Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande ochvittnen

<div class="sidhuvud_publikation">Socialförsäkringsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2003/04:SFU6</div><h1>Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande ochvittnen</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkandet regeringens proposition 2003/04:35
Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och
vittnen m.m. jämte sex motioner som väckts med anledning av propositionen
och ett antal motionsyrkanden som väckts under allmänna motionstiden 2003.
Propositionen rör genomförandet i svensk rätt av rådets direktiv 2002/90/EG
om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse
samt rådets rambeslut 2002/946/RIF om förstärkning av den straffrättsliga
ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och
vistelse. I propositionen föreslås att vissa straffbestämmelser i
utlänningslagen
(1989:529) skärps för att uppfylla kraven i de två EG-rättsakterna bl.a.
vad avser människosmuggling. Vidare föreslås att det straffrättsliga
ansvaret för vissa brott skall omfatta även gärningar som begås av oaktsamhet.

I propositionen föreslås vidare att det i utlänningslagen införs en
bestämmelse som gör det möjligt för en förundersökningsledare att ansöka om
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för utländska målsägande och vittnen,
bl.a. offer för människohandel, när det anses befogat med hänsyn till
genomförandet av förundersökning eller huvudförhandling i brottmål. Dessa
personer skall ges laglig möjlighet att stanna kvar i Sverige för att
genom vittnesmål och annan bevisning bistå brottsutredande personal. Under
den tid de vistas här kommer de att få tillgång till hälso- och sjukvård
och socialt bistånd. Staten kommer att ersätta kommuner och landsting för
de faktiska kostnader detta kan medföra.
Slutligen föreslås i propositionen en ändring av utlänningslagens
förvarsbestämmelser så att det klargörs att Migrationsverket har ansvaret för
behandlingen och tillsynen av förvarstagna personer även när dessa
tillfälligt befinner sig utanför förvarslokalerna.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2004.
Utskottet, som anser att motionerna i många fall måste anses tillgodosedda,
tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandena.
I ärendet finns 16 reservationer och ett särskilt yttrande.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Avslag på propositionen
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf11 yrkande 1.

2.      Människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 a, 3, 3 a, 5 och 6 §§. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och avslår motionerna
2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf11 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Sf12 yrkande
1, 2003/04:Sf13 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3, 2003/04:Sf14 yrkande 1,
2003/04:Sf249 yrkande 15 och 2003/04:Sf257 yrkande 8.
Reservation 1 (fp, kd, c)
Reservation 2 (v)
Reservation 3 (mp)

3.      Olovlig vistelse i Sverige
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:35 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i denna del,
2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del och 2003/04:Sf14 yrkande 3 i denna del.

Reservation 4 (kd, c)
Reservation 5 (v, mp)

4.      Anställning utan föreskrivet tillstånd
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 a och 7 §§. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:35 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i
denna del och 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.
Reservation 6 (v, mp)

5.      Otillåtet passerande av yttre gräns
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 b §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:35 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i denna del,
2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del och 2003/04:Sf14 yrkandena 2 och 3 i
denna del.
Reservation 7 (kd, v, mp)

6.      Underlåtenhet att göra föreskriven anmälan
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:35 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och
2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.
Reservation 8 (v, mp)

7.      Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a, 5 och 5 c §§ samt 7 kap. 3 a §. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och avslår motionerna
2003/04:Ju290 yrkande 4, 2003/04:Ju348 yrkande 2, 2003/04:Ju390 yrkande
2 i denna del, 2003/04:Ju447 yrkande 6, 2003/04:Ju448 yrkandena 3 i denna
del och 4, 2003/04:Ju452 yrkande 3, 2003/04:U255 yrkande 14 i denna del,
2003/04:Sf10 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf11 yrkandena 4 och 7, 2003/04:Sf12
yrkande 2, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del, 2003/04:Sf14 yrkande 4,
2003/04:Sf249 yrkande 5, 2003/04:Sf259 yrkandena 1 i denna del och 2 och
2003/04:Sf403 yrkande 32.
Reservation 9 (fp, c)
Reservation 10 (kd)
Reservation 11 (v)
Reservation 12 (mp)

8.      Sjukvård, socialt bistånd och utbildning
Riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna om statlig
ersättning till kommuner och landsting för vissa utlänningar. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och avslår motionerna
2003/04:Ju290 yrkande 5, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del, 2003/04:Ju448
yrkande 3 i denna del, 2003/04:U255 yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10
yrkande 4, 2003/04:Sf11 yrkande 6, 2003/04:Sf259 yrkande 1 i denna del
och 2003/04:A4 yrkande 11.
Reservation 13 (kd, c, mp)

9.      Stöd vid återvändande
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del,
2003/04:U255 yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10 yrkande 3 och 2003/04:Sf11
yrkande 5.
Reservation 14 (kd, c, mp)

10.     Tillfällig vistelse utanför förvarslokal
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 6 kap. 19 §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:35 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf10 yrkande 5 och
2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.
Reservation 15 (c)
Reservation 16 (mp)

11.     Lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) till den del det inte omfattas av punkterna 2-7 och 10. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del.
Stockholm den 2 mars 2004
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Tomas Eneroth
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Tomas Eneroth (s), Sven
Brus (kd), Ronny Olander (s), Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita
Jönsson (s), Mona Berglund Nilsson (s), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén
(m), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona Jönsson (mp),
Kurt Kvarnström (s) och Kalle Larsson (v).</pre><pre>
Bakgrund
Inom Europeiska unionen föreligger två rättsakter som rör olaglig invandring
och människosmuggling, Rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002
om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse och
Rådets rambeslut 2002/946/RIF av den 28 november 2002 om förstärkning av
den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa,
transitering och vistelse. Syftet med rättsakterna är att genom direktivet
vidareutveckla Schengenregelverket och definiera de förfaranden som skall
vara förbjudna samt att genom rambeslutet fastställa effektiva straffrättsliga
och andra sanktioner för att bekämpa människosmuggling. Direktivet innehåller
bestämmelser om vilka förfaranden som skall vara förbjudna enligt den
nationella lagstiftningen medan rambeslutet reglerar vilka straffrättsliga
och andra påföljder som skall kunna utdömas. Vidare finns ett tilläggsprotokoll
om människosmuggling land, luft- och sjövägen till Förenta nationernas
konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.
Anhörigkommittén har haft i uppdrag att utvärdera och göra en översyn av
utlänningslagens bestämmelser om straff för människosmuggling och att
utreda om möjligheterna till lagföring kan underlättas när det gäller
fall av såväl människosmuggling som människohandel samt att ta ställning
till vilka möjligheter som finns att ge offren för människohandel rättsligt
och annat stöd så att de skall kunna bistå i utredningar om brott. I
augusti 2002 lade kommittén fram betänkandet Människosmuggling och offer
för människohandel (SOU 2002:69).
En särskild utredare har haft i uppdrag bl.a. att ta ställning till om
det finns behov av att ändra utlänningslagens bestämmelser om behandlingen
av utlänningar som tagits i förvar. Betänkandet om Utlandsmyndigheternas
medverkan i utlänningsärenden m.m. (SOU 2001:110) överlämnades i december
2001.
Utskottet har behandlat proposition 2001/02:37 Sveriges antagande av
rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av
hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse i betänkande
2001/02:SfU6. Riksdagen godkände det inom EU upprättade utkastet till rambeslut
(rskr. 2001/02:71).</pre><pre>
Utskottets överväganden
Människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen
vad avser dels höjt straffmaximum vid människosmuggling, organiserande av
människosmuggling samt hjälp till olovlig vistelse, dels utvidgning av
hjälp till olovlig vistelse till att avse hjälp i vinstsyfte till all
vistelse som strider mot utlänningslagen, dels straffbeläggande av olovlig
passage genom medlemsstat i EU, Norge eller Island, dels borttagande av
kravet på vinstsyfte då någon hjälper en utlänning att olovligen komma in
i dessa stater. Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om bl.a. avslag
på propositionen såväl helt som delvis, att humanitärt stöd till
människosmuggling inte skall vara straffbart och ändrade straffsatser.
Jämför reservationerna 1 (fp, kd, c), 2 (v) och 3 (mp).
Gällande ordning
I 10 kap. 2 a § första stycket utlänningslagen (1989:529), UtlL, föreskrivs
att fängelse i högst sex månader eller, när omständigheterna är mildrande,
böter kan ådömas den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i
strid med föreskrifter i utlänningslagen eller i en författning som har
utfärdats med stöd av lagen. Är brottet grovt döms till fängelse i högst
två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall domstolen särskilt
beakta om gärningen utförts mot ersättning, avsett ett stort antal personer
eller utförts under hänsynslösa former. Även försök och förberedelse till
brottet är straffbart.
Enligt 10 kap. 5 § första stycket UtlL döms den som i vinstsyfte planlägger
eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar
reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i
Sverige till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är mindre allvarligt,
till böter eller fängelse i högst sex månader. Medhjälp till brott är
straffbart för den som insåg eller hade skälig anledning att anta att
resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som där sägs.
Enligt 10 kap. 3 § 1 UtlL kan den som i vinstsyfte, genom att dölja en
utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd, försöker hindra verkställighet
av ett beslut om avvisning eller utvisning dömas till fängelse i högst
ett år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter.
Av 10 kap. 3 a § UtlL framgår att straffansvar föreligger även för den
som hjälper en utlänning att olovligen komma in i övriga Schengenstater
om gärningen skett i vinstsyfte samt att även bestämmelsen i 10 kap. 3 §
UtlL avser gärning som riktar sig mot övriga Schengenstater.
Enligt artikel 1.1 a i rådets direktiv skall varje medlemsstat anta
lämpliga påföljder för var och en som avsiktligt hjälper en person som inte
är medborgare i en medlemsstat att resa in i eller passera genom en
medlemsstats territorium i strid med denna stats lagstiftning om utlänningars
inresa eller transitering. Av artikel 1.2 framgår att varje medlemsstat
får besluta att inte införa påföljder för sådant handlande som avses i
artikel 1.1 a genom att tillämpa nationell lagstiftning och praxis om
syftet med handlandet är att ge humanitärt stöd till personen i fråga.
Enligt artikel 1.1 b i rådets direktiv skall varje medlemsstat anta
lämpliga påföljder för den som i vinstsyfte avsiktligt hjälper en utlänning
som inte är medborgare i en medlemsstat att vistas på en medlemsstats
territorium i strid mot denna stats lagstiftning om utlänningars vistelse.

Artikel 1.1 i rådets rambeslut anger att varje medlemsstat skall vidta
nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de överträdelser som anges i
rådsdirektivets artiklar 1 och 2 medför effektiva, proportionella och
avskräckande straffrättsliga påföljder som kan medföra utlämning. Vidare
skall enligt artikel 1.3 varje medlemsstat vidta de åtgärder som krävs
för att säkerställa att sådana handlingar som definieras i artikel 1.1 a
och, i den mån det är relevant, artikel 2 a i direktivet är belagda med
frihetsstraff med en högsta gräns som inte får understiga åtta år. Detta
maximistraff skall avse gärningar som har begåtts i vinstsyfte och antingen
utgjort ett led i en kriminell organisations verksamhet eller varit
förenade med livsfara för de personer som utsatts för brottet. Rambeslutets
artikel 1.4 innehåller emellertid en undantagsregel som innebär att, om
det är nödvändigt för att bevara enhetligheten i det nationella straffrättsliga
systemet, de gärningar som anges i artikel 1.3 skall beläggas med
frihetsstraff där den högsta straffsatsen inte får understiga sex år, förutsatt
att det är ett av de strängaste straffen för brott som är lika allvarliga.

I artikel 4 i rådets direktiv anges att medlemsstaterna skall sätta i
kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa
direktivet före den 5 december 2004.
Enligt artikel 6 i FN:s tilläggsprotokoll mot människosmuggling skall
varje part vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras
för att straffbelägga människosmuggling samt tillverkning, anskaffande,
tillhandahållande eller innehav av falska rese- eller identitetshandlingar
i syfte att främja människosmuggling om dessa gärningar begås uppsåtligen
och i vinstsyfte.
Propositionen
Brottsrubriceringarna människosmuggling och organiserande av människosmuggling
föreslås införas för de gärningar som regleras i 10 kap. 2 a § respektive
5 § UtlL. I propositionen anförs att med hänsyn till den omfattning denna
verksamhet fått under senare år och de allvarliga konsekvenser som den
medför för såväl enskilda som samhället måste brottslighet av detta slag
betraktas som allvarlig. Ett sätt för samhället att understryka det
klandervärda i ett brott är att belägga det med kännbara påföljder.
Maximistraffet vid grovt brott föreslås därför höjas till fängelse i högst
sex år. Det allvarligaste av dessa brott bör enligt propositionen benämnas
grov människosmuggling respektive grovt organiserande av människosmuggling.
De fall där omständigheterna är mindre allvarliga bör utgöra brott av
normalgraden. Vid ringa fall av brott föreslås böter eller fängelse i
högst sex månader. Vidare föreslås i propositionen att även hjälp till
att olovligen passera genom Sverige eller annan medlemsstat i EU, Norge
eller Island straffbeläggs och att kravet på vinstsyfte tas bort i de
fall då någon uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i
en medlemsstat i EU, Norge eller Island.
I propositionen anförs att det är viktigt att det finns möjlighet att
undanta visst handlande från det straffbara området i de fall det framgår
att avsikten är att av ideella skäl hjälpa en utlänning att komma hit för
att söka asyl. Däremot finns enligt propositionen inte anledning att
undanta dem som i vinstsyfte hjälper utlänningar att ta sig till Sverige
från straffansvar. Handlingar som innebär att någon tjänar pengar på att
hjälpa en utlänning till Sverige eller till övriga medlemsstater skall
också enligt rådets rambeslut medföra ett längre frihetsstraff. I
utlänningslagen är ideella handlingar straffria om de avser att främja att
utlänningar reser till Sverige. I propositionen anförs att det är väsentligt
att det inte uppstår någon tveksamhet om att det inte är straffbart att
som ett led i en ideell verksamhet hjälpa någon att komma till Sverige
för att här söka om asyl eller annat uppehållstillstånd. Kravet på vinstsyfte
för straffbarhet föreslås således finnas kvar i dessa fall.
Bestämmelsen om straffansvar för hjälp till olovlig vistelse föreslås
utvidgas till att avse hjälp till all vistelse som strider mot
utlänningslagstiftningen. Straffmaximum skärps till fängelse i högst två år och
möjligheten att döma till böter vid förmildrande omständigheter bör enligt
propositionen finnas kvar. Även försök till brott föreslås kriminaliseras.

I propositionen anges att eftersom en utlänning som uppehåller sig i
Sverige utan att ha det tillstånd som krävs och utan att söka sådant
tillstånd kan straffas, bör även den som hjälper utlänningen med att olovligen
vistas här kunna straffas. Detta ligger också i linje med de åtgärder som
är nödvändiga att vidta för att uppfylla bestämmelserna i rådsdirektivet,
rambeslutet och FN:s tilläggsprotokoll om människosmuggling. För
straffansvar bör det enligt propositionen krävas att det är fråga om ett aktivt
handlande i form av ett döljande av utlänningen eller annan sådan åtgärd
och att gärningen utförs i vinstsyfte.
I propositionen anges att kostnader för föreslagna straffskärpningar
avseende brott mot utlänningslagen, t.ex. kostnader för att genomföra
bevisupptagning utomlands, minskas genom förslaget om tidsbegränsade
uppehållstillstånd.
I vissa fall kan de straff som utdöms bli längre än vad som tidigare varit
fallet, vilket bedöms medföra en ökning av statens utgifter för kriminalvård
i anstalt med 5 miljoner kronor. Utgiftsökningen föreslås finansieras
delvis genom omfördelningar inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet, och
resterande belopp genom överföring från utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar till utgiftsområde 4.
Motioner
Per Westerberg m.fl. (m) yrkar i motion 2003/04:Sf11 avslag på propositionen
och begär att regeringen skyndsamt återkommer med ett nytt lagförslag med
de förändringar som avses i motionen (yrkande 1). Motionärerna anser att
restriktioner inte skall införas utan att det samtidigt öppnas nya vägar
för utlänningar att ta sig till Sverige. Vidare finns det enligt motionärerna
tekniska brister i regeringens förslag. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
om att det klart bör framgå av lagtexten att straffrihet skall gälla för
humanitärt stöd som lämnas åt en utlänning, när detta sker utan syfte att
uppnå egen ekonomisk vinning. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om
att minimistraffet för grov människosmuggling samt grovt organiserande av
människosmuggling bör vara två års fängelse. Härigenom skulle enligt
motionärerna olika straffprocessuella tvångsmedel, som hemlig teleavlyssning
och hemlig kameraövervakning, kunna användas.
I motion 2003/04:Sf12 av Bo Könberg m.fl. (fp) begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om att en skärpning av straffet för människosmuggling
måste kombineras med ett tydligt arbete från svensk sida för en mer human
asylpolitik i EU. För att komma åt smugglare krävs enligt motionärerna
skärpta straff för både organiserande av människosmuggling och människosmuggling
i vinstsyfte.
Också Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 2003/04:Sf249 yrkande 15
ett tillkännagivande om att den enda rätta vägen att bekämpa människosmuggling
är att tillämpa en mer human europeisk flyktingpolitik. Motionärerna anser
att det är nödvändigt att skärpa och harmonisera straffen för människosmuggling
men att det under inga omständigheter bör införas sanktioner mot
människosmuggling där vinstsyfte saknas.
I motion 2003/04:Sf14 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om människosmuggling. Motionärerna välkomnar förslag om
att straffen skärps för människosmuggling i vinstsyfte. Det bör dock inte
vara straffbart att av ideella skäl hjälpa en utlänning att komma till
Sverige. Det finns enligt motionärerna allt färre lagliga sätt att ta sig
till och in i EU:s länder varför EU:s flyktingpolitik måste diskuteras.
Ulla
Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2003/04:Sf9 i denna del avslag på
förslagen i propositionen. Motionärerna pekar på att det inte bara är
människosmuggling i vinstsyfte som kriminaliseras utan även hjälp till inresa
av ideella skäl. Det är enligt motionärerna oacceptabelt att den humanitära
klausulen i rådsdirektivet är fakultativ och att bevisbördan läggs på den
enskilde. Motionärerna anser att ett humanitärt undantag bör gälla inte
bara vid hjälp att ta sig till Sverige utan även vid hjälp att resa in i
Sverige. Vidare bör straffsatserna inte höjas.
I motion 2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 8 begärs ett
tillkännagivande om att nya förhandlingar om direktivet och rambeslutet
bör påkallas.
I motion 2003/04:Sf13 av Mona Jönsson (mp) yrkande 1 i denna del begärs
avslag på propositionen i dessa delar. I yrkandena 2 och 3 begärs ett
nytt lagförslag om människosmuggling och en översyn av utlänningslagstiftningen
i syfte att åstadkomma en humanare migrations- och asylpolitik. I motionen
anförs att ideell hjälp med transporter och inresa motiverad av humanitära
skäl inte skall vara straffbar. Motionären anser att straffskärpningen
för grovt brott kan godtas men att det kan komma att försvåra för
konventionsflyktingar och skyddsbehövande att ta sig till Sverige.
Konsekvenserna
av förslagen bör därför enligt motionären utvärderas så snart som möjligt.
Tillämpningsområdena för människosmuggling respektive organiserande av
människosmuggling är inte tydliga och straffskalorna är enligt motionären
inkonsekventa. Motionären anser slutligen att ideell hjälp till olovlig
vistelse motiverad av humanitära skäl inte skall vara straffbar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att människosmugglingen i allt högre grad har
kommit att bedrivas av kriminella organisationer med förgreningar i många
länder. Dessa kriminella organisationer ägnar sig ofta även åt annan grov
brottslighet, t.ex. narkotikasmuggling och människohandel. Människosmuggling
sker inte sällan under ovärdiga former eller under förhållanden där de
som smugglas utsätts för svåra umbäranden eller t.o.m. förolyckas.
Utskottet anser med hänsyn till den omfattning verksamheten fått under
senare år och de allvarliga konsekvenser som den medför för såväl enskilda
som samhället att denna brottslighet måste kunna beläggas med kännbara
påföljder.
Genom den föreslagna höjningen av straffskalan när det gäller brotten
människosmuggling och organiserande av människosmuggling uppfylls också
de krav som uppställs i rådsbesluten om att förhindra hjälp till olaglig
inresa och transitering.
Det nyligen antagna tilläggsprotokollet om människosmuggling, till FN:s
konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, syftar till
att förebygga och bekämpa människosmuggling samtidigt som de smugglade
migranternas rättigheter skyddas. Utskottet har tidigare vid ett flertal
tillfällen påtalat vikten av att det pågående arbetet inom EU med att
utarbeta en gemensam politik för asylfrågor och invandring inte får påverka
det skydd som flyktingar och asylsökande är berättigade till enligt bl.a.
FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen).
Den gemensamma politiken måste utgå från en fullständig och absolut
tillämpning av konventionen.
När det gäller frågan om undantag från det straffbara området då avsikten
är att av ideella skäl hjälpa en utlänning att komma till Sverige för att
söka asyl uttalade socialförsäkringsutskottet i samband med behandlingen
av proposition 2001/02:37 om Sveriges antagande av rambeslut om
människosmuggling att Sverige även i fortsättningen torde ha rätt att behålla
ett straffritt område för humanitära handlingar som avser att främja att
en utlänning reser till Sverige och att det hade varit önskvärt att den
humanitära klausulen i rådsdirektivet i vissa avseenden varit bindande
för medlemsstaterna (bet. 2001/02:SfU6). Av förevarande proposition framgår
också att kravet på vinstsyfte kvarstår beträffande den som planlägger
eller organiserar människosmuggling till Sverige (10 kap. 5 § UtlL).
Brottet människosmuggling enligt föreslagna 10 kap. 2 a § UtlL skall enligt
propositionens förslag omfatta inte bara hjälp att komma in i Sverige
utan också hjälp att olovligen komma in i annan medlemsstat i EU, Norge
eller Island. Vidare föreslås straffbarhet för den som hjälper en utlänning
att olovligen passera dessa länder eller Sverige. Det tidigare kravet på
vinstsyfte för den som hjälper en utlänning att olovligen komma in i andra
länder som omfattas av Schengensamarbetet tas således bort. I propositionen
anges att eftersom Irland och Storbritannien omfattas av Schengensamarbetet
i denna del kan ordalydelsen ändras till "medlemsstat i Europeiska unionen".
Utskottet konstaterar att den ändrade formuleringen även medför att de
nya medlemsstaterna i EU omfattas av bestämmelsen redan vid ikraftträdandet.

När det gäller frågan om straffbarhet vid rent humanitärt stöd till inresa
i Sverige vill utskottet peka på att den nya 10 kap. 2 a § kommer att
medföra följande. En utlänning som i Sverige söker asyl vid ankomsten
kommer enligt vad som framgår av propositionen inte att straffas för
olovlig inresa. Utskottet vill här understryka att därmed kan inte heller
den person som hjälper utlänningen att komma in i Sverige anses ha begått
en straffbar handling i detta avseende. Det föreligger således enligt
utskottets mening i dessa fall inte förutsättningar att på denna grund
väcka åtal för människosmuggling. Fråga är dock hur straffbestämmelserna
om människosmuggling skall tillämpas om utlänningen innan ankomsten till
Sverige fått hjälp av personen att olovligen komma in i eller passera en
annan medlemsstat i EU, Norge eller Island. Enligt det föreslagna lagrummets
ordalydelse torde denna del av handlingen komma att betecknas som
människosmuggling. Enligt utskottets mening kommer det i normalfallet dock
inte finnas någon anledning att i en sådan situation från svensk sida
straffa hjälparen till den som söker asyl vid ankomsten till Sverige.
Sammanfattningsvis kan de föreslagna nya bestämmelserna om människosmuggling
och organiserande av människosmuggling inte anses hindra en asylsökande
från att med hjälp av rent humanitärt bistånd komma in i Sverige för att
söka asyl vid ankomsten. Utskottet har därför inget att invända mot
bestämmelsernas utformning.
Beträffande hjälp till olovlig vistelse gäller i dag för straffbarhet att
någon, i vinstsyfte, genom att dölja en utlänning hindrar verkställighet
av ett beslut om avvisning eller utvisning. Hjälp till utlänningar att
olovligen vistas här kan utgöra ett led i en organiserad människosmuggling
eller människohandel. Utskottet ser allvarligt på att utlänningars olovliga
vistelse utnyttjas av andra för kriminell verksamhet eller egen vinning
och anser därför att den som genom ett aktivt handlande i form av ett
döljande av en utlänning eller annan sådan åtgärd och där gärningen utförs
i vinstsyfte bör kunna straffas. Straffbestämmelsen bör således utvidgas
till att avse hjälp till all vistelse som strider mot utlänningslagen.
Utskottet noterar att genom kravet på vinstsyfte för straffansvar kommer
handlingar som utförs av ideella skäl inte att vara straffbara.
Liksom när det gäller annan organiserad brottslighet är möjligheten att
använda olika former av straffprocessuella tvångsmedel av väsentlig
betydelse för att kunna upptäcka och utreda människosmuggling. Utskottet
kan konstatera att riksdagen beslutat om en ändring i rättegångsbalken
med ikraftträdande den 1 oktober 2004 (prop. 2002/03:74, bet. 2003/04:JuU2,
rskr. 2003/04:14). Ändringen innebär att vid användning av hemlig
teleavlyssning och hemlig kameraövervakning får en s.k. straffvärdeventil
användas även i de fall då minimistraffet inte uppgår till fängelse i
minst två år, om gärningens straffvärde i det konkreta fallet kan antas
överstiga två års fängelse. Genom lagändringen i rättegångsbalken kommer
den s.k. straffvärdeventilen att kunna användas vid brotten människosmuggling
och organiserande av människosmuggling. Det är därför enligt utskottets
mening inte nödvändigt att för dessa brott höja straffminimum till två år.
Motion 2003/04:Sf11 yrkande 3 får därmed anses tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet tillstyrker propositionen i de delar som avser människosmuggling
och hjälp till olovlig vistelse m.m. Med hänsyn till vad som anförts får
motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf11 yrkandena 1 och 2,
2003/04:Sf12 yrkande 1, 2003/04:Sf13 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3,
2003/04:Sf14 yrkande 1, 2003/04:Sf249 yrkande 15 och 2003/04:Sf257 yrkande
8 i huvudsak anses tillgodosedda och avstyrks.
Olovlig vistelse i Sverige och anställning utan föreskrivet tillstånd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen
vad avser straffbarhet vid oaktsam olovlig vistelse och vid anställning
utan föreskrivet tillstånd. Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om
avslag på propositionens förslag i dessa delar samt om risk för att
straffbelägga asylsökande.
Jämför reservationerna 4 (kd, c), 5 (v, mp) och 6 (v, mp).
Gällande ordning
Av 10 kap. 1 § första stycket 1 UtlL framgår att en utlänning som uppehåller
sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att inom föreskriven
tid ha ansökt om sådant tillstånd kan dömas till böter.
Enligt 10 kap. 1 § första stycket 2 UtlL kan en utlänning som har anställning
eller bedriver verksamhet som kräver arbetstillstånd, dömas till böter om
han eller hon inte innehar sådant tillstånd.
I 10 kap. 1 § andra stycket anges att till böter eller, när omständigheterna
är försvårande, fängelse i högst ett år döms den som har en utlänning i
sin tjänst fastän utlänningen inte har föreskrivet arbetstillstånd.
En arbetsgivare kan, även om något brottsligt förfarande inte kunnat
styrkas, dömas att betala en särskild avgift enligt 10 kap. 7 § UtlL.
Propositionen
I propositionen föreslås att olovlig vistelse skall vara straffbar även
när gärningen begås av oaktsamhet. I ringa fall skall åtal för brott inte
väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.
I propositionen anförs att en grundläggande princip för svensk migrationspolitik
är att den som reser in och vistas i Sverige skall ha utverkat ett tillstånd
att vistas här före inresan. Det är enligt propositionen normalt inte
försvarligt att en utlänning hävdar att han eller hon inte känner till
principen och därmed undgår straffansvar. Av främst processekonomiska
skäl finns det dock sällan behov av att straffa den som ändå skall avvisas
eller utvisas. I de fall en utlänning har en principiell rätt till
uppehållstillstånd kan det finnas ett samhällsintresse av att denne inte
vistas i landet under lång tid utan att söka uppehållstillstånd.
Av propositionen framgår att nuvarande bestämmelse vid sin tillkomst och
även vid tillkomsten av 1989 års utlänningslag ansågs tillämplig även vid
gärningar som begås av oaktsamhet. Senare ändringar i brottsbalken medförde
dock att straffbarhet för även oaktsamhet i dessa fall måste anges
uttryckligen i lagtexten. I propositionen föreslås att oaktsamhetsbrott skall
omfattas och att detta anges i lagtexten.
När det gäller möjligheten att i ringa fall inte väcka åtal, om det inte
är motiverat från allmän synpunkt, anges i propositionen som exempel på
ringa fall bl.a. om en utlänning ger in en ansökan men att detta dröjer
någon vecka efter det att tidigare gällande tillstånds giltighetstid har
löpt ut eller om utlänningen vistas här en kortare tid utan tillstånd.
Det bör också enligt propositionen finnas möjlighet att inte väcka åtal
såvida det inte är påkallat från allmän synpunkt, t.ex. i vissa situationer
då utlänningen ändå skall avvisas eller utvisas.
Enligt artikel 31 i Genèvekonventionen skall ingen stat straffa en flykting
för olovlig inresa eller olovlig vistelse, om flyktingen kommer direkt
från ett område där han hotades av politisk förföljelse som gällde hans
liv eller frihet, under förutsättning att flyktingen utan dröjsmål anmäler
sig hos myndigheterna och visar godtagbara skäl för sin olovliga inresa
eller sitt olovliga uppehåll. När det gäller frågan om möjligheterna att
med stöd av utlänningslagen straffa en utlänning och då även en flykting
för olovlig vistelse anges i propositionen att eftersom en flykting enligt
konventionen är skyldig att utan dröjsmål anmäla sig hos myndigheterna i
tillflyktslandet kan tillämpningen av straffbestämmelsen i utlänningslagen
inte anses strida mot Genèvekonventionen.
Beträffande frågan om anställning utan föreskrivet tillstånd anförs i
propositionen att det är rimligt att den som anställer en utlänning för
en kortare eller längre tid försäkrar sig om att utlänningen har tillstånd
att arbeta i Sverige. Oavsett hur ett anställningsavtal kommit till stånd
inträder således enligt förslagen i propositionen straffansvar för den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet har en utlänning i sin tjänst utan
att kontrollera om denne har föreskrivet arbetstillstånd samt för den
utlänning som har anställning eller bedriver verksamhet som kräver
arbetstillstånd. I propositionen föreslås att det straffrättsliga ansvaret
utvidgas till att omfatta också situationer när gärningen begås av oaktsamhet.

Motioner
I motion 2003/04:Sf14 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 3 i denna del begärs
att regeringen utreder frågan om huruvida lagförslag om olovlig vistelse
i Sverige riskerar att straffbelägga asylsökande. Motionärerna anför att
flertalet asylsökande anmäler sig först när de befinner sig i Sverige och
att det finns olika skäl till att vissa inte kontaktar myndigheterna på
en gång.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkar i motionen 2003/04:Sf9 avslag på propositionens
förslag i denna del. Motionärerna ser inte något starkt behov av att
kriminalisera olovlig vistelse även vid oaktsamhet.
Mona Jönsson (mp) yrkar i motion 2003/04:Sf13 yrkande 1 delvis avslag på
propositionen i denna del. I motionen anförs att utvidgningen av det
straffbara området till att omfatta även oaktsamhet inte är acceptabel.
Den som olovligen uppehåller sig i Sverige bör enligt motionären inte
bestraffas eftersom det är ett mycket komplicerat regelverk och det inte
kan krävas att dessa personer skall vara insatta i svensk rätt. Vidare är
motionären inte emot en utvidgning av det straffrättsliga ansvaret för
den som anställer en utlänning utan erforderliga tillstånd men anser att
det inte bör införas något straffansvar för utlänningen vid
oaktsamhet.
Utskottets ställningstagande
Det finns enligt utskottets mening ett samhällsintresse av att utlänningar
inte vistas i landet under lång tid utan att söka uppehållstillstånd. Av
främst processekonomiska skäl finns det dock sällan behov av att straffa
den som ändå skall avvisas eller utvisas. I vissa fall kan emellertid
utlänningen ha en principiell rätt till uppehållstillstånd exempelvis som
anhörig. Det kan då enligt utskottets mening finnas behov av att kunna
utdöma böter för den som i dessa situationer inte söker uppehållstillstånd.
Vidare bör det framgå av lagtexten att även gärningar som begås av
oaktsamhet omfattas. Utskottet kan här konstatera att straffbestämmelserna
om olovlig vistelse vid sin tillkomst och även vid tillkomsten av 1989
års utlänningslag ansågs tillämpliga även vid gärningar som begås av
oaktsamhet.
När det gäller frågan om ringa fall delar utskottet regeringens bedömning
att det kan röra sig om en någon vecka försenad ansökan efter det att ett
tidigare tillstånds giltighetstid löpt ut eller om utlänningen vistas här
en kortare tid utan tillstånd. Vidare bör gälla att om utlänningen ändå
skall avvisas eller utvisas och det inte är påkallat från allmän synpunkt
bör möjlighet att inte väcka åtal finnas.
Beträffande frågan huruvida propositionens förslag om olovlig vistelse
riskerar att straffbelägga asylsökande vill utskottet peka på att enligt
Genèvekonventionen skall en flykting utan dröjsmål anmäla sig hos
myndigheterna och visa godtagbara skäl för sitt olovliga uppehåll. Under dessa
förutsättningar får en stat inte straffa en flykting för olovlig vistelse.
I propositionen anges att med hänsyn till vad som anförts om s.k. ringa
fall och möjlighet att inte väcka åtal kan förslaget inte anses strida
mot konventionen. Utskottet, som vill poängtera vikten av att konventionen
efterlevs, anser att det är nödvändigt att tillämpningen av straffbestämmelsen
noga följs.
I princip krävs arbetstillstånd för utlänningar som vill arbeta i Sverige.
Undantag görs bl.a. för den som har permanent uppehållstillstånd eller
är nordisk medborgare eller EU-medborgare. Om utlänningen saknar
arbetstillstånd kan han eller hon dömas till böter samt avvisas. Den som har
en utlänning i sin tjänst utan att denne har föreskrivet arbetstillstånd
kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Utskottet delar regeringens bedömning att det inte skall fordras uppsåt
för straffbarhet i dessa fall. Straffbestämmelsen bör således utvidgas
till att även omfatta gärningar som begås av oaktsamhet.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag om olovlig
vistelse och om avsaknad av tillstånd vid arbete samt avstyrker därmed
motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del
och 2003/04:Sf14 yrkande 3 i denna del.
Otillåtet passerande av yttre gräns och underlåtenhet att göra föreskriven
anmälan
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen
vad avser höjt maximistraff för otillåtet passerande av yttre gräns samt
straffrättsligt ansvar vid oaktsam underlåtenhet att göra föreskriven
anmälan. Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om bl.a. avslag på
propositionens förslag i dessa delar.
Jämför reservationerna 7 (kd, v, mp) och 8 (v, mp).
Gällande ordning
En utlänning som på ett otillåtet sätt passerar en yttre gräns kan enligt
10 kap. 2 § 4 UtlL dömas till böter eller, när omständigheterna är
försvårande, till fängelse i högst sex månader.
I 5 kap. 1 § utlänningsförordningen (1989:547), UtlF, anges att med inre
gräns avses en landgräns mot Schengenstat, samt hamnar för reguljära
färjeförbindelser och flygplatser där avgående och ankommande trafik inte
kommer direkt från en ort utanför en Schengenstat. Med yttre gräns avses
land- eller sjögränser samt hamnar och flygplatser som inte räknas som
inre gräns.
Enligt 5 kap. 3 § första stycket UtlF får inresa och utresa över en yttre
gräns inte utan tillstånd av polismyndigheten ske annat än vid en s.k.
gränskontrollort (de orter som är gränskontrollorter anges i paragrafens
andra stycke). Undantag gäller för utlänningar som fått särskilt tillstånd
av polismyndigheten, medborgare i en Schengenstat som reser direkt in
från eller ut till Schengenstat på ett fritidsfartyg, besättningsmän och
passagerare på luftfartyg som avses i 10 §, eller besättningsmän på fartyg
som avses i 9 § (5 kap. 4 § UtlF).
Enligt 5 kap. 6 § UtlF skall en utlänning som reser in i landet över en
yttre gräns visa upp sitt pass för polismyndigheten. Polisen skall också
undersöka om det finns tecken på förfalskning, kontrollera varifrån
personen kommer, vart han eller hon skall resa och syftet med resan samt
att utlänningen har tillräckliga medel för sin vistelse och återresa.
Vidare skall undersökas om personen är upptagen på den gemensamma spärrlistan
som finns i Schengens datoriserade informationssystem (SIS).
Enligt 10 kap. 2 § 2 UtlL döms den som inte gör anmälan som föreskrivs i
en författning som har utfärdats med stöd av utlänningslagen till böter
eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst sex månader.

Enligt 5 kap. 12 och 14 §§ UtlF skall befälhavare, eller en representant
för denne, på vissa ankommande fartyg anmäla sig till Kustbevakningen
inom en viss tid före ankomst. Anmälan omfattar bl.a. fartygets
besättningslistor och passagerare.
Av 10 kap. 2 § 1 UtlL framgår att en utlänning, som i annat avseende än
beträffande skyldigheten att ha pass, visering, uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd, överträder bestämmelser i utlänningslagen eller vad som
föreskrivits med stöd av lagen, döms till böter eller, när omständigheterna
är försvårande, till fängelse i högst sex månader.
Propositionen
I propositionen anförs att eftersom personkontrollerna vid de inre gränserna
har tagits bort och en utlänning som tagit sig in i Schengenområdet i
princip kan röra sig fritt mellan medlemsstaterna, är det väsentligt att
passerandet av den yttre gränsen sker på ett sätt som möjliggör den
kontroll av utlänningar som åläggs medlemsstaterna enligt Schengenkonventionen.

Före Schengeninträdet år 2001 var olovlig inresa i Sverige inte kriminaliserad,
förutom i de fall då en utlänning som på grund av ett tidigare verkställt
beslut om utvisning på grund av brott var förbjuden att återvända till
Sverige trots detta olovligen reste in i landet. Däremot kunde den som
hjälpte en utlänning att olovligen ta sig in i Sverige, då liksom nu,
komma att straffas.
För att straffet för otillåtet passerande av yttre gräns skall stå i
proportion till vad den som smugglar in utlänningen riskerar föreslås i
propositionen att straffskalan skärps. Normalpåföljden för detta brott
bör vara fängelse i högst ett år och böter bör bara kunna komma i fråga
när omständigheterna är mildrande.
När det gäller frågan om även en flykting kan komma att straffas för
olovlig inresa och om svensk lag därmed kan anses strida mot Genèvekonventionen
anförs i propositionen följande. Eftersom artikel 31 i konventionen
förutsätter att en flykting utan dröjsmål anmäler sig till myndigheterna
och visar godtagbara skäl för sin olovliga inresa för att undgå straffansvar,
anser regeringen att konventionsåtagandet kan anses uppfyllt för svensk
del. Den utlänning som vill söka skydd i Sverige skall vid ankomsten anmäla
sig till myndigheterna för att därefter få sin ansökan om asyl prövad.
Straffbestämmelsen hindrar således ingen från att söka asyl i Sverige.
Det straffrättsliga ansvaret för den som inte gör anmälan föreskriven i
en författning som har utfärdats med stöd av utlänningslagen föreslås i
propositionen utvidgas till att också omfatta gärningar som begås av
oaktsamhet. I propositionen föreslås vidare att det straffrättsliga ansvaret
enligt 10 kap. 2 § 1 UtlL för en utlänning som i annat avseende än när
det gäller skyldighet att ha pass, visering, uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd överträder bestämmelser i utlänningslagen eller vad som
föreskrivits med stöd av lagen skall tas bort.
Motioner
Sven Brus m.fl. (kd) yrkar i motion 2003/04:Sf14 yrkande 2 avslag på
förslaget om att skärpa straffet för otillåtet passerande av yttre gräns.
Motionärerna anser att den som i vinstsyfte smugglar in en person i
Sverige inte kan jämställas med de människor som söker sig hit. I yrkande
3 i denna del begärs att regeringen utreder frågan om huruvida lagförslaget
om otillåtet passerande av yttre gräns riskerar att straffbelägga asylsökande.
I motionen anges att det finns personer som av något skäl inte kontaktar
myndigheterna på en gång och att flertalet asylsökande anmäler sig till
myndigheterna först när de befinner sig i Sverige.
I motion 2003/04:Sf9 i denna del av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas avslag
på propositionens förslag om att straffen för otillåtet passerande av
yttre gräns och underlåtenhet att göra föreskriven anmälan skall skärpas.

Mona Jönsson (mp) begär i motion 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del avslag
på propositionen i dessa delar eftersom personers fria rörlighet över
gränser inte bör vara kriminaliserad. Motionären har förståelse för behovet
av anmälningsplikt för befälhavare men är emot straff om anmälan uteblir
på grund av humanitära skäl.
Utskottets ställningstagande
Enligt Genèvekonventionen får en stat inte straffa en flykting för olovlig
inresa, om flyktingen kommer direkt från ett område där han eller hon
hotades av politisk förföljelse som gällde hans eller hennes liv eller
frihet. Konventionen förutsätter emellertid att flyktingen, för att undgå
straffansvar, utan dröjsmål anmäler sig till myndigheterna och visar
godtagbara skäl för sin olovliga inresa. Enligt utskottets uppfattning bör
den utlänning som vill söka skydd i Sverige vid ankomsten anmäla sig till
myndigheterna för att därefter få sin ansökan om asyl prövad. Enligt vad
som framgår av propositionen så kommer den som söker asyl vid ankomsten
inte att straffas för otillåtet passerande av yttre gräns.
När det gäller underlåtenhet av en befälhavare, eller en representant för
denne, att göra anmälan som föreskrivs i en författning som har utfärdats
med stöd av utlänningslagen delar utskottet regeringens bedömning att
underlåtenhet att göra en föreskriven anmälan skall vara straffbar även
när den begås av oaktsamhet.
Utskottet tillstyrker propositionen vad gäller otillåtet passerande av
yttre gräns och underlåtenhet att göra föreskriven anmälan samt avstyrker
motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del
samt 2003/04:Sf14 yrkandena 2 och 3 i denna del.
Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen
vad avser möjligheten att ge tidsbegränsade uppehållstillstånd för målsägande
och vittnen. Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om permanenta
uppehållstillstånd för dessa personer.
Jämför reservationerna 9 (fp, c), 10 (kd), 11 (v) och 12 (mp).
Propositionen
I propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i utlänningslagen
som gör det möjligt att bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd till
utlänningar då det är befogat med hänsyn till genomförandet av förundersökning
eller huvudförhandling i brottmål. Syftet är att lagföringen av brott
skall kunna underlättas genom att de utlänningar som utsatts för brott i
Sverige eller vittnen ges möjlighet att stanna kvar här under brottsutredning
och rättegång i de fall där förundersökningsledaren bedömer att deras
medverkan kan vara av betydelse för rättsprocessen. Tillståndsgivningen
begränsas inte till mål rörande ett visst slags brott.
En ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd skall kunna göras av såväl
polismyndighet som åklagare i egenskap av förundersökningsledare, vilka
genom förhör och andra utredningsåtgärder enligt propositionen bäst kan
bedöma vikten av att målsäganden eller vittnet är personligen närvarande
under rättsprocessen och därmed avgöra om utlänningen kan antas ha betydelse
som bevisperson.
Det tidsbegränsade uppehållstillståndet innebär att brottsoffren ges tid
att samla sig och fundera över sin situation. För att förhindra avvisning
eller utvisning bör därför förundersökningsledaren skyndsamt ansöka om
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd när polisen påträffar de kvinnor
eller män som utsatts för människohandel. De skall då också ges information
om möjligheterna att söka annan form av uppehållstillstånd. Endast
förundersökningsledaren föreslås få rätt att överklaga Migrationsverkets
beslut till Utlänningsnämnden.
I propositionen anges att någon yttersta tidsgräns för uppehållstillståndet
inte bör anges eftersom det skulle kunna leda till att syftet med
lagförslaget, att lagföring av brott skall underlättas genom att bevispersonerna
är kvar här i landet fram till dess att rättsprocessen är avslutad, inte
uppnås fullt ut. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan
tillståndet enligt propositionen inledningsvis ges för en kortare tid på
någon eller några månader. Om brottsutredningen blir omfattande eller om
målet drivs i flera instanser kan förundersökningsledaren vid flera
tillfällen ansöka om ny förlängning av det tidigare beviljade tillståndet.
Detta innebär att berörda bevispersoner kan komma att vistas i Sverige
under en längre tid, ibland överstigande ett år. I dessa fall kan det
enligt propositionen bli aktuellt att personerna folkbokförs i Sverige.
För
att klargöra att det tidsbegränsade tillståndet, som har utverkats efter
ansökan av annan än utlänningen själv, inte skall begränsa en persons
möjligheter att få en ansökan om uppehållstillstånd prövad på andra grunder
föreslås att en bestämmelse härom införs i utlänningslagen.
I propositionen görs bedömningen att nuvarande regler i utlänningslagen
kan omfatta de situationer som kan komma att uppstå vid en prövning av
frågan om permanent uppehållstillstånd av bl.a. humanitära skäl för t.ex.
offer för människohandel eller när det gäller barn som utsatts för brott.
Några ytterligare föreskrifter som tar sikte på denna situation föreslås
därför inte.
Motioner
I motion 2003/04:Sf11 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om möjligheten att erhålla permanent uppehållstillstånd
efter att ha beviljats tillfälligt uppehållstillstånd för att medverka
som målsägande eller vittne. I motionen anförs att genom att ta i anspråk
den som är brottsoffer för utredning och domstolsförhandling får staten
anses ha tagit på sig ett ansvar för att bereda offret skydd mot de risker
som detta medför. Utlänningen bör därför i vissa fall kunna ges permanent
uppehållstillstånd, vanligen av humanitära skäl. Motionärerna saknar också
i detta sammanhang barnperspektivet. I yrkande 7 anförs att de krav som
skall ställas upp för att bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd för
utländska vittnen och målsäganden bör preciseras i lagen. Det kan t.ex.
vara att tillstånd bör ges i situationer där det dels på grund av brottets
karaktär, dels brottsutredning och lagföring av den misstänkte framstår
som påkallat. Ett tillkännagivande härom begärs.
Inger René m.fl. (m) begär i motion 2003/04:Ju290 om trafficking ett
tillkännagivande om vikten av att underlätta för kvinnorna att biträda
myndigheterna. Juridisk hjälp, vittnesskydd och tidsbegränsade
uppehållstillstånd
kan säkerställa att offren kan vittna om brottsliga gärningar (yrkande 4).

I motionerna 2003/04:Sf12 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 2 samt
2003/04:Sf249 yrkande 5 och 2003/04:Ju447 yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs tillkännagivanden om att offer för människohandel i normalfallet
skall beviljas permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det är
enligt motionärerna inte tillräckligt att offren för människohandel skall
få stanna endast under den tid som rättsprocessen kräver.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motionerna 2003/04:Sf14 yrkande 4 och
2003/04:Sf403 yrkande 32 att regeringen återkommer med förslag som innebär
att offer för människohandel som inte kan garanteras skydd vid hemkomsten
skall kunna söka och beviljas uppehållstillstånd antingen som skyddsbehövande
eller av humanitära skäl. Att endast erbjuda offer för människohandel ett
tillfälligt uppehållstillstånd för att de skall vittna mot sina förövare
skulle enligt motionärerna kunna ses som bara ännu ett sätt att utnyttja
dem.
I motion 2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) yrkande 14 i denna
del begärs ett tillkännagivande om att temporära uppehållstillstånd bör
ges snabbt.
I motion 2003/04:Ju452 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v) yrkande 3 begärs
ett tillkännagivande om flyktingstatus för de kvinnor som transporterats
hit för sexuell exploatering. Motionärerna anser att genom att ge kvinnor
utsatta för människohandel med sexuella ändamål tillfälligt uppehållstillstånd
i syfte att de skall kunna bidra till uppklarande av brott och bistå under
rättegång skulle vara ytterligare ett övergrepp, denna gång begånget av
den svenska staten. Den förföljelse som dessa kvinnor utsätts för är enligt
motionärerna förföljelse på grund av kön, och kvinnorna bör erhålla
flyktingstatus.
Ett tillkännagivande om att personer som fallit offer för människohandel
eller trafficking bör få permanent uppehållstillstånd begärs i motion
2003/04:Sf10 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) yrkande 1. Motionärerna vill
se en generös bedömning. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att
personer som fallit offer för människohandel skall kunna lämna in en
ansökan om uppehållstillstånd innan det tidsbegränsade uppehållstillståndet
löpt ut och under tiden brottsutredning pågår.
I motion 2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c) yrkande 2 anförs att
kvinnor drabbade av människohandel bör ges uppehållstillstånd så att de
kan stanna under hela rättegångsprocessen. Vidare bör möjligheterna till
asyl på grund av humanitära skäl ses över då många av dem har svårt att
återvända. I motionen begärs tillkännagivanden härom.
Också i motion 2003/04:Sf259 av Annika Qarlsson (c) yrkandena 1 i denna
del och 2 begärs tillkännagivanden om att traffickingoffer skall ges
temporärt uppehållstillstånd som målsägande eller vittnen samt att asyl
skall kunna beviljas av humanitära skäl.
Mona Jönsson (mp), som i motion 2003/04:Sf13 tillstyrker förslaget om
tidsbegränsade uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, anför i
yrkande 1 i denna del kritik mot att Utlänningsnämnden skall vara
överprövningsinstans för Migrationsverkets beslut i dessa fall.
I motion 2003/04:Ju448 om trafficking av Mona Jönsson m.fl. (mp) yrkandena
3 i denna del och 4 begärs tillkännagivanden om att uppehållstillstånd
bör kunna ges tills utredningen är avslutad och om att en särskild prövning
bör göras i varje individuellt fall om möjlighet till permanent
uppehållstillstånd utifrån humanitära skäl.
Även i motion 2003/04:Ju390 om människohandel för sexuella ändamål av
Gustav Fridolin m.fl. (mp) yrkande 2 i denna del begärs ett tillkännagivande
om rätten för de för brottet utsatta kvinnorna att få stanna i
Sverige.
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar förslaget om tidsbegränsade uppehållstillstånd för
utländska målsägande och vittnen så att dessa s.k. bevispersoner kan ges
en laglig möjlighet att tillfälligt stanna kvar i Sverige för att genom
vittnesmål och annan bevisning bistå brottsutredande personal att lagföra
brott. Möjligheten till tidsbegränsade uppehållstillstånd är inte begränsade
till någon viss kategori brott. Utskottet vill dock understryka, vilket
också framgår av propositionen, att det skall vara fråga om allvarlig
brottslighet där utlänningens medverkan bedöms ha betydelse för möjligheten
att lagföra brottet. I propositionen anges att förundersökningsledaren
skyndsamt bör ansöka om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för att
förhindra en eventuell avvisning eller utvisning i dessa fall.
Förundersökningsledaren bör också samråda med bevispersonen om hans eller hennes
vilja att stanna kvar i Sverige innan en ansökan görs. Härvid bör även
kunna beaktas de praktiska möjligheterna att bereda skydd mot de risker
som medverkan som målsägande eller vittne i sig kan medföra för personen.
När ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd i dessa fall avser ett
barn anser utskottet att det bör göras en samlad bedömning och att hänsyn
till barnets bästa måste vägas in i alla led. Vidare är det enligt utskottets
mening viktigt att utlänningen, eventuellt med biträde av tolk, informeras
av polis och åklagare om vilka andra grunder för uppehållstillstånd som
finns och om vad som kommer att gälla under vistelsetiden i form av boende,
försörjning m.m. Därutöver måste givetvis information om rätt till
målsägandebiträde, stödperson under rättegång m.m. enligt gällande regler
lämnas.
Att någon har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som målsägande
eller vittne på ansökan av förundersökningsledaren skall inte hindra att
en ansökan av personen själv om uppehållstillstånd i Sverige på andra
grunder prövas. Detta föreslås också uttryckligen anges i utlänningslagen.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på att det med nuvarande lagstiftning
är möjligt för brottsoffer att få permanent uppehållstillstånd bl.a. av
humanitära skäl. Anhörigkommittén har, när det gäller denna möjlighet, i
sitt betänkande Människosmuggling och offer för människohandel (SOU
2002:69) anfört bl.a. att de bedömningar och uttalanden som gjorts av
regeringen och Utlänningsnämnden lämnar utrymme för möjligheten att vid
påtagligt ömmande omständigheter ge uppehållstillstånd även för vissa
offer för människohandel. Det kan exempelvis vara fråga om uppslitande
händelser som offret utsatts för bl.a. i Sverige liksom offrets befogade
rädsla för och utsatthet i förhållande till t.ex. gärningsmän som väntar
i hemlandet i kombination med att myndigheterna i hemlandet inte kan bereda
det skydd eller den vård som kan behövas med anledning av brottet.
Utskottet anser att det är angeläget att den som i Sverige medverkat i en
process rörande allvarlig brottslighet, och som därvid på ett substantiellt
sätt bidragit till att någon lagförs för exempelvis människosmuggling
eller människohandel, bör kunna ges ett permanent uppehållstillstånd.
Personen har i dessa situationer i regel utsatts för stor fara och måste
enligt utskottets mening kunna beredas skydd härför. Utskottet motsätter
sig däremot att enbart det faktum att en utlänning varit utsatt för brott
automatiskt skall föranleda att ett permanent uppehållstillstånd ges.
Enligt utskottets mening måste en sammantagen bedömning göras i fråga om
de skyddsbehov eller humanitära skäl som kan utgöra grund för uppehållstillstånd
i det enskilda fallet. Som framgår av propositionen skall redan vid frågan
om det tidsbegränsade uppehållstillståndet beaktas möjligheten att bereda
offret skydd mot de risker som en utredning och domstolsförhandling kan
medföra för brottsoffret.
I detta sammanhang kan utskottet vidare konstatera att Utlänningslagskommittén
(UD 2003:02), som beräknas avsluta sitt arbete senast den 1 juni 2004,
enligt sina direktiv, med utgångspunkt i den lagrådsremiss med förslag
till ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden,
skall se över reglerna och lämna förslag när det gäller bl.a. uppehållstillstånd
av humanitära skäl. Utskottet vill också här peka på att i kommissionens
förslag till direktiv om tillfälligt uppehållstillstånd för offer för
medhjälp till olaglig invandring och människohandel som samarbetar med
myndigheterna, KOM(2002) 71, föreslås att en medlemsstat skall ta hänsyn
till att offret samarbetat vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd
(artikel 16.1). En politisk överenskommelse om huvuddelarna i direktivförslaget
nåddes i november 2003. Fråga har emellertid väckts om det i direktivet
bör anges att medlemsstaterna skall eller får ta denna hänsyn. Bland annat
denna del har därför lyfts ur för vidare behandling.
Utskottet noterar att regeringens lagförslag innebär att även punkt 3 i
2 kap. 5 § andra stycket ändras, nämligen att det avslutande ordet "eller"
tas bort.
Utskottet, som tillstyrker propositionen i dessa delar, anser motionerna
2003/04:Sf11 yrkandena 4 och 7, 2003/04:Ju290 yrkande 4, 2003/04:Sf14
yrkande 4 och 2003/04:U255 yrkande 14 i denna del i huvudsak tillgodosedda.
Motionerna avstyrks.
Utskottet avstyrker även motionerna 2003/04:Sf10 yrkande 1, 2003/04:Sf12
yrkande 2, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del, 2003/04:Sf249 yrkande 5,
2003/04:Sf259 yrkandena 1 i denna del och 2, 2003/04:Sf403 yrkande 32,
2003/04:Ju348 yrkande 2, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del, 2003/04:Ju447
yrkande 6, 2003/04:Ju448 yrkandena 3 i denna del och 4 och 2003/04:Ju452
yrkande 3.
Motion 2003/04:Sf10 yrkande 2 om möjligheten i dessa fall för en person
med tidsbegränsat uppehållstillstånd att lämna in en ansökan om
uppehållstillstånd på andra grunder är tillgodosedd med propositionens förslag
och avstyrks.
Sjukvård, socialt bistånd och utbildning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag att godkänna de föreslagna
riktlinjerna om statlig ersättning till kommuner och landsting för vissa
utlänningar. Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden om socialt stöd,
hälso- och sjukvård samt boende för personer med tidsbegränsade
uppehållstillstånd som målsägande eller vittnen.
Jämför reservation 13 (kd, c, mp).
Gällande ordning
Enligt 2 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453) har kommunen det yttersta
ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som
de behöver. Av 4 kap. 1 § framgår att den som inte själv kan tillgodose
sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till
bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i
övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig
levnadsnivå. Kommunen har vidare ett ansvar enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen
att verka för att bl.a. den som utsatts för brott får stöd och hjälp.
Socialnämnden skall också enligt 1 § samma kapitel bl.a. verka för att
barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden.
Asylsökande barn har enligt förordningen (2001:976) om utbildning,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. rätt till
utbildning m.m. Kommunerna ersätts av staten för detta.
Propositionen
I propositionen föreslås att de målsägande och vittnen som har beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd för att närvara vid genomförandet av
förundersökning eller huvudförhandling i brottmål skall ha tillgång till
samma hälso- och sjukvård samt bistånd enligt socialtjänstlagen som i
Sverige bosatta personer. Bistånd enligt socialtjänstlagen skall även
kunna utgå under ansökningstiden.
Situationen för de utlänningar det kan vara fråga om kan enligt propositionen
jämföras med kvinnor som utsatts för våld i hemmet genom att utlänningen
kan ha lika svårt att återvända till sin normala miljö. De kan även leva
med en liknande hotbild. Det är därför viktigt att socialtjänsten särskilt
beaktar detta samt i dessa ärenden samarbetar med polisen om det skydd
som personerna kan behöva. Vidare kan brottsoffer som är barn behöva
särskilda insatser av kommunen på grund av att de inte kan ta hand om sig
själva. Barn och ungdomar som vistas här med anledning av
förundersökningsledarens
ansökan föreslås få möjlighet att delta i utbildning, förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg på samma sätt som asylsökande barn.
När det gäller ersättning till kommuner och landsting föreslås att staten
ersätter för de faktiska kostnader som uppkommit både beträffande omedelbar
och annan hälso- och sjukvård samt utgifter för bistånd enligt
socialtjänstlagen,
lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om vård av
missbrukare i vissa fall. Ersättning till kommunerna för utbildning,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall utgå enligt samma grunder som
gäller för asylsökande barn.
I propositionen anges att den som ansöker om permanent uppehållstillstånd
på grund av t.ex. humanitära skäl kommer att omfattas av lagen (1994:137)
om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) när det gäller rätt till
dagersättning och särskilt bidrag fram till dess att uppehållstillstånd
beviljats. För att de personer det här är fråga om skall få insatser i form
av t.ex. ett skyddat boende måste emellertid även dessa personer, vid en
bedömning av biståndsinsatser enligt socialtjänstlagen, enligt propositionen
jämställas med personer som är bosatta i vistelsekommunen.
I propositionen görs bedömningen att antalet tidsbegränsade uppehållstillstånd
inte kommer att vara fler än högst ett tjugotal per år och att tillstånden
kommer att ges för en kortare tid. Kostnaderna som tillståndsgivningen
kan medföra för kommun och landsting beräknas uppgå till ca 1 miljon kronor
och bör kunna finansieras inom ramen för nuvarande anslag. Avsikten är
enligt propositionen att reglera ersättningen till kommuner och landsting
för det bistånd de betalat ut och de sjukvårdskostnader de har haft på
samma sätt som i förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för
asylsökande m.fl.
Socialstyrelsen bör informera kommunerna om de rättigheter som i dessa
fall gäller enligt socialtjänstlagen samt om kommunernas möjlighet att
ansöka om ersättning.
Motioner
Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion 2003/04:Sf11 yrkande 6 ett
tillkännagivande om att det i propositionen saknas ett resonemang om
lagstiftningens konsekvenser för brottsoffer som är barn. Då många av dem som
utsätts för människosmuggling är barn är det enligt motionärerna
anmärkningsvärt att propositionen saknar denna barnaspekt. Regeringen bör
snarast återkomma i denna fråga.
Motion 2003/04:Ju290 av Inger René m.fl. (m) yrkande 5 tar upp frågan om
vem som skall finansiera och ansvara för kvinnornas uppehälle i väntan på
dom.
I motion 2003/04:A4 av Tina Acketoft m.fl. (fp) yrkande 11 anförs att det
är viktigt att bekämpa människohandel för sexuella ändamål och att beivra
människohandelsbrottet men att det är än viktigare att öka de ekonomiska
anslagen för offren. Motionärerna anser att socialtjänsten skall ta ansvar
för offren under utredningen eller tills permanent boende eller uppehälle
är ordnat. I motionen begärs ett tillkännagivande härom.
Rosita Runegrund m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:U255 yrkande 14 i denna
del ett tillkännagivande om att uppsökande verksamhet och riktat stöd
skall ges till kvinnor utsatta för trafficking.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) påtalar i motion 2003/04:Sf10 yrkande 4 vikten
av att polisen utbildas kontinuerligt när det gäller hantering av kvinnor
och barn utsatta för människohandel.
I motion 2003/04:Sf259 av Annika Qarlsson (c) yrkande 1 i denna del begärs
ett tillkännagivande om att traffickingoffer skall ges försörjningsgaranti
under rättegång.
I motionerna 2003/04:Ju448 om trafficking av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkande 3 i denna del och 2003/04:Ju390 om människohandel för sexuella
ändamål av Gustav Fridolin m.fl. (mp) yrkande 2 i denna del begärs
tillkännagivanden om de för brottet utsatta kvinnornas behov av stöd och
hjälp och om rätt till boende och socialt stöd under utredningstiden.
Kvinnorna behöver hjälp att komma tillbaka till en fungerande tillvaro
psykiskt, fysiskt, socialt och ekonomiskt.
Utskottets ställningstagande
Med tidsbegränsade uppehållstillstånd blir det möjligt för bl.a. offer
för människohandel att få rättsligt och annat stöd så att de skall kunna
bistå i utredningar om brott. Enligt utskottets mening är det dock, då
det ligger i statens intresse att målsägande eller vittnen stannar kvar
här under brottsutredning och rättegång, självfallet att också andra
grundläggande förmåner tillförsäkras dem.
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får
det stöd och den hjälp som de behöver. Enligt utskottets mening är det
viktigt att dessa personer, som är beroende av kommunens insatser för
både levnadsomkostnader, stödinsatser och ett boende som kan kännas tryggt,
under tid med uppehållstillstånd men också i avvaktan på att de kan få
tidsbegränsat uppehållstillstånd, jämställs med personer som är bosatta
i vistelsekommunen när det gäller biståndsinsatser enligt socialtjänstlagen.
Socialnämnden bör vidare särskilt beakta att de utlänningar det kan vara
fråga om kan vara exempelvis kvinnor som utsatts för våld och hot och kan
ha svårt att återvända till sin normala miljö. Här måste socialtjänsten
samarbeta med polisen om det skydd som personerna kan behöva. Utskottet
noterar att i rambeslutet om åtgärder för att bekämpa människohandel
(2002/629/RIF) anges att varje medlemsstat skall uppmuntra initiativ som
gör det möjligt för personer som medverkar i rättsliga förfaranden eller
som på annat sätt har kontakt med brottsoffren att få en lämplig utbildning
med särskild tonvikt vid de mest utsatta gruppernas behov. Detta skall
särskilt gälla personal inom polisen och yrkesverksamma inom rättsväsendet
(prop. 2001/02:99, bet. 2001/02:JuU28, rskr. 2001/02:219). Den som ansökt
om permanent uppehållstillstånd på grund av t.ex. humanitära skäl omfattas
av LMA. Finns behov av insatser i form av t.ex. ett skyddat boende skall
dock dessa personer jämställas med personer som är bosatta i vistelsekommunen.

När det gäller dessa barns och ungdomars möjlighet att delta i utbildning
m.m. bör de enligt utskottets uppfattning kunna delta i utbildning,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på samma sätt som gäller för asylsökande
barn. Även ersättningen till kommuner och landsting härför bör utgå enligt
samma grunder som gäller för asylsökande barn och ungdomar.
När det gäller barns situation i övrigt vill utskottet peka på att Sverige
har undertecknat ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention mot
gränsöverskridande brottslighet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av
handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Av protokollet framgår
bl.a. att varje part skall vidta lämpliga åtgärder för att erbjuda migranter
tillräckligt skydd mot våld som de kan utsättas för samt ge lämplig hjälp.
Parterna skall därvid beakta kvinnors och barns särskilda behov. Utskottet
anser att barn som är brottsoffer kan befinna sig i en särskilt utsatt
situation och därför vara i behov av särskilda insatser. Här vill utskottet
peka på att dels har kommunen ett särskilt ansvar enligt socialtjänstlagen
att sörja för de barn som vistas i kommunen, dels åligger det socialnämnden
att verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda
förhållanden. Exempelvis kan ett barn under 18 år som är målsägande och vittne
behöva tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende.
Utskottet har också i ovanstående avsnitt anfört att särskild hänsyn måste
tas till barnets bästa i samband med ansökan om det tidsbegränsade
uppehållstillståndet.
Beträffande hälso- och sjukvård delar utskottet regeringens bedömning att
de som vistas här i avvaktan på ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd
skall ha tillgång till omedelbar vård.
De som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för att närvara under
rättsprocessen i Sverige kan, beroende på de övergrepp de utsatts för som
brottsoffer, vara i behov av mer omfattande vård än enbart omedelbara
insatser. Utskottet anser därför att dessa personer bör erbjudas samma
hälso- och sjukvård som i Sverige bosatta personer.
Enligt utskottets mening bör kommuner och landsting ersättas av staten
för de faktiska kostnader som uppkommit. Det gäller således ersättning
för hälso- och sjukvård, både omedelbar vård och annan vård som lämnats,
samt utgifter för bistånd enligt socialtjänstlagen m.m. Det är också
enligt utskottets mening mycket viktigt att Socialstyrelsen informerar
kommunerna om dessa personers rättigheter enligt socialtjänstlagen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionerna 2003/04:Sf10 yrkande
4, 2003/04:Sf11 yrkande 6, 2003/04:Sf259 yrkande 1 i denna del, 2003/04:A4
yrkande 11, 2003/04:Ju290 yrkande 5, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del,
2003/04:Ju448 yrkande 3 i denna del och 2003/04:U255 yrkande 14 i denna
del får med det anförda anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.
Stöd vid återvändande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om stöd i ursprungslandet för offer
för människohandel och den som medverkat som vittne eller målsägande i en
brottmålsprocess.
Jämför reservation 14 (kd, c, mp).
Motioner
I motion 2003/04:Sf11 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om att regeringen snarast bör återkomma med förslag till
åtgärder som kan vidtas och vilket stöd som kan erbjudas den som efter
att ha medverkat som vittne eller målsägande i en brottmålsprocess återvänder
till ursprungslandet.
Rosita Runegrund m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:U255 yrkande 14 i denna
del ett tillkännagivande om att kvinnor utsatta för trafficking skall ges
hjälp när de återvänder hem.
I motion 2003/04:Sf10 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) yrkande 3 anförs att
svenska myndigheter initialt skall ansvara för trygghet och säkerhet för
de människor som fallit offer för människohandel eller trafficking även
när de återvänt till sitt hemland. Hjälpande insatser, som bör verkställas
så snart personen anländer till hemlandet, kan handla om att upprätta
kontakt med myndighet eller organisation på plats.
Också Gustav Fridolin m.fl. (mp) anger i motion 2003/04:Ju390 om människohandel
för sexuella ändamål att de för brottet utsatta kvinnorna behöver stöd
och hjälp även i sina hemländer (yrkande 2 i denna del).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att FN:s protokoll mot människohandel anger
skyldigheter för både ursprungsstaten och ankomststaten när det gäller
återanpassning av offer för människohandel. Enligt utskottets mening är
det självklart att ett återsändande i dessa fall skall ske på ett värdigt
sätt och med hänsyn till personens säkerhet. Offren skall även i Sverige
erbjudas återanpassningsprogram, vilket enligt utskottets mening kommer
att vara viktigt när de återvänder till sina hemländer. Utskottet kan
också konstatera att Sveriges utvecklingssamarbete här fyller en viktig
roll. Det kan röra sig om förebyggande åtgärder för att förhindra att
främst kvinnor och barn faller offer för människohandlare, insatser för
att stödja återintegrering av offren samt insatser för att stärka ländernas
förmåga att bekämpa människohandel.
Utskottet vill även peka på migrationsministerns interpellationssvar den
27 januari 2004 (ip. 2003/04:182) där särskilt nämns utarbetandet av en
nationell handlingsplan för arbetet med att bekämpa prostitution och handel
med människor, särskilt kvinnor och barn. Handlingsplanen inbegriper
åtgärder för förebyggande av prostitution och människohandel samt insatser
för skydd och bistånd till offren. Arbetet kommer att drivas inom berörda
politikområden och ske i samråd med ansvariga myndigheter och
frivilligorganisationer och kommer att inkludera insatser både på nationell och
internationell nivå.
Med det anförda avstyrks motionerna 2003/04:Sf10 yrkande 3, 2003/04:Sf11
yrkande 5, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del och 2003/04:U255 yrkande
14 i denna del.
Tillfällig vistelse utanför förvarslokal
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen
vad avser Migrationsverkets förvarspersonals befogenhet att hindra en
förvarstagen person från att rymma också i de fall den förvarstagne
tillfälligt vistas utanför förvarslokalen. Riksdagen bör därmed avslå
motionsyrkanden om avslag på förslagen i dessa delar.
Jämför reservationerna 15 (c) och 16 (mp).
Propositionen
I propositionen anges att ansvaret för förvarstagna personer övergick
från polismyndigheten till Migrationsverket den 1 oktober 1997. I samband
med detta lagstadgades om s.k. förvarslokaler. Migrationsverkets
förvarspersonal har befogenhet att hindra en förvarstagen person från att lämna
förvarslokalen samt att under vissa förutsättningar, exempelvis om
utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra, begränsa den
förvarstagnes rörelsefrihet inom förvarslokalen. För att hindra någon
från att rymma från lokalen får personalen, om det är nödvändigt, utöva
tvång och i viss utsträckning tillgripa våld. Enligt 6 kap. 19 § UtlL har
Migrationsverket ansvaret för förvarslokalerna och för behandlingen av de
utlänningar som vistas där. Ordalydelsen i bestämmelsen ger enligt
propositionen intrycket att Migrationsverkets ansvar inte sträcker sig utanför
förvarslokalen. Det förekommer emellertid att förvarstagna personer av
olika skäl, exempelvis för transport till en annan förvarslokal eller för
tandläkarbesök eller liknande, tillfälligt vistas utanför förvarslokalerna.
I propositionen föreslås därför att bestämmelsen i 6 kap. 19 § UtlL ändras
så att det klart framgår att Migrationsverket har ansvaret för behandlingen
och tillsynen av förvarstagna personer också när dessa tillfälligt vistas
utanför förvarslokalerna. I propositionen framhålls särskilt att det inte
är fråga om att ge Migrationsverket befogenhet att bedriva något polisiärt
arbete vid tillsynen och behandlingen av förvarstagna personer.
Förslaget bedöms inte medföra ökade kostnader.
Motioner
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion 2003/04:Sf10 yrkande 5 ett
tillkännagivande om att personal på Migrationsverkets förvarsenheter inte
skall ges befogenhet att använda våld för att förhindra rymning utanför
förvarslokalen. Motionärerna anser att det är olämpligt då personalen
saknar utbildning härför.
Också i motion 2003/04:Sf13 av Mona Jönsson (mp) yrkande 1 i denna del
anförs att Migrationsverket inte bör ges befogenheter att använda våld
för att hindra rymning utanför förvarslokalen. Föreligger risk för rymning
bör andra myndigheter med utbildning härför eskortera den förvarstagne.
Utskottets
ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att lagen bör ändras så att det
uttryckligen framgår att Migrationsverkets förvarspersonal skall ha
befogenhet att hindra en förvarstagen person från att rymma även då den
förvarstagne tillfälligt vistas utanför förvarslokalen. Det är enligt
utskottets uppfattning inte fråga om att ge Migrationsverket befogenhet
att bedriva polisiärt arbete vid tillsynen och behandlingen av förvarstagna
personer.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker
motionerna 2003/04:Sf10 yrkande 5 och 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.
</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse, punkt 2 (fp, kd,
c)
av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och Birgitta
Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 a, 3, 3 a, 5 och 6 §§ och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och motionerna
2003/04:Sf12 yrkande 1, 2003/04:Sf14 yrkande 1 och 2003/04:Sf249 yrkande
15 och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf11 yrkandena
2 och 3, 2003/04:Sf13 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3 och 2003/04:Sf257
yrkande 8.
Ställningstagande
För att komma åt människosmugglare krävs harmoniserade och skärpta straff
för människosmuggling som sker i vinstsyfte. Att av ideella skäl hjälpa
en utlänning att komma till eller in i Sverige skall emellertid aldrig
vara straffbart. Det finns allt färre lagliga sätt att ta sig till och in
i EU:s länder, varför EU:s flyktingpolitik måste förändras i mer human
riktning. En skärpning av straffet för människosmuggling måste kombineras
med ett tydligt arbete från svensk sida för en mer human europeisk
flyktingpolitik. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

2.      Människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse, punkt 2 (v)
av Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 a, 3, 3 a, 5 och 6 §§
och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf13
yrkande 1 i denna del och 2003/04:Sf257 yrkande 8 och avslår proposition
2003/04:35 i denna del och motionerna 2003/04:Sf11 yrkandena 2 och 3,
2003/04:Sf12 yrkande 1, 2003/04:Sf13 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Sf14
yrkande 1 och 2003/04:Sf249 yrkande 15.
Ställningstagande
Regeringens förslag innebär att det inte bara är människosmuggling i
vinstsyfte som kriminaliseras utan även hjälp till inresa av ideella skäl.
Ett humanitärt undantag bör gälla inte bara vid hjälp att ta sig till
Sverige utan även vid hjälp att resa in i Sverige. Vidare är den föreslagna
straffskärpningen oacceptabel. Förslagen om människosmuggling och
organiserande av människosmuggling bör därför avslås.
Det är oacceptabelt att den humanitära klausulen i rådsdirektivet är
fakultativ och att bevisbördan läggs på den enskilde. Riksdagen bör bl.a.
med hänsyn härtill som sin mening ge regeringen till känna att nya
förhandlingar bör påkallas om rådets direktiv 2002/90/EG och rambeslut
2002/946/RIF om människosmuggling.

3.      Människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse, punkt 2 (mp)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 a, 3, 3 a, 5 och 6 §§
och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och
2003/04:Sf13 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3 och avslår proposition 2003/04:35
i denna del och motionerna 2003/04:Sf11 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Sf12
yrkande 1, 2003/04:Sf14 yrkande 1, 2003/04:Sf249 yrkande 15 och 2003/04:Sf257
yrkande 8.
Ställningstagande
Regeringens förslag innebär att straffskalorna för människosmuggling och
organiserande av människosmuggling skärps samt att även hjälp till att
olovligen passera genom Sverige eller annan medlemsstat i Europeiska
unionen, Norge eller Island straffbeläggs. Människor skall kunna röra sig
fritt över gränser och vistas, arbeta och studera i det land de önskar,
varför förslagen bör avslås. Också förslaget om att ta bort kravet på
vinstsyfte i de fall då någon uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen
komma in i en medlemsstat i Europeiska unionen, Norge eller Island bör
avslås.
Åtgärder som försvårar för konventionsflyktingar och skyddsbehövande att
ta sig till Sverige får inte komma i fråga. En utvärdering och översyn av
utlänningslagstiftningen i syfte att åstadkomma en humanare migrations-
och asylreglering bör genomföras, och därefter bör regeringen återkomma
med ett nytt lagförslag om människosmuggling. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

4.      Olovlig vistelse i Sverige, punkt 3 (kd, c)
av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 § och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och motion 2003/04:Sf14
yrkande 3 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och
2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.
Ställningstagande
Flertalet asylsökande anmäler sig först när de befinner sig i Sverige,
och det finns olika skäl till att vissa inte kontaktar myndigheterna på
en gång. Regeringen bör utreda huruvida lagförslaget om olovlig vistelse
i Sverige medför risk för att asylsökande kan komma att straffbeläggas.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5.      Olovlig vistelse i Sverige, punkt 3 (v, mp)
av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 §. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och 2003/04:Sf13 yrkande 1 i
denna del och avslår proposition 2003/04:35 i denna del och motion
2003/04:Sf14 yrkande 3 i denna del.
Ställningstagande
Det finns inte något starkt behov av att kriminalisera olovlig vistelse
även vid oaktsamhet och utvidgningen av det straffbara området är inte
acceptabel. Rättsväsendets knappa resurser bör koncentreras till brott av
högre angelägenhetsgrad. Förslaget att olovlig vistelse skall vara straffbar
även när gärningen begås av oaktsamhet bör därför avslås.

6.      Anställning utan föreskrivet tillstånd, punkt 4 (v, mp)
av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 a och 7 §. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och 2003/04:Sf13 yrkande 1
i denna del och avslår proposition 2003/04:35 i denna del.
Ställningstagande
Det är straffbart för en utlänning att arbeta eller bedriva verksamhet
här utan att ha tillstånd till det. Det är också straffbart att anställa
en utlänning som saknar sådant tillstånd. Ytterligare straffskärpningar
är oacceptabla, varför förslaget om att det straffrättsliga ansvaret i
dessa fall utvidgas till att omfatta också situationer när gärningen begås
av oaktsamhet bör avslås.

7.      Otillåtet passerande av yttre gräns, punkt 5 (kd, v, mp)
av Sven Brus (kd), Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 b §. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i
denna del och 2003/04:Sf14 yrkande 2 och avslår proposition 2003/04:35 i
denna del och motion 2003/04:Sf14 yrkande 3 i denna del.
Ställningstagande
Det är när det gäller straffsatsen för otillåtet passerande av yttre gräns
inte rimligt att jämställa straffet härför med straffet för den som i
vinstsyfte smugglar in en person i Sverige. Den som på ett otillåtet sätt
tar sig in i Sverige undantas inte från kriminalisering ens om personen
sedermera konstateras vara flykting eller skyddsbehövande. Höjningen av
maximistraffet för otillåtet passerande av yttre gräns bör således avslås.

8.      Underlåtenhet att göra föreskriven anmälan, punkt 6 (v, mp)
av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 §. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och 2003/04:Sf13 yrkande 1 i
denna del och avslår proposition 2003/04:35 i denna del.
Ställningstagande
Den extensiva kriminaliseringen i utlänningslagen samt införandet av
oaktsamhetsrekvisitet i flera fall kan inte accepteras, varför även förslaget
om införande av straffrättsligt ansvar vid oaktsam underlåtenhet att göra
föreskriven anmälan bör avslås.

9.      Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, punkt 7
(fp, c)
av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a, 5 och 5 c §§ samt 7 kap.
3 a § och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna
del och motionerna 2003/04:Ju348 yrkande 2, 2003/04:Ju447 yrkande 6,
2003/04:Sf10 yrkande 1, 2003/04:Sf12 yrkande 2, 2003/04:Sf249 yrkande 5
och 2003/04:Sf259 yrkandena 1 i denna del och 2 och avslår motionerna
2003/04:Ju290 yrkande 4, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del, 2003/04:Ju448
yrkandena 3 i denna del och 4, 2003/04:Ju452 yrkande 3, 2003/04:U255
yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10 yrkande 2, 2003/04:Sf11 yrkandena 4
och 7, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del, 2003/04:Sf14 yrkande 4 och
2003/04:Sf403 yrkande 32.
Ställningstagande
Personer som har fallit offer för människohandel eller trafficking skall
ges tidsbegränsade uppehållstillstånd som målsägande eller vittnen så att
de kan stanna under hela rättsprocessen. Det är emellertid inte tillräckligt
att offren får stanna endast under den tid som rättsprocessen kräver. I
normalfallet bör de därefter beviljas permanenta uppehållstillstånd av
humanitära skäl. Hänsyn måste tas till att många av dem har drabbats av
avskyvärda övergrepp och har svårt att återvända. Det anförda bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

10.     Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, punkt 7
(kd)
av Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a, 5 och 5 c §§ samt 7 kap.
3 a § och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna
del och motionerna 2003/04:U255 yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf14
yrkande 4 och 2003/04:Sf403 yrkande 32 och avslår motionerna 2003/04:Ju290
yrkande 4, 2003/04:Ju348 yrkande 2, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del,
2003/04:Ju447 yrkande 6, 2003/04:Ju448 yrkandena 3 i denna del och 4,
2003/04:Ju452 yrkande 3, 2003/04:Sf10 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf11
yrkandena 4 och 7, 2003/04:Sf12 yrkande 2, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna
del, 2003/04:Sf249 yrkande 5 och 2003/04:Sf259 yrkandena 1 i denna del
och 2.
Ställningstagande
Att endast erbjuda offer för människohandel ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd,
som för övrigt bör ges så snabbt som möjligt, för att de skall vittna
mot sina förövare kan ses som bara ännu ett sätt att utnyttja dem. Regeringen
bör återkomma med förslag som innebär att offer för människohandel som
inte kan garanteras skydd vid hemkomsten skall kunna söka och beviljas
permanent uppehållstillstånd antingen som skyddsbehövande eller av humanitära
skäl. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

11.     Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, punkt 7
(v)
av Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a, 5 och 5 c §§ samt 7 kap.
3 a § och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna
del och motion 2003/04:Ju452 yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:Ju290
yrkande 4, 2003/04:Ju348 yrkande 2, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del,
2003/04:Ju447 yrkande 6, 2003/04:Ju448 yrkandena 3 i denna del och 4,
2003/04:U255 yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10 yrkandena 1 och 2,
2003/04:Sf11 yrkandena 4 och 7, 2003/04:Sf12 yrkande 2, 2003/04:Sf13 yrkande
1 i denna del, 2003/04:Sf14 yrkande 4, 2003/04:Sf249 yrkande 5, 2003/04:Sf259
yrkandena 1 i denna del och 2 och 2003/04:Sf403 yrkande 32.
Ställningstagande
Genom att ge kvinnor utsatta för människohandel med sexuella ändamål
tidsbegränsade uppehållstillstånd enbart i syfte att de skall bidra till
uppklarande av brott och bistå under rättegång skulle vara ytterligare
ett övergrepp mot dessa kvinnor, denna gång begånget av den svenska staten.
Kvinnor som transporterats hit för sexuell exploatering måste anses ha
utsatts för förföljelse på grund av kön, och kvinnorna bör erhålla
flyktingstatus. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

12.     Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, punkt 7
(mp)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a, 5 och 5 c §§ samt 7 kap.
3 a § och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna
del och motionerna 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del och 2003/04:Ju448
yrkandena 3 i denna del och 4, bifaller delvis motion 2003/04:Sf13 yrkande
1 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Ju290 yrkande 4, 2003/04:Ju348
yrkande 2, 2003/04:Ju447 yrkande 6, 2003/04:Ju452 yrkande 3, 2003/04:U255
yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf11
yrkandena 4 och 7, 2003/04:Sf12 yrkande 2, 2003/04:Sf14 yrkande 4,
2003/04:Sf249 yrkande 5, 2003/04:Sf259 yrkandena 1 i denna del och 2 och
2003/04:Sf403 yrkande 32.
Ställningstagande
Tidsbegränsade uppehållstillstånd för målsägande och vittnen bör kunna
ges under utredningstiden. Utlänningsnämnden bör emellertid inte vara
överprövningsinstans för Migrationsverkets beslut om tidsbegränsade
uppehållstillstånd. Om kvinnan begär det bör efter utredningstiden en
särskild prövning göras i varje individuellt fall om möjlighet till permanent
uppehållstillstånd utifrån humanitära skäl. Det anförda bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

13.     Sjukvård, socialt bistånd och utbildning, punkt 8 (kd, c, mp)
av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna
om statlig ersättning till kommuner och landsting för vissa utlänningar
och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och motionerna
2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del, 2003/04:Ju448 yrkande 3 i denna del,
2003/04:U255 yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10 yrkande 4 och 2003/04:Sf259
yrkande 1 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Ju290 yrkande 5,
2003/04:Sf11 yrkande 6 och 2003/04:A4 yrkande 11.
Ställningstagande
Det är viktigt att bekämpa människohandel för sexuella ändamål. Under
utredning och rättegång måste socialtjänsten ta ansvar för de utsatta
personerna i form av försörjning, boende och riktat socialt stöd. Personerna
behöver hjälp att komma tillbaka till en fungerande tillvaro psykiskt,
fysiskt, socialt och ekonomiskt. Uppsökande verksamhet måste bedrivas och
det är också viktigt att polisen kontinuerligt utbildas när det gäller
hantering av kvinnor och barn utsatta för människohandel. Det anförda bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14.     Stöd vid återvändande, punkt 9 (kd, c, mp)
av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju390
yrkande 2 i denna del, 2003/04:U255 yrkande 14 i denna del och 2003/04:Sf10
yrkande 3 och avslår motion 2003/04:Sf11 yrkande 5.
Ställningstagande
Människor som fallit offer för människohandel eller trafficking måste ges
stöd och hjälp när de återvänder till sina hemländer. Det bör noga utredas
huruvida ett hållbart och praktiskt möjligt skydd och stöd kan erbjudas
de drabbade när de återvänder. De hjälpande insatserna, som bör verkställas
så snart personen anländer till hemlandet, skulle kunna handla om att
upprätta kontakt med myndigheter eller organisationer på plats. Det anförda
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

15.     Tillfällig vistelse utanför förvarslokal, punkt 10 (c)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 19 § och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och motion 2003/04:Sf10
yrkande 5 och avslår motion 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.
Ställningstagande
Personal på Migrationsverkets förvarsenheter bör inte ha befogenhet att
använda våld för att förhindra rymning utanför förvarslokalen. Det är
olämpligt då personalen saknar utbildning härför. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med ett nytt förslag när det gäller ansvaret vid vistelse
utanför förvarslokal. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

16.     Tillfällig vistelse utanför förvarslokal, punkt 10 (mp)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 19 §. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del och avslår proposition
2003/04:35 i denna del och motion 2003/04:Sf10 yrkande 5.
Ställningstagande
Migrationsverket bör inte ges befogenheter att använda våld för att hindra
rymning utanför förvarslokalen. Föreligger risk för rymning bör andra
myndigheter med utbildning härför eskortera den förvarstagne. Förslaget
om förtydligande i utlänningslagen om att Migrationsverket har ansvar för
behandlingen och tillsynen av förvarstagna personer också när dessa
tillfälligt vistas utanför förvarslokalerna bör därför avslås.
Särskilt yttrande

Människosmuggling, tidsbegränsade uppehållstillstånd m.m. (m)
Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m) anför:

Vi har i vår motion 2003/04:Sf11 riktat kritik mot propositionen i flera
avseenden. Bland annat har det gällt frågan om ideell hjälp till
människosmuggling. Vi anser att den som utan syfte att uppnå egen ekonomisk
vinning hjälper en person att komma hit för att söka asyl inte skall
straffas. Vidare är det enligt vår mening viktigt att ett brottsoffer som
deltagit i en utredning och domstolsförhandling och därmed utsatts för
stor risk skall kunna få skydd i form av ett permanent uppehållstillstånd.
Det är också enligt vår uppfattning nödvändigt att åklagare i denna typ
av brottsutredningar har möjlighet att använda olika straffprocessuella
tvångsmedel, som hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning.
Vi anser att med de skrivningar och förtydliganden som utskottet nu gjort
har syftet med våra yrkanden tillgodosetts.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:35 Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd
för målsägande och vittnen m.m.:
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529),
dels godkänner de föreslagna riktlinjerna om statlig ersättning till
kommuner och landsting för vissa utlänningar (avsnitt 8.1).
Följdmotioner
2003/04:Sf9 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
Riksdagen avslår propositionens förslag till ändringar i 10 kap.
utlänningslagen.
2003/04:Sf10 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att personer som fallit offer för människohandel eller trafficking
bör få permanent uppehållstillstånd.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att personer som fallit offer för människohandel eller trafficking
skall kunna lämna in uppehållstillståndsansökan innan det tidsbegränsade
uppehållstillståndet löpt ut.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att de svenska myndigheterna initialt skall ansvara för trygghet
och säkerhet för de människor som fallit offer för människohandel eller
trafficking även när de återvänt till sitt hemland.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att polisen kontinuerligt utbildas om människohandel och
trafficking.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att personal på Migrationsverkets förvarsenheter inte skall ges
befogenhet att använda våld för att förhindra rymning.
2003/04:Sf11 av Per Westerberg m.fl. (m):

1.      Riksdagen beslutar att avslå propositionen och begär att regeringen
skyndsamt återkommer med nytt lagförslag med de förändringar som avses i
motionen.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om straffrihet för humanitärt stöd som lämnas åt en utlänning, när
detta sker utan syfte att uppnå egen ekonomisk vinning.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om minimistraff för grov människosmuggling samt grovt organiserande
av människosmuggling.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjligheten att erhålla permanent uppehållstillstånd efter att
ha beviljats tillfälligt uppehållstillstånd för att medverka som målsägande
eller vittne.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder som kan vidtas och vilket stöd som kan erbjudas den
som efter att ha medverkat som vittne eller målsägande i en brottmålsprocess
återvänder till ursprungslandet.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lagstiftningens konsekvenser för brottsoffer som är barn.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vilka krav som skall ställas upp för att bevilja uppehållstillstånd
för utländska vittnen och målsäganden.
2003/04:Sf12 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en skärpning av straffet för människosmuggling måste kombineras
med ett tydligt arbete från svensk sida för en mer human asylpolitik i EU.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att offer för människohandel i normalfallet skall beviljas
permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl.
2003/04:Sf13 av Mona Jönsson (mp):

1.      Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:35 om människosmuggling
och tidsbegränsade uppehållstillstånd för målsägande och vittnen m.m.
utom vad gäller de föreslagna ändringarna i 2 kap. utlänningslagen.
2.      Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt
förslag vad gäller människosmugglingsbrottet i enlighet med vad i motionen
anförs.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin meningen vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av utlänningslagstiftningen i syfte att
åstadkomma en humanare migrations- och asylreglering.
2003/04:Sf14 av Sven Brus m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om människosmuggling.
2.      Riksdagen avslår förslaget om att skärpa straffet för otillåtet
passerande
av yttre gräns i enlighet med vad som anförs i motionen.
3.      Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om huruvida lagförslagen
om otillåtet passerande av yttre gräns samt olovlig vistelse i Sverige
riskerar att straffbelägga asylsökande.
4.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som innebär att
offer för människohandel skall kunna söka och beviljas uppehållstillstånd
antingen som skyddsbehövande eller av humanitära skäl.
2003/04:A4 av Tina Acketoft m.fl. (fp):

11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bekämpande av människohandel för sexuella ändamål.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Ju290 av Inger René m.fl. (m):

4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att underlätta för kvinnorna att biträda myndigheterna
genom att vittna om brottsliga gärningar.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om när det gäller frågan om vem som skall finansiera och ansvara
för kvinnornas uppehälle i väntan på dom.
2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge uppehållstillstånd till av människohandel drabbade kvinnor
och se över möjligheterna för asyl av humanitära skäl i Sverige.
2003/04:Ju390 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten för de för brottet utsatta kvinnorna att få stanna i
Sverige samt deras behov av stöd och hjälp här och i sina hemländer.
2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att offer för människohandel i normalfallet skall beviljas
permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl.
2003/04:Ju448 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om uppehållstillstånd under utredningstiden och rätt till boende
och socialt stöd.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att göra en särskild prövning i varje individuellt fall om
möjlighet till permanent uppehållstillstånd utifrån humanitära skäl.
2003/04:Ju452 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flyktingstatus för de kvinnor som transporterats hit för sexuell
exploatering.
2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att temporära uppehållstillstånd och riktat stöd skall ges till
kvinnor utsatta för trafficking.
2003/04:Sf249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att offer för människohandel i normalfallet skall beviljas
permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl.
15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den enda rätta vägen att bekämpa människosmuggling är att
tillämpa en mer human europeisk flyktingpolitik.
2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om påkallande av nya förhandlingar om direktivet och rambeslutet
om underlättande av icke auktoriserad inresa eller icke auktoriserad
vistelse i medlemsstat.
2003/04:Sf259 av Annika Qarlsson (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att traffickingoffer skall ges temporärt uppehållstillstånd med
försörjningsgaranti under efterföljande rättegång.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att traffickingoffer skall beviljas asyl av humanitära
skäl.
2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd):

32.     Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som innebär att
traffickingoffer som inte kan garanteras skydd vid hemkomst skall kunna
söka och beviljas uppehållstillstånd som skyddsbehövande eller på humanitär
grund.</pre><pre>
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
</pre>