Vissa frågor om regional utvecklingspolitik

<div class="sidhuvud_publikation">Näringsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2003/04:NU9</div><h1>Vissa frågor om regional utvecklingspolitik</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet 121 motionsyrkanden rörande olika frågor
inom den regionala utvecklingspolitiken. Bland annat behandlas förslag om
regionala tillväxtprogram, kapitalförsörjning, återförande av vattenkraftsmedel,
landsbygds- och skärgårdsfrågor, utlokalisering av statlig verksamhet,
storstadspolitik och Östersjöfrågor. Samtliga yrkanden avstyrks av utskottet.

När det gäller motioner om bl.a. klusterbildning anser utskottet att
riksdagen bör avslå dessa med hänvisning till pågående arbete m.m. I en
reservation (c) framförs att klusterutveckling bör stödjas. I fråga om
regionala tillväxtprogram avstyrker utskottet motionsyrkanden med åberopande
av den utveckling som är på gång. I en reservation (m, fp, kd, c) förordas
att det lokala perspektivet ges en ökad vikt. När det gäller kapitalförsörjning
anser utskottet att samtliga motionsyrkanden bör avslås av riksdagen bl.
a. mot bakgrund av att nya åtgärder inom kapitalförsörjningsområdet kommer
att implementeras inom kort. Utskottet har därför förhoppningar om att
situationen kommer att förbättras. Motionsyrkanden som rör åtgärder i
samband med kreditgarantiföreningar och statliga kreditgarantier får stöd
i en reservation (m, fp, kd, c).
Vidare avstyrker utskottet ett antal motionsyrkanden om återförande av
vattenkraftsmedel till de vattenkraftsproducerande regionerna eller om en
utredning av ett sådant system; utskottet hänvisar till gällande principer
för statens budgethantering. I en reservation (kd, v, c, mp) begärs att
en ny utredning tillsätts för att studera frågan om vilken modell som
lämpligen kan användas för att återföra vattenkraftsmedel. När det gäller
landsbygds- och skärgårdsfrågor bör riksdagen, enligt utskottets mening,
avslå samtliga yrkanden med hänvisning bl.a. till att ytterligare
underlagsmaterial väntas. Regeringens beredningsarbete i olika frågor bör
avvaktas. I en reservation (m, fp, kd, c) påpekas att vissa grundförutsättningar
i infrastruktur - exempelvis farbara vägar året runt - måste föreligga
för att livskraft i hela Sverige skall uppnås. Strandskyddsfrågan bör
också lösas, enligt reservanterna.
Med hänvisning till att nu gällande principer för utlokalisering av
statliga myndigheter bör följas föreslår utskottet att riksdagen avslår
samtliga motionsyrkanden i fråga om sådan utlokalisering. I en motivreservation
(fp, kd) förutsätts att de samhällsekonomiska konsekvenserna av koncentrationen
av statliga verk och styrelser till Stockholmsområdet utreds. I en annan
reservation (v, c, mp) uttalas åsikten att de gällande principerna bör
tillämpas men att en ny och mer kraftfull metodik bör användas för att nå
målen.
Slutligen avstyrker ett enigt utskott motioner om storstadspolitik och
Östersjöfrågor samt motioner med krav på åtgärder i speciella län och
regioner.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Vissa bakgrundsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N225 yrkande 1, 2003/04:N237,
2003/04:N328 yrkande 30 och 2003/04:N383.
Reservation 1 (c)

2.      Regionala tillväxtprogram
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ474 yrkande 1 och 2003/04:N345
yrkande 2.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3.      Kapitalförsörjning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N218, 2003/04:N283, 2003/04:N305,
2003/04:N328 yrkande 11, 2003/04:N330 yrkande 1, 2003/04:N386, 2003/04:N400
och 2003/04:N414 yrkande 7.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4.      Återförande av vattenkraftsmedel
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N206, 2003/04:N220, 2003/04:N245,
2003/04:N264, 2003/04:N270, 2003/04:N315, 2003/04:N328 yrkande 27,
2003/04:N335 yrkande 6 och 2003/04:N336 yrkande 3.
Reservation 4 (kd, v, c, mp)

5.      Landsbygds- och skärgårdsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N249 yrkande 3, 2003/04:N289 yrkande
2, 2003/04:N329 yrkande 28, 2003/04:N336 yrkande 6, 2003/04:N338 yrkande
4 och 2003/04:N356.
Reservation 5 (m, fp, kd, c)

6.      Utlokalisering av statlig verksamhet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N201, 2003/04:N213, 2003/04:N214,
2003/04:N217 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N221 yrkandena 1-3, 2003/04:N231
yrkandena 1 och 2, 2003/04:N244 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N255 yrkande
2, 2003/04:N299, 2003/04:N301, 2003/04:N328 yrkandena 31 och 33, 2003/04:N332
yrkande 7, 2003/04:N335 yrkande 4, 2003/04:N336 yrkande 2, 2003/04:N377,
2003/04:N379, 2003/04:N387 och 2003/04:N402.
Reservation 6 (fp, kd) - motiv
Reservation 7 (v, c, mp)

7.      Storstadspolitik
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N310 yrkandena 1-4, 2003/04:N325
yrkandena 1, 2 och 8, 2003/04:N341 yrkande 1, 2003/04:N368 och 2003/04:N405.

8.      Östersjöfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N260, 2003/04:N317, 2003/04:N332
yrkande 6, 2003/04:N396 och 2003/04:N410 yrkande 1.

9.      Utvecklingen i län och regioner
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr389 yrkande 2, 2003/04:N225 yrkande
3, 2003/04:N233, 2003/04:N235, 2003/04:N262 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N288
yrkandena 1 och 12, 2003/04:N332 yrkande 2, 2003/04:N349, 2003/04:N357,
2003/04:N359, 2003/04:N363 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N367, 2003/04:N375,
2003/04:N401, 2003/04:N404, 2003/04:N410 yrkandena 2-34 och 2003/04:N416
yrkandena 1 och 5.
Stockholm den 17 februari 2004
På näringsutskottets vägnar
Marie Granlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Marie Granlund (s), Per
Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Sylvia Lindgren
(s), Ann-Marie Fagerström (s), Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson
(s), Ulla Löfgren (m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström
(fp), Anne Ludvigsson (s), Anne-Marie Pålsson (m), Lars Johansson (s),
Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson (c).</pre><pre>
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas 64 motioner från den allmänna motionstiden
om vissa regionala utvecklingsfrågor.
Genom uppdrag till riksdagens utredningstjänst har utskottet fått utförlig
information när det gäller utlokalisering av statliga myndigheter i Finland
och Norge, dels genom en föredragning, dels i en rapport (dnr 2003:2140).
</pre><pre>
Utskottets överväganden
Vissa bakgrundsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör med hänvisning till bl.a. pågående arbete avslå motionsyrkanden
om klusterbildning, tillväxtpolitik och krav på kollektivavtal. Jämför
reservation 1 (c).
Motionerna
De stödformer som för närvarande finns i den regionalpolitiska arsenalen
bör finnas kvar även under den överblickbara framtiden, menar motionärerna
som står bakom motion 2003/04:N383 (s). Enbart generella åtgärder från
samhällets sida kommer inte att räcka till; det behövs ibland extra
insatser för att en företagsetablering skall komma till stånd. Det krävs en
kraftfull regional utvecklingspolitik som ger en jämnare fördelning av
tillväxtens effekter i fråga om service, arbete och miljö. En sådan politik
innebär utökade resurser för högskoleutbildning, bättre tillgång till
riskkapital, bättre kommunikationer m.m., anser motionärerna. Sverige bör
också se till att EU:s strukturfondsmedel finns kvar efter nuvarande
programperiods utgång. Motionärerna understryker att stödet är ett viktigt
tillskott till den nationellt bedrivna regionalpolitiken.
I motion 2003/04:N237 (s) understryks att det är oacceptabelt att det
inte finns någon koppling mellan beviljade etableringsstöd för företag
och krav på kollektivavtal. Enligt motionärerna är det rimligt att krav
ställs på att kollektivavtal skall vara tecknat innan bidrag eller stöd
beviljas till företaget. Utan kollektivavtal kan osund konkurrens uppstå
genom t.ex. lönedumpning, befarar motionärerna.
I motion 2003/04:N225 (fp) begärs att regeringen i samband med
budgetpropositionen lägger fram en skrivelse om regionernas växtkraft. Enligt
motionärerna behövs både en nationell tillväxtpolitik med bättre
företagarklimat och en regional tillväxtpolitik som tar till vara lokal
växtkraft
och entreprenörskap.
Centerpartiet uppmanar i motion 2003/04:N328 regeringen att stödja
utvecklingen av s.k. kluster. Klusterbildning kan vara en strategi för att
uppnå god tillväxt på en liten arbetsmarknad och erbjuder gemensam uppbyggnad
och kunskapsspridning inom produktionsfältet, enligt motionärerna. Det
betonas att klusterbygge inte är en administrativ process - perspektivet
får inte inskränkas av regionala indelningar, administrativa rutiner och
ett ensidigt fokus på tillväxtföretag.
Vissa kompletterande uppgifter
I Näringsdepartementets rapport Benchmarking av näringspolitiken (Ds
2003:62), vilken ges ut för fjärde gången, rapporteras sammanfattningsvis
inga större förändringar jämfört med förgående års rapport. Nyföretagandet
har generellt sett gått ned i alla (jämförda) länder, och Sveriges position
är i princip oförändrad. Samtidigt har Sverige den högsta överlevnadsgraden
för nystartade företag i en jämförelse med tio europeiska länder (se tabell
nedan). Enligt rapporten är tillgången på privat riskkapital i Sverige
god utom i det allra tidigaste skedet, den s.k. såddfinansieringsfasen.
Sverige är också en ledande IT-nation och har näst högst andel forskare
bland de jämförda länderna.
Sveriges position enligt indikatorer för näringsliv och företagande

Position        Indikator       Placering(antal länder)
Bättre änmedelnivå      Överlevnadsgrad förnystartade företag   1 (10)
"       Antal administrativaprocedurer vidanställning   4 (18)
Medelnivå       Nystartade företag      7 (11)
"       Nettotillskott avföretag        6 (10)
"       Statligt stöd tillnäringslivet  6 (15)
Sämre änmedelnivå       Andel företagare iarbetskraften 18 (23)
"       Nyföretagaraktivitet ibefolkningen      16 (19)
"       Omsättning avföretag    10 (10)
"       Relativ prisnivå        14 (17)
Frågor som rör det svenska företagsklimatet kommer att tas upp i utskottets
betänkande 2003/04:NU10 om vissa näringspolitiska frågor. Strukturfondsfrågorna,
som berörs i en av motionerna, har utskottet nyligen behandlat i betänkande
2003/04:NU2, till vilket hänvisas.
Frågan om etableringsstöd för företag och krav på kollektivavtal behandlades
av utskottet föregående år (bet. 2002/03:NU8). Upplysningsvis nämndes att
det finns vissa regler som berör denna koppling. Såväl i förordningen
(2000:279) om regionalt utvecklingsbidrag som i förordningen (1998:996)
om sysselsättningsbidrag stadgas att de anställdas lön och andra
anställningsförmåner åtminstone skall vara likvärdiga med vad som följer av
tillämpligt kollektivavtal. Regionalt utvecklingsbidrag får bara lämnas
om verksamheten också tillförsäkrar de anställda en tillfredsställande
arbetsmiljö samt en tillfredsställande yttre miljö.
Det finns således inget krav på kollektivavtal men däremot på att förmånerna
åtminstone skall vara likvärdiga.
Utskottet ansåg för sin del att en förutsättning för att stöd inom ramen
för den regionala utvecklingspolitiken skall lämnas är att arbetsvillkoren
på företaget minst uppgår till den nivå som anges i motsvarande kollektivavtal.

I en motion redovisas önskemål om stödjande av klusterbildning. Ett exempel
på klusterutveckling i ett annat land ges i rapporten Snabbväxande kluster
i Italien - Från fattigdom till spridd välfärd (2003:016), som publicerats
av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS).
Rapportens slutord innebär att de italienska klustrens snabba uppkomst
och tillväxt i första hand baseras på den "talang" och de kulturella
betingelser som råder på lokalt plan. Den lokala dimensionen fortsätter
således att ha en central roll även i dagens globala ekonomi. En viktig
iakttagelse är att företagsnäten i södra Italien delvis går i norra
Italiens fotspår, men att annorlunda betingelser har skapat en "syditaliensk"
väg till klusterbildning. Den största skillnaden är avsaknaden av den
primära tillgång som finns bakom de livskraftiga industriella distrikten
i norr, nämligen det "sociala kapitalet". Imitationsbeteenden, återvändande
entreprenörer från utlandet, en ny generation som vägrar att emigrera,
krismedvetenhet och drivkraften hos några samhällsentreprenörer har varit
ingredienserna i de södra regionernas ekonomiska utveckling. De företagskluster
som har vuxit upp i södra Italien uppvisar i princip samma struktur och
dynamik som i norr.
Vad gäller statliga insatser för att stödja ekonomin i svaga regioner,
visar de italienska erfarenheterna att vissa åtgärder (förmånliga lån,
skattelättnader för unga företagare m.m.) kan göra nytta, men att direkta
bidrag är skadliga, eftersom de leder till ett förlamande beroende. Vidare
stimuleras inte entreprenörskap genom bidrag. Den kanske största lärdomen
är dock att norra Italien inte är ensamt om att uppvisa de "rätta"
förutsättningarna vad gäller kluster- och nätverksekonomi. Exemplen från
södra Italien visar att både entreprenörskap och företagskluster kan skapas
i regioner där människor inte har traditioner av detta. Dessutom framgår
det av rapporten att det inte finns en "bästa lösning".
Det är enligt rapportförfattaren troligt att även svaga regioner i Sverige
kan genomgå den kulturella process som krävs för att ge upphov till en
kluster-ekonomi. Att få svenska företag att inse värdet av att samarbeta
är kanske den svåraste utmaningen. Här kan lokala offentliga institutioner,
tillsammans med opinionsbildare och andra aktörer, främja utvecklingen
i rätt riktning.
I ITPS-rapporten Ex ante-bedömning av de regionala tillväxtprogrammen
(2003), som överlämnats till Näringsdepartementet, redovisas att frågor
om kluster och innovationssystem har uppmärksammats i praktiskt taget
samtliga förslag om tillväxtprogram. Det finns dock relativt stora
variationer mellan regionerna. En tendens är att regionerna lyft fram
existerande kluster liksom embryon till kluster inom vad som anses vara
framtidsinriktade branscher. Få regioner analyserar vilka framgångsfaktorerna
för kluster är och vilka insatser som kan påverka detta.
Utskottets ställningstagande
Den omfattande omprövning som gjorts av den tidigare regionalpolitiken
har lett fram till dagens regionala utvecklingspolitik. Bakgrunden är bl.
a. de stora förändringar som ägt rum i samhället, framför allt när det
gäller den snabba internationaliseringen av ekonomin, EU-medlemskapet,
avregleringen av olika marknader, IT-utvecklingen m.m.
Liksom motionärerna anser utskottet att det behövs en kraftfull politik
för hållbar tillväxt. Nya metoder och angreppssätt prövas och utvärderas
kontinuerligt. Klusterbildning är ett angreppssätt, som visat sig vara
positivt i andra sammanhang. Exemplet från södra Italien, vilket redovisas
ovan, innebär att både entreprenörskap och företagskluster kan skapas i
regioner där traditioner och kultur inte i första hand varit företagsinriktade.
Ett annat förhållandevis nytt angreppssätt, de regionala tillväxtprogrammen,
tas upp i följande avsnitt. Med hänsyn till att tillväxtfrågorna är en
av de prioriterade frågorna för regeringen och att politiken utformas
därefter anser inte utskottet att det finns behov av en skrivelse till
riksdagen om regionernas växtkraft.
Självklart måste också jämställdhetsaspekterna beaktas när det är fråga
om åtgärder för att öka tillväxten och sysselsättningen inom de olika
regionerna. Särskilt viktigt är att utvecklingen i regioner, kommuner och
på lokal nivå följs upp och kontinuerligt utvärderas med avseende på såväl
kvinnornas medverkan som medverkan från ungdomar, invandrare och
funktionshindrade.
När det gäller frågan om en koppling mellan etableringsstöd för företag
och krav på kollektivavtal anser utskottet för sin del att en förutsättning
för att stöd inom ramen för den regionala utvecklingspolitiken skall lämnas
är att arbetsvillkoren på företaget minst uppgår till den nivå som anges
i motsvarande kollektivavtal. Utskottet vill understryka att social
dumpning i fråga om arbetsförhållanden är oacceptabel - inte minst i samband
med företag som får etableringsstöd.
Därmed avstyrks samtliga här aktuella motionsyrkanden.
Regionala tillväxtprogram
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör med hänvisning till bl.a. pågående arbete avslå motionsyrkanden
om regionala tillväxtprogram. Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).
Motionerna
Enligt kommittémotion 2003/04:N345 (kd) blev det regionala partnerskapet,
trots näringslivets deltagande, alltför avlägset för de personer och de
små företag som bäst skulle kunna ta till vara tillväxtavtalens intentioner.
I de kommande tillväxtprogrammen måste tillväxtkapitalet göras synligare
och bli mer lättillgängligt, hävdar motionärerna. De anser att kommunernas
näringslivsansvariga står närmare företagsamheten än tjänstemännen på
länsstyrelserna. Om kommunerna skall åta sig att ta ansvaret för regional
planering inom ramen för kommunala samverkansorgan bör uppgiften dock
finansieras av staten. Motionärerna avvisar inte tanken på ett kommunalförbund
som samverkansorgan under en övergångsperiod.
I partimotion 2003/04:MJ474 (c) förordas att miljöperspektivet redan från
början integreras i tillväxtprogrammets olika delar. För att styra mot en
hållbar samhällsutveckling krävs, enligt motionärerna, att hänsyn även
tas till den sociala aspekten.
Vissa kompletterande uppgifter
För att åstadkomma en hållbar regional utveckling krävs att strategier
för de viktigaste samhällsområdena utvecklas på lokal och regional nivå.
Enligt förordningen (2003:595) om regionalt utvecklingsarbete har
länsstyrelser respektive samverkansorgan och regionala självstyrelseorgan
att utarbeta regionala utvecklingsprogram. Dessa skall bl.a. utifrån en
analys av de särskilda utvecklingsförutsättningarna ange inriktning och
prioriteringar av arbetet för en hållbar regional utveckling. En bred
samlad utvecklingsstrategi kan sedan ligga till grund för delprogram inom
de olika sektorer som skall bidra till att uppnå för regionen gemensamma
mål. Regionala tillväxtprogram är sådana delprogram, vid sidan av t.ex.
infrastrukturplaner, strukturfondsprogram, regionala miljöprogram och
lokala utvecklingsavtal.
Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) har av regeringen uppdragits
att genomföra en förhandsbedömning (en s.k. ex ante-bedömning) av samtliga
förslag till regionala tillväxtprogram. Syftet med bedömningen var att
ITPS skulle kunna lämna synpunkter som möjliggjorde för regionerna att
förbättra programmens utformning innan de slutligen lämnades in till
regeringen för godkännande. ITPS har i den tidigare nämnda rapporten Ex
ante-bedömning av de regionala tillväxtprogrammen i första hand granskat
hur regionerna har uppfattat och följt såväl regeringens riktlinjer för
som intentionerna bakom tillväxtprogrammen. Inför detta granskningsarbete
tillsatte ITPS i februari 2003 en referensgrupp bestående av representanter
för Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Arbetsmarknadsstyrelsen,
Naturvårdsverket och Integrationsverket.
ITPS har bl.a. gjort en bedömning av huruvida programmen följer en logisk
kedja och om de slutsatser som regionernas analys resulterat i också
återspeglas i insatsområden, partnerskap och finansiering. Särskild vikt
har ITPS lagt vid en bedömning av hur den ekologiska och sociala aspekten
av hållbar tillväxt har behandlats i programförslagen. Framför allt har
inriktningen när det gäller jämställdhet mellan könen undersökts. I viss
utsträckning har även integrationen av nya svenskar berörts. När det gäller
finansieringsförslagen har bedömningsarbetet till stor del inte kunnat
fullföljas eftersom nästan inget av programmen innehöll förslag till
finansiering. Däremot påpekades i rapporten att ITPS inte har uppfattat
det som sin uppgift att värdera de olika programmens faktiska tillväxtpotential.

En av ITPS sammanfattande kommentarer var att institutet ville göra
regeringen uppmärksam på att modellen med regionala tillväxtprogram behöver
vidareutvecklas för att den skall kunna fungera som det är tänkt. Bakgrunden
var att många regioner hade en bristande tilltro till modellen som sådan
men också en konkret kritik bl.a. mot de alltför detaljrika riktlinjerna
och frånvaron av nya finansiella resurser. ITPS delade regionernas
uppfattning att riktlinjerna för programmen varit alltför detaljerade,
eftersom möjligheterna till en mer självständig analysansats därigenom
begränsats.
Enligt ITPS återstod tre frågor att lösa när det gäller arbetet med de
regionala tillväxtprogrammen:
Hur skapas bäst en ökad statlig sektorssamordning på regional nivå?
Vilka roller skall de olika aktörerna ha i en sådan process?
Hur skall mervärdet av processen kunna definieras?
Två framtida vägar syntes möjliga enligt ITPS. Ett angreppssätt var en
fortsatt sektorsbunden modell, där nationella mål och planer styr arbetet;
en annan möjlig väg var en struktur där regionerna själva svarar för hur
strategiska medel används. Tillväxtprogrammen är ett sätt att försöka
förena modellernas goda sidor, men ITPS menade att det finns behov av en
ökad tydlighet från regeringens sida. Introduktionen av programmen innebar
önskemål om en regional variation, medan alltför detaljerade riktlinjer
verkar i motsatt riktning, motiverade institutet. Vidare ställde ITPS
frågan om varför programmen skall godkännas av regeringen. Slutligen
hävdades att tillväxtprogrammens legitimitet är avhängigt av dess förmåga
att skapa mervärde, dvs. frågan om huruvida ett bättre resultat uppnås
med än utan program eller att samma resultat uppnås till en lägre kostnad
med hjälp av tillväxtprogrammen.
I december 2003 fattade regeringen beslut om uppdrag till regionerna att
genomföra regionala tillväxtprogram. Samtliga programförslag hade godkänts
med vissa förbehåll. Bland annat innebär regeringsbeslutet att samtliga
län omfattas av förbehåll avseende de sociala hållbarhetsaspekterna
integration och jämställdhet samt ekologisk hållbarhet. Dessa perspektiv
måste utvecklas och tydliggöras enligt regeringen. Vidare behövdes i ett
flertal av regionerna en komplettering av programmen med en finansieringsplan
samt med utvärderingsbara, konkreta och tidsatta mål samt tillhörande
indikatorer, där sådana saknades.
I samband med beslut om uppdrag till regionerna att genomföra tillväxtprogrammen
uppdrog regeringen till Nutek att ansvara för årliga uppföljningar av hur
programmen genomförs i alla län. Vidare aviserade regeringen ett uppdrag
till ITPS att utvärdera genomförandet efter halva programtiden. En process-
och effektutvärdering av tillväxtprogramarbetet i hela landet skall
genomföras efter programperiodens slut.
Utskottets ställningstagande
Helt i enlighet med den planering som redovisades av utskottet föregående
år (bet. 2002/03:NU8) har arbetet fortskridit med utarbetande av de
regionala tillväxtprogrammen, förhandsbedömning av ITPS, korrigeringar av
programmen och beslut av regeringen om uppdrag till regionerna att genomföra
regionala tillväxtprogram. Programmen har nu börjat löpa, och utskottet
kommer att med intresse följa såväl tillväxtaspekterna som de av ITPS
aktualiserade frågorna om ökad statlig sektorssamordning, de olika aktörernas
roller och det mervärde som processen kan skapa.
Det är viktigt att ambitionerna med tillväxtprogrammen kommer att tillgodoses.
En av de frågor som utskottet särskilt vill ta upp gäller de förbehåll
regeringen gjort i samband med beslut om genomförande av programmen
avseende de sociala hållbarhetsaspekterna jämställdhet och integration samt
ekologisk hållbarhet. I partnerskapen skall företrädare för den privata,
den offentliga och den ideella sektorn inklusive arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer ingå. Utskottet vill liksom föregående år understryka
vikten av att andelen kvinnor ökar i partnerskapen för att en jämn fördelning
mellan könen skall uppnås. Vidare stöder utskottet tanken att den kommunala
nivåns medverkan bör utvecklas för att åstadkomma ett fördjupat lokalt
perspektiv i näringslivsfrågor.
Från utskottets utgångspunkter är det väsentligt att såväl miljöperspektivet
som de sociala perspektiven, bl.a. jämställdhet, verkligen kommer till
uttryck i det fortsatta arbetet på ett bättre sätt än tidigare. Medvetenheten
om miljön som tillväxtfaktor måste också finnas med redan från början.
Regeringens uppfattning att dessa perspektiv måste utvecklas och tydliggöras
delas av utskottet. Såväl årliga uppföljningar av programmen som en
utvärdering efter halva programtiden förutses. Om uppföljning eller utvärdering
visar att det finns brister i programmens genomförande utgår utskottet
från att korrigeringar genomförs.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna i aktuella delar.

Kapitalförsörjning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om kapitalförsörjning med hänvisning
till redan vidtagna åtgärder på området. Jämför reservation 3 (m, fp, kd,
c).
Motionerna
För att åstadkomma regional utjämning bör ett svenskt system för
kapitalförsörjning utformas med regionala fonder som bas, hävdas det i motion
2003/04:N386 (s). Fonderna skall verka i de områden där företagen har
svårigheter att hitta riskkapital.
I motion 2003/04:N400 (s) befarar motionärerna att det kommer att bli
svårare att starta och driva företag i glesbygd, när de av riksdagen
beslutade nya förmånsrättsreglerna med försvagning av företagshypotekets
ställning kommer att börja tillämpas. Beträffande den utvärdering av
kreditförsörjningen till små och medelstora företag som regeringen sagt
sig vara beredd till, vill motionärerna betona vikten av att särskilt
granska regelverket för regionalpolitiskt stöd utifrån effekterna av
förändringen av förmånsrätten i hypotek.
Problemet med kapitalförsörjning för företag växer starkt utanför
tillväxtregionerna enligt vad som sägs i motion 2003/04:N283 (m). Motionären
anser att utredningsarbetet rörande kreditgarantier bör påskyndas och att
riksdagen snarast bör få ett förslag att behandla.
Kraftansträngningar måste göras för att förbättra tillgången på riskvilligt
kapital, sägs det i motion 2003/04:N218 (kd). En möjlighet är att inom
mindre geografiska områden bilda ekonomiska föreningar byggda på engagemang
för bygdens och företagens utveckling. Genom det lokala engagemanget från
företag och enskilda kan ett grundkapital garanteras, vilket kan ökas
genom att staten och kreditinstituten tillskjuter medel.
I motion 2003/04:N330 (kd) framhålls att tillgången till riskkapital är
en viktig förutsättning för att skapa ytterligare arbetstillfällen. Det
är viktigt att frågor om riskkapitalförsörjningen på landsbygden belyses
på ett allsidigt sätt i syfte att uppnå en lösning, säger motionären.
Även socialt företagande, dvs. samverkan mellan privat/ideell sektor och
offentlig verksamhet, ingår i den framtida utvecklingspotentialen, påpekas
det i motionen.
Enligt uppfattningen i motion 2003/04:N305 (c) upplever företag i landets
glesare bebyggda områden växande problem med kapitalförsörjningen, inte
minst i Jämtlands län. Det är viktigt att statens ansvar för kapitalförsörjning
och kreditgarantier omsätts i handling. Utredningsarbetet på detta område
bör påskyndas så att riksdagen snarast får ett konkret förslag att behandla.
En möjlig väg för att förbättra tillgången på kapital är att staten stöder
kreditgarantiföreningar.
Centerpartiet kräver i motion 2003/04:N328 att regeringen skyndsamt utreder
och lämnar förslag till ett system med kreditgarantier, främst riktat mot
glesbygden. Där är bankens utlåning till investeringar i regel mycket
restriktiv, vilket utgör ett stort hinder för många företagare, anser
motionärerna. De ser företagande som en nyckel till minskad social och
regional klyvning.
I motion 2003/04:N414 (mp) föreslås att lagstiftningen ändras för att
stimulera människor att bilda kreditgarantiföreningar. I en
kreditgarantiförening
bygger föreningens medlemsföretag upp egna riskfonder och kan därigenom
garantera delar av det lån som en medlem beviljats. En viss procentandel
av lånet får den enskilde företagaren själv svara för. Ett annat sätt kan
enligt motionärerna vara att stimulera upprättandet av lokala börser eller
banker. Exempel på lokala banker finns i Australien och exempel på fungerade
kreditgarantiföreningar finns i södra Europa.
Vissa kompletterande uppgifter
Inledning
Kapitalförsörjning och riskkapitalförsörjning från allmänna utgångspunkter
behandlas under våren 2004 i utskottets betänkande om vissa näringspolitiska
frågor (bet. 2003/04:NU10). I här föreliggande betänkande lämnas information
om kapitalförsörjning främst ur aspekten regional utvecklingspolitik.
Beträffande de bidrags- och låneformer som nyligen behandlats av utskottet
i samband med budgetarbetet för utgiftsområde 19 Regional utveckling
hänvisas till betänkande 2003/04:NU2.
Nutek och Svenska Riskkapitalföreningen inledde ett samarbete i början av
år 2001 för att kvartalsvis undersöka utvecklingen på den formella
riskkapitalmarknaden. (Med formellt riskkapital menas organiserade bolag som
specialiserat sig på riskkapitalinvesteringar.) Syftet med undersökningen
är att
öka transparensen i marknaden och ge riskkapitalbolagen samt investerare
i riskkapitalfonder uppdaterad marknadsinformation,
ge entreprenörer och andra som behöver finansiell förstärkning en bättre
förståelse för marknaden,
medverka till att medierna får kontinuerlig information,
ge politiker och andra beslutsfattare ökade kunskaper om marknaden och
därmed bättre beslutsunderlag.
Undersökningen som avser tredje kvartalet 2003 har genomförts med en
webbenkät, som riktades till 116 riskkapitalföretag med verksamhet i Sverige.
Svarsfrekvensen uppgår till 63 % av de kontaktade riskkapitalföretagen,
motsvarande 93 % av den svenska riskkapitalmarknaden (totalt 213 miljarder
kronor). Undersökningen registrerade 392 investeringsansvariga, varav 30
kvinnor. 69 % av respondenterna hade inga kvinnliga investeringsansvariga
över huvud taget.
Resultatet från tredje kvartalet år 2003 var bl.a. att hela 82 % trodde
att konjunkturläget kommer att förbättras inom de tolv kommande månaderna.
Ingen respondent förutsåg en försämring av konjunkturläget. Totalt
investerades 1 938 miljoner kronor, vilket var betydligt mindre än motsvarande
kvartal år 2002. Sett till antalet investeringar var Stockholm mest
attraktivt med nästan hälften av alla investeringar under kvartalet; därefter
kom Göteborg, Malmö/Lund och Uppsala. I de därnäst följande regionerna,
Västerbotten och Norrbotten, låg antalet investeringar stabilt i förhållande
såväl till andra kvartalet år 2003 som till genomsnittet för föregående
år.
Enligt Nutek innebär dagens brist på riskkapital i de tidiga skedena ett
allvarligt problem för en entreprenör och därmed ett hinder för tillväxt.
De privata riskkapitalbolagens investeringar i tidiga skeden har avtagit
markant och dessutom har den offentliga såddfinansieringen minskat kraftigt.
Nutek har uppfattningen att entreprenörerna har behov av både riskkapital
och en riskvillig finansiering.
Nutek har i samarbete med Svenska Riskkapitalföreningen publicerat en
rapport om utvecklingen för riskkapitalbolagens portföljbolag (R 2003:11),
vari redovisas ett antal uppgifter om antal anställda, berörda branscher,
tillväxt, länstillhörighet m.m. I detta sammanhang skall nämnas att
Stockholms län har en stark dominans eftersom 46 % av portföljbolagen har
sitt säte där. Därefter kommer Västra Götalands län, Skåne län, Uppsala
län, Östergötlands län och på sjätte och sjunde plats Västerbottens och
Norrbottens län. Därpå följande län är Kalmar, Värmlands och Hallands län,
medan Blekinge, Örebro, Södermanlands och Gotlands län ligger i botten.
Det sistnämnda länet är det enda län som helt saknar portföljbolag.
Det bör erinras om att förändringar kommer att aktualiseras inom
kapitalförsörjningsområdet. Enligt uppgift från Näringsdepartementet har
departementet påbörjat uppgiften att se över Almi Företagspartner AB
tillsammans med de regionala ägarna. Den departementsinterna utredningen
(under ledning av direktör Peter Nygårds) inriktas på att se över
verksamhetsinriktningen inom Almibolagen och att överväga samordning med andra
företagsfrämjande verksamheter på regional nivå. Nya avtal skall arbetas
fram med de regionala delägarna i Almibolagen; avsikten är att arbetet
skall vara klart under våren 2004.
Statsminister Göran Persson framhöll i sin regeringsförklaring hösten
2003 att Stiftelsen Industrifonden skall utvecklas med syfte att öka
tillgången på riskkapital i tidiga skeden. Vid den allmänpolitiska debatten
i oktober 2003 anförde näringsminister Leif Pagrotsky att staten kommer
att ta ansvar för att stärka försörjningen av s.k. såddkapital. Han räknade
med att ett par hundra miljoner kronor per år med början den 1 juli år
2004 skall kunna mobiliseras (prot. 2003/04:14). Näringsministern utsåg
i början av november 2003 en förhandlingsman (direktör Claes de Neergaard),
vilken tillsammans med Industrifonden, Teknikbrostiftelserna, Almi
Företagspartner AB och Stiftelsen Innovationscentrum skall utarbeta detaljerna
kring statens kommande satsning på riskkapital. Enligt uppgift är målet
att skapa utrymme för en kraftfull satsning på projekt med hög
utvecklingspotential i tidiga skeden, s.k. försådd och såddfinansiering. Siktet
är inställt på att utredningsförslagen skall presenteras under våren 2004
och att ett nytt system skall föreligga vid halvårsskiftet 2004.
Inom Regeringskansliet pågår vidare en översyn av de regionala företagsstöden
med syfte att bl.a. analysera hur dessa fungerar och om det är lämpligt
att ersätta dem med andra typer av verktyg.
Ulla Löfgren (m) ställde i januari 2004 en fråga (fr. 2003/04:660) om
vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att säkra kapitalförsörjningen
för företag i glesbygd. Enligt svaret från näringsminister Leif Pagrotsky
avser regeringen att återkomma med förslag under år 2004 och år 2005 om
effektivisering av de statliga kapitalförsörjningsinsatserna.
Almi Företagspartner AB
Företagarlånet till de som startar eller driver mindre företag har ändrats
under år 2003. Förordningen (1994:1100) om statlig finansiering genom
regionala utvecklingsbolag, vilken styr Almis låneverksamhet, har reviderats
och nya regler trädde i kraft i februari 2003. Dels har de nya reglerna
jämkats ihop med EU-perspektivet och EU:s statsstödsbestämmelser, dels
har reglerna anpassats efter nya krav. Enligt de nu införda reglerna skall
företagarlån på högst 250 000 kr kunna lämnas till den som startar eller
driver mindre företag. För krediter under 50 000 kr kan Almi Företagspartner
finansiera hela kapitalbehovet utan krav på medfinansiering. Under högst
två år kan företagarlånet löpa utan ränta. Vid handläggningen av lånen
skall särskild prioritet ges till kvinnor och ungdomar. Almi har enligt
sitt ägardirektiv i uppgift att följa upp småföretagarlånet, särskilt i
förhållande till de tidigare låneformerna. Enligt uppgift kommer det att
bli en årlig uppföljning med bedömning av utfallet för olika grupper.
Småföretagarlånet har dock inte funnits så länge att en extern utvärdering
anses motiverad.
Norrlandsfonden
Norrlandsfonden erbjuder lån för nyetablering, utveckling och expansion
till främst små och medelstora företag inom samtliga län i Norrland. Vid
utgången av år 2002 hade Norrlandsfonden 345 kunder och ett totalt
finansiellt engagemang i dessa kunder med 502 miljoner kronor.
Affärsänglar
Vidare finns det regionala nätverk av s.k. affärsänglar, dvs. privatpersoner
som har erfarenheter av och kunskaper i företagande, tid och intresse att
delta i företagsutveckling samt utrymme i sin ekonomi för att investera
i helt nya projekt. Det informella kapitalet, dvs. kapital som investeras
i onoterade företag utan att det finns familjerelationer med i bilden,
härrör från en relativt stor andel invånare, uppskattningsvis minst 200
000 personer (Nuteks uppgift). En del av dessa personer är affärsänglar.
Uppskattningsvis finns det 3 000-5 000 affärsänglar i Sverige.
Grunden för verksamheten ligger enligt Nutek i skapandet av regionala
nätverk, som tar ansvar för sin närmiljö men även arbetar med större
geografisk spridning där det finns behov. Nätverkens uppgift är bl.a.
rekrytering av affärsänglar, matchning av entreprenörsföretag med affärsänglar,
genomförande av investeringsforum och utbildningsinsatser.
Nutek verkar för att det skall finnas aktiva och väl fungerande nätverk
med affärsänglar över hela landet. Dessa nätverk bidrar till att entreprenörer
kan starta nya företag samt att existerande företag kan växa. Totalt har
Nutek satsat runt 3,5 miljoner kronor för att under en begränsad period
bygga upp verksamheten. Vid två tillfällen har blivande nätverk kunnat
söka bidrag från Nutek. För närvarande finns det totalt i landet nära 30
nätverk, de flesta fortfarande under uppbyggnad. Nutek har fram till
årsskiftet 2003/04 lämnat stöd till 18 organisationer för att starta
regionala nätverk.
Nutek bedriver en aktiv utvecklingsprocess tillsammans med nätverken och
ett antal sidoprojekt för att stötta utvecklingen, bl.a. forskningsuppdrag
till Lunds universitet för att följa den informella marknaden med tonvikt
på affärsänglarnas aktiviteter och en undersökning av utbredningen av
informella investeringar. I samarbete med Forum för småföretagsforskning
har i Lund påbörjats en flerårig studie om det informella riskkapitalets
omfattning och utveckling i Sverige. Under slutet av år 2003 och början
av år 2004 intervjuas 20 000 slumpmässigt utvalda personer i Sverige om
sina investeringar i onoterade företag enligt planeringen för
forskningsprojektet.
De personer som verkligen har investerat i onoterade företag kommer att
djupintervjuas senare under år 2004.
Nutek driver också projekt för att främja kvinnliga affärsänglar och för
att utarbeta en handbok för affärsänglar. Vidare görs en förstudie för
att i samverkan med det europeiska affärsängelsnätverket och Europeiska
investeringsfonden bilda en fond för saminvestering med affärsänglar.
Lånegarantisystem
Ett införande av ett statligt lånegarantisystem med start under hösten
2003 hade tidigare aviserats från Näringsdepartementet. Enligt uppgift
föreligger dock svårigheter att hitta en modell som innebär rimliga
kostnader för låntagaren. Därför är frågan fortfarande under beredning och
siktet är inställt på att under år 2004 återkomma med besked till riksdagen.

Kreditgarantiföreningar
Ett system med kreditgarantiföreningar - liknande det som finns i södra
Europa - är under uppbyggnad i Sverige. Det vanliga är att en förening
verkar över ett geografiskt avgränsat område, men även branschmässig
avgränsning förekommer i Europa. Syftet med föreningarna är att förbättra
förutsättningarna för näringsverksamhet i föreningens område. Föreningarna
har ett öppet medlemskap för alla som är intresserade av en positiv
näringslivsutveckling och kan tänkas bidra till detta. Föreningarna erbjuder
sina företagsmedlemmar dels tillgång till kapital, dels tillgång till
stöd och rådgivning av andra medlemmar med erfarenhet av affärsutveckling.
Den lokala föreningen har ett eget kapital som står som säkerhet för en
del av medlemmarnas lån.
Vid årsskiftet 2003/04 fanns det i Sverige lokala kreditgarantiföreningar
i norra Småland, Värmland, Örnsköldsvik, Dalarna, Norrbotten, Västerbotten,
Jämtland, Blekinge och Kronoberg. De fyra förstnämnda föreningarna står
bakom en central paraplyorganisation, Sveriges kreditgarantiförening för
lokal utveckling, ekonomisk förening. Sommaren 2002 begärde föreningen
Finansinspektionens tillstånd för att bedriva finansieringsverksamhet.
Efter att föreningen lämnat olika kompletterande uppgifter till inspektionen
erhölls tillståndet i november 2003. Tillståndet innebär att de formella
hindren är övervunna. Enligt Finansinspektionen krävs dock ytterligare 1
miljon euro eller ca 10 miljoner kronor innan den operativa verksamheten
kan påbörjas.
Från det särskilda bidrag på 3 miljoner kronor som regeringen har beräknat
för främjande av kreditgarantiföreningsverksamhet har i början av år 2003
i en första omgång 500 000 kr utbetalats till Sveriges kreditgarantiförening.
Enligt regeringens beslut har bidraget getts i syfte att främja tillkomsten
av kreditgarantiföreningar i Sverige och att upprätta en plan för det
fortsatta informationsarbetet. Vidare har regeringen uppdragit till Nutek
att fördela 2,5 miljoner kronor för fortsatta informationsinsatser m.m.
För att Nutek skall bevilja medel till sådan verksamhet krävs en
medfinansiering om minst 50 %. Nutek skall senast i slutet av februari 2004
respektive i slutet av februari 2005 avge delrapport respektive slutrapport
med redovisning av genomförande, finansiering och effekter till
Regeringskansliet.
Enligt uppgift från Nutek har beslut fattats om fördelning av 2,25 miljoner
kronor till Sveriges kreditgarantiförening och till föreningarna i
Västerbotten, norra Småland, Blekinge, Värmland och Kronoberg. Summan av
utbetalda medel uppgick vid årsskiftet 2003/04 till cirka en halv miljon
kronor. Dessa medel har använts till informationsinsatser av olika slag,
internutbildning m.m. för att främja systemet med kreditgarantiföreningar
i Sverige.
Företagshypotek
Den nya lagen (2003:528) om företagsinteckning trädde i kraft den 1 januari
2004. De övergripande syftena med lagen är att underlätta för företag att
genomföra företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs och att
förbättra arbetstagarnas löneskydd vid konkurs. Reformens effekter för
små och medelstora företag när det gäller att få tillgång till krediter
har ägnats uppmärksamhet under beslutsprocessen.
I lagutskottets betänkande med anledning av propositionen om nya
förmånsrättsregler (prop. 2002/03:49, bet. 2002/03:LU17) förutsattes - bl.a.
mot bakgrund av näringsutskottets yttrande till lagutskottet - att en
utvärdering av reformen skall komma till stånd:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget med en
grundlig utvärdering av reformens olika effekter. Utskottet vill därmed,
i likhet med näringsutskottet, understryka vikten av att den i propositionen
aviserade utvärderingen kommer till stånd omgående. Det är därvid särskilt
angeläget att effekterna för små och medelstora företag kontinuerligt
blir föremål för särskild uppmärksamhet. Även effekterna i olika delar av
landet, särskilt glesbygdsområden, skall analyseras, liksom kreditsituationen
för entreprenörer som är i färd med att starta, expandera eller utveckla
företag. Som näringsutskottet framhållit är det vidare angeläget att
regeringen redan nu förbereder ytterligare åtgärder för att underlätta
mindre företags kapitalförsörjning om konsekvensanalyserna skulle visa
att förändringen av företagshypoteket haft negativa effekter i detta
avseende. Utskottet utgår från att regeringen återkommer med en redovisning
av utvärderingsarbetet senast inom ett år och med förslag till konkreta
åtgärder om så skulle vara erforderligt. Reformens positiva effekter får
dock inte gå förlorade.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet syntes redan i slutet av år 2003
en tendens till att belastningen på både Almi och Norrlandsfonden ökade.
Information från Justitiedepartementet innebär att den av riksdagen
förutsatta utvärderingen av reformens effekter för små och medelstora
företag kommer att genomföras under år 2004.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill i likhet med tidigare år betona att frågan om
kapitalförsörjningen
är av central betydelse inom den regionala utvecklingspolitiken - liksom
inom näringspolitiken i stort. En effektivt fungerande kapitalmarknad är
en grundförutsättning för skapandet av nya företag och för tillväxt i
befintliga företag. Som den ovan redovisade informationen visar finns det
- vid sidan om bankerna - en mängd olika organisationer som på olika sätt
står för kreditfunktioner och rådgivning m.m. Nya former som
kreditgarantiföreningar och regionala nätverk av affärsänglar kan innebära nya
möjligheter för speciella grupper.
Ändå kan det konstateras att det finns svårigheter att få tillgång till
krediter och riskkapital i den egna regionen, vilket motionerna vittnar
om. Svårigheterna har ett antal orsaker, bl.a. att företagare utanför
storstadsregionerna har mindre värden i byggnader som säkerhet för lån.
Vidare är den ordinarie riskkapitalmarknaden i högre grad än tidigare
koncentrerad på företag som har kommit en bit i sin utveckling, vilket
kan medföra att intressanta affärsidéer inte kan utvecklas på grund av
kapitalbrist. Enligt utskottets mening är det särskilt oroande att det
inte finns tillräckliga medel till såddfinansieringen, dvs. företagens
kapitalbehov i tidiga skeden av utveckling av en produkt eller affärsidé.
Motionärernas oro delas därför av utskottet.
Vid sidan av den ordinarie kapitalmarknaden har staten en viktig funktion
att fylla när det gäller att komplettera denna marknad på vissa områden,
såväl geografiska som organisatoriskt eller företagsmässigt betingade
områden. Det statliga stödet för att främja kreditgarantiföreningarna är
exempel på sådan komplettering av marknaden. Det är enligt utskottets
uppfattning mycket tillfredsställande att kreditgarantiföreningarna nu
har legala förutsättningar att starta sin verksamhet. Samtidigt finns det
risker att andra hinder hämmar kreditgarantiföreningsverksamheten.
Utvecklingen kommer noga att följas av utskottet.
Det utrednings- och beredningsarbete som pågår inom Näringsdepartementet
rörande kapitalförsörjningsområdet, särskilt översynen av de regionala
företagsstöden och såddfinansieringen, är enligt utskottets mening den
mest väsentliga ansatsen för att lösa de konstaterade problemen. Med hänsyn
till att nya åtgärder enligt Näringsdepartementet kommer att implementeras
inom kort har utskottet förhoppningar om att situationen kommer att
förbättras. Även frågan om statliga lånegarantier är under beredning och
besked från regeringen kan väntas under år 2004. Enligt utskottets
uppfattning bör det nämnda beredningsarbetet avvaktas.
Även när det gäller kapitalförsörjningen anser utskottet att genusaspekten
måste tas med i bilden. Utskottet har noterat att Nutek driver ett projekt
för att främja kvinnliga affärsänglar och att särskild prioritet skall
ges till kvinnor och ungdomar vid handläggning av de nya företagarlånen.
När dessa verksamheter har pågått under viss tid utgår utskottet från
att statistik och uppföljning kommer att redovisas.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här behandlade motioner i
aktuella delar.
Återförande av vattenkraftsmedel
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör med hänvisning till gällande principer för statens
budgethantering avslå samtliga motionsyrkanden om återförande av
vattenkraftsmedel
till de producerande regionerna eller om en utredning av ett sådant system.
Jämför reservation 4 (kd, v, c, mp).
Motionerna
I ett antal motioner begärs att det blir utrett på vilket sätt vattenkraftsmedel
skulle kunna återföras till de vattenkraftsproducerande regionerna eller
att regeringen lägger fram förslag på området. Sådana yrkanden finns i
motionerna 2003/04:N220 (kd), 2003/04:N270 (kd), 2003/04:N264 (v), 2003/04:
N206 (c), 2003/04:N245 (c, fp kd, v, mp), 2003/04:N315 (c), 2003/04:N328
(c), 2003/04:N336 (c) och 2003/04:N335 (mp).
Ett argument för en sådan ordning är att utbyggnaden av vattenkraften har
exploaterat naturresurser, vilket har medfört att det lokala näringslivet
och invånarna inte längre kan nyttja dessa. Ett annat argument är att
vattenkraftskommunerna felaktigt ses som bidragsmottagare, trots att det
är dessa kommuner som i själva verket bidrar till välfärden i landet. I
några motioner begärs en utredning om förutsättningarna för återförande
av vattenkraftsmedel enligt norsk modell. I ett par motioner föreslås att
vattenkraftsregionerna skall få behålla 1,3 miljarder kronor per år.
Vissa kompletterande uppgifter
I den regionalpolitiska utredningen redovisas olika argument rörande
återföring av vattenkraftsmedel (SOU 2000:87 s. 311). Kommittén hade i
sitt utredningsarbete kommit in på frågan huruvida det är lämpligt att
koppla vissa statliga skatteintäkter till geografisk användning. Vare sig
det är fråga om en areell råvaruresurs eller en lokal naturresurs strider
idén om att de som råkar bo i närheten av en lönsam produktionsanläggning
skall få en särskild rätt till avkastningen helt mot den nationella
solidaritetstanken, menade kommittén.
Utskottets principiella uppfattning i denna fråga har varit att nu gällande
principer för statens budgethantering även fortsättningsvis bör gälla (se
bet. 2001/02:NU4 s. 89 och bet. 2002/03:NU8 s. 32). Detta innebär att
statliga inkomster från ett geografiskt område eller från en
produktionsanläggning
baserade på naturresurser inte skall kopplas till statliga utgifter i
samma område. Om sådana kopplingar skulle införas skulle korrigeringar
behöva göras till dessa kommuner via ett nytt kommunalt utjämningssystem
eller via andra statliga budgetposter, vilket sammantaget leder till en
svårgenomtränglig statlig budgethantering.
Samtidigt är det otvivelaktigt så att det lokala näringslivet och invånarna
kan ha vissa nackdelar från turistföretagandesynpunkt, rekreationssynpunkt
m.m. av exempelvis ett vattenkraftverk med tillhörande uppdämda områden.
Kompensationstanken finns inbyggd i förordningen (1998:928) om bygde-
och fiskeavgifter. Enligt denna förordning skall bygdemedel användas till
"investeringar för ändamål som främjar näringsliv eller service i bygden
eller annars är till nytta för denna".
Med hänsyn till att bestämmelserna om bygdemedlens användning har ansetts
"stelbenta" har regeringen - liksom utskottet - uttryckt att det finns
skäl att göra en översyn av användningen av bygdemedel, så att de kan
komma berörd bygd till del på ett mer flexibelt sätt än i dag. Enligt
uppgift har Näringsdepartementet under år 2003 tagit initiativ till att
göra en översyn av användningen av bygdemedel. I syfte att få en kunskapsgrund
att stå på har översynen inletts genom en skrivelse med förfrågan till
länsstyrelserna om vilka slags näringslivsinriktade aktiviteter de i dag
stöder med hjälp av bygdemedel. Avsikten är att se närmare på möjligheterna
till flexibilitet inom ramen för EG:s statsstödsregler (i första hand
reglerna för försumbart stöd).
I november 2003 tog Håkan Larsson (c) upp bl.a. frågan om återföring av
vattenkraftsmedel i en interpellation (ip. 2003/04:70) angående helhetssyn
på Sverige. Statsrådet Ulrica Messing ansåg att ett system där statens
inkomstkällor skulle öronmärkas till utgifter i de regioner de hämtats
från skulle blir mycket krångligt. Enligt statsrådets uppfattning vore
det lika fel att öronmärka inkomster från fastighetsskatten till utgifter
i områden med höga taxeringsvärden. Därför var hon övertygad om att de
delar av Sverige som är mest beroende av den nationella politiken skulle
förlora på en sådan regional återkoppling.
Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner bildades år 1999 med syftet att
skapa opinion för att vattenkraftskommunerna får del i det värde som
vattenkraften genererar (naturresursåterbäring). Kommunerna skall därvid
tillförsäkras stabila och förutsägbara intäkter. Föreningen består numera
av 45 kommuner. Föreningen skall vara partipolitiskt neutral och skall
inte ta ställning för eller emot utbyggnad av vattenkraften. Det krav som
föreningen ställer är att minst 600 miljoner kronor per år skall återföras
till vattenkraftskommunerna och berörda regioner från befintliga energiskatter.

Utskottets ställningstagande
Frågan om återföring av vattenkraftsmedel eller i vissa fall del av
intäkter från andra naturresurser till de bygder där de genereras har
diskuterats under lång tid.
Utskottet har inte ändrat ståndpunkt i denna fråga. Den principiella
uppfattningen från utskottets sida står fast sedan ett antal år. Således
anser utskottet att nu gällande principer även fortsättningsvis skall
gälla för statens budgethantering. Detta innebär att statliga inkomster
från ett geografiskt område eller från en produktionsanläggning baserade
på naturresurser inte skall kopplas till statliga utgifter i samma område.
Om sådana kopplingar skulle införas skulle korrigeringar behöva göras
till dessa kommuner via ett nytt kommunalt utjämningssystem eller via
andra statliga budgetposter, vilket sammantaget leder till en svårgenomtränglig
statlig budgethantering.
Med hänsyn till att det lokala näringslivet och invånarna kan ha vissa
nackdelar från rekreationssynpunkt m.m. av exempelvis ett vattenkraftverk
med tillhörande uppdämda områden har emellertid kompensationstanken förts
fram i samband med det ovan nämnda regelverket om bygde- och fiskeavgifter.
Utskottet har tidigare, liksom regeringen, uttryckt att det finns skäl
att göra en översyn av användningen av bygdemedel, så att de kan komma
berörd bygd till del på ett mer flexibelt sätt än i dag. I den nu inledda
översynen undersöks vilka slags näringslivsinriktade aktiviteter som stöds
med hjälp av bygdemedel. Enligt utskottets uppfattning kan bygdemedlen
komma att betyda att det finns tillgång till en mer flexibel åtgärd för
företagen - beroende bl.a. på vad EU-reglerna möjliggör. Den inledda
översynen emotses således med intresse.
Därmed avstyrks samtliga här berörda motioner i aktuella delar.
Landsbygds- och skärgårdsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna åtgärder och pågående arbete
avslå motionsyrkanden om landsbygds- och skärgårdsfrågor. Jämför reservation
5 (m, fp, kd, c).
Motionerna
I motion 2003/04:N249 (s) konstateras att det primärt är ungdomar som
flyttar ut från landsbygd och småorter. Framför allt är det från små
tätorter inom mindre arbetsmarknadsområden som människor flyttar. De mindre
tätorterna kan vara länken mellan landsbygden och kommunernas huvudorter,
påpekar motionären. Alla krafter måste samverka för att stärka de små
lokalsamhällena. Bland annat måste företagandet stärkas och arbetspendling
underlättas.
Vikten av att skärgårdstrafiken värnas betonas i motion 2003/04:N338 (kd).
Det måste skapas förutsättningar för människor att kunna bo i skärgården
men arbeta på fastlandet, menar motionärerna, som anser att Vägverket och
Glesbygdsverket bör se över reglerna för färjetrafiken och klargöra statens
ansvar för färjetrafiken i skärgårdarna.
I motion 2003/04:N289 (c) framhålls regeringens ansvar för att se till
att servicen i hela landet fungerar. Också de statliga bolagen måste ta
sitt ansvar för att förbättra servicen på landsbygden. Regeringen bör
genom ägardirektiv till de statliga bolagen se till att exempelvis
apoteksvaror och alkoholhaltiga drycker tillhandahålls utanför tätorterna.
Även AB Svenska Spel och Posten AB nämns.
Centerpartiet understryker i motion 2003/04:N329 att tillväxtförutsättningarna
ser olika ut på olika orter och att den regionala utvecklingen måste
utformas därefter. Det poängteras i motionen att varaktig tillväxt inte
kan skapas med hjälp av bidrag och stöd. För att skapa livskraft och
tillväxt i hela Sverige måste det finnas vissa grundförutsättningar, såsom
bra utbildning, decentraliserad forskning, väl utbyggd infrastruktur,
närhet till sjukvård m.m. I södra och mellersta delarna av Sverige - men
knappast i de norra delarna av landet - har det under de senaste åren
skett en betydande regionförstoring.
Motionärerna bakom motion 2003/04:N336 (c) vill inspirera människor att
flytta till Norrland. De konkreta förslag som nämns med detta syfte är
att avskriva studieskulder för dem som bosätter sig i Norrlands inland,
att ge turistnäringen goda förutsättningar för utveckling och att delegera
rätten att besluta om strandskydd och skoterleder till kommunerna.
I motion 2003/04:N356 (c) förordas en ny modell för en myndighet som direkt
skall tjäna landsbygdens intressen. (Denna myndighet är tänkt att ersätta
Glesbygdsverket.) Ett nytt verk bör ha en pådrivande och förändringsinriktad
roll. För att få en genuin förankring på lokal nivå bör verket ha ett
nära samarbete med olika lokala aktörer. Motionärerna för fram olika
förslag till hur den lokala förankringen kan skapas, bl.a. genom seminarier
och konferenser med befolkningen i aktuella regioner.
Vissa kompletterande uppgifter
Landsbygdsfrågor
Landsbygdspolitikens och Glesbygdsverkets roll har noggrant redovisats i
utskottets betänkande 2003/04:NU2 (s. 15), till vilket hänvisas. Som
framgår av nämnda betänkande har utredningen Mot en ny landsbygdspolitik
(SOU 2003:29) remissbehandlats och Regeringskansliets beredningsarbete
inletts.
Det kan vidare nämnas att regeringen vid årsskiftet 2003/04 har gett
samtliga län i uppdrag att redovisa för Glesbygdsverket hur landsbygdsfrågor
behandlas i det regionala utvecklingsarbete som länsstyrelser,
självstyrelseorgan
och kommunala samverkansorgan ansvarar för. Länens redovisningar skall bl.
a. innehålla en precisering av vilka program som behandlar landsbygdens
förutsättningar för hållbar tillväxt. Samordningsfrågor skall också tas
upp. Glesbygdsverket har fått i uppdrag att sammanställa och analysera
inkomna redovisningar från länen. Betydelsen för kvinnors och mäns villkor
när det gäller arbete, företagande och service skall genomgående belysas.
Glesbygdsverket skall i sin tur lämna en delrapport till Regeringskansliet
i september 2004. Slutredovisning skall efter samråd med Jordbruksverket
ske i februari 2005.
I september 2003 höll ITPS ett seminarium i Östersund över temat En växande
landsbygd - en konferens om välfärd och tillväxt. Enligt konferensrapporten
(docent Erik Westholms inlägg) är landsbygdsfrågorna definitivt på frammarsch
i ett europeiskt perspektiv. Det redovisas att Jordbruksverkets program
för landsbygdsutveckling för innevarande sexårsperiod omfattar nästan
lika mycket pengar (22 miljarder kronor) som den regionala utvecklingspolitiken.
Med dagens regler kan landsbygdsutvecklingspengarna enbart gå till
innehavare av jordbruk, medan andra EU-länder i större utsträckning kan
utnyttja pengarna inom andra sektorer på landsbygden, sägs det i rapporten.

