känna trygghet. Teamet ger vid
hembesök olika former av stöd och hjälp samt kan
hjälpa till att kontakta den psykiatriska vården.
Denna service måste finnas dygnet runt.
När en patient skrivs ut från en sluten avdelning
måste sjukvårdshuvudmannen säkerställa att kommunen
är redo att ta hand om de uppgifter som den ansvarar
för, t.ex. boende, försörjning och sysselsättning.
Vi förordar ett system där patienten får ett
trygghetskvitto, som fungerar som ett bevis på att
kommunen har åtagit sig att övergången från sluten
till öppen vård skall fungera så smidigt som
möjligt.
Vi anser det också viktigt att en fast
läkarkontakt, företrädesvis en husläkare, samordnar
de medicinska insatser som görs. Husläkaren kan ge
den funktionshindrade en helhetsbild när flera olika
vårdgivare är inblandade och kan se till att den
funktionshindrade är överens med vårdgivarna om
vilka vårdinsatser som skall användas.
Dödligheten i självmord är större bland människor
som slutenvårdats för psykiatrisk sjukdom än i
befolkningen i övrigt. Risken för att begå självmord
är störst direkt efter en utskrivning. Landstingen
måste därför utarbeta rutiner för en tät kontakt
mellan sjukvård och patient tiden närmast efter
utskrivning. Vi vill också betona vikten av
information och fortbildning när det gäller de
nationella riktlinjerna för självmordsprevention.
Även i detta sammanhang bör Socialstyrelsen på ett
mer kraftfullt sätt använda sig av sina
tillsynsbefogenheter.
Mot bakgrund av de positiva erfarenheter som
hittills gjorts av att i primärvården inrymma
psykosocial kompetens anser vi att de
husläkarmottagningar som ännu inte har denna
kompetens måste tillföras sådan. Det är också
viktigt att primärvården har ett gott samarbete med
psykiatrin, som kan bistå med konsultation och
utbildning. Vi vill också påtala vikten av att
vårdpersonal i öppenvården, inklusive MVC och BVC,
har den kunskap som krävs för att känna igen och
behandla depression. Det är också angeläget att
vårdpersonalen inom psykiatrin och primärvården är
väl förtrogen med de psykiska problem som kan vara
särskilt förekommande i en del invandrargrupper.
Kunskap om följdverkningar av tortyr är särskilt
viktig.
Sjukvårdsupplysningen saknar ofta kompetens och
möjlighet att svara på frågor kring t.ex.
antidepressiva mediciner eller att ge akuta råd till
anhöriga som inte vet hur de skall hantera en svår
situation. Vi anser det därför viktigt att arbeta
fram förslag till åtgärder i syfte att göra
rådgivning kring psykiatri mer lättillgänglig.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
5. Psykiatri (punkt 12)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So507 yrkande 3,
2003/04:So335, 2003/04:So370, 2003/04:So407 yrkande
2, 2003/04:So574 yrkande 2, 2003/04:So592 yrkandena
1, 2, 4, 5, 7-10 och 12 och 2003/04: So643 yrkande 1
samt avslår motionerna 2002/03:So322, 2002/03:So342,
2002/03:So483, 2003/04:Ju292 yrkande 3,
2003/04:Ju449 yrkande 3, 2003/04:So211 yrkandena
1-3, 2003/04:So226, 2003/04:So262, 2003/04: So307
yrkandena 2 och 3, 2003/04:So312 yrkande 2,
2003/04:So325, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och 6-9,
2003/04:So356, 2003/04:So394 yrkandena 6 och 7,
2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So412 yrkande 1,
2003/04:So415 yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14,
2003/04:So434, 2003/04:So438 yrkandena 1 och 2,
2003/04: So502 yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17,
2003/04:So517, 2003/04:So527, 2003/04:So528,
2003/04:So542, 2003/04:So547, 2003/04:So551,
2003/04:So555, 2003/04:So558, 2003/04: So560,
2003/04:So570 yrkande 1, 2003/04:So574 yrkandena 1,
3-14, 16 och 17, 2003/04:So594, 2003/04:So601,
2003/04:So637 yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16,
2003/04:Ub271 yrkande 2 och 2003/04:Ub398 yrkande
11.
Ställningstagande
Regeringen har nu tillsatt en nationell
psykiatrisamordnare. Kristdemokraterna anser dock
inte att en till Socialdepartementet knuten
samordnare kommer att lösa regeringens
handlingsförlamning på området. Det krävs en mer
oberoende granskare som vågar föreslå nödvändiga
förändringar. Vi anser att tiden nu är mogen för en
översyn av hela den psykiatriska vårdens
grundläggande organisation. Det dubbla
huvudmannaskapet för den psykiatriska vården har
inte fungerat. En centralisering av hela psykiatrin
eller delar av psykiatrin bör därför övervägas.
Utredningen bör även överväga hur individuella
samverkansformer kan se ut för socialtjänst,
missbruksvård och psykiatrisk vård. Samverkan vid
psykiskt sjukas och funktionshindrades vård och
omsorg styrs av komplicerad lagstiftning.
Oklarheterna består bl.a. i att det är svårt att
avgöra vad som är psykiatrisk behandling och vad som
är social omsorg när det gäller insatser till
personer med psykiskt funktionshinder. Även denna
fråga bör därför bli föremål för översyn.
Det finns vidare skäl att se över hur slutenvården
organiseras. Mycket talar för att slutenvård bäst
bedrivs i lokala kris- och behandlingscentrum.
Mindre enheter som behandlar patienter med liknande
behov kan utveckla en bättre kompetens.
Enligt min mening bör det övervägas någon form av
tvång i öppenvården. Jag anser vidare att reglerna
för vårdintyg bör ses över. En rimlig ordning bör
vara att om vårdintyg utfärdas ska patienten
observeras under minst tre dygn innan
institutionsvården kan avslutas. I dag ignorerar
slutenvården ibland vårdintyget och patienten blir
utan nödvändig hjälp, främst beroende på bristen på
vårdplatser.
När det gäller situationen för barn och ungdomar
med psykiska problem bör ett folkhälsoperspektiv
anläggas och de förebyggande insatserna ges en hög
prioritet. Generella insatser som når alla barn och
ungdomar är ur ett folkhälsoperspektiv mer effektiva
än riktade insatser till små specifika grupper. På
tio år har antalet hjälpsökande till landets barn-
och ungdomspsykiatriska mottagningar fördubblats. De
långa väntetiderna, ibland upp till två år, innebär
att Sverige bl.a. inte lever upp till
barnkonventionens krav på nödvändig sjuk- och
hälsovård för alla barn. Att behöva vänta upp till
två år för att få stöd och hjälp vid psykisk ohälsa
är ohållbart. Jag anser det nödvändigt att vidta
åtgärder för att minska patientköerna till barn- och
ungdomspsykiatrin. Vidare måste enligt min mening
åldersgränsen för förflyttning till vuxenpsykiatrin
vara flexibel, förslagsvis mellan 18 och 25 år.
Enligt min mening måste politiska beslutsfattare
börja kräva behandlingsresultat inom psykiatrin.
Evidensbaserade behandlingar krävs inom den
somatiska vården. Det finns ingen anledning att
ställa lägre krav på psykiatrin, vare sig det gäller
medicinsk behandling eller psykologiska metoder. Jag
vill också betona att uppföljningen och
utvärderingen av den psykiatriska vården måste bli
betydligt bättre. Bland annat finns det på ansvariga
myndigheter stora brister när det gäller att följa
och rapportera om brottsrelevant individorienterad
forskning. Tillgänglig statistik är bristfällig både
vad gäller kvalitet och innehåll.
Bristen på psykiatriker och annan vårdpersonal är
stor. Jag vill därför betona vikten av att särskilda
utbildningssatsningar görs för att locka fler
nyutexaminerade läkare att välja psykiatri som
specialitet. Utbildningssatsningar behövs även inom
grundutbildningen så att kompetent hjälp kan
erbjudas i närsjukvården.
Personer med s.k. dubbeldiagnos hamnar ofta mellan
två stolar. Jag anser det viktigt att psykisk
ohälsa och missbruksproblem behandlas samtidigt och
att vård och behandling blir mer lättillgänglig för
personer med dubbeldiagnos. Dessutom krävs en bättre
resurssamordning för att den hjälp som finns skall
bli mer effektiv. Det bör klargöras vem som bär
ansvaret eller tydliggöras att det finns ett
gemensamt ansvar mellan huvudmännen.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
6. Psykiatri (punkt 12)
av Ingrid Burman och Elina Linna (båda v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So394 yrkande 7 samt avslår
motionerna 2002/03:So322, 2002/03:So342,
2002/03:So483, 2002/03:So507 yrkande 3,
2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,
2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:So226,
2003/04:So262, 2003/04: So307 yrkandena 2 och 3,
2003/04:So312 yrkande 2, 2003/04:So325,
2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och 6-9,
2003/04:So356, 2003/04:So370, 2003/04:So394 yrkande
6, 2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So407 yrkande 2,
2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So415 yrkandena 1,
3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, 2003/04:So434,
2003/04:So438 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So502
yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17, 2003/04:So517,
2003/04:So527, 2003/04:So528, 2003/04:So542,
2003/04: So547, 2003/04: So551, 2003/04:So555,
2003/04:So558, 2003/04:So560, 2003/04:So570 yrkande
1, 2003/04:So574 yrkandena 1-14, 16 och 17,
2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7-10 och 12,
2003/04:So594, 2003/04:So601, 2003/04:So637
yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16, 2003/04:So643
yrkande 1, 2003/04:Ub271 yrkande 2 och 2003/04:Ub398
yrkande 11.
Ställningstagande
Vi ser positivt på den nationella
psykiatrisamordnaren och dennes mycket omfattande
och breda direktiv. Vi anser dock att det även är
nödvändigt att utarbeta en nationell handlingsplan
för psykiatrin. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med förslag till en sådan
handlingsplan. Vad vi nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
7. Psykiatri (punkt 12)
av Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So370 och 2003/04:So637
yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16 samt avslår
motionerna 2002/03:So322, 2002/03:So342,
2002/03:So483, 2002/03:So507 yrkande 3,
2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,
2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:So226,
2003/04:So262, 2003/04:So307 yrkandena 2 och 3,
2003/04:So312 yrkande 2, 2003/04:So325,
2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och 6-9,
2003/04:So356, 2003/04:So394 yrkandena 6 och 7,
2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So407 yrkande 2,
2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So415 yrkandena 1,
3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, 2003/04:So434,
2003/04:So438 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So502
yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17, 2003/04:So517,
2003/04:So527, 2003/04:So528, 2003/04:So542,
2003/04:So547, 2003/04:So551, 2003/04:So555,
2003/04:So558, 2003/04: So560, 2003/04:So570 yrkande
1, 2003/04:So574 yrkandena 1-14, 16 och 17,
2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7-10 och 12,
2003/04:So594, 2003/04:So601, 2003/04:So643 yrkande
1, 2003/04:Ub271 yrkande 2 och 2003/04:Ub398 yrkande
11.
Ställningstagande
Regeringens beslut att utse en särskild
psykiatrisamordnare är inte tillräckligt för att
åstadkomma nödvändiga förändringar inom vården av
och omsorgen om personer med psykiska sjukdomar
eller psykiska funktionshinder.
Försvarsuppgörelsen 1998 mellan Centerpartiet och
regeringen möjliggjorde en resursförstärkning av
vården och omsorgen i kommuner och landsting.
Villkoren för denna förstärkning preciserades i
samarbetsavtal med Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet på grundval av den nationella
handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården som antogs 2000. I handlingsplanen lyftes
psykiatrin upp som ett av fyra prioriterade områden.
Kommuner och landsting lever emellertid ofta inte
upp till sin del av avtalet, delvis därför att
regeringen omöjliggjort en långsiktig ekonomisk
planering genom ofinansierade reformer. Avtalet har
således inte fullföljts fullt ut. Enligt min mening
måste regeringen ta sitt ansvar för att detta
åtgärdas.
Enligt min mening bör riksdagen ge regeringen i
uppdrag att återkomma med förslag om förbättrade
möjligheter till s.k. mellantvång. Mellantvång
innebär att en patient efter utskrivning från
tvångsvård kan åläggas villkor, t.ex. om behandling
och medicinering, och att om villkoren inte följs
kan han eller hon tvångsomhändertas på nytt.
Det är viktigt att psykiatrins förmåga att bedöma
risken för utåtriktat våld förstärks och
systematiseras så att det i högre utsträckning kan
ligga till grund för tvångsomhändertagande av
potentiellt farliga personer. Riktlinjer bör
utvecklas för hur en sådan bedömning skall gå till
och vilka kriterier som skall uppfyllas för att ett
tvångsomhändertagande skall vara motiverat. För
övrigt anser jag att anhörigas situation och
skyddsbehov måste ges större uppmärksamhet både i
form av stöd och vid bedömningen av om
tvångsomhändertagande bör ske.
Ny lagstiftning ger kommuner och landsting
förbättrade möjligheter att bilda gemensamma nämnder
för att skapa sammanhängande vårdkedjor inom framför
allt vården av äldre. Jag vill betona att denna
möjlighet också bör utnyttjas för att förstärka
samordningen kring psykiskt sjuka så att
utskrivningsklara patienter möts av adekvata
insatser från t.ex. socialtjänstens sida.
I arbetet med att förebygga våldsbrott och
rehabilitera unga personer med allvarliga psykiska
och sociala problem anser jag att det vore önskvärt
med en bredare modell för samverkan. I samarbetet
skulle förutom socialtjänsten även barn- och
ungdomspsykiatrin, beroendevården, allmänpsykiatrin,
rättspsykiatrin och frivilligorganisationer kunna
ingå. Enligt min mening bör lagstiftningen ses över
så att såväl de gemensamma nämnderna som finansiell
samordning skall kunna genomföras med
rättspsykiatrin som en deltagare.
Jag anser vidare att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till ett statligt program för
att stimulera kommuners och landstings
verksamhetsutveckling när det gäller rehabilitering
av och omsorg om socialt utslagna. Olika modeller
för vårdkedjor vid behandling av psykiskt sjuka och
drog- och alkoholberoende bör prövas. Det är också
önskvärt med fler försök med s.k. trappstegsboende
och liknande modeller.
Sparkrav och platsbrist kan ha bidragit till att
psykiatrin i alltför hög grad dragits med i strävan
att förkorta vårdtiderna. Det förefaller som att
patienter i dag skrivs ut för tidigt. Jag anser att
en tydligare definition av begreppet
utskrivningsklar bör göras för psykiatrin.
När det gäller rättspsykiatrisk vård vill jag
framhålla vikten av att permissionsförfaranden,
behandlingstider och utskrivningar avpassas med den
försiktighet som allmänhetens säkerhetsbehov kräver.
Slutligen vill jag framföra att det är nödvändigt
att vidta åtgärder för att minska patientköerna till
barn- och ungdomspsykiatrin. På tio år har antalet
hjälpsökande till landets barn- och
ungdomspsykiatriska mottagningar fördubblats. De
långa väntetiderna, ibland upp till två år, innebär
att Sverige bl.a. inte lever upp till
barnkonventionens krav på nödvändig sjuk- och
hälsovård för alla barn. Att behöva vänta upp till
två år för att få stöd och hjälp vid psykisk ohälsa
är ohållbart.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
8. Psykiatri (punkt 12)
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So394 yrkande 7,
2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So574 yrkandena
1-14, 16 och 17 och 2003/04:Ub271 yrkande 2 samt
avslår motionerna 2002/03:So322, 2002/03:So342,
2002/03:So483, 2002/03:So507 yrkande 3,
2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,
2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:So226,
2003/04:So262, 2003/04:So307 yrkandena 2 och 3,
2003/04: So312 yrkande 2, 2003/04:So325,
2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och 6-9,
2003/04:So356, 2003/04:So370, 2003/04:So394 yrkande
6, 2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So407 yrkande 2,
2003/04:So415 yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14,
2003/04:So434, 2003/04:So438 yrkandena 1 och 2,
2003/04:So502 yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17,
2003/04:So517, 2003/04:So527, 2003/04:So528,
2003/04:So542, 2003/04:So547, 2003/04: So551,
2003/04:So555, 2003/04:So558, 2003/04:So560,
2003/04:So570 yrkande 1, 2003/04:So592 yrkandena 1,
2, 4, 5, 7-10 och 12, 2003/04:So594, 2003/04:So601,
2003/04:So637 yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16,
2003/04: So643 yrkande 1 och 2003/04:Ub398 yrkande
11.
Ställningstagande
Regeringens beslut att utse en nationell
psykiatrisamordnare är ett välbehövligt initiativ.
Nedan framförs några infallsvinklar och förslag som
jag tror är nödvändiga för en förändring i rätt
riktning.
För det första anser jag att det bör utarbetas en
nationell handlingsplan för psykiatrin och att
regeringen bör återkomma med ett sådant förslag till
riksdagen.
Det är i dag svårt att få akut psykisk hjälp. På
grund av platsbrist och en allmänt restriktiv
hållning försöker man till varje pris undvika en
inskrivning. Jag anser att vi måste ha ett system
där man i princip inte säger nej alls och att en
plan bör göras för ett mer konsumenttillvänt
förhållningssätt. En annan viktig princip är att den
enskilde inte får drabbas när olika huvudmän är
oense om vem som är ansvarig. Personen i fråga måste
få hjälp vid den enhet där hon eller han själv vill
inleda sin vård och så får fördelningen av kostnader
ske mellan huvudmännen i efterhand. Ett sådant
system bör snarast utredas.
När det gäller barn- och ungdomspsykiatrin måste
det finnas tillräckligt med platser inom både öppen
och sluten vård så att långa köer kan undvikas. Ju
tidigare barn kan få hjälp med psykisk problematik,
desto bättre. Vidare måste enligt min mening
åldersgränsen för förflyttning till vuxenpsykiatrin
vara flexibel, förslagsvis mellan 18 och 25 år, för
att förhindra onödiga avbrott och förflyttningar i
känsliga perioder.
Vuxenpsykiatrin anmäler sällan till socialtjänsten
vid misstanke om att barn riskerar att fara illa.
För att finna vägar förbi de samarbetssvårigheter
som verkar råda mellan vuxenpsykiatrin,
barnpsykiatrin och socialtjänsten bör
Socialstyrelsen få i uppdrag att utveckla metoder
för samarbetsformer.
Utvecklingen har gått mot att det är svårare och
svårare att få terapi eller stödsamtal när man mår
psykiskt dåligt. Vi i Miljöpartiet vill på sikt ha
ett system där det inte skall kosta mer att gå till
läkaren för en psykisk åkomma än en fysisk. Ett
viktigt steg på vägen är att inom gängse
sjukvårdssystem ha möjlighet till tio terapeutiska
samtal hos psykolog eller psykoterapeut till samma
kostnad som hos offentligt finansierad privatläkare.
Vi anser också att kommunala rådgivningsenheter är
viktiga. Många drar sig för att vända sig till
psykiatrin och väntar ofta tills problemen blivit
mer komplicerade och djupgående. Det bör framgå av
socialtjänstlagen att varje kommun bör informera
vart människor kan vända sig för råd och stöd. Vi
anser vidare att en särskild utredning bör
tillsättas som skall överväga och föreslå åtgärder
för att skapa bättre möjligheter för och öka
tillgängligheten till psykoterapi och psykologisk
behandling och/eller stöd.
Jag anser inte, vilket en utredning nyligen
föreslagit, att alla skall sitta i fängelse och få
vård inom den vanliga psykiatrin den period man
behöver. Detta är helt orealistiskt. I stället bör
de rättspsykiatriska enheter vi har fungera så bra
som möjligt.
Jag vill framhålla betydelsen av det förebyggande
arbetet. Viktigt i det sammanhanget är att bygga
system som gör att vi får tid för varandra som
människor och att möjliggöra för skyddsnäten att
fungera. Det måste också bli enklare att söka hjälp
för människor som mår dåligt. En kortare serie
samtal kan vara tillräckligt för att få nya
perspektiv på sin livssituation. Det krävs då att
människor vet vart man skall vända sig, att man har
möjlighet att få tid snabbt, att man blir väl
emottagen, och att man har möjlighet att få
professionell hjälp. Liknande information som
apoteket lämnar om olika fysiska åkommor behövs när
det gäller psykisk ohälsa.
Det är inte lätt att vara anhörig till en person
med psykiska problem, inte minst om personen i fråga
inte tycker sig ha några problem och inte vill söka
hjälp. Jag anser det viktigt att den öppna
psykiatrin ändrar sitt arbetssätt och blir mer
hjälpande, uppsökande och flexibel i sitt
arbetssätt. Förutom stöd till anhöriga anser vi
också att stödgrupper skall erbjudas, såväl för
vuxna anhöriga som för barn till psykiskt sjuka.
Vid utredningar av personer som har psykiska
symtom bör man enligt min mening i större
utsträckning kontrollera överkänslighetsreaktioner,
näringsstatus och eventuella förgiftningstillstånd.
I dag finns kunskaper och erfarenheter om kostens
betydelse vid psykisk sjukdom. En ökad medvetenhet
och kunskap behövs också angående hur olika känsliga
patienter är när det gäller mediciner och deras
biverkningar. Det finns bl.a. exempel på att man
tolkat biverkningar av mediciner som en del i
sjukdomsbilden. Jag anser för övrigt att en
utredning skulle behöva se över hur
ersättningssystemen kan organiseras så att de stöder
användning av friskvårdande insatser och terapi
ställt mot läkemedelskostnader.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
9. Abort i Sverige för utländska kvinnor
(punkt 13)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Gabriel
Romanus (fp), Kenneth Johansson (c), Kerstin-
Maria Stalin (mp) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:U276 yrkande 5,
2003/04:So242 yrkande 2, 2003/04:So250,
2003/04:So437 och 2003/04: So455.
Ställningstagande
Enligt vår mening behövs det inte någon utredning av
frågan huruvida utländska kvinnor skall få rätt att
göra abort i Sverige. Motsvarande bestämmelser finns
redan i dag i exempelvis England. Regeringen bör
omedelbart återkomma till riksdagen med förslag till
en sådan lagändring. Vad vi nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
10. Stödet till HBT-organisationer (punkt 14)
av Kerstin Heinemann (fp), Gabriel Romanus (fp),
Kenneth Johansson (c) och Kerstin-Maria Stalin
(mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:K418 yrkande 25,
2003/04:L350 yrkande 15, 2003/04:So568 yrkande 23
och 2003/04: So624.
Ställningstagande
De offentliga bidragen till HBT-organisationer och
social infrastruktur för HBT-personer har
traditionellt till stor del utbetalats som
hivpreventionsmedel. Vi anser dock att det
offentliga stödet till HBT-organisationernas
verksamhet också är angeläget av psykosociala och
regionalpolitiska skäl samt att det är önskvärt att
HBT-rörelsen bekräftas offentligt i någon annan
funktion än som ett smittskyddspolitiskt instrument.
Vi önskar därför en översyn av det offentliga stödet
som bör syfta till att skapa enhetliga regler som
underlättar långsiktig planering för de berörda
organisationerna. Översynen bör även omfatta nivån
på det samlade stödet, liksom möjligheten för bi-
sexuellas och transpersoners organisationer, inte
bara homosexuellas organisationer, att ansöka om
stöd. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
11. Statens folkhälsoinstituts arbetsuppgifter
(punkt 15)
av Kerstin Heinemann och Gabriel Romanus (båda
fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf358 yrkandena 17 och 18.
Ställningstagande
Vi anser att riksdagen bör besluta att återge
Statens folkhälsoinstitut de uppgifter det hade en-
ligt riksdagens tidigare beslut då proposition
1990/91:175 bifölls. Vi anser att nämnda proposition
i huvudsak kan utgöra underlag även för ett nytt
principbeslut. Genom ett sådant beslut kan riksdagen
också förkasta modellen med en stabsmyndighet, där
verksamheten utmärks av detaljstyrning från
regeringen, samtidigt som regeringen med sin
uppläggning av folkhälsomålen eftersträvar en
ordning där riksdagens inflytande blir litet.
Riksdagen bör också av regeringen begära förslag
till de följdbeslut som föranleds av ett
principbeslut om att återge Statens
folkhälsoinstitut tidigare arbetsuppgifter. Vad vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
12. Relationen mellan kost, hälsa och miljö
(punkt 16)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:MJ410 yrkande 12.
Ställningstagande
Vi anser att det finns behov av en studie över
relationen mellan kost, hälsa och miljö. Statens
folkhälsoinstitut bör därför få i uppdrag att se
över sambanden mellan livsmedelsproduktionens och
livsmedelshanteringens effekter på den slutliga
produktens miljö- och hälsopåverkan samt hur vi i
detta sammanhang kan motverka de negativa
hälsoeffekterna. Vad vi nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
13. Spelberoende (punkt 18)
av Kerstin Heinemann (fp), Gabriel Romanus (fp)
och Kenneth Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Kr326 yrkandena 8 och 9 samt
avslår motionerna 2003/04:So423 yrkandena 1 och 2,
2003/04:So424, 2003/04:So501 yrkandena 3, 12 och 13,
2003/04:So638 yrkande 1, 2003/04:Kr331 yrkande 1 och
2003/04:Kr332 yrkande 4.
Ställningstagande
Med ett ökat spelande i Sverige kommer det ständigt
att uppstå nya grupper av svårt patologiska spelare.
Vi anser att det måste finnas möjlighet att ge dessa
personer hjälp. Enligt vår mening är det vid
utformningen av politiken på området viktigt, för
att undvika att många blir i behov av omfattande och
dyra hjälpinsatser, att prioritera preventivt
arbete. Vi välkomnar att regeringen avsätter
ytterligare 5 miljoner kronor för insatser mot
spelmissbruk i 2004 års budget, men vi anser att det
behövs avsevärt mycket mer pengar för att kunna lösa
de stora problem som finns. Enligt vår uppfattning
finns det också skäl att peka på nödvändigheten av
effektivare behandlingsinsatser för att komma till
rätta med spelmissbruket. Vi anser också att kun-
skapen om lämpliga metoder måste öka och att andra
alternativ än institutionsvård måste utvecklas. Vad
vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge reger-
ingen till känna.
14. Spelberoende (punkt 18)
av Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So501 yrkandena 3, 12 och 13
samt avslår motionerna 2003/04:So423 yrkandena 1 och
2, 2003/04:So424, 2003/04:So638 yrkande 1,
2003/04:Kr326 yrkandena 8 och 9, 2003/04:Kr331
yrkande 1 och 2003/04:Kr332 yrkande 4.
Ställningstagande
Jag ser positivt på förslagen i Statens
folkhälsoinstituts åtgärdsplan mot spelberoende och
vill särskilt peka på satsningen på ett kraftfullt
utbildnings- och forskningsprogram, stöd till ut-
veckling och utvärdering av behandlingsalternativ,
stöd till kamratföreningar och stödgrupper,
förbättrad tillsyn av att regler som finns för att
förhindra överdrivet spelande och spelande bland
minderåriga följs och att brott eller överträdelser
skall leda till kännbara konsekvenser. Dessa förslag
bör omsättas i praktiken. Jag anser vidare att
forskningsuppdraget till Statens folkhälsoinstitut
bör utvidgas till att även belysa frågan om det
finns ett samband mellan ökad marknadsföring och
ökat spelberoende. Dessutom behöver det samlas in
erfarenheter och företas forskning kring spel via
Internet och mobiltelefon. Vad jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
15. Rätt till personligt ombud enligt
socialtjänstlagen (punkt 23)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So394 yrkande 8.
Ställningstagande
Vi anser att satsningen på personligt ombud fallit
väl ut. I tider av ekonomisk knapphet i kommunerna
finns det dock risk att denna verksamhet inte
prioriteras. Vi anser därför att rätten till
personligt ombud bör skrivas in i socialtjänstlagen.
Regeringen bör snarast återkomma med ett förslag.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
16. Översyn av den specialiserade omsorgen
(punkt 24, motiveringen)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Ställningstagande
Vi anser liksom utskottets majoritet att motion
2003/04:So315 inte bör bifallas. Våra motiv härför
är dock något andra än majoritetens. Vi har erfarit
att slutrapporten angående den högspecialiserade
vården kommer att avlämnas inom en månad. Vi har
vidare erfarit att inom ramen för rapporten kommer
även behovet av tillgång till specialistvård för
personer i små och ovanliga handikappgrupper att
beaktas och förslag lämnas. Vi anser det angeläget
att dessa gruppers behov tillgodoses genom
förslaget. För det fall så inte sker förutsätter vi
att regeringen snarast tar initiativ till en
komplettering. Vi kommer mycket noga att följa
utvecklingen av frågan. Motionsyrkandet är i
huvudsak tillgodosett.
17. Service- och signalhundar m.m. (punkt 25)
av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So328 samt avslår motionerna
2003/04:So522, 2003/04:So567 och 2003/04:So615.
Ställningstagande
Ledarhundar finansieras genom att Synskadades Riks-
förbund via statsbudgeten får ett visst belopp för
att ansvara för att synskadades behov av ledarhundar
uppfylls. Vi anser att det vore bättre att
individualisera biståndet för ledarhundar genom att
detta slussas via t.ex. försäkringskassan som har
att pröva den sökandes behov av och rätt till
ledarhund. Det ankommer på regeringen att återkomma
till riksdagen med förslag till nytt regelsystem.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
18. Bidrag till nationella
anhörigorganisationer m.m. (punkt 26)
av Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson
(m), Gabriel Romanus (fp), Kenneth Johansson (c),
Magdalena Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So362, 2003/04:So572
yrkande 7 och 2003/04:So641 yrkande 7 samt avslår
motion 2003/04:So616.
Ställningstagande
Vi anser att utbildning av anhöriga hjälpgivare är
angelägen, inte minst när det gäller demens-
sjukdomar, liksom även när det gäller möjligheten
att få träffa andra i samma situation. Här gör
föreningar som bl.a. Anhörigrådet och
Demensförbundet ovärderliga insatser. Vi anser
därför att dessa snarast bör klassificeras som
handikapporganisationer och få bidrag som sådana.
För att frivilligorganisationer och
anhörigföreningar tillsammans med kommunerna skall
kunna stödja anhörigvårdarna med utbildning och stöd
behöver de ekonomiska resurser. Vi anser därför även
att det föreligger behov av ett nytt statsbidrag som
skiljer sig till inriktning och karaktär från
nuvarande bidrag till handikapporganisationer.
Vidare anser vi, för det fall ett nytt statsbidrag
inte inrättas, att statsbidraget för
handikapporganisationer bör ses över. Som det nu är
får nytillkommande organisationer som uppfyller
kriterierna vara med och dela på ett oförändrat
belopp. Detta betyder att tidigare
bidragsberättigade organisationer får ett sänkt
bidrag. Vidare anser vi att ett rimligt krav från
handikapporganisationerna är kravet på
förutsägbarhet, dvs. att de ekonomiska villkoren
inte skall ändras under ett verksamhetsår. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
19. Bilstödet (punkt 27)
av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So206 och 2003/04:So475
samt avslår motionerna 2003/04:So255, 2003/04:So347,
2003/04:So364, 2003/04:So609, 2003/04:So622 och
2003/04:So642 yrkande 9.
Ställningstagande
Regeringen har slutligen tillkallat en utredare för
att göra en översyn av regler och tillämpning för
bilstödet till personer med funktionshinder. Vi
anser emellertid att åldersgränsen 50 år i
förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade
redan nu måste tas bort. Vad vi nu anfört bör riks-
dagen som sin mening ge regeringen till känna.
20. Personlig assistans (punkt 28)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Gabriel
Romanus (fp), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So575 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2003/04:So504 yrkande 31, 2003/04:So614,
2003/04:So627 och 2003/04:Ub391 yrkande 20.
Ställningstagande
Vi har länge arbetat för att få en bred översyn av
handikappreformen och hälsade därför ut-
skottsinitiativet (2002/03:SoU19) i våras med
tillfredsställelse. I ett särskilt yttrande framhöll
vi att vi förutsatte att med formuleringen bred
översyn kommer överväganden kring huvud-
mannaskapsfrågan och det långsiktiga
finansieringsansvaret att bli en naturlig och
självklar del i översynen av lagen (1993:389) om
assistansersättning, LASS.
Vi anser att regeringen i de direktiv som är under
beredning bör uppdra åt den parlamentariska
utredningen att utreda ett statligt kostnadsansvar
för LASS. En verksamhet som är så reglerad som LASS
bör inte finansieras via kommunala skattepengar,
eftersom det i praktiken inte finns någon möjlighet
att från kommunernas sida påverka besluten.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
21. Stöd till kvinnojourer m.m. (punkt 29)
av Kerstin Heinemann och Gabriel Romanus (båda
fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So589 yrkande 2 och avslår
motionerna 2003/04:Ju443 yrkande 11, 2003/04:Sf402
yrkande 21, 2003/04:So330, 2003/04:So419 yrkande 9,
2003/04:So496 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Ub271
yrkande 7.
Ställningstagande
I många kommuner har kvinnojourerna en mycket
ansträngd ekonomi och i andra kommuner saknas det
helt kvinnojourer. Socialtjänstens möjligheter att
överta kvinnojourernas arbete är ofta begränsade,
bl.a. genom att man saknar den specialistkunskap som
finns hos jourerna. Som ett led i samhällets arbete
för att minska kvinnovåldet och utlysa kvinnofrid
måste kvinnojourerna erbjudas det ekonomiska och
moraliska stöd de behöver för att kunna fortsätta
sitt goda arbete. Vi anser det därför angeläget att
förståelsen hos de sociala myndigheterna för
kvinnojourernas verksamhet förbättras genom
information och samråd. Vad vi nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
22. Stöd till kvinnojourer m.m. (punkt 29)
av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So419 yrkande 9 och avslår
motionerna 2003/04:Ju443 yrkande 11, 2003/04:Sf402
yrkande 21, 2003/04:So330, 2003/04:So496 yrkandena 1
och 2, 2003/04:So589 yrkande 2 och 2003/04:Ub271
yrkande 7.
Ställningstagande
Tjej- och kvinnojourerna spelar en central roll när
det gäller att synliggöra och beskriva mäns våld mot
kvinnor, sprida kunskap om våldets mekanismer och
utveckla metoder för att hjälpa och stödja kvinnor
som utsätts för misshandel och andra övergrepp.
Dessa kunskaper bör tas till vara i större
utsträckning. Vi anser att riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att kartlägga tillgången på
kvinnojourer i landets kommuner med målsättningen
att säkra alla kvinnors rätt och möjlighet att
uppsöka kvinnojourer, antingen i den egna kommunen
eller i grannkommunen. Vad vi nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
23. Regler för bidrag till ideella
organisationer på det sociala området
(punkt 31)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So243.
Ställningstagande
I år delar Socialstyrelsen ut drygt 55 miljoner
kronor till ideella organisationer med social
verksamhet. Frälsningsarmén, som driver en
omfattande social verksamhet, får emellertid inte
del av detta bidrag. För att vara berättigad till
bidrag måste nämligen en organisation vara
organiserad enligt traditionell föreningsordning.
Frälsningsarmén är dock inte beredd att ändra sin
organisation som fungerat sedan slutet av 1800-
talet. Vi anser att nuvarande regler för bidrag till
ideella organisationer på det sociala området inte
är rimliga och därför bör ses över. Vad vi nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
24. Apoteksmonopolet (punkt 34)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Kenneth
Johansson (c), Magdalena Andersson (m) och Ulrik
Lindgren (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So343 yrkande 20,
2003/04:So386 yrkande 4, 2003/04:So444,
2003/04:So476, 2003/04: So640 yrkande 29 och
2003/04:N344 yrkande 4.
Ställningstagande
Sverige är det enda land i hela OECD som har monopol
på apoteksverksamheten. Vidare är apotekstätheten i
landet oacceptabelt låg.
Flera statliga utredningar har visat att stora
välfärdsvinster finns att vinna med ett avskaffande
av apoteksmonopolet. Vi vill därför bryta upp
monopolet. I stället bör licensierade butiker och
apotek ges möjlighet att sälja receptfria respektive
receptbelagda läkemedel. Erfarenheter från andra
länder visar att ökad mångfald har lett till fler
apotek, bättre tillgänglighet och service såväl i
glesbygd som i storstad samt lägre
läkemedelskostnader för den enskilde. En
förutsättning för att ett företag skall få tillstånd
till detaljhandel med receptbelagda läkemedel bör
vara att farmaceututbildad personal finns
tillgänglig. På så sätt kan mindre privata apotek
bedriva egen verksamhet i konkurrens med andra
privata apotek. Avknoppning av verksamheten bör
således skyndsamt komma till stånd. Läkemedelsverket
bör få ansvar för att genom tillsyn och
tillståndsgivning garantera att säkerhet och
kvalitet upprätthålls och förbättras. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden.
1. Anslag under utgiftsområde 9
av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).
Den 19 november 2003 beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en beräkning av statens inkomster avseende 2004.
Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för
åren 2005 och 2006 (bet. 2003/04:FiU1, rskr.
2003/04:42).
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett
övergripande mål för den ekonomiska politiken skall
vara att möjliggöra ökad tillväxt, att kunna leva på
sin lön och att stärka tryggheten. Antalet
sjukskrivna och förtidspensionerade måste minskas
genom att sjukvård och rehabilitering förbättras.
Detta kräver bl.a. en målmedveten politik för ett
ökat arbetsutbud, rejäla satsningar på kunskap och
forskning samt påtagliga förbättringar av klimatet
för företagande. För att möjliggöra allt detta krävs
en politik som innehåller lägre skatter för både
löntagare och företagare, en skärpning av
bidragssystemen, avregleringar och ökad konkurrens,
en ökad trygghet för och stärkt självkänsla hos
medborgarna..
Våra förslag skall var trygga, väl sammanhållna
och syftar till att skapa de bästa förutsättningarna
för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla
större möjligheter till ett rikare liv. Genom en
större enskild sektor och ett starkare civilt
samhälle kan både företag och människor växa. Vi
vill att fler, inte färre, kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
och självkänslan ökar också genom att hushållen får
en större ekonomisk självständighet. Friheten och
rättigheten att välja bidrar både till mångfald, en
bättre kvalitet och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en växling från subventioner och
bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,
främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar
vi de människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga möjligheter att
påverka sin egen situation. Vi slår också fast att
det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tryggt sätt kunna genomföra de uppgifter som skall
vara gemensamma. Exempelvis tillförs betydande
resurser för att bryta den ökade sjukfrånvaron och
de ökande förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning, skatteförändringar
samt finanspolitiska ramverk - präglas av ordning
och reda och skall ses som en helhet där inte någon
eller några delar kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra. Eftersom riksdagens
majoritet den 19 november 2003 har beslutat om ramar
för de olika utgiftsområdena i enlighet med
finansutskottets förslag och därmed valt en annan
inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 9.
I det följande redovisar vi i korthet det moderata
alternativet till politik inom utgiftsområde 9. Vår
politik finns närmare utvecklad i motion
2003/04:Fi239.
Vi anser att regeringens tandvårdspolitik är såväl
orättvis som ineffektiv. Särskilt gäller det
införandet av högkostnadsskyddet för personer över
65 år. Dels diskriminerar detta förslag yngre
personer, dels är förslaget i sig kostnadsdrivande
och långt ifrån heltäckande ens för gruppen över 65
år. I stället vill vi se ett renodlat
högkostnadsskydd för samtliga åldersgrupper. Våra
förslag på tandvårdsområdet, som utvecklas närmare i
motion 2003/04:So408, innebär en besparing på drygt
en miljard kronor under 2004.
Våra förslag på läkemedelsområdet medför på sikt
kostnadsbesparingar på ungefär 1,75 miljarder kronor
jämfört med nuvarande system. För 2004 vill vi
anvisa 500 miljoner kronor mindre än regeringen till
anslaget för läkemedelsförmånerna. Förslaget
redovisas utförligt i motion 2003/04:So386 och
innebär bl.a. en ökad andel receptfria läkemedel och
ett förändrat högkostnadsskydd som gör det möjligt
att avskaffa Läkemedelsförmånsnämnden. Den
sistnämnda åtgärden innebär att anslaget till
nämnden för 2004 kan halveras. För övrigt anser vi
att en avreglering av det statliga apoteksmonopolet
är grundläggande för en fungerande
läkemedelsmarknad.
Till anslaget för bidrag till hälso- och sjukvård
vill vi anvisa 15 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit. Vi anser såvitt avser bidrag
till Familjemedicinska institutet att vårt förslag
till ett institut för medicin och hälsa på ett
bättre sätt kan bistå primärvården när det gäller
forskning och utveckling. Vi vill vidare anslå 7
miljoner kronor mer än regeringen till Rett Center.
Det är också angeläget att öka antalet platser inom
den psykiatriska slutenvården.
Vi har tillsammans med Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet kommit överens
om en nationell vårdgaranti. För år 2004 avsätter vi
moderater 2 miljarder kronor och för år 2005 1,5
miljarder kronor under ett särskilt anslag. Vad
gäller den närmare utformningen av vårdgarantin
hänvisar vi till ett gemensamt särskilt yttrande
från de borgerliga partierna.
Den verksamhet som Statens beredning för medicinsk
utvärdering bedriver har stor betydelse för
sjukvårdens utveckling. Vi avsätter därför 10
miljoner kronor årligen utöver vad regeringen
föreslagit.
Vi anser att anslaget till Socialstyrelsen bör
minskas med 108 miljoner kronor och att dessa medel
används till ett nytt anslag för att inrätta en
särskild medicinalstyrelse.
Satsningarna på det förebyggande arbetet mot
hiv/aids måste öka i stället för att stagnera och
minska. Vi föreslår att ytterligare 25 miljoner
kronor anvisas för detta ändamål.
Vi anser att det statliga engagemanget inom
folkhälsoområdet kraftigt bör minska till förmån för
lokalt folkhälsoarbete. För att stimulera framväxten
av riktade insatser och regionalt och lokalt
folkhälsoarbete vill vi under år 2004 anslå 44
miljoner kronor till ett nytt anslag, Lokalt
folkhälsoarbete. Anslaget till Statens
folkhälsoinstitut bör successivt sänkas.
Inriktningen bör vara att Statens folkhälsoinstitut
är helt avvecklat vid utgången av år 2006.
Vi anser, mot bakgrund av den senaste tidens
allvarliga utveckling på narkotikaområdet, att
kraftfulla åtgärder för att förhindra missbruk är
nödvändiga. Vi avsätter därför 40 miljoner kronor
mer än regeringen under kommande treårsperiod under
anslaget alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder.
Insatserna skall särskilt riktas så att
nyrekrytering av missbrukare förhindras.
Vi anser vidare att detaljhandelsmonopolet för
Systembolaget bör avvecklas varvid det också blir
naturligt att avveckla Alkoholsortimentsnämnden.
Konsumentundersökningar inom olika landsting visar
att konsumenterna alltmer använder sig av
komplementär/alternativmedicin och att behovet av
att kunna välja behandlingsmetod på lika villkor
ökar kraftigt. Vi anser därför att det behövs ett
nationellt centrum för komplementär/alterna-
tivmedicin i Sverige. Det skulle innefatta forskning
och utbildning som ges på universitetsnivå. För
detta ändamål vill vi anslå 10 miljoner kronor för
år 2004.
Vi vill vidare införa ett stöd till
funktionshindrade som är mångsidigt och anpassat
till den enskildes särskilda förutsättningar. Den
funktionshindrade skall kunna påverka sin egen
situation genom att t.ex. kunna välja vårdpersonal,
omsorgsform och hjälpmedel.
Personer med en allvarlig psykisk sjukdom, t.ex.
schizofreni, är en grupp i särskilt behov av stöd.
Denna grupp försummas dock ofta när olika huvudmän
försöker undvika kostnader genom att skjuta över
ansvaret på andra. Personer med en allvarlig psykisk
sjukdom bör för övrigt av rättssäkerhetsskäl erhålla
ett personligt ombud eller en kontaktperson. Vi
anser att personliga ombud gör en väldigt viktig
insats för denna grupp av människor och vill därför
till detta anslag anvisa 200 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit.
Vi vill återställa anslaget Statsbidrag till
särskilt utbildningsstöd och anvisar därför 8
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Vi
anser vidare att det är centralt att
funktionshindrade och deras anhöriga ges goda
möjligheter till rekreation vid anläggningar som är
särskilt anpassade för specifika funktionshinder. Vi
förordar därför att stödet till
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
höjs med 1 miljon kronor.
Vi vill tillföra ytterligare 2 miljoner kronor
till anslaget för bidrag till
handikapporganisationer. Dessa extra medel skall
riktas särskilt till mindre handikapporganisationer
som arbetar oberoende av de stora samarbetsorganen
inom handikapprörelsen.
Vi anser att rätten till personlig assistans under
skoltid och vid vistelse på dagcenter skall
återinföras och att schabloniseringen av
assistansersättningen skall slopas. Vi anser också
att rätten till personlig assistans bör omfatta
funktionshindrade som bor i gruppbostad. För att
funktionshindrades behov inte skall ställas mot
andra behov i kommunen utan gå direkt till den som
har rätt till stöd anser vi att det ekonomiska
ansvaret för de 20 första assistanstimmarna bör
återföras till staten. För att garantera detta
tillför vi anslaget för kostnader för statlig
assistansersättning ytterligare nästan 2 miljarder
kronor.
Vi står fast vid vår uppfattning att flera av
ombudsmannaverksamheterna bör slås ihop, däribland
Handikappombudsmannen. Inget anslag bör därmed
anvisas till Handikappombudsmannen. Den nya
myndigheten bör tilldelas anslag under utgiftsområde
14.
För att undvika ett ökat socialbidragsberoende för
funktionshindrade och för att underlätta för
kommunerna ekonomiskt, anser vi att ett särskilt
bostadsstöd för funktionshindrade bör inrättas. För
detta föreslår vi att 80 miljoner kronor avsätts.
Vi anser att en hjälpmedelsgaranti skall införas.
Den konkreta utformningen av hjälpmedelsgarantin
måste bli föremål för en särskild utredning där
noggranna analyser och avvägningar görs. Det finns
dock skäl att redan nu pröva införandet av en
statlig hjälpmedelsgaranti, omfattande de hjälpmedel
som i dagsläget finansieras med statliga anslag,
nämligen bilstöd för handikappade och bidrag till
utrustning för elektronisk kommunikation. Samtidigt
föreslår vi att ytterligare 18 miljoner kronor
tillförs anslaget.
Slutligen anser vi att verksamheten vid Statens
institutionsstyrelse inte fungerar
tillfredsställande. Enligt vår uppfattning bör den
slutna ungdomsvården överföras till kriminalvården.
Överföringen innebär att anslaget till Statens
institutionsstyrelse kan minskas med 125 miljoner
kronor.
2. Anslag under utgiftsområde 9
av Kerstin Heinemann och Gabriel Romanus (båda
fp).
Den 19 november 2003 beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en beräkning av statens inkomster avseende 2004.
Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för
åren 2005 och 2006 (bet. 2003/04:FiU1, rskr.
2003/04:42).
Folkpartiet liberalerna har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ekonomiska
framsteg och välfärd i ett modernt samhälle är bara
möjliga om befolkningen i yrkesaktiv ålder är i
stort sett frisk, arbetsför och i arbete. Detta blir
ännu viktigare när de äldres andel av befolkningen
ökar i förhållande till de yrkesverksammas.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet
om ramar för de olika utgiftsområdena valt en annan
inriktning av politiken deltar vi inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 9.
Vi redovisar här kortfattat inriktningen på våra
anslagsförslag för utgiftsområdet där de avviker
från regeringens förslag.
Vi anser att anslaget för bidrag för
läkemedelsförmånerna kan minskas med 300 miljoner kr
genom nya bestämmelser för läkemedelsförskrivning.
En besparing i denna storleksordning bör kunna ske
genom att reglerna ändras så att det normala skall
vara att en läkare inte skriver ut ett visst
företags preparat utan anger den vetenskapliga
beteckningen på receptet.
Vi har tillsammans med Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet kommit överens
om att en nationell vårdgaranti bör införas. För
perioden 2004-2005 avsätter vi därför sammanlagt 1
miljard kronor för detta ändamål, varav 750 miljoner
kronor för år 2004. Vad gäller den närmare
utformningen av vårdgarantin hänvisar vi till ett
gemensamt särskilt yttrande från de borgerliga
partierna. Vad beträffar anslaget för bidrag till
hälso- och sjukvård anser vi vidare att 5 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit bör användas
till verksamheten vid Familjemedicinska institutet.
Till ett nytt anslag för bidrag till
kvalitetshöjning i psykiatrisk vård bör för
budgetåret 2004 anvisas 500 miljoner kronor. Detta
bör ske bl.a. för att möjliggöra en viss expansion
av antalet vårdplatser. Vi anser det nödvändigt att
psykiatrin ges större resurser och att det med tanke
på många landstings besvärliga ekonomiska situation
behövs ett tillfälligt statsbidrag, åtminstone under
de tre närmaste åren. Nya vårdplatser behövs såväl
inom slutenvården som på små vårdhem och
gruppboenden.
Vi anser att anslaget för alkohol- och
narkotikapolitiska åtgärder bör tillföras
ytterligare 100 miljoner kronor. Vidare anser vi att
upp till 3 miljoner kronor ur detta anslag bör
användas till extra bidrag till WHO:s Europaregions
arbete med att föra ut den alkoholpolitiska planen.
Ur detta anslag bör vidare 10 miljoner kronor
anvisas särskilt för förbättrat alkohol- och
narkotikaförebyggande arbete i skolorna. Även
anslaget för folkhälsopolitiska åtgärder bör enligt
vår uppfattning tillföras ytterligare 100 miljoner
kronor.
När det gäller personer med s.k. dubbeldiagnoser
kan de personliga ombuden fungera som en lots in i
vården. Det finns därför anledning att utveckla
verksamheten med personliga ombud.
Systemet med personlig assistans bör så snart som
möjligt, i den del det nu är kommunalt, föras över
från kommunerna till staten. Vidare bör, som
framhölls i den fyrpartireservation om LSS-
kostnaderna som avgavs till betänkande 2002/03:SoU1,
även ett statligt kostnadsansvar för LSS utredas.
Enligt den nämnda reservationen bör en verksamhet
som är så reglerad som LSS inte finansieras med
kommunala skattepengar, då det i praktiken inte
finns någon möjlighet att kommunalt påverka
beslutet.
Genom ett antal riksdagsbeslut finns det nu goda
förutsättningar för att de av oss förordade
ändringarna av finansieringsansvar och
huvudmannaskap helt eller i huvudsak kan bli
genomförda, med verkan troligen från 2006. De
anslagsyrkanden vi tidigare haft vad gäller ändrat
finansieringsansvar mellan stat och kommun räknar vi
därför nu med från 2006. För 2004 och framåt
föreslås den förstärkning med 300 miljoner kronor vi
även tidigare föreslagit för att återställa
genomförda försämringar av rätt till personlig
assistans. Vidare bör anslaget för bilstöd tillföras
ytterligare 70 miljoner kronor.
Vi anser att en tillgänglighetsreform bör påbörjas
nästa år i syfte att göra allmänna miljöer
tillgängliga för personer med funktionshinder. För
byggnaders och andra offentliga miljöers
tillgänglighet för funktionshindrade finns i
tidigare riksdagsbeslut ett mål angivet om en
genomförd handikappanpassning till 2010. Regeringen
håller, hittills med stöd av breda majoriteter i
riksdagen, hårt på att kommuner, fastighetsägare och
andra skall genomföra ombyggnader i snabb takt utan
några statliga stimulansbidrag eller andra bidrag.
Detta är inte realistiskt, och av den praktiska
verkligheten borde man ha lärt att alltför många
beslutsfattare ofta behöver både morot och piska för
att sådant som är angeläget skall bli verklighet.
Trots detta har den s.k. ansvars- och
finansieringsprincipen fått stelna från tumregel
till dogm. Utifrån beräkningar Boverket tidigare
utfört kan konstateras att det behövs fem år med ett
statligt stimulansbidrag på i genomsnitt en miljard
per budgetår för att det skall gå att uppnå det mål
som satts upp för 2010. I vårt budgetalternativ
ingår liksom tidigare ett nytt anslag för detta
ändamål, med 500 miljoner kronor för budgetåret 2004
och 1 000 miljoner kronor för vart och ett av åren
2005 och 2006.
Enligt vår uppfattning bör anslaget för
stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
ökas med 70 miljoner kronor. De statliga
stimulansbidragen bör användas till fortsatt
utveckling av anhörigstödet och förbättrade
förhållanden när det gäller vård på andra språk än
svenska. Vid sidan härav anser vi att bidragen bör
användas för att underlätta införandet av kommunala
omsorgsgarantier, äldreombudsmän i alla kommuner
samt äldrevårdscentrum, där medicinska
expertresurser för äldre kan samlas. Uppbyggnaden av
äldrevårdscentrum bör tas upp i de årliga
överläggningarna och avtalen med
Landstingsförbundet. Beträffande den närmare
utformningen av våra förslag på äldreområdet
hänvisar vi till motion 2003/04:So572.
För att säkerställa att kvinnojourernas verksamhet
skall kunna utsträckas över hela landet krävs enligt
vår mening att anslaget för bidrag till utveckling
av socialt arbete m.m. tillförs ytterligare 10
miljoner kronor.
Slutligen vill vi erinra om att vi i motion
2003/04:So488 framför förslag och riktlinjer för en
tandvårdsreform som kan genomföras stegvis med
början under 2006.
3. Anslag under utgiftsområde 9
av Ulrik Lindgren (kd).
Den 19 november 2003 beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en beräkning av statens inkomster avseende 2004.
Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för
åren 2005 och 2006 (bet. 2003/04:FiU1, rskr.
2003/04:42).
Kristdemokraterna har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Vår
politik stärker tillväxtkraften och därmed
resurserna för de viktiga gemensamma
välfärdstjänsterna. Vården måste inta en
särställning vid fördelningen av samhällets
resurser. Hälso- och sjukvården skall kännetecknas
av värdighet, kvalitet och tillgänglighet. Valfrihet
och bättre utnyttjande av de ekonomiska resurserna,
men också mer pengar, krävs för att skapa en bättre
vård och omsorg.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet
om ramar för de olika utgiftsområdena valt en annan
inriktning av politiken deltar jag inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 9.
Jag redovisar här kortfattat inriktningen på våra
anslagsförslag för utgiftsområdet där de avviker
från regeringens förslag.
Jag anser att tandvården bör inordnas i hälso- och
sjukvårdens avgiftssystem. Som ett första steg i
denna riktning bör kirurgisk behandling av
tandlossningssjukdom omfattas av sjukvårdens
högkostnadsskydd. För denna reform bör 60 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit avsättas
till anslaget för tandvårdsförmåner m.m.
Kristdemokraterna har tillsammans med Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och
Centerpartiet kommit överens om att en nationell
vårdgaranti bör införas. För år 2004 avsätter
Kristdemokraterna 1,85 miljarder kronor för detta
ändamål under ett särskilt anslag. Vad gäller den
närmare utformningen av vårdgarantin hänvisar jag
till ett gemensamt särskilt yttrande från de
borgerliga partierna. För övrigt anser jag det
angeläget att inrätta nya vårdplatser inom
psykiatrin och missbrukarvården. Inriktningen bör
vara att i ett första steg återskapa 2 000
vårdplatser, varav hälften inom den psykiatriska
vården och hälften inom missbrukarvården. Jag vill
erinra om att Kristdemokraterna under utgiftsområde
25 vill anslå 3,8 miljarder kronor mer än regeringen
för den kommande treårsperioden för att täcka en
utökning av antalet vårdplatser inom äldreomsorg,
psykiatri och sjukvård.
Kommittén om vård i livets slutskede kunde
konstatera stora brister i den palliativa vården i
Sverige. Forskning och utbildning i palliativ
medicin är också svagt utvecklade områden. Kommittén
slog vidare fast att ett resurstillskott för bl.a.
utbildning och forskning är nödvändigt. Jag avsätter
därför 20 miljoner kronor för år 2004 till forskning
kring palliativ medicin under ett särskilt anslag.
Regeringen avser att avsätta 30 miljoner kronor
för 2004 för att förstärka arbetet med
tobaksprevention. Satsningen är i huvudsak
vällovlig, men enligt min mening skall det
preventiva arbetet utföras i skolorna som ANT-
undervisning. Detta är delvis en kommunal
angelägenhet. Anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska
åtgärder bör därför minskas med 30 miljoner kronor.
Liksom tidigare avsätter dock Kristdemokraterna mer
pengar till kommunerna under utgiftsområde 25, vars
medel kan användas bl.a. för tobaksprevention.
Jag bedömer vidare att det i framtiden kan komma
att behövas ytterligare resurser till Statens
institutionsstyrelse för att tillgodose behovet av
behandlingsplatser för ungdomar.
Anslaget till Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap bör minskas med 31 miljoner kronor,
bl.a. mot bakgrund av att Kristdemokraterna
föreslagit en rehabiliteringsförsäkring under
utgiftsområde 10 som innehåller en betydande
satsning på forskning kring arbetsliv och
rehabilitering.
Slutligen föreslår jag besparingar och
effektiviseringar av ett antal myndigheters
administration med 5 % av förvaltningsanslagen. Jag
anser att anslaget till Socialstyrelsen, Statens
folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitutet bör
minskas med 25 miljoner, 10 miljoner respektive 9
miljoner kronor.
4. Anslag under utgiftsområde 9
av Kenneth Johansson (c).
Den 19 november 2003 beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en beräkning av statens inkomster avseende 2004.
Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för
åren 2005 och 2006 (bet. 2003/04:FiU1, rskr.
2003/04:42).
Centerpartiet har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken. Vården och omsorgen
skall utgå från människors behov och utövas i
enlighet med den enskildas önskemål och aktiva val.
Centerpartiet har medverkat till att vården och
omsorgen nu får ytterligare resurser.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet
om ramar för de olika utgiftsområdena valt en annan
inriktning av politiken deltar jag inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 9.
Jag redovisar här kortfattat inriktningen på våra
anslagsförslag för utgiftsområdet på de punkter där
de avviker från regeringens förslag.
Primärvården, basen i svensk hälso- och sjukvård,
måste fungera. Patientens eget inflytande skall öka
och man skall kunna välja sjukhus i hela landet om
inte vården kan ges vid närmaste sjukhus inom
angiven tid. Genom försvarsuppgörelsen 1998 och
fyrpartiuppgörelsen om den nationella handlings-
planen för hälso- och sjukvården 2000 har ett antal
viktiga utvecklingsmål givits högre prioritet. Med
deras hjälp går vi från mer traditionella vård- och
omsorgssatsningar till en mer hälsoinriktad hälso-
och sjukvård. Det är en väg som ställer krav på både
organisation, teknik och kompetensutveckling. Bland
annat den informationstekniska utvecklingen ger nya
möjligheter till en flexibel och nära vård.
Vårdcentralernas roll kan stärkas, hemsjukvårdens
möjligheter öka och ambulanserna alltmer utvecklas
till mobila minisjukhus. Allt detta ställer dock
högre krav på en flexibel och lärande organisation.
Den snabba läkemedelsutvecklingen ger växande
möjligheter att bota sjukdomar. Av såväl kostnads-
som hälsoskäl är det dock viktigt att undvika en
övermedikalisering av sjukvården. Olika åtgärder
krävs för att undvika felmedicinering, så att olika
läkemedel inte motverkar varandra och så att
biverkningar minimeras. Växande läkemedelskostnader
är dessutom ett hot mot läkemedelsförmånen.
Jag anser att Familjemedicinska institutet
bedriver en angelägen verksamhet och anvisar därför
5 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
till anslaget för bidrag till hälso- och sjukvård.
Centerpartiet har tillsammans med Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokraterna kommit överens om att en nationell
vårdgaranti bör införas. För att introducera en
nationell vårdgaranti under åren 2004-2005 avsätter
Centerpartiet, utöver regeringens s.k.
tillgänglighetspengar, sammanlagt 1 miljard kronor
under ett nytt anslag, varav 500 miljoner kronor för
år 2004. Vad gäller den närmare utformningen av
vårdgarantin hänvisar jag till ett gemensamt
särskilt yttrande från de borgerliga partierna.
Slutligen föreslår jag besparingar inom
administrationen vid Socialstyrelsen, Statens
folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitutet med
sammanlagt 64 miljoner kronor samt att anslaget till
forskning vid Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap minskas med 61 miljoner kronor.
5. Nationell vårdgaranti
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Gabriel
Romanus (fp), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).
Hälso- och sjukvården möter människorna när de är
som mest utsatta. Det är därför av avgörande
betydelse att vården är tillgänglig. Var och en
skall veta att vården finns där när de behöver den
och att den är av hög kvalitet. Det är utifrån den
enskilda människan som förtroendet för
välfärdssystemet måste byggas.
Vi vill framhålla att uppskjutna vårdinsatser
minskar möjligheterna till goda behandlingsresultat
och dessutom innebär ökade kostnader. En del av
dessa kostnader syns först senare i
landstingsbudgetarna. De visar sig i form av
försämrat hälsoläge, som resulterar i extra
läkarbesök under väntetiden och mer omfattande och
därmed dyrare behandlingar än vad som varit
nödvändigt om patienten fått vård i tid.
Köernas största kostnader syns inte alls i
landstingens ekonomi. Det handlar om det pris som
enskilda människor tvingas betala i form av sänkt
livskvalitet, sjukskrivning med försämrad
privatekonomi och risk för att halka efter i
utvecklingen på arbetet. Staten tvingas betala för
sjukskrivningar, rehabilitering och
förtidspensioneringar. Kommunerna tvingas betala för
hemtjänst och färdtjänst och företagen tvingas
betala för produktionsbortfall och
dubbelanställningar.
I dag ökar sjukskrivningarna och
förtidspensioneringarna dramatiskt. Endast varannan
långtidssjukskriven kommer i dag tillbaka till
arbetsmarknaden. En nationell vårdgaranti är en
viktig del i att möta denna utveckling genom
snabbare behandling och därmed snabbare
rehabilitering.
Sammantaget handlar det om stora välfärdsförluster
för samhället. Sjukvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut, SPRI, beräknade för några
år sedan att den samhällsekonomiska kökostnaden är
närmare 20 000 kr per månad och patient.
Enligt vår uppfattning bör en nationell
vårdgaranti införas fr.o.m. den 1 januari 2004.
Vårdgarantin skall innebära att alla har en uttalad
rätt att få vård inom senast tre månader efter det
att behovet fastslagits. Den skall omfatta alla
medicinskt motiverade behandlingar. Vårdgarantin
skall vidare innebära att kontakt garanteras med
vårdcentral eller primärvården samma dag som
kontakten tas och att besök hos distrikts- eller
husläkare garanteras senast inom fem dagar efter det
att kontakten tagits. Då vårdgarantin är fullt
genomförd skall besök garanteras inom 48 timmar.
Garantin skall också innebära besök hos annan
specialist inom två månader och *****************
db*e*h*a*n*d*l*i*n*g* *i*n*o*m* *t*r*e*
*m*å*n*a*d*e*r* *e*f*t*e*r* *d*e*t* *a*t*t*
*b*e*s*l*u*t* *o*m* *s*å*d*a*n* *f*a*t*t*a*t*s*.*
*N*ä*r* *i*n*t*e* *d*e*t* *e*g*n*a*
*s*j*u*k*h*u*s*e*t* *k*a*n* *g*e* *v*å*r*d* *i*
*t*i*d* *s*k*a*l*l* *p*a*t*i*e*n*t*e*n*
*e*r*b*j*u*d*a*s* *v*å*r*d* *e*f*t*e*r* *e*g*e*t*
*v*a*l* *i*n*o*m* *d*e*t* *e*g*n*a*
*l*a*n*d*s*t*i*n*g*e*t*,* *i* *e*t*t* *a*n*n*a*t*
*l*a*n*d*s*t*i*n*g* *e*l*l*e*r* *h*o*s* *e*n*
*a*n*n*a*n* *v*å*r*d*g*i*v*a*r*e*.* *D*e*t*
*å*l*i*g*g*e*r* *h*e*m*l*a*ndstinget att se till att
patienträttigheten uppfylls. Det är landstingets
skyldighet att både informera patienten om hennes
rättigheter samt bistå med den praktiska hjälp som
kan behövas.
Vårdgarantin skall omfatta prioriteringsgrupp 2
och 3. Patienter inom prioriteringsgrupp 1 har
alltid företräde till vård genom akutsjukvård eller
på annat sätt.
En vårdgaranti som omfattar operation eller
behandling finner vi nödvändig, men den är enligt
vår mening inte tillräcklig. Den totala väntetiden
är i själva verket längre. Därför måste vårdgarantin
beakta vårdens alla delar: symtom, diagnos och
behandling.
En lättillgänglig primärvård som snabbt kan ordna
en besökstid är avgörande för den personliga
tryggheten och för förtroendet för sjukvården. Det
avlastar den kostnadskrävande akutvården som då får
mer tid och resurser för de riktigt akuta och
krävande fallen. Det ger en mer kostnadseffektiv
vård som är bättre för alla. Det är också viktigt
att onödiga väntetider inte uppstår under utredning
för att avgöra behovet av åtgärder. Köer till t.ex.
röntgen och laboratorieundersökning får inte urholka
vårdgarantin.
Den vårdgaranti vi nu föreslår syftar till att
korta vårdkedjans samtliga väntetider från
patientens första kontakt med vården till dess att
han eller hon är slutbehandlad. Om inte den
vårdenhet som patienten valt kan ge vård i tid har
huvudmannen skyldighet att hänvisa patienten till
någon annan vårdgivare i eller utom landstinget.
Vi anser att kravet på att hälso- och sjukvården
skall ges i tid bör anges *i* *h*ä*l*s*o*-* *o*c*h*
*s*j*u*k*v*å*r*d*s*l*a*g*e*n*
*(*1*9*8*2*:*7*6*3*)*.* *P*å* *s*å* *s*ä*t*t*
*f*å*r* *d*e*n* *n*a*t*i*o*n*e*l*l*a*
*v*å*r*d*g*a*r*a*n*t*i*n* *d*e*t* *s*t*ö*d* *i*
*l*a*g* *s*o*m* *g*ö*r* *a*t*t* *p*a*t*i*e*n*t*e*n*
*k*a*n* *s*t*ä*l*l*a* *k*r*a*v* *p*å*
*s*j*u*k*v*å*r*d*s*h*u*v*u*d*m*a*n*n*e*n*.* * d *
*
*V*i* *v*i*l*l* *f*r*a*m*h*å*l*l*a* *a*t*t*
*f*ö*r* *a*t*t* *v*å*r*d*g*a*r*a*n*t*i*n*
*s*k*a*l*l* *k*u*n*n*a* *g*e*n*o*m*f*ö*r*a*s*
*m*å*s*t*e* *p*e*r*s*o*n*a*l*e*n*s*
*k*r*e*a*t*i*vitet tas till vara genom bättre
möjligheter till ökat inflytande och en mångfald av
vårdgivare.
Den vårdgaranti vi föreslår ersätter inte och står
heller inte i motsats till valfrihet i vården.
Patientens valfrihet skall inte vara bunden till
"det egna" sjukhusets möjligheter att ge vård i tid.
Valfriheten skall omfatta hela landet och får inte
begränsas till ett geografiskt eller administrativt
område. Vi vill därför att patienten skall ha rätt
till ett fritt val av distriktssköterska, läkare,
sjukgymnas*t*,* *b*a*r*n*m*o*r*s*k*a* *o*c*h*
*a*r*b*e*t*s*t*e*r*a*p*e*u*t*.* *V*i*d*a*r*e*
*s*k*a*l*l* *p*a*t*i*e*n*t*e*n* *h*a* *r*ä*t*t*
*t*i*l*l* *f*r*i*t*t* *v*a*l* *a*v*
*v*å*r*d*c*e*n*t*r*a*l*,* *s*j*u*k*h*u*s*
*e*l*l*e*r* *m*o*t*s*v*a*r*a*n*d*e* *s*a*m*t* d
*f*ö*r*n*y*a*d* *m*e*d*i*c*i*n*s*k*
*b*e*d*ö*m*n*i*n*g*.* *H*ä*l*s*o*-* *o*c*h*
*s*j*u*k*v*å*r*d*e*n* *s*k*a*l*l*
*f*i*n*a*n*s*i*e*r*a*s* *g*e*m*e*n*s*a*m*t*.*
*A*t*t* *f*å* *s*i*t*t* *b*e*h*o*v* *a*v* *v*å*r*d*
*t*i*l*l*g*o*d*o*s*e*t*t* *i* *t*i*d* *m*å*ste vara
en rättighet för alla oavsett den egna
betalningsförmågan.
6. Psykiatri
av Ingrid Burman och Elina Linna (båda v).
Vi delar regeringens bedömning att
psykiatrisamordnaren har ett brett område att verka
inom. Samtidigt vill vi påpeka att det är viktigt
att förslag till åtgärder för att förbättra
psykiatrin kommer inom en snar framtid. I annat fall
avser Vänsterpartiet att återkomma.
Psykiskt funktionshindrade och psykiskt sjuka har
alltför ofta glömts bort i såväl handikapp- som
sjukvårdsdebatten. Det finns behov av åtgärder som
sträcker sig från boendestöd, psykoterapi och
sysselsättning till omfattande insatser för dem med
både psykisk sjukdom och missbruk. Det finns också
ett behov av att stärka rätten till inflytande över
vården och omsorgen. Det behövs en mångfald av
insatser för både den enskilde och dennes
närstående.
7. Spelberoende
av Kerstin-Maria Stalin (mp).
Utvecklingen i samhället med nya spelformer går
mycket snabbt och alltfler människor drabbas av
spelberoende. Jag ser därför positivt på det arbete
som inletts för att motverka spelberoende. Jag
känner mig dock inte helt övertygad om att de
insatser som vidtas är tillräckliga för att bemästra
det stora problem som spelberoende är. Jag känner
sympati för det som anförs i motion So638 (mp)
yrkande 1 men finner inte tillräckliga skäl att
reservera mig. Jag förbehåller mig dock rätten att
återkomma i frågan.
8. Svensk alkoholpolitik
av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).
Sedan den traditionella svenska alkoholpolitiken
utformades har stora samhällsförändringar skett. Vi
anser att det nu behövs en ny alkoholpolitik då
förutsättningarna för den gamla inte längre
föreligger. De nya förutsättningarna kan bara
hanteras med en väl underbyggd och hos folkets
flertal förankrad alkoholpolitik. En sådan ny
politik kräver en kombination av samverkande
åtgärder. Den legala och beskattade alkoholens
tillgänglighet måste öka och dess pris sänkas för
att minska risken, och därmed vinsten, för kriminell
verksamhet. Enligt vår uppfattning kräver en
effektiv alkoholpolitik, som kan bidra till att
minska alkoholskadorna, en folklig förankring och
förståelse för sambandet mellan hög
alkoholkonsumtion och alkoholens skador. En sådan
förankring kräver att det goda bruket accepteras och
inte motverkas av svårförståeliga restriktioner. Vi
har närmare utvecklat vår alkoholpolitik i en
avvikande mening till socialutskottets yttrande
2002/03:SoU2y, Alkoholbeskattning m.m., vartill
hänvisas.
9. Personlig assistans
av Kenneth Johansson (c).
Enligt min uppfattning är det viktigt att
vuxenutbildning utgör underlag för rätt till
personlig assistans. Jag utgår därför från att detta
problem belyses i den förestående breda översynen av
lagen om assistansersättning. Jag finner inte skäl
att reservera mig men förbehåller mig rätten att
återkomma om inte frågan får en tillfredsställande
lösning.
10. Hjälpmedelsgaranti
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Gabriel
Romanus (fp), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).
Vi känner sympati för det som tas upp i motion So487
yrkande 3 men finner inte tillräckliga skäl att
reservera oss. Vi kommer dock att noga följa
utvecklingen på hjälpmedelsområdet. I övrigt vill vi
hänvisa till vår gemensamma reservation 23 i
betänkande 2003/04:SoU2 Uppföljning av den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken.
11. Insatser för hemlösa
av Kenneth Johansson (c).
Enligt min mening bör regeringen utarbeta förslag
till en handlingsplan mot hemlöshet med utgångspunkt
i slutbetänkandet från Kommittén för hemlösa. Jag
ställer mig bakom majoritetens förslag till
tillkännagivande rörande insatser för bl.a. hemlösa
men avser att noga följa frågan och återkomma med
krav på en handlingsplan om det visar sig
erforderligt.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
2003/04:1: Regeringen föreslår
1. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)
(avsnitten 2.1 och 4.8),
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 för ramanslaget 13:6 Socialstyrelsen ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 4 000
000 kr efter 2004 (avsnitt 4.9.6),
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 för ramanslaget 14:4 Statens
folkhälsoinstitut ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 25 000 000 kr efter 2004
(avsnitt 5.7.4),
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 för ramanslaget 16:3 Statsbidrag till
särskilt utbildningsstöd ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 81 000 000 kr
efter 2004 (avsnitt 7.8.3),
5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 för ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag och
åtgärder inom äldrepolitiken ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 10 000 000 kr
efter 2004 (avsnitt 8.7.1),
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 för ramanslaget 18:2 Statens
institutionsstyrelse ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 18 000 000 kr efter 2004
(avsnitt 9.8.2),
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 för ramanslaget 26:2 Forskningsrådet för
arbetsliv och socialvetenskap: Forskning ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 640 000
000 kr efter 2004 (avsnitt 10.1.2),
8. att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar
anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg enligt följande uppställning:
(tkr)
---------------------------------------------------
Anslag Anslagstyp
Regeringens
förslag
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------
13:1 Tandvårdsförmåner m.m. (ram) 4 061 410
---------------------------------------------------
13:2 Bidrag för (ram) 19 450
läkemedelsförmånerna 000
---------------------------------------------------
13:3 Bidrag till hälso- och (ram) 275 036
sjukvård
---------------------------------------------------
13:4 Statens beredning för (ram) 40 193
medicinsk utvärdering
---------------------------------------------------
13:5 Hälso- och sjukvårdens (ram) 25 661
ansvarsnämnd
---------------------------------------------------
13:6 Socialstyrelsen (ram) 487 885
---------------------------------------------------
13:7 Läkemedelsförmånsnämnden (ram) 58 458
---------------------------------------------------
13:8 Sjukvård i (ram) 267 000
internationella
förhållanden
---------------------------------------------------
13:9 Ersättning till (ram) 35 000
talidomidskadade i vissa
fall
---------------------------------------------------
14:1 Insatser mot aids (ram) 58 122
---------------------------------------------------
14:2 Bidrag till WHO (ram) 34 371
---------------------------------------------------
14:3 Bidrag till Nordiska (ram) 17 910
högskolan för
folkhälsovetenskap
---------------------------------------------------
14:4 Statens folkhälsoinstitut (ram) 129 596
---------------------------------------------------
14:5 Smittskyddsinstitutet (ram) 179 642
---------------------------------------------------
14:6 Institutet för (ram) 15 031
psykosocial medicin
---------------------------------------------------
14:7 Folkhälsopolitiska (ram) 96 554
åtgärder
---------------------------------------------------
14:8 Alkohol- och (ram) 153 250
narkotikapolitiska
åtgärder
---------------------------------------------------
14:9 Alkoholsortimentsnämnden (ram) 422
---------------------------------------------------
15:1 Barnombudsmannen (ram) 16 817
---------------------------------------------------
15:2 Statens nämnd för (ram) 8 300
internationella
adoptionsfrågor
---------------------------------------------------
16:1 Personligt ombud (ram) 90 000
---------------------------------------------------
16:2 Vissa statsbidrag inom (ram) 275 000
handikappområdet
---------------------------------------------------
16:3 Statsbidrag till särskilt (ram) 168 319
utbildningsstöd
---------------------------------------------------
16:4 Bidrag till viss (obet.) 78 394
verksamhet för personer
med funktionshinder
---------------------------------------------------
16:5 Bidrag till (obet.) 161 748
handikapporganisationer
---------------------------------------------------
16:6 Bidrag till utrustning (ram) 22 794
för elektronisk
kommunikation
---------------------------------------------------
16:7 Bilstöd till handikappade (ram) 196 000
---------------------------------------------------
16:8 Kostnader för statlig (ram) 10 061
assistansersättning 000
---------------------------------------------------
16:9 Statens institut för (ram) 15 647
särskilt utbildningsstöd
---------------------------------------------------
16:10 Handikappombudsmannen (ram) 18 682
---------------------------------------------------
17:1 Stimulansbidrag och (ram) 29 946
åtgärder inom
äldrepolitiken
---------------------------------------------------
18:1 Bidrag till utveckling av (ram) 72 378
socialt arbete m.m.
---------------------------------------------------
18:2 Statens (ram) 743 479
institutionsstyrelse
---------------------------------------------------
18:3 Utvecklingsmedel till (ram) 10 000
åtgärder för hemlösa
---------------------------------------------------
26:1 Forskningsrådet för (ram) 22 851
arbetsliv och
socialvetenskap:
Förvaltning
---------------------------------------------------
26:2 Forskningsrådet för (ram) 288 376
arbetsliv och
socialvetenskap:
Forskning
---------------------------------------------------
SUMMA 37 665
272
---------------------------------------------------
Motioner
Hälso- och sjukvårdspolitik
Motioner från allmänna motionstiden 2002
2002/03:So257 av Birgitta Carlsson och Kerstin
Lundgren (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om resurstillskott så att
patientköerna inom barn- och ungdomspsykiatrin kan
undanröjas.
2002/03:So322 av Mona Berglund Nilsson och Marianne
Carlström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att låta se över
behoven inom barnpsykiatrin.
2002/03:So342 av Håkan Juholt m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för barn med
psykisk ohälsa.
2002/03:So483 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om problemen inom barn- och
ungdomspsykiatrin.
2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om generella insatser
för barn och ungdomar med psykiska problem.
Motioner från allmänna motionstiden 2003
2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
20. Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg enligt uppställning:
Anslag 13:2 Bidrag för läkemedelsförmånen -300
000 000 kr.
Anslag 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård
+755 000 000 kr.
Nytt anslag: Psykiatri 500 000 000 kr.
2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m):
3. Riksdagen begär att regeringen snarast vidtar
åtgärder i syfte att psykiskt sjuka skall få vård
och för att förhindra brott beroende på psykisk
sjukdom.
2003/04:Ju449 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av tidiga
åtgärder för psykiatrisk vård för att förebygga
brott.
2003/04:U276 av Birgitta Ohlsson (fp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
tillåta utländska kvinnor att komma hit och göra
säkra aborter lagligt på svenska sjukhus.
2003/04:Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
vårdgaranti.
2003/04:Sf359 av Bo Könberg m.fl. (fp):
1. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till 13:2
Bidrag för läkemedelsförmånerna 300 000 000 kr
mindre än vad regeringen föreslagit eller således
19 150 000 000 kr.
2003/04:Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ytterligare
resurser för att införa en nationell vårdgaranti
och ytterligare resurser till kommun och landsting
för god vård och omsorg.
2003/04:Sf405 av Sten Tolgfors m.fl. (m):
8.1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samordning av
rehabiliteringsinsatser genom vårdgaranti och en
nationell hälsoförsäkring.
2003/04:So211 av Viviann Gerdin (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
tvångsvård av psykiskt sjuka patienter som saknar
insikt om sin sjukdomsbild.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föräldrar ges
möjligheter att yttra sig till länsrätten vid
överklagande av vårdintyg.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reglerna för
läkares tystnadsplikt medger information till
föräldrar efter bedömning i varje enskilt fall.
2003/04:So226 av Carl-Axel Roslund och Anna Lindgren
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att psykvården återställs.
2003/04:So242 av Ingrid Burman m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvinnors möjlighet
att få abort i Sverige.
2003/04:So250 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att förändra
lagstiftningen så att abort för utländska kvinnor
jämställs med övrig sjukvård.
2003/04:So262 av Annika Qarlsson (c):
Riksdagen begär att regeringen initierar en bred
översyn för att arbeta fram en nationell
handlingsplan för hur man skall bryta utvecklingen
av ökande psykisk ohälsa i Sverige, i enlighet med
motionens intentioner.
2003/04:So307 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att somatiska och
psykiatriska kliniker ges resurser och incitament
till att samverka.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att all
vårdpersonal måste få kontinuerlig utbildning och
handledning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen
bör förändras så att vi alla har ett tydligt
ansvar att ingripa, förhindra och förebygga
våldshandlingar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att slutenvården
inom psykiatrin bör förstärkas.
2003/04:So312 av Ingrid Burman m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning med
syfte att skapa bättre möjligheter och öka
tillgängligheten till psykoterapi och psykologiskt
stöd.
2003/04:So325 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m, s, fp, kd, v, c, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att betrakta
Hjälplinjen som en del av det förebyggande
psykiatriarbetet.
2003/04:So335 av Helene Petersson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ansvaret för patienter med
dubbeldiagnos.
2003/04:So342 av Göran Lindblad (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att psykiskt sjuka
får tillgång till långvarig riskförebyggande
behandling.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge den
psykiatriska klinik där patienten initialt vårdas
efter domen möjlighet att utfärda föreskrifter om
såväl medicinering som livsföring i övrigt som
villkor för att låta patienten vistas i frihet
samt att, om patienten underlåter att följa dessa
villkor han snabbt måste kunna återintas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
rättssäkerheten garanteras genom att klinikens
beslut skall kunna underställas domstol.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka antalet
psykiatriska slutenvårdsplatser.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att även icke
våldsbenägna psykiskt sjuka, i högre grad än för
närvarande, skall kunna tvångsvårdas.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ompröva det
delade huvudmannaskapet för omhändertagande av
psykiskt sjuka.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försöksutskrivning och tvångsåtgärder i öppen vård
införs.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
haverikommission med uppgift att komma med förslag
till omedelbara åtgärder inom psykiatrin inrättas.
2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c):
39. Riksdagen beslutar om införandet av en nationell
vårdgaranti i enlighet med vad i motionen anförs.
2003/04:So356 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att barn- och
ungdomspsykiatrin bör prioriteras i kommande
satsningar på vården.
2003/04:So370 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, m, fp,
kd, v, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten att uppmärksamma
problemen hos barn- och ungdomspsykiatrin samt att
vidta nödvändiga åtgärder för att minska
patientköerna.
2003/04:So372 av Birgitta Carlsson och Viviann
Gerdin (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta ett
register av komplementär/alternativmedicinska
vårdutövare med yrkeskompetens.
2003/04:So383 av Sonja Fransson m.fl. (s, m, fp, kd,
v, c, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda en mer
långsiktig ekonomisk lösning för Rett Center.
2003/04:So386 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad receptfrihet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffandet av
Läkemedelsförmånsnämnden.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om prissättning av
läkemedel i övrigt.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om högkostnadsskyddet
för läkemedel.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns
läkemedelskostnad.
2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utbyggnad av
boendeformer och vårdplatser i psykiatrin.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den av regeringen
utlovade psykiatrisamordnarens roll.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
handlingsplan för psykiatrin.
2003/04:So395 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om psykisk sjukdom
och missbruk.
2003/04:So407 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om psykisk hälsa och
missbruk.
2003/04:So408 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ett förbättrat behovsstyrt
högkostnadsskydd i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2003/04:So412 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp, fp,
v, c, kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
samarbetet utökas mellan vuxenpsykiatrin,
barnpsykiatrin och socialtjänsten.
2003/04:So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning som belyser
förutsättningarna för psykiskt sjuka att få vård
och behandling i enlighet med vad som anförs i
motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om psykiskt
multisjuka.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om psykisk ohälsa.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om LPT, LVM och LVU.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om myndighetsutövning
vid tvångsvård.
8. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning avseende antalet vårdplatser i sluten
vård och övergången till öppna vård- och
boendeformer.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om försöksutskrivning
efter vård enligt LPT.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av en
nationell vårdgaranti.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om patient- och
anhöriginflytande.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medicinska
insatser.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om insyn och tillsyn.
2003/04:So418 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en verklig
vårdgaranti införs.
2003/04:So434 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barn- och
ungdomspsykiatrin.
2003/04:So437 av Hillevi Larsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utländska kvinnor skall
ha rätt till abort på samma sätt som de har rätt
till att nyttja övrig sjukvård.
2003/04:So438 av Hans Hoff och Sven-Erik Österberg
(s):
1. Riksdagen begär att regeringen omedelbart ger
psykiatrisamordnaren i uppdrag att kartlägga och
snabbt ta fram nödvändiga åtgärder för att
förbättra situationen inom rättspsykiatrin.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
psykiatrisamordnaren skyndsamt genomför en översyn
av rättspsykiatrin med målsättningen att
säkerställa och tydliggöra ansvaret för att
människor ej skall komma till skada.
2003/04:So455 av Inger René m.fl. (m, fp, c, mp, v):
Riksdagen beslutar om rätt till abort för utländska
medborgare i enlighet med vad som anförs i motionen.
2003/04:So466 av Ulrik Lindgren (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en uppföljning
av Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag.
2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statsbidrag om 500
miljoner kronor per år för kvalitetshöjning i
psykiatrisk vård, bl.a. för att möjliggöra en viss
expansion av antalet vårdplatser.
2. Riksdagen anvisar för 2004 på nytt anslag under
utgiftsområde 9 Bidrag till kvalitetshöjning i
psykiatrisk vård 500 000 000 kr.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
lagförslag i enlighet med vad som anförs i
motionen för att öka den psykiatriska vårdens
möjligheter att i vissa fall tillgripa tvång i
syfte att säkerställa att svårt sjuka får adekvat
vård och i görligaste mån hindras att skada sig
själva och andra.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om boendestödjare,
ambulerande team och bättre tillsyn.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre samordning
genom gemensamma nämnder, personliga ombud,
trygghetskvitto och fast husläkarkontakt.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Socialstyrelsens
nationella riktlinjer och stödjande tillsyn.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om depression och
självmord.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
primärvården har god psykosocial kompetens och
gott samarbete med psykiatrin.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statligt ansvar
för finansieringen av den rättspsykiatriska
vården.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
patienten snabbt får tillgång till en stödperson
vid tvångsvård.
13. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
lagförslag rörande öppen vård med särskilda
villkor i enlighet med vad som anförs i motionen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beaktande i
förhandlingar med Landstingsförbundet av de
särskilda problemen för patienter med
dubbeldiagnos, med såväl alkohol- eller
narkotikamissbruk som psykiatrisk sjukdom.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den psykiatriska
vården för personer som flytt till Sverige efter
tortyr eller andra svåra upplevelser.
2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
1. Riksdagen beslutar att införa en nationell
vårdgaranti i enlighet med vad som anförs i
motionen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsynsverksamhet
på sjukvårdens område.
2003/04:So513 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
4. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till
anslaget 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård 755
000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 1 030 036 000 kr.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande och
utformning av en nationell vårdgaranti.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om användning av
medel från anslaget 13:3 Bidrag till hälso- och
sjukvård för Familjemedicinska institutet.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nya bestämmelser
för läkemedelsförskrivning.
2003/04:So517 av Mikael Oscarsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över riktlinjerna
för tvångsomhändertagande för psykiatrisk
tvångsvård.
2003/04:So527 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine
Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samverkan mellan
myndigheter och organisationer som arbetar med
psykiskt sjuka, drogmissbrukare och hemlösa.
2003/04:So528 av Lennart Axelsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samordning av resurser inom
psykiatrin.
2003/04:So542 av Peter Danielsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en oberoende granskare
av psykiatrin snarast bör utses med uppdrag att
lämna konkreta förslag angående hur den svenska
psykiatrin kan återupprättas.
2003/04:So547 av Jarl Lander m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en mer sammanhållen
organisation för den psykiska hälsovården.
2003/04:So551 av Christer Adelsbo och Göran Persson
i Simrishamn (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en belysning av
mellanvårdsenheternas funktion i den framtida
utvecklingen av svensk psykiatrivård.
2003/04:So555 av Tomas Högström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändringar i regelverket för
psykiatrisk slutenvård.
2003/04:So558 av Sylvia Lindgren m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för psykiatrin.
2003/04:So560 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Hans Stenberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lagen om
tvångsomhändertagande för psykisk vård.
2003/04:So570 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om särskilda
vårdbehov för unga vuxna.
2003/04:So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening om vad i motionen anförs om ett
förebyggande arbetssätt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barn- och
ungdomspsykiatri.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bemötande.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om psykoterapi.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet till
terapeutiska samtal hos psykolog eller
psykoterapeut till samma kostnad som till
offentligt finansierad privatläkare.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunala
rådgivningsenheter.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
bättre möjlighet och ökad tillgänglighet till
psykoterapi och psykologisk behandling och stöd.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av den
fysiska miljöns utformning på slutenvårdsenheter.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att få hjälp när
man själv behöver det.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en plan för att
möta det totala vårdbehov som finns inom
psykiatrin på ett tillgängligt sätt.
11. Riksdagen begär att regeringen snarast utreder
möjligheten att införa ett system som garanterar
att den enskilde får vård även om huvudmännen är
oense om var kostnadsansvaret ligger enligt vad
som föreslås i motionen.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av bra
rättspsykiatriska enheter.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppsökande och
flexibelt arbetssätt.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd till
anhöriga, och vikten av stödgrupper för vuxna och
barn.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allergiska
reaktioner, biverkningar och
överkänslighetsreaktioner.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda hur ett
ersättningssystem kan organiseras så att det
stöder användning av friskvårdande insatser och
terapi ställt mot läkemedelskostnader.
2003/04:So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
1. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
13:1 Tandvårdsförmåner m.m. för år 2004 3 000 000
000 kr.
2. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
13:2 Bidrag för läkemedelsförmånen för år 2004 18
950 000 000 kr.
3. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
13:3 Bidrag till hälso- och sjukvården för år 2004
260 036 000 kr.
4. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
13:31 (rätteligen 13:10) Ny nationell vårdgaranti
för år 2004 2 000 000 000 kr.
5. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
13:4 Statens beredning för medicinsk metodik för
år 2004 50 193 000 kr.
6. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
13:6 Socialstyrelsen för år 2004 379 885 000 kr.
7. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
13:7 Läkemedelsförmånsnämnden för år 2004 29 229
000 kr.
8. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
13:10 (rätteligen 13:11) Medicinalstyrelsen för år
2004 108 000 000 kr.
2003/04:So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av
hela den psykiatriska vårdens grundläggande
organisation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samverkan vid
psykiskt sjukas och funktionshindrades vård och
omsorg styrs av komplicerad lagstiftning och att
området bör bli föremål för en översyn.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av 2 000
nya vårdplatser.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta lokala
kris- och behandlingscentrum.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att överväga tvång
i öppenvården.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reglerna för
vårdintyg bör ses över.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krav på
evidensbaserade behandlingar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
utbildad personal inom den psykiatriska vården.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
psykiatrisamordnaren bör vara fristående från
Socialdepartementet.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbättra
utvärderingen och uppföljningen av den
psykiatriska vården.
2003/04:So594 av Tone Tingsgård och Agneta Gille
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att göra en översyn av
lagen om psykiatrisk tvångsvård.
2003/04:So601 av Mariann Ytterberg och Berit Högman
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om personalens betydelse inom
psykiatrin.
2003/04:So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
1. Riksdagen beslutar att uppta ett nytt anslag för
en nationell vårdgaranti.
2. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg enligt uppställning:
Anslag 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård +5
000 000 kr.
Anslag 13:6 Socialstyrelsen -50 000 000 kr.
Nytt anslag: Vårdgaranti 500 000 000 kr.
2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regeringens ansvar
för att ingångna samarbetsavtal med kommuner och
landsting fullföljs.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gemensamma nämnder
för kommuner och landsting för att skapa
fungerande vårdkedjor kring de psykiskt sjuka.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nya former för
samverkan.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett statligt
program för att stimulera kommuners och landstings
verksamhetsutveckling.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en tydligare
definition av begreppet utskrivningsklar för den
psykiatriska slutenvården.
13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om förbättrade möjligheter till
"mellantvång" (dvs. att utskrivning från
slutenvården skall kunna återkallas om personen
inte fullföljer nödvändig behandling och
medicinering) i enlighet med vad som anförs i
motionen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer och
kriterier för tvångsomhändertagande på grund av
risk för utåtriktat våld.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att anhörigas
situation och skyddsbehov måste ges större
uppmärksamhet både i form av stöd och vid
bedömning om eventuellt tvångsomhändertagande.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rättspsykiatrisk
vård.
2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
vårdgaranti.
23. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
proposition om vården i livets slutskede i
enlighet med vad som anförs i motionen.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning i
palliativ medicin.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kirurgisk
behandling av tandlossning.
34. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt
uppställning:
Anslag 13:1 Tandvårdsförmåner +60 000 000 kr.
Anslag 13:6 Socialstyrelsen -25 000 000 kr.
Nytt anslag: Nationell vårdgaranti 1 850 000 000
kr.
Nytt anslag: Forskning om palliativ vård 20 000
000 kr.
2003/04:So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av
lagstiftningen som styr fördelningen av ansvaret
för psykiskt sjuka och funktionshindrades vård och
omsorg.
2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en flexibel
åldersgräns mellan barn- och vuxenpsykiatrin.
2003/04:Ub398 av Mia Franzén (fp):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta fram
förslag till ågärder i syfte att göra rådgivning
kring psykiatri mer lättillgänglig.
Folkhälsopolitik
2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU aktivt
skall motverka drogliberalismen.
2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd till
frivilligorganisationer för homosexuella,
bisexuella och transpersoner.
2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
narkotika-, tobaks- och alkoholmissbruk.
2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
20. Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg enligt uppställning:
Anslag 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder +100 000
000 kr.
Anslag 14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder +100 000 000 kr.
2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om det ekonomiska
stödet till HBT-organisationernas verksamhet.
2003/04:Sf358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
17. Riksdagen beslutar att Folkhälsoinstitutet på
nytt tilldelas arbetsuppgifter i enlighet med
riksdagens tidigare beslut med anledning av
proposition 1990/91:175.
18. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till de följdbeslut som föranleds av ett
principbeslut om att återge Folkhälsoinstitutet
tidigare arbetsuppgifter enligt vad som anförs i
motionen.
2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet till
nationellt förbud i EU mot alkoholreklam.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU aktivt skall verka för att övriga EU-länder
inför en restriktivare narkotikapolitik.
2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hur den svenska
narkotikapolitiken bör föras fram i EU.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om användningen av
medel från anslaget 14:8 Alkohol- och
narkotikapolitiska åtgärder för viss verksamhet
avseende förbättrat alkohol- och
narkotikaförebyggande arbete i skolor.
22. Riksdagen anvisar, med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag, anslagen
under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg, enligt uppställning:
Anslag 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder +100 000
000 kr.
Anslag 14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder +100 000 000 kr.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om användning av
delar av anslaget 14:8 till ett bidrag till WHO-
Europas arbete.
2003/04:So357 av Inger Lundberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Sverige inom EU bör
driva kravet på ett kraftfullt alkoholpolitiskt
program.
2003/04:So411 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
Sverige och i EU skall arbeta för en mer
restriktiv alkoholpolitik.
2003/04:So423 av Annelie Enochson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att minska barns
och ungdomars tillgänglighet till spelautomater.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att följa det
förslag till ökade anslag som Folkhälsoinstitutet
har lagt för att kunna finansiera åtgärder som
skall leda till ett minskat spelberoende.
2003/04:So424 av Lars-Ivar Ericson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om forskning om och vård av
dem som är spelberoende.
2003/04:So472 av Göran Magnusson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att slopa EU:s subventioner
till tobaks- och vinodling.
2003/04:So482 av Birgitta Carlsson och Sven
Bergström (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att föreningar som arbetar
med folkhälsofrågor för vuxna skall kunna erhålla
ekonomiska bidrag för att stimulera deras
verksamhet.
2003/04:So501 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verkställa
Folkhälsoinstitutets åtgärdsplan mot spelberoende.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
forskningsuppdraget till Folkhälsoinstitutet skall
utvidgas till att även belysa frågan om det finns
ett samband mellan ökad marknadsföring och ökat
spelberoende.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samlande av
erfarenheter och forskning kring spel via Internet
och mobiltelefon.
2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
23. Riksdagen begär att regeringen låter se över på
vilket sätt organisationsbidrag ges till de
organisationer som verkar på området och komma med
förslag om bättre, mer varaktiga lösningar.
2003/04:So576 av Anders Bengtsson m.fl. (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU i en ledande roll skall driva alkohol- och
folkhälsofrågan.
2003/04:So577 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avveckling av EU-
stödet till tobaksodling.
2003/04:So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
9. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
14:1 Insatser mot aids för år 2004 83 122 000 kr.
10. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
14:4 Statens folkhälsoinstitut för år 2004 69 596
000 kr.
11. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
14:41 (rätteligen 14:7) Folkhälsopolitiska
åtgärder för år 2004 55 554 000 kr.
12. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
14:61 (rätteligen 14:10) Institutet för
komplementär medicin för år 2004 10 000 000 kr.
13. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
14:71 (rätteligen 14:11) Bidrag till lokalt
folkhälsoarbete för år 2004 44 000 000 kr.
14. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
14:8 Alkohol och narkotikapolitiska åtgärder för
år 2004 173 250 000 kr.
15. Riksdagen avslår förslaget om att för budgetåret
2004 anvisa medel till anslag 14:9
Alkoholsortimentsnämnden.
2003/04:So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
2. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg enligt uppställning:
Anslag 14:4 Folkhälsoinstitutet -8 000 000 kr.
Anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet -6 000 000 kr.
2003/04:So624 av Gustav Fridolin (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
organisationsstödet till HBT-organisationer.
2003/04:So638 av Barbro Feltzing (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
utredning om hur man skall stävja problemet med
det ökade spelberoendet i samhället samt hur ökade
resurser skall ges till forskning och stödjande
behandling.
2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):
34. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt
uppställning:
Anslag 14:4 Statens fokhälsoinstitut -10 000 000
kr.
Anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet -9 000 000 kr.
Anslag 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder -30 000
000 kr.
2003/04:So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd,
v, c, mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om WHO:s
Europaregion och European Alcohol Action Plan.
2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om effektivare
behandlingsinstanser för spelberoende personer.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att fler
alternativ till institutionsvård bör utvecklas för
att hjälpa spelberoende personer.
2003/04:Kr331 av Inger Lundberg (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppföljning av de
sociala effekterna om beslutet av s.k.
värdeautomater i Sverige.
2003/04:Kr332 av Ragnwi Marcelind (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda ungas
ökande spelberoende och komma med förslag till
preventiva åtgärder.
2003/04:Ub217 av Anne Marie Brodén (m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om att särskilda resurser avsätts för dels
uppbyggnad av ett nationellt kompetenscentrum, dels
upprättande av ett nationellt register för
komplementär och alternativ medicin.
2003/04:MJ410 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att se över
sambanden mellan livsmedelsproduktionens och
livsmedelshanteringens effekter på den slutliga
produktens miljö- och hälsopåverkan samt hur vi i
detta sammanhang kan motverka de negativa
hälsoeffekterna.
Barnpolitik
2003/04:So232 av Gunilla Tjernberg och Inger
Davidson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en förutsättningslös
utredning angående Barnombudsmannens organisation.
Handikappolitik
2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
20. Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg enligt uppställning:
Anslag 16:7 Bilstöd till handikappade +70 000 000
kr.
Anslag 16:8 Kostnader för statlig
assistansersättning +300 000 000 kr.
Nytt anslag: Tillgänglighetsreform 500 000 000
kr.
2003/04:So206 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en förändring av gällande
bestämmelser vad gäller bilstödet till handikappade.
2003/04:So209 av Anders G Högmark och Elizabeth
Nyström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att på prov införa en icke
schabloniserad assistansersättning.
2003/04:So255 av Hans Backman (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bidrag till bil även
skall kunna ges till handikappade personer som fyllt
50 år och har sjuk- eller aktivitetsersättning.
2003/04:So315 av Elina Linna m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av den
specialiserade omsorgen.
2003/04:So328 av Göran Lindblad och Ulf Sjösten (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att individualisera
biståndet för ledarhund.
2003/04:So347 av Sven Brus och Kenneth Lantz (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över möjligheten att
skyndsamt förändra regelverket för bilstöd till
funktionshindrade.
2003/04:So362 av Ulrik Lindgren (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över statsbidraget
till handikapporganisationerna.
2003/04:So364 av Lars Gustafsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över möjligheten att
snarast återkomma med förslag till ändring i
regelverket för bilstöd till funktionshindrade.
2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att rätten till
personligt ombud skrivs in i socialtjänstlagen.
2003/04:So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om personliga ombud.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rättssäkerhet.
2003/04:So475 av Jeppe Johnsson och Anita Sidén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en förändring av
reglerna gällande vilka som är berättigade till
bilstöd.
2003/04:So487 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att utreda införandet av en
hjälpmedelsgaranti.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om återförandet av
det ekonomiska ansvaret för assistansreformen till
staten.
2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
funktionshindrade skall ha tillgång till
personliga assistenter även vid studier.
2003/04:So512 av Erling Bager m.fl. (fp, m, kd, c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Ågrenska stiftelsen i
Göteborg och anslagen 16:2 och 16:4 inom
utgiftsområde 9.
2003/04:So522 av Catharina Bråkenhielm (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av service- och
signalhundar.
2003/04:So567 av Ingela Thalén och Anita Johansson
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbildning av service- och
signalhundar.
2003/04:So572 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regler för bidrag
till anhörigorganisationer.
2003/04:So575 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
1. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 under
utgiftsområde 9 på nytt anslag, Stimulansbidrag
till anpassning av byggnader m.m. för
funktionshindrade, 500 000 000 kr.
2. Riksdagen anvisar för utgiftsområde 9 budgetåret
2004 till anslag 16:7 Bilstöd till handikappade 70
000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 266 000 000 kr.
3. Riksdagen anvisar för utgiftsområde 9 budgetåret
2004 till anslag16:8 Kostnader för statlig
assistansersättning 300 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 10 361 000 000
kr.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om direktiven för
utredningsarbete om assistansverksamhet m.m.
2003/04:So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
16. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
16:1 Personligt ombud för år 2004 290 000 000 kr.
17. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
16:3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd för
år 2004 176 319 000 kr.
18. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
16:4 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder för 2004 79 394 000 kr.
19. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
16:5 Bidrag till handikapporganisationer för år
2004 163 748 000 kr.
20. Riksdagen avslår förslaget att för budgetåret
2004 anvisa medel till anslag 16:6 Viss
elektronisk utrustning (rätteligen Bidrag till
utrustning för elektronisk kommunikation).
21. Riksdagen avslår förslaget att för budgetåret
2004 anvisa medel till anslag 16:7 Bilstöd.
22. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
16:8 Kostnader för statlig assistansersättning för
år 2004 11 961 000 000 kr.
23. Riksdagen avslår förslaget att för budgetåret
2004 anvisa medel till anslag 16:10
Handikappombudsmannen.
24. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
16:11 Bostadsstöd till funktionshindrade för år
2004 80 000 000 kr.
25. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
16:12 Hjälpmedelsgaranti för år 2004 236 794 000
kr.
2003/04:So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om personliga ombud
och gode män.
2003/04:So599 av Inger Lundberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att statsbidragen till
tolktjänster för döva skall omfördelas med hänsyn
till antalet tolkanvändare i de enskilda
landstingen.
2003/04:So609 av Sonja Fransson och Lennart Axelsson
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att vid översyn av
bilstödet beakta 65-årsgränsen.
2003/04:So610 av Marianne Carlström m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om Ågrenska stiftelsen och
vikten av statsbidrag för verksamheten.
2003/04:So614 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en översyn av
regelverket för personlig assistans enligt lagen om
assistansersättning (LASS).
2003/04:So615 av Britt-Marie Lindkvist och Marie
Granlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om underlättad tillgång
till service- och signalhundar.
2003/04:So616 av Ulla Wester (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av SDR:s
ombudsmannafunktion.
2003/04:So622 av Lennart Axelsson och Sonja Fransson
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
bilstödet för en mer långsiktig lösning.
2003/04:So627 av Eva Arvidsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om personlig assistans.
2003/04:So641 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett nytt
statsbidrag till anhörigorganisationer.
2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principerna för
bilstödet.
2003/04:Ub391 av Håkan Larsson m.fl. (c):
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att låta
vuxenutbildning vara underlag för rätt till
assistent enligt LSS.
Äldrepolitik
2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
20. Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg enligt uppställning:
Anslag 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken +70 000 000 kr.
2003/04:So572 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
5. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till anslag
17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken 70 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 99 946 000 kr.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äldrevårdscentrum
och de årliga överläggningarna och avtalen med
Landstingsförbundet.
Socialtjänstpolitik
2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
20. Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg enligt uppställning:
Anslag 18:1 Bidrag till utveckling av socialt
arbete m.m. +10 000 000 kr.
2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Rikskvinnocentrum.
11. Riksdagen beslutar om stöd till mansjourer i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2003/04:Ju450 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fler platser för
LVU- och LSU-vård av unga brottslingar.
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd till
organisationer som arbetar med att hjälpa flickor
och kvinnor som utsätts för hedersrelaterade
brott.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samverkan mellan
kommuner och ideella kvinnojourer.
2003/04:Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd):
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd till
kvinnojourernas arbete, särskilt mot bakgrund av
deras kunskap och erfarenhet av utsatta flickor i
patriarkala familjer.
2003/04:So243 av Jeppe Johnsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att reglerna för
Socialstyrelsens bidrag till ideella organisationer
ändras.
2003/04:So330 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Susanne Eberstein (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kvinnojourer.
2003/04:So381 av Hans Hoff (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att ta fram en samlad
strategi för att ge de hemlösa ett värdigt liv.
2003/04:So407 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att rätten till
bostad skall skrivas in i socialtjänstlagen.
2003/04:So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hemlösa.
2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):
9. Riksdagen begär att regeringen kartlägger
tillgången på kvinnojourer i landets kommuner med
målsättningen att säkra alla kvinnors rätt och
möjlighet att uppsöka kvinnojourer antingen i den
egna kommunen eller i grannkommunen.
2003/04:So496 av Carina Ohlsson och Hans Hoff (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om våldsutsatta
kvinnors och barns rätt till stöd, skydd och
behandling.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av jämnare
och bättre arbetsvillkor för kvinnojourer.
2003/04:So498 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén
(c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
kvinnojourernas ekonomiska stöd från staten räknas
upp.
2003/04:So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):
26. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 anslag
18:2 Statens institutionsstyrelse för år 2004 618
479 000 kr.
2003/04:So589 av Tina Acketoft och Torkild
Strandberg (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka det
ekonomiska stödet till landets kvinnojourer genom
omfördelning av bidrag.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för en
större förståelse hos sociala myndigheter för
betydelsen av de fristående kvinnojourernas
arbete.
2003/04:So635 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om boende för
hemlösa.
2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en handlingsplan mot hemlöshet.
2003/04:So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra Statens
institutionsstyrelse (SIS) mer anpassad till
kommunernas behov.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om SIS behov av
psykiatrisk kompetens.
2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunerna
rekommenderas att ta ett större ansvar för
kvinnojourerna.
2003/04:Bo252 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Socialstyrelsen och Boverket tillsammans skall
kartlägga hemlösheten minst vart tredje år.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Socialstyrelsen ett särskilt uppdrag avseende
hemlösa kvinnor.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om särskilda
initiativ för att förbättra situationen för dem
som blivit hemlösa till följd av avvecklingar inom
vård och omsorg.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda och
lägga fram förslag på ändringar i
socialtjänstlagen.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppföljning av
Kommittén för hemlösas förslag.
2003/04:Bo261 av Dan Kihlström m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
socialtjänstlagen skall ge stöd för boende som en
social rättighet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en rikstäckande
kampanj med en nollvision för hemlösheten.
2003/04:Bo263 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en strategi
för att minska antalet hem- och bostadslösa
utarbetas.
Forskningspolitik
2003/04:So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
2. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg enligt uppställning:
Anslag 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning -61 000 000 kr.
2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):
34. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt
uppställning:
Anslag 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning -31 000 000 kr.
Övrig statlig verksamhet
2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c):
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
2003/04:So386 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anfö
Apoteksbolagets försäljningsmonopol av läkemedel.
2003/04:So444 av Mikael Oscarsson och Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anfö
apoteksmonopolet.
2003/04:So476 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om upphävande av den nu
för visst bolag att driva apoteksverksamhet.
2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anf
apoteksmonopolet.
2003/04:N344 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anfö
apoteksverksamheten.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Regeringens och riksdagspartiernas förslag till anslag för år 2004 inom
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Belopp i 1 000-tal kronor
-------------------------------------------------------------------------------
|Anslag | |Anslagstyp|Regeringens |m |fp
| | | |förslag | |
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|13:1 |Tandvårdsförmåner m.m. |(ram) | 4 061 410 | -1 061 |
| | | | | 410 |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:2 |Bidrag för |(ram) | 19 450 000 |-500 000 |-300
| |läkemedelsförmånerna | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:3 |Bidrag till hälso- och |(ram) | 275 036 | -15 000 |+755
| |sjukvård | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:4 |Statens beredning för |(ram) | 40 193 | +10 000 |
| |medicinsk utvärdering | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:5 |Hälso- och sjukvårdens |(ram) | 25 661 | |
| |ansvarsnämnd | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:6 |Socialstyrelsen |(ram) | 487 885 |-108 000 |
|
-------------------------------------------------------------------------------
|13:7 |Läkemedelsförmånsnämnden |(ram) | 58 458 | -29 229 |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:8 |Sjukvård i internationella |(ram) | 267 000 | |
| |förhållanden | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:9 |Ersättning till |(ram) | 35 000 | |
| |talidomidskadade i vissa fall | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:10 |Nationell vårdgaranti |(ram) | | +2 000 |
| | | | | 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:11 |Medicinalstyrelse |(ram) | |+108 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:12 |Bidrag till kvalitetshöjning i|(ram) | | |+500
| |psykiatrisk vård | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:13 |Forskning i palliativ vård |(ram) | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:1 |Insatser mot aids |(ram) | 58 122 | +25 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:2 |Bidrag till WHO |(ram) | 34 371 | |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:3 |Bidrag till Nordiska högskolan|(ram) | 17 910 | |
| |för folkhälsovetenskap | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:4 |Statens folkhälsoinstitut |(ram) | 129 596 | -60 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:5 |Smittskyddsinstitutet |(ram) | 179 642 | |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:6 |Institutet för psykosocial |(ram) | 15 031 | |
| |medicin | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:7 |Folkhälsopolitiska åtgärder |(ram) | 96 554 | -41 000 |+100
-------------------------------------------------------------------------------
|14:8 |Alkohol- och |(ram) | 153 250 | +20 000 |+100
| |narkotikapolitiska åtgärder | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:9 |Alkoholsortimentsnämnden |(ram) | 422 | -422 |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:10 |Institut för komplementär |(ram) | | +10 000 |
| |medicin | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:11 |Lokalt folkhälsoarbete |(ram) | | +44 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|15:1 |Barnombudsmannen |(ram) | 16 817 | |
-------------------------------------------------------------------------------
|15:2 |Statens nämnd för |(ram) | 8 300 | |
| |internationella | | | |
| |adoptionsfrågor | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:1 |Personligt ombud |(ram) | 90 000 |+200 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:2 |Vissa statsbidrag inom |(ram) | 275 000 | |
| |handikappområdet | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:3 |Statsbidrag till särskilt |(ram) | 168 319 | +8 000 |
| |utbildningsstöd | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:4 |Bidrag till viss verksamhet |(obet.) | 78 394 | +1 000 |
| |för personer med | | | |
| |funktionshinder | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:5 |Bidrag till |(obet.) | 161 748 | +2 000 |
| |handikapporganisationer | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|16:6 |Bidrag till utrustning för |(ram) | 22 794 | -22 794 |
| |elektronisk kommunikation | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:7 |Bilstöd till handikappade |(ram) | 196 000 |-196 000 |+70 0
-------------------------------------------------------------------------------
|16:8 |Kostnader för statlig |(ram) | 10 061 000 | +1 900 |+300
| |assistansersättning | | | 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:9 |Statens institut för särskilt |(ram) | 15 647 | |
| |utbildningsstöd | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:10 |Handikappombudsmannen |(ram) | 18 682 | -18 682 |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:11 |Bostadsstöd till |(ram) | | +80 000 |
| |funktionshindrade | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:12 |Hjälpmedelsgaranti |(ram) | |+236 794 |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:13 |Tillgänglighetsreform |(ram) | | |+500
-------------------------------------------------------------------------------
|17:1 |Stimulansbidrag och åtgärder |(ram) | 29 946 | |+70 0
| |inom äldrepolitiken | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|18:1 |Bidrag till utveckling av |(ram) | 72 378 | |+10 0
| |socialt arbete m.m. | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|18:2 |Statens institutionsstyrelse |(ram) | 743 479 |-125 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|18:3 |Utvecklingsmedel till åtgärder|(ram) | 10 000 | |
| |för hemlösa | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|26:1 |Forskningsrådet för arbetsliv |(ram) | 22 851 | |
| |och socialvetenskap: | | | |
| |Förvaltning | | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|26:2 |Forskningsrådet för arbetsliv |(ram) | 288 376 | |
|
| |och socialvetenskap: Forskning| | | |
-------------------------------------------------------------------------------
SUMMA 37 665 272 +2 467 +2 1
257 000 000 000
-------------------------------------------------------------------------------
Bilaga 4
Utskottets förslag till beslut om
anslag inom utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet redovisar sina
ställningstaganden i särskilda yttranden som fogas
till betänkandet.
1 000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
-----------------------------------------------------------
Anslag
förslag
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
13 Hälso- och sjukvårdspolitik
-----------------------------------------------------------
1 Tandvårdsförmåner m.m. (ram) 4 061 410
-----------------------------------------------------------
2 Bidrag för läkemedelsförmånerna (ram) 19 450 000
-----------------------------------------------------------
3 Bidrag till hälso- och sjukvård (ram) 275 036
-----------------------------------------------------------
4 Statens beredning för medicinsk utvärdering 40 193
(ram)
-----------------------------------------------------------
5 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (ram) 25 661
-----------------------------------------------------------
6 Socialstyrelsen (ram) 487 885
-----------------------------------------------------------
7 Läkemedelsförmånsnämnden (ram) 58 458
-----------------------------------------------------------
8 Sjukvård i internationella förhållanden 267 000
(ram)
-----------------------------------------------------------
9 Ersättning till talidomidskadade i vissa 35 000
fall (ram)
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
14 Folkhälsa
-----------------------------------------------------------
1 Insatser mot aids (ram) 58 122
-----------------------------------------------------------
2 Bidrag till WHO (ram) 34 371
-----------------------------------------------------------
3 Bidrag till Nordiska högskolan för 17 910
folkhälsovetenskap (ram)
-----------------------------------------------------------
4 Statens folkhälsoinstitut (ram) 129 596
-----------------------------------------------------------
5 Smittskyddsinstitutet (ram) 179 642
-----------------------------------------------------------
6 Institutet för psykosocial medicin (ram) 15 031
-----------------------------------------------------------
7 Folkhälsopolitiska åtgärder (ram) 96 554
-----------------------------------------------------------
8 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder 153 250
(ram)
-----------------------------------------------------------
9 Alkoholsortimentsnämnden (ram) 422
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
15 Barnpolitik
-----------------------------------------------------------
1 Barnombudsmannen (ram) 16 817
-----------------------------------------------------------
2 Statens nämnd för internationella 8 300
adoptionsfrågor (ram)
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
16 Handikappolitik
-----------------------------------------------------------
1 Personligt ombud (ram) 90 000
-----------------------------------------------------------
2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet 275 000
(ram)
-----------------------------------------------------------
3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd 168 319
(ram)
-----------------------------------------------------------
4 Bidrag till viss verksamhet för personer 78 394
med funktionshinder (obet.)
-----------------------------------------------------------
5 Bidrag till handikapporganisationer (obet.) 161 748
-----------------------------------------------------------
6 Bidrag till utrustning för elektronisk 22 794
kommunikation (ram)
-----------------------------------------------------------
7 Bilstöd till handikappade (ram) 196 000
-----------------------------------------------------------
8 Kostnader för statlig assistansersättning 10 061 000
(ram)
-----------------------------------------------------------
9 Statens institut för särskilt 15 647
utbildningsstöd (ram)
-----------------------------------------------------------
10 Handikappombudsmannen (ram) 18 682
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
17 Äldrepolitik
-----------------------------------------------------------
1 Stimulansbidrag och åtgärder inom 29 946
äldrepolitiken (ram)
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
18 Socialtjänstpolitik
-----------------------------------------------------------
1 Bidrag till utveckling av socialt arbete 72 378
m.m. (ram)
-----------------------------------------------------------
2 Statens institutionsstyrelse (ram) 743 479
-----------------------------------------------------------
3 Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa