Socialförsäkringsutskottets betänkande
2003/04:SFU12
Migration och asylpolitik
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 2003/04:37 Migration och asylpolitik samt
ett antal motionsyrkanden som väckts dels med
anledning av skrivelsen, dels under den allmänna
motionstiden 2003 och som rör asyl- och
migrationsfrågor.
Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska
migrations- och asylpolitiken sedan december 2002. I
skrivelsen redogörs också för Sveriges roll i
Europasamarbetet och det internationella samarbetet
i övrigt.
I motionerna, som rör såväl nationella frågor som
internationella, och då främst EG-rättsliga aspekter
och EU-samarbetet, tas bl.a. upp frågor om
flyktingbegreppet, arbetskraftsinvandring,
anhöriginvandring samt visumkrav och praxis vid
besöksvisum.
Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår att
riksdagen lägger regeringens skrivelse till
handlingarna.
I betänkandet finns 39 reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Den svenska migrationspolitiken
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf249
yrkande 10 och 2003/04:Sf297.
Reservation 1 (fp)
Reservation 2 (mp)
2. Återvandring
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf249
yrkande 11, 2003/04:Sf302 yrkandena 1 och 2,
2003/04:Sf403 yrkande 22 och 2003/04:U257 yrkande
3.
Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (v)
3. EU:s flyktingpolitik
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf6
yrkandena 5 och 6, 2003/04:Sf249 yrkandena 1 och
13, 2003/04:Sf257 yrkandena 9 och 14,
2003/04:Sf271 yrkande 7, 2003/04:Sf403 yrkandena
1 och 2, 2003/04:K416 yrkande 28 samt
2003/04:K419 yrkande 7.
Reservation 6 (fp, kd)
Reservation 7 (v)
4. Stöd till de nya medlemsstaterna
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf403 yrkande
3.
Reservation 8 (kd)
5. Arbetskraftsinvandring
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf5
yrkandena 2-5, 7 och 8, 2003/04:Sf231,
2003/04:Sf293, 2003/04:Sf294, 2003/04:Sf331,
2003/04:Sf341, 2003/04:Sf388 yrkande 1,
2003/04:Sf396 yrkandena 10 och 12-14,
2003/04:Sf403 yrkande 34, 2003/04:Bo253 yrkande
3, 2003/04:Ju447 yrkande 1 och 2003/04:Ub397
yrkande 7.
Reservation 9 (m, fp, kd, c)
6. Trädgårdsnäringens arbetskraftsbehov
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sk401 yrkande
6.
Reservation 10 (kd)
7. Arbetstillstånd efter inresa m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf5 yrkande
1, 2003/04:Sf388 yrkande 6 och 2003/04:Sf396
yrkande 11.
Reservation 11 (m, fp, c)
8. Gäststuderande
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf5 yrkande
6, 2003/04:Sf286, 2003/04:Sf365 och 2003/04:Ub290
yrkande 7.
Reservation 12 (m)
9. Anhöriginvandring
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf257
yrkandena 11 och 15, 2003/04:Sf328, 2003/04:Sf357
yrkande 6, 2003/04:Sf388 yrkandena 2-4,
2003/04:Sf403 yrkandena 36 och 37 samt
2003/04:K418 yrkande 2.
Reservation 13 (kd, c, mp)
Reservation 14 (fp)
Reservation 15 (v)
10. Uppehållstillstånd efter inresa
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf396 yrkande
15.
Reservation 16 (c)
11. DNA-analys
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf208.
Reservation 17 (m)
12. Fingeravtrycksregister
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf201.
Reservation 18 (m)
13. Utvidgat flyktingbegrepp
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf8
yrkandena 2 och 3, 2003/04:Sf244, 2003/04:Sf249
yrkande 2, 2003/04:Sf257 yrkande 18,
2003/04:Sf304, 2003/04:Sf348, 2003/04:Sf354,
2003/04:Sf357 yrkandena 14 och 15, 2003/04:Sf403
yrkandena 16 och 17, 2003/04:K418 yrkandena 3 och
7-9, 2003/04:L350 yrkande 17, 2003/04:U255
yrkande 19 och 2003/04:U277 yrkande 2.
Reservation 19 (fp, kd, v, c, mp)
14. Dublinärenden m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf7 yrkande
1, 2003/04:Sf249 yrkande 14, 2003/04:Sf257
yrkande 10, 2003/04:Sf357 yrkandena 25 och 26
samt 2003/04:Sf403 yrkandena 6 och 7.
Reservation 20 (fp, kd, mp)
Reservation 21 (v)
15. Avvisningsbeslut vid risk för tortyr
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf6 yrkande
4 och 2003/04:Sf357 yrkande 23.
Reservation 22 (fp)
Reservation 23 (mp)
16. EU-förslag om skyddsgrunder m.m.
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf257 yrkandena
3-5, 12 och 13.
Reservation 24 (v)
17. Säkra länder
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf403 yrkandena
9 och 10.
Reservation 25 (kd)
18. Asylsökande från Kina
Riksdagen avslår motion 2003/04:U275 yrkande 1.
19. Humanitära skäl
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf249
yrkandena 3, 4 och 6, 2003/04:Sf253,
2003/04:Sf271 yrkande 1, 2003/04:Sf357 yrkande 9
och 2003/04:Sf403 yrkande 18.
Reservation 26 (kd, c)
Reservation 27 (fp)
Reservation 28 (mp)
20. Barnets bästa
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf8 yrkande
4, 2003/04:Sf249 yrkande 7, 2003/04:Sf357 yrkande
5, 2003/04:Sf403 yrkande 23 och 2003/04:So504
yrkande 33.
Reservation 29 (fp, kd, c, mp)
21. Uppehållstillstånd efter viss tid
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf257
yrkande 19 och 2003/04:Sf375.
Reservation 30 (v)
22. Gömda personer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf249
yrkande 23, 2003/04:Sf254 och 2003/04:Sf357
yrkande 10.
Reservation 31 (fp, c, mp)
23. Familjesplittring
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf8 yrkande
7, 2003/04:Sf249 yrkande 8, 2003/04:Sf267,
2003/04:Sf313, 2003/04:Sf403 yrkandena 26 och 35
samt 2003/04:So504 yrkande 34.
Reservation 32 (fp, kd, c)
24. Medborgarvittne vid verkställighet
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf357 yrkande
22.
Reservation 33 (mp)
25. Viseringspliktiga länder
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf249
yrkande 17 och 2003/04:Sf257 yrkande 20.
Reservation 34 (fp, v)
26. Besöksvisum
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf257 yrkande
21, 2003/04:Sf337, 2003/04:Sf357 yrkande 21,
2003/04:Sf388 yrkande 5 och 2003/04:Sf403 yrkande
42.
Reservation 35 (fp, kd, v, mp)
27. Turistvisum
Riksdagen avslår motion 2003/04:So568 yrkande
27.
Reservation 36 (mp)
28. Norra Irak
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf302 yrkandena
3 och 4.
Reservation 37 (v)
29. Visum för asylsökande och asylansökan i
utlandet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf257
yrkande 22, 2003/04:Sf357 yrkande 17 och
2003/04:Sf403 yrkande 5.
Reservation 38 (v, mp)
Reservation 39 (kd)
30. Skrivelsen
Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2003/04:37 till handlingarna.
Stockholm den 22 april 2004
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Tomas Eneroth
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Bo
Könberg (fp), Anita Jönsson (s), Mona Berglund
Nilsson (s), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén (m),
Lennart Klockare (s), Linnéa Darell (fp), Birgitta
Carlsson (c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),
Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona
Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).
2003/04
SfU12
Utskottets överväganden
Migrationspolitiken
Den svenska migrationspolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om förebyggande
av flykt och om en kommission för att granska
flyktingpolitiken.
Jämför reservationerna 1 (fp) och 2 (mp).
Gällande ordning
Enligt riksdagens beslut hösten 1996 (prop.
1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) bör
den svenska migrationspolitiken ses som en helhet,
som omfattar flykting-, invandrings- och
återvändandepolitik och i sin tur ingår i utrikes-,
säkerhets-, handels- och biståndspolitiken. En
ändring av de migrationspolitiska målen godkändes av
riksdagen hösten 2000 (prop. 2000/01:1, bet.
2000/01:SfU2, rskr. 2000/01:69 och 70). Jämfört med
målen för migrationspolitiken såsom de uttrycks i
proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i
globalt perspektiv innebär den nya målformuleringen
att harmoniseringen av flykting- och
invandringspolitiken i EU betonas tydligare i
migrationspolitiken. Vidare förtydligades att hela
kedjan från mottagande av asylsökande till
återvändande eller integration i Sverige skall
präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för
individens mänskliga rättigheter.
Migrationspolitikens mål är att migration till och
från vårt land kan ske i ordnade former, att den
reglerade invandringen upprätthålls, att asylrätten
i Sverige och ett internationellt perspektiv värnas
samt att harmoniseringen av flykting- och
invandringspolitiken i EU ökar. Verksamheten skall
präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för
individens mänskliga rättigheter.
Med invandringspolitik avses de principer och
regler som anger vilka utlänningar som skall få
tillstånd att bosätta sig i Sverige. Invandringen
till Sverige är sedan år 1967 reglerad utom för
nordiska medborgare samt, numera, för EU- och EES-
medborgare. Medlemskapet i EU innebär att medborgare
i medlemsländerna fritt kan flytta mellan länderna
för att arbeta, studera, bo och leva utan krav på
arbetstillstånd. Den fria rörligheten omfattar även
familjemedlemmar oavsett medborgarskap.
Mottagandet av flyktingar i Sverige är endast ett
av flera element i den svenska flyktingpolitiken.
Dessutom ingår bl.a. arbete i FN och andra
internationella organisationer, ekonomiskt stöd till
UNHCR (FN:s flyktingkommissarie) och andra
organisationer, arbete inom EU som syftar till ökad
harmonisering av politiken och internationellt
samarbete i syfte att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning mellan länder och för att stärka
flyktingars rättsliga skydd samt mottagande i
Sverige av andra skyddsbehövande än flyktingar.
Skrivelsen
I skrivelsen lämnas en redovisning bl.a. av det
pågående reformarbetet i Sverige samt
harmoniseringsarbetet inom EU och det
migrationspolitiska utvecklingssamarbetet.
I skrivelsen anges att invandringen till Sverige
under 1960-talet och 1970-talet till en betydande
del utgjordes av arbetskraftsinvandring, medan de
senaste 20 åren framför allt har präglats av
människor som söker asyl här. Av de ca 175 miljoner
migranter som finns i världen i dag är 17 miljoner
flyktingar, och de flesta befinner sig på flykt i
eller i närheten av sitt hemland. Stöd till världens
flyktingar bör därför enligt skrivelsen i första
hand ges på plats, där flyktingarna befinner sig.
Stödet måste svara mot dessa människors behov av
skydd undan väpnade konflikter och till
återuppbyggnad av krigshärjade länder. Samarbetet
med FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, prioriteras
och Sverige tillhör i dag de största bidragsgivarna.
Motioner
I motion 2003/04:Sf249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om åtgärder
för förebyggande av flykt och återvändande.
Motionärerna anser att en samordnad politik i det
internationella agerandet är nödvändig och att ett
kraftfullt stöd bör ges åt olika FN-organ. Ökat stöd
i närområdet är viktigt, men får aldrig tas som
intäkt för en mer restriktiv asylpolitik, menar
motionärerna.
Gustav Fridolin (mp) begär i motion 2003/04:Sf297
att regeringen tillsätter en kommission om
flyktingpolitiken. Motionären vill inte se några
partipolitiker i kommissionen utan anser att
jurister och personer engagerade i den
antirasistiska och flyktingvänliga rörelsen bör
ingå. Kommissionen bör få tillgång till relevanta
dokument och ha rätt att förhöra ministrar från
regeringarna från 1985 och framåt.
Utskottets ställningstagande
De flesta av de människor som lever på flykt i dag
befinner sig i eller i närheten av sitt hemland.
Stödet till världens flyktingar bör därför i första
hand ges på plats där flyktingarna befinner sig.
Utskottet delar bedömningen i motion 2003/04:Sf249
att det behövs ett starkt internationellt engagemang
för att bidra till långsiktiga lösningar. Samtidigt
måste den som söker asyl i Sverige kunna få sin
ansökan behandlad på ett rättssäkert sätt, och den
som inte bedöms ha behov av skydd skall ha rätt till
ett värdigt återvändande.
När det gäller det svenska utvecklingssamarbetet
vill utskottet också peka på kopplingen mellan
migration och bistånd. Genom ett riktat stöd till
bl.a. kapacitetsuppbyggnad, konfliktförebyggande
insatser och fattigdomsbekämpning kan biståndet
bidra till att undanröja de grundläggande orsakerna
till flykt.
Formandet av den svenska migrationspolitiken måste
ske mot bakgrund av det internationella samarbetet
och den globala flyktingsituationen. Sverige bör
söka samarbete och aktivt medverka till att
migrationsfrågor löses på ett humant och rättssäkert
sätt även i det internationella samarbetet.
Utskottet, som vill peka på att Sverige i dag
tillhör de största bidragsgivarna till UNHCR, delar
regeringens bedömning att samarbetet med UNHCR bör
prioriteras.
Utskottet noterar också att UNHCR:s
exekutivkommitté har antagit en omfattande
dagordning för de närmaste årens arbete med
internationella skyddsfrågor (Agenda for
Protection). Dagordningen rymmer ett
handlingsprogram med sex sinsemellan relaterade mål:
förstärkt genomförande av flyktingkonventionen,
skydd åt flyktingarna inom de vidare
migrationsrörelserna, bättre ansvarsfördelning och
kapacitetsuppbyggnad för mottagande av och skydd åt
flyktingar, effektivare hantering av
säkerhetsrelaterade frågor, förstärkta insatser för
att finna varaktiga lösningar samt tillgodoseende av
skyddsbehoven hos kvinnor och barn bland
flyktingarna. Handlingsprogrammet håller nu på att
genomföras.
Motion 2003/04:Sf249 yrkande 10 får med det
anförda anses i huvudsak tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet kan inte se något skäl till att föreslå
att en kommission får i uppdrag att granska den
förda flyktingpolitiken. Utskottet avstyrker därför
motion 2003/04:Sf297.
Återvandring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om återvandring.
Jämför reservationerna 3 (fp), 4 (kd) och 5
(v).
Skrivelsen
De som inte bedöms ha behov av skydd i Sverige skall
enligt skrivelsen ha rätt till ett värdigt
återvändande till sitt hemland. När det gäller
återvändande påpekas i skrivelsen vikten av ett nära
samarbete med ursprungs- och transitländerna.
Motioner
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2003/04:Sf249 yrkande 11 ett tillkännagivande om att
återvändandepolitiken fullt ut måste respektera den
enskildes valfrihet och att konjunkturskäl aldrig
får vara orsak till att stimulera flyktingar att
återvända. Motionärerna anser att stöd till
återvandring för den som så önskar är ett viktigt
inslag i en human flyktingpolitik.
I motion 2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkande 22 begärs ett tillkännagivande om ett
förbättrat och formaliserat återvändandeprogram.
Seriös, generös och tidig information om stöd vid
frivillig återvandring bör ges. Vidare bör tiden i
Sverige göras meningsfull med studier och praktik,
även med avseende på ett återvändande. Fokus bör
enligt motionärerna ligga på kunskaper som kan
användas för återuppbyggande av hemlandet.
Kalle Larsson m.fl. (v) anger i motion 2003/04:Sf302
yrkandena 1 och 2 att irakiska flyktingar bör ges en
utbildning som kan vara överförbar vid ett
återvändande till hemlandet. Det kan röra sig om
utbildning i demokrati, förvaltningskunskap,
kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter.
Vidare anser motionärerna att regeringen bör se över
möjligheterna till ekonomiskt stöd utöver det
generella bidraget för de irakier som har
uppehållstillstånd men vill återvända.
I motion 2003/04:U257 av Joe Frans och Maria Hassan
(s) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om stöd
till kurder bosatta i Sverige som har för avsikt att
återvända till irakiska Kurdistan. Personerna utgör
en värdefull resurs i återuppbyggnaden av landet.
Utskottets ställningstagande
Migrationsverkets uppdrag är att underlätta för
flyktingar och andra skyddsbehövande med permanenta
uppehållstillstånd som frivilligt vill återvandra
till sina hemländer. Målet är att stödja de enskilda
så att de själva skall kunna avgöra om och när de
vill återvandra till sina ursprungsländer.
Den som har fått uppehållstillstånd som flykting,
av flyktingliknande eller humanitära skäl eller som
har tagits ut på flyktingkvoten kan få bidrag för
hemresa och kontantstöd för den första tiden i
hemlandet. Förutom resekostnaderna från Sverige ges
ett kontantbidrag på högst 10 000 kr för varje vuxen
person och högst 5 000 kr för varje barn under 18
år. En familj kan sammanlagt få högst 40 000 kr.
Migrationsverkets arbete består också till stor
del av projektverksamhet. Projektstöd kan beviljas
kommuner, stiftelser, organisationer, föreningar och
även företag under förutsättning att projektet inte
skall drivas kommersiellt. Under 2003 har 24 projekt
beviljats medel av Migrationsverket till det totala
beloppet av 5 740 035 kronor. Fem projekt har gällt
Irak. Projektet Återvandring till Kurdistan gällde
utländska akademiker som genomfört faktainsamling i
den kurdiska delen av norra Irak och följt upp denna
med seminarier i Stockholm. Målgruppen för projektet
har varit kurdiska akademiker med
sjukvårdsutbildning, byggnadsingenjörer, agronomer
och jurister.
Utskottet har senast i förra årets betänkande om
migration och asylpolitiken, betänkande
2002/03:SfU8, behandlat motionsyrkanden om
återvandring. Utskottet anförde då att stöd till
återvandring är ett viktigt inslag i
migrationspolitiken och att det alltid måste ske med
respekt för individen. Vidare uttalade utskottet att
ingen tvekan får råda om att den som fått ett
permanent uppehållstillstånd själv avgör om och när
han eller hon vill återvända till sitt
ursprungsland. Beträffande stöd till utvecklingen i
ursprungsländer konstaterade utskottet att ett
sådant arbete också pågår inom EU. Utskottet, som
vidhåller denna uppfattning, anser att det är
viktigt att möjligheten att återvandra är ett aktivt
och positivt inslag i politiken redan från början
och inte genomförs eller uppfattas som en
påtryckning gentemot dem som fått permanent
uppehållstillstånd i Sverige. En aktiv tillvaro här
är enligt utskottets uppfattning också en bra
förberedelse för en eventuell framtida
återetablering i ursprungslandet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2003/04:Sf249 yrkande 11, 2003/04:Sf302 yrkandena 1
och 2, 2003/04:Sf403 yrkande 22 och 2003/04:U257
yrkande 3.
EU-samarbetet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om harmonisering
av EU:s flyktingpolitik och om stöd till de
nya medlemsstaternas uppbyggnad av
asylsystem.
Jämför reservationerna 6 (fp, kd), 7 (v) och
8 (kd).
Gällande ordning
Genom EU-fördragets ikraftträdande 1993
formaliserades det som kallas det rättsliga och
inrikes samarbetet inom EU. Detta samarbete bildade
då EU:s tredje pelare och handlade om att ge en
allmän ram för uppbyggnaden av ett samarbete mellan
medlemsländerna i fråga om migration,
gränskontroller, asyl- och invandringsfrågor.
Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj 1999.
Därigenom fördes bl.a. frågor om asyl, invandring
och vissa frågor om fri rörlighet för personer över
från tredje till första pelaren. Viseringsfrågor,
som tidigare reglerades i EG-fördragets artikel 100
c, återfinns efter Amsterdamfördragets
ikraftträdande i avdelning IV. Också frågan om
fördelning mellan EU-länderna i samband med
mottagandet av flyktingar kom genom
Amsterdamfördraget att omfattas av EG-fördraget.
Efter en övergångsperiod på fem år, dvs. den 1 maj
2004, skall fri rörlighet för personer garanteras.
I och med Amsterdamfördraget blev
Schengensamarbetet, som kom till som en separat
överenskommelse utanför det dåvarande EG-samarbetet
för att skynda på samarbetet kring fri rörlighet för
personer, en del av EU:s gemensamma regelverk.
Schengenregelverket omfattar samtliga EU:s 15
medlemsländer, med undantag av Storbritannien och
Irland. Norge och Island deltar i samarbetet genom
ett specialavtal. Danmark, som har reserverat sig
mot att Schengenavtalet flyttas över till den första
pelaren, kan inom sex månader besluta om man skall
genomföra de beslut som fattats av Schengenländerna
i sin nationella lagstiftning.
Vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998
antogs en handlingsplan för att genomföra
bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande
av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I
handlingsplanen anges prioriteringar och tidsramar
för hur uppgifterna i fördraget om fri rörlighet för
personer, asyl, invandring samt civilrättsligt,
polisiärt och straffrättsligt samarbete bör
genomföras och inom vilka tidsramar.
Genomförandetiden varierar mellan två och fem år
från Amsterdamfördragets ikraftträdande.
Vid Europeiska rådets sammanträde hösten 1999 i
Tammerfors drogs riktlinjerna upp för hur man så
snart som möjligt skall kunna genomföra den fria
rörligheten för personer fullt ut. Europeiska rådet
efterlyste vid sitt möte en gemensam politik för
invandring och en gemensam asylpolitik grundad på en
fullständig och absolut tillämpning av FN:s
konvention från 1951 om flyktingars rättsliga
ställning, Genèvekonventionen. Fyra huvuddelar
fastställdes: partnerskap med ursprungsländerna, ett
gemensamt europeiskt asylsystem som på längre sikt
bör leda till ett gemensamt asylförfarande och en
enhetlig status för dem som beviljas asyl, rättvis
behandling av medborgare i tredjeland och en
effektivare hantering av migrationsflöden.
Skrivelsen
I skrivelsen anges att det är av stor vikt att en
EU-politik på asyl- och migrationsområdet utformas
utifrån ett helhetsperspektiv som beaktar även andra
politikområden. Vid toppmötet i Tammerfors i oktober
1999 enades EU:s stats- och regeringschefer om att
ge ytterligare prioritet åt arbetet med att
harmonisera asyl- och migrationspolitiken och
upprättade en färdplan för det kommande arbetet.
Ett omfattande arbete pågår inom EU för att
utveckla gemensamma regler och miniminormer på asyl-
och invandringsområdet. Målet är enligt skrivelsen
att upprätta ett gemensamt asyl- och
migrationssystem som skall säkerställa en hög och
jämn skyddsnivå för flyktingar och andra i behov av
internationellt skydd inom hela unionen.
Kommissionen har presenterat samtliga förslag till
de rättsakter som fördraget föreskriver och endast
två rättsakter inom asylområdet kvarstår nu att
slutförhandla, skyddsgrundsdirektivet och
asylprocedurdirektivet. Vidare har europeiska
konventet föreslagit bl.a. en övergång till beslut
med kvalificerad majoritet inom asyl- och
migrationsområdet.
Enligt skrivelsen ligger arbetet inom
högnivågruppen för asyl och migrationsfrågor, HLWG,
ur ett svenskt perspektiv helt i linje med
helhetssynen i den svenska asyl- och
migrationspolitiken och utgör ett värdefullt
komplement till EU:s övriga instrument. I
slutsatserna från Europeiska rådets möte i
Thessaloniki i juni 2003 fastslogs att
migrationspolitiken tydligare skall integreras i
gemenskapens yttre förbindelser. Kommissionen har
föreslagit att 250 miljoner euro skall anslås fram
till år 2008 för det slag av samarbete som är
föremål för gruppens intresse.
Motioner
I motion 2003/04:Sf6 av Bo Könberg m.fl. (fp) anges
att om konventets förslag om gemensamma regler på
asylområdet antas är det centralt att Sverige verkar
för att krav på humanitet och rättssäkerhet uppfylls
samt att reglerna inte leder till att Sverige
tvingas anpassa sin flyktingpolitik i restriktiv
riktning. Det är också den svenska regeringens
uppgift att i det asyllagstiftningsarbete som nu
pågår på EU-nivå ständigt arbeta för en så human
europeisk migrations- och asylpolitik som möjligt.
Sveriges roll borde enligt motionärerna vara att
vända den negativa trend som präglat EU-ländernas
flyktingpolitik. I yrkandena 5 och 6 begärs
tillkännagivanden om detta.
I motion 2003/04:Sf249 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att
värna asylrätten i Sverige och Europa. EU måste
utforma en gemensam migrations- och asylpolitik på
Genèvekonventionens grund. I yrkande 13 påtalas
nödvändigheten av att samordna EU-staternas
minimiansvar på det flyktingpolitiska området.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2003/04:K419 yrkande 7 ett tillkännagivande om
åtgärder för ökad solidaritet och öppenhet gentemot
omvärlden genom den gemensamma asyl- och
flyktingpolitiken. Motionärerna pekar bl.a. på
vikten av att motverka överströmningseffekter mellan
länderna.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:Sf403
yrkandena 1-3 tillkännagivanden om vikten av att
verka för en mer generös och rättighetsbaserad
europeisk flyktingpolitik med full respekt för
internationella åtaganden samt att inslaget av
finansiell solidaritet i EU:s flyktingpolitik måste
öka. Vidare anser motionärerna att kandidatländerna
måste ges hjälp att bygga upp system och kapacitet
för att ta emot och hantera asylsökande.
I motion 2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 28 anförs att en harmonisering av EU:s
flyktingpolitik är riktig men att det alltid skall
vara möjligt att ha mer generösa nationella regler.
Flyktingfonden bör utökas för att stödja och
uppmuntra en generös flyktingpolitik, inte minst för
nya medlemsländer med knappa resurser. Ett
tillkännagivande begärs om att utveckla en bättre
europeisk samordning av asyl- och flyktingpolitiken.
I motion 2003/04:Sf271 av Inger Davidson och
Gunilla Tjernberg (kd) yrkande 7 begärs ett
tillkännagivande om att den svenska regeringen i EU
skall verka för att ytterligare stärka barns
rättigheter i asylprocessen. Medlemsstaterna i EU
bromsar människor från att söka asyl i just deras
land. Detta drabbar enligt motionärerna främst
barnen. Sverige, som en förkämpe för barnens
rättigheter, har ett särskilt ansvar att förverkliga
barnkonventionen för asylsökande barn i EU.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2003/04:Sf257
yrkandena 9 och 14 tillkännagivanden om att
regeringen bör använda sin vetorätt mot ytterligare
repressiva förslag inom området asyl och immigration
innan direktiv som syftar till att garantera vissa
miniminivåer för skyddsregler och mottagandevillkor
antagits. Direktivet om förfaranden för att bevilja
och återkalla flyktingstatus,
asylprocedurdirektivet, har stora brister och måste
enligt motionärerna omarbetas grundligt för att
tillgodose de mest fundamentala
rättssäkerhetskraven. Bland annat omfattas inte
subsidiärt skydd, och en asylansökan kan anses
uppenbart ogrundad på nästan vilka grunder som
helst. I dessa fall saknas också rätt att stanna i
landet tills ett överklagande prövats.
Utskottets ställningstagande
För att uppnå målsättningen att utveckla ett område
med frihet, säkerhet och rättvisa behöver EU en
gemensam politik för invandring och en gemensam
asylpolitik. Enligt utskottets mening är det viktigt
att Sverige aktivt arbetar för att påverka
utformningen av dessa gemensamma regler inom EU.
Utskottet delar regeringens bedömning att målet bör
vara att upprätta ett gemensamt asyl- och
migrationssystem som säkerställer en hög och jämn
skyddsnivå för flyktingar och andra i behov av
internationellt skydd inom hela unionen. Som
utskottet tidigare uttalat bör flyktingpolitiken
bygga på flyktingars rättigheter, internationell
solidaritet och full respekt för internationella
åtaganden (bet. 2002/03:SfU8). Europeiska rådet har
tidigare påtalat att det bl.a. när det gäller den
gemensamma asyl- och invandringspolitiken förekommer
en "eftersläp-ning", trots att alla nödvändiga
förslag för närvarande behandlas av rådet.
Europeiska rådet har därefter markerat sin
beslutsamhet att påskynda genomförandet av alla
aspekter av det program som antogs i Tammerfors.
Kommissionen har i samband med uppdateringen av den
s.k. resultattavlan angett att svårigheterna bl.a.
kan bero på problemen med att jämka samman olika
nationella förhållningssätt till känsliga frågor,
som unionens institutionella ramar och den nuvarande
beslutsprocessen inte kan bidra till att lösa.
I utskottets yttrande till det sammansatta
konstitutions- och utrikesutskottet över skrivelse
2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid
ansåg utskottet sig kunna dela regeringens
inställning att inriktningen på konventets förslag
som syftar till en framtida gemensam europeisk asyl-
och invandringspolitik bör stödjas. Utskottet
uttalade att det då också är nödvändigt att beslut
kan fattas av rådet med kvalificerad majoritet.
Utskottet menade att för att uppnå en asyl- och
invandringspolitik som verkligen är gemensam är det
även nödvändigt att alla medlemsstater har i
huvudsak överensstämmande regler och att detta
samtidigt kommer att medföra att den samlade
politiken för alla medlemsstater blir mer humanitär
och rättssäker än om olika regler tillåts. Utskottet
delade även regeringens uppfattning att den
gemensamma asyl- och invandringspolitiken skall ha
en hög nivå vad avser humanitet, tillämpning av
asylrätt och internationella åtaganden.
Utskottet anser att det krävs ett ökat inslag av
finansiell solidaritet i EU:s flyktingpolitik. En
europeisk flyktingfond har inrättats för att stödja
projekt för mottagande av asylsökande, integration
och återvändande, men medel kan även användas för
s.k. akutåtgärder, föreskrivna i direktivet om
tillfälligt skydd vid massflykt. Direktivet om
tillfälligt skydd har antagits i syfte att EU skall
ta ett gemensamt ansvar för att i en krissituation
ge omedelbart tillfälligt skydd till ett stort antal
fördrivna personer. Direktivet syftar också till att
bidra till en balans mellan medlemsstaternas
insatser samt till att omsätta principen om
solidaritet vid mottagande av fördrivna personer
till praktisk handling. Direktivet är sedan cirka
ett år tillbaka genomfört i svensk rätt genom nya
bestämmelser om tillfälligt skydd i utlänningslagen.
I kommissionens förslag till rådets beslut om
inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden
2005-2010, Europeiska flyktingfonden II KOM(2004)
102, föreslås en ökad och mer långsiktig ekonomisk
solidaritet i den gemensamma europeiska
asylordningen. Förslaget har utarbetats från en
helhetssyn och omfattande samråd har hållits med
berörda aktörer. Behov som har identifierats inför
flyktingfondens andra etapp är bl.a. förstärkning av
den europeiska politiska dimensionen.
Flyktingfondens medel skall inte ersätta nationella
resurser som normalt anslås till
mottagningsförhållanden, integration och frivilligt
återvändande, men skall ge ett stöd till
medlemsstaterna för att öka kapaciteten och utforma
strukturer som skall genomföra och stödja
asylpolitiken.
Inom EU behövs det enligt utskottets mening en
helhetssyn och en samordning av olika politikområden
för att förebygga och undanröja orsaker till flykt
och påtvingad migration. Europeiska rådet har också
slagit fast att migrationspolitiken tydligare skall
integreras i gemenskapens utrikespolitik. Utskottet
kan vidare konstatera att Sverige internationellt
och inom EU poängterar vikten av förebyggande
insatser och att stöd i närområdet ges. Utskottet
förutsätter också att regeringen även fortsatt
verkar för en asyl- och migrationspolitik inom EU
som tillgodoser höga rättssäkerhetskrav.
Utskottet återkommer nedan i skilda avsnitt till
olika EG-rättsliga frågor, direktivförslag m.m.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2003/04:Sf6 yrkandena 5 och 6, 2003/04:Sf249
yrkandena 1 och 13, 2003/04:Sf257 yrkandena 9 och
14, 2003/04:Sf271 yrkande 7, 2003/04:Sf403 yrkandena
1 och 2, 2003/04:K416 yrkande 28 och 2003/04:K419
yrkande 7.
När det gäller EU:s utvidgning delar utskottet
uppfattningen i motion 2003/04:Sf403 yrkande 3 att,
vad gäller de nya medlemsländerna och andra
kandidatländer, dessa måste ges hjälp med att bygga
upp sina system för att ta emot och hantera
asylsökande. Utskottet kan konstatera att Sverige
under en rad år har bedrivit utvecklingssamarbete på
det asyl- och migrationspolitiska området i Estland,
Lettland och Litauen. Sverige samarbetar även med
flera av de blivande EU-staterna i Central- och
Östeuropa för att stärka deras kapacitet på det
migrationspolitiska området. Större delen av den
uppgjorda projektplanen för Baltikum har fullföljts
och stora framsteg har gjorts vad gäller
uppbyggnaden av en migrationspolitisk grundstruktur.
Den s.k. Budapestprocessen, vari de flesta
europeiska länder deltar och Australien, Kanada och
USA vid vissa tillfällen medverkat som observatörer,
har främst inriktats på att förbereda de nya
medlemsländerna och kandidatländerna för inträdet i
EU. Vidare för Migrationsverket, UNHCR samt Estland,
Lettland, Litauen, Moldavien, Polen, Rumänien,
Slovakien, Ukraina, Ungern och Vitryssland, inom
ramen för den s.k. Söderköpingsprocessen, en dialog
på myndighetsnivå om asyl- och migrationsfrågor. Av
skrivelsen framgår att länderna har behov av mer
övergripande strategier med inriktning mot ett
helhetstänkande, vilket framgent kommer att innebära
samarbete också på mer politisk nivå. Motionen får
anses i huvudsak tillgodosedd och avstyrks.
Invandringspolitiken
Arbetskraftsinvandring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om dels behov
och utformning av arbetskraftsinvandring,
dels trädgårdsnäringens arbetskraftsbehov,
dels arbetstillstånd efter inresa och dels
arbete för gäststuderande.
Jämför reservationerna 9 (m, fp, kd, c), 10
(kd), 11 (m, fp, c) och 12 (m).
Gällande ordning
Av 2 kap. 6 § utlänningslagen (1989:529), UtlL,
framgår att arbetstillstånd beviljas endast under
vissa särskilda villkor och för viss tid. Ett
uppehållstillstånd får ges till den som fått
arbetstillstånd eller som har sin försörjning
tryggad på annat sätt (2 kap. 4 § UtlL).
I 1 kap. 5 § UtlL anges att en utlänning som
arbetar i Sverige enligt huvudregeln skall ha
arbetstillstånd. Detta gäller oavsett om utlänningen
har anställning här eller utomlands. Den som har
permanent uppehållstillstånd eller är nordisk
medborgare behöver emellertid inte ha
arbetstillstånd. Personer som är medborgare i något
av EES-länderna är också undantagna från kravet på
arbetstillstånd. Detsamma gäller, oavsett
medborgarskap, för deras anhöriga, make/sambo och
barn om dessa är under 21 år eller beroende av
föräldrarna för sin försörjning (4 kap. 1 § UtlF).
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) beslutar om
riktlinjer för bedömningen av ärenden om
arbetstillstånd. Innan sådana riktlinjer utfärdas
eller ändras skall sammanslutningar av arbetsgivare
och arbetstagare få tillfälle att yttra sig (4 kap.
6 § UtlF). Det är Migrationsverket som beviljar
arbetstillstånd.
Av 2 kap. 5 § första stycket och 6 § andra stycket
UtlL framgår att ansökan om arbetstillstånd enligt
huvudregeln skall göras före ankomsten till Sverige.
Flyktingar som befinner sig här och personer som
till stöd för sin ansökan åberopar humanitära skäl
eller familjeanknytning är undantagna (2 kap. 5 §
andra stycket, 5 a § och 6 § andra stycket UtlL).
Gäststudenter som har uppehållstillstånd för
studier i Sverige behöver inte arbetstillstånd.
Skrivelsen
I skrivelsen anges att en parlamentarisk kommitté
skall se över det regelverk som styr möjligheterna
till arbetskraftsinvandring. Syftet är att ta fram
ett regelverk som medger vidgad
arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES.
Kommittén skall lämna förslag till de
författningsändringar som bedöms nödvändiga.
Sambandet mellan regelverket för
arbetskraftsinvandring och asyllagstiftningen skall
studeras med utgångspunkten att asylrätten inte
skall urholkas.
Motioner
I motion 2003/04:Sf5 yrkandena 2-5, 7 och 8 av Per
Westerberg m.fl. (m) anges att det skall vara
möjligt att vistas i Sverige under begränsad tid för
att söka arbete i exempelvis tre månader och att det
under denna tid skall vara ett krav på
självförsörjning och ansvar för boendet. Vidare
skall sedvanliga visumregler gälla för den som
kommer till Sverige för att söka arbete. Det skall
således vara möjligt att komma hit på turistvisum
och samtidigt söka jobb och därefter
arbetstillstånd. Motionärerna anser att den som
genom t.ex. ett anställningsavtal kan dokumentera
att han eller hon har fått ett arbete skall beviljas
uppehållstillstånd och arbetstillstånd utan
vandelsprövning. Arbetstillståndet skall anpassas
till anställningsavtalets längd. För kortare tid ges
tillfälligt arbetstillstånd med möjlighet till
förlängning, och för varaktigt arbete ges
arbetstillstånd för t.ex. fem år. Reglerna för
arbetskraftsinvandring måste enligt motionärerna
utformas så att asylrätten inte urholkas eller
missbrukas. Asylsökande får inte behandlas olika
beroende på deras arbetssituation. I motionen begärs
tillkännagivanden om detta och att regeringen bör
låta utreda hur socialförsäkringssystemen skall
fungera vid arbetskraftsinvandring. Denna uppgift
bör enligt motionärerna ges till utredningen om ett
moderniserat regelverk för arbetskraftsinvandring.
I motion 2003/04:Sf231 av Per Bill (m) begärs ett
tillkännagivande om att möjliggöra en svensk
motsvarighet till green card.
Bo Könberg m.fl. (fp) anger i motion 2003/04:Sf388
yrkande 1 att för att klara tillväxt och välfärd och
för att ge människor som saknar flyktingskäl en
möjlighet att söka sig hit måste Sverige öppna för
arbetskraftsinvandring. En anställning skall i
normala fall ge uppehållstillstånd, och den som har
ett turistvisum skall kunna söka arbete här och
omfattas av de flesta sociala trygghetssystemen.
Fackliga rättigheter, kollektivavtal, sjukvård, m.m.
skall enligt motionärerna omfatta
arbetskraftsinvandrarna.
I motion 2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om
arbetskraftsinvandring och i motion 2003/04:Bo253 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 3 påtalas behovet
av en ökad arbetskraftsinvandring för
bostadsbyggandet.
Axel Darvik (fp) begär i motion 2003/04:Sf294 att
en immigrationskommitté tillsätts med uppgift att ta
ett helhetsgrepp kring frågor som behöver förändras
för att kunna locka fler invånare till Sverige.
I motion 2003/04:Ub397 av Hans Backman m.fl. (fp)
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om införandet
av enklare regler för arbetskraftsinvandring med
särskilt fokus på Norrland.
Hans Backman (fp) anser i motion 2003/04:Sf341 att
ett tillfälligt regelverk bör införas som ger
människor från länder utanför EU, som bor och
arbetar i Sverige, möjlighet att stanna i landet
till dess att den parlamentariska utredningen
angående arbetskraftsinvandring arbetat färdigt.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:Sf403
yrkande 34 ett tillkännagivande om en utredning med
uppgift att se över ett vidgat regelverk för
arbetskraftsinvandring. Motionärerna anser att detta
skulle ge människor möjlighet till en ny framtid och
göra Sverige till en mer dynamisk ekonomi. Utan en
ökad arbetskraftsinvandring skulle tillväxten bli
lägre och därmed arbetslösheten högre. Motionärerna
anser att det är ett alldeles för statiskt synsätt
att hänvisa till att de som står utanför
arbetsmarknaden först skall få arbete. En ökad
arbetskraftsinvandring är vidare central när det
gäller att lyckas med integrationen. Lön,
försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor får
dock enligt motionärerna inte försämras och
asylrätten får inte urholkas.
I motion 2003/04:Sf331 av Maria Larsson (kd)
begärs ett tillkännagivande om att personer utanför
EU som har ett bindande arbetserbjudande med en
arbetsgivare i Sverige bör kunna få ett samlat
uppehålls- och arbetstillstånd för fem år.
I motion 2003/04:Sf396 av Birgitta Carlsson m.fl.
(c) yrkandena 10 och 12-14 begärs tillkännagivanden
om att Sverige bör öka möjligheterna till
arbetskraftsinvandring och att de som har ett
arbetserbjudande i Sverige skall få ett
arbetstillstånd omgående. Vidare bör regeringen
tillsätta en utredning om reglerna för
arbetstillstånd för människor från länder utanför
EU/EES och om ett enklare och mer effektivt
regelverk för asylsökandes möjlighet att få
arbetstillstånd. Motionärerna anser att det måste
finnas möjlighet att söka arbetstillstånd i Sverige
och att ett arbetserbjudande automatiskt skall
medföra arbetstillstånd. Under tre månaders tid
skall man få vistas i Sverige för att söka arbete
eller skaffa ny anställning om den föregående
anställningen upphör. Efter tre års vistelse i
Sverige skall permanent uppehållstillstånd beviljas.
Anders Bengtsson (s) begär i motion 2003/04:Sf293
ett tillkännagivande om att det skulle spara
mänskligt lidande om ambassaderna via
informationskampanjer upplyste om vilka regler m.m.
som gäller för att söka arbete i Sverige.
Några motioner har yrkanden om att det skall vara
möjligt att söka arbetstillstånd i Sverige.
I motion 2003/04:Sf5 yrkande 1 av Per Westerberg
m.fl. (m) begärs att uppehållstillstånd och
arbetstillstånd skall kunna sökas både från
hemlandet och i Sverige.
Ett tillkännagivande om att en asylsökande som har
ett arbete i Sverige skall beviljas
uppehållstillstånd på denna grund begärs i motion
2003/04:Sf388 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 6.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion
2003/04:Sf396 yrkande 11 ett tillkännagivande om att
det skall vara möjligt att ansöka om arbetstillstånd
på plats i Sverige.
När det gäller gäststuderande begärs i motion
2003/04:Sf5 yrkande 6 av Per Westerberg m.fl. (m)
ett tillkännagivande om att utländska studenter
automatiskt skall få arbetstillstånd för feriearbete
under studierna och för arbete efter examen i
Sverige.
Också Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m) anser i
motion 2003/04:Ub290 yrkande 7 att utländska
studenter skall ha möjlighet att få arbetstillstånd.
Anna Lilliehöök (m) i motion 2003/04:Sf365 och
Anita Sidén (m) i motion 2003/04:Sf286 begär
tillkännagivanden om att utländska studenter och
doktorander bör få stanna och arbeta i Sverige i
syfte att främja en långsiktig och hög tillväxt. Den
s.k. återvändareregeln bör således slopas.
I motion 2003/04:Sk401 av Sven Gunnar Persson m.fl.
(kd) yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att
trädgårdsnäringens säsongsmässiga arbetskraftsbehov
bör utredas. Motionärerna anser att AMS och
Migrationsverket bör medges rätt att bevilja
arbetstillstånd för säsongsarbetskraft redan från
periodens början den 1 januari för att underlätta
trädgårdsföretagens arbetskraftsplanering.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har behandlat motioner om
arbetskraftsinvandring i tidigare betänkanden om
migration och asylpolitik, senast i betänkande
2002/03:SfU8. Utskottet redogjorde där för bl.a. AMS
och Migrationsverkets rapport Arbetskraftsinvandring
och åtgärder för att möta framtida
arbetskraftsbehov. Utskottet konstaterade att det på
senare år presenterats ett flertal studier och
rapporter som visat att det råder arbetskraftsbrist
inom en rad olika branscher och yrken. Vidare
noterade utskottet att det också inom EU och i EU:s
medlemsstater pågår en intensiv diskussion rörande
dels behovet av arbetskraft på kort och lång sikt,
dels EU:s roll när det gäller sambandet mellan
migration och den demografiska situationen med en
befolkningsnedgång samt bristen på arbetskraft inom
vissa sektorer i flera länder, dels frågan om
sambandet mellan invandringspolitiken och
asylpolitiken. När det gäller frågan om
arbetskraftsinvandring gjorde riksdagen ett
tillkännagivande till regeringen om att regeringen
bör tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppdrag att utreda konsekvenser av och ta fram ett
regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring
från länder utanför EU.
Utskottet kan nu konstatera att det i februari i
år beslutats om direktiv för en parlamentarisk
kommitté som skall göra en översyn av regelverket
för arbetskraftsinvandring (dir. 2004:21). Kommittén
skall utreda behovet av arbetskraftsinvandring och
bedöma de konsekvenser som ytterligare sådan
invandring kan få på arbetsmarknaden och i övrigt.
Kommittén skall också beakta pågående arbete inom EU
liksom konsekvenserna för den svenska
arbetsmarknaden av EU:s utvidgning. Behovet av
åtgärder för att göra det attraktivt för
arbetstagare från länder i och utanför EU/EES att
söka sig till bristyrken i Sverige skall övervägas
och förslag till förändringar av regelverket måste
syfta till ökad flexibilitet, förenklad
administration och långsiktig hållbarhet. En
grundläggande utgångspunkt för utredningsarbetet är
att löner, försäkringsskydd och övriga
anställningsvillkor för personer som invandrar för
att arbeta skall vara i nivå med dem som gäller för
arbetstagare som redan finns i landet. En
referensgrupp med representanter för
arbetsmarknadens parter skall knytas till kommittén.
Uppdraget skall redovisas i ett delbetänkande senast
den 1 mars 2005 och i ett slutbetänkande senast den
1 mars 2006.
När det gäller asylsökandes möjlighet att ändra
sin ansökan till att avse ansökan om
uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl har
utskottet tidigare pekat på att det är angeläget att
en utökad arbetskraftsinvandring inte tillåts leda
till en försämrad rättssäkerhet vid prövning av
skyddsgrunderna för asyl. Utskottet ansåg i
betänkande 2002/03:SfU8 att arbetstillstånd inte
annat än i undantagsfall skall kunna sökas av den
som redan befinner sig i Sverige. Utskottet anser
inte att skäl finns att nu göra annan bedömning. I
det tillkännagivande till regeringen som riksdagen
gjorde om en ökad arbetskraftsinvandring anfördes
bl.a. också att sambandet mellan en ökad
arbetskraftsinvandring och asylrätten bör studeras,
så att asylrätten inte urholkas (reservation 11 i
bet. 2002/03:SfU8).
Enligt direktiv 2004:21 skall den parlamentariska
kommitté som skall göra en översyn av regelverket
för arbetskraftsinvandring även undersöka om det
finns möjlighet till ett något mer flexibelt
förhållningssätt till ansökningar om arbetstillstånd
som görs efter inresa till Sverige. Sambandet med
regelverket för asyl och skyddsbehövande i övrigt
skall beaktas och utgångspunkten bör enligt
direktivet vara att asylrätten inte får urholkas.
Med hänsyn till det anförda och det pågående
kommittéarbetet anser utskottet att något
tillkännagivande med anledning av yrkanden om
arbetskraftsinvandring inte kan anses påkallat.
Motionerna 2003/04:Sf5 yrkandena 2-5, 7 och 8,
2003/04:Sf231, 2003/04:Sf294, 2003/04:Sf331,
2003/04:Sf341, 2003/04:Sf388 yrkande 1,
2003/04:Sf396 yrkandena 10 och 12-14, 2003/04:Sf403
yrkande 34, 2003/04:Ju447 yrkande 1, 2003/04:Ub397
yrkande 7 och 2003/04:Bo253 yrkande 3 avstyrks. Även
motion 2003/04:Sf293 om informationskampanjer vid
ambassaderna avstyrks.
Med det anförda avstyrks också motionsyrkanden om
möjlighet att söka arbetstillstånd i Sverige,
motionerna 2003/04:Sf5 yrkande 1, 2003/04:Sf388
yrkande 6 och 2003/04:Sf396 yrkande 11.
För arbetstillstånd som avser tidsbegränsat
säsongsrelaterat arbete inom t.ex. trädgårdsnäringen
fastställer länsarbetsnämnderna årligen kvoter för
antalet sådana arbetstillstånd som får beviljas. De
senaste åren har kvoterna legat runt 8 000 tillstånd
varav cirka 90 % avsett medborgare från de nya
medlemsstaterna. I regeringens skrivelse 2003/04:119
Särskilda regler under en övergångsperiod för
arbetstagare från nya medlemsstater enligt
anslutningsfördraget anges att regeringen anser att
det nuvarande kvotsystemet bör behållas och att
länsarbetsnämnderna bör fortsätta att handlägga
arbetstillstånden för säsongsarbete, även för
medborgare från anslutningsländerna. Skrivelsen har
behandlats i betänkande 2003/04:SfU15. Med det
anförda avstyrks motion 2003/04:Sk401 yrkande 6 om
trädgårdsnäringens arbetskraftsbehov.
Tanken med systemet för gäststuderande är att de
skall ges en möjlighet att komma till Sverige för
att bedriva studier. Statsrådet Jan O Karlsson har i
ett frågesvar den 15 maj 2003 angett bl.a. att om en
utländsk student får ett erbjudande om anställning i
Sverige efter avslutade studier kan enligt praxis
ansökan om arbetstillstånd göras medan han eller hon
befinner sig i Sverige och att detta således är ett
undantag från huvudregeln som innebär att ansökan
skall göras från hemlandet. Utskottet kan konstatera
att den parlamentariska kommitté som skall göra en
översyn av regelverket för arbetskraftsinvandring
också skall överväga reglerna kring gäststudenters
möjligheter att stanna kvar i Sverige och arbeta
efter avslutade studier (dir. 2004:21). Utskottet
anser att kommitténs arbete bör avvaktas och
avstyrker motionerna 2003/04:Sf5 yrkande 6,
2003/04:Sf286, 2003/04:Sf365 och 2003/04:Ub290
yrkande 7.
Anhöriginvandring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om dels nya
regler för anhöriginvandring, dels ansökan om
uppehållstillstånd efter inresa, dels DNA-
analys, dels utvidgning av
fingeravtrycksregistret.
Jämför reservationerna 13 (kd, c, mp), 14
(fp), 15 (v), 16 (c), 17 (m) och 18 (m).
Gällande ordning
I 2 kap. 4 § UtlL regleras i vilka fall
uppehållstillstånd får ges till en utlänning som är
anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller har
fått uppehållstillstånd för bosättning här. De
anhöriga som omfattas enligt paragrafens första
stycke 1-3 är make och sambo (och därmed jämställda
förhållanden), ogifta barn under 18 år, om de är
eller har varit hemmavarande, samt annan nära
anhörig som ingått i samma hushåll som
anknytningspersonen. Homosexuella förhållanden
likställs med heterosexuella. Paragrafens första
stycke 4 föreskriver vidare att tillstånd kan ges
till en utlänning som på annat sätt har särskild
anknytning till Sverige. Om makar eller sambor har
sammanbott stadigvarande utomlands ges
uppehållstillstånd. En förutsättning för att
tillstånd skall beviljas make eller sambo i ett
förhållande som inte är etablerat sedan tidigare är
att förhållandet bedöms som seriöst och att
särskilda skäl inte talar mot att tillstånd
beviljas.
Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd
enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om
utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.
Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall
utverkas före inresan till Sverige, och en ansökan
om uppehållstillstånd får som huvudprincip inte
bifallas efter inresan. Undantag skall dock kunna
göras om utlänningen har stark anknytning till en i
Sverige bosatt person och det skäligen inte kan
krävas att utlänningen återvänder till ett annat
land för att ge in ansökan där (2 kap. 5 § UtlL).
Skrivelsen
I skrivelsen anges att regeringen kommer att ta
ställning till Anhörigkommitténs förslag Vår
anhöriginvandring (SOU 2002:13) i samband med
beredningen av hur rådsdirektivet om
familjeåterförening skall genomföras i Sverige.
Motioner
I motion 2003/04:Sf388 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkandena 2-4 begärs en mer flexibel lagstiftning i
Sverige och EU när det gäller anhöriginvandring.
Motionärerna vill se en betydligt mer generös
lagstiftning och pekar på vikten av
anhöriginvandring. Oavsett hur familjen ser ut skall
dess betydelse som grundläggande social och
ekonomisk enhet erkännas av svensk lagstiftning, som
den erkänts i en rad internationella konventioner om
mänskliga rättigheter. Motionärerna anser att det
bör införas ett i tid och omfattning begränsat
försörjningsansvar vid anhöriginvandring. Ansvaret
bör gälla endast anhöriga till
arbetskraftsinvandrare och omfatta den grupp
anhöriga som i dag kan invandra som anhöriga. I
motionen begärs tillkännagivanden om detta.
I motion 2003/04:K418 yrkande 2 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) om sexuellt likaberättigande begärs ett
tillkännagivande om fri rörlighet för EU-medborgare.
Enligt motionärerna bör även registrerade partner
eller sambor ha generell rätt att följa med sin
partner. Regeringen bör i EU-sammanhang verka för
att regelverket om fri rörlighet blir icke-
diskriminerande med avseende på sexuell läggning.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:Sf403
yrkandena 36 och 37 att den s.k. sista länken-
bestämmelsen återinförs och att ett vidgat
familjebegrepp som inte är begränsat till
kärnfamiljen införs i utlänningsärenden.
I motion 2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
yrkande 11 begärs ett tillkännagivande om att
regeringen bör påkalla omförhandling av
familjeåterföreningsdirektivet för att rättigheterna
skall överensstämma med vad Europeiska rådet
beslutade i Tammerfors om att tredjelandsmedborgares
rättigheter skall göras så lika EU-medborgarnas
rättigheter som möjligt. Motionärerna anser att en
rad försämringar har lett till att all återförening
utöver kärnfamiljen nu är frivillig för
medlemsstaterna. I yrkande 15 begärs att regeringen
snarast förelägger riksdagen en proposition om
mindre restriktiva regler för anhöriginvandringen.
Direktivet hindrar inte Sverige från att återinföra
den s.k. sista länken-bestämmelsen eller vidga
möjligheterna för äldre föräldrar att återförenas
med vuxna barn. Motionärerna anser att ett
försörjningskrav inte skall införas.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) anser i motion
2003/04:Sf396 yrkande 15 att ansökan om
anhöriginvandring bör kunna ske i Sverige.
I motion 2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl.
(mp) yrkande 6 yrkas att anhöriginvandringen bör
utvidgas till en större krets än make och barn under
18 år. EG-direktivet om familjeåterförening hindrar
inte Sverige från att ha generösare regler.
Motionärerna anser att kraven på hushållsgemenskap,
beroende redan i hemlandet och snar ansökan skall
upphöra.
Börje Vestlund (s) anser i motion 2003/04:Sf328 att
familjemedlem i EG-rättens mening bör inkludera
sambor och registrerade partner.
Sten Tolgfors (m) begär i motion 2003/04:Sf208
yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om att DNA-prov
skall kunna utgöra grund för familjeåterförening, i
fall där skriftlig dokumentation saknas eller bedöms
ha brister. Huvudregeln bör vara att utförande av
DNA-prov medges för att fastställa grund för
återförening, när detta begärs av enskild person.
I motion 2003/04:Sf201 av Rolf Gunnarsson (m) begärs
ett tillkännagivande om kontroll av asylsökande och
anhöriginvandrare. I motionen anges att ett tiotal
fall av personer som har uppehållstillstånd som
anhöriginvandrare har registrerat sig som
asylsökande under falsk identitet och därigenom
erhållit bidrag. Regler om att även
anhöriginvandrare skall omfattas av
fingeravtrycksregistret skulle enligt motionären
kunna förhindra detta.
Utskottets ställningstagande
Anhörigkommittén har bl.a. haft i uppdrag att
utvärdera effekterna av de begränsningar vad gäller
utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring
som infördes den 1 januari 1997. Kommittén har i
sitt delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU
2002:13) anfört bl.a. att en human migrationspolitik
måste innebära att reglerna för anhöriginvandring
ger möjlighet att undvika oacceptabel
familjesplittring och att olika familjemönster och
sociala förhållanden skall beaktas inom rimliga
gränser. Synen på anhöriginvandring utanför
kärnfamiljen har i såväl Sverige som framför allt
övriga EU-länder varit betydligt mer restriktiv än
den som avser kärnfamiljen. Kommittén menar att det
inte går att bortse från detta när riktlinjerna för
svensk praxis läggs fast.
Kommittén har föreslagit att föräldrar och ogifta
barn över 18 år skall kunna ges uppehållstillstånd
om de är beroende av anknytningspersonen eller om
andra särskilda skäl föreligger. Andra särskilda
skäl skall utgöras av särskilt ömmande
omständigheter, t.ex. att sökanden utgör "sista
länk". Kraven på hushållsgemenskap, beroende redan i
hemlandet och snar ansökan skall enligt kommitténs
förslag upphöra. För övriga nära anhöriga utanför
kärnfamiljen förutsätts att synnerliga skäl för
uppehållstillstånd föreligger. Med synnerliga skäl
avses närmast "sista länk". Behovet av
familjekontakt i den gruppen bör i första hand
upprätthållas genom besök. Kraven på
hushållsgemenskap, beroende redan i hemlandet och
snar ansökan skall även här upphöra. När det gäller
återförening med äldre föräldrar påpekar kommittén
att det inte skall vara omöjligt att ta viss hänsyn
till andra kulturers familjegemenskap. Detta skall
emellertid inte innebära ett allmänt sett vidgat
familjebegrepp för personer från vissa
kulturkretsar.
När det gäller uppehållstillstånd för bl.a. nära
anhöriga utanför kärnfamiljen föreslår kommittén
att, om inte särskilda skäl föreligger,
anknytningspersonen skall svara för utlänningens
försörjning. Försörjningskrav liksom uppskjuten
invandringsprövning skall som huvudregel gälla under
högst två år. Om försörjningskravet inte fullgörs
kan förlängning av uppehållstillstånd och permanent
uppehållstillstånd vägras. Enligt kommittén kommer
förslagen i övrigt med största sannolikhet att leda
till en ökad invandring av nära anhöriga utanför
kärnfamiljen. Antalet beviljade tillstånd kan antas
fördubblas på längre sikt och tredubblas under de
två första åren efter ikraftträdandet. Kommittén
anser därför att statsfinansiella skäl starkt talar
för att ett försörjningskrav bör införas.
Ytterligare ett skäl är att de flesta övriga
europeiska länder uppställer ett sådant krav. Om
Sveriges regler för anhöriginvandring avviker
väsentligt från övriga EU-länders kan detta enligt
kommittén leda till att intresset för att invandra
till just Sverige blir större.
Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september
2003 om rätt till familjeåterförening ger make och
minderåriga barn en principiell rätt till
familjeåterförening. För övriga anhöriga finns inga
bindande regler, utan det lämnas åt varje
medlemsstat att avgöra i vilken mån dessa skall
beviljas återförening. Exempelvis kan i den
nationella lagstiftningen en registrerad partner
jämställas med make. Enligt direktivet skall
familjemedlemmarna bl.a. ges tillträde till
utbildning, anställning eller egen
företagsverksamhet. Vidare får medlemsstaterna vid
ansökan om familjeåterförening kräva att
referenspersonen har en lämplig bostad,
sjukförsäkring samt tillräckliga medel för att
försörja familjen. Direktivet skall vara genomfört i
nationell rätt senast den 3 oktober 2005.
Direktivets lydelse är ett resultat av årslånga
förhandlingar och ett betydande antal
kompromisslösningar. Utskottet, som noterar att
direktivet antagits relativt nyligen, kan inte
ställa sig bakom krav på att Sverige nu skall
påkalla omförhandling av detsamma.
Utskottet kan konstatera att EG-direktiv om
familjeåterförening samt varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgares rättsliga ställning nu skall
genomföras i svensk rätt. Båda dessa direktiv får
betydelse för de svenska reglerna om
anhöriginvandring. Regeringen beslutade i december
2003 om direktiv till en utredning om genomförandet
av familjeåterföreningsdirektivet (dir. 2003:181).
Utredningen har därefter utvidgats till att även ta
ställning till hur direktivet om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgare skall genomföras i svensk
rätt. Utredningstiden har därvid förlängts, och
utredningen skall redovisa båda uppdragen senast den
31 oktober 2004.
Utskottet noterar att regeringen anser att
beredningen av hur dessa två rådsdirektiv skall
genomföras i Sverige bör ske i samband med
beredningen av Anhörigkommitténs förslag. Utskottet
förutsätter att regeringen därefter skyndsamt lägger
fram förslag till ny lagstiftning, för beslut av
riksdagen under våren 2005. Med hänsyn härtill är
det enligt utskottets mening inte nödvändigt med
något uttalande av riksdagen i dessa frågor.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
2003/04:Sf257 yrkandena 11 och 15, 2003/04:Sf328,
2003/04:Sf357 yrkande 6, 2003/04:Sf388 yrkandena
2-4, 2003/04:Sf403 yrkandena 36 och 37 och
2003/04:K418 yrkande 2.
I samband med ändrade bestämmelser om undantag
från regeln om att uppehållstillstånd skall sökas
före inresan uttalade utskottet i betänkande
1999/2000:SfU9 bl.a. att det bör finnas ett
principiellt krav på att uppehållstillstånd skall ha
beviljats före inresan och att detta även bör gälla
för den som har stark anknytning hit. Utskottet
ansåg dock att undantag skall kunna göras om
utlänningen har stark anknytning till en i Sverige
bosatt person och det skäligen inte kan krävas att
utlänningen återvänder till ett annat land för att
ge in ansökan där. Utskottet ansåg vidare att när
det gäller de situationer när utlänningen har eller
väntar barn med någon person bosatt i Sverige kan
inte heller detta undantagslöst innebära att
huvudregeln skall frångås men bör liksom tidigare i
de flesta fall innebära att uppehållstillstånd
beviljas, i dessa fall då med uppskjuten
invandringsprövning. Utskottet menade att det får
ankomma på de tillämpande myndigheterna att vid sin
bedömning av de enskilda fallen och med beaktande av
lagstiftningen och de uttalanden som görs i
förarbetena avgöra när undantag skall kunna göras.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker
motion 2003/04:Sf396 yrkande 15.
Vid en ansökan om familjeåterförening förekommer
det att en person själv tar initiativ till och
bekostar en DNA-analys för att styrka ett påstått
släktskapsförhållande, om inte tillräcklig utredning
kan tas fram på annat sätt. Utlänningsmyndigheterna
har i dag inte möjlighet att erbjuda och bekosta
någon sådan analys. När det gäller DNA-analys för
att styrka ett påstått släktskapsförhållande har
Anhörigkommittén med hänsyn framför allt till barns
bästa föreslagit att en sådan möjlighet bör införas
då det rör sig om släktskap i rakt upp- och
nedstigande led. Analysen skall vara frivillig och
kunna göras när tillräcklig utredning om
släktskapsförhållandet inte kan tas fram på annat
sätt. Var och en som undergår testet skall ge sitt
skriftliga samtycke före provtagningen.
Utskottet anser att beredningen av kommitténs
förslag bör avvaktas och avstyrker motion
2003/04:Sf208 yrkandena 1 och 2.
I utlänningslagen finns bestämmelser om att
Migrationsverket eller Polismyndigheten får ta en
persons (som fyllt 14 år) fingeravtryck om han eller
hon inte kan styrka sin identitet vid ankomsten till
Sverige, ansöker om uppehållstillstånd och åberopar
skyddsskäl eller om det finns förutsättningar att ta
personen i förvar. Migrationsverket för ett
automatiserat register över de fingeravtryck som tas
med stöd av utlänningslagen.
I Utlänningsdatautredningens betänkande
Utlänningsdatalag (SOU 2003:40) föreslås en särskild
lag om behandling av personuppgifter i verksamhet
enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen.
I betänkandet anges bl.a. att lagen bör avspegla en
rimlig avvägning mellan samhällets behov och den
enskildes anspråk på skydd för sin personliga
integritet. Vidare anges att det från
integritetssynpunkt finns anledning att särskilt
begränsa behandling av personuppgifter som utförs
för att underlätta identifieringen av utlänningar.
Utredningen föreslår att det för Migrationsverkets
fingeravtrycksregister tas in en särbestämmelse i
lagen. Bestämmelsen bör ha ett mer inskränkt ändamål
och bör motsvara vad som gäller i dag för
Migrationsverkets fingeravtrycksregister.
Utskottet utgår från att Migrationsverket
uppmärksammar och motverkar att personer som har
uppehållstillstånd under falsk identitet registrerar
sig som asylsökande för att därigenom erhålla
bidrag. Utskottet anser att beredningen av
utredningens förslag bör avvaktas och avstyrker
motion 2003/04:Sf201.
Flyktingpolitiken
Flyktingbegreppet och andra skyddsgrunder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om dels ett
utvidgat flyktingbegrepp omfattande bl.a.
könsrelaterad förföljelse, dels
Dublinförordningens tillämpning och principen
om non-refoulement, dels avvisningsbeslut vid
risk för tortyr, dels EU-förslag om
skyddsgrunder, dels säkra länder, dels
asylsökande från Kina.
Jämför reservationerna 19 (fp, kd, v, c, mp),
20 (fp, kd, mp), 21 (v), 22 (fp), 23 (mp), 24
(v) och 25 (kd).
Gällande ordning
FN-konventionen från 1951 angående flyktingars
rättsliga ställning, Genèvekonventionen,
kompletterades år 1967 med ett protokoll angående
flyktingars rättsliga ställning, det s.k. New York-
protokollet. Protokollet innebär att staterna
förbinder sig att tillämpa konventionen utan
begränsning till händelser som inträffat före den
1 januari 1951 och som regel utan geografisk
begränsning till händelser som inträffat i Europa.
Genèvekonventionen innehåller bl.a. en definition
av vem som skall anses som flykting och föreskriver
förbud mot avvisning eller utvisning av personer
till ett land där de riskerar förföljelse eller till
ett land där de inte åtnjuter trygghet gentemot att
bli sända till ett land där de riskerar förföljelse.
I konventionen definieras en flykting som en
person som "i anledning av välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av sin ras, religion,
nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp
eller politisk åskådning befinner sig utanför sitt
hemland och som inte kan eller på grund av sin
fruktan inte vill begagna sig av hemlandets skydd".
I Genèvekonventionens artikel 33 anges att en
flykting inte får avvisas eller utvisas till ett
land där hans liv eller frihet hotas på grund av
hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till
viss samhällsgrupp eller politiska åskådning.
I artikel 3 i FN:s konvention mot tortyr och annan
omänsklig eller förnedrande behandling anges
följande.
1. Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra
eller utlämna en person till en annan stat, i vilken
det finns anledning att tro att han skulle vara i
fara för att utsättas för tortyr.
2. För att fastställa huruvida sådan anledning
föreligger, skall de behöriga myndigheterna beakta
alla hänsyn av betydelse, vari i förekommande fall
även skall inbegripas förekomsten i den berörda
staten av ett konsekvent handlingsmönster av grova,
uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga
rättigheterna.
Också i artikel 3 i Europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, Europakonventionen, finns
ett förbud mot tortyr.
En flykting har enligt utlänningslagen en
principiell rätt att få uppehållstillstånd i
Sverige. Definitionen av vem som är flykting är
intagen i 3 kap. 2 § UtlL och har samma lydelse som
i Genèvekonventionen, dock med uttryckligt angivande
att denna rätt gäller oberoende av om förföljelsen
utgår från landets myndigheter eller om dessa inte
kan antas bereda skydd mot förföljelse från
enskilda.
Utöver flyktingar har tre andra kategorier enligt
3 kap. 3 § UtlL en principiell rätt att få skydd i
Sverige. Det rör sig om personer som lämnat sitt
land av andra skäl än av flyktinggrundande orsaker
och som
1. känner en välgrundad fruktan för att straffas
med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas
för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning,
2. på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt
behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof
inte kan återvända till sitt hemland, eller
3. på grund av sitt kön eller homosexualitet
känner välgrundad fruktan för förföljelse.
Som flykting och som skyddsbehövande enligt
ovanstående grunder anses även en person som är
statslös och som av de uppräknade skälen befinner
sig utanför det land där han eller hon tidigare haft
sin vanliga vistelseort, under förutsättning att
personen inte kan eller på grund av sin fruktan inte
vill återvända dit.
Enligt 8 kap. 1 § UtlL får en avvisning eller
utvisning aldrig verkställas om det finns skälig
anledning att tro att utlänningen riskerar
dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr eller att
utsättas för annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning.
Verkställighet får inte heller ske till ett land
där han eller hon inte är skyddad mot att sändas
vidare till ett land där personen riskerar
dödsstraff m.m.
I 4 kap. 12 § UtlL anges att när en fråga om
avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas
till om utlänningen på grund av bestämmelserna i
bl.a. 8 kap. 1 § UtlL inte kan sändas till ett visst
land eller om det annars finns särskilda hinder mot
att avgörandet verkställs.
I den s.k. Dublinkonventionen från 1990 behandlades
bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen
av en ansökan om asyl som framställts i en av
medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna.
Konventionen var tillämplig i samtliga EU:s
medlemsstater samt Island och Norge och gällde i
förhållande till Sverige sedan 1997.
Som en följd av Amsterdamfördragets ikraftträdande
1999 blev de frågor som Dublinkonventionen reglerar
en del av gemenskapsrätten.
Rådet beslutade därefter om förordningen EG nr
343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra
vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en
asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett
in i någon medlemsstat, Dublinförordningen, som
trädde i kraft den 17 mars 2003 och tillämpas
fr.o.m. den 1 september 2003. Förordningen bygger
till stor del på samma principer som
Dublinkonventionen. Ansvaret för prövning av en
asylansökan (en ansökan om internationellt skydd i
enlighet med Genèvekonventionen) åligger den
medlemsstat som har tagit störst del i den
asylsökandes inresa (genom att utfärda visering
eller uppehållstillstånd) med undantag av regler om
familjeåterförening. Förändringarna i förhållande
till Dublinkonventionen går huvudsakligen ut på att
förkorta tidsfristerna i handläggningen av
ansökningar för att uppnå en snabbare asylprocess.
Varje medlemsstat får pröva en asylansökan som
lämnats in av en tredjelandsmedborgare även om det
inte föreligger någon skyldighet enligt
förordningen. Vidare får varje medlemsstat, även om
den inte är ansvarig enligt förordningen, sammanföra
familjemedlemmar och andra släktingar i
beroendeställning av humanitära skäl. I förordningen
anges att medlemsstaterna bl.a. beaktar principen om
non-refoulement.
Skrivelsen
Regeringen beslutade i april 2002 att en särskild
utredare skall föreslå författningsändringar som är
nödvändiga för att personer som känner en välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av kön eller
sexuell läggning skall kunna betraktas som
flyktingar enligt Genèvekonventionen (dir. 2002:49).
För att utredningen skall kunna ta hänsyn till EG-
direktivet om skyddsgrunder (se nedan) beslutade
regeringen i ett tilläggsdirektiv (dir. 2003:109)
den 2 oktober 2003 att förlänga tiden för
utredningen till den 1 mars 2004.
Kommissionens förslag till direktiv om
miniminormer för när medborgare i tredjeland och
statslösa personer skall betraktas som flyktingar,
skyddsgrundsdirektivet KOM(2001) 510, skulle enligt
slutsatserna från Europeiska rådets möte i juni 2003
ha antagits före utgången av 2003. I skrivelsen
anges beträffande direktivet att från svensk sida
har framhållits vikten av att icke-statlig
förföljelse liksom förföljelse på grund av kön och
sexuell läggning inkluderas i flyktingbegreppet.
Sverige har vidare ansett det viktigt att flyktingar
och alternativt skyddsbehövande, i så stor
utsträckning som möjligt, tillerkänns samma
rättigheter i alla medlemsstater.
Enligt skrivelsen innebär Dublinförordningen bl.a.
att tidsfristerna för ärendenas handläggning
förkortas samt att anknytning till en medlemsstat
genom en familjemedlem eller andra släktingar i
beroendeställning tillmäts större betydelse vid
avgörandet av vilken medlemsstat som skall pröva
asylansökan.
I skrivelsen anges att Sverige tog kraftigt
avstånd från väsentliga delar i kommissionens
meddelande Mer tillgängliga, rättvisa och
väladministrerade asylsystem, KOM(2003) 315.
Regeringen delade inte tankarna på att asylsökande
skall kunna sändas till transitcentrum i närheten av
EU:s yttre gräns eller till regionala skyddszoner,
för att där få sin ansökan behandlad. Regeringen
välkomnade dock de delar i meddelandet som syftar
till att stärka UNHCR, att stärka skyddet för
flyktingar i ursprungsregionerna och att på EU-nivå
öka vidarebosättning av flyktingar och andra
skyddsbehövande.
Kommissionen skall före juni 2004 presentera en
rapport om hur skyddsbehövande personer kan beredas
skydd i EU på ett mer ordnat sätt med syftet att
undvika olaglig inresa och smuggling. Kommissionen
skall också, i samråd med UNHCR och berörda stater,
utreda på vilket sätt skydd bättre kan beredas i de
skyddsbehövandes närområde.
I skrivelsen anges vidare att den som söker asyl
måste tillåtas stanna kvar i ansökningslandet i
varje fall till dess ansökan blivit prövad i första
instans. Med denna inställning har Sverige tagit
avstånd från tanken att i en s.k. Convention Plus-
överenskommelse (ett förslag av UNHCR) skulle kunna
ingå att asylsökande sänds till en skyddszon i ett
annat land för att där få sin asylansökan prövad.
FN:s kommitté mot tortyr har behörighet att pröva
enskilda klagomål mot en stat och tillämpar från
1984 konventionen mot tortyr. En förutsättning för
att kommittén skall kunna pröva klagomål från
enskilda är emellertid att staten i fråga har
accepterat den individuella klagorätten. Många av de
134 stater som är anslutna till konventionen har
inte gjort det. I skrivelsen anges att Sverige
fäster stor vikt vid rätten för enskilda att klaga
hos internationella övervakningsorgan. Enligt
skrivelsen har FN:s kommitté mot tortyr prövat 21
ärenden i sak avseende klagomål mot Sverige.
Kommittén har funnit att Sverige brutit mot FN-
konventionen mot tortyr i nio fall. I tolv fall har
kommittén funnit att kritik inte kan riktas mot
Sverige. Elva ärenden har avslutats utan
sakprövning. Sedan 1984 har antalet anmälningar till
kommittén ökat. För närvarande finns 18 öppna
ärenden hos kommittén.
När det gäller Europadomstolen är den behörig att
pröva klagomål från enskilda mot samtliga stater som
är anslutna till Europeiska konventionen. Sverige
har hittills inte fällts i Europadomstolen i något
fall. Ett stort antal klagomål har avvisats av
domstolen som ogrundade. För närvarande handläggs
vid domstolen åtta mål med anknytning till svenska
utlänningsärenden. Tre av dessa gäller utvisning på
grund av brott, övriga är asylärenden.
I skrivelsen noteras att trots att väsentligt fler
klagomål getts in till Europadomstolen än till FN-
kommittén, så är det enbart FN-kommittén som
fastställt att Sverige brutit mot tortyrförbudet.
Sverige är folkrättsligt förpliktat att respektera
de domar som meddelas av Europadomstolen. Ingen
avvisning har verkställts i de fall där domstolen
eller kommittén funnit att en verkställighet av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut står i strid med
respektive konventionsåtagande.
Motioner
Könsrelaterad förföljelse
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2003/04:Sf249 yrkande 2 ett tillkännagivande om att
flyktingbegreppet skall vidgas till att omfatta även
förföljelse på grund av kön och sexuell läggning.
I motion 2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkandena 3 och 7-9 begärs ett
tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen och att
den svenska lagstiftningen rörande förföljda
homosexuella, bisexuella och transpersoner snarast
bör reformeras liksom att kunskapen om
homosexuellas, bisexuellas och transpersoners
situation i de länder personerna flyr från måste
öka. Kunskapsunderlaget vid beslut om
uppehållstillstånd är i dag undermåligt.
Tillkännagivanden härom begärs i motionen. Vidare
begärs ett tillkännagivande om att EU:s
skyddsgrundsdirektiv måste ge flyktingstatus åt
personer som förföljs på grund av kön, könsidentitet
eller sexuell läggning.
I motionerna 2003/04:Sf8 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkandena 2 och 3 samt 2003/04:Sf403 av Sven Brus
m.fl. (kd) yrkandena 16 och 17 begärs att regeringen
lägger fram förslag till nödvändiga
författningsändringar så att flyktingbegreppet
vidgas till att omfatta även personer som riskerar
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.
Vidare bör kompetensen vid invandringsmyndigheterna
och beslutsunderlaget om situationen i hemländerna
för kvinnor respektive homosexuella ses över.
I motion 2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl.
(kd) yrkande 19 yrkas ett stärkt skydd för personer
som riskerar förföljelse på grund av kön.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2003/04:Sf257
yrkande 18 att regeringen under våren 2004
förelägger riksdagen förslag om sådan ändring av
utlänningslagen att välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
blir grund för flyktingstatus.
I motion 2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
yrkande 17 begärs att riksdagsbeslutet om att
förföljelse på grund av sexuell läggning och
könsidentitet skall vara giltigt asylskäl måste få
genomslag i praxis.
Jörgen Johansson och Lena Ek (c) anser i motion
2003/04:Sf244 att det bör tillsättas en utredning
för att klargöra rättsläget vid förföljelse på grund
av kön som kriterium vid asylansökan.
I motion 2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl.
(mp) yrkandena 14 och 15 begärs tillkännagivanden om
att bestämmelsen om "övriga skyddsbehövande" skall
användas i betydligt mer generös utsträckning när
det gäller förföljelse av kvinnor och på grund av
sexuell läggning samt att könsstympning skall utgöra
skäl för att erhålla flyktingskap.
I flerpartimotionen 2003/04:Sf354 av Johan Linander
m.fl. (c, fp, v, mp) begärs ett tillkännagivande om
att flyktingbegreppet i utlänningslagen skall vidgas
till att också omfatta förföljelse på grund av kön,
sexuell läggning eller könsidentitet.
Börje Vestlund (s) anser i motion 2003/04:Sf304 att
utlänningslagen bör ändras så att asyl skall kunna
ges till personer som förföljs på grund av sin
sexuella läggning.
Anders Bengtsson m.fl. (s) anser i motion
2003/04:Sf348 att förföljelse på grund av kön,
sexuell läggning eller könsidentitet bör ge
flyktingstatus enligt Genèvekonventionen.
I motion 2003/04:U277 av Hillevi Larsson m.fl. (s)
yrkande 2 begärs också ett tillkännagivande om
asylrätt för homosexuella, bisexuella och
transpersoner.
Övriga motioner om flyktingbegreppet m.m.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion
2003/04:Sf249 yrkande 14 att Dublinförordningens
regler är komplicerade och svårförutsägbara, bl.a.
när det gäller vad som är att anse som en genomresa
eller ej. Asylsökande har inte heller rätt att
åberopa att vissa tidsfrister har överskridits. En
ytterst restriktiv praxis har utvecklats. Sverige
bör enligt motionärerna i högre grad tillämpa
möjligheten att göra undantag t.ex. på grund av
sjukdom eller familjeanknytning varvid prövningen
bör ske i Sverige. Ett tillkännagivande om detta
begärs i motionen.
Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion 2003/04:Sf6
yrkande 4 ett tillkännagivande om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med en samlad analys av
varför antalet anmälningar till FN:s kommitté mot
tortyr ökat mot Sverige samt vilka åtgärder som
behövs för att Sverige inte skall fällas i
framtiden.
I motion 2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkande 6 anges att varje medlemsstat skall kunna
pröva en asylansökan även om ingen skyldighet härför
föreligger enligt Dublinförordningen. Motionärerna
anser emellertid att detta kan vara ett problem
eftersom flyktingbegreppet fortfarande tolkas olika
av EU:s medlemsstater. Principen om non-refoulement
och Dublinförordningen kan därvid hamna i konflikt
med varandra. I yrkande 7 anges att Sverige bör gå i
spetsen för att det inom EU snarast utarbetas en
gemensam definition av ett vidgat flyktingbegrepp.
Vidare anges i yrkande 9 att ett land som följer
Genèvekonventionen inte per definition behöver vara
säkert för den asylsökande. Statistiken visar att
det finns vissa länder till vilka Sverige
direktavvisar. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att en lista över "säkra länder"
inte skall upprättas. I yrkande 10 anges att genom
det s.k. Aznarprotokollet berövas EU-ländernas egna
medborgare rätten att söka asyl i andra
medlemsländer. Detta är en oacceptabel inskränkning
då situationer kan uppstå där människor löper fara
att förlora livet eller sina mänskliga rättigheter
även i Europa. Regeringen bör snarast deklarera hur
man kommer att verka för en ändring. Ett
tillkännagivande om EU-medborgares rätt att söka
asyl begärs i motionen.
I motion 2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om att
regeringen bör initiera en översyn av
Dublinförordningen med syfte att
fördelningskriteriet för de asylsökande skall vara
de asylsökandes egna val.
I samma motion yrkande 12 begärs ett
tillkännagivande om att regeringen bör inlägga veto
mot förslaget till skyddsgrundsdirektiv. Detta är
enligt motionärerna nödvändigt om inte
flyktingkommissariatets vädjan till det grekiska
ordförandeskapet, att inte tillåta kärnan i
flyktingskyddet urholkas, tillgodoses i direktivet.
I yrkande 13 anges vidare att direktivet inte bör
antas om det inte omarbetas grundligt i syfte att
åstadkomma ett godtagbart skydd för flyktingar och
andra skyddsbehövande. Direktivet får inte strida
mot internationella normer om skydd för de mänskliga
rättigheterna.
I motionens yrkanden 3-5 begärs tillkännagivanden
om att stärka svenska myndigheters respekt för
asylrätten och Genèvekonventionen och om ett
fortsatt tillbakavisande av förslag om s.k.
skyddszoner, dvs. att asylprövningsförfarandet för
människor som rest in i EU för att söka asyl skall
förläggas utanför EU. Motionärerna vill också att
rådets betraktande av asylrätten som nådegåva och
inte en rättighet skall fördömas. Det görs ofta
gällande att flertalet asylsökande inte har några
verkliga asylskäl. Nästan alla asylsökande kommer
emellertid från länder där det pågår krig eller
väpnad konflikt eller grova kränkningar av de
mänskliga rättigheterna. Det finns ingen koppling
mellan ursprungsländers fattigdom och
migrationstrycket mot Sverige anser motionärerna.
Mona Jönsson (mp) anger i motion 2003/04:Sf7 yrkande
1 att Sverige i större utsträckning bör undvika att
med stöd av Dublinförordningen skicka människor till
annat land för att få asylansökan prövad.
I motion 2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl.
(mp) yrkandena 23, 25 och 26 anges att principen om
non-refoulement skall vara absolut. Stater får inte
skicka tillbaka flyktingar till länder där de
riskerar bl.a. tortyr. Motionärerna anser att det
faktum att Sverige fällts åtta gånger i FN:s
kommitté mot tortyr visar på brister i
asylhanteringen. Sverige måste införa en
konventionsenlig definition av tortyr. Vidare anser
motionärerna att Sverige skall tillämpa en mer
generös tolkning av Dublinförordningen och att
tillämpningen av förordningen inte kan anses
förenlig med barnkonventionen. Tillräcklig hänsyn
tas inte till om det finns anhöriga i Sverige eller
om det första asyllandet skickar tillbaka personen
till misär eller tortyr. Asylskälen bör prövas i
Sverige när det gäller barnfamiljer. I motionen
begärs tillkännagivanden om detta.
I motion 2003/04:U275 yrkande 1 av Annelie Enochson
m.fl. (kd, fp, c, v) begärs ett tillkännagivande om
att de uiguriska flyktingarna från Kina som har sökt
asyl i Sverige skall ges en fristad här.
Utskottets ställningstagande
Frågor som rör internationellt skydd och definition
av begreppet flykting har de senaste åren
diskuterats i olika forum internationellt och inom
EU. UNHCR har sett över flyktingbegreppet enligt
Genèvekonventionen och hållit globala konsultationer
med konventionsländerna. Översynen har utmynnat i en
handlingsplan för internationellt skydd, Agenda for
Protection. Inom EU har nyligen en politisk
överenskommelse träffats om kommissionens förslag
till direktiv om miniminormer för när en medborgare
i tredjeland och statslösa personer skall betraktas
som flyktingar eller som personer som av andra skäl
behöver internationellt skydd samt om dessa
personers rättsliga ställning, det s.k.
skyddsgrundsdirektivet. Direktivet innehåller
bestämmelser för fastställande av vilka av de
personer som söker internationellt skydd som skall
anses uppfylla villkoren för flyktingstatus och
vilka som skall anses berättigade till subsidiärt
skydd. Rådet uppmanade sina förberedande organ att
slutredigera texten så att direktivet kan antas inom
den tidsfrist som anges i fördraget, dvs. före den 1
maj 2004.
I kommissionens förslag till skyddsgrundsdirektiv
(KOM(2001) 510) ges följande riktlinjer för
tolkningen av förföljelsegrunden tillhörighet till
en viss samhällsgrupp. En grupp skall anses utgöra
en särskild samhällsgrupp, särskilt när gruppens
medlemmar har en gemensam väsentlig egenskap eller
en gemensam bakgrund som inte kan ändras, eller
består av personer som har en gemensam egenskap
eller övertygelse som är så grundläggande för
identiteten eller samvetet att de inte får tvingas
avsvära sig den, eller gruppen har en särskild
identitet i det berörda landet eftersom den
uppfattas som annorlunda av omgivningen. Vidare kan
beroende på omständigheterna i ursprungslandet en
särskild samhällsgrupp omfatta en grupp grundad på
en gemensam egenskap, t.ex. sexuell läggning.
Sexuell läggning får inte tolkas så att det
innefattar handlingar som anses brottsliga enligt
medlemsstaternas nationella lagstiftning.
Könsrelaterade aspekter kan beaktas, utan att dessa
i sig ger upphov till en presumtion för denna
artikels tillämplighet. Den definition av
förföljelsegrunden som lämnas i förslaget anger den
minimistandard som staterna skall iaktta och hindrar
inte att en enskild medlemsstat tillämpar mer
generösa principer.
Utredningen om förföljelse på grund av kön eller
sexuell läggning som nyligen lagt fram sitt
betänkande Flyktingskap och könsrelaterad
förföljelse (SOU 2004:31) föreslår att förföljelse
på grund av kön eller sexuell läggning inryms i
flyktingbegreppet och att den s.k. könsbestämmelsen
i 3 kap. 3 § första stycket 3 utlänningslagen utgår.
Enligt utredningen ger utlänningslagens
flyktingdefinition enligt dess nuvarande formulering
utrymme för en tolkning som inrymmer könsrelaterad
förföljelse. Övervägande skäl talar emellertid
enligt utredningen för att det direkt av lagtexten
skall framgå att vid prövningen av en asylansökan
skall beaktas att förföljelse som har sin grund i en
utlännings kön eller sexuella läggning kan ligga
till grund för flyktingskap. Det bör enligt
utredningen överlämnas åt de rättstillämpande
myndigheterna att utveckla de närmare
förutsättningarna för tolkningen och det kommer även
framgent att finnas behov av att ge
uppehållstillstånd av humanitära skäl åt dem som
riskerar könsrelaterad förföljelse och som av olika
orsaker inte uppfyller kriterierna för flyktingskap.
Utskottet kan konstatera att det finns en bred
uppslutning bakom kravet att flyktingbegreppet bör
vidgas till att omfatta även personer som riskerar
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.
Utskottet ser också positivt på att det inom EU nu
nåtts en politisk överenskommelse om
skyddsgrundsdirektivet och att utredningen om
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
har lagt fram förslag om att personer som känner
välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön
eller sexuell läggning skall kunna betraktas som
flyktingar enligt 1951 års Genèvekonvention.
Utredningens betänkande kommer nu att
remissbehandlas. Utskottet anser att beredningen av
förslagen bör avvaktas och avstyrker därför
motionerna 2003/04:Sf8 yrkandena 2 och 3,
2003/04:Sf244, 2003/04:Sf249 yrkande 2,
2003/04:Sf257 yrkande 18, 2003/04:Sf304,
2003/04:Sf348, 2003/04:Sf354, 2003/04:Sf357
yrkandena 14 och 15, 2003/04:Sf403 yrkandena 16 och
17, 2003/04:K418 yrkandena 3 och 7-9, 2003/04:L350
yrkande 17, 2003/04:U255 yrkande 19 samt
2003/04:U277 yrkande 2.
Flyktingar och övriga skyddsbehövande har rätt
till uppehållstillstånd i Sverige. I samband med
prövningen av en asylansökan skall den beslutande
myndigheten ta hänsyn till eventuella
verkställighetshinder. Framkommer det att beslutet
inte kommer att kunna verkställas bör ett beslut om
avlägsnande inte fattas. Uppstår eller framkommer
hinder mot verkställighet först efter ett
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning
finns dessutom regler om hinder mot verkställighet i
8 kap. utlänningslagen. Enligt 1 § får en avvisning
eller en utvisning aldrig verkställas till ett land
om det finns skälig anledning att tro att
utlänningen där skulle vara i fara att straffas med
döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning. Inte heller får
avvisningen eller utvisningen verkställas till ett
land där personen inte är skyddad mot att sändas
vidare till ett land där han eller hon skulle vara i
sådan fara (principen om non-refoulement). Utskottet
vill understryka att verkställighetshindret enligt 1
§ är absolut.
Sverige liksom övriga medlemsstater i EU är bundna
av folkrättsliga förpliktelser inom såväl
internationell flyktingrätt som mänskliga
rättigheter i övrigt. Detta innebär att
flyktingrättens olika delar, t.ex. att en
asylsökande inte får avvisas eller utvisas till ett
land där sökandens liv eller frihet hotas på grund
av hans eller hennes ras, religion, nationalitet,
tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk
åskådning, alltid skall tillämpas. Detta gäller
givetvis även i förhållande till Dublinförordningen.
Förordningen, som bygger på principen om första
asylland, syftar till att bl.a. garantera de
asylsökande tillgång i praktiken till ett förfarande
för att avgöra flyktingstatus men också att
förebygga missbruk av asylförfarandet. Av
förordningen framgår att medlemsstaterna i varje
enskilt fall skall göra en individuell bedömning av
om det föreligger omständigheter som gör att en
asylansökan skall prövas av ett annat land än det
som huvudregeln anger.
Förra året tog Storbritannien upp en diskussion i
Europeiska rådet om nya metoder för att ge
internationellt skydd. Förslagen tog fasta på
nödvändigheten att medelst t.ex. bistånd angripa
flyktorsaker samt att öka skyddet i närområdet genom
bl.a. en förbättring av UNHCR:s kapacitet att snabbt
reagera på plötsliga förflyttningar. Vidare
behandlades inrättandet av skyddszoner i de
asylsökandes närområde och i transitområden.
Vid ett rådsmötet i juni 2003, där kommissionen
presenterade meddelandet Mer tillgängliga, rättvisa
och väladministrerade asylsystem, tog Sverige
kraftigt avstånd från framför allt tankarna på s.k.
skyddszoner. Före juni 2004 skall kommissionen
presentera en rapport om hur skyddsbehövande
personer på ett mer ordnat sätt skall kunna beredas
skydd i EU. Kommissionen skall också, i samråd med
UNHCR och berörda stater, utreda på vilket sätt
skydd bättre kan beredas i de skyddsbehövandes
närområde.
Utskottet noterar att Sverige, som nämnts, även
har tagit avstånd från att det i en s.k. Convention
Plus-överenskommelse enligt ett förslag av UNHCR
skulle kunna ingå att asylsökande sänds till en
skyddszon i ett annat land för att där få sin
asylansökan prövad. Utskottet delar regeringens
bedömning i skrivelsen att den som söker asyl måste
tillåtas stanna kvar i ansökningslandet i varje fall
till dess ansökan blivit prövad i första instans.
Utskottet, som kan konstatera att svensk lag till
fullo överensstämmer med Europakonventionen och med
FN:s tortyrkonvention, utgår från att regeringen
även fortsättningsvis noggrant granskar de fall där
kritik har uttalats mot Sverige. Utskottet vill
vidare peka på att det i Dublinförordningen anges
att en medlemsstat dels alltid får pröva en
asylansökan som lämnats in av en
tredjelandsmedborgare, dels får sammanföra
familjemedlemmar och andra släktingar i
beroendeställning av humanitära skäl. Rekvisiten för
vad som är att anse som humanitära skäl anges vara
särskilt familjeskäl och kulturellt betingade
faktorer. Genom förordningen har en, i förhållande
till Dublinkonventionen, effektivare och snabbare
procedur skapats där bl.a. barns ställning stärks,
liksom rätten för familjemedlemmar att få sina
asylansökningar prövade av en och samma medlemsstat.
Utskottet vill också peka på att det inom EU nyligen
har träffats en politisk överenskommelse om
skyddsgrundsdirektivet. Härigenom kommer gemensamma
miniminormer att gälla inom EU för fastställande av
vilka av de personer som söker internationellt skydd
som skall anses uppfylla villkoren för
flyktingstatus och vilka som skall anses berättigade
till subsidiärt skydd samt om vilka rättigheter och
förmåner som tillkommer de personer som åtnjuter
flyktingstatus eller subsidiärt skydd.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2003/04:Sf6 yrkande 4, 2003/04:Sf7 yrkande 1,
2003/04:Sf249 yrkande 14, 2003/04:Sf257 yrkandena
3-5, 12 och 13, 2003/04:Sf357 yrkandena 23, 25 och
26 samt 2003/04:Sf403 yrkandena 6 och 7.
När det gäller frågan om möjligheten för en person
att välja vilket land han eller hon vill söka skydd
i kan utskottet konstatera att principen om första
asylland fortsatt bör gälla som utgångspunkt för
prövningen av en asylansökan. Utskottet avstyrker
motion 2003/04:Sf257 yrkande 10.
Enligt kommissionens förslag KOM(2002) 326 till
direktiv om förfaranden för att bevilja eller
återkalla flyktingstatus, det s.k.
asylprocedurdirektivet, skall miniminormer
fastställas för medlemsstaternas asylprocedurer.
Medlemsstaterna ges enligt förslaget en möjlighet
att använda sig av principen om säkert tredjeland
vid prövningen av asylansökningar. Fastställandet av
om ett land skall anses som ett säkert tredjeland
skall i sådana fall ske enligt vissa principer
angivna i bilaga till direktivet. Väsentligt är
kravet på att landet måste betraktas som ett säkert
tredjeland för den enskilde asylsökanden.
Den parlamentariska utredningen om en ny instans-
och processordning i utlänningsärenden (NIPU) har i
sitt slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i asylärenden
(SOU 1999:16) i samband med övervägandena om en s.k.
snabbprocess för uppenbart ogrundade ansökningar
föreslagit en särskild ordning för vissa
tredjeländer som typiskt sätt kan anses vara säkra
första asylland. Kommittén menade att för att detta
skall kunna tillämpas skall regeringen ha fört upp
landet i fråga på en särskild förteckning.
Utskottet har i yttrande 1997/98:SfU4y till
utrikesutskottet över proposition 1997/98:58
Amsterdamfördraget beträffande det s.k.
asylprotokollet eller Aznarprotokollet framhållit
att Sverige alltid i internationella sammanhang lagt
stor vikt vid att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars
rättsliga skydd. Utskottet kunde inte godta någon
som helst inskränkning av Genèvekonventionen och
dess tilläggsprotokoll och andra internationella
åtaganden avseende asyl. Utskottet delade också
regeringens uppfattning att protokollet inte
inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt
flyktingkonventionen. Utskottet vidhåller denna
uppfattning.
När det gäller listor över säkra länder vill
utskottet understryka att inget land kan frångå
skyldigheten enligt Genèvekonventionen att varje
person har rätt till en individuell prövning av sina
asylskäl.
Med det anförda avstyrker utskottet motion
2003/04:Sf403 yrkandena 9 och 10.
Vad gäller motionsyrkanden om avvisningar eller
utvisningar till vissa länder förutsätter utskottet
att en bedömning av skyddsbehovet alltid sker
individuellt vid prövningen av
uppehållstillståndsfrågor varvid omständigheterna i
det enskilda fallet och situationen i hemlandet
beaktas. Motion 2003/04:U275 yrkande 1 om uiguriska
flyktingar avstyrks med det anförda.
Uppehållstillstånd av humanitära skäl
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om innebörden av
begreppet humanitära skäl.
Jämför reservationerna 26 (kd, c), 27 (fp)
och 28 (mp).
Gällande ordning
Enligt 2 kap. 4 § 5 UtlL får uppehållstillstånd ges
till en utlänning som av humanitära skäl bör få
bosätta sig i Sverige.
Motioner
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2003/04:Sf249 yrkandena 3, 4 och 6 tillkännagivanden
om en förändring av utlänningslagstiftningen för att
möjliggöra en mer generös tolkning av begreppet
humanitära skäl, om att förutom klara medicinska
vårdbehov även vistelsetid samt integration skall
tas i beaktande vid bedömning av humanitära skäl
samt om att integration och vistelsetid skall
tillmätas särskild betydelse i barnärenden.
I motion 2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkande 18 anges att begreppet humanitära skäl i
utlänningslagen måste förtydligas.
Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (kd) begär i
motion 2003/04:Sf271 yrkande 1 att översynen av
utlänningslagen omfattas av en ordentlig studie av
rättstillämpningen vid humanitära skäl och barnets
bästa.
I motion 2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl.
(mp) yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om att
svårt sjuka barn skall få uppehållstillstånd av
humanitära skäl.
I flerpartimotionen 2003/04:Sf253 av Gustav Fridolin
m.fl. (mp, fp, c) begärs ett tillkännagivande om en
lagstiftning för att garantera att påbörjade
vårdkedjor för asylsökande inte bryts. Motionärerna
anser att i sådana fall bör permanenta
uppehållstillstånd ges.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare i betänkande 2002/03:SfU8
avstyrkt liknande motionsyrkanden. Utskottet har då
anfört följande. Möjligheten att få
uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl fanns
redan före 1989 års utlänningslag. En genomgång av
gällande praxis gjordes av Invandrarpolitiska
kommittén, SOU 1983:29. Där angavs att
uppehållstillstånd undantagsvis skall kunna ges åt
utlänningar som kan anföra mycket starka humanitära
skäl för att få stanna i landet. I förarbetena till
1989 års utlänningslag anges i fråga om vilka
personer som kan omfattas bl.a. personer som på
grund av sjukdom eller andra personliga förhållanden
inte bör nekas uppehållstillstånd här eller personer
som inte omfattas av asylreglerna men där det ter
sig inhumant att tvinga personen att återvända på
grund av förhållandena i det andra landet, t.ex. ett
pågående krig. I utskottets betänkande 1996/97:SfU5
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv angavs
att något förslag till ändrad lagstiftning vad avser
uppehållstillstånd av humanitära skäl inte lagts
fram i proposition 1996/97:25. Enligt propositionen
kommer, genom de nya skyddsregler som föreslås för
andra skyddsbehövande än flyktingar, humanitära skäl
i fortsättningen främst att avse dem som har
renodlat humanitära skäl. I ett vägledande
regeringsavgörande anges att behovet av vård skall
avse en livshotande sjukdom för vilken vård inte kan
beredas i hemlandet eller ett handikapp av
synnerligen allvarlig art. I samband med att
portalparagrafen om barnets bästa infördes 1997
betonade regeringen att de humanitära skälen bör
kunna vara av något mindre allvar och tyngd när ett
barn berörs. Bland annat lång vistelsetid i Sverige,
barnens anknytning hit och föräldrarnas hälsa bör
vägas in. Enligt ett regeringsavgörande kan även
släktskap i kombination med skäl av humanitär art
motivera ett uppehållstillstånd.
Lagrådet uttalade i sitt yttrande över regeringens
lagrådsremiss om en ny instans- och processordning i
utlänningsärenden hösten 2002 bl.a. att utformningen
av bestämmelsen om humanitära skäl överlåter till
den beslutande myndigheten/domstolen att avgöra vad
som skall anses vara tillräckliga humanitära skäl.
Lagrådet hade därför principiella invändningar mot
att lagförslaget även bemyndigade regeringen att
meddela föreskrifter om bl.a. uppehållstillstånd av
humanitära skäl. Lagrådet, som anförde att de
ytterligare kriterier som skall gälla måste framgå
av lagen, ansåg att detta borde övervägas i det
fortsatta lagstiftningsarbetet.
Den parlamentariska kommitté som tillsatts för att
se över utlänningslagstiftningen,
Utlänningslagskommittén, skall bl.a. lämna förslag
till - utifrån förarbeten och författningar samt en
kartläggning av praxis - hur förutsättningarna för
uppehållstillstånd av humanitära skäl skall
preciseras i lag. Kommittén skall lämna förslag med
utgångspunkt i den lagrådsremiss med förslag till ny
instans- och processordning i utlännings- och
medborgarskapsärenden som regeringen beslutade om
den 6 juni 2002 samt Lagrådets yttrande från den 9
oktober 2002 (dir. 2003:28). Kommittén skall avsluta
sitt arbete senast den 1 juni 2004.
Med hänvisning till det anförda och då kommitténs
arbete bör avvaktas avstyrker utskottet motionerna
2003/04:Sf249 yrkandena 3, 4 och 6, 2003/04:Sf253,
2003/04:Sf271 yrkande 1, 2003/04:Sf357 yrkande 9 och
2003/04:Sf403 yrkande 18.
Barnets bästa
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om innebörden av
begreppet barnets bästa.
Jämför reservation 29 (fp, kd, c, mp)
Motioner
I motionerna 2003/04:Sf249 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 7 och 2003/04:So504 av Marita Aronson
m.fl. (fp) yrkande 33 begärs tillkännagivanden om
att bestämmelserna om barnets bästa bör ses över så
att barnkonventionen uppfylls fullt ut även vad
gäller asylsökande barn.
I motionerna 2003/04:Sf8 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkande 4 och 2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkande 23 begärs tillkännagivanden om att barnets
bästa oreserverat skall sättas främst i
utlänningsärenden.
Maria Wetterstrand m.fl. (mp) begär i motion
2003/04:Sf357 yrkande 5 ett tillkännagivande om att
utlänningslagens portalparagraf skall prioriteras
framför samhällsintresset av en reglerad invandring.
Utskottets ställningstagande
I samband med att den s.k. portalparagrafen om
barnets bästa infördes i utlänningslagen anförde
regeringen (prop. 1996/97:25 Svensk
migrationspolitik i globalt perspektiv) att barnets
bästa är en omständighet som skall beaktas bland
andra intressen vid utformningen av de svenska
invandringsreglerna. Många gånger måste en avvägning
göras mellan alternativ som har såväl goda som
dåliga konsekvenser för barnet. Avgörande vid
bedömningen av barnets bästa borde enligt regeringen
vara i vilken grad barnet i sin psykosociala
utveckling kan antas ta bestående skada av att
flytta tillbaka till hemlandet, att skilja från de
oftast tillfälliga påfrestningar som en flyttning
till andra miljöer ofta innebär för ett barn. I sitt
betänkande 1996/97:SfU5 fann utskottet det mycket
värdefullt att hänsynen till barnets hälsa och
utveckling samt barnets bästa i övrigt, genom
införandet av portalbestämmelsen, sattes i fokus och
att lagen därigenom kom att genomsyras av den hänsyn
som måste tas till barn vid lagens tillämpning.
Utskottet betonade även hur viktigt det är att ett
sådant synsätt också präglar myndigheternas arbete.
Utskottet delade regeringens uppfattning att
prövningen av barnets bästa inte generellt får
tillåtas att ta över samhällsintresset att reglera
invandringen. Utskottet finner inte anledning att nu
göra annan bedömning.
I direktiven till den tidigare nämnda
parlamentariska kommittén som skall göra en översyn
av utlänningslagstiftningen anges att kommittén
bl.a. skall rikta särskild uppmärksamhet på hur den
år 1997 införda portalparagrafen i utlänningslagen
om barnets bästa har kommit till uttryck i
bedömningar huruvida tillräckligt starka humanitära
skäl för uppehållstillstånd skall anses föreligga i
ärenden där barn är berörda. Kommitténs arbete skall
vara avslutat senast den 1 juni 2004.
Kommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna 2003/04:Sf8
yrkande 4, 2003/04:Sf249 yrkande 7, 2003/04:Sf357
yrkande 5, 2003/04:Sf403 yrkande 23 och
2003/04:So504 yrkande 33
Uppehållstillstånd efter viss tid m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
uppehållstillstånd efter viss tid och om
uppehållstillstånd för gömda personer.
Jämför reservationerna 30 (v) och 31 (fp, c,
mp).
Motioner
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2003/04:Sf257
yrkande 19 att regeringen skall återkomma med
förslag om sådan ändring av utlänningslagen att den
som väntat längre tid än 18 månader på ett
lagakraftägande avlägsnandebeslut automatiskt skall
beviljas permanent uppehållstillstånd, om det inte
finns synnerliga skäl som talar däremot.
I motion 2003/04:Sf254 av Gustav Fridolin m.fl. (mp,
fp, kd, c) begärs ett tillkännagivande om amnesti
för de flyktingar som vistats i landet 18 månader
eller längre. Under en begränsad tid på cirka tre
månader bör alla asylsökande som befinner sig i
asylprocessen eller har genomgått asylprocessen och
varit 18 eller fler månader i landet erbjudas ett
permanent uppehållstillstånd. Detta bör gälla
oavsett om man är gömd eller ej.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anser i motion
2003/04:Sf249 yrkande 23 att som en unik
engångsåtgärd bör gömda flyktingar beviljas amnesti.
Också i motion 2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand
m.fl. (mp) yrkande 10 begärs en engångsamnesti för
flyktingar som lever gömda.
Martin Nilsson m.fl. (s) begär i motion
2003/04:Sf375 ett tillkännagivande om att nyfödda
barn vars båda föräldrar har permanent
uppehållstillstånd automatiskt skall ges
uppehållstillstånd i Sverige. Att avskaffa
ansökningsprocessen skulle dels frigöra resurser på
Migrationsverket, dels undanröja särbehandling och
bidra till integrationen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare och senast i betänkande
2002/03:SfU8 behandlat motionsyrkanden om
uppehållstillstånd efter viss tid och då uttalat att
varje ansökan om uppehållstillstånd skall prövas
individuellt. Utskottet uttalade att det måste vara
en rättssäker process där samtliga omständigheter
och skäl för beslutet utreds. I begreppet rättssäker
lade då utskottet även frågan om tidsutdräkten och
påtalade att självklart får handläggningstiden inte
vara orimligt lång. Utskottet ansåg sig inte kunna
ställa sig bakom yrkanden om att ett
uppehållstillstånd skall ges enbart på den grund att
en viss tid förflutit. Utskottet vidhåller denna
inställning.
Utskottet kan inte tillstyrka en ordning där
personer som fått avslag på en asylansökan och som
håller sig gömda för att undgå verkställighet av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut enbart på den
grunden beviljas uppehållstillstånd. Prövningen av
en ansökan om uppehållstillstånd skall ske
individuellt i förhållande till gällande lag.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
2003/04:Sf249 yrkande 23, 2003/04:Sf254,
2003/04:Sf257 yrkande 19 och 2003/04:Sf357 yrkande
10.
Utskottet har förståelse för uppfattningen i
motion 2003/04:Sf375 att nyfödda barn vars båda
föräldrar har permanent uppehållstillstånd bör kunna
ges uppehållstillstånd i Sverige utan ansökan.
Utskottet förutsätter att regeringen initierar en
sådan ändring om det kan anses behövligt. Utskottet
anser att ett tillkännagivande härom inte behövs.
Utskottet avstyrker motionen.
Verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om
familjesplittring vid verkställighet och om
närvaro av medborgarvittne vid
verkställighet.
Jämför reservationerna 32 (fp, kd, c) och 33
(mp).
Motioner
I motionerna 2003/04:Sf249 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 8 och 2003/04:So504 av Marita Aronson
m.fl. (fp) yrkande 34 begärs tillkännagivanden om
åtgärder för att undvika att familjer splittras i
samband med förvarstagning och verkställighet av
avvisning.
Gunnar Nordmark (fp) begär i motion 2003/04:Sf313
ett tillkännagivande om att grund för avvisning från
Sverige inte föreligger om det innebär att
minderårig berövas umgänget med den ena eller båda
föräldrarna.
Solveig Hellquist (fp) anser i motion
2003/04:Sf267 att asylsökande barn som är föremål
för utredning inom socialtjänsten inte skall kunna
avvisas under pågående utredning. Enligt motionären
kan missförhållanden i familjen i vissa fall bero på
föräldrarnas psykiska ohälsa och osäkra tillvaro.
Föräldrarna måste få kvalificerad hjälp att återta
sin föräldraroll innan en avvisning sker.
I motion 2003/04:Sf8 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande
7 anges att det finns en brist på humanitet och
respekt för barnen vid utvisning och avvisning.
Speciella hänsyn måste tas till barn som kommer till
Sverige som asylsökande. Bestämmelserna i
föräldrabalken rörande hämtning vid vårdnads- och
umgängestvister bör därför införas i
utlänningslagen.
I motion 2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkandena 26 och 35 begärs tillkännagivanden om
barnperspektivet vid utvisning och avvisning och att
utvisnings- och avvisningsbeslut som leder till
familjesplittring skall inhiberas, såvida synnerliga
skäl ej föreligger.
Maria Wetterstrand m.fl. (mp) begär i motion
2003/04:Sf357 yrkande 22 ett tillkännagivande om att
ett medborgarvittne bör närvara vid avvisningar för
att säkerställa att dessa inte genomförs på ett
kränkande och omänskligt sätt.
Utskottets ställningstagande
I utlänningslagen regleras inte särskilt frågan om
hur verkställighet av ett avvisningsbeslut skall ske
men enligt den praxis som utlänningsmyndigheterna
följer skall familjer inte splittras vid en
avvisning. Utskottet kan konstatera att en avvägning
i det enskilda fallet alltid måste ske och utgår
från att myndigheterna beaktar utlänningslagens
bestämmelse om att barnets bästa särskilt skall
beaktas. Detta gäller självklart även då det är
fråga om verkställighet av ett avvisningsbeslut.
I ett frågesvar den 12 november 2003 underströk
justitieministern, med anledning av en fråga om
polisingripande vid avvisning, att portalparagrafen
i utlänningslagen om barnets bästa alltid skall
beaktas vid verkställigheten av ett avvisningsbeslut
som berör barn. Ministern anförde bl.a. att
avvisnings- eller utvisningsärenden som inte går att
lösa på frivillig väg som en sista utväg överlämnas
till polisen för verkställighet. Gäller det
barnfamiljer krävs särskild kompetens och hänsyn. I
polisens grundutbildning ingår träning i att hantera
svåra situationer och för att främja
barnperspektivet i stort har polismyndigheterna
satsat på utbildning och information.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2003/04:Sf8 yrkande 7, 2003/04:Sf249 yrkande 8,
2003/04:Sf267, 2003/04:Sf313, 2003/04:Sf403
yrkandena 26 och 35 samt 2003/04:So504 yrkande 34.
Utskottet finner inte skäl att förorda att ett
s.k. medborgarvittne skall närvara vid
verkställigheten av beslut om avvisning eller
utvisning. Motion 2003/04:Sf357 yrkande 22 avstyrks.
Visering
Viseringsplikt och besöksvisum
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om dels
viseringspliktiga länder, dels praxis vid
besöksvisum, dels turistvisum, dels norra
Irak.
Jämför reservationerna 34 (fp, v), 35 (fp,
kd, v, mp), 36 (mp) och 37 (v).
Gällande ordning
Av 1 kap. 3 § UtlL framgår att en utlänning som
reser in i eller vistas i Sve-rige skall ha visering
om inte utlänningen är medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge. Regeringen får
föreskriva undantag från kravet på visering.
Undantagen finns angivna i 2 kap. 4 och 5 §§ UtlF
och omfattar bl.a. medborgare i EU-länderna.
Enligt Schengenavtalet gäller i princip att ett
visum som är beviljat i ett EU-land (utom
Storbritannien och Irland) eller i Norge och Island
gäller för besök i samtliga dessa länder.
I förordning EG nr 539/2001 regleras vilka länders
medborgare som behöver visering respektive vilka som
är undantagna från viseringskrav.
Skrivelsen
Av skrivelsen framgår att arbetet med att öka
harmoniseringen av viseringspolitiken inom EU och
Schengenstaterna fortsätter och att ett stort antal
rättsakter har antagits under 2003. Dessa har i
huvudsak syftat till att underlätta
viseringsförfarandet för vissa grupper samt att
harmonisera, förtydliga och modernisera reglerna i
de gemensamma konsulära anvisningarna. Beslut har
också fattats om ändring av de avgifter som tas ut i
samband med en visering.
I skrivelsen anges att inom ramen för
Schengensamarbetet har Frankrike lagt fram ett
förslag om ett utökat samarbete vad gäller s.k.
Schengenrepresentation. I dag kan en medlemsstat
utfärda viseringar för en annan medlemsstats räkning
under förutsättning att den andra medlemsstaten inte
har någon utlandsmyndighet på den aktuella orten.
Förslaget från Frankrike syftar till att möjliggöra
att en medlemsstat representerar en annan
medlemsstat trots att den andra medlemsstaten har en
utlandsmyndighet på orten. Sverige stöder detta
förslag som bl.a. skulle innebära positiva effekter
för öppnandet av en svensk och finsk ambassad i
Bratislava med ett nära svensk-finskt samarbete för
konsulära ärenden och migrationsfrågor.
I slutsatserna från Europeiska rådet i Laeken i
december 2001 och i Sevilla i juni 2002 betonades
vikten av att inrätta ett gemensamt europeiskt
system för utbyte av viseringsinformation (VIS).
Kommissionen har lagt fram en genomförbarhetsstudie
och har av rådet uppmanats att fortsätta sitt
förberedande arbete med utvecklingen av VIS. Rådet
förväntas enligt skrivelsen ge de nödvändiga
politiska riktlinjerna för de grundläggande delarna
av VIS senast i december 2003. Häri ingår även den
finansiella delen, strategin för att genomföra
systemet samt valet av biometriska data.
Motioner
Allmänt om visumpolitiken
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anser i motion
2003/04:Sf249 yrkande 17 att Sverige måste aktivt
verka för att korta listan av viseringspliktiga
länder.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) anser i motion 2003/04:Sf257
yrkande 20 att regeringen i EU bör verka för att
korta listan över visumpliktiga länder och för att
visumkrav inte i strid med Genèvekonventionens tanke
skall användas för att stänga ute flyktingar.
Visum vid besök
I motion 2003/04:Sf388 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 5 begärs en enklare, snabbare och mer
generös besöksviseringspolitik.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:Sf403
yrkande 42 ett tillkännagivande om rutiner och
praxis vid svenska ambassader för besöksvisum.
Administrativa hinder som exempelvis att
visumansökningar via fullmakt inte accepteras bör
tas bort. Motionärerna, som inte kan acceptera att
anhöriga och närstående förvägras att besöka de
sina, anser att Sverige bör vara mycket generöst vid
tillämpningen.
I motion 2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
yrkande 21 anges att regeringen bör utfärda tydliga
riktlinjer för Migrationsverkets handläggning av
ärenden som gäller besöksvisum för att den skall
genomsyras av en inställning som grundas på icke-
diskriminering och humanism.
Maria Wetterstrand m.fl. (mp) begär i motion
2003/04:Sf357 yrkande 21 ett tillkännagivande om
generösare utfärdande av besöksvisum.
Också Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (s) begär i
motion 2003/04:Sf337 ett tillkännagivande om en
generösare tillämpning när det gäller besöksvisering
för nära anhöriga.
Övriga visumfrågor
I motion 2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
yrkande 27 begärs ett tillkännagivande om
kartläggning av vilka som får avslag respektive
beviljas turistvisum till Sverige, och av vilka
skäl. Motionärerna är oroliga för att HBT-personer
diskrimineras.
Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion 2003/04:Sf302
yrkandena 3 och 4 tillkännagivanden om att
utbytesstudenter från irakiska Kurdistan dels lever
under ett ständigt hot från regimen i Bagdad, dels
inte kan få tillgång till nödvändiga resedokument.
En restriktiv hållning när det gäller beviljande av
visum har lett till att alla vägar är stängda.
Resehandlingar bör därför kunna utställas av FN. Ett
utbyte skulle enligt motionärerna vara till gagn för
hela regionens uppbyggnad.
Utskottets ställningstagande
Av det av riksdagen godkända betänkandet Svensk
migrationspolitik i globalt perspektiv (bet.
1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) framgår att det
övergripande målet för den svenska
viseringspolitiken är att skapa så stor frihet som
möjligt för personer att röra sig över gränserna.
Det är av största vikt att kontakter mellan
människor i olika länder underlättas, i fråga om
såväl släktkontakter som kommersiella och kulturella
förbindelser på olika plan. Önskemålet om fri
rörlighet måste dock ställas mot nödvändigheten av
att upprätthålla den reglerade invandringen.
Beträffande förhållandet mellan viseringspolitik
och möjligheten att söka asyl har utskottet
tidigare, senast i betänkande 2002/03:SfU8,
vidhållit den uppfattning som kommit till uttryck i
proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i
globalt perspektiv, nämligen att viseringskrav
endast i mycket liten utsträckning torde hindra
människor från att söka skydd, men att det däremot
kan vara ett hinder för dem att söka asyl just i
Sverige samt att det inte finns någon rätt för
asylsökande att själv välja asylland. Utskottet
vidhåller denna uppfattning. Utskottet vill också
åter nämna att genom förordning EG nr 539/2001 om
vilka länders medborgare som behöver visering
respektive vilka som är undantagna från
viseringskrav harmoniseras viseringspolitiken fullt
ut vad avser landförteckningarna, vilket i sin tur
innebär att det inte längre finns några tredjeländer
för vilka medlemsstaterna ensidigt får bestämma om
medborgarna i dessa länder skall omfattas av
viseringskrav eller inte. Återigen vill utskottet
understryka vikten av att Sverige inom EU fortsatt
aktivt driver frågan om viseringsfrihet för så många
länder som möjligt.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
2003/04:Sf249 yrkande 17 och 2003/04:Sf257 yrkande
20.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden
som rör frågor om besöksvisum (se senast bet.
2002/03:SfU8). Utskottet har därvid redogjort för
Anhörigkommitténs betänkande Vår anhöriginvandring
(SOU 2002:13). När det gäller frågan om
viseringskrav liksom visum för släktbesök har
kommittén angett att målet för viseringspolitiken,
att möjliggöra kontakter och besök, uppfylls genom
att Sverige beviljar en stor del - mellan 85 och
90 % - av de dryga 200 000 ansökningar i
viseringsärenden som avgörs varje år. Regeringens
tidigare gjorda uttalanden om vikten av en så
generös viseringspolitik som möjligt borde dock
enligt kommittén få större genomslag. Kommittén
gjorde bedömningen att det är viktigt att
besöksmöjligheterna för släktingar inte begränsas
mer än nödvändigt men gjorde också bedömningen att
det är svårt att utfärda mer precisa riktlinjer för
var gränsen skall gå. Just den individuella
bedömning som skall göras i varje fall talar enligt
kommittén för att riktlinjerna måste ges ett ganska
allmänt innehåll. Utskottet, som delade
Anhörigkommitténs bedömning att det är viktigt att
besöksmöjligheterna för släktingar inte begränsas
mer än nödvändigt, uttalade att en strikt
viseringspolitik särskilt hårt drabbar invandrare
som inte själva har möjlighet att resa till
hemlandet för släktbesök. Utskottet framhöll vikten
av att varje visumansökan noga prövas utifrån de
individuella omständigheterna.
Utskottet, som inte finner skäl att nu göra någon
annan bedömning, konstaterar också att
Utlänningslagskommittén skall lämna förslag till -
utifrån förarbeten och författningar samt en
kartläggning av praxis - hur förutsättningarna för
visering skall preciseras i lag (dir. 2003:28).
Av Migrationsverkets årsredovisning för 2003
framgår att utlandsmyndigheterna själva avgjorde 96
% av ansökningarna medan resterande 4 % skickades
vidare till Migrationsverket för beslut. Av det
totala antalet visumansökningar beviljades 85 %.
Handläggningstiden för de ansökningar som
utlandsmyndigheterna fattat beslut i har under 2003
normalt inte överstigit en vecka och
Migrationsverkets genomsnittliga handläggningstid
var 21 dagar.
Med det anförda och med hänsyn till beredningen av
Anhörigkommitténs betänkande och att
Utlänningslagskommitténs arbete bör avvaktas anser
utskottet att riksdagen inte bör göra något
uttalande med anledning av motionerna 2003/04:Sf257
yrkande 21, 2003/04:Sf337, 2003/04:Sf357 yrkande 21,
2003/04:Sf388 yrkande 5 och 2003/04:Sf403 yrkande
42. Motionerna avstyrks.
Som framgår ovan beviljas en mycket stor andel av
visumansökningarna. Beslut om visering fattas mot
bakgrund av en sammanvägning av de specifika
förhållanden som råder i varje enskilt fall.
Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkande 27 i
motion 2003/04:So568 om att det bör ske en
kartläggning av vilka, och av vilka skäl, personer
får avslag respektive beviljas turistvisum till
Sverige. Motionen avstyrks.
Utskottet konstaterar att Sverige sedan ett
flertal år ger humanitärt bistånd till norra Irak.
Vidare tar Sverige i samarbete med UNHCR emot
personer i behov av skydd för vidarebosättning i
Sverige. Utskottet vidhåller sin inställning i
betänkande 2002/03:SfU8 att när det gäller visum för
personer från norra Irak gör utlännings- och
utlandsmyndigheterna en prövning i varje enskilt
fall. Utskottet avstyrker med det anförda motion
2003/04:Sf302 yrkandena 3 och 4.
Visum för asylsökande och asylansökan i
utlandet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om visum för
asylsökande och asylansökan i utlandet.
Jämför reservationerna 38 (v, mp) och 39
(kd).
Motioner
När det gäller asylansökan i utlandet begärs i
motion 2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande
5 ett tillkännagivande om att Sverige inom EU bör ta
initiativ till att visumsystemet ses över samt till
en undersökning av hur "nödvisum" till asylsökande
skulle fungera.
I motion 2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
yrkande 22 begärs att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att lägga fram förslag om en
procedur för utfärdande av asylvisum.
Maria Wetterstrand m.fl. (mp) anser i motion
2003/04:Sf357 yrkande 17 att regeringen bör se över
om ett humanitärt visum som ger en person möjlighet
att snabbt lämna en ursprungsregion eller ett
transitland som inte erbjuder skydd kan införas. Med
detta visum, som bör kunna sökas vid svenska
ambassader, skulle personen kunna åka till Sverige
för att genomföra asylprövningen.
Utskottets ställningstagande
Viseringsinstrumentet är inte avsett att ta till
vara personers behov av skydd. Utlänningslagens
bestämmelser uppfyller enligt utskottets uppfattning
Genèvekonventionen i fråga om skyldigheten att ge
skydd till den som riskerar förföljelse i hemlandet.
Sverige tar också emot personer i behov av skydd för
vidarebosättning i Sverige, genom den s.k.
flyktingkvoten. Detta sker efter samråd med UNHCR.
Vid mötet den 5-6 juni 2003 för rådet för
rättsliga och inrikes frågor presenterade
kommissionen sitt meddelande Mer tillgängliga,
rättvisa och väladministrerade asylsystem, KOM(2003)
315. Kommissionen anser att nya tillvägagångssätt
bör rätta sig efter ett visst antal grundprinciper,
som komplement till det gemensamma europeiska
asylsystem som efterlystes i Tammerfors.
Kommissionen föreslår bl.a. att förfaranden för
skyddad inresa och återanpassningsprogram bör
övervägas.
Med det anförda, och då något tillkännagivande
beträffande möjligheten att söka asyl från utlandet
enligt utskottets mening inte bör göras, avstyrker
utskottet motionerna 2003/04:Sf257 yrkande 22,
2003/04:Sf357 yrkande 17 och 2003/04:Sf403 yrkande
5.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Den svenska migrationspolitiken (punkt 1)
av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf249 yrkande 10 och avslår
motion 2003/04:Sf297.
Ställningstagande
Det krävs kraftfulla åtgärder för förebyggande av
flykt. En samordnad politik i det internationella
agerandet är nödvändig och ett ökat stöd bör ges åt
olika FN-organ. Det är också viktigt med ett ökat
stöd i närområdet. Detta får emellertid aldrig tas
som intäkt för en mer restriktiv asylpolitik.
2. Den svenska migrationspolitiken (punkt 1)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf297 och avslår motion
2003/04:Sf249 yrkande 10.
Ställningstagande
Regeringen bör tillsätta en oberoende kommission för
att utvärdera den svenska flyktingpolitiken.
3. Återvandring (punkt 2)
av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf249 yrkande 11 och avslår
motionerna 2003/04:Sf302 yrkandena 1 och 2,
2003/04:Sf403 yrkande 22 samt 2003/04:U257 yrkande
3.
Ställningstagande
Stöd till återvandring för den som så önskar är ett
viktigt inslag i en human flyktingpolitik. Åtgärder
för återvändande måste dock fullt ut respektera den
enskildes valfrihet och konjunkturskäl får aldrig
vara en orsak att stimulera flyktingar att
återvända.
4. Återvandring (punkt 2)
av Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf403 yrkande 22 och avslår
motionerna 2003/04:Sf249 yrkande 11, 2003/04:Sf302
yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U257 yrkande 3.
Ställningstagande
Det behövs ett förbättrat och formaliserat
återvändandeprogram med seriös och tidig information
om stöd vid frivillig återvandring. Tiden i Sverige
bör göras meningsfull med studier och praktik, även
med avseende på ett återvändande. Fokus bör ligga på
kunskaper som kan användas för återuppbyggande av
hemlandet.
5. Återvandring (punkt 2)
av Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf302 yrkandena 1 och 2
samt avslår motionerna 2003/04:Sf249 yrkande 11,
2003/04:Sf403 yrkande 22 och 2003/04:U257 yrkande 3.
Ställningstagande
Irakiska flyktingar bör ges en utbildning som kan
vara överförbar vid ett återvändande till hemlandet.
Det kan röra sig om utbildning i demokrati,
förvaltningskunskap, kvinnors rättigheter och
mänskliga rättigheter. Vidare bör regeringen se över
möjligheterna till ekonomiskt stöd utöver det
generella bidraget för de irakier som har
uppehållstillstånd men vill återvända.
6. EU:s flyktingpolitik (punkt 3)
av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp) och Linnéa
Darell (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf6 yrkandena 5 och 6,
2003/04:Sf249 yrkandena 1 och 13, 2003/04:Sf271
yrkande 7, 2003/04:Sf403 yrkandena 1 och 2,
2003/04:K416 yrkande 28 och 2003/04:K419 yrkande 7
samt avslår motion 2003/04:Sf257 yrkandena 9 och 14.
Ställningstagande
EU bör utforma en gemensam migrations- och
asylpolitik på Genèvekonventionens grund och
asylrätten i Sverige och Europa måste värnas.
Åtgärder för ökad solidaritet och öppenhet gentemot
omvärlden behövs liksom en mer solidarisk och
rättighetsbaserad europeisk flyktingpolitik med full
respekt för internationella åtaganden. Vidare bör
överströmningseffekter mellan länderna motverkas och
inslaget av finansiell solidaritet i EU:s
flyktingpolitik öka.
Regeringen bör arbeta för en så human europeisk
migrations- och asylpolitik som möjligt i det
asyllagstiftningsarbete som nu pågår inom EU. Om
konventets förslag till gemensamma regler på
asylområdet antas är det centralt att Sverige verkar
för att krav på humanitet och rättssäkerhet uppfylls
samt att reglerna inte leder till att Sverige
tvingas anpassa sin flyktingpolitik i restriktiv
riktning.
7. EU:s flyktingpolitik (punkt 3)
av Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf257 yrkandena 9 och 14
samt avslår motionerna 2003/04:Sf6 yrkandena 5 och
6, 2003/04:Sf249 yrkandena 1 och 13, 2003/04:Sf271
yrkande 7, 2003/04:Sf403 yrkandena 1 och 2,
2003/04:K416 yrkande 28 och 2003/04:K419 yrkande 7.
Ställningstagande
Regeringen bör använda sin vetorätt mot ytterligare
repressiva förslag inom området asyl och
immigration. Detta gäller exempelvis direktivet om
förfaranden för att bevilja och återkalla
flyktingstatus, asylprocedurdirektivet. Förslaget
har stora brister och måste omarbetas grundligt för
att tillgodose de mest fundamentala
rättssäkerhetskraven. Bland annat omfattas inte
subsidiärt skydd och en asylansökan kan anses
uppenbart ogrundad på nästan vilka grunder som
helst. I dessa fall saknas också rätt att stanna i
landet tills ett överklagande prövats.
8. Stöd till de nya medlemsstaterna (punkt 4)
av Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf403 yrkande 3.
Ställningstagande
De nya medlemsstaterna måste ges hjälp och stöd att
bygga upp system och kapacitet för att ta emot
asylsökande. Kompetent personal måste utbildas vid
gränskontroller, migrationsmyndigheter och
mottagningsenheter. Vidare bör flyktingfonden utökas
för att stödja och uppmuntra en generös
flyktingpolitik, inte minst för nya medlemsstater
med knappa resurser.
9. Arbetskraftsinvandring (punkt 5)
av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Anita Sidén
(m), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson (c)
och Anna Lilliehöök (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf5 yrkandena 2-5, 7
och 8, 2003/04:Sf331, 2003/04:Sf388 yrkande 1,
2003/04:Sf396 yrkandena 10 och 12-14, 2003/04:Sf403
yrkande 34, 2003/04:Ju447 yrkande 1 och
2003/04:Bo253 yrkande 3 samt bifaller delvis
motionerna 2003/04:Sf231, 2003/04:Sf294,
2003/04:Sf341 och 2003/04:Ub397 yrkande 7 samt
avstyrker motion 2003/04:Sf293.
Ställningstagande
För att klara tillväxt och välfärd och för att ge
människor som saknar flyktingskäl en möjlighet att
söka sig hit bör Sverige öppna för en ökad
arbetskraftsinvandring. Ett vidgat regelverk för
arbetskraftsinvandring skulle ge människor möjlighet
till en ny framtid och göra Sverige till en mer
dynamisk ekonomi. En ökad arbetskraftsinvandring är
också central när det gäller att lyckas med
integrationen.
Det bör vara möjligt att vistas i Sverige under
begränsad tid, med t.ex. turistvisum, för att söka
arbete. Under den tid en person söker arbete skall
det finnas ett krav på självförsörjning och ansvar
för boendet. Uppehållstillstånd och arbetstillstånd
skall beviljas utan vandelsprövning för en person
som genom t.ex. ett anställningsavtal kan
dokumentera att han eller hon har fått ett arbete.
Arbetstillståndet bör anpassas till
anställningsavtalets längd och vid varaktigt arbete
bör arbetstillstånd ges för t.ex. fem år. Lön,
försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor får
inte försämras och reglerna för
arbetskraftsinvandring måste utformas så att
asylrätten inte urholkas eller missbrukas.
Asylsökande får inte behandlas olika beroende på
deras arbetssituation.
Vi anser att riksdagen bör markera att
tyngdpunkten i den parlamentariska kommitté som nu
har fått sina direktiv måste ligga på att ändra
regelverket i syfte att vidga
arbetskraftsinvandringen. Kommittén bör också enligt
vår mening överväga åtgärder för att göra det
attraktivt för arbetstagare från länder i och
utanför EU/EES att söka sig till Sverige.
10. Trädgårdsnäringens arbetskraftsbehov
(punkt 6)
av Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sk401 yrkande 6.
Ställningstagande
För att underlätta trädgårdsföretagens
arbetskraftsplanering bör AMS och Migrationsverket
medges rätt att bevilja arbetstillstånd för
säsongsarbetskraft redan från periodens början den 1
januari.
11. Arbetstillstånd efter inresa m.m. (punkt 7)
av Bo Könberg (fp), Anita Sidén (m), Linnéa
Darell (fp), Birgitta Carlsson (c) och Anna
Lilliehöök (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf5 yrkande 1,
2003/04:Sf388 yrkande 6 och 2003/04:Sf396 yrkande
11.
Ställningstagande
Den som får ett arbete skall kunna ansöka om
arbetstillstånd i Sverige. Uppehållstillstånd och
arbetstillstånd bör således kunna sökas både från
hemlandet och i Sverige.
12. Gäststuderande (punkt 8)
av Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf5 yrkande 6,
2003/04:Sf286, 2003/04:Sf365 och 2003/04:Ub290
yrkande 7.
Ställningstagande
I syfte att främja en långsiktig och hög tillväxt i
Sverige bör den s.k. återvändareregeln slopas.
Gäststuderande bör automatiskt få arbetstillstånd i
Sverige för feriearbete under studietiden och för
arbete efter examen.
13. Anhöriginvandring (punkt 9)
av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c) och Mona
Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf357 yrkande 6 och
2003/04:Sf403 yrkandena 36 och 37 samt avslår
motionerna 2003/04:Sf257 yrkandena 11 och 15,
2003/04:Sf328, 2003/04:Sf388 yrkandena 2-4 samt
2003/04:K418 yrkande 2.
Ställningstagande
Anhöriginvandringen i Sverige och EU bör vidgas. Den
s.k. sista länken-bestämmelsen bör återinföras och
familjebegreppet i utlänningsärenden bör utvidgas
till att omfatta bl.a. äldre föräldrar. Det behövs
vidare en mer flexibel lagstiftning där t.ex.
antalet månader man levt eller inte levt tillsammans
före eller efter uppbrottet från hemlandet inte är
avgörande vid prövningen av uppehållstillstånd. Det
antagna direktivet om familjeåterförening anger
endast minimivillkor varför Sverige inte är
förhindrat att ha en generösare lagstiftning. En
proposition om invandring för anhöriga utanför
kärnfamiljen grundad på Anhörigkommitténs förslag i
dessa delar bör snarast föreläggas riksdagen.
14. Anhöriginvandring (punkt 9)
av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf388 yrkandena 2-4 och
2003/04:K418 yrkande 2 samt avslår motionerna
2003/04:Sf257 yrkandena 11 och 15, 2003/04:Sf328,
2003/04:Sf357 yrkande 6 samt 2003/04:Sf403 yrkandena
36 och 37.
Ställningstagande
Det behövs en betydligt mer flexibel och generösare
lagstiftning i Sverige och EU när det gäller
anhöriginvandring. Oavsett hur familjen ser ut skall
dess betydelse som grundläggande social och
ekonomisk enhet erkännas av svensk lagstiftning, som
den erkänts i en rad internationella konventioner om
mänskliga rättigheter. En vidgad anhöriginvandring
bör emellertid kompletteras med ett i tid och
omfattning begränsat försörjningsansvar. Ansvaret
bör gälla endast anhöriga till
arbetskraftsinvandrare och omfatta den grupp
anhöriga som i dag kan invandra som anhöriga.
När det gäller EU-medborgare bör även registrerade
partner eller sambor ha generell rätt att följa med
sin partner när han eller hon utnyttjar sin rätt
till fri rörlighet inom unionen. Regeringen bör i
EU-sammanhang verka för att regelverket om fri
rörlighet blir icke-diskriminerande med avseende på
sexuell läggning.
15. Anhöriginvandring (punkt 9)
av Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf257 yrkandena 11 och 15
samt avslår motionerna 2003/04:Sf328, 2003/04:Sf357
yrkande 6, 2003/04:Sf388 yrkandena 2-4,
2003/04:Sf403 yrkandena 36 och 37 samt 2003/04:K418
yrkande 2.
Ställningstagande
Regeringen bör påkalla omförhandling av
familjeåterföreningsdirektivet. Direktivet
överensstämmer inte med vad Europeiska rådet
beslutade i Tammerfors om att tredjelandsmedborgares
rättigheter skall göras så lika EU-medborgarnas
rättigheter som möjligt. En rad försämringar har
lett till att all återförening utöver kärnfamiljen
nu är frivillig för medlemsstaterna. Detta kan inte
accepteras.
Eftersom direktivet endast anger miniminormer är
Sverige inte förhindrat att återinföra den s.k.
sista länken-bestämmelsen eller vidga möjligheterna
för äldre föräldrar att återförenas med vuxna barn.
Något försörjningskrav för anhöriga bör inte
införas.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen
med förslag till mindre restriktiva regler för
anhöriginvandringen.
16. Uppehållstillstånd efter inresa (punkt 10)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf396 yrkande 15.
Ställningstagande
Den som ansöker om uppehållstillstånd som anhörig
till en person i Sverige måste i dag göra detta vid
en svensk ambassad i hemlandet eller i det land där
han eller hon bor permanent. Dessa regler bör ändras
så att det i dessa situationer även blir möjligt att
ansöka om uppehållstillstånd i Sverige.
17. DNA-analys (punkt 11)
av Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf208.
Ställningstagande
DNA-prov bör kunna utgöra grund för
familjeåterförening i de fall där skriftlig
dokumentation saknas eller bedöms ha brister.
Huvudregeln bör vara att utförande av DNA-prov
medges för att fastställa grund för återförening när
detta begärs av enskild person. Regeringen bör
återkomma med förslag härom.
18. Fingeravtrycksregister (punkt 12)
av Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf201.
Ställningstagande
I ett tiotal fall har personer som har
uppehållstillstånd som anhöriginvandrare registrerat
sig som asylsökande under falsk identitet och
därigenom erhållit bidrag. Regler om att även
anhöriginvandrare skall omfattas av
fingeravtrycksregistret skulle kunna förhindra
detta. Regeringen bör därför återkomma med förslag
till en sådan regeländring.
19. Utvidgat flyktingbegrepp (punkt 13)
av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell
(fp), Birgitta Carlsson (c), Mona Jönsson (mp)
och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf8 yrkandena 2 och 3,
2003/04:Sf249 yrkande 2, 2003/04:Sf357 yrkande 15,
2003/04:Sf403 yrkandena 16 och 17, 2003/04:K418
yrkandena 3 och 7-9 och 2003/04:U255 yrkande 19 samt
bifaller delvis motionerna 2003/04:Sf244,
2003/04:Sf257 yrkande 18, 2003/04:Sf304,
2003/04:Sf348, 2003/04:Sf354, 2003/04:Sf357 yrkande
14, 2003/04:L350 yrkande 17 och 2003/04:U277 yrkande
2.
Ställningstagande
EU:s skyddsgrundsdirektiv, om vilket det nyligen
nåtts en politisk överenskommelse, ger
flyktingstatus åt personer som förföljs på grund av
kön eller sexuell läggning. Vidare har utredningen
om förföljelse på grund av kön eller sexuell
läggning nu avgett sitt betänkande. Regeringen bör
därför snarast lägga fram förslag till nödvändiga
författningsändringar så att flyktingbegreppet
vidgas till att omfatta även personer som riskerar
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.
Vidare bör kompetensen vid invandringsmyndigheterna
och beslutsunderlaget om situationen i hemländerna
för kvinnor respektive homosexuella ses över.
Exempelvis måste kunskapen om homosexuellas,
bisexuellas och transpersoners situation i de länder
personerna flyr från öka.
20. Dublinärenden m.m. (punkt 14)
av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell
(fp) och Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf7 yrkande 1,
2003/04:Sf249 yrkande 14, 2003/04:Sf357 yrkandena 25
och 26 samt 2003/04:Sf403 yrkandena 6 och 7 och
avslår motion 2003/04:Sf257 yrkande 10.
Ställningstagande
Flyktingbegreppet tolkas fortfarande olika av EU:s
medlemsstater. Principen om non-refoulement och
Dublinförordningen kan därvid hamna i konflikt med
varandra. Vidare har förordningen brister och en
alltför restriktiv praxis har utvecklats.
Bestämmelserna är komplicerade och svårförutsägbara
bl.a. när det gäller vad som är att anse som en
genomresa eller ej. Asylsökande har inte heller rätt
att åberopa att vissa tidsfrister har överskridits.
Sverige bör därför i högre grad utnyttja möjligheten
till undantag och tillämpa en betydligt mer generös
tolkning av Dublinförordningen, t.ex. vid sjukdom
eller familjeanknytning och särskilt då det gäller
barn, varvid prövningen bör ske i Sverige.
21. Dublinärenden m.m. (punkt 14)
av Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf257 yrkande 10 och avslår
motionerna 2003/04:Sf7 yrkande 1, 2003/04:Sf249
yrkande 14, 2003/04:Sf357 yrkandena 25 och 26 samt
2003/04:Sf403 yrkandena 6 och 7.
Ställningstagande
Regeringen bör initiera en översyn av
Dublinförordningen i syfte att fördelningskriteriet
för de asylsökande skall vara de asylsökandes egna
val.
22. Avvisningsbeslut vid risk för tortyr
(punkt 15)
av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf6 yrkande 4 och avslår
motion 2003/04:Sf357 yrkande 23.
Ställningstagande
Regeringen bör återkomma till riksdagen med en
samlad analys av varför antalet anmälningar till
FN:s kommitté mot tortyr ökat mot Sverige samt vilka
åtgärder som behövs för att Sverige inte skall
fällas i framtiden.
23. Avvisningsbeslut vid risk för tortyr
(punkt 15)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf357 yrkande 23 och avslår
motion 2003/04:Sf6 yrkande 4.
Ställningstagande
Principen om non-refoulement skall vara absolut.
Stater får inte skicka tillbaka flyktingar till
länder där de riskerar bl.a. tortyr. Det faktum att
Sverige fällts åtta gånger i FN:s kommitté mot
tortyr visar på brister i asylhanteringen. Sverige
måste införa en konventionsenlig definition av
tortyr.
24. EU-förslag om skyddsgrunder m.m. (punkt 16)
av Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf257 yrkandena 3-5, 12 och
13.
Ställningstagande
FN:s flyktingkommissarie har påtalat vikten av att
kärnan i flyktingskyddet inte urholkas utan
tillgodoses i det s.k. skyddsgrundsdirektivet. Det
har nu nåtts en politisk överenskommelse om
direktivförslaget. Regeringen borde ha lagt in sitt
veto mot förslaget. Sverige bör nu verka för en
grundlig omarbetning av direktivet i syfte att
åstadkomma ett godtagbart skydd för flyktingar och
andra skyddsbehövande. Direktivet får inte strida
mot internationella normer om skydd för de mänskliga
rättigheterna.
Det görs ofta gällande att flertalet asylsökande
inte har några verkliga asylskäl. Nästan alla
asylsökande kommer emellertid från länder där det
pågår krig eller väpnad konflikt eller grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det finns
ingen koppling mellan ursprungsländers fattigdom och
migrationstrycket mot Sverige. Svenska myndigheters
respekt för asylrätten och Genèvekonventionen måste
därför stärkas. Vidare bör regeringen fortsatt
tillbakavisa förslag om s.k. skyddszoner, dvs. att
asylprövningsförfarandet för människor som rest in i
EU för att söka asyl skall förläggas utanför EU.
Rådets betraktande av asylrätten som en nådegåva och
inte en rättighet måste också fördömas.
25. Säkra länder (punkt 17)
av Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf403 yrkandena 9 och 10.
Ställningstagande
Asylansökningar skall alltid prövas individuellt.
Ett land som följer Genèvekonventionen behöver inte
per definition vara ett säkert land för den
asylsökande. En lista över "säkra länder" bör därför
inte upprättas. Genom det s.k. Aznarprotokollet
(asylprotokollet) berövas EU-ländernas egna
medborgare rätten att söka asyl i andra
medlemsländer. Detta är en oacceptabel inskränkning
då situationer kan uppstå där människor löper fara
att förlora livet eller sina mänskliga rättigheter
även i Europa. Regeringen bör därför snarast
deklarera hur man kommer att verka för en ändring
när det gäller Aznarprotokollet och begreppet säkra
länder.
26. Humanitära skäl (punkt 19)
av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf403 yrkande 18 samt
avslår motionerna 2003/04:Sf249 yrkandena 3, 4 och
6, 2003/04:Sf253, 2003/04:Sf271 yrkande 1 och
2003/04:Sf357 yrkande 9.
Ställningstagande
Enligt många kritiska röster har bedömningen av vad
som är humanitära skäl blivit alltmer restriktiv.
Tillämpningen av utlänningslagens bestämmelser om
uppehållstillstånd av humanitära skäl bör därför ses
över.
27. Humanitära skäl (punkt 19)
av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf249 yrkandena 3, 4 och 6
och avslår motionerna 2003/04:Sf253, 2003/04:Sf271
yrkande 1, 2003/04:Sf357 yrkande 9 och 2003/04:Sf403
yrkande 18.
Ställningstagande
Utlänningslagstiftningen måste förändras för att
möjliggöra en vidare tolkning av begreppet
humanitära skäl. Förutom klara medicinska vårdbehov
bör även vistelsetid samt integration tas i
beaktande vid bedömning av humanitära skäl. I
barnärenden bör vistelsetiden ges särskild
betydelse. Regeringen bör återkomma med förslag
enligt det anförda.
28. Humanitära skäl (punkt 19)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf357 yrkande 9 samt avslår
motionerna 2003/04:Sf249 yrkandena 3, 4 och 6,
2003/04:Sf253, 2003/04:Sf271 yrkande 1 och
2003/04:Sf403 yrkande 18.
Ställningstagande
Lagstiftningen bör garantera att påbörjade
vårdkedjor för asylsökande inte bryts. Svårt sjuka
barn bör av humanitära skäl ges permanenta
uppehållstillstånd i Sverige. Regeringen bör
återkomma med förslag enligt det anförda.
29. Barnets bästa (punkt 20)
av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell
(fp), Birgitta Carlsson (c) och Mona Jönsson
(mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf8 yrkande 4,
2003/04:Sf249 yrkande 7, 2003/04:Sf357 yrkande 5,
2003/04:Sf403 yrkande 23 och 2003/04:So504 yrkande
33.
Ställningstagande
Hänsynen till barnets bästa bör som regel gå före
samhällets intresse av att reglera invandringen.
Bestämmelserna om barnets bästa bör ses över så att
barnkonventionen uppfylls fullt ut även vad gäller
asylsökande barn.
30. Uppehållstillstånd efter viss tid
(punkt 21)
av Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf257 yrkande 19 och avslår
motion 2003/04:Sf375.
Ställningstagande
Regeringen bör återkomma med förslag om sådan
ändring av utlänningslagen att den som väntat längre
tid än 18 månader på ett lagakraftägande
avlägsnandebeslut automatiskt skall beviljas
permanent uppehållstillstånd, om det inte finns
synnerliga skäl som talar däremot.
31. Gömda personer (punkt 22)
av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp), Birgitta
Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf249 yrkande 23 och
2003/04:Sf357 yrkande 10 samt avslår motion
2003/04:Sf254.
Ställningstagande
I samband med att asylprocessen görs betydligt mer
human och rättssäker samt migrationspolitiken görs
mer solidarisk bör, som en unik engångsåtgärd gömda
flyktingar beviljas amnesti. Uppehållstillstånd bör
kunna beviljas alla barn och deras familjer som i
nuläget sedan lång tid har hållit sig gömda efter
att ett avvisningsbeslut har vunnit laga kraft.
32. Familjesplittring (punkt 23)
av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell
(fp) och Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf249 yrkande 8,
2003/04:Sf403 yrkandena 26 och 35 samt 2003/04:So504
yrkande 34 och bifaller delvis motion 2003/04:Sf8
yrkande 7 samt avslår motionerna 2003/04:Sf267 och
2003/04:Sf313.
Ställningstagande
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
till åtgärder för att undvika att familjer splittras
i samband med förvarstagning och verkställighet av
avvisning. Minderåriga bör inte berövas umgänget med
den ena eller båda föräldrarna. Barnperspektivet
måste genomsyra hela förloppet och särskild respekt
visas för barnen vid utvisning och avvisning.
33. Medborgarvittne vid verkställighet
(punkt 24)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf357 yrkande 22.
Ställningstagande
Regeringen bör återkomma med förslag om att ett
medborgarvittne bör närvara vid avvisningar för att
säkerställa att dessa inte genomförs på ett
kränkande och omänskligt sätt.
34. Viseringspliktiga länder (punkt 25)
av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och Kalle
Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf249 yrkande 17 och
2003/04:Sf257 yrkande 20.
Ställningstagande
Sverige måste aktivt verka för att korta listan av
viseringspliktiga länder och för att visumkrav inte
i strid med Genèvekonventionens tanke skall användas
för att utestänga flyktingar och andra
skyddsbehövande från EU.
35. Besöksvisum (punkt 26)
av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell
(fp), Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf257 yrkande 21,
2003/04:Sf357 yrkande 21, 2003/04:Sf388 yrkande 5
och 2003/04:Sf403 yrkande 42 samt bifaller delvis
motion 2003/04:Sf337.
Ställningstagande
Det är inte acceptabelt att anhöriga och närstående
förvägras att besöka sina släktingar.
Besöksviseringspolitiken måste göras enklare,
snabbare och betydligt mer generös. Vidare bör
rutiner och praxis vid svenska ambassader
förbättras. Administrativa hinder som exempelvis att
visumansökningar via fullmakt inte accepteras bör
tas bort. Regeringen bör utfärda tydliga riktlinjer
för Migrationsverkets handläggning av ärenden som
gäller besöksvisum för att den skall genomsyras av
en inställning som grundas på icke-diskriminering
och humanism.
36. Turistvisum (punkt 27)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 27
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:So568 yrkande 27.
Ställningstagande
Det finns en risk för att HBT-personer diskrimineras
vid ansökan om visum till Sverige. Regeringen bör
därför se till att det genomförs en kartläggning av
vilka som får avslag respektive beviljas turistvisum
till Sverige, och av vilka skäl.
37. Norra Irak (punkt 28)
av Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 28
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf302 yrkandena 3 och 4.
Ställningstagande
En restriktiv hållning när det gäller beviljande av
visum för utbytesstudier har lett till att alla
vägar är stängda mellan Sverige och norra Irak. Ett
utbyte mellan länderna skulle vara till gagn för
hela regionens uppbyggnad och bör möjliggöras.
Kurder som lever i norra Irak kan inte heller få
tillgång till nödvändiga resedokument. Regeringen
bör därför verka för att resehandlingar skall kunna
utställas av FN.
38. Visum för asylsökande och asylansökan i
utlandet (punkt 29)
av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Sf257 yrkande 22 och
2003/04:Sf357 yrkande 17 och avslår motion
2003/04:Sf403 yrkande 5.
Ställningstagande
En person kan vara i behov av att snabbt lämna en
ursprungsregion eller ett transitland som inte
erbjuder skydd mot förföljelse. Han eller hon bör i
dessa fall kunna ges ett visum till Sverige för att
genomföra asylprövningen. Inom EU diskuteras också
möjligheten att ge ambassader och beskickningar
möjlighet att utfärda visum till skyddsbehövande när
dessa befinner sig i hemlandet eller i tredjeland.
Ett sådant system får dock endast utgöra ett
komplement till det traditionella sättet att söka
asyl. Regeringen bör tillsätta en utredning med
uppgift att lägga fram förslag om en procedur för
utfärdande av visum i enlighet med det anförda.
39. Visum för asylsökande och asylansökan i
utlandet (punkt 29)
av Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 29
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Sf403 yrkande 5 samt avslår
motionerna 2003/04:Sf257 yrkande 22 och
2003/04:Sf357 yrkande 17.
Ställningstagande
Det går i dag inte att söka asyl från utlandet
eller att få ett visum till Sverige för att söka
asyl här. Detta har till viss del medfört att
alltfler människor på flykt ser sig hänvisade till
illegala metoder. För att förhindra detta bör en
utredning tillsättas med uppgift att undersöka hur
ett s.k. nödvisum till asylsökande skulle kunna
utformas. Sverige bör vidare inom EU ta initiativ
till att visumsystemet ses över.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelse 2003/04:37
Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse
2003/04:37 Migration och asylpolitik.
Följdmotioner
2003/04:Sf5 av Per Westerberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
uppehållstillstånd och arbetstillstånd skall kunna
sökas både från hemlandet och i Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det skall vara
möjligt att vistas i Sverige under begränsad tid
för att söka arbete.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sedvanliga
visumregler skall gälla för dem som kommer till
Sverige för att söka arbete.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den som kan
dokumentera att han eller hon har fått arbete
skall beviljas uppehållstillstånd och
arbetstillstånd.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
arbetstillståndet skall anpassas till
anställningsavtalets längd.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utländska
studenter automatiskt skall få arbetstillstånd för
feriearbete under studierna och för arbete efter
examen i Sverige.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reglerna för
arbetskraftsinvandring skall utformas så att
asylrätten inte urholkas eller missbrukas.
8. Riksdagen begär att regeringen låter utreda hur
socialförsäkringssystemen skall fungera vid
arbetskraftsinvandring.
2003/04:Sf6 av Bo Könberg m.fl. (fp):
4. Riksdagen bör ge regeringen till känna som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall återkomma till riksdagen med en samlad
analys av varför antalet anmälningar till FN:s
kommitté mot tortyr ökat mot Sverige samt vilka
åtgärder som behöver vidtas för att Sverige inte
skall fällas i framtiden.
5. Riksdagen bör ge regeringen till känna som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges uppgift i
det fall konventets förslag om gemensamma regler
på asylområdet antas.
6. Riksdagen bör ge regeringen till känna som sin
mening vad i motionen anförs om den svenska
regeringens uppgift i det asyllagstiftningsarbete
som nu pågår på EU-nivå.
2003/04:Sf7 av Mona Jönsson (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
Dublinförordningen.
2003/04:Sf8 av Sven Brus m.fl. (kd):
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till nödvändiga författningsändringar så
att flyktingbegreppet vidgas till att omfatta även
personer som riskerar förföljelse på grund av kön
eller sexuell läggning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kompetensen
vid invandringsmyndigheterna och beslutsunderlaget
om situationen i hemländerna för kvinnor
respektive homosexuella ses över.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barnets bästa
oreserverat skall sättas främst i
utlänningsärenden.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnperspektivet
vid utvisning och avvisning.
Motioner från allmänna motionstiden
2003/04:Sf201 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kontroll av asylsökande och
anhöriginvandrare.
2003/04:Sf208 av Sten Tolgfors (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att DNA-prov
skall kunna utgöra grund för familjeåterförening,
i fall där skriftlig dokumentation saknas eller
bedöms ha brister.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
huvudregeln bör vara att utförande av DNA-prov
medges för att fastställa grund för återförening,
när detta begärs av enskild person.
2003/04:Sf231 av Per Bill (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att möjliggöra en
svensk motsvarighet till green card.
2003/04:Sf244 av Jörgen Johansson och Lena Ek (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning för att
klargöra rättsläget vid förföljelse på grund av kön
som kriterium vid asylansökan.
2003/04:Sf249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att värna
asylrätten i Sverige och Europa.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett vidgat
flyktingbegrepp.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förändring av
utlänningslagstiftningen för att möjliggöra en mer
generös tolkning av begreppet humanitära skäl.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förutom klara
medicinska vårdbehov även vistelsetid samt
integration skall tas i beaktande vid bedömning av
humanitära skäl.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att integration
och vistelsetid skall tillmätas särskild betydelse
i barnärenden.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
bestämmelserna om barnets bästa så att
barnkonventionen uppfylls fullt ut även vad gäller
asylsökande barn.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
undvika att familjer splittras i samband med
förvarstagning och verkställighet av avvisning.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för
förebyggande av flykt och återvändande.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
återvändandepolitik fullt ut måste respektera den
enskildes valfrihet och att konjunkturskäl aldrig
får vara orsak till att stimulera flyktingar att
återvända.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att samordna EU:s medlemsstaters minimiansvar på
det flyktingpolitiska området.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
Dublinkonventionen.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att aktivt verka
för att korta listan av viseringspliktiga länder.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att som en unik
engångsåtgärd bevilja gömda flyktingar amnesti.
2003/04:Sf253 av Gustav Fridolin m.fl. (mp, fp, c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en lagstiftning för att
garantera att påbörjade vårdkedjor för asylsökande
inte bryts.
2003/04:Sf254 av Gustav Fridolin m.fl. (mp, fp, kd,
c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en amnesti för de
flyktingar som vistats i landet 18 månader eller
längre.
2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka svenska
myndigheters respekt för asylrätten och
Genèvekonventionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fortsatt
tillbakavisande av förslag att lägga
asylprövningsförfarandet utanför EU beträffande
människor som rest in i EU för att söka asyl.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fördömande av EU-
rådets betraktande av asylrätten som nådegåva och
inte en rättighet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
använda sin vetorätt mot ytterligare repressiva
förslag inom området asyl och immigration innan
direktiv som syftar till att garantera vissa
miniminivåer för skyddsregler och
mottagandevillkor antagits.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om initiativ till en
översyn av förordningen om fördelningskriterier
för ansvaret för asylsökande i syfte att deras
eget val skall vara styrande.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
påkalla omförhandling av
familjeåterföreningsdirektivet för att
rättigheterna skall överensstämma med vad
Europeiska rådet beslutade i Tammerfors.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
inlägga veto mot förslaget till
skyddsgrundsdirektiv om inte
flyktingkommissariatets vädjan tillgodoses i
direktivet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
skyddsgrundsdirektivet inte bör antas om det inte
omarbetas grundligt för att åstadkomma ett
godtagbart skydd för flyktingar och andra
skyddsbehövande och som inte strider mot
internationella normer om skydd för de mänskliga
rättigheterna.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att direktivet om
förfarandet för att bevilja och återkalla
flyktingstatus måste omarbetas grundligt för att
tillgodose de mest fundamentala
rättssäkerhetskraven.
15. Riksdagen begär att regeringen snarast
förelägger riksdagen en proposition om mindre
restriktiva regler för anhöriginvandringen enligt
vad i motionen anförs.
18. Riksdagen begär att regeringen under våren 2004
förelägger riksdagen förslag om sådan ändring av
utlänningslagen att välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
blir grund för flyktingstatus enligt vad i
motionen anförs.
19. Riksdagen begär att regeringen lägger förslag om
sådan ändring av utlänningslagen att den som
väntat längre tid än 18 månader på ett lagakraft-
ägande avlägsnandebeslut automatiskt skall
beviljas permanent uppehållstillstånd om det inte
finns synnerliga skäl som talar däremot.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
EU bör verka för att korta ned listan över
visumpliktiga länder och för att visumkrav inte
används för att stänga ute flyktingar och
kortsluta Genèvekonventionen.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
utfärda tydliga riktlinjer för Migrationsverkets
handläggning av ärenden som gäller besöksvisum för
att den skall genomsyras av en inställning som
grundas på icke-diskriminering och humanism.
22. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att lägga fram förslag om en
procedur för utfärdande av asylvisum enligt vad i
motionen anförs.
2003/04:Sf267 av Solveig Hellquist (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om asylsökande barn som är
föremål för utredning inom socialtjänsten.
2003/04:Sf271 av Inger Davidson och Gunilla
Tjernberg (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den pågående
översynen av utlänningslagen omfattas av en
ordentlig studie av rättstillämpningen vid
humanitära skäl och barnets bästa.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den svenska
regeringen i EU verkar för att ytterligare stärka
barns rättigheter i asylprocessen.
2003/04:Sf286 av Anita Sidén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om återvändareregeln.
2003/04:Sf293 av Anders Bengtsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ambassaderna via
informationskampanjer upplyser om vilka krav som
ställs för arbetssökande i Sverige.
2003/04:Sf294 av Axel Darvik (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en
immigrationskommitté med uppgift att ta ett
helhetsgrepp kring frågor som behöver förändras för
att kunna locka fler invånare till Sverige.
2003/04:Sf297 av Gustav Fridolin (mp):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
kommission om flyktingpolitiken i enlighet med
intentionerna i motionen.
2003/04:Sf302 av Kalle Larsson m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge irakiska
flyktingar utbildning som kan vara överförbar vid
ett återvändande till hemlandet.
2. Riksdagen begär att regeringen ser över
möjligheterna till ekonomiskt stöd för
återvändande.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om visum för
utbytesstudenter från irakiska Kurdistan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utställa
resehandlingar.
2003/04:Sf304 av Börje Vestlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring i utlänningslagen.
2003/04:Sf313 av Gunnar Nordmark (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att grund för avvisning
från Sverige inte föreligger om det innebär att
minderårig berövas umgänget med den ena eller båda
föräldrarna.
2003/04:Sf328 av Börje Vestlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att familjemedlem i EG-
rättens mening bör inkludera sambor och registrerade
partner.
2003/04:Sf331 av Maria Larsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att personer utanför EU som
har ett bindande arbetserbjudande med en
arbetsgivare i Sverige bör kunna få ett samlat
uppehålls- och arbetstillstånd för fem år.
2003/04:Sf337 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om besöksvisering för nära
anhöriga.
2003/04:Sf341 av Hans Backman (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett tillfälligt regelverk
som ger människor från länder utanför EU som bor i
Sverige och har arbete möjlighet att stanna i landet
till dess att den parlamentariska utredningen
angående arbetskraftsinvandring arbetat färdigt.
2003/04:Sf348 av Anders Bengtsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att göra en ändring i
utlänningslagen så att förföljelse på grund av kön,
sexuell läggning eller könsidentitet ger
flyktingstatus enligt Genèvekonventionen.
2003/04:Sf354 av Johan Linander m.fl. (c, fp, v,
mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att flyktingbegreppet i
utlänningslagen vidgas till att också omfatta
förföljelse på grund av kön, sexuell läggning eller
könsidentitet.
2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att utlänningslagens portalparagraf skall
prioriteras framför samhällsintresset av en
reglerad invandring.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utvidga
kretsen gällande anhöriginvandring.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att svårt sjuka
barn skall få uppehållstillstånd av humanitära
skäl.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om engångsamnesti för
flyktingar som lever gömda.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att bestämmelsen om övriga skyddsbehövande
skall användas i betydligt mer generös
utsträckning än tidigare.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att könsstympning
skall utgöra skäl för att erhålla flyktingskap.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
förslaget angående s.k. humanitärt visum.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om generösare
utfärdande av besöksvisum enligt motionens
intentioner.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medborgarvittne
vid avvisning.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att principen om
non-refoulement skall vara absolut.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
tillämpa en mer generös tolkning av
Dublinkonventionen.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om prövning i Sverige
för barnfamiljer.
2003/04:Sf365 av Anna Lilliehöök (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om återvändareregeln.
2003/04:Sf375 av Martin Nilsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om uppehållstillstånd för
barn.
2003/04:Sf388 av Bo Könberg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öppna Sverige
för arbetskraftsinvandring.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en mer flexibel
lagstiftning i Sverige och EU när det gäller
anhöriginvandring.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
anhöriginvandring.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett
försörjningsansvar för anhöriginvandring.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en enklare,
snabbare och mer generös besöksviseringspolitik.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att asylsökande
som fått ett arbete i Sverige skall beviljas
uppehållstillstånd på dessa grunder.
2003/04:Sf396 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att man skall
kunna ansöka om arbetstillstånd på plats i
Sverige.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att människor som
har ett arbetserbjudande i Sverige skall få ett
arbetstillstånd omgående.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
tillsätta en utredning om reglerna för
arbetstillstånd för människor från länder utanför
EU/EES.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett enklare och
mer effektivt regelverk för asylsökandes möjlighet
att få arbetstillstånd.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ansökan om
anhöriginvandring bör kunna ske i Sverige.
2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för en
mer generös och rättighetsbaserad europeisk
flyktingpolitik med full respekt för
internationella åtaganden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka inslaget
av finansiell solidaritet i EU:s flyktingpolitik.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att hjälpa
kandidatländerna att bygga upp system och
kapacitet för att ta emot och hantera asylsökande.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU bör ta initiativ till att visumsystemet ses
över samt till en undersökning av hur "nödvisum"
till asylsökande skulle fungera.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om problemet med
Dublinkonventionen och principen om non-
refoulement.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att snarast
utarbeta en gemensam definition av
flyktingbegreppet inom EU.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lista över
"säkra länder" ej skall upprättas.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU-medborgares
rätt att söka asyl.
16. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till nödvändiga författningsändringar så
att flyktingbegreppet vidgas till att omfatta även
personer som riskerar förföljelse på grund av kön
eller sexuell läggning.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kompetensen
vid invandringsmyndigheterna och beslutsunderlaget
om situationen i hemländerna när det gäller
homosexuella respektive kvinnor ses över.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förtydliga
begreppet humanitära skäl, som återfinns i
utlänningslagen.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett förbättrat och
formaliserat återvändandeprogram.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barnets bästa
oreserverat skall sättas främst i
utlänningsärenden.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnperspektivet
vid utvisning och avvisning.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning med
uppgift att se över ett vidgat regelverk för
arbetskraftsinvandring.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utvisnings-
och avvisningsbeslut som leder till
familjesplittring skall inhiberas, såvida
synnerliga skäl ej föreligger.
36. Riksdagen beslutar återinföra sista länken-
bestämmelsen, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett vidgat
familjebegrepp i utlänningsärenden.
42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rutiner och praxis
vid svenska ambassader för besöksvisum.
2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
bestämmelserna om barnets bästa så att
barnkonventionen uppfylls fullt ut även vad gäller
asylsökande barn.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
undvika att familjer splittras i samband med
förvarstagning och verkställighet av avvisning.
2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kartläggning av
vilka som får avslag respektive beviljas
turistvisum till Sverige, och av vilka skäl.
2003/04:Ub290 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl.
(m):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utländska studenters
möjlighet att få arbetstillstånd.
2003/04:Ub397 av Hans Backman m.fl. (fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av
enklare regler för arbetskraftsinvandring med
särskilt fokus på Norrland.
2003/04:Bo253 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad
arbetskraftsinvandring för bostadsbyggandet.
2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utveckla en
bättre europeisk samordning av asyl- och
flyktingpolitiken.
2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fri rörlighet för
EU-medborgare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU:s
skyddsgrundsdirektiv.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den svenska
lagstiftningen rörande förföljda homosexuella,
bisexuella och transpersoner.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kunskapen om
homosexuellas, bisexuellas och transpersoners
situation i de länder människor flyr från.
2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för ökad
solidaritet och öppenhet gentemot omvärlden genom
den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken.
2003/04:Sk401 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en utredning
om trädgårdsnäringens säsongsmässiga
arbetskraftsbehov.
2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
arbetskraftsinvandring.
2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
implementeringen av riksdagsbeslutet att
förföljelse på grund av sexuell läggning och
könsidentitet skall vara giltigt asylskäl.
2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett stärkt skydd
för personer som riskerar förföljelse på grund av
kön.
2003/04:U257 av Joe Frans och Maria Hassan (s):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs angående stöd till
kurder bosatta i Sverige som har för avsikt att
återvända till irakiska Kurdistan.
2003/04:U275 av Annelie Enochson m.fl. (kd, fp, c,
v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de uiguriska
flyktingarna från Kina som har sökt asyl i Sverige
får en fristad här.
2003/04:U277 av Hillevi Larsson m.fl. (s):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om asylrätt för homo-
och bisexuella och transpersoner.