Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU8

Torv och elcertifikat

---

Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag (prop. 2003/04:42) om att
elproduktion som sker med användning av torv i godkända kraftvärmeverk skall
vara elcertifikatsberättigande. Förslaget är ett direkt svar på den begäran
som riksdagen, på utskottets förslag, framförde våren 2003. Skälen för
utskottets ståndpunkt att torv bör berättiga till elcertifikat är
miljömässiga. Om torv inte skulle vara certifikatberättigande skulle torven
som bränsle i kraftvärmeverken komma att konkurreras ut av kol. Effekten
av en ökad kolanvändning blir ökade miljöstörande utsläpp. I en reservation
(m, fp, mp) avvisas regeringens förslag, med hänvisning till att torv är
ett fossilt, koldioxidemitterande bränsle.
Även regeringens förslag om att elleverantörerna skall åläggas att till
Energimyndigheten anmäla den ersättning de tar ut av mindre elförbrukare
för att hantera kvotplikten åt dem samt att dessa ersättningar skall
offentliggöras tillstyrks av utskottet. Enligt vad utskottet erfarit kan
de avgifter elleverantörerna tar ut variera relativt kraftigt. Utskottet
utgår från att det inom ramen för ett uppdrag som Energimyndigheten givits
skall gå att få ett underlag för en analys av om konsumenternas ersättningar
till elleverantörerna ligger på en rimlig nivå. I en reservation (m, fp)
avvisas regeringens förslag. I en annan reservation (kd), där regeringens
förslag tillstyrks, argumenteras för att riksdagen skall anmoda regeringen
att ge Konsumentverket i uppdrag att tillse hur elfakturor skall kunna
göras begripliga för konsumenterna.
Utskottet avstyrker också ett par motionsyrkanden om en utökning av kretsen
av elintensiva industrier som omfattas av undantaget från kvotplikten.
Ställningstagande i denna fråga bör anstå till översynen av
elcertifikatssystemet,
som skall ske i samband med kontrollstationen för klimatpolitiken senare
under år 2004. I en reservation (kd) förordas att kretsen av elintensiva
industrier skall utökas med växthusnäringen och smidesföretagen. Slutligen
avstyrks motionsyrkanden rörande kvotnivåer och kvotpliktsavgifter i
elcertifikatssystemet. Utskottet kan inte se någon anledning att nu göra
några ändringar i dessa båda hänseenden. Båda områdena omfattas av
Energimyndighetens uppdrag, som skall redovisas i två omgångar senare under
år 2004. I en reservation (mp) följs yrkandena upp.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Torv som certifikatberättigande bränsle
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:113)
om elcertifikat såvitt avser 1 kap. 1 och 2 §§ och 2 kap. 1 a och 5 §§.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:42 i denna del och avslår
motionerna 2003/04:N8, 2003/04:N9 yrkandena 1 i denna del och 2, 2003/04:N10
och 2003/04:N11.
Reservation 1 (m, fp, mp)

2. Information om elleverantörernas ersättningar, m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:113)
om elcertifikat i den mån det inte omfattas av utskottets förslag i det
föregående. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:42 i denna del
och avslår motionerna 2003/04:N7 yrkande 1 och 2003/04:N9 yrkande 1 i
denna del.
Reservation 2 (m, fp)
Reservation 3 (kd)

3. Elintensiv industri
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sk401 yrkande 4 och 2003/04:N7 yrkande
2.
Reservation 4 (kd)

4. Kvotens utveckling över tiden
Riksdagen avslår motion 2003/04:N319 yrkandena 2 och 3.
Reservation 5 (mp)
Stockholm den 3 februari 2004
På näringsutskottets vägnar
Marie Granlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Per
Bill (m)1Deltar ej under punkt 3 och 4, Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran
Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp)2Deltar ej under punkt 3 och 4, Sylvia
Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maria Larsson (kd), Lennart Beijer
(v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren (m)3Deltar ej under punkt 3
och 4, Carina Adolfsson Elgestam (s), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson
(s), Anne-Marie Pålsson (m)4Deltar ej under punkt 3 och 4, Lars Johansson
(s) och Nyamko Sabuni (fp)5Deltar ej under punkt 3 och 4.

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels proposition 2003/04:42 om torv och elcertifikat,
dels fem motioner som väckts med anledning av propositionen,
dels två motioner från allmänna motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av
företrädare för smidesföretagen. Vidare har skrivelser inkommit från bl.a.
Karlshamns kommun och företaget Karlshamns AB.
Bakgrund
Riksdagen beslöt våren 2003 att ett elcertifikatssystem skulle införas
den 1 maj 2003 (prop. 2002/03:40, bet. 2002/03:NU6). Enligt systemet skall
den som producerar förnybar el kostnadsfritt tilldelas elcertifikat av
staten. Samtidigt ålades elanvändarna en skyldighet att förvärva elcertifikat
i förhållande till elförbrukningen (kvotplikt). Eftersom det blir ekonomiskt
fördelaktigt att förvärva elcertifikat uppstår en marknad där elcertifikaten
åsätts ett pris. Inkomsterna från försäljningen av elcertifikaten skall
täcka merkostnaderna för produktion av förnybar el. Utskottet såg positivt
på elcertifikatssystemet och ansåg att det skulle komma att skapa möjligheter
för en fortsatt utbyggnad av elproduktionen från förnybara energikällor,
samtidigt som det skulle stimulera en marknadsdynamik som främjar
kostnadseffektivitet och teknikutveckling. Enligt utskottets uppfattning
fanns det behov av en kraftfull satsning på att främja investeringar i
elproduktion från förnybara energikällor. Elcertifikatssystemet förväntades
komma att ge långsiktiga och stabila förutsättningar så att investeringar
i förnybar elproduktion genomförs. I en reservation (m, fp, kd) avvisades
regeringens förslag.
När det gällde den konkreta utformningen av elcertifikatssystemet föreslog
utskottet några förändringar i förhållande till förslaget i propositionen.
En gällde kvotpliktens omfattning, varvid utskottet föreslog vissa
utökningar och förtydliganden vad avser de industrigrenar inom den elintensiva
industrin som regeringen hade föreslagit skulle undantas från kvotplikt.
Utskottet förordade att även träskiveindustrin skulle undantas och att
vissa förtydliganden skulle göras avseende vilka näringsgrenar som bör
avses med de i elcertifikatslagen angivna industrigrenarna cementindustri
och gruvindustri. Riksdagen följde utskottet.
Riksdagen beslöt vidare, i enlighet med regeringens förslag, att el
producerad med användning av vindkraft, solenergi, vågenergi, geotermisk
energi, biobränslen och viss vattenkraft skall utgöra certifikatberättigande
elproduktion. När det gällde torv uttalade riksdagen, på utskottets förslag,
att även detta bränsle bör berättiga till elcertifikat. I sitt
ställningstagande anförde utskottet följande:
Utskottet har övervägt frågan om huruvida torv skall vara berättigat till
elcertifikat och kommit till slutsatsen att torv bör berättiga till
elcertifikat. Skälen för denna slutsats är miljömässiga. Om torv inte blir
certifikatberättigande kommer torven som bränsle i kraftvärmeverken att
konkurreras ut av kol. Effekten av en ökad kolanvändning blir ökade
miljöstörande utsläpp. Enligt utskottets bedömning föreligger ingen risk
för att torv skall tränga ut användningen av biobränslen, eftersom torv
inte utgör något alternativ till biobränslen. Alternativet till torv är
som nämnts ökad kolanvändning.
EG-kommissionen har, som tidigare redovisats, nyligen gjort bedömningen
att elcertifikatssystemet - med den uppläggning som anges i propositionen
- är förenligt med EG-fördraget. Om torv skall vara certifikatberättigande
krävs en förnyad prövning av kommissionen. Enligt utskottets mening bör
regeringen omgående göra en anmälan härom till kommissionen. Därefter bör
regeringen - senast hösten 2003 i budgetpropositionen för år 2004 -
återkomma till riksdagen med förslag om att torv skall utgöra
elcertifikatsberättigande bränsle.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att vidta
åtgärder i enlighet med vad utskottet anfört.
I reservationer (mp) framfördes synpunkter på utformningen av olika delar
av elcertifikatssystemet och lämnades förslag till förändringar.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen (2003:113) om
elcertifikat. Förslaget innebär att torv blir ett certifikatberättigande
bränsle när den används för elproduktion i kraftvärmeverk. Vidare innebär
förslaget att elleverantörerna fortlöpande, till tillsynsmyndigheten,
skall anmäla den ersättning de tar ut för att hantera kvotplikten åt
elanvändare som förbrukar mindre än 50 000 kilowattimmar el per år.
Myndigheten skall offentliggöra information om de ersättningar som
elleverantörerna tillämpar. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2004.

Utskottets överväganden
Torv som certifikatberättigande bränsle
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om att elproduktion som sker med
användning av torv i godkända kraftvärmeverk skall vara
elcertifikatsberättigande.
Förslaget är ett direkt svar på den begäran som riksdagen, på utskottets
förslag, framförde våren 2003. Jämför reservation 1 (m, fp, mp).
Propositionen
Regeringen föreslår, som redovisats, att elproduktion som sker med användning
av torv i godkända kraftvärmeverk skall vara certifikatberättigande.
Riksdagens tillkännagivande våren 2003 rörande torv som
elcertifikatsberättigande
bränsle innebär att det finns en politisk majoritet för att torv skall
omfattas av certifikatssystemet, konstaterar regeringen.
Några remissinstanser har avstyrkt förslaget, uppger regeringen. Svenska
naturskyddsföreningen har särskilt pekat på att syftet med elcertifikatssystemet
åsidosätts om torven blir ett certifikatberättigande bränsle. Som framgår
av det följande anser regeringen att det finns starka skäl som talar för
att torven inte bör inordnas under begreppet förnybar energikälla. Detta
ställningstagande leder i sin tur till att systemet, genom det nu aktuella
förslaget, kommer att få två syften - dels att främja produktion av el
med användning av förnybara energikällor, dels att främja produktion av
el med användning av torv. Elcertifikatssystemets huvudsakliga ändamål
skall dock även fortsättningsvis vara att främja produktion av el med
användning av förnybara energikällor.
Enligt utskottets bedömning våren 2003 finns det ingen risk för att torv
skall tränga ut användningen av biobränslen, eftersom torven inte utgör
något alternativ till sådana bränslen, påpekar regeringen. Bland
remissinstanserna finns det olika synpunkter på konkurrensen mellan dessa
bränslen. Användningen av torv och biobränslen i kraftvärmeverk regleras
på olika sätt, bl.a. genom de villkor som uppställs för tillstånd till
verksamheten. Innehavare av anläggningar som fått investeringsstöd enligt
1997 års energipolitiska program har förbundit sig att under minst fem år
använda biobränslen i en omfattning som motsvarar minst 70 % av den totala
bränsleförbrukningen. Regeringen delar utskottets bedömning att det inte
finns risk för att torven tränger ut biobränslen som certifikatberättigande
bränslen. Om det ändå skulle visa sig att torven tränger ut biobränslen
ur elcertifikatssystemet finns det, enligt regeringens uppfattning,
anledning att på nytt överväga torvens roll i elcertifikatssystemet. Regeringen
avser att noga följa utvecklingen och vid behov återkomma till riksdagen.

