Socialförsäkringsutskottets betänkande

2003/04:SFU1

Anslag inom socialförsäkringsområdet(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
och samarbetspartiernas (v, mp) förslag till anslag
m.m. inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom och utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn.
Utskottet behandlar flertalet motioner från den
allmänna motionstiden 2003 som gäller
socialförsäkringsområdet. Motionerna gäller anslagen
eller anslutande frågor men även allmänna principer
för socialförsäkringarna och socialavgifter.

Propositionen

Såvitt gäller utgiftsområde 10 föreslår regeringen
att riksdagen skall besluta om fördelning av medel
på de olika anslagen. För utgiftsområdet föreslås
att riksdagen sammanlagt anvisar 123 981 miljoner
kronor. Vidare föreslås att riksdagen antar
regeringens lagförslag om fortsatt lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst i vissa fall. Därtill föreslås att
regeringen bemyndigas att under 2004 ingå vissa
ekonomiska förpliktelser.

Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen att
riksdagen skall besluta om fördelning av medel på de
olika anslagen. För utgiftsområdet föreslås att
riksdagen sammanlagt anvisar 50 656 miljoner kronor.
Inom utgiftsområde 12 föreslås att den grundnivå i
föräldraförsäkringen som ersätter dagar med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning höjs från 150 kr
till 180 kr per dag från och med den 1 januari 2004.
Vidare lämnas förslag om fördelning av medel på de
olika anslagen. För utgiftsområdet föreslås att
riksdagen sammanlagt anvisar 53 852 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsfördelning för utgiftsområdena 10, 11 och 12.
Vidare tillstyrks det begärda bemyndigandet,
regeringens lagförslag om fortsatt lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning i vissa
fall liksom förslaget om höjd grundnivå i
föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 2004.

Samtliga motionsyrkanden med förslag om annan
medelsanvisning för anslagen inom utgiftsområdena
avstyrks.
Såvitt gäller aktivitetsersättning föreslår
utskottet att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att regeringen bör utreda
tillämpningen av de nya bestämmelserna om
aktivitetsersättning ur vissa aspekter. Därmed
tillstyrker utskottet delvis de motionsyrkanden (fp
och v) som väckts i frågan.
Övriga motioner väckta under den allmänna
motionstiden avstyrks.
M-, fp-, kd- och c-ledamöterna har i särskilda
yttranden redovisat sina respektive partiers
budgetförslag.
I ärendet finns 75 reservationer och 9 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Socialförsäkringarna

1. Allmänna principer för
socialförsäkringarna

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf327
yrkandena 1, 2 och 6, 2003/04:Sf340 och
2003/04:Sf397 yrkande 1.
Reservation 1( fp)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (v) - motiv.
Reservation 4 (c)

2. Ökande privata försäkringar

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf242 yrkande
1.
Reservation 5 (v)

3. Utlandsstuderandes
försäkringstillhörighet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf285 och
2003/04:Sf362.
Reservation 6 (m)

4. Gränshinder i Norden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf284,
2003/04:Sf324 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:A240
yrkandena 1 och 2.
Reservation 7 (m)

5. SGI under uppbyggnadsskedet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf382,
2003/04:N348 yrkande 2 och 2003/04:N414 yrkande
2.

6. Bruttoinkomst som beräkningsgrund för
egenföretagare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf234
yrkande 1, 2003/04:N329 yrkande 12 i denna del
och 2003/04:N411 yrkande 2 i denna del.
Reservation 8 (m, fp, c)

7. SGI och sexmånadersgränsen för
egenföretagare m.fl.

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf234 yrkande
3.
Reservation 9 (m)

8. Egenföretagares karenstid

Riksdagen avslår motion 2003/04:N414 yrkande 3.

9. Tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf234
yrkande 2, 2003/04:Sf385, 2003/04:N329 yrkande 12
i denna del, 2003/04:N411 yrkande 2 i denna del
och 2003/04:A307 yrkande 18.
Reservation 10 (m, fp, c)

10. Makars SGI

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf235.
Reservation 11 (m)

11. Konstnärers socialförsäkringsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr264
yrkande 14 samt 2003/04:Kr254 yrkandena 8, 9 och
14.
Reservation 12 (m)

12. Studiesociala utredningen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub390
yrkandena 10 och 24, 2003/04:Ub463, 2003/04:Ub513
yrkande 1 samt 2003/04:Ub516 yrkandena 1 och 2.
Reservation 13 (kd)
Reservation 14 (c)

13. Postdoktorala studier

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf232 och
2003/04:Ub385 yrkande 8.
Reservation 15 (m)

14. Studier och deltidssjukskrivning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf205,
2003/04:Sf256 och 2003/04:Sf290.
Reservation 16 (m)

Utgiftsområde 10

15. Mål för ökad hälsa i arbetslivet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf289
yrkande 2, 2003/04:Sf327 yrkande 4 och
2003/04:Sf358 yrkande 5.
Reservation 17 (m)
Reservation 18 (fp)
Reservation 19 (c)

16. Orsaker till ohälsan

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf287,
2003/04:Sf289 yrkande 1, 2003/04:Sf358 yrkande 15
och 2003/04:Sf397 yrkande 6.
Reservation 20 (m)
Reservation 21 (fp)
Reservation 22 (kd)

17. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp

a) Lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2003/04:1
utgiftsområde 10 punkt 1 till lag om fortsatt
försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst i vissa fall.
Därmed avslår riksdagen motion 2003/04:Sf405
yrkande 6.
b) Bemyndigande
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget
19:6 Riksförsäkringsverket ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden
medför utgifter på högst 12 000 000 kr efter
2004.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
utgiftsområde 10 punkt 2.
c) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp enligt utskottets förslag i bilaga
3. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 10 punkt 3 samt avslår
motionerna 2003/04:Sf265 yrkandena 4 och 5,
2003/04:Sf289 yrkandena 3, 8, 9, 11-14 och 16,
2003/04:Sf327 yrkandena 3, 7-12, 14, 16 och 17,
2003/04:Sf353, 2003/04:Sf358 yrkandena 1, 2, 6-11
och 13, 2003/04:Sf359 yrkandena 2-4,
2003/04:Sf366 yrkandena 1-15, 2003/04:Sf389
yrkandena 1-3, 2003/04:Sf397 yrkandena 3-5,
15-17, 19, 26, 28, 29 och 31-33, 2003/04:Fi240
yrkande 19 i denna del, 2003/04:So497 yrkande 4,
2003/04:So503 yrkande 2, 2003/04:So505 yrkande 2,
2003/04:So637 yrkande 2, 2003/04:N329 yrkande 16,
2003/04:N346 yrkande 11, 2003/04:N348 yrkande 5,
2003/04:N412 yrkande 20, 2003/04:A308 yrkandena 7
och 8 samt 2003/04:A309 yrkande 10.

18. Sjukskrivningsrätt för sjukgymnaster

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf336
yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf363 och
2003/04:So312 yrkande 1.

19. Sjukpenning vid skönhetsoperationer
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf237,
2003/04:Sf262 och
2003/04:So416 yrkande 2.
Reservation 23 (v)

20. Friskbonus

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf386.

21. Steglös ersättningsnivå

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf207,
2003/04:Sf223, 2003/04:
Sf228 och 2003/04:Sf397 yrkande 22.
Reservation 24 (kd)

22. Karensdag

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf312 och
2003/04:Sf397 yrkande 27.
Reservation 25 (kd)

23. Övriga sjukpenningfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf345,
2003/04:Sf355 yrkande 2, 2003/04:Sf374 samt
2003/04:Sf397 yrkandena 20 och 21.
Reservation 26 (kd)

24. Arbetsgivarnas kostnadsansvar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf227,
2003/04:Sf240 yrkandena 1 och 2 , 2003/04: Sf289
yrkandena 10, 17 och 21 samt 2003/04:Sf381.
Reservation 27 (m)

25. Kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf327 yrkande
5.
Reservation 28 (c)

26. Medel till Fontänhusen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf216 och
2003/04:Sf241.

27. Rehabiliteringsbegreppet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf220 och
2003/04:Sf258.
Reservation 29 (kd, c)

28. Rehabiliteringsfrågor i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf203,
2003/04:Sf204, 2003/04:Sf238, 2003/04:Sf250,
2003/04:Sf260, 2003/04:Sf270, 2003/04:Sf330,
2003/04:Sf335, 2003/04:Sf355 yrkandena 6 och 7,
2003/04:Sf361, 2003/04:Sf370, 2003/04:Sf376,
2003/04:Sf377, 2003/04:Sf399 yrkandena 1 och 2,
2003/04:So212, 2003/04:So409 yrkande 5 samt
2003/04:So644 yrkande 2.
Reservation 30 (m)
Reservation 31 (kd)

29. Närståendepenning

Riksdagen avslår motion 2003/04:So505 yrkande
3.
Reservation 32 (fp)

30. Åtgärder för återgång i arbete vid
aktivitets- och sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf397 yrkande
25.
Reservation 33 (kd)

31. Aktivitetsersättningens grundnivå

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf291 i denna
del.

32. Vilande aktivitets- och sjukersättning
vid studier

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf397 yrkande
24.
Reservation 34 (kd)

33. Flexibel aktivitets- och
sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf327 yrkande
18.
Reservation 35 (c)

34. Vissa frågor om
aktivitetsersättningen

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om att regeringen bör
utreda tillämpningen av de nya bestämmelserna om
aktivitetsersättning ur vissa aspekter. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna
2003/04:Sf225 och 2003/04:Sf291 i denna del .

35. Bisyssla vid partiell sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf276.

36. Möjlighet att bedriva studier under tid
med aktivitets- och sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr330 yrkande
2.

37. Övriga frågor om aktivitets- och
sjukersättning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf289
yrkande 15, 2003/04:Sf355 yrkande 8 och
2003/04:Sf397 yrkande 23.
Reservation 36 (m)
Reservation 37 (kd)

38. Handikappersättning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf217,
2003/04:Sf273, 2003/04:Sf349 och 2003/04:So642
yrkande 5.
Reservation 38 (kd)

39. Privatisering av
arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf265
yrkandena 1-3, 2003/04:Sf371 och 2003/04:Sf384.
Reservation 39 (m)
Reservation 40 (kd)

40. Elöverkänslighet som arbetsskada

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ410
yrkande 6 och 2003/04:Bo262 yrkande 4.
Reservation 41 (v, c, mp)

41. Övriga frågor om
arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf280
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Sf329.
Reservation 42 (v)

42. Försäkringsläkare och utbildning i
försäkringsmedicin

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf275,
2003/04:Sf289 yrkande 4, 2003/04:Sf358 yrkandena
12 och 14 samt 2003/04:Sf401 yrkandena 1-3 och 5.
Reservation 43 (m)
Reservation 44 (fp)
Reservation 45 (kd)

43. Dröjsmålsränta m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf206 och
2003/04:Sf359 yrkande 9.
Reservation 46 (fp)

44. Missbruk och fusk

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf338
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Sf355 yrkande 9.

45. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf202,
2003/04:Sf218, 2003/04:Sf278, 2003/04:Sf321,
2003/04:Sf339, 2003/04:Sf373, 2003/04:Sf392 och
2003/04:Sf397 yrkande 18.
Reservation 47 (kd)
Reservation 48 (mp)

Utgiftsområde 11

46. Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom

Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
utgiftsområde 11 och avslår motionerna
2003/04:Sf359 yrkandena 5 och 6, 2003/04:Sf369
yrkandena 1-4, 2003/04:Sf390, 2003/04:Sf398
yrkandena 1-3, 5 och 8 samt 2003/04:Fi240 yrkande
19 i denna del.

47. Flexibel pensionsålder m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf252 yrkandena
1 och 2.
Reservation 49 (kd)

48. Samordning av engångsbelopp inom
yrkesskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf261 yrkandena
1 och 2.
Reservation 50 (v)

49. Återställande av pensionerna till 1990
års värde

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande
13.
Reservation 51 (v)

50. Bostadstillägg i särskilt boende

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf210 och
2003/04:Sf315.
Reservation 52 (m, fp, c)

51. Förbättrat bostadstillägg

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande
14.

Utgiftsområde 12

52. Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn

a) Lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2003/04:1
utgiftsområde 12 punkt 1 till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring.
b) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
utgiftsområde 12 punkt 2 och avslår motionerna
2003/04:Sf316 yrkandena 1-6, 2003/04:Sf343,
2003/04:Sf356 yrkande 3, 2003/04:Sf359 yrkandena
7 och 8, 2003/04:Sf367 yrkandena 1-10,
2003/04:Sf391, 2003/04:Sf400 yrkande 6,
2003/04:Sf404 yrkandena 16, 22 i denna del,
29-31, 37 och 38, 2003/04:Fi240 yrkande 19 i
denna del, 2003/04:So500 yrkandena 10-13,
2003/04:A4 yrkande 8, 2003/04:A307 yrkande 14 och
2003/04:A371 yrkande 20.

53. Familjepolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf243
yrkandena 1, 2 och 4, 2003/04:Sf288 yrkandena
1-3, 2003/04:Sf356 yrkande 1, 2003/04:Sf397
yrkande 8, 2003/04:Sf400 yrkandena 2 och 8,
2003/04:Sf404 yrkandena 1, 2, 5-7, 17, 19, 22 i
denna del och 28 samt 2003/04:So500 yrkande 7.
Reservation 53 (fp)
Reservation 54 (kd)
Reservation 55 (v)
Reservation 56 (c)

54. Delat barnbidrag

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf213,
2003/04:Sf277, 2003/04:Sf288 yrkande 7 samt
2003/04:Sf311 yrkandena 1 och 2.
Reservation 57 (m, v)

55. Samtidigt uttag av
föräldrapenningförmåner

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf288
yrkande 5, 2003/04:Sf308 yrkande 3,
2003/04:Sf344, 2003/04:Sf356 yrkande 4 och
2003/04:A307 yrkande 17.
Reservation 58 (fp)
Reservation 59 (v)

56. Flerbarnsfödsel

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf221 och
2003/04:Sf322 yrkande 2.

57. 240-dagarsregeln

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf288 yrkande
6.
Reservation 60 (v)

58. Individualiserad föräldraförsäkring
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf214,
2003/04:Sf281, 2003/04:Sf288 yrkande 4,
2003/04:Sf295 samt 2003/04:Sf308 yrkandena 1 och
2.
Reservation 61 (v)

59. SGI-skydd och 2,5-årsregeln

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf317
yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf322 yrkande 1 samt
2003/04:Sf404 yrkande 32.
Reservation 62 (m)
Reservation 63 (kd)

60. Förstärkt försäkringsskydd för
föräldrar med barn yngre än 240 dagar

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf301.
Reservation 64 (m, fp, c)

61. Överlåtelse m.m. av
föräldrapenningförmåner

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf269 och
2003/04:A307 yrkande 16.
Reservation 65 (fp)

62. Kontaktdagar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf255 och
2003/04:Sf268.

63. Föräldrapenningfrågor i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf226,
2003/04:Sf404 yrkandena 33 och 35 samt
2003/04:A371 yrkande 14.
Reservation 66 (kd)

64. Underhållsstöd

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf288
yrkande 8, 2003/04:Sf352,
2003/04:Sf372 yrkandena 1-3, 2003/04:Sf400
yrkande 10 och
2003/04:Sf404 yrkande 34.
Reservation 67 (kd)
Reservation 68 (v)

65. Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

Riksdagen avslår motion 2003/04:L221 yrkande 6.
Reservation 69 (m)

66. Barnpension och efterlevandestöd till
barn

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf246.
Reservation 70 (v)

67. Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf251 och
2003/04:Sf350.

Socialavgifter

68. Sänkta socialavgifter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf229,
2003/04:Sf383, 2003/04:Fi304 yrkande 24,
2003/04:Fi305 yrkande 9, 2003/04:Fi308 yrkande 5
och 2003/04:N345 yrkande 5.
Reservation 71 (fp)
Reservation 72 (kd)

69. Regional nedsättning av
socialavgifter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf292,
2003/04:Sf342 och 2003/04:Ub397 yrkande 5.

70. Socialavgifter för företag med
säsongsanställd personal

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sk401
yrkande 5.
Reservation 73 (kd, c)

71. Avgiftsskyldighet för andra föreningar
än idrottsförening

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf274,
2003/04:Sf333, 2003/04:Sk256 yrkande 3,
2003/04:Kr232 yrkande 9, 2003/04:Kr326 yrkande 2
och 2003/04:Kr329 yrkande 10.
Reservation 74 (kd)
Reservation 75 (c)

Stockholm den 25 november 2003

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd)*, Ronny Olander (s), Bo
Könberg (fp)*, Mona Berglund Nilsson (s), Kalle
Larsson (v), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén
(m)*, Lennart Klockare (s), Linnéa Darell (fp)*,
Birgitta Carlsson (c)*, Anna Lilliehöök (m)*, Göte
Wahlström (s), Mona Jönsson (mp), Kurt Kvarnström
(s) och Lilian Virgin (s).

*) Har ej deltagit i beslutet under
förslagspunkterna 17, 46 och 52

2003/04

SfU1

Utskottets överväganden

Socialförsäkringarna

Allmänna principer för socialförsäkringarna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
allmänna principer för socialförsäkringarna,
behov av socialförsäkringsreformer och risken
för ökad privatisering.
Jämför reservationerna nr 1 (fp), 2 (kd), 3
(v), 4 (c) och 5 (v).

Gällande ordning

Centrala delar i det svenska
socialförsäkringssystemet är sjukförsäkringen,
föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och
det allmänna pensionssystemet.

Från och med den 1 juli 2003 är kompensationsnivån
i sjukförsäkringen 77,6 % av arbetsinkomster upp
till 7,5 prisbasbelopp. För arbetslösa finns därtill
begränsningen att hel sjukpenning utges med högst
521 kr per dag. Den lagstadgade sjuklönen, som utges
av arbetsgivaren, har samtidigt förlängts till tre
veckor. I föräldraförsäkringen är kompensationsnivån
även fortsättningsvis 80 % av arbetsinkomster upp
till 7,5 prisbasbelopp och med en grundnivå om 150
kr per dag. Grundnivån, som avser de dagar som utges
med sjukpenningbelopp, föreslås nu höjas till 180
kr. För de dagar som tidigare betecknades
garantidagar är ersättningsnivån fortfarande 60 kr
om dagen, nu kallad lägstanivå. En höjning av taket
i sjuk- och föräldraförsäkringen till 10
prisbasbelopp har tidigare aviserats, och i
budgetpropositionen anges att inriktningen är att
förslaget skall genomföras före mandatperiodens
slut.
Förtidspensioneringen har fr.o.m. innevarande år
ersatts av förmånerna sjukersättning och, för
personer i åldern 19-29 år, aktivitetsersättning.
Förmånerna, som tillhör sjukförsäkringen, är
inkomstrelaterade men garantiförmåner finns också.
Förmåner från arbetsskadeförsäkringen utges främst
i form av livränta som i princip skall täcka 100 %
av inkomstförlusten till följd av en arbetsskada.
Även här är förmånstaket 7,5 prisbasbelopp.
Beviskravet i arbetsskadeförsäkringen har sänkts för
skador som inträffar den 1 juli 2002 eller senare.
Livräntan skall fr.o.m. 2003 till viss del följa den
allmänna löneutvecklingen.
Det allmänna pensionssystemet har nyligen
reformerats med omfattande övergångsregler. Syftet
har varit att skapa ett pensionssystem som är
följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen. Enligt de helt reformerade reglerna
kommer inkomstgrundad ålderspension att vara
avgiftsdefinierad och grundas på de under livet
sammanlagda förvärvsinkomsterna. Pensionsrätten
motsvarar 18,5 % av den årliga förvärvsinkomsten upp
till 7,5 inkomstbasbelopp (efter avdrag för den
allmänna pensionsavgiften). Förmånerna i det
reformerade inkomstgrundade fördelningssystemet
anpassas bl.a. till den allmänna
inkomstutvecklingen, men avvikelse skall ske vid
ekonomisk obalans i systemet. Grundskyddet utgörs av
garantipension. Även efterlevandeförmånerna har
anpassats till det nya pensionssystemet. Ett
äldreförsörjningsstöd har införts som innebär att
personer som är bosatta i Sverige och som är 65 år
eller äldre garanteras en viss lägsta levnadsnivå.

Till begreppet socialförsäkring hänförs i många
sammanhang andra förmånssystem av socialpolitisk
art. Någon definition av begreppet finns inte i den
svenska lagstiftningen. I socialförsäkringslagen
(1999:799), som trädde i kraft den 1 januari 2001,
har en avgränsning skett utifrån ett praktiskt
betingat synsätt. Socialförsäkringslagen omfattar
således trygghetssystem som administreras av
Riksförsäkringsverket (RFV), försäkringskassorna och
Premie-pensionsmyndigheten. Lagen omfattar dock inte
förmåner som enbart avser vissa särskilda angivna
persongrupper eller ligger under den
landstingskommunala självbestämmanderätten. Förmåner
från arbetslöshetsförsäkringen omfattas inte heller
av socialförsäkringslagen bl.a. på grund av att
arbetslöshetsförsäkringen till väsentliga delar är
frivillig.

Genom socialförsäkringslagen har förmånerna delats
in i bosättningsbaserade respektive arbetsbaserade
förmåner. I förhållande till andra EU/EES-länder
gäller förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av
systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen. Ett flertal konventioner om social
trygghet har dessutom träffats mellan Sverige och
andra länder. Genom EU-medlemskapet är Sverige också
bundet av avtal om social trygghet mellan
gemenskapen och tredje land.

Socialförsäkringarna finansieras med
arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän
pensionsavgift. Det gäller inkomstgrundad
ålderspension och efterlevandepension, sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, inkomstrelaterad sjuk-
och aktivitetsersättning, arbetsskadeersättning och
föräldrapenningförmån. Den allmänna pensionsavgiften
tas endast ut på inkomster upp till 8,07
inkomstbasbelopp, vilket motsvarar 7,5
inkomstbasbelopp efter avdrag för den allmänna
pensionsavgiften, medan arbetsgivar- och
egenavgifter även tas ut på inkomster över denna
nivå. Däremot är det endast den del av
ålderspensionsavgiften i form av arbetsgivaravgift
och egenavgift som motsvarar inkomster under
förmånstaket 7,5 inkomstbasbelopp som förs till
premiepensionssystemet eller AP-fonderna. I
socialavgiftslagen (2000:980), som trädde i kraft
den 1 januari 2001, har skyldigheten att betala
socialavgifter anpassats till socialförsäkringslagen
så att avgifter betalas på arbetsinkomster för
personer som omfattas av den arbetsbaserade
socialförsäkringen. Bestämmelser om avgifternas
fördelning har samlats i lagen (2000:981) om
fördelning av socialavgifter.

Lagen om allmän försäkring (AFL) intog tidigare den
centrala platsen i det svenska
socialförsäkringssystemet. I och med
ålderspensionsreformen och efterföljande anpassning
och reformering av efterlevande- och
förtidspensioneringen har dock AFL:s ställning
ändrats. En särskild utredare har fått i uppdrag att
göra en teknisk översyn av AFL och andra
författningar på socialförsäkringsområdet (dir.
2001:70). Huvudsyftet med översynen är att göra
socialförsäkringslagstiftningen mer tydlig och
överskådlig och därmed lättare att tillämpa.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 december
2005.

Motioner

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf340 ett
tillkännagivande om att en parlamentarisk
arbetsgrupp med företrädare för de sju
riksdagspartierna bör tillsättas för att gå igenom
problem kring socialförsäkringarna. Avsikten skall
vara att eftersträva en samsyn kring hållbara
principer för en stor socialförsäkringsreform som
omfattar främst sjukförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring.

I motionen redovisas också bl.a. följande som
bidrag till diskussionen om hur socialförsäkringarna
kan utformas.
Det skall vara obligatoriska försäkringar mot
inkomstbortfall som innebär en fördelning av
riskkostnader. Försäkringarna skall utformas så att
de främjar arbete och företagande. Det bör så långt
som möjligt finnas ett direkt samband mellan
inbetalda avgifter och förmåner. Det är viktigt att
taket i socialförsäkringarna sätts så att det stora
flertalet inkomsttagares inkomster ligger under
taket. Vidare bör en övergång till "lönebasbelopp"
övervägas så att taket kan räknas upp med
standardhöjningen i samhället.
Kostnaderna för fördelningspolitiska inslag bör
finansieras med anslag över statsbudgeten.
Avgifterna skall vara oberoende av den enskilda
människans risk, men skillnader i kollektiva risker
kan motivera särskilda avgiftsuttag eller
nedsättningar. Försäkringarna förses med mekanismer
som gör att deras finansiella stabilitet
upprätthålls. De bör få buffertfonder.
De tre stora socialförsäkringssystemen - för
ålderspensioner, för arbetslöshetsförsäkring och för
sjukförsäkring (sjukpenning, rehabilitering och
motsvarigheten till förtidspension) - ges en
fristående ställning med egna styrelser och
redovisas vid sidan av statsbudgeten.

Kristdemokraterna

I motion Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 1
begärs ett tillkännagivande om
socialförsäkringssystemets utformning.

Huvudtanken är ett statligt generellt system som
ger utrymme för egna lösningar och personligt
ansvarstagande. Det gäller i första hand vid
sjukdom, arbetslöshet, barnafödande och pension. Med
undantag för pensionssystemet är dagens
socialförsäkringar dock varken särskilt robusta,
överskådliga eller träffsäkra och behöver därför
reformeras.
I ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna,
utöver pensionssystemet, renodlas och samordnas. Ett
bättre samband mellan avgifter och förmåner måste
upprättas. I ett längre perspektiv är det önskvärt
att hela skatte-, avgifts- och
transfereringssystemet effektiviseras.
Genom trygghetssystemet skall de flesta garanteras
en större del av ett eventuellt inkomstbortfall, men
trygghetssystemet skall även ge utrymme för
kompletterande lösningar och personligt
ansvarstagande.

Vänsterpartiet

I motion Sf242 av Rolf Olsson m.fl. (v) yrkande 1
anförs att det finns utvecklingstendenser som kan
hota legitimiteten och de grundläggande principerna
för socialförsäkringssystemet. Sedan ett antal år
tillbaka växer inslagen av privata försäkringar på
socialpolitikens område. Som exempel nämns en snabbt
växande andel privata sjukvårdsförsäkringar och att
det finns mer kollektiva former av privata
sjukförsäkringar. Det har dessutom från
regeringshåll framkommit idéer om att låta den
privata trafikförsäkringen ta över den allmänna
sjukförsäkringens åtaganden vid trafikskador.

Motionärerna anser det nödvändigt att regeringen
låter utreda och belysa riskerna med en fortsatt
framväxt av olika typer av privatiserade
försäkringar på detta område. En sådan utredning bör
också innefatta förslag till åtgärder ägnade att
förbättra de offentliga socialförsäkringarna vad
avser ersättningsnivåer, tak, fler steg i
sjukpenningen och andra tänkbara åtgärder så att
intresset för privata försäkringar minskar. I
motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf327
(yrkandena 1, 2 och 6) att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning, med företrädare för ett
flertal partier från de båda politiska blocken, om
de ekonomiska trygghetssystemen. Motionärerna anför
att socialförsäkringarna inte är anpassade efter
dagens anställnings- och sysselsättningsformer och
att de som inte kommit in på arbetsmarknaden inte
har rätt till vare sig sjukpenning, a-kassa eller
tjänstepension. Motionärerna anser att
trygghetssystemet bör bygga på bl.a. följande
principer:

Trygghetssystemet skall vara långsiktigt hållbart
och klara svängningar i konjunkturen liksom
förändringar i demografin. Det skall syfta till att
hjälpa människor som på grund av sjukdom eller
arbetslöshet förlorar sin arbetsinkomst tillbaka
till arbetslivet. Genom att renodla
trygghetssystemets olika ersättningsnivåer och skapa
ett enhetligt system blir det också mer förutsägbart
såväl för den enskilde som för staten.
Alla människor skall garanteras en ekonomisk
grundtrygghet. Människor måste kunna lita på
systemet och samtidigt kunna påverka sin egen
situation genom aktivitet. Riskerna måste spridas så
att människor kan delta på lika villkor. Inom
systemet skall kunna ske en rimlig omfördelning
mellan individer men också över livet.
Både rättvisa och effektivitet talar för
införandet av en samordnad arbetslivsförsäkring, där
sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring ingår och där
ersättningsnivåerna harmoniseras och
myndighetsstrukturerna slås ihop.

Utskottets ställningstagande

Vad gäller utskottets syn på principerna för
socialförsäkringarna och de förslag som tas upp i
motionerna vill utskottet, i enlighet med sitt
ställningstagande senast i betänkande 2002/03:SfU1,
anföra följande.

Villkoren på arbetsmarknaden utvecklas och
förändras liksom samhället i övrigt, och
trygghetssystemen måste därför ständigt utvecklas
och förnyas. Socialförsäkringarna skall enligt
utskottet vara trygga, rättvisa och effektiva,
vilket bäst uppnås genom en generell offentlig
försäkring. Socialförsäkringarna skall dels ge
standardtrygghet genom att ersätta inkomstbortfall
upp till en viss nivå, dels ge ett grundläggande
skydd vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Försäkringssystem som i
första hand ersätter bortfall av inkomst har stora
fördelar framför försäkringar som enbart bygger på
en ren grundtrygghetsprincip. Genom
inkomstbortfallsprincipen garanteras individen en
bestämd standardnivå när han eller hon av olika skäl
inte kan försörja sig själv genom arbete, och denna
princip bör enligt utskottets mening vara
utgångspunkten för försäkringsskyddet även
framdeles. Förmåner från socialförsäkringarna skall
ges på lika villkor för alla och innehålla ett
betydande mått av utjämning mellan grupper som löper
olika risk att drabbas av sjukdom och skada. Det
förhållandet att i princip alla är med och
finansierar försäkringsskyddet möjliggör enligt
utskottets mening omfördelningar mellan olika
grupper och över livet. Vidare skall det finnas
möjligheter att kontrollera och begränsa samhällets
kostnader för försäkringen. Arbetslinjen är central.
Angeläget är också att försäkringsskyddet är
utformat så att det inte motverkar jämställdhet
mellan könen.
Beträffande frågan om huruvida socialförsäkringen
skall bestå av skilda delar eller av en samlad
försäkring vill utskottet påpeka att de olika
delarna av trygghetssystemet samspelar med varandra
vad gäller såväl finansiering som regelverk. Detta
har inte minst förändringarna på arbetsmarknaden
till följd av lågkonjunkturen i början av 1990-talet
tydliggjort. Kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen ökade då kraftigt
samtidigt som kostnaderna för sjukförsäkringen
minskade. Vidare har de besparingar som under denna
tid var nödvändiga att göra i systemen visat att
ingrepp i en del av systemen utan samtidig
anpassning av regelverket i andra delar kan medföra
överströmningseffekter.
Utskottet anser emellertid att det är nödvändigt
att tydliggöra gränserna för de olika
försäkringssystemen och vad som bör ersättas från
socialförsäkringen respektive från andra
trygghetssystem, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen.
Ett led i renodlingen är de fr.o.m. den 1 januari
1997 skärpta kriterierna för sjukpenning och
dåvarande förtidspension innebärande att sådan
ersättning som huvudregel endast utges vid
arbetsoförmåga som har sin grund i medicinska
orsaker. Enligt utskottets mening kan mycket vinnas
på att göra socialförsäkringssystemet tydligare och
mer lättöverskådligt. Det är också viktigt att
samverkan sker mellan dem som administrerar olika
delar av välfärdssystemen. En proposition med
förslag till utformning av en permanent finansiell
samordning inom rehabiliteringsområdet (prop.
2002/03:132) behandlas i betänkande 2003/04:SfU4. I
detta sammanhang kan även tilläggas att SGI-
utredningen i sitt slutbetänkande
Sjukpenninggrundande inkomst - Skydd och anpassning
(SOU 2003:50) anser att man bör gå vidare med en ny
försäkringsstruktur som innebär en sjukförsäkring
som är en i princip renodlad
inkomstbortfallsförsäkring, en fristående
föräldraförsäkring, en standardförsäkring för
studerande samt en fristående arbetsskadeförsäkring.
Utredningen anger att en ny försäkringsstruktur
kräver ytterligare utredningar, fördjupade analyser
och kostnadsberäkningar. Utredningen lämnar därför
inte några förslag till färdiga lösningar.
Vad gäller förmånstaket inom socialförsäkringarna
har utskottet redan hösten 2000 (bet. 2000/01:SfU1)
framhållit att utformningen av intjänande
taket inte får leda till att alltfler försäkrade
genom en normal löneutveckling med tiden delvis
hamnar utanför försäkringsskyddet och att en höjning
av förmånstaket borde ske så snart det finns
ekonomiskt utrymme, som inte behöver utnyttjas för
andra, mer angelägna reformer. Regeringen har
härefter aviserat en höjning av taket i sjuk- och
föräldraförsäkringen till 10 prisbasbelopp och i
årets budgetproposition anges att inriktningen är
att förslaget skall genomföras före mandatperiodens
slut.
Beträffande sambandet mellan förmåner och avgifter
vill utskottet påpeka att stora förändringar har
skett i strukturen för socialavgifter och
avgiftsuttag i avsikt att skapa bättre samstämmighet
mellan inkomster och utgifter i
socialförsäkringarna. Särskilt har genomförandet av
det nya ålderspensionssystemet medfört stora
förändringar. Finansieringen av de olika
försäkringsgrenarna har blivit mer renodlad. Genom
att inkomster och utgifter för olika försäkringar
lättare kan följas ökar trovärdigheten för
socialförsäkringssystemen. Någon exakt samstämmighet
mellan förväntade inkomster och utgifter för t.ex.
sjukförsäkringen har inte eftersträvats. Smärre och
tillfälliga skillnader mellan inkomster och utgifter
bör kunna finnas utan att det föranleder justeringar
av avgiftsnivån.
Vad gäller frågan om huruvida socialförsäkringarna
skall göras fristående från statsbudgeten är det
endast det nya inkomstgrundade
ålderspensionssystemet som redovisas utanför
statsbudgeten. För övriga delar av
försäkringssystemet gäller numera att utgifterna
skall bruttoredovisas i statsbudgeten. Senast
gjordes denna förändring för arbetsskadeförsäkringen
och delpensionsförsäkringen. Det pågående
reformarbetet av olika delar av
socialförsäkringssystemet kan dock få betydelse i
denna fråga. Utskottet har tidigare noterat att
såväl Sjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:121) som
HpH-utredningen (SOU 2002:5) har föreslagit att
sjukförsäkringen finansieras vid sidan av
statsbudgeten.
En annan fråga som behöver övervägas noga är
socialförsäkringarnas förhållande till utgiftstak
m.m. i budgetprocessen. Frågan om hur
ålderspensionsutgifterna bör hanteras i budgeten och
i förhållande till utgiftstaken har aktualiserats i
och med att det inkomstgrundade
ålderspensionssystemet gjorts finansiellt stabilt
genom regler för automatisk balansering. Enligt
regeringen (prop. 2000/01:70) kräver frågan ett
helhetsperspektiv på den statliga budgetprocessen.
Regeringen hänvisade till att det inom
Regeringskansliet övervägs slutsatser och eventuella
åtgärder med anledning av vad Utredningen om
utvärdering av budgetprocessen föreslagit samt att
det inom det s.k. Vestaprojektet pågår ett arbete
med att i vissa avseenden ändra
redovisningsprinciperna för statsbudgeten. Hur
utgiftstak och saldomål kommer att anpassas till de
nya principerna är ännu inte avgjort. Mot bakgrund
av detta föreslog regeringen ingen förändring av
nuvarande ordning. Här kan nämnas att Utredningen om
utvärdering av budgetprocessen i betänkande SOU
2000:61 har ansett att såväl ålderspensionssystemet
som övriga socialförsäkringar bör omfattas av
utgiftstaket och det av utredningen föreslagna
utgiftsmålet. Vid behandlingen av propositionen om
automatisk balansering tillade utskottet (bet.
2000/01:SfU13) i denna fråga att det nya
ålderspensionssystemet är ett s.k. avgiftsdefinierat
system, som är fristående från statsbudgeten och i
sin helhet finansieras med en specialdestinerad och
fast pensionsavgift. Med föreslagna regler för
automatisk balansering skulle pensionssystemet
därtill bli långsiktigt finansiellt stabilt. Varken
den allmänna ekonomiska utvecklingen eller
demografiska förändringar skulle därutöver kunna
föranleda politiska beslut som begränsar
pensionsutgifternas storlek. Det var enligt
utskottets mening därför viktigt att osäkerhet inte
i något sammanhang uppkommer om det
inkomstrelaterade ålderspensionssystemets autonomi.
För den händelse denna del av pensionssystemet även
fortsättningsvis skulle ingå under ett utgiftstak
var det enligt utskottets mening viktigt att
innebörden av ett sådant utgiftstak i förhållande
till pensionssystemet tydligt klargörs.
Statsministern har i frågestund i riksdagen den 13
november 2003 aviserat en kommande översyn av
socialförsäkringssystemen. Utskottet välkomnar en
sådan översyn i syfte att långsiktigt säkra en
gemensamt finansierad, generell offentlig
försäkring. Något tillkännagivande från riksdagen i
frågan är sålunda inte påkallat, och utskottet
avslår därmed motionerna Sf327 yrkandena 1, 2 och 6,
Sf340 och Sf397 yrkande 1.
Med hänvisning till det ovan anförda är något
tillkännagivande med anledning av motion Sf242
yrkande 1 heller inte påkallat.

Internationella aspekter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden dels om
utlandsstuderandes tillhörighet till den
svenska socialförsäkringen, dels om
gränshinder i Norden.
Jämför reservationer nr 6-7 (m).

Gällande ordning

I socialförsäkringslagen (1999:799), SofL, finns
bestämmelser om vem som omfattas av den svenska
socialförsäkringen. Där anges också att EG-rätten
eller avtal om social trygghet som ingåtts med andra
stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten.
I 2 kap. 1 § SofL anges att den som kommer till
Sverige och kan antas komma att vistas här under
längre tid än ett år skall anses bosatt här om inte
synnerliga skäl talar mot det. Där anges också att
den som lämnar Sverige fortfarande skall anses
bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst
ett år. I lagen finns särskilda bestämmelser om
utlandsstuderande. I 2 kap. 5 § anges att en i
Sverige bosatt person som lämnar landet för att
studera i ett annat land fortfarande skall anses
bosatt här så länge han eller hon genomgår en
studiestödsberättigad utbildning eller har
utbildningsbidrag för doktorander. I samma lagrum
anges att den som kommer till Sverige för att
studera inte skall anses vara bosatt här. Detta
gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för
doktorander. Enligt 6 § samma kapitel gäller
bestämmelserna om bosättning även medföljande make
och därmed likställd samt barn som inte fyllt 18 år.
De nämnda bestämmelserna får betydelse för den
bosättningsbaserade försäkringen, enligt vilken
rätten till vissa förmåner gäller den som är bosatt
i Sverige. För utbetalning av bosättningsbaserade
förmåner under en utlandsvistelse finns därtill
ytterligare begränsningar. För rätt till förmåner
som hör till den arbetsbaserade försäkringen är
huvudregeln att personen arbetar i Sverige.

För att den som utnyttjar den fria rörligheten
inom EU inte skall missgynnas när det gäller rätten
till social trygghet finns regler som samordnar de
nationella socialförsäkringssystemen. De närmare
bestämmelserna finns i förordningen (EEG) nr 1408/71
om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. I
förordningen finns bestämmelser om bl.a.
likabehandling av EU-medborgare, bestämmande av
tillämplig lagstiftning, sammanläggning av
kvalifikationstider, export av förmåner och
proportionell beräkning av pensioner. En
grundläggande princip är att den för vilken
förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen
i bara en stat, i regel arbetslandets lagstiftning.
Det ankommer på den nationella lagstiftningen att
ange närmare villkor för att tillhöra det landets
system för social trygghet och förutsättningarna för
att få förmåner. Den nationella lagstiftningen får
dock inte avvika från gemenskapsrättsliga principer
och regler. För enskilda fall eller för definierade
grupper är det möjligt för länderna att sluta
överenskommelser om undantag från de allmänna
reglerna i EG-rätten om vilket lands lagstiftning om
social trygghet som skall tillämpas i olika
situationer.
Förbindelserna på socialförsäkringsområdet mellan
Sverige och de övriga nordiska länderna regleras
även av den nordiska konventionen om social
trygghet. Den nordiska konventionen har i huvudsak
betydelse för personer som inte omfattas av EG-
rätten om social trygghet, dvs. personer som inte
har utnyttjat den fria rörligheten, som inte har
eller har haft arbete, eller som inte är medborgare
i EU/EES-land men är bosatta i Norden.

Motioner

I motion Sf362 av Majléne Westerlund Panke (s) anges
att svenska forskare med forskarstipendium som regel
stannar utomlands under två år. Det medför problem
eftersom t.ex. barnbidraget endast betalas ut under
sex månader. Ett annat problem är
kvalifikationskravet i föräldraförsäkringen och
utförsäkringen från a-kassan. Motionären föreslår
ett tillkännagivande om att problematiken måste
uppmärksammas.

I en annan motion, Sf285 av Anita Sidén och Anna
Lilliehöök (m), begärs en översyn av reglerna för
det sociala skyddet för medföljande till utländska
studenter och forskare. Problemen gäller särskilt
personer från länder utanför EU. Varken den
studerande/forskaren eller familjen anses bosatta
här i landet. Det gäller även en anhörig som lyckas
få arbete och arbetstillstånd.
I en motion om arbetskraftens rörlighet i
Öresundsregionen, Sf324 av Tobias Billström m.fl.
(m), anges att en icke EU-medborgare, varaktigt
bosatt i ett av länderna, inte kan ta arbete i det
andra landet annat än om personen tillhör en
bristyrkesgrupp. Ett annat problem är visumreglerna
för den som skall besöka båda länderna. När det
gäller utformningen av socialförsäkringssystemet kan
det bli besvärliga effekter när en person arbetar i
såväl Sverige som Danmark. Vidare är föräldrapenning
och dagisplats dåligt synkroniserade. Andra exempel
är pensionsintjänande vid kortare arbete än tolv
månader samt situationen för den som är
långtidssjukskriven. I yrkandena 1 och 2 begärs
tillkännagivanden härom.
Även i motion Sf284 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m) tas upp gränshinder i Öresundsregionen. I
motionen begärs att regeringen tar upp förhandlingar
inom EU i syfte att lösa problematiken när det
gäller föräldraförsäkringen.
I motion A240 av Viviann Gerdin (c) yrkandena 1
och 2 begärs tillkännagivanden om att hinder för
arbetspendlare över svensk-norska gränsen bör
undanröjas. Motionären anser att arbetslandets
lagstiftning bör gälla vid alla ersättningar. Ett
sätt att lösa övergångsproblem är att ha en
karenstid då hemlandet garanterar utbetalningar vid
sjukdom, föräldraledighet m.m.

Utskottets ställningstagande

I socialförsäkringslagen regleras, som ovan
redovisats, när en utlandsstuderande skall omfattas
av svensk socialförsäkring. I proposition
1998/99:119, där förslaget till
socialförsäkringslagen lades fram, anges bl.a. att
studerande som saknar förvärvsinkomster, inte minst
de som studerar utomlands, ofta har ett svagt
socialförsäkringsskydd. De kan åberopa sig på flera
av samordningsreglerna i förordning (EEG) nr 1408/71
men förordningen saknar regler om i vilket land en
studerande skall vara försäkrad. I propositionen
anges att det får anses vara internationell praxis
att utgå från att utlandsstuderande inte skall
omfattas av studielandets lagstiftning om social
trygghet. Utlandsstuderande från Sverige bör dock
inte ställas utan försäkringsskydd utan omfattas av
viss svensk försäkring, i första hand de
bosättningsbaserade förmånerna. Den grupp som skall
omfattas av denna specialreglering bör avgränsas
till dem som normalt kan antas ha så stark
anknytning till Sverige att det motiverar svensk
försäkringstillhörighet. Reglerna skall även gälla
medföljande familjemedlemmar.

I propositionen angavs vidare att principen att
utlandsstuderande i första hand skall vara
försäkrade där de har sitt egentliga hemvist måste
tillämpas även på utlandsstuderande som kommer till
Sverige för att studera. Den som kommer till Sverige
för att studera skall anses bosatt här endast om han
eller hon är berättigad till utbildningsbidrag för
doktorander. Även dessa bestämmelser gäller
medföljande familjemedlemmar.
Vid behandlingen av den nämnda propositionen angav
utskottet (bet. 1999/2000:SfU3) bl.a. att den
sociala tryggheten för svenska forskare som arbetar
utomlands är av stor vikt men att den, i de fall där
den generella ettårsregeln inte är tillämpbar, måste
tillgodoses på annat sätt än genom den svenska
socialförsäkringen.
Utskottet är inte berett att föreslå någon ändring
i dessa grundläggande bestämmelser i
socialförsäkringslagen. Utskottet vill dock tillägga
att en särskild utredare har i uppdrag (dir.
2002:148) att utreda vissa frågor rörande
forskarutbildningen och perioden efter
doktorsexamen. I uppdraget ingår bl.a. att närmare
studera hur rörligheten ser ut och föreslå åtgärder
för att ytterligare öka den internationella
mobiliteten. Uppdraget skall redovisas senast den 31
december 2003.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf285 och Sf362.

När det gäller nordiska frågor har utskottet
tidigare (bet. 2002/03:SfU1) redovisat att en
särskild utredare haft i uppdrag av Nordiska
ministerrådet att utreda de rättigheter en
medborgare i ett nordiskt land har vid bosättning,
arbete, studier, besök eller liknande i ett annat
nordiskt land. En slutrapport har avlämnats i april
2002, Nordbornas rättigheter (ANP 2002:719). I
rapporten anges att det av många skäl krävs en
bättre samordning av lagar och regelverk. Det
växande gränsregionala samarbetet, som då var
synligast kring Öresund och i Tornedalen, gör
behovet av samordning akut. Behovet förstärks
dessutom av att alltfler kommer att arbeta och bo i
mer än ett land som en följd av globaliseringen, den
europeiska integrationen och det växande samarbetet
mellan företag i Norden. I rapporten anges bl.a. att
nya gemensamma nordiska regler som berör EU/EES:s
kompetensområde även bör gälla EU-länders
medborgare. Bilaterala överenskommelser mellan
nordiska länder som reglerar nordbors rättigheter
bör undvikas. Skillnader mellan länderna i
beskattningen, i de sociala välfärdsstrukturerna,
särskilt när det gäller pensioner och familjepolitik
och inom utbildningen, anges ha skapat de flesta
problemen.

Utskottet har tidigare även redovisat att en
rapport "Öresund - en region blir till" i maj 1999
gemensamt getts ut av de svenska och danska
regeringarna. I rapporten anförs om det sociala
området bl.a. följande.
Reglerna är desamma för alla gränsöverskridande
aktiviteter i hela EU, och några bestämmelser
särskilt anpassade för förhållandena mellan Danmark
och Sverige finns inte. Reglerna i förordning
1408/71 får enligt rapporten i vissa avseenden
särskilt komplicerade effekter i de fall Danmark är
inblandat, eftersom Danmark skiljer sig från övriga
medlemsstater vad gäller den sociala trygghetens
finansiering såtillvida att socialavgifter knappast
existerar.
I rapporten anges att de danska och svenska
regeringarna bl.a. skall verka för att tillämpningen
av gällande regler så långt möjligt sker på ett sätt
som främjar integrationen, och de kommer att ta
initiativ till att utarbeta en gemensam tolkning av
EG-reglerna om social trygghet.
Sverige är ordförande för det nordiska
regeringssamarbetet under 2003 och prioriterar
därvid bl.a. arbetet med att underlätta rörligheten
över gränserna för nordiska medborgare. Det kan även
nämnas att en utredning pågår till december 2003 om
den nordiska arbetsmarknaden. Utgångspunkten är att
den utvidgas till att omfatta tredjelandsmedborgare
med permanenta uppehållstillstånd. Här noteras att
Danmark inte omfattas av EU-samarbetet när det
gäller rättsliga och inrikes frågor. Vidare har den
nordiska socialförsäkringsgruppen tillsatt en
arbetsgrupp som skall granska frågor om
familjeförmåner, bl.a. vilket land som betalar
föräldraledighet vid flyttning under graviditet. Det
kan också nämnas att en ny nordisk konvention om
social trygghet har undertecknats den 18 augusti
2003. En proposition för riksdagens godkännande av
konventionen har beslutats av regeringen den 20
november 2003. Det har även gjorts möjligt för
studenter som flyttar inom Norden att få bostads-
och barnbidrag.
Utskottet konstaterar att det redan pågår mycket
arbete med att undanröja gränshinder inom Norden och
att gränshindersfrågor har blivit en högt
prioriterad uppgift i det nordiska samarbetet. Även
det isländska ordförandeskapet i Nordiska
ministerrådet kommer att prioritera detta arbete
under 2004.
När det gäller visum noterar utskottet att alla de
nordiska länderna ingår i Schengensamarbetet och att
huvudregeln är att ett visum utfärdat för ett land
även gäller övriga Schengenländer.
Något uttalande från riksdagens sida med anledning
av motionerna Sf324 yrkandena 1 och 2, Sf284 samt
A240 yrkandena 1 och 2 är således inte påkallat.
Motionerna avstyrks.

Företagare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.
företagares sjukpenninggrundande inkomst och
om kalenderdagsberäkning av tillfällig
föräldrapenning till företagare.
Jämför reservationerna nr 8 (m, fp c), 9 (m),
10 (m, fp, c) och 11 (m).

Motioner

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf234 yrkande
1 förslag till ändring så att beräkning av SGI ger
egenföretagare en inkomsttrygghet som är likvärdig
den som gäller för löntagare. Motionärerna anser att
beräkningen av SGI bör utgå från taxerad inkomst
justerad för resultatreglerande poster. Därefter bör
den framräknade inkomsten korrigeras för skäliga
fasta kostnader för lokaler, räntor m.m.
Motionärerna påpekar att sjukförsäkringsavgiften för
egenföretagare är högre än för anställda. I yrkande
2 begärs ett tillkännagivande om att arbetstiden bör
beräknas på samma sätt för egenföretagare som för
löntagare vid tillfällig föräldrapenning. Vidare
begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om att
egenföretagare eller visstidsanställda inte skall
riskera att stå utan inkomstbortfallsförsäkring i
händelse av sjukdom eller föräldraskap och att det
s.k. sexmånaderskravet vid fastställande av SGI
därför bör slopas.

I motionerna N411 av Eva Flyborg m.fl. (fp)
yrkande 2 och N329 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 12 påpekas brister i det sociala
trygghetssystemet för företagare. Motionärerna anför
att en egenföretagare har fasta kostnader vid
sjukdom och föräldraledighet. Samtidigt som
företaget tillfälligt är stängt med bortfall av
inkomster riskeras även ett mer långsiktigt
inkomstbortfall genom att kunderna söker sig till
andra företag. Detta är särskilt känsligt för de
företag som verkar inom tjänstesektorn. Motionärerna
kritiserar även att den tillfälliga
föräldrapenningen för en egenföretagare beräknas per
kalenderdag, vilket innebär att egenföretagare får
lägre ersättning än anställda när han eller hon är
hemma och tar hand om sjuka barn. Även i motion A307
yrkande 18 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anges att
villkoren i föräldraförsäkringen för företagare bör
jämställas med villkoren för anställda.
I motion Sf382 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m,
kd, c) begärs ett tillkännagivande om att även den
som startar ett aktiebolag bör kunna få en högre SGI
under ett uppbyggnadsskede.
I motion N348 av Viviann Gerdin och Roger
Tiefensee (c) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
om att nya företagare bör få ta med sig
socialförsäkringsskyddet från en tidigare
anställning in i det nya företaget under de två
första åren.
I motion N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)
begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om att ur
ett rättviseperspektiv utreda företagarnas
ekonomiska situation vid sjukdom. Aktiebolagsägare
bör enligt motionärerna få samma regler under
uppbyggnadsskedet som andra företagare. I samma
motion yrkande 3 begärs att de ekonomiska
konsekvenserna av att ändra karenstiden för
företagare utreds. Motionärerna anser att
företagaren maximalt skall kunna välja 14 dagars
karenstid men med samma avgift som vid 30-
dagarskarens.
I flerpartimotionen Sf385 av Annika Qarlsson m.fl.
(c, m, fp, kd) begärs ett tillkännagivande om att
egenföretagare bör få rätt till ersättning vid
tillfällig föräldraledighet på samma villkor som för
anställda, dvs. att den skall beräknas utifrån
årsarbetstiden.
I motion Sf235 av Ulla Löfgren och Anita Sidén (m)
anges att det finns regler som diskriminerar
närstående till företagare. I motionen anges ett
exempel då en kvinna deklarerat hälften av
inkomsterna från ett lantbruk men att SGI:n och
därmed föräldrapenningen blivit lägre på grund av
att maken gjort skattemässiga avsättningar. SGI:n
har beräknats med utgångspunkt i den sammanlagda
deklarerade inkomsten, varefter den delats lika
mellan makarna. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att alla diskriminerande regler
bör slopas.

Utskottets ställningstagande

För en person som driver näringsverksamhet i form av
ett aktiebolag beräknas SGI:n på den lön som tas ut
från bolaget (SGI på grund av inkomst av
anställning). Personen likställs således med en
anställd. Det innebär också att när han eller hon
blir sjuk är bolaget skyldigt att betala sjuklön
enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Socialavgifter
betalas på lönesumman i form av arbetsgivaravgifter.

När det gäller personer som driver
näringsverksamhet som fysisk person eller i form av
bl.a. handelsbolag, s.k. egenföretagare, räknas
SGI:n med utgångspunkt i den taxerade
nettoinkomsten, dock högst motsvarande skälig lön
för liknande arbete som anställd (SGI på grund av
inkomst av annat förvärvsarbete). Under
uppbyggnadsskedet kan SGI:n sättas högre än den
skatterättsliga nettointäkten, dock även här högst
vad som motsvarar skälig lön för liknande arbete som
anställd. Rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen
gäller inte sådan egenföretagare. Vidare gäller att
socialavgifter betalas i form av egenavgifter och i
huvudsak på den taxerade nettoinkomsten.
Det är således skillnader i regleringen av
socialförsäkringsskyddet för egenföretagare och
personer som driver verksamhet i aktiebolagsform.
Den som genom en anställning redan har ett
upparbetat socialförsäkringsskydd men slutar
anställningen för att starta egen verksamhet i
aktiebolagsform får inte någon SGI och därmed inte
sjukpenning om han eller hon under uppbyggnadsskedet
inte anser sig kunna ta ut lön från företaget. I
normalfallet får han eller hon då inte heller
föräldrapenning över grundnivån. För den som driver
verksamheten som egenföretagare finns däremot
särregler under uppbyggnadsskedet som innebär att
sjukpenning och föräldrapenningförmåner kan beräknas
på ett högre underlag än den skatterättsliga
nettointäkten.
Utredningen för översyn av inkomstbegreppet inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) har i
betänkandet Förmån efter inkomst (SOU 1997:85)
föreslagit att den som startar ett eget företag,
oberoende av i vilken företagsform som företaget
startas, under vissa förutsättningar skall ha rätt
till sjukpenning m.m. även om företagaren under
uppbyggnadsskedet inte kan redovisa någon inkomst av
eget förvärvsarbete. Under tre år av verksamhetens
uppbyggnadsskede skall SGI enligt förslaget beräknas
till lägst den SGI som skulle ha beräknats om
sjukfallet inträffat omedelbart innan den försäkrade
började arbeta i verksamheten.
Efter beredning inom Socialdepartementet
redovisades därefter i departementspromemorian
Beräkningsunderlag för dagersättning - sjukpenning,
föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) ett liknande
förslag. Dessutom föreslogs att beräkningsunderlaget
för dagersättning under tre år inte skulle uppgå
till ett lägre årligt belopp än 250 % av
prisbasbeloppet. Regeringen ansåg efter överväganden
att förslagen i Ds 1999:19 inte borde genomföras
(prop. 2000/01:1 utgiftsområde 10).
Vid behandlingen av motioner om SGI under
uppbyggnadsskedet i ett aktiebolag under förra
riksmötet, bet. 2002/03:SfU1, angavs att det enligt
utskottets mening kan ifrågasättas om det är rimligt
att en person, särskilt när han eller hon redan har
ett upparbetat socialförsäkringsskydd, skall riskera
att ställas utan försäkringsskydd under
uppbyggnadsskedet av en verksamhet bara av det
skälet att vederbörande valt aktiebolagsformen för
verksamheten. Utskottet avstyrkte då behandlade
motioner med hänvisning till att SGI-utredningen
enligt utskottets mening hade möjlighet att överväga
hur den som driver verksamhet i ett aktiebolag skall
kunna få ett tryggare socialförsäkringsskydd under
verksamhetens uppbyggnadsskede, i vart fall när det
gäller personer som tidigare har ett
försäkringsskydd.
SGI-utredningen har i sitt slutbetänkande SOU
2003:50 inte särskilt tagit upp denna fråga.
Utredningen föreslår dock en ny försäkringsstruktur
enligt det tidigare redovisade.
Utskottet noterar att Näringsdepartementet i
promemorian Företags- och anställningsformer i
förändring (Ds 2003:27) beskriver de hinder som kan
finnas för individer att gå över från att vara
anställd till att vara företagare. I promemorian
belyses skillnaderna i befintliga regelsystem vad
avser företagare respektive anställda, särskilt när
det gäller de sociala trygghetssystemen samt de
eventuella problem som dessa skillnader medför. I
promemorian redovisas bl.a. de ovan nämnda SGI-
reglerna och tidigare utredningsförslag.
Sammanfattningsvis anges att kartläggningen visar
att vissa problem finns i reglerna om sjukförsäkring
och om arbetslöshetsersättning för företagare och
att det därför kan finnas skäl att se närmare på
vissa av dessa frågor.
Eftersom ifrågavarande SGI-bestämmelser redan
uppmärksammats inom Regeringskansliet förutsätter
utskottet att socialförsäkringsskyddet under
uppbyggnadsskedet för den som driver verksamhet i
aktiebolagsform närmare granskas. Utskottet anser
det angeläget att regeringen skyndsamt återkommer
med förslag beträffande företagarnas ekonomiska
situation. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Sf382 och N414 yrkande 2. Utskottet
avstyrker även motion N348 yrkande 2.
Utskottet motsätter sig däremot en sådan
principiell förändring av socialförsäkringens
konstruktion att SGI:n för en egenföretagare skulle
kunna täcka även kostnader i verksamheten och
således mer eller mindre beräknas på verksamhetens
bruttoinkomst. Utskottet anser att riksdagen bör
avslå motionerna Sf234 yrkande 1, N411 yrkande 2 i
denna del och N329 yrkande 12 i denna del.
Vid beräkning av SGI skall enligt RFV:s
föreskrifter RFFS 1998:12 endast sådan inkomst
beaktas som en försäkrad kan antas komma att tills
vidare åtnjuta av eget arbete under minst sex
månader i följd. Av RFV:s Vägledning 2002:4 framgår
att denna bestämmelse inte innebär att en person i
realiteten måste ha ett arbete som varar minst sex
månader i sträck för att inkomsten skall kunna ingå
i beräkningen av årsinkomsten, utan den försäkrades
framtida avsikt med sitt förvärvsarbetande skall
vägas in i bedömningen. Denna avsikt kan beaktas i
alla tänkbara situationer, t.ex. vid nytillträde,
återinträde efter förvärvsavbrott oavsett orsak till
avbrottet, arbetsbyte eller vid utökad arbetstid.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att
motion Sf234 yrkande 3 är tillgodosedd.
Utskottet motsätter sig att karenstiden för
egenföretagare förkortas utan att detta följs av en
anpassning i uttaget av sjukförsäkringsavgift.
Motion N414 yrkande 3 avstyrks därmed.
Flera motioner tar upp det förhållandet att
tillfällig föräldrapenning till egenföretagare
beräknas efter kalenderdag. Tidigare beräknades
tillfällig föräldrapenning per kalenderdag för alla.
Reglerna ändrades 1987 (prop. 1986/87:69, bet. SfU
1986/87:12) så att tim- eller dagberäknad tillfällig
föräldrapenning enligt huvudregeln gäller för
försäkrad med inkomst av anställning. För
egenföretagare kalenderdagsberäknas således
fortfarande den tillfälliga föräldrapenningen,
vilket i praktiken innebär att företagare i regel
får en lägre ersättning per dag. Som motiv till
detta angavs bl.a. att den som arbetar som
egenföretagare inte omfattas av arbetstidslagen och
därför själv har möjlighet att förlägga sina
arbetstider på ett lämpligt sätt. Det kunde för den
försäkrade vara svårt att avgöra hur han eller hon
skulle ha arbetat om han eller hon inte hade vårdat
sjukt barn, och därför ansågs det inte möjligt att
utge ersättning för det antal timmar som
egenföretagaren skulle ha arbetat.
IBIS-utredningen påpekade i ovannämnda betänkande
SOU 1997:85 att tillfällig föräldrapenning till egna
företagare enbart utges för dagar då föräldern
annars skulle ha förvärvsarbetat, varför bl.a. någon
utjämning över tiden inte kan göras. Utredningens
uppfattning var att det inte finns någon möjlighet
att timberäkna ersättningen till egna företagare av
de skäl som motiverade 1987 års ändring. Utredningen
ansåg emellertid att kalenderdagsberäkningen skulle
kunna ersättas med s.k. dagberäkning. Med en sådan
beräkning skulle ersättningen anpassas efter
årsinkomsten fördelad på arbetsdagar beräknade efter
en femdagarsvecka. Med hänsyn till de besparingar
utredningen skulle göra inom sjukförsäkringen ansåg
sig utredningen dock inte kunna föreslå några
ytterligare förändringar som medförde
kostnadsökningar.
Utskottet konstaterar liksom vid behandling av
liknande motioner under föregående riksmöte (bet.
2002/03:SfU1) att kalenderdagsberäkningen medför att
egenföretagare missgynnas vid uttag av tillfällig
föräldrapenning. IBIS-utredningen har redovisat en
teknisk lösning på problemet men har av kostnadsskäl
inte kunnat lägga fram något förslag. Av
kostnadsskäl anser sig inte heller utskottet kunna
föreslå en sådan regeländring.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf234 yrkande 2, Sf385, N411 yrkande 2 i denna del,
N329 yrkande 12 i denna del och A307 yrkande 18.
När det gäller reglerna för beräkning av SGI när
makar gemensamt driver förvärvsverksamhet, eller den
ena maken driver sådan verksamhet med biträde av den
andre, finner utskottet inte anledning för riksdagen
att göra något uttalande i frågan. Utskottet
avstyrker motion Sf235.

Konstnärers socialförsäkringsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
konstnärers socialförsäkringsskydd.
Jämför reservation nr 12 (m).

Motioner

I motion Kr254 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkandena 8
och 9 framhålls att det karaktäristiska för
konstnärsyrket är att det tar lång tid att etablera
sig som konstnär och att inkomsterna är ojämna över
tiden. För konstnärerna behövs därför mer
individanpassade socialförsäkringssystem. För en
konstnär som är egenföretagare gäller i nuvarande
system att sjukpenningen grundas på nettoinkomsten.
Kostnader som t.ex. ateljéhyra ersätts således inte.
Konstnären bör därför få möjlighet att komplettera
sjukpenningen med en tilläggsförsäkring.
Tilläggsförsäkringen skall även täcka inkomstförlust
vid föräldraförsäkring, havandeskapspenning och
arbetsskadeförsäkring.

I yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om
behovet av att utveckla försäkringsalternativ.
Inbetalda egenavgifter bör i så fall tillfalla den
försäkringslösning konstnären valt. Ett sådant
yrkande har också framställts i motion 2002/03:Kr264
av Kent Olsson m.fl. (m) yrkande 14.

Utskottets ställningstagande

En särskild utredare har haft i uppdrag att
kartlägga hur gällande trygghetssystem inom bl.a.
socialförsäkringsområdet förhåller sig till
konstnärlig verksamhet. I betänkandet Konstnärerna
och trygghetssystemen (SOU 2003:21) anger utredaren
bl.a. att analysen visar att merparten av de problem
konstnärer möter i de olika trygghetssystemen ligger
i tillämpningen och mera sällan i lagar och
förordningar. Orsaken till problemen har att göra
med en brist på samsyn och samordning av
konstnärernas ärenden i de olika systemen. Bland
annat därför borde stat och myndigheter på området
överväga en mer samlad hantering av konstnärernas
ärenden. I avsnittet om det generella
välfärdssystemet och inkomstbortfallsprincipen anges
att inkomstskillnaderna mellan konstnärer och
konstnärskategorier är betydande, men för stora
grupper av konstnärligt yrkesverksamma är
inkomsterna låga. Det innebär att deras
inkomstbortfall i händelse av sjukdom m.m. också är
lågt - dvs. ersättningsnivåerna är låga. Detta
grundproblem går i det stora hela inte att lösa i
socialförsäkringssystemen, så länge
inkomstbortfallsprincipen ligger fast. Utredaren
konstaterar att alltför låga inkomster är ett
kulturpolitiskt problem.

Utskottet vidhåller att inkomstbortfallsprincipen
även fortsättningsvis bör gälla i
socialförsäkringssystemet. Utskottet vill emellertid
hänvisa till att regeringen i budgetpropositionen
(utgiftsområde 17 s. 48) anger att de statliga
stöden och ersättningarna ger många yrkesverksamma
konstnärer ekonomisk grundtrygghet och möjlighet att
försörja sig på konstnärligt arbete. Fortfarande är
det dock svårt för många etablerade konstnärer att
försörja sig på sitt konstnärliga arbete. Därför är
det enligt regeringen viktigt att utveckla
konstnärernas arbetsmarknad.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Kr254 yrkandena 8, 9 och 14 samt 2002/03:Kr264
yrkande 14.

Studerande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om den
studiesociala utredningen, om postdoktorala
studier samt om studier och
deltidssjukskrivning.
Jämför reservationerna nr 13 (kd), 14 (c),
15-16 (m).

Motioner

I motionerna Ub513 yrkande 1 och Ub516 yrkande 1 av
Torsten Lindström m.fl. (kd) anförs att direktiven
till den studiesociala utredningen är alltför
begränsade. Motionärerna anser att en parlamentarisk
utredning i stället bör tillsättas för att se över
studiemedelssystemet och dess sociala konsekvenser
för studerande. I motion Ub516 begärs i yrkande 2
ett tillkännagivande om att gränsdragningen mellan
studiestödssystemet och samhällets trygghetssystem
särskilt bör ses över.

Håkan Larsson m.fl. (c) anser i motion Ub390
yrkande 10 att en parlamentarisk
studiesocialutredning bör tillsättas i vilken även
studenterna skall vara representerade. I yrkande 24
anförs att även distansstudenters studiesociala
situation bör utredas.
I motion Ub463 av Susanne Eberstein och Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s) begärs ett
tillkännagivande om ekonomiska förutsättningar för
ensamstående föräldrar som studerar och att den
studiesociala utredningen ges hög prioritet så att
det innebär konkreta förbättringar inom kort.
En översyn av studiesociala förhållanden för s.k.
postdoktorander begärs i motionerna Ub385 av Gunilla
Carlsson i Tyresö m.fl. (m) yrkande 8 och Sf232 av
Per Bill (m). Motionärerna tar särskilt upp rätten
att behålla SGI samt kvalifikationskraven i
föräldraförsäkringen.
Möjligheterna att kombinera deltidssjukskrivning
med studier på deltid tas upp i tre motioner, Sf205
av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m), Sf256 av
Maria Larsson (kd) och Sf290 av Kurt Kvarnström
m.fl. (s).

Utskottets ställningstagande

När det gäller studerandes ekonomiska och sociala
situation är två utredningar av särskilt intresse.

Studiesociala utredningen har i uppdrag (dir.
2002:120) att göra en samlad analys av den
ekonomiska och sociala situationen för studerande på
olika utbildningsnivåer under den samlade
studietiden, inklusive studieuppehåll. Utredaren
skall, mot bakgrund av de studerandes skiftande
sociala situation, kartlägga samspelet mellan
studiestödssystemet och andra förmånssystem inkl.
bostadsbidrag, ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen och arbetslöshetsförsäkringen.
Grundstrukturen i de befintliga förmånssystemen
skall ligga fast. Dit hör bl.a.
inkomstbortfallsprincipen.
Genom tilläggsdirektiv har Studiesociala
utredningen fått i uppdrag att även analysera
förutsättningarna för att införa ett barntillägg
till studerande (dir. 2003:13). Syftet med analysen
skall vara att undersöka vilka möjligheter det finns
att på ett effektivt sätt underlätta den ekonomiska
situationen för studerande med barn. Om utredaren
finner att förutsättningar finns för att införa ett
barntillägg skall kostnaden beräknas och förslag
till finansiering lämnas.
Utredningen skall avslutas senast den 31 december
2003.
Den tidigare nämnda SGI-utredningen, som haft i
uppdrag att göra en analys och föreslå ändringar i
reglerna om skyddstider för SGI, anser i sitt
slutbetänkande Sjukpenninggrundande inkomst - Skydd
och anpassning (SOU 2003:50) att en justering av
skyddsreglerna genom ytterligare utvidgningar inte
är en framkomlig väg. Man bör i stället på sikt
bygga om skyddssystemet och gå vidare med en ny
försäkringsstruktur som innebär en sjukförsäkring
som är en i princip renodlad
inkomstbortfallsförsäkring, en fristående
föräldraförsäkring, en standardförsäkring för
studerande samt en fristående arbetsskadeförsäkring.
Standardförsäkringen för studerande skall vara en
obligatorisk försäkring med inkomstbaserad
ersättning i kombination med en grundersättning. Den
inkomstbaserade ersättningen bör grundas på
kvalifikationstid och tidigare förvärvsinkomster
medan grundersättningens nivå bör motsvara det
nuvarande totalbeloppet i studiemedelssystemet.
Försäkringen skall ersätta nuvarande system med
vilande SGI och studietids-SGI samt systemet med
avskrivning av studielån. Också andra grupper som
för närvarande saknar försäkringsskydd bör kunna
omfattas, t.ex. de som bedriver postdoktorala
studier.
Eftersom en ny försäkringsstruktur kräver
ytterligare utredningar lämnar utredningen inte
några förslag till färdiga lösningar. Enligt
utredningen (s. 73) bör det vara möjligt att inom
ramen för Studiesociala utredningen fortsätta det
arbete som nu påbörjats avseende
studerandekollektivet och deras
sjukförsäkringsskydd.
När det gäller de nuvarande skyddsreglerna anges
beträffande postdoktorala studier att dessa i regel
utförs utomlands och finansieras för flertalet med
stipendier som inte är SGI-grundande. Postdoktorala
studier kan omfattas av SGI-skydd om de bedöms som
studier inom eget yrkesområde. Rättsläget är dock
oklart. Sammantaget finns risken att de s.k. postdoc
riskerar att förlora sin SGI. Därtill gäller SGI-
skydd högst ett år om personen inte är ledig från
någon anställning för postdoktorala studier inom det
egna yrkesområdet. Utredningen anser att det finns
skäl som talar såväl för som mot att
skyddsbestämmelserna utvidgas till att omfatta
personer som bedriver postdoktorala studier.
När det gäller deltidsstudier och
deltidssjukskrivning anger utredningen att reglerna
om SGI och reglerna om sjukförsäkringsskydd inom
studiemedelssystemet är konstruerade för personer
som antingen är sjuka eller studerar. Kombinationer
är inte möjliga, vilket medför flera negativa
konsekvenser. Det är i första hand två grupper som
hamnar mellan systemen. Den första gruppen är
personer som är sjukskrivna och antingen anställda
eller arbetslösa men vill förena fortsatt
sjukskrivning på deltid med deltidsstudier.
Problemen för denna grupp kan lösas genom att
reglerna i lagen om allmän försäkring ändras. Det
finns både för- och nackdelar med en sådan ändring.
Den andra gruppen är personer som t.ex. studerar på
heltid men blir halvt sjukskrivna och vill och kan
studera på halvtid. För denna grupp sammanhänger
problemen närmast med utformningen av reglerna för
rätt till studiestöd vid sjukdom och bör kunna lösas
inom detta system. En särskild studerandeförsäkring
skulle på sikt - helt eller delvis - kunna lösa
problemen för dessa grupper.
Utskottet anser att Studiesociala utredningens
betänkande, som skall avlämnas senast den 31
december 2003, bör avvaktas liksom beredningen av
SGI-utredningens förslag. Utskottet vill understryka
vikten av att frågan om möjligheterna att kombinera
deltidssjukskrivning med deltidsstudier så snart som
möjligt får en lösning, inte minst från
rehabiliteringssynpunkt. Det kan även nämnas att den
särskilda utredare, som enligt ovan har i uppdrag
(dir. 2002:148) att utreda vissa frågor rörande
forskarutbildningen och perioden efter
doktorsexamen, bl.a. skall kartlägga hur situationen
för de nydisputerade doktorerna ser ut samt föreslå
hur dessa personers möjligheter till meritering och
karriär kan förbättras. Utredaren kan även lämna
andra förslag till förändringar som har samband med
uppdraget. Uppdraget skall redvisas senast den 31
december 2003.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf232, Sf205, Sf256, Sf290, Ub385 yrkande 8, Ub390
yrkandena 10 och 24, Ub463, Ub513 yrkandet 1 och
Ub516 yrkandena 1 och 2.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning
vid arbetsoförmåga. Politikområdet omfattar
sjukpenning, rehabilitering, närståendepenning,
aktivitets- och sjukersättning (f.d.
förtidspension), ersättning vid handikapp och
arbets- och kroppsskador samt socialförsäkringens
administration, dvs. Riksförsäkringsverket (RFV) och
de allmänna försäkringskassorna.

Riksdagen har för budgetåret 2004, i enlighet med
regeringens förslag, fastställt ramen för
utgiftsområde 10 till 123 981 miljoner kronor (bet.
2003/04:FiU1, rskr. 2003/04:42).

Orsaker till ohälsan och mål för ökad hälsa i
arbetslivet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.
orsakerna till ohälsan, ändring och
komplettering av mål för att minska ohälsan i
arbetslivet samt bristande
sjukfallsstatistik.
Jämför reservationerna nr 17 (m), 18 (fp), 19
(c), 20 (m), 21 (fp) och 22 (kd).

Propositionen

Det nationella målet för ökad hälsa i arbetslivet
lyder fr.o.m. 2003: Frånvaron från arbetslivet på
grund av sjukskrivning skall i förhållande till 2002
halveras fram till 2008. Parallellt skall antalet
nya aktivitets- och sjukersättningar minska och
hänsyn tas till den demografiska utvecklingen under
perioden.

I budgetpropositionen anges att sjukfrånvaron i
första hand är ett mänskligt problem, men att den
också har betydande ekonomiska konsekvenser för både
den enskilde och samhället. Den har inneburit en
mycket hård belastning på socialförsäkringssystemen
för sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning.
Om inte utvecklingen kan vändas snart kommer de
ökade samhällskostnaderna för ohälsan att tränga
undan viktiga välfärdssatsningar.
I propositionen anges att det är flera faktorer
som samspelar när det gäller orsakerna till den
ökade ohälsan såsom hårdare krav i arbetslivet,
vilket bl.a. medfört sämre psykosocial arbetsmiljö,
brister i försäkringskassornas och arbetsgivarnas
rehabiliteringsarbete, väntetider inom hälso- och
sjukvården, ändrade attityder till sjukskrivning, en
åldrande arbetskraft samt bristande incitament för
arbetsgivare, hälso- och sjukvård och sjukskrivna
att motverka sjukfrånvaro.
En första avstämning av regeringens mål för
minskad ohälsa har gjorts i budgetpropositionen.
Avstämningen avser i första hand utvecklingen av
från sjukförsäkringen ersatta nettodagar under 2003.
Härvid noteras att de senaste årens utveckling mot
alltfler sjukskrivningar har vänt under det senaste
halvåret. Såväl antalet ersatta nettodagar som
antalet sjukfall har minskat under 2003. Regeringen
räknar med en viss fortsatt nedgång under hösten och
även under nästa år. Nedgången gäller i första hand
sjukfall som är kortare än ett år. Andelen
deltidssjukskrivningar har ökat. Detta kan tyda på
att aktörerna - den sjukskrivne, försäkringens
administration, arbetsgivare och läkare - nu verkar
på ett mer aktivt sätt än tidigare för att den
sjukskrivne skall kunna ta tillvara arbetsförmågan
och återgå till arbete på deltid. Vidare framhåller
regeringen att sjukfall som överstiger ett år
fortsätter att öka, särskilt de sjukfall som pågått
längre än två år. Kvinnor är överrepresenterade
bland de sjukskrivna och svarar för cirka två
tredjedelar av alla sjukskrivningsdagar. Dagens
sjukskrivningsnivå för män är inte särskilt hög i
ett långt tidsperspektiv, medan skillnaderna mellan
kvinnor och män tenderar att öka. Kvinnor är mer
sjukskrivna än män oavsett om man tar hänsyn till
ålder, utbildning, familjetyp eller bransch.
Sjukskrivningarna har under lång tid varit och är i
växande grad en jämställdhetsfråga. Yrken och
sektorer inom framför allt den primärkommunala
sektorn har en förhållandevis hög sjukskrivning,
även om man tar hänsyn till ålders- och
könssammansättningen. Det finns även regionala
skillnader. Regioner med hög arbetslöshet har ofta
även en hög andel sjukskrivna och personer med
aktivitets- och sjukersättning.
Regeringen framhåller att ett antal åtgärder har
genomförts för att minska ohälsan och bryta
kostnadsutvecklingen. Arbetet med regeringens breda
åtgärdsprogram i 11 punkter har fortsatt, och bl.a.
har ett nationellt mål för att öka hälsan i
arbetslivet uppställts. Obligatorisk redovisning av
sjukfrånvaron i årsredovisningar har införts.
Precisionen vid sjukskrivning skall öka genom att
heltidssjukskrivning undviks. Avstämningsmöten med
den försäkrade och berörda parter införs.
Beslutsunderlagen förbättras. Utbildningen i
försäkringsmedicin förstärks, och försäkringsläkarna
blir fler och ges en förändrad roll.
Rehabiliteringsutredning från arbetsgivaren görs
obligatorisk, och tiden med vilande sjukersättning
vid arbete har förlängts från ett till två år.
Sjukpenningens storlek har sänkts, och sjukpenningen
till arbetslösa har justerats så att den inte
överstiger den högsta arbetslöshetsersättningen.
Sjuklöneperioden har förlängts med 7 dagar till 21
dagar. Beslut har därvid tagits om att införa ett
högkostnadsskydd för mindre företag.
Anställningsstöd för långtidssjukskrivna inrättas.
Huruvida det finns förutsättningar för att ge den
försäkrade sjukersättning eller aktivitetsersättning
i stället för sjukpenning skall utredas senast ett
år efter sjukanmälningsdagen. Vården och
försäkringskassorna har fått extra ekonomiska
resurser. Arbetet med att förnya den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen har kommit i
gång.
Regeringen framhåller vidare att de åtgärder som
redan genomförts bidrar till att klara målet att
halvera antalet sjukdagar till 2008. Målet är dock
ambitiöst, och det står klart att det krävs
ytterligare åtgärder.
Förutom att fortsätta och fullfölja arbetet med
åtgärder inom ramen för bl.a. regeringens 11-
punktsprogram samt arbeta vidare med de punkter i
det s.k. 121-punktsprogrammet som rör hälsan i
arbetslivet, avser regeringen att inom
sjukförsäkringsområdet inrikta sina insatser under
återstoden av 2003 och under 2004 på främst följande
områden: förstärka arbetsgivarnas ekonomiska
drivkrafter att minska ohälsan, genomföra en översyn
av bestämmelserna om indragning och nedsättning av
sjukförsäkringsförmåner i lagen om allmän
försäkring, pröva möjligheterna att tidsbegränsa
rätten till sjukersättning till längst tre år i
taget, fortsätta den tekniska översynen av reglerna
om karensdagen och undersöka möjligheterna att vidta
åtgärder för att öka rättvisan i regelverket, följa
upp och utvärdera effekterna av de åtgärder som
vidtas med anledning av regeringens proposition
2002/03:132 om finansiell samordning på
rehabiliteringsområdet, förlänga den befintliga
försöksverksamheten med lokal finansiell samordning
mellan försäkringskassa, landsting och kommun
(Socsam) i ytterligare tre år, tillföra medel till
ytterligare informationsaktiviteter under 2003 om
sjukförsäkringen för att minska ohälsan och förändra
socialförsäkringens administration. Vidare bör
åtgärder vidtas mot fusk och missbruk, förebyggande
arbetsmiljöarbete utvecklas och bättre stöd till och
uppföljning av personer med sjukersättning
genomföras.

Motioner

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf289 yrkande 1
ett tillkännagivande om orsakerna till ohälsan.
Motionärerna anser inte att sjukfrånvaron förklaras
av dålig arbetsmiljö och inte heller att
arbetsgivarna saknar incitament till att minska
sjukfrånvaron. Däremot brister tillgängligheten till
vård och rehabilitering. Attityderna till
sjukskrivning har även förändrats. Sjukskrivning har
blivit det enda andningshålet för många människor,
när de samlade livsvillkoren är för betungande.
Många sjukskrivna har dock arbetsförmåga och
sjukskrivningar och förtidspensioner kan ha
arbetsmarknadsskäl som grund. Incitamenten för den
enskilde att hålla kostnaderna nere har minskat,
dvs. den erhållna ersättningen är för hög. I yrkande
2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen
måste anamma fler moderata förslag för att uppnå
målsättningen att halvera sjukfrånvaron.

I motion Sf287 av Magdalena Andersson (m) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om en utredning av
långtidsfriska. Motionären anser att det behövs en
ordentlig analys av de bakomliggande faktorer som
gör att personer är långtidsfriska. I yrkande 2
begärs ett tillkännagivande om en handlingsplan för
att få fler långtidsfriska.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf358
yrkande 5 ett tillkännagivande om att ersätta
tidigare angivna mål för sjukpenningdagar och
sjukersättningsbeslut med ett mål som inte får en
snabb överflyttning av kostnaderna från sjukpenning
till sjukersättning att framstå som måluppfyllelse.
Det bör, förutom ett mål om att antalet nya längre
sjukskrivningar skall minska, sättas upp ett mål om
att hålla nere det sammanlagda antal personer som
under längre tid - förslagsvis mer än sex månader -
har sjukpenning, sjukersättning och närbesläktade
förmåner. I samma motion yrkande 15 begärs ett
tillkännagivande om brister i statistiken som
försvårar åtgärder mot förvärrad ohälsa bland
kvinnor. Motionärerna anser att redovisningen av
sjukdomarna som orsakar sjukskrivningarna är så
bristande att sjukdomsorsakerna fördunklas. Inte
minst har de allvarliga försämringarna av kvinnors
hälsotillstånd under senare år blir otillräckligt
uppmärksammade och klarlagda.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande
6 ett tillkännagivande om ett vidgat perspektiv på
ohälsans orsaker. Motionärerna framhåller - utan att
förringa arbetsplatsens betydelse - att det finns
ett flertal orsaker till den ökade sjukfrånvaron och
att människors svårigheter att få hela livspusslet
att gå ihop skapar en betydande del av ohälsan.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf327
yrkande 4 ett tillkännagivande om att målet att
halvera sjukskrivningarna till 2008 bör kompletteras
med delmål om minskning med 10 % till 2004 och 30 %
2006.

Utskottets ställningstagande

Sjukfrånvaron och kostnaderna härför har ökat
dramatiskt under senare år. Det är särskilt de långa
sjukfallen (365 dagar eller mer) som har ökat.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast i
yttrande 2003/04:SfU1y till finansutskottet,
konstaterat att orsakerna till sjukfrånvaron är
komplexa med flera faktorer som samspelar och att
någon enkel lösning på problemet inte står att
finna. Förutom de av regeringen ovan framförda
faktorerna har utskottet även lyft fram andra, såsom
ersättningssystemens utformning, den ökande
förvärvsfrekvensen bland kvinnor kombinerat med att
männen inte tar sin del av ansvaret för barn och hem
samt läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen,
konjunkturläget och verkningar av saneringen av
statsfinanserna som ägde rum under 1990-talet.
Utredningen om analys av hälsa och arbete (AHA-
utredningen), som bl.a. haft i uppdrag att redovisa
utvecklingen av hälsa och ohälsa i arbetslivet, har
i sitt delbetänkande Kunskapsläge sjukförsäkringen
(SOU 2002:62) lyft fram förändringar i
ålderssammansättning, administrativa
tillkortakommanden och förändringar i
förtidspensionssystemet som förklaringsfaktorer.
Vidare pekar utredningen på en mer komplex faktor.
Under 1990-talet har arbetslivet blivit mer pressat
och det psykiska välbefinnandet har minskat.
Utredningen framför hypotesen att något har hänt i
samspelet mellan individ, arbetsplats och läkare.
Sjukskrivning har blivit ett alltmer accepterat sätt
att hantera press och påfrestningar som drabbar
människor i deras liv.
I november 2003 har Riksförsäkringsverket lämnat
följande statistiska uppgifter om ohälsan.
Sjukpenning. Antalet personer som erhåller
ersättning i form av sjukpenning från
sjukförsäkringen fortsätter att minska. Under
oktober månad 2003 utbetalades sjukpenning till 301
000 personer, vilket var 22 000 färre än under
oktober 2002. Under den senaste tolvmånadersperioden
har knappt 818 000 personer fått en utbetalning,
vilket är en påtaglig minskning från 867 000
personer år 2002.
Deltidssjukskrivning. Omkring 30 % av
sjukskrivningarna är sjukskrivningar på deltid.
Andelen, som sedan hösten/vintern 2002/03 successivt
ökat från 25 %, har under de senaste månaderna varit
oförändrad.
Korta sjukfall. Antalet personer som varit
sjukskrivna kortare tid än ett halvår minskade
mellan augusti 2002 och augusti 2003 med 22 800
personer, eller 23,8 %.
Långa sjukfall. Av de sjukskrivna i slutet av
augusti 2003 hade 135 300 varit sjukskrivna i mer än
1 år. Det var samma antal som månaden innan men 15
100 fler än i augusti 2002. Vartannat pågående
sjukfall (50,4 %) i slutet av augusti 2003 hade
pågått längre än 1 år. Vid motsvarande tid 2002 var
motsvarande andel 41,7 %. Av de långtidssjukskrivna
i augusti 2003 var 65 % kvinnor och 35 % män.
Sjukpenningdagar. Under årets första tio månader
har antalet dagar med ersättning varit något lägre
än under motsvarande tid föregående år. Ersättning
för drygt 76 miljoner nettodagar sjukpenning har
betalats ut, en minskning med 2,8 miljoner dagar
(3,5 %) jämfört med föregående år.
Ohälsotalet. Ohälsotalet i oktober uppgick till
43,3 dagar, varav 16,9 dagar avsåg sjukpenning och
26,4 sjukersättning/aktivitetsersättning Sedan
oktober 2002 har ohälsotalet ökat med 0,6 dagar.
Sjukpenningdelen minskade medan sjukersättningsdelen
ökade.
Sjukpenningkostnader. Sedan juli 2003 har varje
månad haft lägre kostnader än motsvarande månad
förra året. Kostnaderna för årets första tio
månader, inklusive kostnaderna för statlig
ålderspensionsavgift (SÅP), uppgick till 37,8
miljarder kronor. Jämfört med motsvarande tid förra
året är det en ökning med 0,3 %. Årets kostnader
bedöms inte komma att överstiga kostnaderna för
2002.
Aktivitets- och sjukersättning omfattar nu 502 300
personer. Det är 19 400 personer eller 4,0 % fler än
de som hade förtidspension/sjukbidrag för ett år
sedan. Ökningen skall bland annat ses i ljuset av
försäkringskassans arbete att säkerställa att
enskilda försäkrade uppbär rätt förmån och rätt
ersättning.
Hittills i år (10 november) har det tillkommit 61
000 nya försäkrade i sjuk- och aktivitetsersättning,
vilket i stort motsvarar nivån för samma period
förra året.
Kostnader för aktivitets- och sjukersättning.
Kostnaderna under årets första tio månader uppgick
till 48,7 miljarder kronor, en ökning med 17,8 %
jämfört med förtidspension/sjukbidrag samma tid
förra året. Dessa värden inkluderar uppskattade
kostnader för statlig ålderspensionsavgift (SÅP).
Totala kostnader. Sjukförsäkringens kostnader
(inklusive SÅP) för sjukpenning och aktivitets- och
sjukersättning för de första tio månaderna 2003 kan
beräknas till 86,5 miljarder kronor vilket är en
ökning med 7,5 miljarder kronor eller 9,5 % jämfört
med motsvarande ersättningar och period år 2002.
Utskottet noterar att antalet nettodagar med
sjukpenning minskar och att det finns indikationer
på att kostnaderna för sjukskrivningarna är på väg
att vända. Kostnaderna för sjuk- och
aktivitetsersättning stiger dock, och de sammantagna
kostnaderna stiger oroväckande. Utvecklingen på
området är således fortfarande mycket allvarlig.
Utskottet konstaterar dock att under 2003
påbörjades och genomfördes på regeringens initiativ
flera olika åtgärder på sjukförsäkringsområdet för
att minska ohälsan i arbetslivet. Inriktningen på de
flesta av dessa är sådana att effekterna inte
omedelbart kan utläsas utan de syftar till att på
sikt bidra till att ohälsan minskar. Även om
regeringen genomfört flera olika åtgärder mot
ohälsan som med tiden kan förväntas bidra till att
motverka den sammantagna negativa utvecklingen,
anser utskottet att det är nödvändigt med initiativ
till ytterligare åtgärder för att det uppsatta
nationella målet för sjukfrånvaro och aktivitets-
och sjukersättning skall kunna nås till 2008.
Av propositionen framgår att regeringen fortsätter
att fullfölja arbetet med åtgärder bl.a. inom ramen
för regeringens 11-punktsprogram. Vidare tar man
initiativ till ytterligare ett antal åtgärder som
har redovisats ovan.
Enligt utskottets mening är såväl inriktningen på
regeringens arbete som dess omfattning och bredd
sådant att det finns goda skäl att anta att arbetet
på sikt kommer att ge önskat resultat i form av
färre antal sjukskrivna och färre nybeviljade
aktivitets- och sjukersättningar. Utskottet hyser
således goda förhoppningar om att det av regeringen
föreslagna målet kommer att uppnås och finner inte
anledning att ändra eller komplettera detta.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf289 yrkandena 1 och 2, Sf287, Sf327 yrkande 4,
Sf358 yrkande 5 och Sf397 yrkande 6.
Beträffande brister i statistiken gör RFV årliga
enkätundersökningar hos försäkringskassorna om bl.a.
diagnoser som orsakar sjukskrivningar. Vidare anger
RFV i årsredovisningen för budgetåret 2002 att i
takt med att sjukfrånvaron ökat kraftigt de senaste
fem åren har kraven på sjukförsäkringsstatistik
vuxit. Bristerna i nuvarande
sjukförsäkringsstatistik försvårar möjligheterna att
i grunden följa sjukfrånvarons utveckling och dess
bestämningsfaktorer. Det nya
ärendehanteringssystemet för sjukpenning har dock
gett nya möjligheter att samla in uppgifter. Sedan
november 2002 är det också möjligt att registrera
uppgift om den försäkrades diagnos och arbetsgivare
i sjukpenningärenden. Den 1 december 2003 träder
lagen om behandling av personuppgifter inom
socialförsäkringens administration i kraft. Enligt
25 § gäller att utan hinder av begränsningarna för
sökning i lagen skall personuppgifter som rör hälsa
få användas som urvalskriterium vid
sammanställningar om regeringen har meddelat
föreskrifter om det. Motionsyrkande Sf358 yrkande 15
får därmed anses delvis tillgodosett.
Med det anförda avslår utskottet motionsyrkandet i
fråga.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. Vidare
bör riksdagen anta regeringens lagförslag om
fortsatt lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst i vissa fall. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget och om
förlängning av ovannämnda försöksverksamhet
utan begränsningar.
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden
om bl.a. reform av systemen för sjuklön,
differentierade arbetsgivaravgifter för
småföretag, steglös sjukpenningnivå, flexibel
sjukpenning, sjuk- och friskskrivningsrätt
för sjukgymnaster, bildtelefon till döva och
andra rehabiliteringsfrågor,
närståendepenning och sjukpenninggrundande
inkomst.
Jämför reservationerna nr 23 (v), 24-26 (kd),
27 (m), 28 (c), 29 (kd, c), 30 (m), 31 (kd)
och 32 (fp).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,
rehabilitering och närståendepenning inklusive
statlig ålderspensionsavgift. Anslagsposten
Rehabilitering har fr.o.m. år 2003 delats upp i två
poster, Rehabiliteringspenning och Köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster m.m.
Från och med 2003 finns ytterligare en anslagspost -
Förnyelse av den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen.

Den 1 januari 1992 infördes en sjuklöneperiod
genom lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL).
Enligt SjLL har arbetstagare fr.o.m. den 1 juli
2003 under de första 21 dagarna av ett sjukfall rätt
till sjuklön från arbetsgivaren. Rätten till sjuklön
gäller fr.o.m. den första dagen av
anställningstiden. Är den avtalade anställningstiden
kortare än en månad inträder dock rätten till
sjuklön endast om arbetstagaren tillträtt
anställningen och därefter varit anställd 14
kalenderdagar, i princip i följd.
För den första dagen i sjuklöneperioden betalas
ingen ersättning (karensdag). För de återstående
dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra
anställningsförmåner.
Antalet karensdagar är begränsat till tio under en
tolvmånadersperiod (allmänt högriskskydd). För en
arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas
medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön
under en tolvmånadersperiod kan försäkringskassan
besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Då utges
sjuklön för första dagen och arbetsgivaren får
ersättning från sjukförsäkringen. Vidare gäller ett
utökat särskilt högriskskydd för den som har en
sjukdom som medför risk för en eller flera längre
sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Även i
dessa fall får arbetsgivaren ersättning från
sjukförsäkringen. Däremot utges inte sjuklön för
karensdag.
I samband med beslut om förlängning av
sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 juli 2003 från 14
till 21 dagar beslutades även att det skulle införas
ett obligatoriskt högkostnadsskydd mot
sjuklönekostnader för arbetsgivare som har en årlig
lönesumma som högst uppgår till 160 prisbasbelopp.
Eftersom högkostnadsskyddet aktualiserar frågan om
det kan stå i strid med EG:s regler om statligt stöd
till näringslivet, vilken fråga för närvarande är
föremål för kommissionens granskning, skall de
föreslagna reglerna om högkostnadsskydd träda i
kraft den dag regeringen bestämmer men med verkan på
sjukdomsfall som börjat efter den 1 juli 2003.
Eftersom det inte kan uteslutas att kommissionens
prövning leder till att reglerna om högkostnadsskydd
måste modifieras i något avseende, får regeringen
föreskriva de begränsningar i rätten till ersättning
för sjuklönekostnader som kan följa av EG-fördragets
regler om statligt stöd.
Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sedan
den 1 juli 2003 utgör sjukpenningen 80 % av 97 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI), vilket
motsvarar 77,6 % av hel SGI. Om den sjukskrivne är
arbetslös kan dock sjukpenning utgå högst med det
belopp som motsvarar det högsta beloppet inom
arbetslöshetsförsäkringen (för närvarande 521
kr/dag). För den som inte omfattas av SjLL, t.ex.
egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning
enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning
utges dock inte för den första dagen i sjukperioden
(karensdag). Antalet karensdagar är begränsat till
högst tio under en tolvmånadersperiod.
SGI är den årliga inkomst i pengar som en
försäkrad kan antas komma att tills vidare få för
eget arbete, antingen som arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade
har en SGI som uppgår till 24 % av prisbasbeloppet.
Vid beräkning av SGI bortses från inkomster som
överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Försäkringskassan har sedan 1992 års
rehabiliteringsreform ett ansvar för att samordna
samhällets resurser för att återge en sjukskriven
person möjlighet att förvärvsarbeta.
Rehabiliteringsersättning utges under vissa
förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga
till följd av sjukdom är nedsatt med minst en
fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad
rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av
rehabiliteringspenning, som utges med 80 % av SGI,
och ett särskilt bidrag. För samverkan, köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster och
arbetstekniska hjälpmedel m.m. avsätts särskilda
medel.
Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465)
om ersättning och ledighet för närståendevård till
den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en
närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges
även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet
ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för
varje person som vårdas. Närståendepenning utges med
80 % av SGI och kan utges som hel, halv eller
fjärdedels förmån.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om
regeringen medger det, en försäkringskassa, ett
landsting och en kommun, som har kommit överens om
det, bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att
pröva möjligheterna till en effektivare användning
av tillgängliga resurser (Socsam).
Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio
försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall
avslutas senast vid utgången av 2003.
Sedan den 1 januari 1998 får försäkringskassan
träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser
(Frisam). Från och med den 1 januari 2003 får högst
5 % av de beräknade utgifterna för sjukpenning
användas för denna samverkan.
Från och med den 1 januari 2003 utges aktivitets-
eller sjukersättning vid långvarig eller varaktig
medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan.
Dessa förmåner, som har ersatt förmånerna
förtidspension och sjukbidrag, utgör en del av
sjukförsäkringen och utges som inkomstrelaterad
förmån eller garantiersättning. Frågor om sjuk- och
aktivitetsersättning behandlas nedan i avsnittet
19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.
Från och med den 1 juli 2003 genomfördes olika
förändringar inom sjukförsäkringen som syftar till
att öka hälsan i arbetslivet. Bland annat gäller
detta åtgärder för att öka precisionen vid
sjukskrivning. Deltidssjukskrivning skall användas i
ökad utsträckning. De medicinska skälen för
sjukskrivning skall preciseras och tydliggöras. Fler
s.k. avstämningsmöten skall komma till stånd.
Försäkringskassan skall vid behov kunna inhämta ett
särskilt läkarutlåtande för att kunna bedöma i
vilken utsträckning den försäkrades arbetsförmåga
fortfarande är nedsatt. De intygsskrivande läkarnas
utbildning i försäkringsmedicin förstärks.
Försäkringsläkarnas arbetsuppgifter skall preciseras
ytterligare, varvid uppgifterna i ökad utsträckning
skall inriktas mot mer direkta insatser för att
minska sjukfrånvaron. Dessutom anställs fler
försäkringsläkare hos försäkringskassorna för att
öka kvaliteten vid den medicinska bedömningen.
Vidare har arbetsgivarens skyldighet att göra
rehabiliteringsutredningar skärpts.
Försäkringskassan skall även senast ett år efter
sjukanmälningsdagen ha utrett om det finns
förutsättningar för att ge den försäkrade sjuk-
eller aktivitetsersättning i stället för
sjukpenning.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2004 till anslaget 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. anvisar ett ramanslag på
44 424,4 miljoner kronor.

Regeringen framhåller i budgetpropositionen att
sjukfrånvaron har inneburit en mycket hård
belastning på socialförsäkringssystemen för
sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning. Om
inte utvecklingen kan vändas snart kommer de ökade
samhällskostnaderna för ohälsan att tränga undan
viktiga välfärdssatsningar.
För det framtida arbetets inriktning - förutom
bl.a. en förstärkning av de förebyggande insatserna
- krävs både nya och bättre insatser på
rehabiliteringsområdet för att sjukskrivna, men även
personer som uppbär sjuk- eller
aktivitetsersättning, skall kunna återgå till
arbetslivet i högre grad än vad som har skett.
Alltför många är sjukskrivna alltför länge, vilket
ofta leder till passivisering och beviljande av
sjuk- eller aktivitetsersättning. Det krävs därför
en ökad satsning på arbetslivsinriktade
rehabiliteringsinsatser så tidigt som möjligt.
Målet för politikområde 19 Ersättning vid
arbetsoförmåga har bl.a. formulerats så att en
större andel av befolkningen i arbetsför ålder skall
ha förmågan att arbeta. Detta gäller i hög grad på
rehabiliteringens område. För att mäta
måluppfyllelsen har RFV satt upp riksmålet för 2002
att minst 65 % av dem som varit föremål för
samordnad rehabilitering ett halvår efter
avslutningstidpunkten skall ha en ökad arbetsförmåga
jämfört med vid starttidpunkten. Eftersom denna
andel har ökat från 61 % till 65 % är riksmålet
uppfyllt. Andelen personer som fått del av samordnad
rehabilitering under 2002 har dock varit relativt
liten, eller ca 9 % av antalet personer som varit
sjukskrivna mer än 60 dagar.
Försäkringskassorna har möjlighet att med hjälp av
särskilt avsatta medel köpa de utredningar som
behövs för att kassan skall kunna ta ställning till
bl.a. behovet av rehabilitering. Trots att antalet
långtidssjukskrivna och därmed behovet av
rehabilitering har ökat har dessa medel inte använts
fullt ut. Under 2002 disponerades drygt 1 025
miljoner kronor för köp av rehabiliteringstjänster.
Vid årets slut återstod cirka 192 miljoner kronor.
Regeringen framhåller att detta inte är
tillfredsställande. Förutom det faktum att alltför
få personer blivit föremål för utredningar har
situationen också inneburit att producenterna av
sådana tjänster dragit ned på sina
utredningsresurser till följd av bristande
efterfrågan på tjänsterna.
Den fortsatta inriktningen på politiken är bl.a.
att fullfölja arbetet med åtgärder inom ramen för
11-punktsprogrammet.
Bland annat skall arbetet fortsätta med att ta
fram ett system med ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivare i syfte att minska sjukfrånvaron och
systemet utformas så att det långsiktigt stärker
både företagande och individer och därigenom hela
samhällsekonomin. Det skall omfatta hela
arbetsmarknaden och inriktningen är att
arbetsgivarna skall betala en del av ersättningen
vid sjukdom även utöver sjuklöneperioden. Ett
viktigt komplement till ett system med ekonomiska
drivkrafter skall vara ett obligatoriskt
högkostnadsskydd för småföretag.
Som nämnts ovan måste politiken i högre grad än
tidigare även inriktas på att förstärka de
förebyggande och rehabiliterande insatserna. Bland
annat kommer pågående arbete med att förnya och
utveckla den arbetslivsinriktade rehabiliteringen
att intensifieras under det närmaste året.
En viktig åtgärd innebär även den föreslagna lagen
om finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet
(prop. 2002/03:132). Samordnade
rehabiliteringsinsatser skall således komma till
stånd mellan allmän försäkringskassa,
länsarbetsnämnd, kommun och landsting. Vidare har
regeringen föreslagit förlängning i tre år av
försöksverksamhet inom Socsam i vissa fall.
Regeringen anser det vidare angeläget att
fortsatta informationsinsatser görs till
arbetsgivare, berörda vårdgivarkategorier,
arbetstagarna och allmänheten bl.a. för att öka
medvetenheten och kunskaperna om sjukfrånvaro och
sjukskrivning.
Det är också regeringens avsikt att en pågående
översyn av administrationen av socialförsäkringen
snabbt skall kunna leda fram till en organisation
som blir ett effektivt instrument bl.a. för att
bryta den negativa ohälsotrenden.
Ytterligare åtgärder som planeras av regeringen
finns redovisade ovan i avsnittet Orsaker till
ohälsan och mål för ökad hälsa i arbetslivet.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf366 yrkande
11 att riksdagen beslutar att anvisa 11 250 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 1 liksom även i motion
Sf289 yrkande 13 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
upphävande av beslutet att SGI skall multipliceras
med faktorn 0,97 vid beräkning av sjukpenning.
I motion Sf366 yrkande 2 begärs att SGI skall
beräknas på de två föregående årens inkomst. Ett
likalydande yrkande finns i motion Sf289 yrkande 14.

Vidare begärs i motionerna Sf366 yrkandena 3 - 6
och Sf289 yrkandena 9, 11, 12 och 16 att
ersättningsnivån i sjukförsäkringen skall sänkas
dels till 75 % av SGI från den 15 till den 360
sjukdagen, dels till 65 % av SGI fr.o.m. den 361
sjukdagen. Vidare begärs att en andra karensdag
införs den åttonde sjukdagen. Motionärerna
framhåller att det är nödvändigt att höja
självrisken i sjukförsäkringen och att den ökande
förtidspensioneringen måste stoppas. Någon
automatisk prövning av rätten till aktivitets- och
sjukersättning skall således inte göras inom ett års
sjukskrivning. Därtill krävs att den tredje
sjuklöneveckan avskaffas. Motionärerna anser att
införandet av denna har samma effekt som en
skattehöjning och att den dessutom medför att
arbetsgivare blir ännu mer återhållsamma med att
anställa arbetskraft i allmänhet och personer med
högre risk att bli sjuka i synnerhet
I motion Sf366 begärs i yrkande 7 ett
tillkännagivande om att sjukskrivningarna på grund
av trafikolyckor skall överföras från den allmänna
sjukförsäkringen till den obligatoriska
trafikskadeförsäkringen.
Vidare begärs i motion Sf289 yrkande 3 ett
tillkännagivande om ändringar i AFL. Motionärerna
framhåller att sjukdom skall bedömas "i enlighet med
vetenskap och beprövad erfarenhet" i syfte att
sjukskrivning endast skall tillåtas vid sjukdom.
Vidare skall skyldighet för den sjukskrivne att
intyga nedsatt arbetsförmåga återinföras.
Deltidssjukskrivning bör även göras mer flexibel.
Det bör således vara möjligt att bl.a. vara
sjukskriven endast en timme om dagen, från vissa
arbetsuppgifter eller genom att vara på jobbet på
heltid men med halv arbetstakt. I yrkande 8 begärs
ett tillkännagivande om en förtydligad
ansvarsfördelning för rehabilitering. Motionärerna
anser att försäkringskassan skall ha ansvaret för
att en rehabiliteringsutredning initieras och kommer
till stånd.
I motion So503 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) begärs i yrkande 2 ett beslut om att låta
försäkringskassorna köpa vård. Motionärerna
framhåller att särskilda medel avsätts för att
påskynda försäkringskassans rehabiliteringsinsatser.
Köp av rehabiliteringsinsatser bör därvid kunna
göras från olika sjukvårdshuvudmän samt från
vårdgivare utomlands.
Slutligen begär Sten Tolgfors m.fl. (m) i motion
Sf405 yrkande 6 att de pågående Socsamförsöken skall
ges möjlighet att fortsätta i ytterligare tre år
utan begränsningar.

Folkpartiet

I motionerna Fi240 yrkande 19 i denna del av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) och Sf359 yrkande 2 av Bo
Könberg m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar att
anvisa 2 590 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit.

I motion Sf358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs i yrkandena 1, 2, 8-11 och 13 följande.
Regeringen måste vidta åtgärder mot missbruk av
sjukförsäkringen i form av att ett med gällande lag
oförenligt sjukdomsbegrepp används i tillämpningen.
Sjukdomsbegreppet har förskjutits så att
sjukförsäkringen har kommit att användas i annat
syfte än den är avsedd för. Vidare skall beslutet om
införandet av den tredje sjuklöneveckan upphävas
fr.o.m. den 1 januari 2004. Beslutet motverkar
nyanställningar, försvårar för dem som är lite
svagare på arbetsmarknaden att bli anställda och
ökar de direkta kostnaderna för företagen. Samtidigt
finns det inget som talar för att den totala
sjukfrånvaron påverkas nämnvärt. Det är
långtidssjukskrivning och övergång i sjukersättning
som är det stora problemet. Regeringen bör även
återkomma med förslag om att
rehabiliteringsersättning skall kunna utgå under
längre tid än 12 månader. En rehabiliteringsgaranti
skall införas så att alla sjukskrivningar som kan
bli långvariga snabbt leder till prövning av
rehabiliteringsbehovet av en annan läkare än den som
först sjukskrev. De beslutade skärpta kraven på
medicinskt underlag för heltidssjukskrivning bör
även komma till uttryck i AFL. Vidare bör en allmän
genomgång av lagar, föreskrifter m.m. göras med
avseende på intygsskrivandet och med inriktning på
att detta skall innebära medicinska bedömningar av
vad som bäst kan leda till tillfrisknande. Slutligen
begärs ett tillkännagivande om begränsning av
behörigheten för en läkare med viss
specialistutbildning att för längre tids sjukpenning
skriva sjukintyg som grundas på diagnoser inom en
annan medicinsk specialitet.
I motion So505 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs i yrkande 2 att närståendepenning från den 1
januari 2004 skall kunna betalas ut i upp till 120
dagar.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande 33
i denna del att riksdagen beslutar att anvisa 3 070
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 15 liksom även i motion
A308 yrkande 8 av Annelie Enochson m.fl. (kd) begärs
att en ny rehabiliteringsförsäkring införs i
enlighet med den modell som föreslagits av Gerhard
Larsson i utredningsbetänkandet SOU 2000:78, och med
en offentlig aktör. Motionärerna anser att
rehabiliteringen har varit eftersatt och föreslår
därför att den nya rehabiliteringsförsäkringen i
alla väsentliga huvuddrag genomförs från den 1
januari 2004 med en utbyggnad den 1 januari 2005. En
ökad totalkostnad under det första året reformen
genomförs balanseras åren därefter med en nettovinst
i form av lägre utbetalningar av sjukpenning och
förtidspension.
I motion Sf397 yrkande 4, 5, 16, 26, 28, 29 och
31 begärs att regeringen påbörjar det nödvändiga
lagstiftningsarbete som krävs för att införa den nya
rehabiliteringsförsäkringen. Vidare begärs att
regeln om att en rehabiliteringsutredning alltid
skall göras av arbetsgivarna upphör till förmån för
införandet av rehabiliteringsförsäkringen. Därtill
begärs ett upphörande av regeln om att
försäkringskassan regelmässigt inom ett år skall
utreda om sjukpenning skall övergå till sjuk- eller
aktivitetsersättning. Motionärerna anför att
regeringens förslag riskerar att leda till att
sjukpenning rutinmässigt övergår till sjuk- eller
aktivitetsersättning efter ett år i stället för att
fokus läggs på rehabiliteringsinsatser. Motionärerna
anser även att ytterligare en karensdag med
bibehållet högriskskydd på 10 dagar skall införas.
Arbetsgivaravgiften skall i stället höjas något för
företagen. Vidare begärs att ersättningsnivån i
sjukförsäkringen höjs till 80 % och att SGI beräknas
på ett genomsnitt av de senaste två årens inkomster.
Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning
skall även vara SGI-grundande. En ny modell för
trafikförsäkringen bör införas som innebär att
samtliga personskadekostnader i samband med
trafikolyckor förs över från sjukförsäkringen till
trafikförsäkringen från och med den 1 juni 2004.
Slutligen begärs i motion Sf397 yrkande 3 att
sjuklöneperioden för arbetsgivarna skall återgå till
14 dagar. Motionärerna menar att det saknas
forskning som tyder på att ett utvidgat
arbetsgivaransvar har någon som helst effekt på
sjuktalen. Likalydande yrkanden har framställs i
motionerna N412 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande
20, A308 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkande 7,
A309 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkande 10 samt
N346 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 11.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf389
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att
anvisa 6 332 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit. Motionärerna framhåller
minskade sjukpenningkostnader med anledning av
satsningar på rehabilitering och en historisk
beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten. I
samma motion yrkande 2 begärs att av anslaget skall
3,3 miljarder kronor användas till
rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsstöd
och i motsvarande grad skall medlen för
sjukpenningen minskas.

I Sf389 yrkande 3 begärs att av anslaget skall 500
miljoner kronor avsättas för finansiell samordning
och för rehabiliteringsinsatser m.m. i syfte att
förstärka arbetet kring personer med social
utslagningsproblematik såsom hemlösa, psykiskt sjuka
samt personer med alkohol- och drogberoende. Även
Kenneth Johansson m.fl. (c) begär i motion So637
yrkande 2 att 500 miljoner kronor inom utgiftsområde
10 skall reserveras för deltagande i finansiell
samordning för rehabilitering av psykiskt sjuka.
I motion Sf327 begär Birgitta Carlsson m.fl. (c) i
yrkande 3 att en grundnivå införs i sjukpenningen om
200 kr per dag. I yrkande 8 begärs att en
rehabiliteringsgaranti införs. En preliminär
rehabiliteringsplan skall normalt föreligga inom sex
veckor efter sjukskrivningen. Även i motion So497 av
Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkande 4 begärs att en
rehabiliteringsgaranti införs.
Vidare begärs i motion Sf327 yrkande 12 att den
sjukskrivne skall undersökas av försäkringsläkare
efter omkring fyra veckor. I yrkande 9 begärs
införande av en rehabiliteringslots. Innebörden är
att efter sex veckors sjukskrivning skall en
kontaktperson samordna rehabiliteringsinsatserna,
lotsa den enskilde mellan olika aktörer och ansvara
för att rehabiliteringsplanen fullföljs. I yrkande
10 begärs att en rehabpeng införs. Om
rehabiliteringsgarantin inte uppfylls skall den
sjukskrivne ha möjlighet att få kostnadsteckning för
relevanta rehabiliteringstjänster från t.ex. privata
aktörer. Sjukskrivna skall också ha möjlighet att
efter ansökan förfoga över vissa resurser för köp av
rehabiliteringstjänster. Beträffande företag med
färre än 15 anställda begärs i yrkande 11 att dessa
skall befrias från skyldigheten att genomföra en
rehabiliteringsutredning. Vidare begärs i yrkande 14
ett tillkännagivande att karensdagen skall motsvara
en hel dag oavsett vid vilken tidpunkt på dagen som
sjukskrivningen inleds. Slutligen begärs i yrkande
16 ett tillkännagivande om att adekvata
rehabiliteringsåtgärder även skall riktas till dem
som har sjuk- och aktivitetsersättning.
I motionerna N329 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 16, N348 av Viviann Gerdin och Roger
Tiefensee (c) yrkande 5 och Sf353 av Annika
Qarlsson och Birgitta Carlsson (c) begärs att en
sjuklönemodell med storleksrelaterat
arbetsgivaransvar införs. Motionärerna anser att det
är antalet anställda som skall avgöra omfattningen
av detta ansvar. Detta efter principen att t.ex. fem
anställda motsvarar fem sjuklönedagar per anställd
upp till maximalt 30 dagar. Genom en likformig
nedsättning av arbetsgivaravgifterna kommer en viss
överkompensation att ges åt småföretagare.

Övriga motioner

Arbetsgivarnas kostnadsansvar

Claes Västerteg (c) begär i motion Sf227 ett
tillkännagivande om att arbetsgivare inte skall
betala sjuklön vid sjukskrivning på grund av olyckor
i samband med idrottsutövande och övriga
fritidsaktiviteter. Sjuklön skall bara utges vid
ordinär och arbetsrelaterad sjukfrånvaro.

I motion Sf240 av Barbro Feltzing (mp) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om att låta utreda
möjligheten till differentierade
sjukförsäkringsavgifter för småföretag som ett led i
arbetet med att få ned ohälsotalet. Differentierade
avgifter bör kunna användas både som ett slags bonus
till företagen för deras låga antal sjukskrivna och
som en uppmuntran till arbetsmiljöförbättringar. I
samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
om en utredning om lägre sjukförsäkringsavgifter för
småföretag. Småföretagens kostnader för
sjukfrånvaron är enligt motionären två till tre
gånger högre i procent räknat av lönesumman än för
de större företagen.
I motion Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs i
yrkande 10 ett tillkännagivande om att
avtalslösningar som innebär ersättning över en viss
nivå skall kunna medföra att arbetsgivaren får bära
hela sjukpenningkostnaden. Beträffande incitament
för arbetsgivare att minska sjukfrånvaron kritiserar
motionärerna i yrkande 17 det förhållandet att de
arbetsgivare som har störst behov av att påverka
sjukfrånvaron, dvs. kommunerna, skyddas från de
ökade incitamenten genom särskilda statsbidrag.
Slutligen begär motionärerna i yrkande 21 ett
tillkännagivande om att låta utreda förslag om
förändrad sjukförsäkring från Svenskt Näringsliv,
Reforminstitutet och Företagarna. De olika förslagen
avser privat försäkring genom arbetsgivaren, s.k.
friskpeng respektive sjuklöneansvar som varierar
efter antalet anställda på företaget.
Holger Gustafsson m.fl. (kd, m) begär i motion
Sf381 ett tillkännagivande om att reformera systemen
för sjuklön och sjukpenning i linje med förslaget
"Sjuklön efter storlek". Förslaget innebär bl.a. att
varje arbetsgivare skall ansvara för så många
sjuklönedagar per år och anställd som det finns
anställda i verksamheten. Vidare skall arbetsgivaren
betala sjukförsäkringsavgift efter hur många
sjuklönedagar som verksamheten bär. Fler dagar ger
en lägre avgift. Arbetsgivaren kan dock välja att
ansvara för fler dagar än vad antalet anställda
motiverar och får då en sänkt avgift.

Sjukförsäkringsfrågor

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkandena
20-22 och 27 olika tillkännagivanden. Motionärerna
anser att eftersom en förskjutning av attityderna
till bl.a. sjukförsäkringen synes ha skett är
information om försäkringens syfte viktig.
Motionärerna framhåller även att det är mycket
viktigt att precisionen ökar i
sjukskrivningsprocessen, inte minst för att den
enskilde skall få adekvat behandling och
rehabilitering. Sjukskrivningen måste bedömas ur ett
helhetsperspektiv och den intygslämnande läkaren
måste så långt möjligt undvika heltidssjukskrivning.
Vidare bör en tydligare koppling mellan läkarnas
sjukskrivning och kostnadsansvaret finnas.
Motionärerna anser slutligen att en individanpassad
ersättning mellan 25 och 100 % i sjukförsäkringen
bör införas och en regeländring göras så att vissa
anställda inte missgynnas av den nuvarande
bestämmelsen om karensdag.

I motion Sf207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
begärs ett tillkännagivande om en steglös
sjukpenningnivå.
Helene Petersson och Margareta Sandgren (s) begär
i sin motion Sf223 ett tillkännagivande om möjlighet
till sjukskrivning på vilken nivå som helst.
Motionärerna menar att sådan sjukskrivning bättre
anpassas till den sjukskrivnes behov.
Även Inger Lundberg m.fl. (s) begär i motion Sf228
ett tillkännagivande om utformningen av
sjukpenningen. Hon anser att det finns goda skäl för
att öppna en möjlighet till sjukskrivning också på
t.ex. 40 eller 60 % och särskilt för människor som
är på väg tillbaka till arbetsmarknaden.
I motion Sf345 av Helena Bargholtz (fp) begärs ett
tillkännagivande om att deltidssjukskrivning bör
kunna innebära möjlighet att arbeta fullt ut under
en tid för att sedan få en återhämtningsperiod osv.
Flera motionärer har begärt tillkännagivanden om
sjukskrivningar som är föranledda av operationer som
inte är betingade av medicinska skäl. Tina Acketoft
(fp) anser i motion Sf237 att rätten till
sjukpenning och sjuklön endast skall avse tillfällig
arbetsoförmåga av sjukdomskaraktär efter medicinsk
bedömning. Sjukpenning skall således inte utgå vid
ingrepp av icke medicinsk art, t.ex. vid
skönhetsoperationer. Även Nina Lundström och Martin
Andreasson (fp) anser i motion Sf262 att sjukpenning
inte bör utgå vid sådana operationer. Rolf Olsson
m.fl. (v) anser i motion So416 yrkande 2 att RFV bör
göra analys av sjukskrivningar som är föranledda av
estetisk intimkirurgi.
Martin Andreasson (fp) begär i motion Sf312 ett
tillkännagivande om att de som kombinerar två eller
flera deltidsanställningar kan bli orättvist
behandlade genom att få fler karensdagar än andra.
I flera motioner begärs tillkännagivanden om sjuk-
och friskskrivningsrätt för sjukgymnaster. Ingrid
Burman m.fl. (v) anser i motion So312 yrkande 1 att
ett projekt med sjukskrivningsrätt för sjukgymnaster
av patienter med långvariga problem från
rörelseapparaten bör initieras. Även Carina Moberg
(s) begär i motion Sf336 yrkande 1 att en
försöksverksamhet med rätt för sjukgymnaster att
utfärda intyg om sjukskrivning inleds. Vidare begärs
i samma motion yrkande 2 att frågan om sjukgymnaster
skall kunna utföra sjuk- och friskskrivningar bör
utredas. Motionären anser detta vara rimligt i vissa
fall, främst vid belastnings- och stressrelaterade
besvär från rörelseapparaten. Slutligen anser Anna
Lilliehöök och Anita Sidén (m) i motion Sf363 att
sjukgymnaster bör ges rätt att friskskriva så att
detta kan ske så snart som möjligt.
I motion Sf355 av Mia Franzén (fp) yrkande 2
begärs ett tillkännagivande om att
sjukdomsdiagnoserna inom psykiatrin behöver
definieras och att läkarunderlagen måste bli mer
likvärdiga och informativa. Motionären anför att
begreppsanvändningen inom psykiatrin behöver
renodlas för att få ökad förståelse och färre
missförstånd mellan framför allt försäkringskassan,
arbetsgivaren och sjukvården men även mellan dessa
aktörer och den sjukskrivne.
I motion Sf374 av Lennart Axelsson (s) begärs ett
tillkännagivande om att konsekvenserna som uppstår
vid retroaktiva lönepåslag bör uppmärksammas.
Motionären menar att även sjukskrivna och
föräldralediga bör få del av retroaktiva lönepåslag.
I flerpartimotionen Sf386 av Annika Qarlsson m.fl.
(c, m, fp, kd) begärs ett tillkännagivande om att
reformera sjukförsäkringen så att den försäkrade som
håller nere sin sjukfrånvaro belönas med en
friskbonus i form av ett skatteavdrag.

Rehabilitering

I motion So409 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m) begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om vård
i tid och snar rehabilitering. Motionärerna
framhåller att det vanligtvis är mycket billigare
att erbjuda rehabilitering omedelbart än att låta
människor vänta.

Vidare begärs i motion Sf327 av Birgitta Carlsson
m.fl. (c) yrkande 5 ett tillkännagivande om
kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet. Motionärerna
framhåller att kunskapen är sämre vad gäller
prevention, rehabilitering och behandling av
kvinnors ohälsa och att det kan bidra till
utslagning eller längre sjukskrivningar än vad som
annars skulle vara möjligt.
Carl-Axel Johansson (m) begär i motion Sf203 ett
tillkännagivande om att sjukförsäkrings-,
arbetsmarknads- och arbetsskadeavgiften i
arbetsgivaravgifterna bör slås samman till en
rehabiliteringsavgift och utgöra grunden för en
rehabiliteringsförsäkring med försäkringsbolag som
försäkringsgivare.
Vidare begär Carl-Axel Johansson (m) i motion
Sf204 ett tillkännagivande om läkarintygets framtida
roll i rehabiliteringen. Motionären anser att
läkarintyg inte skall behöva företes för rätt till
sjukpenning vid långa sjukfall där avstämningsmöten
inletts och den sjukskrivne har flera orsaker till
sin arbetsoförmåga utöver de medicinska.
Jan Ertsborn (fp) begär i motion Sf216 ett
tillkännagivande om regelförändringar så att
statliga medel hos försäkringskassorna och
arbetsförmedlingarna kan användas till att stödja
den verksamhet med rehabilitering av långtidssjuka
som pågår på Fontänhusen i Sverige.
Även i motion Sf241 av Birgitta Carlsson och
Birgitta Sellén (c) begärs ett tillkännagivande om
att medel för rehabilitering av psykiskt
långtidssjuka skall kunna användas för att starta
och driva fler klubbhus enligt Fountain-
housemodellen i Sverige. De klubbhus som redan finns
i Sverige har enligt motionärerna lyckats väl med
rehabilitering av denna grupp.
Annika Qarlsson och Lars-Ivar Ericson (c) begär i
motion Sf220 ett tillkännagivande om att regeringen
utvidgar rehabiliteringsbegreppet till att innefatta
både social, medicinsk och arbetslivsinriktad
rehabilitering. Rehabilitering skall ses ur ett
livslångt perspektiv och inte bara vara
yrkesinriktad.
Även Sven Brus (kd) begär i motion Sf258 ett
tillkännagivande med innebörd att
rehabiliteringsbegreppet ges en definition som
innefattar både social, medicinsk och
arbetslivsinriktad rehabilitering. De som i dag står
utanför arbetsmarknaden skall således ha samma rätt
till insatser som övriga medborgare.
I motion Sf250 av Billy Gustafsson (s) begärs ett
tillkännagivande om att det bör vara möjligt att
uppbära både partiell sjukpenning och partiellt
aktivitetsstöd.
Mikael Odenberg (m) begär i motion Sf260 ett
tillkännagivande om möjlighet för försäkringskassan
att direktfinansiera medicinsk rehabilitering för
sjukskrivna där den snabbast finns att tillgå.
I motion Sf270 av Chatrine Pålsson och Sven Brus
(kd) begärs ett tillkännagivande om att inrätta en
delegation mot stress och utbrändhet. Motionärerna
anser att det finns behov av att föra samman
personer som har kunskap om stress och utbrändhet i
en delegation.
I motion Sf330 av Allan Widman (fp) begärs ett
tillkännagivande om att skapa ekonomiska incitament
för arbetsgivarna att återfå långtidssjukskrivna i
arbete. Arbetsgivaren bör premieras om en
långtidssjuk kan fås att återgå i arbete.
Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (c) begär i
motion Sf335 ett tillkännagivande om att tillsätta
en arbetsgrupp med uppgift att bl.a. lägga fram
förslag i syfte att minska ohälsan på grund av
sjukdomar i rörelseorganen.
Mia Franzén (fp) begär i motion Sf355 yrkande 6
ett tillkännagivande om att försäkringskassan bör
erbjuda rehabilitering även för dem med psykiska
besvär. Samtalsterapi skall finnas som en
rehabiliteringsinsats. I samma motion yrkande 7
begär motionären ett tillkännagivande om att den som
är långtidssjukskriven på grund av psykiska besvär
och arbetslös i större utsträckning än i dag skall
erbjudas rehabiliteringsinsatser för själen.
I motion Sf370 av Siw Wittgren-Ahl (s) begärs ett
tillkännagivande om att den s.k. steg-för-steg-
modellen i praktiken innebär att många som på grund
av sjukdom inte kan fortsätta i sitt arbete inte
kommer i fråga för arbetslivsinriktad
rehabilitering.
I motion Sf376 av Louise Malmström och Fredrik
Olovsson (s) begärs ett tillkännagivande om att
pröva möjligheten att för långtidssjukskrivna öka
möjligheterna till utbildning som ett led i
rehabiliteringen för att snabbare kunna återvända
till arbetslivet.
Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) begär i motion
Sf399 yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om en ökad
utvecklad samverkan mellan arbetsförmedlingen och
försäkringskassorna vad avser sjuka arbetslösa och
även andra parter och om att minska antalet
långtidssjukskrivningar. Motionärerna anför att det
behövs en omfattande förnyelse av
rehabiliteringsverksamheten där den enskilde
tydligare sätts i centrum.
I motion Sf361 av Anne Marie Brodén och Lena
Adelsohn Liljeroth (m) begärs ett tillkännagivande
om att alla döva som förvärvsarbetar skall kunna få
bildtelefon som arbetshjälpmedel. Likalydande
yrkanden finns i motionerna So212 av Marietta de
Poubaix-Lundin (m) och Sf377 av Nils-Göran Holmqvist
(s). Motionärerna anför att en åtgärd som ger döva
möjlighet att kommunicera på sitt modersmål måste
anses bidra till att förebygga ohälsa som exempelvis
stress och utbrändhet hos döva.
Heli Berg (fp) begär i motion Sf238 ett
tillkännagivande om ersättning för utbildning
tillsammans med ledarhund. En väl fungerande
ledarhund är ofta en förutsättning för den
synskadade att kunna fungera i arbetslivet, såväl på
arbetsplatsen som under resor till och från arbetet.
För detta krävs en bra grundutbildning samt
återkommande vidareutbildningar. Det är därför
rimligt att den enskilde för dessa utbildningar
skall vara berättigad till ledighet och ersättning
motsvarande exempelvis sjukpenningen.
Anne Marie Brodén (m) begär i motion So644 yrkande
2 ett tillkännagivande om att en avgränsad del av de
anslagna medlen till rehabiliterande verksamhet
används för stöd till försöksverksamheter med
medicinska hälsoklubbar, s.k. Medical Health Clubs.

Närståendepenning

I motion So505 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om att
regeringen återkommer med förslag till vidgade
möjligheter att få närståendepenning i form av lägre
krav på den närståendes sjukdom och en vidgning av
den berättigade kretsen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisar i de olika avsnitten om
arbetsgivarnas kostnadsansvar,
sjukpenningförsäkringen, rehabilitering m.fl. frågor
dels skälen för utskottets ställningstaganden till
motionsyrkanden som har betydelse för
medelsanvisningen, dels utskottets
ställningstaganden till övriga motionsyrkanden.
Utskottets ställningstaganden till motionsyrkanden
med betydelse för medelsanvisningen liksom till
regeringens förslag till medelsanvisning redovisas
nedan i avsnittet Förslag rörande medelsanvisning
till anslag 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Arbetsgivarnas kostnadsansvar m.m.

Regeringen framhåller i budgetpropositionen att
arbetet med att ta fram ett system med ekonomiska
drivkrafter för arbetsgivare i syfte att minska
sjukfrånvaron skall fortsätta och systemet utformas
så att det långsiktigt stärker både företagande och
individer och därigenom hela samhällsekonomin. Det
skall omfatta hela arbetsmarknaden, och inriktningen
är att arbetsgivarna skall betala en del av
ersättningen vid sjukdom även utöver
sjuklöneperioden. Särskild uppmärksamhet måste
riktas mot de grupper som redan i dag har svårt att
komma in på arbetsmarknaden så att en ökad selektion
inte uppstår på denna. Ett viktigt komplement till
ett system med ekonomiska drivkrafter skall vara ett
obligatoriskt högkostnadsskydd för småföretag.

Enligt utskottets mening är det viktigt att det
finns ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att
genom förebyggande insatser och
rehabiliteringsåtgärder minska sjukfrånvaron på
arbetsplatsen. Genom sjuklöneperioden har
arbetsgivare fått ett ansvar för och en möjlighet
att påverka kostnaderna för sjukfrånvaron på
arbetsplatsen. Utskottet har i yttrande
2002/03:SfU3y ställt sig bakom förlängningen av
sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 juli 2003 med
motiveringen att både arbetsgivare och enskilda bör
bidra till att minska utgifterna för ohälsan.
Utskottet vidhåller sitt ställningstagande.
Beträffande de mindre arbetsgivarna framstår det
dock som osäkert vilken innebörd det beslutade
högkostnadsskyddet kommer att få. Regeringen har
vidare i budgetpropositionen angett att
arbetsgivarna bör ta ett finansieringsansvar för
anställda som är sjukskrivna. Hur detta lämpligen
bör utformas utreds för närvarande. På grund härav
finns det inte skäl att föreslå riksdagen att nu
göra ett uttalande i frågan om arbetsgivares
kostnadsansvar. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Sf240 yrkandena 1 och 2, Sf289 yrkandena
10, 17 och 21 samt Sf381.
Beträffande motionen att från sjuklönesystemet
utesluta ersättning vid olyckor i samband med
idrottsutövande och andra fritidsaktiviteter
behandlade utskottet frågan i betänkande
2002/03:SfU1. Utskottet anförde att en sådan lösning
skulle kunna få vissa oönskade effekter, t.ex. ett
framtvingande av privata lösningar med en samtidig
risk för underförsäkring liksom vissa
gränsdragningsproblem i förhållande till av
arbetsgivare, helt eller delvis, bekostade
aktiviteter. Utskottet kunde vidare förutse att krav
skulle kunna komma att resas på att även andra
kategorier skulle undantas. Utskottet vidhåller sitt
ställningstagande och avstyrker därmed motion Sf227.

Sjukpenningförsäkringen

Beträffande sjukdomsbegreppet enligt AFL noterar
utskottet att sjukpenning i princip inte skall kunna
utges i andra fall än vid medicinsk nedsättning av
arbetsförmågan. I praxis har dock i vissa begränsade
fall godtagits att sjukpenning kan utgå vid
tillstånd som är jämställda med sjukdom, som
exempelvis sorg- och trötthetstillstånd. Vidare
anges i 3 kap. 7 § AFL att vid bedömningen av om
sjukdom föreligger skall bortses från
arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och
liknande förhållanden. Sjukförsäkringsutredningen
har i sitt slutbetänkande (SOU 2000:121 s. 163-164)
inte funnit anledning att lämna något förslag om ett
inskränkande sjukdomsbegrepp. Enligt utskottets
mening kommer även de i våras av riksdagen beslutade
åtgärderna för att öka precisionen i
sjukskrivningsprocessen att medföra att
tillämpningen av sjukdomsbegreppet kommer att bli
mer korrekt. Utskottet kan därmed inte ställa sig
bakom en förändring av gällande sjukdomsbegrepp.

Utskottet kan förstå motionärernas betänkligheter
beträffande förhållandet att sjukpenning kan
utbetalas vid inte medicinskt betingade
skönhetsoperationer och liknande ingrepp. Utskottet
förutsätter dock att även denna fråga ryms i
regeringens fortsatta överväganden om åtgärder som
syftar till att minska sjukpenningskostnaderna m.m.
Motionerna Sf237 och Sf262 avstyrks därmed.
Utskottet finner inte heller skäl att föreslå ett
tillkännagivande om en analys av
sjukskrivningsfrekvensen med anledning av estetisk
intimkirurgi.
Utskottet avstyrker därmed motion So416 yrkande 2.
Beträffande frågan om förändringar i attityder
till sjukförsäkringen och vikten av att information
ges om sjukförsäkringens syfte anser utskottet att
de s.k. attitydfrågorna måste tas på stort allvar.
Det är naturligtvis inte bra om rätten till
sjukpenning uppfattas kunna fylla andra syften än
att vara ersättning vid arbetsoförmåga på grund av
sjukdom. Utskottet noterar att regeringen i
budgetpropositionen framhåller att det är angeläget
att fortsatta informationsinsatser görs som riktar
sig till bl.a. arbetstagarna och allmänheten för att
öka medvetenheten och kunskaperna om sjukfrånvaro
och sjukskrivning. Yrkande 20 i motion Sf397 får
därmed anses tillgodosett.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkandet i fråga.
Beträffande frågan om en särskild försäkran har
RFV:s uppföljningar visat att en sådan inte tillför
ärendet några nya uppgifter utöver dem som redan
finns. Från och med den 1 juli 2003 upphörde
skyldigheten för en försäkrad att vid en viss
tidpunkt inkomma med en skriftlig särskild
försäkran. I stället skall en sådan försäkran ges in
om försäkringskassan begär det. Utskottet behandlade
frågan i betänkande 2002/03:SfU10 och ansåg att det
saknades skäl att ha kvar ett krav på att den
försäkrade vid en viss tidpunkt skall inkomma med
försäkran. Utskottet vidhåller sitt
ställningstagande.
I motion Sf358 yrkande 10 framförs att de skärpta
kraven på det medicinska underlaget för
heltidssjukskrivning bör lagregleras. Även denna
fråga behandlades av utskottet i betänkande
2002/03:SfU10. Utskottet ansåg att det inte var
rimligt att tynga AFL med detaljregler om t.ex.
vilka typer av läkarutlåtanden som skall finnas och
hur dessa skall utformas. Den närmare regleringen
härav borde i stället ske i förordning eller i
myndighets föreskrifter. Utskottet vidhåller sitt
ställningstagande.
Riksdagen beslutade i våras om ett antal åtgärder
som syftar till att stärka sjukskrivningsprocessen.
Således skall deltidssjukskrivning användas i ökad
utsträckning, de medicinska skälen för sjukskrivning
preciseras och tydliggöras, fler avstämningsmöten
hållas, försäkringskassan vid behov inhämta ett
särskilt läkarutlåtande, de intygsskrivande läkarnas
utbildning i försäkringsmedicin förstärkas och
försäkringsläkarnas arbetsuppgifter preciseras
ytterligare varvid uppgifterna i ökad utsträckning
skall inriktas mot mer direkta insatser för att
minska sjukfrånvaron. Dessutom skall fler
försäkringsläkare anställas hos försäkringskassorna
för att öka kvaliteten vid den medicinska
bedömningen. Utskottet anser att
sjukskrivningsprocessen med dessa åtgärder förstärks
och görs mer precis. Utskottet anser vidare att det
inte finns anledning att göra en översyn av
bestämmelser som är styrande för läkares
ställningstaganden till utfärdande av sjukintyg.
Motionsyrkandena Sf397 yrkande 21 och Sf355 yrkande
2 får därmed anses tillgodosedda.
Med det anförda avstyrker utskottet sistnämnda
motionsyrkanden.
En näraliggande fråga är frågan om begränsning av
möjligheterna för en läkare med viss
specialistutbildning att skriva sjukintyg för längre
tids sjukpenning. Sjukförsäkringsutredningen har i
sitt slutbetänkande (s. 189) föreslagit att alla
läkare skall ha rätt att utfärda läkarintyg men att
dessa mera regelmässigt skall kompletteras av annat
underlag om försäkringskassan så bedömer nödvändigt.
Det skall även vara en läkare med fördjupad
utbildning i försäkringsmedicin som skall utfärda
det särskilda läkarutlåtande som försäkringskassan
skall kunna kräva att den försäkrade ger in t.ex.
när ett avstämningsmöte inte ger ett tillräckligt
beslutsunderlag. Som utskottet anförde i betänkande
2002/03:SfU10 kommer det härigenom att skapas
garantier för att försäkringskassan i fortsättningen
kommer att kunna få ett fullgott beslutsunderlag.
Utskottet anser således inte att det finns skäl att
begränsa läkares rätt att utfärda läkarintyg för
sjukskrivning.
En annan närliggande fråga är om sjukgymnast skall
kunna sjuk- eller friskskriva. Utskottet vill betona
att de medicinska bedömningarna vid sjukskrivningar
måste göras av läkare. Utskottet anser dock att
sjukgymnaster kan fylla en viktig funktion inom
sjukskrivningsprocessen och att en försöksverksamhet
kan ge värdefull kunskap. Det ankommer dock på
regeringen att överväga frågan om försöksverksamhet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
So312 yrkande 1, Sf336 yrkandena 1 och 2 samt Sf363.
Beträffande ersättningsnivån inom sjukpenningen
finner utskottet inte anledning att föreslå någon
förändring av förevarande nivå. Inte heller kan
utskottet ställa sig bakom att införa en grundnivå
om 200 kr/dag.
När det gäller frågan om att införa ytterligare en
karensdag i sjukförsäkrings- och sjuklönesystemen
har Sjukförsäkringsutredningen i ovannämnda
slutbetänkande (s. 167) inte funnit anledning att
ifrågasätta att en karensdag är en rimlig initial
självrisk för den försäkrade. Utredningen föreslår
dock att fördjupade studier skall göras av
eventuella samband mellan sjuknärvaro och därav
betingad efterföljande sjukfrånvaro. Utskottet anser
att det bör ingå en viss självrisk i systemet och
att uppbyggnaden med en karensdag kombinerat med
olika högriskskydd, bl.a. vid upprepade sjukfall,
utgör en rimlig avvägning. Som utskottet anförde,
senast i yttrande 2003/04:SfU1y, skulle en
ytterligare karensdag innebära alltför stora
påfrestningar för redan utsatta gruppers
försörjningssituation. Utskottet finner således inte
anledning att föreslå riksdagen att ytterligare en
karensdag införs.
Vad avser frågan om den nuvarande
karensdagsbestämmelsen kan slå orättvist mot vissa
försäkrade, t.ex. anställda med mer än en
arbetsgivare, har utskottet vid flera tillfällen
avstyrkt motionsyrkanden avseende denna fråga, men
förutsatt att regeringen skulle återkomma i frågan
om det visade sig vara möjligt att finna en lämplig
åtgärd. Utskottet konstaterar, liksom i betänkande
2002/03:SfU1, att regeringen håller på att göra en
teknisk översyn av reglerna om karensdag, bl.a. mot
bakgrund av de orättvisa konsekvenser som reglerna
kan få just för personer med ovannämnda
anställningsförhållanden. Utskottet anser att
översynen bör avvaktas och avstyrker därmed
motionerna Sf397 yrkande 27 och Sf312.
Vad därefter avser frågan om flexiblare
deltidssjukskrivning har olika möjligheter framförts
i motionerna. Beträffande alternativet att vistas på
arbetsplatsen på heltid men endast arbeta i halv
takt har utskottet tidigare uttalat (bet.
2002/03:SfU10) att det för försäkringskassan skulle
innebära svårigheter att kontrollera omfattningen på
det arbete som utförs. En närliggande problematik
uppkommer vid arbete på heltid en period med en
efterföljande viloperiod. Även i ett sådant fall
anser utskottet att kontrollsvårigheter uppstår, i
detta fall under viloperioden. Vidare är det möjligt
för den som inte kan arbeta att vara helt
sjukskriven. Beträffande frågan om att bli
sjukskriven från vissa arbetsuppgifter pekade
utskottet i sistnämnda betänkande på att detta
hänger samman med om arbetsgivaren kan anpassa en
anställds arbete eller omplacera honom eller henne
till andra arbetsuppgifter samt att arbetsgivarens
rehabiliteringsutredning skall innehålla uppgifter
om möjligheten att vidta sådana åtgärder.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf345.
Sjukförsäkringsutredningen lämnade i sitt
slutbetänkande (s. 169-170) ett förslag att partiell
ersättning skall kunna utgå efter en individuell
prövning, dock med lägst 20 %. Enligt utredningen
får emellertid förslaget konsekvenser för en rad
andra system, och en förutsättning för genomförandet
är därför att berörda systems villkor harmoniseras i
samband med genomförande av utredningens förslag.
Utskottet utgår från att frågan är föremål för
regeringens överväganden.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf207, Sf223, Sf228 och Sf397 yrkande 22.
Beträffande frågan om att införa en friskbonus i
form av en skattesänkning innebär förslaget bl.a. en
skattelättnad för dem som är friska och starka.
Utskottet kan inte ställa sig bakom en sådan
lösning.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf386.
Frågan om en modell där kostnaderna för sjukfall
och skador till följd av trafiken överförs till
trafikförsäkringen behandlade utskottet senast i
betänkande 2002/03:SfU1. Utskottet pekade på att
effekten av en sådan skulle bli att vissa sjukdoms-
och skadetyper inte längre skulle handhas inom den
allmänna försäkringen. Det i sin tur skulle innebära
att försäkringskassans ansvar för den samordnade
rehabiliteringen skulle urholkas. Med hänsyn härtill
är det enligt utskottet inte aktuellt att låta
trafikförsäkringen ta över nu nämnda kostnader.
Utskottet vidhåller sitt ställningstagande.

Sjukpenninggrundande inkomst (SGI)

I en av motionerna kritiseras det förhållandet att
sjukpenning inte utges från tidpunkten för ett nytt
löneavtal utan först från den dag avtalet skrevs
under. Utskottet konstaterar att i de fall löneavtal
träffas under pågående sjukpenningperiod och avtalet
samtidigt ger rätt till retroaktiv utbetalning av
lön för kanske en avsevärd tid, kan sjukpenning
grundad på det nya avtalet endast utges från det att
avtalet undertecknades. I grunden beror detta
förhållande på att löneförhandlingarna dragit ut på
tiden. I betänkande 2001/02:SfU1 uttalade utskottet
förståelse för att den som är sjukskriven invänder
mot en sådan ordning, inte minst eftersom bl.a.
sjukförsäkringsavgiften tas ut på löneutbetalningar
för hela den retroaktiva tiden. Utskottet ansåg det
rimligt att sjukpenning utges retroaktivt från den
tidpunkt avtalet börjar gälla under förutsättning
att försäkringskassorna rent administrativt kan
hantera en sådan ordning. Utskottet ansåg också att
regeringen lämpligen borde överväga en sådan ändring
i samband med frågan om höjning av taket i
sjukförsäkringen och att detta borde kunna ske utan
något särskilt tillkännagivande från riksdagens
sida.

SGI-utredningen (SOU 2003:50 s. 112-113) har inte
ansett sig kunna förorda någon ändring, bl.a. på
grund av mer komplicerad och kostnadskrävande
administration och en tämligen kraftig ökning av
försäkringskostnaderna. Utredningen pekar även på
att problemet endast uppstår om
avtalsförhandlingarna drar ut på tiden och menar att
de avtalsslutande parterna bör kunna hantera denna
fråga. Frågan om retroaktiv sjukpenning är således
föremål för regeringens beredning. Utskottet finner
inte anledning att föreslå något tillkännagivande i
frågan och avstyrker motion Sf374.
Övriga SGI-frågor som tas upp i motionerna är att
SGI skall beräknas på historisk inkomst respektive
att skattepliktiga förmåner och semesterersättning
skall göras sjukpenninggrundande. Utskottet har vid
flera tillfällen avstyrkt liknande motionsyrkanden,
senast i betänkande 2002/03:SfU1. Utskottet finner
inte anledning att nu inta en annan ståndpunkt i
dessa frågor.

Rehabilitering

Som redovisats ovan har RFV:s riksmål uppfyllts att
minst 65 % av dem som varit föremål för samordnad
rehabilitering skall ha ökat sin arbetsförmåga ett
halvår efter avslutad rehabilitering. Utskottet
noterar dock att endast 9 % av de försäkrade som
varit sjukskrivna längre än 60 dagar har varit
föremål för samordnad rehabilitering, vilket är en
oacceptabelt låg siffra.

Regeringens fortsatta arbete med att förbättra
hälsan i arbetslivet rymmer dock satsningar på
rehabiliteringsområdet som på sikt bedöms komma att
bidra till att ohälsan minskar.
Beträffande rehabilitering kan allmänt sägas att
det är viktigt att denna kommer i gång så snart som
möjligt. Utskottet noterar att det fr.o.m. den 1
juli 2003 föreligger en obligatorisk skyldighet för
arbetsgivare att göra rehabiliteringsutredningar som
skall lämnas till försäkringskassan senast när
sjukfallet pågått i åtta veckor. Därmed underlättas
påbörjandet av rehabiliteringen.
Avstämningsmöten, som är ett viktigt instrument
för att klarlägga hur den försäkrades arbetsförmåga
skall kunna tas till vara, skall användas i ökad
utsträckning. Försäkringskassan kan även komplettera
utredningen med ett särskilt läkarutlåtande. Genom
dessa åtgärder fördjupas beslutsunderlaget.
Regeringen har i 2003 års ekonomiska
vårproposition föreslagit ett särskilt
anställningsstöd för långtidssjukskrivna för att de
lättare skall komma ut på arbetsmarknaden. Det är
fråga om en tidsbegränsad subvention av lönen för de
långtidssjukskrivna som får en anställning hos annan
arbetsgivare och det gäller för långtidssjukskrivna
vars arbetsgivares rehabiliteringsansvar har
överförts till försäkringskassan.
Regeringen har vidare vidtagit särskilda åtgärder
för att arbetslösa och personer som inte kan återgå
till sin tidigare arbetsgivare skall kunna få hjälp
och rehabilitering tillbaka till ett arbete. Under
2002-2004 har avsatts 70 miljoner kronor per år för
tre projekt för att förnya den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och
RFV har i uppdrag att genomföra projekten. Samtliga
projekt skall slutredovisas i februari 2005.
Därtill har AMS och RFV i juni 2003 på regeringens
uppdrag lämnat ett principförslag om inrättande av
en ny permanent verksamhet inom Arbetsmarknadsverket
för att effektivt stödja sjukskrivna, så att de kan
komma tillbaka i arbete. Det skall främst vara stöd
i samband med anställning och praktik i arbetslivet,
men också vägledning och andra insatser för dem som
behöver byta arbete. Till exempel föreslås ett nytt
anställningsstöd, rätt till tjänstledighet för den
sjukskrivne anställde, stöd till utbildning och
högriskskydd för arbetsgivare. Regeringen bereder
frågan vidare innan ställning tas till ett
genomförande.
Utskottet noterar således att den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen håller på att
vidareutvecklas. Som angivits ovan fick 65 % av de
försäkrade som genomgick samordnad rehabilitering
2002 en ökad arbetsförmåga. Enligt regeringen skall
den arbetslivsinriktade rehabiliteringen
intensifieras.
Samverkan inom rehabiliteringsområdet är enligt
utskottet också av stor betydelse för att kunna
skapa förutsättningar för en väl fungerande
rehabiliteringsverksamhet. Regeringens förslag till
finansiell samordning inom socialförsäkringen,
hälso- och sjukvården, socialtjänsten och
arbetsmarknadsmyndigheterna är således viktigt i
sammanhanget. Samverkan skall inrikta sig på
människor som är i behov av samordnade
rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande
parterna för att uppnå eller förbättra deras förmåga
att utföra förvärvsarbete.
Utskottet är även positivt till regeringens
förslag i budgetpropositionen till förlängning av
Socsamförsöken t.o.m. 2006 med vissa begränsningar.
I likhet med regeringen anser utskottet att det
inte är tillfredsställande att försäkringskassan
inte använt tillgängliga medel för köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar.
Utskottet förutsätter dock att det intensifierade
rehabiliteringsarbetet kommer att innebära att
försäkringskassan bättre utnyttjar dessa resurser.
Utskottet vill även peka på att försäkringskassorna
för sin administration fått ökade resurser 2003 och
även föreslås få detta 2004.
Nya metoder och arbetssätt håller således på att
utvecklas inom ramen för arbetet med att förnya och
intensifiera rehabiliteringsarbetet. Mot bakgrund av
regeringens satsningar på rehabiliteringsområdet
finns det enligt utskottets mening inte skäl att nu
föreslå riksdagen att ta ställning i olika
rehabiliteringsfrågor, såsom införande av en
rehabiliteringsgaranti.
Såvitt gäller motionsyrkanden om en ny
rehabiliteringsförsäkring noterar utskottet att
regeringen i budgetpropositionen för 2003 har
förklarat sin avsikt att förutsättningslöst studera
möjligheterna att införa en sådan försäkring.
Utskottet anser liksom i betänkande 2002/03:SfU1 att
regeringens beredning av frågan bör avvaktas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
So409 yrkande 5, Sf327 yrkande 5, Sf203, Sf204,
Sf216, Sf241, Sf220, Sf250, Sf238, Sf258, Sf260,
Sf270, Sf330, Sf335, Sf355 yrkandena 6 och 7, Sf370,
Sf376, Sf399 yrkandena 1 och 2 och So644 yrkande 2.
Bidrag till arbetshjälpmedel kan lämnas som ett
led i rehabiliteringen av en förvärvsarbetande
försäkrad. Bland annat kan arbetshjälpmedel fylla en
funktion som en förebyggande åtgärd. Enligt
utskottets mening får frågan om en bildtelefon utgör
ett sådant arbetshjälpmedel som kan berättiga till
bidrag bedömas från fall till fall. Utskottet kan
inte ställa sig bakom en generell rätt för döva som
förvärvsarbetar att få ett sådant bidrag.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf361, Sf377 och So212.

Närståendepenning

Närståendepenning utges till den som avstår från
förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt
sjuk person. Utskottet har tidigare avstyrkt förslag
både om att förlänga rätten till närståendepenning
från 60 till 120 dagar och om att vidga kretsen för
rätt till förmånen (se bl.a. bet. 2002/03:SfU1).
Utskottet finner inte skäl att nu göra annan
bedömning. Motion So505 yrkande 3 avstyrks därmed.

Förslag rörande medelsanvisningen till anslag 19:1
Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning
noterar utskottet att regeringen under 2003 påbörjat
och genomfört flera olika åtgärder på
sjukförsäkringsområdet för att minska ohälsan i
arbetslivet. Inriktningen på de flesta av dessa är
sådan att effekterna inte omedelbart kan utläsas
utan de syftar till att på sikt bidra till att
ohälsan minskar. Utskottet noterar vidare att den
positiva utvecklingen fortsätter med att antalet
nettodagar med sjukpenning minskar. Eftersom den
genomsnittliga dagersättningen ökar mer än antalet
nettodagar minskar, fortsätter ändå de totala
utgifterna för sjukpenning under året att öka även
om ökningen har minskat under slutet av året. Det
finns således indikationer på att utgifterna för
sjukskrivningarna är på väg att vända. För att nå
det uppsatta målet att halvera sjukfrånvaron fram
till 2008 anser utskottet dock att det är nödvändigt
att regeringen tar initiativ till ytterligare
åtgärder.

Av propositionen framgår att regeringen fortsätter
att fullfölja arbetet med åtgärder inom ramen för
bl.a. regeringens 11-punktsprogram. Vidare tar
regeringen initiativ till ytterligare ett antal
åtgärder som har redovisats ovan. Utskottet noterar
även intensifierade insatser på
rehabiliteringsområdet med en ökad satsning på
arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser.
Det är enligt utskottets mening angeläget att
regeringen noga följer utvecklingen och fullföljer
de åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet som
regeringen presenterat i budgetpropositionen.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag till medelsanvisning för
anslaget 19:1 för budgetåret 2004.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf366
yrkandena 1-7 och 11, Sf289 yrkandena 3, 8, 9, 11-14
och 16, So503 yrkande 2, Fi240 yrkande 19 i denna
del, Sf359 yrkande 2, Sf358 yrkandena 1, 2, 8-11 och
13, So505 yrkande 2, Sf397 yrkandena 3-5, 15, 16,
26, 28, 29, 31 och 33 i denna del, N412 yrkande 20,
A308 yrkandena 7 och 8, A309 yrkande 10, N346
yrkande 11, Sf389 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3,
So637 yrkande 2, Sf327 yrkandena 3, 8-12, 14 och 16,
So497 yrkande 4, N329 yrkande 16, N438 yrkande 5 och
Sf353.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:2
Aktivitets- och sjukersättningar m.m. Därmed
bör riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om
att regeringen bör utreda tillämpningen av de
nya bestämmelserna om aktivitetsersättning ur
vissa aspekter. Därmed bifalls delvis två
motioner.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om flexibla ersättningsnivåer,
möjlighet att bedriva studier under tid med
aktivitets- och sjukersättning och
arbetsgivares sjuklönekostnader för anställd
med vilande aktivitets- och sjukersättning.
Jämför reservationerna nr 33-34 (kd), 35 (c),
36 (m) och 37 (kd).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas utgifter för aktivitets- och
sjukersättning, barntillägg till förtidspension och
statlig ålderspensionsavgift. Från och med 2004
ingår i anslaget även kostnader för sysselsättning
av vissa personer med aktivitets- och
sjukersättning,

Ett nytt ersättningssystem har trätt i kraft den 1
januari 2003 och innebär att förtidspension och
sjukbidrag har ersatts av aktivitets- och
sjukersättning (prop. 2000/01:96, bet.
2000/01:SfU15, rskr. 2000/01:257). De nya förmånerna
utges till personer som drabbats av långvarig eller
varaktig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan. Reglerna innebär att försäkrade som
är under 30 år kan få aktivitetsersättning, dock
tidigast fr.o.m. den 1 juli det år de fyller 19 år.
Ersättningen kan beviljas för längst tre år i taget.
Försäkringskassan är skyldig att erbjuda den som
beviljats aktivitetsersättning möjlighet att delta i
aktiviteter. Sjukersättning kan utges till personer
i åldern 30-64 år. Både aktivitets- och
sjukersättning utges dels i form av en
inkomstrelaterad ersättning, dels i form av
garantiersättning för den som har haft inga eller
låga förvärvsinkomster. Förmånerna kan utges som
hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån.
Alla de som vid årsskiftet 2002/03 uppbar
förtidspension eller sjukbidrag fick förmånen
omvandlad till sjukersättning eller tidsbegränsad
sjukersättning.
Sedan den 1 juli 2003 gäller att försäkringskassan
senast ett år efter sjukanmälningsdagen skall ha
utrett om det finns förutsättningar för att
tillerkänna den försäkrade aktivitets- eller
sjukersättning i stället för sjukpenning, trots att
denne inte har ansökt härom.
Den 1 januari 2000 infördes regler om vilande
förtidspension. Reglerna syftar till att stimulera
till återgång i arbetslivet och ett i övrigt aktivt
liv och innebär följande. En försäkrad som uppburit
sjuk- eller aktivitetsersättning minst ett år får
behålla förmånen under högst tre månader under en
tolvmånadersperiod, samtidigt som denne prövar på
att arbeta. Om den försäkrade därefter fortsätter
att arbeta skall, enligt de regler som gäller
fr.o.m. den 1 juli 2003, sjukersättningen förklaras
vilande under den tid som återstår av en
tjugofyramånadersperiod utan att förmånen får dras
in eller sättas ned. Aktivitetsersättningen får
vilandeförklaras längst till utgången av den period
som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2004 till anslaget 19:2 Aktivitets- och
sjukersättningar m.m. anvisar ett ramanslag på 64
855,4 miljoner kronor.

Utgiftsutvecklingen för de nya förmånerna
aktivitetsersättning och sjukersättning är, på samma
sätt som förtidspensionerna var, beroende av ett
flertal olika faktorer. De viktigaste är
utvecklingen av de långa sjukskrivningarna, de
demografiska förhållandena, regeltillämpningen,
praxisutvecklingen samt inkomstutvecklingen och
utvecklingen av prisbasbeloppet.
I propositionen anges att det har skett en
successiv och tilltagande ökning av antalet
nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag sedan
slutet av 1999. Under 2002 skedde en markant ökning
och i slutet av året uppgick antalet personer med
nämnda förmåner till ca 488 600. Ökningen har i
huvudsak varit en följd av den kraftiga uppgången av
antalet långa sjukfall under de senaste åren och
kvinnorna har svarat för en stor del av ökningen.
Den utvecklingen är jämte den demografiska
situationen, med relativt sett många personer i
arbetskraften som är födda på 1940-talet, de främsta
orsakerna till att ett stort antal nybeviljade
aktivitets- och sjukersättningar kan förväntas även
under de kommande åren. I praktiken bedöms detta
bl.a. innebära att antalet personer som uppbär sjuk-
eller aktivitetsersättning kommer att öka successivt
till över 500 000 i slutet av 2003.
Det nationella målet som regeringen satt upp för
ökad hälsa i arbetslivet - och som riksdagen ställt
sig bakom - innebär bl.a. att antalet nya
aktivitetsersättningar och sjukersättningar skall
minska fram till 2008 i förhållande till 2002.
Regeringen framhåller i budgetpropositionen att även
om den prognostiserade utvecklingen för närvarande
pekar på att målet för ökad hälsa i arbetslivet går
att uppnå, krävs fortsatta kraftfulla åtgärder inte
minst för att motverka de successivt stigande
försäkringsutgifterna för dessa förmåner. Det är
därför angeläget att olika åtgärder vidtas som
påverkar utvecklingen även på kort sikt och som
riktar sig till dem som har beviljats sjuk- eller
aktivitetsersättning för att de skall kunna helt
eller delvis återgå till arbetslivet.
Beträffande åtgärder inom anslaget bereds för
närvarande frågan om att begränsa rätten till
sjukersättning till längst tre år i taget inom
Regeringskansliet. En inom Regeringskansliet
utarbetad promemoria har remissbehandlats under
vintern, och med anledning av remissynpunkter på de
arbetsrättsliga konsekvenserna av den föreslagna
ordningen är frågan föremål för ytterligare
överväganden.
För att öka intresset för att pröva möjligheten
att förvärvsarbeta har RFV under 2002 genomfört
särskilda informationsinsatser för att de försäkrade
skall få god kännedom om reglerna om vilande
förtidspension. Uppföljningar visar att under 2002
fördubblades antalet förtidspensionärer som
utnyttjade möjligheten att pröva att förvärvsarbeta
med sin förmån vilande till ca 2 600. Denna ökning
är givetvis glädjande, men antalet ligger ännu långt
från vad som ursprungligen förväntades. Regeringen
har därför genomfört utvidgningen av möjligheten
till vilande sjukersättning från 12 till längst 24
kalendermånader fr.o.m. den 1 juli 2003.
Vidare bereds inom Regeringskansliet frågan om att
införa en möjlighet till vilande sjuk- eller
aktivitetsersättning vid studier.
Regeringen har tidigare framhållit det angelägna i
att alla förtidspensionärer skall kunna utnyttja sin
återstående arbetsförmåga fullt ut och att en
aktivare uppföljning och efterkontroll av beviljade
förtidspensioner behöver göras. För att få underlag
för detta gav regeringen i regleringsbrevet för 2002
RFV i uppdrag att redovisa hur försäkringskassorna
bedriver sin verksamhet med att följa upp tidigare
beviljade förtidspensioner och sjukbidrag, dvs.
numera aktivitets- och sjukersättningar.
Försäkringskassornas arbete med detta har dock haft
låg prioritet. Genomgående anses bristande resurser
vara det främsta hindret för att kunna genomföra
effektiva efterkontroller. Regeringen finner, i
likhet med RFV, att det är otillfredsställande att
uppföljningen av beviljade förmåner har låg
prioritet. Under 2003 kommer verket att genomföra
ett projekt för utveckling av kvaliteten i ärenden
om sjuk- och aktivitetsersättning. Häri ingår
efterkontroller som ett område som behöver åtgärdas.
Det innebär att RFV kommer att arbeta med åtgärder
för att förbättra arbetet med efterkontrollen av dem
som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning.
Regeringen utgår från att verket årligen i samband
med årsredovisningen kommer att informera regeringen
om arbetet med att stärka efterkontrollen på detta
område.
Med anledning av att nya beräkningsregler infördes
fr.o.m. 2003 för de nya förmånerna aktivitets- och
sjukersättning, fick de personer som före utgången
av 2002 uppbar förtidspension eller sjukbidrag sina
förmåner automatiskt omvandlade till sjukersättning
eller tidsbegränsad sjukersättning. Denna omvandling
skulle innebära att dessa personer i princip fick
oförändrad nettoersättning efter justering med
hänsyn till effekterna av att det särskilda
grundavdraget för pensionärer (SGA) samtidigt
slopades. I budgetpropositionen anges att RFV har
fått i uppdrag att utvärdera effekterna av
övergången till det nya systemet. Om det därvid
framkommer att oförutsedda effekter har uppkommit
vid omvandlingen kommer regeringen att pröva
möjligheterna att åtgärda dessa.
Oavsett påbörjade, vidtagna och aviserade åtgärder
för att minska ohälsan i arbetslivet finns det
mycket som talar för att utvecklingen av de långa
sjukfallen i kombination med de demografiska
förhållandena leder till att antalet nybeviljade
aktivitets- och sjukersättningar kommer att ligga på
en fortsatt mycket hög nivå under hela
budgetperioden, dvs. t.o.m. 2006. Det innebär att
antalet personer som uppbär dessa förmåner
successivt kommer att öka ytterligare under ett
antal år. Utvecklingen därefter beror i hög grad på
vad det pågående arbetet mot ohälsan i arbetslivet
leder till för resultat. Med de demografiska
förhållandena avses dels att de stora
åldersgrupperna som är födda på 1940-talet under de
närmaste åren uppnår den ålder då risken att helt
eller delvis förlora arbetsförmågan av medicinska
skäl är som störst, dels att förhållandevis få
personer med sjukersättning övergår till
ålderspension under de närmaste åren.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf366 yrkande
12 att riksdagen beslutar att anvisa 1 700 miljoner
kronor mindre än vad regeringen har föreslagit.
Motionärerna anser att ökade rehabiliteringsinsatser
och kontrollåtgärder, ökad självrisk samt
borttagande av regeln om en automatisk prövning inom
ett år av rätten till aktivitets- och sjukersättning
medför minskade utgifter inom anslaget.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Bo Könberg m.fl. (fp)
begär i motionerna Fi240 yrkande 19 i denna del
respektive Sf359 yrkande 3 att riksdagen beslutar
att anvisa 550 miljoner kronor mindre än vad
regeringen har föreslagit. Motionärerna anser att
ökade rehabiliteringsinsatser och kontrollinsatser
och undvikande av svagt grundade beslut vid
beviljande av aktivitets- och sjukersättning medför
minskade utgifter inom anslaget.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf358
yrkande 6 ett tillkännagivande om vikten av
arbetslinjen och rehabiliteringsmöjligheterna samt
undvikande av svagt grundade beslut om
sjukersättning i stället för sjukpenning. För
beviljande av varaktig sjukersättning måste en
medicinskt betingad arbetsoförmåga vara
förutsättningen. Reglerna om sjukersättning får inte
missbrukas för att hålla nere antalet pågående
sjukpenningfall.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande 33
i denna del att riksdagen beslutar att anvisa 1 850
miljoner kronor mindre än vad regeringen har
föreslagit. Motionärerna anser att införande av en
rehabiliteringsförsäkring, ökad efterkontroll av
beviljade aktivitets- och sjukersättningar och
borttagande av regeln om automatisk prövning av
rätten till aktivitets- och sjukersättningar inom
ett år samt undvikande av svagt grundade beslut vid
beviljande av dessa förmåner medför minskade
utgifter inom anslaget. I yrkande 19 begärs att
äldre beviljade aktivitets- och sjukersättningar
successivt skall omprövas. Motionärerna framhåller
att de som först bör komma i fråga är de som
förtidspensionerats under de senaste åren där en
ordentlig rehabiliteringsutredning inte har gjorts.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf389
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att
anvisa 1 160 miljoner kronor mindre än vad
regeringen har föreslagit. Motionärerna framhåller
att ökade satsningar på aktiva
rehabiliteringsåtgärder m.m. ger minskade utgifter
inom anslaget.

I motion Sf327 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
begärs i yrkande 17 att regeringen återkommer med
förslag till förtydligande av 7 kap. 3 § AFL så att
sjuk- och aktivitetsersättning bara skall kunna
beviljas om arbetsförmågan av medicinska eller
psykiatriska skäl bedöms förhindra återgång till
något arbete eller till utbildning som kan leda till
anställbarhet.

Övriga motioner

I motion Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs i
yrkande 15 ett tillkännagivande om att stoppa den
orimliga förtidspensioneringen av
arbetshandikappade. Motionärerna anser att alla som
vill och kan skall få arbeta. Ett regelverk och
föreskrifter måste tydliggöra vem som skall anses
vara arbetshandikappad och därmed i behov av stöd.

I motion Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i
yrkande 23 ett tillkännagivande om arbetsgivarnas
sjuklönekostnader för anställda personer med vilande
aktivitets- eller sjukersättning. Motionärerna
framhåller att det inte finns något skydd om
eventuella sjuklönekostnader uppkommer, vilket kan
medföra att arbetsgivare tvekar att anställa dessa
personer. I yrkande 24 begärs ett tillkännagivande
om möjlighet till vilande aktivitets- och
sjukersättning vid studier. Vidare begärs i yrkande
25 ett tillkännagivande om villkoren för personer
med aktivitets- eller sjukersättning som vill stå
till arbetsmarknadens förfogande. Motionärerna anser
att det bör konkretiseras hur de med aktivitets- och
sjukersättning som skall återgå i arbete
tillförsäkras en smidig övergång.
I motion Sf327 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
begärs i yrkande 18 ett tillkännagivande om att
sjuk- och aktivitetsersättningen bör kunna beviljas
på ett mer flexibelt sätt.
Linnéa Darell (fp) begär i motion Sf225 ett
tillkännagivande om aktivitetsersättningen.
Motionären framhåller att en kartläggning bör göras
av reformens effekter med anledning av att vissa
försäkrade har drabbats av sänkt ersättningsnivå
jämfört med tidigare regler.
I motion Sf276 av Sonja Fransson (s) begärs ett
tillkännagivande om att även den som har partiell
sjukersättning i vissa fall skall kunna behålla sitt
förtroendeuppdrag eller annan bisyssla.
Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf291 att
regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att
undersöka möjligheter till förbättringar av
regelsystemet inom handikappområdet. Motionärerna
framhåller att aktivitetsersättning bör kunna utgå
även för tid då eftergymnasiala studier bedrivs, att
rätt till aktivitetsersättning vid återupptagande av
studier efter studieavbrott inte skall vara beroende
av orsaken till studieavbrottet samt att
aktivitetsersättningen till unga personer som aldrig
kommit ut på arbetsmarknaden bör ses över. Vidare
anser motionärerna att med anledning av reformen om
förtidspensioner bör möjligheten att beviljas
merkostnadsersättningen i vårdbidraget vara densamma
som för den lägsta nivån inom handikappersättning,
dvs. merkostnader om 28,5 % av prisbasbeloppet.
I motion Sf355 av Mia Franzén (fp) begärs i
yrkande 8 ett tillkännagivande om att se över
rutinerna för förtidspensioneringar som utgår med
anledning av förslitningsskador och andra kroppsliga
arbetshinder. Motionären anför att det inte är
rimligt att personer i arbetsför ålder avskrivs från
allt hopp om att komma tillbaka till arbetslivet.
Slutligen begärs i motion Kr330 av Anita Brodén
och Gunnar Nordmark (fp) yrkande 2 ett
tillkännagivande om att de som uppbär sjuk- eller
förtidspension bör ges möjlighet att studera.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening måste det finnas ett
rimligt ekonomiskt skydd vid långvarigt nedsatt
arbetsoförmåga av medicinsk art. De nya förmånerna
sjuk- och aktivitetsersättning utges i form av en
inkomstrelaterad ersättning och ett grundskydd.
Utskottet anser att de reformerade reglerna fyller
kravet på att ge en långsiktig ekonomisk trygghet.

Den förväntade utvecklingen mot en fortsatt
successiv ökning av antalet aktivitets- och
sjukersättningar är emellertid otillfredsställande.
Möjligheterna att på kort sikt motverka denna
utveckling synes begränsade. Utskottet hyser dock
vissa förhoppningar att den utsträckta vilandetiden
med bibehållen förmånsrätt till två år och det
aviserade förslaget om vilande aktivitets- och
sjukersättning vid studier skall kunna få genomslag.
Regeringens fortsatta arbete för att öka hälsan i
arbetslivet med bl.a. en förstärkt
sjukskrivningsprocess, ökade rehabiliteringsinsatser
och samverkan inom rehabiliteringsområdet bedöms på
sikt få positiva effekter också vad gäller antalet
aktivitets- och sjukersättningar, även om detta
således kan ta en viss tid. Även den aviserade
tidsbegränsningen om tre år för beviljad
sjukersättning bör få betydelse liksom arbetet med
att aktivt följa upp redan beviljade förmåner.
Utskottet kan inte ställa sig bakom en höjning av
grundskyddet. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Sf291 till den del den avser grundskyddet.
Utskottet behandlade i betänkande 2002/03:SfU10
regeringens förslag om att försäkringskassan senast
ett år efter sjukanmälningsdagen skall ha utrett om
det finns förutsättningar för att tillerkänna den
försäkrade sjuk- eller aktivitetsersättning.
Utskottet instämde därvid i uppfattningen att en
sådan prövning inte får leda till att människor
slentrianmässigt överförs från sjukpenning till
aktivitets- eller sjukersättning. Det är inte
rimligt att personer t.ex. i åldern 30-40 år eller
ännu yngre förklaras så arbetsoförmögna att
sjukersättning för resten av livet är det enda
alternativet. Detta är särskilt allvarligt eftersom
ett beslut om sjukersättning många gånger innebär
att aktiva rehabiliteringsåtgärder inte längre sätts
in. Utskottet ansåg det emellertid inte heller
rimligt att personer år efter år fortsätter att
uppbära sjukpenning trots att de uppfyller villkoren
för rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning, utan
att det är viktigt att de försäkrade får rätt
ersättning såväl till belopp som ersättningsslag.
Med hänsyn härtill tillstyrkte utskottet regeringens
förslag. Utskottet vidhåller sitt ställningstagande.
Utskottet vill dock betona att alla möjligheter till
rehabilitering måste vara uttömda innan sjuk- eller
aktivitetsersättning kan beviljas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf289 yrkande 15 och Sf355 yrkande 8.
Beträffande frågan om efterkontroll av sjuk- och
aktivitetsersättningar som tas upp i motion Sf397
yrkande 19 vill utskottet hänvisa till att RFV har
fått i uppdrag att arbeta med åtgärder för att
förbättra arbetet med efterkontrollen av dem som
uppbär sjuk- och aktivitetsersättning.
Beträffande möjligheterna att få studera med
bibehållen sjuk- eller aktivitetsersättning finns
det inga formella hinder för eller begränsningar mot
detta. En förutsättning för att försäkringskassan
skall dra in eller minska sjuk- och
aktivitetsersättning är att arbetsförmågan
väsentligt har förbättrats. Bedrivna studier kan
således medföra att frågan om den fortsatta rätten
till sjuk- eller aktivitetsersättning utreds och
prövas på nytt. Utskottet kan inte ställa sig bakom
regler om att studier skall få bedrivas med
bibehållen ersättning. Som nämns i nästa stycke
utreder regeringen även frågan om vilande sjuk-
eller aktivitetsersättning under studier.
Utskottet avstyrker därmed motion Kr330 yrkande 2.
När det gäller frågan om att införa en rätt till
vilande sjuk- eller aktivitetsersättning under
studier konstaterar utskottet att regeringen i
budgetpropositionen anger att frågan bereds inom
Regeringskansliet. Eftersom frågan således redan är
föremål för regeringens överväganden avstyrker
utskottet motion Sf397 yrkande 24.
Beträffande frågan om att avskaffa fasta steg inom
sjuk- och aktivitetsersättningen har utskottet i
betänkande 2000/01:SfU15 avstyrkt ett likartat
yrkande. Utskottet delade dock uppfattningen i
motionen att det var viktigt att uppmuntra till ökad
arbetsinsats även i begränsad omfattning. Utskottet
utgår från att frågan är föremål för regeringens
fortsatta överväganden. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Sf327 yrkande 18.
Vidare finner utskottet inte skäl att ändra
kriterierna i 7 kap. 3 § AFL vid bedömningen av
arbetsförmågans nedsättning.
Beträffande bisysslor vid partiell sjukersättning
skall vid bedömningen av arbetsförmågan bortses från
aktiviteter som kan jämställas med sådana
fritidsaktiviteter som en yrkesverksam person i
normalfallet utför på sin fritid. Deltagande i
sådant föreningsliv eller kursverksamhet m.m. som
motsvarar vad en yrkesverksam person vanligen utför
på sin fritid, bör därför inte tas hänsyn till vid
bedömningen av arbetsförmågan. Rätten till sjuk- och
aktivitetsersättning påverkas däremot om den
försäkrades aktiviteter motsvarar sådana
arbetsinsatser som vanligen utförs av
förvärvsarbetande (prop. 1997/98:111 s. 37).
Utskottet finner inte anledning att göra något
uttalande beträffande förtroendeuppdrag eller andra
bisysslor vid partiell sjukersättning och avstyrker
därmed motion Sf276.
För den som efter att ha uppburit t.ex.
sjukersättning ställer sig till arbetsmarknadens
förfogande, dock utan att få förmånen
vilandeförklarad, kan problem uppstå om personen i
fråga inte omedelbart kommer in på arbetsmarknaden.
Reglerna inom arbetsmarknadsområdet är inte
anpassade till den situation som en person som haft
sjukersättning kan ställas inför vid återgång, helt
eller delvis, till arbetsmarknaden när denne väntar
på att få ett arbete eller en arbetsmarknadsåtgärd.
HpH-utredningen har i utredningsbetänkandet SOU
2002:5 föreslagit att arbetsmarknadspolitikens
ansvarsområde skall vidgas i syfte att skapa en
kompletterande arbetsmarknad för människor med
begränsad arbetsförmåga på grund av sjukdom.
Utredningen har sammanfattningsvis anfört att det är
ytterst angeläget att regeringen vidtar åtgärder för
att skapa en arbetsmarknadspolitik som i ökad
utsträckning inriktas på att stödja personer med
begränsad arbetsförmåga att ta del av arbetslivet.
Utskottet anser, i likhet med i betänkande
2002/03:SfU1, att regeringens fortsatta beredning av
förslaget bör avvaktas. Motion Sf397 yrkande 25
avstyrks därmed.
I samma motion framförs farhågor om att
arbetsgivare med hänvisning till avsaknad av skydd
mot sjuklönekostnader inte skulle vara intresserade
av att anställa personer med vilande sjuk- eller
aktivitetsersättning. Utskottet kan dock konstatera
att sjuklönelagen innehåller en bestämmelse (13 §)
som innebär att försäkringskassan efter skriftlig
ansökan kan besluta om särskilt högriskskydd för en
arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt
AFL. Ett sådant beslut får meddelas om den sökande
har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod kan
antas medföra ett större antal sjukperioder eller
medför risk för en eller flera längre sjukperioder.
Enligt 16 § sjuklönelagen har en arbetsgivare hos
vilken ett beslut enligt 13 § gäller rätt till
ersättning från sjukförsäkringen för de kostnader
för sjuklön som han har haft för arbetstagaren.
Eftersom den som har t.ex. sin sjukersättning
vilande har rätt att bli försäkrad för sjukpenning
enligt AFL på grundval av det förvärvsarbete som
utförs under vilandetiden kan utskottet inte dela
motionärernas farhågor. Utskottet avstyrker därmed
motion Sf397 yrkande 23.
I motionerna Sf225 och Sf291 (delvis) tas upp
vissa aspekter på de nya bestämmelserna om
aktivitetsersättning.
Beträffande den fråga som tas upp i motion Sf225
om att vissa personer med aktivitetsersättning har
kommit att få en lägre ersättningsnivå jämfört med
den tidigare omvandlade förmånen, har utskottet i
betänkande 2000/01:SfU15 med anledning av att
förmånen föreslogs, uttalat att utskottet
förutsätter att den som uppbär aktivitetsersättning
tillsammans med bostadstillägget kommer att få en
ersättning som motsvarar den omvandlade förmånen. I
budgetpropositionen anges även att RFV har fått i
uppdrag att utvärdera effekterna av övergången till
det nya systemet. Om det därvid framkommer att
oförutsedda effekter har uppkommit vid omvandlingen
kommer regeringen att pröva möjligheterna att
åtgärda dessa.
Beträffande försäkrade i åldern 19-29 år som till
följd av funktionshinder inte har avslutat sin
utbildning på grundskole- och gymnasienivå, oavsett
skolform, har dessa rätt till hel
aktivitetsersättning utan att arbetsförmågan prövas
i särskild ordning. I betänkande 2000/01:SfU15
delade utskottet regeringens bedömning att denna
ersättning endast bör utges om det finns ett direkt
samband mellan behovet av förlängda studier och ett
klart påvisat funktionshinder. Utskottet kunde inte
förorda ett försörjningsstöd som utgår vid förlängd
studietid beroende på andra orsaker, t.ex. sociala
problem, skoltrötthet och liknande.

Beträffande frågan om att öppna möjlighet för
personer med aktivitetsersättning att studera vid
t.ex. högskola har utskottet i betänkande
2000/01:SfU15 avstyrkt motionsyrkanden om att
aktivitetsersättning skall kunna utges även vid
eftergymnasiala studier. Utskottet delade
regeringens bedömning i proposition 2000/01:96 att
frågan, inte minst mot bakgrund av att
studiestödssystemet nyligen hade reformerats,
behövde utredas. Enligt utskottets mening borde
därvid en avvägning göras mellan å ena sidan
möjligheten att finansiera studier inom ramen för
ohälsoförsäkringen och å andra sidan hur övriga
studerande klarar försörjningen under studietiden.
Frågan var också om ett eventuellt ökat ansvar för
försäkringen borde medföra en motsvarande skärpning
av kraven på den enskilde att uppnå egen försörjning
genom arbete. Vidare framhöll utskottet att
rehabiliteringsåtgärder, under vissa
förutsättningar, kan innefatta studier och att det
kommer att gälla även för dem som har aktivitets-
eller sjukersättning. Utskottet förutsatte att
regeringen skulle bereda frågan vidare och återkomma
med förslag.
Vad avser frågan om den lägsta nivån för att
erhålla merkostnadsersättning inom vårdbidraget har
utskottet i betänkande 2000/01:SfU15 uttalat att
enligt utskottets mening bör alla de merkostnader
som kan grunda rätt till handikappersättning kunna
ersättas genom vårdbidrag i form av en skattefri
merkostnadsdel eller merkostnadsersättning.
Utskottet pekade på att vårdbidraget utgår till den
unges föräldrar. Motsvarande ersättning för
merkostnader utgick för närvarande som
handikappersättning till den unge. Förslagen i den
aktuella propositionen om att höja åldersgränsen för
handikappersättningen kunde således komma att
medföra att en ung person som inte sammanlevde med
någon av sina föräldrar, inte kunde få ersättning
för merkostnader till följd av sitt funktionshinder.
Utskottet utgick från att regeringen skulle beakta
det anförda och att en acceptabel lösning kunde
utformas i den fortsatta tillämpningen av de olika
regelsystemen, i dessa situationer.
Enligt utskottets mening är det angeläget att
regeringen utreder tillämpningen av de nya
bestämmelserna om aktivitetsersättningen ur de
aspekter som tagits upp i de båda motionerna.
Utskottet har redan vid systemets införande dels
förutsatt att regeringen skall återkomma med förslag
om aktivitetsersättning kan utges vid
eftergymnasiala studier, dels ansett att regeringen
bör beakta frågan om merkostnadsersättning inom
vårdbidraget. Utskottet anser att riksdagen med
delvis bifall till motionerna Sf225 och Sf291 i
denna del bör som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet nu anfört.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning till
anslaget 19:2. Utskottet tillstyrker därmed
regeringens förslag och avstyrker motionerna Sf327
yrkande 17, Sf358 yrkande 6, Sf359 yrkande 3, Sf366
yrkande 12, Sf389 yrkande 1 i denna del, Sf397
yrkandena 19 och 33 i denna del och Fi240 yrkande 19
i denna del.

19:3 Handikappersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:3
Handikappersättningar.
Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden
om en allmän översyn av handikappersättning
och om ersättningsnivåerna.
Jämför reservation nr 38 (kd).

Gällande bestämmelser

Enligt de bestämmelser som gäller fr.o.m. den 1
januari 2003 utges handikappersättning tidigast
fr.o.m. juli månad det år den försäkrade fyller 19
år (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr.
2000/01:257). För rätt till handikappersättning
krävs att försäkrad före 65 års ålder för avsevärd
tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan
omfattning att han eller hon i sin dagliga
livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan
eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta
eller har betydande merutgifter på grund av sitt
handikapp.

Handikappersättning utbetalas med belopp som per
år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av
prisbasbeloppet, alltefter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek.

Propositionen

Antalet personer med handikappersättning uppgick
2002 till drygt 60 000, vilket är en ökning jämfört
med tidigare år. Enligt regeringen beräknas antalet
minska som en följd av att den nedre åldersgränsen
för rätt till ersättning höjts fr.o.m. den 1 januari
2003.

I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2004 till anslaget 19:3
Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 224
miljoner kronor.

Motioner utan anslagseffekt budgetåret 2004

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion Sf217
ett tillkännagivande om en steglös
handikappersättning med en nedre gräns på exempelvis
25 % av prisbasbeloppet. Motionären anser detta vara
ett mer rättvist individanpassat system.

Sven Brus (kd) begär i motion Sf273 ett
tillkännagivande om att en översyn snarast behöver
göras av handikappersättningens nivåer. Motionären
anser att dagens nivåer bör ändras till 25 %, 50 %,
75 % och 100 % av prisbasbeloppet för att bättre
motsvara de faktiska merkostnader som den enskilde
har.
Även Catherine Persson (s) begär i motion Sf349
att andra ersättningsnivåer än de nuvarande bör
övervägas. Motionären anser även att åtgärder bör
vidtas för att minska antalet felaktiga beslut om
handikappersättning.
I motion So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om att
handikappersättningen görs till föremål för en
övergripande översyn. Motionärerna framhåller att
regelverket inte på ett optimalt sätt medför att den
enskilde får ersättning för sina merkostnader. Om
handikappersättning skall bli den ersättning för
merkostnader och hjälpbehov som från början var
riksdagens avsikt måste handikappersättningen ses
över.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser inte att det är aktuellt att göra en
allmän översyn av handikappersättningen eller att
överväga andra nivåer i förmånen. Beträffande
eventuella felbeslut pågår arbete med att förbättra
rättssäkerheten inom
socialförsäkringsadministrationen. Administrationen
är även föremål för utredning bl.a. i syfte att öka
rättssäkerheten.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf217, Sf273, Sf349 och So642 yrkande 5. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning
till anslaget 19:3.

19:4 Arbetsskadeersättningar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 19:4
Arbetsskadeersättningar m.m. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om att privatisera
arbetsskadeförsäkringen och om att överföra
arbetssjukdomarna till
sjukpenningförsäkringen och färdolycksfallen
till trafikförsäkringen.
Jämför reservationerna nr 39 (m), 40 (kd), 41
(v, c, mp) och 42 (v).

Gällande bestämmelser

Den som förvärvsarbetar här i riket är enligt
socialförsäkringslagen (1999:799) försäkrad för
arbetsskada. Detsamma gäller den som genomgår
utbildning i den mån utbildningen är förenad med
särskild risk för arbetsskada. Lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar skador till
följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i
arbetet. Även olycksfall vid färd till och från
arbetet räknas som olycksfall i arbetet, om färden
föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Reglerna för ersättning enligt LAF genomgick
omfattande förändringar under 1993. Den 1 januari
1993 höjdes beviskravet vid prövning av en
arbetsskada, och den 1 juli samma år slopades rätten
till arbetsskadesjukpenning för den som är försäkrad
enligt AFL.
Under 2002 har riksdagen beslutat om flera
ändringar i arbetsskadeförsäkringen (prop.
2001/02:81, bet. 2001/02:SfU10, rskr. 2001/02:213).
Beviskravet har sänkts för skador som inträffar den
1 juli 2002 eller senare. Vid en helhetsbedömning
skall en skada anses ha uppkommit av ett olycksfall
eller annan skadlig inverkan i arbetet om
övervägande skäl talar för det. För den som ådragit
sig en arbetsskada utges i regel endast ersättning i
form av arbetsskadelivränta. Enligt bestämmelser som
gäller från den 1 januari 2003 utges livränta om
nedsättningen av arbetsförmågan är varaktig eller
kan antas bestå under minst ett år. Ersättningen
skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst
som den försäkrade haft som oskadad och den inkomst
som han eller hon trots skadan kan beräknas få.
Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till
7,5 prisbasbelopp. Livräntan, som tidigare räknats
om med förändringarna i prisbasbeloppet, skall för
personer födda 1938 eller senare från och med 2004
årligen räknas om med ett tal som motsvarar hälften
av inkomstindexets reala förändring med tillägg för
inkomstindexets hela prisförändring. Därtill har den
som fått sin skada godkänd som arbetsskada fr.o.m.
den 1 januari 2003 även fått rätt till kompensation
för det inkomstbortfall som systemet med karensdag
medför. Ersättning utges för två karensdagar, om
inte den försäkrade visar att inkomstbortfall har
uppstått för flera karensdagar.
Arbetsskadeförsäkringen finansieras med
arbetsgivaravgifter och egenavgifter, 0,68 % av
avgiftsunderlaget sedan den 1 januari 2003.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen anvisar ett
ramanslag på 6 473 miljoner kronor.

Anslaget för arbetsskadeersättning uppgick 2002
till 7 607 miljoner kronor. Det faktiska utfallet
blev knappt 7 133 miljoner kronor. För innevarande
år beräknas utgifterna understiga fastställt anslag
med närmare 170 miljoner kronor.
Kvaliteten i handläggningen av arbetsskadeärenden
har enligt propositionen förbättrats sedan 2001. Det
uppsatta riksmålet 98 % korrekt handlagda ärenden
överträffades med 1 procentenhet. För ärenden om
arbetsskadelivränta är dock genomströmningstiden
fortfarande oacceptabelt lång och har ökat med
ytterligare fem dagar sedan 2001. Den uppgick 2002
till hela 456 dagar. Spridningen mellan
försäkringskassorna var likaledes fortsatt mycket
stor och varierade mellan 261 och 947 dagar.
Det kan antas att antalet nybeviljade livräntor
kommer att fortsätta öka, bl.a. på grund av de nya
bevisreglerna som bedöms göra det lättare för främst
kvinnor att få sina besvär godkända som arbetsskada.
Trots detta beräknas antalet utbetalade livräntor
minska eftersom personer födda 1938 eller senare
fr.o.m. 2003 inte längre har rätt till
arbetsskadelivränta efter 65 års ålder.
Medelbeloppet för livränta beräknas öka ganska
kraftig framöver, huvudsakligen beroende på de nya
indexeringsreglerna som trädde i kraft den 1 januari
2003.
Enligt propositionen har RFV fått i uppdrag att
följa förändringarna i arbetsskadeförsäkringens
ersättningsmönster och mäta försäkringens effekter
för kvinnor och män. En detaljerad analys skall
lämnas i samband med årsredovisningen för 2004.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf366 yrkande
13 att riksdagen beslutar att anvisa 300 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I
yrkande 8 begärs att tidigare bevisregler i
arbetsskadeförsäkringen återinförs.

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf265 i
yrkande 4 att färdolycksfall till och från arbetet
lyfts ur försäkringen för arbetsolycksfall och
betalas genom trafikförsäkringen. I yrkande 5 begärs
att 1992 års bevisregler i arbetsskadeförsäkringen
återinförs.

Folkpartiet

I motionerna Sf359 yrkande 4 av Bo Könberg m.fl.
(fp) och Fi240 yrkande 19 i denna del av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar
att anvisa 350 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit. Skador till följd av
trafikolyckor bör enligt motionärerna betalas av den
obligatoriska trafikförsäkringen. Arbetsolycksfallen
däremot bör brytas ut till en separat försäkring som
är obligatorisk för arbetsgivaren.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf389
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att
anvisa 1 000 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit. De sänkta beviskraven i
arbetsskadeförsäkringen bör återkallas i avvaktan på
en samlad översyn av socialförsäkringssystemet.

Övriga motioner

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf265
yrkandena 1-3 förslag om en riskdifferentierad
arbetsskadeförsäkring, om att arbetsolycksfall
skiljs från arbetssjukdomar och arbetssjukdomarna på
sikt överförs till sjukförsäkringen samt om att
övergången från en offentlig arbetsskadeförsäkring
till ett arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare
utreds.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf371 ett
tillkännagivande om att utreda konsekvenserna av att
privatisera arbetsskadeförsäkringen.
Arbetsskadeförsäkringen bör enligt motionärerna
överföras till arbetsmarknadens parter.
I motion Sf384 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp, kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av att
utforma en ny försäkring för arbetsskador som
hanteras av privata försäkringsbolag. En sådan
ordning skulle leda till en mer kompetent och
försäkringsmässig hantering.
Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) begär i motion Sf280
yrkande 1 ett tillkännagivande om koncentrerad
handläggning av arbetsskadeärenden. Handläggningen
bör koncentreras till minst en arbetsskadeenhet per
län. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att
utvärdera reformeringen av bevisreglerna i
arbetsskadeförsäkringen vad gäller diskrimineringen
av kvinnor. Motionärerna anser att reformen den 1
juli 2002 bör utvärderas.
I motion Sf329 av Siw Wittgren-Ahl och Inger
Segelström (s) begärs ett tillkännagivande om att
arbetsgivaren bör stå för halva kostnaden för
rehabilitering av arbetsskadade och att detta bör
gälla oavsett om den enskilde kan återgå till
tidigare arbete eller inte.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion MJ410
yrkande 6 ett tillkännagivande om att symtomen på
elöverkänslighet bör betraktas som grund för
bedömning av arbetsskada. Elöverkänsliga personer
tvingas övertala läkaren att sätta annan diagnos än
elöverkänslighet på läkarintyget för att inte
riskera att stå utan sjukpenning. Detta är inte
acceptabelt eftersom det från miljösynpunkt är
viktigt att läkarintyget visar den rätta diagnosen.
Elöverkänslighet bör kunna läggas till grund för
bedömning av arbetsskada.
I motion Bo262 av Lotta N Hedström (mp) begärs i
yrkande 4 ett tillkännagivande om att
försäkringskassan och RFV åläggs en riksnormerande
hanteringsprocess för bedömning och ersättning för
elskador/elöverkänslighet.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 19:4 Arbetsskadeersättningar m.m.

Som framgår ovan har riksdagen under 2002 beslutat
om förändringar av arbetsskadeförsäkringen. Bland
annat har beviskravet vid prövning av en arbetsskada
sänkts. I samband med riksdagens behandling av
förslaget om ändrade bevisregler m.m. slog utskottet
i betänkande 2001/02:SfU10 fast att en
arbetsskadeförsäkring i offentlig regi som bygger på
ett generellt arbetsskadebegrepp, som även
innefattar arbetssjukdomar och färdolycksfall, och
där beviskravet är mindre strikt ger ett bra skydd
vid arbetsskada för både kvinnor och män och en
tillräcklig avgränsning mot skador som har andra
uppkomstorsaker än arbete. Utskottet avstyrkte med
hänvisning härtill motionsyrkanden om att
privatisera arbetsskadeförsäkringen och om att lyfta
ut färdolycksfall och arbetssjukdomar ur
arbetsskadeförsäkringen. Utskottet finner inte
anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande
i dessa frågor.

Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker därmed motionerna, Sf359 yrkande 4, Sf265
yrkandena 4 och 5, Sf366 yrkandena 8 och 13, Sf389
yrkande 1 i denna del och Fi240 yrkande 19 i denna
del.

Övriga motioner

Utskottet anser att även motionerna Sf265 yrkandena
1-3, Sf371 och Sf384 bör avslås med hänvisning till
vad utskottet anfört ovan och avstyrker därför
motionsyrkandena i fråga.

När det gäller frågan om att utvärdera
bevisreglerna har regeringen i proposition
2001/02:81 förklarat dels att en kontrollstation
skall införas 2004, då bl.a. effekten av
regeländringarna och kostnadsutvecklingen skall
analyseras, dels att ett system för ärendehantering
skall skapas som ger tillgång till detaljerad
statistik för arbetsskadeärenden. I regleringsbrevet
för 2002 fick RFV i uppdrag att inom ramen för det
befintliga statistiksystemet vidta åtgärder som gör
det möjligt att följa förändringar i
arbetsskadeförsäkringens ersättningsmönster och mäta
försäkringens effekter för kvinnor och män. Av
årsredovisningen för 2002 framgår att RFV påbörjat
detta arbete och att det kommer att fortsätta under
2003. I regleringsbrevet för 2003 har RFV fått i
uppdrag att analysera dels vilka effekter
ändringarna i arbetsskadeförsäkringen den 1 juli
2002 och den 1 januari 2003 haft för de försäkrade,
dels den kostnadsutveckling som kan hänföras till
regeländringarna. En detaljerad analys skall lämnas
i samband med årsredovisningen för 2004. Mot
bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att
motion Sf280 yrkande 2 inte påkallar någon åtgärd
från riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks
därmed.
Utskottet ser positivt på det förhållandet att
kvaliteten i handläggningen har förbättrats men
anser att handläggningstiden är oacceptabelt lång.
Det går dock inte att bortse från det förhållandet
att arbetsskadeförsäkringen är både komplicerad och
ställer krav på omfattande kunskaper i olika
avseenden och att en lång handläggningstid i vissa
fall inte går att undvika. Dagens situation är
emellertid inte tillfredsställande.
Ett sätt att komma till rätta med problemet med
för långa handläggningstider kan vara att
koncentrera handläggningen till en eller flera
försäkringskassor. En särskild utredare har haft i
uppdrag att lämna förslag till utformning av en
koncentrerad arbetsskadehandläggning samt till hur
en kunskapsbank för frågor om samband mellan
arbetsmiljö och sjukdom kan byggas upp och
organiseras. Utredaren har lämnat delbetänkandet
Koncentrerad arbetsskadehandläggning för
likformighet och rättvisa (SOU 2002:80) och
slutbetänkandet Att samla och sprida kunskap om
skadlig inverkan och framgångsrik rehabilitering
(SOU 2003:1). Delbetänkandet har remissbehandlats.
Därefter har det överlämnats till utredningen om
översyn av socialförsäkringsadministrationen, ANSA-
utredningen. Denna utredning har i tilläggsdirektiv
(dir. 2003:62) fått i uppdrag att i samband med
översynen av socialförsäkringsadministrationen lämna
förslag till beslutsfunktion vid koncentrerad
handläggning av socialförsäkringsärenden samt till
hur koncentrerad handläggning av t.ex.
arbetsskadeärenden kan inordnas i den framtida
organisationsstrukturen. ANSA-utredningen har den 18
november 2003 lämnat sitt slutbetänkande
Försäkringskassan - Den nya myndigheten (SOU
2003:106). Frågan om handläggningen av arbetsskador
skall koncentreras och i så fall till en eller flera
försäkringskassor är således fortfarande föremål för
beredning. Utskottet anser att resultatet av
beredningen bör avvaktas och avstyrker motion Sf280
yrkande 1.
I en av motionerna framförs att arbetsgivaren bör
stå för halva kostnaden vid rehabilitering av
arbetsskadade. Förutsättningen för att få livränta
enligt LAF vid arbetslivsinriktad rehabilitering är
att rehabiliteringsåtgärden är föranledd av
arbetsskadan. Det innebär att fram till den tidpunkt
då skadan uppfyller kraven för prövning enligt LAF
skall frågan om rehabilitering bedömas enligt AFL. I
regel beviljas inte rehabiliteringsersättning enligt
AFL för längre tid än ett år. Om rehabiliteringen är
föranledd av en arbetsskada finns det däremot inte
något hinder mot att bevilja livränta under
arbetslivsinriktad rehabilitering som är längre än
ett år. I regeringens arbete för att öka hälsan i
arbetslivet ingår bl.a. åtgärder för att förstärka
arbetsgivarnas ekonomiska drivkrafter att minska
ohälsan i samhället. Enligt propositionen skall ett
system baserat på sådana drivkrafter införas under
2004. Huruvida ett sådant system även kommer att ta
sikte på arbetsgivares ansvar för rehabilitering av
arbetsskadade är för närvarande inte känt. Om
kostnaderna för sådan rehabilitering har sin grund i
arbetsförhållandena på den aktuella arbetsplatsen är
det enligt utskottet logiskt att arbetsgivaren har
ett särskilt ansvar härvidlag. I avvaktan på ett
system för ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare
att minska ohälsan anser utskottet emellertid att
det saknas skäl för riksdagen att göra något
uttalande i frågan. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Sf329.
I ovan nämnda slutbetänkande, SOU 2003:1, har
förslag lämnats om inrättande av en kunskapsbank där
kunskap om arbetsmiljöfaktorers eventuella
skadlighet samlas, sammanställs och publiceras.
Kunskapsbanken skall ha som sitt primära syfte att
fungera som ett hjälpmedel och tillhandahålla
underlag för bedömningar i arbetsskadeärenden. När
det gäller sjukdomsbesvär som är mycket svårbedömda
i arbetsskadehänseende, t.ex. elöverkänslighet, kan
förekomsten av en kunskapsbank vara av stor
betydelse vid arbetsskadebedömningen. Utskottet
anser att beredningen av utredningsförslaget bör
avvaktas och avstyrker därmed motion MJ410 yrkande
6. Även motion Bo262 yrkande 4 avstyrks med det
anförda.

19:5 Ersättning för kroppsskador

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:5 Ersättning
för kroppsskador.

Propositionen

Från anslaget bekostas bl.a. ersättningar enligt
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i de
fall en skada inträffar under militär verksamhet,
vid tjänstgöring inom civilförsvaret, vid medverkan
i räddningstjänst, vid vård på kriminalvårdsanstalt
m.m. Även krigsskadeersättningar till sjömän samt
kostnader för vissa yrkesskadeersättningar bekostas
från anslaget.

I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2004 till anslaget 19:5 anvisar ett
ramanslag på 58,6 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

19:6 Riksförsäkringsverket och 19:7 Allmänna
försäkringskassor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning dels till anslaget 19:6
Riksförsäkringsverket, dels till anslaget
19:7 Allmänna försäkringskassor.
Därmed bör riksdagen avslå motionsyrkanden
om annan medelsanvisning till anslagen 19:6
och 19:7.
Riksdagen bör bemyndiga regeringen att
under 2004 för anslaget 19:6 ingå ekonomiska
förpliktelser som, inklusive tidigare
åtaganden, medför utgifter på högst 12
miljoner kronor efter 2004.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om krav på försäkringsläkare,
utbildning av läkare i försäkringsmedicin,
myndighetskontroll av försäkringsläkare,
förstatligande av försäkringskassorna,
dröjsmålsränta samt missbruk inom
socialförsäkringen.
Jämför reservationerna nr 43 (m), 44 (fp), 45
(kd), 46 (fp), 47 (kd) och 48 (mp).

Propositionen

Försäkringskassorna ansvarar för handläggning och
utbetalning av socialförsäkringsersättningar och
bidrag samt att förebygga och minska ohälsa och
aktivt arbeta med rehabilitering.

Sedan budgetåret 1999 har RFV fått ekonomiskt
utrymme för att stödja och medverka till att
forskning bedrivs inom området för socialförsäkring.
Med anledning härav föreslås att regeringen
bemyndigas att under 2004 i fråga om ramanslaget
19:6 ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter om högst 12
miljoner kronor efter 2004.
I propositionen anges att socialförsäkringens
administration (SFA) måste fungera väl för att
tilltron till den allmänna försäkringen skall
bibehållas och stärkas. Nödvändiga förutsättningar
för detta är att försäkringen handläggs rättssäkert
och kompetent i en effektiv organisation. SFA är ett
av regeringens viktigaste verktyg i arbetet för att
uppnå det nationella målet att halvera sjukfrånvaron
från arbetslivet till 2008. Den stora utmaningen
för administrationen under kommande år ligger därför
i att uppnå framgång i arbetet inom ohälsoområdet.
Det kräver en utvecklad samverkan med andra
myndigheter och organisationer samt en optimal
användning av tillgängliga resurser.
Förändringar som genomfördes den 1 juli 1998 och
den 1 januari 1999 i socialförsäkringens
administration syftade till att utveckla
organisationens effektivitet samt tydliggöra ansvar
och befogenheter. Det har dock, enligt regeringens
uppfattning, visat sig att trots förändringarna
kvarstår många problem. I budgetpropositionen för
2003 konstaterar regeringen att förklaringen till de
stora skillnader i resultat som fortfarande kan
påvisas mellan försäkringskassorna i huvudsak finns
i interna faktorer hos
socialförsäkringsadministrationen, nämligen ledning,
kontroll och styrning. Till detta kommer också
behovet av kraftfulla åtgärder för att bryta
ohälsoutvecklingen och för att använda samhällets
samlade resurser på bästa sätt för den försäkrade.
Enligt regeringen finns fortfarande stora
skillnader mellan hur regler tillämpas och hur de
försäkrade blir bemötta i olika delar av landet.
Utvärderingar visar att medborgarna inte får
tillgång till socialförsäkringen på lika villkor.
För vissa ärenden är handläggningstiderna alltför
långa. Samordningen av rehabiliteringen av
långtidssjuka har totalt sett inte varit
framgångsrik.
Produktiviteten hos försäkringskassorna har ökat
samtidigt som kvaliteten i handläggningen i stort är
oförändrad. Antalet ärenden hos försäkringskassorna
har ökat och då särskilt inom ohälsoområdet. Antalet
årsarbetare hos försäkringskassorna har legat på en
stabil nivå under året samtidigt som volymerna ökat
med 4 %. Resursflexibiliteten har ökat successivt
och omfördelning av personalstyrkan har gjorts mot
ärendeslag med volymökningar, främst
sjukpenningärenden. Trots denna omfördelning
kvarstår problem med handläggningen av långa
sjukskrivningar och bristande insatser inom
rehabiliteringsområdet.
Genomströmningstiderna för ärenden i
socialförsäkringsnämnd, SFN-ärenden, har inte
förändrats nämnvärt jämfört med 2001. Tiderna för
handläggning av assistansersättning,
handikappersättning och vårdbidrag är och har länge
varit oacceptabelt långa. Variationen mellan
försäkringskassorna är stor. Under året har pågått
ett samverkansprojekt mellan RFV och
försäkringskassorna som syftat till att avsluta de
längsta pågående ärendena avseende personer med
funktionshinder. Genomströmningstiden för ärenden om
arbetsskadelivränta är även fortsatt oacceptabelt
lång men varierar mycket mellan de olika
försäkringskassorna.
Regeringen beslutade i december 2002 om en översyn
av socialförsäkringsadministrationen (dir.
2002:166). En särskild utredare har genomfört
översynen och har lämnat ett delbetänkande den 17
juni 2003 (SOU 2003:63). I betänkandet har
föreslagits att de 21 försäkringskassorna och
Riksförsäkringsverket tillsammans bör bilda en ny
statlig myndighet. I slutbetänkandet som har lämnats
den 18 november 2003 (SOU 2003:106) har utredningen
föreslagit en principiell utformning av den nya
myndigheten som bör inrättas den 1 januari 2005.
Regeringen har i budgetpropositionen angivit att
den avser att skyndsamt överväga frågan om att
inordna försäkringskassorna och RFV i en ny
sammanhållen statlig myndighet.
Det nationella målet att öka hälsan i arbetslivet
berör SFA på flera sätt. Framför allt gäller det
rehabiliteringsarbetet, men åtgärder är också
nödvändiga på försäkringskassorna inom
ärendehandläggningen för att höja kvaliteten, stärka
rättssäkerheten, öka effektiviteten och förbättra
servicen.
SFA har sammantaget tillförts och tillförs extra
resurser för arbete mot ohälsan om 441 respektive
458 miljoner kronor för åren 2003 och 2004.
Inriktningen på insatserna har under 2003 - förutom
att ytterligare personal har anställts - varit
utbildnings- och informationsinsatser. RFV har bl.a.
inlett en informationssatsning som riktar sig till
de försäkrade, arbetsgivarna och läkarna.
Utbildningen av läkare och försäkringsläkare i
försäkringsmedicin pågår. Vidare har utbildning av
försäkringskassornas personal, såväl handläggare som
chefer, startat hösten 2003. Utbildningen inriktas
mot bättre styrning och förändrade arbetsmetoder.
Sjukfallen skall bedömas tidigare och
avstämningsmöten mellan den försäkrade och
försäkringskassan, där även t.ex. den
intygsskrivande läkaren och arbetsgivaren deltar,
har successivt införts i handläggningen av sådana
ärenden. De medel som avser anställning av
försäkringsläkare har för 2003 nyttjats helt.
Därutöver har bl.a. ca 300 fler
rehabiliteringshandläggare anställts.
För framgång i arbetet inom ohälsoområdet krävs
att administrationen samverkar med flera aktörer.
Verket har för ändamålet etablerat en plattform för
samverkan på nationell nivå under 2002, för att
komma in i ett operativt skede under 2003. I ett för
SFA gemensamt åtgärdsprogram för att halvera
sjukfrånvaron prioriteras tre insatsområden. Dessa
områden är Attityder och värderingar, Rätt
ersättning - rätt förmån samt Samordning och
samarbete.
RFV har regeringens uppdrag att undersöka
utbildningsbehovet bland läkare i försäkringsmedicin
och ansvara för att utbildningsinsatser genomförs
inom området. Uppdraget genomförs i samråd med
Socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet (FKF).
Under hösten 2003 skall RFV presentera
kontrollstrategi mot fusk och missbruk som baseras
på en ny riskanalys om var fusk kan uppstå och hur
det skall bekämpas. Denna kontrollstrategi skall
implementeras 2004. Regeringen ser allvarligt på
fusk och missbruk inom socialförsäkringen och avser
att noga följa utvecklingen inom detta område.
Sedan budgetåret 1999 har RFV fått ekonomiskt
utrymme för att stödja och medverka till att
forskning bedrivs inom området för socialförsäkring.
Med anledning härav föreslås att regeringen
bemyndigas att under 2004, i fråga om ramanslaget
19:6, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter om högst 12
miljoner kronor efter 2004.
I propositionen föreslås att riksdagen till
anslaget 19:6 Riksförsäkringsverket anvisar ett
ramanslag på 921,6 miljoner kronor. Vidare föreslås
att riksdagen till anslaget 19:7 Allmänna
försäkringskassor anvisar ett ramanslag på 6 024
miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf366
yrkandena 9 och 14 att riksdagen beslutar att till
anslaget 19:6 anvisa 30 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit för utbildning i
försäkringsmedicin. I yrkandena 10 och 15 begär
motionärerna att riksdagen till anslaget 19:7
anvisar 620 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit för köp av rehabiliteringstjänster (520
miljoner kronor) och kontrollåtgärder mot fusk och
missbruk (100 miljoner kronor).

Folkpartiet

I motionerna Fi240 yrkande 19 i denna del och Sf358
yrkande 7 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att
riksdagen beslutar att till anslaget 19:7 anvisa 550
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Resurstillskottet krävs för inköp av
rehabiliteringstjänster (500 miljoner kronor) och
för åtgärder mot felaktiga utbetalningar (50
miljoner kronor).

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande 33
i denna del att riksdagen beslutar att till anslaget
19:6 anvisa 85 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit för att öka kvaliteten i besluten, öka
kontrollen samt förkorta handläggningstiderna. I
yrkandena 17 och 32 begärs dels ett tillkännagivande
om att tillföra socialförsäkringsadministrationen
100 miljoner kronor i ytterligare resurser, dels ett
beslut att öka anslaget 19:6 med 10 miljoner kronor
till RFV för administrering av en s.k.
utvecklingspeng som skall utgå till flyktingar.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf389
yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att
till anslaget 19:6 anvisa 90 miljoner kronor mindre
än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att
det finns utrymme för en administrativ besparing.
Vidare begärs att riksdagen beslutar att till
anslaget 19:7 anvisa 1 338 miljoner kronor mer än
vad regeringen föreslagit för bl.a.
rehabiliteringsutredningar.

I motion Sf327 av Birgitta Carlsson m.fl. begärs i
yrkande 7 ett tillkännagivande om att
försäkringskassorna behöver ökade anslag till
rehabiliteringsutredningar och till
försäkringskassans handläggning, inklusive
finansiering av tvåläkarkontrollerna.

Övriga motioner

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf289 yrkande 4
ett tillkännagivande att det inom ett par år bör
finnas klara riktlinjer för vilka krav på utbildning
m.m. som bör ställas på en försäkringsläkare.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf358
yrkande 12 ett tillkännagivande om utbildning av
läkare i försäkringsmedicin som villkor för att få
skriva sjukintyg för utbetalning av sjukpenning. I
yrkande 14 begärs ett tillkännagivande om att
regeringen bör ha fortsatt uppmärksamhet på frågan
om antalet försäkringsläkare är tillräckligt.
Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf401
yrkandena 1-3 och 5 tillkännagivanden om att
försäkringsläkarna skall ställas under
myndighetskontroll, att de måste tillförsäkras en
kontinuerlig och uppdaterad vidareutbildning, att
utbildning i försäkringsmedicin skall ges en
starkare ställning i läkarutbildningen samt att ett
reformerat försäkringsmedicinskt system bör utredas
grundligt. Motionärerna framhåller att Utredningen
om en översyn av processuella regler inom
socialförsäkringen har diskuterat
försäkringsläkarens uppgifter men stannat för att
nuvarande system bör behållas. En ny utredning bör
tillsättas i syfte att göra en grundlig översyn av
systemet.
Även Lars Wegendal och Carina Adolfsson Elgestam
(s) begär i motion Sf275 ett tillkännagivande om att
ställa försäkringsläkare under myndighetskontroll.
Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf359 yrkande
9 ett tillkännagivande om att försäkringskassan vid
försenad eller felaktig ärendehantering skall vara
skyldig att betala dröjsmålsränta. I motion Sf206 av
Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) finns ett
likalydande yrkande.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande
18 ett tillkännagivande om särskilda resultatenheter
inom försäkringskassan som arbetar med
rehabilitering. Motionärerna framhåller att
resultatenheter behövs för att förhindra att
rehabiliteringsverksamheten skall behöva stå
tillbaka för utbetalning av sjukpenning.
I motion Sf202 av Rolf Gunnarson (m) begärs ett
tillkännagivande om ökade resurser till
försäkringskassorna. Motionären framhåller att det
behövs en samordning av samhällets totala ekonomiska
resurser i kampen mot ohälsan.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion
Sf218 ett tillkännagivande om att inte förstatliga
försäkringskassorna.
I motion Sf339 av Birgitta Carlsson och Agne
Hansson (c) begärs ett tillkännagivande om att
socialförsäkringens administration även i framtiden
måste bygga på en organisation med en starkt
decentraliserad grundstruktur.
Jan Björkman m.fl. (s) begär i motion Sf278 ett
tillkännagivande om att förbättra samordningen
mellan arbetsgivarens och försäkringskassans
utbetalningar vid sjukdom eftersom denna övergång
inte alltid löper friktionsfritt.
Laila Bjurling och Lennart Axelsson (s) begär i
motion Sf321 ett tillkännagivande om att regeringen
bör uppmärksamma problemen med att
försäkringstillämpningen är olika beroende på vilken
försäkringskassa man tillhör. Motionärerna
framhåller att rätten till sjukpenning vid
utlandsvård för psoriasissjuka bedöms olika av olika
försäkringskassor.
Även Sonia Karlsson (s) begär i motion Sf373 ett
tillkännagivande om olika regeltolkning av
försäkringskassorna. Denna gång i samband med
sjukpenning för att förebygga sjukdom med avseende
på dem som arbetar schemalagd arbetstid och
nattjänstgöring.
Beträffande missbruk av socialförsäkringssystemet
begär Else-Marie Lindgren (kd) i motion Sf338
yrkande 1 ett tillkännagivande om att verka för att
fusk och missbruk inom försäkringssystemen beivras.
I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en
satsning på information om rättigheter och
skyldigheter i försäkringssystemet.
Även Mia Franzén (fp) begär i motion Sf355 yrkande
9 ett tillkännagivande om att stävja missbruk av
socialförsäkringssystemet.
Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion Sf392 ett
tillkännagivande om att tillsätta en utredning för
att utröna om möjligheter föreligger att slå samman
RFV, Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Arbetsmarknadsverket och länsarbetsnämnder i syfte
att den enskilde på ett ställe skall kunna få den
hjälp som denne behöver.

Utskottets ställningstagande

Anslagen för socialförsäkringsadministrationen

Ett viktigt verktyg för en väl fungerande
socialförsäkring i allmänhet och ohälsoarbetet i
synnerhet är socialförsäkringens administration.
Enligt vad som anges i propositionen fungerar inte
dagens administration tillfredsställande när det
gäller effektivitet, rättssäkerhet och kvalitet. Det
finns fortfarande stora skillnader mellan
försäkringskassorna beträffande hur regler tillämpas
och hur de försäkrade blir bemötta i olika delar av
landet. Även om produktiviteten har ökat kvarstår
problem med handläggningen av långa sjukfall och
bristande insatser inom rehabiliteringsområdet. Det
är t.ex. allvarligt att endast 9 % av de försäkrade
som varit sjukskrivna längre än 60 dagar varit
föremål för samordnad rehabilitering 2002.
Genomströmningstider för vissa ärendeslag är även
oacceptabelt långa.

I budgetpropositionen för 2003 har regeringen
konstaterat att förklaringen till de stora
skillnader i resultat som fortfarande kan påvisas
mellan försäkringskassorna i huvudsak finns i
interna faktorer hos
socialförsäkringsadministrationen, nämligen ledning,
kontroll och styrning.
Enligt ANSA-utredningen (SOU 2003:106) behöver
förändringar vidtas i organisationsstruktur och
ansvarsfrågor. Utredaren föreslår därför att en ny
sammanhållen statlig myndighet inrättas för
administrationen av socialförsäkringen och att
försäkringskassorna och RFV inordnas i den.
Utskottet konstaterar att
socialförsäkringsadministrationen står inför en
period med stora utmaningar i form av åtgärder mot
den ökande ohälsan, vilket inkluderar en eftersatt
rehabiliteringsverksamhet. Även frågan om en
förändrad organisation har aktualiserats.
För att administrationen skall få en rimlig
möjlighet att klara sitt åtagande framför allt vad
gäller arbetet mot ohälsan krävs resurser.
Socialförsäkringsadministrationen tillfördes för
budgetåret 2003 extra resurser för arbete mot
ohälsan. För 2004 uppgår dessa till 458 miljoner
kronor. Utskottet välkomnar därför regeringens
förslag om fortsatt tilltagna anslag till både RFV
och försäkringskassorna för 2004. Genom de
föreslagna resurserna anser utskottet att
förutsättningar skapas för administrationen både att
höja ambitionsnivån vad gäller kvaliteten och
effektiviteten i handläggningen och att få till
stånd en fungerande rehabiliteringsverksamhet för
det stora antalet långa sjukfall.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning till anslagen 19:6 och
19:7 och begärt bemyndigande. Utskottet avstyrker
motionerna Sf327 yrkande 7, Sf358 yrkande 7, Sf366
yrkandena 9, 10, 14 och 15, Sf389 yrkande 1 i denna
del, Sf397 yrkande 17, 32 och 33 i denna del och
Fi240 yrkande 19 i denna del.

Övriga frågor om socialförsäkringens administration

Vad gäller socialförsäkringsadministrationens
organisation är frågan föremål för regeringens
utredning. Enligt utskottets uppfattning är
effektiva styrningsmöjligheter nödvändiga om målet
med ökad hälsa i arbetslivet skall uppnås. Även
rättssäkerhetsaspekten i form av likformig
tillämpning talar för en förbättrad styrning. Mot
bakgrund av att ett utredningsförslag bereds av
regeringen bör utskottet inte göra något uttalande
vare sig för eller emot ett förstatligande av
försäkringskassorna eller dess grundläggande
utformning på annat sätt. Utskottet avstyrker med
det anförda motionerna Sf218, Sf278, Sf321, Sf339,
Sf373 och Sf392.

Sjukförsäkringsutredningen har i sitt
slutbetänkande (s.189) föreslagit att alla läkare
skall ha rätt att utfärda läkarintyg men att dessa
mera regelmässigt skall kompletteras av annat
underlag om försäkringskassan så bedömer nödvändigt.
Utskottet noterar att det skall vara en läkare med
fördjupad utbildning i försäkringsmedicin som skall
utfärda det särskilda läkarutlåtande som
försäkringskassan skall kunna kräva att den
försäkrade lämnar in t.ex. när ett avstämningsmöte
inte ger ett tillräckligt beslutsunderlag. Enligt
beslut av riksdagen i våras skall även de
intygsskrivande läkarnas utbildning i
försäkringsmedicin förstärkas. Det kommer härigenom
att skapas garantier för att försäkringskassan i
fortsättningen kommer att kunna få ett fullgott
beslutsunderlag. Utskottet anser således, i likhet
med i betänkande 2002/03:SfU10, att det inte finns
skäl att begränsa läkares rätt att utfärda
läkarintyg för sjukskrivning. Motion Sf358 yrkande
12 får med det anförda anses tillgodosedd. Utskottet
avstyrker därmed motionsyrkandet.
I betänkande 2002/03:SfU10 uttalade utskottet att
det bör ankomma på regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att meddela närmare
föreskrifter om behörighetskrav och arbetsuppgifter
för försäkringsläkare och om utbildning av dessa,
och utskottet förutsatte att sådana föreskrifter
kommer att meddelas relativt snart. Utskottet
vidhåller sitt ställningstagande. Motion Sf289
yrkande 4 får anses tillgodosedd och utskottet
avstyrker motionsyrkandet. Även motion Sf401 yrkande
2 avstyrks med det anförda.
När det gäller frågan om antalet försäkringsläkare
är tillräckligt förutsätter utskottet att regeringen
följer denna fråga noga. Motion Sf358 yrkande 14 får
därmed anses tillgodosedd och avstyrks.
Vad gäller frågan om att ställa försäkringsläkare
under myndighetskontroll har en översyn redan
påbörjats. Socialstyrelsen har således fått i
uppdrag att i samråd med RFV se över om det finns
behov av att göra förändringar av det tillsynsansvar
som gäller försäkringsläkarna. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 juli 2004. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Sf401 yrkande 1 och
Sf275.
Riksdagen beslutade i våras att utbildningen i
försäkringsmedicin skall stärkas under
läkarutbildningens alla delar. Med det anförda får
motion Sf401 yrkande 3 anses tillgodosedd, och
utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet.
Även motion Sf401 yrkande 5 avstyrks då det i
dagsläget inte finns skäl att föreslå en reformering
av det försäkringsmedicinska systemet.
I två av motionerna tas frågan upp om inte
försäkringskassan bl.a. vid försenad utbetalning bör
betala dröjsmålsränta till den försäkrade. Utskottet
konstaterar att försäkringskassan saknar laglig
möjlighet att betala sådan ränta men att ersättning
för ränteförlust kan utges i form av skadestånd
enligt skadeståndsrättsliga principer. Staten kan
åläggas skadeståndsansvar för skada som vållas genom
fel eller försummelse vid myndighetsutövning i
verksamhet för vars fullgörande staten svarar.
Enligt förordningen (1995:1301) om handläggning av
skadeståndsanspråk mot staten handlägger
Justitiekanslern anspråk på ersättning om anspråk
grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller
underlåtenhet att meddela beslut. I betänkande
2002/03:SfU1 avstyrkte utskottet liknande
motionsyrkanden. Utskottet vidhåller sina tidigare
ställningstaganden och avstyrker därmed motionerna
Sf206 och Sf359 yrkande 9.
Vad avser frågan om missbruk och fusk inom
socialförsäkringen har regeringen aviserat att en
kontrollstrategi skall implementeras 2004.
Motionerna Sf338 yrkandena 1 och 2 och Sf355 yrkande
9 får därmed anses tillgodosedda. Utskottet
avstyrker därmed dessa motionsyrkanden.
Utskottet anser inte att motionsyrkandena i övrigt
påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf202 och
Sf397 yrkande 18.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
omfattar politikområdet Ekonomisk äldrepolitik.
Området omfattar garantipension till ålderspension,
efterlevandepensioner till vuxna, bostadstillägg
till pensionärer m.fl., delpension samt
äldreförsörjningsstöd.

Enligt vad som anförs i propositionen påfördes
utgiftsområdet 2003 markant ökade utgifter. För 2003
beräknas utgifterna till 51 939 miljoner kronor,
vilket är 18 145 miljoner kronor högre än för 2002.
Anledningen till den höjda utgiftsnivån 2003 är
framför allt att garantipension har ersatt
folkpension, pensionstillskott och det särskilda
grundavdraget för folkpensionärer. I och med att det
särskilda grundavdraget avskaffats beskattas
pensionerna fullt ut. För att ingen skall få sänkt
pension efter skatt med anledning av övergången till
de nya reglerna har bruttopensionerna höjts. Detta
innebär en utgiftsökning med ca 15 miljarder kronor.
Det reformerade pensionssystemet, som gäller fullt
ut fr.o.m. den 1 januari 2003, innebär enligt
regeringen att Sverige nu har ett modernt och
politiskt stabilt system som automatiskt följer den
ekonomiska och demografiska utvecklingen. Det ger en
långsiktig trygghet oavsett utveckling där kostnaden
för de inkomstbaserade pensionerna inte riskerar att
vältras över på kommande generationer. Från och med
den 1 januari 2003 har ett äldreförsörjningsstöd
införts, vilket ger en garanti för en miniminivå för
alla över 65 år i Sverige. Ett nytt anslag,
Äldreförsörjningsstöd, ingår från 2003 i
utgiftsområdet. Detta beräknas öka utgifterna med
666 miljoner kronor.
Det reformerade pensionssystemet vilar enligt
regeringen på en bred överenskommelse som är
väsentlig att hålla. Den långsiktiga ambitionen är
att reformen i allt väsentligt skall ligga fast och
att ytterligare förändringar av den grundläggande
strukturen inte är aktuella. Om det visar sig att
systemet i något avseende inte fungerar på avsett
sätt eller om förutsättningar i omvärlden förändras
måste dock justeringar övervägas. Mot bakgrund av
detta, och då reformen är mycket omfattande och
genomgripande, bör politiken under de närmaste åren
ha tydligt fokus på uppföljning och analys av
reformen. En sådan uppföljning bör inriktas på om
reglerna fungerar på avsett sätt och att
drivkrafterna till arbetsstimulans ger de effekter
som avsetts. Uppföljningen skall även belysa
effekterna för kvinnor och män.
Därutöver behöver de studier av pensionärernas
ekonomiska utveckling som återkommande gjorts
fortsätta och utvecklas med avseende på de
förändringar som skett i och med pensionsreformen.
Det reformerade systemet ger människor stora
möjligheter att själva påverka pensionens storlek
genom att i tid planera sitt arbetsliv och sin
pensionstidpunkt. För att fördelarna med det nya
systemet fullt ut skall kunna utnyttjas är det
enligt regeringen angeläget att under de närmaste
åren ägna mer kraft åt att öka kunskapen om bl.a.
sambanden mellan arbete, tillväxt, medellivslängd
och pensionens storlek.
Riksdagen har för 2004, i enlighet med regeringens
förslag, fastställt ramen för utgiftsområde 11 till
50 656 300 000 kr (bet. 2003/04:FiU1, rskr.
2003/04:42).

20:1 Garantipension till ålderspension

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 20:1
Garantipension till ålderspension. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
om flexibel pensionsålder, om de sämst
ställda pensionärerna och om återställande av
pensionerna till 1990 års värde.
Jämför reservationerna nr 49 (kd) och 50-51
(v).

Propositionen

Det tidigare grundskyddet för ålderspensionärer,
dvs. folkpension, pensionstillskott och särskilt
grundavdrag, har fr.o.m. 2003 ersatts av en
beskattad garantipension. Från och med 2003 omfattar
anslaget garantipension till ålderspension,
barntillägg till ålderspension, hustrutillägg och
särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt
eller handikappat barn.

Delpensionen har avskaffats och beviljas inte
efter december 2000. De sista utbetalningarna kommer
att göras i december 2004. Från och med 2004
redovisas de återstående betalningarna av delpension
m.m. under anslaget 20:1.
Utgifterna för anslaget uppgick 2002 till
9 665 miljoner kronor, exklusive delpension.
Anvisade medel var 9 521 miljoner kronor. Anslaget
beräknas underskridas med 759 miljoner kronor 2003.
Cirka 1,6 miljoner personer uppbar folkpension
2002 medan garantipension kommer att betalas ut till
ca 875 000 personer under 2003. Utgifterna väntas
trots detta öka eftersom garantipension är högre än
folkpension och pensionstillskott. För en ogift
person som är född 1938 eller senare kan
garantipension betalas ut med högst 2,13
prisbasbelopp. Motsvarande belopp för en gift person
är 1,9 prisbasbelopp.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2004 till anslaget 20:1 Garantipension till
ålderspension anvisar ett ramanslag på 23 486
miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Kristdemokraterna

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf398
yrkande 8 i denna del att riksdagen beslutar att
anvisa 600 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit. I yrkandena 2 och 3 begärs en höjning av
den övergångsvisa garantipensionen med 100 kr per
månad och ett tillkännagivande om de sämst ställda
pensionärerna. Cirka en halv miljon pensionärer
lever i dag under mycket knappa förhållanden. Både
skattesänkningar och pensionsuppräkningar behövs för
att åstadkomma en behövlig förbättring för denna
grupp pensionärer.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf390 i
denna del att riksdagen beslutar att anvisa 600
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna föreslår att garantipensionen höjs med
1 500 kr under 2004.

Övriga motioner

I motion Sf252 av Kenneth Lantz (kd) begärs i
yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om åtgärder för
en mer öppen arbetsmarknad för äldre personer och om
att ta bort den av staten fastställda
pensionsåldern. Motionären vill ha en ökad valfrihet
för de äldre på arbetsmarknaden. Pensionsåldern bör
vara mer flexibel samtidigt som deltidstjänster
eller byte av arbetsplats med lägre lön inte bör
försämra pensionsförmånerna.
Socialförsäkringsförmåner bör kunna utges även efter
det att man fyllt 65 eller 67 år.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf261
yrkande 1 att regeringen tillsätter en utredning som
ser över samordningsreglerna mellan
yrkesskadelivränta i form av ett engångsbelopp och
pension i syfte att den yrkesskadade inte skall få
ett större pensionsavdrag än vad denne fått som
engångsbelopp. Motionärerna pekar på att
samordningsreglerna kan få just den effekten att den
yrkesskadade får ett större sammanlagt
pensionsavdrag än vad denne fått i livränta. I
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att
avskaffa möjligheten att erhålla livränta i form av
ett engångsbelopp.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf360
yrkande 13 förslag om hur pensionerna bäst
återställs till 1990 års värde. Förbättringar på
skattesidan, av bostadstillägg och pensionstillskott
bör inte ses som ett återställande av pensionen utan
som välbehövliga standardhöjningar.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 20:1 Garantipension till ålderspension

Under 1990-talet fick alla, även pensionärerna,
bidra till saneringen av statens finanser. Bland
annat skrevs det dåvarande basbeloppet inte upp helt
i linje med inflationen, vilket påverkade
pensionerna åren 1993-1998. Dock prioriterades ett
bibehållet skydd för de sämst ställda pensionärerna.
Samtidigt som samhällsekonomin har förbättrats har
också villkoren för pensionärerna förbättrats. Detta
gäller exempelvis bostadstillägget för pensionärer
m.fl. (BTP). För att kompensera pensionärerna för de
besparingar som tidigare gjorts på basbeloppet har
den särskilda skattereduktionen på förvärvsinkomster
från 2002 utvidgats till att gälla
pensionsinkomster. Därutöver är fr.o.m. 2002
tilläggspensionerna för ålderspensionärer knutna
till den allmänna inkomstutvecklingen i stället för
till prisutvecklingen genom s.k.
följsamhetsindexering. 2003 innebar
följsamhetsindexeringen en uppräkning om 3,64 %.
Detta kan jämföras med prisbasbeloppets höjning om
1,85 %. En väsentlig förbättring genomfördes den
1 januari 2003 i och med att äldreförsörjningsstödet
infördes. Detta stöd garanterar i princip alla över
65 år en skälig levnadsnivå och en skälig
bostadskostnad.

Av en typfallsstudie över utvecklingen under 1990-
talet som RFV gjorde 2002 och som redovisas i
propositionen framgår att BTP och det särskilda
bostadstillägget (SBTP) tillsammans med skatten i
ökad utsträckning verkar utjämnande. Följden har
blivit att pensionärer med inkomster högre än
genomsnittet fått en viss negativ real utveckling
medan pensionärer med de lägsta inkomsterna har fått
sin nettoinkomst realt förbättrad. Huvudförklaringen
till detta är höjda BTP, varför den reala
förbättringen är mest tydlig för dem med relativt
höga boendekostnader.
Utskottet är liksom tidigare (se bet.
2002/03:SfU1) av den uppfattningen att i det fall
det finns ett utrymme för ekonomiska förbättringar
så bör det används selektivt, så att de pensionärer
som har lägst inkomster får en förbättrad standard,
t.ex. genom höjt BTP. Som nämnts har åtskilliga
förbättringar genomförts under senare år och då
särskilt för de pensionärer som har de lägsta
inkomsterna. Med hänsyn härtill och då det för
närvarande inte finns något ekonomiskt utrymme för
ytterligare förbättringar anser utskottet att det
inte är möjligt att föreslå riksdagen att
garantipensionen eller den övergångsvisa
garantipensionen skall höjas 2004. Däremot anser
utskottet att det är väsentligt att pensionärernas
ekonomiska förhållanden fortlöpande uppmärksammas.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Sf398 yrkandena 2, 3 och
8 i denna del och Sf390 i denna del.

Övriga motioner

I det nya pensionssystemet kan inkomstgrundad
ålderspension tas ut tidigast fr.o.m. 61 års ålder.
Någon högsta åldersgräns för att påbörja uttag finns
inte, men pension betalas senast ut från och med den
månad den pensionsberättigade fyller 70 år om denne
inte begärt något annat. Garantipension får tas ut
fr.o.m. 65 års ålder, och det gäller även om
garantipensionen bara utges som utfyllnad. Rätt till
inkomstgrundad pension kan vidare tjänas in efter 65
års ålder och även efter uttag av hel ålderspension.
Pensionen kan tas ut som hel, tre fjärdedels, halv
och en fjärdedels pension. Enligt en tvingande
bestämmelse i lagen (1982:80) om anställningsskydd
har arbetstagare även rätt men inte skyldighet att
kvarstå i anställning till 67 års ålder.

Delpension har inte kunnat beviljas efter december
2000. De sista utbetalningarna kommer att göras i
december 2004. Det främsta motivet för att avskaffa
delpensionen har varit att det reformerade
ålderspensionssystemet både är flexibelt och medger
individuella lösningar i sådan utsträckning att
behovet av en särskild delpensionsförsäkring inte
längre anses föreligga.
I det nya statliga pensionsavtalet finns det
fr.o.m. 2003 möjlighet för arbetsgivarna att bevilja
delpension för personer som har tio år med
kollektivavtalad pensionsrätt och är i åldern 61-64
år.
Den parlamentariska äldreberedningen, Senior 2005,
har i sitt nyligen framlagda slutbetänkande
Äldrepolitik för framtiden (SOU 2003:91) framfört
vissa förslag i syfte att öka människors vilja och
möjligheter att förvärvsarbeta fram till
pensioneringen och därefter. Enligt beredningen bör
regeringen bl.a. etablera ett femårigt nationellt
projekt med syfte att stärka de äldres (50 +)
ställning i arbetslivet, öka arbetskraftsdeltagandet
bland personer som är 50 år och äldre samt ta
initiativ till forskning om effekter på
arbetskraftsutbudet om fler ges möjlighet till
deltidslösningar i samband med pensioneringen.
Därtill uppmanas parterna på arbetsmarknaden att
granska och överväga förändringar av pensionsavtalen
så att dessa ger större möjligheter till
flexibilitet vid utträdet från arbetslivet och inte
motverkar rörlighet på arbetsmarknaden samt ger
ekonomiskt utbyte för den som vill arbeta efter 65
års ålder.
Av redovisningen ovan framgår att den
inkomstgrundade ålderspensionen är mycket flexibel.
Med hänsyn härtill och mot bakgrund av
Äldreberedningens nyligen presenterade förslag som,
om de genomförs, kan ytterligare öka flexibiliteten
för den äldre arbetskraften anser utskottet att det
saknas skäl för riksdagen att göra något uttalande i
frågan. Utskottet avstryker därmed motion Sf252
yrkandena 1 och 2.
När det gäller utbyte av yrkesskadelivränta mot
engångsbelopp och avdrag på pension har utskottet
tidigare behandlat liknande motionsyrkanden, senast
i betänkande 2002/03:SfU1. Utskottet anförde bl.a.
följande.
Enligt lagstiftningen om det nya pensionssystemet
skall bl.a. ålderspension i form av inkomstpension,
tilläggspension och garantipension minskas med
yrkesskadelivränta. Minskningen skall ske med tre
fjärdedelar av den del av livräntan som överstiger
en sjättedels prisbasbelopp. Minskning skall även
ske för livränta som har bytts ut mot engångsbelopp
och görs då som om livräntan fortfarande utgick.
Motsvarande regler finns i lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring (YFL), som upphört att gälla
fr.o.m. den 1 juli 1977 men som enligt
övergångsbestämmelser fortfarande tillämpas på
skador som inträffat före detta datum. Vidare
framhöll utskottet att utbyte av större livräntor
mot engångsbelopp sker med återhållsamhet medan
kravet på skäl för utbyte är litet när det gäller
låga livräntor, att livräntetagaren får uppgift om
vad engångsutbetalningen kommer att medföra i
framtiden beträffande avdrag från pension, dvs. att
avdrag fortfarande kommer att göras som om livräntan
utgick månadsvis, samt att engångsbeloppet i
huvudsak är beräknat enligt försäkringsmässiga
principer. Utskottet avstyrkte därmed
motionsyrkandet i fråga liksom ett yrkande om att
slopa möjligheten till utbyte av livränta mot
engångsbelopp.
Utskottet finner inte skäl att nu göra någon annan
bedömning och avstyrker därmed motion Sf261
yrkandena 1 och 2.
Beträffande ett återställande av pensionerna till
1990 års värde konstaterar utskottet att
pensionärerna fr.o.m. 2002 har kompenserats för
besparingarna på basbeloppet genom en skattelättnad.
Något skäl att ytterligare kompensera pensionärerna
för detta kan utskottet inte se. Utskottet avstyrker
därför motion Sf360 yrkande 13.
Utskottet vill tillägga att
följsamhetsindexeringen 2003 resulterat i en
uppräkning av tilläggspensionen som är betydligt
bättre än vad en uppräkning med prisbasbeloppet
skulle ha inneburit.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anlaget 20:2
Efterlevandepensioner till vuxna. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.

Gällande bestämmelser

Omställningspension utges sedan den 1 januari 2003
under en tid av tio månader från dödsfallet (före
den 1 januari 1997 var tiden tolv månader och under
perioden januari 1997-december 2002 var tiden sex
månader). Förlängd omställningspension utges under
ytterligare tolv månader om den efterlevande har
vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn
under arton år som vid dödsfallet stadigvarande
vistades i makarnas hem. Är något eller några av
barnen yngre än tolv år gäller att
omställningspension, utöver den inledande perioden,
utges till dess att det yngsta barnet fyllt tolv år.

Som en utfyllnadsförmån till den inkomstrelaterade
omställningspensionen finns det en garantipension,
som kan utges för samma tid som den
inkomstrelaterade förmånen.
Regeringen har i tidigare sammanhang förklarat att
den inledande omställningspensionen skall förlängas
till tolv månader fr.o.m. 2005.
Särskild efterlevandepension till efterlevande
make med nedsatt förvärvsförmåga kan inte beviljas
om dödsfallet inträffar efter 2002.

Propositionen

Anslaget omfattade t.o.m. 2002 folkpension,
pensionstillskott och ATP i form av
omställningspension, förlängd omställningspension,
särskild efterlevandepension och änkepension.

Från och med den 1 januari 2003 betalas
efterlevandepension ut enligt regler som har
anpassats till det nya ålderspensionssystemet.
Anslaget omfattar fr.o.m. 2003 omställningspension,
förlängd omställningspension, särskild
efterlevandepension, änkepension samt garantipension
till dessa förmåner.
Utgifterna för anslaget uppgick 2002 till 13 444
miljoner kronor medan anvisade medel uppgick till 13
525 miljoner kronor. Anslaget beräknas underskridas
med ca 36 miljoner kronor 2003.
För 2003 uppskattas antalet personer med
garantipension till 37 600, vilket är fler än de som
uppbar folkpension och pensionstillskott 2002. Detta
beror bl.a. på att inkomstprövning av änkepension
tagits bort.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2004 till anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till
vuxna anvisar ett ramanslag på 15 692 miljoner
kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf359 yrkande 5
att riksdagen beslutar att anvisa 50 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser
att omställningspensionen skall förlängas från tio
till tolv månader från den 1 juli 2004. Ett liknande
yrkande återfinns i motion Fi240 yrkande 19 i denna
del av Lars Leijonborg m.fl. (fp).

Kristdemokraterna

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf398
yrkande 8 i denna del att riksdagen beslutar att
anvisa 50 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit. I yrkande 1 begärs beslut om att
förlänga omställningspensionen till tolv månader.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att den tid under vilken
omställningspension kan utges har förlängts från sex
till tio månader fr.o.m. 2003. Regeringen har
dessutom aviserat sin avsikt att återkomma med
förslag som förlänger den inledande
omställningspensionen till tolv månader fr.o.m.
2005. Mot bakgrund härav och då det saknas utrymme
att tidigarelägga reformen anser utskottet att någon
åtgärd inte är påkallad från riksdagens sida.

Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Sf359 yrkande 5, Fi240
yrkande 19 i denna del och Sf398 yrkandena 1 och 8 i
denna del.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 20:3
Bostadstillägg till pensionärer. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
om BTP vid boende i särskilda boendeformer
och om att utreda förutsättningarna för att
förbättra BTP.
Jämför reservation nr 52 (m, fp, c).

Gällande bestämmelser

I och med ålderspensionsreformen har fr.o.m. 2003
det särskilda grundavdraget för pensionärer
avskaffats. För att kompensera för detta har
bruttopensionerna höjts. Det tidigare systemet för
BTP har anpassats till de höjda bruttopensionerna.
Det nya BTP skall vara tidsbestämt och
utgångspunkten är att beslut om BTP skall gälla
under ett år. Är förhållandena okomplicerade kan
beslutsperioden i stället vara upp till tre år. För
rätt till det nya BTP krävs att den försäkrade har
en huvudsaklig och långsiktig försörjning av pension
eller uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning.
Partiell ålderspension liksom omställningspension
grundar inte längre rätt till BTP. Detsamma gäller
änkepension till kvinnor födda 1945 eller senare om
dödsfallet inträffat efter utgången av 2002.

För ensamstående bidragstagare lämnas BTP med
högst 91 % av bostadskostnaden till den del denna
inte överstiger 4 500 kr per månad. För en gift
bidragstagare lämnas BTP med 91 % av dennes del av
bostadskostnaden till den del denna inte överstiger
2 250 kr per månad. Bostadskostnaden för gift
bidragstagare, vars make inte är berättigad till
BTP, beräknas till hälften av makarnas totala
bostadskostnad - till skillnad mot tidigare regler
där BTP beräknades efter hela bostadskostnaden.
Samtidigt har ett fribelopp införts vid
inkomstberäkningen för den make som saknar rätt till
BTP, vilket delvis neutraliserar denna försämring.
Inkomstbegreppet följer i huvudsak
skattelagstiftningen med vissa tillägg. Bland annat
görs tillägg för förmögenhet beräknad per den 31
december året före det år då ansökan om BTP görs.
Som förmögenhet räknas den skattepliktiga
förmögenheten beräknad med bortseende från värdet av
privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som
utgör den sökandes permanentbostad samt skulder med
säkerhet i denna egendom.
Förutom BTP kan särskilt bostadstillägg (SBTP)
betalas ut som en utfyllnad om inkomsten understiger
summan av en skälig bostadskostnad och en skälig
levnadsnivå. Som skälig bostadskostnad anses en
kostnad på högst 5 700 kr per månad för ogift och 2
850 kr för gift pensionär. En skälig levnadsnivå
anses motsvara 129,4 % av prisbasbeloppet för ogift
och 108,4 % för gift pensionär.

Propositionen

Utgifterna för anslaget, som omfattar BTP och SBTP,
uppgick 2002 till 10 502 miljoner kronor. Anvisade
medel var 10 211 miljoner kronor. Anslaget för 2003
beräknas överskridas med 256 miljoner kronor.

För rätt till BTP krävs pension i form av
ålderspension, särskild efterlevandepension,
hustrutillägg eller änkepension. Därutöver kan BTP
även betalas till personer med sjuk- eller
aktivitetsersättning. Kostnaden för BTP till den
senare gruppen är en kostnad som hänger samman med
ohälsan i arbetslivet. Det finns därför skäl att
bryta ut dessa kostnader och redovisa BTP till
personer med sjuk- och aktivitetsersättning under
utgiftsområde 10. Regeringen avser att återkomma i
denna fråga i den kommande vårpropositionen.
Antalet pensionärer som uppbär BTP har minskat de
senaste åren och trenden väntas att hålla i sig. Det
är framför allt antalet ålderspensionärer med BTP
som minskar. Anledningen är att de nyblivna
pensionärerna, i genomsnitt, har högre pension
jämfört med dem som redan uppbär pension.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2004 till anslaget 20:3 Bostadstillägg till
pensionärer anvisar ett ramanslag på 10 788 miljoner
kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf369 yrkande
1 beslut om att det generella BTP skall ersätta 90 %
av bostadskostnaden mellan 100 kr och 4 500 kr i
månaden. Utformningen av BTP har verkat
kostnadsdrivande på framför allt kommunernas
hyressättning. För pensionärer med full BTP innebär
förslaget som mest en försämring med 144 kr i
månaden. Detta kompenseras av Moderaternas förslag
om höjning av grundavdraget. I yrkande 3 begärs att
riksdagen beslutar att anvisa 200 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit.

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf359 yrkande 6
att riksdagen beslutar att anvisa 55 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser
att fritidsfastighet inte skall ingå i underlaget
för inkomstprövning av BTP fr.o.m den 1 januari
2004. Vid inkomstprövningen beaktas inte eventuellt
värde av ett småhus som är den sökandes
permanentbostad, däremot värdet av en
fritidsfastighet. Detta kan ibland stå i strid med
ambitionen att människor med likartade förhållanden
också skall behandlas lika inom olika trygghets-
eller bidragssystem. Det kan också få den olyckliga
effekten att påskynda avyttringen av ett fritidshus
som kan ha stor betydelse för den äldres
livskvalitet. Ett liknande yrkande återfinns i
motion Fi240 yrkande 19 i denna del av Lars
Leijonborg m.fl. (fp).

Kristdemokraterna

Även Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär, i motion Sf398 yrkande 5,
att riksdagen beslutar att fritidsfastighet inte
skall medräknas i underlaget för inkomstprövat BTP.
Fritidsfastigheter kan ha ett så högt taxeringsvärde
att det omöjliggör BTP. Det är inte rätt att
människor skall tvingas till en försäljning av
fastigheten och därmed till en försämring av
livskvaliteten för att erhålla BTP. I yrkande 8 i
denna del begärs att riksdagen beslutar att anvisa
90 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf390 i denna del
att riksdagen anvisar 2 400 miljoner kronor mindre
än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att
80 % av bostadskostnaden upp till 4 000 kr per månad
skall kunna läggas till grund för BTP.

Övriga motioner

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf315 ett
tillkännagivande om att BTP efter den 1 juli 2006
inte skall kunna utbetalas för icke frivilligt
boende i tvåbäddsrum i särskilda boendeformer för
äldre. Det förekommer fortfarande att äldre
människor i särskilda boendeformer i vissa kommuner
får bo tillsammans med icke anhöriga, trots att de
hellre skulle vilja ha ett eget rum. Regeringen har
givit berörda kommuner en signal om att fortsatt
ofrivilligt tvåbäddsboende kan delfinansieras av
staten med bidrag och att detta därmed erkänns som
en godtagbar boendeform. Riksdagen bör inta
ståndpunkten att de som inte vill bo tillsammans med
andra inte skall tvingas att göra det, och att
bidrag för detta skall vara ett tillfälligt undantag
med den 30 juni 2006 som en klart angiven sista dag.

I motion Sf210 av Torsten Lindström (kd) begärs
ett tillkännagivande om att boende i flerbäddsrum i
bidragsavseende jämställs med boende i en- och
tvåbäddsrum. Motionären påpekar att BTP inte kan
utges för den som bor i rum med fler bäddar än två.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf360
yrkande 14 ett tillkännagivande om att utreda
förbättringar av BTP. Det behövs ytterligare
förbättringar för låginkomstpensionärerna, varav 75
% är kvinnor, och regeringen bör utreda hur en
stegvis höjning av BTP till 95 % kan genomföras.

Utskottets ställningstagande

Anslag 20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Den 1 januari 1999 höjdes ersättningsnivån i BTP
från 85 % till 90 %. Det innebar att de pensionärer
som hade de lägsta inkomsterna sattes i främsta
rummet. Då en övervägande del av BTP-tagarna var
kvinnor hade höjningen även den effekten att kvinnor
med låga pensioner gynnades. Den 1 januari 2001
höjdes taket i BTP från 4 000 kr till 4 500 kr och
golvet på 100 kr togs bort. Vidare höjdes den
skäliga levnadsnivån i SBTP med 6 procentenheter
till 129,4 % av prisbasbeloppet för ogift pensionär
och till 108,4 % för gift pensionär.

Den 1 januari 2002 höjdes ersättningsnivån från
90 % till 91 % av bostadskostnaden upp till 4 500 kr
samtidigt som reglerna för fastställande av
bostadskostnad ändrades så att hemmavarande barns
andel av bostadskostnaden under vissa
förutsättningar ingår om barnet inte fyllt 20 år (i
stället för som tidigare 18 år).
Samtliga nu redovisade förbättringar av
bostadstilläggen, som i första hand gynnar den grupp
pensionärer som har de lägsta inkomsterna, däribland
många kvinnor, har utskottet till fullo ställt sig
bakom. Enligt utskottet måste ambitionen även
framdeles vara att förbättra för dem med de lägsta
inkomsterna. Detta synsätt ligger dessutom i linje
med det för politikområdet fastställda målet, som
bl.a. innebär att personer med låg eller ingen
inkomstrelaterad pension skall garanteras ett
värdesäkrat grundskydd. Med hänsyn härtill kan
utskottet inte ställa sig bakom krav på försämringar
av BTP.
När det gäller innehav av fritidsfastighet anser
utskottet att det är rimligt att inte enbart
kapitalavkastningen utan även själva
förmögenhetsinnehavet påverkar den
bidragsberättigades rätt till BTP. I den nya BTP-
lagen, som trätt i kraft den 1 januari 2003, är
stödet utformat som ett individinriktat stöd av
grundskyddskaraktär, där bidragstagarens samlade
ekonomi skall vara avgörande för rätten till stöd.
Värdet av fritidsfastighet är inte undantaget vid
beräkningen av förmögenhetstillägget och därmed inte
heller vid beräkning av den bidragsgrundande
inkomsten. Enligt utskottets mening finns det inte
skäl att undanta värdet av fritidsfastighet vid
beräkningen av den bidragsgrundande inkomsten.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Sf369 yrkandena 1 och 3,
Sf359 yrkande 6, Fi240 yrkande 19 i denna del, Sf398
yrkandena 5 och 8 i denna del samt Sf390 i denna
del.

Övriga motioner

Enligt såväl tidigare bestämmelser som de
bestämmelser som trätt i kraft den 1 januari 2003
gäller för bostad i särskild boendeform att BTP
endast lämnas för boende i lägenhet eller för boende
i en- och tvåbäddsrum. I proposition 2001/02:119
ansåg regeringen att det är tveksamt om boende i
tvåbäddsrum bör berättiga till BTP. Eftersom alla
inte önskar eget rum, t.ex. två makar som delar rum,
gjorde regeringen dock bedömningen att BTP även
fortsättningsvis bör kunna lämnas för boende i
tvåbäddsrum.

Utskottet ansåg i betänkande 2001/02:SfU17 att det
måste finnas möjlighet att få BTP för boende i
tvåbäddsrum under förutsättning att de boende själva
valt det. Däremot är det i princip inte rimligt att
BTP lämnas för ofrivilligt sådant boende. Att införa
en regel som ger rätt till BTP vid frivilligt boende
i tvåbäddsrum men inte annars var emellertid inte
någon framkomlig väg. Så länge boende i tvåbäddsrum
existerar torde en sådan regel leda till att även
personer som inte valt denna form av boende kommer
att hävda motsatsen för att komma i åtnjutande av
BTP. Emellertid utgjorde det förhållandet att det
fortfarande förekom ofrivilligt boende i tvåbäddsrum
det stora problemet. För att råda bot på detta
problem var det enligt utskottets mening viktigt med
en fortsatt satsning på enbäddsrum i särskilt
boende. Utskottet förutsatte att kommunerna skulle
fortsätta att verka för en minskning av antalet
tvåbäddsrum till förmån för enbäddsrum och framhöll
att om så inte skedde kunde frågan behöva
aktualiseras på nytt.
Utskottet anser alltjämt att det inte finns någon
annan lösning på problemet än en fortsatt satsning
på enkelrum i särskilda boenden och att det därför i
första hand måste ankomma på kommunerna att minska
sitt bestånd av tvåbäddsrum till förmån för
enkelrum. Utskottet avstyrker därmed motion Sf315.
I en motion föreslås att BTP vid boende i särskild
boendeform skall utges även för boende i rum med
fler än två bäddar. Utskottet kan inte ställa sig
bakom förslaget och avstyrker därför motion Sf210.
Utskottet anser som redan nämnts att ambitionen
även i fortsättningen måste vara att förbättra för
dem med de lägsta inkomsterna. Utskottet konstaterar
att det av 121-punktsöverenskommelsen mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
framgår att villkoren för pensionärer med låga
inkomster skall förbättras genom förbättrat BTP
under den innevarande mandatperioden. Av
budgetpropositionen (volym 1, s. 19) framgår att
regeringen och de två samarbetspartierna avser att i
samband med 2004 års ekonomiska vårproposition och i
samband med budgetpropositionen för 2005 återkomma
med riktlinjer för och förslag till hur återstående
delar av överenskommelsen skall genomföras under
2005 och 2006. Med det anförda får motion Sf360
yrkande 14 anses tillgodosedd.
I övrigt noterar utskottet att omräkningarna av de
gamla bostadstilläggen till det nya BTP har visat på
förändringar som är relativt stora och som lett till
vissa omfördelningar. Flertalet har fått något högre
BTP men enligt RFV, som haft i uppdrag att redovisa
effekterna av omräkningarna, har vissa effekter i en
del fall blivit större än förväntat. Bland annat har
personer med sjukersättning i stor utsträckning fått
minskat BTP. Enligt regeringen är det dock många
förändringar som gjorts, varför helheten måste
analyseras och, när alla effekter är kända, en
samlad bedömning av effekterna genomföras.
RFV har den 26 september 2003 lämnat en
slutrapport, Analys av effekterna av de nya reglerna
för bostadstillägg till pensionärer, som i huvudsak
bekräftar de tidigare redovisade iakttagelserna.
Utskottet utgår från att regeringen i sitt
analysarbete kommer att överväga om resultatet av
slutrapporten ger anledning till förändringar av
reglerna för BTP.

20:4 Äldreförsörjningsstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 20:4
Äldreförsörjningsstöd. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.

Propositionen

Anslaget Äldreförsörjningsstöd är nytt fr.o.m. 2003.
Stödet är helt inkomstprövat och skall garantera de
personer som är bosatta i Sverige och är 65 år eller
äldre en viss skälig levnadsnivå. Dessutom kan
ersättning ges för en skälig bostadskostnad på högst
5 700 kr per månad, dvs. samma nivå som gäller för
SBTP. De som kan beviljas äldreförsörjningsstöd är
personer som har fyllt 65 år och som inte uppfyller
bosättningskravet för oavkortad garantipension. De
personer som är berättigade till
äldreförsörjningsstöd var tidigare i stor
utsträckning hänvisade till socialbidrag.

I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2004 till anslaget 20:4
Äldreförsörjningsstöd anvisar ett ramanslag på 690
miljoner kronor.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf369 yrkande
4 att riksdagen beslutar att anvisa 14 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I
yrkande 2 begärs beslut om en viss minskning av det
skattefria äldreförsörjningsstödet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som inte finner skäl att minska
äldreförsörjningsstödet, har inte något att erinra
mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker därmed motion Sf369 yrkandena 2
och 4.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Politikområdet Ekonomisk familjepolitik omfattar
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn samt anslaget 21:1 Bostadsbidrag inom
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande. Statens övriga
ekonomiska stöd till barnfamiljerna är
studiebidragen (utgiftsområde 15) och maxtaxa inom
barnomsorgen (utgiftsområde 16).

I utgiftsområde 12 ingår barnbidrag inklusive
flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,
underhållsstöd, bidrag till kostnader för
internationella adoptioner, barnpension och
efterlevandestöd till barn, vårdbidrag för
funktionshindrade barn samt pensionsrätt för barnår.
För perioden 2003-2006 beräknas utgifterna för
politikområdet öka med 4,2 miljarder kronor.
Utgifterna inom politikområdet uppgick 2002 till
53,9 miljarder kronor och överensstämmer i princip
med anvisade medel.
Riksdagen har för 2004, i enlighet med regeringens
förslag, fastställt ramen för utgiftsområde 12 till
53 852 200 000 kr (bet. 2003/04:FiU1, rskr.
2003/04:42 ).

Familjepolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om
införande av barnomsorgskonto, om ändrad
benämning på politikområdet och om
familjepolitikens inriktning i övrigt.
Jämför reservationerna nr 53 (fp), 54 (kd),
55 (v) och 56 (c).

Propositionen

Målet för den ekonomiska familjepolitiken är att
skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan
familjer med och utan barn skall minska inom ramen
för den generella välfärden.

Den generella välfärden utjämnar ekonomiska
resurser och levnadsförhållanden. Den ger på sikt
goda fördelningseffekter och har hög legitimitet.
Det skapar trovärdighet, trygghet och gynnsamma
förutsättningar för ett ökat barnafödande. Antalet
födda barn beräknas 2003 uppgå till 98 000.
Barnens bästa är en viktig princip som tillsammans
med den generella välfärden utgör grunden för
regeringens arbete inom familjepolitiken. För
barnets bästa är det viktigt att båda föräldrarna är
delaktiga i barnets uppväxt och tar ansvar för
barnet. I detta sammanhang är jämställdheten mellan
kvinnor och män av central betydelse.
I propositionen redovisas olika insatser som har
vidtagits inom utgiftsområdet. För att förbättra för
de föräldrar som saknar inkomst, har låg inkomst
eller inte uppfyller kvalifikationsvillkoret för
föräldrapenning höjdes grundnivån från 120 kr till
150 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2003. Dessutom
har från samma tidpunkt den övre åldersgränsen för
rätt till vårdbidrag höjts från 16 år till det
halvårsskifte då barnet fyller 19 år.
I propositionen föreslås nu ytterligare en höjning
av grundnivån i föräldraförsäkringen, till 180 kr
per dag fr.o.m. den 1 januari 2004.
En grundläggande strävan är att skapa
förutsättningar för jämlika uppväxtvillkor för alla
barn. Enligt propositionen har regeringen påbörjat
ett arbete med att fördjupa sina kunskaper i frågor
som rör barn som lever i ekonomiskt utsatta
familjer. Det är en prioriterad uppgift att minska
andelen familjer som lever i utsatta situationer.
Detta arbete måste ske på bred front och omfatta
såväl den ekonomiska familjepolitiken som andra
politikområden.

Motioner

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf356 yrkande 1
ett tillkännagivande om marginaleffekter för
barnfamiljer. Motionärerna anser att det är ett
problem att stödet till familjen helt eller delvis
dras in vid yrkesarbete.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404 yrkande
22 i denna del att ett barnomsorgskonto införs som
omfattar alla barn. Barnomsorgskontot skall utges
med 80 000 kr för barn som fyller ett år, med en
begränsning av uttaget till maximalt 40 000 kr per
barn och år.

I motionen framhålls familjens oersättliga
ställning och uppgift i samhället samt dess
betydelse i det förebyggande arbetet. Det är
föräldrarna som bäst kan tolka barnets behov och
signaler, och det är därför viktigt att de får mer
tid för sina barn. Föräldrarollen måste uppvärderas
genom politiska beslut och attitydbildning, och
lagstiftningen och de sociala och ekonomiska
stödformerna måste utformas så att de innebär ett
stöd för stabila relationer. Motionärerna föreslår
åtgärder för ett utvecklat stöd i föräldraskapet,
t.ex. genom tillhandahållande av studiematerial om
föräldraskap, barns utveckling m.m. De betonar
vikten av att resultatet av kommunala
folkomröstningar om rätten att välja barnomsorgsform
respekteras. Subsidiaritetsprincipen bör utgöra
utgångspunkten för familjepolitiken så att så många
beslut som möjligt som rör familjen tillåts fattas
av familjen själv. Eftersom nuvarande system har
flera brister ur både fördelnings- och
valfrihetssynpunkt behövs en familjepolitisk reform.
I motionen, yrkandena 1, 2, 5-7, 17, 19 och 28,
begärs tillkännagivanden om ovanstående.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande
8 ett tillkännagivande om att ge föräldrar ansvar
och resurser att själva utforma sin vardag och välja
barnomsorgsform och att de ekonomiska villkoren för
att ta hand om barn måste vara gynnsamma.
Kristdemokraternas förslag om barnomsorgskonto ger
enligt motionärerna föräldrarna denna valmöjlighet.
Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion Sf400
yrkande 2 ett tillkännagivande om barnomsorgskonto
som möjliggör för ensamstående föräldrar att gå ned
i arbetstid. I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande
om att familjestödet skall ha en bättre
fördelningspolitisk profil. Stödet bör utformas så
att det gynnar dem som bäst behöver det.
I motion Sf243 av Tuve Skånberg (kd) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om att stödja
flerbarnsidealet. Motionären anser att
tvåbarnsidealet måste ersättas av ett trebarnsideal.
Eftersom barnfamiljerna måste få bättre ekonomiska
förutsättningar vid barnafödande begärs i yrkande 2
ett tillkännagivande om resurser till barnfamiljerna
genom bl.a. barnbidrag och barnomsorgskonto. I
yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att låta
konsekvenspröva varje beslut som regering och
riksdag tar för att se hur det gagnar och påverkar
familjen.

Vänsterpartiet

Ulla Hoffmann m.fl. (v ) begär i motion Sf288
yrkande 1 ett tillkännagivande om att politikområdet
bör benämnas Ekonomisk barnpolitik eftersom
familjebegreppet även inkluderar familjer utan barn.
I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om ändrad
målformulering för utgiftsområdet. Politiken bör
även bidra till en utveckling mot ökad jämställdhet
i samhället. Eftersom det är angeläget att mäta mäns
föräldraledighet begärs i yrkande 3 ett
tillkännagivande om att mäns föräldraledighet görs
till resultatindikator inom utgiftsområdet.

Centerpartiet

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion So500 yrkande
7 ett tillkännagivande om principerna för en ny
familjepolitik. Motionärerna vill se ökat
självbestämmande, valfrihet och bättre möjligheter
att kombinera familj och arbete samt mer tid för
barnen.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare uttalat (senast i bet.
2002/03:SfU1) är föräldrarna i regel de viktigaste
personerna i barnens liv. Hur föräldrarna mår och
hur deras ekonomi ser ut påverkar i hög grad barnens
välbefinnande, och i det sammanhanget är samhällets
stöd till barnfamiljerna av avgörande betydelse.
Enligt utskottets mening måste barnens bästa både
sättas i centrum och vara utgångspunkten för
familjepolitikens utformning. Samhällets insatser
måste inriktas på att skapa förutsättningar för
jämlika uppväxtvillkor för alla barn. Det kan uppnås
dels genom att stödja föräldrarna att klara de
ekonomiska åtaganden som är viktiga under barnens
uppväxttid, dels genom att erbjuda möjligheter att
kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller
studier.

Utskottet anser att barnbidraget med dess
omfördelande effekter och stora träffsäkerhet är en
viktig del av det familjeekonomiska stödet. Det
bidrar till att resurser omfördelas över livscykeln
och mellan familjer med och utan barn. Även
föräldraförsäkringssystemet har en god
fördelningspolitisk effekt samtidigt som det ger
utrymme för flexibla lösningar för olika
familjesituationer. Utrymmet för flexibla lösningar
är betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av att
barn växer upp under många olika
familjeförhållanden.
Emellertid framgår av regeringens
resultatbedömning att barnfamiljerna i genomsnitt
har en något lägre ekonomisk standard jämfört med
familjer utan barn. Bilden är dock inte entydig och
skillnaderna är stora vid en jämförelse av olika
typer av hushåll då hänsyn tas till ålder. Vidare
framgår att den ekonomiska standarden för hushåll
med barn är lägre ju fler barn som finns i
hushållet. Ensamstående med barn har den lägsta
ekonomiska standarden, följt av gifta eller
samboende med tre eller flera barn. Den högsta
andelen med låg ekonomisk standard återfinns bland
barnhushåll i kategorin med åtminstone en
utlandsfödd förälder.
Även om bilden inte är entydig är det uppenbart
att det finns barnfamiljer som fortfarande har en
besvärlig ekonomisk situation. Den ekonomiska
familjepolitiken är en viktig faktor för
barnfamiljernas ekonomiska standard. Samtidigt står
det klart att det finns problem som den inte kan
lösa, t.ex. problem som har sin grund i t.ex.
arbetslöshet eller låg utbildning. Den ekonomiska
familjepolitiken måste därför, vilket också
regeringen framhåller i propositionen, ses i ett
större sammanhang. Mot denna bakgrund är det enligt
utskottet positivt att regeringen som ett led i
arbetet med att fördjupa sina kunskaper i frågor som
rör barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer har
tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med
uppgift att beskriva och analysera situationen för
dessa barn. I uppdraget ingår bl.a. att beskriva
omfattningen av antalet barn som lever i ekonomiskt
utsatta familjer, att beskriva och analysera orsaker
till den ekonomiska utsattheten samt att belysa
skatte- och fördelningspolitikens påverkan på
hushållens ekonomi. Arbetet skall vara slutfört
senast den 1 juni 2004.
Med hänsyn till att det i uppdraget ingår bl.a.
att belysa skatte- och fördelningspolitikens
påverkan på hushållens ekonomi anser utskottet att
motion Sf356 yrkande 1 i huvudsak får anses
tillgodosedd.
Som utskottet tidigare uttalat (bet. 2002/03:SfU1)
är en väl utbyggd familjepolitik ett viktigt medel
för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.
Både kvinnor och män skall kunna vara föräldrar och
ta det praktiska ansvaret för sina barn samtidigt
som de arbetar för sin försörjning. I propositionen
klargörs att arbetet med att utforma
familjepolitiken även fortsättningsvis kommer att
inriktas på att uppnå en ökad jämställdhet mellan
kvinnor och män. Dessutom aviserar regeringen sin
avsikt att göra en översyn av föräldraförsäkringen
för att bl.a. se hur den bättre kan bidra till att
barnen får tillgång till bägge sina föräldrar.
Utskottet anser att det är viktigt att
familjepolitiken bidrar till en ökad jämställdhet i
samhället men att detta inte specifikt behöver anges
i målformuleringen. Med det anförda får motion Sf288
yrkande 2 anses tillgodosedd.
Möjligheterna att förena arbete med familj
redovisades som en särskild resultatindikator i
budgetpropositionen för 2003. Denna indikator synes
ha varit avsedd att mäta bl.a. pappornas uttag av
föräldrapenning. I årets budgetproposition återfinns
inte någon sådan resultatindikator. Utskottet
förutsätter dock att pappornas uttag av
föräldrapenningförmåner även fortsättningsvis kommer
att mätas och följas upp och att detta särskilt
kommer att ske inom ramen för nyss nämnda översyn.
Utskottet ser därför inget skäl att föreslå
riksdagen att en särskild resultatindikator införs
för pappornas uttag av föräldrapenningförmåner. Med
det anförda får motion Sf288 yrkande 3 i huvudsak
anses tillgodosedd.
När det gäller frågan om benämning av
politikområdet har utskottet förståelse för
motionärernas uppfattning att den nuvarande
benämningen är mindre lyckad då familjer utan barn
sällan eller aldrig berörs av förmånerna inom
området. Utskottet anser dock att det i första hand
får ankomma på regeringen att avgöra om ett byte av
benämning på politikområdet bör ske. Med detta får
motion Sf288 yrkande 1 anses i vart fall delvis
tillgodosedd.
Utskottet anser att också motion Sf404 yrkandena
1, 2, 5 och 6 i huvudsak får anses tillgodosedd med
vad ovan anförts bl.a. om barnens bästa och
föräldrarnas betydelse.
Något skäl att införa ett särskilt
barnomsorgskonto kan utskottet inte se.
Föräldraförsäkringen med dess tretton månader med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning jämte tre
månader med 60 kr per dag i kombination med
maxtaxereformen ger enligt utskottet betydligt
bättre förutsättningar för föräldrar att förena
förvärvsarbete med föräldraskap.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf404 yrkandena 7, 17, 19, 22 i denna del och 28,
Sf397 yrkande 8, Sf400 yrkandena 2 och 8, Sf243
yrkandena 1, 2 och 4 och So500 yrkande 7.

21:1Allmänna barnbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 21:1
Allmänna barnbidrag. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
om delat barnbidrag.
Jämför reservation nr 57 (m, v).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg
och förlängt barnbidrag. Från och med den 1 januari
2001 utges barnbidrag med 11 400 kr per barn och år
eller 950 kr per månad. Från och med samma tidpunkt
höjdes flerbarnstillägget till 3 048 kr per år för
det tredje barnet, till 9 120 kr per år för det
fjärde barnet och till 11 400 kr per år för det
femte och varje ytterligare barn.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som
barnbidraget från och med kvartalet efter det att
barnet har fyllt 16 år om barnet studerar vid
grundskola eller deltar i viss annan motsvarande
utbildning.

Propositionen

Enligt regeringen bidrar barnbidragen till
uppfyllelsen av målet att skillnaderna i de
ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och
utan barn skall minska inom ramen för den generella
välfärden. Barnbidraget är ett generellt stöd och
skapar inga marginaleffekter. Barnbidragssystemet är
vidare lätt att överblicka samt enkelt och billigt
att administrera. Barnbidraget har också hög
legitimitet.

Under 2002 uppgick utgifterna för anslaget till
21 018 miljoner kronor. Det innebär att utgifterna
detta år översteg anslaget med 24 miljoner kronor.
Orsaken är ökningen av antalet barn. För innevarande
år beräknas utgifterna till 20 959 miljoner kronor,
vilket är ca 6 miljoner kronor lägre än anvisat
anslag.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2004 till anslaget 21:1 Allmänna
barnbidrag anvisar ett ramanslag på 20 878 miljoner
kronor.
Enligt vad som anges i propositionen avser
Socialdepartementet att analysera effekterna av en
könsneutral lagstiftning vad gäller barnbidraget och
då noga överväga vilka konsekvenser ett delat
barnbidrag till barnets vårdnadshavare vid barnets
födelse skulle ge för barnet och vilka
administrativa kostnader en sådan förändring skulle
medföra.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf391 i
denna del att riksdagen beslutar att anvisa 1 390
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Barnbidraget bör enligt motionärerna höjas stegvis
för barn mellan ett och fyra år så att det 2007
uppgår till 1 900 kr per barn och månad. För 2004
föreslås en höjning med 200 kr per månad.

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion So500
yrkande 13 en fördubbling av barnbidraget. Som ett
första steg föreslås en höjning av barnbidraget med
200 kr per månad 2004.

Övriga motioner

I motion Sf311 av Hillevi Engström (m) begärs i
yrkande 1 förslag till ändring i lagen om allmänna
barnbidrag så att pappan får laglig rätt till
hälften av barnbidraget vid växelvis boende. I
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att
ensamstående pappor skall få del av barnbidraget i
den omfattning som motsvarar deras del av umgänget
med barnet.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf288
yrkande 7 ett tillkännagivande om delat barnbidrag.
Enligt motionärerna bör en sådan ordning gälla som
huvudregel vid växelvis boende.
I motion Sf277 av Martin Nilsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om delat barnbidrag. Av
jämställdhets- och barnpolitiska skäl bör en sådan
ordning gälla när gemensam vårdnad föreligger.
I motion Sf213 av Conny Öhman (s) begärs ett
tillkännagivande om att delat barnbidrag bör gälla
vid delad vårdnad och växelvis boende.

Utskottets ställningstagande

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Enligt utskottets mening fungerar det nuvarande
barnbidragssystemet väl. Administrationskostnaden är
låg och risken för fusk liten.

Barnfamiljernas ekonomi har förbättrats både 2000
och 2001 genom höjningar av barnbidraget och
flerbarnstillägget. Därtill infördes maxtaxa i
barnomsorgen 2002. Som nämnts ovan finns det
fortfarande grupper, t.ex. ensamstående med barn,
som har en besvärlig ekonomisk situation. Utskottet
bedömer dock att det ekonomiska utrymmet för
närvarande inte medger andra reformer inom
utgiftsområdet än den av regeringen föreslagna
höjningen av grundnivån i föräldraförsäkringen.
Utskottet kan därför inte ställa sig bakom förslaget
att höja barnbidraget 2004.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Sf391 i denna del och
So500 yrkande 13.

Övriga motioner

I några motioner föreslås att barnbidraget som
huvudregel skall delas mellan föräldrarna medan det
i andra motioner föreslås att så skall ske vid
växelvis boende. Eftersom frågan om delat barnbidrag
kommer att övervägas av Socialdepartementet anser
utskottet att det inte är påkallat med någon åtgärd
från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf311 yrkandena 1 och 2, Sf288 yrkande 7,
Sf277 och Sf213.

21:2 Föräldraförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till höjning av grundnivån i
föräldraförsäkringen från 150 kr per dag till
180 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2004.
Vidare bör riksdagen bifalla regeringens
förslag till medelsanvisning till anslaget
21:2 Föräldraförsäkring. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden
bl.a. om antalet föräldrapenningdagar vid
flerbarnsfödsel, om individualiserad
föräldraförsäkring, 2,5-årsregeln och
överlåtelse av föräldraförsäkringsförmåner
samt om kontaktdagar.
Jämför reservationerna nr 58 (fp), 59-61 (v),
62 (m), 63 (kd), 64 (m, fp, c), 65 (fp) och
66 (kd).

Gällande bestämmelser

Föräldraförsäkringen omfattar föräldrapenning i
samband med barns födelse, tillfällig
föräldrapenning och havandeskapspenning.

Sedan den 1 januari 2002 utges föräldrapenning med
totalt 480 dagar i anslutning till barns födelse
eller adoption. När båda föräldrarna är
vårdnadshavare har de rätt till hälften var av det
totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan
överlåta rätten till föräldrapenning till den andra
föräldern med undantag av 60 dagar med
sjukpenningbelopp, de s.k. mamma- och
pappamånaderna.
Ersättning utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) under 390
dagar. En förutsättning är dock, såvitt gäller de
första 180 ersättningsdagarna, att föräldern under
minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller
den beräknade tidpunkten för födelsen har varit
försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån (60 kr
per dag) och skulle ha varit det om
försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.
Ersättning utges dock alltid lägst enligt
grundnivån, som är 150 kr per dag. Utöver de 390
dagarna utges 90 dagar med ersättning enligt
lägstanivån.
Vid flerbarnsfödsel utges föräldrapenning under
ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det
första, varav 90 dagar enligt lägstanivån. För varje
barn utöver det andra utges föräldrapenning med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning för
samtliga tillkommande dagar.
Föräldrapenning kan utges som hel, tre fjärdedels,
halv, en fjärdedels och en åttondels förmån.
Tillfällig föräldrapenning kan utges till en
förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för
exempelvis vård av sjukt barn under tolv år, i vissa
fall även vid vård av barn över tolv år. Tillfällig
föräldrapenning kan även utges när barnets ordinarie
vårdare är sjuk, när en förälder behöver följa med
barnet till barnavårdscentral m.m. samt till någon
av föräldrarna vid vårdbehov som uppkommer när den
andra föräldern besöker läkare med ett annat barn.
En förälder kan överlåta tillfällig
föräldrapenning till en annan försäkrad som avstår
från förvärvsarbete för att vårda barnet om det är
sjukt eller om den ordinarie vårdaren är sjuk. Även
ensamstående förälder som själv är sjuk kan låta en
annan person vårda det sjuka barnet och få
tillfällig föräldrapenning.
Tillfällig föräldrapenning kan utges under 120
dagar per barn och år, varav högst 60 dagar vid
ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.
Förälder till barn som omfattas av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) har rätt till tillfällig
föräldrapenning i form av tio kontaktdagar per barn
och år från barnets födelse till dess barnet fyller
16 år för besök i barnets skola eller fritidshem.
Pappan har en särskild rätt till tillfällig
föräldrapenning under högst tio dagar i samband med
barns födelse eller adoption. Försäkringskassan kan
i vissa fall besluta att en annan försäkrad än en
fader eller moder som avstår från förvärvsarbete i
samband med barns födelse eller adoption skall få
rätt till tillfällig föräldrapenning.
Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av SGI
och kan, liksom föräldrapenning, utges som hel, tre
fjärdedels, halv, en fjärdedels och en åttondels
förmån.
Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar
som under graviditetens senare del inte kan
fortsätta sitt vanliga arbete och inte heller kan
omplaceras. Förmånen utges tidigast från och med den
sextionde dagen före och längst t.o.m. den elfte
dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse. Även havandeskapspenning utges med 80 % av
SGI.

Propositionen

Föräldraförsäkringen, som syftar till att ge båda
föräldrarna möjlighet att förena förvärvsarbete
eller studier med föräldraskap, fyller enligt
regeringen väl målet att bidra till att minska
skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan
familjer med och utan barn genom att underlätta för
båda föräldrarna att kombinera förvärvsarbete med
familj.

Antalet dagar med föräldrapenning som betalas ut
har varit relativt konstant de senaste åren. Under
2002 utbetalades ca 38 miljoner dagar och
medelersättningen uppgick till 370 kr per ersatt
dag.
I syfte att ytterligare förbättra för de föräldrar
som saknar inkomst, har låg inkomst eller inte
uppfyller kvalifikationsvillkoret inom
föräldrapenningen föreslår regeringen att grundnivån
inom föräldrapenningen höjs från 150 kr per dag till
180 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2004.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2004 till anslaget 21:2
Föräldraförsäkring anvisar ett ramanslag på 23 212
miljoner kronor.
Regeringen har fastställt målet att andelen män
som tar ut föräldrapenning och antalet uttagna dagar
bland de män som tar ut föräldrapenning skall öka.
Utfallet för 2002 visar att målet har nåtts.
Effekterna av den införda pappa- och mammamånaden
inom föräldraförsäkringen har fått positiva
effekter. Av det antal vuxna som under 2002 fick
föräldrapenning var 41,6 % män, vilket är en ökning
från tidigare år med 1,7 procentenheter. Männens
andel av det totala antalet utbetalda dagar har
också ökat med 1,7 procentenheter och uppgick 2002
till 15,5 %. Ökningen är enligt regeringen den
största hittills i föräldrapenningens historia.
Regeringen bedömer dock att en fortsatt ökning av
männens uttag av föräldrapenning är önskvärd.
Som redan nämnts avser regeringen att tillsätta en
utredning om föräldraförsäkringen. Syftet är att se
över hur föräldraförsäkringen bättre kan bidra till
att barnen får tillgång till bägge sina föräldrar
och hur den kan bli mer flexibel utifrån nya
samhällsstrukturer.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf367 yrkande
7 att riksdagen beslutar att anvisa 2 600 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I
yrkandena 1-3 begärs beslut att SGI skall beräknas
på de två föregående årens inkomst, att
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks till
75 % av SGI och att föräldraförsäkringen skall
omfatta tolv månader på sjukpenningnivå för barn som
är födda fr.o.m. den 1 januari 2004.

Folkpartiet

I motionerna Sf359 yrkande 7 av Bo Könberg m.fl.
(fp) och Fi240 yrkande 19 i denna del av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar
att anvisa 50 miljoner kronor mindre än regeringen.
Besparingen uppnås genom att försäkringskassorna får
50 miljoner kronor för att förebygga felaktiga
underlag och bedrägerier och att de 90 dagar som
betalas med 60 kr per dag avskaffas. Därtill
föreslås att en jämställdhetsbonus införs.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf356 yrkande
3 ett tillkännagivande om en jämställdhetsbonus i
föräldraförsäkringen. För varje månad som tas ut i
föräldraledighet av en förälder och som motsvaras av
en månads uttag av den andre föräldern bör
ersättning utges med 90 % av SGI.
I motion Sf343 av Anna Grönlund och Tobias Krantz
(fp) begärs ett tillkännagivande om
föräldraförsäkringen. En jämställdhetsbonus bör
införas i stället för mamma- och pappamånaderna och
en rabatt på arbetsgivaravgiften ges till
arbetsgivare på vars arbetsplatser mäns uttag ökar.
Även Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
A307 yrkande 14 att en jämställdhetsbonus införs.
Detsamma begär Tina Acketoft m.fl. (fp) i motion A4
yrkande 8.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404 yrkande
38 i denna del att riksdagen beslutar att anvisa 870
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna anser att de 90 dagar som betalas med
60 kr per dag kan slopas när Kristdemokraternas
förslag om barnomsorgskonto införs den 1 juli 2004.
I yrkandena 16, 29 och 30 begärs beslut att införa
två kontaktdagar per barn och år för barn i åldern 4
till 15 år, att grundnivån i föräldraförsäkringen
höjs till 200 kr per dag samt att taket i
föräldraförsäkringen höjs till 11 prisbasbelopp från
den 1 juli 2004. I yrkande 31 begärs beslut om att
SGI skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste
två årens inkomster samt att skattepliktiga förmåner
och semesterersättning skall vara SGI-grundande. I
motionen, yrkande 22 i denna del, begärs beslut om
införande av ett barnomsorgskonto som omfattar alla
barn fr.o.m. den 1 juli 2004 och i yrkande 38 i
denna del att ett nytt anslag, 21:8
Barnomsorgskonto, införs till vilket riksdagen
anvisar 1 800 miljoner kronor.

Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion Sf400
yrkande 6 att två kontaktdagar per barn och år
införs för barn mellan 4 och 15 år.
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion A371
yrkande 20 ett tillkännagivande om att en höjning av
taket och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
kan stimulera män att ta ut mer föräldraledighet.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf391 i
denna del att riksdagen beslutar att anvisa 60
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna föreslår att förmånstaket i
föräldraförsäkringen höjs till 11 prisbasbelopp och
att grundnivån höjs till 200 kr per dag. Vidare
föreslås att ersättningen för de 90 dagar som
betalas med 60 kr per dag höjs till 90 kr per dag
samt att SGI beräknas på historisk inkomst.

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion So500
yrkandena 10 och 11 beslut om att höja grundnivån i
föräldraförsäkringen till 200 kr per dag och om en
höjning av taket i föräldraförsäkringen till 11
prisbasbelopp. I yrkande 12 begärs ett
tillkännagivande om ökad flexibilitet och höjd
ersättning för garantidagarna samt om indragning av
kontaktdagarna. De 90 dagar som betalas med 60 kr
per dag bör kunna användas under barnets första 15
år och ersättningen bör höjas till 90 kr per dag.

Övriga motioner

Samtidigt uttag av föräldrapenningförmåner

I motionerna Sf356 yrkande 4 av Bo Könberg m.fl. (fp) och A307
yrkande 17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
tillkännagivanden om att de föräldrar som vill skall
kunna ta ut en del av föräldraförsäkringen
samtidigt.

Även i motion Sf308 yrkande 3 av Birgitta Ohlsson
(fp) begärs ett tillkännagivande om att föräldrar
skall kunna vara hemma samtidigt inom dagens omfång
av föräldraledigheten.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf288
yrkande 5 ett tillkännagivande om möjligheterna för
vårdnadshavare att vara hemma samtidigt under
barnets första tid. Motionärerna anser att dagens
regler är otillräckliga.
I motion Sf344 av Marina Pettersson (s) begärs ett
tillkännagivande om att föräldrapenningdagarna bör
fördelas om mellan föräldrarna för att göra det
möjligt för dem att vara hemma samtidigt.

Flerbarnsfödsel

I motion Sf322 av Mikael Oscarsson (kd) begärs i
yrkande 2 ett tillkännagivande om rättvisa villkor
för föräldrar till tvillingar. Föräldrarna bör i
dessa fall få 26 månader med belopp motsvarande
sjukpenningen.

I motion Sf221 av Annika Qarlsson (c) begärs sådan
översyn av föräldraförsäkringen att lika många
föräldrapenningdagar utges för varje barn även vid
flerbarnsfödslar.

240-dagarsregeln

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf288 yrkande
6 ett tillkännagivande om jämställt inträde i
föräldraförsäkringen. Frågan om att slopa 240-
dagarsregeln bör utredas eftersom den diskriminerar
kvinnor och troligen leder till onödigt uppskjutande
av barnafödandet.

Individualiserad föräldraförsäkring m.m.

I motion Sf308 av Birgitta Ohlsson (fp) begärs i yrkandena 1
och 2 tillkännagivanden om en individualiserad
föräldraförsäkring inom dagens omfång. Pappapremie
och höjt tak räcker inte för att få kvinnor och män
att ta ett lika stort ansvar för barn och hem.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf288
yrkande 4 utredning om hur en förlängd och delad
föräldraförsäkring kan genomföras. Utredningen bör
beakta bl.a. konsekvenserna härav för låg-
respektive höginkomsttagare, framtida pensionsuttag
och barns utveckling och behov.
I motion Sf214 av Luciano Astudillo (s) begärs ett
tillkännagivande om att JämO, RFV,
försäkringskassorna, Barnombudsmannen och
Landstingsförbundet ges i uppdrag att ta fram bl.a.
en strategi för hur man inom ramen för befintlig
föräldrautbildning uppmuntrar till ett jämnare uttag
av föräldraledigheten. Enligt motionären kan mycket
göras genom aktivt informationsarbete.
I motion Sf281 av Luciano Astudillo (s) begärs ett
tillkännagivande om ett jämnare uttag av
föräldraförsäkringen genom en omfördelning av
befintliga resurser med syfte att få föräldrar att
dela lika på föräldraförsäkringen. Båda föräldrarna
bör få nästan full kompensation för lönebortfallet
de första sex månaderna, och ersättningen för de
dagar som inte överlåts till den andra föräldern bör
reduceras.
I motion Sf295 av Veronica Palm (s) begärs ett
tillkännagivande om att föräldrarna bör få hälften
vardera av föräldrapenningdagarna.

SGI-skydd och 2,5-årsregeln

I motion Sf317 av Göran Lindblad (m) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om föräldrars
självklara rätt att själva bestämma om, när och hur
föräldraledigheten tas ut. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om möjligheten att under åtta år
efter senaste barnets födelse eller tills barnet
gått ut första klass behålla SGI-nivån.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404
yrkande 32 förslag till ändring av
föräldraförsäkringen vad gäller tidsgränsen för SGI
och FGI (föräldrapenninggrundande inkomst) samt
dagens s.k. 2,5-årsgräns. Samma tidsgräns bör gälla
för SGI och FGI samt skyddstiden utökas till tre år.
I motion Sf322 av Mikael Oscarsson (kd) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om att ändra
föräldrapenningen. En förälder får med nuvarande
regler behålla sin föräldrapenning om nästa barn
föds inom två och ett halv år. Föds däremot barnet
en dag efter det att nämnda tid löpt ut är det inte
möjligt att behålla nivån på föräldrapenningen.

Överlåtelse m.m. av föräldrapenning/tillfällig
föräldrapenning

I motion Sf269 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m) begärs förslag till ändring i lagstiftningen om
tillfällig föräldrapenning i samband med barns
födelse. Motionärerna kritiserar det förhållandet
att i de fall en utpekad fader förnekar faderskapet
och process inleds kan, om han inte medger att någon
annan utnyttjar de tio pappadagarna, ingen annan
nyttja dagarna för att bistå mamman i samband med
förlossningen.

I motion Sf301 av Cecilia Magnusson och Anita
Sidén (m) begärs ett tillkännagivande om stärkt
försäkringsskydd för ensamstående föräldrar. En sjuk
mor till ett friskt barn har inte någon möjlighet
att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen till
annan i de fall barnet är yngre än 240 dagar.
Åldersgränsen på 240 dagar bör slopas så att
tillfällig föräldrapenning kan överlåtas på annan
vid förälderns egen sjukdom.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion A307
yrkande 16 ett tillkännagivande om att möjliggöra
överlåtelse av dagar med föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning på en annan person.
Överlåtelse bör kunna ske t.ex. för att anlita en
barnvakt.

Kontaktdagar m.m.

I motion Sf255 av Kerstin Lundgren (c) begärs
förslag till ändring av föräldraförsäkringen för att
öka föräldramakten. Föräldrapenningdagarna bör få
tas ut under hela grundskoleperioden så att
föräldrarna ges möjlighet till ökad närvaro i
skolan.

I motion Sf268 Annika Qarlsson (c) begärs ett
tillkännagivande om att utreda kostnaden för
införandet av två kontaktdagar per år för barn upp
till 16 år.

Övrigt om föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning m.m.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404 yrkande
33 utredning av hur systemet med tillfällig
föräldrapenning slår mot familjer med barn som är
sjuka ofta eller under lång tid. I yrkande 35 begärs
ett tillkännagivande om att från den 1 januari 2005
införa en graviditetspeng med rätt till ledighet och
ersättning de sista 30 dagarna av graviditeten.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion A371
yrkande 14 ett tillkännagivande om att
semesterersättning till föräldraledig betalas via
försäkringskassan. Arbetsgivares kostnad för
semesterersättning till föräldraledig anställd och
till vikarie motverkar anställning av personer i
fertil ålder.
I motion Sf226 av Tuve Skånberg (kd) begärs
förslag om sådan ändring att tillfällig
föräldrapenning utges oavsett om behandling sker vid
öppenvårdsavdelning i kommunens eller landstingets
regi.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:2 Föräldraförsäkring

Under de senaste åren har riksdagen beslutat om en
rad förbättringar inom föräldraförsäkringen. Den 1
januari 2002 förlängdes föräldrapenningen med 30
dagar med ersättning motsvarande förälderns
sjukpenning. Sammanlagt 60 sådana dagar är därmed
reserverade för vardera mamman och pappan. Efter
förlängningen omfattar föräldrapenningen 480 dagar.
Vidare har en femte förmånsnivå, en åttondels
förmån, införts inom föräldraförsäkringen, vilket
innebär att föräldrar fått möjlighet att reducera
sin arbetstid motsvarande en timme per dag med
ersättning från föräldraförsäkringen.

Riksdagen har även beslutat om en höjning av
grundnivån i föräldrapenningen från 60 kr till 120
kr per dag från och med den 1 januari 2002. Därefter
har ytterligare en höjning av grundnivån skett, till
150 kr per dag, fr.o.m. den 1 januari 2003. I
propositionen föreslås nu att grundnivån höjs till
180 kr per dag från och med den 1 januari 2004.
Därigenom förbättras enligt regeringen situationen
för de föräldrar som saknar inkomst, har låg inkomst
eller inte uppfyller kvalifikationsvillkoret inom
föräldrapenningen. När det ekonomiska läget så
medger avser regeringen att stärka
föräldraförsäkringen ytterligare genom att föreslå
en höjning av inkomsttaket i föräldraförsäkringen.
Enligt vad som anges i propositionen är inriktningen
att före mandatperiodens slut återkomma med förslag.
Utskottet anser att de nu redovisade
förbättringarna av föräldraförsäkringen underlättar
för både kvinnor och män att kombinera föräldraskap
med förvärvsarbete samtidigt som de bidrar till att
minska de ekonomiska skillnaderna mellan familjer
med och utan barn. Utskottet välkomnar den
ytterligare förbättring som förslaget om höjd
grundnivå innebär. Däremot är det enligt utskottets
mening inte möjligt att höja grundnivån utöver vad
regeringen föreslagit eller att återinföra
kontaktdagarna. Det är inte heller möjligt att nu
höja lägstanivån inom föräldrapenningen till 90 kr
per dag. Utskottet, som konstaterar att
samarbetspartierna (s, v och mp) har en
överenskommelse om att höja inkomsttaket, anser
emellertid att en höjning måste anstå i avvaktan på
att det statsfinansiella läget förbättras.
Någon anledning att i nuläget föreslå en särskild
jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen kan
utskottet inte se. Därtill motsätter sig utskottet
krav på sänkt ersättningsnivå, ett slopande av de
dagar som utges med 60 kr per dag och ett förändrat
beräkningssätt för SGI.
När det gäller frågan om barnomsorgskonto har
utskottet ovan motsatt sig införandet av ett sådant,
och utskottet finner inte anledning att inta någon
annan ståndpunkt såvitt avser föräldraförsäkringen.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag dels till ändring i 4 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring, dels till
medelsanvisning för anslaget 21:2.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf367
yrkandena 1-3 och 7, Sf359 yrkande 7, Fi240 yrkande
19 i denna del, Sf356 yrkande 3, Sf343, A307 yrkande
14, A4 yrkande 8, Sf404 yrkandena 16, 22 i denna
del, 29-31 och 38 i denna del, Sf400 yrkande 6, A371
yrkande 20, Sf391 i denna del och So500 yrkandena
10-12.

Övriga motioner

Utskottet konstaterar att flera av de frågor som
tagits upp i motionerna åtminstone vid något
tidigare tillfälle har behandlats av utskottet,
t.ex. i betänkande 2002/03:SfU1.

När det gäller frågan om samtidigt uttag av
föräldrapenningförmåner kan båda föräldrarna i vissa
situationer uppbära föräldrapenningförmån för samma
barn samtidigt. Det gäller t.ex. i samband med
föräldrautbildning och besök i förskoleverksamhet
samt vid uttag av de tio dagarna med tillfällig
föräldrapenning i samband med barns födelse. Vidare
kan tillfällig föräldrapenning utges till båda
föräldrarna om de följer med ett barn till läkare
när barnet lider av allvarlig sjukdom eller om båda
som en del i behandlingen behöver delta i läkarbesök
eller i någon av läkare ordinerad behandling. Vid
flerbarnsfödsel har föräldrarna rätt att ta ut
föräldrapenning samtidigt för vård av var sitt barn.
Om rätten för föräldrarna att samtidigt uppbära
föräldrapenningförmåner utvidgades - inom ramen för
den nuvarande föräldraförsäkringen - skulle det
enligt utskottets mening i många fall leda till att
tiden tillsammans med barnet minskar. Med hänsyn
härtill och då möjligheten att ta ut föräldrapenning
och tillfällig föräldrapenning samtidigt för båda
föräldrarna är förhållandevis väl tillgodosedd
avstyrker utskottet motionerna Sf356 yrkande 4,
Sf308 yrkande 3, A307 yrkande 17, Sf288 yrkande 5
och Sf344.
I fråga om antalet föräldrapenningdagar vid
flerbarnsfödsel konstaterar utskottet att
föräldrapenning i dessa fall utges under ytterligare
180 dagar för varje barn utöver det första, varav 90
dagar med belopp enligt lägstanivån (60 kr per dag).
Barnen vårdas i regel tillsammans och det
inkomstbortfall som föräldrapenningen är avsedd att
täcka är detsamma oavsett om man vårdar ett eller
flera barn. Däremot är behovet för båda föräldrarna
att vara hemma samtidigt av naturliga skäl större
vid flerbarnsfödslar. Föräldrarna har därför rätt
att ta ut föräldrapenning samtidigt för vård av var
sitt barn. En pappa har vidare rätt till tillfällig
föräldrapenning i samband med barns födelse med tio
dagar för varje barn som föds. Utskottet avstyrker
med det anförda motionerna Sf322 yrkande 2 och
Sf221.
Införandet av en kvalifikationstid i
föräldrapenningen, som ursprungligen bestämdes till
270 dagar, motiverades med att man ville undvika att
föräldrar genom att påbörja förvärvsarbete under
graviditetstiden blir berättigade till en högre
föräldrapenning än annars. Utskottet anser att detta
motiv alltjämt står sig. När det gäller den
nuvarande kvalifikationstiden om 240 dagar vill
utskottet erinra om att den höjda grundnivån i
föräldraförsäkringen bl.a. syftar till att förbättra
situationen för dem som inte uppfyller
kvalifikationskraven inom föräldraförsäkringen.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf288
yrkande 6.
Enligt utskottets mening har införandet av mamma-
och pappamånaderna utgjort viktiga steg mot en ökad
jämställdhet. Den andra mamma- och pappamånaden
infördes så sent som den 1 januari 2002 och gäller
för barn som är födda den dagen eller senare. Det är
därmed för tidigt att till fullo se effekterna av
den reformen. RFV:s försäkringsstatistik visar dock
att andelen föräldrapenningdagar uttagna av män
uppgick till 16,3 % i juli 2003, vilket motsvarar en
ökning med 0,8 procentenheter sedan årsskiftet
2002/03. Männens andel av utbetalda
föräldrapenningdagar 2002 var 15,5 %, vilket var en
ökning med 1,7 procentenheter jämfört med tidigare
år. Om ökningen från första kvartalet 2003 håller i
sig innebär det att pappornas uttag mellan 2002 och
2003 kommer att öka ungefär lika mycket som mellan
2001 och 2002. Det innebär emellertid att kvinnornas
andel av uttagna dagar fortfarande kommer att var
mycket hög eller ca 83 %.
Frågan är om det som hittills är gjort är
tillräckligt för att förmå männen att ta sin del av
det praktiska ansvaret för sina barn, vilket i sin
tur torde vara en förutsättning för att kvinnorna
skall kunna få samma utgångsläge som männen på t.ex.
arbetsmarknaden. Utskottet, som befarar att det
kommer att krävas ytterligare åtgärder för att få
till stånd en markant ändring, ser därför mycket
positivt på att regeringen avser att tillsätta en
utredning i syfte bl.a. att se hur
föräldraförsäkringen bättre kan bidra till att
barnen får tillgång till bägge sina föräldrar.
Eftersom frågan om hälftendelning av
föräldrapenningdagarna utan överlåtelsemöjlighet kan
komma att aktualiseras i det sammanhanget, saknas
det enligt utskottet skäl för riksdagen att nu göra
något uttalande i frågan. Med det anförda får
motionerna Sf308 yrkandena 1 och 2, Sf288 yrkande 4,
Sf214, Sf281 och Sf295 anses åtminstone delvis
tillgodosedda.
En förälder får i vissa fall behålla sin SGI trots
att han eller hon inte förvärvsarbetar. Detta gäller
bl.a. om föräldern är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av barn som inte fyllt ett
år (SGI-skyddad tid). Vid ettårsperiodens utgång
fastställs förälderns SGI med hänsyn till den
beräknade framtida inkomsten av förvärvsarbete. Om
SGI sänkts vid barnets ettårsdag har föräldern ändå
rätt till föräldrapenning beräknad lägst efter
tidigare SGI, eller den högre inkomst som
löneutvecklingen medför, till dess barnet fyller två
år. Den s.k. 2,5-årsregeln innebär att föräldern
behåller den ursprungliga föräldrapenningnivån även
om föräldern valt att inte arbeta mellan två barns
födelser, detta under förutsättning att barnen föds
inom två och ett halvt år.
Utredningen om skyddstider för
sjukpenninggrundande inkomst, SGI-utredningen, har i
sitt slutbetänkande Sjukpenninggrundande inkomst -
Skydd och anpassning (SOU 2003:50) föreslagit bl.a.
att SGI-skyddet efter barnets födelse förlängs till
dess barnet är ett och ett halvt år (från dagens ett
år) och att motsvarande ändring görs vid adoption.
Efter det att barnet har uppnått ett och ett halvt
års ålder skall enligt förslaget samtliga förmåner
utom föräldrapenningen beräknas efter den SGI som
kan fastställas på den beräknade framtida inkomsten
av förvärvsarbete. Utredningen föreslår vidare att
den särskilda beräkningsgrunden för föräldrapenning
förlängs till dess barnet fyller två och ett halvt
år (från dagens två år). Betänkandet har
remissbehandlats. Utskottet anser att beredningen av
utredningsförslagen bör avvaktas och avstyrker
motionerna Sf317 yrkandena 1 och 2, Sf404 yrkande 32
och Sf322 yrkande 1.
Pappans tio dagar med tillfällig föräldrapenning i
samband med barns födelse kan inte överlåtas till
någon annan. Däremot kan försäkringskassan sedan den
1 juli 2001 besluta att en annan försäkrad än fader
eller moder skall få rätt till tillfällig
föräldrapenning motsvarande pappans tio dagar om det
t.ex. inte finns någon fader med rätt till
tillfällig föräldrapenning eller om modern är
avliden. Av regeringens proposition
Föräldraförsäkring och föräldraledighet (prop.
2000/01:44, s. 29) framgår att den omständigheten
att det inte finns någon fader med rätt till
tillfällig föräldrapenning omfattar de situationer
då faderskapet inte är fastställt, pappan är
oförsäkrad eller avliden. Den situation som avses i
motion Sf269 är således täckt av de regler som
gäller sedan den 1 juli 2001. Motionen är därför
redan tillgodosedd. Utskottet förutsätter därvid att
om det uppkommer problem i tillämpningen detta
uppmärksammas av RFV, som har att tillse att
socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas
likformigt och rättvist.
Som redan nämnts kan tillfällig föräldrapenning
utges till en förälder som behöver avstå från
förvärvsarbete när exempelvis barnet är sjukt eller
dess ordinarie vårdare är sjuk. En förälder kan
överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan
försäkrad som avstår från förvärvsarbete för att
vårda barnet om barnet är sjukt eller om den
ordinarie vårdaren är sjuk. Även en ensamstående
förälder som själv är sjuk kan låta en annan person
vårda det sjuka barnet och få tillfällig
föräldrapenning. Däremot utges normalt inte
tillfällig föräldrapenning för ett barn som är yngre
än 240 dagar såvida inte barnet vårdas på sjukhus
eller får motsvarande vård i hemmet eller om
tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad t.ex.
genom daghem eller dagbarnvårdare. Motivet till att
en förälder normalt inte får tillfällig
föräldrapenning för ett barn som är yngre än 240
dagar är att när föräldern uppbär föräldrapenning är
han eller hon redan är kompenserad för det
inkomstbortfall som föräldraledigheten för med sig.
I de fall barnet t.ex. vårdas i hemmet i stället för
på sjukhus finns emellertid inget hinder mot att få
tillfällig föräldrapenning. För att detta skall vara
möjligt krävs dock enligt nuvarande regler att
barnet är sjukt. Detta gäller även om det finns en
annan förälder som skulle kunna ta hand om barnet.
Det förhållandet att inte barnet utan föräldern
själv är sjuk och därför behöver hjälp med
barntillsynen täcks inte av föräldraförsäkringens
regler. Utskottet anser inte heller att
föräldraförsäkringen bör utvidgas till att omfatta
den nu beskrivna situationen. Därmed avstyrker
utskottet motion Sf301. Även motion A307 yrkande 16
avstyrks med det anförda.
Utskottet vill tillägga att för en förälder som
uppbär föräldrapenning för ett barn som är yngre än
240 dagar är det under pågående föräldraledighet
möjligt att byta ut föräldrapenningen mot
sjukpenning om förmågan att vårda barnet är nedsatt
på grund av sjukdom. Därmed kan en annan förälder,
om en sådan finns, få föräldrapenning för att ta
hand om barnet.
Riksdagen har så sent som våren 2003 ställt sig
bakom regeringens förslag att fr.o.m. den 1 juli
2003 slopa rätten till kontaktdagar som då gällde
för barn mellan sex och elva år (prop. 2002/03:100,
bet. 2002/03:FiU21, rskr. 2002/03:235-236).
Kontaktdagar för barn som omfattas av LSS berördes
inte av förslaget. Enligt utskottets mening finns
det inte skäl att föreslå riksdagen ett
återinförande av rätten till kontaktdagar. Inte
heller anser utskottet att föräldrapenning skall
kunna tas ut under hela grundskoleperioden för att
ge föräldrar möjlighet till ökad närvaro i skolan.
Enligt utskottets mening är det angeläget att
merparten av föräldrapenningdagarna tas ut under den
tid barnen är små. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf255 och Sf268.
När det gäller frågan om graviditetspeng noterar
utskottet att RFV i en rapport om gravida kvinnors
situation (RFV analyserar 2003:7) har funnit att det
finns stora regionala skillnader i uttaget av
sjukpenning, föräldrapenning och
havandeskapspenning. Studien visar att tre
fjärdedelar av de gravida kvinnorna får ersättning
från socialförsäkringen någon gång under slutet av
graviditeten. De kvinnor som använder
socialförsäkringen är också borta från arbete under
en sammantaget relativt lång tid. Det genomsnittliga
antalet ersatta dagar under de tre sista
graviditetsmånaderna är 51 dagar. I rapporten
föreslår RFV att ett generellt stöd införs för
gravida kvinnor i slutet av graviditeten. Enligt vad
som anges i budgetpropositionen åligger det dock RFV
att verka för att socialförsäkringen tillämpas
likformigt och rättvist genom tillsyn över
försäkringskassorna samt genom normering. Utskottet
delar denna uppfattning och avstyrker därmed motion
Sf404 yrkande 35.
Utskottet anser inte att semesterersättning till
föräldralediga skall betalas via försäkringskassan
och avstyrker därmed motion A371 yrkande 14. Inte
heller anser utskottet att den tillfälliga
föräldrapenningen bör utredas vad gäller familjer
med barn som är sjuka ofta och/eller länge.
Utskottet avstyrker motion Sf404 yrkande 33.
I en motion föreslås att tillfällig
föräldrapenning skall utges oavsett om behandling
sker vid öppenvårdsavdelning i kommunens eller
landstingets regi. Om den fråga som tas upp i
motionen utgör något problem förutsätter utskottet
att RFV uppmärksammar detta. Utskottet avstyrker
därmed motion Sf226.

20:3 Underhållsstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 21:3
Underhållsstöd. Därmed bör riksdagen avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning för
anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om inkomstprövning av boföräldern, om
återbetalningsskyldighet och om
umgängesavdrag.
Jämför reservationerna nr 67 (kd) och 68 (v).

Gällande bestämmelser

Underhållsstöd lämnas till barn vars föräldrar inte
bor tillsammans om barnet varaktigt bor hos endast
en av föräldrarna och är folkbokfört hos denna
förälder. Ett barn som varaktigt bor hos båda
föräldrarna (växelvis boende) och är folkbokfört hos
en av dem har också rätt till underhållsstöd.
Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per barn
och månad. Vid växelvis boende har var och en av
föräldrarna rätt till ett halvt underhållsstöd, 586
kr per barn och månad. Från sistnämnda belopp
avräknas det återbetalningsbelopp som skulle ha
fastställts om föräldern hade varit
återbetalningsskyldig enligt lagen (1996:1030) om
underhållsstöd.

Den förälder som barnet inte varaktigt bor
tillsammans med, den bidragsskyldige, är
återbetalningsskyldig gentemot staten för det
underhållsstöd som lämnas till barnet.
Återbetalningsskyldigheten är begränsad till 1 173
kr per barn och månad. Återbetalningsbeloppet
beräknas som en viss procent av den bidragsskyldiges
årliga bruttoinkomst, efter ett avdrag på 72 000 kr.
Procentsatsen varierar med det totala antalet barn
som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för.
Procentsatserna uppgår till 14 % för ett barn, 11,5
% för två barn och 10 % för tre barn. Den totala
procentsatsen ökar med 1 procentenhet för varje
ytterligare barn utöver tre.
Återbetalningsskyldigheten omprövas årligen och
fastställs i enlighet med det taxeringsbeslut som
fattats närmast före februari månad det år
återbetalningsskyldigheten avser.
En bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala
fastställt återbetalningsbelopp kan ansöka om
anstånd med betalningen. För den skuld som uppstår
under anståndstiden skall ränta betalas.
En förälder som haft barnet hos sig under en
sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller
under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst
sex hela dygn har, vid återbetalning av
underhållsstöd, rätt att göra avdrag med 1/40 av
stödet för varje helt dygn (umgängesavdrag).

Propositionen

Syftet med underhållsstödet är att barn som inte bor
med båda sina föräldrar skall garanteras en rimlig
ekonomisk standard samtidigt som systemet skall
bidra till att båda föräldrarna tar sitt ekonomiska
ansvar gentemot sina barn.

Under 2002 översteg utgifterna för underhållsstöd
anvisade medel med 99 miljoner kronor. För
innevarande år beräknas utgifterna till
2 170 miljoner kronor, vilket är 317 miljoner kronor
lägre än anvisade medel.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2004 till anslaget 20:3 Underhållsstöd anvisar ett
ramanslag på 2 128 miljoner kronor.
Enligt vad som anges i propositionen överlämnade
Underhållsstödsutredningen i april 2003
utredningsbetänkandet Ett reformerat underhållsstöd
(SOU 2003:42). Syftet med översynen har varit att få
systemet att fungera bättre. I betänkandet föreslås
en rad ändringar i reglerna om underhållsstöd. Bland
annat har utredningen övervägt ändrade regler vid
umgänge och möjligheten att basera
återbetalningsskyldigheten på en mer aktuell inkomst
än i dag. Betänkandet har remissbehandlats och är
under beredning.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf367 yrkande
8 att riksdagen beslutar att anvisa 500 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I
yrkande 4 begärs att särlevande föräldrar i högre
utsträckning än i dag skall reglera
underhållsskyldigheten sinsemellan.

Sten Tolgfors m.fl. (m) framhåller i motion Sf316
yrkandena 1-6 att särlevande föräldrar i
normalfallet bör avtala om underhåll enligt
föräldrabalkens regler och att underhåll normalt
skall betalas direkt mellan föräldrarna.
Motionärerna anser att det nuvarande
underhållsstödet bör ersättas med ett särskilt
ensamståendestöd, som bör vara behovsprövat och
utges t.ex. för barn när fadern är okänd eller en
förälder är avliden och barnpension inte utges.
Försäkringskassan bör vara behjälplig med att betala
ut förskott på det avtalade underhållsstödet till
boföräldern för att sedan kräva in underhållsstödet
av den bidragsskyldige föräldern i de fall den
underhållsskyldige missköter sina åtaganden.
Särlevande föräldrar bör kunna få ensamståendestöd i
de fall deras inkomster är för låga, vilket innebär
en form av inkomstprövning av båda föräldrarna.
Dessutom bör en modell för inkomstbegränsning
införas för särlevande föräldrar med låga inkomster
som skall vara berättigade till ensamståendestöd.
Underhållsstöd bör enligt motionärerna inte betalas
ut vid växelvis boende. Stödet är i dessa fall ett
rent bidrag.

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf359 yrkande 8
att riksdagen beslutar att anvisa 190 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit. En
besparing kan göras genom mindre bidrag till
vårdnadshavare med goda inkomster och genom att
försäkringskassan får 50 miljoner kronor för att
förebygga felaktiga underlag och bedrägerier.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Fi240
yrkande 19 i denna del att riksdagen beslutar att
anvisa 190 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Besparingen uppnås genom en markering av
det gemensamma föräldraansvaret.

Övriga motioner

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404 yrkande
34 ett tillkännagivande om underhållsstödet. Bland
annat bör inkomstprövning av boföräldern göras innan
statligt stöd betalas ut.

Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion Sf400
yrkande 10 ett tillkännagivande om att en grundlig
regelförändring behövs vad gäller underhållsstödet.
Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf372
yrkande 1 ett tillkännagivande om en ny modell för
umgängesavdrag. Hämtande- och lämnandedagen bör
räknas som ett helt dygn i stället för dagens system
med angivande av klockslag. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om en ändring av
återbetalningsreglerna med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning. Om
inkomsten försämras skall den bidragsskyldige kunna
åberopa aktuell inkomst för att få beloppet sänkt. I
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om överföring
av fordran till Kronofogdemyndigheten. Tidpunkten
för överlämnande bör ändras till tolv månader och en
beloppsgräns införas på förslagsvis 1/7
prisbasbelopp.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf288
yrkande 8 ett tillkännagivande om
återbetalningsskyldighet, umgängesresor och
ungängesbidrag. Återbetalningsskyldigheten bör
bestämmas utifrån dagsaktuell inkomst om inkomsten
ändrats mer än 15 %. Vidare bör man undersöka om ett
ekonomiskt stöd kan utges till den som inte har råd
att resa och träffa sina barn samt umgängesavdrag
utgå från faktisk umgängestid och inte efter dygnet.
I motion Sf352 av Annika Qarlsson och Birgitta
Carlsson (c) begärs förslag på förbättringar för
ensamstående föräldrar. En höjning och indexering av
underhållsbidraget skulle underlätta dessa
föräldrars tillvaro.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 20:3 Underhållsstöd

Som redovisats ovan har Underhållsstödsutredningen
lämnat förslag till ett reformerat underhållsstöd.
Enligt utredningen är det rimligt att en
bidragsskyldig förälder får förbehålla sig ett
skäligt belopp för sin egen försörjning innan han
eller hon åläggs att återbetala underhållsstöd.
Utredningen föreslår därför ett höjt och
differentierat grundavdrag beroende på bostadsort.
Utfyllnadsdelen, dvs. den del av underhållsstödet
som en bidragsskyldig förälder inte är skyldig att
återbetala, skall enligt förslaget prövas mot
boförälderns inkomst. Vidare föreslås att tiden för
överlämnande av fordringar avseende
återbetalningsskyldighet för indrivning skall
förlängas från två till fem månader även i pågående
ärenden. Rätten till s.k. umgängesavdrag vid
återbetalning av underhållsstöd föreslås utvidgas så
att överlämnande- och återlämnandedagen tillsammans
räknas som ett helt dygn. Utredningens förslag
innebär vidare att de bidragsskyldiga som har det
sämst ställt - de som inte är återbetalningsskyldiga
och de som har så låga återbetalningsbelopp att de
inte kan tillgodogöra sig ett umgängesavdrag - skall
ha rätt att få beloppet utbetalat till sig.
Utredningen har även övervägt möjligheten att basera
återbetalningsskyldigheten på en mer aktuell inkomst
än i dag, dock utan att lämna något färdigt förslag.
Enligt utredningen bör frågan övervägas ytterligare.

Mot bakgrund av att utredningsbetänkandet är
föremål för beredning inom Regeringskansliet anser
utskottet att resultatet härav bör avvaktas. Några
ändringar i systemet med underhållsstöd bör därför
inte göras nu.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Sf367 yrkandena 4 och 8,
Sf316 yrkandena 1-6, Sf359 yrkande 8 och Fi240
yrkande 19 i denna del.

Övriga motioner

Många av de frågor som tas upp i de olika
motionsyrkandena, t.ex. inkomstprövning av
boföräldern, en ny modell för umgängesavdrag och att
återbetalningsskyldigheten skall baseras på mer
aktuella inkomster, är redan under beredning inom
Regeringskansliet och därmed föremål för regeringens
överväganden. Utskottet anser att även dessa
motionsyrkanden bör avslås med hänvisning till
regeringens beredningsarbete. Utskottet avstyrker
med det anförda motionerna Sf404 yrkande 34, Sf400
yrkande 10, Sf372 yrkandena 1-3, Sf288 yrkande 8 och
Sf352.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 21:4
Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner. Därmed bör riksdagen avslå ett
motionsyrkande om annan medelsanvisning för
anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå ett
motionsyrkande om att adoptionsbidraget skall
följa kostnadsutvecklingen.
Jämför reservation nr 69 (m).

Propositionen

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
utges enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn. Bidrag lämnas för
närvarande med 40 000 kr per barn vid adoption av
barn upp till tio års ålder.

I propositionen anges att antalet adoptivbarn som
kommer till Sverige från utlandet beräknas till 1
000 barn under 2004, vilket är samma antal som 2003.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2004 till anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på
40 miljoner kronor.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf367 yrkande
5 att bidraget till kostnader för internationella
adoptioner höjs till 50 % av kostnaden, enligt en
schablon grundad på varifrån barnet adopteras, dock
till högst 55 000 kr per barn. I yrkande 9 begärs
att riksdagen beslutar att anvisa 8 miljoner kronor
mer än vad regeringen föreslagit.

Övrig motion

I motion L221 yrkande 6 av Sten Tolgfors (m) begärs
ett tillkännagivande om adoptionskostnadsbidragets
storlek. En adoption kan kosta mer än dubbelt så
mycket som det nuvarande bidraget på 40 000 kr.
Möjligheten att adoptera får enligt motionären inte
bli en klassfråga utan måste styras av lämpligheten
hos de blivande adoptionsföräldrarna.
Adoptionsbidraget bör därför följa
kostnadsutvecklingen.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

Efter att adoptionsbidraget varit oförändrat sedan
1991 höjdes det kraftigt den 1 januari 2001, från 24
000 kr till 40 000 kr per barn. Utskottet finner
inte anledning att nu föreslå ytterligare höjning av
bidraget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning och avstyrker motion Sf367 yrkandena
5 och 9.

Övrig motion

I motion L221 yrkande 6 begärs ett tillkännagivande
om att adoptionsbidraget bör följa
kostnadsutvecklingen. Utskottet anser som nyss
nämnts att det inte är aktuellt med någon ändring av
adoptionsbidraget och avstyrker därmed motionen i
fråga.

21:5 Barnpension och efterlevandestöd till barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:5
Barnpensioner och efterlevandestöd till barn.
Riksdagen bör vidare avslå ett
motionsyrkande om ändring av reglerna för
barnpension.
Jämför reservation nr 70 (v).

Gällande bestämmelser

Från och med 2003 gäller nya regler för barnpension.
Barnpension från folkpension och ATP har ersatts med
inkomstgrundad barnpension och efterlevandestöd till
barn.

Barnpension och efterlevandestöd till barn skall
garantera barn under 18 år, vars ena eller båda
föräldrar avlidit, en rimlig ekonomisk standard. För
barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande
kan barnpensionen förlängas, längst t.o.m. juni
månad det år barnet fyller 20 år. De barnpensioner
som beviljats t.o.m. 2002 omfattas av
övergångsregler som överensstämmer med de gamla
reglerna.
Barnpension efter en förälder utges med 35 % av
den avlidnes efterlevandepensionsunderlag om den
avlidne efterlämnar ett pensionsberättigat barn som
inte fyllt tolv år. Från och med månaden då barnet
fyller tolv år utges barnpension i stället med 30 %.
Finns det fler barn som är berättigade till
barnpension efter den avlidne föräldern ökas
procenttalen. Barnpension efter båda föräldrarna
utges med 35 % av respektive förälders
pensionsunderlag.
Efterlevandestödet till barn utgör en lägsta
garanterad nivå för barnet och ges därför bl.a. som
en utfyllnadsförmån till barnpensionen.
Efterlevandestöd till barn utges med 40 % av
prisbasbeloppet. Dubbelt efterlevandestöd utges i de
fall då båda föräldrarna avlidit. Barnpension efter
avliden förälder minskar efterlevandestödet till
barn krona för krona.

Propositionen

Från anslaget bekostas fr.o.m. 2003 barnpension i
form av inkomstgrundad barnpension och
efterlevandestöd till barn.

Med anledning av de nya reglerna ökar kostnaderna
från 2003, främst på grund av att det tillkommer ca
2 500 barn som tidigare uppbar underhållsstöd men
som från och med 2003 får efterlevandestöd till barn
i stället.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2004 till anslaget 21:5 Barnpension och
efterlevandestöd till barn anvisar ett ramanslag på
1 058 miljoner kronor.

Motion utan anslagseffekt budgetåret 2004

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf246 att
regeringen återkommer med förslag till ändring av
reglerna för efterlevandepension i syfte att
förbättra situationen för skilsmässobarn. Enligt
motionärerna kommer framför allt skilsmässobarn att
få försämrad barnpension med det nya systemet,
samtidigt som de inte får ta del av den förbättrade
omställningspensionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrkte föregående riksmöte ett liknande
motionsyrkande (se bet. 2002/03:SfU1). Utskottet
anförde bl.a. följande.

Under remissbehandlingen av
Efterlevandepensionsutredningens betänkande SOU
1998:120 noterade några remissinstanser att det nya
systemet skulle kunna innebära en viss sänkning av
barnpensionerna om ersättningsnivåerna inte
ändrades. Regeringen framhöll i proposition
1999/2000:91 att den förlängda tiden för
omställningspension från sex månader till tio
månader (alternativt till 22 månader) skulle komma
hela den efterlevande familjen till godo och i viss
mån kompensera för den begränsade sänkning av
barnpensionerna som i en del fall kunde bli följden
av det nya systemet. Då efterlevande med barn under
tolv år redan i det nuvarande systemet har rätt till
förlängd omställningspension, skulle dock inte denna
förbättring komma dem till godo varför
ersättningsnivån för dessa höjdes från 30 % till 35
%. Utskottet uttryckte sin förståelse för
motionärernas oro men ansåg att det var för tidigt
att uttala sig om vilka reella effekter den nya
barnpensionen skulle få för efterlevande barn i
förhållande till det tidigare systemet. Utskottet
förutsatte dock att regeringen nogsamt skulle följa
utvecklingen.
Utskottet anser alltjämt att det är för tidigt att
utvärdera effekterna av den nya barnpensionen
jämfört med det tidigare systemet. Utskottet
förutsätter dock att de eventuella problem som finns
när det gäller efterlevandeförmånerna kommer att
uppmärksammas i samband med den uppföljning och
analys av pensionsreformen som kommer att äga rum de
närmaste åren och som redovisats ovan under
utgiftsområde 11.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning och avstyrker motion Sf246.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:6 Vårdbidrag
för funktionshindrade barn. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om att återinföra en månads
retroaktivitet vid ansökan om vårdbidrag, om
rätt till vårdbidrag för biståndsarbetare och
om delat vårdbidrag.

Gällande bestämmelser

Vårdbidrag utges enligt lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag till föräldrar
med hemmavarande barn som är i behov av särskild
tillsyn eller vård. Den 1 januari 2003 höjdes den
övre åldersgränsen för rätt till vårdbidrag från 16
år till halvårsskiftet det år barnet fyller 19 år
(prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr.
2000/01:257). Vid bedömning av rätt till vårdbidrag
beaktas även merkostnader på grund av barnets
sjukdom eller funktionshinder. Vårdbidrag kan också
utges med beaktande enbart av merkostnader. För barn
som vistas på institution eller enskilt hem genom
samhällets försorg kan ferievårdbidrag under vissa
förutsättningar utbetalas för den tid barnet vistas
hemma.

Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras
till prisbasbeloppet och hel förmån utgör 250 % av
prisbasbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och
pensionsgrundande.
Ersättning för merkostnader som motsvarar minst
18 % av prisbasbeloppet kan betalas ut utöver det
annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag,
under förutsättning att vård- och tillsynsbehovet
för ett barn är så stort att det räcker för att
grunda rätt till helt vårdbidrag. Den del av
vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri
och inte pensionsgrundande.

Propositionen

Syftet med vårdbidrag för barn med funktionshinder
är att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand
om ett funktionshindrat barn med behov av särskild
tillsyn och vård.

Under 2002 uppgick utgifterna för anslaget till
knappt 2 110 miljoner kronor, varav ca 108 miljoner
kronor bestod av merkostnadsersättningar. Det
innebär att utgifterna detta år understeg anslaget
med 2 miljoner kronor. För innevarande år beräknas
utgifterna till ca 2 260 miljoner kronor.
Antalet vårdbidrag var 2002 ca 1 000 fler än 2001.
Det är främst en fjärdedels vårdbidrag som ökar, de
beräknas vara drygt 600 fler 2002 jämfört med året
innan.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2004 till anslaget 21:6 Vårdbidrag för
funktionshindrade barn anvisar ett ramanslag på 2
485 miljoner kronor.
Enligt propositionen har RFV och Socialstyrelsen
haft i uppdrag att i samråd med bl.a. Skolverket,
Handikappombudsmannen och Barnombudsmannen fördjupa
kunskaperna om de olika faktorer som kan vara
bidragande till ökningen av antalet
vårdbidragsärenden. I rapporten Ökningen av antalet
vårdbidrag - perspektiv från flera myndigheter (RFV
2003:2) konstaterar RFV att den största gruppen
bland nybeviljade vårdbidrag är psykiska sjukdomar
och syndrom. Den största ökningen inom den gruppen
står diagnosen ADHD/DAMP för. RFV har i sin studie
inte funnit något som tyder på att vårdbidraget
nyttjas på ett icke avsett sätt, snarare att
föräldrar till barn med ADHD/DAMP genomgående
beviljas låga ersättningsnivåer med hänsyn till
vård- och tillsynsbehovet och den ofta stora
bundenheten. RFV konstaterar att besparingarna på
skolans område bidrar till att synliggöra elevers
problem på ett annat sätt än tidigare, då dessa
lättare kunde hanteras inom ramen för befintliga
resurser. RFV konstaterar även att det är flest
pojkar som utreds och diagnostiseras. Drygt 63 % av
de nybeviljade vårdbidragen 2002 beviljades för
pojkar. Bland barn med ADHD/DAMP är 85 % pojkar. En
orsak till det ojämlika förhållandet mellan flickor
och pojkar som diskuteras är att forskningen om
ADHD/DAMP i princip enbart är grundad på pojkar,
vilket kan göra det svårt att upptäcka flickors
symtom.
Enligt regeringen är det angeläget att få veta mer
om situationen för flickor med psykiska störningar,
främst diagnosen ADHD/DAMP, och regeringen avser
därför att vidta särskilda åtgärder i syfte att
fördjupa kunskaperna om flickornas situation.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf367 yrkande
10 att riksdagen beslutar att anvisa 20 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit. I samma
motions yrkande 6 begärs beslut att återinföra en
månads retroaktivitet vid ansökan om vårdbidrag.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404
yrkande 38 i denna del att riksdagen beslutar att
anvisa 1 miljon kronor mer än vad regeringen
föreslagit. I yrkande 37 begärs beslut om att införa
vårdbidrag för barn till biståndsarbetare.

Övriga motioner

I motion Sf251 av Billy Gustafsson (s) begärs ett
tillkännagivande om att vårdbidrag bör delas när
föräldrarna har delad vårdnad om barnet. Om den som
barnet är skrivet hos vägrar att skriva under
ansökan om delat vårdbidrag får den andre ingen del
av bidraget.

I motion Sf350 av Mikael Damberg och Jan Emanuel
Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om att
uppmärksamma bristerna i regelverket vad avser
vårdbidrag. Handläggningstiden är ibland mycket lång
och då en del av vårdbidraget är skattepliktig
inkomst kan en retroaktiv utbetalning resultera i
krav på återbetalning av studiemedel.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2002
att vårdbidrag inte skall kunna utges retroaktivt
före ansökningsmånaden. Förslaget godtogs av
utskottet och bifölls av riksdagen (bet.
2001/02:SfU1, rskr. 2001/02:84). Utskottet finner
inte anledning att nu göra en annan bedömning.

Socialförsäkringslagen (1999:799) innehåller
bestämmelser om förmåner som dels grundas på
bosättning i Sverige, dels är beroende av arbete här
i landet. Den del av försäkringen som baseras på
bosättning avser garantibelopp och bidrag, t.ex.
vårdbidrag, medan den del som baseras på arbete
avser inkomstförlust. Socialförsäkringslagen har
utsträckt giltighet vid utlandsvistelse för vissa
särskilda grupper. Bland annat föreskrivs att
biståndsarbetare m.fl., som av svenskt trossamfund
eller svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet sänds ut för att tjänstgöra
utomlands, skall vara försäkrade i Sverige för
bosättningsbaserade förmåner om utlandsvistelsen kan
antas vara längst fem år. Denna föreskrift gäller
även medföljande familjemedlemmar. Beträffande
utbetalning av bosättningsbaserade förmåner vid
vistelse i ett land som varken är medlem i EU eller
omfattas av EES-avtalet finns vissa begränsningar.
För biståndsarbetare gäller att de har rätt att
uppbära vissa familjestöd, t.ex. föräldrapenning på
lägstanivå/grundnivå och barnbidrag, under
utlandsvistelsen, dock som längst under fem år. För
vårdbidrag gäller dock att förmånen endast får utges
om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex
månader.
Utskottet har tidigare avstyrkt motionsyrkanden om
att vårdbidrag för funktionshindrade barn bör kunna
utges till biståndsarbetare (senast i bet.
2002/03:SfU1). Utskottet fann då inget skäl att
ändra det ställningstagande som gjordes i samband
med att socialförsäkringslagen antogs (prop.
1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, rskr.
1999/2000:12). Utskottet finner inte anledning att
nu göra någon annan bedömning.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning samt avstyrker
motionerna Sf367 yrkandena 6 och 10 och Sf404
yrkandena 37 och 38 i denna del.

Övriga motioner

Enligt nuvarande regler gäller att föräldrar som har
gemensam vårdnad om ett barn får dela vårdbidraget
mellan sig om båda tar del i vården av barnet samt
om båda begär det. En delning av utbetalningen av
vårdbidraget innebär dock inte någon delning av
rätten till bidraget utan det är endast
utbetalningen som delas mellan föräldrarna. Vid
oenighet får den förälder som har den huvudsakliga
vården om barnet hela vårdbidraget. Utskottet har
tidigare avstyrkt motionsyrkanden om att
vårdbidraget skall fördelas procentuellt rättvist
mellan frånskilda föräldrar (senast i bet.
2002/03:SfU1). Liksom då anser utskottet att det får
ankomma på regeringen att överväga lämpliga åtgärder
om problem av större omfattning skulle förekomma.
Utskottet avstyrker därmed motion Sf251.

Även när det gäller de problem som kan uppkomma i
studiemedelssammanhang vid retroaktiv utbetalning av
vårdbidrag anser utskottet att det i första hand får
ankomma på regeringen att vid behov ta initiativ
till eventuella åtgärder. Utskottet avstyrker därmed
motion Sf350.
Utskottet har som ett led i sin uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet gjort en mindre studie av
vårdbidraget och de problem som genom åren har
uppmärksammats vad gäller handläggningstider,
beslutsunderlag m.m.
Utskottet har då konstaterat att det funnits
brister och att dessa har påtalats av regeringen
bl.a. i regleringsbrev till RFV. I regleringsbrevet
för 2002 föreskrev regeringen att kvaliteten i
handläggningen av vårdbidrag skulle öka och
skillnaderna mellan försäkringskassorna minska. I
budgetpropositionen för 2003 påpekade regeringen att
genomströmningstiden för ärenden i
socialförsäkringsnämnd, t.ex. vårdbidrag, var
oacceptabelt lång. Regeringen ansåg att det var
särskilt otillfredsställande att funktionshindrade
och familjer med handikappade barn får vänta på sina
beslut. I regleringsbrevet för 2003 upprepade
regeringen att kvaliteten i handläggningen av
vårdbidrag måste öka och föreskrev dessutom att
genomströmningstiderna måste kortas. Därtill skulle
skillnaderna mellan försäkringskassorna minska.
När det gäller genomströmningstiderna konstaterar
utskottet att RFV i regleringsbrev till
försäkringskassorna för 2003 har föreskrivit att 75
% av de ärenden som beslutas av
socialförsäkringsnämnd, t.ex. vårdbidrag, under 2003
skall ha en genomströmningstid på högst 180 dagar.
Av RFV:s statistikinformation avseende första
kvartalet 2003 framgår att genomströmningstiden för
vårdbidrag i genomsnitt är 182 dagar samt att
medelgenomströmningstiden de senaste tolv månaderna
är 197 dagar. Av en länsuppdelad statistik avseende
första kvartalet 2003 framgår att skillnaderna i
handläggningstid mellan de olika försäkringskassorna
är stora och att de varierar mellan 121 och 315
dagar.
Utskottet har erfarit att RFV innevarande år avser
att påbörja en översyn av vårdbidraget ur ett
handläggarperspektiv. Avsikten är att kartlägga
handläggningsprocessen från ansökan till beslut i
syfte att identifiera s.k. flaskhalsar och andra
problem. Bland annat avser man att finna metoder för
att korta genomströmningstiden. Även problemet med
skillnaderna mellan de olika försäkringskassorna
liksom med kvaliteten i handläggningen kommer att
ingå i översynen.
Utskottet anser att det är beklagligt att
försäkringskassorna ännu inte kommit till rätta med
problemen med de i vart fall i vissa
försäkringskassor alltför långa handläggningstiderna
och att det fortfarande finns brister i kvaliteten i
beslutsunderlagen. Det får dock förutsättas att
RFV:s förestående översyn kommer att resultera i
förslag till åtgärder för att rätta till problemen.
Utskottet avser för egen del att fortsatt följa
frågan och, om ingen ändring sker, ta initiativ till
åtgärder.

21:7 Pensionsrätt för barnår

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:7
Pensionsrätt för barnår.

Propositionen

Syftet med pensionsrätt för barnår är att stödja den
förälder i familjen som har lägst inkomst och/eller
tagit störst del av vårdnaden av barnet. Anslaget
har tillkommit med anledning av det reformerade
ålderspensionssystemet.

Pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas
fr.o.m. det år barnet föds och t.o.m. det år då
barnet fyller tre år eller, om barnet är fött under
någon av månaderna juli t.o.m. december, fr.o.m. det
år då barnet uppnår ett års ålder t.o.m. det år då
barnet fyller fyra år.
Föräldrarna kan själva välja vem av dem som skall
tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet.
För den förälder som tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår skall en fiktiv
inkomst beräknas för denna tid. Den fiktiva
inkomsten kan beräknas på tre sätt, genom utfyllnad
till förälderns pensionsgrundande inkomst året före
barnets födelse, genom utfyllnad till 75 % av den
genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för alla
försäkrade under 65 år eller med ett för alla
försäkrade enhetligt belopp. Det alternativ som ger
det förmånligaste utfallet för ett givet år används.
Utifrån det pensionsgrundande beloppet skall
pensionsrätt beräknas med 18,5 % av underlaget. För
dessa pensionsgrundande belopp betalar staten en
ålderspensionsavgift om 18,5 %.
I propositionen anförs att barnårsrätt för
adoptivföräldrar har förbättrats (prop. 2001/02:84,
bet. 2001/02:SfU12, rskr. 2001/02:215). De nya
reglerna innebär bl.a. att pensionsrätt för barnår
för adoptivföräldrar ges under fyra år fram tills
barnet fyller tio år, räknat från dagen den
försäkrade fick barnet i sin vård. Reglerna träder i
kraft den 1 januari 2005 men gäller retroaktivt
fr.o.m.1960.
Under 2002 uppgick utgifterna för pensionsrätt för
barnår till 3 669 miljoner kronor. För innevarande
år beräknas utgifterna till 3 831 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2004 till anslaget 21:7 Pensionsrätt för barnår
anvisar ett ramanslag på 4 051 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

Socialavgifter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om sänkta
socialavgifter, regional nedsättning av
socialavgifter, socialavgifter för företag
med säsongsanställd personal och
avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsföreningar.
Jämför reservationerna nr 71 (fp), 72 (kd),
73 (kd, c), 74 (kd) och 75 (c).

Gällande bestämmelser

Socialförsäkringarna finansieras av allmän
pensionsavgift, socialavgifter, statlig
ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel.

Den nya socialavgiftslagen (2000:980) (SAL), som
trädde i kraft den 1 januari 2001, innebär främst en
lagteknisk och språklig bearbetning av de tidigare
bestämmelserna om socialavgifter samt en anpassning
till den nya socialförsäkringslagen (1999:799).
Socialavgifter utgörs av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter och tas ut för att finansiera systemen
för social trygghet.
Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och
andra personer som ger ut ersättning som är
avgiftspliktig enligt 2 kap. socialavgiftslagen.
Avgiftspliktig ersättning är främst löner, arvoden
och andra skattepliktiga förmåner. Avgiftsunderlaget
för beräkning av arbetsgivaravgifter består av
summan av de avgiftspliktiga ersättningar som har
utgetts under en kalendermånad.
Arbetsgivaravgifterna uppgår till 29,57 % av
avgiftsunderlaget.
Egenavgifter betalas av fysiska personer som har
avgiftspliktig inkomst enligt 3 kap.
socialavgiftslagen. I första hand betalas
egenavgifter för överskott av näringsverksamhet i
vilken den som har inkomsten har arbetat i inte
oväsentlig utsträckning. Egenavgifterna uppgår till
27,76 % av avgiftsunderlaget.
Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna gäller att
en arbetsgivare varje månad får göra avdrag med 5 %
av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kr,
vilket motsvarar en årlig lönesumma på 852 000 kr.
När det gäller beräkning av egenavgifter får avdrag
göras med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 9
000 kr per år, vilket motsvarar ett avgiftsunderlag
på 180 000 kr.
Arbetsgivare och egenföretagare skall också enligt
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift betala allmän
löneavgift med 3,25 %. Från och med den 1 januari
2004 skall allmän löneavgift betalas med 3,13 %
(bet. 2003/04:FiU1, rskr. 2003/04:42).
Genom lagen (2001:1170) om utvidgning av de
särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen
(2000:980), som trädde i kraft den 1 januari 2002,
infördes en regional stimulans för företagandet i
stödområde A. Lagen är utformad så att den ryms inom
ramen för det s.k. försumbara stödet enligt EG-
regler. Företag inom sektorerna jordbruk, vattenbruk
och fiske samt transport är därmed uteslutna.
Stimulansen lämnas genom utvidgade avdrag på 10 %,
utöver avdragen på 5 %, vid beräkningen av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Det utvidgade
avdraget avseende arbetsgivaravgifter är maximerat
till 7 100 kr per månad och avseende egenavgifter
till 18 000 kr per år.
Enligt 2 kap. 14 § SAL är en ersättning till en
person fri från arbetsgivaravgifter om ersättningen
till den personen under året har understigit 1 000
kr. Enligt 2 kap. 19 § SAL är en ersättning till en
idrottsutövare från en sådan ideell förening som
avses i 7 kap. 7-13 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att
främja idrottslig verksamhet fri från
arbetsgivaravgifter om ersättningen från föreningen
under året inte har uppgått till ett halvt
prisbasbelopp.

Motioner

Sänkta socialavgifter

I motion Sf229 av Per Bill och Anna Ibrisagic (m)
anförs att Sverige behöver fler företagare för
framåtskridande. Det största hindret härför är höga
skatter, varför egenavgifterna bör halveras. I
motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Fi305
yrkande 9 ett tillkännagivande om sänkta
arbetsgivaravgifter. Detta skulle göra det lättare
för företagen att anställa, inte minst inom
tjänstesektorn. Motionärerna anser att på lång sikt
bör den del av arbetsgivaravgifterna som är en ren
skatt tas bort.
I motionerna Fi304 av Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande 24, Fi308 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande
5 och N345 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 5
begärs tillkännagivanden om sänkta
arbetsgivaravgifter. I motionerna anförs att
arbetsgivaravgifterna fungerar som en löneskatt som
driver upp lönekostnaden och försämrar näringslivets
konkurrenskraft med omvärlden och därmed minskar
sysselsättningen i Sverige. I motionerna föreslås
att arbetsgivaravgifterna fr.o.m. 2005 bör sänkas
med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000
kr per år. För egenföretagare utökas den
nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kr
per år. Förslaget gäller alla företag
(arbetsgivare), men gynnar enligt motionärerna
främst småföretagen.
Även i flerpartimotionen Sf383 av Jeppe Johnsson
m.fl. (m, fp, c) anförs att en sänkning av
arbetsgivaravgifterna skulle stärka svenska företags
konkurrenskraft och skapa nya jobb i småföretag.
Lägre avgifter gör att fler kan försörja sig själva
vilket leder till högre skatteinkomster och lägre
belastning på bidragssystemen menar motionärerna.
Eftersom socialavgifter skall ha direkt koppling
till försäkringsskyddet bör, som ett första steg,
den allmänna löneavgiften tas bort. I motionen
begärs ett tillkännagivande om sänkta
arbetsgivaravgifter.

Regional nedsättning av socialavgifter

I motion Sf342 av Hans Backman (fp) begärs ett
tillkännagivande om att arbetsgivaravgiften skall
avskaffas för nyanställningar av ungdomar mellan 18
och 24 år och att Gävleborgs län därvid görs till
ett försöksområde. Motionären framhåller att
arbetslösheten i länet är hög och att många som
flyttar är ungdomar.

Hans Backman m.fl. (fp) begär i motion Ub397
yrkande 5 ett tillkännagivande om att småföretag som
anställer akademiker skall befrias från
arbetsgivaravgift under första året samt ges viss
reduktion andra året. Motionärerna menar att en
begränsad försöksverksamhet kan bedrivas.
I motion Sf292 av Sven Bergström och Birgitta
Sellén (c) begärs ett tillkännagivande om en
utredning om geografisk differentiering av
arbetsgivaravgifterna. Generellt nedsatta
socialavgifter bör införas som ett regionalpolitiskt
styrmedel i norra delen av landet.

Socialavgifter för företag med säsongsanställd
personal

I motion Sk401 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 5
begärs ett tillkännagivande om minskade
socialavgifter för företag med säsongsanställd
personal. Motionärerna efterlyser ett förslag om
minskade socialavgifter samt att företag inom
trädgårdsnäringen skall ges möjlighet att utnyttja
den tidigare beslutade nedsättningen.

Avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsföreningar

I ett antal motioner yrkas att också andra
föreningar än idrottsföreningar bör befrias från
arbetsgivaravgifter för ersättning som under året
har understigit ett halvt prisbasbelopp.

I motion Kr232 yrkande 9 av Kent Olsson m.fl. (m)
anförs att sociala avgifter måste utformas så att
föreningar som arbetar med ungdomskultur, dans,
teater, musik, konst m.m. likställs med
idrottsföreningar.
Helena Höij m.fl. (kd) anför i motion Kr329
yrkande 10 att regeln bör gälla även
amatörkulturföreningar. I motion Sk256 av Inger
Davidson och Sven Brus (kd) yrkande 3 vill
motionärerna låta hela den ideella sektorn omfattas.
Yvonne Andersson (kd) anser i motion Sf274 att
regeln bör gälla för dem som arbetar i folkrörelser.
Motionären anser att detta bör utredas trots att
pensionsdelen naggas i kanten.
I motion Kr326 yrkande 2 av Birgitta Sellén m.fl.
(c) anser motionärerna att regeln bör gälla för
ideella kultur- och ungdomsorganisationer.
Lars U Granberg (s) poängterar i motion Sf333
vikten av stöd till ungdomsorganisationerna och
anser att fler ideella organisationer och föreningar
skulle få samma förutsättningar som idrottsrörelsen.

Utskottets ställningstagande

Motioner om socialavgifter som avser statens
inkomster under 2004 har behandlats av
finansutskottet i betänkande 2003/04:FiU1.
Socialförsäkringsutskottet har yttrat sig över dessa
i yttrande 2003/04:SfU1y. Här behandlas
motionsyrkanden om socialavgifter som inte påverkar
inkomsterna under 2004.

Utskottet anser att när det gäller krav på
generellt sänkta sociala avgifter är detta något som
regelmässigt prövas i samband med det sedvanliga
budgetarbetet.
Utskottet vill därutöver tillägga beträffande krav
på en nedsättning av socialavgifterna att Riksdagens
revisorer på förslag av socialförsäkrings-utskottet
har utfört en granskning av den nedsättning av
socialavgifterna om 5 procentenheter som infördes
den 1 januari 1997. Revisorerna konstaterade i
förslag till riksdagen (2001/02:RR2) att syftet med
stödet är att stimulera nyanställningar och
uppmuntra egenföretagande. Konstruktionen av stödet
innebar dock att sysselsättningseffekterna blev
begränsade, medan de statsfinansiella konsekvenserna
blev stora. Orsaken härtill var framför allt att
nedsättningen endast i begränsad omfattning
påverkade företagens anställningsbeslut. Revisorerna
ansåg att regeringen borde ges i uppdrag att inom
ett år redovisa effekterna av nedsättningen av
socialavgifterna och att utvärderingen i första hand
borde avse sysselsättningseffekter. Revisorerna
föreslog att riksdagen som sin mening skulle ge
regeringen detta till känna.
Finansutskottet behandlade förslaget i betänkande
2001/02:FiU1. Finansutskottet gjorde mot bakgrund av
att denna nedsättning av socialavgifterna varit i
kraft en relativt begränsad tidsperiod samt att
regeringen föreslagit förändringar i nedsättningen
(utökad nedsättning av socialavgifterna i stödområde
A) bedömningen att en sådan utvärdering som
revisorerna efterlyste för närvarande inte var
påkallad. En utvärdering borde ske när det utvidgade
systemet varit i kraft ett par år. Därmed avstyrkte
finansutskottet revisorernas yrkande.
Utskottet anser att det inte finns skäl för
riksdagen att nu göra något uttalande i aktuella
frågor. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf229,
Sf383, Fi304 yrkande 24, Fi305 yrkande 9, Fi308
yrkande 5 och N345 yrkande 5.

Vad gäller motionsyrkandena om regional nedsättning
av socialavgifterna konstaterade utskottet i sitt
yttrande 2003/04:SfU1y till finansutskottet att
lagen om utvidgning av de särskilda avdragen enligt
socialavgiftslagen faller inom ramen för det s.k.
försumbara stödet enligt EG-regler. I lagen undantas
därför företag inom bl.a. jordbruk, vattenbruk och
fiske. Enligt utskottets mening var det viktigt att
stödet gavs en utformning som var förenlig med de
regler som gäller inom EU för statsstöd. Vidare
anförde utskottet att det är utskottets principiella
inställning att det bör finnas ett tydligt samband
mellan de socialavgifter som erläggs och de olika
förmåner som dessa avgifter skall finansiera. Ett
sådant samband är lagfäst i den nya lagen om
fördelning av socialavgifter. En regional
nedsättning av socialavgifter avsedd att bl.a.
stimulera småföretagandet i det aktuella stödområdet
måste betraktas som en del av regionalpolitiken. Mot
bakgrund av detta och att det dessutom finns
avgifter/löneskatter som inte har till syfte att
finansiera förmåner inom socialförsäkringen kan det
ifrågasättas, och särskilt vid en eventuell
utvidgning av avdraget, om det är lämpligt att för
en regional åtgärd ta i anspråk avgifter som är
avsedda att finansiera vissa preciserade sociala
förmåner som sjukpenning och föräldrapenning.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sf292, Sf342 och Ub397 yrkande 5.

När det gäller företag med säsongsanställd personal,
t.ex. inom trädgårdsnäringen, vill utskottet hänvisa
till sin ovan redovisade principiella inställning
att det bör finnas ett tydligt samband mellan de
socialavgifter som erläggs och de olika förmåner som
dessa avgifter skall finansiera och att det kan
ifrågasättas om det är lämpligt att för en regional
åtgärd ta i anspråk avgifter som är avsedda att
finansiera vissa preciserade sociala förmåner.
Liksom i betänkande 2002/03:SfU1 är utskottet, i
linje med vad nyss sagts, inte berett att ställa sig
bakom en nedsättning av socialavgifterna i syfte att
komma till rätta med t.ex. konkurrensproblem inom en
särskild bransch eller för särskilda
personalkategorier. Utskottet konstaterar dock att
de särskilda reglerna om nedsättning av
socialavgifterna med 5 procentenheter innebär en
viss lättnad även för företag med säsongsanställd
personal.

I motion Sf401 väcks även frågan om möjligheten
att utnyttja de tidigare beslutade särskilda
reglerna om nedsättning av socialavgifterna med 5
procentenheter då reduktionen av
arbetsgivaravgifterna skall beräknas på den
månatliga lönesumman. Utskottet behandlade i
betänkande 2000/01:SfU5 regeringens proposition
2000/01:8 Ny socialavgiftslag, vari anfördes att
betalningsperioden för arbetsgivaravgifter enligt
socialavgiftslagen av både systematiska och
pedagogiska skäl borde vara densamma som i
skattebetalningslagen. Utskottet ansåg att
bestämmelserna om månadsvis beräkning och betalning
av arbetsgivaravgifterna av administrativa skäl inte
kunde ändras. Utskottet intar nu samma ståndpunkt
och avstyrker med det anförda motion Sk401
yrkande 5.

Utskottet har tidigare vid en rad tillfällen
behandlat motioner om att ersättningar från även
andra ideella föreningar än idrottsföreningar i
avgiftshänseende bör likställas med ersättningar
från idrottsföreningar. Utskottet har därvid
utförligt redogjort för bakgrunden till den
nuvarande bestämmelsen och sina tidigare
ställningstaganden. I regeringens proposition
1997/98:151 med förslag om ett reformerat
ålderspensionssystem angavs (s. 203) att regeln om
att ersättningar upp till ett halvt basbelopp inte
var pensionsgrundande kunde införas i ATP-systemet
utan att det uppstod någon mer påtaglig risk för att
idrottsutövarnas framtida ålderspension skulle
påverkas. ATP grundades i princip på inkomster
överstigande ett basbelopp under ett år, samtidigt
som det i normalfallet var långt ifrån alla år som
blev avgörande för ålderspensionens storlek. I det
reformerade pensionssystemet, där i princip varje
kronas inkomst under hela livet skulle få betydelse
för det framtida pensionsutfallet, kunde däremot
regeln ifrågasättas. Regeringen ansåg emellertid att
ett slopande av särregeln skulle kräva särskilda
överväganden bl.a. när det gällde idrottsföreningars
ekonomiska situation och därutöver
ställningstaganden till rimligheten av eventuella
kompenserande stödformer. Frågan borde därför, i den
mån så bedömdes som lämpligt, tas upp i ett annat
sammanhang. Regeringen föreslog därmed att särregeln
rörande ersättning till idrottsutövare skulle
överföras till det reformerade pensionssystemet.
Utskottet hade inte någon annan uppfattning i denna
fråga (bet. 1997/98:SfU13). I proposition 2000/01:8
Ny socialavgiftslag föreslogs ingen ändring avseende
undantaget för idrottsföreningar. I utskottets
betänkande 2000/01:SfU5 om ny social-avgiftslag
behandlades även motionsyrkanden om ett vidgat
undantag. Utskottet anförde därvid att undantag från
avgiftsskyldigheten riskerade att urholka
pensionsskyddet och att det var viktigt att
upprätthålla principen om att inkomster som grundade
rätt till socialförsäkringsförmåner borde föranleda
att socialavgifter erlades. Utskottet, som även
erinrade om att undantaget från skyldigheten att
betala arbetsgivaravgifter hade uppkommit i första
hand för att förenkla möjligheten till avdrag i
avgiftssammanhang för idrottsutövares
kostnadsersättningar, kunde inte ställa sig bakom
ett förslag till utvidgning av undantaget. I
betänkande 2002/03:SfU1 uttalade utskottet som sin
uppfattning att frågan om särregeln avseende
idrottsföreningar borde övervägas i varje fall
senast vid den s.k. kontrollstationen 2004 avseende
frågor om medel i pensionssystemet m.m.

Utskottet finner således inte heller nu skäl till
en utvidgning av det aktuella undantaget och
avstyrker med det anförda motionerna Sf274, Sf333,
Sk256 yrkande 3, Kr232 yrkande 9, Kr326 yrkande 2
och Kr329 yrkande 10.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf340 och avslår motionerna
2003/04:Sf327 yrkandena 1, 2 och 6 samt
2003/04:Sf397 yrkande 1.

Ställningstagande

I en frågestund i riksdagen den 13 november 2003 har
statsministern till företrädare för Folkpartiet
liberalerna aviserat att en parlamentarisk kommitté
skall tillsättas för att utreda om en
socialförsäkringsreform bör genomföras efter den
modell som gjorts i pensionssystemet. Vi välkomnar
en sådan översyn av socialförsäkringarna, som även
har begärts i motion Sf340. Vi vill också hänvisa
till att Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna
och Centerpartiet i en gemensam reservation i
betänkande 2003/04:FiU1 har angivit att dagens
socialförsäkringssystem behöver reformeras samt
vilka principer som därvid bör gälla.

Vi anser emellertid att riksdagen bör göra ett
tillkännagivande till regeringen om att en
parlamentarisk arbetsgrupp med företrädare för de
sju riksdagspartierna bör tillsättas för att gå
igenom problem kring socialförsäkringarna. Avsikten
skall vara att eftersträva en samsyn kring hållbara
principer för en stor socialförsäkringsreform som
omfattar främst sjukförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring.
Följande, som utförligare redovisas i motion
Sf340, utgör ett bidrag till diskussionen om hur
socialförsäkringarna kan utformas.
Det skall vara obligatoriska försäkringar mot
inkomstbortfall som innebär en fördelning av
riskkostnader. Försäkringarna skall utformas så att
de främjar arbete och företagande. Det bör så långt
som möjligt finnas ett direkt samband mellan
inbetalda avgifter och förmåner. Det är viktigt att
taket i socialförsäkringarna sätts så att det stora
flertalet inkomsttagares inkomster ligger under
taket. Vidare bör en övergång till "lönebasbelopp"
övervägas så att taket kan räknas upp med
standardhöjningen i samhället.
Kostnaderna för fördelningspolitiska inslag bör
finansieras med anslag över statsbudgeten.
Avgifterna skall vara oberoende av den enskilda
människans risk. Försäkringarna förses med
mekanismer som gör att deras finansiella stabilitet
upprätthålls. De bör få buffertfonder.
De tre stora socialförsäkringssystemen - för
ålderspensioner, för arbetslöshetsförsäkring och för
sjukförsäkring (sjukpenning, rehabilitering och
motsvarigheten till förtidspension) - ges en
fristående ställning med egna styrelser och
redovisas vid sidan av statsbudgeten.

2. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf397 yrkande 1 och avslår
motionerna 2003/04:Sf327 yrkandena 1, 2 och 6 samt
2003/04:Sf340.

Ställningstagande

Statsministern har aviserat att en parlamentarisk
kommitté skall tillsättas för att utreda om en
socialförsäkringsreform bör genomföras efter den
modell som gjorts i pensionssystemet. Vi välkomnar
en sådan översyn av socialförsäkringarna. Vi vill
också hänvisa till att Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet i en gemensam
reservation i betänkande 2003/04:FiU1 har angivit
att dagens socialförsäkringssystem behöver
reformeras samt vilka principer som därvid bör
gälla.

Vi anser att riksdagen nu bör uttala följande
principer som i enlighet härmed bör gälla för
socialförsäkringssystemets utformning.
Huvudtanken är att ett statligt generellt system
bäst försäkrar människor mot vissa mer eller mindre
påverkbara inkomstbortfall men att dessa system även
bör ge utrymme för egna lösningar och personligt
ansvarstagande. Detta gäller i första hand vid
sjukdom, arbetslöshet, barnafödande och pension. Med
undantag för pensionssystemet är dagens
socialförsäkringar dock varken särskilt robusta,
överskådliga eller träffsäkra och behöver därför
reformeras.
I ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna,
utöver pensionssystemet, renodlas och samordnas. Ett
bättre samband mellan avgifter och förmåner måste
upprättas genom någon form av löne- och
avgiftsväxling då det är fråga om att försäkra ett
inkomstbortfall. I ett längre perspektiv är det
önskvärt att hela skatte-, avgifts- och
transfereringssystemet effektiviseras. Därtill bör
även incitamenten för enskilda individer förbättras
vid givna förmåner. Därigenom skulle den svenska
ekonomiska tillväxtkraften stärkas. Reformerna kan
genomföras utan att den offentliga sektorns
omfördelande funktion behöver ändras.

3. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1, motiveringen)

av Kalle Larsson (v).

Ställningstagande

Jag anser att näst sista stycket under Utskottets
ställningstagande i avsnittet Allmänna principer för
socialförsäkringarna borde ha följande lydelse:

Statsministern har i frågestund i riksdagen den 13
november 2003 aviserat en kommande översyn av
socialförsäkringssystemen. Vi anser inte att det
finns något skäl för en översyn med den utgångspunkt
som föreslagits. En sådan privatisering av
socialförsäkringarna skulle hota den generella
välfärdens grundtanke, där skyddet vid sjukdom,
föräldraskap och arbetslöshet är skattefinansierat
och omfattar alla. Socialförsäkringarna bör även
fortsättningsvis vara allmänna och obligatoriska
försäkringar som finansieras solidariskt med
socialavgifter och allmänna skattemedel. Endast
genom en skattefinansierad välfärd uppnås nödvändiga
omfördelande effekter så att tillgången till social
trygghet inte skall vara beroende av kön, hälsa
eller ekonomiska resurser. Vi motsätter oss särskilt
att översynen avses ske efter den modell som gjorts
i pensionssystemet, en modell som enligt vår mening
varit odemokratisk och sluten och lett till ett
ojämlikt och orättvist pensionssystem. Att använda
pensionssystemet som modell skulle också innebära
att sänkningar av ersättningsnivåerna kan komma till
stånd utan politiska ställningstaganden. En översyn
med utgångspunkten att ersätta stora delar av dagens
system med avtalsförsäkringar och privata
försäkringar skulle missgynna låginkomsttagare,
kvinnor och personer med dålig hälsa och riskerar
därmed att allvarligt hota solidariteten och
sammanhållningen i samhället. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Sf327 yrkandena 1, 2
och 6, Sf340 och Sf397 yrkande 1.

4. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf327 yrkandena 1, 2 och 6
samt avslår motionerna 2003/04:Sf340 och
2003/04:Sf397 yrkande 1.

Ställningstagande

Statsministern har aviserat att en parlamentarisk
kommitté skall tillsättas för att utreda om en
socialförsäkringsreform bör genomföras efter den
modell som gjorts i pensionssystemet. Vi välkomnar
en sådan översyn av socialförsäkringarna, som även
har begärts i motion Sf327. Vi vill också hänvisa
till att Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna
och Centerpartiet i en gemensam reservation i
betänkande 2003/04:FiU1 har angivit att dagens
socialförsäkringssystem behöver reformeras samt
vilka principer som därvid bör gälla.

Vi anser emellertid att riksdagen bör göra ett
tillkännagivande till regeringen om att en
parlamentarisk utredning om de ekonomiska
trygghetssystemen bör tillsättas.
Socialförsäkringarna är inte anpassade efter dagens
anställnings- och sysselsättningsformer. Många står
utanför dagens socialförsäkringssystem. De som inte
kommit in på arbetsmarknaden har vare sig rätt till
sjukpenning, a-kassa eller tjänstepension. För att
ett framtida ekonomiskt trygghetssystem skall vara
långsiktigt hållbart är det viktigt att det stöds av
en bred politisk majoritet, i likhet med den
överenskommelse som ingicks i samband med
reformeringen av pensionssystemet.
Riksdagen bör också göra ett uttalande om att
följande principer bör gälla för det framtida
ekonomiska trygghetssystemet.
Trygghetssystemet skall vara långsiktigt hållbart
och klara svängningar i konjunkturen liksom
förändringar i demografin. Det skall syfta till att
hjälpa människor, som på grund av sjukdom eller
arbetslöshet förlorar sin arbetsinkomst, tillbaka
till arbetslivet. Genom att renodla
trygghetssystemets olika ersättningsnivåer och skapa
ett enhetligt system blir det också mer förutsägbart
såväl för den enskilde som för staten.
Alla människor skall garanteras en ekonomisk
grundtrygghet. Människor måste kunna lita på
systemet och samtidigt kunna påverka sin egen
situation genom aktivitet. Riskerna måste spridas så
att människor kan delta på lika villkor. Inom
systemet skall kunna ske en rimlig omfördelning
mellan individer men också över livet.
Både rättvisa och effektivitet talar för
införandet av en samordnad arbetslivsförsäkring, där
sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring ingår och där
ersättningsnivåerna harmoniseras och
myndighetsstrukturerna slås ihop.

5. Ökande privata försäkringar (punkt 2)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf242 yrkande 1.

Ställningstagande

Det finns utvecklingstendenser som kan hota
legitimiteten och de grundläggande principerna för
socialförsäkringssystemet. Sedan ett antal år
tillbaka växer inslagen av privata försäkringar på
socialpolitikens område. Som exempel kan nämnas en
snabbt växande andel privata sjukvårdsförsäkringar.
Det finns också andra, mer kollektiva former, av
privata sjukförsäkringar. Dessutom har från
regeringshåll förts fram idéer om att låta den
privata trafikförsäkringen ta över den allmänna
sjukförsäkringens åtaganden vid trafikskador.

Det är nödvändigt att regeringen låter utreda och
belysa riskerna med en fortsatt framväxt av olika
typer av privatiserade försäkringar på detta område.
En sådan utredning bör också innefatta förslag till
åtgärder ägnade att förbättra de offentliga
socialförsäkringarna vad avser ersättningsnivåer,
tak, fler steg i sjukpenningen och andra tänkbara
åtgärder så att intresset för privata försäkringar
minskar.

6. Utlandsstuderandes försäkringstillhörighet
(punkt 3)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf285 och avslår motion
2003/04:Sf362.

Ställningstagande

En översyn bör göras av reglerna för det sociala
skyddet för medföljande till utländska studenter och
forskare. Problemen gäller särskilt personer från
länder utanför EU. De medföljande får inte arbeta i
Sverige och varken den studerande/forskaren eller
familjen anses bosatta här i landet. Det gäller även
en anhörig som lyckas få arbete och arbetstillstånd.

7. Gränshinder i Norden (punkt 4)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed delvis motion 2003/04:Sf324 yrkande 1 och
avslår motionerna 2003/04:Sf284, 2003/04:Sf324
yrkande 2 samt 2003/04: A240 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

En viktig aspekt när det gäller arbetskraftens
rörlighet i Öresundsregionen är att en icke EU-
medborgare, även om han eller hon är varaktigt
bosatt i ett av länderna, inte kan ta arbete i det
andra landet annat än om personen tillhör en
bristyrkesgrupp. Vi anser att dessa regler bör
ändras.

8. Bruttoinkomst som beräkningsgrund för
egenföretagare (punkt 6)

av Bo Könberg (fp), Anita Sidén (m), Linnéa
Darell (fp), Birgitta Carlsson (c) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf234 yrkande 1,
2003/04:N329 yrkande 12 i denna del och 2003/04:N411
yrkande 2 i denna del.

Ställningstagande

Det finns stora brister i det sociala
trygghetssystemet för egenföretagare. När
egenföretagaren är sjuk eller föräldraledig kan
företaget tillfälligt behöva vara stängt med
bortfall av inkomster som följd. Samtidigt riskeras
ett mer långsiktigt inkomstbortfall genom att
kunderna söker sig till andra företag. Detta är
särskilt känsligt för de företag som verkar inom
tjänstesektorn där lager inte kan byggas upp som
buffert och där det kan vara svårt att ersätta
företagaren med en vikarie. Ett sätt att lösa detta
redovisas t.ex. i motion Sf234 yrkande 1. Förslaget
innebär att beräkning av SGI ger egenföretagare en
inkomsttrygghet som är likvärdig den som gäller för
löntagare. Beräkningen av SGI bör utgå från taxerad
inkomst justerad för resultatreglerande poster.
Därefter bör den framräknade inkomsten korrigeras
för skäliga fasta kostnader i form av lokaler,
räntor m.m.

9. SGI och sexmånadersgränsen för
egenföretagare m.fl. (punkt 7)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf234 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt RFV:s föreskrifter skall vid beräkning av SGI
endast beaktas sådan inkomst som en försäkrad kan
antas komma att ha av eget arbete under minst sex
månader i följd. Det innebär att egenföretagare
och/eller tillfälligt anställda kan nekas
sjukpenning på grund av att deras uppdrag inte är
tillräckligt långa. Vi anser att denna begränsning
bör tas bort så att egenföretagare och
visstidsanställda inte riskerar att stå utan
inkomstbortfallsförsäkring i händelse av sjukdom
eller föräldraskap.

10. Tillfällig föräldrapenning för
egenföretagare (punkt 9)

av Bo Könberg (fp), Anita Sidén (m), Linnéa
Darell (fp), Birgitta Carlsson (c) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf234 yrkande 2,
2003/04:Sf385, 2003/04:N329 yrkande 12 i denna del,
2003/04:N411 yrkande 2 i denna del och 2003/04:A307
yrkande 18.

Ställningstagande

För egenföretagare beräknas den tillfälliga
föräldrapenningen så att årsinkomsten fördelas på
årets alla dagar, dvs. även på helgdagar eller andra
lediga dagar. Ersättningen betalas däremot bara ut
för de dagar föräldern skulle ha arbetat. Det
innebär att egenföretagaren får lägre ersättning än
anställda när han eller hon är hemma och tar hand om
sjuka barn. Reglerna i föräldraförsäkringen behöver
därför ändras så att egenföretagare får rätt till
ersättning vid tillfällig föräldraledighet på samma
villkor som anställda.

11. Makars SGI (punkt 10)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf235.

Ställningstagande

Det finns regler som diskriminerar närstående till
företagare. Ett exempel är att en kvinna som
deklarerat hälften av inkomsterna från ett lantbruk
kan få lägre SGI och därmed lägre föräldrapenning om
maken gjort skattemässiga avsättningar. SGI:n
beräknas nämligen med utgångspunkt i den sammanlagda
deklarerade inkomsten, varefter den delas lika
mellan makarna. Alla sådana diskriminerande regler
bör slopas.

12. Konstnärers socialförsäkringsskydd
(punkt 11)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Kr254 yrkande 8 och avslår
motionerna 2002/03:Kr264 yrkande 14 samt
2003/04:Kr254 yrkandena 9 och 14 .

Ställningstagande

Villkoren för de professionella konstnärerna att
kunna basera sin försörjning och inbetalning till
socialförsäkringssystemet på ersättning för utfört
arbete måste förbättras och underlättas. Det
karakteristiska för konstnärsyrket är att det tar
lång tid att etablera sig som konstnär och att
inkomsterna är ojämna över tiden. För konstnärerna
behövs därför mer individanpassade
socialförsäkringssystem.

13. Studiesociala utredningen (punkt 12)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Ub513 yrkande 1 samt
2003/04:Ub516 yrkandena 1 och 2 samt avslår
motionerna 2003/04:Ub390 yrkandena 10 och 24 samt
2003/04:Ub463.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att studenternas sociala situation
snarast förbättras. Det gäller t.ex. möjligheterna
att kombinera föräldraskap och studier samt att ha
en ekonomisk trygghet under sommaruppehållen. Det
nuvarande systemet ger i dag också problem vid
sjukdom eller skada i samband med studier. Även den
övre åldersgränsen för bostadsbidrag liksom
inkomstprövningen bör förändras.

Den studiesociala utredningen har enligt sina
direktiv rätt att lägga förslag till förändringar
endast i mycket begränsad omfattning. Därmed
fördröjs reformarbetet som syftar till att hjälpa
utsatta studenter. Regeringen borde ha tagit ett
helhetsgrepp på det studiesociala trygghetssystemet.
En parlamentarisk utredning bör tillsättas som ser
över och föreslår ett nytt studiemedelssystem och
där de sociala konsekvenserna för studenterna
särskilt beaktas.

14. Studiesociala utredningen (punkt 12)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Ub390 yrkandena 10 och 24 samt
avslår motionerna 2003/04:Ub463, 2003/04:Ub513
yrkande 1 samt 2003/04:Ub516 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

När regeringen nu äntligen har tillsatt en
studiesocial utredning är uppdraget tyvärr begränsat
till en analys av den ekonomiska och sociala
situationen för studerande. Eftersom regeringen
anser att grundstrukturerna för de olika
socialförsäkringssystemen skall ligga fast finns det
inget som talar för att studenterna verkligen kommer
att få ta del av trygghetssystemen. Regeringen bör
därför tillsätta en ny studiesocial utredning som är
parlamentariskt sammansatt och där studenterna ges
ordentlig representation.

15. Postdoktorala studier (punkt 13)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf232 och 2003/04:Ub385
yrkande 8.

Ställningstagande

Postdoktoral forskning, s.k. postdoc, finansieras
ofta med stipendier och dessa är inte
sjukpenninggrundande. Detta får effekter särskilt
för föräldrapenningförmånerna på grund av
föräldraförsäkringens 240-dagarsvillkor.
Postdoktorala forskare som är anställda inom EU/EES-
området kan lägga till arbetsdagar utomlands för att
uppfylla kvalifikationsvillkoret. Det gäller dock
inte vid anställning utanför EU/EES-området.

Vi anser att en översyn bör göras av de
studiesociala förhållandena för postdoc.

16. Studier och deltidssjukskrivning (punkt 14)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf205 och 2003/04:Sf256
samt avslår motion 2003/04:Sf290.

Ställningstagande

Med dagens regler för sjukpenning och studiestöd går
det inte att kombinera studier med
deltidssjukskrivning. Det är angeläget att reglerna
förändras så att detta blir möjligt, inte minst med
hänsyn till att den nuvarande ordningen kan vara ett
hinder för rehabilitering.

17. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 15)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf289 yrkande 2 och avslår
motionerna 2003/04:Sf327 yrkande 4 och 2003/04:Sf358
yrkande 5.

Ställningstagande

Regeringen har övertagit flera moderata förslag för
att stoppa de kraftigt ökade sjukskrivningstalen.
Detta är positivt men det krävs också att åtgärderna
följs upp i praktiken och att lagens regler följs.
Det krävs betydligt mer för att nå målet med
halverad sjukskrivning fram till år 2008. Bland
annat anser vi att sjukskrivningsprocessen behöver
stramas upp genom ett förbättrat sjukdomsbegrepp. En
flexiblare sjukskrivning med delvis sjukskrivning
och sjukskrivning från arbetsuppgifter behövs även..
Utbildningen i försäkringsmedicin behöver
förstärkas. Tillgången till vård måste förbättras
bl.a. genom införande av en obligatorisk och
offentligt finansierad hälsoförsäkring med en
nationell vårdgaranti, som bör vara fullt genomförd
inom två år. Tillgången till rehabilitering behöver
förbättras. Försäkringskassan bör ges ansvaret för
att rehabiliteringsutredning initieras och kommer
till stånd samt ges mer resurser. Självrisken i
sjukförsäkringen måste höjas genom sänkta
ersättningsnivåer och en ytterligare karensdag den
åttonde sjukdagen. Den sjukpenninggrundande
inkomsten bör även beräknas på de senaste två årens
inkomst. Vi anser inte att försäkringskassan inom
ett år som regel skall utreda om sjukpenning kan
bytas mot aktivitets- eller sjukersättning. I
stället skall sjukpenningens ersättningsnivå sänkas.
Fusk, missbruk och överutnyttjande måste motarbetas
genom tydligare regler, information och kontroll.
Den tredje sjuklöneveckan, som bl.a. motverkar
nyanställningar, måste slopas. Regeringen bör även
utreda alternativ till den offentliga
sjukförsäkringen, bl.a. om företag skall kunna få
träda ut ur den offentliga försäkringen om de
erbjuder lika bra villkor som den allmänna
försäkringen eller om ett system med friskpeng bör
införas. För att vända utvecklingen vad gäller
sjukskrivningar och aktivitets- och sjukersättningar
krävs en arbetsmarknad som är mer rörlig och
tillgänglig för alla som vill arbeta och där det
alltid lönar sig att arbeta. Vi anser även att det
behövs en ordentlig analys av bakomliggande faktorer
hos de personer som är långtidsfriska. Med en samlad
kunskap om vilka faktorer som sammantaget gör att
människor både känner sig friskare och har ett
"friskt" förhållningssätt till sjukdom, arbete och
arbetsliv kan man genomföra de olika förändringar i
samhället som behövs, både vad gäller lag- och
strukturförändringar.

18. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 15)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf358 yrkande 5 och avslår
motionerna 2003/04:Sf289 yrkande 2 samt
2003/04:Sf327 yrkande 4.

Ställningstagande

Sjuk- och aktivitetsersättning omfattar nu 502 300
personer. Det är 19 400 personer eller 4,0 % fler än
för ett år sedan. Hittills i år har det tillkommit
61 000 nya försäkrade i sjuk- och
aktivitetsersättning, vilket i stort motsvarar nivån
för samma period förra året.

Risken för att människor blir avförda för gott
från arbetslivet har ökat genom regeringens
målformulering kring antalet nya sjuk- och
aktivitetsersättningar. Att minska antalet
sjukskrivna personer med hjälp av en alltför
lättvindig "pensionering" kan uppfattas som en
bekväm väg att slippa från både förvaltningsmässiga
och personliga problem. Målet bör i stället vara att
antalet nya längre sjukskrivningar skall minska och
att det sammanlagda antalet personer som under
längre tid - förslagsvis mer än sex månader - uppbär
sjukpenning, sjukersättning och "närbesläktade"
förmåner skall hållas nere. Hälsan ökar inte och
ohälsan minskar inte av att människor flyttas från
ersättning för tillfällig arbetsoförmåga till
ersättning för varaktig arbetsoförmåga. En ändring
av målet bör därför ske.

19. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 15)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf327 yrkande 4 och avslår
motionerna 2003/04:Sf289 yrkande 2 samt
2003/04:Sf358 yrkande 5.

Ställningstagande

Utgiftsökningen inom sjukförsäkringen måste brytas.
Målsättningen att halvera sjukfrånvaron fram till
2008 är inte tillräcklig utan måste kompletteras med
delmål som innebär att sjukskrivningarna skall
minska med 10 % till budgetåret 2004 och med 30 %
till budgetåret 2006.

20. Orsaker till ohälsan (punkt 16)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf289 yrkande 1 och avslår
motionerna 2003/04:Sf287, 2003/04:Sf358 yrkande 15
samt 2003/04:Sf397 yrkande 6.

Ställningstagande

Den dubblering av sjuktalen som skett sedan 1997
beror enligt vår mening inte på att Sverige har en
sämre arbetsmiljö än andra länder. Arbetsgivarna
saknar inte heller incitament att minska
sjukfrånvaron. Sjukskrivningar för med sig en rad
andra kostnader än sjuklön, t.ex.
produktionsbortfall och sjukpenning enligt
kollektivavtal. Noterbart är att sjuktalen är extra
höga i den offentliga sektorn. För att förklara de
ökade sjuktalen måste man vidga perspektivet till
faktorer utanför arbetslivet och till en ändrad
inställning till sjukskrivning, t.ex. till att det
finns personer som är sjukskrivna trots att de har
arbetsförmåga och till att sjukpenning och
sjukersättning beviljas av arbetsmarknadsskäl.
Sjukskrivning har blivit det enda andningshålet för
många människor när de samlade livsvillkoren är för
betungande. Många har inte råd att anpassa
arbetstiden efter livssituationen, t.ex. genom att
vara ledig en extra dag. En viktig orsak är troligen
att rörligheten på arbetsmarknaden är för låg.
Bristande tillgänglighet till vård och
rehabilitering leder till långa
sjukskrivningsperioder i väntan på vård och
behandling. Attityden till hälsa, ohälsa och
sjukskrivning har ändrats hos allmänheten och
läkarkåren, och det kan ofta bli patientens önskan
som avgör om sjukskrivning skall komma till stånd.
Forskningen visar att det finns ett tydligt samband
mellan villkoren i sjukförsäkringen och
sjukskrivningarnas omfattning. Sjukfrånvaron började
att öka när ersättningsnivån i sjukförsäkringen
höjdes från 75 % till 80 %. Sedan dess har
sjukfrånvaron fördubblats.

21. Orsaker till ohälsan (punkt 16)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf358 yrkande 15 och avslår
motionerna 2003/04:Sf287, 2003/04:Sf289 yrkande 1
samt 2003/04:Sf397 yrkande 6.

Ställningstagande

För att i tid se de stora framtida hoten mot
välfärden är det viktigt att se med vilken tyngd
sjuklighet och dödlighet påverkas av olika sjukdomar
och skadeorsaker. Det är där en allvarlig brist att
statistiken över vilka sjukdomar som ligger bakom
sjukskrivningar och sjukpensioneringar har en för
svenska förhållanden ovanligt låg kvalitet. Bristen
i statistiken gör att inte minst de allvarliga
försämringar av kvinnors hälsotillstånd som tycks ha
skett i vissa åldersgrupper under senare år blir
otillräckligt uppmärksammade och orsakssammanhangen
otillräckligt klarlagda.

22. Orsaker till ohälsan (punkt 16)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf397 yrkande 6 och avslår
motionerna 2003/04:Sf287, 2003/04:Sf289 yrkande 1
samt 2003/04:Sf358 yrkande 15.

Ställningstagande

Det finns inga enkla förklaringar till att
ohälsotalen ökat så dramatiskt sedan 1997 utan
orsakerna är komplexa. När man läser regeringens
texter och lyssnar på debatter slås man av hur
dogmatiskt regeringen ser på orsakerna till
sjukfrånvaron. Arbetsplatsens beskaffenhet och
arbetsmiljön verkar vara de enda faktorer som
påverkar människor att må dåligt och sjukskriva sig.
Utan att förringa arbetsplatsens betydelse i
sammanhanget finns det ett flertal orsaker till den
ökade sjukfrånvaron. Människors svårigheter att få
hela livspusslet att gå ihop torde skapa en
betydande del av ohälsan. Utformningen av familje-,
social-, folkhälso-, skatte- och
jämställdhetspolitiken har stor betydelse för
möjligheterna att komma till rätta med ohälsan.
Ohälsan både i och utanför arbetslivet måste
bekämpas genom att stärka den enskilda människans
känsla av värde, inflytande och egenmakt. Hälsa
handlar om att få leva ett så friskt liv som möjligt
utifrån sina egna förutsättningar. Svårigheter att
få tillräckligt med tid för barn, familj, sig själv,
släkt och vänner skapar den stress, känsla av
otillräcklighet, ensamhet och trötthet som så många
känner. Grundtryggheten och hälsan hos barn och
vuxna har därmed blivit mindre. De växande
ohälsotalen kräver således ett helhetsgrepp.

23. Sjukpenning vid skönhetsoperationer m.m.
(punkt 19)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So416 yrkande 2 och avslår
motionerna 2003/04:Sf237 samt 2003/04:Sf262.

Ställningstagande

Plastikkirurgin är en växande verksamhet och Svensk
Förening för Estetisk Plastikkirurgi uppskattar
antalet operationer till mellan 10 000 och 15 000
per år. Den accelererande intimkirurgin på estetisk
grund, som berör både kvinnor och män, är en tragisk
utveckling som beskriver de krav som ställs på
människor att vara "perfekta". Detta är en
folkhälsofråga eftersom dessa operationer dels inte
är riskfria, dels oftast inte leder till den lycka
som den enskilde velat uppnå, dels förvränger synen
på bl.a. sexualiteten. Riksförsäkringsverket bör få
i uppdrag att analysera sjukskrivningsfrekvensen i
anslutning till estetisk intimkirurgi.

24. Steglös ersättningsnivå (punkt 21)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf397 yrkande 22 och avslår
motionerna 2003/04:Sf207, 2003/04:Sf223 samt
2003/04:Sf228.

Ställningstagande

Det är viktigt att man fokuserar på individens
arbetsförmåga hellre än arbetsoförmåga. Det är
därför bra med en utgångspunkt inom
sjukskrivningsprocessen som i större utsträckning
handlar om möjlighet till deltidssjukskrivning. För
att ytterligare stärka detta synsätt och samtidigt
ge ökade individuella möjligheter bör de fasta
stegen som i dag är i sjukpenningen slopas. En
person som i dag arbetar 50 % och får sjukpenning
med 50 % kan inte öka sin arbetsinsats med 10 % även
om detta enligt dennes läkare skulle vara möjligt.
Dagens system tar inte hänsyn till den individuella
förmågan. Nuvarande system uppmuntrar således inte
till ökad arbetsinsats om det inte ryms inom ramen
för de fasta stegen. Detta är helt fel. Av detta
skäl bör det göras möjligt att ha en ersättning med
en individanpassad procentsats mellan 25 och 100 %.

25. Karensdag (punkt 22)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf312 och 2003/04:Sf397
yrkande 27.

Ställningstagande

Självrisk i form av nuvarande karensdagsbestämmelse
medför att många anställda missgynnas. Det gäller
deltidsarbetande, skiftarbetande, timanställda samt
arbetstagare med mer än en arbetsgivare, vilka
sistnämnda i praktiken kan få flera karensdagar.
Regeringen har för ett år sedan aviserat att en
teknisk översyn skall göras och att man avser att
återkomma till riksdagen med en proposition i denna
fråga. Någon sådan har ännu inte lagts fram.
Riksdagen bör därför uppmana regeringen att
återkomma med förslag härom.

26. Övriga sjukpenningfrågor (punkt 23)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 26. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:Sf397 yrkandena 20 och 21 samt avslår
motionerna 2003/04:Sf345, 2003/04:Sf355 yrkande 2
och 2003/04:Sf374.

Ställningstagande

Det överutnyttjande av sjukförsäkringen som kan
betecknas som fusk av den art som bör leda till åtal
torde vara begränsat. Att de dramatiskt ökade
sjukskrivningstalen till stor del dock beror på en
förskjutning av attityderna till sjukförsäkringen
torde stå klart för de flesta. Olika undersökningar
pekar på en sådan förskjutning. Många anser det vara
fullt legitimt att sjukanmäla sig även om man inte
är sjuk i medicinsk mening. Detta kan delvis bero på
bristande kunskaper om syftet med sjukförsäkringen.
Det som är tänkt att vara en sjukförsäkring har i
mångas medvetande kommit att betraktas som en
inkomstbortfallsförsäkring. Det förekommer också att
sjukskrivning, eller ibland hot om detta, tillgrips
som ett sätt att uttrycka missnöje med olika
förhållanden på arbetsplatsen. Attitydfrågorna måste
tas på stort allvar i debatten utan att detta leder
till att drabbade människor skuldbeläggs. Upplysning
om sjukförsäkringens syfte är därför viktig.

Läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen är av
största betydelse. Såväl för individen som med tanke
på samhällets kostnader är det mycket viktigt att
precisionen ökar i sjukskrivningsprocessen, detta
inte minst för att den enskilde skall få den
adekvata behandling och rehabilitering som främjar
en snabb återgång till arbetslivet.
Varje läkare måste vara medveten om att en
sjukskrivning innebär utfärdande av en "check" som
arbetsgivaren och senare statskassan bekostar, och
således bidrar till de utgifter för ohälsan som
redan i dag är så höga att de hotar andra
välfärdssystem. Riksrevisionsverket har efterlyst en
tydligare koppling mellan läkarnas sjukskrivning och
kostnadsansvaret.
Läkaren måste vidare från ett helhetsperspektiv
bedöma den sammantagna och långsiktiga konsekvensen
av att ta en person ur arbetslivet. Varje
sjukskrivning rymmer nämligen en inneboende risk för
isolering och passivisering. Sjukskrivningar med
slentrianmässiga och oprecisa diagnoser som smärta
och ryggbesvär måste undvikas. Vidare måste den
intygslämnande läkaren så långt möjligt undvika
heltidssjukskrivning och i stället ta vara på
personens arbetsförmåga även om den är begränsad.
Detta skulle underlättas om den intygslämnande
läkaren hade kontakt med patientens arbetsgivare för
att se om alternativt arbete kan utföras - för att
slippa den passivisering som en sjukskrivning kan
innebära.

27. Arbetsgivarnas kostnadsansvar (punkt 24)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf289 yrkandena 10, 17 och 21
samt avslår motionerna 2003/04:Sf227, 2003/04:Sf240
och 2003/04:Sf381.

Ställningstagande

En sak som sällan diskuteras är att även höjda
ersättningsnivåer som förhandlas fram i avtal på
arbetsmarknaden kan påverka
sjukskrivningsbenägenheten. Den mindre kostnaden för
frivilligt höjda ersättningsnivåer faller på
arbetsgivarna, medan den större kostnaden för
eventuellt förändrad användning av sjukpenningen när
den enskildes självrisk sänks faller på staten. Vi
anser att en regel bör övervägas som innebär att
avtal om ersättningar utöver en viss nivå skall
medföra att arbetsgivaren får betala hela
sjukpenningkostnaden.

Regeringen räknar med att förlängningen av
sjuklöneperioden skall öka incitamenten för
arbetsgivare att hålla de anställda friska. Vi vill
framhålla att de arbetsgivare för vilka behovet
borde vara störst att påverka, dvs. kommunerna,
skyddas från de ökade incitamenten genom särskilda
statsbidrag
Vi anser även att regeringen måste låta utreda
förslag om förändrad sjukförsäkring från Svenskt
Näringsliv, Reforminstitutet och Företagarna. De
olika förslagen avser privat försäkring genom
arbetsgivaren, s.k. friskpeng, respektive
sjuklöneansvar som varierar efter antalet anställda
på företaget.

28. Kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet
(punkt 25)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf327 yrkande 5.

Ställningstagande

Kunskapen är sämre vad gäller prevention,
rehabilitering och behandling av kvinnors ohälsa,
och detta kan bidra till utslagning eller längre
sjukskrivningar än vad som annars skulle behövas.
Analyser av och forskning kring hälsoutvecklingen
har ofta begränsats till specifika kvinnosjukdomar
och psykiska problem. Folkhälsoarbetet måste vidgas
för att belysa kvinnors situation ur andra
perspektiv. Regeringen bör återkomma med förslag om
detta.

29. Rehabiliteringsbegreppet (punkt 27)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf220 och 2003/04:Sf258.

Ställningstagande

I dag är olikheterna stora runt om i landet vad
gäller både ekonomiska resurser för rehabilitering
och utbud av rehabiliteringsinsatser. De som i dag
står utanför eller bedöms ha små möjligheter att
återvända till arbetsmarknaden skall ha samma rätt
till insatser som övriga medborgare. Det är därför
angeläget att rehabiliteringsbegreppet ges en
definition som innefattar både social, medicinsk och
arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rehabilitering måste också ses i ett livslångt
perspektiv och inte bara som en insats för
yrkesverksamma eller dem som kan rehabiliteras
tillbaka till yrkeslivet. Av det följer att
rehabiliteringen efter fyllda 65 år inte automatiskt
kan hänskjutas till ett normalt åldrande och bli en
geriatrisk fråga. Det finns stora samhällsekonomiska
vinster att göra, t.ex. i form av ett minskat behov
av läkarkontakt, mediciner, hjälpmedel etc., genom
att satsa på en kontinuerlig rehabilitering i livets
alla skeenden. De vinster som ligger i den enskildes
livskvalitet är då inte inräknade.

30. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 28)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf260 och 2003/04:So409
yrkande 5 samt avslår motionerna 2003/04:Sf203,
2003/04:
Sf204, 2003/04:Sf238, 2003/04:Sf250, 2003/04:Sf270
2003/04:Sf330, 2003/04:Sf335, 2003/04:Sf355
yrkandena 6 och 7, 2003/04:Sf361, 2003/04:
Sf370, 2003/04:Sf376, 2003/04:Sf377, 2003/04:Sf399
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So212 samt 2003/04:So644
yrkande 2.

Ställningstagande

Det är vanligtvis mycket billigare att erbjuda vård
och rehabilitering omedelbart än att låta människor
vänta. Ofta utförs dock inte ens
rehabiliteringsåtgärder, som - förutom den
humanitära vinsten - skulle ge positiva
samhällsekonomiska effekter. Det kan bero på att
åtgärden medför en merkostnad för en huvudman, medan
vinsten görs hos en annan.

Landstingssektorn visar i dag ett betydande
underskott. En redan i utgångsläget dåligt utbyggd
rehabilitering riskerar i det läget att försämras, i
synnerhet så länge sjukskrivningarna inte kostar
landstingen något. Vi anser därför att det är
angeläget att skapa bättre incitament för alla
aktörer att utnyttja de gemensamma resurserna
optimalt. Ett viktigt led i detta är att ge
försäkringskassan rätt att finansiera medicinsk
rehabilitering för den försäkrade där den snabbast
finns att tillgå. Det skulle medföra ett bättre
utnyttjande av de samlade resurserna och öka
möjligheterna att tillhandahålla den vård som
medborgarna har rätt till samt även ge möjligheter
till att mer aktivt lyfta fram de långtidssjukas
behov.

31. Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 28)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 28
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf270 och avslår motionerna
2003/04:Sf203, 2003/04:Sf204, 2003/04:Sf238,
2003/04:Sf250, 2003/04:Sf260, 2003/04:Sf330,
2003/04:Sf335, 2003/04:Sf355 yrkandena 6 och 7,
2003/04:Sf361, 2003/04:Sf370, 2003/04:Sf376,
2003/04:Sf377, 2003/04:Sf399 yrkandena 1 och 2,
2003/04:So212, 2003/04:So409 yrkande 5 samt
2003/04:So644 yrkande 2.

Ställningstagande

Larmrapporterna om stress och utbrändhet duggar
tätt. Helt nyligen visade en forskningsrapport att
stressade kvinnor i betydligt högre utsträckning
drabbas av bröstcancer. Varje dag dyker rapporter
upp om alltför höga stressnivåer och om ökade
sjukskrivningar. Varje vecka möter vården drabbade
människor som söker hjälp för att förstå sina
symptom eller som är förtvivlade för att de inte
längre klarar sina jobb. Fackliga företrädare och
chefer undrar hur de skall hantera personal som
drabbats av utbrändhet, samtidigt som de har
svårigheter att klara sin egen stress. Följderna av
långvarig stress blir alltmer uppenbara.

För att få en överblick över problematiken och för
att kunna komma med riktiga åtgärder behöver man
föra samman dem som har kunskap från olika håll i en
delegation mot stress och utbrändhet. Att sammanföra
forskares och praktikers vetande leder en bra bit på
vägen för beslutsfattare. Man behöver också
sammanföra erfarenheter från olika håll och
systematisera dem, inte minst goda exempel på
hälsobefrämjande processer och initiativ som givit
goda resultat.

32. Närståendepenning (punkt 29)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So505 yrkande 3.

Ställningstagande

Anhöriga utför viktiga insatser inom vård och omsorg, t.ex.
genom att vårda en svårt sjuk närstående. Reglerna
för rätt till närståendepenning är dock alltför
snäva. Vi anser dels att ersättning bör kunna utges
även i situationer då den närstående inte är fullt
så allvarligt sjuk som dagens regler kräver, dels
att den berättigade kretsen bör vidgas. Regeringen
bör snarast återkomma med förslag härom.

33. Åtgärder för återgång i arbete vid
aktivitets- och sjukersättning (punkt 30)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf397 yrkande 25.

Ställningstagande

Personer med sjukersättning som skall återgå i
arbete eller vill utnyttja vilanderegeln för att
återgå i arbete har inte rätt till
arbetslöshetsersättning eftersom de saknar
anställning. För dem som således ställer sig till
arbetsmarknadens förfogande men inte omedelbart får
ett arbete måste därför lösningar tas fram.

34. Vilande aktivitets- och sjukersättning vid
studier (punkt 32)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 32
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf397 yrkande 24.

Ställningstagande

Regeringen förklarade i budgetpropositionen för 2003
att man avsåg att återkomma med ett förslag om
vilande sjuk- eller aktivitetsersättning vid
studier. Något sådant förslag har ännu inte lagts
fram för riksdagen. Enligt vår uppfattning bör
vilanderegler införas även för studier, och
regeringen bör därför återkomma med förslag härom.

35. Flexibel aktivitets- och sjukersättning
(punkt 33)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 33
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf327 yrkande 18.

Ställningstagande

Ett problem för personer med aktivitets- eller
sjukersättning som försöker återvända till
arbetslivet på deltid är att ersättningen enbart kan
beviljas med motsvarande 25, 50 eller 75 %. Det kan
medföra kraftiga marginaleffekter och därigenom
instängningseffekter. Sjuk- och
aktivitetsersättningen bör därför kunna beviljas på
ett mer flexibelt sätt.

36. Övriga frågor om aktivitets- och
sjukersättning (punkt 37)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 36. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf289 yrkande 15 och avslår
motionerna 2003/04:Sf355 yrkande 8 samt
2003/04:Sf397 yrkande 23.

Ställningstagande

Det är många unga människor med arbetshandikapp som
beviljas aktivitetsersättning fastän de egentligen
både vill och kan arbeta. Detta är inte acceptabelt.
Alla som kan och vill arbeta skall få möjlighet att
göra detta utifrån sina förutsättningar.

Vi anser att regelverk och föreskrifter måste
tydliggöra vem som anses vara arbetshandikappad och
därmed i behov av stöd. De som är arbetshandikappade
skall ges ett fullgott stöd. De som inte är
arbetshandikappade skall inte kunna komma i fråga
för anställning inom verksamheter som exempelvis
Samhall.

37. Övriga frågor om aktivitets- och
sjukersättning (punkt 37)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 37
borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 37. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:Sf397 yrkande 23 och avslår motionerna
2003/04:Sf289 yrkande 15 samt 2003/04:Sf355
yrkande 8.

Ställningstagande

För de arbetsgivare som vill anställa en person med
vilande sjuk- eller aktivitetsersättning finns det
inget skydd om eventuella sjuklönekostnader
uppkommer. Detta kan medföra att arbetsgivare tvekar
att anställa dessa personer. Den förlängda
sjuklöneperioden som regeringen har infört riskerar
således att leda till att utnyttjandet av
vilandereglerna i praktiken försvåras ytterligare.

38. Handikappersättning (punkt 38)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 38
borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 38. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:Sf217, 2003/04:Sf273 och 2003/04:So642
yrkande 5 samt bifaller delvis motion 2003/04:Sf349.

Ställningstagande

Handikappersättningens utformning har flera
allvarliga brister. Konstruktionen med olika nivåer
medför att kompensation inte ges för merkostnader i
behövlig utsträckning och att personer som har
kostnader på lägre nivåer över huvud taget inte kan
få någon ersättning. Handikappersättning utgår inte
heller till personer som får ett funktionshinder
efter fyllda 65 år. Många personer med
funktionshinder lever under knappa ekonomiska
omständigheter. Detta beror framför allt på att de
har merkostnader till följd av sitt funktionshinder.

För att kompensera för de extra kostnaderna kan
den enskilde ansöka om handikappersättning hos
försäkringskassan. Denna lagstiftning innebär dock
inte att den funktionshindrade får ersättning för
sina egentliga merkostnader. Om handikappersättning
skall bli den ersättning för merkostnader och
hjälpbehov som från början varit meningen måste
reglerna om handikappersättning ses över. Många år
har förflutit sedan den senaste utredningen 1975. En
ny övergripande utredning bör göras.

39. Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
(punkt 39)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 39. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf265 yrkandena 1-3 och
2003/04:Sf384 samt avslår motion 2003/04:Sf371.

Ställningstagande

Arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön, val av
produktionsteknik, arbetsmetoder m.m. Därmed bör
arbetsgivaren också svara för försäkringen för
arbetsskador. Staten bör i lag tillförsäkra
arbetstagaren ett skydd vid olycksfall genom att
arbetsgivaren åläggs att teckna en försäkring för
arbetsskada med riskdifferentierad premie. Premien
sätts då efter de risker och skadefall verksamheten
genererar.

En riskdifferentierad försäkring är effektiv när
det gäller arbetsolyckor, men går i de flesta fall
inte att tillämpa i fråga om arbetssjukdomar.
Orsaken till detta är att sambanden mellan en
sjukdom och dess uppkomst samt arbetsmiljön är
komplicerade och oklara. Vidare uppträder
sjukdomarna ofta med lång fördröjning.
Arbetsskadeförsäkringen bör därför enbart omfatta
arbetsolyckor. På sikt bör arbetssjukdomarna föras
över till sjukförsäkringen. Övergången från
nuvarande finansiering till en renodlad
försäkringsfinansiering för arbetsolyckorna måste få
ta tid, dels på grund av skulderna på gamla
livräntor, dels på grund av den stora spännvidden
för premierna mellan arbetsgivare med mycket små
risker och arbetsgivare med mycket stora risker.
Regeringen bör utreda en övergångslösning från en
offentlig arbetsskadeförsäkring till ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare.

40. Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
(punkt 39)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 39
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf371 och avslår motionerna
2003/04:Sf265 yrkandena 1-3 och 2003/04:Sf384.

Ställningstagande

Arbetsskadeförsäkringen är privatiserad i Norge.
Detta har gett ekonomiska incitament för företagen
att satsa mer på förebyggande åtgärder, t.ex.
utbildning för att göra arbetsplatserna säkrare och
mindre belastande för arbetstagaren. Systemet
innebär att ju säkrare en arbetsplats är, desto
lägre är premien. Man kan se att arbetsskadorna har
minskat när företagen får ta större ekonomiskt
ansvar.

Enligt vår uppfattning bör konsekvenserna av att
privatisera arbetsskadeförsäkringen utredas. Vi
anser att man på sikt kan föra över den svenska
arbetsskadeförsäkringen på arbetsmarknadens parter.
Utredningen bör även ta ställning till hur
arbetsgivaren kan kompenseras, t.ex. via sänkt
arbetsgivaravgift. Sammantaget bör detta leda till
en väsentlig kostnadsminskning för företagen.

41. Elöverkänslighet som arbetsskada (punkt 40)

av Kalle Larsson (v), Birgitta Carlsson (c) och
Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:MJ410 yrkande 6 och bifaller
delvis motion 2003/04:Bo262 yrkande 4.

Ställningstagande

Alltfler människor upplever en elöverkänslighet av
varierande grad. Orsaken till dessa besvär har
diskuterats flitigt och inte sällan har den enskilda
människan hamnat i kläm och behandlats på ett icke
värdigt sätt.

Vissa försäkringskassor godkänner inte
elöverkänslighet som sjukdom. Inledningsvis kan
sjukpenning utges men efter utredning kan den dras
in om diagnosen är elallergi. Elöverkänsliga
personer kan inte heller få sin skada bedömd som
arbetsskada. De som är överkänsliga för el kan
ställas inför det svåra valet att övertala sin
läkare att inte skriva elöverkänslighet som diagnos
på läkarintyget för att inte riskera sjukpenningen.
Samtidigt är det viktigt med tanke på arbetsgivarens
ansvar för arbetsmiljön och för rehabilitering att
läkarintyget visar den rätta diagnosen. Situationen
för personer med elöverkänslighet är således
oacceptabel. Vi menar att symtom på elöverkänslighet
bör kunna betraktas som grund för bedömning av
arbetsskada.

42. Övriga frågor om arbetsskadeförsäkringen
(punkt 41)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 41
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf280 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motion 2003/04:Sf329.

Ställningstagande

Rätt utförd kan en koncentration av handläggning av
arbetsskadeärenden underlätta utbytet av kunskap
mellan försäkringsspecialister och företrädare för
medicinsk och annan vetenskap. En sådan hög grad av
koncentration kan dock vara negativ ur andra
aspekter. Exempelvis kan brister i hanteringen
lättare cementeras i en miljö där jämförelseobjekt
saknas. Sedan flera år pågår ett arbete med en viss
koncentration av arbetsskadeärenden hos
försäkringskassorna. Det är viktigt att den
omorganisering och det arbete för att förbättra både
hanteringen av och kvaliteten på bedömningarna som
försäkringskassorna redan påbörjat ges utrymme att
fortsätta. Det är också viktigt att den försäkrade
ges en reell möjlighet att kunna besöka sitt kontor.
Vid en alltför hög grad av koncentration minskar
förutsättningarna för detta. Vi anser att en viss
koncentration av arbetsskadehanteringen bör komma i
fråga för att säkra likvärdigheten i bedömningarna
och rättvisan i systemet. Enligt vår bedömning bör
handläggningen av dessa ärendeslag koncentreras till
minst en arbetsskadeenhet per län.

Den 1 juli 2002 reformerades
arbetsskadeförsäkringen genom att en uppmjukning av
bevisreglerna gjordes. Med de tidigare reglerna hade
kvinnor med bl.a. förslitningsskador svårare än män
att få sjukdomstillstånd godkända som arbetsskador.
Mot denna bakgrund finns det behov av att utvärdera
vad den genomförda reformen haft för inverkan vad
gäller diskrimineringen av kvinnor i
arbetsskadeförsäkringen.

43. Försäkringsläkare och utbildning i
försäkringsmedicin (punkt 42)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 43. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf289 yrkande 4 och avslår
motionerna 2003/04:Sf275, 2003/04:Sf358 yrkandena 12
och 14 samt 2003/04:Sf401 yrkandena 1-3 och 5.

Ställningstagande

Vi anser att försäkringsläkarnas roll måste
tydliggöras. De bör t.ex. ha mer likvärdiga
arbetsförhållanden inom de olika
försäkringskassorna. Senast inom ett par år bör det
finnas klara riktlinjer om vilka krav på utbildning
m.m. som bör ställas på en försäkringsläkare.

44. Försäkringsläkare och utbildning i
försäkringsmedicin (punkt 42)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 44. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf358 yrkandena 12 och 14 samt
avslår motionerna 2003/04:Sf275, 2003/04:Sf289
yrkande 4 och 2003/04:Sf401 yrkandena 1-3 och 5.

Ställningstagande

Vi anser att utbildning respektive fortbildning av
läkare i försäkringsmedicin är av stor vikt för att
höja kvaliteten på de behandlande läkarnas intyg och
utlåtanden. De förbättringar som efter beslut i
våras genomförs i detta avseende kunde ha genomförts
långt tidigare. Det är ändå ett viktigt framsteg att
läkares utbildning och fortbildning i
försäkringsmedicin förstärks. Utbildningen bör
omfatta alla läkare, även de som nu är i tjänst. Det
är dock även angeläget att genomförandet inte drar
ut på tiden och att regering och myndigheter inte
heller stannar på halva vägen. På sikt bör
genomgången utbildning i försäkringsmedicin bli ett
villkor för att över huvud taget få skriva sjukintyg
till försäkringskassan. Vi anser att regeringen bör
låta utreda i vilken takt detta skall genomföras och
därefter återkomma till riksdagen i denna fråga.

Försäkringsläkarna är få, både i förhållande till
det stora antalet ärenden och i förhållande till de
många frågor som kan uppstå i samband med
rehabilitering och sjukersättning. För närvarande
finns det, omräknat i heltidstjänster, omkring 185
försäkringsläkare i hela landet. Enligt vår
uppfattning är det tveksamt om den senaste ökningen
om 50 heltidstjänster efter beslut i våras är
tillräcklig. Regeringen bör därför ha fortsatt
uppmärksamhet på frågan och vid behov återkomma till
riksdagen med ytterligare förslag.

45. Försäkringsläkare och utbildning i
försäkringsmedicin (punkt 42)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 42
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 45. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf401 yrkandena 1-3 och 5 samt
avslår motionerna 2003/04:Sf275, 2003/04:Sf289
yrkande 4 och 2003/04:Sf358 yrkandena 12 och 14.

Ställningstagande

Enligt nuvarande regler skall försäkringsläkaren
inte undersöka den försäkrade, utan
försäkringsläkarens medicinska bedömning skall
grunda sig på den behandlande läkarens uppgifter i
intyg och utlåtanden. Så länge denna ordning gäller
måste det ställas höga krav på de behandlande
läkarnas intyg och utlåtanden. I våras beslutades
äntligen om en förstärkning av den
försäkringsmedicinska utbildningen. Vi anser dock
att det krävs ytterligare förändringar. Vi vill
betona vikten av att utbildning i försäkringsmedicin
måste bli obligatorisk för läkare på alla nivåer och
bli ett mer betydande inslag i läkarnas
grundutbildning.

Det övergripande målet med försäkringsläkarens
verksamhet är att den försäkringsmedicinska
bedömningen skall grundas på vetenskap och beprövad
erfarenhet samt tillgodose kraven på likformighet
och rättssäkerhet. För att uppnå detta mål är det
viktigt att försäkringskassan har försäkringsläkare
som lever upp till kassans ansvar för
socialförsäkringen gentemot såväl enskilda
försäkrade som samhället. En stor del av kritiken
mot försäkringsläkarna har riktat in sig på att
deras yttranden ofta strider mot vetenskap och
beprövad erfarenhet. För att motverka detta är det
viktigt att försäkringsläkarna tillförsäkras en
kontinuerlig och uppdaterad vidareutbildning. Endast
på så sätt kan det garanteras att deras bedömningar
baseras på aktuell kunskap.
Försäkringsläkare är inte underställda
Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet. Som rådgivare
till försäkringskassor är försäkringsläkarna inte
heller ansvariga för sina bedömningar inför JO.
Detta är en brist i systemet som inte är acceptabel.
Mot bakgrund härav bör det övervägas om inte
försäkringsläkarna bör ställas under motsvarande
kontroll som övriga läkare.
Regeringen bör göra en grundlig översyn av de
problem som finns inom det försäkringsmedicinska
området och lämna förslag på en reformering av det
försäkringsmedicinska systemet.

46. Dröjsmålsränta m.m. (punkt 43)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 46. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf206 och 2003/04:Sf359
yrkande 9.

Ställningstagande

Försäkringskassan har sedan 1994 rätt att ta ut
dröjsmålsränta på de belopp som en person är skyldig
att återbetala till kassan. Det framstår då som
rimligt att även personer som drabbas av försenad
eller felaktig hantering från kassans sida skall
kunna erhålla dröjsmålsränta. För detta borde
följande gälla. Försenas ett beslut om utbetalning
beroende på förhållanden som mottagaren inte kan
råda över bör dröjsmålsränta utbetalas. Om ett
beslut om avslag i ett ärende överklagas och sedan
ändras helt eller delvis till den klagandes fördel
bör ränta betalas från den dag då avslagsbeslutet
fattades av försäkringskassan.

En sådan ordning skulle även ha fördelen att
tydliggöra kostnader vid långsam handläggning och
bidra till att förkorta handläggningstider. En liten
ökning av statens räntekostnader kan åtföljas av en
viss vinst när det gäller mer effektiv
ärendehantering. Regeringen bör återkomma med
förslag om när försäkringskassan skall vara skyldig
att betala dröjsmålsränta.

47. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 45)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 45
borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 47. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:Sf397 yrkande 18 och avslår motionerna
2003/04:Sf202, 2003/04:Sf218, 2003/04:Sf278,
2003/04:Sf321, 2003/04:Sf339, 2003/04:Sf373 samt
2003/04:Sf392.

Ställningstagande

Problemet med överbelastade försäkringskassor
riskerar att återkomma om inget görs åt kassornas
sätt att arbeta med rehabilitering. För att
förhindra att rehabiliteringsverksamheten skall
behöva stå tillbaka för utbetalning av sjukpenning
bör det inrättas särskilda resultatenheter inom
försäkringskassorna som arbetar med rehabilitering.
Pengar och personal kan därmed inte utan vidare
föras över från en resultatenhet till en annan.

48. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 45)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 45
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 48. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf392 och avslår motionerna
2003/04:Sf202, 2003/04:Sf218, 2003/04:Sf278,
2003/04:Sf321, 2003/04:Sf339, 2003/04:Sf373 och
2003/04:Sf397 yrkande 18.

Ställningstagande

Under de senaste åren har ohälsan ökat lavinartat,
och det har varit svårigheter att få snabb
rehabilitering för dem som behövt detta. Ett sätt
att komma vidare och effektivisera, bl.a. för dem
som behöver rehabilitering, är att
Riksförsäkringsverket, försäkringskassan och
arbetsmarknadsmyndigheterna arbetar tillsammans. Det
finns nu försök på gång med samarbete mellan dem,
men det skulle behövas ytterligare
effektiviseringar. Det har på flera håll i landet,
bl.a. på mindre orter, framförts vikten av att på
ett ställe kunna få den hjälp man behöver t.ex. med
att byta arbete som man inte kan vara kvar i på
grund av ohälsa. En utredning bör tillsättas för att
snarast utröna om möjligheter föreligger att slå
samman myndigheter.

49. Flexibel pensionsålder m.m. (punkt 47)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 47
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 49. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf252 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Pensionsåldern bör enligt min mening vara mer
flexibel och ge större valfrihet för individen att
fortsätta yrkeslivet eller gå i pension. Det borde
inte finnas någon bestämd pensionsålder utan det bör
vara upp till var och en att förhandla fram dag och
år för pension. Däremot bör det finnas en bestämd
tid och ålder för när pensionsbeloppet skall kunna
utbetalas. Deltidstjänster eller byte av arbetsplats
med lägre lön bör inte försämra pensionsförmånerna.
I stället borde arbetstagaren kunna få en lägre lön
mot att arbetsgivaren fortsätter att betala sociala
avgifter motsvarande den nivå den anställde haft de
senaste fem åren. Social- och avtalsförsäkringarna
bör även inkluderas i dessa förslag. Det är inte
rimligt att försäkringsskyddet försämras och näst
intill upphör när man fyller 65 eller 67 år.

50. Samordning av engångsbelopp inom
yrkesskadeförsäkringen (punkt 48)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 48
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 50. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf261 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Reglerna för samordning av livränta och pension kan
få den effekten att den yrkesskadade får vidkännas
ett större sammanlagt pensionsavdrag än vad denne
har erhållit i livränta i form av ett engångsbelopp.
Eftersom ingen genom pensionsavdrag borde behöva
betala mer än vad som utbetalats som engångsbelopp
bör personerna i fråga slippa avdrag när väl
engångsbeloppet är "återbetalt". Regeringen bör
tillsätta en utredning som får i uppdrag att utreda
hur reglerna kan ändras och om inte möjligheten till
utbyte av livränta bör avskaffas.

51. Återställande av pensionerna till 1990 års
värde (punkt 49)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 49
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 51. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf360 yrkande 13.

Ställningstagande

Pensionärerna har under 1990-talet fått vidkännas
försämringar inom vård och omsorg samtidigt som
pensionernas värde har minskat med 10 %. Minskningen
av pensionerna beror på att prisbasbeloppet inte har
följt prisutvecklingen. De förbättringar som på
regeringens förslag därefter genomförts för
pensionärer har välkomnats av Vänsterpartiet.
Emellertid bör man inte betrakta förbättringar på
skattesidan och av bostadstillägget och
pensionstillskottet som återställande av pension. I
stället utgör dessa välbehövliga standardhöjningar
för låginkomstpensionärer alternativt
skattesänkningar som kommit alla skattebetalare till
del. Eftersom situationen för låginkomstpensionärer
fortfarande är oacceptabel bör regeringen lägga fram
förslag om hur pensionerna bäst kan återställas till
1990 års värde.

52. Bostadstillägg i särskilt boende (punkt 50)

av Bo Könberg (fp), Anita Sidén (m), Linnéa
Darell (fp), Birgitta Carlsson (c) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 50 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 52. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf315 och avslår motion
2003/04:Sf210.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening viktigt att de pensionärer
som önskar det får möjlighet till eget rum även om
de bor i en särskild boendeform för äldre. Dessvärre
förekommer det forfarande att äldre människor i
särskilda boendeformer måste bo tillsammans med
annan person trots att de hellre skulle vilja ha ett
eget rum. Det förhållandet att det 1994 var brist på
enkelrum, och att det vid införandet av det statliga
bostadstillägget för pensionärer (BTP) fr.o.m. 1995
ansågs som orimligt att neka BTP när något
alternativ till tvåbäddsrum inte fanns, kan inte tas
till intäkt för att nio år senare ha kvar en
principiellt mindre lämplig regel. I praktiken
innebär ett bibehållande av regeln att statsmakterna
ger berörda kommuner en signal om att fortsatt
ofrivilligt tvåbäddsboende dels kan delfinansieras
av staten med bidrag, dels är en godtagbar
boendeform. Detta är oacceptabelt och kan leda till
att BTP blir ett kommunalt bidrag och inte ett
grundskydd för pensionärer. Det kan vidare leda till
att mindre lämpliga vårdmiljöer permanentas. Av nu
anförda skäl bör det sättas en tydlig gräns för hur
länge BTP skall kunna lämnas för icke frivilligt
boende i tvåbäddsrum. Det skulle ge en tydlig signal
till de kommuner som ännu har frågan om eget rum
olöst. En lämplig tidsgräns bör bestämmas till den 1
juli 2006. Det innebär att det påtvingade
"dubbelrumsboendet" i äldrevården försvinner senast
den 30 juni 2006. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till erforderlig ändring av
BTP-reglerna.

53. Familjepolitikens inriktning (punkt 53)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 53 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 53. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf356 yrkande 1 och avslår
motionerna 2003/04:Sf243 yrkandena 1, 2 och 4,
2003/04:Sf288 yrkandena 1-3, 2003/04:Sf397 yrkande
8, 2003/04:Sf400 yrkandena 2 och 8, 2003/04:Sf404
yrkandena 1, 2, 5-7, 17, 19, 22 i denna del och 28
samt 2003/04:So500 yrkande 7.

Ställningstagande

Vissa bidragskonstruktioner innebär att stödet till
barnfamiljerna helt eller till stora delar dras in
vid yrkesarbete. Detta leder mycket snabbt till
långtgående marginaleffekter på i vissa fall upp
till 100 %. Enligt vår mening är detta inte
acceptabelt. Vi menar att det måste löna sig att
arbeta och att detta även skall gälla för föräldrar.

54. Familjepolitikens inriktning (punkt 53)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 53
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 54. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf243 yrkandena 2 och 4,
2003/04:Sf397 yrkande 8, 2003/04:Sf400 yrkandena 2
och 8 samt 2003/04:Sf404 yrkandena 1, 2, 5-7, 17,
19, 22 i denna del och 28 samt avslår motionerna
2003/04:Sf243 yrkande 1, 2003/04:Sf288 yrkandena
1-3, 2003/04:Sf356 yrkande 1 och 2003/04:So500
yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt vår mening är familjen, även om den inte är
felfri, den viktigaste byggstenen i samhället och
den livsform som har störst möjlighet att vara den
lilla nära gemenskap som behövs för att den enskilda
människan skall kunna växa. Sociala och ekonomiska
stödformer måste utformas utifrån den enskilda
familjens behov och med utgångspunkt från att
stabila familjerelationer är något bra och
eftersträvansvärt.

Att vara förälder kan enligt vår mening betraktas
som den finaste uppgift man kan ha. Därför skall man
som förälder kunna kräva att få goda förutsättningar
för att klara den. För att stödja föräldraskapet
anser vi att det i Sverige, liksom i t.ex. Norge,
borde finnas ett informativt och inspirerande
material om föräldraskap och barns utveckling.
Föräldraskapets betydelse måste uppvärderas genom
politiska beslut och genom attitydbildning. Ingen
kan bättre än föräldrarna avgöra vad som är bäst för
det egna barnet, och denna grundsyn måste komma till
klart uttryck i samhället.
Vi anser att det är av största vikt att barn och
föräldrar får tillräcklig vardagstid tillsammans
eftersom det är i vardagliga situationer som man
löser konflikter och tränar samlevnad på ett
naturligt sätt. Föräldrarna måste därför stöttas så
att de kan vara närvarande och delaktiga i de ungas
liv. Det är det bästa förebyggande arbete man kan
satsa på.
Enligt vår mening är det viktigt att kommunala
folkomröstningar där majoriteten röstat för rätten
att välja barnomsorgsform, inklusive rätten att
själv vårda sina småbarn, tillmäts stor betydelse
och tas på allvar. Det är också viktigt att så många
beslut som möjligt som berör familjen fattas av
familjen själv. Det gäller t.ex. valet av
barnomsorgsform. Vidare bör alla beslut som fattas
av regering och riksdag konsekvensprövas för att se
hur de påverkar familjerna.
Den familjepolitik som byggts upp genom åren har
såväl fördelningspolitiska brister som brister ur
valfrihetssynpunkt; fördelningspolitiskt därför att
barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning
tillfaller redan resursstarka hushåll, och ur
valfrihetssynpunkt på grund av att det
familjepolitiska stödet inte medger flera
alternativa barnomsorgsformer. Av dessa skäl anser
vi att familjepolitiken behöver reformeras så att
alla får möjlighet att välja den barnomsorgsform som
passar de egna förhållandena bäst. Vid sidan av
maxtaxan, som stärker ekonomin för dem som väljer
dagens offentligt finansierade barnomsorg, vill vi
även införa ett barnomsorgskonto som skall omfatta
alla barn som fyllt ett men inte tre år.
Kontobeloppet skall uppgå till 80 000 kr per barn
och skall reduceras om barnet helt eller delvis har
plats inom kommunalt finansierad barnomsorg.
Maximalt skall 40 000 kr per barn och år få tas ut.
Med våra förslag får föräldrarna såväl ansvar som
resurser för att själva kunna utforma sin vardag och
välja den barnomsorgsform som de anser vara bäst.

55. Familjepolitikens inriktning (punkt 53)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 53
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 55. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf288 yrkandena 1-3 och avslår
motionerna 2003/04:Sf243 yrkandena 1, 2 och 4,
2003/04:Sf356 yrkande 1, 2003/04:Sf397 yrkande 8,
2003/04:Sf400 yrkandena 2 och 8, 2003/04:Sf404
yrkandena 1, 2, 5-7, 17, 19, 22 i denna del och 28
samt 2003/04:So500 yrkande 7.

Ställningstagande

Familjer som består av två sammanlevande vuxna utan
barn är sällan berättigade till stöd från
politikområdet Ekonomisk familjepolitik.
Familjebegreppet införlivar dock även familjer utan
barn och benämningen på politikområdet blir därför
missvisande. Det visar att familjebegreppet utgår
från kärnfamiljen som norm. För att komma bort från
detta och i stället sätta barnen i centrum bör
politikområdet benämnas Ekonomisk barnpolitik.

Enligt budgetpropositionen för 2004 är
målsättningen inom politikområdet att minska
skillnader i ekonomiska villkor mellan familjer med
och utan barn inom ramen för den generella
välfärden. Eftersom det är viktigt att slå fast att
politiken även skall vara utformad på ett sådant
sätt att den bidrar till en utveckling mot ökad
jämställdhet i samhället bör målformuleringen i
stället lyda: "Skillnaderna i de ekonomiska
villkoren mellan familjer med och utan barn skall
minska, och jämställdhet mellan könen skall
uppmuntras inom ramen för den generella politiken."
En sådan målformulering inte bara bibehåller
inriktningen att sätta barns bästa i fokus, utan kan
snarare sägas förstärka den.

56. Familjepolitikens inriktning (punkt 53)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 53
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 56. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So500 yrkande 7 och avslår
motionerna 2003/04:Sf288 yrkandena 1-3,
2003/04:Sf243 yrkandena 1, 2 och 4, 2003/04:Sf356
yrkande 1, 2003/04:Sf397 yrkande 8, 2003/04:Sf400
yrkandena 2 och 8 samt 2003/04:Sf404 yrkandena 1, 2,
5-7, 17, 19, 22 i denna del och 28.

Ställningstagande

Uppgiften för familjepolitiken måste vara att
underlätta för föräldrarna i ekonomiskt och socialt
hänseende samt att ge dem stora möjligheter att
påverka barnens uppväxtförhållanden. Ledstjärnorna
för familjepolitiken skall vara ökat
självbestämmande och valfrihet, bättre möjlighet att
kombinera familjeliv och arbetsliv samt mer tid för
barnen. Det förutsätter att familjernas ekonomiska
utrymme stärks och att föräldrarna har möjlighet att
ta ansvar för barnens uppväxt vad gäller både
barnomsorg och skola. Det är också viktigt att det
finns olika former av barnomsorg att välja mellan.
Det offentliga stödet måste bygga på likabehandling
av alla barn, och makten över barnomsorgen bör
därför flyttas från staten och kommunerna till
föräldrarna. Därtill behövs insatser för att ge
småbarnsföräldrar mer tid för sina barn.

57. Delat barnbidrag (punkt 54)

av Kalle Larsson (v), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 57. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf213, 2003/04:Sf288
yrkande 7 och 2003/04:Sf311 yrkande 1 samt avslår
motionerna 2003/04:Sf277 och 2003/04:Sf311 yrkande
2.

Ställningstagande

För barn bosatta i Sverige utges barnbidrag med 11
400 kr om året. I regel tillfaller rätten att
uppbära barnbidrag modern. I en familj där både
mamman och pappan sammanbor med barnet uppstår
vanligtvis inga problem med att bidraget utbetalas
till mamman. Värre är det när föräldrarna separerar,
vilket sker i mer än hälften av alla familjer. De
flesta föräldrar har delad vårdnad efter en
separation och i många fall ett växelvis boende.
Även i en sådan situation utbetalas dock
barnbidraget till mamman. Eftersom båda föräldrarna
vid växelvis boende delar på ansvaret för barnen
anser vi att de gemensamt bör kunna ansöka om att få
delat barnbidrag.

58. Samtidigt uttag av föräldrapenningförmåner
(punkt 55)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 55 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 58. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf356 yrkande 4 och
2003/04:A307 yrkande 17 och bifaller delvis
motionerna 2003/04:Sf288 yrkande 5 och 2003/04:Sf308
yrkande 3 samt avslår motion 2003/04:Sf344.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör det finnas en större valfrihet
i föräldraförsäkringen än i dag. Vi anser att det
bör vara möjligt för de föräldrar som vill att ta ut
en del av föräldraförsäkringen samtidigt. En sådan
ordning skulle innebära mer tid tillsammans som
familj.

59. Samtidigt uttag av föräldrapenningförmåner
(punkt 55)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 55
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 59. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf288 yrkande 5 och bifaller
delvis motionerna 2003/04:Sf308 yrkande 3,
2003/04:Sf356 yrkande 4 och 2003/04:A307 yrkande 17
samt avslår motion 2003/04:Sf344.

Ställningstagande

För att öka jämställdheten inom föräldraförsäkringen
bör båda vårdnadshavarna få möjlighet att i större
utsträckning än i dag vara tillsammans direkt efter
barnets födelse. Mannens tid med sitt nyfödda barn
skulle därmed öka, vilket skapar viktiga
förutsättningar för en tidig och djup relation till
barnet. Samtidigt tillgodoser det barnets stora
omsorgsbehov i livets början. De möjligheter som
finns i dag med tillfällig föräldrapenning är inte
tillräckliga. Möjligheten för vårdnadshavare att
vara hemma samtidigt under barnets första tid bör
därför utökas inom ramen för dagens
föräldraförsäkring.

60. 240-dagarsregeln (punkt 57)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 57
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 60. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf288 yrkande 6.

Ställningstagande

Reglerna för inträde i föräldraförsäkringen fungerar
i dag diskriminerande mot kvinnor. Problemet är den
regel som föreskriver 240 dagars s.k.
kvalifikationstid för att få föräldrapenning på
sjukpenningnivå under de första 180 dagarna.
Eftersom kvinnornas uttag är högt fram till dess
barnen är ungefär ett år slår regeln särskilt mot
kvinnor. 240-dagarsregeln bör därför avskaffas då
den diskriminerar kvinnor och förmodligen leder till
ett onödigt uppskjutande av barnafödandet.
Regeringen bör utreda frågan om hur ett slopande av
denna regel bäst kan genomföras.

61. Individualiserad föräldraförsäkring m.m.
(punkt 58)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 58
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 61. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf288 yrkande 4 och bifaller
delvis motionerna 2003/04:Sf295 och 2003/04:Sf308
yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna
2003/04:Sf214 och 2003/04:Sf281.

Ställningstagande

Fördelningen av uttaget av föräldrapenningdagar är
mycket en förhandlingsfråga mellan föräldrarna. Det
som styr den egentliga fördelningen av
föräldrapenningen är dock den norm som vi har att
förhålla oss till. Individens valfrihet är i detta
sammanhang en illusion eftersom normen leder till
att kvinnorna tar ut den största delen av
föräldraförsäkringen. För att skapa ett mer
jämställt uttag av föräldraledigheten måste
föräldraförsäkringen förlängas och delas. En
utredning bör tillsättas för att se över
möjligheterna att på detta sätt reformera
föräldraförsäkringen. Konsekvenserna av en delad
föräldraledighet för låg- respektive
höginkomsttagare, för framtida pensionsuttag och för
barns utveckling och behov måste därvid beaktas.

62. SGI-skydd och 2,5-årsregeln (punkt 59)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 59
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 62. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf317 yrkande 1 och avslår
motionerna 2003/04:Sf317 yrkande 2, 2003/04:Sf322
yrkande 1 samt 2003/04:Sf404 yrkande 32.

Ställningstagande

Som reglerna fungerar i dag måste en ny graviditet
påbörjas innan förra barnet fyllt ett år och nio
månader för att föräldern skall få behålla sin
tidigare sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Detta
förhållande har skapat en planering av sällan skådat
slag hos vissa föräldrar, medan andra avstår helt
från att skaffa fler barn. De berörda parens
möjligheter till yrkeskarriär styrs mer eller mindre
av regler inom socialförsäkringen. Detta missgynnar
särskilt kvinnor som på grund av täta graviditeter,
antingen i följd, eller inom tidsfristen 21 månader
är borta från arbetet. Dessutom föreskriver reglerna
att föräldern för att få behålla sin SGI fr.o.m.
barnets ettårsdag måste ta ut föräldrapenning fem
dagar per vecka eller vid förkortad arbetstid
uppbära föräldrapenningförmån som minst svarar mot
arbetstidens nedsättning. Vi anser att föräldrar
själva måste få bestämma om, när och hur
föräldraledigheten skall tas ut.

63. SGI-skydd och 2,5-årsregeln (punkt 59)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 59
borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 63. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:Sf322 yrkande 1 och 2003/04:Sf404 yrkande 32
samt avslår motion 2003/04:Sf317 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Föräldraförsäkringens regler innebär att föräldern
får behålla sin föräldrapenninggrundande inkomst
(FGI) om barnen föds med högst två och ett halvt års
mellanrum. Så är inte fallet om barnet föds en dag
efter att nämnda tid löpt ut. Vidare kan en
förälders sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
påverkas starkt om han eller hon efter barnets
ettårsdag inte tar ut föräldrapenning fem dagar per
vecka eller, vid förkortad arbetstid, inte uppbär
föräldrapenningförmån som minst svarar mot
arbetstidens nedsättning. Regelverket bör förenklas
så att samma tidsgräns gäller såväl för FGI som för
SGI. Det bör även övervägas om inte SGI och FGI
skall skyddas i tre år efter första barnets födelse,
i stället för som i dag två och ett halvt år, för
att därigenom öka föräldrarnas valfrihet.

64. Förstärkt försäkringsskydd för föräldrar
med barn yngre än 240 dagar (punkt 60)

av Bo Könberg (fp), Anita Sidén (m), Linnéa
Darell (fp), Birgitta Carlsson (c) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 60 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 64. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf301.

Ställningstagande

Nuvarande regler för tillfällig föräldrapenning
fungerar inte om en ensamstående förälder är sjuk
och har ett barn som är yngre än 240 dagar. I ett
sådant fall tvingas han eller hon att ensam ta hand
om sitt barn. Mot bakgrund härav föreslår vi att
åldersgränsen för den tillfälliga föräldrapenningen
tas bort och att en ensamstående förälder vid egen
sjukdom skall kunna överlåta den tillfälliga
föräldrapenningen på annan, och detta även i det
fallet att barnet är friskt.

65. Överlåtelse m.m. av föräldrapenningförmåner
(punkt 61)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 61 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 65. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:A307 yrkande 16 och avslår
motion 2003/04:Sf269.

Ställningstagande

Föräldraförsäkringen bör enligt vår mening göras mer
flexibel så att det blir möjligt att överlåta dagar
på annan person både vad gäller föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning. Det bör således vara
möjligt att utnyttja förmånerna för att anlita t.ex.
en barnvakt om föräldrarna själva inte har möjlighet
att vårda barnet.

66. Föräldrapenningfrågor i övrigt
(punkt 63)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 63
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 66. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf404 yrkandena 33 och 35
samt 2003/04:A371 yrkande 14 och avslår motion
2003/04:Sf226.

Ställningstagande

Den tillfälliga föräldrapenningen är en ersättning
som man kan få t.ex. när barnet är sjukt. Familjer
som har barn som är sjuka ofta eller under en längre
tid kan få det svårt rent ekonomiskt. För en
ensamstående kan situationen dessutom bli än mer
bekymmersam. Vi anser att regeringen bör utreda hur
systemet med tillfällig föräldrapenning fungerar för
familjer med barn som är sjuka ofta eller under lång
tid.

Vidare anser vi att en graviditetspeng bör införas
den 1 januari 2005 som ger rätt till ersättning och
ledighet de 30 sista dagarna av graviditeten.
Dagarna skall kunna användas flexibelt och skall
inte kunna sparas till efter barnets födelse.
Dessutom vill vi peka på att den extra kostnad som
en arbetsgivare har i form av semesterersättning
såväl till en anställd som är föräldraledig som till
vikarien motverkar anställning av människor i åldrar
där föräldraskap är troligt. Därför bör
semesterersättning till föräldraledig betalas via
försäkringskassan. Ersättningen skall finansieras
genom arbetsgivaravgiften och inte belasta enskilda
arbetsgivare.

67. Underhållsstöd (punkt 64)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 64
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 67. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf372 yrkandena 1-3,
2003/04:Sf400 yrkande 10 och 2003/04:Sf404 yrkande
34 samt avslår motionerna 2003/04:Sf288 yrkande 8
och 2003/04:Sf352.

Ställningstagande

Underhållsstödet bör utformas så att det tydligt
framgår att det i första hand är föräldrarna som har
det ekonomiska ansvaret för sina barn. Även efter en
separation behöver barnet se bägge föräldrarna som
viktiga personer i sitt liv. Vi menar att det är fel
att stöd utbetalas till vårdnadshavaren oberoende av
hur stora inkomster han eller hon har. Om den
underhållsskyldige inte är återbetalningsskyldig för
hela underhållet bör en inkomstprövning av den
mottagande föräldern göras innan stödet betalas ut.
Vidare bör, när det gäller umgängesavdrag, hämtande-
och lämnandedagen räknas som ett helt dygn.
Umgängesavdrag kan då göras med t.ex. 1/20 av det
månatliga underhållsstödet samtidigt som avdraget
för boföräldern ändå kan göras med 1/40 av
underhållsstödet. Därtill krävs en ändring av
återbetalningsreglerna, med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning.
Slutligen bör en fordran inte överföras till
kronofogdemyndigheten förrän efter tolv månader
samtidigt som en beloppsgräns införs på förslagsvis
1/7 prisbasbelopp.

68. Underhållsstöd (punkt 64)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 64
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 68. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf288 yrkande 8 och avslår
motionerna 2003/04:Sf352, 2003/04:Sf372 yrkandena
1-3, 2003/04:
Sf400 yrkande 10 och 2003/04:Sf404 yrkande 34.

Ställningstagande

Underhållsstödet fyller en mycket viktig funktion
för att förmå föräldrar att ta sitt
försörjningsansvar för barn även efter en
separation. I dag fastställs
återbetalningsskyldigheten på inkomster två år bakåt
i tiden. Det innebär problem för de
umgängesföräldrar som får sin inkomst ändrad. Det
finns därför behov av att införa en regel som
innebär att återbetalningsskyldigheten bestäms
utifrån dagsaktuell inkomst om inkomsten ändrats mer
än 15 %. Vidare är det viktigt att frågan om
finansiering av umgängesresor får en lösning för de
föräldrar som inte har ekonomisk möjlighet att resa
och träffa sina barn. Frågan om ett ekonomiskt stöd
kan regleras inom ramen för underhållsstödet, och
återbetalningsskyldigheten bör utredas. Slutligen
måste det komma till stånd en ändring som innebär
att umgängesavdrag utgår ifrån faktisk umgängestid
och inte efter dygnet.

69. Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner (punkt 65)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 65 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 69. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:L221 yrkande 6.

Ställningstagande

Adoptionskostnadsbidraget utbetalas för närvarande
med 40 000 kr per barn. En adoption kan dock kosta
betydligt mer än så. Möjligheten att adoptera får
inte bli en klassfråga utan måste styras av
lämpligheten hos de blivande adoptionsföräldrarna.

70. Barnpension och efterlevandestöd till barn
(punkt 66)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 66
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 70. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf246.

Ställningstagande

Enligt vår mening innebär de nya reglerna för
efterlevandepension till barn att framför allt
skilsmässobarn kommer att få en försämrad
barnpension, eftersom de inte kommer att kunna ta
del av de förbättringar som skett vad gäller
omställningspensionen. För att komma till rätta med
denna orättvisa bör regeringen återkomma med förslag
till ändring av reglerna för efterlevandepension
till barn.

71. Sänkta socialavgifter (punkt 68)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 68 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 71. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Fi305 yrkande 9 och avslår
motionerna 2003/04:Sf229, 2003/04:Sf383,
2003/04:Fi304 yrkande 24, 2003/04:Fi308 yrkande 5
samt 2003/04:N345 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att arbetsgivaravgifterna bör sänkas. En
sänkning av arbetsgivaravgifterna skulle bl.a. göra
det lättare för företagen att anställa, inte minst
inom tjänstesektorn. På lång sikt bör den del av
arbetsgivaravgifterna som är en ren skatt avvecklas.

72. Sänkta socialavgifter (punkt 68)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 68
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 72. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Fi304 yrkande 24,
2003/04:Fi308 yrkande 5 och 2003/04:N345 yrkande 5
samt avslår motionerna 2003/04:Sf229, 2003/04:Sf383
och 2003/04:Fi305 yrkande 9.

Ställningstagande

Arbetsgivaravgifterna bör sänkas då de fungerar som
en löneskatt som driver upp lönekostnaden och
försämrar näringslivets konkurrenskraft med
omvärlden, och därmed minskar sysselsättningen i
Sverige. Från och med 2005 bör arbetsgivaravgifterna
sänkas med 7 procentenheter på lönesummor upp till
900 000 kr per år. För egenföretagare bör den
nedsättningsberättigade lönesumman utökas till 250
000 kr per år. Förslaget gäller alla arbetsgivare,
men gynnar främst småföretagen.

73. Socialavgifter för företag med
säsongsanställd personal (punkt 70)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 70 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 73. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sk401 yrkande 5.

Ställningstagande

Den generella nedsättningen av arbetsgivaravgiften
på 5 procentenheter kan inte fullt ut utnyttjas av
företag med säsongssysselsättning. Regeringen bör
återkomma med förslag som syftar till att dels ge
företag med säsongssysselsättning möjlighet att
utnyttja den generella nedsättningen av
socialavgifterna, dels minska socialavgifterna i sig
för dessa företag.

74. Avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsförening (punkt 71)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 71
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 74. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:Sf274, 2003/04:Sk256
yrkande 3 och 2003/04:Kr329 yrkande 10 samt avslår
motionerna 2003/04:Sf333, 2003/04:Kr232 yrkande 9
och 2003/04:Kr326 yrkande 2.

Ställningstagande

Amatörkulturen och folkrörelserna liksom den övriga
ideella verksamheten är i stort behov av
kvalificerade ledare och eldsjälar.
Ledarrekryteringen är besvärlig i det moderna
samhället. Under de senaste åren har dessutom många
föreningar lidit stora ekonomiska avbräck på grund
av nedskärningar av kommunernas och landstingens
anslag. Mot denna bakgrund bör det utredas om inte
hela den ideella sektorn skall omfattas av regeln om
avgiftsfrihet för ersättningar understigande ett
halvt prisbasbelopp.

75. Avgiftsskyldighet för andra föreningar än
idrottsförening (punkt 71)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 71
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 75. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Kr326 yrkande 2 och avslår
motionerna 2003/04:Sf274, 2003/04:Sf333,
2003/04:Sk256 yrkande 3, 2003/04:Kr232 yrkande 9
samt 2003/04:Kr329 yrkande 10.

Ställningstagande

Idrottsrörelsen har möjlighet att avlöna domare,
hjälptränare med flera ledare med upp till ett halvt
prisbasbelopp utan att betala arbetsgivaravgifter.
Idrotten gagnar barn och ungdomar fysiskt, psykiskt
och socialt. Alla ungdomar är dock inte intresserade
av idrott och även många andra organisationer har
verksamheter som bidrar till barns och ungdomars
goda uppväxtförhållanden. Samma regler och samma
ekonomiska förutsättningar bör gälla för ideella
kultur- och ungdomsorganisationer som i dag gäller
för idrottsrörelsen.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Allmänna principer för socialförsäkringarna
(punkt 1)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Som framgår av utskottets betänkande har
statsministern aviserat en översyn av
socialförsäkringarna. En parlamentarisk kommitté
skall utreda om en socialförsäkringsreform bör
genomföras efter den modell som gjorts i
pensionssystemet.

Vi välkomnar en sådan översyn av
socialförsäkringarnas finansiering och organisation
för att få hållbarhet och försäkringsmässighet.
Innan man tar itu med reformer av finansiering och
organisation av socialförsäkringarna måste
emellertid regler för kvalificering och förmåner
förändras. Det är nödvändigt att stärka incitamenten
att arbeta.
Sjukförsäkringen behöver förändras omgående. Vi
har en rad förslag till förändringar av
sjukförsäkringens regelverk som kan genomföras nu.
Behovet av en långsiktig reformering får inte stå i
vägen för den uppstramning av reglerna som krävs för
att minska sjukskrivningarna. Villkoren måste
utformas med tydlighet så att missbruk och
överutnyttjande kan stävjas. En fri rörlighet inom
den utvidgade europeiska unionen ställer också krav
på att reglerna inom socialförsäkrings- och
bidragssystemen omgående anpassas och förtydligas.

2. Gränshinder i Norden (punkt 4)

av Birgitta Carlsson (c).

Jag delar uppfattningen som framförs i motion A240
att hinder för arbetspendlare över svensk-norska
gränsen måste undanröjas. I motionen redovisas en
del effekter som kan uppstå särskilt i
föräldraförsäkringen. Jag förutsätter att
regeringen, inte minst inom ramen för det nordiska
samarbetet, fortsätter att arbeta för att undanröja
gränshinder för den nordiska arbetskraften.

3. Moderaternas anslagsförslag (punkterna 17,
46 och 52)

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett
övergripande mål för den ekonomiska politiken skall
vara att möjliggöra ökad tillväxt, att man skall
kunna leva på sin lön och tryggheten stärkas.
Antalet sjukskrivna och förtidspensionerade måste
minskas genom att sjukvård och rehabilitering
förbättras. Detta kräver bl.a. en målmedveten
politik för ett ökat arbetsutbud, rejäla satsningar
på kunskap och forskning samt påtagliga
förbättringar av klimatet för företagande. För att
möjliggöra allt detta krävs en politik som
innehåller lägre skatter för både löntagare och
företagare, en skärpning av bidragssystemen,
avregleringar och ökad konkurrens, en ökad trygghet
för och stärkt självkänsla hos medborgarna.

Våra förslag skall vara trygga, väl sammanhållna
och syfta till att skapa de bästa förutsättningarna
för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla
större möjligheter till ett rikare liv. Genom en
större enskild sektor och ett starkare civilt
samhälle kan både företag och människor växa. Vi
vill att fler, inte färre, kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
och självkänslan ökar också genom att hushållen får
en större ekonomisk självständighet. Friheten och
rättigheten att välja bidrar till mångfald, en
bättre kvalitet och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en växling från subventioner och
bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,
främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar
vi de människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga möjligheter att
påverka sin egen situation. Vi slår också fast att
det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tryggt sätt kunna genomföra de uppgifter som skall
vara gemensamma. Exempelvis tillförs betydande
resurser för att bryta den ökade sjukfrånvaron och
de ökande förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning, skatteförändringar
samt finanspolitiska ramverk - präglas av ordning
och reda och skall ses som en helhet där inte någon
eller några delar kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra. Eftersom riksdagens
majoritet den 19 november 2003 har beslutat om ramar
för de olika utgiftsområdena i enlighet med
finansutskottets förslag och därmed valt en annan
inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområdena 10, 11 och 12.
I det följande redovisar vi i korthet det moderata
alternativet till politik inom utgiftsområdena 10,
11 och 12. Vår politik finns närmare utvecklad i
motionerna 2003/04:Sf366, 2003/04:Sf367 och
2003/04:Sf369.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområde 10
bör minskas med 12 600 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:1 med
sammanlagt 11 250 miljoner kronor.

Vi anser att sjukskrivningar måste handhas på ett
medicinskt genomtänkt sätt. I dag bestäms behovet av
och längden på sjukskrivningar ofta av patientens
önskemål och inte av medicinska överväganden.
Sjukskrivningsprocessen bör således stramas upp
bl.a. genom att det i lagen om allmän försäkring
skrivs in att sjukdom bedöms "i enlighet med
vetenskap och beprövad erfarenhet".
Deltidssjukskrivningar görs mer flexibla. Man skall
kunna bli sjukskriven från vissa arbetsuppgifter.
Under sjukskrivningsperioden skall man då kunna
utföra andra arbetsuppgifter eller genomgå
utbildning. På detta sätt kan sjukskrivningen
begränsas och arbetsförmågan tillvaratas.
Ersättningsnivåer och karensdagar har historiskt
sett visat sig påverka antalet ersatta
sjukpenningdagar. Vi anser att det är nödvändigt att
höja självrisken i sjukförsäkringen. Den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör beräknas på
de senaste 24 månaderna, ersättningsnivån sänkas
till 75 % av full SGI och en andra karensdag införas
den åttonde sjukdagen. Från och med den 361
sjukdagen bör sjukpenningen sänkas till 65 % av SGI.
Socsamförsöken bör förlängas i ytterligare tre år
utan begränsningar.
Vi är även av den bestämda uppfattningen att den
tredje sjuklöneveckan skall avskaffas. Denna har
samma effekt som en skattehöjning och medför
dessutom att arbetsgivare blir ännu mer
återhållsamma med att anställa arbetskraft i
allmänhet och personer med högre risk att bli sjuka
i synnerhet.
Genom att överföra personkostnader med anledning
av trafikolyckor till den obligatoriska
trafikskadeförsäkringen avlastas sjukförsäkringen.
Som framgår nedan har vi avsatt 520 miljoner
kronor till försäkringskassorna för köp av
rehabilitering och vård för att fler skall komma
tillbaka i arbete. Vi har dessutom avsatt 100
miljoner kronor till försäkringskassorna för ökade
kontrollåtgärder. Även dessa åtgärder torde medföra
besparingar inom anslaget.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:2 med
sammanlagt 1 700 miljoner kronor.

Det ökande antalet sjuk- och
aktivitetsersättningar måste stoppas. Vi motsätter
oss att försäkringskassan som regel skall pröva
förutsättningarna för övergång till aktivitets- och
sjukersättning inom ett års sjukdom. I stället
föreslår vi att sjukpenningen sänks till 65 % av
SGI:n fr.o.m. den 361 sjukdagen. Kostnaderna kommer
härigenom att minska. Vi anser även att kostnaderna
kommer att minska genom våra förslag på
rehabiliteringsområdet och om ökade kontrollinsatser
i syfte att bringa ner antalet felaktiga
utbetalningar.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi föreslår en minskning av anslag 19:4 med
sammanlagt 300 miljoner kronor.

De bevisregler i arbetsskadeförsäkringen som
gällde fram till den 1 juli 2002 bör återinföras.
Vidare bör färdolycksfallen lyftas ut ur
försäkringen och betalas genom trafikförsäkringen.

19:6 Riksförsäkringsverket och 19:7 Allmänna
försäkringskassor

Vi föreslår en ökning av anslag 19:6 med 30 miljoner
kronor och en ökning av anslag 19:7 med 620 miljoner
kronor.

Vi anser att den utbildning i försäkringsmedicin
som regeringen påbörjat bör påskyndas. Till denna
utbildning vill vi därför anslå ytterligare 30
miljoner kronor.
Försäkringskassorna bör få utökat ansvar och
utökade resurser för sin rehabiliteringsverksamhet
med 520 miljoner kronor. De bör ta över ansvaret
från arbetsgivarna för att
rehabiliteringsutredningar kommer till stånd.
Rehabiliteringsinsatser skall även kunna köpas från
olika sjukvårdshuvudmän och utomlands. Vi anslår
även 100 miljoner kronor för kontrollåtgärder mot
fusk och missbruk.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör minskas
med 214 miljoner kronor budgetåret 2004.

20:3 Bostadstillägg

Vi föreslår besparingar inom anslag 20:3
Bostadstillägg till pensionärer med 200 miljoner
kronor.

Vi anser att 90 % av bostadskostnaden mellan
100 kr och 4 500 kr skall kunna läggas till grund
för det generella bostadstillägget. Enligt vår
uppfattning har utformningen av bostadstillägget
verkat kostnadsdrivande på framför allt kommunernas
hyressättning. För pensionärer med full BTP innebär
förslaget som mest en försämring med 144 kr i
månaden. Detta kompenseras av Moderaternas förslag
om höjning av grundavdraget.

20:4 Äldreförsörjningsstöd

Vårt förslag angående äldreförsörjningsstödet
kompenseras av bostadstillägget till pensionärer.
Därmed erfordras ingen förändring av reglerna.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområdet
bör minskas med 3 072 miljoner kronor för budgetåret
2004 i förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning av anslag 21:2 med
sammanlagt 2 600 miljoner kronor.

Föräldraförsäkringen bör omfatta tolv månader med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning.
Ersättningsnivån bör vidare sänkas från 80 till 75 %
av sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Dessutom bör
SGI beräknas på de två föregående årens inkomster.

21:3 Underhållsstöd

Vi föreslår en utgiftsminskning av anslag 21:3 med
sammanlagt 500 miljoner kronor.

Särlevande föräldrar bör i högre utsträckning än i
dag reglera underhållsskyldigheten sinsemellan.
Genom att ersätta det nuvarande underhållstödet med
ett särskilt behovsprövat ensamståendestöd kan
besparingar göras inom anslaget.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner

Vi föreslår en utgiftsökning av anslag 21:4 med
sammanlagt 8 miljoner kronor.

Bidraget till kostnader för internationella
adoptioner bör höjas till 50 % av kostnaden, enligt
en schablon grundad på varifrån barnet adopteras,
dock högst 55 000 kr per barn.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi föreslår en utgiftsökning av anslag 21:4 med
sammanlagt 20 miljoner kronor.

Enligt vår mening bör det vara möjligt att få
vårdbidrag en månad retroaktivt räknat från
ansökningsmånaden. Vi föreslår därför att en månads
retroaktivitet återinförs vid ansökan om vårdbidrag.

4. Folkpartiets anslagsförslag (punkterna 17,
46 och 52)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för 2004
syftar till att förändra de ekonomiska
förutsättningarna så att en högre tillväxt uppnås.
Det är nödvändigt att fler arbetar och att
statsskulden minskar. Ett viktigt verktyg för att
uppnå detta är sänkta skatter på arbete och
företagande. Våra utgiftsökningar avser främst
bistånd, rättssäkerhet, utbildning, vård och omsorg
samt förbättringar för handikappade. Vi uppnår
utrymme för detta bl.a. genom åtgärder mot ohälsan
och en reformerad arbetsmarknadspolitik.

Vårt förslag till utgiftsram för utgiftsområdena
10, 11 och 12 har emellertid avslagits av riksdagen
i budgetprocessens första steg. Då Folkpartiets
budgetförslag är en helhet är det inte meningsfullt
att delta i fördelningen på anslag inom
utgiftsområdena.
I det följande redovisas i sammanfattning
innehållet i vårt budgetförslag för utgiftsområdena
10, 11 och 12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Folkpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas
med 2 940 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:1 med
sammanlagt 2 590 miljoner kronor.

Besparingar kommer att uppnås genom en avsevärd
uppstramning av förfarandet vid sjukskrivningar.
Bland annat skall de bestämmelser som styr hur
sjukintyg får skrivas och vilken behörighet som
skall krävas av dem som utfärdar intygen ses över.
Det måste även förhindras att sjukförsäkringen
missbrukas med sjukintyg som i själva verket inte
betingas av arbetsoförmåga utan av andra
arbetsmarknadsskäl.
Vidare uppnås besparingar genom den av Folkpartiet
och Centerpartiet föreslagna lagen om finansiell
samordning. Med denna modell skapas ett stort
utrymme för många slag av lokalt samarbete för att
korta ned sjukskrivningar, få bort väntetider och
rehabilitera människor till arbete.
Sjukförsäkringspengar skall få användas för att
genom aktiva insatser minska statens kostnader och
ge människor hjälp snabbare. Vidare bör en
rehabiliteringsgaranti införas så att alla
sjukskrivningar som kan bli långvariga snabbt leder
till prövning av rehabiliteringsbehovet av en annan
läkare än den som först sjukskrev.
Rehabiliteringsersättning skall även kunna utgå för
längre tid än 12 månader.
För att möjliggöra ett betydligt mer aktivt
rehabiliteringsarbete och en bred användning av
finansiell samordning med främst sjukvården vill vi
tillföra försäkringskassorna 500 miljoner kronor per
år. Därutöver vill vi ge 50 miljoner kronor till
ökade resurser för bättre kontroll och åtgärder mot
felaktigheter och socialförsäkringsbedrägerier. Nu
nämnda medel kommer även att medföra besparingar på
anslaget 19:1.
Vi anser att beslutet om att införa en tredje
sjuklönevecka har varit olyckligt och kräver att det
upphävs. Beslutet motverkar nyanställningar,
försvårar för dem som är lite svagare på
arbetsmarknaden att bli anställda och ökar de
direkta kostnaderna för företagen. Samtidigt finns
det inget som talar för att den totala sjukfrånvaron
skulle påverkas nämnvärt. Det är
långtidssjukskrivning och övergång i sjukersättning
som är det stora problemet.
Slutligen anser vi att socialförsäkringarnas
kostnader bör minskas genom att
motortrafikolyckornas del av sjukpenningkostnaderna
betalas över den obligatoriska trafikförsäkringen.
På längre sikt bör en genomgripande
socialförsäkringsreform genomföras med ledning av
bl.a. erfarenheterna från pensionsreformen. Vi är
även positiva till en flexiblare
deltidssjukskrivning, t.ex. att man skall kunna
arbeta på heltid och sedan ha en vilopaus osv.
I våra anslagsberäkningar ingår även en
förlängning av rätten till närståendepenning och
ledighet för närståendevård till 120 dagar från den
1 januari 2004.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi föreslår en minskning av anslag 19:2 med
sammanlagt 550 miljoner kronor.

Våra förslag om att undvika svagt grundade beslut
vid beviljande av aktivitets- och sjukersättning, om
finansiell samordning, om att ge försäkringskassorna
ökade möjligheter att köpa rehabiliteringstjänster
och om att öka kontrollinsatserna medför minskade
utgifter inom anslaget.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi föreslår en minskning av anslag 19:4 på
sammanlagt 350 miljoner kronor.

Skador till följd av trafikolyckor bör betalas av
den obligatoriska trafikförsäkringen och
arbetsolycksfallen brytas ut till en separat
försäkring som är obligatorisk för arbetsgivare.

19:7 Allmänna försäkringskassor

Vi föreslår en ökning av anslag 19:7 på sammanlagt
550 miljoner kronor.

Resursförstärkningen ger ökade möjligheter för
försäkringskassorna att köpa rehabiliteringstjänster
och att vidta åtgärder mot felaktiga utbetalningar
på grund av missbruk och fusk.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör tillföras
105 miljoner kronor.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Vi anser att den inledande omställningspensionen
redan fr.o.m. den 1 juli 2004 skall förlängas till
tolv månader. Vi föreslår därför att anslag 20:2
skall tillföras ytterligare 50 miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Enligt vår mening bör fritidsfastighet inte beaktas
vid inkomstprövning av bostadstillägg. Vi föreslår
därför att anslag 20:3 skall tillföras ytterligare
55 miljoner kronor. Vid inkomstprövningen beaktas
inte eventuellt värde av ett småhus som är den
sökandes permanentbostad, däremot värdet av en
fritidsfastighet. Följderna kan ibland stå i strid
med ambitionen att människor med likartade
förhållanden också skall behandlas lika inom olika
trygghets- eller bidragssystem. Det kan också få den
olyckliga effekten att påskynda avyttringen av ett
fritidshus som kan ha stor betydelse för den äldres
livskvalitet.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområdet bör
minskas med 240 miljoner kronor för budgetåret 2004
i förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning av anslag 21:2 med
sammanlagt 50 miljoner kronor.

För att uppmuntra fler föräldrar att dela på
föräldraledigheten vill vi införa en
jämställdhetsbonus, som innebär att en högre
ersättning (90 %) utbetalas för varje månad som tas
ut i föräldraledighet och som motsvaras av en månad
som den andra föräldern tar ut. Dessutom anser vi
att de 90 dagar som betalas med 60 kr per dag kan
avskaffas och att besparingar på anslaget kan göras
genom att försäkringskassan vidtar åtgärder för att
förebygga felaktiga underlag och bedrägerier.

21:3 Underhållsstöd

Vi föreslår en utgiftsminskning av anslag 21:3 med
sammanlagt 190 miljoner kronor.

Genom att minska underhållsstödet till boföräldrar
med goda inkomster samt vidta åtgärder för att
förebygga felaktiga underlag och bedrägerier kan
utgifterna för underhållsstödet hållas tillbaka.

5. Kristdemokraternas anslagsförslag (punkterna
17, 46 och 52)

av Sven Brus (kd).

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på att
långsiktigt förbättra Sveriges
tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer
för minskad ohälsa, förbättrad lönebildning och
strategiska skattesänkningar på arbete och sparande.
Därtill bör infrastrukturen och de långsiktiga
förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande
kraftigt förbättras. Därigenom skapas
förutsättningar för att sysselsättningen skall kunna
öka i en sådan utsträckning att välfärden tryggas
för alla.

Det handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste
göras mer flexibel och där de rekordhöga sjuktalen
måste mötas med en kraftigt förbättrad
rehabilitering, förebyggande åtgärder och en
förbättrad arbetsmiljö. Det handlar om skatterna på
arbete och företagande som måste sänkas och på sikt
anpassas till omvärldens lägre skattetryck. Det
handlar om det svenska konkurrenstrycket som måste
förbättras. Vidare måste den offentliga sektorn
förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas
behov och bättre tillvarata personalens kompetens
och idéer. Dessutom måste valfriheten inom
familjepolitiken öka, rättsväsendet återupprättas,
pensionärernas ekonomiska situation stärkas och
infrastrukturen förbättras. Kristdemokraternas
ekonomiska politik sammanfattas i motion
2003/04:Fi241.
Målet med våra reformer på dessa områden är att
skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt på
åtminstone 3 % per år över en konjunkturcykel, där
sysselsättningen kan öka utan att inflationen tar
fart, där den enskildes valfrihet, personliga ansvar
och välfärd kan öka utan politisk detaljstyrning,
där den offentliga sektorn kan vitaliseras och möta
ökande behov utan att jagas av krympande skattebaser
och där statens finanser blir mindre
konjunkturkänsliga. Den "utveckling" som pågår under
socialdemokratiskt styre är den omvända:
sysselsättningen minskar, tillväxten väntas bli
lägre än i omvärlden, statsskulden ökar,
detaljstyrningen ökar och i stora delar av
kommunsektorn erbjuds sämre vård och omsorg i utbyte
mot högre skatt.
Riksdagsmajoriteten - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - har nu genom beslut om ramar för de
olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster ställt sig bakom en annan inriktning av
politiken. Därför redovisar vi i detta särskilda
yttrande (i stället för i en reservation) den del av
vår politik som rör utgiftsområdena 10, 11 och 12
och som vi skulle ha yrkat bifall till om
Kristdemokraternas förslag till ramar hade vunnit
riksdagens bifall i den första beslutsomgången.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 10 bör
minskas med 4 835 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:1 med
sammanlagt 3 070 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås genom
införandet av två karensdagar med bibehållet
högriskskydd om tio dagar och genom en ny
beräkningsgrund för SGI. Vi anser att SGI skall
beräknas på ett genomsnitt av de senaste två årens
inkomster och att skattepliktiga förmåner och
semesterersättning skall vara SGI-grundande. Den
besparing företagen gör till följd av vårt förslag
om ytterligare en karensdag reglerar vi med en
marginell höjning av arbetsgivaravgiften.
Ersättningsnivån i sjukförsäkringen bör höjas till
80 %.
Vidare vill vi ha en ny modell av trafikförsäkring
där samtliga personskadekostnader i samband med
trafikolyckor förs över till denna försäkring.
Därmed avlyfts det offentliga kostnader på ca 4,2
miljarder kronor.
Vi anser att information skall ges till
allmänheten om sjukförsäkringens syfte för att
påverka förändrade attityder till försäkringen.
En ny rehabiliteringsförsäkring bör införas i
enlighet med den modell som föreslagits av Gerhard
Larsson i utredningsbetänkandet SOU 2000:78, med en
offentlig aktör. Den bör i alla väsentliga huvuddrag
genomföras från den 1 januari 2004 med en utbyggnad
den 1 januari 2005. Regeln om att arbetsgivaren
alltid skall göra en rehabiliteringsutredning upphör
därmed. En ökad totalkostnad under det första året
reformen genomförs balanseras åren därefter med en
nettovinst i form av lägre utbetalningar av
sjukpenning och sjukersättningar m.m. För
genomförandet är det viktigt att regeringen snarast
påbörjar det lagstiftningsarbete som krävs.
Genom att socialförsäkringsadministrationen
tillförs ytterligare medel bl.a. för att öka
kvaliteten i besluten för att korta
handläggningstiderna och för att öka kontrollen av
felutnyttjade förmåner görs även besparingar inom
anslaget.
Slutligen anser vi att en återgång till en
sjuklöneperiod på 14 dagar skall genomföras.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi föreslår en minskning av anslag 19:2 med
sammanlagt 1 850 miljoner kronor.

Besparingar uppnås genom den effektivare
rehabilitering som en ny rehabiliteringsförsäkring
medför och genom efterkontroll av beviljade
aktivitets- och sjukersättningar. Därtill genom
upphörande av regeln om prövning av rätten till
aktivitets- och sjukersättningar inom ett års
sjukskrivning samt genom ökad kontroll av
felutnyttjade förmåner.

19:6 Riksförsäkringsverket och 19:7 Allmänna
försäkringskassor

Vi föreslår en ökning av anslag 19:6 med sammanlagt
85 miljoner kronor.

Vi tillför socialförsäkringsadministrationen
ytterligare medel för att öka kvaliteten, korta
handläggningstiderna, öka kontrollen av
felutnyttjade förmåner samt för att ompröva
beviljade aktivitets- och sjukersättningar. Vi vill
även avskaffa dagens avtal med kommunerna när det
gäller flyktingmottagande. I stället vill vi införa
en utvecklingspeng som följer individen och som
skall administreras av RFV. Vi tillför RFV medel för
detta ändmål.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör tillföras
740 miljoner kronor.

20:1 Garantipension till ålderspension

Vi föreslår att anslag 20:1 ökas med 600 miljoner
kronor.

Cirka en halv miljon pensionärer lever i dag under
mycket knappa förhållanden. Både skattesänkningar
och pensionsuppräkningar behövs för att åstadkomma
en förbättring för denna grupp. Den övergångsvisa
garantipensionen bör därför höjas med 100 kr per
månad.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Enligt vår mening bör tiden för den inledande
omställningspensionen utökas till tolv månader från
den 1 juli 2004. Anslag 20:2 tillförs därför
ytterligare 50 miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Fritidsfastighet bör inte omfattas av
inkomstprövningen av bostadstillägget.
Fritidsfastigheter kan ha ett så högt taxeringsvärde
att det omöjliggör BTP. Det är inte rätt att
människor skall tvingas till en försäljning av
fastigheten, som kan ha ägts i många år, och därmed
till en försämring av livskvaliteten för att erhålla
BTP. Vi föreslår därför att anslag 20:3 skall
tillföras ytterligare 90 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet bör ökas
med 931 miljoner kronor för budgetåret 2004 i
förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning av anslag 21:2 med
sammanlagt 870 miljoner kronor.

Vi anser att grundnivån i föräldraförsäkringen bör
höjas till 200 kr per dag från den 1 januari 2004
och de 90 s.k. lägstanivådagarna, dvs. de dagar som
betalas med 60 kr per dag, slopas i samband med att
vårt förslag om ett barnomsorgskonto genomförs.
Dessutom bör taket i föräldraförsäkringen höjas till
11 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2004 samt två
kontaktdagar per år och barn införas för barn mellan
4 och 15 år. Därtill kan genom en ändrad beräkning
av SGI en besparing inom anslaget göras.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi föreslår en utgiftsökning av anslag 21:6 med
sammanlagt en miljon kronor.

Vårdbidrag bör enligt vår mening kunna utges till
barn till biståndsarbetare.

21:8 Barnomsorgskonto

Vi föreslår att ett nytt anslag, Barnomsorgskonto,
införs till vilket riksdagen anvisar 1 800 miljoner
kronor för budgetåret 2004. Vi vill fr.o.m. den
1 juli 2004 införa ett barnomsorgskonto på 80 000 kr
för alla barn som fyllt ett år men inte tre år.
Maximalt skall 40 000 kr per barn och år få tas ut.

6. Centerpartiets anslagsförslag (punkterna 17,
46 och 52)

av Birgitta Carlsson (c).

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Centerpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas
med 7 244 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:1 på
sammanlagt 6 332 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås bl.a.
genom våra förslag om att övergå från passivt stöd
till aktiva insatser bl.a. i form av en
rehabiliteringsgaranti. Efter ca fyra veckors
sjukskrivning skall den försäkrade undersökas av två
läkare. En rehabiliteringsplan skall normalt
föreligga inom sex veckor och den försäkrade få
tillgång till en rehabiliteringslots. Om
rehabiliteringsgarantin inte uppfylls skall den
sjukskrivne ha möjlighet att få kostnadstäckning för
relevanta rehabiliteringstjänster från t.ex. privata
aktörer. Beträffande företag med färre än 15
anställda skall dessa befrias från skyldigheten att
genomföra en rehabiliteringsutredning.
Besparingar uppnås även genom att SGI skall
baseras på de senaste 24 månadernas inkomst. Vi vill
även att en grundnivå skall införas i sjukpenningen
på 200 kr per dag. Vi anser detta nödvändigt för att
möjliggöra en rimlig levnadsstandard. Karensdagen
skall även motsvara en hel dag oavsett vid vilken
tidpunkt på dagen som sjukskrivningen inleds.
Slutligen anser vi att en sjuklönemodell med
storleksrelaterat arbetsgivaransvar bör införas. Det
är antalet anställda som skall avgöra omfattningen
av detta ansvar, efter principen att t.ex. fem
anställda motsvarar fem sjuklönedagar per anställd
upp till maximalt 30 dagar. Genom en likformig
nedsättning av arbetsgivaravgifterna kommer en viss
överkompensation att ges åt småföretagare.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar

Vi föreslår en minskning av anslag 19:2 med
sammanlagt 1 160 miljoner kronor.

Besparingar uppnås genom våra satsningar på
rehabilitering, inklusive adekvata
rehabiliteringsåtgärder för dem som beviljats
aktivitets- och sjukersättningar, och genom
förstärkta krav på när dessa förmåner skall kunna
beviljas.

19:4 Arbetsskadeersättningar

Vi föreslår en minskning av anslaget 19:4 med
sammanlagt 1 000 miljoner kronor.

De sänkta beviskraven i arbetsskadeförsäkringen
fr.o.m. den 1 juli 2002 bör återkallas i avvaktan på
en samlad översyn av socialförsäkringssystemet.

19:6 Riksförsäkringsverket och 19:7 Allmänna
försäkringskassor

Vi föreslår en minskning av anslag 19:6 med
sammanlagt 90 miljoner kronor och en höjning av
anslag 19:7 med 1 338 miljoner kronor.

Anslaget 19:6 minskas till följd av en
administrativ besparing.
När det gäller anslag 19:7 har vi vid våra
beräkningar av satsningarna på rehabilitering avsatt
en viss del till försäkringskassans administration.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Centerpartiet anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör minskas
med 1 800 miljoner kronor.

20:1 Garantipension till ålderspension

Garantipensionen bör höjas med 1 500 kr för 2004. Vi
föreslår därför att anslag 20:1 tillförs ytterligare
600 miljoner kronor. Tillsammans med vårt förslag om
sänkta inkomstskatter för dem med låga och normala
inkomster kommer dessa pensionärers ekonomiska
situation att förbättras betydligt.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vidare föreslår vi att 80 % av bostadskostnaden upp
till 4 000 kr skall kunna läggas till grund för BTP.
Vi föreslår därför att anslag 20:3 minskas med 2 400
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Vi
menar att den föreslagna höjningen av
garantipensionen och förslaget om sänkta
inkomstskatter bättre tillgodoser de sämst ställda
pensionärernas behov.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Centerpartiet anser att utgiftsområdet bör ökas med
1 330 miljoner kronor för budgetåret 2004 i
förhållande till regeringens förslag.

21:1 Allmänna barnbidrag

Barnbidraget bör höjas stegvis för barn i åldern 1-4
år så att det 2007 uppgår till 1 900 kr per barn och
månad. För 2004 föreslår vi en höjning med 200 kr
per månad och en ökning av anslaget med 1 390
miljoner kronor.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning av anslag 21:2 med
sammanlagt 60 miljoner kronor.

Grundnivån i föräldraförsäkringen bör höjas till
200 kr per dag och ersättningen för de 90 s.k.
lägstanivådagarna bör höjas från 60 kr till 90 kr
per dag. Sistnämnda dagar skall kunna användas
flexibelt under barnens första 15 år. Vidare bör
taket i föräldraförsäkringen höjas till 11
prisbasbelopp och sjukpenninggrundande inkomst
beräknas på s.k. historisk inkomst.

7. Medel till Fontänhusen (punkt 26)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och
Birgitta Carlsson (c).

På flera platser i Sverige har det startats upp
klubbhus enligt Fontänhus-modellen, som är känd över
hela världen. Dessa klubbhus är certifierade och
kvalitetssäkrade och klubbhuset i Malmö tjänar också
som utbildningshus som stöttar intresserade i att
bygga upp nya enheter. Det tar ca två år att bygga
upp en ny enhet.

Ett nystartat Fontänhus går att kvalitetssäkra
(certifiera) inom två år med hjälp och stöd från
övriga hus och nätverket, men rehabiliteringen
fungerar redan från start. Fontänhusrörelsen har bra
kapacitet och erfarenhet av att öppna nya hus. Det
finns ett färdigt koncept som vi vet fungerar. De
klubbhus som nu finns i Sverige har lyckats väl med
sin rehabilitering av psykiskt långtidssjuka.
Det är väl känt att försäkringskassorna har medel
till förfogande för köp av arbetsinriktade
rehabiliteringsinsatser, vilka under senare tid inte
kommit att förbrukas för avsett ändamål. En
förklaring härtill kan vara att regelverket
förhindrar försäkringskassorna att stödja den
verksamhet som bedrivs vid de olika Fontänhusen i
Sverige.
Fontänhusmodellen för rehabilitering av psykiskt
långtidssjuka visar således bra resultat till en låg
kostnad. För enskilda personer skapas en social
samvaro med det viktiga syftet att kunna återkomma
till arbetslivet. Samhällets egen verksamhet för
psykiskt långtidssjuka avlastas och besparingar görs
framför allt inom vården. Det finns alltså många
olika skäl för samhället att stödja den verksamhet
som bedrivs på de tio Fontänhusen i Sverige. Ett
bättre system för samhällets stöd kommer med
säkerhet att leda till att flera Fontänhus skapas.
Vi anser att det är hög tid för regeringen att göra
erforderliga förändringar i regelsystemet så att
medel för arbetsrehabilitering av långtidssjuka kan
användas även för detta ändamål.

8. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 45)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och
Birgitta Carlsson (c).

Enligt vår uppfattning måste
socialförsäkringsadministrationen även i framtiden
bygga på en organisation med en starkt
decentraliserad grundstruktur.

En halvering av sjukfrånvaron kan åstadkommas om
samtliga aktörer agerar. Arbetsplats, sjukvård och
arbetsförmedling på den lokala nivån skall
tillsammans med försäkringskassan förändra synen på
sjukskrivning som behandlingsmetod. I stället för
att sjukskriva helt under långa perioder skall
sjukskrivningen begränsas i tid och
deltidssjukskrivning användas som ett instrument för
en snabbare återgång i arbete.
En halvering av sjukfrånvaron kan således uppnås
om dialogerna mellan de lokala aktörerna ökar och
genom en ökad samsyn dem emellan. De som finns nära
den sjukskrivne är viktigast för att åstadkomma
resultat. Vi ifrågasätter hur detta arbete mellan
lokala aktörer och den sjukskrivne skall kunna
stödjas av en ny sammanhållen statlig myndighet.
Frågor om likformig och rättvis tillämpning av
regler är komplexa. Diskussionen om dessa frågor har
hittills varit alltför förenklad. Vi anser därför
att det behövs en mer fördjupad debatt om formell
och materiell rättssäkerhet inom socialförsäkringen
innan en ny organisationsform beslutas.

9. Underhållsstöd (punkt 64)

av Birgitta Carlsson (c).
Underhållsstödet har legat på samma nivå under
många år. Priserna har däremot inte varit konstanta.
Att situationen är ansträngd för många ensamstående
är väl känt. Det är emellertid viktigt att komma
ihåg att detta gäller båda föräldrarna efter en
separation. För att båda föräldrarna skall ha någon
möjlighet att dela vårdnaden och ha nära kontakt med
sina barn måste de ha råd med en rimlig bostad. Men
inte heller bostadsbidraget har räknats upp de
senaste åren. Detta tillsammans med ett skattesystem
som gör att låginkomsttagare betalar världens högsta
skatt gör att situationen är ohållbar för många. De
som drabbas allra hårdast av detta är givetvis
barnen. Mot bakgrund härav anser jag att en höjning
och en indexering av underhållsstödet behövs för att
förbättra för de ensamstående föräldrarna.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen har i proposition 2003/04:1
Budgetpropositionen för 2004 volym 6 föreslagit
riksdagen att

dels för utgiftsområde 10

1. anta förslag till lag om fortsatt
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst i vissa fall (avsnitt 2.1 och 3.12),

2. bemyndiga regeringen att under 2004, för
ramanslaget 19:6 Riksförsäkringsverket ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden medför utgifter på högst 12 000 000 kr
efter 2004 (avsnitt 3.13.6),

3. för budgetåret 2004 anvisa anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp enligt uppställning i propositionen.

dels för utgiftsområde 11 för budgetåret 2004 anvisa
anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom enligt uppställning i propositionen.

dels för utgiftsområde 12

1. anta förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (avsnitt 4.8),

2. för budgetåret 2004 anvisa anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning i propositionen.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till
betänkandet.

Motioner från allmänna motionstiden
m.m.

2002/03:Kr264 av Kent Olsson m.fl. (m):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utveckla försäkringsalternativ för konstnärer.

2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

19. Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under
utgiftsområde (8 Invandrare och flyktingar),
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom samt utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn enligt
uppställningen i tabell 12.

2003/04:Fi304 av Alf Svensson m.fl. (kd):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkta
arbetsgivaravgifter.

2003/04:Fi305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sänka
arbetsgivaravgifterna.

2003/04:Fi308 av Per Landgren m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkta
arbetsgivaravgifter.

2003/04:Sk256 av Inger Davidson och Sven Brus (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta
skatteförmåner som i dag gäller idrottslig
verksamhet omfatta hela den ideella sektorn.

2003/04:Sk401 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
arbetsgivaravgifter och sociala avgifter för
säsongsanställd personal.

2003/04:L221 av Sten Tolgfors (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
adoptionskostnadsbidragets storlek.

2003/04:Sf202 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökade resurser till
försäkringskassorna.

2003/04:Sf203 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda
konkurrensutsättning av försäkringskassan.

2003/04:Sf204 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om läkarintygets framtida roll
i rehabiliteringen.

2003/04:Sf205 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjlighet för studenter
till deltidssjukskrivning.

2003/04:Sf206 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om dröjsmålsränta från
försäkringskassan till den enskilde vid felaktig
handläggning.

2003/04:Sf207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en steglös ersättningsnivå
för sjukpenningen.

2003/04:Sf210 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen skall
återkomma med förslag till förändrad lagstiftning
vari boende i flerbäddsrum i bidragsavseende
jämställs med boende i en- och tvåbäddsrum.

2003/04:Sf213 av Conny Öhman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att vid delad vårdnad och
växelvis boende av barn bör delat barnbidrag gälla.

2003/04:Sf214 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att regeringen ger JämO, RFV, försäkringskassorna,
BO samt Landstingsförbundet i uppdrag att
tillsammans ta fram en strategi och ett
informationsmaterial för hur man inom ramen för
befintlig föräldrautbildning uppmuntrar till ett
jämnare uttag av föräldraledigheten.

2003/04:Sf216 av Jan Ertsborn (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regelförändringar så att
statliga medel hos försäkringskassorna och
arbetsförmedlingarna kan användas till att stödja
den verksamhet med rehabilitering av långtidssjuka
som pågår på Fontänhusen i Sverige.

2003/04:Sf217 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten
till en steglös handikappersättning i enlighet med
vad som anförs i motionen.

2003/04:Sf218 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att inte förstatliga
försäkringskassorna.

2003/04:Sf220 av Annika Qarlsson och Lars-Ivar
Ericson (c):

Riksdagen begär att regeringen utvidgar
rehabiliteringsbegreppet att innefatta social,
medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering.

2003/04:Sf221 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen begär att regeringen skall göra en sådan
översyn av föräldraförsäkringen att lika många
föräldrapenningdagar skall utgå för varje barn, även
vid flerbarnsfödslar.

2003/04:Sf223 av Helene Petersson och Margareta
Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om bättre anpassning av
sjukskrivningsnivån till den sjukskrivnes behov.

2003/04:Sf225 av Linnéa Darell (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om aktivitetsersättning för
personer som ej fyllt 30 år.

2003/04:Sf226 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av lagen (1962:381) om allmän
försäkring så att föräldrapenning utgår oavsett om
behandling sker vid öppenvårdsavdelning i kommunens
eller landstingets regi.

2003/04:Sf227 av Claes Västerteg (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring gällande undantag i arbetsgivarinträdet
i sjuklönen i samband med sjukskrivning på grund av
olyckor i samband med idrottsutövande och övriga
fritidsaktiviteter.

2003/04:Sf228 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utformningen av
sjukpenningen.

2003/04:Sf229 av Per Bill och Anna Ibrisagic (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en halvering av
egenavgifterna för egenföretagare.

2003/04:Sf232 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av de
studiesociala förhållandena s.k. post-doc.

2003/04:Sf234 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan ändring att beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst ger egenföretagare en
inkomsttrygghet som är likvärdig den som gäller
för löntagare i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbetstiden
skall beräknas på samma sätt för egenföretagare
som för löntagare vid beräkning av dagersättningen
i den tillfälliga föräldrapenningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att egenföretagare
eller visstidsanställda inte riskerar att stå utan
inkomstbortfallsförsäkring i händelse av sjukdom
eller föräldraskap.

2003/04:Sf235 av Ulla Löfgren och Anita Sidén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att slopa alla regler som
diskriminerar närstående till företagare.

2003/04:Sf237 av Tina Acketoft (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning av
möjligheterna att rätten till sjukpenning skall avse
tillfällig arbetsoförmåga av sjukdomskaraktär efter
medicinsk bedömning.

2003/04:Sf238 av Heli Berg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ersättning för utbildning
tillsammans med ledarhund.

2003/04:Sf240 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta utreda
möjligheten till differentierade
sjukförsäkringsavgifter för småföretag, som en del
i att kunna få ned ohälsotalet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
lägre sjukförsäkringsavgifter för småföretag.

2003/04:Sf241 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att medel för
rehabilitering av psykiskt långtidssjuka skall kunna
användas för att starta och driva fler klubbhus
enligt Fountainhouse-modellen i Sverige.

2003/04:Sf242 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta utreda
risker och konsekvenser som följer med
privatiserade försäkringar samt inom ramen för
denna utredning föreslå åtgärder till
förbättringar.

2003/04:Sf243 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja
flerbarnsidealet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om resurser till
barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag och
barnomsorgskonto.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta
konsekvenspröva varje beslut från regering och
riksdag för att se hur det gagnar och påverkar
familjen.

2003/04:Sf246 av Kalle Larsson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till ändring av reglerna för
efterlevandepension i syfte att förbättra
situationen för skilsmässobarn.

2003/04:Sf250 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en
regelförändring som möjliggör en kombination av
partiell sjukpenning och partiellt aktivitetsstöd.

2003/04:Sf251 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att vid delad vårdnad av
barn bör delat vårdbidrag gälla.

2003/04:Sf252 av Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återkomma till
riksdagen med förslag om åtgärder för en mer öppen
arbetsmarknad för äldre personer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta bort den av
staten fastställda pensionsåldern.

2003/04:Sf255 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till förändring av föräldraförsäkringen för
att öka föräldramakten i enlighet med vad i motionen
anförs.

2003/04:Sf256 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ändra regelverket så
att det blir möjligt att kombinera
deltidssjukskrivning med studier på deltid med rätt
till CSN-stöd.

2003/04:Sf258 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av en sammanhållen
rehabiliteringsprocess för människor med
funktionsnedsättning.

2003/04:Sf260 av Mikael Odenberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjlighet för
försäkringskassan att direktfinansiera medicinsk
rehabilitering för sjukskrivna.

2003/04:Sf261 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning som ser över lagen om allmän försäkring
i syfte att pensionärer som uppbär
yrkesskadelivränta och är återbetalningsskyldiga
enligt samordningsregler skall anses ha betalt sin
skuld när engångsbeloppet är inbetalt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjligheten
att växla in livränta mot kapitalbelopp bör tas
bort.

2003/04:Sf262 av Nina Lundström och Martin
Andreasson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sjukpenning vid
skönhetsoperationer.

2003/04:Sf265 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om en riskdifferentierad
arbetsskadeförsäkring i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
arbetsolycksfall skiljs från arbetssjukdomar, samt
att arbetssjukdomarna på sikt överförs till
sjukpenningförsäkringen.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
utredning om en övergångslösning från en offentlig
arbetsskadeförsäkring till ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare i
enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att färdolycksfall
till och från arbetet lyfts ur försäkringen för
arbetsolycksfall och betalas genom
trafikförsäkringen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevisreglerna
i arbetsskadeförsäkringen återgår till 1992 års
lagstiftning.

2003/04:Sf268 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda kostnaden för
införandet av två kontaktdagar per år för barn upp
till 16 år.

2003/04:Sf269 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i lagstiftningen om tillfällig
föräldrapenning i samband med barns födelse i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:Sf270 av Chatrine Pålsson och Sven Brus
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att inrätta en delegation
mot stress och utbrändhet.

2003/04:Sf273 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en översyn snarast
behöver göras av handikappersättningens nivåer.

2003/04:Sf274 av Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda möjligheten till
sänkt arbetsgivaravgift för dem som arbetar i
folkrörelser.

2003/04:Sf275 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson
Elgestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att ställa
försäkringsläkare under myndighetskontroll.

2003/04:Sf276 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om reglerna för bibehållande
av bisyssla vid partiell sjukersättning.

2003/04:Sf277 av Martin Nilsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om delat barnbidrag.

2003/04:Sf278 av Jan Björkman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att se över
möjligheterna att förbättra samordningen mellan
arbetsgivarens och försäkringskassans ansvar vid
utbetalning under sjukdom.

2003/04:Sf280 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om koncentrerad
handläggning av arbetsskadeärenden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utvärdera
reformeringen av bevisreglerna i
arbetsskadeförsäkringen vad gäller
diskrimineringen av kvinnor.

2003/04:Sf281 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att verka för ett jämnare
uttag av föräldraförsäkringen genom en omfördelning
av befintliga resurser med syfte att föräldrar delar
lika på föräldraförsäkringen.

2003/04:Sf284 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen tar upp förhandlingar
inom EU i syfte att lösa problematiken med
"gränsgångare" och föräldraförsäkringen i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2003/04:Sf285 av Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av regelsystemet
för grundläggande socialt skydd för medföljande till
utländska studenter och forskare.

2003/04:Sf287 av Magdalena Andersson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning av
långtidsfriska.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en handlingsplan
för att få fler långtidsfriska.

2003/04:Sf288 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om benämning av
politikområdet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändrad
målformulering för utgiftsområdet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att mäns
föräldraledighet görs till resultatindikator inom
utgiftsområdet.

4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om hur en förlängd och delad
föräldraförsäkring kan genomföras, och att
utredningen skall ta i beaktande de faktorer som
anges i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheterna för
vårdnadshavare att vara hemma samtidigt under
barnets första tid.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jämställt inträde
i föräldraförsäkringen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om delat barnbidrag.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
återbetalningsskyldighet, umgängesresor och
umgängesbidrag.

2003/04:Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om orsakerna till
ohälsan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att
uppnå målsättningen att halvera sjukfrånvaron.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag på ändringar i lagen om allmän försäkring
i enlighet med vad i motionen anförs.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förtydligade
riktlinjer för försäkringsläkare.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förtydligad
ansvarsfördelning för rehabilitering.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om självrisk i
sjukförsäkringen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
avtalslösningar som innebär ersättning över en
viss nivå skall kunna medföra att arbetsgivaren
får bära hela sjukpenningkostnaden.

11. Riksdagen beslutar att sänka ersättningsnivån i
sjukförsäkringen till 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten från den 15:e till
den 360:e sjukdagen i enlighet med vad som anförs
i motionen.

12. Riksdagen beslutar att sänka ersättningsnivån i
sjukförsäkringen till 65 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten från och med den
361 sjukdagen, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

13. Riksdagen upphäver beslutet att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall multipliceras
med en faktor 0,97 vid beräkning av sjukpenning, i
enlighet med vad som anförs i motionen.

14. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på de senaste 24
månadernas inkomst i enlighet med vad som anförs i
motionen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stoppa den
orimliga förtidspensioneringen av
arbetshandikappade.

16. Riksdagen beslutar avskaffa den tredje
sjuklöneveckan i enlighet med vad som anförs i
motionen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbetsgivarnas
incitament att minska sjukfrånvaron.

21. Riksdagen begär att regeringen låter utreda
förslagen från Svenskt Näringsliv,
Reforminstitutet och Företagarna om förändrad
sjukförsäkring, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2003/04:Sf290 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att studiestöd skall kunna
utges på deltid i samband med deltidssjukskrivning.

2003/04:Sf291 av Kalle Larsson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att undersöka möjligheter till
förbättringar av regelsystemet inom handikappområdet
i enlighet med vad i motionen anförs.

2003/04:Sf292 av Sven Bergström och Birgitta Sellén
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en utredning om
geografisk, generell differentiering av
arbetsgivaravgifterna.

2003/04:Sf295 av Veronica Palm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om individbaserad
föräldraförsäkring.

2003/04:Sf301 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om stärkt försäkringsskydd för
ensamstående föräldrar.

2003/04:Sf308 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
individualiserad föräldraförsäkring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte fortsätta
utbyggnaden av föräldraförsäkringen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föräldrar
skall kunna vara hemma samtidigt inom dagens
omfång av föräldraledigheten.

2003/04:Sf311 av Hillevi Engström (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av lagen om allmänna
barnbidrag i enlighet med vad i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ensamstående
pappor får del av barnbidrag i den omfattning som
motsvarar pappans del av barnets umgänge.

2003/04:Sf312 av Martin Andreasson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om karensdagar i
sjukförsäkringen för anställda med flera
arbetsgivare.

2003/04:Sf315 av Bo Könberg m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bostadstillägg för
pensionärer (BTP) efter den 1 juli 2006 inte skall
kunna utbetalas för icke frivilligt boende i
tvåbäddsrum i särskilda boendeformer för äldre.

2003/04:Sf316 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att särlevande
föräldrar i normalfallet avtalar om underhåll i
enlighet med föräldrabalkens regler.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det nuvarande
underhållsstödet ersätts med ett särskilt
ensamståendestöd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försäkringskassan skall kunna vara behjälplig med
att betala ut förskott på det avtalade
underhållsstödet till boföräldern för att sedan
kräva in underhållsstödet av den bidragsskyldige
föräldern i de fall den underhållsskyldige
föräldern missköter sina åtaganden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att särlevande
föräldrar kan få ensamståendestöd i de fall
föräldrarnas inkomster är för låga, vilket innebär
en form av inkomstprövning av båda föräldrarna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
utreder och därefter återkommer med ett förslag på
en modell för inkomstbegränsning för särlevande
föräldrar med låga inkomster som skall vara
berättigade till ensamståendestöd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att underhållsstöd
inte betalas ut vid växelvis boende.

2003/04:Sf317 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om föräldrars
självklara rätt att själva bestämma om, när och
hur föräldraledigheten tas ut.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att
under åtta år efter senaste barnets födelse eller
tills barnet gått ut första klass bibehålla SGI-
nivån.

2003/04:Sf321 av Laila Bjurling och Lennart Axelsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen bör
uppmärksamma problemen med att
försäkringstillämpningen är olika beroende på vilken
försäkringskassa man tillhör.

2003/04:Sf322 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
möjligheten att ändra föräldrapenningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rättvisa villkor
för föräldrar till tvillingar.

2003/04:Sf324 av Tobias Billström m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hinder för
rörlighet av arbetskraft i Öresundsregionen vad
gäller medborgarskap.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hinder för
rörlighet av arbetskraft i Öresundsregionen på
grund av nuvarande utformning av
socialförsäkringssystemet.

2003/04:Sf327 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning om de ekonomiska
trygghetssystemen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principerna för
trygghetssystemet.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en höjning av grundnivån till 200 kr
per dag i sjukpenningen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målet att halvera
sjukskrivningarna till 2008 samt om delmål på 10 %
respektive 30 % minskning till 2004 och 2006.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvinnoperspektivet
i folkhälsoarbetet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
samordnad arbetslivsförsäkring.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utökade anslag
till försäkringskassorna.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
rehabiliteringsgaranti.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av
rehabiliteringslots.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rehab-peng och
fler aktörer inom rehabiliteringsområdet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att företag med
mindre än 15 anställda skall befrias från
skyldigheten att genomföra en
rehabiliteringsutredning.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den
sjukskrivne skall undersökas av försäkringsläkare
efter omkring fyra veckor.

14. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att karensperioden vid sjukskrivning
skall motsvara en hel dag oavsett vid vilken
tidpunkt på dagen som sjukskrivningen inleddes.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om adekvata
rehabiliteringsåtgärder riktade till mottagarna av
sjukersättning och rehabiliteringsersättning.

17. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till förtydligande av 7 kap. 3 § lagen om
allmän försäkring, i enlighet med vad som i
motionen anförs.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad flexibilitet
i sjuk- och aktivitetsersättningen.

2003/04:Sf329 av Siw Wittgren-Ahl och Inger
Segelström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att arbetsgivarna skall
vara med och betala för den arbetsrelaterade
rehabiliteringen även vid fall av arbetsskada.

2003/04:Sf330 av Allan Widman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skapa ekonomiska
incitament för arbetsgivarna att återfå
långtidssjukskrivna i arbete.

2003/04:Sf333 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av stöd till
ungdomsorganisationerna.

2003/04:Sf335 av Birgitta Carlsson och Annika
Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en
arbetsgrupp som arbetar med sjukdomar i
rörelseorganen.

2003/04:Sf336 av Carina Moberg (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försöksverksamhet med rätt för sjukgymnaster att
utfärda intyg om sjukskrivning inleds.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda om
sjukgymnaster skall kunna utföra sjuk- och
friskskrivningar.

2003/04:Sf338 av Else-Marie Lindgren (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
fusk och missbruk inom försäkringssystemen
beivras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att information om
rättigheter och skyldigheter i försäkringssystemen
intensifieras.

2003/04:Sf339 av Birgitta Carlsson och Agne Hansson
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om inriktningen på
förändringen av socialförsäkringens administration.

2003/04:Sf340 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en parlamentarisk
arbetsgrupp för en stor socialförsäkringsreform som
omfattar främst sjukförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring.

2003/04:Sf342 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att arbetsgivaravgiften
skall avskaffas för nyanställningar av ungdomar
mellan 18 och 24 år och att Gävleborgs län görs till
ett försöksområde.

2003/04:Sf343 av Anna Grönlund och Tobias Krantz
(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om föräldraförsäkringen.

2003/04:Sf344 av Marina Pettersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om föräldrarnas valfrihet att
ta ut föräldraledighet samtidigt.

2003/04:Sf345 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vissa förändringar i
socialförsäkringen.

2003/04:Sf349 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om handikappersättning.

2003/04:Sf350 av Mikael Damberg och Jan Emanuel
Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att uppmärksamma bristerna
i regelverket vad avser vårdbidraget.

2003/04:Sf352 av Annika Qarlsson och Birgitta
Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förslag på förbättringar
för ensamstående föräldrar.

2003/04:Sf353 av Annika Qarlsson och Birgitta
Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa en
sjuklönemodell med storleksrelaterat
arbetsgivaransvar.

2003/04:Sf355 av Mia Franzén (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs en
definiering av sjukdomsdiagnoserna liksom att
läkarunderlagen måste bli mer likvärdiga och
informativa.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försäkringskassan bör erbjuda rehabilitering även
för dem med psykiska besvär.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den som är
långtidssjukskriven på grund av psykiska besvär
och arbetslös.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
rutinerna för förtidspensioneringar, som utgår
ifrån förslitningsskador och andra kroppsliga
arbetshinder.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stävja
missbruk av socialförsäkringssystemet.

2003/04:Sf356 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om marginaleffekter
för barnfamiljer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de föräldrar
som vill skall kunna ta ut en del av
föräldraförsäkringen samtidigt.

2003/04:Sf358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till åtgärder mot det
missbruk av sjukförsäkringen som består i
användning av ett med gällande lag oförenligt
sjukdomsbegrepp.

2. Riksdagen beslutar om lag som från den 1 januari
2004 upphäver de lagändringar vilka gjordes för
införandet av den tredje sjuklöneveckan.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om att ersätta tidigare angivna mål för
sjukpenningdagar och sjukersättningsbeslut med ett
mål som inte får snabb överflyttning till
sjukersättning att framstå som måluppfyllelse
enligt vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
arbetslinjen och rehabiliteringsmöjligheterna samt
undvikande av svagt grundade beslut om
sjukersättning i stället för sjukpenning.

7. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till 19:7
Allmänna försäkringskassor 550 000 000 kronor
utöver vad regeringen föreslagit eller således
6 573 999 000 kr.

8. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till lag om ändring i lagen om allmän
försäkring (1962:381) såvitt gäller den längsta
tid under vilken rehabiliteringsersättning kan
utgå.

9. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
lagförslag om rehabiliteringsgaranti och
förbättrade förutsättningar för rehabilitering
efter sjukskrivning enligt vad som anförs i
motionen.

10. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till lag om ändring i lagen
om allmän försäkring (1962:381) beträffande kraven
på innehållet i läkarintyg med medicinskt underlag
för heltidssjukskrivning enligt vad som anförs i
motionen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av
bestämmelser som är styrande för läkares
ställningstaganden till utfärdande av sjukintyg.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning av
läkare i försäkringsmedicin och om sådan
utbildning som villkor för att få skriva sjukintyg
som underlag för utbetalning av sjukpenning.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om begränsning av
möjligheterna för en läkare med viss
specialistutbildning att skriva sjukintyg för
längre tids sjukpenning med diagnoser inom en
annan medicinsk specialitet.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om antalet
försäkringsläkare.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om brister i
statistiken som försvårar åtgärder mot förvärrad
ohälsa bland kvinnor.

2003/04:Sf359 av Bo Könberg m.fl. (fp):

2. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till 19:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. 2 590 000 000
kr mindre än vad regeringen föreslagit eller
således 41 834 423 000 kr.

3. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till 19:2
Aktivitets- och sjukersättningar m.m. 550 000 000
kr mindre än vad regeringen föreslagit eller
således 64 305 417 000 kr.

4. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till 19:4
Arbetsskadeersättningar m.m. 350 000 000 kr mindre
än vad regeringen föreslagit eller således
6 123 009 000 kr.

5. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till 20:2
Efterlevandepensioner till vuxna 50 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således
15 742 000 000 kr.

6. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till 20:3
Bostadstillägg för pensionärer 55 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således
10 843 000 000 kr.

7. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till 21:2
Föräldraförsäkring 50 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 23 162 000 000
kr.

8. Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 till 21:3
Underhållsstöd 190 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 1 938 000 000
kr.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om dröjsmålsränta.

2003/04:Sf360 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om hur pensionerna bäst återställs till
1990 års värde.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
förbättringar av bostadstillägget.

2003/04:Sf361 av Anne Marie Brodén och Lena Adelsohn
Liljeroth (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om bildtelefon som
arbetshjälpmedel.

2003/04:Sf362 av Majléne Westerlund Panke (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att uppmärksamma
problematiken vad gäller den sociala tryggheten för
svenska forskare utomlands.

2003/04:Sf363 av Anna Lilliehöök och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om friskskrivningsrätt för
sjukgymnaster.

2003/04:Sf366 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen upphäver beslutet att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall multipliceras
med en faktor 0,97 vid beräkning av sjukpenning i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den
sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett
genomsnitt av de två föregående årens inkomst.

3. Riksdagen beslutar att sänka ersättningsnivån i
sjukförsäkringen till 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten från den 15:e till
den 360:e sjukdagen i enlighet med vad som anförs
i motionen.

4. Riksdagen beslutar att sänka ersättningsnivån i
sjukförsäkringen till 65 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. den 361:a
sjukdagen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

5. Riksdagen beslutar införa en andra karensdag i
enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen beslutar avskaffa den tredje
sjuklöneveckan i enlighet med vad som anförs i
motionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
sjukskrivningarna på grund av trafikolyckor kan
överföras från den allmänna sjukförsäkringen till
den obligatoriska trafikskadeförsäkringen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tidigare
bevisregler i arbetsskadeförsäkringen återinförs.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utbildning i
försäkringsmedicin tillförs 30 miljoner kronor mer
än vad regeringen anslagit för detta ändamål.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försäkringskassorna tillförs 620 miljoner kronor
ytterligare för inköp av rehabiliteringstjänster
och för ökad kontroll.

11. Riksdagen anvisar till politikområde 19:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret
2004 33 174 423 000 kr.

12. Riksdagen anvisar till politikområde 19:2
Aktivitets- och sjukersättning för budgetåret 2004
63 155 417 000 kr.

13. Riksdagen anvisar till politikområde 19:4
Arbetsskadeersättningar för budgetåret 2004 6 173
009 000 kr.

14. Riksdagen anvisar till politikområde 19:7
Riksförsäkringsverket för budgetåret 2004 30 000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 951 595 000 kr.

15. Riksdagen anvisar till politikområde 19:8
Allmänna försäkringskassor för budgetåret 2004 kr
620 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 6 643 999 000 kr.

2003/04:Sf367 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på de två föregående
årens inkomst i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2. Riksdagen beslutar sänka ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen till 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad
som anförs i motionen.

3. Riksdagen beslutar att föräldraförsäkringen skall
omfatta tolv månader med sjukpenninggrundande
inkomst som grund för barn som är födda fr.o.m.
den 1 januari 2004 i enlighet med vad som anförs i
motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att särlevande
föräldrar i högre utsträckning än i dag skall
reglera underhållsskyldigheten sinsemellan.

5. Riksdagen beslutar att bidraget till kostnader
för internationella adoptioner höjs till 50 % av
kostnaden enligt en schablon för varifrån barnet
adopteras, dock högst 55 000 kr per barn.

6. Riksdagen beslutar vad i motionen anförs om att
en månads retroaktivitet återinförs vid ansökan om
vårdbidrag för funktionshindrade barn.

7. Riksdagen anvisar till politikområde 21:2
Föräldraförsäkring för budgetåret 2004 20 612 000
000 kr.

8. Riksdagen anvisar till politikområde 21:3
Underhållsstöd för budgetåret 2004 1 628 000 000
kr.

9. Riksdagen anvisar till politikområde 21:4 Bidrag
till kostnader för internationella adoptioner för
budgetåret 2004 8 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 48 000 000 kr.

10. Riksdagen anvisar till politikområde 21:6
Vårdbidrag för funktionshindrade barn för
budgetåret 2004 20 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 2 505 200 000
kr.

2003/04:Sf369 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att det generella
bostadstillägget för pensionärer skall vara 90 %
för boendekostnader mellan 100 och 4 500 kr i
månaden.

2. Riksdagen beslutar att sänka
äldreförsörjningsstödet med 1,8 % i enlighet med
vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen anvisar till politikområde 20:3
Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret
2004 10.588.000.000 kr.

4. Riksdagen anvisar till politikområde 21:5
Äldreförsörjningsstöd för budgetåret 2004
676.200.000 kr.

2003/04:Sf370 av Siw Wittgren-Ahl (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att regeringen bör
uppmärksamma hur lagstiftningen vad gäller rätten
till sjukpenning och rehabilitering fungerar.

2003/04:Sf371 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda konsekvenserna
av att privatisera arbetsskadeförsäkringen.

2003/04:Sf372 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ny modell för
umgängesavdrag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ändring av
återbetalningsreglerna med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om överföring av
fordran till kronofogdemyndigheten.

2003/04:Sf373 av Sonia Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen bör
uppmärksamma problemet vad gäller olika tolkningar
av reglerna om sjukpenning för att förebygga
sjukdom, 3 kap. 7 § lagen om allmän försäkring, med
hänsyn till dem som arbetar schemalagd arbetstid och
nattjänstgöring.

2003/04:Sf374 av Lennart Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att konsekvenserna som
uppstår vid retroaktiva lönepåslag bör
uppmärksammas.

2003/04:Sf376 av Louise Malmström och Fredrik
Olovsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att pröva möjligheten att
för långtidssjukskrivna öka möjligheterna till
utbildning som ett led i rehabiliteringen för att
snabbare kunna återvända till arbetslivet.

2003/04:Sf377 av Nils-Göran Holmqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om bildtelefon som
arbetshjälpmedel.

2003/04:Sf381 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att reformera
systemet för sjuklön och sjukpenning i linje med
förslaget Sjuklön efter storlek.

2003/04:Sf382 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m, kd,
c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att ändra
sjukförsäkringens regler om uppbyggnadsskede.

2003/04:Sf383 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sänkning av
arbetsgivaravgifterna.

2003/04:Sf384 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp, kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att utforma en
ny försäkring för arbetsskador som hanteras av
privata försäkringsbolag.

2003/04:Sf385 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp,
kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att skapa regler
i föräldraförsäkringen som ger egenföretagare rätt
till ersättning vid tillfällig föräldraledighet på
samma villkor som anställda.

2003/04:Sf386 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp,
kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att reformera
sjukförsäkringen så att den belönar försäkrade som
håller nere sin sjukfrånvaro enligt en modell med en
friskbonus.

2003/04:Sf389 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt uppställning i
motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att av anslaget
19:1 Sjukpenning och rehabilitering skall
3 300 000 000 kr användas till
rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsstöd,
och i motsvarande grad skall sjukpenningen
minskas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att till anslaget
19:1 Sjukpenning och rehabilitering skall
500.000.000 kr avsättas för finansiell samordning
och för rehabiliteringsinsatser m.m. i syfte att
förstärka arbetet kring personer med social
utslagningsproblematik såsom hemlösa, psykiskt
sjuka samt alkohol- och drogberoende.

2003/04:Sf390 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt uppställning i motionen.

2003/04:Sf391 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn enligt uppställning i motionen.

2003/04:Sf392 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning
enligt motionens intentioner.

2003/04:Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
socialförsäkringssystemets utformning.

3. Riksdagen beslutar att förkorta sjuklöneperioden
för arbetsgivarna från 21 till 14 dagar i enlighet
med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar att regeln om att en
rehabiliteringsutredning alltid skall göras av
arbetsgivarna upphör till förmån för att en
rehabiliteringsförsäkring i stället införs i
enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen beslutar att regeln om att
försäkringskassan regelmässigt efter ett år skall
utreda om sjukpenning skall övergå till sjuk-
eller aktivitetsersättning upphör i enlighet med
vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett vidgat
perspektiv på ohälsans orsaker.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge föräldrar
ansvar och resurser för att själva kunna utforma
sin vardag och kunna välja barnomsorgsform och att
de ekonomiska villkoren för att ta hand om barn
måste vara gynnsamma.

15. Riksdagen beslutar att införa en ny
rehabiliteringsförsäkring i enlighet med vad som
anförs i motionen.

16. Riksdagen begär att regeringen påbörjar det
nödvändiga lagstiftningsarbetet för den nya
rehabiliteringsförsäkringen i enlighet med vad som
anförs i motionen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillföra
socialförsäkringsadministrationen ytterligare
resurser för att öka kvaliteten och kontrollen
samt förkorta handläggningstiderna i besluten.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om särskilda
resultatenheter inom försäkringskassan som arbetar
med rehabilitering.

19. Riksdagen beslutar att äldre beviljade
aktivitets- och sjukersättningar skall omprövas i
enlighet med vad som anförs i motionen.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
attitydförändringar och vikten av information om
sjukförsäkringens syfte.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om läkarnas ansvar i
sjukskrivningsprocessen.

22. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till avskaffande av de fasta stegen i
sjukersättningen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbetsgivarnas
sjuklönekostnader för anställda personer med
vilande aktivitets- eller sjukersättning.

24. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om möjlighet till vilande aktivitets- och
sjukersättning vid studier.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkoren för
personer med aktivitets- eller sjukersättning som
vill stå till arbetsmarknadens förfogande.

26. Riksdagen beslutar att införa en karensdag till
i sjukförsäkringen med bibehållet högriskskydd på
10 dagar i enlighet med vad som anförs i motionen.

27. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till regeländring i den nuvarande
karensdagsbestämmelsen så att vissa anställda inte
missgynnas i enlighet med vad som anförs i
motionen.

28. Riksdagen beslutar att höja ersättningsnivån i
sjukförsäkringen från 78 till 80 % i enlighet med
vad som anförs i motionen.

29. Riksdagen beslutar om en ny beräkningsgrund för
den sjukpenninggrundade inkomsten (SGI) i enlighet
med vad som anförs i motionen.

31. Riksdagen beslutar att införa en ny modell för
trafikförsäkringen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

32. Riksdagen beslutar att öka anslaget till RFV för
administrering av den "utvecklingspeng" som skall
utgå till flyktingar i enlighet med vad som anförs
i motionen.

33. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
enligt uppställning i motionen:

2003/04:Sf398 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att förlänga
omställningspensionen till 12 månader i enlighet
med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en höjning av den
övergångsvisa ålderspensionen i enlighet med vad
som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de sämst ställda
pensionärerna.

5. Riksdagen beslutar att fritidshus inte skall
medräknas i underlaget för inkomstprövat
bostadstillägg för pensionärer.

8. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt
uppställning i motionen.

2003/04:Sf399 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om ökad samverkan
mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att minska
antalet långtidssjukskrivningar.

2003/04:Sf400 av Inger Davidson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnomsorgskonto
som möjliggör för ensamstående föräldrar att gå
ner i arbetstid.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kontaktdagar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att familjestödet
skall ha en bättre fördelningspolitisk profil.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om underhållsstödet.

2003/04:Sf401 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att på något sätt
ställa försäkringsläkarna under
myndighetskontroll.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vidareutbildning
för försäkringsläkarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
utbildning i försäkringsmedicin ges en starkare
ställning i läkarutbildningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning för reformering av det
försäkringsmedicinska systemet.

2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjens
oersättliga ställning och uppgift i samhället.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjens
betydelse i det förebyggande arbetet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppvärdera
föräldrarollen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen
samt de sociala och ekonomiska stödformerna
utformas så att de innebär ett stöd för stabila
relationer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
lägga fram förslag om åtgärder för ett utvecklat
stöd i föräldraskapet.

16. Riksdagen beslutar att införa två kontaktdagar
per år och barn för barn mellan 4 och 15 år i
enlighet med vad som anförs i motionen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tre kommunala
folkomröstningar som genomförts där majoriteten
har röstat för rätten att välja barnomsorgsform,
även rätten att själv vårda sina småbarn.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
subsidiaritetsprincipen som utgångspunkt för
familjepolitiken.

22. Riksdagen beslutar att införa ett
barnomsorgskonto som omfattar alla barn i enlighet
med vad som anförs i motionen.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
familjepolitisk reform.

29. Riksdagen beslutar att höja grundnivån i
föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförs
i motionen.

30. Riksdagen beslutar att höja taket i
föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförs
i motionen.

31. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på ett genomsnitt av de
senaste två årens inkomster samt att
skattepliktiga förmåner och semestersättning skall
vara SGI-grundande i enlighet med vad som anförs i
motionen.

32. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till ändring av föräldraförsäkringens
regelverk avseende tidsgränsen för SGI och FGI
samt dagens s.k. 2,5-årsgräns i enlighet med vad
som anförs i motionen.

33. Riksdagen begär att regeringen utreder hur
systemet med tillfällig föräldrapenning slår mot
familjer med barn som är sjuka ofta eller under
lång tid i enlighet med vad som anförs i motionen.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om underhållsstödet.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
graviditetspeng.

37. Riksdagen beslutar att införa vårdbidrag för
barn till biståndsarbetare i enlighet med vad som
anförs i motionen.

38. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt
uppställning i motionen.

2003/04:Sf405 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar om att lagstiftningen för
Socsam förlängs t.o.m. år 2006, i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2003/04:So212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att döva
garanteras rätten att få bildtelefon som
arbetshjälpmedel.

2003/04:So312 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att initiera ett
projekt med sjukskrivningsrätt för sjukgymnaster.

2003/04:So409 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vård i tid och
snar rehabilitering.

2003/04:So416 av Rolf Olsson m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en analys av
sjukskrivningar på grund av estetisk intimkirurgi.

2003/04:So497 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om alla människors
rätt till rehabilitering.

2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principerna för en
ny familjepolitik.

10. Riksdagen beslutar att höja garantibeloppet i
föräldraförsäkringen till 200 kr per dag.

11. Riksdagen beslutar höja taket i
föräldraförsäkringen till elva basbelopp.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad flexibilitet
och höjd ersättning för garantidagarna samt om
indragning av kontaktdagarna.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fördubbling av
barnbidraget.

2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

2. Riksdagen beslutar att låta försäkringskassorna
köpa vård i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2003/04:So505 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

2. Riksdagen beslutar att närståendepenning från den
1 januari 2004 skall kunna utbetalas i upp till
120 dagar.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till vidgade möjligheter att få
närståendepenning, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

2. Riksdagen beslutar att reservera 500 miljoner
kronor inom utgiftsområde 10 för deltagande i
finansiell samordning kring rehabilitering av
psykiskt sjuka.

2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av
handikappersättningen.

2003/04:So644 av Anne Marie Brodén (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att en
avgränsad del av de skattemedel som allokeras till
försäkringskassan för rehabiliterande verksamhet
tas till denna verksamhet.

2003/04:Kr232 av Kent Olsson m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om föreningar och
ungdomskulturen.

2003/04:Kr254 av Kent Olsson m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i
motionen anförs om konstnärerna och
socialförsäkringssystemet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sjukpenningen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utveckla försäkringsalternativ.

2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att samma
regler och samma ekonomiska förutsättningar som
gäller för idrottsrörelsen bör gälla för ideella
kultur- och ungdomsorganisationer.

2003/04:Kr329 av Helena Höij m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om amatörkulturens
ekonomiska villkor.

2003/04:Kr330 av Anita Brodén och Gunnar Nordmark
(fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en uppluckring av
bidragsregler vid sjuk- och förtidspensionering
för att möjliggöra studier.

2003/04:Ub385 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl.
(m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av post-docs studiesociala förhållanden.

2003/04:Ub390 av Håkan Larsson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att tillsätta
en ny studiesocial utredning, vilken är
parlamentariskt sammansatt och med
studentrepresentation.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att även
distansstudenters studiesociala situation bör
utredas.

2003/04:Ub397 av Hans Backman m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motion anförs om att småföretag som
anställer akademiker skall befrias från
arbetsgivaravgift under första året och med viss
reduktion andra året.

2003/04:Ub463 av Susanne Eberstein och Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ekonomiska förutsättningar
för ensamstående föräldrar som studerar.

2003/04:Ub513 av Torsten Lindström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
parlamentarisk utredning bör tillsättas för att se
över studiemedelssystemet och dess sociala
konsekvenser för de studerande.

2003/04:Ub516 av Torsten Lindström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
parlamentarisk utredning bör tillsättas för att se
över studiemedelssystemet och dess sociala
konsekvenser för de studerande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att särskilt se
över gränsdragningsproblematiken mellan
studiestödssystemet och samhällets
trygghetssystem.

2003/04:MJ410 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att symtomen på
elöverkänslighet bör betraktas som grund för
bedömning av arbetsskada.

2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
socialförsäkringarna bör utredas så att samma
regler gäller för företagare som för anställda i
fråga om kvalifikation och ersättningsregler i
sjukförsäkring och föräldraförsäkring.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
sjuklönemodell med storleksrelaterat
arbetsgivaransvar.

2003/04:N345 av Lars Lindén m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om generellt nedsatta
arbetsgivaravgifter.

2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd):

11. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars
sjuklöneperiod.

2003/04:N348 av Viviann Gerdin och Roger Tiefensee
(c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att nya företagare
får ta med sig tidigare socialförsäkringsskydd in
i det nya företaget under de två första åren.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
sjuklöneansvaret för arbetsgivarna skall anpassas
till antalet anställda i företaget upp till ett
fastställt tak.

2003/04:N411 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
reglerna för egen företagare i
socialförsäkringarna och i
arbetslöshetsförsäkringen.

2003/04:N412 av Alf Svensson m.fl. (kd):

20. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars
sjuklöneperiod.

2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ur ett
rättviseperspektiv utreda företagarnas ekonomiska
situation vid sjukdom jämfört med vanliga
löntagares.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda de
ekonomiska konsekvenserna av att förändra
karenstiden för företagare.

2003/04:A4 av Tina Acketoft m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
jämställdhetsbonus.

2003/04:A240 av Viviann Gerdin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att undanröja
gränshindren för den svensk-norska arbetskraften.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den enskilde
inte skall drabbas ekonomiskt vid arbetspendling,
exempelvis genom att hemlandets regler utgör
skyddsnät.

2003/04:A307 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
jämställdhetsbonus.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjliggöra att
överlåta dagar åt en annan person både vad gäller
föräldraförsäkring och tillfällig föräldrapenning.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det skall vara
möjligt för de föräldrar som vill att ta ut en del
av föräldraförsäkringen samtidigt.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre
föräldraförsäkringsvillkor för företagare.

2003/04:A308 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

7. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars
sjuklöneperiod.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en ny friskförsäkring.

2003/04:A309 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

10. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars
sjuklöneperiod.

2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
semesterersättning till föräldraledig betalas via
försäkringskassa.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en höjning av
taket och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
kan stimulera män att ta ut mer föräldraledighet.

2003/04:Bo262 av Lotta N Hedström (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
försäkringskassan, RFV, åläggs en riksnormerande
hanteringsprocess för bedömning och ersättning av
elskador/elöverkänslighet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområdena 10, 11 och 12

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördel-
ning.

----------------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
----------------------------------------------------------
Anslag förslag
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
19 Ersättning vid
arbetsoförmåga
----------------------------------------------------------
1 Sjukpenning och 44 424 423
rehabilitering m.m. (ram)
----------------------------------------------------------
2 Aktivitets- och 64 855 417
sjukersättningar m.m. (ram)
----------------------------------------------------------
3 Handikappersättningar (ram) 1 224 000
----------------------------------------------------------
4 Arbetsskadeersättningar 6 473 009
m.m. (ram)
----------------------------------------------------------
5 Ersättning för kroppsskador 58 559
(ram)
----------------------------------------------------------
6 Riksförsäkringsverket (ram) 921 595
----------------------------------------------------------
7 Allmänna försäkringskassor 6 023 999
(ram)
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 123 981 002
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med
regeringens förslag till anslagsfördelning.

----------------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
----------------------------------------------------------
Anslag förslag
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
20 Ekonomisk äldrepolitik
----------------------------------------------------------
1 Garantipension till 23 486 300
ålderspension (ram)
----------------------------------------------------------
2 Efterlevandepensioner till 15 692 000
vuxna (ram)
----------------------------------------------------------
3 Bostadstillägg till 10 788 000
pensionärer (ram)
----------------------------------------------------------
4 Äldreförsörjningsstöd (ram) 690 000
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 50 656 300
----------------------------------------------------------
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelnin

----------------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
----------------------------------------------------------
Anslag förslag
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
21 Ekonomisk familjepolitik
----------------------------------------------------------
1 Allmänna barnbidrag (ram) 20 878 000
----------------------------------------------------------
2 Föräldraförsäkring (ram) 23 212 000
----------------------------------------------------------
3 Underhållsstöd (ram) 2 128 000
----------------------------------------------------------
4 Bidrag till kostnader för 40 000
internationella adoptioner
(ram)
----------------------------------------------------------
5 Barnpensioner och 1 058 000
efterlevandestöd för barn
(ram)
----------------------------------------------------------
6 Vårdbidrag för 2 485 200
funktionshindrade barn
(ram)
----------------------------------------------------------
7 Pensionsrätt för barnår 4 051 000
(ram)
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 53 852 200
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------