Servicefrågor
Som utförligt redovisats i betänkande 2003/04:NU2 (s. 13) är en parlamentarisk
kommitté (ordförande: landshövding Mats Svegfors), den s.k. Ansvarskommittén,
tillsatt för att utreda strukturen och uppgiftsfördelningen mellan staten,
landstingen och kommunerna. Enligt direktiven (dir. 2003:10) skall arbetet
bedrivas i två etapper. I den första etappen skall kommittén identifiera,
belysa och övergripande analysera de samhällsförändringar som inverkar
på och skulle kunna föranleda förändringar av nuvarande strukturer.
I den andra etappen skall kommittén göra en fördjupad analys och bedömning
av strukturen och uppgiftsfördelningen. Kommittén skall också i de delar
där den finner det motiverat föreslå förändringar. Regeringen avser
återkomma med tilläggsdirektiv för denna del av uppdraget.
Ansvarskommittén har i december 2003 redovisat ett delbetänkande om
utvecklingskraft för hållbar välfärd (SOU 2003:123). Kommittén föreslår
regeringen att det fortsatta utredningsarbetet utgår från en strävan att
åstadkomma en likvärdig samhällsservice i en samhällsorganisation med hög
demokratisk legitimitet och närhet till medborgarna. Minskad ekonomisk
tillväxt i kombination med en ökande andel äldre innebär utmaningar för
välfärden. Enligt Ansvarskommittén kommer det att krävas stora förändringar
för att bevara välfärden. I avvaktan på tilläggsdirektiv avser kommittén
att inleda fördjupade analyser av bl.a. den offentliga sektorns ekonomi
på längre sikt, medborgarnas eget ansvar i välfärdsproduktionen och
användningen av nya driftsformer.
Ett av målen för den regionala utvecklingspolitiken är en god servicenivå
i alla delar av landet. I Glesbygdsverkets årsbok 2003 sammanfattas
situationen vad gäller kommersiell och offentlig service i landet. Med
kommersiell service avses främst tillgång till dagligvaror och drivmedel,
medan offentlig service definieras som servicefunktioner som tillhandahålls
av statliga och kommunala aktörer.
På uppdrag av regeringen utreder Glesbygdsverket vad som skall betecknas
som en god servicenivå och hur detta mål bör följas upp och utvärderas.
Enligt uppgift skall en slutredovisning lämnas i maj 2004.
En god servicenivå uppfattas av stora delar av allmänheten som mycket
viktig. Sifo har på uppdrag av Glesbygdsverket gjort en undersökning om
vilka åtgärder som är viktigast för att utveckla landsbygden. Att behålla
lokal service bedömdes högst av alla alternativ. I arbetet med att
upprätthålla en god servicenivå spelar ett stort antal aktörer viktiga roller.
Ansvaret åvilar statliga bolag, kommunala servicegivare, dagligvarukedjor
och myndigheter.
För att åstadkomma en god servicenivå i alla delar av landet är det enligt
Glesbygdsverket nödvändigt att alla aktörer intar en sektorsövergripande
hållning och att regeringen förändrar ägardirektiven till de statliga
bolagen på så vis att kraven på lönsamhet tydligare balanseras med ett
betonande av ansvaret för att uppnå målet om en god servicenivå. Det är
vidare viktigt att de bolag som tillhandahåller sin service via
lanthandlarombud ger dessa en rimlig ersättning för det arbete de utför.
Enligt sin instruktion (2001:1259) skall Konsumentverket medverka i
genomförandet av politiken för regional utveckling. Bland annat har
Konsumentverket driftsansvaret för servicedatabasen, som under hösten 2003
systemmässigt har vidareutvecklats. Inledningsvis kommer testkörningar
att äga rum med aktuella data för dagligvaror. I ett senare skede kommer
testerna att omfatta drivmedel. Enligt planeringen kommer servicetyperna
dagligvaror och drivmedel att vara helt implementerade före sommaren 2004.
Målsättningen är att senare även komplettera med aktuella data för post,
apotek, systembolag, spel och ATG. Inom ramen för samarbetsavtalet med
Glesbygdsverket kommer Konsumentverket under våren 2004 att inbjuda
Glesbygdsverket till diskussioner om det framtida användandet av och samarbetet
kring servicedatabasen.
Regeringen har i oktober 2003 tillkallat en särskild utredare (civilekonom
Susanne Lindh) för att utreda dels postverksamhetens reglering, dels
behovet av statliga insatser för den grundläggande kassaservicen. Bland
annat skall utredaren göra en samhällsekonomisk analys av liberaliseringen
av postmarknaden, där även förekommande skillnader i effekter för olika
regioner, glesbygds- och landsbygdsområden skall uppmärksammas. Vidare
skall utredaren särskilt ta ställning till problemen med dagskassehantering
i gles- och landsbygd och föreslå vilka åtgärder som kan vidtas för att
lösa dessa problem. Ett delbetänkande om den grundläggande kassaservicen
skall redovisas senast den 1 maj 2004 och ett slutbetänkande senast den
1 november 2004.
Instrument inom regional utvecklingspolitik
Olika instrument inom den regionala utvecklingspolitiken tas upp i ovan
redovisade motionsyrkanden. Bland annat berörs frågan om relationen mellan
varaktig tillväxt och företagsstöd. Samtidigt som en kontinuerlig uppföljning
pågår av stödformerna skall också ett par särskilda utvärderingar redovisas
i det följande.
Sysselsättningsbidraget har på uppdrag av regeringen utvärderats av ITPS.
I rapporten Sysselsättningsbidraget, Utvärdering av ett regionalpolitiskt
företagsstöd (A2003:006), analyseras bidragets effekter. Att sysselsättningen
ökar är en självklarhet eftersom endast sysselsättningsökning kan ge bidrag.
Sammanfattningsvis har stödföretagen ökat sysselsättningen mer än
jämförelseföretagen, men de har inte ökat förädlingsvärdet i samma utsträckning.
Utredarnas slutsats är att det selektiva sysselsättningsbidraget i än
större utsträckning bör användas för att ge incitament till nyetableringar.
Därvid kan företag utanför stödområdet förmås att överväga en lokalisering
inom stödområdet. Är det fråga om ett befintligt företag som utvecklar
verksamheten bör beloppen vara lägre eftersom bidraget i dessa fall mer
har karaktären av ett företagsstöd. För att förenkla den administrativa
hanteringen av bidraget bör emellertid stödperioden vara kortare och en
större andel av stödet utbetalas under de första åren, anser utredarna.
Stödgivande myndigheter bör vara särskilt uppmärksamma och restriktiva i
de fall sökande företag tidigare har fått bidrag för nyetablering i en
annan del av stödområdet är en annan slutsats som dras av utredningen.
Vidare har ITPS utvärderat de näringspolitiska effekterna av stöd till
start av näringsverksamhet (A2003:003). Syftet är att uppmuntra arbetslösa
att bli egenföretagare och därmed trygga sin försörjning. De näringspolitiska
effekterna av stödet är osäkra enligt rapporten. En del av tillväxten i
de företag som mottar stödet sker sannolikt på bekostnad av andra företags
utveckling. I rapporten föreslås bl.a. att stödet inte skall kunna förlängas.
En minskning av stödets omfattning skulle minska förluster som
undanträngningseffekter m.m.
Stödet till kommersiell service är ett annat instrument som bör nämnas.
För att åstadkomma en samordning på central nivå har Konsumentverket
inrättat ett centralt samordningsforum, där dagligvarukedjor, statliga
servicebolag, Föreningen landsbygdshandlarnas främjande, Folkrörelserådet
Hela Sverige skall leva m.fl. ingår. Forumet har träffats sju gånger (varav
tre möten under år 2003), vilket bl.a. har resulterat i att den samlade
kunskapen om olika lokala villkor har ökat bland berörda aktörer. Ett
annat resultat är att Konsumentverket har tagit upp att de statliga
bolagens ansvar bör förtydligas för att medverka till att målen om en god
servicenivå uppnås. Verket har gjort bedömningen att ersättningsnivån och
principerna för ersättning till ombud bör ses över.
Statens ansvar för färjetrafiken
När det gäller ansvaret för färjetrafiken, vilket tas upp i en av ovanstående
motioner, kan nuläget beskrivas på följande sätt. Staten är genom Vägverket
väghållare för allmänna vägar. Till väg hör enligt väglagen (1971:948)
vägbana och övriga väganordningar: "Väganordning är också sådan till väg
ansluten brygga eller färja med färjläge som behövs för allmän samfärdsel
eller annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna ." Vid
utgången av år 2002 fanns 36 allmänna färjeleder i det statliga vägnätet
(Vägverkets årsredovisning 2002 s. 19). En affärsenhet på Vägverket svarar
för drift, underhåll och investeringar på de statliga färjorna. Vidare
lämnar Vägverket statsbidrag till de enskilda väghållares vägar och färjor
som är öppna för allmän trafik (SFS 1989:891). Enligt förordningen lämnas
bidrag för enskilda vägar som inte är av obetydlig längd och som tillgodoser
ett kommunikationsbehov för de fast boende, näringslivet eller det rörliga
friluftslivet.
Gränsdragningen mellan allmän och enskild väg behandlas i utredningsbetänkandet
Enskild eller allmän väg? (SOU 2001:67). Den s.k. BREV-utredningen föreslog
att gränsdragningen mellan allmän och enskild väg främst skulle avgöras
av vägens trafikmängd. Beträffande färjor föreslogs att flertalet enskilda
färjor skulle överföras till staten med bibehållen avgift. Betänkandet
gick ut på en bred remiss. Flertalet remissinstanser var starkt emot en
överföring av lågtrafikerade vägar från allmänt till enskilt underhåll.
Däremot var många positiva till statligt övertagande av färjor (och broar).
Materialet har kompletterats av Vägverket beträffande färjor och broar
i december 2002 och beträffande konsekvenser för glesbygdsbefolkningen i
april 2003 (dnr N2002/12415/IR). I den sistnämnda kompletterande skrivelsen
redovisar Vägverket att de regionalpolitiska argumenten mot BREV-förslaget
var mycket uttalade, förutom möjligen då det gällde vägar som ligger i
områden med pendlingsavstånd till större kommuncentrum med utvecklingspotential.
Förmågan eller oförmågan att ta hand om en större väg påtalades, särskilt
av företagarna och av de presumtiva väghållarna. Enligt Vägverket går det
att tydligt skönja en dimension av upplevd rättvisa-orättvisa som dessutom
har en stad-land-dimension. Vidare har flera kommuner påpekat att de
sannolikt måste minska sitt engagemang i de enskilda vägarna. En mer
djupgående analys skulle dock behövas enligt Vägverkets bedömning.
Också Vägverkets kompletteringar har remitterats. Därefter har ytterligare
information beträffande bl.a. kostnaderna för ett eventuellt statligt
övertagande av 7 av de 13 enskilda färjorna med statsbidrag lämnats av
Vägverket. Ärendet är fortfarande under beredning.
Avslutningsvis kan rapporteras om ett nytt infrastrukturprojekt som innebär
att en obemannad linstyrd färja mellan Nord- och Sydkoster skall gå året
runt och styras av att den färdande sätter ett kort i en kortläsare. Det
är en modell som anses kunna fungera på många ställen i skärgården.
Strandskydd
Strandskyddet har tagits upp i motion 2003/04:N336 (c). Frågan om lättnader
i strandskyddet med hänsyn till regional utveckling har varit aktuell
under en längre tid. År 2001 uppdrog regeringen åt Naturvårdsverket att
göra en kartläggning och bedömning av befintliga regler och - om så
bedömdes lämpligt - att lämna förslag till åtgärder. Våren 2002 redovisade
Naturvårdsverket sin utredning, i vilken det bl.a. föreslogs vissa lättnader
i strandskyddsreglerna i glesbygdsområden i syfte att underlätta regional
utveckling såsom turism och friluftsliv. Området för lättnader borde enligt
utredningen vara detsamma som mål 1-området för EU:s strukturfonder. I
detta område ansågs att behovet av regional utveckling varit särskilt
stort samtidigt som exploateringstrycket mestadels varit lågt. Ett annat
förslag var att de allra minsta sjöarna och vattendragen inte skall
omfattas av det generella strandskyddet. Vidare föreslogs att det införs en
ny möjlighet till ett starkare skydd för att upprätthålla strandskyddets
syften.
Utredningen skickades ut på remiss till ca 130 olika remissinstanser. En
remissammanställning färdigställdes inom Miljödepartementet under sommaren
2003.
74 remissinstanser har haft synpunkter på hela eller delar av förslaget.
En gemensam synpunkt var att lättnader i strandskyddet för att underlätta
regional utveckling inte enbart skall gälla i mål 1-området utan i hela
landet eftersom glesbygd även finns i södra Sverige. En remissinstans
menade att de under senare tid rikligt förekommande översvämningarna i
strandnära bebyggelse i sig är ett skäl till att vara restriktiv vad gäller
bebyggelse i strandnära områden.
För närvarande pågår beredningsarbete inom Regeringskansliet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att den regionala utvecklingspolitik som riksdagen beslutade
om för ett par år sedan utgör en god grund för utveckling i alla delar av
landet. Enligt utskottets uppfattning är det av högsta vikt att de regionala
drivkrafterna tas till vara. Företagande, entreprenörskap och tillgången
till arbete är grundläggande för utvecklingen. Utskottet vill också erinra
om de regionala tillväxtprogrammens roll för att stimulera företagande
och arbetsskapande i olika delar av landet.
Som utskottet har påpekat förut kommer det dock även fortsättningsvis att
behövas riktade åtgärder för geografiskt avgränsade områden, som ur ett
nationellt perspektiv bedöms ha särskilda behov. Sådana riktade åtgärder
förekommer för närvarande såväl genom EU:s strukturfonder som genom
nationella insatser.
När det gäller frågan om en annan myndighetsstruktur rörande landsbygdspolitiken
vill utskottet erinra om att frågan är under beredning i Regeringskansliet.
Utskottet ser positivt på att ytterligare underlagsmaterial kommer att
tas fram. Som nämnts i det föregående har Regeringskansliet gett
Glesbygdsverket i uppdrag att redovisa en sammanställning av hur
landsbygdsfrågorna
behandlas i det regionala utvecklingsarbetet hos länsstyrelser m.fl. organ.
Utskottet vidhåller den uppfattning i frågan som redovisats i betänkande
2003/04:NU2, nämligen att ett ställningstagande i sak bör vänta till dess
att ett fullständigt beslutsunderlag kan presenteras.
Tillgång till grundläggande samhällsservice är en förutsättning för
utveckling och god livsmiljö i glesbygdsområden. Utskottet kan förstå de
farhågor som finns för försämrade möjligheter att erhålla viktig offentlig
service i kommuner och län med vikande befolkningstal. Glesbygdsverkets
tidigare ovan omnämnda uppdrag att utreda vad som skall betecknas som en
god servicenivå och hur detta mål bör följas upp och utvärderas emotses
således med stort intresse. För utvecklingen på längre sikt är det viktigt
att grundligt ta upp frågan om hur offentlig service skall kunna tryggas
även i delar av landet där befolkningen sjunker. Denna fråga aktualiseras
såväl inom området för det kommunala utjämningssystemet - där regeringen
har aviserat en proposition under våren 2004 - som inom den s.k.
Ansvarskommitténs arbete, vilket beskrivits ovan.
När det gäller motionssynpunkterna i fråga om färjetrafiken respektive
strandskyddet anser utskottet att det är positivt att det finns
utredningsunderlag beträffande dessa frågor och att beredning pågår inom
Regeringskansliet. Utskottet menar att beredningsarbetet bör avvaktas.
Angående avskrivning av studieskulder för att locka personer att bosätta
sig i Norrland finns det inga sådana förslag som bereds inom Regeringskansliet.
Däremot vill utskottet peka på ett annat beredningsarbete där utredningens
syfte var att öka rörligheten på arbetsmarknaden (SOU 2003:37). Ett av
förslagen i utredningen rörde skattelättnader för nyckelpersoner som
flyttar till vissa delar av de nationella stödområdena. En proposition om
arbetsmarknadspolitik är aviserad till maj 2004.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen avslå samtliga här
behandlade motionsyrkanden.
Utlokalisering av statlig verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden med hänvisning till att nu
gällande principer för utlokalisering av statliga myndigheter bör följas.
Jämför reservationerna 6 (fp, kd) och 7 (v, c, mp).
Motionerna
I motion 2003/04:N301 (s) betonas vikten av att regeringen tar regionala
hänsyn vid beslut om lokalisering av myndigheter. Motionärerna uppmärksammar
de problem som nedläggningen av kriminalvårdsanstalten i Dalarnas län har
medfört. Den lagstadgade närhetsprincipen kan inte längre uppfyllas för
de intagna, vilket innebär ökade svårigheter för deras integration i
samhället.
Det som är bra för landsbygden är även bra för storstaden, hävdas det i
motion 2003/04:N377 (s). En möjlighet för staten att utjämna regionala
skillnader är att skapa nya kvalificerade arbetstillfällen i glesbygden
genom ny- och omlokalisering av statlig verksamhet, anser motionärerna.
I
verksamheter där staten har ett ägarinflytande måste regionalpolitiska
hänsyn sättas i första rummet, understryks det i motion 2003/04:N387 (s).
Etablering av statliga verk och styrelser på mindre orter ute i landet
innebär ökad sysselsättning, möjlighet för personer med högskoleutbildning
att slippa flytta till storstäder och högre skatteunderlag.
I motion 2003/04:N402 (s) krävs det tydligare direktiv för statliga
myndigheter beträffande det regionalpolitiska ansvaret. När det gäller
statliga affärsdrivande verk borde huvudkontoren i mycket högre grad
lokaliseras till orter inom de regioner där verksamheten har sitt ursprung.
Motionärerna anser att staten genom att använda sitt ägarinflytande skulle
kunna påverka den regionala obalansen i positiv riktning.
I motion 2003/04:N201 (m) påpekas att riksdagens beslut om lokaliseringspolicy
år 1996 inte har följts. Inte minst för att minska överhettningen och
bostadsbristen i Stockholm krävs att statlig verksamhet utlokaliseras
från huvudstaden.
I motion 2003/04:N213 (m) yrkas att ett nationellt miljöteknikcentrum bör
förläggas till Västra Götaland med hänvisning till att regionen har en
tydlig miljöprofil, bl.a. genom den akademiska miljöforskningen och de
många miljöindustriföretagen.
Motionärerna bakom motion 2003/04:N231 (fp) understryker att Sveriges
regioner inte fått samma förutsättningar när det gäller lokalisering av
statliga verk och myndigheter. Om ett statligt verk lokaliseras till en
ort medför detta inte bara ett ökat inflytande beroende på närhet utan
också arbetstillfällen och ett ökat skatteunderlag. Enligt motionärerna
måste de samhälleliga konsekvenserna av en koncentration av statliga verk
till Stockholmsområdet utredas.
I motion 2003/04:N214 (kd) förordas att statliga myndigheter lokaliseras
till Västerås därför att staden har goda kommunikationer dels till Stockholm,
dels till hela världen via närheten till flera flygplatser.
I en annan motion, 2003/04:N332 (kd), föreslås att ett statligt verk eller
myndighet flyttas till norra Kalmar län för att öka utbudet av arbetstillfällen
för administrativ personal.
Omlokalisering av statlig verksamhet kan vara ett verktyg för att främja
både en myndighets utveckling och den regionala utvecklingen i Sverige,
anförs det i motion 2003/04:N299 (v). Motionärerna understryker att varje
beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av
nya myndigheter skall föregås av noggranna överväganden. Kartläggningar,
analyser och bedömningar av konsekvenserna för de regioner som tappar
arbetstillfällen liksom för de regioner som skulle dra nytta av
omlokaliseringen måste ske. En nationell plan för omlokalisering måste vidare
kombineras med både medflyttarstöd och stöd för dem som väljer att inte
flytta med, anser motionärerna.
Motionären bakom motion 2003/04:N217 (c) begär att statsmakterna följer
de riktlinjer som riksdagen vid flera tillfällen upprepat i fråga om
lokalisering av statlig verksamhet. Kalmar län skall enligt tidigare
riksdagsbeslut vara ett prioriterat län för utlokalisering. Målsättningen
bör nu vara att minst fem statliga myndigheter, motsvarande 2 000
årsarbetstillfällen, lokaliseras till länet under den kommande femårsperioden.

I motion 2003/04:N221 (c) förordas en jämnare fördelning av den statliga
verksamheten över landet, vilket innebär att Västernorrlands län som
tidigare förlorat många statliga arbetstillfällen nu ges företräde. Regeringen
bör verkställa sitt löfte i samband med försvarsuppgörelsen om att lokalisera
300 statliga ersättningsjobb till Sollefteå, anser motionären. Vidare
begärs att myndigheten för radiokommunikation för effektiv ledning, den
s.k. Rakelmyndigheten, placeras i Sollefteå.
Motionären bakom motion 2003/04:N244 (c) anser att staten bör gå från ord
till handling och lokalisera nytillkommande statlig verksamhet i första
hand till orter utanför Stockholmsområdet. Vidare bör det genomföras en
omfattande omlokalisering av statliga verk till andra delar av landet.
Utlokaliseringen kommer, enligt motionären, att ge betydande positiva
effekter både för Stockholm och för den ort där verksamheten placeras.
I motion 2003/04:N255 (c) begärs en översyn av statens etableringspolitik
beträffande lokaliseringen av statlig verksamhet. Under perioden 1992-2002
har 80 % av de nya statliga myndigheterna lokaliserats till storstadsområden
vilket, enligt motionären, påskyndar en olycklig urbanisering i
landet.
Enligt vad Centerpartiet anför i motion 2003/04:N328 är det oförsvarligt
att konsekvent förlägga statliga myndigheter till Stockholm trots
riksdagsbeslutet att annan lokaliseringsort skall övervägas i varje enskilt
fall. I motionen krävs att regeringen följer riksdagens beslut. En genomgång
bör göras av den statliga verksamheten i Stockholmsregionen för att
undersöka vilka myndigheter, verk och bolag som kan omlokaliseras till andra
delar av landet. Motionärerna anser att det är en fullt realistisk
målsättning att flytta ut 50 000 statliga årsarbetstillfällen från
huvudstadsområdet till andra regioner under den kommande tioårsperioden.
Fler arbetstillfällen behövs i Norrland, framhålls det i motion 2003/04:N336
(c). De statliga myndigheterna är till för hela Sverige och samhällsservicen
måste fungera även på små orter. Motionären anser att statliga arbetstillfällen
måste flyttas från Stockholmsregionen till Norrland.
I motion 2003/04:N379 (c, s) anförs att förutsättningarna under senare år
har ökat för att bedriva statlig verksamhet över i stort sett hela landet
med minst samma krav på kvalitet och snabbhet som ställs i Stockholmsområdet.
Enligt motionärerna är det därför dags att leva upp till de direktiv och
riktlinjer som gång på gång formulerats av riksdag och regering i fråga
om lokalisering av statlig verksamhet. Målsättningen bör vara att tillföra
regioner med sviktande befolkningsunderlag 100 000 jobb under en tioårsperiod.
Detta kan ske dels genom omlokaliseringar, dels genom nyetableringar av
statliga verk och myndigheter, anser motionärerna.
Motionärerna bakom motion 2003/04:N335 (mp) hänvisar till en rapport från
Glesbygdsverket där det konstateras att de statliga verken inte tar
regionalpolitiskt ansvar vid lokaliseringen av egna verksamheter. Det krävs
tydligare direktiv för att statliga verk och bolag inte skall överge mindre
orter och glesbygd vid åtstramningar.
Vissa kompletterande uppgifter
Inledning
Principerna för lokalisering av statliga myndigheter från år 1990 och
framåt finns noggrant redovisade i utskottets betänkande 2002/03:NU8 (s.
38), till vilket hänvisas.
Utlokaliseringsfrågor har aktualiserats i interpellationer och frågor i
riksdagen. I november 2003 svarade statsrådet Ulrica Messing på
interpellationer (ip. 2003/04:70 resp. 2003/04:73) av Håkan Larsson (c) och av
Sven Bergström (c) om bl.a. en helhetssyn på Sverige. Statsrådet delade
interpellanternas syn på de stora möjligheter till utveckling som finns
i alla delar av Sverige. Regeringen driver därför en aktiv politik för
att ta till vara möjligheterna att öka den ekonomiska tillväxten och uppnå
en mer positiv regional utveckling, ansåg statsrådet. Lokalisering av
statliga myndigheter är en mindre men, enligt statsrådet, viktig fråga i
detta sammanhang. Regeringen arbetar utifrån de allmänna principer som
riksdagen uttalat sig om för både ny- och omlokaliseringar av statliga
verksamheter, bl.a. att varje beslut om omlokalisering skall föregås av
noggranna överväganden, konstaterade statsrådet. En viktig utgångspunkt
för regeringens arbete är att myndigheten effektivt skall kunna bedriva
sitt arbete på tilltänkt lokaliseringsort, förklarades det.
Statsrådet betonade också att det är viktigt att alla statliga myndigheter
tar sitt ansvar för regional utveckling. Enligt en ny förordning om
regionalt utvecklingsarbete skall de statliga myndigheterna, vid överväganden
om verksamhetsminskningar, undersöka möjligheten att genom samordning
eller samverkan upprätthålla eller utveckla verksamheten inom området,
informerade statsrådet.
Även på en fråga (fr. 2003/04:207) från Håkan Juholt (s) om ökad statlig
verksamhet i Kalmar län och på en fråga (fr. 2003/04:61) från Christer
Nylander (fp) om myndigheters lokalisering har statsrådet Ulrica Messing
under hösten 2003 svarat genom att hänvisa till de av riksdagen fastlagda
allmänna principerna för om- och nylokalisering. Statsrådet betonade dels
att andra lokaliseringsorter än Stockholm och andra storstäder som regel
skall väljas för nya verksamheter, dels att myndigheten skall kunna bedriva
sitt arbete effektivt på lokaliseringsorten. Bland de orter som under
senare år fått nya statliga verksamheter finns t.ex. Kiruna, Boden, Umeå,
Sollefteå, Kramfors, Härnösand, Sundsvall, Söderhamn, Falun, Katrineholm,
Karlskoga, Visby, Karlsborg och Hässleholm, informerade statsrådet.
Gunilla Tjernberg (kd) ställde i slutet av år 2003 en interpellation (ip.
2003/04:170) till kulturminister Marita Ulvskog om utlokalisering av
statliga myndigheter. Med exempel från Norge frågade interpellanten om
vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att på sitt ansvarsområde
uppfylla riksdagens intentioner om utlokalisering av statliga myndigheter.
I en interpellationsdebatt i januari 2004 sade kulturministern att
regeringen fortlöpande arbetar efter de principer som riksdagen uttalat när
det gäller lokalisering av statlig verksamhet och att ambitionen är att
stödja en positiv utveckling i hela landet. Beträffande två i debatten
aktuella myndigheter är utrednings- och beredningsarbetet emellertid inte
avslutat.
Vidare kan nämnas att regeringen nyligen beslutat att en väsentlig del av
Krisberedskapsmyndighetens arbete med radiokommunikationssystemet för
skydd och säkerhet (RAKEL-systemet) senast år 2007 skall vara förlagd
till Sollefteå. Verksamheten skall genomföras i nära samverkan med berörda
användare och användarorganisationer samt Regeringskansliet.
När det gäller motionsönskemålet om ett miljöteknikcentrum har regeringen
nyligen beslutat att tillsätta en utredning om en lämplig organisation
för ett centrum för miljödriven näringslivsutveckling och miljöteknikexport.

I partiledardebatten den 21 januari 2004 aviserade statsminister Göran
Persson att han under våren 2004 kommer att presentera särskilda satsningar
för Norrbotten, södra Norrlandskusten samt Gotland.
Kostnadseffektivitet vid utlokalisering
Vidare skall informeras om en rapport som tar upp frågan om kostnadseffektivitet
vid utlokalisering, i detta fall med exempel från den privata sektorn. I
rapporten Prestationsförändringar vid utlokalisering av s.k. contact
centres  från Stockholm till norra Sverige (A2003:013) av ITPS beskrivs
ett forskningsprojekt där produktivitetsutvecklingen studerats för företag
som utlokaliserats till norra Sverige. Forskarna hade valt att renodla
studien till contact centres eftersom verksamheten helt utgörs av en
telekopplad verksamhet, där det är möjligt att mäta prestationer. (Med
contact centres avses informationsgivning som är mer komplex och innehåller
mer problemlösning än s.k. call centres, som hanterar relativt enkla,
återkommande uppdrag.) Sammanfattningsvis konstaterade forskarna (vilka
själva svarar för rapportens slutsatser) att produktiviteten i samband
med utlokaliseringen för majoriteten av de undersökta företagen steg till
en nivå som låg över storstadsnivån. Efter en tid planade kurvan ut och
produktiviteten steg inte längre. Enligt författarna är det viktigt att
notera att ökningen i produktivitet är kvarstående över en längre tidrymd.
Den mest framträdande faktorn som samvarierar med prestationsförändringarna
är den markant sänkta personalomsättningen. Detta tog forskarna till intäkt
för ett antagande om att den lägre personalomsättningen starkt bidrar
till de ökade prestationerna. Även kvalitativt steg prestationerna för de
flesta företagen till en nivå som låg betydligt över storstadsnivån.
Situationen i Sveriges grannländer
Med hänsyn till att Sveriges grannländer ibland framhålls som exempel i
utlokaliseringsdiskussionen har situationen när det gäller mål, regler
och resultat i Norge och Finland undersökts av riksdagens utredningstjänst
(dnr 2003:2140). Utredningsresultaten sammanfattas i de två följande
avsnitten.
Norge
I Norge antogs riktlinjer för utlokalisering i mars 2001 av Kommunal- och
regionaldepartementet. Målen är
en jämnare regional fördelning av statliga arbetsplatser,
säkerställande av att befolkningen i alla delar av landet har god tillgång
till statlig tjänsteproduktion,
starka professionella yrkesmiljöer utanför större tätortsbebyggelse,
lokalisering av nationella uppgifter till orter utanför Osloområdet,
antingen genom nya enheter eller genom att förstärka regionkontor med
nationella uppgifter.
Med statlig verksamhet avses institutioner som är direkt underställda
staten såsom statliga förvaltningsorgan, myndigheter och förvaltningsrörelser.
Statliga stiftelser och statligt ägda företag omfattas inte av de nämnda
riktlinjerna. Dessa gäller vid etablering av nya statliga institutioner,
större omorganisationer, rationaliseringar, utvidgningar, omlokaliseringar
eller etablering av nya enheter inom befintliga institutioner. Följande
kriterier skall utredas och ligga till grund för valet av
lokaliseringsort:
allmänhetens krav på tjänstens tillgänglighet,
kompetenskrav för dem som skall utföra arbetsuppgifterna,
verksamhetens krav på infrastruktur, närhet till annan fackmiljö, offentliga
myndigheter etc.,
krav på kostnadseffektivitet,
förhållande till regional planering.
Fackdepartementen har att informera Kommunal- och regionaldepartementet
om pågående och planerad verksamhet som kan ha betydelse för lokaliseringen
av arbetsplatser och tjänsteproduktion. Totalt sett beräknas ca 2 000
arbetstillfällen ha utlokaliserats (brutto) sedan den nuvarande regeringen
tillträdde i oktober 2001, dvs. inkluderande såväl nya arbetstillfällen
som utflyttning av befintliga arbetstillfällen. (Uppgiften anges dock
vara något osäker, bl.a. eftersom vissa beslut ännu inte är helt verkställda.
) Som jämförelse kan nämnas att totalantalet statsanställda i Norge uppgår
till drygt 120 000 personer.
Finland
Även i Finland har utlokaliseringspolitiken lagts fast i början av 2000-talet,
bl.a. genom lagen om behörighet vid placering av statliga enheter och
funktioner (362/2002). Vid den finska riksdagens antagande av lagen
bifogades följande text:
Riksdagen förutsätter att regeringen ser till att det alltid utreds om
statens centralförvaltningsenheter och sådana statliga funktioner som
sköts på riksnivå eller centraliserat kan placeras i andra delar av landet
i stället för i huvudstadsregionen när en ny enhet inrättas eller en
befintlig verksamhet byggs ut i väsentlig omfattning eller omorganiseras
i betydande grad och att särskild hänsyn tas till regionala synpunkter
och effekter i placeringsbeslutet (46/2002 RD).
Målet i Finland är att uppnå balans i befolkningsstruktur och flyttningsmönster
och att trygga servicestrukturen i hela landet. Tillämpningsområdet gäller
placering av statens förvaltningsenheter och sådana funktioner som sköts
på riksnivå. Vid indragning eller nedskärning omfattas även de regionala
och lokala statliga enheter och funktioner som är belägna utanför
huvudstadsregionen. Lagen tillämpas dock inte på Finlands utrikesrepresentation
eller organ som är underställda riksdagen och inte heller på universitet
och affärsverk m.fl. Enligt en förordning (567/2002) skall möjligheterna
till regionalisering utredas när en ny enhet inrättas eller funktion skapas,
existerande verksamhet väsentligen utvidgas eller omorganiseras.
Statsrådets kansli har tillsatt en koordineringsgrupp för regionalisering,
vars mandatperiod är tre år. Koordineringsgruppen bereder enskilda beslut
enligt lagstiftningen och skall även utarbeta en långsiktig strategi för
omlokalisering av statliga funktioner. Regeringen beslutade i maj 2003 om
regionalisering. Ett fullständigt genomförande av detta beslut skulle
innebära utlokalisering av ca 1 000 årsarbetstillfällen. (På lång sikt
sträcker sig målsättningen dock längre.) I huvudstadsregionen uppgår
antalet anställda inom central förvaltning till ungefär 27 000
personer.
Utskottets ställningstagande
De nu gällande principerna för utlokalisering av statliga myndigheter
utgår enligt utskottets uppfattning från kriterier som bör ge vägledning
vid överväganden om lokalisering av nya myndigheter eller enheter. Bland
annat bör alltid en annan lokaliseringsort än Stockholm övervägas. Orter
där statlig verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre välförsedda
med statliga arbeten skall övervägas inför varje beslut när nya myndigheter
skall lokaliseras eller befintliga myndigheter omlokaliseras. När det är
fråga om en omlokalisering innebär kriterierna vidare att myndigheten
också efter omlokaliseringen skall kunna utföra sina arbetsuppgifter
effektivt. Enligt utskottets mening är principerna ändamålsenliga.
En utgångspunkt är att riksdagen kan förvänta sig att regeringen underställer
riksdagen ärenden om lokalisering av statlig verksamhet som är av större
vikt eller på annat sätt av principiellt intresse för bedömning och beslut.
Självklart föreligger alltid möjligheten för utskott och riksdag att
göra bedömningen att det inte finns skäl för riksdagen att ta ställning
i ett lokaliseringsärende.
I flera här aktuella motioner finns önskemål som på olika sätt skulle
leda till förändringar i lokaliseringsfrågorna. Utskottet är medvetet om
att det finns ett stort intresse för ut- och omlokalisering och anser att
lokaliseringsfrågan är en viktig framtidsfråga. Situationen i grannländerna,
särskilt Norge, ger nya infallsvinklar. I Norge har krav på de statliga
tjänsternas tillgänglighet varit en huvudfråga och i Finland har
arbetskraftsförsörjningsfrågor varit en avgörande fråga.
Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu gällande principerna för
utlokalisering av statliga myndigheter bör följas i överensstämmelse med
de grunder som riksdagen uttalat. Samtidigt måste det finnas en öppenhet
för att nya utredningsresultat på sikt kan visa på nya vägar.
Med hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet att det finns
behov av något uttalande från riksdagens sida med anledning av de nu
aktuella motionsyrkandena. De avstyrks således.
Storstadspolitik
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden om storstadspolitik, vilka i
stor utsträckning ligger i linje med den förda politiken.
Motionerna
I motion 2003/04:N310 (s) förordas en aktiv storstadspolitik för att främja
tillväxten i storstadsregionerna. Motionären pekar på brister i den
proposition om storstadspolitik som lades fram år 1998 (prop. 1997/98:165)
där det, enligt motionärens uppfattning, huvudsakligen fokuserades på
sociala frågor medan tillväxtmålet inte fick samma uppmärksamhet och inte
heller särskilt avsatta medel. Dessutom saknades en tydlig koppling mellan
regionala tillväxtavtal och lokala utvecklingsavtal, anförs det. Motionären
förespråkar en vidareutveckling av den nationella storstadspolitiken med
en tydlig koppling mellan tillväxt och social utveckling. Vidare hävdas
att storstadspolitiken också bör omfatta arbetsmarknadspolitik,
integrationspolitik, transportpolitik m.m. Samverkan är nödvändig mellan lokal,
regional och nationell nivå.
Förslag till hur tillväxten i Stockholmsregionen skall stimuleras redovisas
i motion 2003/04:N405 (s). Motionärerna menar att Stockholm är landets
viktigaste tillväxtmotor men att denna riskerar att stanna om inte
infrastrukturen förbättras, bostadsbyggandet ökar, antalet högskoleplatser
ökar och skatteutjämningssystemet reformeras.
I motion 2003/04:N341 (m) anklagas Socialdemokraterna för att föra en
Stockholmsfientlig politik där tillväxten i regionen bromsas. Motionärerna
betonar vikten av åtgärder för att främja fortsatt tillväxt i
Stockholmsregionen.
Utvecklingen i Sverige är beroende av att det går bra för Stockholmsregionen.

Enligt uppfattningen i motion 2003/04:N325 (kd) behöver Sverige utveckla
starka regioner för att klara den globala konkurrensen. Länsstyrelserna
i Mälardalen har nu inlett ett gemensamt arbete med att ta fram underlag
till en storstadspolitik. Mälarregionen, som är Sveriges starkast växande
region, bör stärkas ytterligare, menar motionären. Vidare förespråkas en
regionförstoring som innebär att Stockholms, Södermanlands, Uppsala,
Västmanlands och Örebro län blir en storstadsregion. IT-utveckling i samband
med goda möjligheter till arbetspendling har gett en bredare bas för
rekrytering av arbetskraft. Motionären begär också att regeringen tillsätter
en Mälardalsberedning med uppgift att ta fram ett tillväxtfrämjande program
som innefattar frågor om bl.a. infrastruktur, boende och högre utbildning.

Flera tecken tyder på att Stockholm håller på att förlora sin kraft som
motorn i svensk ekonomi, anför motionärerna bakom motion 2003/04:N368
(kd). De föreslår åtgärder på en rad områden, bl.a. att fler bostäder
byggs, skatteutjämningssystemet justeras, fastighetsskatten slopas, skatten
för hushållsnära tjänster sänks, kollektivtrafiken byggs ut m.m.
Vissa kompletterande uppgifter
Tillkomst av storstadspolitiken
En ny nationell storstadspolitik kom till stånd i slutet av 1990-talet.
De av riksdagen (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2) beslutade övergripande
målen för storstadspolitiken är
att ge storstadsregionerna goda förutsättningar för långsiktigt hållbar
tillväxt och därmed kunna bidra till att nya arbetstillfällen skapas såväl
inom regionerna som i övriga delar av landet (tillväxtmålet),
att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen i
storstadsregionerna och att verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor
för storstädernas invånare (integrationsmålet).
Storstadspolitikens tillväxtmål tar sikte på att ge goda förutsättningar
i samtliga kommuner i storstadsregionerna. För arbetet med att bryta
segregationen föreslogs att lokala utvecklingsavtal skulle tecknas mellan
staten och vissa storstadskommuner. Vidare inrättades en storstadsdelegation,
bestående av ett antal statssekreterare med uppgift att utveckla den
nationella storstadspolitiken. Vid riksdagsbehandlingen betonades att den
principiella utgångspunkten för storstadspolitiken skall vara densamma
som för den dåvarande regionalpolitiken, dvs. att utjämna de strukturella
orättvisor som finns mellan olika områden.
Näringsutskottet, som från arbetsmarknadsutskottet övertagit beredningsansvaret
på detta område, utvecklade sina synpunkter på storstadsfrågorna hösten
2001 och anförde bl.a. följande (bet. 2001/02:NU4 s. 47):
Likheten mellan den regionala utvecklingspolitiken och storstadspolitiken
är uppenbar. I båda fallen är det fråga om att finna de bästa instrumenten
för att uppnå en hållbar tillväxt och goda sociala förhållanden. I den
allmänna debatten framförs ibland synpunkten att det skulle finnas en
motsättning mellan tillväxt i storstäder och tillväxt i övriga regioner.
En sådan tanke är främmande för utskottets sätt att se. Utskottet är
tvärtom av den bestämda uppfattningen att tillväxt och goda levnadsvillkor
med trygghet, jämlikhet och jämställdhet inte ingår i ett s.k. nollsummespel,
där en uppgång för en region motsvaras av en nedgång för en annan region.

Storstadsdelegationen är det beredningsorgan inom Regeringskansliet som
har i uppdrag att samordna och utveckla storstadspolitiken. Vid årsskiftet
2002/03 flyttades storstadsfrågorna från Näringsdepartementet till
Justitiedepartementet med hänsyn till integrationsfrågornas vikt.
Regeringens skrivelse
I december 2003 överlämnade regeringen en skrivelse till riksdagen med
information och bedömningar angående lokalt utvecklingsarbete i storstäderna
(skr. 2003/04:49). Skrivelsen är inriktad på insatserna inom politikområdets
segregationsmål och på de lokala utvecklingsavtalen. Det redogörs inte
för tillväxtmålet i sin helhet med motiveringen att tillväxtmålet också
omfattar andra storstadsregioner än de som omfattas av de lokala
utvecklingsavtalen. Skrivelsen behandlas av socialförsäkringsutskottet under
våren 2004 (bet. 2003/04:SfU9).
Följande information redovisas i skrivelsen.
Utvecklingsavtalen omfattar överenskommelser om insatser i socialt utsatta
bostadsområden i sju kommuner: Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge,
Malmö, Stockholm samt Södertälje. 24 geografiska områden inom de sju
kommunerna är avgränsade enligt kommunernas egna principer. Gemensamt för
områdena är att de - jämfört med omgivande områden - har en befolkning
med stor andel låginkomsttagare och personer med behov av försörjningsstöd,
en relativt sett ung befolkning och en hög andel utrikes födda. Andelen
utrikes födda varierar relativt mycket men är i genomsnitt 50 %.
Fyra centrala metoder har tillämpats vid framtagning av stadsdelarnas
lokala åtgärdsplaner och kommunens lokala utvecklingsavtal. Dessa metoder
är: målstyrning, samverkan, långsiktighet och underifrånperspektiv.
Målstyrningsmodellen ger utrymme för att länka ihop de storstadspolitiska
målen på nationell nivå med dem på lokal nivå i en sammanhängande målkedja.
Flera nya samverkansformer har utvecklats. Regeringen gav inom ramen för
den regionala utvecklingspolitiken i mars 2002 ett antal myndigheter i
uppdrag att identifiera potentiella områden för samordning inom sex
utpekade politikområden (regional utvecklingspolitik, näringspolitik,
arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik, forskningspolitik och
transportpolitik).
27 myndigheter samt ett tiotal samrådsaktörer deltog i arbetet, som
avslutades i oktober 2003. Långsiktighet prioriteras i förhållande till
fokusering på projektidéer. Det har betonats att underifrånperspektivet
är nödvändigt för att insatserna skall leda till långsiktiga effekter.
Enligt regeringens bedömning har det tvärsektoriella storstadsarbetet
bidragit till en positiv utveckling. Bland annat har arbetet visat att
det går att vända en långvarig negativ trend. Fortfarande är glappet till
nationella genomsnittsnivåer för sysselsättning, utbildningsnivå m.m.
stort. Utvecklingsarbetet för att bryta segregationen går enligt regeringen
nu in i en andra fas, vilket innebär att framgångsrika insatser skall
göras permanenta och inordnas i ordinarie strukturer. Under år 2004 avser
regeringen att anordna regionala tillväxtkonferenser, där tillfälle ges
att diskutera frågan om hur kopplingen mellan lokala utvecklingsavtal och
regionala tillväxtprogram kan vidareutvecklas.
Utvärdering är enligt regeringens bedömning i skrivelsen en viktig del i
utvecklingsprocessen. Integrationsverket har redovisat utvecklingen i fem
rapporter under perioden 2000-2002. Även andra myndigheter såsom Nutek,
ITPS, Statskontoret, Brottsförebyggande rådet och Mångkulturellt centrum
har studerat storstadsarbetet. Därutöver ansvarar kommunerna för att
genomföra lokala utvärderingar av utvecklingsavtalen. Vidare har regeringen
i oktober 2003 utsett en särskild utredare (socionom Helene Lahti Edemark)
för att utvärdera de insatser som hittills genomförts inom ramen för de
lokala utvecklingsavtal som regeringen sedan år 1999 träffat med sju
storstadskommuner. Utredaren skall inventera, sammanställa och analysera
rapporterna i syfte att omvandla gjorda erfarenheter till kunskap (dir.
2003:136). Syftet är att åstadkomma en kunskapsuppbyggnad och att sprida
erfarenheter till de samverkande parterna m.fl. Slutligen skall utredaren
lämna förslag till ett nationellt utvärderingsprogram för lokala
utvecklingsavtal. Utredningen skall lämna sitt slutbetänkande i mars 2005.
Regionförstoring
I anslutning till storstadspolitiken skall även frågan om regionförstoring
beröras.
Den regionala utvecklingspolitiken bygger på en syn där de synergieffekter
som kan uppstå i en miljö med många integrerade verksamheter tas till
vara. Regionförstoring, dvs. att tidigare separata arbetsmarknader knyts
ihop till en större region, är en process som möjliggör ökad specialisering
av arbetskraft och näringsliv, samtidigt som det är möjligt att upprätthålla
ett spritt boendemönster.
Ett exempel på regionförstoring är utvecklingen i Stockholm - Mälardalsregionen,
som är ett resultat av satsningar för att integrera storstadsområdet med
städer och tätorter i Mälardalen i en sammanhängande bostads- och
arbetsmarknad. Inte minst utbyggnaden av kommunikationssystemen har möjliggjort
arbetspendling och annat utbyte över ett allt större geografiskt område.
När det gäller Mälardalsregionen bör nämnas att strategiskt viktiga
projekt för tillväxten, bl.a. bygget av Citybanan i Stockholm, skall
tidigareläggas enligt en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet i december 2003. I en rapport från den tidigare
nämnda ITPS-konferensen hösten 2003 om en växande landsbygd beskrivs
utvecklingen mot regionförstoring och även problemen med denna. Bland annat
redovisas att det inte är lätt att skapa dessa större regioner i ett så
glest land som Sverige och att det tar lång tid att uppnå ett mer
koncentrerat bosättningsmönster. Regionförstoring ger människor möjligheter
att bo kvar samtidigt som storskalighetens fördelar tas till vara. I olika
studier har slutsatsen varit - bl.a. rörande Mälardalsregionen - att fler
grupper borde pendla över större avstånd. Enligt docent Erik Westholm
kunde dock den kraftiga betoningen på ekonomisk hållbarhet ifrågasättas.
Det var i första hand de högutbildade männen som drog nytta av den
förstorade lokala arbetsmarknaden. Frågor som ställs i rapporten gäller bl.
a. hur stor en region lämpligen skall vara och hur de lokala sociala
nätverken påverkas i det regionförstorade samhället med pendlare.
Catharina Elmsäter-Svärd (m) har i en interpellation (ip. 2003/04:34)
frågat statsrådet Ulrica Messing om vilka åtgärder statsrådet avsåg att
vidta för att bristen på infrastruktur inte skall motverka möjligheten
till tillväxt i Stockholmsregionen. Bland annat anförde statsrådet att
efterfrågan på infrastrukturåtgärder alltid överstiger tillgången på medel,
både på nationell och regional nivå. Vid granskningen av förslag till
långsiktsplaner måste enligt statsrådet speciella länsintressen beaktas
och förutsättningarna för både lokal och regional tillväxt underlättas.
Samtidigt måste blicken höjas och resurserna satsas på bästa sätt för att
Sverige i sin helhet skall utvecklas.
Rigmor Stenmark (c) har i en interpellation (ip. 2003/04:72) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén frågat om vilka åtgärder statsrådet avsåg att vidta för
att utjämna situationen för kommunerna i Mälardalsregionen när det gällde
bostäder, kommunikationer och arbetsplatser. Enligt statsrådet försöker
regeringen på olika sätt att främja kommunal samverkan, vilket även skulle
kunna omfatta bostadsförsörjningen. Redan i dag finns det ett etablerat
samarbete mellan länsstyrelserna med koppling till Mälardalen. Projektets
övergripande syfte är att ta fram ett kunskapsunderlag om regionens
långsiktiga utvecklingsmöjligheter. Statsrådet höll med interpellanten om
att det är nödvändigt att bredda bostads- och arbetsmarknadsfrågorna för
att klara tillväxten och få en balanserad utveckling i landet. För detta
krävs det infrastrukturinvesteringar. Tillväxten i Stockholm - men också
tillväxten i Umeå, Luleå och Skåne - har betydelse för hela Sverige.
Jörgen Johansson (c) ställde i december 2003 en fråga (fr. 2003/04:453)
till finansminister Bosse Ringholm angående vilka åtgärder finansministern
avsåg att vidta för att medverka till att göra Mälardalen till en fungerande
och integrerad bostads- och arbetsmarknad. Enligt finansministern avsåg
regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en
översyn av reglerna om avdrag för ökade levnadsomkostnader vid dubbel
bosättning. I detta uppdrag skall ingå att lämna förslag till förändringar
i avdragsmöjligheterna, vilket kan leda till en ökad rörlighet på
arbetsmarknaden och i övrigt förstärka den regionala utvecklingspolitiken.
I det svenska ordförandeprogrammet för det nordiska regionalpolitiska
samarbetet avseende år 2003 betonades vikten av att ytterligare utveckla
arbetet med att öka kunskaperna om städernas roll för den regionala
utvecklingen, särskilt i det nordiska perspektivet. Ett förslag till närmare
utredning om städernas betydelse ur ett europeiskt och ett nordiskt
perspektiv har under hösten 2003 behandlats, bl.a. vid ett möte med de
nordiska regionalministrarna. Nordregio (ett centrum för forskning m.m.,
inrättat av Nordiska ministerrådet) har därefter fått i uppdrag att närmare
föreslå hur en sådan utredning bör genomföras.
Utskottets ställningstagande
Tillväxten i Sverige är beroende av alla regioners samlade utveckling och
av att alla regioners särskilda möjligheter tas till vara. Storstadsregionerna
har på samma sätt som andra regioner sina specifika förutsättningar för
utveckling. Det är på den lokala och regionala nivån som behoven kan
identifieras och förutsättningar för utveckling skapas. Statens viktigaste
roll är att skapa goda förutsättningar för en sådan process. Utskottet
vill sammanfattningsvis erinra om sitt tidigare framförda synsätt att
tillväxt och goda levnadsvillkor med trygghet, jämlikhet och jämställdhet
inte ingår i ett s.k. nollsummespel, där en uppgång för en region motsvaras
av en nedgång för en annan region. En tillväxtregion kan tvärtom förväntas
"spilla över" utvecklingsmöjligheter till närliggande regioner.
Den samlade avstämning och utvärdering som nu har gjorts av den hittillsvarande
storstadspolitiken i regeringens skrivelse om lokalt utvecklingsarbete i
storstäderna behandlas nu av socialförsäkringsutskottet. Den ovan nämnda
initierade utredningen om utvärdering av lokala utvecklingsavtal innebär
att framsteg kan göras när det gäller att omvandla gjorda erfarenheter
till kunskap i ett nationellt perspektiv. Utskottet noterar att ett
jämställdhetsperspektiv skall anläggas i utredningen. Det kan också förutsättas
att tillväxt-aspekterna kommer att beröras i utredningen.
Samtidigt bör det noteras att tillväxtarbetet inom ramen för storstadspolitiken
gäller hela storstadsregionerna och inte bara för de stadsdelar som
omfattas av lokala utvecklingsavtal. Liksom tidigare anser utskottet att
förhållandet och erfarenhetsutbytet mellan den regionala utvecklingspolitiken
och storstadspolitiken är av stort intresse.
När det gäller regionförstoring har det visat sig att större regioner med
mer differentierad näringsstruktur har större förmåga att möta
konjunkturnedgångar än mindre regioner som är beroende av ett fåtal branscher.
Såväl arbetsgivare som arbetstagare kan ha fördelar av en regionförstoring.
Förutsättningarna för att åstadkomma regionförstoring varierar dock i
olika delar av landet beroende på avstånd, befolkningsstorlek och
kommunikationssystem. Vidare kan det - som ovan redovisats - finnas vissa
frågetecken inom området för social hållbarhet, bl.a. jämställdhet, om
arbetspendlingen blir allt längre och ökar i volym.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna i aktuella delar.

Östersjöfrågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör med hänvisning till den pågående utvecklingen och till
behovet av att invänta kommande beredningsarbete avslå motionsyrkanden om
Östersjöfrågor.
Motionerna
I motion 2003/04:N260 (s) framförs uppfattningen att Östersjöområdet utgör
ett av Europas mest spännande områden med Gotland i centrum. Ett särskilt
Östersjöcentrum kan enligt motionärerna stärka tillväxten både i Sverige
och i Östersjöområdet. Från geografisk och historisk synpunkt är det
naturligt att placera ett Östersjöcentrum på Gotland.
Argumenten för en etablering av ett särskilt Östersjöcentrum är mycket
starka och av stor betydelse för Sverige enligt vad som sägs i motion
2003/04:N396 (s). Vid lokaliseringsbeslut om ett sådant centrum bör
uppmärksammas att Norrköping och Östergötland har unika fördelar, bl.a. när
det gäller Norrköpings hamn.
I motion 2003/04:N317 (m) hävdas att utvecklingen inom EU kommer att
medföra ökad handel inom Östersjöregionen. Enligt motionären är en
lokalisering mitt i Östersjön, dvs. på Gotland, det bästa och mest naturliga
valet, med hänsyn till såväl den svenska historien som näringspolitiska
och regionalpolitiska synpunkter.
I motion 2003/04:N410 (fp) framhålls att Stockholm med sitt läge både
mitt i Norden och mitt i Östersjöområdet har goda möjligheter att bli det
nav som en framgångsrik Östersjöutveckling behöver.
Kalmar län bör bli centrum för ett Östersjösamarbete, anförs det i motion
2003/04:N332 (kd). Verksamheten vid Baltic Business School i Kalmar bör
byggas ut till ett kunskapscentrum med internationell prägel.
Vissa kompletterande uppgifter
I regeringsförklaringen i september 2003 anförde statsminister Göran
Persson att de nya tillväxtmöjligheterna i Östersjöregionen skall tas till
vara. För att stärka svenskt näringslivs position och möjligheter att
bedriva handel i regionen kommer ett särskilt Östersjöcentrum att etableras.
Vidare informerade statsministern om att den svenska handelsrepresentationen
skall byggas ut och förstärkas i hela regionen. En offensiv satsning på
stöd och rådgivning till företag med intresse och potential för handel
med Östersjöländerna skall göras enligt statsministern.
På en fråga (fr. 2003/04:58) från Marietta de Pourbaix-Lundin (m) svarade
näringsminister Leif Pagrotsky i oktober 2003 att det är angeläget att
satsningen på ökad handel och fler affärer mellan svenska företag och
företag i EU:s nya medlemsstater intensifieras. En del i denna satsning
är etablerandet av ett särskilt Östersjöcentrum. Dess utformning och
uppgifter bereds enligt näringsministern inom Regeringskansliet. Han ansåg
därför att det är för tidigt att ta ställning till centrumets lokalisering.
Den funktion som skall inrättas måste kunna bedriva sitt arbete i mycket
nära samspel med de aktörer som redan är engagerade i näringslivsfrämjande
verksamhet i Östersjöregionen.
Frågan om ett särskilt Östersjöcentrum bereds alltså inom Regeringskansliet.
Ambassadör John-Christer Åhlander har genom beslut i Regeringskansliet
(Utrikesdepartementet) i slutet av oktober 2003 fått i uppdrag att genomföra
en utredning som skall resultera i förslag avseende utformning och hantering
av framtida insatser för näringslivsutveckling i Östersjöregionen. En
redovisning av uppdraget skall ske i en skriftlig rapport senast den 1
mars 2004.
Nutek rapporterar att Östersjöregionens tillväxtpotential har uppmärksammats
i de tidigare regionala tillväxtavtalen. Regeringen beslöt därför att 105
miljoner kronor från Östersjömiljard 2 skall användas för att stimulera
näringslivsutvecklingen i Östersjöregionen med syfte att öka det svenska
näringslivets aktivitet i regionen. Målsättningen är att främja svensk
tillväxt och öka handelsutbytet mellan länder och regioner runt Östersjön.

Inom programmet Näringslivsutveckling i Östersjöregionen 2000-2003 har
Nutek uppdragits att fördela resurserna på tillväxtfrämjande projekt
utifrån regionernas tillväxtavtal. Projekten skall ingå i något av följande
temaområden och bör helst omfatta fler än ett län: miljöteknik och
miljödriven tillväxt, hälso- och sjukvård, turism, livsmedel, kunskap och
kompetens, IT och affärs- och marknadsutveckling.
Näringslivsutveckling i Östersjöregionen avser samarbetsprojekt mellan
svenska aktörer och länderna Estland, Lettland, Litauen, Polen samt att
antal ryska regioner. Projekten får inte vara av biståndskaraktär.
Målsättningen är att insatserna skall stimulera tillväxt och sysselsättning
i Sverige. Projektens inriktning är av karaktären förstudier, kontaktmässor,
mentorskap och nätverksaktiviteter. Vid slutet av år 2003 hade 76
projektansökningar bifallits (inga nya ansökningar kommer att behandlas).
Projektaktiviteterna skall vara avslutade senast i mars 2005.
I detta sammanhang kan redovisas att verksamheten kring Östersjömiljard
2 på regeringens uppdrag har granskats av Statskontoret, som i början av
år 2004 har presenterat rapporten Östersjömiljard 2 - mer än företagsfrämjande
(2004:3). Statskontoret drar bl.a. slutsatsen att programmet i någon mån
bidragit till att stödja det svenska näringslivet i Östersjöregionen.
Vidare anser Statskontoret att programmet hade vunnit i både tids- och
kostnadseffektivitet om Östersjömiljardsekretariatet hade styrt mer aktivt
i stället för att främst koncentrera arbetet till de administrativa
funktionerna.
Agenda 21 för Östersjöregionen, Baltic 21, är ett långsiktigt mellanstatligt
samarbete i Östersjöregionen med syfte att nå en hållbar utveckling.
Arbetet omfattar Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland, Litauen,
Norge, Polen, Tyskland, Ryska Federationens nordvästra del och Sverige
samt EU. Verksamheten är uppdelad i nio sektorer, vilka betraktas som
avgörande för den ekonomiska och miljömässiga utvecklingen i regionen.
Sektorerna omfattar näringsliv, jordbruk, energi, fiske, skog, turism,
transporter, utbildning och fysisk planering. Baltic 21 Näringsliv är en
satsning för att stimulera svenskt näringsliv att bidra till att uppnå en
hållbar utveckling i samarbete med övrigt näringsliv i Östersjöregionen.
I Sverige har Näringsdepartementet gett Nutek i uppdrag att leda arbetet
inom Baltic 21 Näringsliv. Medel från Östersjömiljard 2 kan ges som
finansiellt stöd till projekten men utgår inte automatiskt.
Inom gemenskapsinitiativet Interreg IIIB Östersjön inom EG:s strukturfonder
2000-2006 har hittills 49 Östersjöanknutna projekt beviljats, varav 47
har svenskt deltagande. Projekten berör samarbete mellan kommuner och
regioner i olika länder på ett stort antal områden som exempelvis transport-
och kommunikationssystem, turism, miljöfrågor, stadsplanering,
livsmedelsförsörjning, skogsindustri, kulturarv, ekosystem, högteknologi och
industriell utveckling.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning är det av stort värde att Östersjöregionen
får en hållbar utveckling. En sådan utveckling innebär att politiken skall
bidra till att nuvarande och kommande generationer kan erbjudas sunda
ekonomiska, sociala och ekologiska förhållanden. Hållbar tillväxt är
tillväxt som bidrar till hållbar utveckling. EU:s utvidgning i Östersjöregionen
är naturligtvis ett stort steg i detta sammanhang.
Som framgår ovan har långsiktiga och stora satsningar gjorts eller inletts
i fråga om Östersjöområdets utveckling. Inom kort kommer att redovisas
förslag om utformning och hantering av framtida insatser för
näringslivsutveckling
i Östersjöregionen. Med hänsyn till Östersjöregionens potential ser
utskottet positivt på att ett Östersjöcentrum eller motsvarande etableras.
Till skillnad från uppfattningen i vissa motionsyrkanden vill emellertid
utskottet invänta en sedvanlig beredning av frågorna innan ställning kan
tas till uppgifter och lokalisering av ett Östersjöcentrum.
Därmed avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden.
Utvecklingen i län och regioner
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner som är inriktade på utvecklingen i specifika
landsdelar. Statliga åtgärder som begärs för olika delar av landet bör
prövas inom ramen för den generella politik som beslutas av riksdag och
regering.
Motionerna och vissa kompletterande uppgifter
De motioner som berör åtgärder i särskilda län eller regioner har förtecknats
i bilaga 2, tillika med vissa kompletterande uppgifter och hänvisningar
till ytterligare information om de frågor som tas upp i respektive motion.

Utskottets ställningstagande
Utskottet vill peka på att den regionala utvecklingspolitiken enligt de
gällande målen skall inriktas på att uppnå en hållbar regional utveckling
i alla delar av landet. Målet för den politik som förs är väl fungerande
och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla
delar av landet. Utskottet konstaterar att de regionalpolitiska problemen
inte kan lösas enbart genom de åtgärder som vidtas inom utgiftsområde 19
Regional utveckling. Insatser krävs inom många olika politikområden, såsom
exempelvis arbetsmarknads-, närings-, utbildnings- och kommunikationsområdena.

Riksdagen beslutade för ett par år sedan i enlighet med förslagen i
propositionen om en politik för tillväxt och livskraft i hela landet (prop.
2001/02:4, bet. 2002/03:NU4). Ett genomförande av de förslag som då
beslutades kommer att få återverkningar för bygder och regioner i hela
landet.
Utskottets principiella uppfattning är att åtgärder och insatser som begärs
för olika delar av landet skall prövas inom ramen för de möjligheter som
av riksdag och regering anförtros de regionala organen samt i förekommande
fall Nutek, Glesbygdsverket, Vinnova m.fl. Även EG:s strukturfondsstöd
bör nämnas i detta sammanhang.
Beträffande vissa yrkanden hänvisas endast till det riksdagsutskott som
har behandlat eller kommer att behandla likartade frågor som den aktuella
motionsfrågan.
Mot denna bakgrund avstår utskottet från att i detta sammanhang göra en
mer detaljerad bedömning av de här aktuella motionsyrkandena, vilka med
det sagda avstyrks.</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Vissa bakgrundsfrågor, punkt 1 (c)
av Håkan Larsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N328
yrkande 30 och avslår motionerna 2003/04:N225 yrkande 1, 2003/04:N237 och
2003/04:N383.
Ställningstagande
Inledningsvis vill jag understryka att goda allmänna villkor för företagande
är en grundläggande förutsättning för att svenska företag skall kunna
upprätthålla en internationell konkurrenskraft. Inga åtgärder inom den
regionala utvecklingspolitiken kan kompensera ett bristfälligt lokalt
näringsklimat. Framför allt de små företagens förutsättningar är eftersatta.

En kraftfull tillväxtpolitik kräver ett antal olika åtgärder. I detta
sammanhang vill jag föra fram klusterbildning som en strategi för att
uppnå god tillväxt också på en relativt liten arbetsmarknad. Välfungerande
kluster kan erbjuda gemensam uppbyggnad och spridning av kunskaper inom
produktionsfältet. Att utveckla kluster handlar om att stödja ett system,
vilket omfattar kärnproducenterna, deras underleverantörer och andra
aktörer. Det är inte fråga om en administrativ process, och perspektivet
får inte inskränkas av administrativa indelningar. I linje med vad som
föreslås i motion 2003/04: N328 (c) anser jag att klusterutveckling bör
stödjas. Därmed tillstyrks den nämnda motionen i denna del. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.


2.      Regionala tillväxtprogram, punkt 2 (m, fp, kd, c)
av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie
Pålsson (m), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ474
yrkande 1 och 2003/04:N345 yrkande 2.

Ställningstagande
När det gäller de regionala tillväxtprogrammen anser vi liksom tidigare
att större vikt måste läggas vid det lokala perspektivet. Det avgörande
är att konkreta åtgärder i syfte att uppnå hållbar utveckling i regionerna
diskuteras lokalt. Enligt vår uppfattning utvecklas mångfald och kreativitet
bättre inom ramen för lokala initiativ; t.ex. står kommunen och de kommunalt
ansvariga närmare problemen än länsstyrelserna och staten.
Inför starten av de nya tillväxtprogrammen anser vi i likhet med uppfattningen
i motion 2003/04:N345 (kd) att näringslivet och särskilt de små företagen
måste bli mer delaktiga i programmens genomförande. De små företagen är
nämligen mycket viktiga aktörer för att uppnå den önskade utvecklingen.
Det förefaller dock som om aktiva företagare känner sig främmande inför
kulturen och arbetsformerna kring tillväxtprogrammen.
Vidare måste - såsom föreslås i motion 2003/04:MJ474 (c) - miljöperspektivet
beaktas i tillväxtprogrammens olika delar redan från start. För att
tillväxtarbetet skall styra mot en hållbar samhällsutveckling krävs att
även den sociala dimensionen, bl.a. jämställdhetsperspektivet, integreras
från början.
Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därmed tillstyrks motionerna 2003/04:MJ474 (c) och 2003/04:N345
(kd) i berörda delar.

3.      Kapitalförsörjning, punkt 3 (m, fp, kd, c)
av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie
Pålsson (m), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N218,
2003/04:N305, 2003/04:N328 yrkande 11 och 2003/04:N330 yrkande 1 och
avslår motionerna 2003/04:N283, 2003/04:N386, 2003/04:N400 och 2003/04:N414
yrkande 7.
Ställningstagande
Vi vill betona att frågan om kapitalförsörjningen är av central betydelse
inom den regionala utvecklingspolitiken - liksom inom näringspolitiken i
stort. En effektivt fungerande kapitalmarknad är en grundförutsättning
för skapandet av nya företag och för tillväxt i befintliga företag.
Enligt vår uppfattning är kapitalförsörjningen ett särskilt stort problem
i glesbygden, där låga fastighetsvärden innebär en brist på realsäkerhet
för t.ex. en företagare som har behov av att låna pengar till en investering.
Trots att problemen har varit uppenbara under flera år har regeringen
inte vidtagit åtgärder förrän i ett alldeles för sent skede. Nu måste
kraftansträngningar göras för att förbättra tillgången på riskvilligt
kapital, även till företagande med samverkan mellan privat/ideell och
offentlig sektor.
Kreditgarantiföreningar, som är en ganska ny företeelse i Sverige, kan
enligt vår mening ha en viktig funktion. Verksamheten har emellertid inte
fått något större genomslag ännu. Ett snabbare och mer bestämt statligt
stöd skulle ha kunnat medföra en påskyndad utveckling. Med hänsyn till
angelägenheten av att frågorna om riskkapitalförsörjningen på landsbygden
verkligen blir lösta, bör samtliga aspekter av kreditgarantiverksamheten
belysas i enlighet med vad som anförs i motionerna 2003/04:N330 (kd) och
2003/04:N218 (kd).
Regeringens senfärdighet har också drabbat utvecklingen av statliga
kreditgarantier i glesbygd. Redan den regionalpolitiska utredningen (SOU
2000: 87) hade uppmärksammat kapitalförsörjningsproblemen och bristerna
i fråga om kreditgarantier. Sedan utredningen redovisade sina förslag har
förutsättningarna för företagen att få lån ytterligare försämrats.
Utrednings- och beredningsarbetet angående kreditgarantier måste nu påskyndas
så att riksdagen snarast får ett förslag att behandla. I likhet med
uppfattningen i motionerna 2003/04:N305 (c) och 2003/04:328 (c) anser vi
att detta bör ges regeringen till känna.

4.      Återförande av vattenkraftsmedel, punkt 4 (kd, v, c, mp)
av Ingegerd Saarinen (mp), Lennart Beijer (v), Lars Lindén (kd) och Håkan
Larsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2003/04:N206, 2003/04:N220, 2003/04:N245, 2003/04:N264, 2003/04:N270,
2003/04:N315, 2003/04:N328 yrkande 27, 2003/04:N335 yrkande 6 och 2003/04:N336
yrkande 3.
Ställningstagande
Flera regioner som har vattenkraft av betydelse inom sina gränser sviktar
i dag under ekonomiska problem, ofta i samband med utflyttning av företag
och personer. För att stoppa och på sikt vända denna utveckling behöver
dessa regioner särskilda insatser för att kunna utvecklas utifrån sina
egna förutsättningar. Bland annat råder det brist på riskkapital.
Såsom framgår av här behandlade motioner är det hög tid att
vattenkraftskommunerna
får en rimlig ersättning för de ingrepp och den exploatering som utbyggnaden
inneburit. I Norge har stortinget i bred enighet slagit fast att vattenkraften
är en nationell resurs med stark lokal tillhörighet. Denna grundsyn har
lett till levande bygder och framtidstro i många landsbygds- och fjällkommuner
i vårt västra grannland. Enligt vår mening bör en utredning få i uppdrag
att skapa en modell för återförande av medel som genereras av vattenkraften
till regional och lokal nivå. Regeringen bör därefter återkomma till
riksdagen i frågan.
Samtidigt som vi är positivt inställda till en mer flexibel användning av
bygdemedlen kan detta inte tas till intäkt för att underlåta att utreda
en modell för återförande av vattenkraftsmedel enligt ovan.
Med ett beslut i riksdagen i enlighet med detta ställningstagande tillgodoses
i väsentlig mån förslagen i motionerna 2003/04:N220 (kd), 2003/04:270
(kd), 2003/04:N264 (v), 2003/04:N206 (c), 2003/04:N245 (c, fp, kd, v, mp),
2003/04:N315 (c), 2003/04:328 (c), 2003/04:N336 (c) och 2003/04:N335
(mp).

5.      Landsbygds- och skärgårdsfrågor, punkt 5 (m, fp, kd, c)
av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie
Pålsson (m), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N329
yrkande 28 och avslår motionerna 2003/04:N249 yrkande 3, 2003/04:N289
yrkande 2, 2003/04:N336 yrkande 6, 2003/04:N338 yrkande 4 och 2003/04:N356.

Ställningstagande
I likhet med uppfattningen i motion 2003/04:N329 (c) anser vi att Sveriges
tillväxt är direkt beroende av potentialen i regionerna. Bidraget till
tillväxten sker genom att företagen i hela Sverige blir mer lönsamma och
att fler människor går från arbetslöshet till sysselsättning. Politiken
måste utformas i enlighet med de olika regionernas förutsättningar. Vidare
är det viktigt att slå fast att lokala och regionala organ har ett bättre
beslutsunderlag än centrala myndigheter och att större effektivitet kan
uppnås om beslut kan fattas på rätt nivå.
För att skapa livskraft i hela Sverige måste vissa grundförutsättningar
föreligga såsom framkomliga vägar året runt, ett utbyggt bredbandsnät,
bra utbildning, decentraliserad forskning, närhet till sjukvård m.m.
Tillväxt kommer emellertid inte varaktigt kunna skapas genom bidrag och
stöd. I stället bör det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet
ändras.
När det gäller strandskyddet vill vi understryka vikten av att denna fråga
kan lösas. Förbudet mot strandnära bebyggelse har medfört svårigheter för
människor som vill bosätta sig nära en insjö eller ett vattendrag. Det
finns i Sverige mycket obebyggd tillgänglig strandmark med restriktioner
för byggande. Detta är ett problem för stora delar av glesbygden. En ökad
möjlighet att bygga strandnära i glesbygden skulle höja attraktiviteten
och stimulera till inflyttning. Samtidigt behövs en lagstiftning som
skyddar flora och fauna samt garanterar tillgången till bad- och friluftsliv,
särskilt i folktäta områden, men vi anser att det generella förbudet att
bygga i närheten av vatten bör avskaffas.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen ställa sig bakom motion
2003/04:N329 (c) i denna del. Övriga motionsyrkanden bör avslås.

6.      Utlokalisering av statlig verksamhet, punkt 6 - motiveringen (fp,
kd)
av Yvonne Ångström (fp), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).
Ställningstagande
När det gäller lokalisering av statliga myndigheter m.m. delar vi den
uppfattning som kommer till uttryck i flera av de här aktuella motionerna,
nämligen att syftet med riktlinjerna inte uppnås. Till exempel är det
fullt möjligt att placera nya myndigheter utanför Stockholm men i stadens
omedelbara närhet. Misstanken att reglerna kringgås kan inte undvikas.
Lokaliseringen av statliga myndigheter är onekligen en viktig framtidsfråga
och det måste bli självklart att ta till vara möjligheten att lokalisera
fler statliga arbeten utanför Stockholm. En sådan politik medför inte
bara ökat inflytande utan också ett större utbud av kvalificerade
arbetstillfällen och ett ökat skatteunderlag. Vi förutsätter i linje med
önskemålet i motion 2003/04: N231 (fp) att de samhälleliga och
samhällsekonomiska
konsekvenserna av koncentrationen av statliga verk och styrelser till
Stockholmsområdet utreds.
Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella motionsyrkanden.

7.      Utlokalisering av statlig verksamhet, punkt 6 (v, c, mp)
av Ingegerd Saarinen (mp), Lennart Beijer (v) och Håkan Larsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2003/04:N299, 2003/04:N328 yrkandena 31 och 33 och 2003/04:N335 yrkande 4
och avslår motionerna 2003/04:N201, 2003/04:N213, 2003/04:N214, 2003/04:N217
yrkandena 1 och 2, 2003/04:N221 yrkandena 1-3, 2003/04:N231 yrkandena 1
och 2, 2003/04:N244 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N255 yrkande 2, 2003/04:N301,
2003/04:N332 yrkande 7, 2003/04:N336 yrkande 2, 2003/04:N377, 2003/04:N379,
2003/04:N387 och 2003/04:N402.
Ställningstagande
I enlighet med uppfattningen i bl.a. motionerna 2003/04:N299 (v) och
2003/04:N328 (c) anser vi att de gällande principerna för utlokalisering
av statliga myndigheter även fortsättningsvis bör tillämpas. Tyvärr följs
inte alltid de fastlagda principerna, varför resultaten av den förda
politiken är alltför blygsamma. Därför bör en ny och mer kraftfull metodik
användas för att nå målen. I första hand krävs att regeringen lägger fast
en långsiktig och strategisk plan för omlokalisering av statlig verksamhet.
Det måste beaktas att ny- och omlokalisering både kan vara ett verktyg
för att främja en myndighetsutveckling och ett verktyg i arbetet för
regional utveckling. Besluten måste föregås av kartläggningar, analyser
och bedömningar av konsekvenserna för de regioner som tappar arbetstillfällen
liksom för de regioner som tillförs arbetstillfällen. Stor hänsyn måste
visas de anställda och deras familjer i en omlokaliseringssituation. Med
hänsyn till att befolkningen bör kunna ställa samma effektivitetskrav på
en myndighet som omlokaliseras och med hänsyn till att de berörda familjerna
har att ta ställning till svåra frågor om medflyttning, bostad och
arbetstillfälle för övriga vuxna i familjen, bör en nationell plan för
omlokalisering omspänna en tioårsperiod. Under den kommande tioårsperioden
är det fullt realistiskt att flytta ut tiotusentals statliga årsarbetstillfällen
från huvudstadsområdet till andra regioner.
Med ett beslut i riksdagen i enlighet med detta ställningstagande tillgodoses
väsentligen kraven i motionerna 2003/04:N299 (v), 2003/04:N328 (c) och
2003/04:N335 (mp) i aktuella delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttrande.
I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.

Vissa bakgrundsfrågor, punkt 1 (m, fp, kd)
Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson
(m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd) anför:

Vi anser att tillväxtfrågorna är ytterst väsentliga. Goda allmänna villkor
för företagande är en grundläggande förutsättning för att svenska företag
skall kunna upprätthålla en internationell konkurrenskraft. Inga åtgärder
inom den regionala utvecklingspolitiken kan kompensera ett bristfälligt
lokalt näringsklimat. Framför allt de små företagens förutsättningar är
viktiga. Däremot är vi starkt skeptiska till selektiva företagsstöd i
olika former.
När det gäller regionalpolitiken vill vi prioritera de insatser som är
viktiga för människor som bor i glesbygd. Vi anser att åtgärder för att
minska avståndshandikappen och för att en godtagbar servicenivå skall
kunna upprätthållas är de viktigaste. Det gäller bl.a. stöd till kommersiell
service, goda kommunikationsmöjligheter, sänkta arbetsgivaravgifter och
transportstöd.
En angelägen regionalpolitisk insats skulle vara att lagar och regler ses
över. Många lagar och regler, t.ex. i fråga om miljöbalken och plan- och
bygglagen, gäller likformigt över hela landet, trots att förhållandena i
glesbygd avviker kraftigt från förhållandena i våra storstäder. Det bör
kunna göras vissa lättnader just i glesbygd.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Kr389 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka den regionala klusterutvecklingen.
2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tidigt integrera miljöperspektivet i de regionala
tillväxtprogrammen samt förstärka den sociala aspekten för att nå en hållbar
utveckling.
2003/04:N201 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om utlokalisering av statlig verksamhet från det överhettade
Stockholm.
2003/04:N206 av Kenneth Johansson och Viviann Gerdin (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om återförande av pengar från vattenkraftsproduktionen till kommuner och
regioner där den produceras.
2003/04:N213 av Ulf Sjösten (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att nationella
miljöteknikcentrum bör förläggas till Västra Götaland.
2003/04:N214 av Torsten Lindström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att lokalisera statliga myndigheter och arbetstillfällen till Västerås.

2003/04:N217 av Agne Hansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om riksdagens målsättning att låta regionalpolitiska hänsyn påverka
besluten när olika verksamheter skall placeras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om målsättningen att inom den kommande femårsperioden utlokalisera
minst fem statliga myndigheter och verk till Kalmar län motsvarande 2 000
årsarbetstillfällen.
2003/04:N218 av Erling Wälivaara (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om riskkapitalförsörjning för utveckling av landsbygdsföretag.
2003/04:N220 av Erling Wälivaara och Gunilla Tjernberg (båda kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att frågan om återbäring
av en del av vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften produceras
skall utredas.
2003/04:N221 av Birgitta Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utlokalisering av statliga jobb till Västernorrlands län.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att placera Rakelmyndigheten (med start den 1 januari 2004) i
Sollefteå.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verkställa utlokaliseringen av de statliga
jobben till Sollefteå, som utlovades vid försvarsuppgörelsen.
2003/04:N225 av Christer Nylander m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en särskild skrivelse om regionernas växtkraft bör framläggas
i samband med budgetpropositionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en vitbok för Öresundsintegrationen.
2003/04:N231 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nyetablering, utlokalisering eller avknoppning av statliga
styrelser, myndigheter eller verk.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en utredning om de samhälleliga konsekvenserna av koncentrationen
av statliga verk och styrelser till Stockholmsområdet bör tillsättas.
2003/04:N233 av Christer Engelhardt och Lilian Virgin (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om insatser för att utveckla Gotland.
2003/04:N235 av Johan Linander (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att kraftfullt påskynda arbetet för att undanröja hinder för integration,
företagande och utveckling i Öresundsregionen.
2003/04:N237 av Hans Stenberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda
s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om kollektivavtal vid företagsetableringar.
2003/04:N244 av Håkan Larsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att nytillkommande statlig verksamhet i första hand skall
lokaliseras utanför Stockholm.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en omfattande omlokalisering av statliga verk, myndigheter och
bolag från huvudstadsregionen till andra delar av landet.
2003/04:N245 av Håkan Larsson m.fl. (c, fp, kd, v, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en utredning om återförande av pengar från vattenkraftsproduktionen
till kommuner/regioner där produktionen sker.
2003/04:N249 av Lars Wegendal (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
i övrigt anförs om de mindre tätorternas situation.
2003/04:N255 av Jörgen Johansson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av statens etableringspolitik för myndigheter
och övriga statliga verksamheter.
2003/04:N260 av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ett särskilt Östersjöcentrum med placering på Gotland.
2003/04:N262 av Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättrade förutsättningar för integrationsarbetet i
Öresundsregionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att skyndsamt presentera konkreta förslag om regionens
regler för socialförsäkringarna och skatterna.
2003/04:N264 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur en del av
vattenkraftsvinsterna skall kunna återföras till de vattenkraftsproducerande
regionerna enligt vad i motionen anförs.
2003/04:N270 av Ulrik Lindgren (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att frågan om återbäring
av en del av vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften produceras
utreds.
2003/04:N283 av Ola Sundell (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om kreditgarantier.
2003/04:N288 av Runar Patriksson och Anita Brodén (båda fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om människors rätt att bo där de vill.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om gränshinder i regelsystemet för gränsgångare beträffande
arbete, tjänster, arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsförmåner och
varor mellan Sverige och övriga nordiska länder.
2003/04:N289 av Margareta Andersson och Birgitta Carlsson (båda c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de statliga bolagens service på landsbygden bör förbättras.

2003/04:N299 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en nationell plan för lokalisering av statliga verk och
myndigheter.
2003/04:N301 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att öka den regionalpolitiska betydelsen i beslut om förläggning
av myndigheter i landet.
2003/04:N305 av Håkan Larsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om statens ansvar för kapitalförsörjning i glesbygd och stöd till
kreditgarantiföreningar som en möjlig väg att gå för att förbättra försörjningen
av kapital.
2003/04:N310 av Joe Frans (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att begreppet storstads- eller urbanpolitik bör definieras
utifrån ett bredare perspektiv samt med hänsyn till tillväxtperspektivet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om långsiktighet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en ökad grad av samverkan är nödvändig mellan insatser på
lokal, regional och nationell nivå.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att även samverkan mellan olika politikområden och olika kommunala,
regionala och nationella myndigheter är en grundläggande förutsättning
för framgång, inte minst på det lokala planet.
2003/04:N315 av Birgitta Sellén och Sven Bergström (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att utreda en modell för återföring av delar av resurserna som genereras
av vattenkraften till regional och lokal nivå.
2003/04:N317 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Östersjöcentrum bör placeras på Gotland.
2003/04:N325 av Sven Gunnar Persson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en storstadspolitik för Stockholm -Mälardalsregionen
(Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro) inom alla
berörda politikområden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en regionförstoring till fem län (Stockholm,
Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro).
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en Mälardalsberedning.
2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):

11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utredningen om kreditgarantier för landsbygden måste
påskyndas så att riksdagen snarast får ett förslag att behandla.
27.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda en modell för återföring av delar av de
resurser som genereras av vattenkraften till regional och lokal nivå.
30.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att stödja utvecklingen av kluster.
31.        Riksdagen begär att regeringen följer tagna riksdagsbeslut och
överväger annan lokaliseringsort än Stockholm i varje enskilt fall av ny-
eller ombildning av statliga myndigheter.
33.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en utflyttning av 50 000 statliga årsarbetstillfällen
från huvudstadsområdet till andra regioner är en fullt realistisk målsättning
under den kommande tioårsperioden.
2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (c):

28.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vissa grundförutsättningar såsom bra utbildning,
decentraliserad forskning, väl utbyggd infrastruktur, närhet till sjukvård
m.m. är en förutsättning för tillväxt i hela landet.
2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om riskkapitalförsörjning för utveckling av landsbygdsföretag.
2003/04:N332 av Chatrine Pålsson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om fortsatta satsningar på Kalmar län som turistlän.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Kalmar län blir centrum för Östersjösamarbete.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om förenklad byråkrati för nya företagare och fler statliga
jobb till länet, särskilt norra länsdelen.
2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om starkare styrning av statliga verk och att tydligare direktiv
skall krävas av statliga verk och bolag för att dessa inte skall överge
mindre orter och glesbygd.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vattenkraften.
2003/04:N336 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att flytta ut statliga arbetstillfällen till Norrland.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att återlämna mer pengar till kommunerna.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa bättre förutsättningar för att flytta till Norrland.

2003/04:N338 av Rosita Runegrund och Sven Brus (båda kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Vägverkets och Glesbygdsverkets samlade ansvar för att utarbeta
förslag om enhetliga regler för färjetrafiken.
2003/04:N341 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av åtgärder för att främja fortsatt tillväxt i
Stockholmsregionen.
2003/04:N345 av Lars Lindén m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen.
2003/04:N349 av Monica Green m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om vikten av tillväxt i hela Västsverige.
2003/04:N356 av Håkan Larsson och Sven Bergström (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om vikten av att förankra nya statliga verk och myndigheter i den svenska
verkligheten.
2003/04:N357 av Luciano Astudillo m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att arbetet för att undanröja de kvarvarande hindren för integrationen
mellan Danmark och Skåne måste påskyndas och intensifieras.
2003/04:N359 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om Grensetjänsten.
2003/04:N363 av Runar Patriksson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för fler jobb och företag i Värmland.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om infrastruktur i Värmland, som vägar farbara året om, järnväg,
flyg, båt och IT.
2003/04:N367 av Kent Härstedt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om integrationsarbetet i norra Öresund.
2003/04:N368 av Stefan Attefall m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en satsning på att utveckla Stockholmsregionen som en motor för
hela Sveriges utveckling.
2003/04:N375 av Anders Sundström och Maria Öberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ett kunskapscentrum för bil- och komponenttestverksamheten i Norrlands
inland.
2003/04:N377 av Gunnar Sandberg och Marie Nordén (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om omlokalisering av statlig verksamhet.
2003/04:N379 av Sven Bergström och Kenth Högström (c, s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en rimligare geografisk lokalisering av statliga verk och myndigheter.

2003/04:N383 av Anders Sundström m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av en kraftfull regional utvecklingspolitik.
2003/04:N386 av Göran Norlander och Agneta Lundberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om regionala riskkapitalbolag, eller fonder.
2003/04:N387 av Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om utlokalisering av statliga verk.
2003/04:N396 av Billy Gustafsson och Louise Malmström (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om etablering och lokalisering av ett särskilt Östersjöcentrum.
2003/04:N400 av Anders Sundström och Kristina Zakrisson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om investerings- och rörelsekapital för små och medelstora företag i
glesbygd.
2003/04:N401 av Anders Sundström m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om arbetsmarknad i Norrbottens inland.
2003/04:N402 av Kristina Zakrisson och Lennart Klockare (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om det regionalpolitiska ansvaret inom statlig verksamhet.
2003/04:N404 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander (båda
s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om försvarsbeslutets konsekvenser för sysselsättningen i Sollefteå.
2003/04:N405 av Niclas Lindberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ökade tillväxtmöjligheter för Stockholmsregionen.
2003/04:N410 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Stockholmsregionens roll för kontakterna med Östersjöregionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av fler poliser i Stockholms län.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge polisen i Stockholms län resurser för att omgående kunna
anställa 500 tjänstemän som kan ta över administrativa uppgifter från
polisutbildade tjänstemän.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bevakning av idrottsevenemang med mera.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om småföretagares möjligheter till försäkringar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om brottslighet med politiska förtecken i Stockholmsregionen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om turistnäringen i Stockholmsregionen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nationalscener och nationella museer i Stockholmsregionen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av en ny småföretagarpolitik för att skapa fler jobb i
bl.a. servicesektorn i Stockholms län och i synnerhet i skärgården.
10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att fler grönområden i Storstockholm behöver skydd som
t.ex. naturreservat.
11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om miljölotsar på fartyg och sanktioner mot rederier som
överträder miljöbestämmelserna i svenska vatten.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen vad
gäller vilken kommun som skall betala för hemtjänst m.m. på semesterorterna.
13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en bättre kollektivtrafik i Stockholms län.
14.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Stockholms län måste få en rättvis andel av statsbidragen
till investeringar i vägar och kollektivtrafik.
15.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att öka kapaciteten över Mälar-Saltsjösnittet
för både bil- och tågtrafiken.
16.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en komplett ringled runt Stockholms innerstad.
17.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att snabbt rusta upp väg 73 mellan Fors och
Älgviken.
18.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utbyggnad av riksvägarna 77 och 76 i Roslagen.
19.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av tvärförbindelser i Stockholmsregionen, bl.a.
Kymlingelänken, Huvudstaleden och Södertörnsleden.
20.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om trängselavgifter i Stockholmsregionen.
21.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en reformerad bostadspolitik för fler bostäder.
22.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om försöksverksamhet i Stockholmsregionen med friare
hyressättning vid nyproduktion av hyreslägenheter.
23.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om byggande av studentbostäder på statligt ägd mark.
24.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att börja avveckla fastighetsskatten.
25.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om försöksverksamhet i Stockholmsregionen med skärpt beaktande
av konkurrensintresset i den kommunala planprocessen.
26.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en nationell skolpeng och öronmärkta resurser till
särskilda insatser för skolor i invandrartäta och segregerade områden.
27.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett generellt bemyndigande för de kommuner i
Stockholmsregionen
som så önskar att bedriva förnyelseverksamhet på skolans område.
28.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att fördelningen av platser på högskolorna skall ske
efter studenternas önskemål.
29.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Södertörns högskolas ansökan om att bli universitet.
30.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ett reformerat skatteutjämningssystem som är
både tillväxtfrämjande och tar hänsyn till det höga kostnadsläget i
Stockholmsregionen.
31.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ny integrationspolitik.
32.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om arbete mot strukturell diskriminering.
33.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om jobbgaranti och socialbidrag.
34.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om försöksverksamhet i Stockholmsregionen med förenklade
deklarationsregler för småföretag.
2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förändra lagar för att stimulera människor att bilda
kreditgarantiföreningar.
2003/04:N416 av Per Erik Granström m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om regional utveckling i Dalarna.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om internationaliseringens betydelse för regional utveckling.
</pre><pre>
Bilaga 2
Motioner som berör åtgärder i särskilda regioner och vissa kompletterande
uppgifter

LÄN/REGION      MOTION  ÖNSKADEÅTGÄRDER VISSA KOMPLETTERANDE UPPGIFTER
Stockholms län  2003/04:N410 (fp)(yrk. 2)       Fler poliser i Stockholms län.
Se
betänkande 2003/04:JuU1, s. 23.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 3)       500 tjänstemän bör anställas vid polisen.
Se
betänkande 2003/04:JuU1, s. 23.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 4)       Bevakning av idrottsevenemang bör finansieras
av arrangörerna.        Se betänkande 2003/04:JuU1, s. 23.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 5)       Problemet med småföretagares svårigheter att
få teckna försäkringar måste lösas.     Svensk Handel har inlett kontakter
och samarbete med försäkringsbolagen.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 6)       Brottslighet med politiska förtecken måste
uppmärksammas mer av regeringen.        Se betänkande 2003/04:JuU1, s. 23.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 7)       Stockholm bör bli en mer attraktiv besöksregion
än i dag.       Planerad behandling i betänkande 2003/04:NU10.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 8)       Nationalscener kan bidra till att öka
Sverigeintresset.       Se betänkande 2003/04:KrU1, s. 30.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 9)       Vikten av att skapa en ny småföretagarpolitik
för att skapa arbetstillfällen i bl.a. tjänstesektorn betonas.  Se skriftligt
svar på fråga 2003/04:412.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 10)      Fler områden måste ges skydd som naturreservat
eller på annat sätt skyddas.    Se betänkande 2003/04:MJU3, s. 17.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 11)      Motionärerna vill verka för miljölotsar på
alla lastfartyg som trafikerar Östersjön. Sanktioner bör införas mot
överträdelser.  Se betänkande 2003/04:MJU7, s. 23.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 12)      Vistelsebegreppet i socialtjänstlagen bör ses
över så att boendekommunen och inte semesterkommunen betalar för hemtjänst
på semesterorten.       Planerad behandling i betänkande 2003/04:SoU4.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 13)      Kollektivtrafiken måste bli bättre i länet.
Se
betänkande 2003/04:TU1, s. 132.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 14)      Stockholm måste få en rättvis andel av
statsbidragen till investeringar i vägar och kollektivtrafik.   Se betänkande
2003/04:TU1, s. 31.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 15)      Spår- och vägkapaciteten över
Saltsjö-Mälarsnittet
måste ökas.     Se betänkande 2001/02:TU2, s. 52.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 16)      En ringled runt Stockholms innerstad bör
påbörjas omedelbart.    Se yrkande 15.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 17)      Väg 73 mellan Fors och Älgviken måste byggas
ut.     Se yrkande 15.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 18)      Utbyggnad av riksvägarna 77 och 76 i Roslagen
är angelägen.   Se betänkande 2001/02:TU2, s. 117.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 19)      Bättre tvärförbindelser behövs, bl.a.
Kymlingelänken, Huvudstaleden och Södertörnsleden.      Se yrkande 15.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 20)      Trängselavgifter bör vara en kommunal och
regional fråga och inte en statlig trängselskatt.       Aviserad proposition om
vissa trängselskattefrågor under våren 2004. Planerad behandling i
skatteutskottet.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 21)      För att få fler bostäder krävs en reformerad
bostadspolitik. Se betänkande 2003/04:BoU1, s. 36.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 22)      Fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter
bör prövas regionalt.   Se betänkande 2003/04:BoU3, s. 8.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 23)      Lämplig statlig mark bör upplåtas till kommuner
för att studentbostäder skall kunna byggas.     Se betänkande 2003/04:BoU1,
s. 67.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 24)      Fastighetsskatten bör successivt avvecklas.
Se
betänkande 2003/04:SkU11, s. 7.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 25)      Länet bör bli försöksregion med skärpt beaktande
av konkurrensintresset i den kommunala planprocessen.   Se betänkande
2003/04:BoU4, s. 13.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 26)      Rätten till likvärdig skolgång stärks genom
en nationell skolpeng. Öronmärkta resurser behövs till skolor i invandrartäta
områden.        Planerad behandling i betänkande 2003/04:UbU6.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 27)      De kommuner i regionen som så önskar bör få
bli föregångare när det gäller att förnya skolan.       Planerad behandling i
betänkande 2003/04:UbU11.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 28)      Studenternas eget val bör avgöra fördelningen
av platser på högskolorna.      Se betänkande 2003/04:UbU1, s. 49.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 29)      Bedömningen av om Södertörns högskola skall
bli universitet bör baseras på akademiska grunder och inte på antalet
befintliga universitet i regionen.      Se betänkande 2003/04:UbU1, s. 49.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 30)      Det behövs ett skatteutjämningssystem som
dels är tillväxtbefrämjande, dels tar hänsyn till det höga kostnadsläget
i regionen.     Se betänkande 2003/04:FiU3, s. 16. Aviserad prop. om kommunala
statsbidrags- och utjämningssystemet under våren 2004.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 31)      En ny integrationspolitik behövs eftersom
storstadssatsningarnas projektpengar mer stjälpt än hjälpt de drabbade
områdena.       Se betänkande 2003/04:SfU2, s. 8. Planerad behandling under
våren i betänkande 2003/04: SfU9.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 32)      Den strukturella diskrimineringen måste brytas,
bl.a. genom att avskaffa byråkratiska regelverk.       Se betänkande
2002/03:AU3,
s. 38. Direktiv (2000:57) om utredning av fördelning av makt och inflytande
ur ett integrationspolitiskt perspektiv.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 33)      En jobb- och utvecklingsgaranti bör införas,
så att invandrare kan kombinera samhällsnyttigt arbete med språkinlärning.
Passivt socialbidrags-mottagande måste undvikas.       Se betänkande
2003/04:AU1,
s. 64.
2003/04:N410 (fp)(yrk. 34)      Försöksverksamhet med förenklade
deklarationsregler
för småföretag bör inledas i länet.     Se betänkande 2003/04:FiU1, s. 85.
Kalmar
län     2003/04:N332 (kd)(yrk. 2)       Fortsatt satsning på Kalmar län som
turistlän
föreslås.       Planerad behandling i betänkande 2003/04:NU10.
Gotland 2003/04:N233 (s)        Förslag om statliga insatser för Gotland,
exempelvis
förstärkning av högskolan och förbättring av kommunikationerna mellan ön
och fastlandet. Se betänkande 2003/04:TU1, s. 138.
Skåne/Öresunds-regionen 2003/04:N262 (kd)       Motionären framhåller att
regeringen förhindrar integrationsarbetet genom att skapa osäkerhet kring
förutsättningarna för kommunikationerna i norra Öresund. Motionären betonar
vikten av en välfungerande infrastruktur såsom goda kommunikationer, regler,
skatter och transfereringssystem.      Aviserad proposition om avtal med
Danmark och vissa skattefrågor under våren 2004 med förslag om ett nytt
skatteutjämningssystem som innebär att för personer som tjänar minst
motsvarande 150 000 Dkr om året i det ena landet och som beskattas i det
andra kommer ett utjämningsbelopp beräknas. Beloppet baseras på genomsnittlig
kommunalskatt och beräknas ge Sverige ett överskott på 200 miljoner kronor;
se svar på fråga 2003/04:199.
2003/04:N357 (s)        Arbetet med att riva hinder mot integrationen mellan
Danmark och Skåne måste påskyndas och intensifieras.Bland annat måste
skattesituationen lösas för pendlarna. Samarbetet mellan olika myndigheter
och system måste öka.   Se motion 2003/04:N262. Se även betänkande 2003/04:UU6,
s. 11.
2003/04:N367 (s)        Harmonisering av olika regelverk mellan nordvästra Skåne
och norra Själland efterlyses. Trafiken över Öresundsbron och färjeförbindelsen
måste utvecklas.        Se motion 2003/04:N262. Se även betänkande 2003/04:UU6,
s. 11.
2003/04:N225 (fp)(yrk. 3)       En vitbok med konkreta åtgärder för att riva
hindren inom Öresundsregionen, bl.a. på skatteområdet, föreslås.        Se
motion
2003/04:N262. Se även betänkande 2003/04:UU6, s. 11.
2003/04:N235 (c)        Hindren mot Öresundsintegration på bl.a. skatte- och
socialförsäkringsområdet måste rivas.   Se motion 2003/04:N262. Se även
betänkande 2003/04:UU6, s. 13.
Västsverige     2003/04:N349 (s)        Större regional och lokal
handlingsfrihet
när det gäller tillväxtpolitiken samt bättre förutsättningar för att driva
näringsverksamhet beträffande bl.a. kommunikationer, IT-infrastruktur,
kommunal service och turism efterfrågas.        Se betänkande 2003/04:TU1, s.
132.
Ett mål för Turistdelegationen är att bidra till ökad kompetens och
skapande av goda möjligheter för företagsutveckling och företagande.
2003/04:Kr389 (s)       Kulturlivet i Västsverige har vitaliserats. Den
regionala
klusterutvecklingen inom kultursektorn bör stärkas. Nyföretagande och
kompetensutveckling bidrar till ökad tillväxt.  Klusterbegreppet behandlas
tidigare i betänkandet (s. 8).
Dalsland/Värmland       2003/04:N288 (fp)(yrk. 1, 12)   I enlighet med
Folkpartiets
program "Bo där du vill" ses Dalsland/Värmland som en region med stora
möjligheter. Vidare betonas vikten av samarbete med Norge. Gränspassering
av varor och tjänster måste förenklas liksom hanteringen av
socialförsäkringarna.
Nordiska rådets session i oktober 2003 har lett till bl.a. förenklade
tullprocedurer och förändring i folkbokföringsavtalet vilket innebär att
personer snabbt kan få nytt personnummer vid flytt inom Norden. Se skriftligt
svar på fråga 2003/04:323.
2003/04:N363 (fp)(yrk. 1, 2)    Insatser för att stimulera utvecklingen i
Värmland föreslås, bl.a. förbättrad lokal service och minskat krångel för
småföretag. Vidare bör infrastrukturen förbättras med bl.a. farbara vägar
året om.        Se betänkande 2003/04:NU1, s. 25.
Dalarna 2003/04:N416 (s)(yrk. 1, 5)     Regional utveckling måste förankras
i vardagen vilket kräver en hög grad av lokal och regional handlingsfrihet.
Dalarna har en minskande befolkning och en näringsstruktur som genomgår
omfattande omstruktureringar. Vikten av att länet anpassar sig till den
ökande internationaliseringen betonas.  Se betänkande 2003/04:NU2,
s. 8.
Västernorrland  2003/04:N404 (s)        Fler insatser bör göras för att nå upp
till de 600 arbetstillfällen som gick förlorade vid nedläggningen av den
militära verksamheten i Sollefteå.      Försvarsmakten lokaliserar
avelsverksamhet
för tjänstehundar till Sollefteå, vilken på sikt beräknas sysselsätta
20-25 personer.Folke Bernadotteakademin förläggs till Sandö i Kramfors
kommun. Se skriftligt svar på fråga 2003/04:179.
Norrbotten      2003/04:N375 (s)        Statliga insatser krävs för att
förbättra
förutsättningarna för att bygga upp ett kunskapscentrum för bil- och
komponenttestverksamhet i Arjeplog. Stöd till högre utbildning och forskning,
kommunikationer, IT och telefoni samt till regionala företag
behövs. Omsättningen i regionen har ökat med närmare 700 % under en
tioårsperiod.
En högskoleutbildning med inriktning på biltest planerades starta hösten
2003, men den har blivit uppskjuten till hösten 2004.Se rapport Ds 2003:18,
s. 7.Regeringen anvisar 10 miljoner kronor till stöd för kollektivtrafik
i de fyra nordliga länen. Se betänkande 2003/04:TU1, s. 137.
2003/04:N401 (s)        För att förbättra arbetsmarknaden i inlandet behövs
bättre infrastruktur, eftergymnasial utbildning och utlokalisering av
statliga myndigheter till drabbade kommuner.    Se betänkande 2003/04:TU1,
s. 137. Se även avsnittet om utlokalisering tidigare i texten.
Sverige/Norge   2003/04:N359 (s)        Projektet Grensetjänsten (inom EU:s
Interregprogram) bör finansieras nationellt i stället för regionalt.
Grensetjänsten ger service när det gäller gränsfrågor såsom arbetspendling,
flytt, företagsetablering m.m.  Se betänkande 2003/04:UU6, s. 10.</pre>