Svenska gruvföreningen har i sitt remissvar pekat på att konkurrensen kan
snedvridas om torv, men inte sorterat avfall, skall vara ett
certifikatberättigande
bränsle i fjärrvärmeanläggningar som producerar både värme och el. Regeringen
konstaterade våren 2003 i propositionen med förslaget om lag om elcertifikat
att synen på vilka biobränslen som är godtagbara i elcertifikatssystemet
kan förändras över tiden. I propositionen om ett samhälle med giftfria
och resurssnåla kretslopp (prop. 2002/03:117) redogjorde regeringen för
inriktningen på avfallspolitiken och ansåg att det är viktigt att
möjligheterna till elproduktion övervägs vid förbränning av avfall. Vid
beredningen av EG-kommissionens förslag till direktiv om främjande av
kraftvärme är denna bedömning utgångspunkt vad avser alla bränslen. Regeringen
har vidare beslutat om tillsättande av en särskild utredare (kammarrättslagman
Curt Rispe) med uppgift att lämna förslag till hur en skatt på avfall som
förbränns lagtekniskt kan utformas (dir. 2003:96). Utredningsarbetet skall
vara avslutat senast den 31 december 2004. Ett delbetänkande skall lämnas
senast den 30 juni 2004. Då avfallsbränslena har ett väsentligt lägre
marknadspris än torv bedömer regeringen att avfallsbränslenas konkurrenskraft
kommer att bestå, även om torv blir ett certifikatberättigande bränsle.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen, så att möjligheterna till
elproduktion övervägs och används vid förbränning av avfall.
Hur torvbränsle kan klassificeras har betydelse inte bara för hur
elcertifikatlagens ändamål skall definieras utan även för var torven skall
behandlas i lagen. Vid bedömningen av dessa frågor är Europaparlamentets
och rådets direktiv (2001/77/EG) om främjande av elproduktion från förnybara
energikällor på den inre marknaden för el, det s.k. RES-direktivet, och
Torvutredningens slutsatser i betänkandet Uthållig användning av torv
(SOU 2002:100) viktiga utgångspunkter. RES-direktivet upptar inte torv i
definitionen av vad som är förnybara energikällor. Torvutredningen
konstaterade bl.a. att torv i flertalet internationella energisammanhang
betraktas som ett fossilt bränsle, eller i vart fall inräknas den inte
uttryckligen bland förnybara bränslen eller biobränslen. Enligt
Naturvårdsverket kan energitorv i allt väsentligt likställas med fossila
bränslen,
och verket ser positivt på förslaget att inte inordna torven under
begreppet förnybar energikälla i lagen om elcertifikat. Ändamålet med lagen
om elcertifikat är att främja produktion av elektricitet med användning
av förnybara energikällor (1 kap. 1 §). I lagen (2 kap. 1 §) anges de
förnybara energikällor som, när de används vid elproduktion i en godkänd
anläggning, berättigar anläggningens innehavare att tilldelas elcertifikat
enligt följande: vindkraft, solenergi, vågenergi, geotermisk energi och
biobränslen. Vattenkraften regleras särskilt i lagen (2 kap. 2-3 §§).
Lagens avgränsning är förenlig med RES-direktivets definition av förnybara
energikällor. Regeringen anser att det finns starka skäl för att torven
inte bör likställas med och därmed inordnas under begreppet förnybar
energikälla, såsom det avgränsats i lagen om elcertifikat. Utskottets
ställningstagande våren 2003 indikerar dessutom att avsikten inte varit
att klassificeringsmässigt likställa torv med biobränslen, framhåller
regeringen.
Att inordna torven i elcertifikatssystemet, så att produktion av el med
användning av torv kommer att vara certifikatberättigande, innebär, som
tidigare nämnts, att lagen kommer att få två ändamål - att främja produktion
av elektricitet dels med användning av förnybara energikällor, dels med
användning av torv. Detta bör återspeglas i ändamålsparagrafen, genom att
torven omnämns redan där. Den el som produceras med användning av förnybara
energikällor har i samma paragraf fått beteckningen förnybar el. Begreppet
återfinns även i andra bestämmelser i lagen, liksom i lagen (2003:437) om
ursprungsgarantier avseende förnybar el. Att av lagtekniska skäl använda
begreppet förnybar el även för sådan el som producerats med användning av
torv bedöms vara acceptabelt, varför begreppet inte bör ändras eller
kompletteras i lagen om elcertifikat. Däremot bör definitionen i lagen om
elcertifikat förtydligas (1 kap. 2 § 1) genom att explicit ange de förnybara
energikällor som avses i lagen, nämligen vindkraft, solenergi, vågenergi,
geotermisk energi samt biobränslen och vattenkraft.
En ny bestämmelse som anger förutsättningarna för att tilldelas elcertifikat
vid elproduktion som sker med användning av torv bör vidare tas in i lagen
(2 kap. 1 a §). Den användning av torvbränsle som utskottet har ansett
skall vara certifikatberättigande äger rum i kraftvärmeverk. Den föreslagna,
nya bestämmelsen stadgar att innehavaren av ett godkänt kraftvärmeverk
där el produceras med användning av torv skall vara berättigad att tilldelas
elcertifikat. Vid förbränning av torv utgår ingen energi- eller koldioxidskatt,
men däremot svavelskatt. Riksskatteverket har i sitt remissyttrande pekat
på risken att företag kan komma att betrakta torven som ett biobränsle i
skattemässigt hänseende. De skäl som anförts bedöms dock på ett tillräckligt
tydligt sätt klargöra att torven inte skall likställas med biobränslen,
såvitt avser lagen om elcertifikat.
Lagen om ursprungsgarantier avseende förnybar el, som innebar ett
genomförande i svensk lagstiftning av det tidigare nämnda RES-direktivet och
som trädde i kraft den 1 oktober 2003, innehåller bestämmelser om en rätt
för elproducenter att få s.k. ursprungsgarantier för el som producerats
med användning av förnybara energikällor (förnybar el). Dessa bestämmelser
bygger i viss utsträckning på lagen om elcertifikat. Torv omfattas inte
av RES-direktivet och följaktligen är torv inte heller en sådan energikälla
som omfattas av den förstnämnda lagens bestämmelser. Att föra in torven
som ett certifikatberättigande bränsle innebär enligt regeringen inga
komplikationer som bör föranleda förslag till ändringar i lagen om
ursprungsgarantier avseende förnybar el.
Syftet med det nyssnämnda RES-direktivet är bl.a. att främja en ökning av
de förnybara energikällornas bidrag till elproduktionen på den inre
marknaden för el. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att
främja en sådan ökning i enlighet med vägledande nationella mål, som för
Sveriges del bestämts som en ökning med 10 TWh från 2002 års nivå till år
2010 (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17). EG-kommissionen har gjort
bedömningen att elcertifikatssystemet är förenligt med EG-fördraget. Om
torv skall vara certifikatberättigande krävs ett godkännande av kommissionen.
Den föreslagna ändringen anmäldes av regeringen i juli 2003 för prövning
av kommissionen. Eftersom torven inte skall inordnas under begreppet
förnybara energikällor i lagen om elcertifikat, betonade regeringen bl.a.
de miljöfördelar som uppstår genom att samtliga kraftvärmeanläggningar
som kommer att använda torv uppfyller de kriterier för högeffektiv kraftvärme
som för närvarande diskuteras inom EU.
Motionerna
Förslaget om att torv skall bli ett elcertifikatsberättigande bränsle
avvisas i fyra motioner.
I motion 2003/04:N9 (m) föreslås dels att propositionen skall avslås,
dels att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om behovet av en översyn
av skyddet för våtmarker vid torvbrytning. Motionärerna erinrar om att
Moderata samlingspartiet motsatte sig införandet av systemet med elcertifikat
av olika skäl. Argumenten har inte försvagats anser motionärerna och menar
att systemet med elcertifikat bör avskaffas.
Givet att elcertifikatssystemet existerar anser de dock att det är viktigt
att den elproduktion som är berättigad till elcertifikat är sådan som det
på någon miljömässig grund kan hävdas bör gynnas av staten. Detta är inte
fallet med torv, anför motionärerna. De motsätter sig därför att torv
blir ett certifikatberättigande bränsle när den används för elproduktion
i kraftvärmeverk. Vid förbränning av torv avges koldioxid på motsvarande
sätt som vid eldning med andra bränslen. Biobränslen förnyas kontinuerligt,
varför det kan hävdas att förbränning av biobränslen är koldioxidneutralt,
dvs. att upptaget av koldioxid vid nybildning av biologiskt material
motsvarar koldioxidutsläppen vid förbränning, vilket dock inte gäller för
torv eftersom torv nybildas i mycket långsam takt, säger motionärerna
vidare.
Den viktigaste negativa miljöeffekten som följer med användning av torv
som bränsle är dock de skador som torvtäkt innebär, påpekar motionärerna.
Våtmarker kan vara känsliga miljöer av stor ekologisk betydelse, säger
motionärerna och anser att en avvägning alltid måste göras mellan miljövärden
och andra samhällsmål. Torvtäkt kan och bör tillåtas efter sedvanlig
miljöprövning, men det finns ingen anledning att subventionera ett bränsle
som inte har några uppenbara miljöfördelar framför t.ex. fossila bränslen,
anför motionärerna och erinrar om att Naturvårdsverket har framfört att
skyddet av våtmarker vid torvbrytning kan behöva stärkas. De anser att
regeringen - i stället för att i praktiken subventionera miljöförstöring
- bör utreda om så är fallet.
Även i motion 2003/04:N10 (fp) föreslås att riksdagen skall avslå regeringens
förslag att torv skall bli ett certifikatberättigande bränsle när den
används för elproduktion i kraftvärmeverk. Folkpartiet var kritiskt till
elcertifikatssystemet när det infördes, erinrar motionärerna om. De anser
att systemet är administrativt krångligt och kostnaderna höga. Att köpa
certifikat är inget fritt val och ger inte automatiskt grön el, anför
motionärerna. De menar att systemet inte heller innebär någon lösning på
klimatproblemen. Regeringen föreslår att även torv skall inkluderas i
elcertifikatssystemet, trots att den tillstår att torv inte är en förnybar
energikälla, säger motionärerna. Enligt deras mening luckrar detta upp
syftet med elcertifikatssystemet. Torv klassificeras i FN:s klimatpanel
som ett fossilt, koldioxidemitterande bränsle, konstateras det. Till
skillnad från andra fossila bränslen som gas, olja och kol förnyas visserligen
torv, men förnyelsen tar minst 200 år. En övergång från andra fossila
bränslen till torvförbränning kommer därför inte att minska mängden
koldioxid i atmosfären inom överskådlig tid, anför motionärerna. De anser
att torvutvinning dessutom helt ödelägger den ursprungliga naturmiljön i
områden där det finns många sällsynta och hotade arter. Motionärerna ser
därför inget skäl till att främja ytterligare brytning av torv genom att
inkludera torvförbränning i elcertifikatssystemet.
I motion 2003/04:N8 (v) begärs ett tillkännagivande om att torv inte bör
ingå i systemet för elcertifikat, med hänvisning till att torv enligt
Kyotoprotokollet är klassificerat som fossilt bränsle. Torv förnyas i
mycket långsam takt, vilket leder till att känsliga landskap och ekosystem
rubbas och att den biologiska mångfalden riskerar att utarmas, anför
motionärerna. De anser att om torv skall berättiga till elcertifikat ger
detta en signal om att torv är en miljövänlig energikälla och att det
därmed finns en stor risk för att brytningen av torv ökar. Då torveldning
bidrar kraftigt till påverkan på klimatet är torv enligt såväl Kyotoprotokollet
som EU och FN:s klimatpanel klassificerat som ett fossilt bränsle, säger
motionärerna. De konstaterar att denna definition tilämpas även i det
föreslagna systemet avseende handel med utsläppsrätter. Motionärerna
noterar att torven står för 2 % av Sveriges samlade växthusgasutsläpp,
samtidigt som den bidrar till endast 0,5 % av energitillförseln. Utsläppen
av koldioxid från torveldning är större per energienhet än för de bränslen
som vanligen klassificeras som fossila, säger motionärerna. De erinrar om
att Sverige har varit starkt drivande i klimatarbetet inom EU och
internationellt och anser att om de riktlinjer för en hållbar klimatpolitik
som beslutats genom ett internationellt engagemang inte följs hamnar
Sverige i en situation där trovärdigheten kan ifrågasättas.
Slutligen föreslås även i motion 2003/04:N11 (mp) ett tillkännagivande om
att torv inte bör ingå i systemet för elcertifikat. Torv bedöms av EU,
FN:s klimatpanel och internationella energiorganet IEA som jämställt med
fossila bränslen, säger motionären. Koldioxidutsläpp från torv räknas
därför med i den utsläppsstatistik som redovisas till EU och enligt
klimatkonventionen. Torv är inte koldioxidneutralt, utan varje terawattimme
torv som eldas ger ett utsläpp av ca 386 000 ton, vilket är högre än för
olja, stenkol och brunkol, anför motionären. Hon menar att även om det
skulle finnas argument för att klassificera torv som förnybart eller
miljövänligt är det inte en fråga som bör beslutas av ett nationellt
parlament. Inom EU:s handel med utsläppsrätter från år 2005 är det sannolikt
att torveldning kommer att kräva utsläppsrätter, påpekar motionären vidare.
Hon anser att det är inkonsekvent att genom elcertifikaten gynna samma
utsläpp som handeln med utsläppsrätter syftar till att hålla nere. Nationella
särregler hindrar också certifikatshandel över gränserna när den införs
i andra länder, säger motionären. Hon hänvisar till att importen, enligt
Torvutredningens betänkande (SOU 2002:100), svarade för ca 20 % av
användningen av torv år 2001 och finner det egendomligt att svenska
elkonsumenter
skall betala för en verksamhet som leder till naturförstörelse i Estland
och Vitryssland och till ökade utsläpp av koldioxid i Sverige. Torvens
utsläpp kan, enligt Torvutredningens uppgifter, uppskattas till ca 1,4
miljoner ton koldioxid år 2001, motsvarande 2 % av de totala
växthusgasutsläppen,
vartill kommer utsläpp av metan och dikväveoxid samt utsläpp från maskiner,
transporter och beredning, uppger motionären. Hon säger att torven under
20 års tid har erhållit stora direkta och indirekta subventioner och att
befrielse från koldioxidskatt och energiskatt har varit en förutsättning
för att torv skall kunna brytas. Att nu ge torven ytterligare en ekonomisk
förmån är minst sagt omotiverat, anför motionären avslutningsvis.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
Regeringens förslag om att torv skall vara elcertifikatsberättigande är,
som tidigare redovisats, ett direkt svar på riksdagens beställning våren
2003 (bet. 2002/03:NU6). Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet och Kristdemokraterna, som i en gemensam reservation hade yrkat
avslag på förslaget om införande av ett elcertifikatssystem, avstod från
att delta i beslutet om vilken elproduktion som skall vara
certifikatberättigande.
I en reservation (mp) anfördes att torv inte bör vara certifikatberättigande;
reservanten konstaterade att det rör sig om ett fossilt bränsle, som enligt
OECD, internationella energiorganet IEA, EU och FN:s klimatpanel (IPCC)
avger koldioxid vid förbränning. Dessutom innebär torvtäkter ofta att
stora naturvärden förstörs, anförde reservanten.
EG-kommissionens beslut
EG-kommissionen har, som nämnts, tidigare gjort bedömningen att
elcertifikatssystemet i sin nuvarande utformning är förenligt med EG-fördraget.
Kommissionens beslut innebär att den förmån som tilldelas producenter av
s.k. grön el genom försäljning av elcertifikat på marknaden inte anses
utgöra statligt stöd. Garantipriset, som finns tillgängligt som ett
alternativ för producenter av grön el, anses, enligt kommissionen, utgöra
statligt stöd till dessa producenter när det utnyttjas men vara förenligt
med EG-fördraget.
När det gäller förslaget om att torv skall vara elcertifikatsberättigande
anmälde regeringen detta för prövning till EG-kommissionen i juli 2003.
Kommissionen meddelade sitt beslut den 20 november 2003, efter det att
regeringen avlämnat den nu aktuella propositionen. Beslutet innebär att
åtgärden delvis inte utgör stöd och delvis utgör stöd som är förenligt
med artikel 87.3 c i EG-fördraget, eftersom det uppfyller villkoren i
gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön. Kommissionen
anser att stödet uppfyller de allmänna villkoren av följande skäl:
Enligt de svenska myndigheterna är stödet till elproduktion i kraftvärmeverk
som använder torv, främst i kombination med andra bränslen, nödvändigt
för att hindra att användningen av kol ökar i kraftvärmeverken. Dessutom
har de svenska myndigheterna visat att även med ett relativt högt beräknat
marknadspris på el och med det högsta garanterade priset för certifikat,
kommer producenterna inte att överkompenseras i förhållande till sina
merkostnader för produktionen efter avdrag för inkomsterna av
värmeförsäljningen.

Det garanterade priset täcker högst 46 % av merkostnaderna under det första
året. Dessutom sänks den genomsnittliga stödnivån linjärt under en period
på fem år och stämmer därför överens med artikel 45 i riktlinjerna.
Uppdrag till Statens energimyndighet
Regeringen gav i december 2003 i uppdrag till Energimyndigheten att göra
en översyn av elcertifikatssystemet. Uppdraget skall redovisas i två
etapper, varvid den första etappen som särskilt omfattar torv, den elintensiva
industrin och kvotpliktsavgiftens utformning skall redovisas senast den
1 maj 2004. Uppdragets övriga delar (etapp 2) skall slutredovisas senast
den 1 november 2004.
En del av Energimyndighetens uppdrag avser en allmän översikt av
elcertifikatssystemet (etapp 2). Enligt uppdraget bör Energimyndigheten redovisa
en första översikt av hur väl elcertifikatssystemet uppfyller de fastlagda
målen för systemet. I det fall brister identifieras bör förslag lämnas på
förändringar som gör systemet mer ändamålsenligt. Redovisningen bör ge en
beskrivning av utvecklingen under det första året systemet varit i drift
- vad som har fungerat väl och vad som fungerat mindre väl i systemet.
Redovisningen bör vidare innehålla en bedömning av hur systemet inverkat
på berörda aktörers agerande vad avser nyinvesteringar och kapacitetsökningar
m.m.
Vidare bör Energimyndigheten redovisa statistik för den förnybara
elproduktionen under kvotåret 2003 (etapp 2). Statistiken bör bl.a. innehålla
sammanställningar av den befintliga förnybara elproduktionskapaciteten,
uppdelad på kraftslag. För biobränsleeldade kraftvärmeverk bör använda
biobränslen redovisas. Uppgifter från tidigare år bör inkluderas för att
möjliggöra jämförelser av variationer mellan år, t.ex. vad avser nederbörd
och temperatur. Energimyndigheten bör vidare redovisa en prognos för den
möjliga förnybara elproduktionskapaciteten fram till år 2012. Bedömningar
av faktisk och planerad utbyggnad bör redovisas liksom en bedömning av
produktionskostnaderna för olika kraftslag som är berättigade till
elcertifikat. Vidare bör göras en bedömning av de framtida
produktionskostnaderna
i relation till den prognostiserade elprisutvecklingen. Redovisningen bör
också omfatta uppgifter om hur stor andel av den totala elförbrukningen
som den från kvotplikt undantagna elintensiva industrin står för, uppdelad
på relevanta industribranscher.
Beträffande torvens roll inom elcertifikatssystemet (etapp 1) sägs det
att det i översynen bör ingå att värdera både effekterna för
elcertifikatssystemet
och för kvotnivåerna av att torv blir ett certifikatberättigande bränsle.
Energimyndigheten bör analysera vilken nivå på torvanvändning som kan
vara rimlig att anta när kvotnivåerna för år 2005 och framåt skall
fastställas. Energimyndigheten bör vidare belysa om det finns mer ändamålsenliga
sätt att främja användningen av torv som bränsle i det svenska energisystemet.

I anslutning till regeringens uppdrag till Energimyndigheten om översyn
av elcertifikatssystemet kan nämnas att det pågår diskussioner mellan
Näringsdepartementet och det norska Olje- og Energidepartementet kring
förutsättningarna för ett gemensamt svensk-norskt elcertifikatssystem.
Uppdrag till Naturvårdsverket
I anslutning till yrkandet i motion 2003/04:N9 (m) om behovet av en översyn
av skyddet för våtmarker vid torvbrytning kan nämnas att Naturvårdsverket
i sitt regleringsbrev för år 2004 getts i uppdrag att, i samråd med
Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet, ta fram en
nationell strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar.
Uppdraget skall genomföras efter samråd med länsstyrelserna och övriga
berörda myndigheter och redovisas till regeringen senast den 1 oktober
2005.
Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag om att elproduktion som sker med användning av torv
i godkända kraftvärmeverk skall vara elcertifikatsberättigande är ett
direkt svar på den begäran som riksdagen, på utskottets förslag, gjorde
våren 2003. Skälen för utskottets ståndpunkt att torv bör berättiga till
elcertifikat är, som tidigare redovisats, miljömässiga. Om torv inte skulle
vara certifikatberättigande skulle torven som bränsle i kraftvärmeverken
komma att konkurreras ut av kol. Effekten av en ökad kolanvändning blir
ökade miljöstörande utsläpp. Enligt utskottets bedömning föreligger ingen
risk för att torv skall tränga ut användningen av biobränslen, eftersom
torv inte utgör något alternativ till biobränslen. Alternativet till torv
är, som nämnts, ökad kolanvändning.
I några motioner avvisas regeringens förslag om att torv skall vara
elcertifikatsberättigande, med hänvisning till olika miljöskäl. Utskottet
vill härvid erinra om att, som nyss nämnts, bevekelsegrunderna för utskottets
ställningstagande för ett år sedan var miljömässiga. Någon ny information
eller några nya synpunkter som skulle motivera ett annat ställningstagande
kan utskottet inte se att motionärerna anför.
Utskottet vill också erinra om att Energimyndighetens uppdrag särskilt
omfattar en utvärdering av torvens roll inom elcertifikatssystemet. I
denna del av uppdraget, som skall redovisas redan den 1 maj 2004, ingår,
som nämnts, bl.a. att värdera effekterna av att torv blir ett
certifikatberättigande bränsle och att belysa om det finns mer ändamålsenliga
sätt att främja användningen av torv som bränsle i det svenska energisystemet.
När det gäller frågan om skyddet av våtmarker vill utskottet hänvisa
till det tidigare omnämnda uppdraget till Naturvårdsverket att ta fram en
nationell strategi på området.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i berörd del och
avstyrker de här aktuella motionerna i motsvarande delar.
Information om elleverantörernas ersättningar, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om att elleverantörerna skall
åläggas att till Energimyndigheten anmäla den ersättning de tar ut av mindre
elförbrukare för att hantera kvotplikten åt dem samt att dessa ersättningar
skall offentliggöras. Enligt vad utskottet erfarit kan de avgifter
elleverantörerna tar ut variera relativt kraftigt. Utskottet utgår från att
det inom ramen för ett uppdrag som Energimyndigheten givits skall gå att
få ett underlag för en analys av om konsumenternas ersättningar till
elleverantörerna ligger på en rimlig nivå. Jämför reservationerna 2 (m,
fp) och 3 (kd) samt särskilt yttrande 1 (m, fp).
Propositionen
Regeringen föreslår att elleverantörerna fortlöpande till tillsynsmyndigheten
(Energimyndigheten) skall anmäla den ersättning de tar ut för att hantera
kvotplikten åt elanvändare som förbrukar mindre än 50 000 kilowattimmar
el per år. Energimyndigheten skall offentliggöra de ersättningar som
elleverantörerna tillämpar.
Att kunna jämföra priser och andra villkor är viktigt på alla marknader,
inte minst på elmarknaden vid val av elleverantör, sägs det. Elanvändarna
bör därför ges förbättrade möjligheter att jämföra de priser som
elleverantörerna tillämpar när det gäller att hantera kvotplikten. Detta är
angeläget när möjligheten att frivilligt hantera kvotplikten blir aktuell
avseende år 2004. Behovet av att få tillgång till sådan information är
särskilt stort för elanvändare med en mindre förbrukning av el, t.ex.
privatpersoner som bor i villor eller lägenheter samt småföretagare. Det
finns för närvarande ingen offentlig redovisning över vilka ersättningar
elleverantörerna tar ut av elanvändarna. Energimyndighetens offentliggörande
av vilka ersättningar som elleverantörerna tillämpar kan ske genom att
myndigheten publicerar sådan information på sin hemsida eller på annat
sätt offentliggör uppgifterna. En bestämmelse om anmälningsskyldigheten
bör enligt regeringen tas in i det kapitel i lagen om elcertifikat som
behandlar tillsyn m.m. (6 kap.).
Närmare föreskrifter om vid vilka tidpunkter leverantörerna skall göra
anmälningar och vilka uppgifter som skall lämnas i anmälningarna kommer
att meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
tillsynsmyndigheten. Utgångspunkten bör vara att anmälningarna skall göras
kvartalsvis och att anmälan skall omfatta den totala ersättning som
elleverantören tar ut av kunden. Den anmälda ersättningen skall därför
inkludera elcertifikatskostnad, eventuella påslag och mervärdesskatt, så
att jämförelser mellan olika leverantörers debitering blir möjliga att
göra. Regeringens bedömning är att anmälningsskyldigheten inte kommer att
ställa några omfattande krav på företagens administration och att företagens
kostnader för rapporteringen kommer att bli begränsade. Energimyndighetens
ansvar för elmarknadens funktioner har under de senaste åren förstärkts.
Myndigheten har också givits en mer operativ roll som expertmyndighet
avseende elhandelsfrågor. Vidare har Energimyndigheten uppgiften att
informera om elcertifikatssystemet och följa utvecklingen på
elcertifikatsmarknaden.
Myndigheten hanterar också flera administrativa uppgifter i
elcertifikatssystemet.
Regeringen anser att den nya uppgiften att svara för information om den
ersättning elleverantörerna tar ut för att hantera kvotplikten åt
elanvändarna ligger naturligt inom ramen för Energimyndighetens ansvar.
Hanteringen av anmälningarna och offentliggörandet av ersättningarna bedöms
inte bli omfattande och bör därför kunna ske inom ramen för myndighetens
nuvarande resurser.
Motionerna
I motion 2003/04:N9 (m) yrkas avslag på propositionen i dess helhet, dvs.
således även på förslaget om information om elleverantörernas ersättningar.
Någon särskild motivering avseende denna del lämnas dock inte i motionen.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att elräkningarna skall vara
överskådliga för konsumenterna, anförs det i motion 2003/04:N7 (kd).
Motionärerna erinrar om att Kristdemokraterna vid elcertifikatssystemets
införande ansåg att det var förenat med en rad osäkerheter kring vilka
kostnaderna skulle bli för konsumenterna. De menar att allt pekade på att
systemet skulle bli onödigt dyrt för konsumenterna i förhållande till
miljönyttan, och de hävdar att den nu aktuella propositionen med önskvärd
tydlighet visar att så också blev fallet. Elpriset är alltför sammansatt
och svårbegripligt för den enskilde elkonsumenten, och elräkningen är i
allmänhet mycket svår att förstå, vilket gör det svårt för de enskilda
hushållen att överblicka och påverka sina elkostnader, anför motionärerna.
De anser att riksdagen skall anmoda regeringen att ge Konsumentverket i
uppdrag att verka för att elfakturor skall göras begripliga för konsumenterna,
varigenom konsumenterna också ges möjlighet att agera mer aktivt i syfte
att spara el.
Vissa kompletterande uppgifter
I Energimyndighetens tidigare nämnda uppdrag ingår, under rubriken Villkor
för konsumenten (etapp 2), att Energimyndigheten bör kartlägga och analysera
hur konsumentpriserna på elcertifikat utvecklats. Myndigheten bör bedöma
om det behövs kompletterande åtgärder för att förbättra konsumentens
villkor och information vad avser elcertifikatssystemet. Fakturans roll
som informationsbärare för kunden bör särskilt belysas. Resultat från
arbetet med kvotpliktens utformning bör därvid vara en viktig utgångspunkt
(se avsnitt i det följande om kvotens utveckling över tiden).
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar regeringens förslag om att elleverantörerna skall
åläggas att till Energimyndigheten anmäla den ersättning de tar ut av
mindre elförbrukare för att hantera kvotplikten åt dem samt att dessa
ersättningar skall offentliggöras. För att en marknad skall kunna fungera
effektivt är det nödvändigt att kunderna har tillgång till jämförbara
priser. Först då går det att jämföra en leverantör med en annan.
Enligt vad utskottet erfarit kan de avgifter elleverantörerna tar ut
variera relativt kraftigt. Vid årsskiftet 2003/04 redovisades i ett program
i Sveriges radio överslagsmässiga beräkningar av konsumenternas kostnader
för elcertifikatssystemet år 2004, baserade på olika antaganden avseende
priser och kvotpliktig förbrukning. Enligt dessa beräkningar skulle knappt
hälften av de totala kostnaderna, som beräknades till ca 3,5 miljarder
kronor, komma att gå till de producenter som skall stödjas av
elcertifikatssystemet, en femtedel till skatter och drygt en tredjedel till
elleverantörerna. Utskottet vill inte tillmäta dessa schabloniserade uppgifter
alltför stor betydelse i sig. Samtidigt anser utskottet att det är
utomordentligt viktigt för allmänhetens tilltro till elmarknaden och dess
funktion att ett system som har till syfte att främja produktion av
förnybar el också verkligen gör detta - utan att kringkostnaderna blir
onödigt höga. Enligt utskottets mening hör den här berörda frågan naturligt
hemma i Energimyndighetens uppdrag, och utskottet utgår från att den kommer
att behandlas där. En redovisning av hur det faktiska utfallet har blivit
bör - inom ramen för Energimyndighetens uppdrag - lämnas så snart som
möjligt. I en sådan redovisning vore det önskvärt att få ett underlag för
en analys av om konsumenternas ersättningar till elleverantörerna ligger
på en rimlig nivå.
Frågan om hur elräkningarna skall kunna bli överskådliga för konsumenterna
tas upp i motion 2003/04:N7 (kd). Utskottet känner stor sympati för de
tankegångar som förs fram i motionen och menar att det finns en hel del
kvar att göra på området för olika aktörer. Som redovisats innefattar
Energimyndighetens uppdrag ett särskilt avsnitt som avser villkor för
konsumenten, i vilket ingår att speciellt belysa fakturans roll som
informationsbärare för kunden. Något behov av ett ytterligare uppdrag till
Konsumentverket, vilket förordas i den nämnda motionen, kan utskottet
därför inte se.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här aktuell del.
Motion 2003/04:N9 (m), i vilken propositionen - utan särskild motivering
- avvisas, avstyrks samtidigt i motsvarande del. Även motion 2003/04:N7
(kd), som i sak kan anses tillgodosedd, avstyrks.
Elintensiv industri
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om en utökning av kretsen av elintensiva
industrier som omfattas av undantaget från kvotplikten. Ställningstagande
i denna fråga bör anstå till översynen av elcertifikatssystemet som skall
ske i samband med kontrollstationen för klimatpolitiken senare under år
2004. Jämför reservation 4 (kd) och särskilt yttrande 2 (m, fp).
Propositionen
Regeringen gör bedömningen att det inte är lämpligt att nu utöka kretsen
av elintensiva industrier som omfattas av undantaget från kvotplikten.
Denna fråga bör behandlas i den kommande översynen av elcertifikatssystemet,
vilken är planerad att göras i samband med 2004 års kontrollstation för
klimatpolitiken. Vid översynen kan då en helhetsbedömning av den
internationellt konkurrensutsatta industrins villkor göras.
Om undantaget från kvotplikten nu skulle utökas, innan ett förslag till
utformning av regler för nedsättning av skatt på energi är framlagt, skulle
detta kunna skapa osäkerhet både för den elintensiva industrin och för de
aktörer som skall hantera kvotplikten, anser regeringen. En utökning av
undantaget från kvotplikten fr.o.m. beräkningsåret 2004 skulle kunna
medföra att förutsättningarna för den elintensiva industrin skulle ändras
både år 2004 och år 2005. Det är angeläget att ett långsiktigt hållbart
system för undantag från kvotplikten skapas, så att den elintensiva
industrin får stabila förutsättningar. Regeringen anser det därför lämpligt
att avvakta den fortsatta beredningen av Skattenedsättningskommitténs
betänkande Svåra skatter! (SOU 2003:38). Regeringens bedömning är vidare
att det är väsentligt att hålla elcertifikatssystemet så stabilt som
möjligt under systemets inledande fas och att ge samtliga aktörer rimliga
möjligheter att förutse utvecklingen över tiden.
Motionerna
I två motioner - 2003/04:N7 (kd) och 2003/04:Sk401 (kd) - begärs, med
likartade motiveringar, att regeringen skall återkomma med förslag om
lagstiftning som innebär att växthusnäringen undantas från kvotplikt i
elcertifikatssystemet. I ett flertal statliga utredningar har slagits
fast att växthusodlingen är en mycket energiintensiv näringsgren som är
utsatt för en stark internationell konkurrens, framhåller motionärerna
och påpekar att energikostnaden i de flesta växthusföretag enligt
Skattenedsättningskommitténs beräkningar (SOU 2003:3) ligger på 15-30 % av
produktionsvärdet. Motionärerna anser vidare att EU:s rådsdirektiv
(2003/96/EG) ger stöd för att undanta växthusnäringen från kvotplikten inom
elcertifikatssystemet.
Vissa kompletterande uppgifter
Översyn av elcertifikatssystemet
I Energimyndighetens uppdrag om översyn av elcertifikatssystemet ingår,
under rubriken Den elintensiva industrins undantag från kvotplikt (etapp
1), att Energimyndigheten bör göra en helhetsbedömning av den internationellt
konkurrensutsatta elintensiva industrins kvotplikt och lämna förslag till
lämpliga undantagsregler för den elintensiva industrins kvotplikt. Reglerna
bör ta hänsyn till rådets direktiv om energibeskattning (2003/96/EG;
artikel 17 om nedsättning av energiskatt för energiintensiv industri) och
det förslag om definition av elintensiva företag som framläggs i
departementspromemorian Förslag till program för energieffektivisering i
energiintensiva företag (Ds 2003:51). Undantagsreglerna bör beakta behovet
av att över tiden förutse hur stor andel av den totala elförbrukningen
som kommer att undantas kvotplikt.
Kontrollstationen för klimatpolitiken
Regeringen gav i mars 2003 i uppdrag till Naturvårdsverket och Energimyndigheten
att gemensamt utarbeta underlag inför utvärderingen av klimatpolitiken
vid kontrollstationen år 2004. Arbetet skall göras i samarbete med
Statskontoret, Statens institut för kommunikationsanalys, Konjunkturinstitutet
och andra berörda myndigheter. I uppdraget ingår att utveckla en ny
projektion för utsläppen av växthusgaser och att genomföra en utvärdering
av nuvarande styrmedel och åtgärder med avseende på kostnader, effekter
på utsläpp och konsekvenser för andra samhällsmål. Med utgångspunkt i den
nämnda projektionen och de bedömningar myndigheterna gör av möjligheterna
att med nuvarande åtgärder och styrmedel nå delmålet för perioden 2008-2012,
skall myndigheterna vid behov bedöma effekter för miljön, kostnader och
samhällsekonomiska konsekvenser av ytterligare utökade kostnadseffektiva
åtgärder för att nå delmålet. Vidare skall myndigheterna kartlägga nya
kunskaper om klimatproblemet och analysera ekonomiska och miljömässiga
effekter av att integrera mekanismerna i delmålet för perioden 2008-2012.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2004.
Effekter på den energiintensiva industrins konkurrenskraft av klimatpolitiska
beslut
Regeringen gav i december 2003 i uppdrag åt Institutet för tillväxtpolitiska
studier (ITPS) att analysera effekterna på den svenska energiintensiva
industrins konkurrenskraft vid införande av klimatpolitiska beslut.
Analysen skall i första hand fokusera på de branscher som omfattas av EU:s
system för handel med utsläppsrätter. Uppdraget består av två delar, dels
en kvalitativ analys, dels metodutveckling och simulering. Samråd bör ske
med Naturvårdsverket och Energimyndigheten med avseende på deras nyssnämnda
uppdrag inför utvärderingen av klimatpolitiken vid kontrollstationen år
2004. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2004.
Skattenedsättningskommitténs betänkande
I propositionen sägs, som nämnts, att det är angeläget att den elintensiva
industrin får stabila förutsättningar och att den pågående beredningen av
Skattenedsättningskommitténs betänkande är av betydelse i det sammanhanget.
Enligt uppgift är en proposition med anledning av Skattenedsättningskommitténs
förslag planerad till augusti 2004.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens åsikt att det inte är lämpligt att nu göra
några förändringar vad avser den krets av elintensiva industrier som
omfattas av undantaget från kvotplikten. Ställningstagande i denna fråga
bör anstå till översynen av elcertifikatssystemet som skall ske i samband
med kontrollstationen för klimatpolitiken senare under år 2004.
Energimyndigheten skall, som nämnts, redovisa en helhetsbedömning av den
internationellt konkurrensutsatta elintensiva industrins kvotplikt och lämna
förslag till lämpliga undantagsregler för den elintensiva industrins
kvotplikt senast den 1 maj 2004. I detta sammanhang vill utskottet framhålla
vikten av att eventuellt förändrade undantagsregler får en ändamålsenlig
och entydig utformning, så att exempelvis inte gränsdragningsproblem mellan
företag inom olika näringsgrenar skall behöva uppstå.
Med det anförda avstyrker utskottet de båda här aktuella yrkandena i
motionerna 2003/04:N7 (kd) och 2003/04:Sk401 (kd), i vilka föreslås att
växthusnäringen skall undantas från kvotplikt.
Kvotens utveckling över tiden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande kvotnivåer och kvotpliktsavgifter
i elcertifikatssystemet. Utskottet kan inte se någon anledning att nu
göra några ändringar i dessa båda hänseenden. Båda områdena omfattas av
Energimyndighetens uppdrag, som skall redovisas i två omgångar senare
under år 2004. Jämför reservation 5 (mp) och särskilt yttrande 3 (m, fp).

Propositionen
Regeringen redovisar i propositionen sin bedömning att kvotplikten inte
bör ändras inför år 2004. Torvens nya ställning som ett certifikatberättigande
bränsle i kraftvärmeverk påverkar inte påtagligt den tidigare fastställda
kvotnivån för beräkningsåret 2004. I den översyn av elcertifikatssystemet
som planeras ske under år 2004 bör dock torvens inträde i detta system
särskilt beaktas när kvotnivåerna för år 2005 och framåt fastställs.
Den nu gällande kvotnivån grundar sig på beräkningar utifrån målet om en
ökning av användningen av el från förnybara energikällor med 10 TWh från
2002 års nivå till år 2010. Kvotplikten är det krav som ställs på de
kvotpliktiga att inneha ett visst antal elcertifikat på sitt certifikatkonto
den 1 april varje år för att undvika att påföras en kvotpliktsavgift.
Kvotpliktsnivån lades fast för perioden 2003-2010 genom riksdagens beslut
om att införa elcertifikatssystemet. Torvutredningen har gjort bedömningar
av nuvarande och planerad torvanvändning i kraftvärmeanläggningar. Under
år 2002 producerades ca 0,1 TWh el i kraftvärmeanläggningar. Utredningen
bedömde att elproduktionen från torv skulle öka till ca 0,2 TWh år 2003
om torven skulle omfattas av elcertifikatssystemet. Utgående från
utredningens bedömning och från tidpunkten för ikraftträdande av det här
aktuella förslaget - den 1 april 2004 - bedömer regeringen att tillskottet
till den certifikatberättigande elproduktionen i kraftvärmeverk för år
2004 kan förväntas uppgå till ca 0,2 TWh. Det nu aktuella förslaget om
att elproduktion som sker med torv i kraftvärmeverk skall vara
certifikatberättigande bedöms inte påtagligt påverka beräkningsunderlaget för
kvotplikten för år 2004. Regeringen anser, i likhet med Svensk Energi m.
fl., att det är viktigt för elcertifikatssystemets stabilitet och
tillförlitlighet att kvotnivån fastställs för en längre tidsperiod. En känd
och stabil kvotnivå medför att elproducenterna och de som hanterar
kvotplikten har möjlighet att förutse kvotpliktens utveckling över tiden och
att agera efter givna förutsättningar. En översyn av elcertifikatssystemet
och kvotnivåerna skall, som tidigare nämnts, äga rum år 2004. Det finns
starka skäl som talar för att avvakta med förändringar av kvotnivåerna m.
m. tills denna översyn har genomförts. Regeringens bedömning är därför
att kvotnivåerna inte bör ändras inför år 2004.
Målet om att öka produktionen av el med förnybara energikällor med 10 TWh
till år 2010 står fast. Kvoten bör därför fr.o.m. beräkningsåret 2005
ökas med den beräknade elproduktionsvolym som torven beräknas medföra.
Som tidigare sagts avser regeringen att göra en översyn av elcertifikatssystemet
i samband med kontrollstationen för klimatpolitiken år 2004. I denna
översyn skall en första utvärdering av systemets funktion och effekter
göras, och det nationella målet för el producerad med förnybara energikällor
skall utvärderas. Vidare skall en helhetsbedömning av den internationellt
konkurrensutsatta elintensiva industrins kvotplikt då göras. I översynen
bör ingå att värdera både de långsiktiga effekterna av att torv är ett
certifikatberättigande bränsle och vilken nivå på torvanvändningen som
bör inkluderas när kvotnivåerna för år 2005 och framåt fastställs.
Motionen
I motion 2003/04:N319 (mp) föreslås tillkännagivanden om kvotnivåer och
om kvotpliktsavgifter i elcertifikatssystemet. Det är positivt att regeringen
och riksdagen säger sig vilja öka takten i utbyggnaden av förnybar el
genom elcertifikatssystemet, men tyvärr är ambitionsnivån alldeles för
låg, säger motionären. Han befarar att såväl vindkraft som solenergi med
gällande kvoter och kvotpliktsavgifter kommer att få svårt att hävda sig
och att resultatet kommer att bli bränslebyten i befintliga kraftverk men
få nya produktionsanläggningar. Kvotnivån i elcertifikatssystemet ligger
väsentligt under de krav som ställs av EU genom det tidigare nämnda
RES-direktivet, påpekar motionären och uppger att EG-direktivet för Sveriges
del innebär krav på en ökning av årsproduktionen av el från förnybara
energikällor med ca 25 TWh. Kvoterna i elcertifikatssystemet ligger runt
hälften av detta. Målet när det gäller utbyggnad av förnybar el i Sverige
måste självklart stå i samklang med EU:s krav, varför en uppgradering av
kvoterna till en nivå som motsvarar EG-direktivet måste göras snarast,
säger motionären. Han menar att även priset på elcertifikaten måste ligga
så högt att investeringar blir lönsamma. Ett sätt att åstadkomma detta är
genom höjda kvotpliktsavgifter, varför regeringen måste anmodas att tillse
att det sker en översyn av kvotnivåer och kvotpliktsavgifter i
elcertifikatssystemet, anför motionären.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen avslog våren 2003 identiska motionsyrkanden från samma motionär
som i den här aktuella motionen 2003/04:N319 (mp). Utskottet anförde
beträffande höjden på kvotnivåerna (bet. 2002/03:NU6 s. 46) att de förslag
som regeringen lade fram var väl avvägda. Utskottet erinrade om att
regeringen avsåg att noga följa systemets utveckling och dess effekter på
produktionen av förnybar el. Regeringen hade aviserat att en översyn av
kvotnivåerna skall göras vartannat år med start år 2004, varvid omprövningen
år 2004 skulle komma att avse åren 2006-2010. Utskottet påminde också om
att år 2004 skall, vilket kan få betydelse för utvärderingen, genomföras
en uppföljning av klimatpolitiken. I samband med dessa omprövningar kommer
möjligheten till en höjning av ambitionsnivån att övervägas, med syfte
att öka ambitionen i införandet av förnybara energikällor, främst vindkraft,
anförde utskottet. När det gällde nivån på kvotpliktsavgifterna hänvisade
utskottet (bet. 2002/03:NU6 s. 49) till att regeringen avsåg att noga
följa de för åren 2004 och 2005 föreslagna pristakens prisstyrande inverkan.
I samband med den tidigare nämnda, planerade omprövningen av kvotens
storlek år 2004 kommer regeringen att överväga behovet av en förlängning
och eventuell förändring av takets utformning, anförde utskottet. I en
reservation (mp) förordades att regeringen skyndsamt skulle återkomma med
förslag om höjda kvotnivåer. I ytterligare en reservation (mp) föreslogs
att regeringen skulle anmodas att omedelbart se över de föreslagna
kvotpliktsavgifterna och snarast möjligt genomföra de justeringar som krävs
för att investeringar skall komma i gång.
Energimyndighetens uppdrag
I Energimyndighetens uppdrag erinras om att regeringen våren 2003 i
propositionen om elcertifikat för att främja förnybara energikällor gjorde
bedömningen att en översyn av de framtida kvotnivåerna bör göras vartannat
år med start år 2004. Den första översynen avsågs göras i samband med
kontrollstationen för klimatpolitiken år 2004.
Under rubriken De framtida kvotnivåerna (etapp 2) i Energimyndighetens
uppdrag sägs nu att regeringens bedömning i den nyssnämnda propositionen
var att möjligheten till en höjning av ambitionsnivån i elcertifikatssystemet
skall övervägas. Vid en positiv utveckling av systemet skulle en lämplig
justering av målet kunna vara att öka den förnybara elproduktionen från
10 TWh till år 2010 till 15 TWh till år 2012. Energimyndigheten bör bedöma
om det finns förutsättningar att kunna öka ambitionsnivån i
elcertifikatssystemet.
En analys bör ske av hur systemet bör utvecklas över tiden om ambitionsnivån
förändras, bl.a. vad avser kvotnivåer och certifikatberättigande energikällor.
Energimyndigheten bör vidare bedöma det framtida stödbehovet för de
förnybara energikällor som för närvarande ingår i elcertifikatssystemet.
Energimyndigheten bör också analysera olika scenarier för elcertifikatssystemets
utveckling efter den fastlagda kvotperioden.
I Energimyndighetens uppdrag konstateras vidare under rubriken
Kvotpliktsavgiftens utformning (etapp 1) att kvotpliktsavgiften har ett tak
under
åren 2003 och 2004. I propositionen om elcertifikat för att främja förnybara
energikällor angavs att takets prisstyrande inverkan noga skulle följas,
och att också behovet av en förlängning och förändring av takets utformning
skulle övervägas vid översynen år 2004. Energimyndigheten ges nu i uppdrag
att analysera om taket har prisstyrande effekter på prisbildningen av
elcertifikat. En redovisning bör ske av de långsiktiga effekterna av ett
tak för kvotpliktsavgiften. Takets prisstyrande inverkan bör också analyseras
i relation till framtida elprisutveckling och produktionskostnader.
Energimyndigheten bör vidare belysa alternativa modeller för kvotpliktsavgiftens
utformning som minskar risken för påverkan på prisbildningen men som ändå
behåller kvotpliktsavgiftens incitament. I uppdraget ingår också att belysa
om kvotpliktsavgiften kan konstrueras annorlunda för att ytterligare
stimulera investeringar i förnybar elproduktion.
Beträffande Vindkraft (etapp 2) sägs att Energimyndigheten bör göra en
första analys av vilka effekter elcertifikatssystemet har fått för
vindkraftens utveckling i Sverige, i relation till det fastställda
planeringsmålet.
Analysen bör omfatta en fördjupad kartläggning av de ekonomiska villkoren
för befintliga vindkraftsanläggningar och förutsättningarna för framtida
utbyggnad. En analys av vindkraftens specifika förutsättningar i jämförelse
med övriga förnybara energikällor inom elcertifikatssystemet bör också
ske, t.ex. vad gäller frågan om huruvida oprövad teknik medför större
risker eller frågan om huruvida finansieringen av vissa projekt möter
särskilda svårigheter. Baserat på erhållna resultat och utifrån övriga
insatser inom vindkraftsområdet som Energimyndigheten administrerar bör
förslag lämnas om eventuella ytterligare kompletterande insatser som bedöms
relevanta.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inte se någon anledning att nu göra några ändringar i
elcertifikatssystemet avseende vare sig kvotnivåer eller kvotpliktsavgifter.
Båda områdena omfattas av Energimyndighetens uppdrag, som skall redovisas
i två omgångar senare under år 2004. Därmed avstyrks motion 2003/04:N319
(mp) i berörda delar.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Torv som certifikatberättigande bränsle, punkt 1 (m, fp, mp)
av Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Anne-Marie Pålsson (m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (2003:113) om elcertifikat såvitt avser 1 kap. 1 och 2 §§ och 2 kap.
1 a och 5 §§ och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs
i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N8, 2003/04:N9
yrkandena 1 i denna del och 2, 2003/04:N10 och 2003/04:N11 och avslår
proposition 2003/04:42 i denna del.
Ställningstagande
Vi anser - i likhet med vad som anförs i motionerna 2003/04:N9 (m),
2003/04:N10 (fp) och 2003/04:N11 (mp) - att torv inte bör ingå i
elcertifikatssystemet och att riksdagen således bör avslå det här aktuella
förslaget. Skälet för detta ställningstagande är, som anges i det tre
motionerna, att torv är ett fossilt, koldioxidemitterande bränsle. Torv
klassificeras av EU, FN:s klimatpanel och OECD som ett fossilt
bränsle.
Utskottsmajoritetens försök att utifrån miljömässiga skäl förorda att
torv skall vara elcertifikatsberättigande - genom att kolanvändningen i
kraftvärmeverken annars skulle öka - finner vi krystat.
Ytterligare en omständighet som talar mot att särskilt främja torv som
bränsle genom att göra den elcertifikatsberättigande är de effekter som
kan uppstå i de berörda våtmarkerna. Detta är en fråga som regeringen
inte har ägnat tillbörlig uppmärksamhet. Riksdagen bör därför anmoda
regeringen att göra en översyn av skyddet för våtmarker vid torvbrytning.

Med det anförda avstyrker vi förslaget om att torv skall bli
elcertifikatsberättigande. Därmed blir de nämnda motionerna tillgodosedda i
berörda
delar och tillstyrks. Även motion 2003/04:N8 (v) blir tillgodosedd.

2. Information om elleverantörernas ersättningar, m.m., punkt 2 (m,
fp)
av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Anne-Marie Pålsson
(m) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (2003:113) om elcertifikat i den mån det inte omfattas av utskottets
förslag i det föregående. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N9
yrkande 1 i denna del och avslår proposition 2003/04:42 i denna del och
motion 2003/04:N7 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser - i linje med vad som föreslås i motion 2003/04:N9 (m) - att
propositionen bör avslås även i denna del.
Med det anförda avstyrker vi propositionen i här aktuell del och tillstyrker
motion 2003/04:N9 (m) i motsvarande del. Motion 2003/04:N7 (kd) avstyrks
samtidigt i berörd del.

3. Information om elleverantörernas ersättningar, m.m., punkt 2 (kd)
av Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (2003:113) om elcertifikat i den mån det inte omfattas av utskottets
förslag i det föregående och tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:42 i denna del och motion 2003/04:N7 yrkande 1 och avslår motion
2003/04:N9 yrkande 1 i denna del.
Ställningstagande
Jag vill inledningsvis erinra om den synpunkt som Kristdemokraterna
framförde våren 2003, i samband med beslutet om införande av
elcertifikatssystemet,
om att systemet var förenat med en rad osäkerheter kring vilka kostnaderna
skulle bli för konsumenterna. Allt pekade då på att systemet skulle bli
onödigt dyrt för konsumenterna i förhållande till miljönyttan. Den nu
aktuella propositionen visar med önskvärd tydlighet att så också blev
fallet.
Jag anser vidare - i likhet med vad som anförs i motion 2003/04:N7 (kd)
- att elpriset har kommit att bli alltför sammansatt och svårbegripligt
för den enskilde elkonsumenten. Elräkningen är i allmänhet mycket svår
att förstå, vilket gör det svårt för de enskilda hushållen att överblicka
och påverka sina elkostnader. En elräkning består av elbolagets rörliga
och fasta elavgift, vilka tillsammans i allmänhet utgör strax över en
tredjedel av det totala priset. Elkonsumenten betalar också en nätavgift
till nätföretaget som distribuerar elen, en avgift som utgör cirka en
fjärdedel av det totala priset. Även elskatten redovisas på fakturan.
Enligt det nu aktuella förslaget skall också kostnaden för hanteringen av
elcertifikaten redovisas. Slutligen skall det totala beloppet mervärdebeskattas
med 25 %, vilket alltså innebär att 20 % av beloppet på fakturan är
mervärdesskatt. Totalt sett utgörs nästan hälften av konsumentens kostnader
för elförbrukning av skatter eller avgifter till staten, vilket i sig är
orimligt. Jag anser att riksdagen skall anmoda regeringen att ge
Konsumentverket i uppdrag att tillse hur elfakturor skall kunna göras begripliga
för konsumenterna. Då kan också konsumenterna agera mer aktivt i syfte
att spara el.
Riksdagen bör alltså genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att
vidta åtgärder i enlighet med vad som här har anförts. Samtidigt bör
riksdagen besluta om den lagändring som regeringen har föreslagit. Med
detta tillstyrks motion 2003/04:N7 (kd) i här aktuell del och propositionen
i berörd del, medan motion 2003/04:N9 (m) avstyrks i motsvarande del.

4. Elintensiv industri, punkt 3 (kd)
av Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Sk401
yrkande 4 och 2003/04:N7 yrkande 2.
Ställningstagande
Jag vill inledningsvis erinra om att Kristdemokraterna motsatte sig
införandet av elcertifikatssystemet våren 2003. Vårt ställningstagande var
motiverat bl.a. av det faktum att det var ett illa genomtänkt och plottrigt
system. Utformningen av de undantag som gjordes för den elintensiva
industrin präglades av ett stort inslag av godtycke. Det system för undantag
som regeringen har valt riskerar att utsätta företag som inte omfattas av
undantag, men som när det gäller elintensitet har likartade villkor som
de branscher som för närvarande omfattas av undantag, för orimliga
konkurrensproblem. Exempel på företag som för närvarande inte omfattas av
undantag men som enligt min mening borde göra det är smidesföretagen och
växthusnäringen.
Jag anser sålunda - i likhet med vad om anförs i de båda motionerna
2003/04:N7 (kd) och 2003/04:Sk401 (kd) - att den bedömning som regeringen
gör att det i nuläget inte bör ske någon utökning av den grupp av industrier
som betraktas som elintensiva och därmed befriade från kvotplikt är
felaktig. Enligt min mening bör riksdagen besluta om att även växthusnäringen
skall inkluderas i undantaget. I ett flertal statliga utredningar har
slagits fast att växthusodlingen är en mycket energiintensiv näringsgren
som är utsatt för en stark internationell konkurrens. I de flesta
växthusföretag ligger energikostnaden på 15-30 % av produktionsvärdet, enligt
Skattenedsättningskommitténs beräkningar (SOU 2003:38). I vissa växthusföretag
med speciell produktionsinriktning kan t.o.m. den totala energikostnaden,
inklusive energiskatter, överstiga 50 % av de totala kostnaderna. Jag
anser att EU:s rådsdirektiv (2003/96/EG) ger stöd för att undanta
växthusnäringen från kvotplikten inom elcertifikatssystemet. Jag anser också
att smidesföretagen bör omfattas av undantaget. Det är sannolikt att det
finns ytterligare branscher och företag som bör omfattas av undantag.
Energimyndighetens uppdrag på området, som skall redovisas senast den 1
maj 2004, bör kunna utgöra underlag för ett genomarbetat förslag om vilka
företag som skall omfattas av undantag.
Riksdagen bör dock redan nu genom ett tillkännagivande anmoda regeringen
att vidta åtgärder så att växthusnäringen och smidesföretagen så snart
som möjligt undantas från kvotplikt. Därmed blir de nämnda motionerna
tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks.

5. Kvotens utveckling över tiden, punkt 4 (mp)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N319
yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Jag intar samma ståndpunkt i de frågor som tas upp i motion 2003/04:N319
(mp) och som rör kvotnivåerna och kvotpliktsavgifterna i elcertifikatssystemet
som jag gjorde våren 2003 då riksdagen fattade beslut om införande av
detta system (bet. 2003/04:NU6 reservationerna 7 och 8). Miljöpartiet har
hela tiden framhållit att de kvotnivåer som gäller i elcertifikatssystemet
ligger väsentligt under de krav som ställs i det aktuella EG-direktivet.
Målet för utbyggnad av förnybar el i Sverige bör vara avsevärt högre än
regeringens mål. Riksdagen bör anmoda regeringen att skyndsamt återkomma
med förslag om höjda kvotnivåer.
När det gäller kvotpliktsavgifterna måste dessa ligga på en nivå som gör
investeringar lönsamma. Det är mycket tveksamt om detta är fallet med de
nu gällande avgifterna. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att omedelbart
se över kvotpliktsavgifterna och snarast möjligt genomföra de justeringar
som krävs för att investeringar skall komma i gång.
Med ett tillkännagivande av riksdagen av här angiven innebörd blir den
nämnda motionen tillgodosedd i berörda delar och tillstyrks.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttranden.
I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.

1. Information om elleverantörernas ersättningar, m.m., punkt 2 (m,
fp)
Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Anne-Marie Pålsson (m)
och Nyamko Sabuni (fp) anför:
Vi vill i detta sammanhang påpeka att vi känner sympati för de synpunkter
som förs fram i motion 2003/04:N7 (kd) om hur elräkningarna skall kunna
bli överskådliga för konsumenterna. Att kunderna får en rak, enkel och
klar information på sina elfakturor är av yttersta vikt för tilltron till
elmarknaden och till dess funktion.

2. Elintensiv industri, punkt 3 (m, fp)
Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Anne-Marie Pålsson (m)
och Nyamko Sabuni (fp) anför:
Vi vill erinra om att företrädarna för Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet motsatte sig införandet av elcertifikatssystemet våren 2003. Vi
avstår därför nu från att ha synpunkter på utformningen av detta system
när det gäller undantagsreglerna för den elintensiva industrin och deltar
sålunda inte i utskottets beslut avseende punkt 3 om elintensiv industri.

Vi vill dock notera att undantagsreglerna för den elintensiva industrin
vad avser kvotplikten rymmer ett stort inslag av godtycke. Det är viktigt
för den allmänna tilltron hos industrin att regler för undantag är förankrade
i de verkliga förhållandena och att de är enkla och entydiga. Så är
uppenbart inte fallet med de nu gällande reglerna. Godtycket i dessa har
framkommit med all önskvärd tydlighet vid en uppvaktning hos utskottet
från företrädare för smidesföretagen och i skrivelser avseende företaget
Karlshamns AB.

3. Kvotens utveckling över tiden, punkt 4 (m, fp)
Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Anne-Marie Pålsson (m)
och Nyamko Sabuni (fp) anför:
Vi vill erinra om att företrädarna för Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet motsatte sig införandet av elcertifikatssystemet våren 2003. Vi
avstår därför nu från att ha synpunkter på utformningen av detta system
när det gäller kvotnivåer och kvotpliktsavgifter och deltar följaktligen
inte i utskottets beslut avseende punkt 4 om kvotens utveckling över tiden.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:42 Torv och elcertifikat:
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (2003:113) om elcertifikat.
Följdmotioner
2003/04:N7 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att elräkningarna skall kunna bli överskådliga för konsumenterna.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på lagstiftning
som innebär att växthusnäringen undantas från kvotplikt i elcertifikatssystemet.

2003/04:N8 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att torv inte bör ingå i systemet för elcertifikat då torv enligt
Kyotoprotokollet är klassat som fossilt bränsle.
2003/04:N9 av Per Bill m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:42 angående torv
och elcertifikat.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av skyddet för våtmarker vid torvbrytning.

2003/04:N10 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
Riksdagen avslår regeringens förslag att torv skall bli ett
certifikatberättigande
bränsle när den används för elproduktion i kraftvärmeverk.
2003/04:N11 av Ingegerd Saarinen (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att torv inte bör ingå i systemet för elcertifikat.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Sk401 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på lagstiftning
som innebär att växthusnäringen undantas från kvotplikt vad avser den
från den 1 maj 2003 införda elcertifikatsavgiften.
2003/04:N319 av Lars Ångström (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvotnivåer i det föreslagna systemet med gröna elcertifikat.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nivån på sanktionerna i det föreslagna systemet med gröna
elcertifikat.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag