Socialutskottets betänkande
2003/04:SOU1

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och socialomsorg


Sammanfattning

I    betänkandet   behandlas   regeringens   förslag
beträffande    anslagen    under   utgiftsområde   9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret
2004,   5   motionsyrkanden   från    den   allmänna
motionstiden  2002  samt  drygt  270 motionsyrkanden
från  den allmänna motionstiden 2003.  Om  ej  annat
anges  härrör   motionerna   nedan   från  riksmötet
2003/04.

Riksdagen  har  den  19  november  2003 fastställt
utgiftsramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och   social   omsorg   för  budgetåret  2004   till
37 665 272 000   kr   (bet.   2003/04:FiU1,    rskr.
2003/04:42).
I  ett antal motioner har framställts yrkanden  om
ändringar,  huvudsakligen  minskningar,  av enskilda
anslag.  Det  har även framställts yrkanden  om  att
anvisa  medel  till  en  rad  nya  anslag  på  olika
områden.
Utskottet  tillstyrker  regeringens  förslag  till
medelsanvisningar.    Samtliga   motioner   angående
anslagen avstyrks. M-,  fp-,  kd-  och c-ledamöterna
deltar   inte  i  beslutet,  utan  har  i  särskilda
yttranden  redovisat  sina alternativa budgetförslag
m.m.
Vidare tillstyrker utskottet begärda bemyndiganden
samt regeringens lagförslag.

Utskottet behandlar också  ett antal motionsyrkanden
med anknytning till utgiftsområdet.

Utskottet föreslår, med anledning av motioner, två
tillkännagivanden.
Det ena tillkännagivandet  innebär  att  utskottet
delar uppfattningen i en motion (s, m, fp, kd, v, c,
mp) att det vore önskvärt med en mer stabil  statlig
finansiering  av  Rett  Center.  Rett  Center är ett
nationellt  centrum  för  medicinsk  specialistvård,
forskning  och information om Rett syndrom  och  det
enda av sitt  slag  i landet. Regeringen bör snarast
göra en bedömning av  verksamheten  vid  Rett Center
och  därefter  återkomma till riksdagen med  förslag
till hur finansieringsfrågan kan lösas på lång sikt.
Det  andra  tillkännagivandet   rör  åtgärder  för
hemlösa m.fl. I budgetpropositionen anför regeringen
att ytterligare åtgärder kan behöva  vidtas under de
närmaste åren för att stärka insatserna  för de mest
utsatta    grupperna,    som   hemlösa   och   tunga
missbrukare. Enligt utskottets mening bör regeringen
snarast återkomma till riksdagen  med en redovisning
av  vilka  åtgärder  som hittills vidtagits,  vilket
resultat insatserna har fått samt vilka åtgärder som
regeringen  planerar att  vidta  inom  den  närmaste
framtiden i syfte  att  förbättra situationen för de
mest utsatta i samhället.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
I  betänkandet  behandlas   ett   drygt  hundratal
motionsyrkanden  om vård av och omsorg  om  psykiskt
sjuka och psykiskt  funktionshindrade  personer. Med
hänvisning  till  det mycket omfattande uppdrag  som
den  av  regeringen  nyligen   tillsatta  nationella
psykiatrisamordnaren  har fått anser  utskottet  att
motionerna i stor utsträckning är tillgodosedda.
Utskottet  gör  vidare   ett   uttalande  angående
spelberoende (se s. 57).
I   betänkandet   finns   24   reservationer   och
ytterligare 7 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg
Riksdagen   anvisar   för  2004  anslag   under
utgiftsområde 9 Hälsovård,  sjukvård  och  social
omsorg  enligt  utskottets  förslag  i  bilaga 4.
Riksdagen  bifaller  därmed proposition 2003/04:1
utgiftsområde   9   punkt    8    samt    av-slår
motionsyrkandena som förtecknats i bilaga 5.

2. Bemyndigande angående ramanslag 13:6
Socialstyrelsen

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för   ramanslaget   13:6   Socialstyrelsen,  ingå
ekonomiska förpliktelser som  inklusive  tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst  4  000
000 kr efter 2004.

3. Bemyndigande angående ramanslag 14:4
Statens folkhälsoinstitut

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för  ramanslaget  14:4 Statens folkhälsoinstitut,
ingå  ekonomiska  förpliktelser   som   inklusive
tidigare  gjorda  åtaganden  medför  utgifter  på
högst 25 000 000 kr efter 2004.

4. Bemyndigande angående ramanslag 16:3
Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för  ramanslaget  16:3 Statsbidrag till  särskilt
utbildningsstöd,  ingå  ekonomiska  förpliktelser
som inklusive tidigare  gjorda  åtaganden  medför
utgifter på högst 81 000 000 kr efter 2004.

5. Bemyndigande angående ramanslag 17:1
Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder
inom      äldrepolitiken,     ingå     ekonomiska
förpliktelser   som   inklusive  tidigare  gjorda
åtaganden medför utgifter  på högst 10 000 000 kr
efter 2004.

6. Bemyndigande angående ramanslag 18:2
Statens institutionsstyrelse

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för        ramanslaget        18:2        Statens
institutionsstyrelse,    ingå   ekonomiska   för-
pliktelser   som   inklusive   tidigare    gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 18 000 000  kr
efter 2004.

7. Bemyndigande angående ramanslag 26:3
Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,
för    ramanslaget   26:2   Forskningsrådet   för
arbetsliv  och  socialvetenskap:  Forskning, ingå
ekonomiska  förpliktelser som inklusive  tidigare
gjorda  åtaganden   medför   utgifter   på  högst
640 000 000 kr efter 2004.

8. Propositionens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring  i  tandvårdslagen  (1985:125),  med  den
ändringen  i  8  a  §  att  orden "punkterna 1-3"
ersätts av "punkterna 1-2".

9. Rett Centers långsiktiga finansiering

Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening  vad  utskottet  anfört  om  Rett  Centers
långsiktiga   finansiering.   Riksdagen  bifaller
därmed motion 2003/04:So383.

10. Uppföljning av
Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag

Riksdagen avslår motion 2003/04:So466.
Reservation 1 (kd)

11. Vård i livets slutskede

Riksdagen  avslår motion 2003/04:So640  yrkande
23.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

12. Psykiatri

Riksdagen  avslår   motionerna   2002/03:So322,
2002/03:So342,    2002/03:So483,    2002/03:So507
yrkande 3, 2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449
yrkande 3, 2003/04:So211 yrkandena 1-3,  2003/04:
So226,  2003/04:So262, 2003/04:So307 yrkandena  2
och 3, 2003/04:  So312  yrkande 2, 2003/04:So325,
2003/04:So335, 2003/04:So342  yrkandena  2-4  och
6-9,  2003/04:So356, 2003/04:So370, 2003/04:So394
yrkandena  6  och  7,  2003/04:So395  yrkande  9,
2003/04:So407 yrkande 2, 2003/04:So412 yrkande 1,
2003/04:So415  yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och
14, 2003/04:So434,  2003/04:So438 yrkandena 1 och
2, 2003/04: So502 yrkandena  3, 4, 6-9, 11-14 och
17, 2003/04:So517, 2003/04: So527, 2003/04:So528,
2003/04:So542,   2003/04:So547,    2003/04:So551,
2003/04:So555,    2003/04:So558,   2003/04:So560,
2003/04:So570 yrkande  1, 2003/04:So574 yrkandena
1-14, 16 och 17, 2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4,
5,  7-10  och  12, 2003/04:So594,  2003/04:So601,
2003/04:So637 yrkandena  6,  7,  9, 10 och 12-16,
2003/04:So643 yrkande 1, 2003/04: Ub271 yrkande 2
och 2003/04:Ub398 yrkande 11.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (v)
Reservation 7 (c)
Reservation 8 (mp)

13. Abort i Sverige för utländska kvinnor

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:U276
yrkande    5,    2003/04:So242     yrkande     2,
2003/04:So250, 2003/04:So437 och 2003/04:So455.
Reservation 9 (m, fp, c, mp)

14. Stödet till HBT-organisationer

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:K418
yrkande    25,    2003/04:L350     yrkande    15,
2003/04:So568 yrkande 23 och 2003/04:So624.
Reservation 10 (fp, c, mp)

15. Statens folkhälsoinstituts
arbetsuppgifter

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf358 yrkandena
17 och 18.
Reservation 11 (fp)

16. Relationen mellan kost, hälsa och
miljö

Riksdagen  avslår motion 2003/04:MJ410  yrkande
12.
Reservation 12 (v, mp)

17. Folkhälsofrågor för vuxna

Riksdagen avslår motion 2003/04:So482.

18. Spelberoende

Riksdagen   avslår   motionerna   2003/04:So423
yrkandena 1 och  2,  2003/04:So424, 2003/04:So501
yrkandena 3, 12 och 13,  2003/04:So638 yrkande 1,
2003/04:Kr326 yrkandena 8  och  9,  2003/04:Kr331
yrkande 1 samt 2003/04:Kr332 yrkande 4.
Reservation 13 (fp, c)
Reservation 14 (kd)

19. Sveriges insatser inom EU mot
narkotika

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:K416
yrkande  25,  2003/03:K419   yrkande  14  delvis,
2003/04:So343   yrkande   11   och  2003/04:So345
yrkande 2.

20. Svensk alkoholpolitik inom EU

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:K419
yrkande  14  delvis,   2003/04:So343  yrkande  9,
2003/04:So357, 2003/04:So411  yrkande 3, 2003/04:
So576 yrkande 1 och 2003/04:So645 yrkande 1.

21. EU-stöd till tobaksodling

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K419
yrkande 14 delvis, 2003/04:So472 och
2003/04:So577 yrkande 11.

22. Barnombudsmannens organisation

Riksdagen avslår motion 2003/04:So232.

23. Rätt till personligt ombud enligt
socialtjänstlagen

Riksdagen  avslår motion 2003/04:So394  yrkande
8.
Reservation 15 (v, mp)

24. Översyn av den specialiserade
omsorgen

Riksdagen avslår motion 2003/04:So315.
Reservation 16 (v, mp) - motiv.

25. Service- och signalhundar m.m.

Riksdagen  avslår   motionerna   2003/04:So328,
2003/04:So522, 2003/04: So567 och 2003/04:So615.
Reservation 17 (m)

26. Bidrag till nationella
anhörigorganisationer m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna  2003/04:So362,
2003/04:So572   yrkande  7,   2003/04:So616   och
2003/04:So641 yrkande 7.
Reservation 18 (m, fp, kd, c)

27. Bilstödet

Riksdagen  avslår   motionerna   2003/04:So206,
2003/04:So255,   2003/04:  So347,  2003/04:So364,
2003/04:So475, 2003/04:So609,  2003/04:So622  och
2003/04:So642 yrkande 9.
Reservation 19 (m)

28. Personlig assistans

Riksdagen   avslår   motionerna   2003/04:So504
yrkande     31,    2003/04:So575    yrkande    4,
2003/04:So614,   2003/04:So627  och  2003/04Ub391
yrkande 20.
Reservation 20 (m, fp, kd, c)

29. Stöd till kvinnojourer m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2003/04:Ju443
yrkande    11,    2003/04:Sf402    yrkande    21,
2003/04:So330,    2003/04:So419     yrkande    9,
2003/04:So496  yrkandena  1  och 2, 2003/04:So589
yrkande 2 och 2003/04:Ub271 yrkande 7.
Reservation 21 (fp)
Reservation 22 (v, mp)

30. Rikskvinnocentrum

Riksdagen  avslår motion 2003/04:Ju443  yrkande
10.

31. Regler för bidrag till ideella
organisationer på det sociala området

Riksdagen avslår motion 2003/04:So243.
Reservation 23 (m, kd, c)

32. Statens institutionsstyrelse

Riksdagen avslår motion 2003/04:So643 yrkandena
9 och 10.

33. Insatser för hemlösa m.fl.

Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad utskottet anfört om insatser  för  de
mest  utsatta  i  samhället.  Riksdagen  bifaller
därmed     delvis    motionerna    2003/04:So381,
2003/04:So407 yrkande 3, 2003/04:So415 yrkande 2,
2003/04:So635 yrkande 8, 2003/04:So637 yrkande 1,
2003/04:Bo252   yrkandena   1-3,   11   och   12,
2003/04:Bo261    yrkandena    4    och   6   samt
2003/04:Bo263 yrkande 18.

34. Apoteksmonopolet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343 yrkande
20, 2003/04:So386 yrkande 4, 2003/04:So444,
2003/04:So476, 2003/04:So640 yrkande 29 och
2003/04:N344 yrkande 4.
Reservation 24 (m, fp, kd, c)
Stockholm den 25 november 2003


På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman


Följande  ledamöter har deltagit i beslutet:  Ingrid
Burman  (v),   Margareta  Israelsson  (s),  Cristina
Husmark Pehrsson[1]1,2  (m),  Kerstin  Heinemann[2]1
(fp),  Conny  Öhman (s), Lars U Granberg (s),  Carl-
Axel  Johansson[3]1   (m),  Marina  Pettersson  (s),
Gabriel Romanus[4]1 (fp), Kenneth Johansson[5]1 (c),
Christer Engelhardt (s),  Elina  Linna (v), Kerstin-
Maria Stalin (mp), Martin Nilsson  (s),  Jan Emanuel
Johansson (s), Magdalena Andersson[6]1 (m) och Ulrik
Lindgren[7]1 (kd).

2003/04

SoU1

Utskottets överväganden


Politikområde Hälso- och sjukvårdspolitik


Tandvårdsförmåner m.m. (13:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning      till     anslag     13:1
Tandvårdsförmåner m.m.  Riksdagen  bör därmed
avslå      motionsyrkanden      om      annan
medelsanvisning till anslaget.

Propositionen


I budgetpropositionen föreslås att 4 061 410 000  kr
anvisas under anslag 13:1 Tandvårdsförmåner m.m.

Anslaget  motsvarar  anslagsposterna 2 och 3 i det
tidigare anslaget 13:1 Sjukvårdsförmåner  m.m.  Från
anslaget  13:1  överförs  267 miljoner kronor per år
till    det   nya   anslaget   13:8    Sjukvård    i
internationella    förhållanden   (motsvarande   den
tidigare anslagsposten 1 inom anslag 13:1).
Under     2003     väntas      utgifterna      för
högkostnadsskyddet  för  personer  över  65 år stiga
mycket  kraftigt. Den största budgeteffekten  väntas
dock inträda  först  under  2004  på  grund av långa
handläggningstider hos försäkringskassan  samt långa
behandlingstider.   Efterfrågan   och   den  begärda
genomsnittliga   tandvårdsersättningen   har   varit
betydligt  högre än regeringen tidigare räknat  med.
Många äldre  valde  också  att skjuta upp protetiska
behandlingar  i  väntan  på  att  högkostnadsskyddet
skulle införas. Prognosen för anslagsposten för 2003
är  3 322 miljoner kronor. För  att klara utgifterna
ökades   anslaget   med  430  miljoner   kronor   på
tilläggsbudget i samband  med  2003  års  ekonomiska
vårproposition.  I  samband  med  denna  proposition
föreslår  regeringen  en ökning med ytterligare  100
miljoner kronor på tilläggsbudget.
Riksförsäkringsverket  (RFV) har utfärdat allmänna
råd  för  att  ge  stöd  åt skälighetsprövningen  av
vårdgivarens ersättningsanspråk.  Råden  innebär att
folktandvårdens  pris  i respektive landsting  skall
vara vägledande. Trots vidtagna  åtgärder  finns det
enligt   regeringen   behov  av  att  kraftigt  höja
anslaget till följd av högkostnadsskyddet för äldre.
Regeringen    beräknar    att     utgifterna     för
tandvårdsersättningen  kommer  att  uppgå till 4 048
miljoner kronor 2004, 4 253 miljoner kronor 2005 och
4 137 miljoner kronor 2006.
När  det gäller anslagsposten Kompetenscentrum  på
tandvårdsområdet  avsätts  i  budgetpropositionen 13
miljoner kronor för detta ändamål.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I  motion So586 av Cristina Husmark  Pehrsson  m.fl.
(m)   yrkas   att   riksdagen   till   anslag   13:1
Tandvårdsförmåner  m.m.  för budgetåret 2004 anvisar
1  061  410  000  kronor mindre  än  vad  regeringen
föreslagit (yrkande 1).

I  motion  So408 av  samma  motionärer  yrkas  att
riksdagen skall  begära  att  regeringen lägger fram
förslag     till    ett    förbättrat    behovsstyrt
högkostnadsskydd (yrkande 1). Motionärerna anser att
personer med normal tandstatus själva bör få stå för
tandvårdskostnaden  upp till ett högkostnadsskydd på
3  000  kr.  Självrisken   på  3  000  kronor  skall
kombineras med en subventionsgrad  på      60  % för
högre   tandvårdskostnader.  Tandvårdskostnader  som
överstiger        15  000  kr  skall  täckas  med en
subventionsgrad på 80 %. När medel avsätts för det i
motionen  förordade  systemet  måste hänsyn tas till
utfasningskostnaden  för det tidigare  systemet  och
för den nyligen införda  maxtaxan  för personer över
65 år.

I motion So640 av Alf Svensson m.fl.  (kd) yrkas att
riksdagen  till  anslag  13:1 Tandvårdsförmåner  för
budgetåret 2004 anvisar 60  miljoner  kronor  utöver
regeringens  förslag (yrkande 34 delvis). Det begärs
även ett tillkännagivande om kirurgisk behandling av
tandlossning (yrkande  31).  Motionärerna  anser att
tandvården  bör  inordnas  i  hälso- och sjukvårdens
avgiftssystem. Som ett första steg  i denna riktning
bör  kirurgisk  behandling  av  tandlossningssjukdom
omfattas av sjukvårdens högkostnadsskydd.  För denna
reform bör 60 miljoner kronor avsättas per år.


Tidigare behandling


I det av riksdagen godkända betänkandet 2002/03:SoU1
Utgiftsområde   9  Hälsovård,  sjukvård  och  social
omsorg behandlades bl.a. ett likartat motionsyrkande
som  det  här aktuella  So408  yrkande  1  (s.  12).
Utskottet  hänvisade  till  att  Utredningen  om  en
samlad utvärdering  av tandvårdsreformen m.m. i sitt
slutbetänkande Tandvården  till  2010  (SOU 2002:53)
hade  lagt fram ett antal förslag till förbättringar
i   tandvårdsstödet,   som   bl.a.   inbegriper   en
utvidgning  av  högkostnadsskyddet  till alla åldrar
samt  satsningar på bastandvård. Utskottet  påpekade
att    betänkandet    var    under    beredning    i
Regeringskansliet   samt   anförde  att  regeringens
kommande förslag på området  inte  borde föregripas.
Utskottet    ansåg   vidare   att   den   föreslagna
medelsanvisningen    var    väl   avvägd.   Yrkandet
avstyrktes (s.y. m).

Motioner   om   ett   gemensamt  avgiftssystem   för
tandvården  och  hälso-  och  sjukvården  behandlade
utskottet  senast  i  det  av   riksdagen   godkända
betänkandet   2002/03:SoU17   Höjd  åldersgräns  för
tandläkares och tandhygienisters rätt till offentlig
ersättning  m.m.  (s.  11 f.). Utskottet,  som  nyss
konstaterat att slutbetänkandet Tandvården till 2010
var under beredning, ansåg  inte att en ny utredning
borde tillsättas. Motionerna  avstyrktes  (res. kd+c
och mp).


Utskottets ställningstagande


Slutbetänkandet   från   Utredningen  om  en  samlad
utvärdering av tandvårdsreformen m.m. är fortfarande
under   beredning  i  Regeringskansliet.   Utskottet
vidhåller   att   regeringens  kommande  förslag  på
området bör avvaktas. Utskottet anser vidare att den
föreslagna  medelsanvisningen   är  väl  avvägd  och
avstyrker  därmed motionerna So408  (m)  yrkande  1,
So586 (m) yrkande  1 och So640 (kd) yrkandena 31 och
34 delvis.


Bidrag för läkemedelsförmånerna (13:2)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla  regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag  13:2  Bidrag för
läkemedelsförmånerna.  Riksdagen  bör  därmed
avslå      motionsyrkanden      om      annan
medelsanvisning till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 19 450 000 000 kr
anvisas     under    anslag    13:2    Bidrag    för
läkemedelsförmånerna.

Från   detta   anslag   ubetalas   det   särskilda
statsbidraget  till  landstingen för deras kostnader
för läkemedelsförmånerna.  Medlen  syftar  till  att
ändamålsenliga   och  säkra  läkemedel  skall  kunna
förskrivas till en rimlig kostnad för den enskilde.
Landstingen  övertog   i   formell   mening  kost-
nadsansvaret  för  läkemedelsförmånerna (dvs.  läke-
medel  i öppenvård) den  1 januari  1998.  Samtidigt
infördes  emellertid  ett  särskilt statsbidrag till
landstingen   för   kostnaderna    för   läkemedels-
förmånerna.   Statens  ekonomiska  ersättning   till
landstingen  för  deras  kostnader  för  läkemedels-
förmånerna har  fastställts genom en överenskommelse
mellan   staten   och    Landstingsförbundet.    Den
överenskomna ersättningen för ett visst år utbetalas
från  detta  anslag  till  landstingen  med ett fast
månatligt  belopp. Det månatliga beloppet  motsvarar
en tolftedel  av  den  överenskomna ersättningen och
utbetalas två månader i efterhand.
Regeringen träffade i  anslutning  till  den  eko-
nomiska  vårpropositionen  i  april  2001  en  över-
enskommelse  med Landstingsförbundet om en ny modell
för   statens  ersättning   till   landstingen   för
kostnader   för   läkemedelsförmånerna   under  åren
2002-2004.  I överenskommelsen fastställs bl.a.  hur
stor landstingens  ekonomiska  risk för den aktuella
perioden  kommer  att vara. Statens  ersättning  för
perioden uppgår till 17,8 miljarder kronor för 2002,
18,7 miljarder kronor  för  2003  och 19,6 miljarder
kronor  för  2004.  För  eventuella  kostnader   som
överstiger   56,1 miljarder  kronor  under  perioden
skall  en  slutreglering   ske  våren  2005.  Staten
ersätter  då  landstingen  enligt   en   modell  där
landstingen  får  stå  för  de  första 1,5 miljarder
kronorna.  Därefter  ersätter  staten   25 %  av  en
kostnadsökning   mellan   57,6   och  59,1 miljarder
kronor, 50 % av en kostnadsökning  mellan  59,1  och
61,1 miljarder   kronor   samt  75 %  av  eventuella
kostnader  som  överstiger  61,1  miljarder  kronor.
Avtalet  mellan staten och landstingen  för  statens
ersättning  för kostnaderna för läkemedelsförmånerna
löper ut den  sista  december 2004. Regeringen avser
att    våren    2004   inleda    diskussioner    med
Landstingsförbundet   för   att   komma  överens  om
ersättningen för läkemedelsförmånerna  för  kommande
år.

Den  1 oktober  2002 trädde den nya lagen (2002:160)
om läkemedelsförmåner  m.m.  i  kraft. Lagen innebär
bl.a.  att en ny myndighet, Läkemedelsförmånsnämnden
(LFN), inrättats.  LFN:s uppgift är att fatta beslut
om  vilka läkemedel som  skall  subventioneras  samt
vilket  pris  läkemedlet  skall  ha. Myndigheten har
också   till   uppgift   att  gå  igenom  befintligt
sortiment av läkemedel och  fatta beslut om huruvida
läkemedlet även fortsättningsvis skall ingå i förmå-
nerna. Vidare infördes den 1 oktober 2002 nya regler
om utbyte av läkemedel på apotek, vilket innebär att
apotekspersonalen skall byta ut ett förskrivet läke-
medel om det finns ett billigare utbytbart läkemedel
tillgängligt på det enskilda  apoteket. Som en följd
av  genomförda reformer har Socialstyrelsen  fått  i
uppdrag att följa hur regelverket används vad gäller
utbyte av läkemedel på apotek.

Socialstyrelsen  har vidare i regleringsbrevet för
2003 fått ett ändrat avrapporteringskrav: att analy-
sera  orsakerna bakom  utvecklingen  av  läkemedels-
försäljningen   samt   redovisa   en   bedömning  av
kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånerna  under
2003-2007  och  vilka  faktorer  som påverkar denna.
Socialstyrelsen skall under 2003 särskilt  analysera
orsakerna    bakom    skillnaderna   i   läkemedels-
användningen mellan olika  landsting. Analysen skall
omfatta  den  totala  läkemedelsförsäljningen,  dvs.
läkemedelsförmånerna,     receptfria      läkemedel,
egenavgifter och läkemedel som används i slutenvård.
Analysen  delrapporterades  i  juni  2003  och skall
slutrapporteras senast den 31 december 2003.
Enligt  propositionen  fortsätter kostnaderna  för
läkemedel  alltjämt  att  öka  i  snabbare  takt  än
kostnaderna för den övriga  hälso-  och  sjukvården.
Det  finns  flera bakomliggande faktorer som  bidrar
till      detta.      Däribland      kan      nämnas
befolkningsstrukturen och  introduktionen av nya och
dyrare läkemedel. De första sju månaderna 2003 tyder
på att kostnadsutvecklingstakten har avtagit. Det är
emellertid för tidigt att förutse  om  detta  är ett
trendbrott  som  kommer att bestå. Enligt regeringen
har dock utbyte av läkemedel på apotek bidragit till
en  ökad  priskonkurrens   som   i  kombination  med
patentutgångar de närmaste åren kommer att fortsätta
att   ha   gynnsam   effekt   på   kostnaderna   för
läkemedelsförmånerna.
För  att stimulera till användandet  av  den  mest
effektiva    behandlingen,   både   medicinskt   och
kostnadsmässigt,  måste läkemedelskostnaderna finnas
med  i  landstingens   samlade  prioriteringar  inom
hälso- och sjukvården. Landstingen har genom avtalet
som träffades mellan staten  och  landstingen  våren
2001  om  statens  ersättning  för  kostnaderna  för
läkemedelsförmånerna  fått ökade incitament till att
se läkemedel som en insatsfaktor i vården som därmed
ingår i deras prioriteringsbeslut. Enligt regeringen
är  det  viktigt  att  arbetet   med   att  överföra
kostnadsansvaret    fullt    ut   till   landstingen
fortskrider   och   att   landstingen   genom   sina
förskrivare  i  hälso-  och  sjukvården  aktivt  och
systematiskt  arbetar  med  att  använda   den  mest
kostnadseffektiva behandlingen för varje patient.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I  motion  So586 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m) yrkas att  riksdagen till anslag 13:2 Bidrag för
läkemedelsförmånerna för budgetåret 2004 anvisar 500
miljoner kronor  mindre än vad regeringen föreslagit
(yrkande  2).  Enligt   motionärerna   medför  deras
förslag på läkemedelsområdet en successiv  minskning
av kostnaderna under de närmaste åren.

I  motion  So386  av  samma motionärer finns bl.a.
följande   yrkanden.   I  yrkande   1   begärs   ett
tillkännagivande om ökad  receptfrihet. Motionärerna
påpekar   att  endast  10,3  %  av   läkemedlen   är
receptfria  i  dag  men  att en fördubbling av denna
andel    torde    vara    möjlig.   Därmed    skulle
subventionskostnaden   kunna    minska    väsentligt
samtidigt   som  möjligheterna  till  egenvård  blir
bättre. Det begärs  även ett tillkännagivande om vad
i   motionen   anförs  om   högkostnadsskyddet   för
läkemedel (yrkande  6).  Motionärerna  vill förändra
läkemedelsförsäkringens  högkostnadsskydd   på   det
sättet  att  konsumenten  betalar hela kostnaden upp
till det redan nu gällande  taket  på  1 800  kr och
inte  som  i  dag enligt ett trappstegssystem. Detta
innebär  att  75  %  av  alla  läkemedelskonsumenter
kommer att betala  för sin läkemedelskonsumtion helt
själva. I yrkande 7  begärs  ett tillkännagivande om
barns  läkemedelskostnad.  Läkemedelskostnader   för
barn  under 18 år skall enligt motionärernas förslag
helt   ingå    i    föräldrarnas   högkostnadsskydd.
Barnfamiljer riskerar  höga  läkemedelskostnader när
både  de  vuxna  och  barnen  drabbas   av   sjukdom
samtidigt.  Det begärs även ett tillkännagivande  om
prissättning  av läkemedel (yrkande 3). Motionärerna
vill avskaffa Läkemedelsförmånsnämnden  och överlåta
uppgiften  att  reglera  priset  på  läkemedel  till
Riksförsäkringsverket  (jfr  anslag  13:7).   Om  en
normal  årsförbrukning  av  ett  visst  läkemedel  i
normalfallet  inte  uppgår till mer än motionärernas
föreslagna högkostnadsskydd  bör  prissättningen  av
medlet vara helt fri. Andra läkemedel bör prissättas
så  att det maximalt tillåtna priset inte överstiger
den samhällsekonomiska  nyttan  av  preparatet.  Ett
högre  pris  kan exempelvis tillåtas om preparatet i
fråga medför besparingar  inom den övriga hälso- och
sjukvården.    Motionärerna    anför    att    deras
läkemedelsförslag        på       sikt       innebär
kostnadsbesparingar på ungefär 1,75 miljarder kronor
jämfört med nuvarande system.

I motion Fi240 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) yrkas
att   riksdagen   till   anslag   13:2   Bidrag  för
läkemedelsförmånerna för budgetåret 2004 anvisar 300
miljoner  kronor mindre än vad regeringen föreslagit
(yrkande 20 delvis).

Samma yrkande  finns  i motion Sf359 av Bo Könberg
m.fl. (fp) (yrkande 1).
I  motion So513 av Kerstin  Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs  ett tillkännagivande om nya bestämmelser för
läkemedelsförskrivning  (yrkande  10).  Motionärerna
anser  att reglerna snarast bör skärpas så  att  det
normala  skall  vara att läkaren inte skriver ut ett
visst företags preparat utan anger den vetenskapliga
beteckningen  på  receptet,  dock  kompletterad  med
närmare  uppgifter  om   preparat   om   det   finns
medicinska  skäl  för  detta.  Denna åtgärd kan leda
till en besparing om ca 300 miljoner kronor per år.

Tidigare behandling


I   betänkande  2002/03:SoU1  behandlade   utskottet
motioner  med olika förslag på läkemedelsområdet (s.
14 f.). Utskottet konstaterade att det så sent som i
mars 2002 hade  ställt sig bakom regeringens förslag
till lag om läkemedelsförmåner  m.m.  samt att lagen
nyss hade trätt i kraft. En ny ordning  hade  därmed
införts   för   det  offentliga  subventionssystemet
rörande        läkemedel.         Vidare        hade
Läkemedelsförmånsnämnden inrättats  med  uppgift att
ansvara  för  beslut  rörande  subventionering   och
prisreglering  i  fråga om läkemedel och andra varor
som  ingår  i läkemedelsförmånerna.  Utskottet  hade
inte  ändrat  uppfattning  i  frågan  och  avstyrkte
motionerna (s.y. m resp. fp).


Utskottets ställningstagande


De nya bestämmelserna  rörande  läkemedelsförmånerna
har enbart varit i kraft i drygt  ett  år. Utskottet
har inte ändrat inställning angående subventionering
och   prisreglering   på   läkemedelsområdet   sedan
frågorna  behandlades i riksdagen våren 2002. Vidare
tillstyrker   utskottet   regeringens  förslag  till
medelsanvisning.   Mot   bakgrund   härav   avstyrks
motionerna Fi240 (fp) yrkande  20 delvis, Sf359 (fp)
yrkande 1, So386 (m) yrkandena 1,  3, 6 och 7, So513
(fp) yrkande 10 och So586 (m) yrkande 2.


Bidrag till hälso- och sjukvård
(13:3)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 13:3 Bidrag till
hälso- och sjukvård. Riksdagen bör därmed avslå
motionsyrkanden bl.a. om annan medelsanvisning
till anslaget. Riksdagen bör vidare, med bifall
till en motion angående Rett Center, ge
regeringen till känna att den snarast bör göra
en bedömning av centrets verksamhet och ge
förslag till hur frågan om den statliga
finansieringen för Rett Center kan lösas på
lång sikt.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 275  036  000  kr
anvisas  under  anslag  13:3  Bidrag till hälso- och
sjukvård.

Från  anslaget utbetalas statsbidrag  till  lands-
tingen  i   enlighet  med  den  överenskommelse  som
träffats mellan  staten  och  Landstingsförbundet om
vissa ersättningar till hälso-  och  sjukvården, den
s.k. Dagmaröverenskommelsen. Under 2003  har  medlen
enligt  överenskommelsen  primärt  använts  för  att
stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården.
Inom ramen för överenskommelsen för 2003 lämnas även
bidrag till bl.a. nationella informationsinsatser om
organdonation,         Rett        Center        och
vaccinationsförsörjning.
Vidare  ingår  i anslaget  bl.a.  ersättning  till
Hjälpmedelsinstitutet,    medel   för   metod-   och
kunskapsutveckling,  ersättning   till  smittbärare,
statlig ålderspensionsavgift, ersättning  för  vissa
kostnader och förluster som uppkommit till följd  av
myndighetsingripanden  för  att  hindra spridning av
smittsam   sjukdom  enligt  smittskyddsförordningen,
kostnader   för    patientförsäkring    och    vissa
skadeersättningar,      stöd     till     nationellt
utvecklingsarbete inom vården  och  omsorgen,  medel
till  Familjemedicinska Institutet, samt bidrag till
Konsumentinstitutet  Läkemedel och Hälsa (Kilen) och
till Vidarkliniken.
Regeringen har ökat anslaget med 3 miljoner kronor
2004 för att inrätta ett  nationellt  register  över
utövarna  av  komplementärmedicin.  En  särskild ut-
redare  bör  få  i  uppdrag att utreda hur registret
skall utformas samt vem som skall ansvara för det.

Regeringen och Landstingsförbundet  enades  i den så
kallade   Dagmaröverenskommelsen  för  1999  om  att
initiera utveckling  av  system  för uppföljning som
gör  det  möjligt  att  på  ett  över  hela   landet
jämförbart sätt kunna redovisa hur antalet besök och
behandlingar  utvecklats,  liksom  köer och faktiska
väntetider för besök och behandling. För år 2003 har
5 miljoner  kronor  avsatts  till denna  verksamhet.
Inom  ramen för projektet har en  nationell  databas
för  information  om  väntetider  skapats  där  alla
landsting  redovisar förväntade väntetider för olika
behandlingar.  Denna  databas  finns  tillgänglig på
Internet. För att öka tillgängligheten  i hälso- och
sjukvården  är  det enligt regeringen också  viktigt
att öka patienternas  valmöjligheter,  så att de kan
söka    vård    där    väntetiderna    är   kortare.
Landstingsförbundets styrelse har därför beslutat om
en ny rekommendation om valmöjligheter i vården till
landstingen.    Samtliga   landsting   har   antagit
rekommendationen  i  sin  helhet.  Från  och med den
1 januari  2003  gäller  det  fria vårdvalet i  hela
landet.

I  och  med  den  nationella  handlingsplanen  för
utveckling   av   hälso-   och   sjukvården   (prop.
1999/2000:149, bet. 2000/01:SoU5,  rskr. 2000/01:53)
aviserade  regeringen  sin  avsikt  att   i  budget-
propositionerna  för  åren  2001-2004  föreslå   ett
resurstillskott  till hälso- och sjukvården i lands-
ting  och  kommuner   samt   till  vissa  nationella
insatser    om   sammanlagt   9 miljarder    kronor.
Resurstillskottet  inordnas  i  huvudsak i det gene-
rella statsbidraget till kommuner  och landsting och
fördelas   med   70 procent  till  landstingen   och
30 procent till kommunerna.
I syfte att varaktigt  förbättra vårdens tillgäng-
lighet  avsattes 3,75 miljarder  kronor  under  åren
2002-2004.   Stödet  lämnas  från  utgiftsområde  25
Allmänna bidrag  till  kommuner,  anslag 48:5 Bidrag
för  ökad  tillgänglighet  i hälso- och  sjukvården.
Resurstillskottet till landstingen  och  den närmare
inriktningen    på    satsningen   regleras   i   en
överenskommelse  mellan   staten   och   Landstings-
förbundet.  På  grund av det statsfinansiella  läget
föreslår   regeringen   en   engångsneddragning   på
anslaget om 150 miljoner kronor år 2004.
Landstingen  utarbetade  under  2001  lokala hand-
lingsplaner  med en beskrivning av situationen  samt
med  förslag  till   satsningar  för  att  förbättra
tillgängligheten.  På många  håll  kunde  man  redan
efter ett år se positiva  effekter på kösituationen.
I många fall är emellertid de åtgärder som påbörjats
av mer långsiktig karaktär  och  behöver  längre tid
för att få genomslag.
I  budgetpropositionen anges att regeringen  redan
1997  införde   en   vårdgaranti   som  innebär  att
primärvården  är ansvarig för de första  kontakterna
och skall erbjuda  hjälp, antingen per telefon eller
genom  besök,  samma  dag   som   vården  kontaktas.
Patienten  skall  få  träffa läkare inom  högst  sju
dagar  och  den  som  fått   en   remiss   till  den
specialiserade  vården skall erbjudas tid för  besök
inom 90 dagar. För att ytterligare stärka patientens
ställning och kunna garantera att alla får vård inom
rimlig tid förs det  diskussioner mellan  regeringen
och  Landstingsförbundet   om   förbättringar   inom
området, exempelvis om ett åtagande från landstingen
att  erbjuda  behandling  inom 90 dagar från det att
beslut om behandling fattats.

Som en följd av den nationella  handlingsplanen  för
utveckling  av  hälso-  och  sjukvården  bildades  i
februari  2002  Familjemedicinska institutet (Fammi)
som en ideell förening.  Föreningsbildare är staten,
Landstingsförbundet  och  Svenska   Kommunförbundet.
Fammis  ändamål är att genom kunskapsutveckling  och
kunskapsspridning   bidra   till  att  utveckla  den
primärvård  som  finansieras  av   landstingen   och
kommunerna  och  att därigenom stärka och tydliggöra
den  svenska  familjemedicinen.   Fammi   har  sedan
starten byggt upp sin organisation, kartlagt problem
inom  primärvården och startat en rad olika  projekt
inom bl.a.  de  problemområden som identifierats. En
viktig uppgift för  institutet  har  också varit att
starta  en webbplats. Webbplatsen har sedan  starten
kommit att  utgöra  ett  viktigt  instrument när det
gäller att sprida nya kunskaper och  föra  en dialog
med primärvårdens intressenter. Statskontoret  har i
uppdrag  att  utvärdera  verksamheten  vid Fammi och
konstaterar i en delrapport från mars 2003  att  det
första året har präglats av en stor bredd i verksam-
heten.  Fammi  har startat och genomfört aktiviteter
som inte funnits  tidigare  och  på  olika sätt lyft
fram primärvården. Statskontoret anser  dock att det
är viktigt att styrelsen i det fortsatta arbetet tar
ställning till om Fammis resurser skall koncentreras
till  vissa delar av uppdraget eller om en  bredd  i
verksamheten är att föredra.

I budgetpropositionen  anges att föreningsbildarna
skall överlägga om den fortsatta  verksamheten  samt
om inriktning och finansiering för tiden efter 2004.
Regeringen aviserade i samband med inrättandet  av
Fammi   att  sammanlagt  60 miljoner  kronor  skulle
avsättas   för   ändamålet   under  2002-2004,  dvs.
20 miljoner   kronor   per   år.   På    grund    av
omprioriteringar   i   statsbudgeten   har  beloppet
minskats med 5 miljoner kronor för 2004.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I  motion  So586 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:3 Bidrag till
hälso- och sjukvård  för  budgetåret 2004 anvisar 15
miljoner kronor mindre än vad  regeringen föreslagit
(yrkande    3).    Såvitt    avser    bidrag    till
Familjemedicinska institutet anser motionärerna  att
deras  förslag  till  ett  institut  för medicin och
hälsa på ett bättre sätt kan bistå primärvården  när
det  gäller  forskning  och utveckling. Motionärerna
vill  vidare  anslå  7  miljoner   kronor   mer   än
regeringen till Rett Center.

I  motion  Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen  till  anslag  13:3 Bidrag till hälso-
och  sjukvård  för  budgetåret  2004   anvisar   755
miljoner  kronor  utöver  vad  regeringen föreslagit
(yrkande 20 delvis).

Samma  yrkande  finns  i motion So513  av  Kerstin
Heinemann   m.fl.   (fp)   (yrkande    4).   Av   de
överskjutande  medlen  avser  750  miljoner   kronor
införandet  av  en vårdgaranti och övriga 5 miljoner
kronor bidrag till  Familjemedicinska  institutet. I
yrkande  5  begärs  ett  tillkännagivande om  vad  i
motionen anförs om införande  och  utformning  av en
nationell   vårdgaranti.   Garantin   innefattar  en
fastlagd rätt att få vård inom tre månader efter det
att  behovet  fastslagits.  Klarar  inte  det   egna
landstinget  av att ge vård i tid har patienten rätt
att på hemlandstingets  bekostnad få sin vård utförd
i ett annat landsting eller hos en annan vårdgivare.
Vårdgarantin  omfattar  alla  medicinskt  motiverade
behandlingar   och   gäller   för    alla    åldrar.
Motionärerna   anför  att  vårdgarantin  skall  vara
genomförd inom två  år  och  byggas ut i två steg. I
yrkande 6 begär motionärerna ett tillkännagivande om
användning   av   medel   från   anslag   13:3   för
Familjemedicinska   institutet.  De  anser   att   5
miljoner kronor mer än  regeringen  har beräknat bör
användas för verksamheten vid institutet.

(Ytterligare motioner om vårdgaranti behandlas nedan
under Nationell vårdgaranti 13:10, förslag till nytt
anslag.)

I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl.  (c) yrkas
att  riksdagen  till  anslag 13:3 Bidrag till hälso-
och sjukvård  för budgetåret 2004 anvisar 5 miljoner
kronor  utöver  regeringens   förslag   (yrkande   2
delvis).   Motionärerna  motsätter  sig  regeringens
förslag att  minska  anslaget till Familjemedicinska
institutet,   som   enligt   motionärerna   bedriver
angelägen verksamhet.

I  motion  So372 av Birgitta  Carlsson  och  Viviann
Gerdin  (c)  begärs   ett  tillkännagivande  om  att
inrätta   ett   register  över   komplementär-   och
alternativmedicinska  vårdutövare med yrkeskompetens
(yrkande 1).

I  följande  motioner  begärs  tillkännagivanden  om
ytterligare resurser till den psykiatriska vården.

I motion So342 av Göran  Lindblad  (m)  begärs ett
tillkännagivande  om  att  öka  antalet psykiatriska
slutenvårdsplatser (yrkande 5).
I  motion  So592  av Chatrine Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande  om behovet av 2 000 nya
vårdplatser  (yrkande  3). Enligt  motionärerna  bör
hälften av vårdplatserna  avse  psykiatrisk vård och
hälften missbrukarvård.
I motion So394 av Ulla Hoffmann  m.fl.  (v) begärs
ett tillkännagivande om en utbyggnad av boendeformer
och vårdplatser i psykiatrin (yrkande 5).
I  motion  So307  av  Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson  (c)  begärs  ett tillkännagivande  om  att
somatiska och psykiatriska kliniker ges resurser och
incitament  till att samverka  (yrkande  1).  Vidare
begärs  i yrkande  4  ett  tillkännagivande  om  att
slutenvården inom psykiatrin skall förstärkas.
I motion  2002/03:So257  av  Birgitta Carlsson och
Kerstin Lundgren (c) begärs ett  tillkännagivande om
resurstillskott  så  att  köerna  inom   barn-   och
ungdomspsykiatrin kan kortas. Motionärerna anför att
barn-  och  ungdomspsykiatrin  inte får resurser som
motsvarar  behovet  hos barn och ungdomar  samt  att
väntetiderna varierar  i olika delar av landet och i
vissa fall är upp till två år.

(Motioner om psykiatri behandlas  även  nedan  under
anslag  13:12,  under  rubriken  Övriga  frågor inom
politikområdet samt under anslag 16:1.)


Övrig motion


I  motion So383 av Sonja Fransson m.fl. (s,  m,  fp,
kd,  v,  c,  mp)  begärs ett tillkännagivande om att
utreda en mer långsiktig  ekonomisk lösning för Rett
Center.  Rett  syndrom  är ett  funktionshinder  som
medför mycket svåra funktionsstörningar.  I  Sverige
finns  drygt  200 flickor och kvinnor med syndromet.
Rett Center är  ett nationellt centrum för medicinsk
specialistvård, forskning  och  information  om Rett
syndrom   och  det  enda  av  sitt  slag  i  landet.
Motionärerna   önskar   en  mer  långsiktig  statlig
finansiering av centret än vad Dagmarmedlen ger.


Tidigare behandling m.m.


I    det    av   riksdagen   godkända    betänkandet
2002/03:SoU11   Överenskommelse  mellan  staten  och
Landstingsförbundet   om   vissa  ersättningar  till
hälso-  och  sjukvården  för  år   2003   behandlade
utskottet senast motioner om att införa en nationell
vårdgaranti  (s.  8  f.).  Utskottet hänvisade  till
vissa satsningar som hade beslutats  i  samband  med
behandlingen  av  budgetpropositionen  för  år 2003,
nämligen  höjningen  av  det generella statsbidraget
och  den  särskilda satsningen  med  1,25  miljarder
kronor  per   år   2002-2004   för   att   förbättra
tillgängligheten   inom   hälso-   och   sjukvården.
Utskottet ansåg att med de resursförstärkningar  som
tillförs  vården  finns  förutsättningar för kortare
väntetider. Utskottet såg positivt på att regeringen
och Landstingsförbundet kommit  överens  om  att  en
utökad   vårdgaranti   skall   införas   som   också
innefattar  behandling.  Utskottet  avstyrkte därmed
motionerna (res. m + fp + kd + c).

Regeringen  har  den  23  oktober  2003 tillsatt  en
nationell  psykiatrisamordnare (dir.  2003:133)  med
uppgift att  se  över  frågor  som rör arbetsformer,
samverkan,   samordning,  resurser,   personal   och
kompetens   inom    vård,    social    omsorg    och
rehabilitering   av   psykiskt  sjuka  och  psykiskt
funktionshindrade.  Samordnaren   skall  fortlöpande
informera regeringen om resultatet  av  arbetet  och
vid  behov ge förslag till författningsändringar och
förtydliganden  av  gällande  regelverk. Samordnaren
ges vidare i uppdrag att tillsammans  med  kommuner,
landsting och berörda statliga myndigheter formulera
strategier  för kvalitetsutveckling för att samordna
och  stärka utvecklingsarbetet.  I  uppdraget  ingår
enligt    direktiven    att    bedöma   behovet   av
slutenvårdsplatser,  att  pröva  om  det  krävs  nya
vårdformer mellan slutenvård och öppenvård  samt att
analysera hur socialtjänstens boendestöd eller andra
insatser kan utvecklas.

Psykiatrisamordnarens uppdrag upphör senast  den 1
november 2006.

Socialminister  Lars Engqvist gav den 1 oktober 2003
svar på skriftliga  frågor  (2003/04:22  och  24) om
Rett  Center  och dess finansiering. Socialministern
anförde bl.a. följande:

Det  är  landstingen  som  ansvarar  för  vårdens
finansiering   och  organisation.  Samtidigt  har
givetvis staten  intresse av att bra verksamheter
av rikskaraktär inte upphör.

Rett Center kom  till  stånd  1995 med hjälp av
ett statligt stimulansbidrag för  små  och mindre
kända handikappgrupper. Därefter subventionerades
verksamheten    under   perioden   1997-2000   av
Jämtlands läns landsting.  För  att underlätta en
smidig   övergång   till   självfinansiering   av
verksamheten kom staten och  Landstingsförbundet,
i den så kallade Dagmaröverenskommelsen för 2001,
överens om att ett övergångsbidrag  på 2 miljoner
kronor  per  år skulle utbetalas under  2001  och
2002.
Rett Center  har  dock  inte  lyckats skapa ett
sådant  patientunderlag  att verksamheten  kunnat
bli självbärande. Det är möjligt att detta hänger
samman  med  eventuella brister  i  de  nuvarande
formerna för samordning  av den högspecialiserade
vården. Detta är en av de  saker  som  regeringen
avser  att  få  belyst inom ramen för det projekt
för översyn av den  högspecialiserade  vården som
startades 2002 (S 2002:D).
I  avvaktan på resultatet av denna översyn  kom
staten       och      Landstingsförbundet,      i
Dagmaröverenskommelsen  för  år  2003, överens om
att fortsätta stödja verksamheten vid Rett Center
med 7 miljoner kronor under år 2003.
Det  är  först efter det att översynen  av  den
högspecialiserade  vården  är klar som regeringen
har  det  underlag  som krävs för  att  kunna  ta
slutgiltig  ställning   till   samordningen   och
finansieringen av nationella specialistcentra.  I
avvaktan  på  detta  underlag  har regeringen för
avsikt  att  under  2004 stödja verksamheten  vid
Rett Center med Dagmarmedel.

Enligt  uppgift  från  Socialdepartementet  hanteras
frågan om stöd till Rett  Center  inom  de  ännu  ej
avslutade s.k. Dagmaröverläggningarna.


Utskottets ställningstagande


När  det först gäller motionsyrkandena om att införa
en nationell  vårdgaranti vidhåller utskottet att de
resursförstärkningar   som   tillförs   hälso-   och
sjukvården, främst genom det generella statsbidraget
till   kommuner   och   landsting   och   den   s.k.
tillgänglighetsreformen,   ger  förutsättningar  för
kortare väntetider. Flera andra  insatser har gjorts
för att komma till rätta med väntetidsproblematiken,
bl.a.   rekommendationen  om  det  fria   vårdvalet,
utvecklingen   av   den   nationella  databasen  med
information  om  väntetider för  olika  behandlingar
samt  Socialstyrelsens  arbete  med  riktlinjer  för
prioriteringar. Utskottet konstaterar vidare att det
pågår    diskussioner    mellan    regeringen    och
Landstingsförbundet om att utöka den vårdgaranti som
gäller sedan  1997.  Enligt  budgetpropositionen har
regeringen för avsikt att under  de kommande åren ta
ytterligare  steg mot förbättrad tillgänglighet  och
kvalitet.

När det särskilt gäller prioriteringar inom hälso-
och sjukvården  vill  utskottet  framhålla att varje
patient  måste  få  en medicinsk bedömning  av  sitt
hälsotillstånd.  Varje   fall  är  unikt  och  skall
bedömas  utifrån  den  enskilde   patientens  behov.
Prioriteringar  av  enskilda  patienter  bör  därför
aldrig ske efter i förväg fastställda  mallar  eller
kriterier. Av den medicinska professionen utarbetade
behandlingsrekommendationer    kan   dock   ge   god
vägledning  vid läkarens bedömningar  och  utgör  en
viktig del i sjukvårdens prioriteringar.
Flera motioner  rör  bidraget  inom  anslaget till
Familjemedicinska institutet. Utskottet, som noterar
att institutets verksamhetsinriktning kommer att tas
upp     i     kommande     överläggningar     mellan
föreningsbildarna,  ställer  sig  bakom  regeringens
förslag  att  minska bidraget med 5 miljoner  kronor
för 2004.
Såvitt avser  bidrag  till  Rett  Center  för 2004
behandlas  frågan  inom  ramen  för de pågående s.k.
Dagmaröverläggningarna. Resultatet  härav bör enligt
utskottets mening inte föregripas.
Slutligen begärs i ett antal motioner  ytterligare
resurser  till  den  psykiatriska vården. Utskottet,
som    ser    positivt   på   att    en    nationell
psykiatrisamordnare  har  tillsatts, konstaterar att
det  i  samordnarens  uppdrag   ingår   att   bedöma
psykiatrins  resursbehov,  bl.a.  genom  att se över
behovet  av slutenvårdsplatser. Utskottet anser  att
psykiatrisamordnarens   slutsatser   och  eventuella
förslag i dessa delar bör avvaktas.
Sammantaget   anser   utskottet   förslaget   till
medelsanvisning    vara   väl   avvägt.   Motionerna
2002/03:So257 (c), Fi240  (fp)  yrkande  20  delvis,
So307  (c)  yrkandena 1 och 4, So342 (m) yrkande  5,
So394 (v) yrkande 5, So513 (fp) yrkandena 4-6, So586
(m) yrkande 3,  So592  (kd)  yrkande 3 och So623 (c)
yrkande 2 delvis avstyrks därmed.
Enligt   regeringen  har  anslaget   tillförts   3
miljoner kronor  för  2004  i  syfte att inrätta ett
nationellt     register     över     utövarna     av
komplementärmedicin. Motion So372 (c)  yrkande 1 får
därmed anses tillgodosedd.

Rett Center har den senaste treårsperioden  erhållit
årliga    bidrag    inom    ramen    för   de   s.k.
Dagmaröverenskommelserna    mellan    staten     och
Landstingsförbundet. Utskottet delar uppfattningen i
motion  So383  (s, m, fp, kd, v, c, mp) att det vore
önskvärt med en  mer  stabil statlig finansiering av
Rett Center. Enligt utskottet  bör därför regeringen
snarast göra en bedömning av centrets verksamhet och
därefter återkomma till riksdagen  med  förslag till
hur finansieringsfrågan kan lösas på lång  sikt. Vad
utskottet  nu  anfört bör riksdagen med bifall  till
motion  So383 som  sin  mening  ge  regeringen  till
känna.


Statens beredning för medicinsk
utvärdering (13:4)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning   till  anslag  13:4  Statens
beredning    för    medicinsk    utvärdering.
Riksdagen bör därmed avslå ett motionsyrkande
om annan medelsanvisning till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen  föreslås  att  40  193 000 kr
anvisas  under  anslag  13:4  Statens beredning  för
medicinsk utvärdering (SBU).

SBU  har till uppgift att vetenskapligt  utvärdera
tillämpade  och nya medicinska metoder ur ett samlat
medicinskt,   ekonomiskt,    socialt    och   etiskt
perspektiv.     Myndigheten    skall    sammanställa
utvärderingarna på  ett enkelt och lättfattligt sätt
samt sprida dem så att  vårdgivare och andra berörda
kan  tillägna  sig  den  kunskap  som  vunnits.  Det
övergripande  målet  är  att   genom   vetenskapliga
kunskapssammanställningar  stärka  beslutsunderlaget
inom hälso- och sjukvården, inkluderande tandvården,
för  att  därigenom bidra till en mer  effektiv  och
evidensbaserad hälso- och sjukvård.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004


I motion So586  av  Cristina  Husmark Pehrsson m.fl.
(m)  yrkas  att riksdagen till anslag  13:4  Statens
beredning för  medicinsk  utvärdering för budgetåret
2004   anvisar   10  miljoner  kronor   utöver   vad
regeringen  föreslagit   (yrkande  5).  Motionärerna
anför att SBU:s verksamhet  har  stor  betydelse för
sjukvårdens utveckling. SBU:s rapporter  är  av  god
kvalitet och spridningen av dem har ökat.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  finner  den  föreslagna medelsanvisningen
väl avvägd och avstyrker  därför  motion  So586  (m)
yrkande 5.


Socialstyrelsen (13:6)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning      till     anslag     13:6
Socialstyrelsen. Riksdagen  bör  därmed avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av
regeringen     under     anslaget     begärda
bemyndigandet.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 487  885  000  kr
anvisas under anslag 13:6 Socialstyrelsen.

Regeringen    föreslår    vidare   att   riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget
13:6  Socialstyrelsen ingå ekonomiska  förpliktelser
som  inklusive   tidigare  gjorda  åtaganden  medför
utgifter på högst 4 000 000 kr efter 2004.
Socialstyrelsen är nationell expert- och tillsyns-
myndighet  för hälso-  och  sjukvård,  socialtjänst,
tandvård, stöd  och  service till funktionshindrade,
hälsoskydd   och   smittskydd.   Myndigheten   skall
säkerställa och främja  god  hälsa,  social välfärd,
omsorg  och  vård  på lika villkor för hela  befolk-
ningen. Socialstyrelsen  ingår  vidare i samverkans-
områdena Skydd, undsättning och vård  samt Spridning
av  allvarliga  smittämnen,  giftiga kemikalier  och
radioaktiva ämnen.
Utgifterna under anslaget uppgick  under 2002 till
ca  461,7 miljoner kronor. Anslagssparandet  uppgick
till  ca  48 miljoner  kronor  vid utgången av 2002.
Anslagssparandet härrör sig till  stor del från 2001
då  myndigheten  tilldelades medel som  skall  räcka
t.o.m.  2004.  Differensen   mellan   anslaget   och
utgiftsprognosen  2003  beror  i  hög grad på att en
stor  del  av  anslagssparandet  beräknas  förbrukas
under året.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I  motion So586 av Cristina Husmark  Pehrsson  m.fl.
(m)   yrkas   att   riksdagen   till   anslag   13:6
Socialstyrelsen  för  budgetåret  2004  anvisar  108
miljoner  kronor mindre än vad regeringen föreslagit
(yrkande 6).  Motionärerna anser att budgetmedel bör
överföras från  Socialstyrelsen till ett nytt anslag
för att inrätta en  särskild  medicinalstyrelse (jfr
nedan under anslag 13:11). Beloppet  baseras  på den
senast   beräknade  kostnaden  för  Socialstyrelsens
tillsyn.

I motion So640  av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen  till  anslag   13:6  Socialstyrelsen  för
budgetåret 2004 anvisar 25 miljoner kronor mindre än
regeringens    förslag    (yrkande    34    delvis).
Motionärerna     anser    att    besparingar     och
effektiviseringar     bör     göras    inom    bl.a.
Socialstyrelsens    administration.     Myndighetens
förvaltningsanslag bör minskas med 5 %.

I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl.  (c) yrkas
att  riksdagen till anslag 13:6 Socialstyrelsen  för
budgetåret 2004 anvisar 50 miljoner kronor mindre än
regeringens förslag (yrkande 2 delvis). Motionärerna
anser     att    besparingar    bör    göras    inom
Socialstyrelsens administration.


Utskottets ställningstagande


Regeringen  konstaterar  i  budgetpropositionen  att
Socialstyrelsen   på   ett  tillfredsställande  sätt
arbetat   med  målen  för  verksamheten   samt   att
inriktningen  på och omfattningen av verksamheten på
ett bra sätt svarar  mot  de  krav  som regeringen i
olika    sammanhang   ställt   på   Socialstyrelsen.
Utskottet   finner   ingen   anledning   att  frångå
regeringens   förslag   till   medelsanvisning   och
avstyrker  därmed  motionerna  So586  (m) yrkande 6,
So623 (c) yrkande 2 delvis och So640 (kd) yrkande 34
delvis.

Utskottet   tillstyrker   vidare   att   riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget
13:6  Socialstyrelsen  ingå ekonomiska förpliktelser
som  inklusive  tidigare  gjorda   åtaganden  medför
utgifter på högst 4 000 000 kr efter 2004.

Läkemedelsförmånsnämnden (13:7)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning      till     anslag     13:7
Läkemedelsförmånsnämnden.    Riksdagen    bör
därmed   avslå   motionsyrkanden   om   annan
medelsanvisning till anslaget. Riksdagen  bör
även   avslå  en  motion  om  att  följa  upp
Läkemedelsförmånsnämndens   uppdrag.   Jämför
reservation 1 (kd).

Propositionen

I  budgetpropositionen  föreslås att 58 458  000  kr
avsätts under anslag 13:7 Läkemedelsförmånsnämnden.

Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) inledde sitt arbete
den 1 oktober 2002. Nämndens  huvudsakliga uppgifter
är att besluta om vilka läkemedel  som  skall ingå i
läkemedelsförmånerna  och att fastställa läkemedlens
pris.  Nämnden övertog Riksförsäkringsverkets  (RFV)
tidigare  uppgifter  när det gäller prisreglering av
läkemedel. Nämnden fattar  beslut  på ansökan av den
som marknadsför ett läkemedel men kan  också på eget
initiativ ompröva om ett läkemedel skall finnas kvar
inom  läkemedelsförmånerna. LFN har även  i  uppgift
att gå  igenom  alla  befintliga läkemedel. Nämndens
beslut skall baseras på  de  kriterier  som  finns i
lagen   (2002:160)  om  läkemedelsförmåner  m.m.  En
allmän utgångspunkt  för  nämndens  överväganden  är
hälso-  och  sjukvårdens  övergripande mål om en god
hälsa  och  en vård på lika villkor.  Nämnden  skall
också beakta  de  grundläggande etiska principer för
prioriteringar som  gäller  inom hälso- och sjukvår-
den.  Därutöver  skall  nämnden   beakta   kostnads-
effektivitetsprincipen,  som innebär att kostnaderna
skall vara rimliga utifrån  medicinsk, humanitär och
samhällsekonomisk synpunkt. Nämnden  skall  även  ta
hänsyn  till  marginalnyttan, vilket innebär att det
inte får finnas  andra  tillgängliga läkemedel eller
behandlingsmetoder som är  väsentligt  mer ändamåls-
enliga. Det nya läkemedelsförmånssystemet  är  ett i
huvudsak  produktinriktat  rabattsystem, men nämnden
kan  undantagsvis besluta att  ett  läkemedel  skall
ingå i  förmånerna endast för ett visst användnings-
område samt  också  förena sina beslut med särskilda
villkor. Regeringen har utsett en nämnd bestående av
ordförande och tio ledamöter med bred representation
för samtliga relevanta kompetensområden.
LFN har under myndighetens  första  kvartal fattat
totalt  1 289  beslut  om läkemedel, varav  986  var
beslut  om  prissänkning.   Myndigheten   har  sedan
årsskiftet 2002/2003 fattat beslut om närmare  4 000
prissänkningar.   Handläggningstiderna  har  hållits
inom  den  tid  som  föreskrivs  i  rådets  direktiv
89/105/EEG. LFN har ett  gott  samarbete  med  andra
berörda   myndigheter   på   området,  Apoteket  AB,
läkemedelsföretag    och   andra   aktörer.    LFN:s
informationsverksamhet   har   framför   allt  varit
inriktad  på  att  bygga  upp verksamheten. Det  har
inneburit arbete med att skapa  en  hemsida, ta fram
tryckt informationsmaterial och knyta  kontakter med
medier,  myndigheter,  företag och andra aktörer  på
området.
Anslaget har tillförts  19 miljoner  kronor  2004,
som  överförts  från  anslag 13:3 Bidrag till hälso-
och sjukvård. I detta belopp anses även en pris- och
löneuppräkning av tidigare års anslag ingå.
På  grund av det statsfinansiella  läget  föreslår
regeringen   att  anslaget  engångsvis  minskas  med
500 000 kr under 2004.
Läkemedelsförmånsnämnden   har  enligt  regeringen
effektivt arbetat med att bygga upp verksamheten och
håller på att utarbeta en praxis  för  sitt besluts-
fattande. Myndigheten har aktivt arbetat  mot de mål
som   har   angivits   för  verksamheten  2002,  och
regeringen  ser  därför ingen  anledning  att  ändra
myndighetens   verksamhetsinriktning    under    det
närmaste budgetåret.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I  motion  So586  av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m)   yrkas   att   riksdagen   till   anslag   13:7
Läkemedelsförmånsnämnden för budgetåret 2004 anvisar
29 229 000 kr mindre  än  vad  regeringen föreslagit
(yrkande     7).    Motionärerna    vill    överlåta
Läkemedelsförmånsnämndens       uppgifter       till
Riksförsäkringsverket (jfr ovan under anslag 13:2).

I  motion  So386  av  samma  motionärer begärs ett
tillkännagivande        om        att       avskaffa
Läkemedelsförmånsnämnden (yrkande 2).

Övrig motion


I  motion  So466 av Ulrik Lindgren (kd)  begärs  ett
tillkännagivande  om  behovet  av  en uppföljning av
Läkemedelsförmånsnämndens  uppdrag.  Motionären   är
kritisk   till   beslutet   att  Viagra  inte  skall
subventioneras. Nämndens överväganden  i  detta  och
vissa  andra  fall visar att den ser ett egenvärde i
att begränsa konsumtionen  av  ett läkemedel även om
det  kan  vara  angeläget med medicinsk  behandling.
Nämnden underkänner  därmed  även läkarnas kompetens
att skriva ut rätt läkemedel till rätt person, anför
motionären.


Tidigare behandling


Motionsyrkanden        om        att        avskaffa
Läkemedelsförmånsnämnden behandlade utskottet även i
betänkande 2002/03:SoU1 (s. 24). Utskottet avstyrkte
yrkandena  med  hänvisning  till att det inte ändrat
uppfattning   i   frågan   sedan   behandlingen   av
regeringens     förslag     till     ny    lag    om
läkemedelsförmåner m.m. våren 2002 (s.y. m).


Utskottets ställningstagande


Utskottet,  som  så  sent som våren 2002  tillstyrkt
förslaget   att  inrätta   Läkemedelsförmånsnämnden,
finner ingen  anledning  att  nu  ställa  sig  bakom
motionskrav om nämndens avskaffande. Utskottet anser
förslaget   till   medelsanvisning  väl  avvägt  och
avstyrker motionerna  So386  (m) yrkande 2 och So586
(m) yrkande 7.

Genom att tillstyrka förslaget  till nytt system för
läkemedelsförmåner ställde sig utskottet också bakom
de  principer  som Läkemedelsförmånsnämndens  beslut
skall   baseras   på,    nämligen   kriterierna   om
kostnadseffektivitet och marginalnytta  i 15 § lagen
(2002:160)     om    läkemedelsförmåner.    Allmänna
utgångspunkter  för   nämndens  prövning  är  vidare
människovärdesprincipen                          och
behovs-solidaritetsprincipen, vilka fått sin närmare
utformning     i    de    av    riksdagen    antagna
prioriteringsriktlinjerna för hälso- och sjukvården.
Utskottet anser  inte  att  det  behövs  någon sådan
uppföljning av Läkemedelsnämndens uppdrag som begärs
i motion So466 (kd). Motionen avstyrks.


Nationell vårdgaranti (13:10,
förslag till nytt anslag)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden  med
förslag om att anvisa  medel  till  ett  nytt
anslag, 13:10 Nationell vårdgaranti.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I  motion  So586 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m)  yrkas  att  riksdagen  till  ett  nytt  anslag,
Nationell vårdgaranti,  för  budgetåret 2004 anvisar
2 miljarder kronor (yrkande 4).  Motionärerna  anser
att sammanlagt 3,5 miljarder kronor bör anslås under
de kommande två åren.

I motion Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande   om   en   nationell   vårdgaranti
(yrkande  6). Vårdgarantin innebär att alla  har  en
uttalad rätt  att  få  vård  inom  tre månader efter
fastställd  diagnos.  Garantin  skall  omfatta  alla
medicinskt  motiverade  behandlingar och vara  fullt
genomförd   inom  två  år.  Reformen   innebär   att
patienter kan  få behandling tidigare och därmed att
sjukskrivningar kan kortas.
Liknande  yrkanden   finns   i   motionerna  So415
(yrkande 10), So418 (yrkande 6) och  So503  (yrkande
1)  av  Cristina  Husmark Pehrsson m.fl. (m) samt  i
motion Sf405 av Sten  Tolgfors  m.fl. (m) (yrkande 8
delvis).

I motion So640 av Alf Svensson m.fl.  (kd) yrkas att
riksdagen    till   ett   nytt   anslag,   Nationell
vårdgaranti,  för   budgetåret  2004  anvisar  1 850
miljoner kronor (yrkande  34  delvis). Vidare begärs
ett  tillkännagivande  om  en nationell  vårdgaranti
(yrkande  4).  För  införandet   av   en   nationell
vårdgaranti vill motionärerna avsätta sammanlagt 3,5
miljarder  kronor  under  två  år,  dvs.  en miljard
kronor       mer       än      regeringens      s.k.
tillgänglighetspengar. Den  nationella  vårdgarantin
omfattar alla medicinskt motiverade behandlingar och
skall vara fullt genomförd inom två år.

En  liknande begäran om tillkännagivande  finns  i
motion Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd) (yrkande 13).

I motion  So623  av  Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)  yrkas  att
riksdagen  beslutar att uppta ett nytt anslag för en
nationell vårdgaranti (yrkande 1) samt att riksdagen
till  detta  anslag   för  budgetåret  2004  anvisar
500 miljoner    kronor    (yrkande     2    delvis).
Centerpartiet  anser  att  1  miljard kronor  utöver
regeringens förslag bör anslås under en tvåårsperiod
för att snabbt reducera vårdköerna.

Även  i  motion So343 av Maud Olofsson  m.fl.  (c)
yrkas att riksdagen  beslutar  om  införandet  av en
nationell vårdgaranti (yrkande 39).

Utskottets ställningstagande


Såsom utskottet anfört ovan under anslag 13:3 Bidrag
till      hälso-      och      sjukvård      innebär
resursförstärkningarna  till  vården förutsättningar
för kortare väntetider. Utskottet  ser  positivt  på
det   arbete   som   inletts   i   syfte   att   öka
tillgängligheten  men  vidhåller sin inställning att
det inte finns skäl att  inrätta ett särskilt anslag
på området. Motionerna Sf289  (m)  yrkande  6, Sf397
(kd)  yrkande 13, Sf405 (m) yrkande 8 delvis,  So343
(c) yrkande  39,  So415  (m)  yrkande  10, So418 (m)
yrkande 6, So503 (m) yrkande 1, So586 (m) yrkande 4,
So623 (c) yrkandena 1 och 2 delvis samt  So640  (kd)
yrkandena 4 och 34 delvis avstyrks.


Medicinalstyrelse (13:11, förslag
till nytt anslag)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden  med
förslag om att anvisa  medel  till  ett  nytt
anslag, 13:11 Medicinalstyrelse.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I  motion  So586 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m)  yrkas  att  riksdagen  till  ett  nytt  anslag,
Medicinalstyrelsen,  för budgetåret 2004 anvisar 108
miljoner kronor (yrkande  8).  För  att  ytterligare
förstärka     den     oberoende     tillsynen     på
sjukvårdsområdet  anser  motionärerna  att  det  bör
inrättas  en  särskild  medicinalstyrelse. Styrelsen
skall  utnyttja  resurser  som   finns  i  nuvarande
Socialstyrelsen,  som  redan  har  en   organisation
uppbyggd   för   tillsynen.   För   inrättandet   av
medicinalstyrelsen  skall budgetmedel överföras från
Socialstyrelsens anslag (jfr under anslag 13:6).

Samma  innebörd  har   motion   So503   av   samma
motionärer (yrkande 9).

Tidigare behandling


Utskottet  har vid flera tillfällen under de senaste
åren avslagit  motionsyrkanden  om  inrättande av en
statlig   medicinalstyrelse,   senast  i  betänkande
2002/03:SoU1 (s. 24 f. s.y. m).


Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller sin uppfattning  att  en statlig
medicinalstyrelse  inte  bör  inrättas och avstyrker
därmed motionerna So503 (m) yrkande  9 och So586 (m)
yrkande 8.


Bidrag till kvalitetshöjning i
psykiatrisk vård (13:12, förslag
till nytt anslag)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden  med
förslag om att anvisa  medel  till  ett  nytt
anslag, 13:12 Bidrag till kvalitetshöjning  i
psykiatrisk vård.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I  motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)  yrkas
att    riksdagen    till   ett   nytt   anslag   för
kvalitetsförbättring  inom psykiatrin för budgetåret
2004  anvisar  500  miljoner   kronor   (yrkande  20
delvis).

Även i motion So502 av Lars Leijonborg  m.fl. (fp)
yrkas  att  riksdagen  till  ett nytt anslag, Bidrag
till  kvalitetshöjning  i  psykiatrisk   vård,   för
budgetåret 2004 anvisar 500 miljoner kronor (yrkande
2).  I  yrkande  1  begärs  ett  tillkännagivande om
statsbidrag  om  500  miljoner  kronor  per  år  för
kvalitetshöjning i psykiatrisk vård,  bl.a.  för att
möjliggöra en viss expansion av antalet vårdplatser.
Motionärerna anser det nödvändigt att psykiatrin ges
större  resurser  och  att  det  med  tanke på många
landstings  besvärliga  ekonomiska situation  behövs
ett  tillfälligt statsbidrag,  åtminstone  under  de
närmaste tre åren. Nya vårdplatser behövs såväl inom
slutenvården som på små vårdhem och gruppboenden.

(Motioner  om  psykiatri behandlas även under anslag
13:3,   under   rubriken    Övriga    frågor    inom
politikområdet   Hälso-  och  sjukvårdspolitik  samt
under anslag 16:1.)


Utskottets ställningstagande


Som utskottet konstaterat  ovan  under  anslag  13:3
Bidrag  till  hälso-  och  sjukvård  har den nyligen
tillsatta nationella psykiatrisamordnaren  i uppdrag
att  bedöma  psykiatrins  resursbehov.  Bland  annat
skall  behovet  av  slutenvårdsplatser  ses över. En
fråga som samordnaren skall behandla med  förtur  är
vilka  effekter  som har uppnåtts genom de medel som
riksdagen har ställt  till  förfogande  för kommuner
och   landsting   i   enlighet  med  den  nationella
handlingsplanen  för  utveckling   av   hälso-   och
sjukvården.        Utskottet        anser        att
psykiatrisamordnarens   slutsatser   och  eventuella
förslag  bör  avvaktas. Det saknas vidare  skäl  att
inrätta ett särskilt  anslag  på området. Motionerna
Fi240  (fp)  yrkande  20  delvis  och   So502   (fp)
yrkandena 1 och 2 avstyrks.


Forskning i palliativ vård (13:13,
förslag till nytt anslag)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden  med
förslag om att anvisa  medel  till  ett  nytt
anslag,  13:13  Forskning  i  palliativ vård.
Riksdagen  bör också avslå ett motionsyrkande
om  att regeringen  skall  återkomma  med  en
proposition  om  vården  i  livets slutskede.
Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004


I motion So640 av Alf Svensson  m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen   till  ett  nytt  anslag,  Forskning   om
palliativ  vård,  för  budgetåret  2004  anvisar  20
miljoner kronor  (yrkande  34 delvis). Vidare begärs
ett tillkännagivande om vad  i  motionen  anförs  om
forskning  i  palliativ vård (yrkande 24). Kommittén
om vård i livets  slutskede (SOU 2001:6) kunde bl.a.
konstatera  att  forskning   om   och  utbildning  i
palliativ vård är svagt utvecklade  områden samt att
ett resurstillskott är nödvändigt.


Övrig motion


I motion So640 av Alf Svensson m.fl.  (kd) yrkas att
riksdagen skall begära att regeringen återkommer med
en proposition om vården i livets slutskede (yrkande
23). Den nyssnämnda kommittén presenterade  2001 ett
omfattande   förslag   till   förbättringar  av  den
palliativa vården i Sverige. Motionärerna  anser det
nu  vara hög tid att regeringen förelägger riksdagen
en proposition utifrån utredningens förslag.


Bakgrund och tidigare behandling


Kommittén  om  vård i livets slutskede överlämnade i
januari 2001 sitt  slutbetänkande  Döden  angår  oss
alla - värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6).

Betänkandet   är  fortfarande  under  beredning  i
Regeringskansliet.

Utskottet behandlade  motionsyrkanden  bl.a. om ett nytt anslag
för  forskning i palliativ vård senast i  betänkande
2002/03:SoU1  (s. 27). Utskottet avstyrkte yrkandena
med     hänvisning      dels     till     riksdagens
prioriteringsbeslut, dels till regeringens beredning
av ovannämnda kommittébetänkande (s.y. kd).


Utskottets ställningstagande


Utskottet vill åter erinra  om  att riksdagen, efter
förslag  av  ett  enigt  utskott, ställt  sig  bakom
riktlinjer  för  prioriteringar   inom   hälso-  och
sjukvården  (prop.  1996/97:60,  bet. 1996/97:SoU14,
rskr. 1996/97:186) samt att det av  dessa riktlinjer
framgår  att  palliativ  vård  och  vård  i   livets
slutskede  tillhör  prioritetsgrupp  1. Vidare pågår
fortfarande   beredningen  i  Regeringskansliet   av
slutbetänkandet  från  Kommittén  om  vård  i livets
slutskede.  I  betänkandet  berörs  bl.a. frågor  om
forskning  i  palliativ  vård. Utskottet  anser  att
riksdagen bör avvakta regeringens  kommande  förslag
på  området.  Några  skäl  för att initiera ett nytt
anslag finns inte. Motion So640  (kd)  yrkandena  24
och 34 delvis avstyrks.

Utskottet  anser  inte  heller  att det behövs något
sådant initiativ från riksdagens  sida  som begärs i
motion  So640  (kd) yrkande 23 och avstyrker  därmed
även det yrkandet.


Övrig medelsanvisning


Regeringens  förslag   till   medelsanvisning  under
anslagen  13:5 Hälso- och sjukvårdens  ansvarsnämnd,
13:8 Sjukvård  i  internationella  förhållanden  och
13:9  Ersättning  till talidomidskadade i vissa fall
har inte mött någon erinran i form av motioner.

Utskottet      tillstyrker       den      föreslagna
medelsanvisningen.


Förslag till regeländring


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör,  med  en  viss  redaktionell
justering, anta  regeringens förslag till lag
om ändring i tandvårdslagen (1985:125).

I budgetpropositionen  föreslås  att riksdagen antar
regeringens   förslag   till   lag   om  ändring   i
tandvårdslagen (1985:125).

Regeringen   föreslår   ett   förtydligande    med
innebörden  att  bestämmelserna  i tandvårdslagen om
uppsökande verksamhet och nödvändig  tandvård  avser
personer som har varaktigt behov av omfattande vård-
och  omsorgsinsatser. Vidare föreslås en bestämmelse
om att  ersättningen  till vårdgivaren för nödvändig
tandvård   och   tandvård   som   ett   led   i   en
sjukdomsbehandling  skall  motsvara  folktandvårdens
priser  om inte landstinget och  vårdgivaren  kommer
överens om något annat.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  tillstyrker  regeringens förslag till lag
om ändring i tandvårdslagen (1985:125), dock med den
ändringen i 8 a § att orden  "punkterna 1-3" ersätts
av "punkterna 1-2".


Övriga frågor inom politikområdet


Psykiatri

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  ett  drygt   hundratal
motionsyrkanden  om  vård  av  och omsorg  om
psykiskt       sjuka       och       psykiskt
funktionshindrade.  Utskottet  hänvisar  till
det mycket omfattande uppdrag som den nyligen
tillsatta nationella psykiatrisamordnaren har
fått. Jämför reservationerna 3 (m), 4 (fp), 5
(kd), 6 (v), 7 (c) och 8 (mp).

Motioner

Ett  stort  antal motioner har väckts  angående  den
psykiatriska vårdens organisation.

I motion So415  av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m)    begärs   att   regeringen    tillsätter    en
parlamentarisk  utredning som belyser förutsättning-
arna för psykiskt  sjuka  att få vård och behandling
(yrkande  1).  Vidare  begärs   i   yrkande   3  ett
tillkännagivande     om     psykiskt     multisjuka.
Motionärerna  anför  att  dessa patienter måste  bli
identifierade, sedda och stöttas  av  psykiatrin och
sjukvården på ett mycket bättre och flexiblare sätt.
I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande  om  psykisk
ohälsa.  Motionärerna  anför  att  primärvården inte
hittar de patienter som har depressionsproblem  samt
att   en   ökad  specialistmedverkan  skulle  stärka
psykiatrins  roll  inom  primärvården.  Motionärerna
begär  vidare  i yrkande 8 att regeringen tillsätter
en utredning avseende  antalet  vårdplatser i sluten
vård   och   övergången   till   öppna   vård-   och
boendeformer.  Motionärerna  anför  att för att  den
slutna    vården   skall   fungera   måste   antalet
vårdplatser  ökas,  oavsett om vården sker med tvång
eller med frivillighet.  Övergången från sluten vård
till  mer  öppna  vård-  och  boendeformer  bör  vid
tvångsvård      kunna     omvandlas     till      en
försöksutskrivning,  där tvångsvården är vilande men
kan tillgripas vid försämring.  I  yrkande 11 begärs
ett     tillkännagivande     om     patient-     och
anhöriginflytande.   Enligt   motionärerna   bör  en
individuellt anpassad vårdplan upprättas tillsammans
med den enskilde, dennes närstående och vårdgrannar.
Motionärerna begär i yrkande 13 ett tillkännagivande
om   medicinska   insatser.   För   att  säkerställa
kvaliteten på den medicinska vården bör varje boende
ha  en  fast  kontakt med en primärvårdsläkare,  som
också konsulterar  psykiater  vid  behov.  Slutligen
begärs  i  yrkande 14 ett tillkännagivande om  insyn
och tillsyn.  Motionärerna  anför  att  en  gemensam
tillsynsmyndighet  med  samlat ansvar för verksamhet
enligt  hälso-  och  sjukvårdslagen  (1982:763)  och
socialtjänstlagen (2001:453) måste skapas.
I  motion  So226  av Carl-Axel  Roslund  och  Anna
Lindgren (m) begärs ett  tillkännagivande om att den
psykiatriska vården återställs.  Motionärerna  anför
att  köerna  till vård och behandling måste bort och
att lagstiftningen  behöver  ses  över  samt  att en
översyn  av  hur  resurserna  används  snarast måste
komma till stånd.
I  motion  So342 av Göran Lindblad (m) begärs  ett
tillkännagivande  om  att  ompröva det delade huvud-
mannaskapet för omhändertagande  av  psykiskt sjuka.
Enligt motionären innebär det delade ansvaret mellan
kommuner  och  landsting ofta att ingen  tar  ansvar
(yrkande 7).
I  motion So502  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
begärs   ett   tillkännagivande  om  boendestödjare,
ambulerande team  och  bättre  tillsyn  (yrkande 4).
Enligt   motionärerna   måste  service  i  form   av
boendestödjare  eller  ambulerande   team   som  gör
hembesök  hos  människor med psykiska problem finnas
dygnet runt. Ansvaret  för  tillsynen  över enskilda
vårdhem   är   delat   mellan  länsstyrelserna   och
Socialstyrelsens     regionala      tillsynsenheter.
Motionärerna  anser  att  en översyn behövs  av  hur
tillsynen kan samordnas och  skärpas.  I  yrkande  6
begärs  ett  tillkännagivande  om  bättre samordning
genom   gemensamma   nämnder,   personliga    ombud,
trygghetskvitto     och     fast    husläkarkontakt.
Möjligheten  för kommuner och  landsting  att  bilda
gemensamma nämnder bör enligt motionärerna utnyttjas
när det gäller  psykiskt  sjuka  med  både  sociala,
somatiska  och  fysiska  problem. Motionärerna anser
att  det  är  viktigt att utreda  möjligheterna  att
garantera   de   personliga    ombudens   fristående
ställning.  När  en patient skrivs  ut  från  sluten
psykiatrisk    vård    måste    sjukvårdshuvudmannen
säkerställa att kommunen  är  redo att ta hand om de
uppgifter  som den ansvarar för,  t.ex.  boende  och
försörjning.    Patienten   skall   sedan   få   ett
trygghetskvitto som  fungerar  som  ett bevis på att
kommunen har åtagit sig att övergången  från  sluten
till   öppen  vård  skall  fungera  så  smidigt  som
möjligt. Motionärerna anser det också viktigt att en
fast   husläkarkontakt   samordnar   de   medicinska
insatser  som  görs.  Motionärerna  begär  även  ett
tillkännagivande   om   Socialstyrelsens  nationella
riktlinjer och stödjande  tillsyn  (yrkande  7).  De
förordar  att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att
komma med nationella  riktlinjer för de områden inom
psykiatrin  som är i mest  akut  behov  av  översyn,
förslagsvis psykoser, drogmissbruk och kriterier för
utskrivning  från  tvångsvård.  Socialstyrelsen  bör
också få i uppdrag  att  följa  upp riktlinjerna med
systematiska  och  övergripande tillsynsprojekt  där
samtliga tillsynsenheter  besöker  ett  stort  antal
vårdenheter   och  kan  driva  på  att  riktlinjerna
används i verksamheterna.  I  yrkande  8  begärs ett
tillkännagivande   om   depression   och  självmord.
Motionärerna framhåller bl.a. vikten av att personal
i  öppenvården  har  den kunskap som krävs  för  att
känna  igen  och  behandla  depression.  Vidare  bör
informations- och fortbildningsarbetet fortsätta när
det gäller självmordsprevention. Socialstyrelsen bör
på  ett mer kraftfullt  sätt  använda  sig  av  sina
tillsynsbefogenheter.  Motionärerna  begär  även ett
tillkännagivande  om vikten av att primärvården  har
god psykosocial kompetens och ett gott samarbete med
psykiatrin  (yrkande   9).   Slutligen   begärs  ett
tillkännagivande  om  den  psykiatriska  vården  för
personer  som flytt till Sverige efter tortyr  eller
andra svåra  upplevelser  (yrkande 17). Motionärerna
framhåller   vikten   av   att   vårdpersonal   inom
psykiatrin  och  primärvården har kunskap  om  bl.a.
följdverkningar av tortyr.
I  motion So592 av  Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs  ett tillkännagivande om en utredning av hela
den psykiatriska  vårdens grundläggande organisation
(yrkande 1). Enligt  motionärerna bör direktiven för
en sådan utredning överväga olika alternativ för den
organisatoriska upprustning  som  behövs. Det dubbla
huvudmannaskapet  för  den psykiatriska  vården  har
inte   fungerat  och  en  centralisering   av   hela
psykiatrin  eller delar av psykiatrin bör övervägas.
Vidare begärs  i  yrkande  2 ett tillkännagivande om
att    samverkan    vid    psykiskt    sjukas    och
funktionshindrades vård och omsorg styrs  av kompli-
cerad  lagstiftning och att området bör bli  föremål
för en översyn. Oklarheterna består bl.a. av att det
är svårt  att  avgöra vad som är psykiatrisk behand-
ling och vad som  är  social  omsorg  när det gäller
insatser till personer med psykiskt funktionshinder.
I  yrkande  4  begärs  ett tillkännagivande  om  att
inrätta lokala kris- och  behandlingscentrum. Mycket
talar enligt motionärerna för  att  slutenvård  bäst
bedrivs   i  lokala  kris-  och  behandlingscentrum.
Mindre enheter  som behandlar patienter med liknande
behov kan utveckla en bättre kompetens. Motionärerna
begär i yrkande 8  ett  tillkännagivande  om krav på
evidensbaserade  behandlingar.  Enligt  motionärerna
måste    politiska    beslutsfattare   börja   kräva
behandlingsresultat inom psykiatrin. Evidensbaserade
behandlingar krävs inom  den  somatiska  vården, och
det  finns  enligt motionärerna ingen anledning  att
ställa lägre krav på psykiatrin. I yrkande 12 begärs
ett tillkännagivande  om att förbättra utvärderingen
och uppföljningen av den psykiatriska vården.
I motion So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om  översyn  av  lagstiftningen
som styr fördelningen av ansvaret för psykiskt sjuka
och funktionshindrades vård och omsorg  (yrkande 1).
Motionärerna  anför att det är svårt att avgöra  vad
som är psykiatrisk  behandling och vad som är social
omsorg när det gäller  insatser  till  personer  med
psykiskt funktionshinder.
I  motion  So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande  om  en nationell handlingsplan
för psykiatrin (yrkande 7).  Motionärerna  anför att
regeringen  bör  utarbeta en nationell handlingsplan
för  psykiatrin  utifrån  den  översyn  som  nyligen
genomförts av Socialstyrelsen.
I  motion So637 av  Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
begärs  ett  tillkännagivande  om regeringens ansvar
för  att ingångna samarbetsavtal  med  kommuner  och
landsting  fullföljs (yrkande 6). Motionärerna anför
att i den nationella  handlingsplan  för  hälso- och
sjukvård som antogs 2000 lyftes psykiatrin  upp  som
ett av fyra prioriterade områden för utveckling. När
kommuner  och  landsting inte lever upp till sin del
av   avtalet,   delvis    därför    att   regeringen
omöjliggjort en långsiktig ekonomisk planering genom
ofinansierade reformer, innebär det att avtalet inte
har fullföljts. Regeringen måste ta sitt  ansvar för
att   detta   åtgärdas.   I  yrkande  7  begärs  ett
tillkännagivande om gemensamma  nämnder för kommuner
och  landsting  för att skapa fungerande  vårdkedjor
kring de psykiskt  sjuka. Motionärerna hänvisar till
att riksdagen våren  2003  beslutade att ge kommuner
och  landsting  förbättrade  möjligheter  att  bilda
gemensamma  nämnder  för  att  skapa  sammanhängande
vårdkedjor. Kommuner och landsting bör uppmärksammas
på  det  önskvärda  i  att  den  nya  lagstiftningen
används för att förbättra samarbetet för  att  sluta
vårdkedjorna  för  psykiskt  sjuka/funktionshindrade
och andra grupper med allvarlig  social problematik.
Vidare  begärs  i yrkande 9 ett tillkännagivande  om
nya former för samverkan. Enligt motionärerna skulle
det  i  arbetet med  att  förebygga  våldsbrott  och
rehabilitera  unga  personer med allvarliga psykiska
och sociala problem vara  önskvärt  med  en  bredare
modell  för  samverkan.  I  en  sådan skulle förutom
socialtjänsten   även  barn-  och  ungdomspsykiatri,
beroendevården,  allmänpsykiatrin,   rättspsykiatrin
och frivilligorganisationer kunna ingå. Motionärerna
begär  i  yrkande  10  ett tillkännagivande  om  ett
statligt  program för att  stimulera  kommuners  och
landstings verksamhetsutveckling. Motionärerna anför
att  det  är  angeläget  att  staten  stimulerar  en
fortsatt  verksamhetsutveckling   när   det   gäller
rehabilitering  av  och  omsorg om socialt utslagna.
Slutligen begärs i yrkande  12  ett tillkännagivande
om    en    tydligare    definition   av   begreppet
utskrivningsklar för den psykiatriska  slutenvården.
Enligt  motionärerna förefaller det som patienter  i
dag skrivs ut för tidigt.
I motion  So262  av Annika Qarlsson (c) begärs att
regeringen initierar  en bred översyn för att arbeta
fram en nationell handlingsplan  för  hur  man skall
bryta  utvecklingen  av  ökande  psykisk  ohälsa   i
Sverige.   Översynen   bör   avse   både  kommuners,
landstings och statens ansvar sett ur  den  enskilde
individens perspektiv.
I motion So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.  (mp)
begärs  ett  tillkännagivande  om  ett  förebyggande
arbetssätt (yrkande 1). Motionärerna betonar  vikten
av   att   snabbt   ge   professionell   hjälp   och
medicinering.     I    yrkande    3    begärs    ett
tillkännagivande om  bemötande.  Motionärerna  anför
att  det  måste  bli  enklare  att  söka  hjälp  för
människor  som mår dåligt och att det är viktigt att
psykiatrin  inte   har   ett   trött   och  uppgivet
förhållningssätt.    I    yrkande   8   begärs   ett
tillkännagivande om vikten  av  den  fysiska miljöns
utformning på slutenvårdsenheter. Form,  design  och
färg  har inverkan på hur människor mår, anförs det.
Vidare  begärs  i  yrkande 9 ett tillkännagivande om
att  få  hjälp när man  själv  behöver  det.  Enligt
motionärerna  måste ett system skapas som inte nekar
människor   vård.    I   yrkande   10   begärs   ett
tillkännagivande om en  plan för att möta det totala
vårdbehov  som  behövs  inom   psykiatrin   på   ett
tillgängligt  sätt.  Patientens egen bedömning måste
lyftas fram, och vi måste nå till en punkt där man i
princip inte säger nej  alls,  heter det i motionen.
Motionärerna  begär  i  yrkande  11  att  regeringen
snarast  utreder möjligheten att införa  ett  system
som garanterar  att  den  enskilde  får vård även om
huvudmännen är oense om var kostnadsansvaret ligger.
Den  enskilde  måste få hjälp av den enhet  där  han
eller hon själv vill. En fördelning av kostnader får
ske mellan huvudmännen  i  efterhand.  I  yrkande 13
begärs   ett   tillkännagivande  om  uppsökande  och
flexibelt arbetssätt.  Enligt  motionärerna  är  det
viktigt   att   den  öppna  psykiatrin  ändrar  sitt
arbetssätt och blir  mer  hjälpande,  uppsökande och
flexibel i sitt arbetssätt. I yrkande 14  begärs ett
tillkännagivande om stöd till anhöriga och vikten av
stödgrupper  för vuxna och barn. Motionärerna  anför
att  barn  i dessa  sammanhang  kan  tala  öppet  om
känslor de burit  på  och  dolt för sin omgivning. I
yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om allergiska
reaktioner,             biverkningar             och
överkänslighetsreaktioner. Motionärerna anför att en
ökad  medvetenhet  och  kunskap  krävs  om hur olika
känsliga  patienter är när det gäller mediciner  och
deras biverkningar.
I motion  So325  av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin
m.fl.   (m,  s,  fp,  kd,  v,  c,  mp)  begärs   ett
tillkännagivande   om   behovet   av   att  betrakta
Hjälplinjen   som   en   del   av  det  förebyggande
psykiatriarbetet. Verksamheten består  i att anonymt
på  jourtelefon  ge  stödsamtal och rådgivning  till
människor i akut psykisk  kris och deras närstående.
Vidare anförs att verksamheten bedrivs i projektform
med  ekonomiskt stöd från Allmänna  arvsfonden  samt
att projekttiden  går  ut den 31 augusti 2004. Innan
projekttiden  löper  ut  måste   finansieringsfrågan
lösas. Det vore enligt motionärerna naturligt att se
Hjälplinjen  som en del av det förebyggande  arbetet
inom psykiatrin.
I motion So528  av Lennart Axelsson (s) begärs ett
tillkännagivande  om  samordning  av  resurser  inom
psykiatrin. Enligt  motionären skulle en långtgående
samordning bidra till  en  helhetssyn på de psykiskt
funktionshindrades problem.
I motion So547 av Jarl Lander m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om en mer sammanhållen organisation
för den psykiska hälsovården. Motionärerna anför att
en samlad och förutsättningslös utredning krävs.
I motion So558 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) begärs
ett  tillkännagivande  om åtgärder  för  psykiatrin.
Motionärerna anför att samhället måste ta psykiatrin
och   alla   dess   offer  på  allvar.   Frågor   om
information,  men  framför   allt   en   effektivare
organisation för vården aktualiseras.

Ett    par   motioner   behandlar   frågan   om   en
psykiatrisamordnare och närliggande frågor.

I motion So342 av Göran Lindblad (m) begärs att en
haverikommission in-rättas med uppgift att komma med
förslag  till  omedelbara  åtgärder  inom psykiatrin
(yrkande 9).
I motion So542 av Peter Danielsson (m)  begärs ett
tillkännagivande  om  att en oberoende granskare  av
psykiatrin snarast bör  utses  med uppdrag att lämna
konkreta förslag angående hur den svenska psykiatrin
kan återupprättas. Enligt motionären räcker det inte
att utse en särskild psykiatrisamordnare,  utan  det
krävs mer konkreta åtgärder.
I  motion  So592  av  Chatrine  Pålsson m.fl. (kd)
begärs      ett      tillkännagivande     om     att
psykiatrisamordnaren  bör   vara   fristående   från
Socialdepartementet (yrkande 10). Motionärerna anför
att  det  krävs  en  oberoende  granskare  som vågar
föreslå nödvändiga förändringar.
I  motion So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)  begärs
ett tillkännagivande  om  den av regeringen utlovade
psykiatrisamordnarens roll (yrkande 6). Motionärerna
anser att samordnaren, förutom uppdraget att se över
psykiatrins brister och vidta konkreta åtgärder, bör
få i uppdrag att upplysa och  informera  om  psykisk
sjukdom  i  syfte att minska den diskriminering  som
finns i dag av psykiskt sjuka.

Några motioner handlar om utbildning och rekrytering
av vårdpersonal.

I motion So592  av  Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs  ett  tillkännagivande om behovet av utbildad
personal inom  den  psykiatriska vården (yrkande 9).
Motionärerna        anför       att        särskilda
utbildningssatsningar  bör  göras för att locka fler
nyutexaminerade   läkare  att  välja   specialiteten
psykiatri. Vidare krävs  utbildningssatsningar  även
inom  grundutbildningen  så  att kompetent hjälp kan
erbjudas i närsjukvården.
I  motion  So307 av Rigmor Stenmark  och  Birgitta
Carlsson (c) begärs  ett tillkännagivande om att all
vårdpersonal måste få  kontinuerlig  utbildning  och
handledning (yrkande 2).
I  motion  So601  av  Mariann  Ytterberg och Berit
Högman   (s)   begärs   ett   tillkännagivande    om
personalens  betydelse inom psykiatrin. Motionärerna
anför  att den  psykiatrisamordnare  som  regeringen
tillsatt   bör   ges  uppdraget  att  även  se  över
innehållet i vården.

Ett   flertal  motioner   behandlar   frågor   om   barn-   och
ungdomspsykiatri.

I motion  So370  av Birgitta Carlsson m.fl. (c, m,
fp, kd, v, mp) begärs ett tillkännagivande om vikten
av  att  uppmärksamma   problemen   hos   barn-  och
ungdomspsykiatrin samt vidta nödvändiga åtgärder för
att   minska   patientköerna.   Enligt  motionärerna
innebär de långa väntetiderna inom  barn-  och  ung-
domspsykiatrin bl.a. att Sverige inte lever upp till
barnkonventionens  krav  på  bästa  uppnåeliga hälsa
utan åtskillnad.
I motion So412 av Kerstin-Maria Stalin  m.fl. (mp,
fp, kd, v, c) begärs ett tillkännagivande om  vad  i
motionen  anförs  om  att  verka  för att samarbetet
utökas  mellan  vuxenpsykiatrin, barnpsykiatrin  och
socialtjänsten (yrkande  1).  Motionärerna anför att
för  att  finna  vägar förbi de samarbetssvårigheter
som    verkar    råda    mellan     vuxenpsykiatrin,
barnpsykiatrin      och      socialtjänsten      bör
Socialstyrelsen  få  i  uppdrag att utveckla metoder
för samarbetsformer.
I motion 2002/03:So507  av  Ulrik  Lindgren  m.fl.
(kd)   begärs   ett  tillkännagivande  om  generella
insatser för barn  och ungdomar med psykiska problem
(yrkande 3). Motionärerna  anför att situationen för
barn och ungdomar med psykiska  problem  bör  ses ur
ett    folkhälsoperspektiv   där   de   förebyggande
insatserna ges en hög prioritet.
I motion  So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs   ett   tillkännagivande    om    barn-   och
ungdomspsykiatri (yrkande 2). Motionärerna anför att
inriktningen  måste  vara att hjälp kan ges  snabbt.
Vidare anförs att en flexibel  åldersgräns mellan 18
och 25 år inom barn- och ungdomspsykiatrin  är  nöd-
vändig   för   att  förhindra  onödiga  avbrott  och
förflyttningar.
Även i motion  Ub271  av  Maria Wetterstrand m.fl.
(mp) framförs ett yrkande om en flexibel åldersgräns
mellan barn- och vuxenpsykiatrin (yrkande 2).
I  motion 2002/03:So322 av Mona  Berglund  Nilsson
och    Marianne    Carlström    (s)    begärs    ett
tillkännagivande  om  att se över behoven inom barn-
och ungdomspsykiatrin.  Liknande yrkanden framförs i
motionerna 2002/03:So342  av Håkan Juholt m.fl. (s),
So356 av Hillevi Larsson (s)  samt 2002/03:So483 och
So434 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s).

Ett motionsyrkande rör frågan om  vårdbehov för unga
vuxna.

Således  begärs  i motion So570 av  Mona  Berglund
Nilsson m.fl. (s) ett  tillkännagivande om särskilda
vårdbehov  för  unga  vuxna   (yrkande   1).  Enligt
motionärerna  avses  framför  allt neuropsykiatriska
sjukdomar och ätstörningar som  drabbar  allt yngre,
liksom  depressioner  och självmordsbenägenhet  samt
narkomani och övrigt missbruk  som  går  allt längre
ned i åldrarna.

Flera  motioner  behandlar  frågan  om  tvång i  den
psykiatriska vården.

I motion So415 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m)      begärs      ett     tillkännagivande     om
försöksutskrivning   efter    vård    enligt   lagen
(1991:1128)  om psykiatrisk tvångsvård (yrkande  9).
Övergången från sluten vård till mer öppna vård- och
boendeformer bör  vid  tvångsvård  omvandlas till en
försöksutskrivning, där tvångsvården  är vilande men
kan tillgripas vid försämring. Det är angeläget  att
frågan  om möjligheten till försöksutskrivning efter
tvångsvård snarast utreds, heter det i motionen.
I motion  So342  av  Göran Lindblad (m) begärs ett
tillkännagivande om att  psykiskt sjuka får tillgång
till långvarig riskförebyggande  behandling (yrkande
2).  Motionären  anför  bl.a.  att våldsverkare  med
psykossjukdom bör kunna åläggas  att under decennier
medicinera med läkemedel med antipsykotisk effekt. I
samma motion begärs ett tillkännagivande  om  att ge
den   psykiatriska  klinik  där  patienten  initialt
vårdas  efter  en  dom  möjlighet  att utfärda före-
skrifter  om  såväl  medicinering  och livsföring  i
övrigt som villkor för att låta patienten  vistas  i
frihet  samt  att  patienten,  om han underlåter att
följa  dessa villkor, snabbt måste  kunna  återintas
(yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande
om   att  rättssäkerheten   garanteras   genom   att
klinikens  beslut  skall kunna underställas domstol.
Vidare  begärs  i  samma   motion   att   även  icke
våldsbenägna  psykiskt  sjuka,  i högre grad än  för
närvarande, skall kunna tvångsvårdas  (yrkande 6). I
yrkande   8  begärs  ett  tillkännagivande  om   att
försöksutskrivning  och  tvångsåtgärder i öppen vård
införs.
I motion So555 av Tomas  Högström  (m)  begärs ett
tillkännagivande  om  ändringar  i  regelverket  för
psykiatrisk slutenvård. Motionären anför  att en del
av  det  tidigare  regelverk  som  fanns i lagen  om
sluten   psykiatrisk   vård   och  som  möjliggjorde
försöksutskrivning bör återinföras.  Det innebar att
patienten förpliktade sig att följa krav  som  t.ex.
besök   i   öppenvård   eller   en   viss   form  av
medicinering.
I motion So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att  riksdagen  begär att regeringen skall återkomma
med lagförslag för  att öka den psykiatriska vårdens
möjligheter att i vissa fall tillgripa tvång i syfte
att säkerställa att svårt sjuka får adekvat vård och
i görligaste mån hindras  att  skada  sig själva och
andra (yrkande 3). Motionärerna anser att en patient
skall  kunna  skrivas ut från sluten vård  på  vissa
villkor, t.ex. om medicinering och regelbundna besök
på vårdcentral,  och  att  ett tvångsomhändertagande
skall  kunna  ske  om  villkoren  inte  uppfylls.  I
yrkande 12 begärs ett tillkännagivande  om vikten av
att patienten snabbt får tillgång till en stödperson
vid  tvångsvård.  Stödpersonen  skall  i samråd  med
anhöriga  kunna  föra patientens talan. Motionärerna
yrkar  vidare  att  riksdagen   skall   begära   att
regeringen  återkommer  med lagförslag rörande öppen
vård   med   särskilda   villkor    (yrkande    13).
Motionärerna anser att en patient som bedöms lida av
en  allvarlig  psykisk  störning men som kan få sitt
vårdbehov  tillgodosett  utan  att  vara  inlagd  på
vårdinrättning skall kunna  vårdas  i öppen vård med
vissa  förhållningsorder. Dessa kan gälla  vård  och
behandling,  boende,  sysselsättning, förbud mot att
använda  berusningsmedel   m.m.  Om  villkoren  inte
uppfylls  skall  patienten  överföras   till  sluten
tvångsvård. Beslut om vård skall fattas av domstol.
I  motion  So592  av  Chatrine Pålsson m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande  om att överväga tvång i
öppenvården (yrkande 5). Vidare  anförs  i yrkande 7
att  reglerna  för  vårdintyg  bör  ses över. Enligt
motionärerna är en rimlig ordning att  om  vårdintyg
utfärdas skall patienten observeras under minst  tre
dygn innan institutionsvården kan avslutas.
I motion So517 av Mikael Oscarsson (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  att  se  över riktlinjerna för
tvångsomhändertagande för psykiatrisk tvångsvård.
I  motion  So637  av Kenneth Johansson  m.fl.  (c)
begärs  att  regeringen  lägger  fram  förslag  till
förbättrade möjligheter  till  mellantvång, dvs. att
utskrivning från slutenvården skall kunna återkallas
om personen inte fullföljer nödvändig behandling och
medicinering  (yrkande 13). Vidare  begärs  i  samma
motion  ett  tillkännagivande   om   riktlinjer  och
kriterier för tvångsomhändertagande på grund av risk
för utåtriktat våld (yrkande 14). Motionärerna anför
att  det  är  viktigt  att  psykiatrins förmåga  att
bedöma  risken  för utåtriktat  våld  förstärks  och
systematiseras så  att  det i högre utsträckning kan
ligga   till  grund  för  tvångsomhändertagande   av
potentiellt  farliga  personer.  I yrkande 15 anförs
att  anhörigas situation och skyddsbehov  måste  ges
större  uppmärksamhet  både  i  form av stöd och vid
bedömning av eventuellt tvångsomhändertagande.
I motion So211 av Viviann Gerdin  (c)  begärs  ett
tillkännagivande   om   vikten   av   tvångsvård  av
patienter  som  saknar  insikt  om  sin sjukdomsbild
(yrkande   1).  Vidare  begärs  i  yrkande   2   ett
tillkännagivande  om att föräldrar ges möjlighet att
yttra  sig  till  länsrätten   vid  överklagande  av
vårdintyg. Enligt motionären bör  det  vara  möjligt
för  anhöriga  att  framföra viktig information till
dem som skall ta beslut  om  att  vården  eventuellt
skall  upphöra. I yrkande 3 begärs att reglerna  för
läkares  tystnadsplikt  bör  medge  information till
föräldrar  efter  bedömning  i  varje enskilt  fall.
Motionären  anför  att gällande regler  innebär  att
föräldrar till vuxensjuka ställs utanför och att den
sjukes försök att tillfriskna kan försvåras.
I  motion  So551 av  Christer  Adelsbo  och  Göran
Persson i Simrishamn (s) begärs ett tillkännagivande
om en belysning  av mellanvårdsenheternas funktion i
den framtida utvecklingen  av  svensk psykiatrivård.
Motionärerna   anför   att   mellanvårdsenheter   är
placerade  mellan den slutna och  öppna  vården  och
innebär att  patienten kan slussas ut på ett mjukare
sätt. För många  individer  skulle  en  placering på
mellanvårdsenhet    innebära    höjd    livskvalitet
samtidigt  som  de  skulle  få den typ av stöd  från
samhället som de behöver.
I  motion So560 av Kerstin Kristiansson  Karlstedt
och Hans Stenberg (s) begärs ett tillkännagivande om
lagen  om psykiatrisk tvångsvård. Motionärerna anför
att det  krävs  justeringar  i  lagen och utöver mer
resurser  till  öppenvården  och  fler  stödpersoner
också tydligare anvisningar om lagens tillämpning.
I motion So594 av Tone Tingsgård  och Agneta Gille
(s)  begärs  ett tillkännagivande om en  översyn  av
lagen om psykiatrisk  tvångsvård. Motionärerna anför
att någon form av mellantvång  skulle  underlätta en
fortsatt    vårdkontakt    för    vissa   patienter.
Eftervårdsperioden efter en tvångsvårdsperiod skulle
kunna   innehålla   föreskrifter   om  återbesök   i
öppenvård samt t.ex. medicinering.

Rättspsykiatrisk  vård  behandlas särskilt  i  några
motioner.

Således begärs i motion  So502  av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) ett tillkännagivande om  statligt  ansvar
för  finansieringen  av den rättspsykiatriska vården
(yrkande   11).   Motionärerna   påpekar   att   den
rättspsykiatriska vården  tränger  ut  annan  sluten
psykiatrisk  vård i landstingen. De anser att staten
bör ta på sig  ansvaret  för  finansieringen  av den
rättspsykiatriska  vården  samtidigt som de allmänna
statsbidragen till sjukvårdshuvudmännen bör minska.
I  motion  So637 av Kenneth  Johansson  m.fl.  (c)
begärs ett tillkännagivande om rättspsykiatrisk vård
(yrkande 16).  Motionärerna  anför  att personer som
dömts   till  rättspsykiatrisk  vård  på  grund   av
våldsbrott  är  farliga  för allmänheten, åtminstone
innan   effektiv  behandling   kunnat   sättas   in.
Permissionsförfaranden,     behandlingstider     och
utskrivning  måste avpassas med den försiktighet som
allmänhetens säkerhetsbehov kräver.
I motion So574  av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
begärs  ett  tillkännagivande   om   vikten  av  bra
rättspsykiatriska enheter (yrkande 12). Motionärerna
anför  att rättspsykiatrin har en hög kompetens  som
inte får monteras ned.
I  motion   So438   av  Hans  Hoff  och  Sven-Erik
Österberg (s) yrkas att  regeringen  omedelbart  ger
psykiatrisamordnaren  i  uppdrag  att  kartlägga och
snabbt ta fram nödvändiga åtgärder för att förbättra
situationen inom rättspsykiatrin (yrkande 1). Vidare
begärs    i    samma    motion,   yrkande   2,   att
psykiatrisamordnaren skyndsamt  skall  genomföra  en
översyn  av  rättspsykiatrin  med  målsättningen att
säkerställa   och   tydliggöra  ansvaret   för   att
människor ej skall komma till skada.

Ett  par  motioner rör  frågan  om  tillgången  till
psykoterapi och rådgivning.

I motion  So312  av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande  om  en utredning med syfte att
skapa   bättre  möjligheter  för   och   öka   till-
gängligheten  till psykoterapi och psykologiskt stöd
(yrkande  2).  Motionärerna   anför  att  de  flesta
psykoterapeuter      och     psykoanalytiker      är
privatpraktiserande psykologer  som inte omfattas av
försäkringssystemet. Det innebär  att de som behöver
denna behandling själva måste stå för kostnaden.
Även i motion So574 av Kerstin-Maria  Stalin m.fl.
(mp)  begärs  ett  tillkännagivande  om  psykoterapi
(yrkande  4).  Motionärerna  anför  att utvecklingen
gått  mot  att  det  är svårare att få terapi  eller
stödsamtal  när  man  mår  psykiskt  dåligt.  Vidare
begärs  ett  tillkännagivande   om   möjlighet  till
terapeutiska samtal hos psykolog eller psykoterapeut
till  samma kostnad som till offentligt  finansierad
privatläkare  (yrkande  5).  I  yrkande 7 begärs ett
tillkännagivande om en utredning om bättre möjlighet
och   ökad   tillgänglighet  till  psykoterapi   och
psykologisk behandling  och stöd. Motionärerna begär
också i yrkande 6 ett tillkännagivande  om kommunala
rådgivningsenheter.  Motionärerna  anför  att  många
människor drar sig för att vända sig till psykiatrin
och   ofta   väntar    tills  problemen  blivit  mer
komplicerade  och  djupgående.  Om  kommunerna  hade
enheter   för   råd  och   stöd   och   förslag   på
programhantering skulle det vara mycket värt, anförs
det. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande om att
utreda hur ett ersättningssystem  kan organiseras så
att det stödjer användning av friskvårdande insatser
och terapi i stället för läkemedel.
I  motion  Ub398  av Mia Franzén (fp)  begärs  ett
tillkännagivande  om  att   ta   fram  förslag  till
åtgärder i syfte att göra rådgivning kring psykiatri
mer tillgänglig (yrkande 11).

Frågor om psykisk hälsa och missbruksproblem  m.m.  behandlas i
några motioner.

I  motion  So502  av  Lars  Leijonborg  m.fl. (fp)
begärs  ett  tillkännagivande om att i förhandlingar
med   Landstingsförbundet    beakta   de   särskilda
problemen för patienter med dubbeldiagnos,  dvs. med
såväl    alkohol-    eller   narkotikamissbruk   som
psykiatrisk sjukdom (yrkande 14). Motionärerna anför
att varje sjukvårdshuvudman  i samarbete med berörda
kommuner  bör  se  till att det finns  specialiserad
vård och omsorg för  patienter med dessa kombinerade
problem.
I motion So395 av Ulla  Hoffmann  m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om psykisk sjukdom och missbruk
(yrkande  9). Motionärerna anser att regeringen  bör
ge  Socialstyrelsen   i  uppdrag  att  genomföra  en
fördjupad analys av de undersökningar som gjorts för
att utifrån dessa utforma förslag till åtgärder.
I motion So407 av Ulla  Hoffmann  m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om psykisk hälsa  och  missbruk
(yrkande  2).  Motionärerna anför att psykisk ohälsa
och missbruksproblem  måste  behandlas samtidigt och
att    vård   och   behandling   måste    bli    mer
lättillgängliga  för  denna grupp. Dessutom krävs en
bättre resurssamordning  för att den hjälp som finns
skall bli mer effektiv.
I motion So335 av Helene  Petersson (s) begärs ett
tillkännagivande  om  ansvaret   för  patienter  med
dubbeldiagnos. Motionären anför att  det  vid  många
tillfällen  visar  sig  att  personer  med  psykiska
sjukdomar  som  samtidigt  har  ett missbruksproblem
hamnar mellan två stolar. Det bör  klargöras vem som
bär  ansvaret  eller tydliggöras att det  finns  ett
gemensamt ansvar för att patienter med dubbeldiagnos
får relevant behandling.
I motion So527  av Helena Zakariasén och Ann-Kris-
tine Johansson (s)  begärs  ett  tillkännagivande om
samverkan mellan myndigheter och organisationer  som
arbetar  med  psykiskt  sjuka,  drogmissbrukare  och
hemlösa.

Några motioner handlar om förebyggande av brott.

I motion Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att
regeringen  snarast  vidtar  åtgärder  i  syfte  att
psykiskt  sjuka  skall få vård och för att förhindra
brott  beroende  på  psykisk  sjukdom  (yrkande  3).
Motionärerna  anser  att  regeringen  snarast  måste
återkomma med en  samlad redovisning av hur psykiskt
sjuka skall kunna beredas  vård, antingen frivilligt
eller   genom  lagen  (1991:1128)   om   psykiatrisk
tvångsvård.
I motion  Ju449  av  Ragnwi  Marcelind  m.fl. (kd)
begärs  ett  tillkännagivande  om  behovet av tidiga
åtgärder  för  psykiatrisk  vård  för att  förebygga
brott  (yrkande  3).  Det måste bli lättare  att  få
psykiatrisk  hjälp  innan  ett  brott  begås,  anför
motionärerna.
I  motion So307 av Rigmor  Stenmark  och  Birgitta
Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att lag-
stiftningen  bör  förändras  så  att vi alla har ett
tydligt ansvar att ingripa, förhindra  och förebygga
våldshandlingar (yrkande 3).

Ett par motionsyrkanden rör privata vårdgivare.

I motion So415 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m)  begärs  ett  tillkännagivande om vad i motionen
anförs   om   lagen   (1991:1128)   om   psykiatrisk
tvångsvård, lagen (1988:870)  om vård av missbrukare
i  vissa  fall  och  lagen (1990:52)  med  särskilda
bestämmelser   om   vård  av   unga   (yrkande   6).
Motionärerna anför att  det  finns all anledning att
underlätta  för  privata  driftsalternativ  och  att
skapa mångfald och valfrihet  för de psykiskt sjuka.
En samlad genomgång av de hinder  som finns avseende
detta  bör  göras  beträffande  de  nämnda  lagarna.
Vidare     begärs     ett     tillkännagivande    om
myndighetsutövning  vid  tvångsvård   (yrkande   7).
Motionärerna  anför att regeringen har uppmärksammat
privata vårdgivares rätt till myndighetsutövning vid
tvångsvård och avser att komma med förslag om detta.
Det förefaller enligt motionärerna emellertid som om
privata  vårdgivare,  som  bedriver  sin  verksamhet
enligt  den   nationella  taxan  och  som  inte  har
vårdavtal med huvudmannen,  inte kommer att få denna
möjlighet  i  det  kommande förslaget.  Motionärerna
anser att även denna fråga måste utredas.

(Motioner om psykiatri behandlas även under anslagen
13:3, 13:12 och 16:1.)

Aktuellt

Som ovan nämnts har  regeringen nyligen beslutat att
tillkalla  en  nationell   psykiatrisamordnare.   Av
direktiven  (dir.  2003:133)  framgår under rubriken
Uppdraget följande.

Psykiatrireformen, vars syfte var att förbättra livssituationen
för personer med psykiska funktionshinder, krävde
förändringar inom såväl den  psykiatriska  vården
som    det    sociala    stödet   och   servicen.
Socialstyrelsens  utvärdering   har   visat   att
utvecklingen  varit positiv även om flera brister
kvarstår. Insatser  har  vidtagits, bl.a. för att
främja  samverkan.  Detta  arbete   behöver  dock
intensifieras   vilket   också   Socialstyrelsens
rapport om händelserna i Åkeshov och Gamla stan i
Stockholm klargjort.

Det  krävs således ett strategiskt  arbete  för
samordning    av    vård,   social   omsorg   och
rehabilitering  utifrån   ett  helhetsperspektiv.
Ambitionen      med     att     tillkalla      en
psykiatrisamordnare  är att skapa förutsättningar
för en kraftsamling hos  samtliga berörda aktörer
för att utveckla kvaliteten i vården och omsorgen
av människor med psykiska  sjukdomar och psykiska
funktionshinder.
Psykiatrisamordnaren skall göra en genomgång av
situationen inom vården, den sociala omsorgen och
rehabiliteringen av psykiskt  sjuka  och psykiskt
funktionshindrade personer. Samordnarens  uppdrag
riktas  främst  mot  personer  som har allvarliga
psykiska besvär.
Samordnaren skall genomföra sitt  arbete i bred
dialog       med       landsting,       kommuner,
Landstingsförbundet,   Svenska   Kommunförbundet,
berörda  myndigheter,  statliga  kommittéer   och
brukarorganisationer.  Samordnaren skall särskilt
uppmärksamma   frågor   som   rör   arbetsformer,
samverkan,  samordning,  resurser,  personal  och
kompetens.
Psykiatrisamordnaren   skall    utifrån   denna
genomgång identifiera och analysera  problem samt
föreslå åtgärder som kan ge positiva effekter  på
vård,   social   omsorg   och  rehabilitering  av
personer    med    psykiska    sjukdomar    eller
funktionshinder.
Samordnaren skall lämna förslag till utveckling
av   psykiatrins   former,   bedöma  behovet   av
slutenvårdsplatser,  pröva  om  det   krävs   nya
vårdformer  mellan  slutenvård och öppenvård samt
analysera  hur socialtjänstens  boendestöd  eller
andra insatser  kan  utvecklas. Samordnaren skall
vidare  uppmärksamma  om   tillräckliga  åtgärder
vidtas från huvudmännens sida  i  samband med in-
och utskrivning av patienter som är  föremål  för
psykiatrisk  slutenvård.  Därutöver skall rutiner
för   riskbedömning   och   omhändertagande    av
patienter  som  är  farliga för andras personliga
säkerhet  eller  fysiska   eller  psykiska  hälsa
behandlas.  Samordnaren  skall  uppmärksamma  den
psykiatriska   vården   av   personer    som   är
omhändertagna  av andra huvudmän än kommuner  och
landsting, t.ex.  av  kriminalvården  och Statens
institutionsstyrelse.  Samordnaren  skall  enligt
riksdagens  tillkännagivande  (bet. 2002/03:SoU1,
rskr. 2002/03:81), redovisa resultat  och föreslå
åtgärder  som  gäller daglig sysselsättning  till
psykiskt funktionshindrade personer.
Samordnaren   skall    särskilt    uppmärksamma
personalförsörjningsfrågan   inom  vård,   social
omsorg    och    rehabilitering.    En    central
utvecklingsfråga  är hur nödvändig kompetens  hos
personalen, i dag och i framtiden, kan säkras.
I uppdraget ingår vidare att bedöma psykiatrins
resursbehov. Samordnaren skall i det sammanhanget
se  över organisations-  och  effektivitetsfrågor
samt   prioriteringar.   Samordnaren  skall,  med
utgångspunkt från Socialstyrelsens  uppföljningar
och utvärderingar, snabbt redovisa effekterna  av
de medel som riksdagen har ställt till förfogande
för  kommuner  och  landsting  i enlighet med den
nationella  handlingsplanen  för  utveckling   av
hälso- och sjukvården.
Samordnaren  skall  tillsammans  med  kommuner,
landsting   och   berörda   statliga  myndigheter
formulera strategier för kvalitetsutveckling  för
att  samordna  och  stärka utvecklingsarbetet. De
möjligheter   som  ges  enligt   nuvarande   lag-
stiftning,  såsom  samverkan  i  gemensam  nämnd,
skall främjas.  Samordnaren  bör  även lyfta fram
exempel  på  verksamheter  som bedrivs  med  gott
resultat,  exempelvis  när det  gäller  samordnad
vårdplanering och rehabilitering.
Samordnaren    skall    se    över     gällande
permissionsbestämmelser  enligt  LPT och LRV  med
anledning  av  de  resultat  som  Socialstyrelsen
presenterat   i   rapporten   Permissioner    vid
psykiatrisk   tvångsvård  -  En  uppföljning  och
utvärdering av ändrad reglering.
Psykiatrisamordnaren      skall     fortlöpande
informera regeringen om resultatet av sitt arbete
samt   vid   behov   lämna   de   förslag    till
författningsändringar    och   förtydliganden   i
gällande regelverk som anses påkallade.
Samordnaren skall samråda  med  Socialstyrelsen
och  beakta relevanta rapporter från  myndigheten
samt dess  pågående utredningsarbete. Samordnaren
skall  även  fortlöpande  ha  kontakt  med  andra
myndigheter  utifrån  de  behov  som  framkommer.
Samordnaren    skall     vidare    samråda    med
Ansvarskommittén    (Fi2003:02)     samt    följa
beredningen  av Psykansvarskommitténs  betänkande
Psykisk störning, brott och ansvar (SOU 2002:3).
Samordnaren  skall  beakta  hur  de förslag som
lämnas  inverkar  på kommunernas och landstingens
självstyre.  De  ekonomiska   konsekvenserna   av
förslagen   skall   analyseras   och  förslag  på
finansiering  lämnas  om kostnadsökningar  bedöms
bli aktuella. Vidare skall  samordnaren  redovisa
förslagens  betydelse för brottsligheten och  för
det brottsförebyggande arbetet.
Psykiatrisamordnarens  arbete  skall genomföras
med ett tydligt jämställdhetsperspektiv.
Psykiatrisamordnarens uppdrag upphör senast den
1 november 2006.

Utskottets ställningtagande

Utskottet  ser,  som  tidigare  nämnts, positivt  på
regeringens  initiativ  att tillsätta  en  nationell
psykiatrisamordnare     och     konstaterar      med
tillfredsställelse  att  samordnaren  har  fått  ett
mycket  omfattande  och brett uppdrag. Ambitionen är
att skapa förutsättningar  för  en  kraftsamling hos
samtliga berörda aktörer för att utveckla kvaliteten
i vården av och omsorgen om människor  med  psykiska
sjukdomar  och  psykiska  funktionshinder. Efter  en
genomgång och analys av situationen inom vården, den
sociala  omsorgen och rehabiliteringen  av  psykiskt
sjuka   och    psykiskt    funktionshindrade   skall
samordnaren föreslå åtgärder  som  kan  ge  positiva
effekter på området. Ett brett spektrum av angelägna
frågor  tas  upp  i  motionerna under detta avsnitt.
Utskottet  kan  emellertid  inte  se  annat  än  att
samtliga dessa frågor i huvudsak omfattas av de vida
direktiv som psykiatrisamordnaren  har fått. När det
särskilt  gäller  barn-  och  ungdomspsykiatrin  kan
utskottet konstatera att enligt  direktiven  (s. 15)
skall     psykiatrisamordnaren    snabbt    redovisa
effekterna av de medel som riksdagen har ställt till
förfogande för kommuner och landsting i enlighet med
den  nationella  handlingplanen  för  utveckling  av
hälso-  och  sjukvården.  Avsikten i handlingsplanen
och  anslutande  utvecklingsavtal   var   att  dessa
resurser bl.a. skulle användas för att stärka stödet
till  barn  och  ungdomar  med  psykisk ohälsa.  Mot
bakgrund    härav    utgår   utskottet   från    att
psykiatrisamordnaren analyserar och ger förslag till
åtgärder   även   när   det    gäller    barn-   och
ungdomspsykiatrin.  Enligt  utskottets  mening   bör
samordnarens  kommande  analyser  och  förslag  till
åtgärder  inte  föregripas. Motionerna 2002/03:So322
(s),   2002/03:So342    (s),    2002/03:So483   (s),
2002/03:So507 (kd) yrkande 3, Ju292  (m)  yrkande 3,
Ju449 (kd) yrkande 3, So211 (c) yrkandena 1-3, So226
(m),  So262 (c), So307 (c) yrkandena 2 och 3,  So312
(v) yrkande 2, So325 (m, s, fp, kd, v, c, mp), So335
(s), So342  (m)  yrkandena  2-4  och 6-9, So356 (s),
So370 (c, m, fp, kd, v, mp), So394  (v)  yrkandena 6
och  7,  So395  (v) yrkande 9, So407 (v) yrkande  2,
So412  (mp, fp, kd,  v,  c)  yrkande  1,  So415  (m)
yrkandena  1,  3,  4, 6-9, 11, 13 och 14, So434 (s),
So438 (s) yrkandena 1 och 2, So502 (fp) yrkandena 3,
4, 6-9, 11-14 och 17,  So517  (kd), So527 (s), So528
(s),  So542 (m), So547 (s), So551  (s),  So555  (m),
So558 (s),  So560  (s),  So570  (s) yrkande 1, So574
(mp) yrkandena 1-14, 16 och 17, So592 (kd) yrkandena
1, 2, 4, 5, 7-10 och 12, So594 (s), So601 (s), So637
(c)  yrkandena  6,  7, 9, 10 och 12-16,  So643  (kd)
yrkande  1, Ub271 (mp)  yrkande  2  och  Ub398  (fp)
yrkande  11  får  anses  i  stor  utsträckning  vara
tillgodosedda med direktivens utformning.


Abort i Sverige för utländska kvinnor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att ge
utländska  kvinnor rätt att få abort utförd i
Sverige. Utskottet  hänvisar  till en nyligen
tillsatt    utredning   på   området,    vars
slutsatser bör avvaktas. Jämför reservation 9
(m, fp, c och mp).

Motioner

I motion So455 av Inger René m.fl. (m, fp, v, c, mp)
yrkas att riksdagen  beslutar om rätt till abort för
utländska   medborgare.   Motionärerna   begär   att
abortlagen ändras  så  att  utländska kvinnor kan få
abort utförd i Sverige på samma  villkor  som gäller
för annan sjukvård.

Liknande  yrkanden  finns  i  motionerna  U276  av
Birgitta  Ohlsson  (fp) (yrkande 5), So242 av Ingrid
Burman m.fl. (v) (yrkande  2),  So250 av Carina Hägg
och  Birgitta  Ahlqvist  (s)  och So437  av  Hillevi
Larsson m.fl. (s).

Aktuellt

Enligt 5 § abortlagen (1974:595)  får  abort utföras
endast om kvinnan är svensk medborgare eller  bosatt
här i riket eller om Socialstyrelsen i annat fall av
särskilda   skäl   lämnar   kvinnan  tillstånd  till
åtgärden.

Regeringen har den 23 oktober  2003  beslutat att en
särskild  utredare skall analysera förutsättningarna
för och konsekvenserna av att utländska kvinnor, som
inte  är  bosatta   i   Sverige   och  som  inte  är
asylsökande, får rätt att göra abort i Sverige under
förutsättning  att  de  själva står för  kostnaderna
(dir. 2003:134). I direktiven  anges  följande under
rubriken Uppdraget:

Det  har  framhållits  i  debatten att abort  bör
likställas med annan vård och behandling. När det
gäller all annan sjukvård i  Sverige finns, pekar
man  på, möjligheten att ta emot  människor  från
andra  länder  under  förutsättning att de själva
står för kostnaderna.

När medborgare från något  annat  land får vård
eller   behandling   i   Sverige  är  det  oftast
hemlandets  hälso-  och  sjukvård  som  står  för
kostnaderna. Man får emellertid  förmoda  att  en
kvinna  från  ett  land  med  en  mer  restriktiv
abortlagstiftning  än den svenska inte skulle  få
ingreppet  betalt av  sitt  hemlands  hälso-  och
sjukvård.
Det förekommer  även  att  utländska medborgare
som får vård eller behandling här själva står för
kostnaderna.       Enligt       uppgift      från
Landstingsförbundet  är  omfattningen   av  denna
planerade  vård  av  utländska  medborgare mycket
liten.
Utredaren  skall  utreda om utländska  kvinnor,
som inte är bosatta i  landet  och  som  inte  är
asylsökande,  skall  ges  rätt  att  få  abort  i
Sverige  under  förutsättning  att de själva står
för kostnaderna.
Samtidigt som det kan finnas en önskan att visa
kvinnor från andra länder medkänsla  och  ge  dem
möjlighet  att  få  abort i Sverige står det helt
klart att det här rör  sig  om  en  rad  komplexa
frågor  där  konsekvenser  av  olika slag behöver
belysas.
Att   andra   länder   har  en  mer  restriktiv
abortlagstiftning har i många  fall  sin  grund i
kulturella  och  religiösa  betingelser.  I vissa
länder  har  detta  resulterat i att abort är  en
brottslig   gärning.  Som   underlag   för   sina
ställningstaganden skall utredaren redovisa vilka
regler, bl.a. straffrättsliga, som gäller i andra
länder samt mot  vilken  kulturell  och  religiös
bakgrund  dessa regler har kommit till. Utredaren
skall belysa  de  konsekvenser  andra länders mer
restriktiva abortlagstiftning kan  få på kvinnors
reproduktiva   hälsa.   Utredaren   skall   också
redovisa  i  vilken mån frågan om abort  tas  upp
inom EU.
En annan konsekvens  som  skall  belysas  är de
straffrättsliga.  De  stater  som  kriminaliserat
abort kan komma att begära rättsligt bistånd från
Sverige, t.ex. hjälp med husrannsakan och beslag.
Sverige  har  i flera internationella  instrument
åtagit  sig, särskilt  i  förhållande  till  EU:s
medlemsstater, att lämna sådant bistånd.
I uppdraget  ingår  också  att belysa frågan ur
ett historiskt perspektiv. Hur  såg man på frågan
på 1960-talet när vi ännu inte hade  den liberala
abortlagstiftning   vi  har  i  dag  och  svenska
kvinnor reste till Polen  för  att  få abort där?
Vilken omfattning hade detta och vad  krävdes för
att en kvinna skulle kunna göra så?
Utredaren skall också överväga hur opinionen  i
andra  länder  skulle kunna påverkas om utländska
kvinnor ges möjlighet  att  få  abort  i Sverige.
Skulle det bidra till att påskynda en ändring  av
andra  länders abortlagstiftning eller skulle det
kunna   ha    en    konserverande   inverkan   på
utvecklingen?
Vidare skall utredaren redovisa en uppskattning
av de kostnader av olika  slag  som skulle drabba
en kvinna från ett annat land om hon skulle få en
abort utförd i Sverige.
Som  underlag för sitt ställningstagande  skall
utredaren   närmare  redovisa  och  analysera  de
regler som gäller  för  annan vård och behandling
av  utländska medborgare i  Sverige  samt  belysa
omfattningen  av  denna.  Utredaren  skall  också
överväga  och  bedöma  om  abortingrepp kan sägas
skilja  sig  från annan vård och  behandling  och
vilka konsekvenser  detta  i så fall skulle kunna
ha.
När annan planerad vård och  behandling  i  dag
ges  i Sverige till utländska medborgare inom den
offentliga vården bedöms det i varje enskilt fall
om landstinget har kapacitet och möjlighet att ge
sådan  vård.  Motsvarande  förhållande finns inte
inom privat verksamhet. Utredaren skall analysera
och överväga vilka konsekvenserna  skulle bli för
den svenska hälso- och sjukvården om  det  öppnas
möjlighet  för  utländska kvinnor att få abort  i
Sverige.  Denna  analys   skall  göras  även  mot
bakgrund av de kommunalrättsliga bestämmelser som
finns.  En fråga i sammanhanget  är  om  det  kan
finnas risk  att  privat verksamhet expanderar på
ett  sådant sätt att  det  får  konsekvenser  för
tillgången   på   personal  inom  den  offentliga
vården.
En komplikation som måste beaktas här är att en
abort inte kan vänta.  Om en abort skall göras är
det  av  flera skäl angeläget  att  det  sker  så
tidigt som  möjligt  i  graviditeten.  Det  finns
också  en  bortre  gräns för när en abort kan och
får utföras, något som i många fall skiljer abort
från annan vård och behandling.
Om utredaren finner  att  abort skall kunna ges
till  utländska  kvinnor som inte  är  bosatta  i
landet  och  som  inte   är   asylsökande,  skall
utredaren    lämna    förslag   till   nödvändiga
författningsändringar.

Uppdraget skall redovisas  senast  den  31  december
2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att regeringen
nu beslutat att utreda frågan huruvida
utländska kvinnor, som inte är bosatta i
landet och inte är asylsökande, bör ges
rätt att få abort här i landet. Utskottet
delar motionärernas medkänsla för dessa
kvinnor. Såsom anges i direktiven till
utredningen är emellertid frågan om en
sådan rätt till abort komplex. En rad
konsekvenser av exempelvis kulturell,
religiös, straffrättslig, organisatorisk
och kostnadsmässig karaktär bör belysas
innan någon lagändring görs. Motionerna
U276 (fp) yrkande 5, So242 (v) yrkande 2,
So250 (s), So437 (s) och So455 (m, fp, v,
c, mp) får anses åtminstone delvis
tillgodosedda med den nyligen beslutade
utredningen.


Politikområde Folkhälsa


Insatser mot aids (14:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 14:1 Insatser mot
aids.  Riksdagen   bör   därmed   avslå   ett
motionsyrkande  om annan medelsanvisning till
anslaget. Riksdagen bör vidare avslå motioner
som avser att organisationsstödet  till  HBT-
organisationer    bör    ses   över.   Jämför
reservation 10 (fp, c, mp).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås  att  58  122  000 kr
anvisas under anslag 14:1 Insatser mot aids.

Anslaget  disponeras av Statens folkhälsoinstitut.
Medlen skall  användas  för  insatser  mot hiv/aids.
Institutet skall samverka med Smittskyddsinstitutet,
Socialstyrelsen,        smittskyddsläkarna       och
Landstingsförbundet och stimulera till regionala och
lokala aktiviteter. De största  stöden  lämnas  till
Noaks  Ark-Röda  Korset,  RFSL  och RFSU. Ekonomiskt
stöd  lämnas  också  direkt  till  de   hivsmittades
frivilligorganisationer på riksnivå. Regeringen  har
tillsatt  en  särskild utredare med uppdrag att göra
en  samlad  översyn   av   samhällets  insatser  mot
hiv/aids.  Utredarens  huvuduppgift   är  att  lämna
förslag till en nationell handlingsplan  i syfte att
begränsa spridningen och konsekvenserna av hiv/aids.
Utredaren  skall  bl.a.  utvärdera  de insatser  som
vidtas  inom  ramen för de särskilda statliga  medel
som avsatts för  insatser mot hiv/aids. Mot bakgrund
av ovanstående skall  utredaren  lämna  förslag till
framtida  inriktning  av medlen under anslaget  14:1
Insatser mot aids och till  hur  medlen  skall admi-
nistreras. Uppdraget skall redovisas den 31  januari
2004.
Regeringen anför att en rad insatser har vidtagits
under  året  för  att komma till rätta med det ökade
antalet  fall  av  hiv/aids   och   andra   sexuellt
överförbara sjukdomar. Regeringens bedömning  är att
de förebyggande insatser som har gjorts med de medel
som  har  tillförts  anslaget  har bidragit till att
Sverige  har lyckats hålla hiv/aids-epidemin  på  en
mycket låg  nivå  med internationella mått mätt. Det
arbete  som  Statens  folkhälsoinstitut  bedriver  i
samverkan med  berörda myndigheter och andra aktörer
för att utveckla det nationella förebyggande arbetet
mot   hiv/aids  och   andra   sexuellt   överförbara
sjukdomar  har  regeringens  fortsatta stöd. Statens
folkhälsoinstitut    skall   även   fortsättningsvis
samarbeta   med  frivilligorganisationerna   i   det
förebyggande arbetet.

Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004


I motion So586  av  Cristina  Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget  14:1 Insatser
mot aids för år 2004 anvisar 83 122 000  kr (yrkande
9).  Motionärerna anser att satsningarna på  arbetet
mot hiv/aids  måste  öka  i stället för att stagnera
eller urholkas och vill därför  satsa ytterligare 25
miljoner  kronor  för  att  kunna  säkerställa   ett
fortsatt kraftfullt hivpreventivt arbete.


Övriga motioner


I  motion  K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande   om   stöd  till  frivilligorgani-
sationer    för   homosexuella,    bisexuella    och
transpersoner  (yrkande 25). Motionärerna efterlyser
en översyn som bör  syfta  till  att skapa enhetliga
regler som underlättar långsiktig  planering  för de
berörda  organisationerna.  Enligt  motionärerna bör
även nivån på det samlade stödet, liksom möjligheten
för  inte  bara  homosexuellas organisationer,  utan
även    för    bisexuellas     och    transpersoners
organisationer att ansöka om stöd, ingå i översynen.

I motion L350 av Kenneth Johansson  m.fl. (c) begärs
tillkännagivande om det ekonomiska stödet  till HBT-
organisationers   verksamhet  (yrkande  15).  Motio-
närerna pekar på att  de  offentliga  subventionerna
till HBT-organisationer och social infrastruktur för
HBT-personer   traditionellt   till  stor  del   har
utbetalats som hivpreventionsmedel.  Det  offentliga
stödet till HBT-organisationernas verksamhet är dock
angeläget  också  av  psykosociala och regionalpoli-
tiska  skäl, och det är  önskvärt  att  HBT-rörelsen
bekräftas  offentligt  i någon annan funktion än som
ett smittskyddspolitiskt instrument.

I motion So568 av Peter  Eriksson  m.fl. (mp) begärs
att   regeringen  låter  se  över  på  vilket   sätt
organisationsbidrag   ges  till  organisationer  som
verkar  på HBT-området och  kommer  med  förslag  på
bättre och  mer  varaktiga  lösningar  (yrkande 23).
Enligt    motionärerna    är    det    viktigt   att
organisationer som arbetar inom HBT-området  inte är
hänvisade  till hivpengar för sin verksamhet, vilket
i  dag  är  fallet.   Organisationerna  behöver  ett
basstöd  till  den reguljära  verksamheten  för  att
kunna ta på sig  de  uppgifter  de  vill  och skulle
kunna om  resurserna fanns. I motion So624 av Gustav
Fridolin  (mp)  framställs  ett  i stort likalydande
yrkande.


Aktuellt


Från  Statens  Folkhälsoinstitut har  inhämtats  att
organisationer som  företräder bi- och transsexuella
är  oförhindrade  att ansöka  om  organisationsstöd.
Stödet till homosexuellas  organisationer  har under
de senaste åren betalats ut från anslag 14:1.

I  proposition 2000/01:99 Statens folkhälsoinstituts
roll och uppgifter uttalades att det borde övervägas
om inte  administrationen  av organisationsstödet på
sikt   borde  flyttas  över  till   Socialstyrelsen.
Socialutskottet som ansåg att regeringens förslag på
området  borde  avvaktas  avstyrkte en motion (c) om
att   Statens  folkhälsoinstitut   skulle   fortsatt
ansvara     för     denna    administration    (bet.
2000/01:SoU16, rskr. 2000/01:233).


Utskottets ställningstagande


Den av regeringen föreslagna  medelsanvisningen  är  väl avvägd
och  tillstyrks  därför.  Motion So586 (m) yrkande 9
avstyrks.

Utskottet     konstaterar    inledningsvis     att
organisationer som  företräder bi- och transsexuella
är  oförhindrade  att ansöka  om  organisationsstöd.
Vidare  noterar  utskottet   att   frågan   om   hur
organisationsstödet  skall  administreras  har varit
föremål  för  överväganden  inom Socialdepartementet
allt sedan Statens folkhälsoinstitut fick en ny roll
inom folkhälsoområdet. Utskottet,  som i och för sig
har  förståelse  för  de synpunkter som  framförs  i
motionerna K418 (fp) yrkande  25,  L350  (c) yrkande
15,  So568  (mp) yrkande 23 och So624 (mp),    anser
dock inte att  regeringens  arbete  på  området  bör
föregripas. Motionerna avstyrks.

Statens folkhälsoinstitut (14:4)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning   till  anslag  14:4  Statens
folkhälsoinstitut. Riksdagen bör därmed avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av
regeringen   under   anslaget   begärda   be-
myndigandet.   Riksdagen   bör   också,   med
hänvisning till  tidigare ställningstagande i
saken,  avslå  motionsyrkanden  gällande  att
Statens folkhälsoinstitut  skall  återfå sina
tidigare arbetsuppgifter. Riksdagen bör också
avslå övriga motioner. Jämför reservationerna
11 (fp) och 12 (v, mp).

Propositionen


I budgetpropositionen föreslås att  129  596  000 kr
anvisas under anslag 14:4 Statens folkhälsoinstitut.

Statens  folkhälsoinstitut  (FHI)  fick den 1 juli
2001 en ny roll och nya uppgifter. FHI skall ansvara
för sektorsövergripande uppföljning och  utvärdering
av  insatser  inom folkhälsoområdet, vara nationellt
kunskapscentrum   för   metoder  och  strategier  på
området samt ansvara för  övergripande  tillsyn inom
alkohol,  narkotika-  och tobaksområdena. Institutet
skall  även  kunna genomföra  nationellt  samordnade
insatser  på  folkhälsoområdet   efter   beslut   av
regeringen.   Under   2003   har   arbetet  med  att
omorganisera  myndigheten  fortsatt. Verksamhet  som
inte   faller  under  den  nya  organisationen   har
avvecklats   och  nya  aktiviteter  har  tillkommit.
Regeringens proposition  Mål för folkhälsan, som an-
togs  av  riksdagen  i april  2003,  har  givit  FHI
förutsättningarna      för       att       fortsätta
utvecklingsarbetet.
Regeringens bedömning är att FHI under året  gjort
värdefulla  insatser  inom  folkhälsoområdet  och  i
väsentlig utsträckning uppfyllt sina verksamhetsmål.
Omorganisationen har genomförts väl. FHI har även på
ett   förtjänstfullt  sätt  bistått  regeringen  med
expertkunskap  i  arbetet med att forma en nationell
folkhälsopolitik.
Vidare   föreslås   att    riksdagen    bemyndigar
regeringen  att  under  2004,  för ramanslaget  14:4
Statens    folkhälsoinstitut,    ingå     ekonomiska
förpliktelser    som   inklusive   tidigare   gjorda
åtaganden medför utgifter  på  högst  25  000 000 kr
efter 2004.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I  motion  So586 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m) yrkas att  riksdagen  till anslaget 14:4 Statens
folkhälsoinstitut för år 2004 anvisar 69 596 000 kr,
dvs.  60 miljoner kronor mindre  än  vad  regeringen
föreslagit  (yrkande 10). Motionärerna anser att det
statliga  engagemanget   bör  minska  kraftigt  till
förmån för regionalt och lokalt folkhälsoarbete samt
riktade     specialinsatser.    Anslaget     Statens
folkhälsoinstitut  bör  därför  successivt  sänkas -
under  år  2004 med 60 miljoner kronor. Inriktningen
bör  vara  att  Statens  folkhälsoinstitut  är  helt
avvecklat vid utgången av år 2006.

I motion So640  av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen     till     anslaget     14:4     Statens
folkhälsoinstitut anvisar  10 miljoner kronor mindre
än  regeringen  föreslagit  (yrkande   34   delvis).
Motionärerna  föreslår  besparingar och effektivise-
ringar av en rad myndigheters administration.

I motion So623 av Kenneth  Johansson m.fl. (c) yrkas
att   riksdagen   till   anslaget    14:4    Statens
folkhälsoinstitut  anvisar  8 miljoner kronor mindre
än   regeringen  föreslagit  (yrkande   2   delvis).
Motionärerna  föreslår  besparingar inom administra-
tionen  vid  vissa  myndigheter  med  sammanlagt  64
miljoner kronor (anslagen 13:6, 14:4 och 14:5).


Övriga motioner


I motion Sf358 av Lars  Leijonborg m.fl. (fp) begärs
att    riksdagen    beslutar    om    att    Statens
folkhälsoinstitut på nytt skall tilldelas arbetsupp-
gifter i enlighet med riksdagens tidigare beslut med
anledning av proposition 1990/91:175  (yrkande  17).
Motionärerna  anför  att  riksdagen  bör besluta att
återge  institutet  de  uppgifter  det  hade  enligt
riksdagens    tidigare    beslut    då   proposition
1990/91:175 bifölls. Enligt motionärerna  kan nämnda
proposition i huvudsak utgöra underlag även  för ett
nytt principbeslut. Vidare yrkas att riksdagen begär
att  regeringen,  i  enlighet  med vad som anförs  i
motionen, återkommer med förslag till de följdbeslut
som  föranleds av ett principbeslut  om  att  återge
Statens  folkhälsoinstitut  tidigare arbetsuppgifter
(yrkande 18).

I  motion  MJ410 av Ulla Hoffman  m.fl.  (v)  begärs
tillkännagivande  om  att  Statens folkhälsoinstitut
bör få i uppdrag att se över  sambanden mellan livs-
medelsproduktionens    och    livsmedelshanteringens
effekter  på  den  slutliga  produktens  miljö-  och
hälsopåverkan samt hur i detta  sammanhang  de nega-
tiva  hälsoeffekterna  kan  motverkas  (yrkande 12).
Motionärerna pekar på att det är svårt att  räkna ut
vad  samhället  får  betala  för  de  kostrelaterade
sjukdomarna. Bara sjukvård och sjukfrånvaro orsakade
av övervikt beräknas till 6 miljarder kronor per år.
Det finns behov av en studie över relationen  mellan
kost, hälsa och miljö.

I   motion  So482  av  Birgitta  Carlsson  och  Sven
Bergström  (båda  c)  begärs tillkännagivande om att
föreningar som arbetar med folkhälsofrågor för vuxna
skall  kunna  erhålla  ekonomiska   bidrag  för  att
stimulera sin verksamhet.


Bakgrund och tidigare behandling


Vid  fjolårets  behandling  av  budgetpropositionen,
betänkande     2002/03:SoU1,     behandlades     ett
motionsyrkande likalydande med MJ410 (v) yrkande 12.
Motionsyrkandet  avstyrktes  och  riksdagen   följde
utskottet  (rskr.  2002/03:81).  I sin bedömning (s.
37) anförde utskottet följande.

Ett motionsyrkande rör behovet  av  en  studie av
relationen mellan kost, hälsa och miljö.  När det
gäller  frågor om kost konstaterar utskottet  att
Statens   folkhälsoinstitut   i   samarbete   med
Livsmedelsverket  arbetar  med kunskapsspridning,
policyutveckling     både     nationellt      och
internationellt  samt  stöd  till  det lokala och
regionala  nutritionsarbetet.  Vidare   kan  kon-
stateras     att    Statens    folkhälsoinstitut,
tillsammans  med  Livsmedelsverket  som  har  ett
överordnat  ansvar  för  att  leda  och  samordna
kontrollen av  livsmedel, inklusive dricksvatten,
bedriver arbete  inom de områden som motionärerna
berör. Utskottet har förståelse för motionärernas
uppfattning men är  inte  berett  att föreslå ett
särskilt uppdrag på området.

Motionsyrkandet avstyrktes (s. 37; res. v).

Socialutskottet  prövade våren 2003, i  samband  med
behandlingen av regeringens  proposition  2002/03:35
Mål för folkhälsan, motionsyrkanden likalydande  med
yrkandena   17   och  18  i  motion  Sf358  (fp).  I
betänkande  2002/03:SoU7,   med   samma   namn   som
propositionen, ansåg utskottet det positivt att Sta-
tens  folkhälsoinstitut  i  sin  nya  roll tillförts
tillsynsuppgifter  inom  alkohol- och tobaksområdena
eftersom institutet härigenom  kan  ta  ett helhets-
grepp   om   några  av  de  viktigaste  bestämnings-
faktorerna    för    folkhälsan.    Motionsyrkandena
avstyrktes  (s.   57;  res.  fp).  Riksdagen  följde
utskottet (rskr. 2002/03:145).


Utskottets ställningstagande


Utskottet  anser  den   av   regeringen   föreslagna
medelsanvisningen  väl avvägd. Utskottet tillstyrker
därför medelstilldelningen  och avstyrker motionerna
So586 (m) yrkande 10, So623 (c)  yrkande  2 (delvis)
och So640 (kd) yrkande 34 (delvis).

Utskottet  tillstyrker  att  riksdagen  bemyndigar
regeringen  att  under  2004, i fråga om ramanslaget
14:4 Statens folkhälsoinstitut, ingå ekonomiska för-
pliktelser som inklusive  tidigare  gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 25 000 000 kr efter 2004.
Utskottet har inte ändrat inställning  i  fråga om
Statens  folkhälsoinstituts  arbetsuppgifter. Motion
Sf358 (fp) yrkandena 17 och 18 avstyrks.
Utskottet har inte heller ändrat  inställning  när
det gäller behovet av en studie av relationen mellan
kost,  hälsa  och  miljö.  Utskottet är således inte
berett  att föreslå ett särskilt  uppdrag  på  detta
område. Motion MJ410 (v) yrkande 12 avstyrks.
Vad  beträffar   motion   So482   (c)  konstaterar
utskottet  att  riksdagen  i  våras  i  samband  med
behandlingen  av  propositionen  Mål  för folkhälsan
beslutat  om  ett särskilt målområde benämnt  fysisk
aktivitet  (prop.   2002/03:35,  bet.  2002/03:SoU7,
rskr.  2002/03:145).  Mot   denna  bakgrund  och  då
föreningar som arbetar med folkhälsofrågor för vuxna
generellt sett inte kan sägas  vara  betagna  rätten
att  erhålla  organisationsstöd  för  sin verksamhet
anser utskottet att samhället på ett godtagbart sätt
även beaktar behovet av fysisk aktivitet  för vuxna.
Vilka     organisationer     som    skall    erhålla
organisationsstöd  är  dock  inte   en   fråga   för
riksdagen. Motionen avstyrks.

Smittskyddsinstitutet (14:5)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning      till     anslag     14:5
Smittskyddsinstitutet.  Riksdagen  bör därmed
avslå      motionsyrkanden      om      annan
medelsanvisning till anslaget.

Propositionen


I  budgetpropositionen föreslås att 179 642  000  kr
anvisas under anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet.

Smittskyddsinstitutet     (SMI)     är     central
förvaltningsmyndighet  med  uppgift  att  bevaka det
epidemiologiska   läget   i   fråga   om  smittsamma
sjukdomar  bland  människor  och främja skyddet  mot
sådana sjukdomar.
Det   nya  djurhuset  på  Karolinska   Institutets
område,  Astrid  Fagraeus  Laboratorium,  har  under
våren 2003  tagits  i  bruk.  Genom  tillkomsten  av
djurhuset och säkerhetslaboratoriet har Sverige fått
kapacitet  att  hantera  alla farliga smittämnen och
att bedriva forskning om sådana  smittämnen  i olika
former  av  djurmodeller.  Därmed finns en god grund
för att Sverige även fortsättningsvis  skall  ha ett
gott smittskydd och kunna ha en framträdande roll  i
forskningen         inom         smittskyddsområdet.
Fagraeuslaboratoriet    kommer    tillsammans    med
säkerhetslaboratoriet att utgöra en  resurs  för den
här typen av försök inte enbart i Sverige utan också
i  omvärlden.  Byggnationen  av  det  nya  djurhuset
medför  en  mycket stor satsning på en god djurmiljö
vid försök på infekterade djur.
Regeringens bedömning är att Smittskyddsinstitutet
har kunnat uppfylla  uppställda mål för verksamheten
väl  trots  störningar,   främst   i   form   av  de
mögelproblem  som drabbat myndighetens lokaler.  Den
verksamhet  som   bedrivs   vid  myndigheten  är  av
avgörande  betydelse för att smittskyddet  i  landet
skall    fungera    och    kanske    särskilt    den
epidemiologiska övervakningen och den diagnostik som
myndigheten  bedriver.  Under senare år har SMI även
fått tillgång till ytterligare faciliteter i form av
säkerhetslaboratoriet och  det nya djurhuset, vilket
ytterligare förbättrar SMI:s  möjligheter  att bidra
till  ett effektivt och ändamålsenligt smittskydd  i
Sverige.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004


I motion  So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen till  anslaget  14:5 Smittskyddsinstitutet
anvisar  9  miljoner  kronor  mindre  än  regeringen
föreslagit   (yrkande   34   delvis).   Motionärerna
föreslår besparingar och effektiviseringar av en rad
myndigheters administration.

I motion So623 av Kenneth Johansson  m.fl. (c) yrkas
att      riksdagen      till      anslaget      14:5
Smittskyddsinstitutet   anvisar  6  miljoner  kronor
mindre än regeringen föreslagit  (yrkande 2 delvis).
Motionärerna föreslår besparingar  inom  administra-
tionen  vid  vissa  myndigheter  med  sammanlagt  64
miljoner kronor (anslagen 13:6, 14:4 och 14:5).


Utskottets ställningstagande


Utskottet   anser   den   av  regeringen  föreslagna
medelsanvisningen väl avvägd.  Utskottet tillstyrker
därför medelstilldelningen och avstyrker  motionerna
So623 (c) yrkande 2 (delvis) och So640 (kd)  yrkande
34 (delvis).


Folkhälsopolitiska åtgärder (14:7)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning      till     anslag     14:7
Folkhälsopolitiska  åtgärder.  Riksdagen  bör
därmed   avslå   motionsyrkanden   om   annan
medelsanvisning till  anslaget. Riksdagen bör
vidare,  främst  med  hänvisning   till   det
omfattande arbete som pågår på området, avslå
ett  antal  motionsyrkanden  rörande  spelbe-
roende. Jämför reservationerna 13 (fp, c) och
14 (kd).

Propositionen


I  budgetpropositionen  föreslås att 96 554  000  kr
anvisas   under   anslag   14:7   Folkhälsopolitiska
åtgärder.

Bidrag    från    detta    anslag   lämnas    till
nykterhetsorganisationer  och  andra  organisationer
som  arbetar  med att stödja och hjälpa  missbrukare
eller  med alkoholskadeförebyggande  verksamhet  och
fördelas  av  Socialstyrelsen. Även Centralförbundet
för alkohol- och  narkotikaupplysning (CAN) erhåller
statsbidrag från detta anslag.
Från anslaget disponerar Statens folkhälsoinstitut
30  miljoner  kronor   årligen   t.o.m.   2004   för
förebyggande  insatser mot tobak. Medlen skall bl.a.
användas   som   stöd    till    organisationer   på
tobaksområdet,     stöd     till     Centrum     för
tobaksprevention       för       verksamhet      med
telefonrådgivning samt till metodutveckling.
Från anslaget disponerar Statens folkhälsoinstitut
också 4 miljoner kronor årligen för insatser i syfte
att  öka  kunskapen  om  spelberoende  och  för  att
initiera aktiviteter för att förebygga spelberoende.
Ytterligare  5  miljoner  kronor  har  tillförts  på
tilläggsbudgeten i samband  med ekonomiska vårpropo-
sitionen under 2003 för åtgärder mot spelberoende.
Frivilligorganisationer    på     alkohol-     och
narkotikaområdet  utför  insatser av betydande värde
och   omfattning.   På   exempelvis   alkohol-   och
narkotikaområdet når frivilligorganisationerna  fler
människor  med  sina  insatser  än vad den kommunala
socialtjänsten gör. Det uppsökande,  rådgivande  och
motivationsskapande  arbetet  är  omfattande  och en
allt     större     del     av     opinionsbildning,
kunskapsspridning  och  förebyggande  insatser  sker
genom de frivilligorganisationerna.
Regeringen   bedömer   det   som   angeläget   att
Socialstyrelsen  även i fortsättningen  kan  fördela
medel till organisationer  som  arbetar med alkohol-
och narkotikafrågor och utveckla  samarbetet  mellan
organisationerna  och  staten  på  det  här området.
Statens   övergripande   syfte  med  bidraget,   att
förstärka    och   komplettera    de    samhälleliga
insatserna, har i hög grad uppnåtts.
Statens stöd  till  CAN  kanaliseras  från år 2002
helt  genom  det  här  anslaget via Statens folkhäl-
soinstitut. Ett särskilt  avtal  har träffats mellan
staten och CAN som reglerar användning,  uppföljning
och utvärdering av medlen. Regeringens bedömning  är
att  den  här  nyordningen  har fungerat bra och bör
fortsätta.
Regeringens  bedömning  är  vidare   att   Statens
folkhälsoinstitut även fortsättningsvis skall arbeta
för  att  öka  kunskapen  om spelberoende och stödja
verksamheter som kan förebygga  spelberoende. Därför
förstärktes anslaget med 5 miljoner  kronor för 2003
i   tilläggsbudgeten.   Inom   området  spelberoende
redogör regeringen vidare för det  arbete  som pågår
med  anledning  av det förslag till handlingsprogram
som utarbetats på  regeringens  uppdrag  av  Statens
folkhälsoinstitut    och    som   presenterades   av
myndigheten den 7 januari 2003.
I enlighet med Statens folkhälsoinstituts förslag,
vilket i allt väsentligt stöds av remissinstanserna,
anser  regeringen det angeläget  att  ge  stöd  till
inrättande av kunskapscentrum för spelberoendefrågor
i Malmö,  Göteborg  och Stockholm. Dessa centrum bör
knytas  till  de kommunala  och  landstingskommunala
enheter som avser att utveckla och bedriva öppenvård
av spelberoende  och  deras  anhöriga. Vidare bör, i
enlighet  med  institutets förslag,  förutsättningar
ges för riktade  utbildningsinsatser  till  ca 6 000
personer  som  yrkesmässigt kan komma i kontakt  med
spelberoende.    Målgruppen     för     dessa    ut-
bildningsinsatser  är  personal  inom  socialtjänst,
primärvård,  psykiatrisk  vård, kriminalvård,  skola
och  vissa budgetrådgivare.  Förstärkt  stöd  behövs
vidare  till bl.a. självhjälpsgrupper och föreningar
för  spelberoende.  Slutligen  finns  det  behov  av
långsiktig  och  bred  forskning  om  spel och spel-
beroende  som  bl.a.  bör  innehålla en studie  över
längre   tid   av   spelproblem,  sambandet   mellan
kriminalitet  och  spel  samt  studier  av  spel  på
Internet.  Mot  bakgrund   av  det  anförda  bedömer
regeringen att anslaget bör tillföras ytterligare 10
miljoner kronor under 2004 för  att  kunna förebygga
och   motverka  negativa  sociala  konsekvenser   av
spelande. De tillkommande medlen skall disponeras av
Statens folkhälsoinstitut.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004


I motion  So586  av  Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m)   yrkas  att  riksdagen   till   anslaget   14:7
Folkhälsopolitiska  åtgärder  för år 2004 anvisar 55
554 000 kr, dvs. 41 miljoner kronor  mindre  än  vad
regeringen  föreslagit  (yrkande  11).  Motionärerna
anför  att  en  rad  organisationer  har kommit  att
betyda  alltmer för många människors trygghet.  Till
skillnad   från   myndigheter   står  ideella  orga-
nisationer     för     en     mer    lättillgänglig,
individanpassad och riktad verksamhet.  Motionärerna
anser att det är angeläget att de kan stöttas på ett
bättre sätt än i dag.

I  motion  So345  av  andre  vice  talmannen Kerstin
Heinemann  m.fl.  (fp)  yrkas  att  riksdagen   till
anslaget  14:7  Folkhälsopolitiska  åtgärder anvisar
100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande   22  delvis).  I  motion  Fi240  av   Lars
Leijonborg m.fl.  (fp) framförs ett liknande yrkande
(yrkande 20 delvis).

I motion So640 av Alf  Svensson m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen  till  anslaget   14:7  Folkhälsopolitiska
åtgärder  anvisar  30  miljoner   kronor  mindre  än
regeringen    föreslagit    (yrkande   34   delvis).
Motionärerna  anser  att  regeringens   avsikt   att
avsätta  30  miljoner  kronor  för  år  2004 för att
förstärka arbetet med tobaksprevention i huvudsak är
vällovlig,  men  att  det  preventiva arbetet  skall
utföras i skolorna som ANT-undervisning,  varför det
delvis är en kommunal angelägenhet.


Övriga motioner


I  motion  So501  av  Gunilla  Tjernberg  m.fl. (kd)
begärs  tillkännagivande  om  att verkställa Statens
folkhälsoinstituts  åtgärdsplan   mot   spelberoende
(yrkande 3). Motionärerna ser positivt på  förslagen
och   pekar   på   satsningen   på   ett  kraftfullt
utbildnings-   och   forskningsprogram,  stöd   till
utveckling och utvärdering av behandlingsalternativ,
stöd   till   kamratföreningar    och   stödgrupper,
förbättrad tillsyn av att regler som  finns  för att
förhindra  överdrivet  spelande  och  spelande bland
minderåriga följs och att brott/överträdelser  skall
leda   till   kännbara  konsekvenser.  Vidare  yrkas
tillkännagivanden  om  att  forskningsuppdraget till
Statens folkhälsoinstitut skall  utvidgas  till  att
även  belysa  frågan om det finns ett samband mellan
ökad marknadsföring  och  ökat spelberoende (yrkande
12)  och om samlande av erfarenheter  och  forskning
kring  spel  via  Internet och mobiltelefon (yrkande
13).

I motion Kr326 av Birgitta  Sellén  m.fl. (c) begärs
tillkännagivande  om effektivare behandlingsinsatser
för spelberoende personer  (yrkande  8)  och  om att
fler  alternativ till institutionsvård bör utvecklas
för att hjälpa spelberoende personer (yrkande 9).

I motion  Kr332  av  Ragnwi  Marcelind  (kd)  begärs
tillkännagivande  om  att  utreda ungas spelberoende
och  komma  med  förslag  till  preventiva  åtgärder
(yrkande 4).

I  motion  So423  av  Annelie Enochson  (kd)  begärs
tillkännagivande om att  minska  barns och ungdomars
tillgänglighet till spelautomater (yrkande 1) och om
att  följa det förslag om ökade anslag  som  Statens
folkhälsoinstitut  lagt  för  att  kunna  finansiera
åtgärder   som   skall   leda   till   ett   minskat
spelberoende (yrkande 2).

I  motion  So424  av  Lars-Ivar  Ericson  (c) begärs
tillkännagivande om forskning om och vård av dem som
är spelberoende.

I  motion  So638  av  Barbro  Feltzing  (mp)  begärs
tillkännagivande  om behovet av en utredning om  hur
man skall stävja problemet  med  det ökade spelbero-
endet i samhället samt hur ökade resurser  skall ges
till forskning och stödjande behandling (yrkande 1).

I   motion   Kr331  av  Inger  Lundberg  (s)  begärs
tillkännagivande   om   uppföljning  av  de  sociala
effekterna  med  anledning   av   beslutet  om  s.k.
värdeautomater  i  Sverige  (yrkande 1).  Motionären
anför att de sociala effekterna av spelverksamheten,
särskilt värdeautomaterna, synes  vara så allvarliga
att  samhället  måste  se  med  största   allvar  på
utvecklingen  och göra en särskild uppföljningen  av
de sociala effekterna av värdeautomaterna.


Bakgrund och tidigare behandling m.m.


Vid beredningen  av  förra  årets budgetproposition,
betänkande  2002/03:SoU1,  behandlades  motioner  om
spelberoende.  I  utskottets bedömning  (s.  42  f.)
redovisades dels att  Statens folkhälsoinstitut hade
regeringens uppdrag att  utarbeta  ett  förslag till
handlingsprogram för att motverka spelberoende, dels
att   kulturutskottet  våren  2002  i  samband   med
behandlingen  av regeringens proposition 2001/02:153
Lotterier över  Internet  m.m.  behandlat  ett antal
motioner     varav     ett     tiotal     innefattat
frågeställningar    rörande    spelberoende    (bet.
2001/02:KrU21  s.  15  f.).  I  betänkandet föreslog
kulturutskottet ett tillkännagivande  med  anledning
av  två  motioner,  (m) respektive (kd, fp). I  (m)-
motionen framhölls vikten  av  preventiv information
och effektiv behandling av den som  kan  anses  vara
spelmissbrukare.  I  den  andra  motionen  (kd,  fp)
anfördes  att  staten  måste  öka  stödet såväl till
förebyggande åtgärder som till behandling av dem som
inte längre kan hantera sitt spelande.

Socialutskottet      uttalade      att     Statens
folkhälsoinstituts    arbete   med   förslag    till
handlingsprogram  sammantaget  med  kulturutskottets
tillkännagivande gjorde  att flertalet motioner fick
anses tillgodosedda. Socialutskottet  föreslog  dock
ett  tillkännagivande  om  att  regeringen  vid  det
kommande      arbetet      med     att     genomföra
handlingsprogrammet bör beakta det som tas upp i två
motioner (c) respektive (mp) om spelets samhällseko-
nomiska  konsekvenser  och  forskning   på  området.
Riksdagen följde utskottet.
I samband med riksdagens behandling i maj  2003 av
regeringens proposition 2002/03:93 Vissa frågor inom
spelområdet  m.m.,  behandlade kulturutskottet (bet.
2002/03:KrU8)  ett  antal   motionsyrkanden  rörande
spelberoende   (s.   15   ff.).   I  ärendet   avgav
socialutskottet  ett  yttrande i protokollsform  (29
april  2003,  prot.nr  2002/03:29).  Kulturutskottet
anförde bl.a. följande i sin bedömning.

Utskottet   delar   den  oro   som   uttrycks   i
propositionen,  motionerna  och  socialutskottets
yttrande inför de  negativa  sociala effekter som
den allt snabbare utvecklingen  på  spelmarknaden
kan medföra. Utskottet kan emellertid  konstatera
att  medvetenheten om problemen och om vikten  av
att aktivt  motarbeta dem har ökat kraftigt under
senare   år.  Det   är   därför   naturligt   att
ytterligare  åtgärder  vidtas  för  att  minimera
spelandets  negativa sidor. Utskottet förutsätter
att regeringen  i  arbetet  med finansieringen av
dessa  i  budgetpropositionen även  överväger  på
vilka olika  sätt dessa åtgärder kan finansieras.
Som socialutskottet framhåller är det viktigt att
det   socialpolitiska    ansvaret   beaktas   vid
utarbetandet av kommande åtgärder.  Mot  bakgrund
av  de  åtgärder  som  regeringen  aviserar,  där
avsikten  också  är  att  lägga  större ansvar på
spelanordnarna,   anser   utskottet   dock    att
motionerna  i  viss  utsträckning torde kunna bli
tillgodosedda. (res. m, fp och kd).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:212).


Aktuellt


Från Statens folkhälsoinstitut  har  inhämtats bl.a.
att  man  nu förhandlar med Stockholm, Göteborg  och
Malmö kommuner  om  att skapa de kunskapscentrum för
spelfrågor som beskrivs  i  budgetpropositionen, att
man förbereder utbildningsinsatser  för  de ca 6 000
personer  som  kan  komma i yrkesmässig kontakt  med
spelberoende och att  man  avser  att  ta  in  vissa
spelfrågor  i  den stora folkhälsoenkät som planeras
för 2004.

I    Statens   folkhälsoinstituts    förslag    till
handlingsprogram   för   att  motverka  spelberoende
ingår, som ett av flera mål, att utbudet av spel och
marknadsföringen  av  dem  skall   utformas  så  att
överdrivet spelande inte uppmuntras.  För  att uppnå
detta  mål  föreslås  bl.a. förbättrad tillsyn  över
värdeautomater  i  samverkan   med  kommunerna  samt
tekniska  åtgärder  för att minska  risken  för  att
värdeautomater    bidrar     till    att    utveckla
spelberoende. Vad beträffar spel  på  värdeautomater
har  vidare  från Socialdepartementet inhämtats  att
Finansdepartementet       planerar       att      ge
Lotteriinspektionen  i  uppdrag  att,  i samråd  med
Statens  folkhälsoinstitut  och  Rikspolisstyrelsen,
analysera  effekterna  av Statens folkhälsoinstituts
förslag    till   begränsningar    för    spel    på
värdeautomater.  Lotteriinspektionen  skall redogöra
för    hur   de   föreslagna   åtgärderna   påverkar
utvecklingen   av   spel  på  värdeautomater,  andra
automatspel  och alternativa  spelformer.  Uppdraget
föreslås redovisas  i  samband  med årsredovisningen
för  2004. Syftet med uppdraget är  att  granska  om
minskade   öppettider  för  spel  på  värdeautomater
innebär att annat oönskat spel ökar.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  anser   den   av   regeringen  föreslagna
medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet  tillstyrker
därför  medelstilldelningen och avstyrker motionerna
So345 (fp)  yrkande  22  (delvis), So586 (m) yrkande
11, So640 (kd) yrkande 34  (delvis)  och  Fi240 (fp)
yrkande 20 (delvis).

Statens   folkhälsoinstitut  har  i  januari  2003
redovisat  ett   regeringsuppdrag  innefattande  ett
förslag  till  handlingsprogram   för  att  motverka
spelberoende  och minska de skadliga  effekterna  av
överdrivet spelande.  Detta  handlingsprogram bereds
alltjämt av regeringen och har hittills resulterat i
ett  antal  förslag  som  redovisas  i  föreliggande
budgetproposition.     Utskottet     noterar     med
tillfredsställelse  att  ett  omfattande  arbete  nu
inletts för att förebygga och motverka spelberoende.
Utskottet finner att detta  arbete  sammantaget  med
dels  de  åtgärder  som  i  framtiden  kan komma att
initieras    med   anledning   av   förslaget   till
handlingsprogram,  dels  de  ytterligare  medel  som
avsätts  för  spelberoende i årets budgetproposition
borgar för att problemet med spelberoende kommer att
ges   en  betydande   uppmärksamhet   i   framtiden.
Utskottet  som  delar  motionärernas  oro kommer att
noga följa utvecklingen på området.
Mot  bakgrund av det anförda får motionerna  So423
(kd) yrkandena  1  och  2,  So424  (c),  So501  (kd)
yrkandena  3, 12 och 13, So638 (mp) yrkande 1, Kr326
(c) yrkandena  8  och  9,  Kr331  (s) yrkande 1 samt
Kr332 (kd) yrkande 4 anses i huvudsak tillgodosedda.

Alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder (14:8)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning till anslag 14:8 Alkohol- och
narkotikapolitiska  åtgärder.  Riksdagen  bör
därmed  avslå  motionsyrkanden  dels om annan
medelsanvisning   till   anslaget,  dels   om
villkor för medelsanvisningen.

Propositionen


I budgetpropositionen föreslås  att  153  250 000 kr
anvisas    under    anslag    14:8    Alkohol-   och
narkotikapolitiska åtgärder.

Internationaliseringen och det svenska EU-inträdet
har  ändrat  förutsättningarna  för  att bedriva  en
traditionell svensk alkoholpolitik. Mot den bakgrun-
den  presenterade  regeringen 2001 för riksdagen  en
nationell   handlingsplan    för    att    förebygga
alkoholskador.     Handlingsplanen    lägger    fast
grundvalarna för en  alkoholpolitik  som  leder till
minskad      alkoholkonsumtion     och     begränsar
alkoholskadorna. Handlingsplanens huvudinriktning är
att  stimulera   utvecklingen  av  målinriktade  och
samordnade förebyggande  insatser  på kommunal nivå.
En  särskild  kommitté  -  Alkoholkommittén   -  har
tillsatts  med  uppdrag  att  samordna insatserna på
nationell nivå och att i samspel  med  kommuner  och
landsting stimulera insatserna på regional och lokal
nivå.    För    att    genomföra    den   nationella
handlingsplanen har 400 miljoner kronor  avsatts för
2001-2003 från anslaget.
I  propositionen  Nationell narkotikahandlingsplan
(prop. 2001/02:91) redovisar  regeringen  sin syn på
den   samlade  narkotikapolitiken  och  lägger  fast
grundvalarna  för  hur en förstärkning av samhällets
insatser under perioden  2002-2005 skall genomföras.
Handlingsplanens  syfte  är   bl.a.   att  förstärka
narkotikainsatserna på alla nivåer för  att  få till
stånd  ett  bättre förebyggande arbete och vård  för
missbrukare  samt   att   begränsa   tillgången   på
narkotika. Handlingsplanen anger vidare ett behov av
en  starkare  prioritering,  tydligare  styrning och
bättre uppföljning av narkotikapolitiken  och  av de
konkreta  insatserna  på  alla  nivåer.  En särskild
narkotikasamordnare  har  utsetts  för  att samordna
insatserna på nationell nivå.
Regeringen anför att Statens folkhälsoinstitut och
Myndigheten  för  skolutveckling  i  september  2003
redovisade  ett  gemensamt  regeringsuppdrag  att  i
samråd med Svenska Kommunförbundet  analysera  vilka
insatser  som kan vidtas för att stärka den alkohol-
och narkotikaförebyggande  verksamheten  i skolan. I
rapporten   framhålls   bl.a.   värdet  av  en  egen
utarbetad och väl känd policy för arbetet på skolan.
Ett  antal  av de föreslagna insatserna  kommer  att
helt  eller delvis  genomföras  av  Myndigheten  för
skolutveckling  under  budgetåret  2004, i samverkan
med Statens folkhälsoinstitut, Alkoholkommittén  och
Mobilisering mot narkotika.
Regeringen   anför   vidare  att  de  förebyggande
insatserna  blir  av  avgörande  betydelse  när  det
gäller      att      motverka      alkohol-      och
narkotikamissbrukets     utbredning.    Information,
opinionsbildning och andra alkohol- och narkotikafö-
rebyggande  insatser,  framför  allt  på  lokal  och
regional  nivå,  får  därför  en  ökad  betydelse  i
ansträngningarna   att   påverka    attityder    och
beteenden.    Att    stimulera    utvecklingen    av
målinriktade och samordnade förebyggande insatser på
kommunal  nivå  blir  särskilt viktigt i arbetet med
att  förverkliga  de  nationella  handlingsplanernas
intentioner.  För  att  fortsätta  arbetet  med  ge-
nomförandet    av    alkoholhandlingsplanen    anser
regeringen att anslaget  bör  tillföras  75 miljoner
kronor  för  2004.  För att genomföra den nationella
narkotikahandlingsplanen  har  325  miljoner  kronor
avsatts  för  2002-2004.  Av  dessa  medel  har  100
miljoner  kronor  avsatts  till en särskild satsning
inom kriminalvården. Enligt  den aktionsplan som den
nationella samordnaren presenterat  och som antagits
av  regeringen kommer medel att användas  för  bl.a.
forskning,   samordningsinsatser,  opinionsbildning,
metodutveckling samt uppföljning.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586  av  Cristina  Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen till anslaget  14:8  Alkohol
och  narkotikapolitiska åtgärder för år 2004 anvisar
20 miljoner  kronor utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande 14).  Motionärerna  anser,  mot bakgrund av
den   senaste   tidens   allvarliga  utveckling   på
narkotikaområdet, att kraftfulla  åtgärder  för  att
förhindra missbruk är nödvändiga. De avsätter därför
40  miljoner kronor mer än regeringen under kommande
treårsperiod   under   anslaget   14:8  Alkohol  och
narkotikapolitiska   åtgärder.   Insatserna    skall
särskilt  riktas så att nyrekrytering av missbrukare
förhindras.

I  motion So345  av  andre  vice  talmannen  Kerstin
Heinemann   m.fl.  (fp)  yrkas  att  riksdagen  till
anslaget  14:8   Alkohol-   och   narkotikapolitiska
åtgärder  anvisar  100  miljoner kronor  utöver  vad
regeringen föreslagit (yrkande  22 delvis). I motion
Fi240  av  Lars Leijonborg m.fl. (fp)  framförs  ett
liknande yrkande (yrkande 20 delvis).

I  motion So345  av  andre  vice  talmannen  Kerstin
Heinemann  m.fl.  (fp)  begärs  tillkännagivande  om
användningen  av  medel  från anslaget 14:8 Alkohol-
och narkotikapolitiska åtgärder  för viss verksamhet
avseende        förbättrat        alkohol-       och
narkotikaförebyggande     arbete     i     skolorna.
Motionärerna    anser   att   riksdagen,   för   att
intensifiera det  förebyggande  arbetet i skolan och
ge  detta  en  flygande  start, bör besluta  att  10
miljoner  kronor skall anvisas  särskilt  för  detta
under   2004    (yrkande    21).    Vidare    begärs
tillkännagivande   om   användningen   av  delar  av
anslaget  14:8  till  ett  bidrag  till  WHO Europas
arbete  (yrkande  24).  Motionärerna  anför att  WHO
Europas  arbete med att föra ut den alkoholpolitiska
handlingsplanen  utgör  ett  område där en begränsad
ekonomisk insats kan få stor betydelse  för Sveriges
möjlighet att fortsatt föra en effektiv alkoholpoli-
tik.  Sverige  bör  därför  förklara sig berett  att
bidra med upp till 3 miljoner  svenska kronor per år
under de närmaste tre åren till  WHO-Europas  arbete
med att föra ut den alkoholpolitiska planen.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   anser   den   av  regeringen  föreslagna
medelsanvisningen väl avvägd.  Utskottet tillstyrker
därför medelstilldelningen och avstyrker  motionerna
So345 (fp) yrkande 22 (delvis), So586 (m) yrkande 14
och  Fi240  (fp) yrkande 20 (delvis). Utskottet  har
liksom motionärerna i motion So345 (fp) yrkandena 21
och 24 en positiv  syn  på  såväl det narkotika- och
alkoholförebyggande  arbetet  i   skolorna  som  det
internationella alkoholsamarbetet.  Utskottet  delar
dock inte bedömningen om de särskilda anslagsvillkor
som framförs i motionsyrkandena.


Alkoholsortimentsnämnden (14:9)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör    bifalla   regeringens   förslag   om
medelsanvisning     till      anslag     14:9
Alkoholsortimentsnämnden.    Riksdagen    bör
därmed avslå ett motionsyrkande  med  förslag
om att anslaget skall avskaffas.

Propositionen


I  budgetpropositionen  föreslås  att  422   000  kr
anvisas under anslag 14:9 Alkoholsortimentsnämnden.

Alkoholsortimentsnämnden  inrättades den 1 januari
1995  i  enlighet  med  de krav som  EU-kommissionen
uppställde  inför Sveriges  inträde  i  EU  för  att
Sverige skulle  kunna behålla detaljhandelsmonopolet
på  alkohol. Samtidigt  avskaffades  övriga  monopol
inom  alkoholområdet.  Detaljhandelsmonopolet  skall
fungera   icke-diskriminerande  i  enlighet  med  de
principer som  fastlagts i avtalet mellan staten och
Systembolaget. För  att säkerställa icke-diskrimine-
ringen  inrättades Alkoholsortimentsnämnden  som  en
oberoende  nämnd  med  uppgift att pröva besvär över
Systembolagets beslut att  avvisa  eller avföra viss
alkoholhaltig dryck från sortimentet. Nämnden består
av en lagfaren domare som ordförande samt fyra andra
ledamöter. De utses av regeringen för  tre  år.  För
beredning   av   ärenden   hos   nämnden   utses  en
sekreterare som skall vara lagfaren.
Regeringen  anför att det inledningsvis var  svårt
att bedöma hur  många  ärenden  som  nämnden  skulle
komma  att få behandla. Numera har verksamheten  och
antalet ärenden stabiliserats.

Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004


I motion  So586  av  Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen  avslår förslaget att för år
2004 anvisa medel till anslaget  14:9  Alkoholsorti-
mentsnämnden  (yrkande 15). Motionärerna  anför  att
det  med  ett  avvecklat   detaljhandelsmonopol  för
Systembolaget  också blir naturligt  att  lägga  ned
Alkoholsortimentsnämnden.


Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller att Alkoholsortimentsnämnden bör
vara   kvar   i  sin   nuvarande   form.   Utskottet
tillstyrker  medelsfördelningen.  Motion  So586  (m)
yrkande 15 avstyrks.


Institut för komplementär medicin
(14:10, förslag till nytt anslag)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  avslå två motionsyrkanden av innebörd att
medel  skall anvisas  till  ett  nytt  anslag
14:10 Institut för komplementär medicin.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004


I motion  So586  av  Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m)  yrkas  att  riksdagen   till   anslaget   14:10
Institutet  för  komplementär  medicin  för  år 2004
anvisar    10 miljoner    kronor    (yrkande    12).
Motionärerna  pekar  på  att konsumentundersökningar
inom   olika  landsting  visar   att   konsumenterna
använder   sig  alltmer  av  komplementär/alternativ
medicin och  att  behovet av att kunna välja behand-
lingsmetod på lika  villkor  ökar kraftigt. På grund
härav  och då det är möjligt att  etablera  sig  som
utövare,  utan  att  kunna  redovisa  yrkeskunskaper
eller  resultat,  behövs det ett nationellt  centrum
för alternativ/komplementär  medicin  i Sverige. Det
skulle innefatta forskning och utbildning som ges på
universitetsnivå.   Motionärerna   vill  anslå   tio
miljoner kronor under anslagsposten 14:10 Institutet
för komplementär medicin.

I  motion  Ub217  av  Anne Marie Brodén  (m)  begärs
tillkännagivande  om  att   regeringen  lägger  fram
förslag om att särskilda resurser  avsätts  för dels
uppbyggnad av ett nationellt kompetenscentrum,  dels
upprättande   av   ett   nationellt   register   för
komplementär   och  alternativ  medicin.  Motionären
anför  att det behövs  ett  nationellt  centrum  för
alternativ/komplementär   medicin   i  Sverige.  Det
skulle innefatta forskning och utbildning som ges på
universitetsnivå   där   en   egen   fakultet    för
komplementär  och  alternativ  medicin inrättas utan
att ligga under beteendevetenskap  eller medicin men
med nära samarbete.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  konstaterar att regeringen  föreslår  att
anslaget 13:3 ökas med 3 miljoner kronor för år 2004
för  att  inrätta   ett   nationellt  register  över
utövarna  av  komplementär  medicin.   Vidare   vill
utskottet   liksom  tidigare,  senast  i  betänkande
2002/03:SoU3  Hälso-  och  sjukvårdsfrågor  m.m. (s.
40),   framhålla   att  attityden  till  flera  s.k.
alternativa behandlingsmetoder  har ändrats under de
senaste    årtiondena    och   att   kunskaper    om
alternativmedicinska metoder  behövs  både  för  att
kunna  bedöma effekter och vinster och för att kunna
utröna eventuella  skador och biverkningar. Skäl att
anslå medel till ett  nytt anslag saknas dock enligt
utskottets uppfattning.  Motion So586 (m) yrkande 12
avstyrks därför. Även motion Ub217 (m) avstyrks.


Lokalt folkhälsoarbete (14:11,
förslag till nytt anslag)


Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande  med
förslag om att anvisa  medel  till  ett  nytt
anslag 14:11 Lokalt folkhälsoarbete.


Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004


I  motion  So586 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m) yrkas att  riksdagen  till  anslag  14:11 Lokalt
folkhälsoarbete för år 2004 anvisar 44 miljoner kro-
nor  (yrkande  13). För att stimulera framväxten  av
riktade   insatser    och   regionalt   och   lokalt
folkhälsoarbete  vill  vi   under   år   2004  anslå
sammanlagt 44 miljoner kronor till anslagspost 14:11
Lokalt folkhälsoarbete.


Bakgrund och tidigare behandling


Även      vid      fjolårets      behandling      av
budgetpropositionen,     betänkande    2002/03:SoU1,
föreslogs   ett   nytt   anslag    avseende   lokalt
folkhälsoarbete   (s.   47).   Motionen  avstyrktes.
Riksdagen följde utskottet.


Utskottets ställningstagande


Riksdagen  beslutade våren 2003,  med  anledning  av
propositionen  Mål  för folkhälsan, ett övergripande
nationellt mål för folkhälsoarbetet  jämte  en  sek-
torsövergripande   målstruktur   för   det   samlade
folkhälsoarbetet    med   elva   målområden   (prop.
2002/03:35, bet. 2002/03:SoU7,  rskr.  2002/03:145).
Mot denna bakgrund och det arbete som initierats med
anledning av folkhälsopropositionen anser  utskottet
att det saknas anledning att föreslå medel till  ett
nytt  anslag  inom området. Motion So586 (m) yrkande
13 avstyrks.


Övrig medelsanvisning


Regeringens  förslag   till  medelsanvisningar  till
anslagen  14:2 Bidrag till  WHO,  14:3  Bidrag  till
Nordiska högskolan  för  folkhälsovetenskap och 14:6
Institutet för psykosocial  medicin  har  inte  mött
någon erinran i form av motioner.

Utskottet       tillstyrker       de      föreslagna
medelsanvisningarna.


Övriga frågor inom politikområdet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, främst med hänvisning  till  den  politik
som  redan  förs  på området, avslå ett antal
motionsyrkanden  rörande  Sveriges  alkohol-,
narkotika- och tobakspolitik inom EU.

Alkohol, narkotika och tobak ur ett EU-
perspektiv


Fyra  motionsyrkanden   rör   Sveriges   arbete  mot
narkotika på internationell nivå.

I  motion K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)  begärs
tillkännagivande     om     åtgärder    mot    bl.a.
narkotikamissbruk (yrkande 14  delvis). Motionärerna
anför  att  Sverige  inte  får  förlora   kampen   i
Europaparlamentet      när     det     gäller     de
narkotikapolitiska frågorna. Vidare framhålls vikten
av att Sverige gör sin röst  hörd  på  den politiska
arenan samt för ut korrekt information om  sin  nar-
kotikapolitik  och  om  de  resultat  den  har gett.
Sverige måste visa att all icke-medicinsk användning
av  narkotika  är  och  förblir förkastlig. Vi måste
också   kräva   en  internationell   statistik   där
utgångspunkterna  är  gemensamma  och  ger möjlighet
till    rättvisande    jämförelser    mellan   bl.a.
Nederländerna och Sverige, anförs det.

I  motion  So345  av  andre  vice talmannen  Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs tillkännagivande  om hur
den  svenska narkotikapolitiken bör föras fram i  EU
(yrkande  2).  I  motionen framförs samma synpunkter
som i den ovannämnda motionen K419 (fp) yrkande 14.

I  motion K416 av Alf  Svensson  m.fl.  (kd)  begärs
tillkännagivande  om  att  EU  aktivt skall motverka
drogliberalismen  (yrkande  25). Motionärerna  anför
att  narkotikamissbruket  och  en   alltmer  utbredd
drogliberalism  i Europa hotar såväl tryggheten  som
den ekonomiska utvecklingen  i  våra  samhällen. Vår
grupp   i  EU-parlamentet  är  den  enda  europeiska
partigrupp   som   enat   står   emot   de  liberala
framstötarna,  anförs  det.  Ett offensivt nej  till
droger är det effektivaste sättet att minska antalet
narkomaner i samhället.

I  motion So343 av Maud Olofsson  m.fl.  (c)  begärs
tillkännagivande om att Sverige inom EU aktivt skall
verka  för  att övriga EU-länder inför en restrikti-
vare  narkotikapolitik  (yrkande  11).  Motionärerna
pekar på  att  det  finns  ett  stort  behov  av ett
internationellt  samarbete då narkotikaproblematiken
har     ökat    globalt.     Sveriges     engagemang
internationellt  bör  intensifieras, och Sverige bör
tillsammans med andra länder utveckla strategier för
att   minska   problemen  med   narkotikaanvändning.
Motionärerna anser  att  Sverige i första hand skall
prioritera   frågor   som  rör   illegal   europeisk
produktion samt förebyggande insatser.

Ett  antal  motioner behandlar  frågan  om  Sveriges
alkoholpolitik inom EU.

I motion K419  av  Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande    om     åtgärder     mot    bl.a.
alkoholmissbruk  (yrkande  14  delvis). Motionärerna
anför att Sverige, genom regeringens misslyckanden i
förhandlingarna med EU-kommissionen  om  de  svenska
införselreglerna, fått en situation där en stor  del
av  befolkningen kan föra in en betydande del av sin
årskonsumtion av vissa sorter av alkoholdrycker. Det
viktigaste  som  kan  göras just nu för att begränsa
folkhälsoskadorna av en  ökad  alkoholkonsumtion  är
att sträva efter att upprätthålla den aktiva prispo-
litiken  och  detaljhandelsmonopolet så långt det är
möjligt. Enligt motionärerna är det också, med tanke
på  tendensen  till   att  ungdomars  konsumtion  av
alkohol ökar, synnerligen  viktigt att poängtera det
alkoholförebyggande arbetet bland yngre.

I motion So645 av Agneta Lundberg  m.fl. (s, fp, kd,
v,  c, mp) framförs ett motionsyrkande  av  innebörd
att Sverige  inom  EU  aktivt  skall  verka  för  en
restriktiv  linje i alkoholpolitiken och att Sverige
skall stödja  WHO:s  "European  alcohol  action plan
2000-2005" (yrkande 1)

I   motion   So343   av   Maud   Olofsson   m.fl.  (c)   begärs
tillkännagivande   om  möjligheten  till  nationellt
förbud i EU mot alkoholreklam  (yrkande 9). Sveriges
restriktiva   alkoholpolitik  påverkas   i   växande
utsträckning av  EU:s  regelverk. Mot den bakgrunden
är det viktigt att verka  för en ökad förståelse för
svensk alkoholpolitik i EU.  I  analogi  med vad som
gäller  för tobaksreklam bör Sverige verka  för  att
alkoholreklam   med  hänvisning  till  folkhälsoskäl
skall kunna förbjudas i de länder som så önskar.

I motion So411 av  Kerstin-Maria  Stalin  m.fl. (mp)
begärs tillkännagivande om att regeringen i  Sverige
och  i EU skall verka för en mer restriktiv alkohol-
politik  (yrkande  3).  Motionärerna pekar på att EU
ser  alkoholen som en jordbruksfråga  medan  Sverige
ser alkoholen  som  en  folkhälsofråga. Motionärerna
uppmanar   regeringen   att   verka   för   minskade
införselkvoter och vidare föregå  med  gott  exempel
och kämpa emot alkoholreklam.

I  motion So576 av Anders Bengtsson m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om att Sverige inom EU i en ledande
roll   skall   driva  alkohol-  och  folkhälsofrågan
(yrkande  1).  Motionärerna   anför   att   Sveriges
ambition inte bara bör vara att försvara den svenska
alkoholpolitiken,  utan  också  att  påverka i EU  i
denna  fråga.  Sverige  har med god framgång,  trots
stor skepsis innan, lyckats  driva exempelvis miljö-
och sysselsättningsfrågor i EU.

I motion So357 av Inger Lundberg  m.fl.  (s)  begärs
tillkännagivande  om  att  Sverige inom EU bör driva
kravet  på ett kraftfullt alkoholpolitiskt  program.
Motionärerna anför att Sverige inom EU bör verka för
att organisationen  tar  fram  ett  program  för  en
restriktiv alkoholpolitik.

Tre motioner rör subventioner av tobaksodling m.m.

I  motion  K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande     om     åtgärder    mot    bl.a.
tobaksmissbruk  (yrkande  14  delvis).  Motionärerna
anför  att  Sverige  aktivt bör stödja  arbetet  mot
tobaksbruk i östra och centrala Europa samt i tredje
världen. Likaså bör Sverige aktivt stödja WHO i dess
arbete mot tobaken. Enligt motionärerna bör dessutom
subventionerna till EU:s  tobaksodlare avskaffas och
Sverige bör verka för att EU  skall  betrakta  tobak
som en hälsofråga och inte som ett jordbruksproblem.

I  motion  So577 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande  om  avveckling  av  EU-stödet till
tobaksodling (yrkande 11).

I   motion  So472  av  Göran  Magnusson  (s)  begärs
tillkännagivande   om  att  EU:s  subventioner  till
tobaks- och vinodling  bör  slopas. Motionären anser
att   stödet   till   tobaksodling    strider    mot
folkhälsomålen för EU.


Bakgrund och tidigare behandling


Ett  enigt utskott har vid flera tillfällen under de
senaste  åren  redovisat  sin  inställning  när  det
gäller   Sveriges   insatser   mot   narkotikan   på
internationell  nivå.  I  det  av riksdagen godkända
betänkande 1998/99:SoU10 uttryckte utskottet sin oro
för  den globala utveckling av narkotikahandeln  som
pågår och den påverkan utvecklingen har för Sveriges
del,  framför   allt  vad  gäller  dagens  ungdomar.
Utskottet  anförde   att   Sveriges  internationella
narkotikapolitik måste vara  tydlig,  konsekvent och
långsiktig.  Det påpekades att Sveriges  restriktiva
narkotikapolitik   ligger   till   grund   för   det
internationella  engagemanget  och att Sverige sedan
länge  deltar  mycket  aktivt i det  internationella
samarbetet på detta område.  Utskottet  vidhöll  att
det  är  synnerligen  angeläget  att  regeringen med
kraft   fortsätter   att   bekämpa   alla  krav   på
legalisering  av  narkotika  och  liberalisering  av
narkotikapolitiken,     såväl     nationellt     som
internationellt. Sverige måste fortsätta  att aktivt
driva     sin    inställning    i    narkotikafrågor
internationellt,  bl.a. inom FN, Europarådet, EU och
i    det   nordiska   samarbetet.    En    nödvändig
förutsättning  för  framgång  i  det internationella
arbetet   är   att   våra  insatser  nationellt   är
framgångsrika  och  att  vi  kan  visa  på  en  enig
restriktiv inställning  i  frågan,  anfördes det (s.
12).

Utskottet  vidhöll  detta  uttalande i  betänkande
1999/2000:SoU10.

När det gäller narkotika behandlade utskottet senast
liknande  motionsyrkanden  som  de   nu  aktuella  i
betänkande   2002/03:SoU5   Vissa   narkotikafrågor.
Utskottet    vidhöll    sin    tidigare   redovisade
inställning  när  det gäller Sveriges  insatser  mot
narkotika   på   internationell    nivå.   Utskottet
konstaterade   att   åsikterna   i   de   motionerna
överensstämde   med   utskottets   tidigare   gjorda
uttalanden,  liksom  med  regeringens uppfattning  i
frågan.   Motionerna   ansågs   tillgodosedda    och
avstyrktes (s. 15; res. m, fp, kd och c).

På   alkoholområdet   behandlade   utskottet  senast
liknande  motionsyrkanden  som  de  nu  aktuella   i
betänkande   2002/03:SoU6  Alkoholfrågor.  Utskottet
anförde därvid  i sin bedömning bl.a. följande (s. 9
f.).

Utskottet står  fast  vid  att  det  svenska  EU-
medlemskapet   har  förändrat  det  som  tidigare
utgjorde viktiga  delar  av alkoholpolitiken. Den
anpassning till EU:s införselregler  som  Sverige
måste   göra   och   som  innebär  stegvis  höjda
införselkvoter för alkohol  för  privat bruk fram
till  år 2004 är inte oproblematisk.  Möjligheten
att använda  det  s.k.  prisinstrumentet  för att
påverka  tillgången  på  alkohol försvagas. Höjda
införselkvoter  kan  vidare,   om  åtgärder  inte
vidtas,  komma  att medföra att gränshandeln  med
alkohol successivt ökar liksom troligen också den
illegala handeln  och  försäljningen  av alkohol.
Det finns därför, enligt utskottet, anledning att
hysa  oro  för att alkoholskadorna kan komma  att
bli  fler  genom  att  totalkonsumtionen,  i  ett
sådant läge,  kommer  att  öka  under de närmaste
åren. Utskottet anser att de eventuella  negativa
effekterna   av   denna   anpassning   till  EU:s
regelsystem  kraftfullt  måste motverkas.  Aktiva
informationsinsatser     och     opinionsbildande
åtgärder är nödvändiga.

Det övergripande målet för den svenska alkohol-
politiken  ligger  fast.  Målet  bör  nås   genom
åtgärder  mot  skadligt dryckesbeteende och genom
att   sänka   den   totala   alkoholkonsumtionen.
Möjligheterna  att  begränsa   alkoholens   till-
gänglighet genom nationella åtgärder har som ovan
anförts   minskat   de   senaste   åren,  och  en
förstärkning måste enligt utskottet  ske av såväl
lokala  som  internationella  insatser  för   att
minska alkoholskadorna.
Det internationella arbetet på alkoholområdet bör
utvecklas  och  förstärkas.  Särskilt  viktigt är
utarbetandet av en EU-strategi för att utforma en
effektiv,  ansvarsfull  och social alkoholpolitik
som  gagnar  folkhälsan inom  unionen.  Utskottet
anser det viktigt  att  denna  politik på EU-nivå
även   innefattar   åtgärder   för   att   minska
efterfrågan,  exempelvis genom pris- och  skatte-
instrument. Utskottet erinrar om de initiativ som
togs    av    Sverige     under    det    svenska
ordförandeskapet.


Motionerna  ansågs  i  huvudsak  tillgodosedda   och
avstyrktes (s. 10; res. fp, kd och c; s.y. m).

Motionsyrkanden  rörande frågan om subventioner till
tobaksodlingen i Europa  har behandlats av utskottet
vid  ett  flertal tillfällen,  senast  i  betänkande
2002/03  Vissa   tobaksfrågor,   vartill   hänvisas.
Utskottet  vidhöll  där sin principiella inställning
att tobaksodling inte  bör stödjas med medel ur EU:s
budget.   Motionerna   ansågs    tillgodosedda   och
avstyrktes (s. 9; res. m, fp, kd och c).


Aktuellt


Socialutskottet  har i yttrande, 2003/04:SoU2y,  den
28 oktober 2003 till  KUU  i  anledning av skrivelse
2003/04:13  Europeiska konventet  om  EU:s  framtid,
jämte   motioner   redovisat   bl.a.   den   svenska
narkotika-   ,   alkohol-   och  tobakspolitiken.  I
yttrandet  anförs bl.a. att Sverige  arbetar  aktivt
med frågor om  tobaksprevention  och anser att det i
första  hand  är en folkhälsofråga.  Vidare  betonar
utskottet att folkhälsopolitikens  utformning är och
bör fortsätta att vara ett nationellt  ansvar. Detta
är särskilt viktigt för Sverige som vill  behålla en
restriktiv  nationell  politik, anförs det. Dessutom
anför     utskottet     att    relationen     mellan
alkoholpolitikens  mål  och   regler  för  den  inre
marknadens  funktion  fortsatt bör  bevakas.  Enligt
utskottets uppfattning  bör  det  vidare  framgå  av
konstitutionen  att  skyddet för folkhälsan inte bör
underordnas handelspolitiska krav.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   vidhåller   självfallet   sin   tidigare
redovisade  inställning  när   det  gäller  Sveriges
insatser  mot  narkotika  på  internationell   nivå.
Utskottet  konstaterar  att  åsikterna  i motionerna
So343  (c)  yrkande 11, So345 (fp) yrkande  2,  K416
(kd) yrkande  25  och  K419  (fp) yrkande 14 delvis,
överensstämmer   med  utskottets   tidigare   gjorda
uttalanden. Motionerna  får  därmed  anses tillgodo-
sedda.

Även när det gäller vilken alkoholpolitik  Sverige
bör  driva inom EU vidhåller givetvis utskottet  sin
tidigare   redovisade  inställning.  I  sammanhanget
finns det även  skäl att framhålla de ansträngningar
som Sverige gör tillsammans  med  de övriga länderna
för  att lyfta fram alkoholen som en  folkhälsofråga
inom EU.  Utskottet  vill stryka under vikten av att
verka för sänkta införselkvoter  och  en begränsning
av    alkoholreklamen.   Sammanfattningsvis    anser
utskottet att motionärerna genom den förda politiken
får  anses   tillgodosedda.   Något   initiativ  med
anledning av motionerna So343 (c) yrkande  9,  So357
(s),  So411  (mp)  yrkande  3,  So576 (s) yrkande 1,
So645 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande  1 och K419 (fp)
yrkande 14 delvis är således inte erforderligt.
Utskottet anser alltjämt att tobaksodling inte bör
stödjas  med  medel ur EU:s budget. Utskottet  anser
vidare att det  är  angeläget  att  Sverige  även  i
övrigt   inom   EU   och   i  andra  internationella
sammanhang, som t.ex. WHO, aktivt stöder arbetet mot
tobaksbruk. Motionerna So472 (s), So577 (kd) yrkande
11 och K419 (fp) yrkande 14  delvis får anses i allt
väsentligt tillgodosedda.

14:9 Alkoholsortimentsnämnden

Politikområde Barnpolitik



Anslagen

Anslagen  15:1  Barnombudsmannen  och  15:2  Statens
nämnd för internationella  adoptionsfrågor  har inte
mött någon erinran i form av motioner.

Utskottet       tillstyrker       de      föreslagna
medelsanvisningarna.


Övriga frågor under politikområdet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion med förslag  om
en   utredning   angående   Barnombudsmannens
organisation.    Utskottet   hänvisar    till
Diskrimineringskommitténs uppdrag på området.

Motion

I  motion  So232  av  Gunilla  Tjernberg  och  Inger
Davidson  (kd) begärs  ett  tillkännagivande  om  en
förutsättningslös         utredning         angående
Barnombudsmannens     organisation.     Motionärerna
framhåller    den    kritik    som    riktats    mot
Barnombudsmannens    dubbla    roller,    dvs.   som
företrädare å ena sidan för barn och ungdomar  och å
andra  sidan  för regeringen. Motionärerna anser,  i
likhet  med  BO-utredningen,  att  Barnombudsmannens
roll  som  ombudsman   bör   renodlas  och  stärkas.
Eftersom  utredningen  inte  behandlade   frågan  om
huvudmannaskap  för  BO tillräckligt ingående  måste
frågan  bli föremål för  ytterligare  en  utredning,
anförs det.


Bakgrund


I proposition  2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman
föreslogs   vissa   åtgärder   för   att   förstärka
Barnombudsmannen   och   renodla  ombudsmannarollen.
Barnombudsmannens roll som företrädare för barns och
ungas  rättigheter  och intressen  utifrån  Sveriges
åtagande   enligt   FN:s   konvention   om   barnets
rättigheter  tydliggjordes.   Vidare  föreslogs  att
Barnombudsmannens   mandat   skulle   bestämmas   av
riksdagen  i  lag  och att ombudsmannen  skulle  ges
vissa rättsliga befogenheter  gentemot  myndigheter,
kommuner  och  landsting.  Barnombudsmannen   skulle
fortfarande vara en myndighet under regeringen,  men
genom  de föreslagna åtgärderna gavs ombudsmannen en
ökad självständighet  i förhållande till regeringen.
Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2002.

I  betänkande 2001/02:SoU17  behandlade  utskottet
propositionen  samt  motioner  bl.a. om att BO skall
kunna vara pådrivande även mot regeringen. Utskottet
konstaterade  att  frågan  om  vem  som  skall  vara
huvudman för Barnombudsmannen behandlats av den s.k.
BO-utredningen.  I  betänkandet  Barnombudsmannen  -
företrädare  för  barn  och ungdomar  (SOU  1999:65)
avvisades en överflyttning  av huvudmannaskapet från
regeringen   till   riksdagen   framför    allt   av
konstitutionella skäl men också med hänvisning  till
att  riksdagen  inte  passar  som  huvudman  för  en
myndighet  som  bl.a.  bedriver  opinionsarbete. Ett
ändrat huvudmannaskap skulle innebära  en  avvikelse
från  regeringsformens  ansvarsfördelning.  Det   är
regeringens   uppgift   att   styra   riket,   medan
riksdagens  uppgift  är  att  lagstifta,  besluta om
skatt och fastställa statens budget. Om ombudsmannen
skulle  underställas  riksdagen skulle riksdagen  få
ansvar   för   en   förvaltningsmyndighet   på   ett
sakområde. I detta avseende  ansåg  utredningen  att
det   inte   gick  att  dra  några  paralleller  med
Justitieombudsmannen  (JO).  Dels  är JO:s ställning
särskilt reglerad i regeringsformen, dels är JO inte
någon förvaltningsmyndighet utan del  av  riksdagens
kontrollmakt   att   lagstiftningen   följs   i  den
offentliga verksamheten.
Utskottet  delade  denna  bedömning och underströk
samtidigt    att   ansvaret   för   att    genomföra
barnkonventionen        enligt       internationella
traktatregler   ligger   på  regeringen.   Utskottet
betonade vidare att det ankommer  på  riksdagen  att
granska  regeringen  och  dess verksamhet. Utskottet
delade  därmed  bedömningen  att   regeringen   även
fortsättningsvis     bör     vara    huvudman    för
Barnombudsmannen,  men att Barnombudsmannens  mandat
skall    bestämmas   av   riksdagen.    Genom    att
Barnombudsmannens  uppgifter  framgår av lag minskar
behovet  av  styrning  i  regleringsbrev.  Utskottet
ansåg det angeläget att Barnombudsmannen  själv  kan
bestämma sin egen dagordning och göra prioriteringar
utifrån  sin  kunskap  och  sina  kontakter  med dem
ombudsmannen  skall  företräda.  Utskottet  noterade
slutligen     att    regeringen    avsåg    att    i
tilläggsdirektiv  ge  utredningen om en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning  i  uppdrag  att se över
frågan  om  Barnombudsmannens  ställning. Motionerna
avstyrktes (res. kd).

Diskrimineringskommittén  har bl.a.  i  uppdrag  att
överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering
som      omfattar      alla      eller     flertalet
diskrimineringsgrunder  och  samhällsområden   (dir.
2002:11).   Kommittén   skall   också   överväga  en
samordning  eller  sammanslagning  av  någon   eller
samtliga  av JämO, DO, HO och HomO samt om den eller
de framtida  ombudsmannainstitutioner  som  föreslås
skall vara underställda regeringen eller riksdagen.

I     tilläggsdirektiv    (dir.    2003:69)    har
diskrimineringskommittén givits i uppdrag att i sina
överväganden   rörande  ombudsmännen  i  tillämpliga
delar inkludera även Barnombudsmannen.
Uppdraget skall  vara  avslutat  senast den 1 juli
2005.

Utskottets ställningstagande


Utskottet         kan         konstatera         att
Diskrimineringskommittén  numera  har  i uppdrag att
överväga  en  samordning  eller  sammanslagning   av
samtliga  ombudsmän  som är underställda regeringen,
dvs.  även Barnombudsmannen.  Mot  bakgrund  av  att
kommittén även skall utreda frågan om huvudmannaskap
för  den   eller   de  ombudsmannainstitutioner  som
föreslås får motion So232 (kd) anses tillgodosedd.


Politikområde Handikappolitik



Personligt ombud (16:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla  regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag  16:1  Personligt
ombud.  Riksdagen  bör avslå två motioner  om
annan    medelsanvisning    till    anslaget.
Riksdagen  bör  vidare avslå två motioner som
avser  dels att verksamheten  med  personliga
ombud  och   gode   män,  genom  bl.a.  högre
arvoden,  skall utvecklas,  dels  att  rätten
till personligt  ombud  skall  skrivas  in  i
socialtjänstlagen.
Jämför reservation 15 (v, mp).

Propositionen


I  budgetpropositionen  föreslås  att 90 000 000  kr
anvisas under anslag 16:1 Personligt ombud.

Bidraget är avsett för att utveckla verksamhet med
personliga   ombud   för   personer   med   psykiska
funktionshinder.  De personliga ombuden skall  bl.a.
företräda den enskilde  i  olika situationer, ge råd
och   stöd   samt   stärka   den   enskildes    egen
initiativförmåga.  Verksamheten skall grundas på ett
kommunalt  ansvar  och   huvudmannaskap   men  olika
verksamhetsformer   kan   prövas   beträffande   det
praktiska utförandet.
Socialstyrelsen har sedan bidraget tillkom år 2000
tillsammans   med   länsstyrelserna  på  regeringens
uppdrag  arbetat  för  att  verksamheten  skall  bli
rikstäckande. Socialstyrelsen  har  definierat vilka
arbetsuppgifter  som  bör  innefattas i  stödet  och
utformat  kriterier  för  vilka   personer  som  bör
omfattas  av  insatsen.  I  uppdraget  till  Social-
styrelsen ingår också att utvärdera utvecklingen  av
verksamheten  samt  vilka effekter den får såväl för
psykiskt funktionshindrade  som  på utnyttjandet och
utformningen  av  andra  näraliggande  insatser  och
verksamhetsområden.
I  propositionen  (s.  100)   anförs   vidare  att
verksamheten    med   personligt   ombud   har   god
utbredning. Hösten  2002  hade medel till personliga
ombud fördelats till 247 kommuner.  Det motsvarar 85
%   av   landets  alla  kommuner.  Verksamheten   är
fortfarande inne i en uppbyggnadsfas på grund av att
merparten  av  de  personliga  ombuden kommit i gång
först  under  år  2002.  De  personer  med  psykiska
funktionshinder som erbjudits  personligt  ombud hör
till den målgrupp som verksamheten riktar sig  till,
dvs.  personer  som har få insatser men stora behov.
De största behoven är daglig sysselsättning, sociala
kontakter, fysisk och psykisk hälsa. Vid utgången av
2002 fanns ca 100 verksamheter med sammanlagt ca 280
(av ca 300) ombud  anställda  och  ca 1 200 personer
med  psykiska  funktionshinder var aktuella  hos  de
ombud  som  inlett   arbetet   med  personkontakter.
Könsfördelningen var jämn bland  dessa personer. Vid
årsskiftet 2002/2003 beräknades ca 2 000 personer ha
personligt ombud. När verksamheten fungerar optimalt
bör 3 000-4 500 personer ha ombud.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I  motion So586 av Cristina Husmark  Pehrsson  m.fl.
(m)   yrkas   att   riksdagen   till  anslaget  16:1
Personligt  ombud för år 2004 anvisar  200  miljoner
kronor utöver  vad  regeringen  föreslagit  (yrkande
16).  Motionärerna  anför att personer med allvarlig
psykisk sjukdom, exempelvis schizofreni, är en grupp
med  särskilt  behov av  stöd.  Denna  grupps  behov
försummas  emellertid   ofta   när   olika  huvudmän
försöker  undvika  kostnader  genom att skjuta  över
ansvaret  på  andra. Vidare anför  motionärerna  att
flera  tragiska   händelser  under  året  visar  att
behovet  av  samordning   av   insatserna  inom  den
psykiatriska vården är akut. Även  i motion So415 av
Cristina   Husmark   Pehrsson   m.fl.   (m)   begärs
tillkännagivande av innebörd att anslaget  16:1  bör
anvisas  ytterligare  medel  (yrkande  5).  I  samma
motion begärs dessutom ett tillkännagivande av inne-
börd att personer med allvarlig psykisk sjukdom,  av
rättssäkerhetsskäl, bör erhålla ett personligt ombud
eller en kontaktperson (yrkande 12).

I  motion  So592 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  personliga  ombud och gode män
(yrkande  6).  Motionärerna  anför  att   bl.a.  för
personer  med s.k. dubbeldiagnoser kan de personliga
ombuden fungera  som en lots in i vården och att det
därför finns anledning att utveckla verksamheten med
personliga ombud.  Vidare anförs att många patienter
förutom personligt ombud  också  behöver en god man.
Enligt  motionärerna  kan det krävas  högre  arvode,
handledning  och  bättre   utbildning   för  att  få
människor att engagera sig som gode män.


Övrig motion


I motion So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att
rätten till personligt ombud bör skrivas  in i soci-
altjänstlagen  (yrkande  8). Motionärerna anför  att
satsningen på personligt ombud  fallit väl ut, men i
tider av ekonomisk knapphet i kommunerna  finns  det
risk att denna verksamhet inte prioriteras.


Aktuellt


I  nyligen  beslutade  direktiv  (dir. 2003:133) för
psykiatrisamordnaren nämns (s. 6)  Personligt  ombud
under rubriken Insatser för att förbättra vård, stöd
och service.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  anser  att  den  av regeringen föreslagna
medelsanvisningen    är   väl   avvägd.    Utskottet
tillstyrker därför medelstilldelningen och avstyrker
motionerna  So586  (m)  yrkande  16  och  So415  (m)
yrkandena 5 och 12. Utskottet  som  konstaterar  att
den nyligen utsedde nationelle psykiatrisamordnarens
uppdrag   även   omfattar   de   personliga  ombuden
avstyrker även motion So592 (kd) yrkande 6.

Utskottet  anser att de personliga  ombuden  utför
ett  mycket  värdefullt   arbete   och  noterar  med
tillfredsställelse att verksamheten  nu  har  en god
utbredning  i  landet.  Skäl att i socialtjänstlagen
föra  in  en  särskild  bestämmelse   om  rätt  till
personligt   ombud  saknas  dock  enligt  utskottets
mening. Motion So394 (v) yrkande 8 avstyrks.

Vissa statsbidrag inom
handikappområdet (16:2)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning   till   anslag   16:2  Vissa
statsbidrag inom handikappområdet.  Riksdagen
bör  avslå  två  motioner  som föreslår annan
medelsanvisning till anslaget  samt en motion
om  annan  fördelning  av statsbidraget  till
tolktjänst.  Riksdagen bör  vidare  avslå  en
motion  som förespråkar  en  översyn  av  den
specialiserade  omsorgen.  Jämför reservation
16 (v, mp - motiv).

Propositionen


I budgetpropositionen föreslås  att  275  000 000 kr
anvisas  under  anslag  16:2 Vissa statsbidrag  inom
handikappområdet.

Från detta anslag lämnas  statsbidr*a*g* *t*i*l*l*
*l*a*n*d*s*t*i*n*g*e*n*     *f*ö*r*      *v*i*s*s*a*
*h*a*n*d*i*k*a*p*p*i*n**s*a*t*s*e*r*         *s*o*m*
*a*v*s*e*r* *:*
*
*-ds*t*a*t*s*b*i*d*r*a*g*     *t*i*l*l*    *r*å*d*
*o*c*h*    *s*t*ö*d*   *(*2*0*0*   *m*i*l*j*o*n*e*r*
*k*r*o*n*o*r*)* *s*a*m*t*
*
*-ds*t*a*t*s*b*i*d*r*a*g*                  *t*i*l*l*
*t*o*l*k*t*j*ä*n*s*t*    *(*7*5*   *m*i*l*j*o*n*e*r*
*k*r*o*n*o*r*)*.*
*
*R*e*g*e*r*i*n*g*e*n*  *a*n*f*ö*r*   *a*t*t*   *e*n*
*s*ä*r*s*k*i*l*d*      *u*t*r*e*d*a*r*e*     *f*ö*r*
*n*ä*r*v*a*r*a*n*d*e*  *h*a*r*  *i*  *u*p*p*d*r*a*g*
*a*t*t* *f*ö*r*t*y*d*l*iga  regleringen  av insatsen
råd  och stöd. Uppdraget skall redovisas senast  den
15 juni 2004.

För att skapa ett nationellt kunskapscenter vid Mo
Gård  för   samhällets   stöd   till   personer  med
dövblindhet överförs 4 miljoner kronor till anslaget
16:3   Statsbidrag   till  särskilt  utbildningsstöd
fr.o.m. 2004.
Syftet med bidraget  till  tolktjänsten  är att ge
landstingen    förutsättningar    att    bygga    ut
tolktjänsten    för   döva   och   dövblinda   m.fl.
Socialstyrelsen har kartlagt 2001 års verksamhet och
konstaterar att förutsättningarna  för  en  fortsatt
utbyggnad   av   tolktjänsten   är  god  beträffande
tillgången på utbildade tolkar. Samtidigt  visar  de
på en ojämn fördelning när det gäller statsbidragets
andel   av   de  olika  landstingens  kostnader  för
tolktjänsten.  Riksrevisionsverket  (RRV) har därför
på  regeringens uppdrag granskat statsbidraget.  RRV
menar  att  det skulle vara kostsamt, om ens möjligt
att åstadkomma  en  fördelningsmodell som tar hänsyn
till  de  faktiska  behoven  av  tolktjänst  och  de
merkostnader som reformen  medfört. Regeringen avser
att under hösten 2003 utse en  särskild utredare för
att göra en översyn av rätten och  möjligheterna att
kunna använda teckenspråket.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004


I motion So512 av Erling Bager m.fl.  (fp, m, kd, c)
(delvis)   begärs   tillkännagivande   om   Ågrenska
stiftelsen   och   anslagen   16:2   och  16:4  inom
utgiftsområde 9. Enligt motionärerna är  en utökning
av familjeverksamheten vid Ågrenska och ett fortsatt
stöd  till  alla  de familjer, vilka har fått  eller
kommer att få barn med en sällsynt diagnos, av stort
nationellt värde. Detta  utgör  starka  skäl för ett
högre  statsbidrag  från  anslaget  16:4 än det  som
tidigare utgått. Med en omdisponering  av anslag kan
bidraget   till  Ågrenska  stiftelsen  ökas  med   i
storleksordningen   2   miljoner   kronor.  För  att
möjliggöra   ett   utökat  stöd  till  detta   slags
verksamhet utan att  det går ut över andra organisa-
tioner som får bidrag under samma anslag bör, enligt
motionärerna, riksdagen  göra  en omdisposition från
anslaget 16:2 till anslaget 16:4 under utgiftsområde
9. Utskottet förutsätts utforma erforderligt förslag
till yrkande i anslagsfrågan.

I   motion   So599   av  Inger  Lundberg   m.fl.   (s)   begärs
tillkännagivande   om   att    statsbidraget    till
tolktjänst  för  döva  bör  fördelas med hänsyn till
behoven  i  respektive län. Motionärerna  anför  att
statsbidraget     i     princip    beräknas    efter
befolkningsandel,  men  med   ett  mycket  begränsat
tillskott,   som  efter  tidigare  riksdagsuttalande
gjorts  till  förmån   för  Örebro  läns  landsting.
Motionärerna anser att detta  inte  räcker  och  att
Örebro   läns   landsting   måste  få  stöd  av  ett
statsbidragssystem som tar hänsyn  till de speciella
åtaganden länet har.


Övriga motioner


I  motion  So315  av  Elina Linna m.fl.  (v)  begärs
tillkännagivande om en översyn av den specialiserade
omsorgen. Motionärerna  pekar  på att regeringen för
en tid sedan tillsatt en utredning  med syfte att se
över den högspecialiserade sjukvården.  Motionärerna
anför  att det finns en motsvarande utveckling  inom
omsorgsområdet   och   att   därför  regeringen  bör
tillsätta  en  utredning  för  att   se   över   den
specialiserade   omsorgsvården.  Motionärerna  anför
vidare att det är  positivt  att regeringen, för att
det skall bli en rikstäckande verksamhet, har slutit
avtal  med  Mo gård AB, en specialiserad  verksamhet
för dövblinda.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  anser   den   av   regeringen  föreslagna
medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet  tillstyrker
därför  medelstilldelningen och avstyrker motionerna
So512 (fp, m, kd c) delvis och So599 (s).

Utskottet  konstaterar  med tillfredsställelse att
Mo gård, som har riksverksamhet  för  små och mindre
kända handikappgrupper, föreslås erhålla ytterligare
medel i föreliggande budgetproposition.  Vidare  har
regeringen,      genom      ett     projekt     inom
Socialdepartementet   (S2002/3794/HS),   inlett   en
översyn  av  den  högspecialiserade   vården.  Denna
översyn  omfattar  även  områden  inom  hälso-   och
sjukvården  som  kommer funktionshindrade till godo.
Sammanfattningsvis  anser  utskottet  inte att något
initiativ  är  nödvändigt  med  anledning av  motion
So315 (v). Motionen avstyrks.

Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd
(16:3)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  bifalla  regeringens   förslag   om
medelsanvisning  till  anslag  16:3 Statsbidrag till
särskilt utbildningsstöd. Riksdagen bör därmed avslå
ett  motionsyrkande  om  annan medelsanvisning  till
anslaget.  Riksdagen  bör  vidare   bifalla  det  av
regeringen under anslaget begärda bemyndigandet.

I budgetpropositionen föreslås att 168  319  000  kr
anvisas  under anslag 16:3 Statsbidrag till särskilt
utbildningsstöd.  Syftet  med statsbidraget är bl.a.
att ge studerande med olika  funktionshinder  sådant
stöd  att de kan vistas på studieorten och genomföra
studier  vid  folkhögskola.  Motsvarande  gäller för
studerande   med   rörelsehinder   vid   studier  på
universitet  och  högskolor. Bidraget gör det  också
möjligt för ungdomar som antagits till riksgymnasium
för svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad
gymnasieutbildning, att genomföra studierna.

Vidare   föreslås   att    riksdagen    bemyndigar
regeringen  att  under  2004,  för ramanslaget  16:3
Statsbidrag   för  särskilt  utbildningsstöd,   ingå
ekonomiska  förpliktelser   som  inklusive  tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 81 000 000
kr efter 2004.

Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004

I  motion So586 av Cristina Husmark  Pehrsson  m.fl.
(m)   yrkas   att   riksdagen   till  anslaget  16:3
Statsbidrag  till  särskilt utbildningsstöd  för  år
2004 anvisar 8 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit  (yrkande  17).  Motionärerna  anför  att
regeringen sedan statsbudgeten 2002 minskat anslaget
16:3 Statsbidrag  till  särskilt utbildningsstöd med
sammanlagt   åtta   miljoner.    Motionärerna   vill
återställa  anslaget  till  sin  tidigare  nivå  och
föreslår därför att anslaget tilldelas åtta miljoner
kronor mer än regeringen anslår, alltså 176 miljoner
kronor.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  anser  att  den av regeringen  föreslagna
medelsanvisningen   är   väl    avvägd.    Utskottet
tillstyrker därför medelstilldelningen och avstyrker
motion So586 (m) yrkande 17.

Utskottet  tillstyrker  att  riksdagen  bemyndigar
regeringen  att  under  2004, i fråga om ramanslaget
16:3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd, ingå
ekonomiska  förpliktelser   som  inklusive  tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 81 000 000
kr efter 2004.

Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder (16:4)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
medelsanvisning till anslag 16:4 Bidrag  till
viss   verksamhet   för  personer  med  funk-
tionshinder.  Riksdagen   bör   därmed  avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget.  Vidare  bör  riksdagen,  med  hän-
visning till det arbete som pågår på området,
avslå   ett  antal  motionsyrkanden  som  rör
tillgången  m.m. till service- och signalhun-
dar. Jämför reservation 17 (m).

Propositionen


I budgetpropositionen  föreslås  att  78  394 000 kr
anvisas   under   anslag   16:4   Bidrag  till  viss
verksamhet för personer med funktionshinder.

Bidraget   är  avsett  att  öka  organisationernas
möjligheter att själva bedriva vissa verksamheter av
betydelse för  personer  med funktionshinder. Bidrag
lämnas  till  ett  tiotal verksamheter  under  2003.
Organisationerna redovisar sin verksamhet och lämnar
in sina ansökningar  till Socialstyrelsen som följer
upp och utvärderar de  verksamheter  som bedrivs med
bidrag  från  anslaget.  Bland de som erhållit  stöd
finns   Synskadades  riksförbund   för   inköp   och
tilldelning   av  ledarhundar  för  synskadade  m.m.
Regeringen bedömer  att  organisationerna genom sina
verksamheter  svarar för insatser  som  är  av  stor
betydelse för personer med funktionshinder. Anslaget
tillfördes 500  000  kr  på tilläggsbudget i samband
med  2003  års  ekonomiska vårproposition.  För  att
skapa ett nationellt  kunskapscenter vid Mo Gård för
samhällets  stöd  till  personer   med   dövblindhet
överförs   2  miljoner  kronor  till  anslaget  16.3
Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004


I motion So586  av  Cristina  Husmark Pehrsson m.fl.
(m)  yrkas att riksdagen till anslaget  16:4  Bidrag
till verksamhet för personer med funktionshinder för
år  2004   anvisar   1   miljon  kronor  utöver  vad
regeringen  föreslagit  (yrkande  18).  Stödet  till
handikapporganisationernas   rekreationsanläggningar
bör höjas, anför motionärerna.  Det  är centralt att
funktionshindrade   och  deras  anhöriga  ges   goda
möjligheter till rekreation  vid anläggningar som är
särskilt anpassade för specifika funktionshinder.

I motion So512 av Erling Bager  m.fl. (fp, m, kd, c)
(delvis)   begärs   tillkännagivande   om   Ågrenska
stiftelsen och anslagen  16:2 och 16:4 inom utgifts-
område 9. Som tidigare redovisats  vill motionärerna
tilldela Ågrenska stiftelsen ett i storleksordningen
2 miljoner kronor högre statsbidrag  än  det  reger-
ingen   föreslagit.   Detta   bör   ske   genom   en
omdisposition  från anslaget 16:2 till anslaget 16:4
under utgiftsområde  9. Utskottet förutsätts utforma
erforderligt förslag till  yrkande  i anslagsfrågan.
Även i motion So610 av Marianne Carlström  m.fl. (s)
begärs  tillkännagivande om Ågrenska stiftelsen  och
vikten av statsbidrag för verksamheten.


Övriga motioner


I motion  So328  av  Göran  Lindblad och Ulf Sjösten
(båda    m)   begärs   tillkännagivande    om    att
individualisera     biståndet    för    ledarhundar.
Motionärerna anför att  ledarhundar  finansieras via
statsbudgeten och att Synskadades Riksförbund får en
klumpsumma  utbetald i utbyte mot att man  ser  till
att synskadades  behov  av ledarhundar uppfylls. Det
vore bättre att bidragen  till  hund  slussades  via
till  exempel  försäkringskassan som prövade den sö-
kandes behov av och rätt till ledarhund.

I motion So522 av  Catharina  Bråkenhielm (s) begärs
tillkännagivande   om   behovet  av   service-   och
signalhundar. Motionären  anför att dessa hundar bör
jämställas  med  blindledarhundar   när  det  gäller
vikten   och   behovet   hos  de  funktionshindrade.
Motionären  anser  därför  att   riksdagen   bör  ge
regeringen  i  uppdrag  att  se över möjligheten att
stödja  och  likställa  funktionshindrade   gruppers
behov av hunden i sin vardag.

I  motion So567 av Ingela Thalén och Anita Johansson
(båda  s)  begärs  tillkännagivande om utbildning av
service-  och signalhundar.  Motionärerna  pekar  på
behovet  av   en   stabil  finansiering  vad  gäller
utbildning av service- och signalhundar.

I motion So615 av Britt-Marie  Lindkvist  och  Marie
Granlund  (båda  s)  begärs  tillkännagivande  om en
underlättad  tillgång till service och signalhundar.
Eftersom dessa  hundar fyller en viktig funktion bör
det, enligt motionärerna,   vara rimligt att se över
om samhället kan  underlätta  tillgången på service-
och signalhundar.


Bakgrund


Av  regleringsbrevet  för budgetåret  2003  avseende
Socialstyrelsen framgår att högst 800 000 kr avsatts
för verksamheten vid Ågrenska hälsocentret för barn.
Ågrenska   bedriver,   enligt   hälsocentrets   egen
hemsida,  verksamhet  för   barn  och  ungdomar  med
funktionshinder, deras familjer  och  professionella
som  möter  barn  och  familjer.  Vidare framgår  av
regleringsbrevet  att Synskadades riksförbund  (SRF)
erhållit högst 24 400  000  kr  för  anskaffning  av
ledarhundar för synskadade och därmed sammanhängande
åtgärder.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  anser  att  handikapporganisationerna som
får del av anslaget genom  sina  verksamheter svarar
för insatser som är av stor betydelse  för  personer
med  funktionshinder. Utskottet anser dock inte  att
stödet   nu   skall  utökas  utöver  vad  regeringen
föreslår.   Utskottet    tillstyrker    därmed   den
föreslagna  medelsanvisningen  och avstyrker  motion
So586 (m) yrkande 18. Även motionerna  So512 (fp, m,
kd, c) delvis och So610 (s) avstyrks.

I  ett  antal  motioner  framförs olika synpunkter
rörande ledarhundar och service-  och  signalhundar.
Utskottet  har  erfarit  att när det gäller  statens
ansvar att tillhandahålla  hundar  för olika ändamål
pågår  det ett arbete såväl inom Socialdepartementet
som inom Försvars- och Justitiedepartementen. Enligt
uppgift förekommer det också ett samarbete mellan de
tre departementen  på  detta område. Något initiativ
från riksdagens sida behövs  därför inte. Motionerna
So328  (m),  So522  (s),  So567 (s)  och  So615  (s)
avstyrks.

Bidrag till handikapporganisationer
(16:5)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
medelsanvisning till anslag 16:5 Bidrag  till
handikapporganisationer. Riksdagen bör därmed
avslå    ett    motionsyrkande    om    annan
medelsanvisning till anslaget. Riksdagen  bör
vidare,  främst  med hänvisning till pågående
översyn  av  reglerna  för  statsbidrag  till
handikapporganisationer,                avslå
motionsyrkanden      om      bidrag      till
handikapporganisationer. Vidare bör riksdagen
avslå   ett   par  motioner  om  bidrag  till
anhörigorganisationer,  bl.a.  med hänvisning
till att fortsatt stöd kommer att  utgå  även
under 2004. Jämför reservation 18 (m, fp, kd,
c).

Propositionen


I  budgetpropositionen föreslås att 161 748  000  kr
anvisas    under    anslag    16:5    Bidrag    till
handkapporganisationer.

I  januari  2000  beslutade  regeringen  om  en ny
förordning     (2000:7)    om    statsbidrag    till
handikapporganisationer.   I  den  nya  förordningen
definieras     vad     som     avses     med      en
handikapporganisation samt hur anslaget skall förde-
las.  Sedan  den  nya förordningen trätt i kraft har
anlaget  fått  en  sammanlagd   nivåhöjning  med  28
miljoner kronor per år.
Enligt     den     nya    förordningen    ansvarar
Socialstyrelsen för såväl  beslut  om fördelning som
administration        av        bidraget        till
handikapporganisationerna.
I  samband  med  att den nya förordningen trädde i
kraft den 1 juli 2001 fick Socialstyrelsen i uppdrag
att kartlägga och redovisa  effekterna av bestämmel-
serna i den nya förordningen. Myndigheten redovisade
resultaten  i  december  2001.  De   visade  att  en
övervägande  del av handikapporganisationerna  anser
att det nya regelsystemet är bättre och mer rättvist
än  det  gamla.  Kritik  riktas  dock  mot  det  nya
systemet då  ett  fåtal gamla organisationer får och
kommer  att få kraftigt  minskade  bidrag.  För  att
begränsa dessa negativa effekter tillfördes anslaget
på tilläggsbudgeten  i  samband  2003 års ekonomiska
vårproposition  1,5 miljoner kronor  för  2003.  Mot
bakgrund av de effekter  som  beräknas  för 2004 och
2005 höjs anslaget med ytterligare 3 miljoner kronor
från  och med 2004 och med 500 000 kr fr.o.m.  2005,
då det nya bidragssystemet är fullt genomfört.
I propositionen  (s.  120  f.) redovisas också att
anhörigas  roll  och betydelse som  vårdgivare  till
äldre  och  personer   med  funktionshinder  är  väl
dokumenterad och erkänd.  Vidare har Socialstyrelsen
på  regeringens  uppdrag  kartlagt   utvecklingen  i
kommunerna ett år efter det att det statliga  stimu-
lansbidraget   på   området   upphört.  I  maj  2003
redovisade  myndigheten  rapporten   Ett   år  efter
Anhörig 300. Socialstyrelsen konstaterar att det har
skett  en  påtaglig utveckling inom området men  att
det  inte säkert  kan  avgöras  vilken  utsträckning
anhörigstödet  verkligen  når  dem som behöver stöd.
Det   beror  bl.a.  på  brister  i  den   officiella
statistiken.  Socialstyrelsens  bedömning är att det
återstår  mycket  arbete,  bl.a.  med  att  utveckla
kvaliteten på stödinsatserna, innan  utbudet av stöd
till anhöriga motsvarar de faktiska behoven.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I  motion  So586 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m) yrkas att  riksdagen  till  anslaget 16:5 Bidrag
till  handikapporganisationer för  år  2004  anvisar
2 miljoner  kronor  utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande   19).   Motionärerna    anför   att   alla
handikapporganisationer,  även de som  representerar
mycket små grupper av handikappade  eller som väljer
att  inte  samordna sin verksamhet inom  ett  större
kollektiv, skall  ha  rimliga möjligheter att arbeta
som självständiga organisationer.  Ytterligare medel
skall riktas särskilt till dessa organisationer.

Övriga motioner


I  motion  So572  av  andre  vice talmannen  Kerstin
Heinemann  m.fl.  (fp)  begärs  tillkännagivande  om
regler   för   bidrag   till   anhörigorganisationer
(yrkande 7). Motionärerna anför  att  föreningar som
Anhörigrådet  och  Demensförbundet  gör  ovärderliga
insatser  när  det  gäller  utbildning och stöd  för
anhöriga. De anser att dessa  föreningar snarast bör
klassificeras  som  handikapporganisationer  och  få
bidrag som sådana.

I motion So641 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om vad  i  motionen  anförs  om ett
nytt statsbidrag till anhörigorganisationer (yrkande
7).     För    att    frivilligorganisationer    och
anhörigföreningar  tillsammans  med kommunerna skall
kunna stödja anhörigvårdarna med utbildning och stöd
behöver de ekonomiska resurser, anför  motionärerna.
De  anser att ett nytt statsbidrag bör inrättas  som
skiljer   sig  till  inriktning  och  karaktär  från
nuvarande bidrag till handikapporganisationer.

I  motion  So362   av  Ulrik  Lindgren  (kd)  begärs
tillkännagivande   om    att    statsbidraget    för
handikapporganisationer  bör  ses  över.  Motionären
pekar  på  att  nytillkommande  organisationer   som
uppfyller  kriterierna  får vara med och dela på ett
oförändrat  belopp.  Detta   betyder   att  tidigare
bidragsberättigade  organisationer får en  sänkning.
Vidare anför motionären  att  ett  rimligt krav från
Handikapporganisationerna      är     kravet      på
förutsägbarhet, att de ekonomiska villkoren inte ska
ändras under ett verksamhetsår.

I   motion   So616   av   Ulla  Wester  (s)   begärs
tillkännagivande     om     behovet     av     SDR:s
ombudsmannafunktion. Motionären  anför  att Sveriges
dövas riksförbund under en femårsperiod förlorat  60
%  av  det  ursprungliga  statsbidraget  och att den
slagit  larm  då den av besparingsskäl omöjligt  kan
upprätthålla sin "sambandsfunktion".


Bakgrund m.m.

Under  politikområdet   Äldrepolitik   anslag   17:1
Stimulansbidrag  och  åtgärder  inom  äldrepolitiken
redovisas att pensionärsorganisationer  kan  erhålla
statsbidrag  i  enlighet med förordningen (1994:316)
om statsbidrag till  pensionärsorganisationer. Under
år  2003  har  fem rikstäckande  pensionärsorganisa-
tioner  erhållit   bidrag.  Från  anslaget  fördelar
regeringen   också   bidrag    till    vissa   andra
organisationer som företräder äldres intressen. Från
och  med  år  2003  har ytterligare 1 miljon  kronor
tillförts anslaget för stöd till organisationer inom
äldreområdet.
Från Socialdepartementet  har  inhämtats  dels att
Anhörigrådet  och  Demensförbundet  ingår  bland  de
organisationer  som,  utöver  pensionärsorganisatio-
nerna,  får del av det ovan beskrivna  stödet,  dels
att detta stöd även kommer att utgå för år 2004.
Regeringen  har  i regleringsbrevet för budgetåret
2003 avseende Socialstyrelsen uppdragit åt styrelsen
att fortsatt följa tillämpningen  av de nya reglerna
för   statsbidrag   till  handikapporganisationerna.
Uppdraget med eventuella förslag till åtgärder skall
redovisas senast den 28 februari 2005.

Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att de  handikapporganisationer  som
får del av anslaget, vare sig de är stora eller små,
är  av stor betydelse för personer med funktionshin-
der.  Utskottet  anser dock inte att stödet nu skall
utökas utöver vad  regeringen  föreslagit. Utskottet
tillstyrker        därmed       den       föreslagna
medelstilldelningen  och  avstyrker motion So586 (m)
yrkande 19.

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen alltjämt
följer  tillämpningen  av   de   nya   reglerna  för
statsbidrag      till     handikapporganisationerna.
Anledning  att  föreslå  någon  ytterligare  översyn
föreligger därför inte. Vidare konstaterar utskottet
att från anslaget  17:1 Stimulansbidrag och åtgärder
inom  äldrepolitiken   lämnas   bidrag   till  bl.a.
Anhörigrådet    och    Demensförbundet    för   viss
verksamhet.  Fortsatt  stöd  kommer  enligt vad  som
erfarits även att utgå för 2004. Något initiativ med
anledning  av  motionerna  So362  (kd),  So572  (fp)
yrkande 7, So616 (s) och So614 (kd) yrkande 7 behövs
inte.

Bidrag till utrustning för
elektronisk kommunikation (16:6)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning  till anslag 16:6 Bidrag till
utrustning  för  elektronisk   kommunikation.
Riksdagen bör därmed avslå ett motionsyrkande
om att inte anvisa medel till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att  22  794  000  kr
anvisas under anslag 16:6 Bidrag till utrustning för
elektronisk kommunikation.

Syftet   med   ersättningen  till  utrustning  för
elektronisk kommunikation  är att ge personer som är
döva,   gravt   hörselskadade,   talskadade    eller
språkstörda   möjlighet   att  kommunicera  via  ett
kommunikationsnät. De utgifter som belastar anslaget
är ersättning till landstingen  för  inköp  av sådan
kommunikationsutrustning,  samt  för utrustning  som
skall användas av närstående. Verksamheten  regleras
fr.o.m. den 1 oktober 2001 i förordningen (2001:638)
om   statsbidrag  till  utrustning  för  elektronisk
kommunikation.
Socialstyrelsen  har  haft i uppdrag att följa upp
effekterna  för  brukarna  av   de   nya   reglerna.
Myndigheten   redovisade  resultaten  i  juli  2003.
Enligt en enkät som Socialstyrelsen skickade ut till
landstingen har  mellan  25  %  och  100 % av medlen
förbrukats  under  perioden  kvartal  tre  2001  och
kvartal ett 2003. De förbrukade medlen har fördelats
mellan  två  grupper av funktionshindrade:  personer
som  är  hörselskadade,  döva  och  talskadade  samt
personer med  dövblindhet. Den första gruppen fick i
medeltal 86 % av medlen och den andra gruppen fick i
medeltal 14 %.
I  propositionen   anförs   vidare  (s.  101)  att
Socialstyrelsens  bedömning  är  att  de  många  nya
initiativ till utveckling av verksamheten som tagits
av   de  flesta  landsting  ger  en  bild   av   att
landstingen  tar  sitt  ansvar  för dessa grupper av
funktionshindrade   personer   och   att    samtliga
landsting  kommer  att  fortsätta att vidareutveckla
verksamheten. Socialstyrelsen  anser dock att det är
särskilt  viktigt  att följa de landsting  som  inte
genomfört eller planerat utvecklingsinsatser. Enligt
rapporten är det först  vid  anslagsfördelningen  år
2005  som  effekten  för  brukarna  går  att bedöma.
Regeringen  avser därför att lämna ett nytt  uppdrag
till  Socialstyrelsen  att  följa  upp  landstingens
verksamheter    för   utskrivning   av   elektronisk
kommunikation samt effekterna för brukarna av de nya
reglerna.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004


I motion So586 av  Cristina  Husmark  Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen avslår förslaget  att för år
2004 anvisa medel till anslaget 16:6 Bidrag till ut-
rustning för elektronisk kommunikation (yrkande 20).
Motionärerna  hänvisar till att de i ett flertal  år
föreslagit att  en hjälpmedelsgaranti skall införas.
Den  konkreta  utformningen  av  hjälpmedelsgarantin
måste  bli  föremål   för   särskild  utredning  där
noggranna  analyser  och  avvägningar  görs.  Enligt
motionärernas uppfattning finns  det  dock  redan nu
anledning   att   pröva  införandet  av  en  statlig
hjälpmedelsgaranti  omfattande  de  hjälpmedel som i
dagsläget  finansieras  med  statliga  anslag   dvs.
bilstödet och bidrag till utrustning för elektronisk
kommunikation.  Dessa  anslag bör överföras till ett
nytt anslag betecknat statlig hjälpmedelsgaranti.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  vidhåller att  anslaget  bör  bibehållas.
Utskottet kan inte heller ställa sig bakom förslaget
att slå samman  anslaget  med  anslaget  för bilstöd
till   handikappade   för   att  införa  en  statlig
hjälpmedelsgaranti.  Motion  So586  (m)  yrkande  20
avstyrks    därmed.   Utskottet   tillstyrker    den
föreslagna medelsanvisningen.


Bilstöd till handikappade (16:7)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslag 16:7 Bilstöd till
handikappade.  Riksdagen   bör  därmed  avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget.    Riksdagen   bör   vidare,    med
hänvisning  till   att  regeringen  slutligen
tillkallat en utredare  för att göra bl.a. en
översyn av regler och tillämpning för bilstöd
till personer med funktionshinder,  avslå mo-
tioner  om  bilstödet. Jämför reservation  19
(m).

Propositionen

I budgetpropositionen  föreslås  att  196 000 000 kr
anvisas under anslag 16:7 Bilstöd till handikappade.

Syftet  med  anslaget  är  att  lämna bidrag  till
funktionshindrade   personer   och   föräldrar   med
funktionshindrade    barn   för   anskaffning    och
anpassning  av  motorfordon   m.m.  Bestämmelser  om
bilstöd finns i lagen (1988:360)  om handläggning av
ärenden     om     bilstöd     till    handikappade.
Riksförsäkringsverket      och      de      allmänna
försäkringskassorna ansvarar för bilstödet. Stöd kan
lämnas   i   form   av   grundbidrag,  inkomstprövat
anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag.  Från  och
med    den    1   juli   1995   kan,   under   vissa
förutsättningar,    bidrag    också    lämnas   till
körkortsutbildning  till den som beviljats  bilstöd.
Genom  en  förordningsändring   under   hösten  1997
begränsades  utbetalningarna för bilstöd så  att  de
för respektive budgetår ryms inom ramen för de medel
som anslås.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I motion So586  av  Cristina  Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen avslår  förslaget att för år
2004  anvisa medel till anslaget 16:7  Bilstöd  till
handikappade  (yrkande  21). Som tidigare redovisats
vill motionärerna införa  ett  nytt anslag betecknat
statlig hjälpmedelsgaranti och överföra  bl.a. före-
slagna medel för bilstödet till detta nya anslag.

I  motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)  yrkas
att   riksdagen  till  anslaget  16:7  Bilstöd  till
handikappade  anvisar  70 miljoner kronor utöver vad
regeringen  föreslagit  (yrkande   20  delvis).  Ett
yrkande  med  denna  innebörd finns också  i  motion
So575  av  andre  vice talmannen  Kerstin  Heinemann
m.fl. (fp) yrkande 2.

Övriga motioner


I motion So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande  om   principerna   för   bilstödet
(yrkande  9)  Motionärerna  anser  att  den faktiska
funktionsnedsättningen skall utgöra grund  för  rätt
till  bilstöd.  Kan inte den funktionshindrade själv
framföra  ett fordon  skall  familjemedlemmar  eller
assistenter    kunna    fungera    som   chaufförer.
Motionärerna  anser också att åldersgränserna  skall
slopas.

I ytterligare sju  motioner begärs tillkännagivanden
om bilstödet.

I  motion  So206  av  Rolf   Gunnarsson  (m)  begärs
tillkännagivande  om  en  förändring   av   gällande
bestämmelser  vad  gäller  bilstöd för handikappade.
Motionären anser att åldersgränsen  vid  50 år måste
tas bort.

I   motion   So255   av  Hans  Backman  (fp)  begärs
tillkännagivande om att  bidrag  till bil även skall
kunna ges till handikappade personer som fyllt 50 år
och har sjuk- eller aktivitetsersättning.

I motion So347 av Sven Brus och Kenneth  Lantz (båda
kd)   begärs  tillkännagivande  om  vad  i  motionen
anförts  om  att  se  över möjligheten att skyndsamt
förändra     regelverket    för     bilstöd     till
funktionshindrade. I motion So364 av Lars Gustafsson
(kd) framställs ett i stort likalydande yrkande.

I motion So475  av  Jeppe  Johnsson  och Anita Sidén
(båda m) begärs tillkännagivande om en förändring av
vilka som är berättigade till bilstöd.

I  motion  So622  av  Lennart  Axelsson  och   Sonja
Fransson (båda s) begärs tillkännagivande om behovet
av  en  översyn  av  bilstödet för en mer långsiktig
lösning.

I  motion  So609  av  Sonja   Fransson  och  Lennart
Axelsson (båda s) begärs tillkännagivande om att vid
översynen   av   bilstödet   beakta   65-årsgränsen.
Motionärerna  anför  att  behovet  av  att leva  ett
självständigt liv och att ha sociala kontakter  inte
upphör när man fyller 65 år.


Aktuellt


Regeringen  har  helt nyligen tillkallat en särskild
utredare (dir. 2003:137)  med  uppgift  att  göra en
översyn  av regler och tillämpning för bilstöd  till
personer med funktionshinder samt lämna förslag till
ett effektivare  och  förbättrat system för bilstöd.
Enligt direktivet skall  det  nya stödet vara enkelt
att administrera. Vidare skall  det  möjliggöra  god
kontroll  och  innehålla  goda  förutsättningar  för
ansvarig  huvudman  att  styra kostnaderna. Dessutom
skall utredaren i arbetets  inledning  genomföra  en
fördjupad  studie  där  kostnader  för och nyttan av
färdtjänst respektive bilstöd jämförs och analyseras
utifrån   ett   individ-   och   samhällsperspektiv.
Utredaren skall därefter analysera och överväga

-  vilka personer som bör omfattas av stödet,
-
-  om   bilstödet  skall  ha  någon  koppling   till
förvärvsarbete eller inte,
-
-  om   uppdelningen    av   bilstödet   i   grund-,
anskaffnings-     och    anpassningsbidrag     är
ändamålsenligt samt  vilka  möjligheter  den  en-
skilde skall ha att välja fordon,
-
-  hur    ett    system   för   behovsbedömning   av
bilanpassningen  skall  kunna  upprättas,  vilken
kompetens som bör knytas till detta, vem som  bör
vara  huvudman  och  vem  som skall utöva tillsyn
över verksamheten,
-
-  förändringar i organisation och ansvarsfördelning
för verksamheten,
-
-  om   man   kan   effektivisera   och    förbättra
administrationen   och  tillämpningen  av  stödet
genom  att  koncentrera   handläggning   av  bil-
stödsärenden  till ett mindre antal beslutenheter
samt
-
-  övrig reglering av stödet.
-
Utredaren skall redovisa  första  delen av uppdraget senast den
31  maj  2004.  Uppdraget  i övrigt skall  redovisas
senast den 31 december 2004.


Utskottets ställningstagande


Utskottet kan inte, som just  redovisats, ställa sig
bakom förslaget att slå samman  anslaget för bilstöd
till  handikappade  med  anslaget  för  bidrag  till
utrustning  för  elektronisk kommunikation  för  att
därigenom  införa  en   statlig  hjälpmedelsgaranti.
Motion  So586  (m)  yrkande   21   avstyrks  därmed.
Utskottet       tillstyrker      den      föreslagna
medelsanvisningen  och  avstyrker  motionerna  So575
(fp) yrkande 2 och Fi240 (fp) yrkande 20 delvis.

Utskottet   välkomnar   att  regeringen  slutligen
tillkallat en utredare för  att  göra  en översyn av
regler och tillämpning för bilstöd till personer med
funktionshinder   samt   lämna   förslag  till   ett
effektivare och förbättrat system  för  bilstöd.  De
frågor   som   tas  upp  i  motionerna  omfattas  av
direktivet. Motionerna  So206 (m), So255 (fp), So347
(kd), So364 (kd), So475 (m),  So609  (s)  So622  (s)
samt  So642  (kd)  yrkande  9  är  därmed i huvudsak
tillgodosedda.

Kostnader för statlig
assistansersättning (16:8)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning  till  anslag  16:8 Kostnader
för statlig assistansersättning.  Vidare  bör
riksdagen  avslå  motioner  med  förslag till
ändringar     avseende     assistansreformen.
Utskottet  hänvisar till att  regeringen  för
närvarande  bereder  direktiv  för  en  bred,
parlamentarisk,  översyn  av lagen (1993:389)
om assistansersättning. Jämför reservation 20
(m, fp, kd, c).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 10 061 000 000 kr
anvisas  under  anslag  16:8 Kostnader  för  statlig
assistansersättning.

Statlig    assistansersättning     lämnas     till
funktionshindrade   personer   som   har   behov  av
personlig assistans för sin dagliga livsföring under
i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka.
Anslaget  disponeras av Riksförsäkringsverket.  De
allmänna   försäkringskassorna   administrerar   och
beslutar om  ersättningen.  Frågor  om  assistanser-
sättning    regleras    i    lagen   (1993:389)   om
assistansersättning  och i förordningen  (1993:1091)
om  assistansersättning.  Rätten  gäller  för  svårt
funktionshindrade  personer som inte fyllt 65 år och
som bor i eget boende,  servicehus  eller hos familj
eller  anhörig.  Från  och  med  den 1 januari  2001
gäller      att      personer      som     beviljats
assistansersättning  före 65 års ålder  får  behålla
denna rätt även därefter.
Såväl    antalet    personer     som     beviljats
assistansersättning som antalet assistanstimmar  har
ökat   kraftigt   sedan   reformen   infördes  1994.
Utgiftsökningen  beror  till  största delen  på  att
antalet assistanstimmar per person  och  vecka  ökat
väsentligt.
Vidare   anförs   i  propositionen  (s.  102)  att
regeringen inom kort har för avsikt att tillsätta en
parlamentarisk utredning  med  uppgift se över lagen
(1993:389) om assistansersättning.  Översynen  skall
bl.a.  avse  hur  lagen  fungerat  i praktiken, även
innefattande bemötandefrågor, personalförsörjningen,
hur den långsiktiga finansieringen kan  se  ut  samt
analysera utgiftsutvecklingen.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I  motion  So586  av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m)  yrkas  att  riksdagen    till   anslaget   16:8
Kostnader  för  statlig  assistansersättning  för år
2004   anvisar   1,9  miljarder  kronor  utöver  vad
regeringen  föreslagit  (yrkande  22).  Motionärerna
vill   återföra    det   ekonomiska   ansvaret   för
assistansersättningens första 20 timmar till staten.
De anser att rätten  till  personlig assistent, även
under skoltid och vid vistelse  på  dagcenter, skall
återinföras    samt    att   schabloniseringen    av
assistansersättningen  skall   slopas.  Rätten  till
personlig     assistans     bör     också    omfatta
funktionshindrade i gruppboende. För  detta avsätter
motionärerna ytterligare en miljard kronor samt vill
återföra   900   miljoner   kronor   av  kommunernas
kostnader för de första 20 timmarna till staten.

I  motion  So487 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m) begärs tillkännagivande  om  att  det ekonomiska
ansvaret  för  assistansreformen bör återföras  till
staten (yrkande  4). Motionärerna anser att insatser
och  stöd  till  funktionshindrade   skall   utföras
individuellt.   Stödet   skall  riktas  direkt  till
enskilda  människor  och  inte   gå   omvägen   över
kommunen.     Det     ekonomiska     ansvaret    för
assistansersättningens 20 första timmar  bör  därför
återföras till staten.

I  motion  Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att  riksdagen  till  anslaget  16:8  Kostnader  för
statlig  assistansersättning  åtgärder  anvisar  300
miljoner  kronor  utöver  vad  regeringen föreslagit
(yrkande 20 delvis). Ett yrkande  med denna innebörd
finns också i motion So575 av andre  vice  talmannen
Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkande 3.

I  motion  So209  av  Anders G Högmark och Elizabeth
Nyström (båda m) begärs  tillkännagivande  om att på
prov   införa   en  icke  schabloniserad  assistans-
ersättning.


Övriga motioner


I  motion  So575 av  andre  vice  talmannen  Kerstin
Heinemann m.fl.  (fp) begärs tillkännagivande om vad
som i motionen anförs  om direktiven för utrednings-
arbete  om  assistansverksamhet  m.m.  (yrkande  4).
Motionärerna  anför att statligt finansieringsansvar
och kvalitetsförbättring,  i  den  utsträckning  det
inte täcks av förra riksmötets beslut, bör beaktas i
direktiven för utredningsarbetet.

I  motion  So504 av Marita Aronson m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande  om  vad  i  motionen anförs om att
funktionshindrade skall ha tillgång  till personliga
assistenter   även   vid   studier   (yrkande   31).
Motionärerna anser att assistentens insatser  behövs
för  att  ge  eleven  trygghet i att allt kring hans
eller  hennes  person fungerar  så  bra  att  övriga
krafter kan användas  till  att satsa på skolarbetet
eller i den pedagogiska leken.

I   motion   Ub391   av   Håkan  Larsson   m.fl.   (c)   begärs
tillkännagivande  om att låta  vuxenutbildning  vara
underlag för rätt till assistent enligt LSS (yrkande
20).

I  motion  So614  av  Nils-Göran  Holmqvist  m.fl.  (s)  begärs
tillkännagivande om en  översyn  av  regelverket för
personlig  assistans  enligt  lagen  om assistanser-
sättning (LASS). Motionärerna lyfter därvid särskilt
fram dels assistansersättningens nivå då assistansen
utförs av föräldrar eller make, dels personlig assi-
stans som vård i livets slutskede.

I motion So627 av Eva Arvidsson m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om personlig assistans.
Motionärerna anför att insatser som i dag ges i
kommunal regi, t.ex. gruppboenden, ibland skulle
kunna ersätta personlig assistans och ge högre
kvalitet för brukaren. Detta bör tas i beaktande vid
en översyn av LASS, anförs det.


Tidigare behandling


Utskottet behandlade senast motionsyrkanden rörande
statlig assistansersättning i betänkande
2002/03:SoU1, vartill hänvisas. Utskottet anförde då
bl.a. följande (s. 68 f.)

Utskottet   står   fast   vid   bedömningen   att
assistansreformen  har inneburit ökad  valfrihet,
större  inflytande och  bättre  livskvalitet  för
många  svårt  funktionshindrade  personer.  Lagen
(1993:387)   om   stöd  och  service  till  vissa
funktionshindrade (LSS)  syftar  till  att främja
jämlika  levnadsvillkor  och  full delaktighet  i
samhällslivet för de personer som omfattas av la-
gen. Målen för verksamheten skall  vara  att  den
enskilde  får  möjlighet att leva som andra trots
sitt funktionshinder  (5  §  LSS).  Såväl antalet
personer  som  beviljats assistansersättning  som
antalet assistanstimmar  har  ökat kraftigt sedan
reformen  infördes  1994. Utskottet  noterar  att
regeringen   räknar  med   en   fortsatt   ökning
framöver. - - -

Utskottet anser  att  tiden  nu är mogen för en
kartläggning och analys av hur tillämpningen  ser
ut  vad  gäller  makars  och  sambors  gemensamma
ansvar  för  hem  och  hushåll  när  den  ene  är
funktionshindrad  och  har  rätt  till  personlig
assistans.  Det behövs också en kartläggning  och
analys av hur barns rätt till personlig assistans
utvecklats  i   tillämpningen.   Regeringen   bör
återkomma  till  riksdagen  med en redovisning av
resultaten  i dessa båda avseenden  samt  om  det
behövs även med förslag till åtgärder.
Utskottet anser  det också angeläget att belysa
situationen för psykiskt  funktionshindrade. 1995
års psykiatrireform syftade  till  att  förbättra
psykiskt funktionshindrade personers situation  i
samhället  genom  att bl.a. stimulera utbyggnaden
av  bostäder och utveckla  dagliga  verksamheter.
Genom  reformen  tydliggjordes kommunernas ansvar
för  boende,  sysselsättning,  m.m.  för  gruppen
psykiskt funktionshindrade.  Utskottet  står fast
vid  sin bedömning att psykiatrireformen varit  i
huvudsak  positiv  för psykiskt funktionshindrade
personer.  Enligt 5 kap.  7  §  socialtjänstlagen
(2001:453)  skall  socialnämnden  verka  för  att
människor som  av  fysiska,  psykiska eller andra
skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring
får  möjlighet  att delta i samhällets  gemenskap
och att leva som andra. Socialnämnden skall bl.a.
medverka till att den enskilde får en meningsfull
sysselsättning.
Utskottet anser  att  det  finns  skäl  att  nu
kartlägga     och    analysera    hur    psykiskt
funktionshindrades   behov   av   någon  form  av
sysselsättning    i    realiteten    tillgodoses.
Utskottet   anser   det   också   värdefullt  att
kartlägga   och   analysera   huruvida   psykiskt
funktionshindrade  får  daglig  verksamhet enligt
lagen    om   stöd   och   service   till   vissa
funktionshindrade.  Regeringen  bör, även i dessa
båda avseenden, återkomma till riksdagen  med  en
redovisning  av  resultaten  och med förslag till
åtgärder.

Med delvis bifall till ett antal  motioner  föreslog
utskottet  att  riksdagen skulle ge regeringen  till
känna  vad  som  anförts   ovan.   Riksdagen  följde
utskottet.  Vidare avstyrkte utskottet  bifall  till
ett   antal   motioner    rörande   bl.a.   statligt
kostnadsansvar för assistansersättningen.  Även  där
följde  riksdagen  utskottet (res. m, fp, kd och c).
Utskottet har därefter  i  betänkande  2002/03:SoU19
Översyn  av  lagen (1993:389) om assistansersättning
föreslagit riksdagen  att  regeringen skall ges till
känna att utskottet anser att  tiden nu är mogen för
en  bred  översyn  av  lagen  (1993:389)   om  assi-
stansersättning    (LASS).   Utskottet   ansåg   att
översynen bl.a. skall  avse hur lagen har fungerat i
praktiken,   även   innefattande    bemötandefrågor,
personalförsörjningen   och   hur   den  långsiktiga
finansieringen skall se ut. Det uttalades vidare som
utskottets mening att översynen skall  göras  av  en
parlamentarisk  utredning  (s.y.  m, fp, kd, och c).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:193) .


Utskottets ställningstagande


Utskottet  finner  den  föreslagna medelsanvisningen
väl avvägd och ställer sig inte bakom motionsförslag
om  bl.a.  att överföra det  ekonomiska  kostnadsan-
svaret  för  de  20  första  timmarna  till  staten.
Utskottet   tillstyrker    därmed   den   föreslagna
medelsanvisningen  och  avstyrker  motionerna  So209
(m), So487 (m) yrkande 4, So575 (fp) yrkande 3 So586
(m) yrkande 22 och Fi240 (fp) yrkande 20 delvis.

Utskottet har erfarit att regeringen, mot bakgrund
av     utskottets    initiativ    och     riksdagens
tillkännagivande (2002/03:SoU19, rskr. 2002/03:193),
för  närvarande  bereder  direktiven  för  en  bred,
parlamentarisk,   översyn  av  lagen  (1993:389)  om
assistansersättning.   Något  ytterligare  initiativ
från riksdagens sida behövs  inte. Motionerna, So504
(fp) yrkande 31, So575 (fp) yrkande  4,  So614  (s),
So627 (s) samt Ub391 (c) yrkande 20 avstyrks.

Handikappombudsmannen (16:10)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning     till     anslag     16:10
Handikappombudsmannen.  Riksdagen  bör därmed
avslå  ett motionsyrkande om att inte  anvisa
medel till anslaget.

Propositionen


I budgetpropositionen  föreslås  att  18  682 000 kr
anvisas under anslag 16:10 Handikappombudsmannen.

Handikappombudsmannen  (HO)  har till uppgift  att
bevaka frågor som angår funktionshindrade  personers
rättigheter  och  intressen.  HO  skall  arbeta  med
uppföljning och utvärdering och kan ge enskilda stöd
och  hjälp  att  få  sina  rättigheter och intressen
tillgodosedda. En viktig del  i HO:s arbete är att i
Sverige bevaka efterlevnaden av  FN:s standardregler
om  delaktighet  och  jämlikhet  för  personer   med
funktionshinder.  HO  har också i uppgift att bevaka
lagen  (1999:132)  om förbud  mot  diskriminering  i
arbetslivet på grund  av  funktionshinder  och lagen
(2001:1286)   om   likabehandling   av  studenter  i
högskolan  samt  lagen  (2003:307)  om  förbud   mot
diskriminering. HO kan även föra talan i domstol för
enskilda som anser sig diskriminerade.
Genom  den  nya  lagen  (2003:307)  om  förbud mot
diskriminering  har  skyddet  mot diskriminering  av
funktionshindrade utvidgats till  att gälla nya sam-
hällsområden,      t.ex.      arbetsmarknadspolitisk
verksamhet,     start     eller    bedrivande     av
näringsverksamhet, yrkesutövning  samt  yrkesmässigt
tillhandahållande  av varor, tjänster och  bostäder.
För  dessa ändamål förstärks  Handikappombudsmannens
anslag  med  1 miljon kronor för 2003 i enlighet med
förslag  på tilläggsbudget  samt  med  1,5  miljoner
kronor för  2004  och  fr.o.m.  2005  med  1  miljon
kronor.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

I  motion  So586  av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) yrkas att riksdagen  avslår förslaget att för år
2004  anvisa  medel till anslag  16:10  Handikappom-
budsmannen (yrkande  23).  I  samband med riksdagens
behandling   av   diskrimineringslagarna   framförde
motionärerna förslaget  att  slå  ihop  flera  olika
ombudsmannaverksamheter, varav handikappombudsmannen
var   en,   till  en  enda  myndighet.  Motionärerna
vidhåller denna  ståndpunkt och anser att medel till
en  samlad ombudsmannamyndighet  bör  anvisas  under
utgiftsområde  14.  Således  bör  något  anslag till
handikappombudsmannen     inte    tilldelas    under
utgiftsområde 9.

Tidigare behandling m.m.


Utskottet  behandlade  ett likalydande  yrkande  vid
fjolårets budgetbehandling, betänkande 2002/03:SoU1.
Utskottet  konstaterade  att   den   parlamentariska
kommitté som bl.a. har till uppdrag att  överväga en
eventuell    sammanslagning    av    uppgifter   och
ansvarsområden för de olika ombudsmännen  och  över-
väga  en  eventuell  sammanslagning  av  dessa skall
redovisa  resultatet  av  sitt arbete senast  den  1
december  2004.  Utskottet  ansåg   att   kommitténs
förslag     borde     avvaktas.    Den    föreslagna
medelsanvisningen tillstyrktes  och  motionsyrkandet
avstyrktes.

Från  Näringsdepartementet har inhämtats  att  den
ovan   beskrivna   parlamentariska   kommittén   har
erhållit  tilläggsdirektiv omfattande nya arbetsupp-
gifter och  att  i  samband  därmed  tiden  för  när
uppdraget skall redovisas har flyttats fram till den
1 juli 2005 (dir. 2003:69).

Utskottets ställningstagande


Utskottet    vidhåller   att   den   parlamentariska
kommitténs   arbete    bör    avvaktas.    Utskottet
tillstyrker  den  föreslagna  medelsanvisningen  och
avstyrker motion So586 (m) yrkande 23.

ingav anslagsnivå för 2004-2006, förstöd till handikappade

bildningsstöd

Bostadsstöd till funktionshindrade (16:11,
förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande  med
förslag om att anvisa  medel  till  ett  nytt
anslag,      16:11      Bostadsstöd      till
funktionshindrade.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

I  motion  So586 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m) yrkas att  riksdagen  i  enlighet  med  vad  som
anförs  i  motionen till utgiftsområde 9 för år 2004
anvisar ett  nytt  anslag,  16:11  Bostadsstöd  till
funktionshindrade,  om  80 miljoner  kronor (yrkande
24).  För att undvika ett ökat socialbidragsberoende
för funktionshindrade  och  för  att  underlätta för
kommunerna  ekonomiskt  anser motionärerna  att  ett
särskilt  bostadsstöd  för   funktionshindrade   bör
inrättas.


Tidigare behandling


Utskottet  har  behandlat  likalydande  yrkanden vid
budgetbehandlingen   under   flera   år,  senast   i
betänkande 2002/03:SoU1. Utskottet har hittills inte
funnit skäl att föreslå ett nytt anslag.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  vidhåller  sin  tidigare uppfattning  och
finner inte skäl att föreslå ett nytt anslag. Motion
So586 (m) yrkande 24 avstyrks.


Hjälpmedelsgaranti (16:12, förslag
till nytt anslag)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande  med
förslag om att anvisa  medel  till  ett  nytt
anslag,  16:12 Hjälpmedelsgaranti. Vidare bör
riksdagen  avslå  ett  motionsyrkande  om att
utreda införandet av en hjälpmedelsgaranti.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I  motion  So586 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m) yrkas att  riksdagen  i  enlighet  med  vad  som
anförs  i  motionen till utgiftsområde 9 för år 2004
anvisar ett  nytt  anslag, 16:12 Hjälpmedelsgaranti,
om  236  794  000  kr  (yrkande  25).  Som  tidigare
redovisats vill motionärerna  slå  samman resurserna
under   anslag  16:6  Bidrag  till  utrustning   för
elektronisk  kommunikation  och  16:7  Bilstöd  till
handikappade    till    ett    nytt    stöd   -   en
hjälpmedelsgaranti.

I  motion  So487 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m) begärs att regeringen lägger fram förslag om att
utreda införandet  av en hjälpmedelsgaranti (yrkande
3).  Motionärerna  anför   att   kostnaden   för  en
hjälpmedelsgaranti   kommer  att  kräva  ytterligare
resurser och att den bör byggas ut stegvis. Den kon-
kreta utformningen av  hjälpmedelsgarantin  bör  bli
föremål  för  en  särskild  utredning  där noggranna
analyser  och avvägningar görs. Inte minst  är  det,
enligt motionärerna,  problematiskt  att  det saknas
sammanhållna genomgångar av hjälpmedelsverksamheten,
vilken i dagsläget är spridd på många huvudmän.


Tidigare behandling m.m.


Utskottet behandlade senast en motion med begäran om
att  slå  ihop  anslaget Bidrag till utrustning  för
elektronisk kommunikation  och  anslaget Bilstöd för
handikappade      till      ett     nytt     anslag,
Hjälpmedelsgaranti, i betänkande  2002/03:  SoU1 (s.
72  f.).  Utskottet  vidhöll sin tidigare ståndpunkt
och avstyrkte motionen.  Den  tidigare  ståndpunkten
innefattar  att  det  inte finns realistiska  förut-
sättningar för en hjälpmedelsgaranti.  Utskottet har
i  samband med behandling av motionsyrkanden  om  en
hjälpmedelsgaranti,  samma betänkande som ovan, även
hänvisat till att regeringen  tillkallat en särskild
utredare   för   att  analysera  vissa   frågor   på
hjälpmedelsområdet  (dir.  2001:81).  Utredaren  har
därefter  erhållit  tilläggsdirektiv  om att även se
över  det  nuvarande  systemet  för arbetshjälpmedel
(dir. 2002:20).

Från   Socialdepartementet   har   inhämtats   att
utredaren   på   hjälpmedelsområdet   har   erhållit
förlängd tid till den 15 juni 2004 att redovisa sitt
uppdrag (dir. 2003:111).

Utskottets ställningstagande


Utskottet  vidhåller  sin  tidigare  ståndpunkt  och
avstyrker  därmed  förslaget  att  slå ihop anslaget
Bidrag till utrustning för elektronisk kommunikation
och anslaget Bilstöd för handikappade  till ett nytt
anslag  för  en  statlig hjälpmedelsgaranti.  Motion
So586 (m) yrkande 25 avstyrks således.

Utskottet erinrar  om att en särskild utredare har
i   uppdrag   att   analysera    vissa   frågor   på
hjälpmedelsområdet och lämna förslag  till åtgärder.
Uppdraget skall redovisas senast den 15  juni  2004.
Riksdagen  bör  inte  föregripa  kommande förslag på
området. Motion So487 (m) yrkande 3 avstyrks därför.

Tillgänglighetsreform (16:13,
förslag till nytt anslag)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  avslå  motionsyrkanden   med
förslag om att  anvisa  medel  till  ett nytt
anslag, 16:13 Tillgänglighetsreform.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003


I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl.  (fp)  yrkas
att       riksdagen      till      anslag      16:13
Tillgänglighetsreform  anvisar  500  miljoner kronor
(yrkande 20 delvis).

Ett yrkande med denna innebörd finns också  i motion
So575  av  andre  vice  talmannen  Kerstin Heinemann
m.fl. (fp) yrkande 1.

Tidigare behandling


Utskottet   behandlade   likalydande   motioner    i
betänkande   2002/03:SoU1.   Utskottet   anförde  då
följande (s. 75):

Utskottet  vidhåller  sin tidigare bedömning  att
insatser     behövs     för     att     förbättra
tillgängligheten   i   vardagsmiljön    och   att
utvecklingen  mot  en  bättre tillgänglighet  för
alla måste påskyndas. Utskottet  vill  dock än en
gång     understryka     att     ansvars-     och
finansieringsprincipen ligger fast. Utskottet kan
därmed  inte  ställa  sig  bakom förslaget om att
inrätta    ett    särskilt    anslag    för    en
tillgänglighetsreform. Motionerna - - - avstyrks.


Utskottets ställningstagande


Utskottet har inte ändrat uppfattning  vad beträffar
frågan  om  att inrätta ett särskilt anslag  för  en
tillgänglighetsreform. Motionerna So575 (fp) yrkande
1 och Fi240 (fp) yrkande 20 delvis avstyrks därför.


Övrig medelsanvisning


Regeringens förslag  till  medelsanvisning till 16:9
Statens  institut för särskilt  utbildningsstöd  har
inte mött någon erinran i form av motioner.

Utskottet       tillstyrker      den      föreslagna
medelstilldelningen.  Utskottet  tillstyrker de sniv
2004-2006, för


Politikområde Äldrepolitik



Stimulansbidrag och åtgärder inom
äldrepolitiken (17:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
medelsanvisning      till     anslag     17:1
Stimulansbidrag     och     åtgärder     inom
äldrepolitiken.  Riksdagen bör  därmed  avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av
regeringen     under     anslaget     begärda
bemyndigandet.

Propositionen


I budgetpropositionen föreslås  att  29  946  000 kr
anvisas   under   anslag  17:1  Stimulansbidrag  och
åtgärder inom äldrepolitiken.

Vidare   föreslås   att    riksdagen    bemyndigar
regeringen   att   under  2004  för  ramanslag  17:1
Stimulansbidrag  och  åtgärder  inom  äldrepolitiken
ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 10 000 000
kr efter 2004.
Anslaget omfattar vissa insatser inom äldreområdet
i enlighet med riksdagens  beslut  med  anledning av
regeringens proposition Nationell handlingsplan  för
äldrepolitiken  (prop. 1997/98:113). Från och med år
2001   omfattar   anslaget    även    bidrag    till
pensionärsorganisationerna.
Handlingsplanen    genomfördes    under   perioden
1999-2001.  Bland  annat  beviljades stimulansbidrag
för  uppbyggnad  och  utveckling   av  15  regionala
forsknings-  och  utvecklingscentrum.  Därefter  har
ytterligare  tre  FoU-centrum  etablerats.  Fortsatt
stöd utgår till verksamheten  åren  2002-2004 med 20
miljoner kronor per år.
I  samband  med  riksdagens  behandling   av   den
nationella    handlingsplanen   för   äldrepolitiken
beslutades att  bidrag skulle utgå för utveckling av
longitudinella områdesdatabaser.  Satsningen  syftar
till  att  beskriva  och  över tiden följa de äldres
hälsa,  funktionsförmåga  och   behov  av  vård  och
omsorg.  Fyra  huvudmän  har  beviljats   medel  för
uppbyggnad av longitudinella databaser.

I  budgetpropositionen  framhålls  att  en  effektiv
tillsyn  är viktig för att snabbt kunna uppmärksamma
och påpeka  brister  inom äldreomsorgen samt för att
kunna bidra till kunskaps-  och metodutveckling inom
området. Det är också angeläget  att tillsynens roll
och  innehåll utvecklas i takt med  förändrade  krav
och behov.  Regeringen påpekar att tillsynen nyligen
har förstärkts  genom att medel (46 miljoner kronor)
har utgått till länsstyrelserna  för  anställning av
uppemot   100  äldreskyddsombud.  Medel  har   också
tillförts Socialstyrelsens tillsyn. Regeringen avser
att  medverka   till   en   fortsatt  utveckling  av
tillsynen.  Det  är bl.a. angeläget  att  samarbetet
mellan de båda tillsynsmyndigheterna ytterligare kan
utvecklas.

Regeringen  anför   vidare   att  kvaliteten  inom
äldreomsorgen  systematiskt  och  fortlöpande  måste
utvecklas och säkras. Regeringen har  inom ramen för
den   nationella  handlingsplanen  för  hälso-   och
sjukvården   gett   Socialstyrelsen  i  uppdrag  att
utveckla      metoder      och       system      för
informationsöverföring   mellan   huvudmännen   samt
bättre verksamhetsuppföljning inom  vården.  Arbetet
skall  bedrivas  i samverkan med Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet.  Syftet  är  att åstad-
komma  en mer allsidig och tillförlitlig beskrivning
av vården  och  omsorgen  om äldre. Regeringen anser
att det är angeläget att Socialstyrelsens normerande
roll tydliggörs och stärks  och  har därför beslutat
att  myndigheten skall utveckla sin  normering  inom
områden där det finns behov av statlig vägledning.
I propositionen  redovisas  en  rad  åtgärder  som
regeringen  har  initierat  för  att få underlag för
fortsatta  åtgärder  när  det  gäller   brister  och
tillkortakommanden inom vård och omsorg om äldre (s.
123  f.).  Bland annat nämns att den parlamentariska
äldreberedningen    SENIOR    2005    lämnar    sitt
slutbetänkande  i november 2003 samt att utredningen
med uppdrag att analysera  och  överväga  hur vården
och omsorgen för äldre människor skall organiseras i
framtiden,    Äldrevårdsutredningen,   lämnar   sitt
slutbetänkande  i  början  av  2004.  Regeringen har
inlett     diskussioner    med    företrädare    för
kommunförbunden  om möjligheterna att utveckla bl.a.
kvaliteten och tillgängligheten  i  vård och omsorg.
Målsättningen   är   att  etablera  ett  långsiktigt
samarbete kring angelägna frågor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I motion Fi240 av Lars  Leijonborg  m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen under anslag 17:1 Stimulansbidrag  och
åtgärder  inom  äldrepolitiken  anvisar  70 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande  20
delvis).

Samma yrkande framställs i motion So572 av Kerstin
Heinemann    m.fl.    (fp)   (yrkande   5).   Enligt
motionärerna bör de statliga  stimulansbidragen, vid
sidan  av fortsatt utveckling av  anhörigstödet  och
förbättrade  förhållanden  när  det  gäller  vård på
andra  språk än svenska, användas för att underlätta
införandet  av  omsorgsgarantier, äldreombudsmän och
äldrevårdscentrum.  En kommunal omsorgsgaranti skall
omfatta rätten till medicinsk  kompetens,  till  ett
värdigt   omhändertagande,   till   väl   fungerande
hemtjänst och färdtjänst samt till rätt hjälpmedel i
rätt  tid.  Omsorgsgarantin skall också ge valfrihet
när det gäller  boende  och  hemtjänst. Motionärerna
anser att äldreombudsmän bör finnas i alla kommuner.
Till  äldreombudsmannen  skall  äldre   eller  deras
anhöriga kunna vända sig med frågor och klagomål och
för att få information. Syftet är att öka den äldres
och  de  närståendes  inflytande  samt att förebygga
brister      inom      äldreomsorgen.     Medicinska
expertresurser för äldre  kan  inte  finnas  i varje
kommun  eller stadsdel utan bör enligt motionärernas
mening samlas i äldrevårdscentrum i samarbete mellan
kommuner  och landsting. I äldrevårdscentrumet skall
det  finnas   tillgång   till   bl.a.   geriatriker,
specialister  i äldrepsykiatri och reumatologi  samt
rehabiliteringsteam.    I    motionen   begärs   ett
tillkännagivande    om    att    uppbyggnaden     av
äldrevårdscentrum   bör   tas   upp   i   de  årliga
överläggningarna och avtalen med Landstingsförbundet
(yrkande 6).

Tidigare behandling m.m.


I    betänkande    2002/03:SoU9   Äldrepolitiken   -
Uppföljning  av den nationella  handlingsplanen  och
förslag angående  kommunernas äldreomsorg behandlade
utskottet  senast en  motion  (fp)  om  att  använda
statliga     stimulansbidrag      för      kommunala
omsorgsgarantier,         äldreombudsmän         och
äldrevårdscentrum  (s.  27  f.).  Utskottet betonade
inledningsvis   att  kvaliteten  inom  äldreomsorgen
systematiskt och  fortlöpande  skall  utvecklas  och
säkras.  Det  konstaterades  att  en  bestämmelse om
detta   finns   i   3  kap.  3  §  socialtjänstlagen
(2001:453)  samt  att Socialstyrelsen  med  stöd  av
nämnda lag har utfärdat  föreskrifter  och  allmänna
råd om kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre  och
funktionshindrade.  Utskottet anförde vidare att det
är angeläget att kommunerna  aktivt  arbetar  vidare
med   att   utveckla   kvalitetssäkringssystem   för
äldreomsorgen.  Socialstyrelsen,  som på regeringens
uppdrag följt upp kommunernas arbete på området, har
dragit slutsatsen att de flesta kommuner  är  mycket
engagerade  i  arbetet  med att utveckla kvaliteten,
men  att  man  har  kommit  olika  långt.  Utskottet
välkomnade   därför   att   Socialstyrelsen    tagit
initiativ   till   ett   utvecklingsarbete  för  att
utveckla, prova och utvärdera  en  metod  för  lokal
verksamhetsuppföljning   som   ger  allsidigare  och
tillförlitligare beskrivning av  vården och omsorgen
om äldre. Utskottet förklarade sig  inte vara berett
att föreslå några minimikrav eller fastställa  någon
värdighets-  eller  trygghetsgaranti  och  avstyrkte
bl.a. denna motion (res. fp).

Den parlamentariska äldreberedningen SENIOR 2005 har
nyligen  avlämnat  sitt  slutbetänkande Äldrepolitik
för framtiden (SOU 2003:91).  I betänkandet föreslås
bl.a.  åtgärder för att tydliggöra  och  säkerställa
det offentliga  åtagandet  för  vård  och  omsorg om
äldre människor.

Vid  sammanträde  den  28 oktober 2003 tog utskottet
emot  en uppvaktning av företrädare  för  Stiftelsen
Stockholms    läns    Äldrecentrum.    Uppvaktningen
föranleddes  av  regeringens  förslag  att för  2004
tillfälligtvis  minska bidraget under anslaget  till
verksamheten med longitudinella databaser.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   delar   regeringens    uppfattning   att
kvaliteten   inom  äldreomsorgen  systematiskt   och
fortlöpande måste  utvecklas  och  säkras. Utskottet
ser  positivt  på Socialstyrelsens uppdrag  när  det
gäller  informationsöverföring  och  verksamhetsupp-
följning  inom vården, vilket syftar till att åstad-
komma en mer  allsidig och tillförlitlig beskrivning
av vården och omsorgen  om äldre. Förslag till andra
åtgärder   på   området  har  nyligen   lämnats   av
äldreberedningen   SENIOR   2005   och   ytterligare
underlag  för  fortsatta insatser väntas inom  kort,
bl.a.    från    Äldrevårdsutredningen.    Utskottet
instämmer vidare med regeringen i att det är viktigt
med en effektiv tillsyn  och  ser därför positivt på
satsningen      med     de     nyligen     inrättade
äldreskyddsombuden  vid  länsstyrelserna. Utskottet,
som  inte  heller  nu  kan ställa  sig  bakom  några
minimikrav    eller    någon    värdighets-    eller
trygghetsgaranti på området, betonar  åter  igen att
det   inte   finns  något  hinder  mot  att  inrätta
kommunala äldreombudsmän  för de kommuner som önskar
det.

Utskottet   tillstyrker  därmed   den   föreslagna
medelsanvisningen   till   anslaget   och  avstyrker
motionerna  Fi240 (fp) yrkande 20 delvis  och  So572
(fp) yrkandena 5 och 6.
Utskottet   tillstyrker   vidare   att   riksdagen
bemyndigar  regeringen   att   under  år  2004,  för
ramanslag  17:1  Stimulansbidrag och  åtgärder  inom
äldrepolitiken, ingå  ekonomiska  förpliktelser  som
inklusive  tidigare gjorda åtaganden medför utgifter
på högst 10 000 000 kr efter 2004.


Politikområde Socialtjänstpolitik




Bidrag till utveckling av socialt
arbete m.m. (18:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning  till anslag 18:1 Bidrag till
utveckling av socialt  arbete  m.m. Riksdagen
bör  därmed  avslå motionsyrkanden  om  annan
medelsanvisning  till anslaget. Riksdagen bör
även avslå en motion om att ändra reglerna om
Socialstyrelsens    bidrag    till    ideella
organisationer på området. Utskottet hänvisar
till pågående beredning  i Regeringskansliet.
Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden om
kommunalt   stöd   till  kvinno-   respektive
mansjourer samt om Rikskvinnocentrum.  Jämför
reservationerna  21  (fp), 22 (v, mp) och  23
(m, kd, c).

Propositionen


I budgetpropositionen  föreslås  att  72  378 000 kr
anvisas under anslag 18:1 Bidrag till utveckling  av
socialt arbete m.m.

Anslaget  omfattar  medel  till utveckling av ung-
doms-  och  missbrukar-vården  och   till  kunskaps-
utveckling inom socialtjänsten, medel för utveckling
av  den  sociala  välfärdsstatistiken,  bidrag  till
organisationer  som  arbetar  för  utsatta barn  och
deras  familjer  eller  för  att motverka  våld  mot
kvinnor  och barn samt medel för  andra  insatser  i
syfte  att   motverka  våld  mot  kvinnor.  Anslaget
omfattar  även   medel   till   insatser   för   att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i
Sverige.

Enligt  regeringen  har  frivilligorganisationer  en
viktig  uppgift  att  fylla  både när det gäller att
förebygga  våld  och  att  skydda  utsatta  kvinnor.
Staten  stöder  ekonomiskt  kvinnojourer  och  andra
organisationer som arbetar för att motverka våld mot
kvinnor,       främst      kvinnojourernas       två
riksorganisationer. Under 2002 har 7 miljoner kronor
i  engångsanslag  fördelats  till  kvinnojourer  för
projekt  riktade till kvinnor med invandrarbakgrund,
kvinnor  med   missbruksproblem   och   kvinnor  med
funktionshinder.   Regeringen  avsätter  ytterligare
9 miljoner  kronor till  kvinno-  och  mansjourernas
verksamhet fr.o.m.  2004. Regeringen påpekar att det
för att långsiktigt förebygga  mäns våld mot kvinnor
behövs  förebyggande  och  rehabiliterande  insatser
också för män som slår. En utvärdering  skall  göras
av  de  myndighetsuppdrag  som  gavs  i  samband med
Kvinnofridsreformen.  Utvärderingen  kommer   enligt
regeringens   bedömning   att   utgöra  ett  viktigt
underlag för fortsatta överväganden  om åtgärder för
att   ytterligare  stärka  insatserna  för   utsatta
kvinnor.

Regeringen     har     sedan     tillkomsten    av
Rikskvinnocentrum lämnat stöd till verksamheten.  År
2003  uppgick  stödet  till  sammanlagt 3,2 miljoner
kronor. Regeringen avsätter för  budgetåret 2004 9,2
miljoner kronor till Rikskvinnocentrums  verksamhet.
Enligt regeringen skall en utredare se över formerna
för  en  ombildning  av  Rikskvinnocentrum till  ett
nationellt  institut  för  att  sprida  kunskap  och
utveckla metoder när det gäller  att  motverka  våld
mot   kvinnor.   Utredningen   skall   bedrivas  med
målsättningen  att  Rikskvinnocentrum  skall   kunna
omvandlas till ett institut under budgetåret 2004.
Regeringen  har  beslutat  att avsätta 20 miljoner
kronor  på  tilläggsbudget i samband  med  2003  års
ekonomiska   vårproposition    för   att   stimulera
inrättande av skyddat boende m.m.  för  flickor  och
unga  kvinnor som har utsatts för eller riskerar att
utsättas   för   s.k.  hedersrelaterat  våld.  Andra
åtgärder  syftar  till   att   höja   kunskapen  och
medvetenheten  kring problemet på statlig,  regional
och  kommunal nivå.  Också  pojkars  och  unga  mäns
situation skall uppmärksammas.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I motion  Fi240  av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen för  budgetåret  2004 till anslag 18:1
Bidrag  till  utveckling  av  socialt   arbete  m.m.
anvisar   10   miljoner  kronor  mer  än  regeringen
föreslagit (yrkande 20 delvis).

I motion Ju479 av  Johan  Pehrson  m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om stöd till organisationer som
arbetar  med  att  hjälpa  flickor  och kvinnor  som
utsätts  för  hedersrelaterade  brott  (yrkande  7).
Vidare  begärs  ett  tillkännagivande  om  samverkan
mellan  kommuner  och  ideella kvinnojourer (yrkande
37).  Enligt  motionärerna   är  det  angeläget  att
kvinnojourerna    kan    arbeta    utan     ständiga
finansieringsproblem    samt    att    anslagen   är
kontinuerliga.  I  motionen  anges  att  Folkpartiet
liberalernas  förslag  under anslag 18:1 avser  stöd
till kvinnojourerna.

I  motion  So589  av  Tina  Acketoft   och   Torkild
Strandberg  (fp) begärs ett tillkännagivande om  att
öka det ekonomiska  stödet till landets kvinnojourer
genom omfördelning av bidrag (yrkande 1).

I motion So498 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén
(c)    begärs    ett   tillkännagivande    om    att
kvinnojourernas ekonomiska  stöd  från staten räknas
upp (yrkande 1). Motionärerna anser att staten måste
ta ett större ekonomiskt ansvar för misshandlade och
hotade kvinnor när kommunerna sviktar i sitt stöd.


Övriga motioner


I motion Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)
begärs  ett  tillkännagivande  om  Rikskvinnocentrum
(yrkande 10). Enligt motionärerna bör  de  kunskaper
och   erfarenheter  om  våld  mot  kvinnor  som  RKC
erhållit  på  olika  sätt  spridas till sjukvården i
hela   landet.   I   motionen   begärs   också   ett
tillkännagivande om att ökade resurser  bör ges till
mansjourer (yrkande 11).

I   motion   So589  av  Tina  Acketoft  och  Torkild
Strandberg (fp)  begärs  ett tillkännagivande om att
verka   för   en  större  förståelse   hos   sociala
myndigheter  för   betydelsen   av   de   fristående
kvinnojourernas arbete (yrkande 2).

I  motion  Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs  ett
tillkännagivande   om   stöd   till  kvinnojourernas
arbete, särskilt mot bakgrund av  deras  kunskap och
erfarenhet av utsatta flickor i patriarkala familjer
(yrkande 21).

I  motion  So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl.  (v)
yrkas att riksdagen  begär att regeringen kartlägger
tillgången på kvinnojourer  i  landets  kommuner med
målsättningen  att  säkra  alla  kvinnors  rätt  och
möjlighet  att uppsöka kvinnojourer antingen  i  den
egna kommunen eller i grannkommunen (yrkande 9).

I motion Ub271  av  Maria  Wetterstrand  m.fl.  (mp)
begärs  ett  tillkännagivande  om att kommunerna bör
rekommenderas   att   ta  ett  större   ansvar   för
kvinnojourerna (yrkande 7).

I motion So330 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Susanne Eberstein (s) begärs ett tillkännagivande om
vad i motionen anförs om  kvinnojourer. Motionärerna
anser  att  staten  bör  verka  för  en  översyn  av
kvinnojourernas verksamhet  i syfte att upprätthålla
en  hög kvalitet och göra verksamheten  regelbunden.
Eftersom  kvinnojourerna i stort sett är beroende av
frivilliga     krafter    saknas    kontinuitet    i
verksamheten, anförs det.

I motion So496 av  Carina  Ohlsson och Hans Hoff (s)
begärs ett tillkännagivande om våldsutsatta kvinnors
och  barns  rätt  till  stöd, skydd  och  behandling
(yrkande   1).   I   motionen   begärs    även   ett
tillkännagivande  om  vikten  av  jämnare och bättre
arbetsvillkor   för   kvinnojourer   (yrkande    2).
Regeringen  bör uppmärksamma frågan i sina kontakter
med kommunerna och Kommunförbundet, anförs det.

I motion So243  av  Jeppe  Johnsson  (m)  begärs ett
tillkännagivande     om     att     reglerna     för
Socialstyrelsens  bidrag till ideella organisationer
bör  ändras. För att  vara  berättigad  till  bidrag
måste   en   organisation  vara  organiserad  enligt
traditionell      demokratisk      föreningsordning.
Motionären vänder sig  mot  att  reglerna  utesluter
Frälsningsarmén från att erhålla bidrag.


Tidigare behandling m.m.


Motioner om stöd till kvinno- och mansjourer  och om
Rikskvinnocentrum  har utskottet behandlat vid flera
tillfällen, senast i  betänkande 2002/03:SoU1 (s. 78
f.). Utskottet betonade  åter  att  det  arbete  som
kvinnojourerna  utför  är  av  stort  värde  och att
jourerna  utgör ett mycket betydelsefullt komplement
till   socialtjänstens    verksamhet   på   området.
Utskottet påpekade att anslaget under då innevarande
år hade tillförts ytterligare 10 miljoner kronor för
utveckling av kvinnojourernas  verksamhet. Utskottet
vidhöll dock att den omständigheten att det statliga
stödet till kvinnojourerna har ökat  inte  får  leda
till   ett   minskat   kommunalt   engagemang.  Även
fortsättningsvis  bör  kommunerna  ha  det   primära
ansvaret  för  att  stödja kvinnojourerna. Utskottet
anförde  att  även mansjourer  kan  bidra  till  att
motverka våld och  hot  mot  kvinnor.  Utskottet såg
självklart positivt på att kommunerna ger  stöd även
till   dessa   verksamheter.   Motionerna  ansågs  i
huvudsak tillgodosedda (res. v).

I  betänkandet  behandlades  även   en  motion  om
Rikskvinnocentrum.   Utskottet   delade  regeringens
bedömning  att  Rikskvinnocentrum fyller  en  viktig
funktion  när  det  gäller  att  motverka  våld  mot
kvinnor och såg  därför  positivt  på att medel inom
anslaget bidrar till finansieringen av verksamheten.
Med  hänvisning till att Rikskvinnocentrum  har  ett
nationellt  uppdrag att bl.a. fungera som rådgivande
resurs för andra  sjukvårdsenheter i landet samt att
utbilda      sjukvårdspersonal       och       andra
personalkategorier  som  möter  våldsutsatta kvinnor
ansågs motionen i fråga i huvudsak tillgodosedd.

Enligt   Socialstyrelsens   årliga   rapport    till
regeringen         om        statsbidrag        till
frivilligorganisationer inom det sociala området för
verksamhetsåret 2002  fördelades  drygt  9  miljoner
kronor  till kvinnojourernas två riksorganisationer,
ROKS  och   SKR,   samt   150   000   kr   till  två
mansorganisationer  som  motverkar våld mot kvinnor.
Beloppen är 90 000 kr större  respektive  350 000 kr
mindre än bidragen för verksamhetsåret 2001.

Enligt förordningen (1998:1814) om statsbidrag  till
vissa  organisationer  inom  det sociala området får
Socialstyrelsen  lämna  statsbidrag   till   ideella
organisationer  som bedriver frivilligt arbete  inom
områdena alkohol  och  narkotika,  utsatta  barn och
deras   familjer  eller  våld  mot  kvinnor.  En  av
förutsättningarna    för    statsbidrag    är    att
organisationen är demokratiskt organiserad (2 § 3).

Statsrådet  Morgan  Johansson  besvarade den 25 juni
2003  skriftliga  frågor  bl.a.  om  en  ändring  av
bidragsdirektiven  till Socialstyrelsen  så  att  de
inte  hindrar  ideella   organisationer  med  social
verksamhet,  som  Frälsningsarmén,   att  få  bidrag
(2002/03:1131  och  1145). Statsrådet anförde  bl.a.
följande:

Det nuvarande statsbidragssystemet för frivilliga
organisationer på  det sociala området regleras i
förordningen  (1998:1814)   om  statsbidrag  till
vissa organisationer inom det sociala området och
har  tillämpats  sedan  1999.  Regeringen  har  i
regleringsbrevet för 2002 givit Socialstyrelsen i
uppdrag    att    utvärdera   tillämpningen    av
förordningen  sedan   ikraftträdandet  och  lämna
förslag   till   eventuella    förändringar    om
intentionerna   med   bidragen   inte   uppfylls.
Socialstyrelsen  har  den  28  maj 2003 redovisat
uppdraget till regeringen och där  föreslagit att
regeringen  överväger möjligheterna att  förändra
regelsystemet  så  att  fler  organisationer blir
berättigade  att  söka  medel.  Samtidigt   säger
Socialstyrelsen  också  att  utan avsevärt större
anslagsram medför en "öppning"  av  systemet  att
ett  flertal  av  de  organisationer  som  nu får
bidrag  skulle  komma  att få vidkännas betydande
neddragningar.  Detta är  enligt  Socialstyrelsen
inte acceptabelt  då  verksamheterna i många fall
skulle komma att äventyras.

Socialstyrelsens utvärdering  av  tillämpningen
av   nuvarande   regelsystem  och  förslag   till
förändringar   har   nyligen   överlämnats   till
regeringen  och  bereds   för   närvarande   inom
Regeringskansliet.   Innan   denna  beredning  är
färdig  är  jag  inte beredd att  redovisa  vilka
åtgärder jag ämnar  vidta.  Jag  anser emellertid
att staten också i fortsättningen bör ställa krav
på  en demokratisk struktur. Det är  rimligt  att
kräva   att  medborgarna  har  en  möjlighet  att
engagera  sig  i  och  utöva  inflytande  över de
organisationer  som  får  organisationsbidrag  av
skattemedel.

Utskottets ställningstagande


Utskottet,  som med tillfredsställelse  noterar  att
regeringen avsätter  ytterligare  9  miljoner kronor
till  kvinno-  och mansjourernas verksamhet  fr.o.m.
2004,  har  inget  att  erinra  mot  den  föreslagna
medelsanvisningen.  Motionerna Fi240 (fp) yrkande 20
delvis, Ju479 (fp) yrkandena  7  och  37,  So498 (c)
yrkande 1 och So589 (fp) yrkande 1 avstyrks därmed.

Såsom  utskottet framhållit vid upprepade tillfällen
utför kvinnojourerna  ett  mycket  värdefullt arbete
med    stor    betydelse    som    komplement   till
socialtjänstens  verksamhet  på  området.  Utskottet
vill  också  åter betona att den omständigheten  att
det statliga stödet  till  kvinnojourerna ökat under
de senaste åren inte får leda  till  att kommunernas
ekonomiska engagemang minskar. Det är kommunerna som
även  i  fortsättningen bör ha det primära  ansvaret
för att stödja  kvinnojourerna.  Utskottet vidhåller
också att det självklart är positivt  att kommunerna
ger stöd även till mansjourer. Motionerna  Ju443 (m)
yrkande 11, Sf402 (kd) yrkande 21, So330 (s),  So419
(v)  yrkande  9,  So496 (s) yrkandena 1 och 2, So589
(fp) yrkande 2 och  Ub271 (mp) yrkande 7 får anses i
huvudsak tillgodosedda.

Utskottet vidhåller att  Rikskvinnocentrum fyller en
viktig funktion när det gäller att motverka våld mot
kvinnor och ser positivt på  att medel inom anslaget
bidrar   till   finansieringen   av    verksamheten.
Utskottet  kan  konstatera  att regeringen  avsätter
ytterligare 6 miljoner kronor till Rikskvinnocentrum
i syfte att under 2004 omvandla  centrumet  till ett
nationellt  institut  för  att  sprida  kunskap  och
utveckla  metoder  när  det gäller att motverka våld
mot kvinnor. Motion Ju443  (m) yrkande 10 får därmed
anses i huvudsak tillgodosedd.

Socialstyrelsens utvärdering  av  hur  de  nuvarande
reglerna         för         statsbidrag        till
frivilligorganisationer  på  det   sociala   området
tillämpas   är  för  närvarande  under  beredning  i
Regeringskansliet.   Enligt  utskottets  mening  bör
resultatet av detta arbete  avvaktas.  Motion  So243
(m) avstyrks därmed.


Statens institutionsstyrelse (18:2)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning   till  anslag  18:2  Statens
institutionsstyrelse.  Riksdagen  bör  därmed
avslå      motionsyrkanden      om      annan
medelsanvisning   till   anslaget.  Utskottet
anser vidare att riksdagen bör bifalla det av
regeringen     under     anslaget     begärda
bemyndigandet. Mot bakgrund av det arbete som
pågår  på  området  bör  riksdagen  slutligen
avslå      en      motion      om     Statens
institutionsstyrelses verksamhet.

Propositionen


I budgetpropositionen föreslås att  743  479  000 kr
anvisas      under      anslag      18:2     Statens
institutionsstyrelse.

Vidare  yrkas att riksdagen bemyndigar  regeringen
att   under  2004   för   ramanslag   18:2   Statens
institutionsstyrelse  ingå  ekonomiska förpliktelser
som  inklusive  tidigare  gjorda   åtaganden  medför
utgifter på högst 18 000 000 kr efter 2004.
Statens  institutionsstyrelse  (SiS)  är  förvalt-
ningsmyndighet  för de hem som avses  i  12 §  lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
(särskilda  ungdomshem)   och  lagen  (1998:603)  om
sluten   ungdomsvård  samt  22   och   23 §§   lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-
hem). Verksamheten  är indelad i verksamhetsgrenarna
missbrukarvård, ungdomsvård  och sluten ungdomsvård.
Ungdomsvården och missbrukarvården  finansieras till
omkring  60 procent  respektive två tredjedelar  med
avgifter, medan sluten  ungdomsvård finansieras helt
via myndighetens anslag.

När den straffrättsliga påföljden sluten ungdomsvård
trädde  i kraft den 1 januari  1999  inrättades  tio
vårdplatser. Påföljden har emellertid fått betydligt
större tillämpning  än  vad  som  förutsågs då lagen
trädde i kraft. SiS bedöms fr.o.m.  2003  behöva  80
årsplatser  för  sluten  ungdomsvård. Under flera år
förekom  det  köer  vid de särskilda  ungdomshemmen,
vilket till stor del berodde på att antalet unga som
dömdes till sluten ungdomsvård  blev  avsevärt högre
än  vad som förväntades. Under de senaste  åren  har
antalet  dömda  stabiliserats  och  det  råder i dag
balans mellan behovet och antalet platser. I samband
med  2002 års budgetproposition tillfördes  anslaget
ytterligare  50  miljoner  kronor  fr.o.m.  2002 och
60 miljoner kronor per år fr.o.m. 2003 och framåt. I
tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för
2003  tillfördes  SiS  ytterligare 6 miljoner kronor
för finansiering av den  slutna  ungdomsvården.  Med
anledning  av  den nu aktuella utvecklingen, och som
ett led i regeringens  narkotikapolitiska  satsning,
tillfördes  SiS 50 miljoner kronor under 2003.  Från
och med 2004  tillförs  anslaget 35 miljoner kronor.
Anslaget minskas dock engångsvis  under  2004  med 2
miljoner kronor.

Efterfrågan på ungdomsvård fortsatte att vara  hög
under  2003.  SiS  mötte  denna  efterfrågan med nya
platser  och  ett bättre utnyttjande  av  befintliga
platser.  Antalet   fastställda   platser   vid   de
särskilda  ungdomshemmen  var  635  den  31 december
2002.  Under  året  tillkom  24  nya platser vid  de
särskilda    ungdomshemmen.   Kapacitetsutnyttjandet
förbättrades också  och  gav  en  beläggning för den
samlade ungdomsvården på 89 procent.
I fokus för diskussionerna avseende  ungdomsvården
var utveckling av behandlingsmetoder och  omfattande
resurser  lades  på utbildning av de anställda.  SiS
gjorde en utredning  om  flickornas situation, deras
behov     av     platser    och    utveckling     av
behandlingsmetoder  för  denna grupp. SiS har aktivt
följt  forskningen  när  det  gäller  behandling  av
ungdomar   med   allvarliga   beteendeproblem    och
medverkat  i  flera kunskapsöversikter. SiS har 2002
slutit  avtal  med   Svenska   Kommunförbundet   och
Landstingsförbundet om en gemensam projektverksamhet
med   målsättning   att   förbättra   och   fördjupa
samarbetet   kring  ungdomsgruppen  med  psykiatrisk
problematik som vårdas hos SiS.
Regeringen  anser   att   det   är  angeläget  med
fortsatta insatser för att höja kvaliteten i vården.
Brottsförebyggande   rådet,   Socialstyrelsen    och
Statens    institutionsstyrelse   har   under   året
redovisat sitt  uppdrag  att  bl.a.  följa  upp  och
utvärdera  sluten  ungdomsvård  såväl inom ramen för
det straffrättsliga systemet som verkställigheten.
Den   statligt   bedrivna   ungdoms-   och   miss-
brukarvården  skall  i ökad utsträckning  utgå  från
kunskap och beprövad erfarenhet. Det ställer krav på
bl.a. SiS styrning av  verksamheten,  på  kompetens-
och  metodutveckling samt på utveckling av mått  för
mål- och  resultatbedömning  inom vården. Regeringen
anser att detta område bör bli föremål för särskilda
insatser  under 2004. Bland annat  bör  SiS  på  ett
tydligare sätt  redovisa vilka insatser och åtgärder
man vidtar inom området.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I motion So586 av  Cristina  Husmark  Pehrsson m.fl.
(m)  yrkas  att  riksdagen till anslag 18:2  Statens
institutionsstyrelse  för  budgetåret  2004  anvisar
618 479 000 kr (yrkande 26). Motionärerna anser  att
den   slutna   ungdomsvården   bör   överföras  till
kriminalvården. Anslaget till SiS kan därmed minskas
med 125 miljoner kronor för 2004.

I motion Ju450 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) begärs
ett  tillkännagivande om fler platser för  LVU-  och
LSU-vård   av   unga   brottslingar   (yrkande   5).
Motionärerna   påpekar   att   en   dom   om  sluten
ungdomsvård  ger  förtur framför en dom enligt  LVU,
vilket alltför ofta  leder  till  att unga människor
tvingas vänta på sin LVU-placering.


Övrig motion


I motion So643 av Ulrik Lindgren m.fl.  (kd)  begärs
tillkännagivanden   dels   om   att   göra   Statens
institutionsstyrelse  mer  anpassad till kommunernas
behov (yrkande 9), dels om SiS  behov av psykiatrisk
kompetens  (yrkande  10).  Enligt  motionärerna  har
institutionerna   för   få   platser   att   erbjuda
kommunerna och kostnaden är mycket hög. Ofta erbjuds
enbart  plats långt ifrån hemkommunen. SiS bestämmer
själv priset  för  placeringen  och vårdtidens längd
samtidigt som den är sin egen tillsynsmyndighet.


Tidigare behandling


Utskottet har vid flera tillfällen  under de senaste
åren  avstyrkt motioner om att överföra  den  slutna
ungdomsvården   till  kriminalvården  samt  om  fler
platser  vid de särskilda  ungdomshemmen,  senast  i
betänkande 2002/03:SoU1 (s. 83 f.; s.y. m resp. kd).

Riksdagen   gjorde   våren   2003   ett  tillkännagivande  till
regeringen   angående  Statens  institutionsstyrelse
(bet. 2002/03:SoU13,  rskr.  2002/03:171). Riksdagen
biföll därmed i huvudsak ett förslag från Riksdagens
revisorer  (2002/03:RR9). Tillkännagivandet  innebär
bl.a. att SiS  övergripande  ansvar för behandlingen
vid institutionerna bör förtydligas.  SiS  bör också
ges  i  uppdrag  att  fortsätta  att  utveckla  sina
insatser  när  det  gäller implementering av metoder
som  har  vetenskapligt  stöd  vid  institutionerna.
Vidare bör SiS konkretisera målen för sin verksamhet
samt  prioritera   och   utveckla  uppföljningen  av
vårdresultat.    Enligt    tillkännagivandet     bör
regeringen  även  utreda  hur  tillsynen  av SiS kan
göras  organisatoriskt  och ekonomiskt oberoende  av
SiS.

Riksrevisionsverket har i  en egeninitierad revision
granskat den platsbrist som funnits vid de särskilda
ungdomshemmen inom SiS (rapport  RRV  2002:13).  RRV
fann  att  platsbristen fick allvarliga konsekvenser
för både ungdomar  och  personal,  inte  bara  under
väntetiden i kommunerna utan även under vårdtiden på
ungdomshemmen.   RRV:s   huvudförslag  var  att  den
uppkomna situationen inom  ungdomsvården borde lösas
genom  att minska inflödet till  SiS.  Utöver  detta
föreslogs   också   vissa  åtgärder  med  syfte  att
effektivisera SiS samt  föreslogs en mindre utökning
av platsantalet vid de särskilda ungdomshemmen.

Regeringen  har tillsatt en  särskild  utredare  som
skall  följa  upp   och   vidareutveckla   1999  års
påföljdsreform   såvitt  avser  unga  lagöverträdare
(dir. 2002:95). Utredaren  skall  göra en översyn av
påföljdssystemet och undersöka i vilka former och på
vilket  sätt  det  allmänna skall ingripa  när  unga
begår  brott.  En  huvuduppgift   skall   vara   att
undersöka  möjligheterna  att utveckla och förstärka
innehållet  i  påföljderna  samt   att   skapa   nya
alternativ.  Avsikten  är  främst  att  se  till att
påföljdssystemet  för  unga har ett pedagogiskt  och
tydligt innehåll. Uppdraget  skall  redovisas senast
vid utgången av september 2004.

En  parlamentarisk  kommitté  har  tillkallats   med
uppdrag  att  ta  fram  underlag  till  en nationell
handlingsplan    för    den    sociala   barn-   och
ungdomsvården  (dir.  2003:76).  Utredningen   skall
genomföra en samlad analys av vårdens nuvarande mål,
innehåll,  resultat  och organisation. Utifrån denna
analys kan utredningen föreslå förändringar i målens
innehåll och utformning  samt  hur den sociala barn-
och ungdomsvården bäst bör organiseras för att kunna
uppnå  dessa mål. Utredningen skall  även  ange  hur
kompetens och kvalitet inom området skall bibehållas
och utvecklas.  Utredningen  skall  behandla Statens
institutionsstyrelses  uppdrag  och funktion  endast
såvitt  avser hur den vård som myndigheten  bedriver
står i relation  till  övriga  insatser inom området
och  relationen  mellan  institutionsstyrelsen   och
socialtjänsten. Utredningen skall redovisa uppdraget
senast den 1 juli 2005.


Utskottets ställningstagande


Utskottet kan inte heller nu ställa sig bakom kravet
i  motion  So586  (m)  yrkande  26 om att den slutna
ungdomsvården  bör  överföras  till  kriminalvården.
Motionen avstyrks.

Enligt  budgetpropositionen  råder  i  dag  balans
mellan tillgången till och behovet  av  platser inom
de  särskilda  ungdomshemmen.  Utskottet  anser  den
föreslagna    medelsanvisningen   väl   avvägd   och
avstyrker därmed även motion Ju450 (kd) yrkande 5.

Utskottet   tillstyrker    vidare    att   riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget
18:2  Statens  institutionsstyrelse ingå  ekonomiska
förpliktelser   som    inklusive   tidigare   gjorda
åtaganden medför utgifter  på  högst   18 000 000 kr
efter 2004.

De frågor som tas upp i motion So643 (kd)  yrkandena
9 och 10 får i huvudsak anses omfattas dels  av  det
tillkännagivande om Statens institutionsstyrelse som
riksdagen   gjorde  våren  2003,  dels  av  pågående
utredningsuppdrag  på  området.  Utskottet kan också
konstatera  att SiS och de båda kommunförbunden  har
inlett en gemensam  projektverksamhet för förbättrat
samarbete   avseende   ungdomar    med   psykiatrisk
problematik  som vårdas vid institutionerna.  Enligt
utskottet bör  resultatet av dessa åtgärder avvaktas
innan riksdagen  tar  något nytt initiativ i frågan.
Motionsyrkandena avstyrks därmed.


Utvecklingsmedel till åtgärder för
hemlösa (18:3)


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens  förslag om
medelsanvisning      till     anslag     18:3
Utvecklingsmedel till  åtgärder  för hemlösa.
Med  delvis  bifall  till en rad motioner  om
hemlöshet bör riksdagen  ge  regeringen  till
känna  att  den  snarast  bör  redovisa vilka
åtgärder  som  hittills vidtagits  och  vilka
åtgärder som regeringen  planerar  att  vidta
inom  den  närmaste  framtiden  i  syfte  att
förbättra  situationen  för de mest utsatta i
samhället.

Propositionen


I budgetpropositionen föreslås  att  10  000  000 kr
anvisas  under  anslag  18:3  Utvecklingsmedel  till
åtgärder för hemlösa.

Anslaget  disponeras  av  Socialstyrelsen  som har
fått  regeringens  uppdrag att utveckla metoder  för
att långsiktigt komma  till rätta med problem som är
kopplade till hemlöshet.  Socialstyrelsen disponerar
sammanlagt 30 miljoner kronor under åren 2002-2004.
Socialstyrelsen  skall  bl.a.  medverka  till  att
utveckla  metoder  för  lokala   kartläggningar   av
hemlöshetens    omfattning   och   utveckling   samt
stimulera tillkomsten  av  lokala  verksamheter  som
syftar  till  att  förebygga hemlöshet och förbättra
situationen för hemlösa. Arbetet sker utåtriktat och
i  nära  samverkan  med   kommuner   och  frivillig-
organisationer med ambitionen att fortlöpande sprida
kunskap och erfarenheter om hemlöshetsproblematiken.
Inom  ramen  för uppdraget utvecklar Socialstyrelsen
en  standardiserad   metodik   för   inventering  av
hemlöshet  som  erbjuds kommuner och andra  berörda.
Samtliga projekt  som får stöd skall utvärderas, och
goda exempel skall dokumenteras och spridas.
Kommuner, landsting  och  organisationer har visat
stort intresse att delta i det utvecklingsarbete mot
hemlöshet  som  Socialstyrelsen  bedriver.  År  2002
fördelades 8,7 miljoner  kronor  till 12 projekt för
att  prova  olika  metoder att utveckla  boende  och
boendestöd för utsatta  grupper.  Ansökningarna, som
ger en relativt bra bild av hur situationen ser ut i
landet samt vad man vill göra, visar  att många vill
ta  ett  helhetsgrepp. Det är fråga om åtgärder  som
syftar till  alltifrån  att förebygga vräkning, till
hjälp att ordna bostad med stöd i hemmet. I både små
och stora kommuner vill man  satsa på stöd i boendet
samt   i  storstäderna  också  på  hemlöshet   bland
invandrargrupper och barnfamiljer, vilket är grupper
som     inte      tillhör      de      traditionella
hemlöshetsgrupperna     med    psykiska    och/eller
missbruksproblem. Ansökningarna  visar  också  på en
trend mot kategoriboende, utifrån inställningen  att
människor   som  behöver  vård  först  måste  ha  en
ordentlig bostad.
Enligt regeringen  kan ytterligare åtgärder behöva
vidtas  under  de  närmaste   åren  för  att  stärka
insatserna  för  de  mest  utsatta   grupperna,  som
hemlösa och tunga missbrukare.

Motioner


I  motion  So415 av Cristina Husmark Pehrsson  m.fl.
(m) begärs ett  tillkännagivande om vad som anförs i
motionen om hemlösa  (yrkande 2). Motionärerna anför
att de hemlösa måste få  hjälp  där de befinner sig,
både  geografiskt och psykiskt/somatiskt.  Många  av
dem är  rädda  för  samhället  och  behöver mötas av
någon de kan känna förtroende för och  tillit  till.
Motionärerna  framhåller Hållpunkt Maria i Stockholm
och uppsökarteamet  för  hemlösa  som bra exempel på
hur man kan möta svårt sjuka hemlösa.

I  motion  So635  av  Kerstin Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs ett tillkännagivande  om  vad  som  anförs  i
motionen   om   boende   för  hemlösa  (yrkande  8).
Motionärerna anser att möjligheter  måste finnas för
hemlösa  att stegvis anpassa sig till  ett  ordinärt
boende. De framhåller vidare vikten av att bygga upp
verksamheter     som     ger    vård,    behandling,
rehabilitering och annat stöd för hemlösa. Kommuner,
landsting    och    frivilligorganisationer    måste
samarbeta, anförs det.

I motion Bo261 av Dan  Kihlström  m.fl.  (kd) begärs
ett tillkännagivande om att socialtjänstlagen  skall
ge  stöd för boende som en social rättighet (yrkande
4). Ett  fungerande  system  med  sociala  förturer,
sociala  kontrakt och andra former av hjälp med  att
skaffa en  bostad  måste  enligt  motionärerna  vara
fundamentalt  i  socialtjänstlagens yttersta mening.
Motionärerna begär  vidare  ett  tillkännagivande om
att regeringen bör ta initiativ till en rikstäckande
kampanj  med en nollvision för hemlösheten  (yrkande
6).

I motion Bo252 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om att Socialstyrelsen och Boverket
tillsammans  skall  kartlägga hemlösheten minst vart
tredje   år   (yrkande   1).   Vidare   begärs   ett
tillkännagivande  om  att  ge   Socialstyrelsen  ett
särskilt uppdrag avseende hemlösa  kvinnor  (yrkande
2).  Uppdraget  innebär att utifrån hemlösa kvinnors
specifika  förutsättningar   och   problem   utforma
åtgärder  och  stödformer för att minska hemlösheten
bland   kvinnor.  I   motionen   begärs   även   ett
tillkännagivande  om  särskilda  initiativ  för  att
förbättra  situationen  för  dem  som blivit hemlösa
till  följd  av  avvecklingar inom vård  och  omsorg
(yrkande 3). Motionärerna  kan konstatera att de som
skrivits ut från psykiatrisk sluten vård är kraftigt
överrepresenterade bland dem  som  vräkts  under  de
senaste    fem    åren.   Det   begärs   också   ett
tillkännagivande  om   att  utreda  och  lägga  fram
förslag  på  ändringar i socialtjänstlagen  (yrkande
11).       Enligt      motionärerna       garanterar
socialtjänstlagen  inte rätten till eget boende utan
endast  tak  över  huvudet.   Socialtjänstlagen  bör
kompletteras med en bestämmelse  om  att  rätt  till
bistånd  också  skall  omfatta  rätten  till en egen
bostad.    Slutligen    begärs    i   motionen   ett
tillkännagivande om en uppföljning  av Kommittén för
hemlösas  förslag  (yrkande 12). Motionärerna  anför
att  enbart  en  liten  del  av  det  som  kommittén
föreslog  har blivit  förverkligat.  Regeringen  bör
snarast  återkomma   till   riksdagen  med  konkreta
förslag till hur hemlösheten skall bekämpas.

Även  i motion So407 av Ulla  Hoffmann  m.fl.  (v)
begärs  ett  tillkännagivande  om  att  rätten  till
bostad skall skrivas in i socialtjänstlagen (yrkande
3).

I motion  So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att  riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  om  en handlingsplan mot hemlöshet (yrkande
1).  Handlingsplanen   bör  ha  sin  utgångspunkt  i
slutbetänkandet från Kommittén  för  hemlösa.  Vissa
delar   av   betänkandet   har  tillgodosetts  genom
regeringsförslag men något helhetsgrepp  på frågorna
har enligt motionärerna inte tagits.

I  motion Bo263 av Rigmor Stenmark m.fl. (c)  begärs
ett  tillkännagivande  om  att  det bör utarbetas en
strategi för att minska antalet hem- och bostadslösa
(yrkande 18).

I   motion  So381  av  Hans  Hoff  (s)  begärs   ett
tillkännagivande  om  att ta fram en samlad strategi
för att ge de hemlösa ett värdigt liv.


Tidigare behandling m.m.


Motioner om insatser för  hemlösa och om ändringar i
socialtjänstlagen   rörande   rätten   till   bostad
behandlade    utskottet    senast    i    betänkande
2002/03:SoU1 (s. 85 f.). Utskottet vidhöll  att  det
är  angeläget  med  konkreta och omedelbara insatser
för att bistå de hemlösa  och  att  målet måste vara
att   människor   skall   kunna  få  egna  bostäder.
Utskottet  konstaterade att  Kommittén  för  hemlösa
hade  presenterat   en  strategi  för  att  motverka
hemlöshet som i stort  sett belyser samma frågor som
togs  upp  i  de då aktuella  motionerna.  Utskottet
delade regeringens uppfattning att det är väsentligt
att erfarenheterna  från  de  utvecklingsprojekt som
initierats med hjälp av statliga  stimulansmedel tas
till  vara.  Utskottet  såg därför positivt  på  det
uppdrag som Socialstyrelsen  hade  fått  i syfte att
fullfölja  och  fördjupa de satsningar som Kommittén
för hemlösa hade  påbörjat. I avvaktan på resultatet
av  det  pågående  arbetet   på  området  avstyrktes
motionerna (res. kd resp. v, s.y. c).

I   direktiven   till   den  ovannämnda   nationella
psykiatrisamordnaren (dir.  2003:133)  nämns hemlösa
under en särskild rubrik. Det anges att en tredjedel
av  de  omkring  10  000  personer som är hemlösa  i
Sverige anses ha ett psykiskt funktionshinder.


Utskottets ställningstagande


Utskottet       tillstyrker      den      föreslagna
medelsanvisningen.

Utskottet vill åter framhålla vikten av att konkreta
och omedelbara åtgärder  vidtas i syfte att bistå de
hemlösa och att målet för  detta  arbete  måste vara
att   människor   skall   kunna  få  egna  bostäder.
Socialstyrelsen har i uppdrag  att  leda  ett arbete
under åren 2002-2004 med syfte att utveckla  metoder
som  motverkar  hemlöshet.  Sammanlagt  30  miljoner
kronor  avsätts  för projektet. Socialstyrelsen  har
presenterat  en plan  för  regeringen  avseende  hur
utvecklingsarbetet    skall   bedrivas   samt   även
redogjort för de projekt  som  hittills  fått  stöd.
Utskottet  ser  positivt  på detta arbete samt utgår
vidare från att den nationella  psykiatrisamordnaren
kommer  att  belysa frågor rörande  situationen  för
psykiskt   sjuka    hemlösa.    Utskottet   vill   i
sammanhanget särskilt betona vikten  av åtgärder som
främjar   ett   nära  samarbete  mellan  psykiatrin,
landstingens missbrukarvård och socialtjänsten.

I   budgetpropositionen   anför   regeringen   att
ytterligare  åtgärder  kan  behöva  vidtas  under de
närmaste åren för att stärka insatserna för de  mest
utsatta    grupperna,    som   hemlösa   och   tunga
missbrukare. Enligt utskottets mening bör regeringen
snarast återkomma till riksdagen  med en redovisning
av  vilka  åtgärder  som hittills vidtagits,  vilket
resultat insatserna har fått samt vilka åtgärder som
regeringen  planerar att  vidta  inom  den  närmaste
framtiden i syfte  att  förbättra situationen för de
mest utsatta i samhället.
Vad  utskottet anfört bör  riksdagen,  med  delvis
bifall till  motionerna So381 (s), So407 (v) yrkande
3, So415 (m) yrkande  2, So635 (fp) yrkande 8, So637
(c) yrkande 1, Bo252 (v)  yrkandena  1-3, 11 och 12,
Bo261 (kd) yrkandena 4 och 6 samt Bo263  (c) yrkande
18, som sin mening ge regeringen till känna.


Politikområde Forskningspolitik under
utgiftsområde 9




Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning (26:2)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag  om
medelsanvisning      till     anslag     26:2
Forskningsrådet     för     arbetsliv     och
socialvetenskap:  Forskning.  Riksdagen   bör
därmed   avslå   motionsyrkanden   om   annan
medelsanvisning   till   anslaget.  Utskottet
anser vidare att riksdagen bör bifalla det av
regeringen     under     anslaget     begärda
bemyndigandet.

Propositionen


I budgetpropositionen föreslås  att  288  376 000 kr
anvisas   under   anslag  26:2  Forskningsrådet  för
arbetsliv och socialvetenskap: Forskning.

Vidare yrkas att  riksdagen  bemyndigar regeringen
att under 2004 för ramanslaget 26:2  Forskningsrådet
för  arbetsliv  och socialvetenskap: Forskning  ingå
ekonomiska  förpliktelser   som  inklusive  tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter  på  högst  640 000
000 kr efter 2004.
Ändamålet med anslaget är att stödja forskning och
forskningsinformation  om arbetsliv, socialvetenskap
och folkhälsovetenskap. Anslaget skall användas till
forskningsbidrag,                     anställningar,
informationsinsatser      samt     projektrelaterade
kostnader  såsom  utvärderingar,   beredningsarbete,
konferenser, vissa resor och seminarier.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004


I motion So640 av Alf Svensson m.fl.  (kd) yrkas att
riksdagen  för  budgetåret 2004 anvisar 31  miljoner
kronor mindre än  regeringens  förslag  till  anslag
26:2     Forskningsrådet     för    arbetsliv    och
socialvetenskap:  Forskning  (yrkande   34  delvis).
Minskningen    av    anslaget   förklaras   av   att
Kristdemokraternas       förslag        om        en
rehabiliteringsförsäkring   under  utgiftsområde  10
innehåller en betydande satsning  på forskning kring
arbetsliv och rehabilitering.

I motion So623 av Kenneth Johansson  m.fl. (c) yrkas
att   riksdagen  för  budgetåret  2004  anvisar   61
miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit till
anslag   26:2   Forskningsrådet  för  arbetsliv  och
socialvetenskap:   Forskning   (yrkande  2  delvis).
Motionärerna  hänvisar till satsningar  under  annat
utgiftsområde.


Utskottets ställningstagande


Utskottet anser  förslaget  till medelsanvisning väl
avvägt  och  avstyrker därmed motionerna  So623  (c)
yrkande 2 och  So640  (kd)  yrkande  34  i  aktuella
delar.

Utskottet   tillstyrker   vidare   att   riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget
26:2     Forskningsrådet     för    arbetsliv    och
socialvetenskap:    Forskning    ingå     ekonomiska
förpliktelser    som   inklusive   tidigare   gjorda
åtaganden medför utgifter  på  högst  640 000 000 kr
efter 2004.

Övrig medelsanvisning


Anslaget  26:1  Forskningsrådet  för  arbetsliv  och
socialvetenskap:  Förvaltning  har  inte mött  någon
erinran i form av motioner.

Utskottet       tillstyrker      den      föreslagna
medelsanvisningen.


Övrig statlig verksamhet




Apoteket AB

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  motionsyrkanden  om  att
konkurrensutsätta      detaljhandeln      med
läkemedel.  Utskottet  hänvisar till tidigare
ställningstaganden    i    frågan.     Jämför
reservation 24 (m, fp, kd ,c).

Propositionen


Enligt  budgetpropositionen  har  försäljningen   av
läkemedel ökat sedan 1980-talet. Under 1997 minskade
försäljningen  tillfälligt  på grund av en effekt av
det nya läkemedelsförmånssystemet som trädde i kraft
den  1 januari  1997.  Detta  ledde  bl.a.  till  en
hamstring  av  läkemedel i slutet  av  1996,  vilket
medförde minskad  försäljning  under början av 1997.
Därefter har försäljningen åter  ökat och under 2002
omsatte Apoteket 32 miljarder kronor,  en ökning med
7,9 % jämfört med 2001. Intäkterna från  försäljning
av receptbelagda läkemedel, som under 2002 ökade med
8,2 %, svarar för ca 75 % av de totala intäkterna.

Apotekets  resultat  påverkas  bl.a.  av  handels-
marginalen, dvs. skillnaden mellan Apotekets inköps-
och  försäljningspris  på  receptbelagda  läkemedel.
Sänkta handelsmarginaler påverkar Apotekets resultat
negativt  men  kommer samhället till godo i form  av
sänkta läkemedelskostnader.  Storleken  på  handels-
marginalen  beslutas  sedan  den  1 oktober 2002  av
Läkemedelsförmånsnämnden.     Samtidigt     infördes
bestämmelserna  om  utbyte av läkemedel  på  apotek,
vilket har medfört prissänkningar  för  vissa  läke-
medel.
Med   anledning   av   propositionen   om  de  nya
läkemedelsförmånerna      (prop. 2001/02:63)     och
landstingens  ökade  ansvar  för   kostnaderna   för
läkemedel  i  öppen  vård har staten och Apoteket AB
den  31 januari  2003  slutit   ett   nytt  verksam-
hetsavtal.  I  det nya avtalet regleras bl.a.  vilka
delar av verksamheten  som  skall  finansieras  inom
marginalen för läkemedel inom förmånerna. Staten har
vid  ordinarie bolagsstämma i Apoteket AB (publ) den
10 april  2003 uttalat att utdelning till ägaren bör
uppgå till ett belopp motsvarande minst en tredjedel
av vinsten  efter  skatt  med beaktande av ett visst
soliditetsmål.

Motioner


I motion So386 av Cristina  Husmark  Pehrsson  m.fl.
(m)  begärs  ett  tillkännagivande  om  att avskaffa
Apoteket AB:s försäljningsmonopol avseende läkemedel
(yrkande  4).  Etableringsfrihet  för  apotek   samt
försäljning  av  receptfria läkemedel i licensierade
dagligvarubutiker  ger  bättre  tillgänglighet  till
läkemedel  såväl i tätort som i glesbygd. Konkurrens
ger också bättre prisspridning, anförs det.

Liknande synpunkter  framförs i motionerna N344 av
Catharina  Elmsäter-Svärd  m.fl.  (m)  (yrkande  4),
So476 av Kerstin  Heinemann m.fl. (fp), So640 av Alf
Svensson m.fl. (kd)  (yrkande  29),  So444 av Mikael
Oscarsson  och  Annelie Enochson (kd) och  So343  av
Maud Olofsson m.fl. (c) (yrkande 20).

Tidigare behandling


Utskottet  har vid  upprepade  tillfällen  behandlat
motioner med  yrkanden  om  att apoteksmonopolet bör
avskaffas och att detaljhandeln  med  läkemedel  bör
konkurrensutsättas, senast i betänkande 2002/03:SoU1
(s.  91  f.).  Utskottet vidhöll sin inställning att
det     inte     finns     skäl     att     förändra
läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta
detaljhandeln med läkemedel och avstyrkte motionerna
(res. m+fp+kd+c).


Utskottets ställningstagande


Utskottet   vidhåller   sin   tidigare    redovisade
uppfattning     att     det    saknas    skäl    att
konkurrensutsätta detaljhandeln  med  läkemedel  och
avstyrker  därför  motionerna  So343 (c) yrkande 20,
So386 (m) yrkande 4, So444 (kd),  So476  (fp), So640
(kd) yrkande 29 och N344 (m) yrkande 4.

**FOOTNOTES**
[1]: (ram)10 000

26Forskningspolitik
1F
[2]:orskningsrådet för arbetsliv och socialvetens
[3]:k
[4]:a
[5]:p
[6]::
[7]:
Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Uppföljning av Läkemedelsförmånsnämndens
uppdrag (punkt 10)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  1.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So466.

Ställningstagande

Jag är kritisk till Läkemedelsförmånsnämndens beslut
såvitt gäller t.ex. läkemedel mot impotens (Viagra).
Enligt  min  mening  visar  nämndens överväganden  i
vissa fall att den ser ett egenvärde  i att begränsa
konsumtionen  av  ett  läkemedel  även  om  det   är
angeläget  med  medicinsk  behandling.  Resonemangen
underkänner  därmed  även  läkarnas  kompetens   att
skriva ut rätt läkemedel till rätt person. Mot denna
bakgrund   anser   jag   att   en   uppföljning   av
Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag behöver göras. Vad
jag  nu  anfört  bör  riksdagen  som  sin  mening ge
regeringen till känna.


2. Vård i livets slutskede (punkt 11)

av   Cristina   Husmark   Pehrsson  (m),  Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson  (m), Gabriel
Romanus  (fp),  Kenneth  Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  2.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So640 yrkande 23.

Ställningstagande

Kommittén om vård i livets slutskede lämnade för mer
än två år sedan sitt slutbetänkande SOU 2001:6 Döden
angår  oss  alla  - Värdig vård i livets  slutskede.
Regeringen har fortfarande inte tagit ställning till
den fortsatta behandlingen av kommitténs förslag. Vi
anser  att en god vård  i  livets  slutskede  är  en
viktig del  i  en  värdig  vård  och  att regeringen
därför  snarast bör återkomma med förslag  till  hur
vården i  livets slutskede kan förbättras. Vad vi nu
anfört bör  riksdagen  som  sin mening ge regeringen
till känna.


3. Psykiatri (punkt 12)

av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  3.  Riksdagen bifaller
därmed    motionerna   2003/04:Ju292   yrkande    3,
2003/04:So226,      2003/04:So325,     2003/04:So342
yrkandena   6-8,   2003/04:   So370,   2003/04:So415
yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, 2003/04:So542
och    2003/04:So555    samt    avslår    motionerna
2002/03:So322,     2002/03:So342,     2002/03:So483,
2002/03:So507 yrkande  3,  2003/04:Ju449  yrkande 3,
2003/04:So211    yrkandena    1-3,    2003/04:So262,
2003/04:So307   yrkandena  2  och  3,  2003/04:So312
yrkande  2, 2003/04:So335,  2003/04:So342  yrkandena
2-4 och 9,  2003/04:So356, 2003/04:So394 yrkandena 6
och  7,  2003/04:  So395  yrkande  9,  2003/04:So407
yrkande 2,  2003/04:So412  yrkande 1, 2003/04:So434,
2003/04:So438  yrkandena  1  och   2,  2003/04:So502
yrkandena  3,  4,  6-9, 11-14 och 17, 2003/04:So517,
2003/04:So527,     2003/04:So528,     2003/04:So547,
2003/04:So551,     2003/04:So558,     2003/04:So560,
2003/04: So570 yrkande  1,  2003/04:So574  yrkandena
1-14, 16 och 17, 2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4, 5,
7-10  och 12, 2003/04:So594, 2003/04:So601, 2003/04:
So637 yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16, 2003/04:So643
yrkande    1,   2003/04:   Ub271   yrkande   2   och
2003/04:Ub398 yrkande 11.

Ställningstagande

Regeringens    beslut    att    utse   en   särskild
psykiatrisamordnare  är  inte tillräckligt  för  att
åstadkomma nödvändiga förändringar  inom  vården  av
och  omsorgen om personer med psykiska sjukdomar och
psykiska  funktionshinder.  Vi  anser att regeringen
omgående  bör tillsätta en parlamentarisk  utredning
med uppdrag  att  utreda psykiatrins förutsättningar
att ge psykiskt sjuka den vård och behandling som de
har rätt till och är  i behov av. Att psykiskt sjuka
kan beredas vård, antingen  frivilligt  eller  genom
tvång,  är bl.a. en förutsättning för att våldsbrott
på grund  av psykisk sjukdom skall kunna förhindras.
Utredningen  bör  göra  en  samlad  genomgång  av de
hinder  som  finns för privata driftsalternativ inom
det psykiatriska  området, bl.a. när det gäller vård
enligt lagen (1991:1128)  om psykiatrisk tvångsvård,
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
och  lagen (1990:52) med särskilda  bestämmelser  om
vård av  unga. Utredningen skall även omfatta frågan
om rätt till  myndighetsutövning  vid tvångsvård för
privata  vårdgivare  som  bedriver  sin   verksamhet
enligt   den  nationella  taxan  och  som  inte  har
vårdavtal med huvudmannen. I uppdraget bör även ingå
att överväga behovet av ett ökat antal vårdplatser i
slutenvården.  Köerna till vård och behandling måste
bort och en översyn  av hur resurserna används måste
komma  till  stånd. Vidare  bör  enligt  vår  mening
införas en möjlighet  att  vid tvångsvård underlätta
övergången från sluten vård till mer öppna vård- och
boendeformer    genom    försöksutskrivning,     där
tvångsvården är vilande men lätt åter kan tillgripas
om patienten inte följer uppställda villkor om t.ex.
besök   i   öppenvården   eller   en  viss  form  av
medicinering.  Utredningen  bör  belysa  även  denna
fråga.    Slutligen    måste   finansieringen    och
huvudmannaskapet inom psykiatrin utredas i syfte att
förbättra     samverkan     mellan     primärvården,
socialtjänsten,        försäkringskassan         och
arbetsförmedlingen.  Att  huvudmannaskapet  är delat
mellan kommuner och landsting innebär ofta att ingen
tar ansvar.

I   avvaktan   på  resultatet  av  utredningen  av
ovannämnda frågor  måste  redan nu följande åtgärder
vidtas.  En  individuellt  anpassad   vårdplan   bör
upprättas   tillsammans  med  den  enskilde,  dennes
närstående och  vårdgrannar. Planen skall följas upp
och utvärderas regelbundet och avvikelser analyseras
och rättas till.  För  att säkerställa kvaliteten på
den medicinska vården bör  varje  boende  ha en fast
kontakt   med   en   primärvårdsläkare,   som  också
konsulterar psykiater vid behov. Kostnaderna för den
nödvändiga  medicineringen  kan behöva ses över  för
kroniskt  psykiskt  sjuka med psykosdiagnos.  Enligt
vår    mening    måste    vidare     en     gemensam
tillsynsmyndighet  med  samlat  ansvar enligt hälso-
och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen tillskapas.
Vi  vill också särskilt framhålla  vikten  av  att
uppmärksamma     problemen     inom     barn-    och
ungdomspsykiatrin.    På    tio   år   har   antalet
hjälpsökande     till     landets     barn-      och
ungdomspsykiatriska   mottagningar  fördubblats.  De
långa väntetiderna, ibland  upp till två år, innebär
att    Sverige   bl.a.   inte   lever    upp    till
barnkonventionens   krav   på  nödvändig  sjuk-  och
hälsovård för alla barn. Att  behöva  vänta upp till
två år för att få stöd och hjälp vid psykisk  ohälsa
är  ohållbart.  Vi  anser det således nödvändigt att
vidta  åtgärder för att  minska  patientköerna  till
barn- och ungdomspsykiatrin.
Många  psykiskt  sjuka  riskerar  att valsa runt i
sjukvården   och   söka   efter  hjälp  för  diffusa
och/eller akuta problem som  kan  orsakas av psykisk
sjukdom.  Dessa  människor måste bli  identifierade,
sedda och stöttas  av  psykiatrin  och sjukvården på
ett mycket bättre och flexiblare sätt än i dag.
Flera  undersökningar  visar att primärvården  har
svårt att upptäcka patienter med depressionsproblem.
Vi  vill  därför erinra om att  vår  politik  skulle
stärka psykiatrins  roll  inom primärvården genom en
ökad specialistmedverkan.
Föreningen   Nationella  hjälplinjens   verksamhet
består i att anonymt  på  jourtelefon  ge stödsamtal
och  rådgivning  till människor i akut psykisk  kris
och   deras  närstående.   Nationella   hjälplinjens
verksamhet  bedrivs  nu i projektform med ekonomiskt
stöd från Allmänna arvsfonden  t.o.m.  augusti 2004.
Innan      projekttiden      löper      ut     måste
finansieringsfrågan  lösas.  Enligt  vår mening  bör
Hjälplinjen  ses  som  en  del  av  det förebyggande
arbetet inom psykiatrin som regeringen  nu avser att
satsa på.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin  mening  ge
regeringen till känna.

4. Psykiatri (punkt 12)

av  Kerstin  Heinemann  och Gabriel Romanus (båda
fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  4.  Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2003/04:So370,  2003/04:   So502
yrkandena  3, 4, 6-9, 11-14 och 17 och 2003/04:Ub398
yrkande  11 samt  avslår  motionerna  2002/03:So322,
2002/03:So342,  2002/03:So483, 2002/03:So507 yrkande
3, 2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,
2003/04:So211    yrkandena    1-3,    2003/04:So226,
2003/04:So262, 2003/04:  So307  yrkandena  2  och 3,
2003/04:So312      yrkande     2,     2003/04:So325,
2003/04:So335, 2003/04:So342  yrkandena 2-4 och 6-9,
2003/04:So356,  2003/04:So394  yrkandena  6  och  7,
2003/04:So395  yrkande 9, 2003/04:So407  yrkande  2,
2003/04:So412 yrkande  1, 2003/04:So415 yrkandena 1,
3,   4,   6-9,   11,   13  och  14,   2003/04:So434,
2003/04:So438 yrkandena  1  och  2,  2003/04: So517,
2003/04:So527,     2003/04:So528,     2003/04:So542,
2003/04:So547,     2003/04:So551,     2003/04:So555,
2003/04:So558, 2003/04:So560, 2003/04: So570 yrkande
1,   2003/04:So574   yrkandena  1-14,  16  och   17,
2003/04:So592 yrkandena  1,  2,  4,  5, 7-10 och 12,
2003/04:So594,    2003/04:So601,   2003/04:    So637
yrkandena  6,  7, 9,  10  och  12-16,  2003/04:So643
yrkande 1 och 2003/04:Ub271 yrkande 2.

Ställningstagande

Såsom nämnts ovan vill vi anvisa 500 miljoner kronor
under ett nytt anslag  (13:12) för att möjliggöra en
kvalitetshöjning inom den psykiatriska vården, bl.a.
genom att bygga ut antalet  vårdplatser.  Den  andra
stora  förändring  vi förespråkar handlar om att öka
möjligheterna  att  använda   tvångsmedel  inom  den
psykiatriska vården. Möjligheterna till tvångsmoment
i  den  öppna  vården bör bli större  än  i  den  nu
gällande    lagen   (1991:1128)    om    psykiatrisk
tvångsvård.  En   patient  som  bedöms  lida  av  en
allvarlig psykisk störning,  men  som  kan  få  sitt
vårdbehov  tillgodosett  utan  att  vara  inlagd  på
vårdinrättning,  skall kunna vårdas i öppen vård med
vissa förhållningsorder.  Dessa  kan  gälla vård och
behandling, boende, sysselsättning, förbud  mot  att
använda  berusningsmedel  m.m.  Beslut om öppen vård
med särskilda villkor skall fattas  av  domstol.  Om
domstolen  bedömer  att den öppna vården inte fyller
sin  funktion,  antingen   för  att  villkoren  inte
uppfylls eller för att sluten  vård  är nödvändig av
andra  skäl, skall patienten överföras  till  sluten
tvångsvård.  Vi  anser  att regeringen bör återkomma
med förslag till sådan lagändring. Vid tvångsvård är
det  för  övrigt viktigt att  patienten  snabbt  och
oavsett  sin   egen   vilja  får  tillgång  till  en
stödperson,  som  i samråd  med  anhöriga  kan  föra
patientens talan.

Ansvaret för tillsynen  över  vårdhemmen  är delat
mellan    länsstyrelserna    och    Socialstyrelsens
regionala tillsynsenheter. Enligt vår  mening behövs
en  översyn  av hur tillsynen över enskilda  vårdhem
kan samordnas och skärpas.
Reformen med  personliga  ombud  har  visat sig få
mycket positivt resultat för den enskilde.  Vi anser
dock   att   det   är   viktigt   att   även  utreda
möjligheterna  att garantera de personliga  ombudens
fristående ställning.
När det gäller  den rättspsykiatriska vården krävs
organisatoriska  och   ekonomiska  förändringar  som
innebär att staten tar ett  större ansvar för vården
och att resurserna för denna  fördelas annorlunda än
i dag. I dag tränger den rättspsykiatriska vården ut
annan  sluten  psykiatrisk  vård i  landstingen.  Av
besparingsskäl kan också rättspsykiatrins  patienter
blandas  med övriga på avdelningarna, något som  kan
vara farligt  och  uppfattas  som obehagligt av både
patienter och anhöriga. Vi anser  därför  att staten
bör  ta  på  sig ansvaret för finansieringen av  den
rättspsykiatriska vården.
Vi vill också  särskilt  framhålla  vikten  av att
uppmärksamma     problemen     inom     barn-    och
ungdomspsykiatrin.    På    tio   år   har   antalet
hjälpsökande     till     landets     barn-      och
ungdomspsykiatriska   mottagningar  fördubblats.  De
långa väntetiderna, ibland  upp till två år, innebär
att    Sverige   bl.a.   inte   lever    upp    till
barnkonventionens   krav   på  nödvändig  sjuk-  och
hälsovård för alla barn. Att  behöva  vänta upp till
två år för att få stöd och hjälp vid psykisk  ohälsa
är  ohållbart.  Vi  anser  det  nödvändigt att vidta
åtgärder för att minska patientköerna till barn- och
ungdomspsykiatrin.
Enligt vår mening bör Socialstyrelsen få i uppdrag
att  snarast möjligt utarbeta nationella  riktlinjer
för de  områden  inom  psykiatrin som är i mest akut
behov av översyn, förslagsvis psykoser, alkohol- och
narkotikamissbruk  samt  kriterier  för  utskrivning
från  tvångsvård. Socialstyrelsen  bör  också  få  i
uppdrag  att följa upp riktlinjerna med systematiska
och  övergripande   tillsynsprojekt   där   samtliga
tillsynsenheter  besöker ett stort antal vårdenheter
och  kan  driva  på  att   riktlinjerna   används  i
verksamheterna.
Det   finns  nu  en  möjlighet  för  kommuner  och
landsting  att bilda gemensamma nämnder med gemensam
finansiering.  Vi  vill påpeka att samarbete i denna
form kan vara till stor  nytta,  särskilt vad gäller
psykiskt  sjuka  med  både  sociala,  somatiska  och
fysiska problem.
Patienter   med   kombinerade  problem  med   både
missbruk och psykisk  störning   faller  mycket ofta
mellan   stolarna.   Vi   anser   därför  att  varje
sjukvårdshuvudman  i samarbete med berörda  kommuner
bör se till att det  finns  specialiserad  vård  och
omsorg  för patienter med dessa kombinerade problem.
Samarbetet kan med fördel organiseras med gemensamma
nämnder.    Detta    bör    särskilt   beaktas   vid
förhandlingar med Landstingsförbundet  om  särskilda
stöd.
Vi  anser  det  betydelsefullt  att  kontinuerligt
utveckla  nya,  öppna  och  samhällsnära vårdformer.
Boendestödjare, eller ambulerande  team,  är viktiga
för  att människor med psykiska problem skall  klara
av sitt  boende  och  känna trygghet. Teamet ger vid
hembesök olika former av  stöd  och  hjälp  samt kan
hjälpa  till  att  kontakta den psykiatriska vården.
Denna service måste finnas dygnet runt.
När en patient skrivs  ut från en sluten avdelning
måste sjukvårdshuvudmannen  säkerställa att kommunen
är redo att ta hand om de uppgifter som den ansvarar
för, t.ex. boende, försörjning  och  sysselsättning.
Vi  förordar  ett  system  där  patienten  får   ett
trygghetskvitto,  som  fungerar som ett bevis på att
kommunen har åtagit sig  att  övergången från sluten
till  öppen  vård  skall  fungera  så   smidigt  som
möjligt.
Vi   anser   det   också   viktigt   att  en  fast
läkarkontakt, företrädesvis en husläkare,  samordnar
de medicinska insatser som görs. Husläkaren  kan  ge
den funktionshindrade en helhetsbild när flera olika
vårdgivare  är  inblandade  och  kan se till att den
funktionshindrade  är  överens  med  vårdgivarna  om
vilka vårdinsatser som skall användas.
Dödligheten i självmord är större bland  människor
som  slutenvårdats  för  psykiatrisk  sjukdom  än  i
befolkningen i övrigt. Risken för att begå självmord
är  störst  direkt efter en utskrivning. Landstingen
måste därför  utarbeta  rutiner  för  en tät kontakt
mellan  sjukvård  och  patient  tiden närmast  efter
utskrivning.   Vi  vill  också  betona   vikten   av
information  och  fortbildning  när  det  gäller  de
nationella  riktlinjerna  för  självmordsprevention.
Även i detta  sammanhang  bör Socialstyrelsen på ett
mer   kraftfullt   sätt   använda    sig   av   sina
tillsynsbefogenheter.
Mot  bakgrund  av  de  positiva  erfarenheter  som
hittills  gjorts  av  att  i  primärvården   inrymma
psykosocial    kompetens    anser    vi    att    de
husläkarmottagningar   som   ännu   inte  har  denna
kompetens  måste  tillföras  sådan.  Det   är  också
viktigt att primärvården har ett gott samarbete  med
psykiatrin,  som  kan  bistå  med  konsultation  och
utbildning.  Vi  vill  också  påtala  vikten  av att
vårdpersonal  i  öppenvården, inklusive MVC och BVC,
har den kunskap som  krävs  för  att  känna igen och
behandla  depression.  Det  är  också angeläget  att
vårdpersonalen inom psykiatrin och  primärvården  är
väl  förtrogen  med de psykiska problem som kan vara
särskilt förekommande  i  en  del  invandrargrupper.
Kunskap  om  följdverkningar av tortyr  är  särskilt
viktig.
Sjukvårdsupplysningen  saknar  ofta  kompetens och
möjlighet   att   svara   på   frågor   kring  t.ex.
antidepressiva mediciner eller att ge akuta råd till
anhöriga som inte vet hur de skall hantera  en  svår
situation.  Vi  anser  det därför viktigt att arbeta
fram  förslag  till  åtgärder   i   syfte  att  göra
rådgivning kring psykiatri mer lättillgänglig.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som  sin  mening ge
regeringen till känna.

5. Psykiatri (punkt 12)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5.  Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2002/03:So507   yrkande   3,
2003/04:So335, 2003/04:So370,  2003/04:So407 yrkande
2, 2003/04:So574 yrkande 2, 2003/04:So592  yrkandena
1, 2, 4, 5, 7-10 och 12 och 2003/04: So643 yrkande 1
samt avslår motionerna 2002/03:So322, 2002/03:So342,
2002/03:So483,      2003/04:Ju292     yrkande     3,
2003/04:Ju449  yrkande  3,  2003/04:So211  yrkandena
1-3, 2003/04:So226,  2003/04:So262,  2003/04:  So307
yrkandena   2   och   3,  2003/04:So312  yrkande  2,
2003/04:So325, 2003/04:So342  yrkandena 2-4 och 6-9,
2003/04:So356,  2003/04:So394  yrkandena  6  och  7,
2003/04:So395  yrkande 9, 2003/04:So412  yrkande  1,
2003/04:So415 yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14,
2003/04:So434,  2003/04:So438  yrkandena  1  och  2,
2003/04: So502 yrkandena  3,  4,  6-9, 11-14 och 17,
2003/04:So517,     2003/04:So527,     2003/04:So528,
2003/04:So542,     2003/04:So547,     2003/04:So551,
2003/04:So555,   2003/04:So558,   2003/04:    So560,
2003/04:So570 yrkande 1, 2003/04:So574 yrkandena  1,
3-14,   16  och  17,  2003/04:So594,  2003/04:So601,
2003/04:So637  yrkandena  6,  7,  9,  10  och 12-16,
2003/04:Ub271  yrkande  2  och 2003/04:Ub398 yrkande
11.

Ställningstagande

Regeringen    har    nu   tillsatt   en    nationell
psykiatrisamordnare.  Kristdemokraterna  anser  dock
inte   att   en   till  Socialdepartementet   knuten
samordnare    kommer    att     lösa     regeringens
handlingsförlamning  på området. Det  krävs  en  mer
oberoende  granskare som  vågar  föreslå  nödvändiga
förändringar.  Vi anser att tiden nu är mogen för en
översyn   av   hela    den    psykiatriska   vårdens
grundläggande      organisation.     Det      dubbla
huvudmannaskapet för  den  psykiatriska  vården  har
inte  fungerat. En centralisering av hela psykiatrin
eller delar  av  psykiatrin  bör  därför  övervägas.
Utredningen   bör  även  överväga  hur  individuella
samverkansformer   kan   se   ut  för  socialtjänst,
missbruksvård  och psykiatrisk vård.  Samverkan  vid
psykiskt  sjukas  och  funktionshindrades  vård  och
omsorg   styrs    av    komplicerad    lagstiftning.
Oklarheterna  består  bl.a.  i att det är svårt  att
avgöra vad som är psykiatrisk behandling och vad som
är  social  omsorg  när  det  gäller  insatser  till
personer  med psykiskt funktionshinder.  Även  denna
fråga bör därför bli föremål för översyn.

Det finns vidare skäl att se över hur slutenvården
organiseras.  Mycket  talar  för att slutenvård bäst
bedrivs   i  lokala  kris-  och  behandlingscentrum.
Mindre enheter  som behandlar patienter med liknande
behov kan utveckla en bättre kompetens.
Enligt min mening  bör det övervägas någon form av
tvång i öppenvården. Jag  anser  vidare att reglerna
för  vårdintyg bör ses över. En rimlig  ordning  bör
vara  att   om   vårdintyg  utfärdas  ska  patienten
observeras    under    minst    tre    dygn    innan
institutionsvården  kan avslutas.  I  dag  ignorerar
slutenvården ibland vårdintyget  och  patienten blir
utan nödvändig hjälp, främst beroende på  bristen på
vårdplatser.
När  det  gäller situationen för barn och ungdomar
med psykiska  problem  bör  ett  folkhälsoperspektiv
anläggas och de förebyggande insatserna  ges  en hög
prioritet. Generella insatser som når alla barn  och
ungdomar är ur ett folkhälsoperspektiv mer effektiva
än  riktade  insatser till små specifika grupper. På
tio år har antalet  hjälpsökande  till landets barn-
och ungdomspsykiatriska mottagningar fördubblats. De
långa väntetiderna, ibland upp till  två år, innebär
att    Sverige    bl.a.    inte   lever   upp   till
barnkonventionens  krav  på  nödvändig   sjuk-   och
hälsovård  för  alla barn. Att behöva vänta upp till
två år för att få  stöd och hjälp vid psykisk ohälsa
är ohållbart. Jag anser  det  nödvändigt  att  vidta
åtgärder för att minska patientköerna till barn- och
ungdomspsykiatrin.  Vidare  måste  enligt min mening
åldersgränsen för förflyttning till  vuxenpsykiatrin
vara flexibel, förslagsvis mellan 18 och 25 år.
Enligt  min  mening måste politiska beslutsfattare
börja  kräva  behandlingsresultat  inom  psykiatrin.
Evidensbaserade    behandlingar   krävs   inom   den
somatiska  vården. Det  finns  ingen  anledning  att
ställa lägre krav på psykiatrin, vare sig det gäller
medicinsk behandling eller psykologiska metoder. Jag
vill   också   betona    att    uppföljningen    och
utvärderingen  av  den psykiatriska vården måste bli
betydligt bättre. Bland annat finns det på ansvariga
myndigheter stora brister  när  det gäller att följa
och  rapportera om brottsrelevant  individorienterad
forskning. Tillgänglig statistik är bristfällig både
vad gäller kvalitet och innehåll.
Bristen  på psykiatriker och annan vårdpersonal är
stor. Jag vill därför betona vikten av att särskilda
utbildningssatsningar   görs   för  att  locka  fler
nyutexaminerade  läkare  att  välja   psykiatri  som
specialitet. Utbildningssatsningar behövs  även inom
grundutbildningen   så   att   kompetent  hjälp  kan
erbjudas i närsjukvården.
Personer med s.k. dubbeldiagnos hamnar ofta mellan
två  stolar.  Jag  anser  det  viktigt  att  psykisk
ohälsa och missbruksproblem  behandlas samtidigt och
att vård och behandling blir mer  lättillgänglig för
personer med dubbeldiagnos. Dessutom krävs en bättre
resurssamordning för att den hjälp  som  finns skall
bli  mer  effektiv.  Det  bör klargöras vem som  bär
ansvaret  eller  tydliggöras   att   det  finns  ett
gemensamt ansvar mellan huvudmännen.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som  sin mening ge
regeringen till känna.

6. Psykiatri (punkt 12)

av Ingrid Burman och Elina Linna (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 6. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2003/04:So394  yrkande 7 samt avslår
motionerna       2002/03:So322,       2002/03:So342,
2002/03:So483,      2002/03:So507     yrkande     3,
2003/04:Ju292 yrkande  3,  2003/04:Ju449  yrkande 3,
2003/04:So211    yrkandena    1-3,    2003/04:So226,
2003/04:So262,  2003/04: So307 yrkandena  2  och  3,
2003/04:So312     yrkande      2,     2003/04:So325,
2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena  2-4 och 6-9,
2003/04:So356, 2003/04:So370, 2003/04:So394  yrkande
6, 2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So407 yrkande 2,
2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So415 yrkandena  1,
3,   4,   6-9,   11,   13   och  14,  2003/04:So434,
2003/04:So438  yrkandena  1  och   2,  2003/04:So502
yrkandena  3,  4,  6-9, 11-14 och 17, 2003/04:So517,
2003/04:So527,     2003/04:So528,     2003/04:So542,
2003/04:  So547,  2003/04:   So551,   2003/04:So555,
2003/04:So558, 2003/04:So560, 2003/04:So570  yrkande
1,   2003/04:So574   yrkandena   1-14,  16  och  17,
2003/04:So592  yrkandena 1, 2, 4, 5,  7-10  och  12,
2003/04:So594,     2003/04:So601,      2003/04:So637
yrkandena  6,  7,  9,  10  och  12-16, 2003/04:So643
yrkande 1, 2003/04:Ub271 yrkande 2 och 2003/04:Ub398
yrkande 11.

Ställningstagande

Vi     ser     positivt     på     den    nationella
psykiatrisamordnaren  och  dennes mycket  omfattande
och breda direktiv. Vi anser  dock  att  det även är
nödvändigt  att  utarbeta en nationell handlingsplan
för  psykiatrin. Regeringen  bör  snarast  återkomma
till   riksdagen   med   förslag   till   en   sådan
handlingsplan.  Vad  vi  nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.


7. Psykiatri (punkt 12)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna 2003/04:So370  och  2003/04:So637
yrkandena   6,  7,  9,  10  och  12-16  samt  avslår
motionerna       2002/03:So322,       2002/03:So342,
2002/03:So483,     2002/03:So507      yrkande     3,
2003/04:Ju292  yrkande 3, 2003/04:Ju449  yrkande  3,
2003/04:So211    yrkandena    1-3,    2003/04:So226,
2003/04:So262,  2003/04:So307  yrkandena  2  och  3,
2003/04:So312     yrkande      2,     2003/04:So325,
2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena  2-4 och 6-9,
2003/04:So356,  2003/04:So394  yrkandena  6  och  7,
2003/04:So395  yrkande  9, 2003/04:So407 yrkande  2,
2003/04:So412 yrkande 1,  2003/04:So415 yrkandena 1,
3,   4,   6-9,   11,   13   och  14,  2003/04:So434,
2003/04:So438  yrkandena  1  och   2,  2003/04:So502
yrkandena  3,  4,  6-9, 11-14 och 17, 2003/04:So517,
2003/04:So527,     2003/04:So528,     2003/04:So542,
2003/04:So547,     2003/04:So551,     2003/04:So555,
2003/04:So558, 2003/04: So560, 2003/04:So570 yrkande
1,  2003/04:So574  yrkandena   1-14,   16   och  17,
2003/04:So592  yrkandena  1,  2, 4, 5, 7-10 och  12,
2003/04:So594, 2003/04:So601, 2003/04:So643  yrkande
1, 2003/04:Ub271 yrkande 2 och 2003/04:Ub398 yrkande
11.

Ställningstagande

Regeringens    beslut    att    utse   en   särskild
psykiatrisamordnare  är  inte tillräckligt  för  att
åstadkomma nödvändiga förändringar  inom  vården  av
och  omsorgen  om  personer  med  psykiska sjukdomar
eller psykiska funktionshinder.

Försvarsuppgörelsen 1998 mellan Centerpartiet  och
regeringen  möjliggjorde  en  resursförstärkning  av
vården   och  omsorgen  i  kommuner  och  landsting.
Villkoren  för  denna  förstärkning  preciserades  i
samarbetsavtal   med   Svenska  Kommunförbundet  och
Landstingsförbundet på grundval  av  den  nationella
handlingsplan   för   utveckling   av   hälso-   och
sjukvården som antogs 2000. I handlingsplanen lyftes
psykiatrin upp som ett av fyra prioriterade områden.
Kommuner  och  landsting  lever emellertid ofta inte
upp  till  sin  del av avtalet,  delvis  därför  att
regeringen  omöjliggjort   en  långsiktig  ekonomisk
planering genom ofinansierade  reformer. Avtalet har
således inte fullföljts fullt ut.  Enligt min mening
måste  regeringen  ta  sitt  ansvar  för  att  detta
åtgärdas.
Enligt  min  mening bör riksdagen ge regeringen  i
uppdrag att återkomma  med  förslag  om  förbättrade
möjligheter   till   s.k.  mellantvång.  Mellantvång
innebär  att  en  patient   efter  utskrivning  från
tvångsvård kan åläggas villkor,  t.ex. om behandling
och  medicinering, och att om villkoren  inte  följs
kan han eller hon  tvångsomhändertas på nytt.
Det  är viktigt att psykiatrins förmåga att bedöma
risken   för    utåtriktat    våld   förstärks   och
systematiseras så att det i högre  utsträckning  kan
ligga   till   grund  för  tvångsomhändertagande  av
potentiellt   farliga   personer.   Riktlinjer   bör
utvecklas för hur  en  sådan bedömning skall gå till
och vilka kriterier som  skall uppfyllas för att ett
tvångsomhändertagande  skall   vara  motiverat.  För
övrigt   anser  jag  att  anhörigas  situation   och
skyddsbehov  måste  ges  större uppmärksamhet både i
form   av   stöd   och   vid   bedömningen   av   om
tvångsomhändertagande bör ske.
Ny   lagstiftning   ger  kommuner  och   landsting
förbättrade möjligheter att bilda gemensamma nämnder
för att skapa sammanhängande vårdkedjor inom framför
allt  vården av äldre. Jag  vill  betona  att  denna
möjlighet  också  bör  utnyttjas  för  att förstärka
samordningen    kring    psykiskt   sjuka   så   att
utskrivningsklara   patienter   möts   av   adekvata
insatser från t.ex. socialtjänstens sida.
I  arbetet  med  att  förebygga   våldsbrott   och
rehabilitera  unga  personer med allvarliga psykiska
och sociala problem anser  jag att det vore önskvärt
med  en bredare modell för samverkan.  I  samarbetet
skulle   förutom   socialtjänsten   även  barn-  och
ungdomspsykiatrin, beroendevården, allmänpsykiatrin,
rättspsykiatrin  och  frivilligorganisationer  kunna
ingå. Enligt min mening  bör lagstiftningen ses över
så att såväl de gemensamma  nämnderna som finansiell
samordning     skall     kunna    genomföras     med
rättspsykiatrin som en deltagare.
Jag anser vidare att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till  ett statligt program för
att     stimulera     kommuners    och    landstings
verksamhetsutveckling när  det gäller rehabilitering
av  och omsorg om socialt utslagna.  Olika  modeller
för vårdkedjor  vid behandling av psykiskt sjuka och
drog- och alkoholberoende  bör  prövas. Det är också
önskvärt  med fler försök med s.k.  trappstegsboende
och liknande modeller.
Sparkrav  och  platsbrist kan ha bidragit till att
psykiatrin i alltför  hög grad dragits med i strävan
att förkorta vårdtiderna.  Det  förefaller  som  att
patienter  i dag skrivs ut för tidigt. Jag anser att
en     tydligare     definition     av     begreppet
utskrivningsklar bör göras för psykiatrin.
När det  gäller  rättspsykiatrisk  vård  vill  jag
framhålla   vikten  av  att  permissionsförfaranden,
behandlingstider  och utskrivningar avpassas med den
försiktighet som allmänhetens säkerhetsbehov kräver.
Slutligen vill jag  framföra att det är nödvändigt
att vidta åtgärder för att minska patientköerna till
barn- och ungdomspsykiatrin.  På  tio år har antalet
hjälpsökande      till     landets     barn-     och
ungdomspsykiatriska   mottagningar  fördubblats.  De
långa väntetiderna, ibland  upp till två år, innebär
att    Sverige   bl.a.   inte   lever    upp    till
barnkonventionens   krav   på  nödvändig  sjuk-  och
hälsovård för alla barn. Att  behöva  vänta upp till
två år för att få stöd och hjälp vid psykisk  ohälsa
är ohållbart.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen till känna.

8. Psykiatri (punkt 12)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 8. Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2003/04:So394   yrkande   7,
2003/04:So412  yrkande  1,  2003/04:So574  yrkandena
1-14,  16 och 17 och 2003/04:Ub271  yrkande  2  samt
avslår  motionerna   2002/03:So322,   2002/03:So342,
2002/03:So483,      2002/03:So507     yrkande     3,
2003/04:Ju292 yrkande  3,  2003/04:Ju449  yrkande 3,
2003/04:So211    yrkandena    1-3,    2003/04:So226,
2003/04:So262,  2003/04:So307  yrkandena  2  och  3,
2003/04:    So312    yrkande    2,    2003/04:So325,
2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena  2-4 och 6-9,
2003/04:So356, 2003/04:So370, 2003/04:So394  yrkande
6, 2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So407 yrkande 2,
2003/04:So415 yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14,
2003/04:So434,  2003/04:So438  yrkandena  1  och  2,
2003/04:So502  yrkandena  3,  4,  6-9, 11-14 och 17,
2003/04:So517,     2003/04:So527,     2003/04:So528,
2003/04:So542,   2003/04:So547,   2003/04:    So551,
2003/04:So555,     2003/04:So558,     2003/04:So560,
2003/04:So570 yrkande 1, 2003/04:So592  yrkandena 1,
2,  4, 5, 7-10 och 12, 2003/04:So594, 2003/04:So601,
2003/04:So637  yrkandena  6,  7,  9,  10  och 12-16,
2003/04:  So643 yrkande 1 och 2003/04:Ub398  yrkande
11.

Ställningstagande

Regeringens    beslut    att   utse   en   nationell
psykiatrisamordnare är ett  välbehövligt  initiativ.
Nedan framförs några infallsvinklar och förslag  som
jag  tror  är  nödvändiga  för  en förändring i rätt
riktning.

För det första anser jag att det  bör utarbetas en
nationell  handlingsplan  för  psykiatrin   och  att
regeringen bör återkomma med ett sådant förslag till
riksdagen.
Det  är i dag svårt att få akut psykisk hjälp.  På
grund  av   platsbrist  och  en  allmänt  restriktiv
hållning försöker  man  till  varje  pris undvika en
inskrivning.  Jag anser att vi måste ha  ett  system
där man i princip  inte  säger  nej  alls och att en
plan   bör   göras  för  ett  mer  konsumenttillvänt
förhållningssätt. En annan viktig princip är att den
enskilde inte  får  drabbas  när  olika  huvudmän är
oense om vem som är ansvarig. Personen i fråga måste
få hjälp vid den enhet där hon eller han själv  vill
inleda sin vård och så får fördelningen av kostnader
ske  mellan  huvudmännen  i  efterhand.  Ett  sådant
system bör snarast utredas.
När  det  gäller barn- och ungdomspsykiatrin måste
det finnas tillräckligt  med platser inom både öppen
och sluten vård så att långa  köer  kan undvikas. Ju
tidigare barn kan få hjälp med psykisk  problematik,
desto   bättre.   Vidare  måste  enligt  min  mening
åldersgränsen för förflyttning  till vuxenpsykiatrin
vara flexibel, förslagsvis mellan  18 och 25 år, för
att  förhindra onödiga avbrott och förflyttningar  i
känsliga perioder.
Vuxenpsykiatrin anmäler sällan till socialtjänsten
vid misstanke  om  att  barn riskerar att fara illa.
För  att finna vägar förbi  de  samarbetssvårigheter
som    verkar     råda    mellan    vuxenpsykiatrin,
barnpsykiatrin      och      socialtjänsten      bör
Socialstyrelsen få i  uppdrag  att  utveckla metoder
för samarbetsformer.
Utvecklingen har gått mot att det är  svårare  och
svårare  att  få terapi eller stödsamtal när man mår
psykiskt dåligt.  Vi  i Miljöpartiet vill på sikt ha
ett system där det inte  skall kosta mer att gå till
läkaren  för en psykisk åkomma  än  en  fysisk.  Ett
viktigt  steg   på   vägen   är   att   inom  gängse
sjukvårdssystem  ha  möjlighet till tio terapeutiska
samtal hos psykolog eller  psykoterapeut  till samma
kostnad som hos offentligt finansierad privatläkare.
Vi  anser också att kommunala rådgivningsenheter  är
viktiga.  Många  drar  sig  för  att  vända sig till
psykiatrin  och  väntar ofta tills problemen  blivit
mer komplicerade och  djupgående.  Det bör framgå av
socialtjänstlagen  att  varje  kommun bör  informera
vart människor kan vända sig för  råd  och  stöd. Vi
anser   vidare   att   en   särskild  utredning  bör
tillsättas som skall överväga  och  föreslå åtgärder
för  att  skapa  bättre  möjligheter  för   och  öka
tillgängligheten  till  psykoterapi  och psykologisk
behandling och/eller stöd.
Jag  anser  inte,  vilket  en  utredning   nyligen
föreslagit,  att alla skall sitta i fängelse och  få
vård inom den  vanliga  psykiatrin  den  period  man
behöver.  Detta  är helt orealistiskt. I stället bör
de rättspsykiatriska  enheter  vi har fungera så bra
som möjligt.
Jag vill framhålla betydelsen  av det förebyggande
arbetet.  Viktigt i det sammanhanget  är  att  bygga
system som  gör  att  vi  får  tid  för varandra som
människor  och  att  möjliggöra för skyddsnäten  att
fungera. Det måste också  bli enklare att söka hjälp
för  människor  som  mår dåligt.  En  kortare  serie
samtal  kan  vara  tillräckligt   för   att  få  nya
perspektiv  på sin livssituation. Det krävs  då  att
människor vet  vart man skall vända sig, att man har
möjlighet  att få  tid  snabbt,  att  man  blir  väl
emottagen,  och   att   man  har  möjlighet  att  få
professionell   hjälp.  Liknande   information   som
apoteket lämnar om  olika fysiska åkommor behövs när
det gäller psykisk ohälsa.
Det är inte lätt att  vara  anhörig till en person
med psykiska problem, inte minst om personen i fråga
inte tycker sig ha några problem  och inte vill söka
hjälp.   Jag   anser  det  viktigt  att  den   öppna
psykiatrin  ändrar  sitt  arbetssätt  och  blir  mer
hjälpande,   uppsökande    och   flexibel   i   sitt
arbetssätt.  Förutom  stöd till  anhöriga  anser  vi
också  att  stödgrupper skall  erbjudas,  såväl  för
vuxna anhöriga som för barn till psykiskt sjuka.
Vid  utredningar  av  personer  som  har  psykiska
symtom  bör   man   enligt   min   mening  i  större
utsträckning  kontrollera överkänslighetsreaktioner,
näringsstatus och  eventuella förgiftningstillstånd.
I dag finns kunskaper  och  erfarenheter  om kostens
betydelse  vid  psykisk sjukdom. En ökad medvetenhet
och kunskap behövs också angående hur olika känsliga
patienter är när  det  gäller  mediciner  och  deras
biverkningar.  Det  finns  bl.a.  exempel på att man
tolkat  biverkningar  av  mediciner  som  en  del  i
sjukdomsbilden.   Jag   anser  för  övrigt  att   en
utredning    skulle    behöva    se     över     hur
ersättningssystemen kan organiseras så att de stöder
användning  av  friskvårdande  insatser  och  terapi
ställt mot läkemedelskostnader.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen till känna.

9. Abort i Sverige för utländska kvinnor
(punkt 13)

av   Cristina   Husmark   Pehrsson  (m),  Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson  (m), Gabriel
Romanus  (fp),  Kenneth  Johansson  (c), Kerstin-
Maria Stalin (mp) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 9. Riksdagen  bifaller
därmed    motionerna    2003/04:U276    yrkande   5,
2003/04:So242      yrkande     2,     2003/04:So250,
2003/04:So437 och 2003/04: So455.

Ställningstagande

Enligt vår mening behövs det inte någon utredning av
frågan huruvida utländska  kvinnor skall få rätt att
göra abort i Sverige. Motsvarande bestämmelser finns
redan  i  dag i exempelvis England.  Regeringen  bör
omedelbart återkomma till riksdagen med förslag till
en sådan lagändring.  Vad vi nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.


10. Stödet till HBT-organisationer (punkt 14)

av Kerstin Heinemann  (fp), Gabriel Romanus (fp),
Kenneth  Johansson (c) och  Kerstin-Maria  Stalin
(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna    2003/04:K418    yrkande   25,
2003/04:L350  yrkande  15, 2003/04:So568 yrkande  23
och 2003/04: So624.

Ställningstagande

De offentliga bidragen till  HBT-organisationer  och
social    infrastruktur    för    HBT-personer   har
traditionellt   till   stor   del   utbetalats   som
hivpreventionsmedel.   Vi   anser   dock   att   det
offentliga    stödet    till   HBT-organisationernas
verksamhet också är  angeläget  av  psykosociala och
regionalpolitiska skäl samt att det är  önskvärt att
HBT-rörelsen  bekräftas  offentligt  i  någon  annan
funktion än som ett smittskyddspolitiskt instrument.
Vi önskar därför en översyn av det offentliga stödet
som  bör  syfta till att skapa enhetliga regler  som
underlättar  långsiktig  planering  för  de  berörda
organisationerna.  Översynen  bör även omfatta nivån
på  det samlade stödet, liksom möjligheten  för  bi-
sexuellas  och  transpersoners  organisationer, inte
bara homosexuellas organisationer,   att  ansöka  om
stöd.  Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.


11. Statens folkhälsoinstituts arbetsuppgifter
(punkt 15)

av Kerstin  Heinemann  och  Gabriel Romanus (båda
fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf358 yrkandena 17 och 18.

Ställningstagande

Vi  anser  att  riksdagen  bör  besluta  att  återge
Statens folkhälsoinstitut de uppgifter  det hade en-
ligt   riksdagens  tidigare  beslut  då  proposition
1990/91:175 bifölls. Vi anser att nämnda proposition
i huvudsak  kan  utgöra  underlag  även för ett nytt
principbeslut. Genom ett sådant beslut kan riksdagen
också  förkasta modellen med en stabsmyndighet,  där
verksamheten    utmärks   av   detaljstyrning   från
regeringen,  samtidigt   som   regeringen   med  sin
uppläggning   av   folkhälsomålen   eftersträvar  en
ordning   där  riksdagens  inflytande  blir   litet.
Riksdagen bör  också  av  regeringen  begära förslag
till   de   följdbeslut   som   föranleds   av   ett
principbeslut      om     att     återge     Statens
folkhälsoinstitut tidigare  arbetsuppgifter.  Vad vi
nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.


12. Relationen mellan kost, hälsa och miljö
(punkt 16)

av   Ingrid  Burman  (v),  Elina  Linna  (v)  och
Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:MJ410 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi anser att det  finns  behov  av  en  studie  över
relationen  mellan  kost,  hälsa  och miljö. Statens
folkhälsoinstitut  bör  därför få i uppdrag  att  se
över  sambanden  mellan livsmedelsproduktionens  och
livsmedelshanteringens   effekter  på  den  slutliga
produktens miljö- och hälsopåverkan  samt  hur  vi i
detta    sammanhang   kan   motverka   de   negativa
hälsoeffekterna.  Vad vi nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.


13. Spelberoende (punkt 18)

av Kerstin Heinemann  (fp),  Gabriel Romanus (fp)
och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Kr326 yrkandena  8  och 9 samt
avslår motionerna 2003/04:So423 yrkandena 1  och  2,
2003/04:So424, 2003/04:So501 yrkandena 3, 12 och 13,
2003/04:So638 yrkande 1, 2003/04:Kr331 yrkande 1 och
2003/04:Kr332 yrkande 4.

Ställningstagande

Med  ett ökat spelande i Sverige kommer det ständigt
att uppstå nya grupper av svårt patologiska spelare.
Vi anser att det måste finnas möjlighet att ge dessa
personer   hjälp.  Enligt  vår  mening  är  det  vid
utformningen  av  politiken  på området viktigt, för
att undvika att många blir i behov av omfattande och
dyra   hjälpinsatser,   att  prioritera   preventivt
arbete.   Vi  välkomnar  att   regeringen   avsätter
ytterligare  5  miljoner  kronor  för  insatser  mot
spelmissbruk i 2004 års budget, men vi anser att det
behövs avsevärt mycket mer pengar för att kunna lösa
de  stora  problem som finns. Enligt vår uppfattning
finns det också  skäl  att peka på nödvändigheten av
effektivare behandlingsinsatser  för  att komma till
rätta  med spelmissbruket. Vi anser också  att  kun-
skapen om  lämpliga  metoder måste öka och att andra
alternativ än institutionsvård  måste utvecklas. Vad
vi nu anfört bör riksdagen som sin  mening ge reger-
ingen till känna.


14. Spelberoende (punkt 18)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  14. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So501 yrkandena  3,  12 och 13
samt avslår motionerna 2003/04:So423 yrkandena 1 och
2,    2003/04:So424,    2003/04:So638   yrkande   1,
2003/04:Kr326  yrkandena  8   och  9,  2003/04:Kr331
yrkande 1 och 2003/04:Kr332 yrkande 4.

Ställningstagande

Jag   ser   positivt   på   förslagen   i    Statens
folkhälsoinstituts åtgärdsplan mot spelberoende  och
vill  särskilt  peka på satsningen på ett kraftfullt
utbildnings- och  forskningsprogram,  stöd  till ut-
veckling  och  utvärdering av behandlingsalternativ,
stöd   till   kamratföreningar    och   stödgrupper,
förbättrad tillsyn av att regler som  finns  för att
förhindra  överdrivet  spelande  och  spelande bland
minderåriga  följs och att brott eller överträdelser
skall leda till kännbara konsekvenser. Dessa förslag
bör  omsättas i  praktiken.  Jag  anser  vidare  att
forskningsuppdraget  till  Statens folkhälsoinstitut
bör  utvidgas  till att även belysa  frågan  om  det
finns ett samband  mellan  ökad  marknadsföring  och
ökat  spelberoende.  Dessutom  behöver det samlas in
erfarenheter och företas forskning  kring  spel  via
Internet  och  mobiltelefon.  Vad  jag nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


15. Rätt till personligt ombud enligt
socialtjänstlagen (punkt 23)

av  Ingrid  Burman  (v),  Elina  Linna   (v)  och
Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So394 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser  att  satsningen på personligt ombud fallit
väl ut. I tider  av  ekonomisk knapphet i kommunerna
finns  det  dock  risk  att  denna  verksamhet  inte
prioriteras.  Vi  anser  därför   att   rätten  till
personligt ombud bör skrivas in i socialtjänstlagen.
Regeringen  bör  snarast återkomma med ett  förslag.
Vad vi nu anfört bör  riksdagen  som  sin  mening ge
regeringen till känna.


16. Översyn av den specialiserade omsorgen
(punkt 24, motiveringen)

av   Ingrid  Burman  (v),  Elina  Linna  (v)  och
Kerstin-Maria Stalin (mp).

Ställningstagande

Vi anser  liksom  utskottets  majoritet  att  motion
2003/04:So315  inte  bör bifallas. Våra motiv härför
är dock något andra än  majoritetens. Vi har erfarit
att  slutrapporten  angående  den  högspecialiserade
vården kommer att avlämnas  inom  en  månad.  Vi har
vidare  erfarit  att inom ramen för rapporten kommer
även  behovet av tillgång  till  specialistvård  för
personer  i  små  och  ovanliga handikappgrupper att
beaktas och förslag lämnas.  Vi  anser det angeläget
att   dessa   gruppers   behov   tillgodoses   genom
förslaget. För det fall så inte sker  förutsätter vi
att   regeringen  snarast  tar  initiativ  till   en
komplettering.  Vi  kommer  mycket  noga  att  följa
utvecklingen   av   frågan.   Motionsyrkandet  är  i
huvudsak tillgodosett.


17. Service- och signalhundar m.m. (punkt 25)

av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17.  Riksdagen bifaller
därmed  motion 2003/04:So328 samt avslår  motionerna
2003/04:So522, 2003/04:So567 och 2003/04:So615.

Ställningstagande

Ledarhundar  finansieras genom att Synskadades Riks-
förbund via statsbudgeten  får  ett visst belopp för
att ansvara för att synskadades behov av ledarhundar
uppfylls.   Vi   anser  att  det  vore  bättre   att
individualisera biståndet  för ledarhundar genom att
detta  slussas via t.ex. försäkringskassan  som  har
att pröva  den  sökandes  behov  av  och  rätt  till
ledarhund.  Det ankommer på regeringen att återkomma
till riksdagen  med  förslag  till nytt regelsystem.
Vad vi nu anfört bör riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.


18. Bidrag till nationella
anhörigorganisationer m.m. (punkt 26)

av  Kerstin  Heinemann  (fp), Carl-Axel Johansson
(m), Gabriel Romanus (fp), Kenneth Johansson (c),
Magdalena Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  18. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2003/04:So362,   2003/04:So572
yrkande 7 och 2003/04:So641  yrkande  7  samt avslår
motion 2003/04:So616.

Ställningstagande

Vi  anser att utbildning av anhöriga hjälpgivare  är
angelägen,   inte   minst  när  det  gäller  demens-
sjukdomar, liksom även  när  det  gäller möjligheten
att  få  träffa  andra  i samma situation.  Här  gör
föreningar     som     bl.a.    Anhörigrådet     och
Demensförbundet  ovärderliga   insatser.   Vi  anser
därför  att  dessa  snarast  bör  klassificeras  som
handikapporganisationer  och  få  bidrag som sådana.
För       att       frivilligorganisationer      och
anhörigföreningar tillsammans  med  kommunerna skall
kunna stödja anhörigvårdarna med utbildning och stöd
behöver de ekonomiska resurser. Vi anser därför även
att det föreligger behov av ett nytt statsbidrag som
skiljer  sig  till  inriktning  och  karaktär   från
nuvarande   bidrag   till   handikapporganisationer.
Vidare anser vi, för det fall  ett  nytt statsbidrag
inte     inrättas,     att     statsbidraget     för
handikapporganisationer  bör ses över. Som det nu är
får  nytillkommande  organisationer   som  uppfyller
kriterierna  vara  med  och  dela  på ett oförändrat
belopp.      Detta      betyder     att     tidigare
bidragsberättigade  organisationer   får  ett  sänkt
bidrag.  Vidare anser vi att ett rimligt  krav  från
handikapporganisationerna      är      kravet     på
förutsägbarhet,  dvs.  att  de  ekonomiska villkoren
inte skall ändras under ett verksamhetsår. Vad vi nu
anfört  bör riksdagen som sin mening  ge  regeringen
till känna.


19. Bilstödet (punkt 27)

av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motionerna  2003/04:So206  och  2003/04:So475
samt avslår motionerna 2003/04:So255, 2003/04:So347,
2003/04:So364,   2003/04:So609,  2003/04:So622   och
2003/04:So642 yrkande 9.

Ställningstagande

Regeringen har slutligen  tillkallat en utredare för
att göra en översyn av regler  och  tillämpning  för
bilstödet  till  personer  med  funktionshinder.  Vi
anser   emellertid   att   åldersgränsen   50  år  i
förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade
redan nu måste tas bort. Vad vi nu anfört bör  riks-
dagen som sin mening ge regeringen till känna.


20. Personlig assistans (punkt 28)

av   Cristina   Husmark   Pehrsson  (m),  Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson  (m), Gabriel
Romanus  (fp),  Kenneth  Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So575 yrkande  4  samt  avslår
motionerna  2003/04:So504 yrkande 31, 2003/04:So614,
2003/04:So627 och 2003/04:Ub391 yrkande 20.

Ställningstagande

Vi har länge  arbetat  för att få en bred översyn av
handikappreformen    och    hälsade    därför    ut-
skottsinitiativet  (2002/03:SoU19)   i   våras   med
tillfredsställelse. I ett särskilt yttrande framhöll
vi  att  vi  förutsatte  att  med formuleringen bred
översyn    kommer    överväganden    kring    huvud-
mannaskapsfrågan       och      det      långsiktiga
finansieringsansvaret  att   bli   en  naturlig  och
självklar  del  i  översynen av lagen (1993:389)  om
assistansersättning, LASS.

Vi anser att regeringen i de direktiv som är under
beredning   bör  uppdra   åt   den   parlamentariska
utredningen att  utreda  ett statligt kostnadsansvar
för LASS. En verksamhet som  är så reglerad som LASS
bör  inte  finansieras  via kommunala  skattepengar,
eftersom det i praktiken  inte finns någon möjlighet
att från kommunernas sida  påverka besluten.
Vad vi nu anfört bör riksdagen  som  sin mening ge
regeringen till känna.

21. Stöd till kvinnojourer m.m. (punkt 29)

av  Kerstin  Heinemann och Gabriel Romanus  (båda
fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So589  yrkande  2  och  avslår
motionerna  2003/04:Ju443  yrkande 11, 2003/04:Sf402
yrkande 21, 2003/04:So330, 2003/04:So419  yrkande 9,
2003/04:So496  yrkandena  1  och 2 och 2003/04:Ub271
yrkande 7.

Ställningstagande

I  många  kommuner  har  kvinnojourerna   en  mycket
ansträngd  ekonomi  och i andra kommuner saknas  det
helt kvinnojourer. Socialtjänstens  möjligheter  att
överta  kvinnojourernas  arbete  är ofta begränsade,
bl.a. genom att man saknar den specialistkunskap som
finns hos jourerna. Som ett led i  samhällets arbete
för  att  minska kvinnovåldet och utlysa  kvinnofrid
måste kvinnojourerna  erbjudas  det  ekonomiska  och
moraliska  stöd  de  behöver för att kunna fortsätta
sitt goda arbete. Vi anser  det därför angeläget att
förståelsen   hos   de  sociala  myndigheterna   för
kvinnojourernas    verksamhet    förbättras    genom
information  och  samråd.   Vad  vi  nu  anfört  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


22. Stöd till kvinnojourer m.m. (punkt 29)

av  Ingrid  Burman  (v),  Elina   Linna  (v)  och
Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2003/04:So419  yrkande  9 och avslår
motionerna  2003/04:Ju443  yrkande 11, 2003/04:Sf402
yrkande 21, 2003/04:So330, 2003/04:So496 yrkandena 1
och  2, 2003/04:So589 yrkande  2  och  2003/04:Ub271
yrkande 7.

Ställningstagande

Tjej-  och kvinnojourerna spelar en central roll när
det gäller att synliggöra och beskriva mäns våld mot
kvinnor,  sprida  kunskap  om våldets mekanismer och
utveckla metoder för att hjälpa  och  stödja kvinnor
som  utsätts  för  misshandel  och  andra övergrepp.
Dessa   kunskaper   bör   tas  till  vara  i  större
utsträckning.  Vi  anser  att   riksdagen   bör   ge
regeringen  i  uppdrag  att  kartlägga tillgången på
kvinnojourer  i landets kommuner  med  målsättningen
att  säkra alla  kvinnors  rätt  och  möjlighet  att
uppsöka  kvinnojourer,  antingen i den egna kommunen
eller  i  grannkommunen.  Vad   vi   nu  anfört  bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.


23. Regler för bidrag till ideella
organisationer på det sociala området
(punkt 31)

av   Cristina  Husmark  Pehrsson  (m),  Carl-Axel
Johansson  (m),  Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  23. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So243.

Ställningstagande

I  år  delar  Socialstyrelsen ut drygt  55  miljoner
kronor  till  ideella   organisationer   med  social
verksamhet.    Frälsningsarmén,    som   driver   en
omfattande  social  verksamhet, får emellertid  inte
del av detta bidrag.  För  att  vara berättigad till
bidrag   måste   nämligen   en   organisation   vara
organiserad  enligt  traditionell  föreningsordning.
Frälsningsarmén är dock inte beredd  att  ändra  sin
organisation  som  fungerat  sedan  slutet  av 1800-
talet. Vi anser att nuvarande regler för bidrag till
ideella  organisationer på det sociala området  inte
är rimliga och därför bör ses över. Vad vi nu anfört
bör riksdagen  som  sin  mening  ge  regeringen till
känna.


24. Apoteksmonopolet (punkt 34)

av   Cristina   Husmark   Pehrsson  (m),  Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson  (m), Kenneth
Johansson (c), Magdalena Andersson (m)  och Ulrik
Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed    motionerna   2003/04:So343   yrkande   20,
2003/04:So386      yrkande     4,     2003/04:So444,
2003/04:So476,  2003/04:   So640   yrkande   29  och
2003/04:N344 yrkande 4.

Ställningstagande

Sverige är det enda land i hela OECD som har monopol
på apoteksverksamheten. Vidare är apotekstätheten  i
landet oacceptabelt låg.

Flera  statliga  utredningar  har  visat att stora
välfärdsvinster finns att vinna med ett  avskaffande
av  apoteksmonopolet.  Vi  vill  därför  bryta   upp
monopolet.  I  stället  bör licensierade butiker och
apotek ges möjlighet att sälja receptfria respektive
receptbelagda  läkemedel.  Erfarenheter  från  andra
länder visar att  ökad  mångfald  har lett till fler
apotek,  bättre tillgänglighet och service  såväl  i
glesbygd    som     i     storstad     samt    lägre
läkemedelskostnader    för    den    enskilde.    En
förutsättning för att ett företag skall få tillstånd
till  detaljhandel  med  receptbelagda läkemedel bör
vara    att   farmaceututbildad    personal    finns
tillgänglig.  På  så  sätt kan mindre privata apotek
bedriva  egen  verksamhet  i  konkurrens  med  andra
privata  apotek.  Avknoppning  av  verksamheten  bör
således skyndsamt komma till stånd. Läkemedelsverket
bör   få  ansvar   för   att   genom   tillsyn   och
tillståndsgivning   garantera   att   säkerhet   och
kvalitet  upprätthålls  och  förbättras.  Vad  vi nu
anfört  bör  riksdagen  som sin mening ge regeringen
till känna.

Särskilda yttranden



Utskottets  beredning  av  ärendet   har   föranlett
följande särskilda yttranden.


1. Anslag under utgiftsområde 9

av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).

Den  19  november  2003  beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater,  vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska  ramar  för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en  beräkning  av  statens  inkomster avseende 2004.
Samtidigt beslutades om preliminära  utgiftstak  för
åren   2005   och  2006  (bet.  2003/04:FiU1,  rskr.
2003/04:42).

Moderata  samlingspartiet   har   i   parti-   och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska   politiken   och   budgetpolitiken.  Ett
övergripande mål för den ekonomiska  politiken skall
vara att möjliggöra ökad tillväxt, att kunna leva på
sin   lön   och   att   stärka  tryggheten.  Antalet
sjukskrivna  och förtidspensionerade  måste  minskas
genom att sjukvård  och  rehabilitering  förbättras.
Detta  kräver bl.a. en målmedveten politik  för  ett
ökat arbetsutbud,  rejäla  satsningar på kunskap och
forskning samt påtagliga förbättringar  av  klimatet
för företagande. För att möjliggöra allt detta krävs
en  politik  som  innehåller  lägre skatter för både
löntagare   och   företagare,   en   skärpning    av
bidragssystemen,  avregleringar och ökad konkurrens,
en  ökad trygghet för  och  stärkt  självkänsla  hos
medborgarna..
Våra  förslag  skall  var trygga, väl sammanhållna
och syftar till att skapa de bästa förutsättningarna
för ett ekonomiskt, kulturellt  och  socialt växande
Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla
större  möjligheter  till ett rikare liv.  Genom  en
större  enskild  sektor   och  ett  starkare  civilt
samhälle  kan både företag och  människor  växa.  Vi
vill att fler,  inte  färre,  kan  komma  in  på den
ordinarie  arbetsmarknaden.  Den  sociala tryggheten
och självkänslan ökar också genom att  hushållen får
en  större  ekonomisk självständighet. Friheten  och
rättigheten att  välja bidrar både till mångfald, en
bättre kvalitet och  en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en växling från subventioner och
bidrag till omfattande  skattesänkningar  för  alla,
främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar
vi  de människor som är i störst behov av gemensamma
insatser  och som har små eller inga möjligheter att
påverka sin  egen  situation. Vi slår också fast att
det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tryggt sätt kunna genomföra  de  uppgifter som skall
vara   gemensamma.  Exempelvis  tillförs   betydande
resurser  för  att bryta den ökade sjukfrånvaron och
de ökande förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ  -  med  våra  förslag  till
utgiftstak,   anslagsfördelning,  skatteförändringar
samt finanspolitiska  ramverk  -  präglas av ordning
och reda och skall ses som en helhet  där inte någon
eller  några  delar  kan  brytas  ut  och  behandlas
isolerat   från   de   andra.   Eftersom  riksdagens
majoritet den 19 november 2003 har beslutat om ramar
för   de   olika  utgiftsområdena  i  enlighet   med
finansutskottets  förslag  och  därmed valt en annan
inriktning av politiken, deltar vi  inte  i  det  nu
aktuella    beslutet   om   anslagsfördelning   inom
utgiftsområde 9.
I det följande redovisar vi i korthet det moderata
alternativet  till politik inom utgiftsområde 9. Vår
politik   finns   närmare    utvecklad    i   motion
2003/04:Fi239.
Vi anser att regeringens tandvårdspolitik är såväl
orättvis   som   ineffektiv.   Särskilt  gäller  det
införandet av högkostnadsskyddet  för  personer över
65  år.  Dels  diskriminerar  detta  förslag   yngre
personer,  dels  är förslaget i sig kostnadsdrivande
och långt ifrån heltäckande  ens för gruppen över 65
år.    I   stället   vill   vi   se   ett   renodlat
högkostnadsskydd  för  samtliga  åldersgrupper. Våra
förslag på tandvårdsområdet, som utvecklas närmare i
motion 2003/04:So408, innebär en besparing  på drygt
en miljard kronor under 2004.
Våra  förslag på läkemedelsområdet medför på  sikt
kostnadsbesparingar på ungefär 1,75 miljarder kronor
jämfört med  nuvarande  system.  För  2004  vill  vi
anvisa 500 miljoner kronor mindre än regeringen till
anslaget    för    läkemedelsförmånerna.   Förslaget
redovisas  utförligt   i  motion  2003/04:So386  och
innebär bl.a. en ökad andel receptfria läkemedel och
ett förändrat högkostnadsskydd  som  gör det möjligt
att    avskaffa    Läkemedelsförmånsnämnden.     Den
sistnämnda   åtgärden   innebär  att  anslaget  till
nämnden för 2004 kan halveras.  För  övrigt anser vi
att  en avreglering av det statliga apoteksmonopolet
är     grundläggande      för      en     fungerande
läkemedelsmarknad.
Till anslaget för bidrag till hälso-  och sjukvård
vill  vi  anvisa  15 miljoner kronor mindre  än  vad
regeringen föreslagit.  Vi anser såvitt avser bidrag
till Familjemedicinska institutet  att  vårt förslag
till  ett  institut  för  medicin  och hälsa på  ett
bättre  sätt kan bistå primärvården när  det  gäller
forskning  och  utveckling.  Vi  vill vidare anslå 7
miljoner kronor mer än regeringen  till Rett Center.
Det är också angeläget att öka antalet  platser inom
den psykiatriska slutenvården.
Vi  har  tillsammans  med Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet  kommit  överens
om en nationell vårdgaranti. För år 2004 avsätter vi
moderater  2  miljarder  kronor  och för år 2005 1,5
miljarder  kronor  under  ett särskilt  anslag.  Vad
gäller  den  närmare  utformningen  av  vårdgarantin
hänvisar  vi  till ett gemensamt  särskilt  yttrande
från de borgerliga partierna.
Den verksamhet som Statens beredning för medicinsk
utvärdering  bedriver   har   stor   betydelse   för
sjukvårdens   utveckling.   Vi  avsätter  därför  10
miljoner  kronor  årligen  utöver   vad   regeringen
föreslagit.
Vi  anser  att  anslaget till Socialstyrelsen  bör
minskas med 108 miljoner  kronor och att dessa medel
används  till ett nytt anslag  för  att  inrätta  en
särskild medicinalstyrelse.
Satsningarna   på  det  förebyggande  arbetet  mot
hiv/aids måste öka  i  stället  för att stagnera och
minska.  Vi  föreslår  att ytterligare  25  miljoner
kronor anvisas för detta ändamål.
Vi  anser  att  det  statliga   engagemanget  inom
folkhälsoområdet kraftigt bör minska till förmån för
lokalt folkhälsoarbete. För att stimulera framväxten
av   riktade  insatser  och  regionalt  och   lokalt
folkhälsoarbete  vill  vi  under  år  2004  anslå 44
miljoner   kronor   till  ett  nytt  anslag,  Lokalt
folkhälsoarbete.     Anslaget      till      Statens
folkhälsoinstitut     bör     successivt     sänkas.
Inriktningen  bör vara att Statens folkhälsoinstitut
är helt avvecklat vid utgången av år 2006.
Vi  anser, mot  bakgrund  av  den  senaste  tidens
allvarliga   utveckling   på  narkotikaområdet,  att
kraftfulla åtgärder för att  förhindra  missbruk  är
nödvändiga.  Vi  avsätter  därför 40 miljoner kronor
mer än regeringen under kommande  treårsperiod under
anslaget  alkohol- och narkotikapolitiska  åtgärder.
Insatserna    skall    särskilt    riktas   så   att
nyrekrytering av missbrukare förhindras.
Vi  anser  vidare  att detaljhandelsmonopolet  för
Systembolaget bör avvecklas  varvid  det  också blir
naturligt att avveckla Alkoholsortimentsnämnden.
Konsumentundersökningar inom olika landsting visar
att   konsumenterna   alltmer   använder   sig    av
komplementär/alternativmedicin  och  att  behovet av
att  kunna  välja  behandlingsmetod  på lika villkor
ökar  kraftigt. Vi anser därför att det  behövs  ett
nationellt    centrum    för   komplementär/alterna-
tivmedicin i Sverige. Det skulle innefatta forskning
och  utbildning  som  ges på  universitetsnivå.  För
detta ändamål vill vi anslå  10  miljoner kronor för
år 2004.
Vi    vill    vidare    införa   ett   stöd   till
funktionshindrade  som  är mångsidigt  och  anpassat
till  den enskildes särskilda  förutsättningar.  Den
funktionshindrade   skall  kunna  påverka  sin  egen
situation genom att t.ex.  kunna välja vårdpersonal,
omsorgsform och hjälpmedel.
Personer med en allvarlig  psykisk  sjukdom, t.ex.
schizofreni, är en grupp i särskilt behov  av  stöd.
Denna  grupp  försummas dock ofta när olika huvudmän
försöker undvika  kostnader  genom  att  skjuta över
ansvaret på andra. Personer med en allvarlig psykisk
sjukdom bör för övrigt av rättssäkerhetsskäl erhålla
ett  personligt  ombud  eller  en kontaktperson.  Vi
anser  att  personliga ombud gör en  väldigt  viktig
insats för denna  grupp av människor och vill därför
till detta anslag anvisa  200 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit.
Vi  vill  återställa  anslaget   Statsbidrag  till
särskilt  utbildningsstöd  och  anvisar   därför   8
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Vi
anser    vidare    att    det    är   centralt   att
funktionshindrade  och  deras  anhöriga   ges   goda
möjligheter till rekreation vid anläggningar som  är
särskilt anpassade för specifika funktionshinder. Vi
förordar       därför      att      stödet      till
handikapporganisationernas   rekreationsanläggningar
höjs med 1 miljon kronor.
Vi  vill tillföra ytterligare  2  miljoner  kronor
till      anslaget       för       bidrag       till
handikapporganisationer.  Dessa  extra  medel  skall
riktas  särskilt till mindre handikapporganisationer
som arbetar  oberoende  av de stora samarbetsorganen
inom handikapprörelsen.
Vi anser att rätten till personlig assistans under
skoltid  och  vid  vistelse   på   dagcenter   skall
återinföras    och    att    schabloniseringen    av
assistansersättningen  skall  slopas. Vi anser också
att  rätten  till  personlig assistans  bör  omfatta
funktionshindrade som  bor  i  gruppbostad.  För att
funktionshindrades  behov  inte  skall  ställas  mot
andra  behov  i kommunen utan gå direkt till den som
har  rätt till stöd  anser  vi  att  det  ekonomiska
ansvaret  för  de  20  första  assistanstimmarna bör
återföras  till  staten.  För  att  garantera  detta
tillför  vi  anslaget  för  kostnader  för   statlig
assistansersättning  ytterligare  nästan 2 miljarder
kronor.
Vi  står  fast vid vår uppfattning  att  flera  av
ombudsmannaverksamheterna  bör  slås ihop, däribland
Handikappombudsmannen.  Inget  anslag   bör   därmed
anvisas    till   Handikappombudsmannen.   Den   nya
myndigheten bör tilldelas anslag under utgiftsområde
14.
För att undvika ett ökat socialbidragsberoende för
funktionshindrade   och   för   att  underlätta  för
kommunerna  ekonomiskt,  anser vi att  ett  särskilt
bostadsstöd för funktionshindrade  bör inrättas. För
detta föreslår vi att 80 miljoner kronor avsätts.
Vi anser att en hjälpmedelsgaranti  skall införas.
Den  konkreta  utformningen  av  hjälpmedelsgarantin
måste  bli  föremål  för en särskild  utredning  där
noggranna analyser och  avvägningar  görs. Det finns
dock  skäl  att  redan  nu  pröva införandet  av  en
statlig hjälpmedelsgaranti, omfattande de hjälpmedel
som  i  dagsläget finansieras med  statliga  anslag,
nämligen  bilstöd  för  handikappade och bidrag till
utrustning för elektronisk  kommunikation. Samtidigt
föreslår  vi  att  ytterligare  18  miljoner  kronor
tillförs anslaget.
Slutligen  anser vi att verksamheten  vid  Statens
institutionsstyrelse          inte          fungerar
tillfredsställande.  Enligt vår uppfattning bör  den
slutna ungdomsvården överföras  till kriminalvården.
Överföringen  innebär  att  anslaget   till  Statens
institutionsstyrelse  kan  minskas med 125  miljoner
kronor.

2. Anslag under utgiftsområde 9

av Kerstin Heinemann och  Gabriel  Romanus  (båda
fp).

Den  19  november  2003  beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater,  vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska  ramar  för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en  beräkning  av  statens  inkomster avseende 2004.
Samtidigt beslutades om preliminära  utgiftstak  för
åren   2005   och  2006  (bet.  2003/04:FiU1,  rskr.
2003/04:42).

Folkpartiet   liberalerna   har   i   parti-   och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ekonomiska
framsteg och välfärd  i ett modernt samhälle är bara
möjliga om befolkningen  i  yrkesaktiv  ålder  är  i
stort sett frisk, arbetsför och i arbete. Detta blir
ännu  viktigare  när de äldres andel av befolkningen
ökar i förhållande till de yrkesverksammas.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet
om ramar för de olika  utgiftsområdena valt en annan
inriktning av politiken  deltar  vi  inte  i  det nu
aktuella    beslutet   om   anslagsfördelning   inom
utgiftsområde 9.
Vi redovisar  här  kortfattat inriktningen på våra
anslagsförslag  för utgiftsområdet  där  de  avviker
från regeringens förslag.
Vi   anser   att   anslaget    för    bidrag   för
läkemedelsförmånerna kan minskas med 300 miljoner kr
genom  nya  bestämmelser för läkemedelsförskrivning.
En besparing  i  denna storleksordning bör kunna ske
genom att reglerna  ändras  så att det normala skall
vara  att  en  läkare  inte  skriver  ut  ett  visst
företags  preparat  utan  anger  den   vetenskapliga
beteckningen på receptet.
Vi  har  tillsammans med Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna  och  Centerpartiet kommit överens
om  att en nationell vårdgaranti  bör  införas.  För
perioden  2004-2005  avsätter vi därför sammanlagt 1
miljard kronor för detta ändamål, varav 750 miljoner
kronor  för  år  2004.  Vad   gäller   den   närmare
utformningen  av  vårdgarantin hänvisar vi till  ett
gemensamt  särskilt   yttrande  från  de  borgerliga
partierna. Vad beträffar  anslaget  för  bidrag till
hälso-  och sjukvård anser vi vidare att 5  miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit bör användas
till verksamheten vid Familjemedicinska institutet.
Till   ett    nytt    anslag   för   bidrag   till
kvalitetshöjning   i  psykiatrisk   vård   bör   för
budgetåret 2004 anvisas  500  miljoner kronor. Detta
bör ske bl.a. för att möjliggöra  en  viss expansion
av antalet vårdplatser. Vi anser det nödvändigt  att
psykiatrin ges större resurser och att det med tanke
på  många landstings besvärliga ekonomiska situation
behövs ett tillfälligt statsbidrag, åtminstone under
de tre  närmaste  åren. Nya vårdplatser behövs såväl
inom   slutenvården   som   på   små   vårdhem   och
gruppboenden.
Vi   anser   att   anslaget   för   alkohol-   och
narkotikapolitiska    åtgärder     bör     tillföras
ytterligare 100 miljoner kronor. Vidare anser vi att
upp  till  3  miljoner  kronor  ur  detta anslag bör
användas till extra bidrag till WHO:s  Europaregions
arbete med att föra ut den alkoholpolitiska  planen.
Ur  detta  anslag  bör  vidare  10  miljoner  kronor
anvisas   särskilt   för   förbättrat  alkohol-  och
narkotikaförebyggande  arbete   i   skolorna.   Även
anslaget  för folkhälsopolitiska åtgärder bör enligt
vår uppfattning  tillföras  ytterligare 100 miljoner
kronor.
När det gäller personer med  s.k.  dubbeldiagnoser
kan de personliga ombuden fungera som  en  lots in i
vården.  Det  finns  därför  anledning  att utveckla
verksamheten med personliga ombud.
Systemet med personlig assistans bör så  snart som
möjligt,  i den del det nu är kommunalt, föras  över
från  kommunerna   till   staten.  Vidare  bör,  som
framhölls   i   den  fyrpartireservation   om   LSS-
kostnaderna som avgavs till betänkande 2002/03:SoU1,
även ett statligt  kostnadsansvar  för  LSS utredas.
Enligt  den  nämnda  reservationen bör en verksamhet
som  är så reglerad som  LSS  inte  finansieras  med
kommunala  skattepengar,  då  det  i  praktiken inte
finns   någon   möjlighet   att   kommunalt  påverka
beslutet.
Genom ett antal riksdagsbeslut finns  det  nu goda
förutsättningar   för   att   de  av  oss  förordade
ändringarna      av     finansieringsansvar      och
huvudmannaskap   helt   eller  i  huvudsak  kan  bli
genomförda,  med  verkan  troligen   från  2006.  De
anslagsyrkanden  vi tidigare haft vad gäller  ändrat
finansieringsansvar mellan stat och kommun räknar vi
därför  nu  med  från  2006.  För  2004  och  framåt
föreslås den förstärkning med 300 miljoner kronor vi
även   tidigare  föreslagit   för   att   återställa
genomförda   försämringar  av  rätt  till  personlig
assistans. Vidare bör anslaget för bilstöd tillföras
ytterligare 70 miljoner kronor.
Vi anser att en tillgänglighetsreform bör påbörjas
nästa  år  i  syfte   att   göra   allmänna  miljöer
tillgängliga  för personer med funktionshinder.  För
byggnaders    och    andra    offentliga    miljöers
tillgänglighet   för   funktionshindrade   finns   i
tidigare   riksdagsbeslut  ett  mål  angivet  om  en
genomförd handikappanpassning  till 2010. Regeringen
håller,  hittills  med stöd av breda  majoriteter  i
riksdagen, hårt på att kommuner, fastighetsägare och
andra skall genomföra  ombyggnader i snabb takt utan
några statliga stimulansbidrag  eller  andra bidrag.
Detta  är  inte  realistiskt,  och  av den praktiska
verkligheten  borde  man  ha lärt att alltför  många
beslutsfattare ofta behöver både morot och piska för
att sådant som är angeläget  skall  bli  verklighet.
Trots    detta    har    den   s.k.   ansvars-   och
finansieringsprincipen  fått  stelna  från  tumregel
till  dogm.  Utifrån beräkningar  Boverket  tidigare
utfört kan konstateras att det behövs fem år med ett
statligt stimulansbidrag  på i genomsnitt en miljard
per budgetår för att det skall  gå att uppnå det mål
som  satts  upp  för  2010.  I vårt budgetalternativ
ingår  liksom  tidigare ett nytt  anslag  för  detta
ändamål, med 500 miljoner kronor för budgetåret 2004
och 1 000 miljoner  kronor  för vart och ett av åren
2005 och 2006.
Enligt   vår   uppfattning   bör    anslaget   för
stimulansbidrag  och  åtgärder  inom  äldrepolitiken
ökas   med   70   miljoner   kronor.   De   statliga
stimulansbidragen   bör   användas   till   fortsatt
utveckling    av   anhörigstödet   och   förbättrade
förhållanden när  det  gäller vård på andra språk än
svenska. Vid sidan härav  anser  vi att bidragen bör
användas för att underlätta införandet  av kommunala
omsorgsgarantier,  äldreombudsmän  i  alla  kommuner
samt      äldrevårdscentrum,      där     medicinska
expertresurser för äldre kan samlas. Uppbyggnaden av
äldrevårdscentrum   bör   tas   upp   i  de   årliga
överläggningarna        och        avtalen       med
Landstingsförbundet.    Beträffande   den    närmare
utformningen   av  våra  förslag   på   äldreområdet
hänvisar vi till motion 2003/04:So572.
För att säkerställa att kvinnojourernas verksamhet
skall kunna utsträckas över hela landet krävs enligt
vår mening att anslaget  för  bidrag till utveckling
av  socialt  arbete  m.m.  tillförs  ytterligare  10
miljoner kronor.
Slutligen  vill  vi  erinra om  att  vi  i  motion
2003/04:So488 framför förslag  och riktlinjer för en
tandvårdsreform  som  kan  genomföras   stegvis  med
början under 2006.

3. Anslag under utgiftsområde 9

av Ulrik Lindgren (kd).

Den  19  november  2003  beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater,  vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska  ramar  för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en  beräkning  av  statens  inkomster avseende 2004.
Samtidigt beslutades om preliminära  utgiftstak  för
åren   2005   och  2006  (bet.  2003/04:FiU1,  rskr.
2003/04:42).

Kristdemokraterna     har     i     parti-     och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska   politiken   och   budgetpolitiken.  Vår
politik   stärker   tillväxtkraften    och    därmed
resurserna     för     de     viktiga     gemensamma
välfärdstjänsterna.    Vården    måste    inta    en
särställning    vid   fördelningen   av   samhällets
resurser. Hälso-  och  sjukvården skall kännetecknas
av värdighet, kvalitet och tillgänglighet. Valfrihet
och bättre utnyttjande av  de ekonomiska resurserna,
men också mer pengar, krävs  för att skapa en bättre
vård och omsorg.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet
om ramar för de olika utgiftsområdena  valt en annan
inriktning  av politiken deltar jag inte  i  det  nu
aktuella   beslutet    om   anslagsfördelning   inom
utgiftsområde 9.
Jag redovisar här kortfattat  inriktningen på våra
anslagsförslag  för utgiftsområdet  där  de  avviker
från regeringens förslag.
Jag anser att tandvården bör inordnas i hälso- och
sjukvårdens avgiftssystem.  Som  ett  första  steg i
denna   riktning   bör   kirurgisk   behandling   av
tandlossningssjukdom    omfattas    av   sjukvårdens
högkostnadsskydd. För denna reform bör  60  miljoner
kronor  utöver  vad  regeringen  föreslagit avsättas
till anslaget för tandvårdsförmåner m.m.
Kristdemokraterna  har  tillsammans  med  Moderata
samlingspartiet,   Folkpartiet    liberalerna    och
Centerpartiet  kommit  överens  om  att en nationell
vårdgaranti  bör  införas.  För  år  2004   avsätter
Kristdemokraterna  1,85  miljarder  kronor för detta
ändamål  under ett särskilt anslag. Vad  gäller  den
närmare utformningen  av  vårdgarantin  hänvisar jag
till   ett  gemensamt  särskilt  yttrande  från   de
borgerliga  partierna.  För  övrigt  anser  jag  det
angeläget   att   inrätta   nya   vårdplatser   inom
psykiatrin  och  missbrukarvården.  Inriktningen bör
vara  att  i  ett  första  steg  återskapa   2   000
vårdplatser,  varav  hälften  inom  den psykiatriska
vården och hälften inom missbrukarvården.  Jag  vill
erinra  om att Kristdemokraterna under utgiftsområde
25 vill anslå 3,8 miljarder kronor mer än regeringen
för den kommande  treårsperioden  för  att  täcka en
utökning  av  antalet  vårdplatser inom äldreomsorg,
psykiatri och sjukvård.
Kommittén  om  vård  i  livets   slutskede   kunde
konstatera  stora brister i den palliativa vården  i
Sverige.  Forskning   och   utbildning  i  palliativ
medicin är också svagt utvecklade områden. Kommittén
slog vidare fast att ett resurstillskott  för  bl.a.
utbildning och forskning är nödvändigt. Jag avsätter
därför 20 miljoner kronor för år 2004 till forskning
kring palliativ medicin under ett särskilt anslag.
Regeringen  avser  att  avsätta 30 miljoner kronor
för   2004   för   att   förstärka    arbetet    med
tobaksprevention.    Satsningen    är   i   huvudsak
vällovlig,   men   enligt   min  mening  skall   det
preventiva  arbetet  utföras  i  skolorna  som  ANT-
undervisning.   Detta   är   delvis   en    kommunal
angelägenhet.   Anslaget   14:7   Folkhälsopolitiska
åtgärder bör därför minskas med 30  miljoner kronor.
Liksom tidigare avsätter dock Kristdemokraterna  mer
pengar  till kommunerna under utgiftsområde 25, vars
medel kan användas bl.a. för tobaksprevention.
Jag bedömer  vidare  att det i framtiden kan komma
att  behövas  ytterligare   resurser   till  Statens
institutionsstyrelse för att tillgodose  behovet  av
behandlingsplatser för ungdomar.
Anslaget  till  Forskningsrådet  för arbetsliv och
socialvetenskap bör minskas med 31 miljoner  kronor,
bl.a.   mot   bakgrund   av   att  Kristdemokraterna
föreslagit   en   rehabiliteringsförsäkring    under
utgiftsområde   10   som   innehåller  en  betydande
satsning   på   forskning   kring    arbetsliv   och
rehabilitering.
Slutligen    föreslår    jag    besparingar    och
effektiviseringar    av   ett   antal   myndigheters
administration med 5 %  av förvaltningsanslagen. Jag
anser  att  anslaget  till Socialstyrelsen,  Statens
folkhälsoinstitut   och  Smittskyddsinstitutet   bör
minskas med 25 miljoner,  10  miljoner  respektive 9
miljoner kronor.

4. Anslag under utgiftsområde 9

av Kenneth Johansson (c).

Den  19  november  2003  beslöt riksdagens majoritet
bestående av socialdemokrater,  vänsterpartister och
miljöpartister att fastställa ekonomiska  ramar  för
de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
en  beräkning  av  statens  inkomster avseende 2004.
Samtidigt beslutades om preliminära  utgiftstak  för
åren   2005   och  2006  (bet.  2003/04:FiU1,  rskr.
2003/04:42).

Centerpartiet  har  i parti-  och kommittémotioner
förordat  en  annan  inriktning  av  den  ekonomiska
politiken och budgetpolitiken.  Vården  och omsorgen
skall  utgå  från  människors  behov  och  utövas  i
enlighet med den enskildas önskemål och aktiva  val.
Centerpartiet  har  medverkat  till  att  vården och
omsorgen nu får ytterligare resurser.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet
om ramar för de olika utgiftsområdena valt  en annan
inriktning  av  politiken  deltar jag inte i det  nu
aktuella   beslutet   om   anslagsfördelning    inom
utgiftsområde 9.
Jag  redovisar här kortfattat inriktningen på våra
anslagsförslag  för utgiftsområdet på de punkter där
de avviker från regeringens förslag.
Primärvården, basen  i svensk hälso- och sjukvård,
måste fungera. Patientens  eget inflytande skall öka
och man skall kunna välja sjukhus  i  hela landet om
inte  vården  kan  ges  vid  närmaste  sjukhus  inom
angiven  tid.  Genom  försvarsuppgörelsen  1998  och
fyrpartiuppgörelsen  om  den  nationella  handlings-
planen för hälso- och sjukvården 2000 har ett  antal
viktiga  utvecklingsmål  givits högre prioritet. Med
deras hjälp går vi från mer  traditionella vård- och
omsorgssatsningar till en mer  hälsoinriktad  hälso-
och sjukvård. Det är en väg som ställer krav på både
organisation,  teknik och kompetensutveckling. Bland
annat den informationstekniska  utvecklingen ger nya
möjligheter   till  en  flexibel  och   nära   vård.
Vårdcentralernas  roll  kan  stärkas, hemsjukvårdens
möjligheter öka och ambulanserna  alltmer  utvecklas
till  mobila  minisjukhus.  Allt detta ställer  dock
högre krav på en flexibel och lärande organisation.
Den  snabba  läkemedelsutvecklingen   ger  växande
möjligheter  att bota sjukdomar. Av såväl  kostnads-
som hälsoskäl  är  det  dock  viktigt att undvika en
övermedikalisering  av  sjukvården.  Olika  åtgärder
krävs för att undvika felmedicinering,  så att olika
läkemedel   inte  motverkar  varandra  och  så   att
biverkningar  minimeras. Växande läkemedelskostnader
är dessutom ett hot mot läkemedelsförmånen.
Jag   anser   att   Familjemedicinska   institutet
bedriver en angelägen  verksamhet och anvisar därför
5 miljoner kronor utöver  vad  regeringen föreslagit
till anslaget för bidrag till hälso- och sjukvård.
Centerpartiet   har   tillsammans   med   Moderata
samlingspartiet,   Folkpartiet    liberalerna    och
Kristdemokraterna kommit överens om att en nationell
vårdgaranti  bör  införas.  För  att  introducera en
nationell vårdgaranti under åren 2004-2005  avsätter
Centerpartiet,      utöver      regeringens     s.k.
tillgänglighetspengar, sammanlagt  1  miljard kronor
under ett nytt anslag, varav 500 miljoner kronor för
år  2004.  Vad  gäller  den närmare utformningen  av
vårdgarantin  hänvisar  jag   till   ett   gemensamt
särskilt yttrande från de borgerliga partierna.
Slutligen    föreslår    jag    besparingar   inom
administrationen   vid   Socialstyrelsen,    Statens
folkhälsoinstitut   och   Smittskyddsinstitutet  med
sammanlagt 64 miljoner kronor samt att anslaget till
forskning  vid  Forskningsrådet  för  arbetsliv  och
socialvetenskap minskas med 61 miljoner kronor.

5. Nationell vårdgaranti

av  Cristina  Husmark   Pehrsson   (m),   Kerstin
Heinemann  (fp), Carl-Axel Johansson (m), Gabriel
Romanus (fp),  Kenneth  Johansson  (c), Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).

Hälso- och sjukvården möter människorna  när  de  är
som   mest  utsatta.  Det  är  därför  av  avgörande
betydelse  att  vården  är  tillgänglig.  Var och en
skall  veta att vården finns där när de behöver  den
och att  den  är av hög kvalitet. Det är utifrån den
enskilda    människan     som     förtroendet    för
välfärdssystemet måste byggas.

Vi  vill  framhålla  att  uppskjutna  vårdinsatser
minskar möjligheterna till goda  behandlingsresultat
och  dessutom  innebär ökade kostnader.  En  del  av
dessa    kostnader     syns     först    senare    i
landstingsbudgetarna.  De  visar  sig   i   form  av
försämrat   hälsoläge,   som   resulterar   i  extra
läkarbesök  under väntetiden och mer omfattande  och
därmed  dyrare   behandlingar   än   vad  som  varit
nödvändigt om patienten fått vård i tid.
Köernas  största  kostnader  syns  inte   alls   i
landstingens  ekonomi.  Det  handlar om det pris som
enskilda människor tvingas betala  i  form  av sänkt
livskvalitet,     sjukskrivning     med    försämrad
privatekonomi  och  risk  för  att  halka   efter  i
utvecklingen  på arbetet. Staten tvingas betala  för
sjukskrivningar,          rehabilitering         och
förtidspensioneringar. Kommunerna tvingas betala för
hemtjänst  och  färdtjänst  och   företagen  tvingas
betala       för       produktionsbortfall       och
dubbelanställningar.
I      dag      ökar     sjukskrivningarna     och
förtidspensioneringarna  dramatiskt. Endast varannan
långtidssjukskriven  kommer   i  dag  tillbaka  till
arbetsmarknaden.  En  nationell  vårdgaranti  är  en
viktig  del  i  att  möta  denna  utveckling   genom
snabbare     behandling    och    därmed    snabbare
rehabilitering.
Sammantaget handlar det om stora välfärdsförluster
för   samhället.    Sjukvårdens    planerings-   och
rationaliseringsinstitut, SPRI, beräknade  för några
år  sedan att den samhällsekonomiska kökostnaden  är
närmare 20 000 kr per månad och patient.
Enligt    vår   uppfattning   bör   en   nationell
vårdgaranti införas  fr.o.m.  den  1  januari  2004.
Vårdgarantin  skall innebära att alla har en uttalad
rätt att få vård  inom  senast tre månader efter det
att  behovet fastslagits.  Den  skall  omfatta  alla
medicinskt   motiverade  behandlingar.  Vårdgarantin
skall vidare innebära  att  kontakt  garanteras  med
vårdcentral   eller   primärvården   samma  dag  som
kontakten  tas  och  att besök hos distrikts-  eller
husläkare garanteras senast inom fem dagar efter det
att  kontakten  tagits.  Då  vårdgarantin  är  fullt
genomförd skall besök  garanteras  inom  48  timmar.
Garantin   skall  också  innebära  besök  hos  annan
specialist inom  två  månader  och *****************
db*e*h*a*n*d*l*i*n*g*       *i*n*o*m*        *t*r*e*
*m*å*n*a*d*e*r*    *e*f*t*e*r*    *d*e*t*    *a*t*t*
*b*e*s*l*u*t*  *o*m*  *s*å*d*a*n*  *f*a*t*t*a*t*s*.*
*N*ä*r*       *i*n*t*e*       *d*e*t*      *e*g*n*a*
*s*j*u*k*h*u*s*e*t*  *k*a*n*  *g*e*   *v*å*r*d*  *i*
*t*i*d*        *s*k*a*l*l*       *p*a*t*i*e*n*t*e*n*
*e*r*b*j*u*d*a*s*  *v*å*r*d*  *e*f*t*e*r*  *e*g*e*t*
*v*a*l*       *i*n*o*m*       *d*e*t*      *e*g*n*a*
*l*a*n*d*s*t*i*n*g*e*t*,*  *i*  *e*t*t*  *a*n*n*a*t*
*l*a*n*d*s*t*i*n*g*   *e*l*l*e*r*   *h*o*s*    *e*n*
*a*n*n*a*n*      *v*å*r*d*g*i*v*a*r*e*.*     *D*e*t*
*å*l*i*g*g*e*r* *h*e*m*l*a*ndstinget att se till att
patienträttigheten  uppfylls.  Det  är  landstingets
skyldighet  att  både informera patienten om  hennes
rättigheter samt bistå  med  den praktiska hjälp som
kan behövas.
Vårdgarantin  skall  omfatta prioriteringsgrupp  2
och  3.  Patienter  inom  prioriteringsgrupp  1  har
alltid företräde till vård  genom akutsjukvård eller
på annat sätt.
En  vårdgaranti  som  omfattar   operation   eller
behandling  finner  vi  nödvändig, men den är enligt
vår mening inte tillräcklig.  Den  totala väntetiden
är i själva verket längre. Därför måste vårdgarantin
beakta  vårdens  alla  delar:  symtom,  diagnos  och
behandling.
En lättillgänglig primärvård som snabbt  kan ordna
en   besökstid   är  avgörande  för  den  personliga
tryggheten och för  förtroendet  för sjukvården. Det
avlastar den kostnadskrävande akutvården  som då får
mer  tid  och  resurser  för  de  riktigt  akuta och
krävande  fallen.  Det  ger  en mer kostnadseffektiv
vård som är bättre för alla. Det  är  också  viktigt
att  onödiga väntetider inte uppstår under utredning
för att  avgöra behovet av åtgärder. Köer till t.ex.
röntgen och laboratorieundersökning får inte urholka
vårdgarantin.
Den vårdgaranti  vi  nu  föreslår  syftar till att
korta    vårdkedjans   samtliga   väntetider    från
patientens  första  kontakt med vården till dess att
han  eller  hon  är  slutbehandlad.   Om   inte  den
vårdenhet  som patienten valt kan ge vård i tid  har
huvudmannen  skyldighet  att  hänvisa patienten till
någon annan vårdgivare i eller utom landstinget.
Vi anser att kravet på att hälso-  och  sjukvården
skall ges i tid bör anges *i* *h*ä*l*s*o*-*  *o*c*h*
*s*j*u*k*v*å*r*d*s*l*a*g*e*n*
*(*1*9*8*2*:*7*6*3*)*.*    *P*å*   *s*å*   *s*ä*t*t*
*f*å*r*         *d*e*n*        *n*a*t*i*o*n*e*l*l*a*
*v*å*r*d*g*a*r*a*n*t*i*n*   *d*e*t*   *s*t*ö*d*  *i*
*l*a*g*  *s*o*m* *g*ö*r* *a*t*t* *p*a*t*i*e*n*t*e*n*
*k*a*n*      *s*t*ä*l*l*a*      *k*r*a*v*      *p*å*
*s*j*u*k*v*å*r*d*s*h*u*v*u*d*m*a*n*n*e*n*.* * d *
*
*V*i*   *v*i*l*l*    *f*r*a*m*h*å*l*l*a*   *a*t*t*
*f*ö*r*       *a*t*t*      *v*å*r*d*g*a*r*a*n*t*i*n*
*s*k*a*l*l*    *k*u*n*n*a*     *g*e*n*o*m*f*ö*r*a*s*
*m*å*s*t*e*                  *p*e*r*s*o*n*a*l*e*n*s*
*k*r*e*a*t*i*vitet  tas  till  vara   genom   bättre
möjligheter till ökat inflytande och en mångfald  av
vårdgivare.
Den vårdgaranti vi föreslår ersätter inte och står
heller  inte  i  motsats  till  valfrihet  i vården.
Patientens  valfrihet  skall  inte vara bunden  till
"det egna" sjukhusets möjligheter att ge vård i tid.
Valfriheten skall omfatta hela  landet  och får inte
begränsas  till ett geografiskt eller administrativt
område. Vi vill  därför  att patienten skall ha rätt
till  ett  fritt val av distriktssköterska,  läkare,
sjukgymnas*t*,*     *b*a*r*n*m*o*r*s*k*a*    *o*c*h*
*a*r*b*e*t*s*t*e*r*a*p*e*u*t*.*        *V*i*d*a*r*e*
*s*k*a*l*l*   *p*a*t*i*e*n*t*e*n*   *h*a*  *r*ä*t*t*
*t*i*l*l*       *f*r*i*t*t*       *v*a*l*      *a*v*
*v*å*r*d*c*e*n*t*r*a*l*,*            *s*j*u*k*h*u*s*
*e*l*l*e*r*   *m*o*t*s*v*a*r*a*n*d*e*  *s*a*m*t*   d
*f*ö*r*n*y*a*d*                  *m*e*d*i*c*i*n*s*k*
*b*e*d*ö*m*n*i*n*g*.*     *H*ä*l*s*o*-*      *o*c*h*
*s*j*u*k*v*å*r*d*e*n*                    *s*k*a*l*l*
*f*i*n*a*n*s*i*e*r*a*s*        *g*e*m*e*n*s*a*m*t*.*
*A*t*t* *f*å* *s*i*t*t* *b*e*h*o*v*  *a*v* *v*å*r*d*
*t*i*l*l*g*o*d*o*s*e*t*t* *i* *t*i*d*  *m*å*ste vara
en    rättighet    för   alla   oavsett   den   egna
betalningsförmågan.

6. Psykiatri

av Ingrid Burman och Elina Linna (båda v).

Vi     delar     regeringens      bedömning      att
psykiatrisamordnaren  har ett brett område att verka
inom. Samtidigt vill vi  påpeka  att  det är viktigt
att   förslag   till   åtgärder  för  att  förbättra
psykiatrin kommer inom en snar framtid. I annat fall
avser Vänsterpartiet att återkomma.

Psykiskt funktionshindrade  och psykiskt sjuka har
alltför  ofta  glömts  bort i såväl  handikapp-  som
sjukvårdsdebatten. Det finns  behov  av åtgärder som
sträcker   sig  från  boendestöd,  psykoterapi   och
sysselsättning  till omfattande insatser för dem med
både psykisk sjukdom  och  missbruk. Det finns också
ett behov av att stärka rätten  till inflytande över
vården  och  omsorgen.  Det  behövs en  mångfald  av
insatser   för   både   den  enskilde   och   dennes
närstående.

7. Spelberoende

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Utvecklingen  i samhället  med  nya  spelformer  går
mycket  snabbt och  alltfler  människor  drabbas  av
spelberoende.  Jag ser därför positivt på det arbete
som  inletts  för  att  motverka  spelberoende.  Jag
känner  mig dock  inte  helt  övertygad  om  att  de
insatser som vidtas är tillräckliga för att bemästra
det stora  problem  som  spelberoende är. Jag känner
sympati  för  det som anförs  i  motion  So638  (mp)
yrkande  1 men finner  inte  tillräckliga  skäl  att
reservera  mig.  Jag förbehåller mig dock rätten att
återkomma i frågan.


8. Svensk alkoholpolitik

av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).

Sedan  den  traditionella  svenska  alkoholpolitiken
utformades har  stora samhällsförändringar skett. Vi
anser att det nu  behövs  en  ny  alkoholpolitik  då
förutsättningarna   för   den   gamla   inte  längre
föreligger.   De  nya  förutsättningarna  kan   bara
hanteras  med en  väl  underbyggd  och  hos  folkets
flertal  förankrad   alkoholpolitik.   En  sådan  ny
politik   kräver   en   kombination  av  samverkande
åtgärder.  Den  legala  och   beskattade  alkoholens
tillgänglighet måste öka och dess  pris  sänkas  för
att minska risken, och därmed vinsten, för kriminell
verksamhet.   Enligt   vår   uppfattning  kräver  en
effektiv  alkoholpolitik,  som kan  bidra  till  att
minska  alkoholskadorna, en folklig  förankring  och
förståelse      för     sambandet     mellan     hög
alkoholkonsumtion  och  alkoholens  skador. En sådan
förankring kräver att det goda bruket accepteras och
inte motverkas av svårförståeliga restriktioner.  Vi
har   närmare  utvecklat  vår  alkoholpolitik  i  en
avvikande   mening  till  socialutskottets  yttrande
2002/03:SoU2y,   Alkoholbeskattning   m.m.,  vartill
hänvisas.


9. Personlig assistans

av Kenneth Johansson (c).

Enligt   min   uppfattning   är   det   viktigt  att
vuxenutbildning   utgör   underlag   för  rätt  till
personlig assistans. Jag utgår därför från att detta
problem belyses i den förestående breda översynen av
lagen om assistansersättning. Jag finner  inte  skäl
att  reservera  mig  men  förbehåller mig rätten att
återkomma om inte frågan får  en  tillfredsställande
lösning.


10. Hjälpmedelsgaranti

av   Cristina   Husmark  Pehrsson  (m),   Kerstin
Heinemann (fp), Carl-Axel  Johansson (m), Gabriel
Romanus  (fp), Kenneth Johansson  (c),  Magdalena
Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).

Vi känner sympati för det som tas upp i motion So487
yrkande 3 men  finner  inte  tillräckliga  skäl  att
reservera   oss.  Vi  kommer  dock  att  noga  följa
utvecklingen på hjälpmedelsområdet. I övrigt vill vi
hänvisa  till   vår   gemensamma  reservation  23  i
betänkande   2003/04:SoU2    Uppföljning    av   den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken.


11. Insatser för hemlösa

av Kenneth Johansson (c).
Enligt min mening bör regeringen utarbeta förslag
till en handlingsplan mot hemlöshet med utgångspunkt
i slutbetänkandet från Kommittén för hemlösa. Jag
ställer mig bakom majoritetens förslag till
tillkännagivande rörande insatser för bl.a. hemlösa
men avser att noga följa frågan och återkomma med
krav på en handlingsplan om det visar sig
erforderligt.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Propositionen



2003/04:1: Regeringen föreslår

1.   att  riksdagen  antar regeringens förslag  till
lag  om  ändring   i   tandvårdslagen   (1985:125)
(avsnitten 2.1 och 4.8),

2.   att  riksdagen bemyndigar regeringen att  under
2004 för  ramanslaget  13:6  Socialstyrelsen  ingå
ekonomiska  förpliktelser  som  inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter  på  högst  4 000
000 kr efter 2004 (avsnitt 4.9.6),

3.   att  riksdagen  bemyndigar regeringen att under
2004     för     ramanslaget      14:4     Statens
folkhälsoinstitut  ingå  ekonomiska  förpliktelser
som  inklusive  tidigare  gjorda åtaganden  medför
utgifter  på  högst  25  000  000  kr  efter  2004
(avsnitt 5.7.4),

4.   att riksdagen bemyndigar regeringen  att  under
2004   för   ramanslaget   16:3  Statsbidrag  till
särskilt    utbildningsstöd    ingå     ekonomiska
förpliktelser   som   inklusive   tidigare  gjorda
åtaganden medför utgifter på högst  81  000 000 kr
efter 2004 (avsnitt 7.8.3),

5.   att  riksdagen bemyndigar regeringen att  under
2004  för  ramanslaget  17:1  Stimulansbidrag  och
åtgärder   inom   äldrepolitiken  ingå  ekonomiska
förpliktelser   som  inklusive   tidigare   gjorda
åtaganden medför  utgifter  på högst 10 000 000 kr
efter 2004 (avsnitt 8.7.1),

6.   att riksdagen bemyndigar regeringen  att  under
2004      för     ramanslaget     18:2     Statens
institutionsstyrelse ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive  tidigare  gjorda  åtaganden  medför
utgifter  på  högst  18  000  000  kr  efter  2004
(avsnitt 9.8.2),

7.   att  riksdagen  bemyndigar regeringen att under
2004  för  ramanslaget  26:2  Forskningsrådet  för
arbetsliv  och   socialvetenskap:  Forskning  ingå
ekonomiska förpliktelser  som  inklusive  tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 640  000
000 kr efter 2004 (avsnitt 10.1.2),

8.    att  riksdagen  för  budgetåret  2004  anvisar
anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg enligt följande uppställning:

(tkr)
---------------------------------------------------
Anslag                         Anslagstyp
Regeringens
förslag
---------------------------------------------------
---------------------------------------------------
13:1  Tandvårdsförmåner m.m.     (ram)   4 061 410
---------------------------------------------------
13:2  Bidrag för                 (ram)      19 450
läkemedelsförmånerna                     000
---------------------------------------------------
13:3  Bidrag till hälso- och     (ram)     275 036
sjukvård
---------------------------------------------------
13:4  Statens beredning för      (ram)      40 193
medicinsk utvärdering
---------------------------------------------------
13:5  Hälso- och sjukvårdens     (ram)      25 661
ansvarsnämnd
---------------------------------------------------
13:6  Socialstyrelsen            (ram)     487 885
---------------------------------------------------
13:7  Läkemedelsförmånsnämnden   (ram)      58 458
---------------------------------------------------
13:8  Sjukvård i                 (ram)     267 000
internationella
förhållanden
---------------------------------------------------
13:9  Ersättning till            (ram)      35 000
talidomidskadade  i vissa
fall
---------------------------------------------------
14:1  Insatser mot aids          (ram)      58 122
---------------------------------------------------
14:2  Bidrag till WHO            (ram)      34 371
---------------------------------------------------
14:3  Bidrag till Nordiska       (ram)      17 910
högskolan             för
folkhälsovetenskap
---------------------------------------------------
14:4  Statens folkhälsoinstitut  (ram)     129 596
---------------------------------------------------
14:5  Smittskyddsinstitutet      (ram)     179 642
---------------------------------------------------
14:6  Institutet för             (ram)      15 031
psykosocial medicin
---------------------------------------------------
14:7  Folkhälsopolitiska         (ram)      96 554
åtgärder
---------------------------------------------------
14:8  Alkohol- och               (ram)     153 250
narkotikapolitiska
åtgärder
---------------------------------------------------
14:9  Alkoholsortimentsnämnden   (ram)         422
---------------------------------------------------
15:1  Barnombudsmannen           (ram)      16 817
---------------------------------------------------
15:2  Statens nämnd för          (ram)       8 300
internationella
adoptionsfrågor
---------------------------------------------------
16:1  Personligt ombud           (ram)      90 000
---------------------------------------------------
16:2  Vissa statsbidrag inom     (ram)     275 000
handikappområdet
---------------------------------------------------
16:3  Statsbidrag till särskilt  (ram)     168 319
utbildningsstöd
---------------------------------------------------
16:4  Bidrag till viss          (obet.)     78 394
verksamhet  för  personer
med funktionshinder
---------------------------------------------------
16:5  Bidrag till               (obet.)    161 748
handikapporganisationer
---------------------------------------------------
16:6  Bidrag till utrustning     (ram)      22 794
för           elektronisk
kommunikation
---------------------------------------------------
16:7  Bilstöd till handikappade  (ram)     196 000
---------------------------------------------------
16:8  Kostnader för statlig      (ram)      10 061
assistansersättning                      000
---------------------------------------------------
16:9  Statens institut för       (ram)      15 647
särskilt utbildningsstöd
---------------------------------------------------
16:10 Handikappombudsmannen      (ram)      18 682
---------------------------------------------------
17:1  Stimulansbidrag och        (ram)      29 946
åtgärder             inom
äldrepolitiken
---------------------------------------------------
18:1  Bidrag till utveckling av  (ram)      72 378
socialt arbete m.m.
---------------------------------------------------
18:2  Statens                    (ram)     743 479
institutionsstyrelse
---------------------------------------------------
18:3  Utvecklingsmedel till      (ram)      10 000
åtgärder för hemlösa
---------------------------------------------------
26:1  Forskningsrådet för        (ram)      22 851
arbetsliv             och
socialvetenskap:
Förvaltning
---------------------------------------------------
26:2  Forskningsrådet för        (ram)     288 376
arbetsliv             och
socialvetenskap:
Forskning
---------------------------------------------------
SUMMA                                       37 665
272
---------------------------------------------------


Motioner


Hälso- och sjukvårdspolitik


Motioner från allmänna motionstiden 2002

2002/03:So257 av Birgitta Carlsson och Kerstin
Lundgren (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  resurstillskott så att
patientköerna  inom barn- och ungdomspsykiatrin  kan
undanröjas.

2002/03:So322 av Mona Berglund Nilsson och Marianne
Carlström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som i motionen  anförs  om  att  låta  se  över
behoven inom barnpsykiatrin.

2002/03:So342 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i  motionen  anförs  om  åtgärder  för  barn med
psykisk ohälsa.

2002/03:So483 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om problemen inom barn-  och
ungdomspsykiatrin.

2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om generella insatser
för barn och ungdomar med psykiska problem.


Motioner från allmänna motionstiden 2003


2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20.   Riksdagen  anvisar  för  2004  anslagen  under
utgiftsområde  9 Hälsovård,    sjukvård och social
omsorg enligt uppställning:

Anslag 13:2 Bidrag  för läkemedelsförmånen -300
000 000 kr.

Anslag 13:3 Bidrag till  hälso-  och  sjukvård
+755 000 000 kr.
Nytt anslag: Psykiatri 500 000 000 kr.

2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3. Riksdagen  begär  att  regeringen  snarast vidtar
åtgärder i syfte att psykiskt sjuka skall  få vård
och  för  att  förhindra brott beroende på psykisk
sjukdom.

2003/04:Ju449 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om behovet av tidiga
åtgärder  för  psykiatrisk  vård för att förebygga
brott.

2003/04:U276 av Birgitta Ohlsson (fp):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att Sverige bör
tillåta utländska kvinnor att komma  hit  och göra
säkra aborter lagligt på svenska sjukhus.

2003/04:Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m):

6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen anförs  om  en  nationell
vårdgaranti.

2003/04:Sf359 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen anvisar  för  budgetåret 2004 till 13:2
Bidrag för läkemedelsförmånerna  300  000  000  kr
mindre  än vad regeringen föreslagit eller således
19 150 000 000 kr.

2003/04:Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd):

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  ytterligare
resurser för  att  införa en nationell vårdgaranti
och ytterligare resurser till kommun och landsting
för god vård och omsorg.

2003/04:Sf405 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

8.1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om samordning  av
rehabiliteringsinsatser genom  vårdgaranti  och en
nationell hälsoförsäkring.

2003/04:So211 av Viviann Gerdin (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  vikten   av
tvångsvård  av psykiskt sjuka patienter som saknar
insikt om sin sjukdomsbild.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att föräldrar ges
möjligheter  att  yttra  sig  till  länsrätten vid
överklagande av vårdintyg.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att reglerna för
läkares  tystnadsplikt  medger  information   till
föräldrar efter bedömning i varje enskilt fall.

2003/04:So226 av Carl-Axel Roslund och Anna Lindgren
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att psykvården återställs.

2003/04:So242 av Ingrid Burman m.fl. (v):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvinnors möjlighet
att få abort i Sverige.

2003/04:So250 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om behovet av  att  förändra
lagstiftningen  så  att  abort för utländska kvinnor
jämställs med övrig sjukvård.

2003/04:So262 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen  begär att regeringen  initierar  en  bred
översyn   för   att   arbeta   fram   en   nationell
handlingsplan  för  hur man skall bryta utvecklingen
av ökande psykisk ohälsa  i  Sverige, i enlighet med
motionens intentioner.

2003/04:So307 av Rigmor Stenmark och Birgitta
Carlsson (c):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att somatiska och
psykiatriska  kliniker ges resurser och incitament
till att samverka.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att  all
vårdpersonal måste få kontinuerlig  utbildning och
handledning.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen
bör förändras  så  att  vi  alla  har  ett tydligt
ansvar   att   ingripa,  förhindra  och  förebygga
våldshandlingar.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att slutenvården
inom psykiatrin bör förstärkas.

2003/04:So312 av Ingrid Burman m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om en utredning med
syfte  att  skapa   bättre   möjligheter  och  öka
tillgängligheten till psykoterapi och psykologiskt
stöd.

2003/04:So325 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m, s, fp, kd, v, c, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om behovet  av  att  betrakta
Hjälplinjen   som   en   del   av  det  förebyggande
psykiatriarbetet.

2003/04:So335 av Helene Petersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ansvaret  för patienter med
dubbeldiagnos.

2003/04:So342 av Göran Lindblad (m):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att psykiskt sjuka
får  tillgång  till   långvarig   riskförebyggande
behandling.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  ge  den
psykiatriska klinik  där patienten initialt vårdas
efter domen möjlighet  att utfärda föreskrifter om
såväl  medicinering som livsföring  i  övrigt  som
villkor  för  att  låta  patienten vistas i frihet
samt att, om patienten underlåter  att följa dessa
villkor han snabbt måste kunna återintas.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
rättssäkerheten  garanteras  genom  att  klinikens
beslut skall kunna underställas domstol.

5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att  öka antalet
psykiatriska slutenvårdsplatser.

6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  att  även  icke
våldsbenägna  psykiskt  sjuka, i högre grad än för
närvarande, skall kunna tvångsvårdas.

7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att ompröva det
delade  huvudmannaskapet  för  omhändertagande  av
psykiskt sjuka.

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
försöksutskrivning och tvångsåtgärder i öppen vård
införs.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  att  en
haverikommission med uppgift att komma med förslag
till omedelbara åtgärder inom psykiatrin inrättas.

2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c):

39. Riksdagen beslutar om införandet av en nationell
vårdgaranti i enlighet med vad i motionen anförs.

2003/04:So356 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   att   barn-   och
ungdomspsykiatrin   bör   prioriteras   i   kommande
satsningar på vården.

2003/04:So370 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, m, fp,
kd, v, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om vikten att uppmärksamma
problemen hos barn- och ungdomspsykiatrin  samt  att
vidta    nödvändiga    åtgärder   för   att   minska
patientköerna.

2003/04:So372 av Birgitta Carlsson och Viviann
Gerdin (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att inrätta ett
register    av   komplementär/alternativmedicinska
vårdutövare med yrkeskompetens.

2003/04:So383 av Sonja Fransson m.fl. (s, m, fp, kd,
v, c, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om  att  utreda  en  mer
långsiktig ekonomisk lösning för Rett Center.

2003/04:So386 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om ökad receptfrihet.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om avskaffandet  av
Läkemedelsförmånsnämnden.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om prissättning av
läkemedel i övrigt.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om högkostnadsskyddet
för läkemedel.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad   i   motionen   anförs   om   barns
läkemedelskostnad.

2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om en utbyggnad  av
boendeformer och vårdplatser i psykiatrin.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om den av regeringen
utlovade psykiatrisamordnarens roll.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en nationell
handlingsplan för psykiatrin.

2003/04:So395 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  psykisk sjukdom
och missbruk.

2003/04:So407 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om psykisk hälsa och
missbruk.

2003/04:So408 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag    till    ett    förbättrat   behovsstyrt
högkostnadsskydd i enlighet  med  vad som anförs i
motionen.

2003/04:So412 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp, fp,
v, c, kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att verka för att
samarbetet    utökas    mellan    vuxenpsykiatrin,
barnpsykiatrin och socialtjänsten.

2003/04:So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

1.  Riksdagen  begär  att regeringen  tillsätter  en
parlamentarisk     utredning      som      belyser
förutsättningarna  för psykiskt sjuka att få  vård
och behandling i enlighet  med  vad  som  anförs i
motionen.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs   om   psykiskt
multisjuka.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om psykisk ohälsa.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om LPT, LVM och LVU.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om myndighetsutövning
vid tvångsvård.

8.  Riksdagen begär  att  regeringen  tillsätter  en
utredning  avseende  antalet  vårdplatser i sluten
vård   och   övergången  till  öppna   vård-   och
boendeformer.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om försöksutskrivning
efter vård enligt LPT.

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  införandet av en
nationell vårdgaranti.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  patient- och
anhöriginflytande.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  medicinska
insatser.

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om insyn och tillsyn.

2003/04:So418 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  en  verklig
vårdgaranti införs.

2003/04:So434 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs    om    barn-    och
ungdomspsykiatrin.

2003/04:So437 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utländska kvinnor skall
ha rätt till abort på samma  sätt  som  de  har rätt
till att nyttja övrig sjukvård.

2003/04:So438 av Hans Hoff och Sven-Erik Österberg
(s):

1.  Riksdagen  begär  att regeringen omedelbart  ger
psykiatrisamordnaren  i  uppdrag att kartlägga och
snabbt  ta  fram  nödvändiga   åtgärder   för  att
förbättra situationen inom rättspsykiatrin.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   vad   som  i  motionen  anförs   om   att
psykiatrisamordnaren skyndsamt genomför en översyn
av   rättspsykiatrin    med    målsättningen   att
säkerställa  och  tydliggöra  ansvaret   för   att
människor ej skall komma till skada.

2003/04:So455 av Inger René m.fl. (m, fp, c, mp, v):

Riksdagen  beslutar om rätt till abort för utländska
medborgare i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:So466 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om behovet av en uppföljning
av Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag.

2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om statsbidrag om 500
miljoner  kronor  per  år  för  kvalitetshöjning i
psykiatrisk vård, bl.a. för att möjliggöra en viss
expansion av antalet vårdplatser.

2. Riksdagen anvisar för 2004 på nytt  anslag  under
utgiftsområde  9  Bidrag  till  kvalitetshöjning i
psykiatrisk vård 500 000 000 kr.

3.  Riksdagen  begär  att regeringen återkommer  med
lagförslag  i  enlighet   med  vad  som  anförs  i
motionen  för  att  öka  den psykiatriska  vårdens
möjligheter  att i vissa fall  tillgripa  tvång  i
syfte att säkerställa  att svårt sjuka får adekvat
vård och i görligaste mån  hindras  att  skada sig
själva och andra.

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  boendestödjare,
ambulerande team och bättre tillsyn.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om bättre samordning
genom  gemensamma   nämnder,   personliga   ombud,
trygghetskvitto och fast husläkarkontakt.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om Socialstyrelsens
nationella riktlinjer och stödjande tillsyn.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om depression och
självmord.

9.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av att
primärvården  har  god  psykosocial kompetens  och
gott samarbete med psykiatrin.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om statligt ansvar
för  finansieringen   av   den   rättspsykiatriska
vården.

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av att
patienten snabbt får tillgång till  en  stödperson
vid tvångsvård.

13.  Riksdagen  begär att regeringen återkommer  med
lagförslag  rörande   öppen   vård  med  särskilda
villkor i enlighet med vad som anförs i motionen.

14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  beaktande  i
förhandlingar   med   Landstingsförbundet   av  de
särskilda     problemen    för    patienter    med
dubbeldiagnos,    med    såväl    alkohol-   eller
narkotikamissbruk som psykiatrisk sjukdom.

17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om den psykiatriska
vården för personer  som  flytt till Sverige efter
tortyr eller andra svåra upplevelser.

2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

1.  Riksdagen  beslutar  att  införa   en  nationell
vårdgaranti  i  enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen.

9.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om tillsynsverksamhet
på sjukvårdens område.

2003/04:So513 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

4.  Riksdagen  anvisar  för  budgetåret   2004  till
anslaget 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård  755
000  000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 1 030 036 000 kr.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om införande och
utformning av en nationell vårdgaranti.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  användning  av
medel från  anslaget  13:3  Bidrag till hälso- och
sjukvård för Familjemedicinska institutet.

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om nya bestämmelser
för läkemedelsförskrivning.

2003/04:So517 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att  se över riktlinjerna
för     tvångsomhändertagande     för    psykiatrisk
tvångsvård.

2003/04:So527 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine
Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om  samverkan   mellan
myndigheter  och  organisationer   som  arbetar  med
psykiskt sjuka, drogmissbrukare och hemlösa.

2003/04:So528 av Lennart Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samordning av resurser inom
psykiatrin.

2003/04:So542 av Peter Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en oberoende  granskare
av  psykiatrin  snarast  bör  utses med uppdrag  att
lämna  konkreta  förslag angående  hur  den  svenska
psykiatrin kan återupprättas.

2003/04:So547 av Jarl Lander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om  en  mer  sammanhållen
organisation för den psykiska hälsovården.

2003/04:So551 av Christer Adelsbo och Göran Persson
i Simrishamn (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om  en  belysning  av
mellanvårdsenheternas   funktion  i   den   framtida
utvecklingen av svensk psykiatrivård.

2003/04:So555 av Tomas Högström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändringar i regelverket för
psykiatrisk slutenvård.

2003/04:So558 av Sylvia Lindgren m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för psykiatrin.

2003/04:So560 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Hans Stenberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs    om     lagen    om
tvångsomhändertagande för psykisk vård.

2003/04:So570 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs   om   särskilda
vårdbehov för unga vuxna.

2003/04:So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   om   vad   i   motionen   anförs  om  ett
förebyggande arbetssätt.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  barn-  och
ungdomspsykiatri.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om bemötande.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om psykoterapi.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om möjlighet  till
terapeutiska    samtal    hos    psykolog    eller
psykoterapeut  till   samma   kostnad   som   till
offentligt finansierad privatläkare.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  kommunala
rådgivningsenheter.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en utredning om
bättre  möjlighet  och  ökad  tillgänglighet  till
psykoterapi och psykologisk behandling och stöd.

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av den
fysiska miljöns utformning på slutenvårdsenheter.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att få hjälp när
man själv behöver det.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en plan för att
möta   det  totala  vårdbehov   som   finns   inom
psykiatrin på ett tillgängligt sätt.

11. Riksdagen  begär  att regeringen snarast utreder
möjligheten att införa  ett  system som garanterar
att den enskilde får vård även  om  huvudmännen är
oense  om var kostnadsansvaret ligger  enligt  vad
som föreslås i motionen.

12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om vikten  av  bra
rättspsykiatriska enheter.

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om uppsökande och
flexibelt arbetssätt.

14. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  stöd  till
anhöriga, och vikten  av stödgrupper för vuxna och
barn.

16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  allergiska
reaktioner,            biverkningar            och
överkänslighetsreaktioner.

17. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda hur ett
ersättningssystem   kan  organiseras  så  att  det
stöder användning av  friskvårdande  insatser  och
terapi ställt mot läkemedelskostnader.

2003/04:So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

1.  Riksdagen  anvisar  till  utgiftsområde 9 anslag
13:1 Tandvårdsförmåner m.m. för  år 2004 3 000 000
000 kr.

2.  Riksdagen  anvisar till utgiftsområde  9  anslag
13:2 Bidrag för  läkemedelsförmånen för år 2004 18
950 000 000 kr.

3. Riksdagen anvisar  till  utgiftsområde  9  anslag
13:3 Bidrag till hälso- och sjukvården för år 2004
260 036 000 kr.

4.  Riksdagen  anvisar  till  utgiftsområde 9 anslag
13:31 (rätteligen 13:10) Ny nationell  vårdgaranti
för år 2004 2 000 000 000 kr.

5.  Riksdagen  anvisar  till utgiftsområde 9  anslag
13:4 Statens beredning  för  medicinsk metodik för
år 2004 50 193 000 kr.

6.  Riksdagen  anvisar till utgiftsområde  9  anslag
13:6 Socialstyrelsen för år 2004 379 885 000 kr.

7. Riksdagen anvisar  till  utgiftsområde  9  anslag
13:7  Läkemedelsförmånsnämnden för år 2004 29  229
000 kr.

8. Riksdagen  anvisar  till  utgiftsområde  9 anslag
13:10 (rätteligen 13:11) Medicinalstyrelsen för år
2004 108 000 000 kr.

2003/04:So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  en  utredning av
hela   den   psykiatriska   vårdens  grundläggande
organisation.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att samverkan vid
psykiskt  sjukas och funktionshindrades  vård  och
omsorg styrs  av  komplicerad lagstiftning och att
området bör bli föremål för en översyn.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om behovet av 2 000
nya vårdplatser.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta lokala
kris- och behandlingscentrum.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att överväga tvång
i öppenvården.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att reglerna för
vårdintyg bör ses över.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   krav   på
evidensbaserade behandlingar.

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet   av
utbildad personal inom den psykiatriska vården.

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening    vad   i   motionen   anförs    om    att
psykiatrisamordnaren   bör  vara  fristående  från
Socialdepartementet.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att förbättra
utvärderingen    och    uppföljningen    av    den
psykiatriska vården.

2003/04:So594 av Tone Tingsgård och Agneta Gille
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att göra en översyn  av
lagen om psykiatrisk tvångsvård.

2003/04:So601 av Mariann Ytterberg och Berit Högman
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om personalens  betydelse inom
psykiatrin.

2003/04:So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar att uppta ett nytt  anslag för
en nationell vårdgaranti.

2.  Riksdagen  anvisar  med  följande  ändringar   i
förhållande   till  regeringens  förslag  anslagen
under  utgiftsområde  9  Hälsovård,  sjukvård  och
social omsorg enligt uppställning:

Anslag  13:3  Bidrag  till hälso- och sjukvård +5
000 000 kr.
Anslag 13:6 Socialstyrelsen -50 000 000 kr.
Nytt anslag: Vårdgaranti 500 000 000 kr.

2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om regeringens ansvar
för  att  ingångna samarbetsavtal med kommuner och
landsting fullföljs.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om gemensamma nämnder
för   kommuner   och   landsting   för  att  skapa
fungerande vårdkedjor kring de psykiskt sjuka.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  nya  former för
samverkan.

10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  ett  statligt
program för att stimulera kommuners och landstings
verksamhetsutveckling.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en tydligare
definition av begreppet utskrivningsklar  för  den
psykiatriska slutenvården.

13.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag    om    förbättrade    möjligheter   till
"mellantvång"    (dvs.   att   utskrivning    från
slutenvården skall  kunna  återkallas  om personen
inte    fullföljer    nödvändig   behandling   och
medicinering) i enlighet  med  vad  som  anförs  i
motionen.

14.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs  om  riktlinjer  och
kriterier  för  tvångsomhändertagande  på grund av
risk för utåtriktat våld.

15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att anhörigas
situation   och   skyddsbehov  måste  ges   större
uppmärksamhet  både   i   form  av  stöd  och  vid
bedömning om eventuellt tvångsomhändertagande.

16. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om rättspsykiatrisk
vård.

2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en nationell
vårdgaranti.

23. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
proposition   om  vården  i  livets  slutskede   i
enlighet med vad som anförs i motionen.

24. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  forskning  i
palliativ medicin.

31.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs   om   kirurgisk
behandling av tandlossning.

34.  Riksdagen  anvisar  med  följande  ändringar  i
förhållande    till    regeringens   förslag   för
budgetåret  2004 anslagen  under  utgiftsområde  9
Hälsovård,  sjukvård   och  social  omsorg  enligt
uppställning:

Anslag 13:1 Tandvårdsförmåner +60 000 000 kr.
Anslag 13:6 Socialstyrelsen -25 000 000 kr.
Nytt anslag: Nationell  vårdgaranti 1 850 000 000
kr.
Nytt anslag: Forskning om  palliativ  vård 20 000
000 kr.

2003/04:So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om  översyn  av
lagstiftningen som styr fördelningen  av  ansvaret
för psykiskt sjuka och funktionshindrades vård och
omsorg.

2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  flexibel
åldersgräns mellan barn- och vuxenpsykiatrin.

2003/04:Ub398 av Mia Franzén (fp):

11. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  ta fram
förslag  till  ågärder i syfte att göra rådgivning
kring psykiatri mer lättillgänglig.


Folkhälsopolitik


2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

25. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att EU aktivt
skall motverka drogliberalismen.

2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

25.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  stöd  till
frivilligorganisationer      för     homosexuella,
bisexuella och transpersoner.

2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  åtgärder mot
narkotika-, tobaks- och alkoholmissbruk.

2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20.   Riksdagen  anvisar  för  2004  anslagen  under
utgiftsområde  9  Hälsovård,  sjukvård  och social
omsorg enligt uppställning:

Anslag 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder  +100 000
000 kr.
Anslag   14:8   Alkohol-  och  narkotikapolitiska
åtgärder +100 000 000 kr.

2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad som i motionen anförs om det ekonomiska
stödet till HBT-organisationernas verksamhet.

2003/04:Sf358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

17.  Riksdagen  beslutar att Folkhälsoinstitutet  på
nytt  tilldelas  arbetsuppgifter  i  enlighet  med
riksdagens   tidigare   beslut  med  anledning  av
proposition 1990/91:175.

18.  Riksdagen begär att regeringen  återkommer  med
förslag  till  de följdbeslut som föranleds av ett
principbeslut om  att  återge  Folkhälsoinstitutet
tidigare arbetsuppgifter enligt  vad  som anförs i
motionen.

2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c):

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  möjlighet  till
nationellt förbud i EU mot alkoholreklam.

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  att Sverige inom
EU  aktivt  skall  verka för att övriga  EU-länder
inför en restriktivare narkotikapolitik.

2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om hur den svenska
narkotikapolitiken bör föras fram i EU.

21. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om användningen  av
medel   från   anslaget    14:8    Alkohol-    och
narkotikapolitiska  åtgärder  för  viss verksamhet
avseende       förbättrat       alkohol-       och
narkotikaförebyggande arbete i skolor.

22.  Riksdagen  anvisar,  med  följande  ändringar i
förhållande  till  regeringens  förslag,  anslagen
under  utgiftsområde  9  Hälsovård,  sjukvård  och
social omsorg, enligt uppställning:

Anslag  14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder +100 000
000 kr.
Anslag  14:8   Alkohol-   och  narkotikapolitiska
åtgärder +100 000 000 kr.

24. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om användning av
delar av anslaget 14:8 till ett bidrag  till  WHO-
Europas arbete.

2003/04:So357 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att Sverige inom EU bör
driva  kravet  på  ett  kraftfullt  alkoholpolitiskt
program.

2003/04:So411 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att regeringen i
Sverige  och  i   EU   skall  arbeta  för  en  mer
restriktiv alkoholpolitik.

2003/04:So423 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att minska barns
och ungdomars tillgänglighet till spelautomater.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att följa det
förslag  till ökade anslag som Folkhälsoinstitutet
har lagt för  att  kunna  finansiera  åtgärder som
skall leda till ett minskat spelberoende.

2003/04:So424 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om forskning om och  vård  av
dem som är spelberoende.

2003/04:So472 av Göran Magnusson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att slopa EU:s subventioner
till tobaks- och vinodling.

2003/04:So482 av Birgitta Carlsson och Sven
Bergström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i  motionen anförs om att föreningar som arbetar
med folkhälsofrågor  för  vuxna  skall kunna erhålla
ekonomiska   bidrag   för   att   stimulera    deras
verksamhet.

2003/04:So501 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  verkställa
Folkhälsoinstitutets åtgärdsplan mot spelberoende.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
forskningsuppdraget till Folkhälsoinstitutet skall
utvidgas till att även  belysa frågan om det finns
ett  samband mellan ökad marknadsföring  och  ökat
spelberoende.

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  samlande  av
erfarenheter och forskning kring spel via Internet
och mobiltelefon.

2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

23. Riksdagen begär att regeringen låter  se över på
vilket   sätt  organisationsbidrag  ges  till   de
organisationer som verkar på området och komma med
förslag om bättre, mer varaktiga lösningar.

2003/04:So576 av Anders Bengtsson m.fl. (s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att Sverige  inom
EU i en ledande  roll  skall  driva  alkohol-  och
folkhälsofrågan.

2003/04:So577 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om avveckling av EU-
stödet till tobaksodling.

2003/04:So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

9.  Riksdagen  anvisar till utgiftsområde  9  anslag
14:1 Insatser mot aids för år 2004 83 122 000 kr.

10. Riksdagen anvisar  till  utgiftsområde  9 anslag
14:4 Statens folkhälsoinstitut för år 2004  69 596
000 kr.

11.  Riksdagen  anvisar  till utgiftsområde 9 anslag
14:41    (rätteligen   14:7)    Folkhälsopolitiska
åtgärder för år 2004 55 554 000 kr.

12. Riksdagen  anvisar  till  utgiftsområde 9 anslag
14:61    (rätteligen    14:10)   Institutet    för
komplementär medicin för år 2004 10 000 000 kr.

13. Riksdagen anvisar till  utgiftsområde  9  anslag
14:71   (rätteligen   14:11)  Bidrag  till  lokalt
folkhälsoarbete för år 2004 44 000 000 kr.

14. Riksdagen anvisar till  utgiftsområde  9  anslag
14:8  Alkohol och narkotikapolitiska åtgärder  för
år 2004 173 250 000 kr.

15. Riksdagen avslår förslaget om att för budgetåret
2004    anvisa     medel    till    anslag    14:9
Alkoholsortimentsnämnden.

2003/04:So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

2.  Riksdagen  anvisar  med   följande  ändringar  i
förhållande  till  regeringens   förslag  anslagen
under  utgiftsområde  9  Hälsovård,  sjukvård  och
social omsorg enligt uppställning:

Anslag 14:4 Folkhälsoinstitutet -8 000 000 kr.
Anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet -6 000 000 kr.

2003/04:So624 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   en   översyn   av
organisationsstödet till HBT-organisationer.

2003/04:So638 av Barbro Feltzing (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om behovet  av  en
utredning om hur  man  skall  stävja problemet med
det ökade spelberoendet i samhället samt hur ökade
resurser  skall ges till forskning  och  stödjande
behandling.

2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):

34.  Riksdagen  anvisar  med  följande  ändringar  i
förhållande    till    regeringens   förslag   för
budgetåret  2004 anslagen  under  utgiftsområde  9
Hälsovård,  sjukvård   och  social  omsorg  enligt
uppställning:

Anslag 14:4 Statens fokhälsoinstitut  -10 000 000
kr.
Anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet -9 000 000 kr.
Anslag 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder  -30  000
000 kr.

2003/04:So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd,
v, c, mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs   om   WHO:s
Europaregion och European Alcohol Action Plan.

2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad som i motionen anförs  om  effektivare
behandlingsinstanser för spelberoende personer.

9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om att fler
alternativ till institutionsvård bör utvecklas för
att hjälpa spelberoende personer.

2003/04:Kr331 av Inger Lundberg (s):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om uppföljning av de
sociala   effekterna   om   beslutet    av    s.k.
värdeautomater i Sverige.

2003/04:Kr332 av Ragnwi Marcelind (kd):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  utreda  ungas
ökande  spelberoende  och  komma  med förslag till
preventiva åtgärder.

2003/04:Ub217 av Anne Marie Brodén (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger  fram  förslag
om   att   särskilda   resurser   avsätts  för  dels
uppbyggnad av ett nationellt kompetenscentrum,  dels
upprättande   av   ett   nationellt   register   för
komplementär och alternativ medicin.

2003/04:MJ410 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening    vad   i   motionen   anförs    om    att
Folkhälsoinstitutet  bör  få i uppdrag att se över
sambanden   mellan   livsmedelsproduktionens   och
livsmedelshanteringens  effekter  på  den slutliga
produktens miljö- och hälsopåverkan samt  hur vi i
detta   sammanhang   kan   motverka   de  negativa
hälsoeffekterna.


Barnpolitik


2003/04:So232 av Gunilla Tjernberg och Inger
Davidson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  en  förutsättningslös
utredning angående Barnombudsmannens organisation.


Handikappolitik


2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20.  Riksdagen   anvisar  för  2004  anslagen  under
utgiftsområde 9  Hälsovård,  sjukvård  och  social
omsorg enligt uppställning:

Anslag 16:7 Bilstöd till handikappade +70 000 000
kr.
Anslag     16:8     Kostnader     för     statlig
assistansersättning +300 000 000 kr.
Nytt  anslag:  Tillgänglighetsreform 500 000  000
kr.

2003/04:So206 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  en förändring av gällande
bestämmelser vad gäller bilstödet till handikappade.

2003/04:So209 av Anders G Högmark och Elizabeth
Nyström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  på prov införa en icke
schabloniserad assistansersättning.

2003/04:So255 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bidrag  till  bil  även
skall kunna ges till handikappade personer som fyllt
50 år och har sjuk- eller aktivitetsersättning.

2003/04:So315 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  en  översyn  av  den
specialiserade omsorgen.

2003/04:So328 av Göran Lindblad och Ulf Sjösten (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om  att  individualisera
biståndet för ledarhund.

2003/04:So347 av Sven Brus och Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över möjligheten att
skyndsamt  förändra  regelverket  för  bilstöd  till
funktionshindrade.

2003/04:So362 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att se över statsbidraget
till handikapporganisationerna.

2003/04:So364 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över möjligheten att
snarast  återkomma  med  förslag   till   ändring  i
regelverket för bilstöd till funktionshindrade.

2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att  rätten till
personligt ombud skrivs in i socialtjänstlagen.

2003/04:So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om personliga ombud.

12. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om rättssäkerhet.

2003/04:So475 av Jeppe Johnsson och Anita Sidén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om  en  förändring av
reglerna  gällande  vilka  som  är berättigade  till
bilstöd.

2003/04:So487 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag   om   att   utreda   införandet   av   en
hjälpmedelsgaranti.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om återförandet  av
det ekonomiska ansvaret för assistansreformen till
staten.

2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):

31. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
funktionshindrade   skall    ha    tillgång   till
personliga assistenter även vid studier.

2003/04:So512 av Erling Bager m.fl. (fp, m, kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  Ågrenska stiftelsen  i
Göteborg   och   anslagen   16:2   och   16:4   inom
utgiftsområde 9.

2003/04:So522 av Catharina Bråkenhielm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av service- och
signalhundar.

2003/04:So567 av Ingela Thalén och Anita Johansson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbildning  av service- och
signalhundar.

2003/04:So572 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om regler för bidrag
till anhörigorganisationer.

2003/04:So575 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  anvisar  för  budgetåret  2004  under
utgiftsområde  9  på nytt anslag,  Stimulansbidrag
till   anpassning   av    byggnader    m.m.    för
funktionshindrade, 500 000 000 kr.

2.  Riksdagen anvisar för utgiftsområde 9 budgetåret
2004 till anslag 16:7 Bilstöd till handikappade 70
000  000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 266 000 000 kr.

3. Riksdagen  anvisar för utgiftsområde 9 budgetåret
2004  till  anslag16:8   Kostnader   för   statlig
assistansersättning  300  000  000  kr  utöver vad
regeringen föreslagit eller således 10 361 000 000
kr.

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  direktiven  för
utredningsarbete om assistansverksamhet m.m.

2003/04:So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

16. Riksdagen  anvisar  till  utgiftsområde 9 anslag
16:1 Personligt ombud för år 2004 290 000 000 kr.

17.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde  9  anslag
16:3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd för
år 2004 176 319 000 kr.

18. Riksdagen  anvisar  till  utgiftsområde 9 anslag
16:4 Bidrag till viss verksamhet  för personer med
funktionshinder för 2004 79 394 000 kr.

19.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde  9  anslag
16:5  Bidrag  till  handikapporganisationer för år
2004 163 748 000 kr.

20. Riksdagen avslår förslaget  att  för  budgetåret
2004   anvisa   medel   till   anslag   16:6  Viss
elektronisk  utrustning  (rätteligen  Bidrag  till
utrustning för elektronisk kommunikation).

21.  Riksdagen  avslår  förslaget att för budgetåret
2004 anvisa medel till anslag 16:7 Bilstöd.

22. Riksdagen anvisar till  utgiftsområde  9  anslag
16:8 Kostnader för statlig assistansersättning för
år 2004 11 961 000 000 kr.

23.  Riksdagen  avslår  förslaget att för budgetåret
2004    anvisa    medel    till    anslag    16:10
Handikappombudsmannen.

24.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde  9  anslag
16:11  Bostadsstöd  till  funktionshindrade för år
2004 80 000 000 kr.

25.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde  9  anslag
16:12  Hjälpmedelsgaranti  för år 2004 236 794 000
kr.

2003/04:So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om personliga ombud
och gode män.

2003/04:So599 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs  om  att  statsbidragen  till
tolktjänster  för  döva  skall omfördelas med hänsyn
till   antalet   tolkanvändare    i    de   enskilda
landstingen.

2003/04:So609 av Sonja Fransson och Lennart Axelsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  att  vid  översyn   av
bilstödet beakta 65-årsgränsen.

2003/04:So610 av Marianne Carlström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om Ågrenska stiftelsen och
vikten av statsbidrag för verksamheten.

2003/04:So614 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   i  motionen  anförs  om  en  översyn  av
regelverket för  personlig assistans enligt lagen om
assistansersättning (LASS).

2003/04:So615 av Britt-Marie Lindkvist och Marie
Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen  anförs  om  underlättad tillgång
till service- och signalhundar.

2003/04:So616 av Ulla Wester (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  behovet   av   SDR:s
ombudsmannafunktion.

2003/04:So622 av Lennart Axelsson och Sonja Fransson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  behovet av en översyn av
bilstödet för en mer långsiktig lösning.

2003/04:So627 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om personlig assistans.

2003/04:So641 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  ett  nytt
statsbidrag till anhörigorganisationer.

2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om principerna för
bilstödet.

2003/04:Ub391 av Håkan Larsson m.fl. (c):

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om att låta
vuxenutbildning   vara   underlag  för  rätt  till
assistent enligt LSS.


Äldrepolitik


2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20.  Riksdagen  anvisar  för  2004   anslagen  under
utgiftsområde  9  Hälsovård, sjukvård  och  social
omsorg enligt uppställning:

Anslag  17:1 Stimulansbidrag  och  åtgärder  inom
äldrepolitiken            +70 000 000 kr.

2003/04:So572 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

5. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till anslag
17:1    Stimulansbidrag    och    åtgärder    inom
äldrepolitiken 70 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 99 946 000 kr.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om äldrevårdscentrum
och de årliga  överläggningarna  och  avtalen  med
Landstingsförbundet.


Socialtjänstpolitik


2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20.   Riksdagen  anvisar  för  2004  anslagen  under
utgiftsområde  9  Hälsovård,  sjukvård  och social
omsorg enligt uppställning:

Anslag  18:1  Bidrag  till  utveckling av socialt
arbete m.m. +10 000 000 kr.

2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om Rikskvinnocentrum.

11. Riksdagen  beslutar  om  stöd  till mansjourer i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:Ju450 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om fler platser för
LVU- och LSU-vård av unga brottslingar.

2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  stöd  till
organisationer som arbetar med att hjälpa  flickor
och   kvinnor  som  utsätts  för  hedersrelaterade
brott.

37. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om samverkan  mellan
kommuner och ideella kvinnojourer.

2003/04:Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd):

21. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  stöd   till
kvinnojourernas  arbete,  särskilt mot bakgrund av
deras kunskap och erfarenhet  av utsatta flickor i
patriarkala familjer.

2003/04:So243 av Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs  om  att  reglerna   för
Socialstyrelsens bidrag  till ideella organisationer
ändras.

2003/04:So330 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Susanne Eberstein (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kvinnojourer.

2003/04:So381 av Hans Hoff (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs  om  att ta fram en samlad
strategi för att ge de hemlösa ett värdigt liv.

2003/04:So407 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att rätten till
bostad skall skrivas in i socialtjänstlagen.

2003/04:So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om hemlösa.

2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

9.  Riksdagen  begär   att   regeringen   kartlägger
tillgången på kvinnojourer i landets kommuner  med
målsättningen  att  säkra  alla  kvinnors rätt och
möjlighet att uppsöka kvinnojourer  antingen i den
egna kommunen eller i grannkommunen.

2003/04:So496 av Carina Ohlsson och Hans Hoff (s):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  våldsutsatta
kvinnors  och barns  rätt  till  stöd,  skydd  och
behandling.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om vikten av jämnare
och bättre arbetsvillkor för kvinnojourer.

2003/04:So498 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén
(c):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
kvinnojourernas ekonomiska stöd från staten räknas
upp.

2003/04:So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

26. Riksdagen anvisar till  utgiftsområde  9  anslag
18:2 Statens institutionsstyrelse för år 2004  618
479 000 kr.

2003/04:So589 av Tina Acketoft och Torkild
Strandberg (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  öka  det
ekonomiska stödet till landets kvinnojourer  genom
omfördelning av bidrag.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  verka  för en
större  förståelse  hos  sociala  myndigheter  för
betydelsen   av   de   fristående  kvinnojourernas
arbete.

2003/04:So635 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i motionen om boende för
hemlösa.

2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag om en handlingsplan mot hemlöshet.

2003/04:So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att göra Statens
institutionsstyrelse   (SIS)  mer  anpassad   till
kommunernas behov.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  SIS behov av
psykiatrisk kompetens.

2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  kommunerna
rekommenderas   att   ta  ett  större  ansvar  för
kvinnojourerna.

2003/04:Bo252 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
Socialstyrelsen  och  Boverket  tillsammans  skall
kartlägga hemlösheten minst vart tredje år.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  att  ge
Socialstyrelsen   ett  särskilt  uppdrag  avseende
hemlösa kvinnor.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  särskilda
initiativ för att förbättra  situationen  för  dem
som blivit hemlösa till följd av avvecklingar inom
vård och omsorg.

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  att  utreda  och
lägga     fram     förslag    på    ändringar    i
socialtjänstlagen.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om uppföljning  av
Kommittén för hemlösas förslag.

2003/04:Bo261 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
socialtjänstlagen skall  ge stöd för boende som en
social rättighet.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en rikstäckande
kampanj med en nollvision för hemlösheten.

2003/04:Bo263 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att en strategi
för  att  minska  antalet   hem-  och  bostadslösa
utarbetas.


Forskningspolitik


2003/04:So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

2.  Riksdagen  anvisar  med  följande   ändringar  i
förhållande   till  regeringens  förslag  anslagen
under  utgiftsområde  9  Hälsovård,  sjukvård  och
social omsorg enligt uppställning:

Anslag  26:2  Forskningsrådet  för  arbetsliv och
socialvetenskap: Forskning -61 000 000 kr.

2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):

34.  Riksdagen  anvisar  med  följande  ändringar  i
förhållande    till    regeringens   förslag   för
budgetåret  2004 anslagen  under  utgiftsområde  9
Hälsovård,  sjukvård   och  social  omsorg  enligt
uppställning:

Anslag  26:2 Forskningsrådet  för  arbetsliv  och
socialvetenskap: Forskning -31 000 000 kr.

Övrig statlig verksamhet


2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

2003/04:So386 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i motionen anfö
Apoteksbolagets försäljningsmonopol av läkemedel.

2003/04:So444 av Mikael Oscarsson och Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i  motionen  anfö
apoteksmonopolet.

2003/04:So476 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

Riksdagen  begär  att regeringen återkommer med förslag om upphävande av den nu
för visst bolag att driva apoteksverksamhet.

2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):

29. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i motionen anf
apoteksmonopolet.

2003/04:N344 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening  vad  i  motionen  anfö
apoteksverksamheten.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag





Bilaga 3

Regeringens och riksdagspartiernas förslag till anslag för år 2004 inom
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg



Belopp i 1 000-tal kronor
-------------------------------------------------------------------------------
|Anslag |                              |Anslagstyp|Regeringens |m        |fp
|       |                              |        |förslag       |         |
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|13:1   |Tandvårdsförmåner m.m.        |(ram)   |    4 061 410 |  -1 061 |
|       |                              |        |              |     410 |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:2   |Bidrag för                    |(ram)   |   19 450 000 |-500 000 |-300
|       |läkemedelsförmånerna          |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:3   |Bidrag till hälso- och        |(ram)   |      275 036 | -15 000 |+755
|       |sjukvård                      |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:4   |Statens beredning för         |(ram)   |       40 193 | +10 000 |
|       |medicinsk utvärdering         |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:5   |Hälso- och sjukvårdens        |(ram)   |       25 661 |         |
|       |ansvarsnämnd                  |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:6   |Socialstyrelsen               |(ram)   |      487 885 |-108 000 |
|
-------------------------------------------------------------------------------
|13:7   |Läkemedelsförmånsnämnden      |(ram)   |       58 458 | -29 229 |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:8   |Sjukvård i internationella    |(ram)   |      267 000 |         |
|       |förhållanden                  |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:9   |Ersättning till               |(ram)   |       35 000 |         |
|       |talidomidskadade i vissa fall |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:10  |Nationell vårdgaranti         |(ram)   |              |  +2 000 |
|       |                              |        |              |     000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:11  |Medicinalstyrelse             |(ram)   |              |+108 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:12  |Bidrag till kvalitetshöjning i|(ram)   |              |         |+500
|       |psykiatrisk vård              |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|13:13  |Forskning i palliativ vård    |(ram)   |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:1   |Insatser mot aids             |(ram)   |       58 122 | +25 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:2   |Bidrag till WHO               |(ram)   |       34 371 |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:3   |Bidrag till Nordiska högskolan|(ram)   |       17 910 |         |
|       |för folkhälsovetenskap        |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:4   |Statens folkhälsoinstitut     |(ram)   |      129 596 | -60 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:5   |Smittskyddsinstitutet         |(ram)   |      179 642 |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:6   |Institutet för psykosocial    |(ram)   |       15 031 |         |
|       |medicin                       |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:7   |Folkhälsopolitiska åtgärder   |(ram)   |       96 554 | -41 000 |+100
-------------------------------------------------------------------------------
|14:8   |Alkohol- och                  |(ram)   |      153 250 | +20 000 |+100
|       |narkotikapolitiska åtgärder   |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:9   |Alkoholsortimentsnämnden      |(ram)   |          422 |    -422 |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:10  |Institut för komplementär     |(ram)   |              | +10 000 |
|       |medicin                       |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|14:11  |Lokalt folkhälsoarbete        |(ram)   |              | +44 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|15:1   |Barnombudsmannen              |(ram)   |       16 817 |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|15:2   |Statens nämnd för             |(ram)   |        8 300 |         |
|       |internationella               |        |              |         |
|       |adoptionsfrågor               |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:1   |Personligt ombud              |(ram)   |       90 000 |+200 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:2   |Vissa statsbidrag inom        |(ram)   |      275 000 |         |
|       |handikappområdet              |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:3   |Statsbidrag till särskilt     |(ram)   |      168 319 |  +8 000 |
|       |utbildningsstöd               |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:4   |Bidrag till viss verksamhet   |(obet.) |       78 394 |  +1 000 |
|       |för        personer       med |        |              |         |
|       |funktionshinder               |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:5   |Bidrag till                   |(obet.) |      161 748 |  +2 000 |
|       |handikapporganisationer       |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
|16:6   |Bidrag till utrustning för    |(ram)   |       22 794 | -22 794 |
|       |elektronisk kommunikation     |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:7   |Bilstöd till handikappade     |(ram)   |      196 000 |-196 000 |+70 0
-------------------------------------------------------------------------------
|16:8   |Kostnader för statlig         |(ram)   |   10 061 000 |  +1 900 |+300
|       |assistansersättning           |        |              |     000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:9   |Statens institut för särskilt |(ram)   |       15 647 |         |
|       |utbildningsstöd               |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:10  |Handikappombudsmannen         |(ram)   |       18 682 | -18 682 |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:11  |Bostadsstöd till              |(ram)   |              | +80 000 |
|       |funktionshindrade             |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:12  |Hjälpmedelsgaranti            |(ram)   |              |+236 794 |
-------------------------------------------------------------------------------
|16:13  |Tillgänglighetsreform         |(ram)   |              |         |+500
-------------------------------------------------------------------------------
|17:1   |Stimulansbidrag och åtgärder  |(ram)   |       29 946 |         |+70 0
|       |inom äldrepolitiken           |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|18:1   |Bidrag till utveckling av     |(ram)   |       72 378 |         |+10 0
|       |socialt arbete m.m.           |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|18:2   |Statens institutionsstyrelse  |(ram)   |      743 479 |-125 000 |
-------------------------------------------------------------------------------
|18:3   |Utvecklingsmedel till åtgärder|(ram)   |       10 000 |         |
|       |för hemlösa                   |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|26:1   |Forskningsrådet för arbetsliv |(ram)   |       22 851 |         |
|       |och          socialvetenskap: |        |              |         |
|       |Förvaltning                   |        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
|26:2   |Forskningsrådet för arbetsliv |(ram)   |      288 376 |         |
|
|       |och socialvetenskap: Forskning|        |              |         |
-------------------------------------------------------------------------------
SUMMA                                               37 665 272    +2 467   +2 1
257      000      000     000
-------------------------------------------------------------------------------
Bilaga 4

Utskottets förslag till beslut om
anslag inom utgiftsområde 9



Hälsovård,   sjukvård   och   social
omsorg

Utskottets  förslag  överensstämmer  med  regeringens
förslag till anslagsfördelning.

Moderata  samlingspartiet,  Folkpartiet  liberalerna,
Kristdemokraterna  och  Centerpartiet  redovisar sina
ställningstaganden  i särskilda yttranden  som  fogas
till betänkandet.

1 000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Politikområde                                Utskottets
-----------------------------------------------------------
Anslag
förslag
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
13 Hälso- och sjukvårdspolitik
-----------------------------------------------------------
1  Tandvårdsförmåner m.m. (ram)                  4 061 410
-----------------------------------------------------------
2  Bidrag för läkemedelsförmånerna (ram)        19 450 000
-----------------------------------------------------------
3  Bidrag till hälso- och sjukvård (ram)           275 036
-----------------------------------------------------------
4  Statens beredning för medicinsk utvärdering      40 193
(ram)
-----------------------------------------------------------
5  Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (ram)        25 661
-----------------------------------------------------------
6  Socialstyrelsen (ram)                           487 885
-----------------------------------------------------------
7  Läkemedelsförmånsnämnden (ram)                   58 458
-----------------------------------------------------------
8  Sjukvård i internationella förhållanden         267 000
(ram)
-----------------------------------------------------------
9  Ersättning till talidomidskadade i vissa         35 000
fall (ram)
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
14 Folkhälsa
-----------------------------------------------------------
1  Insatser mot aids (ram)                          58 122
-----------------------------------------------------------
2  Bidrag till WHO (ram)                            34 371
-----------------------------------------------------------
3  Bidrag till Nordiska högskolan för               17 910
folkhälsovetenskap (ram)
-----------------------------------------------------------
4  Statens folkhälsoinstitut (ram)                 129 596
-----------------------------------------------------------
5  Smittskyddsinstitutet (ram)                     179 642
-----------------------------------------------------------
6  Institutet för psykosocial medicin (ram)         15 031
-----------------------------------------------------------
7  Folkhälsopolitiska åtgärder (ram)                96 554
-----------------------------------------------------------
8  Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder        153 250
(ram)
-----------------------------------------------------------
9  Alkoholsortimentsnämnden (ram)                      422
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
15 Barnpolitik
-----------------------------------------------------------
1  Barnombudsmannen (ram)                           16 817
-----------------------------------------------------------
2  Statens nämnd för internationella                 8 300
adoptionsfrågor (ram)
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
16 Handikappolitik
-----------------------------------------------------------
1  Personligt ombud (ram)                           90 000
-----------------------------------------------------------
2  Vissa statsbidrag inom handikappområdet         275 000
(ram)
-----------------------------------------------------------
3  Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd       168 319
(ram)
-----------------------------------------------------------
4  Bidrag till viss verksamhet för personer         78 394
med funktionshinder (obet.)
-----------------------------------------------------------
5  Bidrag till handikapporganisationer (obet.)     161 748
-----------------------------------------------------------
6  Bidrag till utrustning för elektronisk           22 794
kommunikation (ram)
-----------------------------------------------------------
7  Bilstöd till handikappade (ram)                 196 000
-----------------------------------------------------------
8  Kostnader för statlig assistansersättning    10 061 000
(ram)
-----------------------------------------------------------
9  Statens institut för särskilt                    15 647
utbildningsstöd (ram)
-----------------------------------------------------------
10 Handikappombudsmannen (ram)                      18 682
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
17 Äldrepolitik
-----------------------------------------------------------
1  Stimulansbidrag och åtgärder inom                29 946
äldrepolitiken (ram)
-----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
18 Socialtjänstpolitik
-----------------------------------------------------------
1  Bidrag till utveckling av socialt arbete         72 378
m.m. (ram)
-----------------------------------------------------------
2  Statens institutionsstyrelse (ram)              743 479
-----------------------------------------------------------
3  Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa