Näringsutskottets betänkande
2003/04:NU4

Statliga företag

Sammanfattning

Utskottet   har   inget  att  erinra  mot  2003  års
redogörelse för företag  med statligt ägande, vilken
har  överlämnats  till  riksdagen   med  regeringens
skrivelse 2002/03:120. Skrivelsen bör  därmed läggas
till  handlingarna.  I  detta  sammanhang  avstyrker
utskottet ett antal motionsyrkanden rörande synen på
statligt  ägande. Utskottet redovisar sin ståndpunkt
i frågan. I  en  reservation  (m, fp, kd, c) framför
företrädarna  för  de  fyra  berörda  partierna  sin
gemensamma syn på det statliga ägandet.

I betänkandet behandlas - och  avstyrks  -  vidare
förslag  från  Riksdagens  revisorer,  2002/03:RR16,
angående  staten som bolagsägare och motionsyrkanden
som berör de  olika  delarna i revisorernas förslag.
Revisorernas granskning  är  en  uppföljning  av  en
tidigare rapport av revisorerna från år 1997. Enligt
utskottets  mening  är det ett värdefullt arbete som
revisorerna nu har utfört.  Mycket av det arbete som
har  bedrivits  inom  Regeringskansliet   -  och  då
särskilt  inom Näringsdepartementet - med utveckling
av  ägarrollen   har  skett  mot  bakgrund  och  med
beaktande   av  de  förslag   och   påpekanden   som
revisorerna gjorde år 1997. Detta arbete fortsätter.
I en reservation  (m,  fp,  kd,  c) uttalas stöd för
revisorernas allmänna synpunkter.
Revisorerna  lämnar  förslag på följande  områden:
Regeringskansliet som ägarföreträdare;  övergripande
mål, ekonomiska mål och verksamhetsmål; styrelsernas
effektivitet;   insyn,   uppföljning  och  revision;
dotterbolagens verksamhet;  bolagsledningarnas löner
och ersättningar. Utskottet redovisar  hur  de olika
frågorna   hanteras   av  Regeringskansliet,  främst
Näringsdepartementet  som   har   huvudansvaret  för
ägarförvaltningen.   Många   av   de  aspekter   som
aktualiseras   av  revisorerna  och  i  de   berörda
motionerna är redan  föremål  för  aktiv  behandling
inom Näringsdepartementet. När det gäller löner  och
ersättningar   till   ledningen   i  statliga  bolag
hänvisar utskottet till de förändrade riktlinjer för
företagsledande  personers  anställningsvillkor  och
för  anställdas  incitamentsprogram  som  regeringen
nyligen beslutat om  (riktlinjerna framgår av bilaga
2).  Genom  de  nya  riktlinjerna   uppnås,   enligt
utskottets   mening,  den  uppstramning  vad  gäller
bolagsledningarnas   löner   och   ersättningar  som
efterfrågas såväl i revisorernas förslag  som  i  de
aktuella  motionerna.  I  anslutning  till de nämnda
förslagen   från   revisorerna   har   reservationer
avlämnats  av företrädarna i utskottet för  Moderata
samlingspartiet,  Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet i varierande konstellationer.
Slutligen behandlas  i betänkandet motionsyrkanden
rörande  könsfördelningen   bland   styrelserna  och
ledningarna  för  de  statliga  bolagen.   Utskottet
förväntar   sig   att  regeringen  tillser  att  den
målsättning  rörande   jämställdhet   i   fråga   om
representation, lön och inflytande som riksdagen vid
ett  flertal  tillfällen  uttalat nu uppnås även när
det gäller ledningarna för de statliga företagen och
styrelseordförandena   och   avstyrker   därmed   de
aktuella motionerna.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Regeringens skrivelse och synen på
statligt ägande

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2002/03:120
till handlingarna och avslår motionerna  2002/03:N21
yrkandena  1-4,  2002/03:N22  yrkande 1, 2002/03:N23
yrkandena 1 och 2, 2003/04:N1 yrkande  2, 2003/04:N2
yrkande   1,  2003/04:N3  yrkande  1,  2003/04:N286,
2003/04:N293  yrkande  5,  2003/04: N316 yrkandena 3
och   4,   2003/04:N327   yrkandena   1-4   och   8,
2003/04:N328 yrkande 22 och 2003/04:N412 yrkande 28.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Vårbehandling av regeringens skrivelse

Riksdagen avslår motion 2002/03:N22 yrkande 3.
Reservation 2 (kd)

3. Riksdagens revisorers allmänna
synpunkter

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR16 punkt 1.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4. Regeringskansliet som ägarföreträdare

Riksdagen  avslår  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16 punkt 2 och  motion  2003/04:N2 yrkande
3.
Reservation 4 (m, fp, c)
Reservation 5 (kd)

5. Övergripande mål, ekonomiska mål och
verksamhetsmål

Riksdagen  avslår  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt  3  och  motionerna  2002/03:N22
yrkandena 2, 6 och 10, 2003/04:Fi218 yrkandena 4 och
5, 2003/04:N1 yrkande 1, 2003/04:N2  yrkandena  2, 5
och  7,  2003/04:N3  yrkandena 2 och 3, 2003/04:N295
yrkandena   1  och  2,  2003/04:N314,   2003/04:N327
yrkande 6 och 2003/04:N365.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)

6. Styrelsernas effektivitet

Riksdagen  avslår  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt   4  och  motionerna  2003/04:N2
yrkande  6, 2003/04:N3 yrkande  6  och  2003/04:N327
yrkande 7 i denna del.
Reservation 7 (m, fp, c)
Reservation 8 (kd)

7. Insyn, uppföljning och revision

Riksdagen  avslår  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt  5  och  motionerna  2002/03:N21
yrkandena 5 och 6, 2002/03:N22 yrkandena 4, 8 och 9,
2002/03:N23 yrkande 3, 2003/04:N1 yrkandena 3 och 4,
2003/04:N2   yrkandena  4  och  8  och  2003/04:N327
yrkande 5.
Reservation 9 (m, fp, c)
Reservation 10 (kd)

8. Dotterbolagens verksamhet

Riksdagen  avslår  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16 punkt 6 och motion 2003/04:N2 yrkandena
9   och  10.  Därmed   bifaller   riksdagen   motion
2003/04:N1 yrkande 5.
Reservation 11 (fp, c)
Reservation 12 (kd)

9. Bolagsledningarnas löner och
ersättningar

Riksdagen  avslår  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt  7  och  motionerna  2002/03:N21
yrkandena  7-9,  2002/03:N22 yrkande 7, 2003/04:  N1
yrkandena 6 och 7, 2003/04:N2 yrkande 11, 2003/04:N3
yrkande    4,   2003/04:N203,    2003/04:N259    och
2003/04:N327 yrkande 7 i denna del.
Reservation 13 (m, kd, c)
Reservation 14 (fp)

10. Könsfördelningen bland styrelserna och
ledningarna för de statliga bolagen

Riksdagen  avslår motionerna 2003/04:N3 yrkande 5,
2003/04:N394 och 2003/04:N399.

11. Kapitalomstruktureringar

Riksdagen avslår motion 2002/03:N22 yrkande 5.
Reservation 15 (m, fp, c) - motiv.
Reservation 16 (kd)

Stockholm den 30 oktober 2003

På näringsutskottets vägnar


Marie Granlund


Följande ledamöter  har  deltagit  i beslutet: Marie
Granlund (s), Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen
(mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Sylvia Lindgren (s),
Maria Larsson (kd), Lennart Beijer (v),  Karl Gustav
Abramsson  (s),  Ulla  Löfgren (m), Carina Adolfsson
Elgestam (s), Yvonne Ångström  (fp), Anne Ludvigsson
(s),  Stefan  Hagfeldt  (m),  Lars  Johansson   (s),
Reynoldh  Furustrand  (s),  Nyamko  Sabuni  (fp) och
Håkan Larsson (c).


2003/04

NU4


Redogörelse för ärendet



I detta betänkande behandlas

dels  regeringens  skrivelse 2002/03:120 med  2003
års redogörelse för företag med statligt ägande,
dels Riksdagens revisorers  förslag  2002/03:RR16
angående staten som bolagsägare,
dels  3  motioner  som  väckts med anledning  av
regeringens skrivelse,
dels  3  motioner  som  väckts  med  anledning  av
Riksdagens revisorers förslag,
dels 14 motioner från allmänna motionstiden.
Utskottets överväganden



Regeringens skrivelse och synen på
statligt ägande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör lägga regeringens  skrivelse om
statliga   företag   till  handlingarna   och
samtidigt  avslå  ett  antal  motionsyrkanden
rörande synen på statligt  ägande.  Utskottet
redovisar  sin  ståndpunkt  i  frågan. Jämför
reservation 1 (m, fp, kd, c).
Riksdagen  bör också avslå ett motionsyrkande
om vårbehandling  av  regeringens  skrivelse.
Jämför reservation 2 (kd).

Skrivelsen om statliga företag

Inledning

I skrivelse 2002/03:120 lämnar regeringen sin årliga
redogörelse    för    förvaltningen    av    statens
företagsägande samt för verksamheten i företagen med
statligt  ägande  och i affärsverken. I redogörelsen
lämnas  uppgifter  om   utvecklingen   i   fråga  om
förvaltningen  av  statens  företagsägande under  år
2002  och  fram t.o.m. april 2003.  I  redovisningen
ingår  dels  aktiebolag  vars  aktier  förvaltas  av
departementen,   dels   de   affärsdrivande   verken
Luftfartsverket,   Sjöfartsverket  och  Affärsverket
svenska kraftnät. Statens  järnvägar (SJ) ombildades
till aktiebolag den 1 januari 2001.

Systemet med årliga redogörelser  från  regeringen
baseras på ett beslut av riksdagen våren 1981 (prop.
1980/81:22, bet. 1980/81:NU29). Från och med år 1999
utger regeringen också en mer lättillgänglig version
av  skrivelsen.  I regeringens redogörelse redovisas
mer fullständiga resultat-  och  balansräkningar.  I
sammanställningarna     följer     Regeringskansliet
sedvanliga  regler  rörande redovisningsinformation.
Sedan år 2001 redovisas även en konsoliderad balans-
och resultaträkning.  Redovisningen  ger  en bild av
statens  samlade  företagsengagemang  och  de totala
värdena   i   denna  företagssfär.  I  avsnittet  om
Regeringskansliets    ägarförvaltning    finns    en
redovisning           av          Regeringskansliets
förvaltningskostnader,   och   i  avsnittet  om  den
statliga  företagssfären  finns  uppgifter   om   de
viktigaste  orsakerna  bakom  resultatutvecklingen i
den statliga företagssfären.
I den siffermässiga presentationen  och i analysen
av den statliga företagssfären samt i avsnittet  med
företagspresentationerna har företagen delats upp  i
två  huvudgrupper, nämligen företag som verkar under
marknadsmässiga villkor och krav och företag som har
särskilda  samhällsintressen.  Uppdelningen avses ge
underlag för en mer rättvisande  bild, samtidigt som
analysen av såväl hela portföljen  som  de  enskilda
företagens resultat och måluppfyllelse underlättas.
Olika förbättringar och förtydliganden har  gjorts
i  den  nu  aktuella  redogörelsen.  I  avsnittet om
statens  ägarpolitik  redovisas  -  när  det  gäller
genomlysning - regeringens syn på bolagsstämmor i de
statliga  företagen.  Genom  att  bereda  medier och
allmänhet   möjlighet   att   ställa   frågor   till
företagsledningarna  i  de  statligt  ägda företagen
avses  insynen  förbättras ytterligare i  företagen.
Beträffande revisorernas  roll  i  de  statligt ägda
bolagen     har    regeringens    syn    ytterligare
förtydligats.  Fördelningen  mellan revisionsarvoden
och övriga arvoden som utbetalats  till  revisorer i
de  statligt  ägda  företagen  redovisas, liksom  en
sammanställning      av      arvodesnivåer       för
styrelseledamöter i de statligt ägda företagen.
I  syfte att tydliggöra bakgrunden och därmed även
syftet  till  att  staten  för  närvarande  äger  de
enskilda  bolagen  inleds varje företagspresentation
med  en  ingress  som ger  en  översiktlig  bild  av
bolagets historik och verksamhet. Som ett komplement
lämnas  propositionsförteckningar   för   respektive
bolag  i  en  särskild förteckning. Härigenom  skall
läsaren ges en  bild  av de ursprungliga motiven för
statens ägande i de riksdagsbeslut  som  ligger till
grund      för      bolagens      verksamhet.      I
företagspresentationerna  lämnas informationen under
rubrikerna  Verksamhet,  Mål  och  Utvärdering  samt
Ekonomi, Mål och Utvärdering  samt  redovisas  vissa
branschspecifika  nyckeltal.  För  bolag med fler än
tio  anställda och där statens ägarandel  överstiger
20 % lämnas  uppgift  om personalens sjukfrånvaro. I
företagspresentationerna   finns  också  uppgift  om
styrelser som utsetts på bolagsstämmorna eller genom
regeringsbeslut under år 2002 och våren 2003.

Statens ägarpolitik

Den    svenska    staten    är   Sveriges    största
företagsägare. Genom Regeringskansliet  förvaltas 59
företag  eller koncerner, varav 44 ägs helt  och  15
tillsammans med andra. Totalt är ca 200 000 personer
anställda  i  dessa  bolag.  Staten  är  den största
ägaren  på  Stockholmsbörsen.  Statens  ägarroll  är
komplex då staten äger företag inom verksamheter som
spänner från gruvindustri och fastigheter till opera
och   spel.   Regeringen   har   värdeskapande   som
övergripande  mål.  Näringsdepartementet  bedömer  -
utan  någon ingående värdering - att det sammanlagda
värdet   av   statens  företagsinnehav  uppgår  till
350-410 miljarder kronor. Företagen har, som nämnts,
delats in i två grupper, nämligen företag som verkar
under marknadsmässiga  villkor och krav samt företag
som  främst  har  särskilda   samhällsintressen  att
uppfylla.  Som  ägare har regeringen  tillgång  till
olika verktyg för  att  nå de uppsatta målen, varvid
genomlysning, styrelsesammansättning  och  revisorer
är tre viktiga verktyg.

I    skrivelsen    anges    uppdragets   mål   och
förutsättningar i följande punkter:
-  Uppdraget  är  att professionellt  förvalta  de
tillgångar de statligt ägda företagen utgör.
- Målet är att skapa värde för ägaren.
-  De konkurrensutsatta  statligt  ägda  företagen
skall  ges  samma förutsättningar och har samma krav
på sin verksamhet som andra aktörer.
- Ett antal  statligt ägda företag har främst till
uppgift att uppfylla  särskilda samhällsintressen. I
dessa företag skapas värde  framför  allt  genom den
samhällsnytta företagen åstadkommer.

Ägarförvaltningens  ramverk och verktyg redovisas  i
följande punkter:

-  Aktiebolagslagen   (1975:1385)  ger  ramen  för
företagen  och  i bolagsordningen  anges  företagets
allmänna inriktning.
-  Styrelserna har  fullt  ansvar  för  företagens
verksamhet.
-  Företagens   särskilda   uppdrag   beslutas  av
riksdagen,  regleras  i  lag  eller  i  avtal mellan
företaget och staten.
-  För  att  få till stånd en enhetlig förvaltning
ger regeringen riktlinjer  för  extern rapportering,
anställningsvillkor, m.m.
-     Regeringskansliet    värderar    fortlöpande
styrelsernas prestationer och hanterar de ägarfrågor
som uppkommer.

Beträffande  verktyget genomlysning anser regeringen
att företagen  med  statligt ägande skall vara minst
lika genomlysta som börsnoterade företag. Ur statens
synvinkel  är företagens  rapportering  av  speciell
vikt eftersom  den  är  ett viktigt styrinstrument i
uppföljningen och utvärderingen  av  företaget.  Den
ekonomiska  informationen  är grunden för företagens
offentliga  rapportering och  bör  kompletteras  med
beskrivningar         om         marknadsutveckling,
känslighetsanalyser, etc. för att  ge  vägledning  i
tolkningen   av  de  faktorer  som  skapar  värde  i
företaget.  I  vilken   mån   de  berörda  särskilda
samhällsintressena uppfyllts bör  betraktas som lika
väsentlig  som annan redovisning. Även  den  miljö-,
jämställdhets-        och        mångfaldsrelaterade
rapporteringen  bör  i möjligaste mån  integreras  i
årsredovisningen. Regeringen  beslöt  i mars 2002 om
riktlinjer för den externa ekonomiska rapporteringen
för  företag  med statligt ägande (se vidare  i  det
följande). Regeringens  ambition  är att de statligt
ägda  företagen  skall lämna bokslutskommuniké  före
den 31 januari fr.o.m. 2004 års bokslut.

När det gäller bolagsstämmor  sägs  att  dessa - i
aktiebolag  -  syftar  till  att  bereda aktieägarna
möjlighet att besluta i företagets angelägenheter. I
aktiebolagslagen görs ingen skillnad mellan statligt
ägda     aktiebolag    och    privata    aktiebolag.
Bolagsstämman   är   således   i   första   hand  en
sammankomst  för  aktieägarna,  men  det  finns inga
hinder,  om  bolagsstämman  medger  det, att stämman
öppnas för allmänheten. Därför är det lämpligt, sägs
det,  att  de  helstatliga företagen erbjuder  någon
form  av  utåtriktad   aktivitet   i   samband   med
bolagsstämman  där även allmänheten bereds möjlighet
att  ställa  frågor   till   företagsledningen.  Hur
stämman praktiskt skall genomföras  är  en fråga för
företagets  ledning  och styrelse. Av planeringsskäl
är det rimligt att de  som önskar komma till stämman
eller  den  i  anslutning till  stämman  utåtriktade
aktiviteten måste  anmäla sin närvaro till företaget
i god tid. Det finns  flera  aktiviteter som i olika
former kan rikta sig till allmänheten,  medier eller
andra  intressenter  inom  det  aktuella  företagets
intressesfär.  Hänsyn  måste dock tas till företaget
storlek  och  förekommande   allmänintresse,  då  en
bolagsstämma    och   anslutande   aktiviteter    är
resurskrävande. Regeringen  anser  att  det  normalt
sett  inte  bör begäras av företag med färre än  tio
anställda  eller  mindre  än  24 miljoner  kronor  i
omsättning att  de skall ordna särskilda aktiviteter
i samband med bolagsstämmorna.  Motsvarande kan även
gälla för större företag i de fall  det  saknas  ett
direkt allmänintresse.
Beträffande  riksdagsledamöters  rätt  att närvara
vid  bolagsstämmor konstateras att det är styrelsens
ansvar  att kallelse till bolagsstämman skickas till
riksdagen senast fyra veckor och tidigast sex veckor
före bolagsstämman.  Riksdagsledamöters  önskan  att
närvara  på  stämman  skall  anmälas till företagets
styrelse  senast två veckor i förväg.  Detta  gäller
samtliga företag  i  vilka staten äger minst 50 % av
aktierna och som har fler än 50 anställda.
När    det    gäller    det    andra    verktyget,
styrelsesammansättning,  sägs i avsnittet  Effektiva
styrelser att regeringens  mål  är  att  styrelserna
skall   innehålla   hög   kompetens,  anpassad  till
respektive   företags  verksamhet,   situation   och
framtida utmaningar.  Varje  nominering  skall  utgå
från    kompetensbehovet   i   respektive   företags
styrelse.  Under  åren  1999-2002  har drygt 200 nya
styrelseledamöter utsetts av regeringen.  Styrelsens
uppgifter  är enligt aktiebolagslagen (8 kap.  3  §)
att   svara   för    företagets   organisation   och
förvaltningen    av    företagets    angelägenheter.
Styrelsen  skall  se  till   att  organisationen  är
utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och
företagets    ekonomiska    situation    i    övrigt
kontrolleras på ett betryggande  sätt.  Ledamöter  i
statligt  ägda  företag har samma oinskränkta ansvar
som ledamöter i privat  ägda  företag.  Nomineringen
och  tillsättningen av nya ledamöter föregås  av  en
löpande   dialog   mellan   ansvarigt   departement,
styrelseordförande,  andra  ledamöter och eventuellt
andra  delägare.  Det är styrelsens  ordförande  som
skall tillförsäkra att styrelsearbetet håller en hög
kvalitet    och   sker   med    viss    enhetlighet.
Sammansättningen  av  styrelserna skall också ske så
att en balans uppnås avseende  kompetens,  bakgrund,
ålder  och kön. Målet för de statligt ägda företagen
är en jämn  könsfördelning,  och  ett  delmål är att
andelen kvinnor skall vara minst 40 % år  2003.  Den
16  maj  2003  uppgick  andelen  kvinnor  av  de  av
bolagsstämman  valda ledamöterna och suppleanterna i
de  statliga  bolagsstyrelserna   till   39  %.  Vid
årsskiftet 2002/03 var andelen 37 %. I de  av staten
helägda företagen uppgick andelen kvinnor till  42 %
per  den  16  maj 2003. Regeringens bedömning är att
målet om 40 % kommer  att  nås  även beträffande den
utvidgade  gruppen  företag  där  statens  ägarandel
överstiger   20 %   när   samtliga   företag    haft
bolagsstämma.  Enligt  aktiebolagslagen  är ansvaret
mellan  verkställande  direktören (vd) och styrelsen
fördelat  så  att  vd  skall   sköta   den   löpande
förvaltningen   enligt   styrelsens  riktlinjer  och
anvisningar.   I   syfte   att   tydliggöra    denna
ansvarsfördelning   bör  vd  normalt  inte  sitta  i
styrelsen. Regeringen  kommer  därför inte att välja
in nya vd:ar i styrelsen.
För att uppnå effektiva styrelser  bör  dessa inte
vara för stora, sägs det i skrivelsen - normalt  6-8
ledamöter.  År 2002 bestod styrelserna i företag med
statligt ägande  i  snitt av 7,7 ledamöter inklusive
suppleanter (motsvarande  antal  var  7,3  år 2001).
Styrelsernas   storlek   varierar  från  3  till  14
ledamöter.  Regeringens  avsikt  är  att  endast  ha
ordinarie ledamöter i styrelserna, om inte särskilda
skäl    kräver    annat.   Ägarrepresentationen    i
styrelserna   utgörs   normalt   av   att   ansvarig
förvaltare är ordinarie  ledamot.  Under år 2002 var
ca  40 tjänstemän  ledamöter  i  de  statligt   ägda
företagens    styrelser.    Styrelsenomineringar   i
börsnoterade företag där staten  är  delägare  skall
ske   i   samråd   med   övriga   huvudägare   i  en
nomineringskommitté.   I  de  noterade  företag  där
staten har en stor ägarandel bör minst en ledamot av
nomineringskommittén      representera       staten.
Nomineringskommittén   bör   bestå   av   3  till  5
ledamöter,   och   majoriteten   skall  representera
huvudägarna. Styrelseledamöternas arvoden bestäms av
bolagsstämman.  Historiskt  har  styrelsearvodena  i
statligt   ägda  företag  varit  relativt   låga   i
jämförelse med  privatägda  företag  av  motsvarande
storlek.   I  skrivelsen  lämnas  en  översikt  över
arvodesnivåer  i  de statligt ägda företagen. Enligt
aktiebolagslagen  (8   kap.  5  §)  skall  styrelsen
årligen fastställa en skriftlig  arbetsordning.  Med
syfte   att   främja  tydlighet  och  enhetlighet  i
ansvars- och informationsfrågor mellan bolagsorganen
i     företag     med    statligt     ägande     har
Näringsdepartementet utarbetat ett förslag till stöd
för styrelserna vid  upprättande  och  revidering av
arbetsordningar  och  för  handläggningen  av  vissa
informationsfrågor.  Regeringen  har  ingen  uttalad
policy för användning av kommittéer i styrelsen.  En
revisionskommitté  kan  inrättas,  varvid vägledande
bör  vara  att det skall finnas ett särskilt  behov,
att det skall  effektivisera styrelsearbetet och att
en skriftlig arbetsordning utarbetas och godkänns av
styrelsen.
Beträffande det  tredje  verktyget  som staten som
ägare  disponerar  -  revisorerna  - sägs att  deras
uppdrag  att oberoende granska styrelsens  och  vd:s
förvaltning, företagets årsredovisning och bokföring
är  av central  betydelse.  Ansvaret  för  valet  av
revisorer för företag med statligt ägande ligger hos
ägaren,   vilket  inte  hindrar  att  det  praktiska
arbetet med  upphandlingen  hanteras  av  företagets
ekonomiavdelning,  en revisionskommitté eller  annan
lämplig         funktion.         Regeringskansliets
ägarrepresentanter       följer       dock      hela
upphandlingsprocessen. Det slutliga beslutet  fattas
alltid  av  ägaren på bolagsstämman. Revisorer väljs
på mandatperioder  om  fyra  år.  Innan  de  kan bli
föremål för omval skall de utvärderas. Dessutom  bör
löpande  utvärderingar  göras.  Det  är lämpligt att
styrelsen och revisorerna träffas minst  två  gånger
per    år    för    att   diskutera   redovisningen,
förvaltningen och riskhanteringen  i  företagen.  De
tjänstemän  inom  Regeringskansliet som ansvarar för
förvaltningen av de helägda statliga företagen skall
ha  en god relation  med  revisorerna  och  föra  en
löpande   dialog  med  dessa.  Med  hänvisning  till
revisorslagen  (1995:528)  och det ansvar som åläggs
revisorerna är det lämpligt att styrelsen bildar sig
en  egen  uppfattning  om  revisorernas   oberoende.
Styrelsen      bör      bevaka     de     fristående
rådgivningsuppdrag  som  revisorerna   kan   få   av
företagsledningen   och   därvid   ta   del   av  de
bedömningar  som  revisorerna  gör  i  enlighet  med
revisorslagens   analysmodell.   I   de  fall  andra
konsulttjänster   utgör   en   betydande  andel   av
revisorernas   ersättning   bör  detta   förhållande
förklaras  och  motiveras i noten  som  redogör  för
ersättningar till  revisorer.  Revisorerna  bör även
vara  ett stöd för styrelsen i utvärderingen av  hur
de  av  regeringen   utgivna  riktlinjerna  avseende
incitamentsprogram, anställningsvillkor  och  extern
ekonomisk   rapportering   efterlevs.  I  skrivelsen
redovisas  en  översikt  över  revisionsarvoden  och
övriga arvoden till revisorer i företag med statligt
ägande.
I   skrivelsen   noteras   att   den   nyinrättade
myndigheten Riksrevisionen bl.a. skall ha  rätt  att
inom  ramen  för  sin  effektivitetsrevision granska
sådan  verksamhet  som staten  bedriver  i  form  av
aktiebolag.    Granskning    kan    genomföras    om
verksamheten  är   reglerad  i  lag  eller  i  annan
författning   eller  om   staten   har   bestämmande
inflytande över  verksamheten. Riksrevisionen kommer
även att kunna förordna en eller flera revisorer att
delta  i  den  årliga   revisionen   i  de  aktuella
företagen.
I    ett    avsnitt    med    rubriken    Effektiv
kapitalstruktur  sägs att det historiskt har funnits
två  problem  inom  den   statliga   företagssfären,
nämligen  ineffektiv  kapitalbalans  och   expansion
utanför  kärnverksamheten.  En  anledning  till  att
statligt    ägda    företag    tenderar   att   vara
överkapitaliserade  är  en  osäkerhet   om   ägaren,
staten,  är  beredd att skjuta till nytt kapital  om
det  uppstår  ett  investeringsbehov.  I  skrivelsen
redogörs    för   det    förslag    om    förbättrad
kapitalstruktur  i  statliga  företag som regeringen
lade  fram  våren  2003  i  tilläggsbudget   i   den
ekonomiska   vårpropositionen  (prop.  2002/03:100).
Riksdagen  fattade   i   juni   2003   -  med  vissa
modifieringar  - beslut om förslaget (bet.  2002/03:
FiU21).
Det andra nämnda  problemet,  bristande  fokus  på
kärnverksamheten,  har  uppkommit  genom  att  vissa
företag  med statligt ägande tidigare har expanderat
inom  verksamheter   som  legat  utanför  företagets
kärnverksamhet. Generellt  sett  ökar detta risken i
företaget,   eftersom  företaget  konkurrerar   inom
områden där det  har  ringa  eller ingen erfarenhet.
Ledningen  förlorar  fokus på kärnverksamheten,  och
ägaren löper risken att företagets mål inte uppfylls
eller åsidosätts. Flera  företag med statligt ägande
har dock under de senaste  åren ökat fokuseringen på
kärnverksamheten.
Regeringen redogör i ett särskilt  avsnitt för sin
policy  i  vissa frågor av principiell karaktär  och
hur de berör  företagen  med statligt ägande. Det är
styrelsens och ledningens  ansvar att de företag där
staten har ägarintressen sköts  på  föredömligt sätt
och väl inom gällande lagstiftning, sägs det. Miljö-
och      etikhänsyn      bör     vara     självklara
utvärderingsparametrar  för   de   beslut   som  rör
förvaltningen   av   företag  med  statligt  ägande.
Regeringen  presenterade   våren   2002  initiativet
Globalt  Ansvar,  som  syftar  till att  främja  god
praxis för företag vad avser respekt  för  mänskliga
rättigheter    och    grundläggande   arbetsvillkor,
bekämpning  av  korruption   och  en  bättre  miljö.
Initiativet   bygger   på   OECD:s  riktlinjer   för
multinationella   företag  och  FN:s   "The   Global
Compact". Att ansluta  sig  till Globalt Ansvar sägs
vara  ett  bra mål för företagens  arbete  inom  det
aktuella området,  och  det  är regeringens ambition
att fler företag, inte minst statligt  ägda företag,
skall  ansluta  sig  till  initiativet. I skrivelsen
erinras om att det i regeringsförklaringen anges att
Sverige  skall  fortsätta  att   gå  i  spetsen  för
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Företag  med miljöpåverkan behöver  ha  ett  seriöst
miljöarbete  och  god miljökompetens för att undvika
miljörelaterade risker  och  kostnader.  Kostnaderna
kan    bestå    dels    i    höga   åtgärds-   eller
saneringskostnader,  dels i kostnader  på  grund  av
försämrat  anseende  hos  leverantörer,  kunder  och
allmänhet.  Miljöanpassning   är  i  många  fall  en
förutsättning  för  lönsamhet,  varför  företag  med
statligt  ägande  bör, i likhet med  näringslivet  i
övrigt, sträva mot  en  ekologisk hållbar utveckling
och   bidra   till  att  de  nationella   miljömålen
uppfylls. Styrelserna  bör  aktivt  följa företagens
insatser   i  frågor  som  rör  ekologiskt   hållbar
utveckling.
Regeringens  mål  avseende  könsfördelningen  i de
statliga  bolagsstyrelserna är, som tidigare nämnts,
en jämn fördelning,  och  ett  delmål är att andelen
kvinnor skall vara minst 40 % år  2003. Uppgifter om
hur  könsfördelningen  ser ut har redovisats  i  det
föregående. Regeringens bedömning är att målet om 40
%   kommer  att  nås  när  samtliga   företag   haft
bolagsstämma.  Regeringen ser det som en fortlöpande
och angelägen uppgift att ta till vara den kompetens
och erfarenhet som kvinnor representerar, inte minst
genom  tillsättningar   på   chefsnivå.  Regeringens
möjligheter  att  detaljstyra  och   direkt  påverka
utvecklingen  på  detta  område  är dock begränsade,
utom  i  de  fall där regeringen själv  beslutar  om
anställning. De  statligt  ägda företagens ledningar
och    styrelser    bör   vara   ett   föredöme    i
jämställdhetsarbetet.  Detta  gäller  inte minst när
nya ledande befattningshavare skall tillsättas.
När  det  gäller  mångfald  säger  regeringen  att
erfarenheten  från  företag  i  såväl  Sverige   som
utomlands    visar    att    mångfald   lönar   sig.
Mångfaldsarbetets  övergripande   mål  är  att  alla
medarbetares   kompetens   och  erfarenheter   skall
tillvaratas  i  verksamheten.   Handlingsplaner  kan
upprättas för hur företagen skall  ta  till vara det
humankapital som finns hos personer som  kommer från
skilda  kulturella,  etniska  och  sociala  miljöer.
Handlingsplanerna skall användas som verktyg för att
kunna  rekrytera  de  bäst  lämpade genom att bredda
basen för rekrytering. Regeringen  anser att arbetet
med   mångfald   är  viktigt  och  förutsätter   att
företagen med statligt  ägande beaktar detta bl.a. i
sin verksamhet och personalpolitik.
Regeringen   redovisade  i   regeringsförklaringen
hösten 2002 ett mål om att halvera antalet sjukdagar
fram  till  år  2008.   Strategier   för  att  skapa
arbetsplatser där människor kan arbeta, prestera och
samtidigt  må  bra  är  en  viktig  diskussion   för
företagsledningar,  sägs  det.  Denna diskussion bör
också föras in i styrelserummen på  motsvarande sätt
som gäller för andra frågor av strategisk natur. Det
finns många goda exempel på vidtagna  åtgärder,  och
det  är regeringens förhoppning att de statligt ägda
företagen  kan  bli  föredömen  när  det  gäller att
reducera sjukfrånvaron. Regeringen avser därför  att
redogöra   för  hur  sjukfrånvaron  utvecklas  i  de
statligt ägda  företagen.  Den 1 juli 2003 träder en
ny bestämmelse i årsredovisningslagen  (1995:1554) i
kraft, med innebörd att samtliga företag skall lämna
uppgift  om  de  anställdas  frånvaro  på  grund  av
sjukdom  under  räkenskapsåret.  I skrivelsen lämnas
uppgifter om sjukfrånvaro under redovisningen för de
olika företagen.
Slutligen  redovisas i avsnittet  om  policyfrågor
regeringens syn  på  statliga företag i IT-samhället
och    omnämns    det    av   riksdagen    beslutade
handlingsprogrammet för arkitektur,  formgivning och
design.
I ett särskilt avsnitt redogörs för  de riktlinjer
som     beslutats     av     regeringen     avseende
incitamentsprogram,   anställningsvillkor   och  den
externa  ekonomiska  rapporteringen för företag  med
statligt ägande. Regeringen  beslöt  i november 1999
om riktlinjer för incitamentsprogram för anställda i
statliga  företag, dvs. ett system för  belöning  av
arbetstagarens   arbetsinsats   där   belöningen  är
beroende av insatsens värdeskapande i företaget. Det
ankommer på företagets styrelse att säkerställa  att
regeringens  riktlinjer för incitamentsprogram följs
om ett sådant  program  införs.  Riktlinjerna  avser
företag  som  är  helägda  av  staten. I företag där
staten är delägare bör riktlinjerna, efter en dialog
med övriga aktieägare, tillämpas  så  långt möjligt.
Det   förhållandet   att   regeringen  beslutat   om
riktlinjer   för   incitamentsprogram   skall   inte
uppfattas som att regeringen  rekommenderar  att det
införs sådana program. Syftet med incitamentsprogram
för anställda är att bidra till att stimulera alla i
företaget    att    arbeta   för   de   övergripande
verksamhetsmål  som  ställts   upp   för  företaget.
Incitamentsprogram   är  ofta  kopplade  till   s.k.
värdebaserade styrsystem,  vilka  är  ett instrument
för att rikta uppmärksamheten mot värdeökning  genom
effektivare  kapitalutnyttjande.  Riktlinjerna anger
även  att  samtliga  anställda  skall  omfattas   av
incitamentsprogrammet   samt   att  företaget  skall
redovisa  samtliga  beslutade  incitamentsprogram  i
årsredovisningen.
Beträffande    anställningsvillkor     sägs    att
förhandling  om  vd:s  anställningsvillkor i  första
hand är en fråga för styrelseordförande  i  förening
med  ytterligare personer från styrelsen. Företagets
styrelse  skall  dock i sin helhet ta ställning till
anställningsvillkoren  för  vd och även ta ställning
till om villkoren överensstämmer  med  de riktlinjer
som regeringen utfärdade i december 1996.  Styrelsen
och  vd skall säkerställa att dessa riktlinjer  även
tillämpas  för  övriga  personer med företagsledande
eller  därmed  jämförliga  uppgifter   och   att  de
tillämpas    på    motsvarande    sätt    i   övriga
koncernföretag   om   sådana  finns.  I  regeringens
riktlinjer sägs bl.a. att  löner  och andra förmåner
till  företagsledare  skall vara konkurrenskraftiga,
men att företag som ägs  av  staten  inte skall vara
löneledande   jämfört   med  motsvarande  privatägda
företag.  Vid uppsägning från  företagets  sida  kan
avgångsersättning   utgå.   Denna   ersättning   får
motsvara     högst    24    månadslöner    inklusive
uppsägningstid och skall utbetalas månadsvis. Vid ny
anställning     eller     inkomst     från     annan
förvärvsverksamhet     skall     avgångsersättningen
reduceras  med belopp motsvarande ny  inkomst  under
24-månadersperioden.   En   genomgång   av   ca  500
anställningsavtal  gjordes  år 1996, och ytterligare
en  uppföljning genomfördes vid  årsskiftet  1997/98
för  att   fastställa  om  riktlinjerna  följdes.  I
skrivelsen  omnämns  näringsutskottets  beslut  från
februari  2002  om  att  låta  Riksdagens  revisorer
genomföra  en   ny   utvärdering   av   bonus-   och
pensionsförmåner  hos  företagsledningar  i statliga
företag.  Revisorernas rapport och förslag redovisas
i det följande.  I  skrivelsen  erinras  om  den  av
Regeringskansliet     planerade     översynen     av
riktlinjerna under år 2003.
När    det    gäller    den   externa   ekonomiska
rapporteringen i företag med  statligt ägande beslöt
regeringen  i  mars  2002 om riktlinjer  för  denna.
Syftet   med   riktlinjerna    är    att   förbättra
genomlysningen  så  att företag med statligt  ägande
blir minst lika genomlysta som börsnoterade företag.
Riktlinjerna  innebär   bl.a.  att  företagen  skall
offentliggöra  kvartalsrapporter  inom  två  månader
från verksamhetsperiodens  utgång.  Alla företag bör
även publicera företagets finansiella information på
sin hemsida. Det är styrelsens ansvar att tillse att
riktlinjerna  tillämpas  senast från den  1  januari
2003. Under år 2002 har flera  statligt ägda företag
förbättrat  sin  externa  ekonomiska   rapportering.
Regeringskansliet  avser att återkomma i  nästa  års
skrivelse  till  riksdagen  med  en  utvärdering  av
efterlevnaden av riktlinjerna under år 2003.

Regeringskansliets ägarförvaltning

Statens medel och  dess  övriga tillgångar står till
regeringens  disposition enligt  regeringsformen  (9
kap. 8 §). Riksdagen  skall fastställa grunderna - i
den omfattning som behövs  -  för  förvaltningen  av
statens  egendom och förfogandet över den (RF 9 kap.
9   §).   Detta   förvaltningsmandat   innebär   att
regeringen   skall  höra  riksdagen  vid  väsentliga
ändringar  av  ett   statligt  företags  inriktning,
utspädning     av     ägandet,     kapitaltillskott,
bolagisering samt försäljningar och köp av aktier. I
lagen   (1996:1059)  om  statsbudgeten   anges   att
regeringen  får  sälja  statens aktier i företag där
staten  har  mindre  än  hälften   av  rösterna  för
samtliga  aktier  eller  andelar  om inte  riksdagen
beslutat  annat.  Riksdagsbeslut  krävs   inte   för
extrautdelningar  eller  nedläggningar, eftersom det
ingår i den normala förvaltningen.  Det  krävs  inte
heller   riksdagsbeslut   avseende   förvärv   eller
avyttringar    som   företag   genomför   inom   den
verksamhetsinriktning  som  aktuell grundproposition
anger.  Statsministern  har  givit  näringsministern
ansvar  i  frågor som gäller statens  företagsägande
och som ställer  krav  på  en  enhetlig  ägarpolitik
eller avser styrelsenomineringar.

Regeringen  har fr.o.m. årsskiftet 2002/03  samlat
resurser  och kompetens  för  förvaltningen  av  det
statliga  ägandet  inom  en  särskild  ägarenhet  på
Näringsdepartementet.   Denna   enhet  ansvarar  för
merparten av de statligt ägda företag  som förvaltas
av   Regeringskansliet.  Regeringskansliet   har   i
uppdrag   att  aktivt  följa  och  förvalta  statens
tillgångar  så  att värdeutvecklingen blir den bästa
möjliga och - i förekommande  fall  -  de  särskilda
samhällsintressena    uppfylls.    Uppföljning   och
utvärdering sker såväl genom ekonomiska analyser och
branschanalyser som genom styrelsearbete  och dialog
med  styrelsens ordförande. I de fall företagen  har
särskilda  mål  - förutom ekonomiskt värdeskapande -
följs   dessa   upp  särskilt.   Målen   och   deras
uppföljning    anges    för    varje    företag    i
verksamhetsberättelsen.  Statens förvaltningskostnad
för företag med statligt ägande uppgick år 2002 till
55,7 miljoner kronor (motsvarande  belopp  var  35,2
miljoner  kronor  år 2001), varav 40 miljoner kronor
avser externt köpta  tjänster. Sammantaget motsvarar
den totala förvaltningskostnaden  ca 0,015 % (0,01 %
år   2001)  av  värdet  på  företagssfären,   vilken
Näringsdepartementet   bedömer   är   värd   350-410
miljarder kronor.

Den statliga företagssfären år 2002

I   skrivelsen   redovisas   utvecklingen  inom  den
statliga  företagssfären  under  år  2002.  Därefter
lämnas  en  redogörelse  för  vart  och  ett  av  de
statliga  företagen,  grupperade   i   företag   med
marknadsmässiga   krav  och  företag  med  särskilda
samhällsintressen.    Som    tidigare   nämnts   har
redovisningarna för de olika företagen strukturerats
om   i   årets  skrivelse.  Företagspresentationerna
inleds med en kort redovisning av bolagets historik.
Därefter  redogörs   för   bolagets  verksamhet  och
ekonomi  samt  - för de flesta  bolagen  -  mål  och
utvärdering för  verksamheten  respektive  ekonomin.
Dessutom  redovisas  (i  förekommande fall) följande
parametrar:     resultaträkning,      balansräkning,
kassaflöde,   nyckeltal,  övriga  uppgifter   (t.ex.
anställda,  sjukfrånvaro   och  statens  ägarandel),
räntabilitet, styrelse, verkställande  direktör  och
revisorer.

Resultatet  efter skatt för företagen med statligt
ägande minskade med 8,9 miljarder kronor mellan åren
2001  och  2002  till   8,6 miljarder   kronor.  Det
försämrade  resultatet  förklaras  delvis  av  stora
nedskrivningar.    Omsättningen   ökade   med   43,3
miljarder kronor till 337,5 miljarder kronor, främst
till följd av att Vattenfall  AB  konsoliderade  nya
verksamheter.  Företagens samlade egna kapital ökade
från   176   till   195,2 miljarder    kronor,   och
räntabiliteten på det egna kapitalet sjönk från 10,3
till 4,6 %. Bruttoinvesteringarna halverades  nästan
och  minskade  från  129 till 67,6 miljarder kronor.
Den   minskade   investeringsnivån    medförde   att
företagens   kassaflöden  förbättrades  avsevärt   -
kassaflödet från  löpande  verksamhet ökade med 47 %
och uppgick till 75 miljarder kronor.
År 2002 var totalt 199 302  personer sysselsatta i
företag  med  statligt  ägande.  Av   de   anställda
utgjorde kvinnor 40 %, vilket var samma andel som år
2001. Statliga företag bidrar av flera skäl  till en
hög  servicenivå  och likvärdighet över hela landet,
sägs  det  i  skrivelsen.   De  statliga  företagens
anställda   fördelade  på  län  skiljer   sig   från
fördelningen  av  det  totala  antalet sysselsatta i
landet. De statliga företagen är  mer representerade
i   regioner  som  t.ex.  Norrbotten,  Västerbotten,
Jämtland, Gotland och Östergötland.

Motionerna


Frågan  om  synen på det statliga ägandet av företag
tas  upp  i  motioner   väckta   med   anledning  av
skrivelsen,  i  motioner  väckta  med  anledning  av
Riksdagens  revisorers  förslag och i motioner  från
allmänna motionstiden.

I motion 2002/03:N21 (m)  begärs tillkännagivanden
av  riksdagen  om  att  det  statliga   företagandet
snedvrider konkurrensen och om avveckling  av  sådan
myndighetsverksamhet  som  snedvrider  konkurrensen.
Vidare begärs att regeringen skall redovisa  motivet
till  varför  vart  och  ett  av bolagen med statlig
ägarinblandning   även   framgent  bör   ha   sådan.
Slutligen föreslås ett tillkännagivande om renodling
av rollerna och privatisering  av  statliga företag.
Statlig kommersiell verksamhet utgör  ett  betydande
problem  för  en  fri  och rättvis konkurrens, anför
motionärerna. De påpekar  att  fyra  av fem statliga
bolag  verkar  på fullt konkurrensutsatta  marknader
och anser att dessa bolag i praktiken agerar med den
statliga  beskattningsrätten  som  eget  kapital.  I
Konkurrensverkets   statistik   över   företag   som
missbrukat  sin  dominerande ställning återfinns SAS
AB,   Telia   AB,   SJ  och   Posten   AB   och   av
domstolsavgöranden angående  missbruk av dominerande
ställning  som  Konkurrensverket  redovisar  på  sin
hemsida  rör  över   60   %   företag   med  statlig
ägarinblandning,     uppger    motionärerna.    Även
beträffande     ifrågasatt     konkurrensbegränsande
beteende  är  de  statliga   och  kommunala  bolagen
överrepresenterade.   Dessutom   bedriver   en   rad
myndigheter   konkurrensutsatt  verksamhet,   vilket
leder till att  konkurrenssituationen  på  marknaden
påverkas,   säger   motionärerna.  De  föreslår  att
regeringen snarast skall  återkomma  till  riksdagen
med   förslag   om   att   avveckla   denna  typ  av
konkurrenssnedvridning.
I   många   fall   är  skälen  till  det  statliga
företagandet  ytterligt   oklara   och  motiven  har
varierat, anför motionärerna. De pekar  på att det i
industrialismens  barndom ansågs viktigt att  staten
kunde   utöva  inflytande   över   användningen   av
naturresurserna  och  att motiveringarna senare ofta
har varit av regionalpolitisk eller beredskapsmässig
karaktär. I vissa fall  har  staten  även ansett det
angeläget  att  ta över nedläggningshotade  företag,
säger motionärerna.  De  framhåller att en ny syn på
statligt  företagsägande dock  har  vuxit  fram  med
början   under    1980-talet,   med   innebörd   att
privatiseringar mer  är en praktisk än en ideologisk
fråga.  Skälen  till förändringen  är  flera,  t.ex.
starkare  krav  på   tydliga   och  aktiva  ägare  i
företagen,  ansträngda  statsfinanser  och  krav  på
högre  effektivitet.  Det har  länge  rått  oklarhet
kring   vilken   strategi   den   socialdemokratiska
regeringen har med sitt ägande, hävdar motionärerna.
De   föreslår   att  regeringen  i   skrivelsen,   i
anslutning   till   varje    bolag    med    statlig
ägarinblandning,  skall motivera varför staten  även
fortsättningsvis skall  inneha  ägandet.  De företag
vars  koppling  till  staten inte kan motiveras  bör
ingå  i  den  privatiseringsplan   som  motionärerna
föreslår att regeringen omgående skall presentera.
Under  det  gångna året har resultaten  försämrats
kraftigt i den statliga företagssektorn, konstaterar
motionärerna  och  hänvisar  till  att  de  statliga
företagen uppvisade  en  förlust på ca 4-5 miljarder
kronor om vinsterna från verksamhet  med  spel  samt
försäljning   av   vin,  sprit  och  el  exkluderas.
Dessutom      har     två     företag      upprättat
kontrollbalansräkning    enligt   bestämmelserna   i
aktiebolagslagen. Staten skall ange spelreglerna och
de legala förutsättningarna för näringverksamhet men
inte  agera som en stor aktör  på  marknaden,  anser
motionärerna.  De  föreslår  - i syfte att förbättra
konkurrenssituationen,   arbetsmiljön    i   berörda
företag och öka allmänhetens aktieägande -  att  ett
trettiotal  statligt  ägda bolag inledningsvis skall
privatiseras. Privatiseringarna  skall  ske  på  ett
ansvarsfullt    sätt    och    så   att   företagens
framtidsförutsättningar stärks.  Dessutom  anses det
viktigt   att  privatiseringarna  genomförs  på  ett
sådant sätt  att  staten  får  bra  betalt  och  att
försäljningarna bidrar till att sprida aktieägandet.
Hänsyn  måste också tas till läget på de finansiella
marknaderna,  och  försäljningen skall ske i en takt
som inte riskerar att  få negativa återverkningar på
de finansiella marknaderna, anför motionärerna.
I  motion  2003/04:N1 (m)  begärs  att  regeringen
under innevarande  riksmöte skall lägga fram förslag
till  privatiseringsplan   för  bolag  där  fortsatt
koppling    till   staten   inte   kan    motiveras.
Motiveringen  är  likartad  den  som  redovisats för
nyssnämnda    motion    2002/03:N21   (m)   avseende
privatisering av statliga företag.
Ett  tillkännagivande  om   privatisering   av  de
statliga företagen begärs i motion 2003/04:N316 (m).
Där  föreslås  också  att  riksdagen skall bemyndiga
regeringen att privatisera och  omstrukturera  de  i
motionen uppräknade statliga företagen. Det statliga
ägandet  av  företag  innebär en maktutövning som är
till ondo för det svenska näringslivsklimatet, anför
motionärerna. De menar  att  en viktig förutsättning
för en fungerande och effektiv konkurrens är att det
gäller  lika  villkor  för  privata  och  offentliga
aktörer.  Offentligt  ägda  företag   kan   påverkas
negativt av sin ägarstruktur, anser motionärerna och
hänvisar  till följande: Företagen riskerar att  bli
redskap för  politiska  ambitioner som kan komma att
gå   ut  över  rent  affärsmässiga   prioriteringar;
statligt  ägande  kan vara ett hinder för tillväxten
på  exportmarknaderna   eftersom  andra  länder  kan
uppfatta   det   statliga  ägandet   som   en   dold
subvention. Även annan  internationell  expansion  -
t.ex.   företagsuppköp,  sammanslagningar  och  s.k.
joint ventu-res  -  kan hindras på grund av statligt
ägande.
Statens  främsta  uppgift   inom  näringspolitiken
skall vara att skapa ramar och regler för företagens
verksamhet  och  bidra  till  att  skapa   gynnsamma
förutsättningar   för   långsiktig   tillväxt,  fler
företag,  fler arbetstillfällen och god  konkurrens,
anför motionärerna  vidare.  De  föreslår som nämnts
att de statliga företagen skall privatiseras.  Genom
försäljning  av  statliga  företag  avlastas  staten
uppgifter   och  kan  ägna  sig  åt  andra,  viktiga
uppgifter som  ingen  annan  än staten kan ta ansvar
för, säger motionärerna. De anser  att  de  statliga
företagen   genom   privatiseringar   kan   ges  mer
konkurrenskraftig  struktur,  kompetenta  ägare  och
tillgång   till   riskkapitalmarknaden  via  börsen.
Försäljningen av de  statliga företagen måste ske på
ett ansvarsfullt sätt,  vilket  innebär  att  hänsyn
måste tas till företagens intressen, bl.a. vid valet
av  tidpunkt  för  försäljning,  ägarstrukturen  och
metoderna  för  genomförande, anför motionärerna. De
påpekar att många  statliga  företag innehar monopol
eller är dominerande aktörer på  berörd  marknad och
att en privatisering skulle kunna innebära  att  ett
statligt  monopol  ersätts  med  ett privat monopol,
vilket inte är önskvärt. För att undvika  detta  kan
det  ibland  vara  lämpligt  att  dela  upp statliga
företag  före  en privatisering, anför motionärerna.
De framhåller att  det  dock  är  viktigt  att varje
enskilt  företag  är  starkt  och konkurrenskraftigt
efter  slutförd  privatisering, vilket  innebär  att
hänsyn måste tas till  företagens  intressen,  bl.a.
vid    valet    av    tidpunkt    för   försäljning,
ägarstrukturen och metoderna för genomförande.
Motionärerna anser att staten skall  sträva  efter
att  öka  intresset  för  svenska aktier genom breda
spridningar av aktierna i de statliga företagen till
allmänheten och till de anställda. De vill också att
privatiseringarna  skall bidra  till  att  göra  ett
svenskt ägande av näringslivet  möjligt. Trenden med
placeringar  av  svenskt  sparkapital   i  utländska
fonder,   försäkringar  eller  investmentbolag   med
utländsk beskattning motverkar det svenska ägandet i
Sverigebaserade  företag, vilket är olyckligt, anser
motionärerna.  Alla   privatiseringar   av  statliga
företag   kan   dock   inte   genomföras  som  breda
aktiespridningar  till  börs  och   allmänhet,  utan
företagen måste behandlas individuellt,  sägs det. I
vissa fall, såsom när det gäller OM AB eller  Telia,
kan  det  vara  aktuellt att sälja börsposter, medan
det  i  andra  fall   kan   gälla  försäljning  till
folkrörelser,   t.ex.   AB   Svenska    Spel    till
idrottsrörelsen,  och  när  det  gäller  företag som
Apoteket  AB  handlar  det om att bryta monopol  och
genomföra strukturförändringar,  anför motionärerna.
I  motionen anges följande bolag vara  aktuella  för
omstruktureringar  i  ett  inledande skede: Apoteket
AB, Arlanda och Landvetter flygplatser,  Assi  Domän
AB,  Lernia  AB,  LKAB, Nordea AB, OM AB, Posten AB,
SAS   AB,   Statens   Bostadsfinansieringsaktiebolag
(SBAB),    SJ    AB,    Sveaskog     AB,     Svenska
Lagerhusaktiebolaget,  Svenska rymdaktiebolaget,  AB
Svenska Spel, AB Svensk  Bilprovning,  Svensk-Danska
Broförbindelsen   AB,   Sveriges   Provnings-    och
Forskningsinstitut  AB, Sveriges Rese- och Turistråd
AB,  Telia Sonera AB,  Teracom  AB,  Vasakronan  AB,
Vattenfall   AB,   Vin  &  Sprit  AB  och  Vägverket
Produktion.
Staten bör helt gå  ur  ägandet  i  Telia  Sonera,
anförs  det  i  motion  2003/04:  N286  (m). Svenska
staten  äger  45,3  %  av  Telia  Sonera, den finska
staten  äger 19,1 % och den största  icke-offentliga
ägaren -  Robur  Fonder  -  äger  2,7 %, konstaterar
motionären.  Staten  är inte en kompetent  ägare  av
kommersiella företag och  statsägda  bolag har sämre
förutsättningar  för  tillväxt än sina konkurrenter,
hävdar  motionären.  Han   anser   att   regeringens
hantering av Telia har visat detta med övertydlighet
och  att  det är en illustration till varför  staten
inte skall äga företag.
Två tillkännagivanden  begärs i motion 2002/03:N23
(fp), nämligen om en systematisk  försäljning  av de
statligt  ägda  företagen  och  om att statligt ägda
företag   snedvrider   konkurrensen  på   marknaden.
Folkpartiet liberalerna anser att staten inte, annat
än  i  undantagsfall,  skall  driva  företag,  säger
motionärerna. De framhåller  att  staten  i  en  väl
fungerande  marknadsekonomi  fyller  en  oundgänglig
funktion  som stiftare av lagar och regler  och  som
beslutsfattare  vad  gäller  skatter  men att staten
också   som   rättsvårdande   och   marknadsvårdande
myndighetsutövare skall se till att reglerna  följs.
Att  dessutom  på samma gång vara aktör på marknaden
blir en orimlig  sammanblandning  av  roller,  menar
motionärerna.  De  anser  att  en  privatisering  av
statens  ägande  erbjuder  en  möjlighet  att sprida
privat  ägande av företag till flera och att  privat
företagande  i  längden  är  effektivare.  Det finns
många  exempel på att statligt och kommunalt  ägande
av företag  snedvrider  konkurrensen  genom en öppen
eller dold subvention och diskriminerande  offentlig
upphandling,   hävdar  motionärerna.  De  anser  att
regeringen tar ytterligare ett steg i denna riktning
genom  tillskapandet   av  det  särskilda  kontot  i
Riksgäldskontoret, genom  vilket  medel  kommer  att
slussas     från     vinstgivande    företag    till
förlustföretag. Den osunda  konkurrensen  leder till
att privata företag riskerar få sämre lönsamhet  och
expansionsmöjligheter,   befarar   motionärerna.  De
menar att man med statligt ägande aktualiserar andra
mål   än  företagsekonomisk  lönsamhet  -   antingen
tvingas   det  statliga  företaget  acceptera  sämre
företagsekonomisk  lönsamhet  på  grund av politiska
önskemål    eller   uppstår   misstankar   om    att
företagsledningen  måste  ta  politiska  hänsyn. Det
finns en risk att staten skjuter till medel  för att
täcka  förluster eller inför konkurrensbegränsningar
som gynnar statliga företag, hädar motionärerna.
Staten  har  en  rad  viktiga  uppgifter som ingen
annan  i  samhället  kan  eller  bör  utföra,  säger
motionärerna  vidare.  De  anser  att  regering  och
riksdag  skulle  fungera  bättre om de koncentrerade
sig  på  dessa  uppgifter och  bl.a.  avbördade  sig
ägande av företag  som  dessutom  privata ägare sägs
sköta  bättre.  Det  offentligas  huvuduppgift   är,
enligt motionärerna, att tillhandahålla en god vård,
ett   bra   utbildningssystem,  ett  väl  fungerande
försvar, ett  säkert  rättssystem  och  en  generell
politik  för att främja tillväxt och sysselsättning.
Det har tidigare anförts som skäl mot en försäljning
av statliga  företag  att  kapitalmarknaden inte kan
absorbera  det  aktuella  utbudet   av   tillgångar,
påpekar  motionärerna.  De  menar  att detta med  en
globaliserad  kapitalmarknad  dock  inte  längre  är
något  hållbart argument. De flesta av  de  statliga
företagen    bör    säljas,    anser   motionärerna.
Försäljningsintäkterna bör användas  för  att minska
statsskulden,  varvid de minskade räntebetalningarna
blir en långsiktig  besparing. Försäljningen bör ske
successivt, säger motionärerna.  De  anser  att  det
nuvarande  konjunkturläget gör det svårt att göra en
prioritering  av vilka företag som bör säljas först,
men erinrar om att Folkpartiet tidigare har pekat ut
följande företag  som lämpliga för försäljning: hela
det statliga innehavet  i Telia Sonera AB, innehavet
i Nordea AB, Civitas Holding  AB (bl.a. Vasakronan),
Vin  &  Sprit  AB,  Assi Domän AB (dotterbolag  till
Sveaskog AB), SBAB, Vattenfall  AB, LKAB, SAS AB, SJ
AB,  Apoteket AB, Luftfartsverket  (affärsverk)  och
Teracom AB.
I motion 2003/04:N3 (fp), som väckts med anledning
av Riksdagens revisorers förslag 2002/03:RR16, och i
motion     2003/04:N293    (fp),    från    allmänna
motionstiden,  föreslås tillkännagivanden om att det
arbete  med att minska  statens  företagsägande  som
påbörjades  under  fyrpartiregeringen  i  början  av
1990-talet   skall  återupptas.  Statens  viktigaste
uppgift inom näringspolitiken  är att ange ramar och
regler  för  näringslivets  verksamhet   och   skapa
förutsättningar   för   långsiktig  tillväxt,  anför
motionärerna. De menar att  konkurrensen  hotas  när
staten  även  uppträder som ägare på den marknad som
man bestämmer reglerna  för.  Grundprincipen  måste,
enligt     motionärernas     mening,     vara    att
konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas  i privat
regi  och  att  det statliga ägandet skall begränsas
till företag som  har ett tydligt samhällsintresse i
sin  verksamhet.  De   anser   dessutom   att  sådan
verksamhet  bedrivs  bättre  i  myndighetsform.  Det
arbete  med  att  minska statens företagsägande  som
påbörjades  under  fyrpartiregeringen  i  början  av
1990-talet   bör   därför,    enligt   motionärernas
uppfattning,   återupptas.   En   privatisering   av
statliga  företag  kommer  att  skapa  en  tydligare
ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en
spridning av aktieägandet i befolkningen,  sägs det.
Intäkterna  från  försäljningarna  kommer  även  att
minska statens skuldsättning. En försäljning  av  de
statliga  företagen bör ske successivt i en takt som
marknaden medger,  säger  motionärerna. De menar att
vissa  bolag  kan  säljas omgående  och  utan  några
speciella riktlinjer,  medan det vore värdefullt att
sälja andra till många små ägare. En tredje grupp av
bolag måste först bli av  med  sitt monopol innan de
kan säljas, säger motionärerna.
I  motionerna  2002/03:N22 (kd),  som  väckts  med
anledning av regeringens  skrivelse,  och 2003/04:N2
(kd),   som   väckts  med  anledning  av  Riksdagens
revisorers     förslag      2002/03:RR16,     begärs
tillkännagivanden om grunderna för statligt ägande -
med   likartade   motiveringar.   Statens   roll   i
samhällsekonomin  skall  vara  att sätta  ramar  och
övervaka  spelreglerna  på  marknaden,  ansvara  för
samhällsplanering och infrastruktur  samt  att skapa
förutsättningar   för   långsiktig  tillväxt,  anför
motionärerna. De anser att  när  staten agerar såväl
domare som spelare på marknaden är  risken  stor att
konkurrensen  snedvrids  och att investeringar  inte
görs på ett optimalt sätt  i  de  företag som har de
bästa  förutsättningarna.  Eftersom  staten   sätter
spelreglerna   inom   näringspolitiken  bör  staten,
enligt motionärerna, inte  själv  äga  företag, utom
när det finns särskilda skäl för det. Statens dubbla
roller       inom      näringspolitiken      hindrar
förutsättningarna    för   en   sund   och   rättvis
konkurrens, säger motionärerna.  De  menar  att  det
statliga  ägandet  är  till  nackdel  för  ekonomins
funktionssätt, för företagen och deras anställda och
innebär en orimlig inlåsning av statens förmögenhet.
Ett  skäl  för  försäljning  av  statens  aktier är,
enligt  motionärerna, att renodla statens roll.  Ett
annat är att ägandet bör spridas. Ett tredje skäl är
att det förbättrar  förutsättningarna för de berörda
företagen - en ägarspridning  ger  företaget kapital
för    framtida    investeringar,    vilket   enligt
motionärerna inte bör finansieras via statsbudgeten.
Försäljningen skall ske till marknadsmässiga  priser
och  i  den takt som är möjlig med hänsyn till bl.a.
andra  introduktioner   på   aktiemarknaden,   säger
motionärerna.  De anser dock att vissa företag skall
behållas av sociala  eller hälsopolitiska skäl. Till
de företag som motionärerna  menar  snart kan säljas
hör  bl.a. Civitas Holding, Vin & Sprit,  resterande
delar  av  SAS,  Telia  Sonera,  Nordea  och  OM. De
företag  som  är aktuella är sådana som är verksamma
inom     konkurrensutsatt      verksamhet,     anser
motionärerna. Monopolföretag kan  dock  inte  säljas
innan  omstrukturering skett. Vid utförsäljning  bör
allmänheten  och  de  anställda  i företagen vara en
viktig   målgrupp,   anför  motionärerna.   Liknande
synpunkter utvecklas i motion 2003/04:N412 (kd) från
allmänna motionstiden.
Det  är  viktigt  att  de  statligt  ägda  bolagen
debatteras offentligt och  blir  noggrant genomlysta
av  riksdagen, anförs det vidare i  tidigare  nämnda
motion 2002/03:N22 (kd). I syfte att skapa en större
aktualitet    kring    regeringens   skrivelse   och
utskottets behandling av  den samt den efterföljande
debatten i kammaren bör regeringen  i fortsättningen
lämna  redogörelsen  i så god tid att riksdagen  kan
behandla den under vårriksdagen, anför motionärerna.
Fyra   tillkännagivanden    föreslås    i   motion
2003/04:N327  (c), nämligen om att en ökad spridning
av det statliga  ägandet  skulle bidra positivt till
tillväxten och den ekonomiska  utvecklingen,  om att
felaktig politisk styrning av de statliga företagens
verksamheter    har    skadliga   demokratiska   och
ekonomiska effekter, om  att statliga företag verkar
på   andra  villkor  än  privata   aktörer,   vilket
snedvrider  konkurrensen, och om möjligheten för nya
småföretag  vid   en   kontrollerad   avveckling  av
Sveaskog i självbärande enheter skog. Vidare  begärs
i  motionen  att  regeringen  tydligt skall motivera
varför  vart och ett av de statligt  ägda  företagen
skall  förbli   statligt  ägda  och  i  övriga  fall
förbereda försäljning.  En ökad spridning av ägandet
och  ett  ökat  enskilt  ägande  vore  positivt  för
tillväxten  och den ekonomiska  utvecklingen,  anser
motionärerna och vill därför se ett minskat statligt
ägande till förmån för privata alternativ. Det stora
inslaget av statligt  ägande  har  haft  en hämmande
effekt    på   nyföretagande   och   småföretagande,
samtidigt som det i stor utsträckning har resulterat
i   det   svenska    storföretagsberoendet,    anför
motionärerna.  De menar att nya tekniska, idémässiga
och    organisatoriska     lösningar    har    sämre
förutsättningar att uppstå i  statliga  företag  och
att  statligt ägande inte är kostnadseffektivt eller
bra på  att  generera  innovationer.  Politiker  kan
antas  använda  statliga företag för att behålla och
stärka    sin   makt,    vilket    ofta    förklarar
regeringspartiers   motstånd  till  privatiseringar,
hävdar motionärerna.  Problematiska  relationer sägs
kunna    uppstå   till   följd   av   de   politiska
dimensionerna   hos   det  statligt  ägandet.  Detta
förhållande står, enligt  motionärerna,  i strid med
ett av regeringens mål med sin ägarpolitik, nämligen
att  professionellt  förvalta de tillgångar  som  de
statligt ägda företagen utgör.
De  konkurrensutsatta   statligt   ägda  företagen
skall,    enligt    Regeringskansliet,   ges   samma
förutsättningar och ha  samma krav på sin verksamhet
som andra aktörer, erinrar motionärerna om. De anser
dock  att  detta  knappast kan  sägas  vara  fallet.
Majoriteten  av  de  statliga  företagen  drivs  som
aktiebolag, vilket innebär att risken begränsas till
det insatta kapitalet.  Eftersom  staten via skatten
förfogar    över    medborgarnas    inkomster    och
förmögenheter    behöver    den   egentligen    inte
aktiebolagets riskbegränsning,  säger  motionärerna.
De  påpekar  att  även om det i sig är positivt  att
staten  inte  tar  risker  med  medborgarnas  pengar
kvarstår det faktum  att  statligt  ägda företag har
andra  förutsättningar  än  övriga  aktörer,  vilket
snedvrider konkurrensen.
Så kallade marknadsmässiga villkor  existerar inte
för   statliga  företag,  anför  motionärerna.   Det
statliga  företaget  har  tillgång till statskassan,
säger motionärerna och hänvisar  till  SJ,  Teracom,
Svenska    Skogsplantor,    m.fl.,    som   erhållit
kapitaltillskott under senare tid. De ställer frågan
hur detta rimmar med ett annat av Regeringskansliets
mål  för  det statliga ägandet, nämligen  att  skapa
värde  för  ägaren.   Målen  om  att  professionellt
förvalta de tillgångar  de  statligt  ägda företagen
utgör,  skapa värde för ägarna, det svenska  folket,
och ge de  konkurrensutsatta statligt ägda företagen
samma förutsättningar  och  ställa samma krav som på
övriga aktörer uppfylls inte  för  närvarande, anser
motionärerna.  De  menar att grundproblemet  är  att
statligt ägande är en ekonomisk paradox som inte kan
fungera  på  likvärdiga  villkor  som  enskilt  ägda
företag. Staten bör oavsett detta ha ett rimligt mål
för   det  existerande   statliga   ägandet,   säger
motionärerna.  De  föreslår  att  regeringen tydligt
skall  motivera  varför  det  statliga   ägandet   i
respektive  företag  bör  kvarstå  och att i de fall
inga motiv föreligger förbereda försäljning.
Ambitionsnivån   för   försäljning   av    statlig
verksamhet   bör   öka   de  kommande  åren,  varvid
försäljningen bör ske efter  analys av marknadsläget
för  att  maximera  utfallet  för   skattebetalarnas
räkning,   anför   motionärerna.  De  föreslår   att
försäljningar  det kommande  året  bör  koncentreras
till statligt skogsinnehav,  fastigheter och företag
som inte är särskilt konjunkturkänsliga, såsom Vin &
Sprit AB. I samband med försäljning  av  företag  är
det  angeläget  att  betona  samhällets  ansvar  för
infrastruktur,  vilket  t.ex. kan innebära att vissa
bolag  bör omstruktureras  innan  den  affärsmässiga
delen bjuds ut till försäljning, säger motionärerna.
De anser  att  en  utgångspunkt kan vara att företag
som verkar på konkurrensutsatta  marknader  och  som
saknar  samhällsåtagande och myndighetsfunktioner är
lämpliga  att  börja  med.  Centerpartiet är, enligt
motionärerna,  berett att diskutera  försäljning  av
t.ex.  följande  företag:   Vin   &   Sprit  AB,  AB
Swedcarrier,  Green  Cargo  AB, Kasernen Fastigheter
AB, Telia Sonera AB, Sweroad  AB, Civitas Holding AB
(Vasakronan), SBAB, Teracom AB, Apoteket AB, SAS AB,
Luftfartsverket  (affärsmässiga  delen),  Nordea  AB
(hela statens andel),  Lernia  AB,  SJ  AB,  Svenska
Rymdaktiebolaget, Svenska Skogsplantor, Vasallen  AB
och Sveaskog AB.
Kapital bundet i de stora skogsbolagens innehav av
skog   är   lågavkastande  relativt  marknadsvärdet,
varför  dessa  borde  säljas  då  aktieägarna  borde
förvänta  en  betydligt  högre  avkastning  på detta
dolda    kapital,    anför    motionärerna   vidare.
Motsvarande sägs sannolikt gälla  i  minst  lika hög
grad  för Sveaskog. En avveckling av Sveaskog  måste
dock ske  i kontrollerade former och ett skapande av
självbärande  enheter  skog skulle ge möjlighet till
start    av    tusentals    nya   småföretag    inom
skogsbranschen, anser motionärerna.
I motion 2003/04:N328 (c) -  i  vilken  begärs ett
tillkännagivande   om   att  ett  spritt  ägande  är
positivt   för   skogsnäringen   -   hänvisas   till
nyssnämnda motion  2003/04:N327 och vad som där sägs
om  att  en  kontrollerad   avveckling  av  statligt
skogsinnehav till självbärande  enheter  skulle  öka
förutsättningarna  för  nya  småföretag. Det spridda
ägandet är en styrka då många  får  del  av  skogens
avkastning,   samtidigt   som  det  privata  ägandet
innebär att människor "känner"  mer  för  sin  skog,
anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter


Tidigare riksdagsbehandling

I   april   2003   behandlade   utskottet  2002  års
redogörelse  för företag med statligt  ägande  (bet.
2002/03:NU9).   I   betänkandet   behandlades  också
motioner  väckta  med anledning av redogörelsen  och
motioner  från allmänna  motionstiden  2002  rörande
statliga  företag.   På   utskottets   förslag  lade
riksdagen skrivelsen till handlingarna och  samtliga
motionsyrkanden  i  betänkandet  avslogs.  Yrkandena
gällde  synen  på  statligt  ägande  av  företag och
försäljning    av    statliga    företag,    statens
ägarutövning  och  könsfördelningen  i  de  statliga
bolagsstyrelserna.  När det gällde försäljning  sade
utskottet att det i vissa  fall  kan  vara motiverat
med  försäljning  av del av eller hela det  statliga
ägandet i ett bolag.  Den ordning som för närvarande
gäller och som innebär  att  regeringen - i det fall
den inte redan har beslutsmöjlighet  -  lägger  fram
förslag   till   riksdagen   om  försäljning,  ansåg
utskottet vara ändamålsenlig.  I  en reservation (m,
fp,  kd,  c)  begärdes  en  plan för försäljning  av
statliga företag och en redovisning  av  syftet  med
det statliga ägandet för respektive bolag.

I   fråga   om   statens   ägarutövning  hänvisade
utskottet     till     pågående     arbete      inom
Regeringskansliet  avseende  riktlinjer,  offentliga
bolagsstämmor,   etisk   policy,   m.m.   En   annan
uppfattning redovisades i en reservation (m, fp, kd,
c),   där  det  föreslogs  ett  tillkännagivande  av
riksdagen     i     dessa     frågor.    Beträffande
könsfördelningen  i  de  statliga  bolagsstyrelserna
utgick  utskottet  från  att  regeringen  ökar  sina
ansträngningar  för  att  uppfylla  den  målsättning
rörande jämställdhet i fråga  om representation, lön
och  inflytande  som  riksdagen  vid   ett   flertal
tillfällen  uttalat,  och  som en bred opinion klart
ställt sig bakom. Detta måste,  påpekade  utskottet,
leda till en ökande andel kvinnor i både styrelserna
och  ledningarna  för de statliga företagen,  liksom
bland styrelseordförandena. I en reservation (m, fp,
kd, c) underströks  vikten  av en allmän vidgning av
kompetensen i styrelserna för de statliga företagen.
Riksdagen  beslöt  våren 1996  om  riktlinjer  för
statens företagsägande  (prop.  1995/96:  141,  bet.
1995/96:NU26),  enligt vilka följande huvudprinciper
skall gälla för förvaltningen av statliga företag:
- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på
effektivitet, avkastning  på  det  kapital företaget
representerar och strukturanpassning.
- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt
företag    skall    med   utgångspunkt   i   uppsatt
verksamhetsmål aktivt  följa  företagets  utveckling
och  vidta  erforderliga  åtgärder för att företaget
skall  uppfylla  kraven på effektivitet,  avkastning
och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen  att bemyndiga regeringen
att - med vissa givna restriktioner  -  kunna minska
statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi
Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia  & Upjohn
Inc.,  SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit,  SBL
Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande
ersatte  det  bemyndigande  som  riksdagen lämnat år
1991    (prop.   1991/92:69,   bet.   1991/92:NU10).
Samtidigt  angavs  att av riksdagen tidigare lämnade
bemyndiganden avseende  Nordbanken,  Securum  AB och
Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren  1998  behandlade utskottet ett förslag från
Riksdagens     revisorer      (1997/98:RR9,     bet.
1997/98:NU15) om statens roll som  ägare  av  bolag.
Förslaget  avstyrktes  med  hänvisning till pågående
utvecklingsarbete  inom  Regeringskansliet.   I   en
reservation (m, fp, kd) tillstyrktes förslaget.
Riksdagen   beslöt   våren  1999,  på  regeringens
förslag, att godkänna ett  samgående  mellan svenska
Telia  och  norska  Telenor (prop. 1998/99:99,  bet.
1998/99:NU14).  I  två   reservationer  (m,  kd;  c)
accepterades sammanslagningen  med  vissa  förbehåll
och  i  en reservation (fp) avstyrktes propositionen
och förordades att hela Telia skulle privatiseras. I
december   1999  meddelade  de  svenska  och  norska
regeringarna  att  fusionen mellan Telia och Telenor
skulle   avbrytas.   Företrädarna    för    Moderata
samlingspartiet,   Kristdemokraterna,  Centerpartiet
och Folkpartiet väckte  i  januari  2000  frågan  om
initiativ  av  utskottet  i  ärendet  om  Telia, med
innebörd att riksdagen skulle ge regeringen fullmakt
att      sälja      Telia.      Företrädarna     för
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet  och Miljöpartiet
avvisade detta förslag. Våren 2000 beslöt  riksdagen
att  ge  regeringen  bemyndigande att minska statens
ägande i Telia till lägst  51  %  av samtliga aktier
(prop.  1999/2000:84,  bet.  1999/2000:NU18).  I  en
reservation  (m,  kd,  c,  fp)  förordades  att  det
aktuella bemyndigandet inte skulle begränsas till 49
% av aktierna, utan avse hela det statliga ägandet i
Telia. Riksdagen beslöt därefter i juni 2001 - efter
ett initiativ av näringsutskottet  -  att  bemyndiga
regeringen  att  utan  begränsningar  kunna förändra
statens  ägande  i Telia (bet. 2000/01:NU11).  I  en
reservation (v) föreslogs att riksdagen skulle avslå
utskottets begäran.
Våren  2000 beslöt  riksdagen  att  ge  regeringen
bemyndigande  att  sälja statens samtliga A-aktier i
Celsius (prop. 1999/2000:29, bet. 1999/2000:NU9).
Hösten 2001 beslöt  riksdagen  att  staten - genom
Sveaskog - skulle få öka sitt ägande av  Assi  Domän
till  att  avse  samtliga  aktier (prop. 2001/02:39,
bet.  2001/02:NU7).  Inrättandet   av  det  statliga
företaget  Sveaskog syftade till att  skapa  en  mer
rationell   förvaltning   av   skogen,   en   bättre
fungerande virkesmarknad  och  en  ökad naturhänsyn,
erinrade utskottet om. Genom förvärvet  införlivades
Assi Domäns skogsmark i Sveaskog, vilket förbättrade
förutsättningarna avsevärt för Sveaskog att uppfylla
statens   ambitioner   beträffande  förvaltning   av
skogsmark,  anförde  utskottet.  Riksdagen  upphävde
samtidigt sitt tidigare bemyndigande till regeringen
att  sälja  statens  aktier   i  Assi  Domän.  I  en
reservation  (m,  kd,  fp) föreslogs  att  riksdagen
skulle avslå förslaget om  förvärv  av aktier i Assi
Domän,  med  hänvisning  till  att  konkurrensutsatt
verksamhet  skall  bedrivas  i privat regi  och  att
staten  bör  främja  ett  ökat  privat   ägande   av
skogsmark.  I en annan reservation (c) efterfrågades
ett  nytt  förslag  från  regeringen  med  en  annan
inriktning rörande det statliga skogsinnehavet.
Riksdagen  beslöt  också hösten 2001 att bemyndiga
regeringen att - vid lämplig tidpunkt och i den takt
som är affärsmässigt fördelaktig  - sälja aktierna i
Svenska Lagerhus AB och vidta de åtgärder  som krävs
för    genomförandet    av    försäljningen   (prop.
2001/02:39, bet. 2001/02:NU8).
I  februari  2003  beslöt riksdagen  att  samtliga
aktier i det av staten  helägda Svenska Skogsplantor
skall  överlåtas  till Sveaskog  (prop.  2002/03:24,
bet.  2002/03:NU4).   Utskottet   utgick   från  att
regeringen  följer den pågående rekonstruktionen  av
Svenska  Skogsplantor   och   att   Sveaskog,  under
innevarande      mandatperiod,      påbörjar     ett
försäljningsförfarande  av  Svenska Skogsplantor.  I
två reservationer avstyrktes  förslaget.  I  den ena
(m,   fp)  yrkades  på  en  likvidering  av  Svenska
Skogsplantor,  och  i  den andra (kd) förordades att
regeringen  skulle  ges i  uppdrag  att  tillse  att
Svenska Skogsplantors  verksamhet  snarast  avyttras
till privata intressenter.
Riksdagen  beslöt i juni 2003 om åtgärder för  att
stärka  den  finansiella  ställningen  i  SJ  (prop.
2002/03:86, bet.  2002/03:NU13).  Bakgrunden var att
SJ hade förbrukat mer än hälften av det registrerade
aktiekapitalet  och att aktiekapitalet,  i  enlighet
med  bestämmelser  i  aktiebolagslagen,  måste  vara
återställt  senast den 15 september 2003. Åtgärderna
omfattade  bl.a.   ett  tillskott  om  högst  1  855
miljoner kronor och  en  låneram i Riksgäldskontoret
om 2 000 miljoner kronor under  perioden  2004-2007.
Liksom  trafikutskottet  -  som  hade  yttrat sig  i
ärendet   -   delade   näringsutskottet  regeringens
bedömning att åtgärder måste vidtas för att reda upp
den ekonomiska krisen i  SJ.  Framtidsutsikterna för
järnvägen som sådan får sägas vara  goda, och därmed
bör  det  finnas  förutsättningar  för  att  SJ  som
företag   skall  kunna  få  en  gynnsam  utveckling,
anförde utskottet.  Med  hänvisning  till  den  s.k.
marknadsekonomiska     investerarprincipen     anser
regeringen att de föreslagna åtgärderna inte är  att
betrakta   som  statsstöd  i  EG-fördragets  mening.
Utskottet fann ingen anledning att ifrågasätta denna
bedömning. Syftet  med åtgärderna är ju att SJ - när
företagets finansiella ställning har stärkts - skall
ge utdelning till staten.  Staten  agerar  alltså på
motsvarande  sätt  som en privat investerare med  en
långsiktig syn på sitt  ägande skulle ha agerat. När
det gäller frågan om risken för att åtgärderna skall
leda    till    konkurrenssnedvridning    underströk
utskottet att SJ  självfallet  inte skall inta någon
särställning på de marknader där andra tågoperatörer
är   verksamma   -  SJ  och  andra  transportföretag
omfattas   av   samma    strikta   konkurrensregler.
Avkastningskraven   skall   upprätthållas.    I   en
reservation   (m,   fp,   kd,   c)   föreslogs   att
propositionen   skulle  avslås.  Det  av  regeringen
presenterade    beslutsunderlaget     var,    enligt
reservanternas mening, otillräckligt som  grund  för
ett riksdagsbeslut.
I  juni  2003  beslöt riksdagen också om förändrat
ägande av AB Svensk Exportkredit (SEK), med innebörd
att   staten  förvärvar   ABB   Structured   Finance
Investment   AB:s   samtliga  aktier  i  SEK  (prop.
2002/03:142,    bet.    2002/03:    NU14).    Vidare
bemyndigades regeringen dels  att  vidta  de  övriga
åtgärder som krävdes för att genomföra affären, dels
att ställa ut en garantiförbindelse gentemot SEK  om
högst  600 miljoner kronor med en löptid på upp till
30 år. I  en  reservation  (fp)  yrkades  avslag  på
propositionen.  I  två  motivreservationer  (m;  kd)
godtogs  regeringens  förslag trots anförda brister.
Vidare      avslogs     motionsyrkanden      rörande
beredningsfrågor.  Utskottet  konstaterade  att  det
förelegat  tidsbrist  inför  en försäljning av ABB:s
aktier  till staten, men menade  att  tidsbristen  i
första hand var en konsekvens av omsorgen om SEK och
ABB. I en reservation (m, fp, kd, c) påtalades stora
brister   i   beslutsunderlaget   i   den   aktuella
propositionen  -  liksom i flera andra propositioner
under riksdagsåret  2002/03. I fråga om det framtida
ägandet av aktier i SEK  ansåg  utskottet  enhälligt
att  det  är  av  stor vikt att det skapas lugn  och
klarhet kring ägarbilden med hänsyn till att bolaget
skall kunna behålla  sin  höga  kreditvärdighet  och
trovärdighet  på  de  finansiella marknaderna. Om en
seriös och lämplig partner  till  staten i framtiden
blir intresserad av ett delägarskap i SEK bör staten
självfallet vara öppen för en diskussion om en sådan
lösning, påpekade utskottet.

Delårsrapport

Enligt  delårsrapporten  för  företag  med  statligt
ägande, som nyligen presenterats, uppgick resultatet
före  skatt till 15,7 miljarder  kronor  för  första
halvåret  2003,  jämfört med 12 miljarder kronor för
motsvarande period  2002  -  en  ökning  med  31  %.
Resultatförbättringen förklaras huvudsakligen av att
Telia  Sonera  och  Vattenfall  redovisade  kraftiga
resultatförbättringar.   Sammanlagt  redovisade   32
företag ett bättre eller oförändrat  resultat, medan
15 redovisade ett sämre resultat. Bland  de  företag
som    redovisar   förlust   finns   bl.a.   Posten,
Swedcarrier   AB,   Samhall   AB  och  Svensk-Danska
Broförbindelsen  (SVEDAB).  Marknadsvärdet   på   de
börsnoterade  företagen  där  staten är delägare har
utvecklats sämre än Affärsvärldens generalindex från
årsskiftet  2002/03  till  den  4  september   2003.
Statens noterade innehav steg under denna period med
8 %,    medan    generalindex    steg    med   27 %.
Marknadsvärdet på statens aktier uppgick per  den  4
september    2003    till   99,5 miljarder   kronor.
Sammantaget   visade  de   statliga   företagen   en
avkastning på 4,6 %  på  det egna kapitalet år 2002,
och för tolvmånadersperioden juli 2002-juni 2003 var
motsvarande siffra 6,1 %.  I en kommentar i medierna
sade näringsminister Leif Pagrotsky  att de statliga
företagen  är  en vinstaffär för skattebetalarna  så
länge avkastningen ligger över statens kostnader för
att låna upp pengar.


Utskottets ställningstagande


Inledning

Utskottet  behandlar  först  frågan  om  regeringens
skrivelse och  synen  på  statligt ägande av företag
och  därefter  separat frågan  om  vårbehandling  av
skrivelsen.

Regeringens skrivelse och synen på statligt
ägande

Utskottet har i  olika  sammanhang redovisat sin syn
på statligt ägande av företag.  Det kan i vissa fall
vara motiverat med ett statligt ägande.  De statligt
ägda   företagen   kan   t.ex.  bidra  till  en  hög
servicenivå och likvärdighet över hela landet.

De statliga företagen har  i  flertalet  fall sitt
ursprung  i en infrastruktur som en gång byggts  upp
med offentliga  medel.  Som  regel har bolagen varit
myndigheter eller verkat under  monopol i bolagsform
som   genom   den   tekniska   och   marknadsmässiga
utvecklingen   omvandlats   till   konkurrensutsatta
företag,  vilka  numera i många fall arbetar  på  en
internationell marknad.  Staten  är Sveriges största
företagsägare och arbetsgivare. Totalt är ca 200 000
personer,  fördelade över hela landet,  anställda  i
företag med  statligt ägande. Detta medför ett stort
ansvar  och  ställer   krav  på  en  långsiktig  och
professionell  förvaltning   för   att   säkerställa
tillväxten och därmed sysselsättningen.
Utskottet intar en pragmatisk hållning i frågan om
huruvida staten skall äga vissa företag eller  inte.
Det  kan i vissa fall vara motiverat med försäljning
av del  av  eller  hela  det  statliga ägandet i ett
bolag. Den ordning som för närvarande gäller och som
innebär att regeringen - i det  fall  den inte redan
har  beslutsmöjlighet  -  lägger  fram förslag  till
riksdagen  om  försäljning,  anser  utskottet   vara
ändamålsenlig.
I  den nu aktuella skrivelsen från regeringen har,
som tidigare  redovisats,  ytterligare förbättringar
genomförts vad gäller redogörelsen  om  den statliga
företagssektorn.  Sålunda  redovisas i avsnittet  om
statens ägarpolitik - när det  gäller genomlysning -
regeringens  syn  på  bolagsstämmor  i  de  statliga
företagen.  Genom att bereda  medier  och  allmänhet
möjlighet att ställa frågor till företagsledningarna
i  de  statligt   ägda   företagen   avses   insynen
förbättras   ytterligare  i  företagen.  Beträffande
revisorernas roll  i  de  statligt  ägda bolagen har
regeringens     syn     ytterligare    förtydligats.
Fördelningen  mellan  revisionsarvoden   och  övriga
arvoden som utbetalats till revisorer i de  statligt
ägda  företagen redovisas, liksom en sammanställning
av arvodesnivåer för styrelseledamöter i de statligt
ägda företagen.
I syfte  att tydliggöra bakgrunden och därmed även
syftet  till  att  staten  för  närvarande  äger  de
enskilda   bolagen  har  varje  företagspresentation
försetts med  en ingress som ger en översiktlig bild
av  bolagets  historik   och   verksamhet.  Som  ett
komplement    lämnas   uppgift,   i   en    särskild
förteckning, om  de  propositioner  som  ligger till
grund för respektive bolag, varigenom läsaren  skall
ges  en  bild av de ursprungliga motiven för statens
ägande,  såsom   de   kom  till  uttryck  i  berörda
riksdagsbeslut.  I  företagspresentationerna  lämnas
information  om företagets  verksamhet  och  ekonomi
samt redovisas vissa branschspecifika nyckeltal. För
bolag med fler  än  tio  anställda  och  där statens
ägarandel   överstiger   20   %  lämnas  uppgift  om
personalens sjukfrånvaro. I företagspresentationerna
finns  också  uppgift om styrelser  som  utsetts  på
bolagsstämmorna eller genom regeringsbeslut under år
2002 och våren 2003.
Utskottet ser  positivt  på  de  förbättringar  av
redogörelsen  som  gjorts.  Sett  över  några år har
innehållet   i   skrivelsen   utvecklats   avsevärt.
Redogörelsen är ett viktigt redskap för att förmedla
information  om  den  statliga företagssektorn  till
både   riksdagen   och  allmänheten.   Arbetet   med
utformningen av innehållet  i skrivelsen bör ses som
en  ständigt  pågående process,  inte  minst  gäller
detta  beskrivningarna   av   målet   med   ägandet.
Utskottet utgår från att regeringen med kraft kommer
att driva detta arbete vidare.
Med  det  anförda föreslår utskottet att riksdagen
skall lägga regeringens skrivelse till handlingarna.
Samtliga här  aktuella motioner avstyrks samtidigt i
berörda delar.

Vårbehandling av regeringens skrivelse

Beträffande önskemålet  i motion 2002/03:N22 (kd) om
att  skrivelsen  skall  lämnas   i   sådan  tid  att
riksdagen skall kunna behandla den under  våren  kan
noteras  att  skrivelsen  innehåller  uppgifter  som
bygger  på  årsbokslut  från  ett  sextiotal  bolag.
Normalt  är dessa uppgifter beslutade och reviderade
under perioden  den  28  februari  -  den  15 april.
Regeringskansliet  arbetar  med  att  förbättra   de
administrativa  rutinerna  så  att rapporterna skall
kunna    avges    i    närmare    anslutning    till
rapportperiodens slut. Om skrivelsen  skall bygga på
reviderade     bokslut     finns     det,     enligt
Näringsdepartementet,     för     närvarande    inga
möjligheter   att   hinna   med   att   färdigställa
skrivelsen  före  ca  den 20 mars - vilket krävs  om
skrivelsen skall kunna behandlas under vårriksdagen.
Enligt regeringens riktlinjer  för  extern ekonomisk
information skall de statligt ägda företagen fr.o.m.
år 2003 publicera kvartalsrapporter.  En  konsekvens
av riktlinjerna är att företagen skall publicera  en
bokslutskommuniké  för verksamhetsåret 2003 före den
28 februari 2004.

Utskottet     kan    se    fördelar     med     en
riksdagsbehandling  av  regeringens  skrivelse under
vårriksdagen    i   mer   direkt   anslutning   till
avlämnandet av skrivelsen. Det är dock viktigare att
skrivelsen innehåller  aktuella  uppgifter, baserade
på  beslutade  och  reviderade  årsbokslut  för  det
aktuella året. För närvarande är det då sålunda inte
möjligt  för  regeringen att lämna  skrivelsen  till
riksdagen i sådan tid att vårbehandling kan äga rum.
Utskottet avstyrker därmed den här aktuella motionen
i berörd del.

Riksdagens revisorers förslag


Inledning

Riksdagens revisorer  granskade år 1997 statens roll
som bolagsägare. Granskningen  resulterade  i  flera
förslag  som  syftade  till att förstärka ägarrollen
(förs. 1997/98:RR9).

Den  nu  föreliggande  granskningen  har  omfattat
styrningen och uppföljningen av de statliga bolagens
verksamheter          samt          ägarföreträdaren
Regeringskansliets roll i det avseendet. En särskild
studie  har gjorts av bolagsledningarnas  löner  och
pensioner.  Revisorernas  iakttagelser, överväganden
och  förslag  redovisades  i  rapporten  Staten  som
bolagsägare  (2002/03:10),  vilken  har  remitterats
till    myndigheter,   bolag   och   organisationer.
Yttranden    har    inkommit   från   Statskontoret,
Konkurrensverket, Vasakronan  AB,  Vin  &  Sprit AB,
Akademiska    Hus   AB,   Landsorganisationen   samt
Föreningen Auktoriserade Revisorer.

Riksdagens revisorers allmänna synpunkter


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  Riksdagens  revisorers
förslag   vad  avser   allmänna   synpunkter.
Revisorernas  granskning  av statens roll som
bolagsägare är en uppföljning  av  en rapport
som revisorerna gjorde år 1997. Mycket av det
arbete     som     har     bedrivits     inom
Regeringskansliet  -  och  då  särskilt  inom
Näringsdepartementet   -  med  utveckling  av
ägarrollen  har skett mot  bakgrund  och  med
beaktande av  de  förslag  och påpekanden som
revisorerna gjorde år 1997. Detta arbete, som
får  ses  som  en ständigt pågående  process,
fortsätter. Jämför  reservation 3 (m, fp, kd,
c).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår  att  riksdagen  skall göra ett
tillkännagivande  i  enlighet  med vad de  anfört  i
avsnittet om allmänna synpunkter.  Det  bör  vara en
prioriterad     uppgift     för    regeringen    och
Regeringskansliet  att ta itu  med  de  i  rapporten
omnämnda bristerna i  styrningen,  förvaltningen och
uppföljningen av de statliga bolagens  verksamheter,
anser  revisorerna.  Det är främst under de  senaste
två  åren  som  regeringen  tycks  ha  intensifierat
utvecklingsarbetet,  sägs  det.  De  åtgärder som nu
vidtas   eller   nyligen  har  vidtagits  kunde   ha
genomförts tidigare,  menar revisorerna. Flera av de
iakttagelser   som  revisorerna   gjorde   år   1997
kvarstår. Åtminstone  de  närmaste  åren  anses  det
behövas     en     återkommande     granskning    av
ägarföreträdarens  arbete med de aktuella  frågorna.
Även om ägarrollen utvecklats  återstår  det, enligt
revisorernas uppfattning, en hel del arbete  för att
komma  till  rätta med återstående brister, avseende
t.ex. avsaknaden  av konkreta mål för flera statliga
bolag, oklara styrdokument och eftersatt uppföljning
av bolagens verksamheter.  Revisorerna  föreslår att
regeringen  årligen  till  riksdagen skall lämna  en
utförlig redovisning av vilka åtgärder som vidtagits
för  att  förbättra  styrningen,  förvaltningen  och
uppföljningen av de statliga  bolagens verksamheter.
Regeringskansliets  fortsatta utvecklingsarbete  bör
följas   noggrant,  och   regeringen   bör   årligen
rapportera   till  riksdagen  hur  arbetet  bedrivs.
Redovisningen   bör,   enligt  revisorernas  mening,
inbegripa samtliga åtgärder  som  vidtagits  och  de
resultat som uppnåtts på olika områden.

Utskottets ställningstagande

Revisorernas   granskning   av   statens   roll  som
bolagsägare  är,  som  nämnts, en uppföljning av  en
rapport  som  revisorerna  gjorde  år  1997.  Enligt
utskottets mening  är  det ett värdefullt arbete som
revisorerna nu har utfört.  Revisorerna  konstaterar
bl.a.  att  aktiviteten  inom Regeringskansliet  har
ökat  för  att  utveckla  ägarrollen   och  att  den
statliga ägarrollen har stärkts.

Mycket  av  det  arbete  som  har  bedrivits  inom
Regeringskansliet    -    och   då   särskilt   inom
Näringsdepartementet - med  utveckling av ägarrollen
har  skett  mot  bakgrund och med  beaktande  av  de
förslag och påpekanden  som revisorerna gjorde i sin
förra granskning år 1997.  Detta arbete, som får ses
som  en ständigt pågående process,  fortsätter.  Den
samordning   av   ansvaret   för  ägarfrågorna  till
Näringsdepartementet som genomfördes  vid årsskiftet
2002/03  utgör,  enligt  utskottets mening,  en  god
grund    för   det   fortsatta   utvecklingsarbetet.
Utskottet    återkommer    i   det   följande   till
revisorernas förslag på olika områden.
När  det  gäller  revisorernas   förslag   om  att
regeringen  årligen  till  riksdagen skall lämna  en
utförlig redovisning av vilka åtgärder som vidtagits
för  att  förbättra  styrningen,  förvaltningen  och
uppföljningen av de statliga  bolagens verksamheter,
anser  utskottet  att  detta redan  sker  genom  den
årliga skrivelsen. Som tidigare  sagts ser utskottet
redogörelsen  som  ett  viktigt  redskap   för   att
förmedla information om den statliga företagssektorn
till  både  riksdagen  och allmänheten och anser att
arbetet med utformningen  av innehållet i skrivelsen
bör ses som en ständigt pågående process,
Med hänvisning till det anförda kan utskottet inte
se   något   behov  av  ett  riksdagsuttalande   med
anledning  av  revisorernas  allmänna  synpunkter  -
förslaget avstyrks därmed i berörd del.

Regeringskansliet som ägarföreträdare


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  Riksdagens  revisorers
förslag  vad  avser   Regeringskansliet   som
ägarföreträdare        och        tillhörande
motionsyrkande. Utskottet hänvisar  till  den
samordning   till   Näringsdepartementet  som
beslutades  om  under  hösten  2002  och  som
innebär   att   detta  departement   nu   har
huvudansvaret  för  ägarfrågorna.  Denna  nya
ordning  kan förväntas  ge  goda  möjligheter
till   en   effektiv    samordning.    Jämför
reservationerna 4 (m, fp, c) och 5 (kd).

Revisorernas förslag

Revisorerna  föreslår att riksdagen skall  göra  ett
tillkännagivande  i  enlighet  med  vad  de anfört i
avsnittet  om Regeringskansliet som ägarföreträdare.
De remissinstanser som yttrat sig delar revisorernas
iakttagelser   om  att  Regeringskansliet  under  de
senaste  åren utvecklat  och  stärkt  sin  ägarroll.
Förhoppningar framförs om att den nyligen genomförda
koncentrationen   av   ägarutövningen   till   färre
departement  skall ge förutsättningar till en större
enhetlighet i  regeringens styrning, förvaltning och
uppföljning   av   bolagens    olika   verksamheter.
Revisorerna  föreslog  i den förra  granskningen  en
sådan koncentration av ägarutövningen.  Det  är dock
fortfarande   flera  departement  som  ansvarar  för
statliga  bolag,   varav   några  har  en  betydande
omsättning, konstaterar revisorerna. De anser därför
att behovet av att utveckla  samarbetsformerna  inom
Regeringskansliet  för  att  få  till  stånd  en mer
enhetlig  förvaltning  och  styrning  av de statliga
bolagen kvarstår. Uppdelningen av ägarutövningen  på
flera  departement  kan, enligt revisorernas mening,
leda  till  fortsatt  splittring   av  resurser  och
kompetens.       Den      utbildningsinsats      som
Regeringskansliet  anordnat  för  de bolagsansvariga
under våren 2003 bör, enligt revisorerna, följas upp
av  flera  och  bli ett återkommande inslag  för  de
departementstjänstemän  som  har  berörda uppgifter.
Revisorerna  föreslår  att regeringen  årligen  till
riksdagen  skall  lämna  en   redovisning   av   hur
utvecklingsarbetet   avseende   ägarutövningen  inom
Regeringskansliet bedrivs.

Motionen

Riksdagen  bör  göra  ett  tillkännagivande  om  att
förvaltningen av samtliga statligt  ägda bolag skall
samlas  hos  ett  departement, anförs det  i  motion
2003/04:N2 (kd). Att flera olika departement arbetar
med bolagsfrågor gör  att  staten inte använder sina
resurser  på bästa sätt och att  den  kompetens  som
byggts upp  på  Näringsdepartementet  inte utnyttjas
fullt    ut,    menar    motionärerna.    För    att
Regeringskansliets resurser skall utnyttjas på bästa
sätt och för att enhetlighet och en större överblick
av  statens  förvaltning av bolagen skall skapas bör
samtliga bolag  med statligt ägande förvaltas av ett
departement, anser  motionärerna.  De erinrar om att
en     sådan     omorganisation    av    regeringens
bolagsförvaltning länge har efterlysts av Riksdagens
revisorer och menar  att  det  nu är hög tid att den
genomförs.

Utskottets ställningstagande

Revisorerna konstaterar att Regeringskansliet  under
de   senaste  åren  har  utvecklat  och  stärkt  sin
ägarroll.  De  noterar  också  den  samordning  till
Näringsdepartementet  som  har skett men finner inte
detta  tillräckligt.  Utskottet   delar  inte  denna
uppfattning.        Den        samordning       till
Näringsdepartementet som beslutades  om under hösten
2002  och  som innebär att Näringsdepartementet  har
huvudansvaret för ägarfrågorna stöder utskottet till
fullo. Denna  nya  ordning  kan  förväntas  ge  goda
möjligheter   till   en   effektiv   samordning.   I
verksamhetsberättelsen   redogörs   i  avsnittet  om
Regeringskansliets     ägarförvaltning    för     de
förändringar och förbättringar  som skett. Utskottet
vill i detta sammanhang understryka  vikten  av  att
regeringen  även  framöver  i verksamhetsberättelsen
redovisar utvecklingen av ägarförvaltningen.

Revisorerna    tar    också    upp    frågan    om
utbildningsbehovet   av  berörda  handläggare   inom
Regeringskansliet.  Som  redovisats  har  en  mycket
omfattande utbildning  bedrivits  under  hösten 2002
och våren 2003. Utskottet kan konstatera att en stor
del  av  den kompetens som erfordras för förvaltning
av bolag i  första  hand är tillgänglig på marknaden
och  ser  därför  för  närvarande   inget  behov  av
ytterligare       intern       utbildning       inom
Regeringskansliet.  Det som erfordras är snarare ett
effektivt utnyttjande  av  befintliga  resurser inom
Regeringskansliet och en ytterligare samordning. Det
är också väsentligt att Regeringskansliet rekryterar
tjänstemän med intresse för de aktuella  uppgifterna
och som har en relevant utbildning och ett  intresse
för bolagsfrågor.
I  motion  2003/04:N2  (kd) föreslås att riksdagen
skall  uttala  sig  för  att förvaltningen  av  alla
statligt   ägda  företag  skall   samlas   hos   ett
departement.  Utskottet  kan inte se någon anledning
för att riksdagen skall göra  ett  sådant uttalande.
Den     samordning     och     koncentration    till
Näringsdepartementet som har skett  anser  utskottet
är  positiv  och  främjar  effektiviteten  i statens
ägarförvaltning.  Det  kan  dock  finnas skäl att  i
vissa   fall,  vilket  sker  för  närvarande,   låta
förvaltningen  av ett bolag ligga på ett departement
som också har ansvar  för  det sakområde inom vilket
det  berörda  bolaget  är verksamt.  Behovet  av  en
enhetlig ägarpolitik kan,  enligt utskottets mening,
anses  bli  tillgodosett  genom   det   ansvar   som
näringsministern  har  när det gäller frågor som rör
statens företagsägande och  som  ställer  krav på en
enhetlig        ägarpolitik        eller       avser
styrelsenomineringar.
Med  det  anförda  avstyrker utskottet  Riksdagens
revisorers förslag i här  aktuellt  avseende och den
nyssnämnda motionen i berörd del.

Övergripande mål, ekonomiska mål och
verksamhetsmål


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  Riksdagens  revisorers
förslag    vad    avser   övergripande   mål,
ekonomiska  mål och  verksamhetsmål  och  här
aktuella motionsyrkanden. Utskottet anser - i
likhet med revisorerna  -  att  det är mycket
viktigt     med     tydliga     och     klara
målformuleringar  för  de statliga företagen.
Det  är  också  av  avgörande  betydelse  att
Regeringskansliet,    som    ägarföreträdare,
kommunicerar  de  aktuella   målen   på   ett
entydigt  sätt. Beträffande etiska frågor och
frågor  om miljöstyrning  hänvisar  utskottet
till att  dessa  frågor  redan är föremål för
aktiv   hantering   inom   Regeringskansliet.
Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen  skall  göra  ett
tillkännagivande  i  enlighet  med  vad  de anfört i
avsnittet  om övergripande mål, ekonomiska  mål  och
verksamhetsmål.  Revisorernas  granskning  visar att
det    inte    finns   någon   enhetlig   syn   inom
Regeringskansliet på vilka dokument som bör användas
i  styrningen  av   de   statliga  bolagen.  På  den
övergripande nivån finns aktiebolagslagen  som anger
att  bolagsordningen  skall  ange  det  övergripande
syftet  med bolagets verksamhet. På verksamhetsnivån
är  det en  fråga  för  ägaren  att  finna  lämpliga
styrdokument.  Ett departement, Finansdepartementet,
har använt sig av  ägardirektiv  för att ange de mer
precisa  kraven  på bolagen. Ett annat  departement,
Näringsdepartementet,  anser  att bolagsordningen är
det enda skriftliga styrdokument  som  bör  användas
och    ifrågasätter   användningen   av   skriftliga
ägardirektiv.  Revisorerna  har  även  i några andra
granskningar  av  statliga  bolag  funnit brister  i
ägarstyrningen, t.ex. avseende Almi  Företagspartner
AB och SJ. Revisorerna gör bedömningen att bristerna
i    återrapporteringen,    bl.a.    i    fråga   om
måluppfyllelsen,  till stor del beror på förekomsten
av flera olika styrdokument  och  på  att  målen och
kraven inte har varit tillräckligt preciserade.

För bolagen med särskilda samhällsintressen är det
enligt revisorerna särskilt viktigt med tydliga  och
konkreta  mål.  Det är otillfredsställande att flera
bolag fortfarande  uppger att de inte har något krav
på  att  redovisa hur  samhällsåtagandet  uppfyllts,
anser revisorerna. De menar att även om det kan vara
svårt  att   formulera   målen   bör   det  vara  en
prioriterad uppgift för ägaren att formulera mål som
är  tillräckligt konkreta för att kunna följas  upp.
Det är  också  viktigt  att ägaren alltid preciserar
hur  samhällsåtagandet  skall   finansieras.   Detta
gäller  även  bolag som är anslagsberoende eller har
en monopolställning.  För  bolag  som  skall  gå med
vinst  bör avkastningskrav alltid formuleras och  en
utdelningspolicy     anges,    anför    revisorerna.
Resultatet bör också återfinnas i redovisningen till
riksdagen. Granskningen visar att så inte alltid har
varit  fallet.  Regeringen   bör   verka   för   att
avkastningskrav fastställs för bolagen och att dessa
redovisas  i  den  årliga  redogörelsen för statliga
företag, anser revisorerna.
Det   är,   enligt   revisorerna,   positivt   att
regeringen  i  sina  riktlinjer   för   den  externa
rapporteringen nu anger att bolagen skall  lämna  en
redogörelse över såväl beslutade finansiella mål som
samhällsmål   och  hur  de  uppfyllts.  Det  bör  ge
regeringen möjlighet  att  göra  en  sammanställning
över de beslut och dokument i vilka bolagen  bedömer
att  ägaren  ställt  krav  på verksamheten, varefter
regeringen  har  möjlighet  att   begränsa   antalet
styrdokument och formulera mer precisa mål och  krav
på   bolagens  verksamhet.  Regeringen  bör,  enligt
revisorernas mening, se till att alla statliga bolag
har en  aktuell  bolagsordning, där bl.a. syftet med
verksamheten tydligt anges och där det också framgår
om verksamheten syftar  till  något  annat än att gå
med vinst.

Motionerna

I  motion  2003/04:N365 (s) föreslås att  regeringen
skall göra en  utredning om statlig ägarpolitik. Det
finns starka skäl  för  att  utveckla  en  mer aktiv
statlig  ägarpolitik,  som kan ges möjlighet att  ta
ett  större samhällsansvar,  anför  motionären.  Han
menar   att  det  statliga  ägandet  bättre  än  för
närvarande  bör  kunna användas för att ta till vara
arbetsmarknads-,  närings-   och   regionalpolitiska
intressen. Den miljö i vilken de statliga  företagen
verkar  har  dramatiskt  förändrats under de senaste
åren, konstaterar motionären  och pekar på följande:
internationaliseringen  har  inneburit   en  hårdare
konkurrens;  monopol  har  brutits  ned  eller  helt
försvunnit; den tekniska utvecklingen har  tagit nya
språng. Avregleringar och bolagiseringar av  statlig
verksamhet   har   i   många   fall   inneburit  att
samhällsintressen    har   fått   vika   undan   för
vinstintressen, vilket  på många sätt är en olycklig
utveckling,  anser motionären.  Han  menar  att  det
krävs en grundlig utvärdering av de förändringar som
skett  under  senare   år   och   hur   de  påverkat
samhällsutvecklingen.  Det  i verksamhetsberättelsen
angivna  målet  -  att  skapa  värde   -   kan  vara
tillräckligt för något av de statliga företagen  men
otillräckligt för andra, säger motionären. Han anser
att det är tveksamt att företag som t.ex. Posten och
SJ  skall  ha  värdeskapande  som  ett av de främsta
målen för sin verksamhet, eftersom det  riskerar att
tränga undan dessa företags samhällsuppgifter. I den
föreslagna utredningen bör följande frågeställningar
analyseras:    Är    det   möjligt   att   kombinera
vinstintressen med ett  större  samhällsansvar och i
vilka   företag   är   detta   möjligt?   Kan   rent
företagsekonomiska mål kombineras med och balanseras
av andra mål? Vilka åtgärder kan och bör staten  som
ägare  vidta? Vilka statliga företag skall fortsätta
drivas vidare i bolagsform och vilka är lämpliga att
ha i myndighetsform?

Riksdagen  bör  begära att regeringen i den årliga
redogörelsen för statliga  företag  för  varje bolag
redovisar vilka samhällsintressen som motiverar  att
staten  även fortsättningsvis upprätthåller ägandet,
anförs det  i  motion  2003/04:N1  (m).  Revisorerna
kritiserar    att    staten    fortfarande   blandar
övergripande mål, verksamhetsmål  och ekonomiska mål
i    olika    dokument,    såsom    bolagsordningar,
ägardirektiv, avtal, riksdagsbeslut,  propositioner,
etc.,   erinrar   motionärerna   om.   I   rapporten
konstateras också att bolagsordningarna inte  alltid
tydligt  anger  syftet med verksamheten. Inte heller
framgår det om verksamheten  syftar till något annat
än  att gå med vinst. Revisorerna  ger  en  bild  av
betydande  förvirring  inom  delar  av  den statliga
bolagssektorn,  anser  motionärerna. De påpekar  att
det förekommer att bolag  utvecklar  affärsidéer och
mål   utan   att  det  finns  nämnvärd  täckning   i
officiella  styrdokument.   Andra  bolag  expanderar
sidoverksamheter   som  saknar  egentlig   grund   i
bolagsordningen.  Tydliga   avkastningskrav  och  en
fastställd   utdelningspolicy  finns   inte   alltid
angiven för statliga företag som skall gå med vinst,
säger motionärerna.  De  påpekar  att regeringen för
bolag med samhällsåtaganden missar  att  ställa krav
på återredovisning av hur dessa åtaganden  uppfylls.
Den   kritik   som   revisorerna  anför  är,  enligt
motionärerna, berättigad och föreslagna åtgärder bör
vidtas.
Dessa åtgärder är dock  inte  tillräckliga,  anser
motionärerna.  De  menar  att ett av skälen till den
beskrivna  otydligheten kan  vara  att  motiven  för
statlig bolagsverksamhet har varierat över tiden. Av
revisorernas  rapport  framgår  att  någon  strategi
knappast    är    urskiljbar    i    de    nuvarande
styrdokumenten, säger motionärerna. De föreslår  att
regeringen   i  den  årliga redogörelsen för företag
med statligt ägande  på  bolagsnivå  skall  redovisa
dels  vilka  motiv  som har funnits för det statliga
engagemanget, dels vilka  samhällsintressen  som  nu
motiverar   att  staten  upprätthåller  ägandet.  De
företag vars koppling till staten inte kan motiveras
bör  ingå  i  den  privatiseringsplan  som  Moderata
samlingspartiet,  som  tidigare redovisats, föreslår
att regeringen skall lägga  fram för riksdagen under
innevarande riksmöte.
I motion 2003/04:N3 (fp) begärs  tillkännagivanden
i  två  avseenden, nämligen om att målen  för  varje
statligt företags verksamhet skall framgå i ett enda
styrdokument och om att varje statligt företag skall
ha en aktuell  bolagsordning.  Den granskning av hur
staten sköter sin uppgift som bolagsägare som gjorts
av  Riksdagens  revisorer  visar  de   problem   och
oklarheter  som  uppstår  när staten äger närmare 60
företag med olika verksamheter  och  där  det  i  de
flesta  fall  är  oklart  vad  det  statliga ägandet
syftar  till,  anser  motionärerna.  De påpekar  att
kostnaderna  för  det  statliga  ägandet av  företag
ibland blir extra tydliga, som när  regeringen våren
2003  begärde  - och fick - ett kapitaltillskott  av
riksdagen på 1 855  miljoner  kronor till SJ. Att SJ
fick ett kapitaltillskott skapade en bild av att ett
statligt bolag kan bete sig oansvarigt  och ändå kan
få  hjälp  för  att  lösa de ekonomiska problem  det
självt orsakat, hävdar motionärerna.
Folkpartiet delar i  allt  väsentligt  den  kritik
revisorerna   riktar  mot  bristerna  i  styrningen,
förvaltningen  och   uppföljningen  av  de  statliga
bolagen,  sägs  det. Det  gäller  bl.a.  bristen  på
konkreta  mål  för   flera  statliga  bolag,  oklara
styrdokument och eftersatt uppföljning av företagens
verksamheter.  Folkpartiet   anser   att   offentlig
verksamhet  skall bedrivas öppet med full insyn  för
medborgarna,  varför  aktiebolag är en olämplig form
för  offentlig verksamhet,  säger  motionärerna.  De
menar  dock  att  målen  för bolagen och de krav som
staten ställer på deras verksamhet  så  länge staten
äger  aktiebolag  bör vara klara och tydliga.  Varje
statligt företag skall  ha  ett tydligt styrdokument
som innehåller de mål som ställs på företaget och de
krav som ställs på verksamheten. Motionärerna stöder
revisorernas förslag att alla  statliga  bolag skall
ha  en  aktuell  och genomarbetad bolagsordning  där
syftet med verksamheten anges (särskilt om syftet är
något annat än att  gå med vinst). Genom att tvingas
ange  syftet med statliga  ägandet  av  varje  bolag
måste regeringen  ta  aktiv  ställning  till  om det
verkligen  finns  ett  motiv  för  fortsatt statligt
ägande, anser motionärerna. De menar  att  en  sådan
prövning  bör  vara till fördel, både för staten och
de  berörda företagen.  Motionärerna  anför  att  en
sådan  prövning  bör  leda till att staten avvecklar
sitt ägande i de företag  där  det  inte  finns  ett
uttryckligt   samhällsintresse   av   ett   fortsatt
statligt ägande.
Riksdagen   bör   göra   tillkännagivanden  i  tre
avseenden, anförs det i motion  2003/04:N2 (kd) - om
behovet   av   en   etisk   policy  för  regeringens
ägarförvaltning och för företag med statligt ägande,
om  att  begränsa  antalet  styrdokument   och   att
förtydliga   och   förbättra   målbeskrivningar  och
uppföljning   samt   om   behovet  av  en   enhetlig
redovisning  för  de  olika företagen  med  statligt
ägande.   Statens   agerande    på   marknaden   och
regeringens förvaltning av de statliga bolagen måste
stå på en etisk grund, och staten  skall  som  ägare
agera som föredöme på marknaden, anser motionärerna.
De  hänvisar  till  att  många  privata  företag har
insett  behovet  av att utveckla etiska och  sociala
principer för verksamheten  och  att  ställa krav på
underleverantörerna.   Även   Stockholmsbörsen   gör
etiska   avvägningar.  För  närvarande   saknas   en
övergripande   etisk  policy  både  för  regeringens
ägarförvaltning   och  för  de  statliga  företagens
verksamhet,  säger  motionärerna.  De  föreslår  att
regeringen snarast skall  utarbeta  en  sådan policy
och   ansvara  för  att  den  omsätts  i  praktiken.
Regeringen bör sedan redogöra för innehållet i denna
etiska  policy  i  den  årliga  redogörelsen och för
varje enskilt företag ange om företaget har en etisk
policy   på   motsvarande   sätt   som  gäller   för
miljöarbete,   mångfald   och  jämställdhet,   anför
motionärerna.
Revisorernas   granskning   visar    att    staten
fortfarande   använder   flera   olika   dokument  i
ägarstyrningen, konstaterar motionärerna.  De  anser
att  det  måste  finnas  ett tydligt formulerat skäl
till varför staten skall äga ett visst bolag och att
regeringens  styrning  av bolaget  skall  utgå  från
anledningen  till  ägandet,   varvid  bolaget  skall
fokusera på sin kärnverksamhet. Den omfattande flora
av  styrdokument  som  finns  för  närvarande  måste
begränsas till ett minimum och bolagets övergripande
mål  och  syfte  skall  redovisas i bolagsordningen,
anför  motionärerna. De föreslår  att  regeringen  i
övrigt skall  förmedla  statens  målsättningar genom
ägardirektiv   som   fastställs   på  bolagsstämman.
Bolagens  mål skall, enligt motionärerna,  redovisas
dels i kvartalsrapporter  och årsredovisningar, dels
i regeringens årliga skrivelse  till  riksdagen.  De
uppsatta  målen  måste  följas upp bättre än vad som
sker för närvarande, anser  motionärerna.  De  menar
att  regeringen  - när ett mål kommuniceras till ett
bolag    -    samtidigt     skall    klargöra    hur
återrapporteringen skall gå till,  varvid  i princip
all  återrapportering  skall  göras  skriftligen   i
kvartalsrapporter eller årsredovisningar.
Trots    regeringens    högt   ställda   mål   för
genomlysning av de statligt ägda företagen finns det
mycket övrigt att önska när  målsättningarna omsätts
i praktisk handling, anser motionärerna  vidare.  De
menar  att  redovisningen  för de statliga företagen
måste göras tydligare och mer enhetlig. En bristande
enhetlighet över tiden och mellan olika företag sägs
försvåra för riksdagen, medierna och allmänheten att
granska företagen och regeringens förvaltning av dem
- som exempel anförs att det  i skrivelsen finns tre
olika  sätt  att redovisa ohälsotal.  De  avtal  som
finns    om    löner     och     andra     förmåner,
avgångsersättningar  och  pensioner  för personer  i
företagsledande  ställning bör vidare redovisas  per
person,  i enlighet  med  de  riktlinjer  regeringen
fastställde  i  december  1996,  för  varje  enskilt
företag,  föreslår  motionärerna.  De anser att alla
statliga bolag skall följa Stockholmsbörsens regler,
vilket bl.a. innebär att de skall ha en egen hemsida
och publicera kvartalsrapporter senast  två  månader
efter  kvartalets  slut.  På  motsvarande  sätt  som
börsbolagen  har  en  skyldighet att rapportera viss
information till börsen  skall  de  statliga bolagen
rapportera  till  näringsutskottet,  i  förekommande
fall under sekretesslöfte, anför motionärerna.
I   motion   2002/03:N22   (kd),  som  väckts  med
anledning  av  regeringens  skrivelse   2002/03:120,
återfinns två likartade yrkanden om etisk policy och
enhetlig   redovisning   som   i  nyssnämnda  motion
2003/04:N2 (kd). Motiveringarna är också likartade.
Regeringen  bör utarbeta etiska  och  miljömässiga
riktlinjer för  de  statliga företagen, anförs det i
motion   2003/04:N327   (c).   För   att   stimulera
näringslivet att arbeta förebyggande med miljöfrågor
och sociala frågor är det  viktigt  att  de statliga
företagen    fungerar    som    föregångare,   anser
motionärerna.  De  menar att företag  som  inte  kan
bedrivas utifrån ambitiösa  miljömässiga och sociala
riktlinjer    bör   säljas.   Det   finns,    enligt
motionärerna, många  exempel  på  när  statligt ägda
företag   skulle  behöva  en  tydligare  etisk   och
miljömässig  handlingslinje  och nämner följande två
exempel: Vin & Sprits lansering  i  Förenta staterna
av  produkten OP Anderson Aquavit med  hjälp  av  en
pornografisk   tidning   och   Vattenfalls   köp  av
kolkraftverk.
I    motion    2003/04:N314   (c)   föreslås   ett
tillkännagivande om att tillgänglighet skall beaktas
vid ägarstyrning av  statliga  företag.  Våren  2000
antog    riksdagen    en    ny   handlingsplan   för
handikappolitiken    (prop.    1999/2000:79,    bet.
1999/2000:SoU14), i vilken sägs  att samhället skall
utformas  så  att människor med funktionshinder  kan
bli  fullt delaktiga,  erinrar  motionären  om.  Hon
anser  att  staten  har  ett ansvar för att på olika
områden gå före som ett gott  exempel,  såväl i egna
myndigheter som i företag. Myndigheternas ansvar när
det  gäller  tillgänglighet  anges  i  en förordning
(2001:526),  varvid  det klargörs bl.a. att  det  är
viktigt  att  dessa frågor  ingår  i  myndigheternas
reguljära upphandlingsarbete.  Vidare  pekas  på att
personer  med  funktionshinder  skall  kunna  besöka
myndigheten  och kunna arbeta där. I riktlinjer  för
en tillgänglig  statsförvaltning  ställs krav på att
publika  lokaler  och  arbetslokaler som  används  i
myndighetens verksamhet  skall  göras  tillgängliga,
säger motionären. Hon anser att det som  gäller  för
statliga  myndigheter  också  bör gälla för statliga
bolag, inte minst avseende bolag  som  erbjuder sina
tjänster   till   allmänheten.   Postservicen    har
genomgått  stora förändringar under de senaste åren,
och en avsikt  har varit att säkerställa att den kan
ske  med fortsatt  god  tillgänglighet,  konstaterar
motionären.  Hon  påpekar  att  många  personer dock
upptäcker  att det inte är möjligt att få  tillträde
till posten  med  en  permobil eller med en rullator
och   ifrågasätter   i   vilken   utsträckning   som
upphandlingen av tjänster skett med beaktande av att
tjänsterna   skall   vara  tillgängliga   även   för
funktionshindrade.  Med   hänvisning  till  vad  som
redovisats anser motionären  att  det finns skäl att
se  över direktiven till de statliga  företagen,  så
att de  i  sin  verksamhet,  inklusive  upphandling,
skall  följa de mål som riksdagen antagit  i  berörd
del.
Två   tillkännagivanden    föreslås    i    motion
2003/04:Fi218 (mp), nämligen om att statliga företag
och    myndigheter    skall    ha   ett   fungerande
miljöledningssystem och om att statliga  företag och
myndigheter  i  möjligaste mån skall miljöcertifiera
sig enligt internationellt  erkänd standard. Ett bra
sätt  för  företag att sätta miljöarbetet  högre  på
dagordningen  är  att införa ett miljöledningssystem
och att miljöcertifiera sig, anser motionärerna. Ett
miljöledningssystem   är   ett   verktyg   för   att
systematisera  miljöarbetet  i  ett företag eller en
organisation och som gör det lättare att kommunicera
miljöarbetet, att prioritera bland  miljömål och att
utarbeta en ansvarsfördelning. På så  sätt "tvingas"
företaget   att  ställa  högre  krav  på  sin   egen
verksamhet,          påpekar           motionärerna.
Miljöledningssystemet kan användas till egenkontroll
men  kan  också ligga till grund för en certifiering
enligt  systemen   ISO   14001   eller   EMAS  (EU:s
miljöstyrnings- och miljörevisionsordning).  Att  ha
ett miljöledningssystem är en minsta garanti för ett
miljötänkande   i  företaget  eller  organisationen,
säger motionärerna.  De  anser  därför  att  det  är
självklart  att  samtliga  statliga företag och verk
skall   ha   ett   fungerande   miljöledningssystem.
Statliga   företag  bör  även  i  tillämpliga   fall
miljöcertifiera   sig   enligt  de  tidigare  nämnda
standarderna   ISO   14001   eller    EMAS,    anför
motionärerna.
I    motion    2003/04:N295    (mp)   begärs   två
tillkännagivanden,   nämligen   om   styrning    och
uppföranderegler  för  statligt  ägda företag och om
att  ett  statligt  ägande alltid skall  utövas  med
klara  ägardirektiv och  ett  aktivt  ägarinflytande
samt  uppfylla   vissa   uppföranderegler.  Statligt
ägande har tyvärr ibland kommit  att  förknippas med
osunt  uppförande  när det gäller att värna  miljön,
skattemoralen, konkurrensneutraliteten och värnandet
av mänskliga rättigheter,  hävdar  motionärerna.  De
påstår  vidare  att statligt ägande också ibland har
kommit att förknippas  med dålig service och med ett
osunt utnyttjande av kundernas beroendeställning. De
hänvisar till följande fyra exempel som stöd för sin
tes:
-  Vattenfall  har  gått   in  som  ägare  av  ett
kraftföretag i Tyskland som är  engagerat i brytning
och  förbränning  av brunkol. Detta  bryter  mot  de
miljökrav som ställs  i Sverige och har lett till en
fördrivning av invånarna i byn Horno.
-  Ett  dotterföretag till  det  statligt  helägda
Posten genomförde  en  företagsförsäljning utomlands
för att kringgå den svenska skattelagstiftningen och
minska sin skatt till svenska staten.
- Det statligt helägda  SJ  (och  Banverket) har i
ett  flertal  fall  inte  drivit tågtrafiken  enligt
gällande tidtabell.
-  Vattenfall  har, tillsammans  med  Affärsverket
svenska kraftnät,  misslyckats  både  med att hjälpa
sina  kunder  att effektivisera sin energianvändning
och med att bygga ut förnybara energikällor samt med
att  se  till  att   det   finns   tillräckligt  med
reservkraft för att täcka energi- och  effektbehoven
under torrår. Vattenfall medverkar vidare till stora
prishöjningar på el och tjänar därigenom  pengar  på
sin  försumlighet.  Detta  exempel  visar  också att
staten varit slapp, försumlig eller oskicklig  i sin
ägarroll  i  Vattenfall  och  att  staten  ökar  sin
avkastning  från  företaget och sina skatteintäkter,
på bekostnad av medborgarnas  intressen, bl.a. av en
trygg   och   miljöanpassad  energiförsörjning   som
riksdagen beslutat om.

Staten  måste vara  mycket  mer  aktiv,  både  genom
ägardirektiv  och  genom  medverkan  i  styrelserna,
anser   motionärerna,   varvid  ägardirektiven   bör
utformas  så  att  varje företag,  utan  tricksande,
följer  och  lever  upp   till   svenska  lagar  och
direktiv,  EU:s  direktiv  och  de konventioner  och
internationella  överenskommelser  som  Sverige  har
ingått. Företagens  agerande  måste  också  leva upp
till  de  demokratiska, moraliska, personalpolitiska
och  sociala   mål   som  riksdagen  antagit,  säger
motionärerna och förordar  att  det  skall  tas fram
förslag  till  uppföranderegler  för  statligt  ägda
företag. Den statliga revisionen bör kontrollera och
årligen  rapportera  hur  reglerna  följs.  Dessutom
måste  staten  för  varje  statligt  ägt  företag ge
direktiv  om  att företaget skall uppfylla särskilda
motiv och skäl  för  att  staten  startat  företaget
eller  gått  in  som  ägare, anför motionärerna.  De
menar  att  statens  representanter  i  de  statliga
företagens styrelser aktivt  måste  verka för att de
statliga  ägardirektiven  efterlevs  och   att  även
företagets ledning uppfyller ägardirektiven  och har
den kompetens, moral och ledarstil som erfordras.

Vissa kompletterande uppgifter

I  anslutning  till  förslaget i motion 2003/04:N365
(s)   om  en  utvärdering   av   avregleringar   och
bolagiseringar av statlig verksamhet kan noteras att
Marie Granlund  (s) ställde en fråga beträffande om-
och   avregleringar    till   näringsminister   Leif
Pagrotsky   (prot.   2003/04:9)    vid    riksdagens
frågestund  den  2  oktober  2003.  Hon  frågade  om
näringsministern var beredd att vidta några åtgärder
för  att  se  över  dessa  frågor. I sitt svar  sade
näringsministern att det på  många av de områden där
avregleringar har genomförts under  de senaste 15-20
åren  har  gått  ganska bra. Men han sade  sig  vara
medveten om att det  på  en  del  andra  områden har
uppstått problem som inte var förväntade. Det kanske
mest  kända  exemplet  är  kreditmarknaden på  1980-
talet. Det finns också en del  andra  exempel, bl.a.
taxiområdet,  där  löftena  var  väldigt  stora  men
leveranserna  dröjde  länge  och  där  det har varit
mycket      krångel,      sade     näringsministern.
Näringsdepartementet  planerar   att   genomföra  en
studie  över vad som har analyserats på olika  håll,
uppgav han.  På  många  av  de aktuella områdena har
noggranna utvärderingar gjorts,  och avsikten är att
försöka  anlägga  ett brett horisontellt  perspektiv
för  att få överblick  över  de  utförda  studierna.
Departementet  vill se om det finns lärdomar att dra
som  kan  komma  till   användning   om  motsvarande
politiska beslut skall fattas framgent.

Frågan om det praktiska genomförandet  av  den  av
näringsministern  aviserade  studien  bereds, enligt
uppgift,  för  närvarande inom Näringsdepartementet.
Beslut  i frågan  kommer  att  fattas  senare  under
hösten 2003.
Frågor  om  miljö-  och etikhänsyn hos de statliga
företagen    berörs    i    några     motioner.    I
verksamhetsberättelsen  tas  dessa  frågor   upp   i
avsnittet  om viktiga policyfrågor. I det föregående
har redovisats  - i avsnittet om statens ägarpolitik
-    vad   som   sägs   i    verksamhetsberättelsen.
Miljöfrågornas hantering och ställning hos företagen
med      statligt       ägande      redovisas      i
verksamhetsberättelsen i följande tabell:

-------------------------------------------------------
Antal     %-andel    %-andel
företag   ja,        ja,
2002      beräknad   beräknad
som        som
berört     tillgångar
antal      i      de
företag i  berörda
förhållandeföretagen
till       i
totala
förhållande
antalet    till
företag    tillgångar
i  totala
antalet
företag
-------------------------------------------------------
Ja   Nej  2001 2002  2001 2002
-------------------------------------------------------
Miljöpolicy             38   14     70   73    92   97
-------------------------------------------------------
Ställer  miljökrav  på  37   15     57   71    74   95
leverantörer
-------------------------------------------------------
Miljöutbildar       de  27   25     57   52    60   74
anställda
-------------------------------------------------------
Lämnar         separat  12   40     19   23    21   56
miljöredovisning
-------------------------------------------------------
Har                ett  33   19     53   63    71   75
miljöledningssystem
-------------------------------------------------------


I  verksamhetsberättelsen sägs följande i anslutning
till tabellen:

En  genomgång  av de statligt ägda företagen visar
att 38 företag och  97 % av de totala tillgångarna
i  företag  med statligt  ägande  omfattas  av  en
miljöpolicy. Miljöledningssystem har införts av 33
företag med 75  % av de totala tillgångarna. Av de
företag som inte  har  ett miljöledningssystem har
fyra beslutat att införa  ett  miljöledningssystem
och ett flertal företag har en verksamhet  som  är
av  en  sådan karaktär eller omfattning att de har
en mycket  begränsad  miljöpåverkan. Styrelserna i
de   statligt  ägda  företagen   har   visat   att
miljöfrågor  är  viktiga,  då  46 % av de statligt
ägda  företagens  miljöpolicys  är   beslutade  av
styrelsen.  I  14  av  företagen  är  miljöpolicyn
reviderad efter den 1 januari 2002.

Frågan om statens - i egenskap av ägare av företag -
roll  i miljöarbetet behandlades i propositionen  om
svenska  miljömål  -  miljöpolitik  för ett hållbart
Sverige  (prop.  1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6).  I
propositionen angavs  att  ett aktivt miljöarbete är
en  förutsättning för ett välskött  företag.  Staten
bör  därför  särskilt  uppmärksamma  miljöfrågor  av
skilda  slag i sin roll som ägare av fastigheter och
statliga bolag och i den statliga fondförvaltningen.
Som ett resultat  av  att  miljöfrågorna mer och mer
uppfattas   som   affärsmässiga   och   strategiska,
uppmärksammas allt  oftare  ägarnas  möjligheter att
påverka företagens miljöarbete, sades det. Välskötta
företag behöver ha ett seriöst miljöarbete  och  god
miljökompetens   för   att  undvika  miljörelaterade
risker och kostnader. Kostnaderna  kan  bestå dels i
höga  åtgärds-  eller  saneringskostnader,  dels   i
kostnader   på   grund  av  försämrat  anseende  hos
leverantörer, kunder  och allmänhet. Miljöanpassning
är  i  många  fall en förutsättning  för  lönsamhet,
vilket är ännu  ett  skäl  för  att staten som ägare
skall vidareutveckla sitt arbete  med  dessa frågor.
Det finns skäl för staten att på liknande  sätt  som
inom  näringslivet  uppmärksamma  miljöfrågorna  för
sina  företag  och  i  sitt  ägande. Särskilt för de
företag som har en monopolliknande ställning och som
är relativt okänsliga för signaler från marknaden är
det angeläget att staten som ägare ger miljöfrågorna
särskild    uppmärksamhet,    framhölls     det    i
propositionen.

Beträffande   frågan   om   handikappanpassning  i
statliga företag, som tas upp i  motion 2003/04:N314
(c), kan noteras att det inte finns  några särskilda
direktiv  riktade till statligt ägda bolag  angående
handikappanpassning.    Allmänna    regelverk    och
lagstiftning  på  området  gäller  även för statligt
ägda    bolag.    Avseende   Postens   policy    för
handikappanpassning av servicenätet gäller följande:
-  Verksamhet i egen  regi  är  handikappanpassad,
både i gamla och nya lokaler.
- Posten  väljer  i  första hand större kedjor som
partner, då dessa har en bättre handikappolicy.
- När Posten planerar  en  butikslösning för post-
eller kassaverksamhet hos en partner  skall följande
handikappkrav  finnas  med  vid  val  av  butik  och
lösning:  möjlighet  att ta sig till lokalen  (läge,
kommunikationer, m.m.);  möjlighet  att  ta sig in i
lokalen (ramp för trappor, öppningsknapp, dörrbredd,
m.m.);   möjlighet   att  förflytta  sig  i  lokalen
(varumoduls placering, gångbredd, skyltning, m.m.).
-   Hjälp  till  partner   som   har   bristfällig
handikappanpassning   kan  lämnas  enligt  följande:
bidrag  till  byggande  av   ramp;   i   butiker   i
lågfrekventa  lägen  ordna ringklocka vid entrén för
att påkalla personal;  i den mån handikappanpassning
inte kan göras på kort sikt  görs  lokala lösningar,
t.ex. hemkörning av paket.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser - i likhet med revisorerna - att det
är    mycket   viktigt   med   tydliga   och   klara
målformuleringar  för  de statliga företagen. Det är
också av avgörande betydelse  att Regeringskansliet,
som ägarföreträdare, kommunicerar  de aktuella målen
på ett entydigt sätt.

Revisorerna konstaterar i sin granskning att målen
för  bolagens  verksamhet  återfinns i  flera  olika
dokument  och att de är formulerade  på  ett  sådant
sätt att det  finns  svårigheter  att följa upp dem.
Enligt uppgift är Näringsdepartementet  medvetet  om
denna  typ av brister och bedriver därför ett arbete
med    att     utveckla    målbeskrivningarna    och
utvärderingen. I  samband  med bolagsstämmorna våren
2003    har    de    bolag    som    förvaltas    av
Näringsdepartementet erhållit en sammanställning  av
de  regerings-  och  riksdagsbeslut  som ligger till
grund  för bolagets verksamhet samt de  policyfrågor
och riktlinjer som rör statligt ägda bolag. I den nu
aktuella  verksamhetsberättelsen  för  år  2002  har
också  ytterligare  steg  tagits  för  att förbättra
utvärderingen av bolagens verksamhet. För  de  olika
bolagen   redovisas  mål  för  verksamheten  och  en
utvärdering  av  dessa,  liksom  ekonomiska  mål och
motsvarande utvärdering. Utskottet vill dock i detta
sammanhang  påpeka att det finns stora skillnader  i
möjligheter   att    formulera   mål   och   utforma
uppföljningar mellan bolag och statliga myndigheter.
Det  är  inte  möjligt  att   styra   och  utvärdera
verksamheten  i  ett aktiebolag på motsvarande  sätt
som i en statlig myndighet.
I några av de här  aktuella motionerna efterfrågas
ökad  styrning  av  de statliga  företagen  i  olika
avseenden genom ägardirektiv, uppföranderegler, e.d.
I  den  årliga verksamhetsberättelsen  redovisas  de
allmänna  riktlinjer,  etc.  som regeringen vill att
bolag,  såsom  varande  statligt   ägda,  tillämpar.
Näringsdepartementets erfarenhet är, enligt uppgift,
att dessa riktlinjer får ett mycket  bra  genomslag.
Särskilda     ägardirektiv     används    inte    av
Näringsdepartementet, beroende på  att  denna typ av
direktiv  anses  oklar  och otydlig - en uppfattning
som utskottet delar. Särskilda direktiv kan ges till
en  myndighet, men styrningen  av  bolag  skall  ske
genom bolagsordning, lag och avtal.
Frågor  rörande etiska och miljömässiga riktlinjer
för företagen  med  statligt  ägande tas upp i några
motioner.   I  regeringens  skrivelse   finns,   som
tidigare redovisats, ett särskilt avsnitt om viktiga
policyfrågor. När det gäller etik, moral och globalt
ansvar sägs där att det är styrelsens och ledningens
ansvar att de  företag  där staten har ägarintressen
sköts på ett föredömligt  sätt och väl inom gällande
lagstiftning.   Miljö-  och  etikhänsyn   bör   vara
självklara utvärderingsparametrar  för de beslut som
rör förvaltningen av företag med statligt ägande.
OECD  utformade  år  1976,  tillsammans   med   35
regeringar, gemensamma rekommendationer avseende god
praxis  för företag i en mängd viktiga frågor, såsom
t.ex. mänskliga rättigheter, information, konkurrens
och beskattning. Dessa riktlinjer riktas främst till
multinationella  företag men kan i stor utsträckning
även  vara  till  stöd   för   företag   som  verkar
nationellt,  sägs det i skrivelsen. FN lanserade  år
1999   "The   Global   Compact"   där   näringslivet
uppmanades att  stödja  och respektera nio principer
som  rör mänskliga rättigheter,  arbete  och  miljö.
Regeringen  har  i  ett  öppet brev uppmanat svenska
företag att stödja och efterleva  OECD:s  riktlinjer
och FN:s Global Compact.
Etiska  frågor  och  frågor  om  miljöstyrning  är
således  redan  föremål  för  aktiv  hantering  inom
Regeringskansliet.  Enligt  utskottets mening  finns
det  därmed  inte något behov av  ett  uttalande  av
riksdagen i frågan.  Det  är styrelsernas ansvar att
tillse att företagens ageranden  i  olika  avseenden
står i överensstämmelse med regeringens riktlinjer.
Beträffande  synpunkten  i  en motion om bristande
enhetlighet i regeringens skrivelse  vid redovisning
av  ohälsotal kan noteras att det var första  gången
som en  sådan redovisning lämnades, vilket förklarar
att vissa  skillnader  i  rapporteringen föreligger.
Näringsdepartementet   gjorde,    enligt    uppgift,
bedömningen  att  det  var bättre att publicera  den
information som fanns att  tillgå än att avvakta mer
enhetligt  framställda  uppgifter.   Utskottet  vill
också poängtera att frågan om ohälsa är  ett  ansvar
för bolagen och att styrelserna bör säkerställa  att
företagen aktivt arbetar med att få ned ohälsotalen.
När  det gäller frågan om en översyn av effekterna
av genomförda  avregleringar och bolagiseringar, som
tas upp i en motion, vill utskottet hänvisa till att
Näringsdepartementet,  som  redovisats, planerar att
genomföra  en studie av de olika  analyser  som  har
gjorts. Frågan  om  det  praktiska  genomförandet av
studien  bereds  för  närvarande inom departementet,
och  beslut  väntas  senare   under   hösten   2003.
Utskottet  anser  att  det vore värdefullt att få en
strukturerad överblick över det aktuella området och
välkomnar den aviserade studien.
Frågan om handikappanpassning,  som  berörs  i  en
motion,  anser  utskottet  bör  uppmärksammas i alla
sammanhang.  Utskottet  ser  den  dock   i  ett  mer
generellt  perspektiv  och  som inte bör hanteras  i
särskild ordning för statliga företag.
Med  det  anförda  avstyrker utskottet  Riksdagens
revisorers förslag i berörd  del  och  samtliga  här
aktuella motioner i motsvarande delar.

Styrelsernas effektivitet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  Riksdagens  revisorers
förslag  vad  avser styrelsernas effektivitet
och här aktuella  motionsyrkanden.  Utskottet
anser  att  styrelsesammansättningen  är  ett
betydelsefullt verktyg för Regeringskansliets
ägarstyrning  och  att ledamöter skall väljas
på  grundval  av  den  kompetens  de  tillför
styrelsen.   Detta   är   också   regeringens
inställning. Jämför reservationerna 7 (m, fp,
c) och 8 (kd).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen  skall  göra  ett
tillkännagivande  i  enlighet  med  vad  de anfört i
avsnittet om styrelsernas effektivitet. I  rapporten
pekas på flera åtgärder som syftar till att utveckla
bolagsstyrelserna,  bl.a. att regeringen bättre  bör
följa  upp i vilken utsträckning  de  riktlinjer  om
styrelserna och styrelsearbetet som lämnas verkligen
följs av  bolagen.  Revisorerna anser vidare att det
behövs  riktlinjer inom  Regeringskansliet  för  hur
nomineringen  av  nya styrelseledamöter bör gå till.
Det  förekommer  fortfarande   att   nya   ledamöter
nomineras  utan  någon  egentlig  dialog med bolaget
eller   dess   styrelse.   Revisorerna   anser   att
departementens   arbete   med   att  finna  lämpliga
kandidater bör bli mer enhetligt.  Även formerna och
motiven för när ägarföreträdare bör  nomineras  till
styrelseuppdrag bör ses över. Utnämningar bör alltid
ske  i  dialog  mellan  ägare,  företagsledning  och
övriga    styrelseledamöter,    anser   revisorerna.
Regeringen bör vidare förorda att styrelserna prövar
användning  av  nomineringskommittéer.   Revisorerna
anser  dessutom att regeringen bör se över  formerna
för bestämning  av  ledamöternas styrelsearvoden och
arvodenas storlek. Granskningen  visar att arvodenas
storlek varierar betydligt mellan bolagen, men också
mellan  bolag och statliga verk och  myndigheter  av
liknande  storlek.  Regeringen  föreslås  fastställa
riktlinjer   för   hur   och   efter  vilka  grunder
styrelsearvodena skall beräknas.  Andra  frågor  som
regeringen  bör  klarlägga i riktlinjerna är vad som
skall gälla för arvoden  till  fackliga  företrädare
som  också  uppbär lön från bolaget och suppleanters
rätt till arvoden, anför revisorerna.

Motionerna

Riksdagen  bör  göra  ett  tillkännagivande  om  att
regeringen  bör   utse  fler  styrelseledamöter  med
bakgrund  utanför Sverige  i  de  statliga  bolagen,
anförs det  i  motion  2003/04:N3 (fp). Motionärerna
vill  lyfta  fram  vikten  av  att  styrelserna  för
statens företag får en allsidig kompetens. Inte bara
svenska  män  och  kvinnor bör  komma  i  fråga  vid
tillsättningen  av styrelserna  utan  även  personer
från andra länder,  anser motionärerna. De menar att
personer med erfarenheter  från verksamheter utanför
Sverige kan tillföra ny kunskap och se på frågor och
problem på ett delvis annat  sätt  än  personer  med
enbart erfarenhet från svenska förhållanden.

I    motion    2003/04:N2    (kd)   föreslås   ett
tillkännagivande  om de statliga  bolagsstyrelsernas
sammansättning.  År   1997   utgjordes   hälften  av
ledamöterna i styrelserna för de statliga bolagen av
politiker   och  politiska  tjänstemän,  konstaterar
motionärerna.   De   påpekar   att  det  enligt  den
genomgång  av  samtliga bolags årsredovisningar  som
revisorerna har  gjort  framgår  att tjänstemän från
departementen,   riksdagsledamöter   och   politiska
tjänstemän  fortfarande  utgör  en  stor  andel   av
bolagstyrelserna.        Regeringskansliet       har
representation i närmare 70 % av bolagens styrelser,
varvid departementsföreträdaren  ofta  har uppgiften
att förmedla ägarens inställning i olika  frågor och
ge bidrag till arbetet i departementets bolagsgrupp.
Riksdagsledamöternas roll i styrelser är mer  oklar,
säger  motionärerna.  Visserligen representerar även
riksdagsledamöterna ägaren,  staten,  men  de kommer
till  skillnad  från  departementsföreträdarna  inte
från den myndighet som svarar för ägarförvaltningen.
I  likhet  med revisorerna  anser  motionärerna  att
ägarrepresentanter   som   tillsätts   på  politiska
meriter  kan  öka  risken  för målkonflikter  mellan
ägare och bolag. Nominering av riksdagsledamöter och
politiska tjänstemän till styrelseuppdrag i statligt
ägda bolag får inte ske rutinmässigt, utan ledamöter
i   statliga  bolagsstyrelser  skall   utses   efter
förtjänst  och  skicklighet,  anför motionärerna. De
menar  att  när  det  gäller  bolag   med  särskilda
samhällsintressen    eller    bolag    som    ålagts
samhällsåtaganden, såsom t.ex. Posten, Systembolaget
och  AB  Svenska  Spel,  är  det viktigt med en viss
politisk  representation  i  styrelsen.  I  de  fall
riksdagsledamöter eller andra politiker skall ingå i
en bolagsstyrelse, skall det finnas  en representant
från  regeringen och en från oppositionen,  föreslår
motionärerna.
Riksdagen  bör  göra  ett  tillkännagivande om att
statliga   företag   skall  företräda   medborgarnas
intressen  vid styrelsenomineringar,  anförs  det  i
motion  2003/04:N327   (c).   Statliga  företag  bör
fungera   som  föregångare  vid  tillsättningar   av
styrelser etc.,  anser  motionärerna.  De erinrar om
att  Riksdagens  revisorer framför stark kritik  mot
regeringens bristande  uppföljning  av  styrelsernas
arbete  och nomineringen till styrelserna.  Statliga
företag tillåts  tyvärr  ofta gå katastrofalt dåligt
under  lång  tid utan att riskera  att  försättas  i
konkurs, och en statlig bolagsledning behöver sällan
eller    aldrig   ta    konsekvenserna    av    sina
misslyckanden,  säger  motionärerna.  De  menar  att
problemet  grundar  sig  i  att  mellan aktieägarna,
medborgarna, och styrelsen finns en  stor byråkrati,
bestående  av Regeringskansliet, olika  departement,
tjänstemän och politiker.

Vissa kompletterande uppgifter

I Riksrevisionens  projektlista  för  andra halvåret
2003  ingår  ett projekt som berör det här  aktuella
området. Det avser  statens  representation  i bolag
med  statligt ägande. Det erinras om att regeringens
mål  är   att   styrelserna   skall   innehålla  hög
kompetens,   anpassad   till   respektive   företags
verksamhet,  situation och framtida utmaningar,  att
sammansättningen   skall   ändras  i  takt  med  att
företaget utvecklas och omvärlden förändras samt att
varje nominering skall utgå  från kompetensbehovet i
respektive företags styrelse. Granskningen skall mot
denna  bakgrund  visa  huruvida  beredningsprocessen
skiljer  sig  åt  inom Regeringskansliet  och  vilka
konsekvenser som uppstår  till  följd  av  de  olika
roller  som  departementsföreträdare  i  styrelserna
har.  Även ägarens riktlinjer och uppföljning  skall
granskas.  Granskningen beräknas vara slutförd under
första kvartalet 2004.

Utskottets ställningstagande

Som  ägare  av  företag  har  staten,  som  tidigare
redogjorts för,  olika verktyg för att nå de mål som
satts upp för ägandet, varvid styrelsesammansättning
är ett betydelsefullt  verktyg.  Utskottet anser att
frågan om de statliga bolagens styrelser  och  deras
effektivitet,   som   revisorerna   tar  upp  i  sin
granskning, är en mycket viktig fråga.

I regeringens skrivelse sägs i avsnittet Effektiva
styrelser  att  regeringens  mål är att  styrelserna
skall   innehålla  hög  kompetens,   anpassad   till
respektive   företags   verksamhet,   situation  och
framtida  utmaningar.  Varje  nominering skall  utgå
från   kompetensbehovet   i   respektive    företags
styrelse.    Styrelsens    uppgifter    är    enligt
aktiebolagslagen   (8   kap.  3  §)  att  svara  för
företagets   organisation   och   förvaltningen   av
företagets angelägenheter. Ledamöter i statligt ägda
företag har samma oinskränkta ansvar som ledamöter i
privatägda företag. Nomineringen  och tillsättningen
av nya ledamöter föregås av en löpande dialog mellan
ansvarigt  departement,  styrelseordförande,   andra
ledamöter  och  eventuellt  andra  delägare.  Det är
styrelsens  ordförande  som  skall  tillförsäkra att
styrelsearbetet håller en hög kvalitet  och  bedrivs
med    viss    enhetlighet.    Sammansättningen   av
styrelserna skall också ske så att  en balans uppnås
avseende kompetens, bakgrund, ålder och kön.
Utskottet  delar  revisorernas  syn att  ledamöter
endast skall väljas på grundval av  den kompetens de
tillför  styrelsen. Detta är också, som  redovisats,
regeringens inställning.
Revisorerna  tar  vidare  upp  frågan  om särskild
utbildning av ledamöter. Utskottet anser,  som  nyss
nämnts,  att  ledamöter  i  första hand skall väljas
utifrån den kompetens de kan  tillföra styrelsen och
som  också  är  väl  förtrogna  med  styrelsearbete.
Därmed   blir  frågan  om  särskild  utbildning   av
ledamöter  inte  aktuell på det sätt som revisorerna
menar.      Samtidigt      kan      noteras      att
Näringsdepartementet,   enligt   uppgift,   på   ett
systematiskt sätt ger ledamöter  i  de statligt ägda
bolagen  information om de särskilda riktlinjer  som
gäller i olika avseenden.
I  en  motion   tas   upp   frågan   om  att  fler
styrelseledamöter  med bakgrund utanför Sverige  bör
ingå  i  styrelserna  för   de  statliga  företagen.
Utskottet anser att det är en fördel om personer med
olika bakgrunder finns representerade i styrelserna.
Regeringen  strävar  också, som  nämnts,  efter  att
uppnå balans i olika avseenden,  bl.a.  i  fråga  om
bakgrund.   I   en   annan  motion  efterfrågas  ett
uttalande  av riksdagen  om  att,  i  det  fall  att
politiker skall ingå i en styrelse, det skall finnas
en   representant   för   vardera   regeringen   och
oppositionen.  Något  skäl  för en sådan ordning kan
utskottet dock inte se. Det måste  vara  kompetensen
hos den berörda personen som är avgörande,  inte den
politiska tillhörigheten.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet Riksdagens
revisorers  förslag  i  berörd del och  de  tre  här
aktuella motionerna i motsvarande delar.

Insyn, uppföljning och revision


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  Riksdagens  revisorers
förslag  vad  avser  insyn,  uppföljning  och
revision  och  här aktuella  motionsyrkanden.
Utskottet anser att kravet på genomlysning av
de  statliga  bolagens   verksamhet   är   en
demokratifråga,    eftersom    de    statliga
företagen ytterst ägs av svenska folket,  och
konstaterar att genomlysning och revisorer är
två  viktiga verktyg för regeringen att nå de
mål som  sätts upp för de statliga företagen.
Enligt  regeringens   ägarpolicy   skall   de
statliga  företagen hålla öppna bolagsstämmor
fr.o.m. år 2004. Jämför reservationerna 9 (m,
fp, c) och 10 (kd).

Revisorernas förslag

Revisorerna  föreslår  att riksdagen skall göra  ett
tillkännagivande i enlighet  med  vad  de  anfört  i
avsnittet   om   insyn,  uppföljning  och  revision.
Revisorernas granskning visar på fortsatta brister i
regeringens uppföljning  av  bolagens verksamhet. De
riktlinjer  och  krav  som  regeringen   ställer  på
bolagen  bör, enligt revisorerna, följas upp  bättre
av regeringen.  Det gäller inom en rad olika områden
såsom styrelsernas arbete, utbytet med revisorerna i
bolagen    samt   bolagsledningarnas    löner    och
ersättningar.   Revisorerna   anser   dessutom   att
regeringens  information  till riksdagen om bolagens
verksamhet  och deras resultat  behöver  förbättras.
Den årliga redogörelsen  för  statliga  företag  som
regeringen  lämnar  till  riksdagen  är  ett  mycket
viktigt   dokument   för   insyn   och   öppenhet  i
förvaltningen   av   bolagen,   menar   revisorerna.
Respektive    bolags   mål   och   verksamhet   samt
måluppfyllelse  och  den finansiella situationen bör
därför  så långt möjligt  återfinnas  i  dokumentet.
Redogörelsen  har  utvecklats,  men  de  brister som
revisorerna uppmärksammat i sin rapport bör  snarast
åtgärdas. Kvaliteten i redovisningen, främst när det
gäller utvärdering och redovisning av måluppfyllelse
för bolagens olika verksamheter, varierar påtagligt,
sägs  det.  För  att  möjliggöra  jämförelser  måste
redovisningen   under  respektive  bolag  göras  mer
likartad. Rubriksättningen  i  dokumentet  är  t.ex.
inte    konsekvent    och    utdelningskrav    eller
utdelningspolicy  redovisas  inte för alla bolag med
marknadskrav. Revisorerna anser  vidare  att  det är
viktigt  att  de  bolag  som  berörs  av  EU:s  s.k.
transparensdirektiv  utformar sin redovisning enligt
direktivets regler. Det  bör  ankomma  på regeringen
att  följa  upp  och bevaka att de statliga  bolagen
följer direktivet.

Revisorernas förstudie om SJ visar att regeringens
information  i officiella  dokument  varit  relativt
knapphändig. Det  gäller  även den utvärdering av SJ
som   redovisas  i  regeringens   redogörelse.   Den
försämrade  soliditeten  för  bolaget har t.ex. inte
redovisats  på  ett  tydligt sätt.  Det  är,  enligt
revisorerna,  av  stor vikt  att  sådan  information
återfinns    i   redovisningen    till    riksdagen.
Revisorerna förutsätter  att  regeringen tillser att
denna information rörande de statliga bolagen lämnas
i   den   årliga   redogörelsen.   Utbytet    mellan
bolagsrevisorerna    och    ägaren    bör,    enligt
revisorerna,  utvecklas  ytterligare.  En  metod som
några    bolagsföreträdare    och    bolagsrevisorer
rekommenderat  för ett ökat utbyte är användning  av
revisionskommittéer.     Revisorerna    anser    att
regeringen  bör  verka  för att  revisionskommittéer
används   oftare  i  styrelsearbetet.   Vidare   bör
regeringen      utarbeta      en      policy     för
revisionskommittéernas verksamhet i statliga  bolag.
Regeringen   bör   också   ta  initiativ  till  att,
tillsammans med Riksrevisionen,  finna  arbetsformer
som  främjar  ett  bättre  utbyte mellan ägaren  och
bolagsrevisorerna.

Motionerna

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om ett stopp
för  hemlighetsmakeriet  vid  förvaltningen   av  de
statliga  bolagen,  anförs  det  i motion 2003/04:N1
(m). Riksdagen bör också besluta om  att  offentliga
bolagsstämmor skall hållas i företag där staten  har
ett    dominerande    ägande.   Motionärerna   delar
revisorernas kritik mot  regeringen för de fortsatta
bristerna i uppföljningen  av  de  statliga bolagens
verksamhet.  Också  bolagens  återrapportering  till
regeringen måste förbättras avsevärt,  bl.a. i fråga
om redovisning av bolagens måluppfyllelse, sägs det.
Insynsfrågorna måste ägnas särskild uppmärksamhet  -
det  finns  betydande brister i form av mörkläggning
och hemligstämpling,  anför motionärerna. De erinrar
om  att  när  Teracom  hade   extra  bolagsstämma  i
november  2001  hemligstämplade  Kulturdepartementet
dagordningen  till bolagsstämman. Riksdagsledamöter,
som  har rätt att  närvara,  visste  alltså  inte  i
förväg  vilka  frågor  stämman  skulle behandla, och
allmänhet  och  journalister  hade  inte   rätt  att
närvara.   När   SJ   tvingades   att   upprätta  en
kontrollbalansräkning per den 30 september 2003 fick
riksdagens ledamöter tillgång till den först  den 13
december, säger motionärerna. De påpekar vidare  att
när   regeringen   i   november   2001  föreslog  en
kreditgaranti  på  2 miljarder kronor  till  Teracom
gjordes   bedömningen    att   bolagets   ekonomiska
ställning  inte  kunde  redovisas   i  propositionen
(prop. 2001/02:76) och heller inte var nödvändig för
riksdagens beslut. Allt underlag var hemligstämplat.

Motsvarande  hemlighållande har under  våren  2003
gällt när regeringen i fyra propositioner föreslagit
rekonstruktioner  rörande  Svenska  Skogsplantor  AB
(prop.  2002/03:24),  Teracom (prop. 2002/03:64), SJ
(prop. 2002/03:86) och Svensk Exportkredit AB (prop.
2002/03:142),     påpekar     motionärerna.     Inga
beslutsunderlag har redovisats i propositionerna och
departementets  akter  har  hemligstämplats   i  sin
helhet,   säger   motionärerna.   De   menar  att  i
privatägda, börsnoterade företag skulle ett likartat
hemlighållande  vara  otänkbart.  Att inte  redovisa
viktiga   ärenden   på  bolagsstämman  strider   mot
börsreglerna. Att hemlighålla  bolagets  ekonomi för
dem   som   skall   ställa   en  garanti  vore  helt
verklighetsfrämmande.  Att  utestänga   journalister
från att närvara vid bolagsstämman i ett börsnoterat
företag  skulle  vara  lika  märkligt. Öppenheten  i
statliga företag måste öka, anser  motionärerna.  De
föreslår att allmänhet och journalister skall ges en
ovillkorlig  rätt att närvara vid bolagsstämmor, att
dagordningar skall vara utan hemligstämpling och att
underlag för större  beslut på bolagsstämmorna skall
vara offentliga.
I motion 2002/03:N21 (m), som väckts med anledning
av regeringens skrivelse  2002/03:120, återfinns två
likartade yrkanden om stopp för hemlighetsmakeri vid
förvaltningen  av  statliga företag  och  offentliga
bolagsstämmor  som i  nyssnämnda  motion  2003/04:N1
(m). Motiveringarna är också likartade.
Riksdagen  bör   göra   ett   tillkännagivande  om
redovisning för riksdagen av samarbete  med  privata
företag  i  form  av  samägande, anförs det i motion
2002/03:N23  (fp). Det statliga  företagandet  leder
till oheliga allianser  med  delar  av  det  privata
näringslivet,  säger  motionärerna.  De  påpekar att
staten    är   en   betydande   markägare,   som   i
storstadsregioner   har   stora  markinnehav,  vilka
lämpar sig för bostadsbyggande.  I vissa områden har
det     statliga     markinnehavet     sålts    till
utvecklingsbolag som staten har inrättat  genom  det
statliga  bolaget  Vasakronan tillsammans med de två
största byggföretagen  i  Sverige,  NCC och Skanska,
uppger  motionärerna. De menar att i Stockholms  län
skulle tusentals  bostäder  kunna  komma  till stånd
genom  att  statlig mark bebyggs. Det finns en  stor
risk att de berörda  utvecklingsbolagen har bidragit
till utvecklingen av höga  markpriser  och därigenom
ökade produktionskostnader, befarar motionärerna. De
anser att det faktum att staten har bildat bolag med
de största byggföretagen leder till att  staten  som
aktör   bidrar  till  att  minska  konkurrensen  och
förhindrar   möjligheten   för   andra  företag  att
etablera    sig.    Om    regeringen    eftersträvar
genomlysning  är  det  ett  rimligt krav att  sådant
samarbete med privata företag redovisas öppet, anför
motionärerna.
I  motion 2003/04:N2 (kd) föreslås  att  riksdagen
skall begära att regeringen, i samråd med riksdagens
partier,  utarbetar  en  ny  modell  för  hur frågor
rörande företag med statligt ägande skall hanteras i
framtiden.  Vidare  begärs  ett tillkännagivande  om
revisorernas  roll  i företag med  statligt  ägande.
Genom  regeringens - som  det  sägs  -  rutinmässiga
hemligstämpling  av  alla  handlingar  som  berör de
statligt  ägda  företagen  och dess vägran att,  ens
under  överenskommelse om bevarad  sekretess,  delge
riksdagens  partier  dokument  som  är  av avgörande
betydelse  för att riksdagens ledamöter och  partier
skall kunna  bilda  sig en uppfattning om företagens
situation omöjliggörs  den  uppgift att vara folkets
främsta företrädare som enligt  grundlagen  vilar på
riksdagen,  hävdar  motionärerna.  Som exempel nämns
regeringens   handläggning   av   Kristdemokraternas
begäran  att  ta del av handlingar rörande  SJ.  Det
finns  påtagliga  problem  med  statligt  ägande  av
företag  som  agerar på en konkurrensutsatt marknad,
anför motionärerna.  Å  ena  sidan har riksdagen ett
legitimt  intresse  av  insyn,  å  andra  sidan  kan
bolagets  affärsmässiga  intressen   skadas  av  den
öppenhet  och  tidsåtgång  som en riksdagsbehandling
innebär. Regeringen har inte på ett acceptabelt sätt
förmått att hantera någon av de akuta frågor rörande
statliga bolag som varit aktuella  under det senaste
riksdagsåret,  anser motionärerna. De  föreslår  att
regeringen,  i samförstånd  med  riksdagen,  snarast
skall utforma  en  modell  för  hur  frågor  rörande
statliga  bolag  skall hanteras i framtiden, så  att
såväl  riksdagens  legitima   krav   på   insyn  och
delaktighet som bolagens affärsmässiga intressen kan
tillgodoses.
Motionärerna anser vidare att staten som ägare och
regeringen   som  förvaltare  av  de  statligt  ägda
bolagen skall föregå med gott exempel när det gäller
att säkerställa  revisorernas  oberoende. Därför bör
samma  revisorsfirma inte kunna utföra  uppdrag  som
revisor  och  rådgivare  till  ett  och samma bolag,
menar   motionärerna.   Dessutom   bör  revisorernas
mandatperioder begränsas till ett år  i  taget.  Det
bör  också  finnas  en  gräns  för  hur  många år en
revisor får tjänstgöra för ett och samma företag, en
gräns som bör överensstämma med rekommendationer  av
EU:s revisionskommitté och som innebär att avlösning
av  en  revisor som intar en nyckelroll bör ske inom
sju år från  tidpunkten  för  valet  till uppdraget,
anför motionärerna.
I   motion   2002/03:N22  (kd),  som  väckts   med
anledning  av  regeringens   skrivelse  2002/03:120,
återfinns två likartade yrkanden om en ny modell för
hur frågor rörande företag med statligt ägande skall
hanteras  i  framtiden  och om revisorernas  roll  i
företag med statligt ägande  som i nyssnämnda motion
2003/04:N2 (kd). Motiveringarna är också likartade.
Riksdagen  bör  begära  att regeringen  återkommer
till riksdagen med förslag  till skärpt ägarstyrning
av  de  statliga  företagen,  anförs  det  i  motion
2003/04:  N327 (c). Det är inte  bara  målsättningen
som är problematisk  i det svenska statliga ägandet,
utan även regeringens  användning  av de verktyg som
finns  för att nå uppsatta mål, anser  motionärerna.
De konstaterar  att  regeringens  styrmedel  framför
allt  består av styrelsesammansättning, genomlysning
och revisorer  och  att  det i Riksdagens revisorers
förslag   framförs  kritik  mot   Regeringskansliets
styrning  av   de  statliga  företagen.  Svagheterna
består enligt revisorerna  bl.a.  i  att  det saknas
konkreta  mål för flera bolag, att uppföljningen  av
företagens   verksamhet   är   bristfällig  och  att
regeringen  inte  tydliggör  tillräckligt  klart  om
syftet med verksamheten är att  gå  med  vinst eller
ifall  särskilda  samhällsintressen  föreligger.  Ur
företagens och aktieägarnas/med-borgarnas  synvinkel
är effekterna för verksamheten allvarligare  än  vad
som   framgår   av   revisorernas   rapport,   menar
motionärerna  dock.  De  påpekar att företagsledning
och styrelse är centrala för  verksamheten och skall
ge kraft åt övriga delar, och om dessa brister eller
saknar mål tappar företaget väsentlig  kraft  i sitt
agerande.

Vissa kompletterande uppgifter

Näringsminister  Leif  Pagrotsky  besvarade  i april
2003  en  interpellation (ip. 2002/03:278) av Mikael
Odenberg  (m)   med   bl.a.   följande   frågor   om
regeringens  ägarförvaltning  rörande  insyn: Kommer
ministern  att  vidta  åtgärder  för att öppna  alla
statliga företags bolagsstämmor för journalister och
allmänhet? Vilka åtgärder avser ministern  att vidta
för att öka riksdagsledamöternas insyn i de statliga
bolagen?  I  sitt  svar  redovisade näringsministern
några  grundprinciper för regeringens  ägarstyrning.
Öppenhet har varit ett av regeringens viktigaste och
mest prioriterade  verktyg  i dess ägarutövning. När
det  gäller  frågan  om  öppna bolagsstämmor  uppgav
näringsministern  att  detta  redan  praktiseras  av
flera  statligt ägda företag.  Detta  är  något  som
regeringen  har uppmuntrat och uttryckt bl.a. i 2002
års    redogörelse.    Näringsministern    beklagade
samtidigt  att  riksdagsledamöterna sällan utnyttjar
sin möjlighet att  vara med vid bolagsstämmorna i de
statligt  ägda  företagen.   Beträffande  frågan  om
riksdagsledamöternas  insyn  i de  statliga  bolagen
sade näringsministern att riksdagen och dess utskott
kan  ta del av alla uppgifter hos  Regeringskansliet
rörande  statliga  bolag, inklusive sådana uppgifter
som   omfattas   av   sekretess.   Regeringskansliet
ansvarar för förvaltningen  av  aktiebolag som lyder
under   aktiebolagslagen.   Flertalet    bolag    är
konkurrensutsatta och måste därför ges möjlighet att
verka   på  samma  villkor  som  sina  konkurrenter,
noterade näringsministern. Därför förekommer det att
handlingar    som    innehåller    affärshemligheter
hemligstämplas. Han sade sig inte ha  för avsikt att
verka för att denna ordning skall ändras.

I Riksrevisionens projektlista för andra  halvåret
2003  ingår  två  projekt som berör det här aktuella
området.  Det ena avser  information  om  ekonomiska
risker som  kan  medföra  stora  framtida ekonomiska
problem, med exemplet Arlandabanan.  Ett långsiktigt
ägar- och huvudmannaskap förutsätter att information
om    de   ekonomiska   riskerna,   tolkningen    av
informationen   och   redovisningen  av  alternativa
handlingsplaner är klar  och  tydlig  samt förmedlas
till behörig beslutsnivå hos ägaren, sägs  det.  Med
Arlandabanan  och eventuellt ytterligare projekt som
exempel skall en  granskning  göras av problematiken
med  otillräcklig information om  sådana  ekonomiska
risker  som  kan  medföra  stora framtida ekonomiska
problem  och  huruvida  det  finns   handlingsplaner
baserade   på  befintlig  information.  Granskningen
beräknas vara slutförd under första kvartalet 2004.
Det andra projektet gäller Vattenfall. Det erinras
om riksdagens  beslut  våren 1991 (prop. 1990/91:87,
bet.   1990/91:NU38)   om   att   verksamheten   vid
Vattenfall skall bedrivas i aktiebolagsform,  varvid
avsikten  var  att så länge staten äger en betydande
del av aktierna  skall  staten ha en tydlig och klar
ägarroll  i  bolaget. I en  förstudie  skall  frågan
ställas huruvida  staten,  genom  sin  ägarstyrning,
fullföljer  de  mål  och  riktlinjer  som  riksdagen
beslöt  om  i  samband med Vattenfalls bildande  och
därefter. Förstudien beräknas vara klar senare under
hösten 2003, varefter  beslut  om eventuell fortsatt
granskning fattas.
Till konstitutionsutskottet inlämnades i juni 2003
två granskningsanmälningar som rör statliga företag.
Båda anmälningarna har lämnats in  av fyra ledamöter
i  näringsutskottet, nämligen Mikael  Odenberg  (m),
Eva   Flyborg  (fp),  Maria  Larsson  (kd)  och  Åsa
Torstensson (c). Den ena anmälan avser en granskning
av näringsminister  Leif  Pagrotskys handläggning av
vissa frågor rörande statens  ägande  i SJ samt hans
beredning  av  följande  propositioner:  proposition
2002/03:24   om  överlåtelse  av  aktier  i  Svenska
Skogsplantor till  Sveaskog,  proposition 2002/03:64
om   kapitaltillskott   till  Teracom,   proposition
2002/03:86   om   åtgärder  för   att   stärka   den
finansiella  ställningen   i   SJ   och  proposition
2002/03:142 om vissa ägarfrågor m.m.  rörande Svensk
Exportkredit.      I      anmälan      sägs      att
konstitutionsutskottet      bör      granska      om
näringsministern har handlagt beredningen av de fyra
propositionerna  i  enlighet  med  bestämmelserna  i
regeringsformen     (7     kap.     2     §     RF),
tryckfrihetsförordningen (2 kap. 1, 2, 12 och 15  §§
TF)    och   sekretesslagen   (1980:100).   Följande
frågeställningar önskar anmälarna få belysta:
-  Är det  förenligt  med  regeringsformen  att  i
ärenden av betydande ekonomsik omfattning konsekvent
underlåta  att  inhämta  yttranden och hemligstämpla
allt beslutsunderlag?
- Är regeringens handläggning  av  ärenden som rör
allmänna  handlingar  förenlig med bestämmelserna  i
sekretesslagen  och  i  tryckfrihetsförordningen  (2
kap.)?
- Är den tid som regeringen  har  tagit på sig för
att   handlägga   ärenden   om  allmänna  handlingar
förenlig         med         bestämmelserna        i
tryckfrihetsförordningen (2 kap.  12 § TF) om att en
allmän  handling  skall  lämnas ut genast  eller  så
snart som möjligt?
-  Fanns  det  laglig  grund  för  regeringen  att
hemligstämpla    den    sedermera    offentliggjorda
missivskrivelsen rörande SJ till EG-kommissionen?
- Skedde sekretessbeläggningen  av sagda skrivelse
i sådant fall med hänvisning till rätt lagrum?

Den        andra       granskningsanmälan       till
konstitutionsutskottet  avser  näringsminister  Leif
Pagrotskys upphandling av externa konsulttjänster  i
fallet  SJ.  I  anmälan  sägs  att  granskningen bör
omfatta  såväl förfarandet som dokumentationen.  Det
är  angeläget   att   konstitutionsutskottet   också
undersöker   om  Näringsdepartementet  sökt  kringgå
upphandlingsreglerna  genom  att hänföra upphandlade
tjänster   till   det   tillämpningsområde    (vissa
finansiella  tjänster)  som är undantaget från lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling (LOU). Följande
frågeställningar önskar anmälarna få belysta:

-   Är   det  möjligt  att  i   avtal   av   denna
storleksordning  frångå  bestämmelserna i 5 kap. LOU
och det bakomliggande EG-direktivet (92/50/EEG)?
- Har upphandlingen dokumenterats  i  enlighet med
gällande regler?
-  Har  ramavtalen  med  konsultfirmorna  Öhrlings
PricewaterhouseCoopers samt Mannheimer och Swartling
tillkommit i enlighet med gällande lagregler?

De båda nämnda granskningsanmälningarna planeras bli
behandlade  av  konstitutionsutskottet  under  våren
2004 i granskningsbetänkande 2003/04:KU30.

Frågan  om statens styrning av de statliga bolagen
kan     också    komma     att     tas     upp     i
konstitutionsutskottets  betänkande  2003/04:KU10 om
granskning   av   statsrådens  tjänsteutövning   och
regeringsärendenas         handläggning.         Ett
beredningsarbete    pågår    för    närvarande   hos
konstitutionsutskottet.

Utskottets ställningstagande

Frågan  om  insyn,  uppföljning  och  revision   som
revisorerna tar upp är, enligt utskottets mening, av
yttersta  vikt.  I  regeringens  skrivelse anges att
genomlysning  och revisorer är två  viktiga  verktyg
för regeringen som ägarföreträdare att nå de mål som
sätts  upp  för de  statliga  företagen.  Kravet  på
genomlysning    är   en   demokratifråga,   eftersom
företagen ytterst ägs av svenska folket.

I en motion framförs  krav på öppna bolagsstämmor.
Utskottet vill erinra om att det i skrivelsen anges,
som tidigare redovisats,  att  regeringen  anser att
det   är   lämpligt  att  de  helstatliga  företagen
erbjuder  någon   form  av  utåtriktad  aktivitet  i
samband  med  bolagsstämman   där  även  allmänheten
bereds    möjlighet    att   ställa   frågor    till
företagsledningen.  Enligt   regeringens  ägarpolicy
skall  företag  med  statligt  ägande   hålla  öppna
bolagsstämmor  fr.o.m.  år  2004. Ett antal  företag
har,    enligt    uppgift,   redan   hållit    öppna
bolagsstämmor i flera år.
När  det  gäller förslaget  i  en  motion  om  att
revisorernas mandatperioder skall begränsas till ett
år  i  taget  konstaterar   utskottet   att   enligt
aktiebolagslagen (10 kap. 20 §) skall uppdraget  som
revisor  gälla  till  slutet av den bolagsstämma som
hålls   under   det  fjärde   räkenskapsåret   efter
revisorsvalet. Således  anger  aktiebolagslagen  att
revisorer  skall  väljas  på  fyra  år.  Beträffande
förslaget i samma motion om att revisorer inte skall
ha  möjlighet att vara både revisor och rådgivare  i
ett  bolag   vill  utskottet  peka  på  att  det  av
regeringens ägarpolicy framgår att revisorernas roll
är mycket viktig  och  att revisorernas oberoende är
en fråga som skall hanteras av styrelsen. En revisor
skall enligt revisorslagen  (21  §)  för  varje nytt
uppdrag  pröva  om  det finns omständigheter,  t.ex.
rådgivning,  som kan rubba  förtroendet  för  dennes
opartiskhet eller  självständighet.  Denna  prövning
skall  enligt  revisorslagen  (24  §)  dokumenteras.
Styrelsen bör enligt statens ägarpolicy  ta  del  av
revisorernas     bedömningar    i    enlighet    med
revisorslagens  analysmodell   ifall   bolaget  vill
anlita  revisorerna  även  som  rådgivare/konsulter.
Därutöver  skall,  i  de  fall där konsulttjänsterna
utgör en betydande andel av revisorernas ersättning,
detta  förhållande  förklaras   och   motiveras.  En
översyn   av   aktiebolagslagens   bestämmelser   om
revisorsval och mandattider görs för närvarande inom
Justitiedepartementet.   Så  snart  aktiebolagslagen
harmonieras med EG-bestämmelserna på området kan nya
regler  komma  att  gälla  för  samtliga  företag  i
Sverige.  I  avvaktan  på  sådana   ändringar  finns
följande  bestämmelse  om  revisorsrotation   i   de
yrkesetiska   regler  som  Föreningen  Auktoriserade
Revisorer (FAR)  ger  ut:  Det är inte förenligt med
god  revisorssed  att  i  ett  företag   av  allmänt
intresse  acceptera val som revisor för mer  än  två
sammanhängande mandatperioder.
Beträffande  riksdagsledamöternas  möjligheter att
få  tillgång till dokument från Näringsdepartementet
som rör  statliga  företag  som  tas  upp  i ett par
motioner    vill    utskottet   hänvisa   till   att
departementet, enligt  uppgift, strävar efter att ha
en öppen ägarförvaltning.  Flera  av  de  bolag  som
staten    äger    bedriver    dock   verksamhet   på
konkurrensutsatta  marknader,  vilket   innebär  att
stora  delar  av den information som bolagen  lämnar
till Näringsdepartementet  är  av sådan karaktär att
det från ett affärsmässigt perspektiv  kan vara till
skada för bolagen om den sprids. Regeringens strävan
om en öppen förvaltning måste sålunda balanseras mot
bolagens behov av att affärshemlig information  inte
sprids.   I   arbetet   med   att   lämna  ut  olika
bolagshandlingar   krävs   det   ofta   att  bolagen
kontaktas  för  bedömning av vilken information  som
kan lämnas ut. Enligt utskottets mening fungerar det
nuvarande    systemet     för    kontakter    mellan
Regeringskansliet och utskottet väl.
Utskottet vill återigen,  även i detta sammanhang,
framhålla  den  stora  betydelse   som   regeringens
skrivelse  har  för  insyn  och  uppföljning  i   de
statliga  företagen,  såväl  för  riksdagen  som för
allmänheten.
Med  det  anförda  avstyrker  utskottet Riksdagens
revisorers  förslag  i berörd del och  samtliga  här
aktuella motioner i motsvarande delar.

Dotterbolagens verksamhet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  Riksdagens  revisorers
förslag  vad avser dotterbolagens  verksamhet
och  tillhörande   motionsyrkande.  Utskottet
anser att det bör ankomma på styrelserna i de
statliga    företagen    att    tillse    att
verksamheter   som  är  avgörande   för   att
uppfylla de av statsmakterna  beslutade målen
inte   avyttras   utan   riksdagens  hörande,
oavsett  om  de  bedrivs  i  dotterbolagsform
eller  ej.  Därmed blir också ett  annat  här
aktuellt motionsyrkande  tillgodosett. Jämför
reservationerna 11 (fp, c) och 12 (kd).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen  skall  göra  ett
tillkännagivande  i  enlighet  med  vad  de anfört i
avsnittet  om dotterbolagens verksamhet. Revisorerna
upprepar sitt förslag från den förra granskningen om
att  regeringen   bör   göra  en  översyn  av  vilka
dotterbolag till de statliga  bolagen som inte skall
få  säljas  utan riksdagens medgivande.  Vasakronans
synpunkt, framförd  vid  remissbehandlingen, att ett
sådant  förslag  bör utformas  med  hänsyn  till  de
statliga    bolagens     olika     verksamhet    och
förutsättningar   bör  därvid,  enligt  revisorerna,
beaktas.  Riksdagen   bör   erhålla  information  om
resultatet av översynen, säger revisorerna.

Motionerna

Revisorernas  förslag  om  att det  skall  göras  en
inventering  av  vilka  dotterbolag   som  inte  bör
avyttras utan riksdagens hörande bör avslås,  anförs
det  i  motion  2003/04:N1  (m).  Motionärerna delar
Näringsdepartementets  uppfattning  att   frågan  om
avyttring av dotterbolag måste sättas i samband  med
de  övergripande  mål som regeringen beslutar om och
bolagens huvudsakliga  inriktning  och  mål. Det bör
alltså   ankomma  på  styrelserna  att  tillse   att
verksamheter som är avgörande för att uppfylla de av
statsmakterna beslutade målen inte avyttras, oavsett
om de bedrivs  i  dotterbolagsform  eller  ej, anser
motionärerna.

I  motion  2003/04:N2  (kd)  begärs att regeringen
skall upprätta en förteckning över  dotterbolag till
statligt  ägda  bolag  med en beskrivning  av  deras
verksamhet och yttrande  över  huruvida verksamheten
är hänförlig till moderbolagets kärnverksamhet eller
inte.  Vidare begärs att regeringen  skall  utarbeta
ett förslag  till  lagstiftning  och  riktlinjer för
hanteringen av dotterbolag till statligt  ägda bolag
i  enlighet  med  vad  som  anförs  i  motionen.  De
statligt   ägda   bolagen  har  enligt  revisorernas
granskning  ungefär   250  dotterbolag,  konstaterar
motionärerna. De framhåller  att  flera  dotterbolag
har   sådana  verksamheter  som  riksdagen  tidigare
fattat  beslut  om  skall  drivas i statlig regi och
andra har samhällsåtaganden att uppfylla eller andra
mål  som kan vara av politisk  karaktär.  Det  finns
även flera  dotterbolag  vars  verksamhet inte är en
del    av   moderbolagets   kärnverksamhet,    säger
motionärerna.  De anser att riksdagen för närvarande
inte har någon samlad bild av de olika dotterbolagen
i den statliga bolagssfären,  varför  regeringen bör
ges  i  uppdrag  att  upprätta  en förteckning  över
dotterbolag  till  statligt  ägda  bolag,   med   en
beskrivning   av   dotterbolagens   verksamhet   och
yttranden  över  huruvida  verksamheten är hänförlig
till  moderbolagens kärnverksamhet  eller  inte.  En
sådan förteckning  kan,  enligt  motionärerna, anses
uppfylla  syftet  med  revisorernas  förslag  om  en
översyn  av  vilka  dotterbolag  som inte  skall  få
säljas  utan riksdagens medgivande.  De  dotterbolag
som är hänförliga till bolagets kärnverksamhet eller
som har samhällsåtaganden  bör  inte  få säljas utan
riksdagens  medgivande,  föreslår motionärerna.  För
att förtydliga vilka bolag  som inte kan säljas utan
riksdagens  medgivande  och  i  vilken  utsträckning
statligt ägda bolag får ha dotterbolag  som  inte är
hänförliga  till  moderbolagets  kärnverksamhet  bör
riksdagen  ge  regeringen i uppdrag att utarbeta ett
förslag  till  lagstiftning  och  riktlinjer,  anför
motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte revisorernas syn när det gäller
frågan om dotterbolagens  verksamhet och om huruvida
regeringen bör uppmanas att  göra  en inventering av
vilka   dotterbolag  som  inte  bör  avyttras   utan
riksdagens   hörande.   Frågan   om   avyttring   av
dotterbolag  måste,  enligt utskottets mening, ses i
samband med de övergripande  målen  för bolagen. Ett
dotterbolag är en juridisk form för att driva en del
av ett bolags verksamhet. Den relevanta  frågan  att
ställa när det gäller om riksdagens medgivande skall
krävas  eller  ej är om det rör sig om en strategisk
verksamhet,  snarare  än  om  det  rör  sig  om  ett
dotterbolag.  Är   det   fråga   om   en  strategisk
verksamhet som vid det ursprungliga riksdagsbeslutet
bedömdes som en viktig uppgift för bolaget  eller om
en   försäljning   av  dotterbolaget  skulle  ge  en
radikalt   annan   inriktning    av    moderbolagets
verksamhet bör en försäljning underställas riksdagen
för beslut. Ett typexempel på det nämnda  är Postens
försäljning    av   Postgirot,   som   underställdes
riksdagen för beslut.

Utskottet anser  alltså  att  det  bör  ankomma på
styrelserna  att  tillse  att  verksamheter  som  är
avgörande  för  att  uppfylla  de  av  statsmakterna
beslutade   målen   inte  avyttras  utan  riksdagens
hörande, oavsett om de  bedrivs  i  dotterbolagsform
eller  ej. Utskottet avstyrker sålunda  revisorernas
förslag  i  denna  del.  Motion  2003/04:N1 (m) blir
därmed  tillgodosedd  i  berörd del och  tillstyrks,
medan här aktuella yrkanden i motion 2003/04:N2 (kd)
- i vilken revisorernas förslag  får stöd - avstyrks
av utskottet.

Bolagsledningarnas löner och ersättningar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  Riksdagens  revisorers
förslag  vad  avser bolagsledningarnas  löner
och    ersättningar    och    här    aktuella
motionsyrkanden.  Utskottet  hänvisar till de
förändrade   riktlinjer  för  företagsledande
personers   anställningsvillkor    och    för
anställdas incita-mentsprogram som regeringen
nyligen  beslutat  om. Genom dessa riktlinjer
uppnås,   enligt   utskottets   mening,   den
uppstramning    vad    gäller    löner    och
ersättningar  till  ledningen   för  statliga
bolag  som  efterfrågas  såväl i revisorernas
förslag som i de aktuella  motionerna. Jämför
reservationerna 13 (m, kd, c) och 14 (fp).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen  skall  göra  ett
tillkännagivande  i  enlighet  med  vad  de anfört i
avsnittet    om    bolagsledningarnas    löner   och
ersättningar.  Regeringen  bör  undersöka  orsakerna
till     löneskillnaderna    mellan    verkställande
direktörer   i   bolag   som  har  i  princip  samma
marknadssituation och struktur  samt  monopolföretag
och statliga myndigheter och affärsverk. De statliga
bolagsledningarnas  löner  och  andra  förmåner  bör
enligt   revisorerna  fortlöpande  följas  upp   och
granskas av  Regeringskansliet. I stället för att ge
ut nya riktlinjer  till  stöd för bolagen för hur de
skall   redovisa   bolagsledningarnas    löner   och
ersättningar   i   årsredovisningen  bör  regeringen
överväga  att  göra ändringar  i  eller  komplettera
årsredovisningslagen,  säger revisorerna. Regeringen
bör   vidare   förbättra   kontrollen    av    vilka
pensionsavtal  som  ingås  i  de  statliga  bolagen.
Revisorerna  föreslår  att  en funktion eller resurs
skall tillföras Regeringskansliet  som,  tillsammans
med styrelsen och styrelseordföranden, skall  bevaka
att    erforderlig    kompetens    finns   när   nya
pensionsavtal för den verkställande direktören skall
bestämmas.

Motionerna

Regeringen  bör  fastlägga en policy för  löner  och
anställningsförmåner    i    statliga   bolag,   med
inriktning att minska skillnaderna  i villkor mellan
chefer och de stora löntagargrupperna,  anförs det i
motion 2003/04:N259 (s). Motionärerna refererar till
Sekos  förbundsordförande  Janne  Rudén  som   i  en
kommentar,  i förbundets tidning Sekomagasinet, till
lönen för vd  i  Vattenfall sade följande: "Hans lön
motsvarar vad en vanlig arbetare kanske får arbeta i
30 år för att få ihop. Och ju mer han höjer elpriset
desto  högre bonus  får  han.  Varken  summan  eller
sättet att  beräkna  hans  lön kan vara rimlig." Med
stöd från uppgifter i tidningen redovisas i motionen
följande chefslöner i några  statliga  bolag: Lars G
Josefsson, Vattenfall - 6,2 miljoner kronor,  Anders
Igel,  Telia  -  6,1 miljoner  kronor,  Erik Olsson,
Posten  -  4,7 miljoner  kronor,  Håkan Bryngelsson,
Vasakronan - 3,3 miljoner kronor, Martin Ivert, LKAB
-   3,2 miljoner   kronor,   Jan  Forsberg,   SJ   -
2,3 miljoner   kronor,   Lars  Sköld,   Sveaskog   -
2,2 miljoner kronor, Anitra  Steen,  Systembolaget -
1,8 miljoner kronor och Arne Berggren, Swedcarrier -
1,6 miljoner kronor. Snittlönen för dessa direktörer
ligger  på  nästan  3,5  miljoner  kronor  per   år,
konstaterar  motionärerna.  De  uppger att de flesta
dessutom    har    60    år    som    pensionsålder,
pensionsförsäkring    och   18-24   månadslöner    i
avgångsvederlag. Av lönen på 6,2 miljoner kronor för
Vattenfalls vd var drygt  1,1 miljoner kronor bonus,
påpekar motionärerna. De säger sig vara väl medvetna
om att direktörslönerna i statliga  bolag  inte  kan
avvika  alltför  mycket  från lönenivåerna i privata
företag,  men av den lämnade  redovisningen  framgår
att så inte heller är fallet. Det är anmärkningsvärt
att den väl  tilltagna  lönen  kombineras med bonus,
pensionsförsäkring   och   andra   förmåner,   anser
motionärerna. De menar att det faktum  att företagen
drivs  i  bolagsform  inte kan få innebära  att  det
skall  överlämnas  åt  bolagen   själva   och  deras
styrelser att hantera den här frågan.

I     motion    2003/04:N1    (m)    begärs    två
tillkännagivanden  i frågan, nämligen om utbetalning
av avgångsvederlag och om fast lön utan bonustillägg
för   företagsledningarna    i    statliga    bolag.
Revisorerna  konstaterar  att  de statliga företagen
tenderar  att  utnyttja det för vd  mest  förmånliga
löne-     respektive      pensionsavtalet,     säger
motionärerna. De påpekar att  vissa  bolag  -  trots
regeringens  riktlinjer - träffar avtal om betydligt
högre löner än  vad som gäller för generaldirektörer
för  affärsverk  eller   statliga   myndigheter   av
motsvarande  storlek.  Fem  bolag har en ordning som
innebär  att  en avgången vd samtidigt  kan  uppbära
både avgångsvederlag och lön. Motionärerna anser att
detta  är oacceptabelt.  De  kräver  att  regeringen
vidtar åtgärder i syfte att säkerställa att det sker
en avräkning från avgångsersättningen om vd erhåller
en ny anställning.  Revisorerna  har  vidare påpekat
att  flera  pensionsavtal uppvisar oklarheter  eller
saknar uppgifter,  vilket ger utrymme för tolkningar
i  fråga  om vilka pensioner  som  bolaget  har  att
betala, erinrar motionärerna om. De finner det djupt
otillfredsställande   att  staten  inte  har  bättre
kontroll över vilka pensionsavtal  som  ingås  i  de
statliga bolagen.
Motionärerna menar att staten bör gå längre än vad
revisorerna  föreslår  och  avskaffa  bonuslöner för
ledningarna i de statliga bolagen. Bonussystem  är i
teorin  utmärkta, genom att de ger företagsledningar
och medarbetare  goda  incitament  att  agera på det
sätt  som bäst gagnar företaget och dess utveckling,
men i praktiken  är det emellertid inte lika enkelt,
anser motionärerna.  För det första är det inte lätt
att  konstruera bonussystem  som  verkligen  ger  de
rätta  incitamenten,  sägs  det. En svårighet är att
fastställa parametrar som passar  företaget  i  alla
utvecklingsskeden  och konjunkturfaser, en annan att
säkerställa att incitamentsstrukturen blir sådan att
ledningens åtgärder  gagnar  företagets  långsiktiga
lönsamhetsutveckling   och   inte   mer  kortsiktiga
ambitioner. Motionärerna hänvisar till  avskräckande
exempel  från  det  privata näringslivet. Ett  annat
problem med bonussystem är att det är svårt att leva
upp till krav på insyn,  öppenhet  och  transparens,
anför   motionärerna.   De  exemplifierar  med   att
Vattenfall  i  sin årsredovisning  ger  en  utförlig
beskrivning av sitt  bonussystem,  men  bolaget  kan
inte   offentliggöra   de   träffade   bonusavtalen,
eftersom bonusparametrarna innefattar nyckeltal  som
företaget  inte vill redovisa för sina konkurrenter.
I  såväl  statliga   som   privata  företag  är  den
verkställande    ledningens    löner,     pensioner,
fallskärmar   och   andra   anställningsvillkor   en
styrelsefråga,  framhåller  motionärerna. De avvisar
näringsminister Leif Pagrotskys  i  medier  uttalade
tanke   att  styrelsernas  mellanhavanden  med  sina
direktörer skall regleras i lag. Enligt deras mening
föreligger det dock en betydelsefull skillnad mellan
statliga  bolag  och  privata  företag, genom att en
privat  aktieägare kan sälja sina  aktier  om  denne
inte anser att företagets styrelse i sina relationer
till   den   verkställande   ledningen   tillvaratar
företagets  och  aktieägarnas  intressen.  Mot denna
bakgrund  anser motionärerna att särskilda krav  bör
ställas på  företag  som  helt  eller  delvis ägs av
staten. De verkställande ledningarna i statligt ägda
bolag  skall  därför  betalas  med  fast  lön,   och
incitamentsprogram    skall    inte   användas   för
företagsledningarna, anför motionärerna. De föreslår
att  regeringens  riktlinjer  om anställningsvillkor
för    personer    i    företagsledande    ställning
kompletteras  med en sådan  bestämmelse.  Av  staten
utsedda representanter  i  delägda företagsstyrelser
förutsätts agera i samma anda.
I motion 2002/03:N21 (m), som väckts med anledning
av  regeringens  skrivelse  2002/03:120,   återfinns
likartade   yrkanden   som   i   nyssnämnda   motion
2003/04:N1  (m).  Det  gäller  ett  förslag  om  att
riksdagen   skall   begära   att  regeringen  vidtar
åtgärder i syfte att säkerställa  att en avgången vd
i  ett statligt företag inte samtidigt  kan  uppbära
lön   och   avgångsvederlag   samt  förslag  om  två
tillkännagivanden - om statens  kontroll  över vilka
pensionsavtal som ingås i statliga bolag och  om att
bonussystem     inte     skall     tillämpas     för
företagsledningarna    i    statligt   ägda   bolag.
Motiveringarna  i  de  båda  motionerna   är   också
likartade.
Ett  tillkännagivande  om  att statsministerns lön
bör   vara  tak  för  chefslöner  i   den   statliga
verksamheten,  föreslås  i  motion 2003/04:N203 (m).
Motionären konstaterar att 150 000  kr i månaden och
en tjänstebil är löneförmånen för vd i Systembolaget
och  att  Sveriges Radios nyanställde vd  också  har
150 000 kr i månadslön. Att statliga verkschefer och
personer  där  skatter  eller  avgifter  finansierar
verksamheten   skall   ha   högre   lön   än   t.ex.
statsministern    måste    vara   felaktigt,   anser
motionären. Han förvånas över  av  att  t.ex.  Vin &
Sprits  vd,  efter endast fem års tjänst, kommer att
erhålla   en   pension    som   kommer   att   kosta
skattebetalarna 32 miljoner kronor.
Regeringen    bör    undersöka     motiven    till
löneskillnader  mellan ledningarna i vissa  statliga
företag och verk,  anförs  det  i  motion 2003/04:N3
(fp). Motionärerna erinrar om att revisorerna funnit
att de verkställande direktörerna i  vissa  statliga
företag    hade    betydligt    högre    löner    än
generaldirektörerna  i  statliga verk av motsvarande
storlek   trots   regeringens    egna    riktlinjer.
Motionärerna anser vidare, i likhet med revisorerna,
att det är otillfredsställande att staten  inte  har
kontroll  över  vilka  pensionsavtal  som  ingås för
ledningarna i de statliga företagen. Att så inte har
varit fallet har framgått tydligt, inte minst  genom
det pensionsavtal Vin & Sprit slöt med sin vd, säger
motionärerna.  De  konstaterar  att  även eventuella
bonusavtal   hör   till  anställningsvillkoren   för
företagsledningarna.  Revisorernas  granskning visar
att  bonusavtal  är relativt sällsynta  hos  statens
bolag, men att sådana förekom i sex företag år 2001.
Motionärerna anser  att  företag  som  verkar  på en
marknad - även statliga företag - skall kunna betala
sina ledningar marknadsmässiga ersättningar och även
bonuslöner  när  så är motiverat. Avtalen måste dock
vara på en rimlig  nivå,  och  villkoren för avtalen
bör  framgå  på  ett öppet och tydligt  sätt,  anför
motionärerna.
I motion 2003/04:N2  (kd)  föreslås  att riksdagen
skall  begära att regeringen ser över och  omarbetar
riktlinjerna     för     incitamentsprogram     samt
riktlinjerna  för  anställningsvillkor  för  vd  och
övriga   personer   i  företagsledande  ställning  i
enlighet med vad som  anförs i motionen. Revisorerna
uppmärksammar att det finns  en  bristande  kontroll
över  vilka  pensionsavtal  som  ingås i de statligt
ägda  bolagen  och  att  flera bolag bryter  mot  de
riktlinjer  som  finns  för  s.k.   fallskärmsavtal,
erinrar  motionärerna  om.  De konstaterar  att  det
under  de  senaste  åren  förts en  bred  debatt  om
ersättningar,    bonusar    och   fallskärmar    för
företagsledare   och   att  incitamentsprogram   och
avgångsersättningar förekommer  även  inom  statligt
ägda  företag.  Mest omdiskuterade under det senaste
året  har  kanske  bonusarna   i  Telia  Sonera  och
Vattenfall varit, sägs det. Vattenfalls  vd har fått
den  högsta bonusen av de verkställande direktörerna
i  de stora  elbolagen  -  förutom  en  lön  på  5,1
miljoner  kronor  fick  han en bonus på 1,7 miljoner
kronor.  Det är beklämmande  att  regeringen,  trots
allt tal om excesser i näringslivet vad gäller löner
och bonusar,  inte  gjort  något  för att komma till
rätta  med problemen i statens egna  företag,  anser
motionärerna.  De  föreslår  att  detta system skall
avskaffas  i  de  statligt  ägda  bolagen   och  att
företagsledarnas   löner   bör   bli   föremål   för
återkommande   förhandlingar  där  utrymmet  bestäms
efter respektive företags ekonomiska förutsättningar
på motsvarande sätt  som är fallet vid förhandlingar
för övriga anställda.  Även  fallskärmar  i  form av
avgångsersättning  bör ses över. För närvarande  kan
en sådan ersättning,  enligt regeringens riktlinjer,
motsvara  24 månadslöner  inklusive  uppsägningstid.
Trots   riktlinjerna   förekommer   det   dock   att
ersättning   betalas   ut   i   36 månader  och  att
ersättningen  inte minskas ifall den  tidigare  vd:n
får andra inkomster,  säger motionärerna. De påpekar
att Vattenfalls vd t.o.m.  får  bonus ifall han sägs
upp - förutom 24 månadslöner betalas då en tredjedel
av summan av de senaste tre årens  bonusar  ut.  Den
längsta  uppsägningstiden  enligt lagen (1982:80) om
anställningsskydd är sex månader, den längsta period
man   har   möjlighet   att   få   ersättning   från
arbetslöshetsförsäkringen är enligt lagen (1997:238)
om   arbetslöshetsförsäkring   300   dagar,   vilket
motsvarar     ungefär    14    månader    och    den
inkomstrelaterade  ersättningen  uppgår till 80 % av
tidigare  inkomst  upp  till ett visst  tak,  uppger
motionärerna. Via försäkringar som kan tecknas genom
arbetstagarorganisationerna    kan   man   även   få
ersättning   upp   till  80  %  för  inkomster   som
överstiger taket. Den  avgångsersättning som betalas
ut  till  personer i företagsledande  ställning  bör
motsvaras av  den  som  erbjuds på arbetsmarknaden i
övrigt, anser motionärerna.  De  föreslår därför att
ersättning  som utgår utöver uppsägningstiden  skall
begränsas till 14 månader och till 80 % av lönen och
att ersättningen skall utbetalas månadsvis.
I  motion  2002/03:N22   (kd),   som   väckts  med
anledning   av  regeringens  skrivelse  2002/03:120,
återfinns ett  likartat  yrkande  som  i  nyssnämnda
motion   2003/04:N2   (kd).  Motiveringen  är  också
likartad.
Statliga företag bör  fungera  som föregångare vad
gäller   sunda  och  rimliga  avtal  om   pensioner,
bonusar, avgångsvederlag  och  arvoden, anförs det i
motion 2003/04:N327 (c). Enligt Riksdagens revisorer
är   arvoderingar,   förmåner   och   kontroll    av
pensionsavtal   områden   där  statens  ägarstyrning
fallerar  och skapar godtyckligheter  som  i  värsta
fall   kan   leda    till    oegentligheter,   säger
motionärerna. De hävdar att statliga  företag tyvärr
ofta  tillåts  gå  dåligt  under  lång tid utan  att
riskera att försättas i konkurs och  att  en statlig
bolagsledning således sällan eller aldrig behöver ta
konsekvenserna   av  sina  misslyckanden.  Problemet
grundar sig i att  mellan  aktieägarna, medborgarna,
och styrelsen finns en stor  byråkrati  bestående av
Regeringskansliet, olika departement, tjänstemän och
politiker, menar motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagens     revisorers     granskning    avseende
bolagsledningarnas löner och ersättningar  har  sitt
upphov i ett förslag från näringutskottet. Utskottet
beslöt  våren  2002  att  som  granskningsärende hos
Riksdagens revisorer föreslå en granskning av regler
och  utställda  utfästelser i fråga  om  bonus-  och
pensionsförmåner  för företagsledningarna i statliga
bolag. Revisorerna  beslöt  att  den  granskning  av
staten  som bolagsägare som de just vid den aktuella
tidpunkten  planerade  att starta även borde omfatta
anställningsvillkoren för personer i företagsledande
ställning i de statliga  bolagen,  bl.a.  vad gäller
bonus- och pensionsförmåner.

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade  i  april
2003  en  interpellation (ip. 2002/03:278) av Mikael
Odenberg  (m)   med   bl.a.   följande   frågor   om
regeringens          ägarförvaltning         rörande
ersättningsnivåer: Vad  avser ministern att göra för
att förbättra kontrollen  över  de statliga bolagens
pensionsavtal  och  för  att  tillse   att  samtliga
statliga     bolag     tillämpar    samordning    av
avgångsvederlag   och   andra    inkomster?   Kommer
ministern  att  vidta  åtgärder  för att  göra  alla
incitamentsavtal  och  andra  förmånsavtal   med  de
verkställande    ledningarna    i   statliga   bolag
offentliga? Avser ministern att vidta några åtgärder
med  anledning av de omfattande bonusutbetalningarna
i det förlusttyngda flygföretaget SAS?
I  sitt  svar  redovisade  näringsministern  några
grundprinciper    för    regeringens   ägarstyrning.
Öppenhet har varit ett av regeringens viktigaste och
mest prioriterade verktyg  i  dess ägarutövning, och
näringsministerns  mening är att  de  statligt  ägda
företagen   såväl  när   det   gäller   att   teckna
anställningsavtal  enligt regeringens riktlinjer som
när det gäller att redovisa  detaljerad  och  tydlig
information  om  dessa  avtalade ersättningar sköter
detta  väl. Näringsministern  erinrade  om  att  han
tidigare   under   året   meddelat   att  befintliga
riktlinjer skall utvärderas och att riktlinjerna för
anställningsvillkor skall ses över först. Han menade
att  utvecklingen på många håll i näringslivet  gått
alltför  långt  -  med ledande befattningshavare som
beviljats alltför höga  löner,  bonus om det går bra
och  fallskärm om det går dåligt.  Näringsministerns
bild är att de statliga bolagen har skött sig väl på
den här  punkten  och  att  gällande  riktlinjer har
varit viktiga för att åstadkomma detta  men framhöll
att ännu viktigare är en öppen diskussion  om  vilka
ersättningar  som  styrelser  beviljar.  Beträffande
frågan om bonus i SAS betonade näringsministern  att
det  är  styrelsen  som  ansvarar  för  de avtal den
träffar  och att den måste vara beredd att  motivera
och försvara  de  avtalen.  Från  år  2002  skall de
statligt  ägda  företagen,  i  likhet med börsbolag,
lämna kvartalsrapporter, noterade  näringsministern.
Hans åsikt är dock att det inte räcker  med  att  de
statliga bolagen är lika bra som börsbolagen. Därför
har  styrelserna i de statliga bolagen uppmanats att
lämna  bokslut  före  den 31 januari, förhoppningvis
fr.o.m. bokslutet för år 2004.
Bonusavtal med chefer i statligt ägda företag togs
också upp i en fråga (fr.  2002/03:1125) av Henrik S
Järrel  (m) till näringsminister  Leif  Pagrotsky  i
juni 2003.  Frågeställaren  undrade  vilka  åtgärder
näringsministern är beredd att vidta för att mönstra
ut  bonusavtal  o.d.  ur  statens ägarpolicy. I sitt
svar erinrade näringsministern om de tidigare nämnda
riktlinjerna    rörande   anställningsvillkor    för
personer i företagsledande ställning i statligt ägda
bolag och som innebär  att löner och övriga förmåner
till    ledande   befattningshavare    skall    vara
konkurrenskraftiga    men    inte   löneledande   på
marknaden.   Förhandlingar   och   beslut    om   de
verkställande  direktörernas anställningsvillkor  är
ytterst  ett  ansvar  för  bolagens  styrelser,  och
ersättningsvillkoren bör utformas utifrån respektive
bolags   situation,   sade   näringsministern.   Han
redovisade  sin  uppfattning att ersättningsnivåerna
till de verkställande  direktörerna  i  de  statligt
ägda bolagen skall vara väl motiverade, tydliga  och
relaterade  till  faktisk  och förväntad prestation.
Han  ställde  sig  dock  i  grunden   skeptisk  till
användning  av bonusavtal och menade att  det  finns
all anledning  till  stark återhållsamhet inom detta
område. I det fall ett  statligt ägt bolag tillämpar
ett incitaments-program - ett system för belöning av
arbetstagares  arbetsinsatser   där   belöningen  är
beroende  av  att  arbetsinsatsen  höjer  värdet  på
bolaget   -   har   regeringen   utfärdat  särskilda
riktlinjer  för  vilka  principer  som   skall  vara
vägledande,      konstaterade      näringsministern.
Sammanfattningsvis skall dessa system  bl.a. omfatta
all   anställd  personal  och  inte  enbart  ledande
befattningshavare, de skall vara målstyrda, utformas
med  tydligt  samband  mellan  prestation  och  mål,
präglas  av  rimlighet  avseende belöningens storlek
och    vara    långsiktigt    inriktade.    Bolagens
årsredovisningar   skall  innehålla   uppgifter   om
eventuellt      tillämpade       incitamentsprogram.
Avslutningsvis  påpekade  näringsministern  att  han
hade tagit initiativ till en  översyn av regeringens
nuvarande  riktlinjer  för  ersättningsvillkor   för
personer  i  företagsledande ställning i de statligt
ägda  bolagen  och  att  han  hade  för  avsikt  att
återkomma i denna fråga hösten 2003.
Regeringen     beslöt      nyligen     vid     ett
regeringssammanträde    om   nya   riktlinjer    för
företagsledande  personers   anställningsvillkor   i
statliga      bolag      och      för     anställdas
incitamentsprogram. Riktlinjerna, som  återges i sin
helhet i bilaga 2, avser företag som är  helägda  av
staten.   I  företag  där  staten  är  delägare  bör
riktlinjerna,  enligt  regeringsbeslutet,  så  långt
möjligt   tillämpas   efter  en  dialog  med  övriga
aktieägare. Som ett led  i  arbetet med översynen av
riktlinjerna    har    konsultföretaget     Öhrlings
PricewaterhouseCoopers,   på   regeringens  uppdrag,
gjort      en      kartläggning      av     gällande
anställningsvillkor     m.m.    för    verkställande
direktörer  i  statliga bolag  där  statens  direkta
ägande överstiger  20  %. Kartläggningen omfattar 43
vd-avtal. Av dessa innehåller  tio  avtal  regler om
bonus.
I   de  nu  beslutade  riktlinjerna  sägs  allmänt
beträffande   anställningsvillkor   för  personer  i
företagsledande ställning att företagets styrelse, i
sin   helhet,   har  ansvaret  för  anställning   av
verkställande    direktören    och    beslutar    om
anställningsvillkoren. Styrelsen skall därvid beakta
om villkoren överensstämmer  med  de  av  regeringen
beslutade  riktlinjerna.  Det  ankommer på styrelsen
och  verkställande  direktören att  säkerställa  att
regeringens riktlinjer  för anställningsvillkor även
tillämpas för andra personer  i  företagsledande och
därmed  jämförlig ställning i statliga  företag  och
deras dotterbolag.  Löner  och  övriga förmåner till
personer  i  företagsledande  och  därmed  jämförlig
ställning    i    statliga    företag   skall   vara
konkurrenskraftiga,    men   inte   löneledande    i
förhållande  till  jämförbara   företag.  Företagens
styrelser skall vid beslut om anställningsvillkor ta
ställning  till  företagsledarens totala  ersättning
inklusive  pensionsvillkor   och   övriga  förmåner.
Tjänstebostad  bör inte ingå som anställningsförmån.
Om  incitamentsprogram   finns  skall  koncernchefen
eller  verkställande  direktören  inte  omfattas  av
programmet.
Incitamentsprogram bör  i  de  allra  flesta  fall
undvikas   i   de   statliga  bolagen,  sägs  det  i
riktlinjerna.   Det  förhållandet   att   regeringen
beslutat om riktlinjer  för incitamentsprogram skall
alltså   inte   uppfattas   som    att    regeringen
rekommenderar  sådana  program  i  företag som  helt
eller delvis ägs av staten. I det fall  ett företags
styrelse  trots  allt  anser det befogat att  införa
sådana   program  skall  följande   principer   vara
vägledande:
- Ett incitamentsprogram  bör omfatta all anställd
personal   i  företaget  utom  koncernchefen   eller
verkställande direktören.
- Särskilda  incitamentsprogram  som enbart riktas
till personer i företagsledande ställning skall inte
införas.
-  Det skall finnas en direkt koppling  mellan  de
mål som  skall  ligga  till  grund  för belöningen i
incitamentsprogrammet  och  företagets  övergripande
verksamhetsmål. Företaget skall ha en väl fungerande
verksamhetsstyrning     som    incitamentsprogrammet
kopplas till. Incitamentsprogrammets  mål skall vara
objektiva, definierbara och mätbara på både kort och
lång  sikt. Belöningen kan - beroende av  företagets
verksamhet  -  vara  kopplad till såväl kvantitativa
som kvalitativa mål.
-  Det  skall finnas ett  tydligt  samband  mellan
incitamentsprogrammets   mål   och   den  anställdes
arbetsinsats.   Vid  programmets  utformning   skall
beaktas   att   yttre   faktorer,   t.ex.   allmänna
förändringar    av    börskurser,     råvaru-    och
fastighetspriser,  ränta  samt  valutakurser,   inte
skall  påverka  belöningen.  Företagsspecifika eller
individuella  förändringar kan  däremot  inverka  på
belöningen.
- Belöningen  skall präglas av rimlighet och stå i
rimlig  balans  med  företagets  resultat.  Belöning
skall  ej  utgå  för   det  år  företaget  redovisar
förlust.  Incitamentsprogrammens   belöningar  skall
inte utfalla till ett högre belopp till individen än
motsvarande två månadslöner.
- Det skall klargöras vilka regler  som gäller för
att  erhålla  belöning vid olika anställningsformer.
Vidare  skall det  regleras  hur  nyanställda  skall
introduceras  i  programmet och hur belöningen skall
beräknas i samband med anställningens upphörande.
- Incitamentsprogrammet  skall  tidsbegränsas  för
att    kunna    revideras    eller    avskaffas   om
förutsättningarna ändras.
-  Företagets årsredovisning skall innehålla  alla
väsentliga uppgifter om incitamentsprogrammet.

Beträffande pensionsvillkor sägs att dessa skall ses
som en  del  i  de samlade anställningsvillkoren och
skall  ställas  i  relation   till  lön  och  övriga
förmåner.  Styrelsens  beslut  om  villkor  för  och
avsättning  till pension till företagsledaren  skall
grundas  på  beräkningar  om  sannolik  och  maximal
kostnad   för   företaget.    Regeringen    förordar
avgiftsbestämda pensionslösningar. Pensionsvillkoren
skall   ha   som  utgångspunkt  en  pensionsålder  i
intervallet 62-65  år.  En lägre pensionsålder än 65
år  skall  motsvaras  av  en   lägre   pensionsnivå.
Viktigast    är    att    se    till    de    totala
pensionskostnaderna.       Regeringen       förordar
avgiftsbestämda  pensionslösningar.  Avgiften  skall
stå  i  rimlig  proportion till den fasta grundlönen
och bör inte överstiga 30 % av den fasta lönen. I de
särskilda  fall  när   styrelsen   ändå  avtalar  om
förmånsbestämd  pension  skall i avtalet  finnas  en
begränsningsregel om hur stor den framtida pensionen
kan bli.

När det gäller uppsägningstid  och avgångsvederlag
sägs   att  uppsägningstiden  vid  uppsägning   från
företagets sida inte skall överstiga sex månader och
avgångsvederlag  kan  utgå.  Avgångsvederlaget skall
garantera   företagsledaren   trygghet    under   en
övergångsperiod    och   får   motsvara   högst   18
månadslöner,   exklusive    uppsägningstid.    Denna
ersättning skall utbetalas månadsvis och grundas  på
den  fasta  månadslönen,  exklusive förmåner. Vid ny
anställning     eller     inkomst     från     annan
förvärvsverksamhet     skall     avgångsersättningen
reduceras  med belopp motsvarande ny  inkomst  under
24-månadersperioden.   Vid   uppsägning   från   den
anställdes sida skall inget avgångsvederlag utgå.
De nya riktlinjerna innebär också ökad öppenhet. I
årsredovisningen skall ersättningar för koncernchef,
vd  och  ledningsgruppen  redovisas per person. Även
för  styrelsens ledamöter skall  arvoden  redovisas.
Styrelsen  skall  dessutom på bolagsstämman redovisa
och motivera den totala  ersättningen  till vd. I en
kommentar  till  beslutet  om  nya riktlinjer  säger
näringsminister  Leif Pagrotsky att  statliga  bolag
bör vara föredömen när det gäller öppenhet och klara
spelregler. Med de  nya riktlinjerna sänds en tydlig
signal till styrelserna  i  de  statliga bolagen att
undvika      incitamentsprogram     och     otydliga
pensionsavtal, säger näringsministern.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vill  inledningsvis  uttrycka  sin  stora
tillfredsställelse   med   att   regeringen  nu  har
beslutat   om  nya  riktlinjer  för  företagsledande
personers anställningsvillkor  i  statliga bolag och
för  anställdas  incitamentsprogram.   De   tidigare
gällande riktlinjerna var i vissa avseenden otydliga
och  lämnade utrymme för alltför vidlyftiga förmåner
i vissa  fall.  De nu beslutade riktlinjerna innebär
en klar uppstramning.

En   utförlig   redovisning    av   innehållet   i
riktlinjerna  har  nyss lämnats. Dessutom  återfinns
riktlinjerna  i  sin  helhet   i  en  bilaga  (2)  i
betänkandet. Utskottet anser att  det  är värdefullt
att  riktlinjerna, genom att ingå i riksdagstrycket,
ges en allmän spridning.
I  de   nya   riktlinjerna   sägs  att  företagets
styrelse, i sin helhet, har ansvaret för anställning
av   vd   och   beslutar  om  anställningsvillkoren.
Styrelsen   skall   därvid   beakta   om   villkoren
överensstämmer  med  de   av   regeringen  beslutade
riktlinjerna. Det ankommer på styrelsen  och  vd att
säkerställa    att   regeringens   riktlinjer   även
tillämpas för andra  personer  i företagsledande och
därmed  jämförlig ställning i statliga  företag  och
deras dotterbolag.  Löner  och övriga förmåner skall
vara  konkurrenskraftiga,  men  inte  löneledande  i
förhållande till jämförbara  företag.  Tjänstebostad
bör inte ingå som löneförmån.
Beträffande   incitamentsprogram   klargörs    att
sådana,  i  de  allra flesta fall, bör undvikas i de
statliga bolagen.  I  det fall ett företags styrelse
trots  allt  anser  det befogat  att  införa  sådana
program skall bl.a. följande  gälla:  Programmet får
inte omfatta vd, bonus kan maximalt uppgå  till  två
månadslöner  och  en  förutsättning för bonus är att
bolaget  redovisar  ett  positivt   resultat.  Andra
förändringar   i   riktlinjerna  är  att  regeringen
förordar   avgiftsbestämda    pensioner   (en   fast
pensionspremie) och att tidigaste pensionsålder höjs
från 60 till 62 år.
De nya riktlinjerna innebär också ökad öppenhet. I
årsredovisningen skall ersättningar för koncernchef,
vd och ledningsgruppen redovisas  per  person.  Även
för  styrelsens  ledamöter  skall arvoden redovisas.
Styrelsen  skall dessutom på bolagsstämman  redovisa
och motivera  den totala ersättningen till vd. Detta
kommer, enligt  utskottets bedömning, att utgöra ett
effektivt hinder för oacceptabla lönehöjningar.
Med  de  nu  beslutade  nya  riktlinjerna  uppnås,
enligt  utskottets   mening,  den  uppstramning  vad
gäller bolagsledningarnas löner och ersättningar som
efterfrågas  såväl i Riksdagens  revisorers  förslag
som i de här aktuella  motionerna.  Därmed avstyrker
utskottet dessa i berörda delar.
Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att
regeringen noga följer hur riktlinjerna tillämpas av
de  statliga  företagen i praktiken. Regeringen  bör
också tillse att  de  statliga företagen, i enlighet
med  regeringens  riktlinjer,   klart   och  tydligt
redovisar anställningsvillkor och incitamentsprogram
i  årsredovisningarna.  I  kommande skrivelser  till
riksdagen   bör   regeringen   lämna   en   utförlig
redovisning av utfallet.

Vissa övriga frågor


Könsfördelningen bland styrelserna och
ledningarna för de statliga bolagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden  rörande
könsfördelningen    bland   styrelserna   och
ledningarna för statliga  bolagen.  Utskottet
förväntar sig att regeringen tillser  att den
målsättning  rörande jämställdhet i fråga  om
representation,   lön   och   inflytande  som
riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat,
och  som  en  bred  opinion klart ställt  sig
bakom,  nu  uppnås  även   när   det   gäller
ledningarna  för  de  statliga  företagen och
styrelseordförandena.

Motionerna

I    motion    2003/04:N394    (s)    begärs     ett
tillkännagivande  om  åtgärder  för att uppnå bättre
jämställdhet   vad  gäller  ordföranden   och   vice
ordföranden i de statliga bolagens styrelser. Ett av
delmålen för jämställdhetspolitiken  är  att andelen
kvinnor  i  styrelserna  för de statliga bolagen  år
2003  skall  uppgå  till  minst  40  %,  konstaterar
motionärerna. Detta mål har  uppnåtts och regeringen
redovisade  i  skrivelsen  i maj  2003  att  andelen
kvinnor  i  helägda statliga bolag  uppgick  till  i
genomsnitt 42  %  den 16 maj 2003. Regeringen gjorde
bedömningen  att när  årets  samtliga  bolagsstämmor
hållits skulle  styrelserna i hela gruppen bolag där
staten äger mer än  20  %  ha  40  %  kvinnor  -  en
målsättning   som   även   den   nu   har  uppnåtts.
Motionärerna tycker att det är utmärkt att staten på
detta  sätt  går  före  och  visar  för  det privata
näringslivet att det är fullt möjligt att  rekrytera
kvinnor  till bolagsstyrelser. Fortfarande har  dock
de statliga företagen en bit kvar till att de når 40
%  i representation  när  det  gäller  posterna  som
ordförande och vice ordförande i bolagens styrelser.
På dessa  poster är bara 16 respektive 31 % kvinnor.
Motionärerna   anser   att   det  är  naturligt  och
nödvändigt  att  målet  om  kvinnors  representation
också   skall   gälla  för  ordföranden   och   vice
ordföranden.

Ett tillkännagivande  om  ökad  jämställdhet  i de
statliga   företagen   föreslås   också   i   motion
2003/04:N399   (s).   Den   svenska  arbetsmarknaden
utmärks av en tydlig uppdelning  mellan  kvinnor och
män  i olika yrken, i olika sektorer och beträffande
olika  chefspositioner,  konstaterar motionären. Han
påpekar   att   det   grundläggande    motivet   för
jämställdhetsarbetet är att slå vakt om principen om
alla människors lika värde, men anser att  det också
finns     ekonomiska    argument.    Den    statliga
företagsverksamheten är omfattande, varför det är av
stor  vikt att  de  statliga  företagen  agerar  som
föregångare    inom    jämställdhetsarbetet,   menar
motionären. Han framhåller  att regeringen, som nyss
redovisats,   vad  gäller  könsfördelningen   i   de
statliga bolagsstyrelserna  har kommit en bra bit på
väg, framför allt jämfört med  den  privata sektorn.
Utvecklingen  bör dock drivas vidare och  nästa  mål
bör vara att åstadkomma  en  jämnare  könsfördelning
avseende ordförandeposterna i de statliga företagen,
anför motionären. På motsvarande sätt anser  han att
det  är  viktigt att det blir fler kvinnor bland  de
verkställande  direktörerna  och att staten även här
bör vara ett föredöme.
I    motion    2003/04:N3   (fp)   föreslås    ett
tillkännagivande om  en jämnare könsfördelning bland
de verkställande direktörerna  för statliga företag.
Riksdagens revisorers granskning  visar  att  staten
ännu  inte uppfyllt målet att 40 % av ledamöterna  i
styrelserna  skall  vara  kvinnor,  men att målet är
nära att uppfyllas, säger motionärerna.  De  påpekar
att fortfarande har dock bara 6 av de ca 60 statliga
bolagen en kvinna som vd. Motionärerna anser att det
är  viktigt  att  könsfördelningen blir jämnare även
bland företagens verkställande direktörer.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2003 motioner om åtgärder för
att  öka  andelen  kvinnor   i  styrelserna  för  de
statliga  företagen  (bet.  2002/03:NU9).  Utskottet
fann  det  oacceptabelt  att  det  finns  mycket  få
kvinnor på posten som styrelseordförande  i statliga
företag,  och  regeringen  uppmanades  att öka  sina
ansträngningar   för   att   åstadkomma  en  jämnare
könsfördelning  även  på  dessa  poster.   Utskottet
utgick   från   att   regeringen   skulle  öka  sina
ansträngningar för att uppfylla den  målsättning  om
jämställdhet  i  fråga  om  representation,  lön och
inflytande  som riksdagen vid ett flertal tillfällen
uttalat och som  en  bred  opinion  klart ställt sig
bakom. Detta måste leda till en ökande andel kvinnor
i både styrelserna och ledningarna för  de  statliga
företagen,    liksom   bland   styrelseordförandena,
anförde utskottet.  Något  riksdagsuttalande i saken
erfordrades  dock  inte  ansåg   utskottet.   I   en
reservation   (m,   fp,   kd,   c)   föreslogs   ett
tillkännagivande  om vikten av en allmän vidgning av
kompetensen i styrelserna för de statliga företagen.
Riksdagen följde utskottet.

Könsfördelningen  i  företag  med  statligt ägande
redovisas  i verksamhetsberättelsen och  framgår  av
den övre tabellen på nästa sida.




-----------------------------------------------------------
Befattning      Antal 16 maj 2003  Andel kvinnor i %
----------------------------------------------------------
KvinnorMän   Totalt31    31    31    16
dec.  dec.  dec.  maj
2000  2001  2002  2003
-----------------------------------------------------------
Ledamöter
utsedda     av
bolagsstämman
----------------------------------------------------------
Ordförande          8    43    51     7    13    13    16
----------------------------------------------------------
Vice                3    10    13    11    24    22    23
ordförande
----------------------------------------------------------
Övriga            135   169   304    36    43    43    44
ordinarie
ledamöter
----------------------------------------------------------
Suppleanter         6    15    21    27    27    25    29
----------------------------------------------------------
Summa             152   237   389    30    37    37    39
ledamöter
----------------------------------------------------------
Arbetstagarrepresentanter
----------------------------------------------------------
Ordinarie                            17    22    21     -
161    601   761
----------------------------------------------------------
Suppleanter                          28    22    23     -
151    491   641
----------------------------------------------------------
Vd         och
ledningsgrupp
----------------------------------------------------------
Vd/gen.dir.                          12    15    12     -
61     451   511
----------------------------------------------------------
Ledningsgrupp          2571          us    25    23     -
761          3331
----------------------------------------------------------
1 Uppgifterna avser förhållandet 31 december 2002.

us = uppgift saknas.

Könsfördelningen  i statligt helägda företag per den
16 maj 2003 redovisas också i verksamhetsberättelsen
och framgår av följande tabell:

-----------------------------------------------------
Befattning         Kvinnor  Män  Totalt Andel
kvinnor i %
-----------------------------------------------------
Ordförande               8    32    40            20
-----------------------------------------------------
Vice ordförande          3     8    11            27
-----------------------------------------------------
Övriga    ordinarie    111   128   239            46
ledamöter
-----------------------------------------------------
Suppleanter              5    10    15            33
-----------------------------------------------------
Summa ledamöter1     127    178   305   42
-----------------------------------------------------
1 Utsedda av bolagsstämman.


Utskottets ställningstagande

Utskottet  instämmer  i  de uppfattningar som förs
fram  i de tre här aktuella motionerna  om  att  det
måste bli  en bättre balans ur jämställdhetssynpunkt
när   det   gäller   styrelseordförandena   och   de
verkställande direktörerna i de statliga företagen.
Regeringen  har, som tidigare redovisats, satt upp
ett mål för de  statliga  företagens  styrelser  som
innebär  en  jämn  könsfördelning. Ett delmål är att
andelen kvinnor skall  vara  minst 40 % år 2003. Den
16 maj 2003 uppgick andelen kvinnor till 39 %, och i
de  av staten helägda företagen  var  andelen  42 %.
Regeringen  gör bedömningen att målet om 40 % kommer
att nås beträffande den grupp av delägda företag där
statens  ägarandel   överstiger  20 %  när  samtliga
företag haft bolagsstämma  år  2003. Utskottet anser
att  det är positivt att målsättningen  om  en  jämn
könsfördelning i styrelserna nu ser ut att uppnås.
Att  ha  en  jämn  könsfördelning i styrelserna är
dock       inte      tillräckligt       ur       ett
jämställdhetsperspektiv.  När  det  gäller  makt och
inflytande är det helt avgörande att det också är en
jämn  könsfördelning bland styrelseordförandena  och
de  verkställande   direktörerna.   Beträffande  den
sistnämnda kategorin vill utskottet framhålla vikten
av  att  jämställdhetsaspekter  vägs  in   även  vid
tillsättning  av  operativa  chefer på nivån närmast
under   den   verkställande  direktören.   En   jämn
könsfördelning   bör   prägla   ledningsstrukturerna
generellt.
Utskottet vill sammantaget med  kraft  understryka
att  regeringen förväntas tillse att den målsättning
rörande  jämställdhet i fråga om representation, lön
och  inflytande   som   riksdagen  vid  ett  flertal
tillfällen uttalat, och som  en  bred  opinion klart
ställt  sig  bakom,  nu  uppnås även när det  gäller
ledningarna   för   de   statliga    företagen   och
styrelseordförandena.  Utskottet  kommer   att  noga
följa hur regeringen hanterar frågan och utgår  från
att    en    jämnare    könsfördelning   beträffande
ledningarna   för   de   statliga    företagen   och
styrelseordförandena  kommer att kunna  redovisas  i
nästa års skrivelse. Något riksdagsuttalande i saken
anser utskottet dock inte  erfordras  i  nuläget och
avstyrker  därmed  de tre här aktuella motionerna  i
berörda delar.

Kapitalomstruktureringar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  avslå   ett   motionsyrkande
rörande kapitalomstruktureringar  vad  gäller
de  statliga  bolagen.  Utskottet  ser  ingen
anledning att i detta sammanhang åter ta  upp
till behandling den fråga avseende förbättrad
kapitalstruktur   i   statliga   företag  som
riksdagen  fattade  beslut  om  våren   2003.
Jämför  reservationerna 15 (m, fp, c) och  16
(kd).

Motionen

I motion  2002/03:N22  (kd)  föreslås  att riksdagen
skall begära att regeringen utformar ett  lagförslag
för att reglera kapitalomstruktureringar i  statligt
ägda   företag.   Med  hänvisning  till  regeringens
förslag  i  tilläggsbudgeten   för  år  2003  om  en
förbättrad kapitalstruktur i statliga  bolag  (prop.
2002/03:100) sägs att Kristdemokraterna tidigare har
uttalat  att  bristsituationer i statligt ägda bolag
bör  avhjälpas antingen  genom  en  omfördelning  av
statliga  tillgångar  genom  extrautdelningar  eller
försäljningar  eller  genom  att privata investerare
skjuter   till   kapital  och  att  denna   typ   av
överföringar av statliga tillgångar måste göras inom
statsbudgeten. Regeringens  modell  bidrar  till att
ytterligare försvåra genomlysningen av statsbudgeten
och  regeringens förvaltning av de statliga bolagen,
menar  motionärerna.  De  föreslår - i syfte att öka
öppenheten och att inordna modellen för förändringar
i statliga bolags kapitalstruktur  i statsbudgeten -
att  riksdagen  skall  stifta  en lag som  avgränsar
kontots användning och beskriver  hur  de  medel som
använts  skall  redovisas i statsbudgeten. En  sådan
lag bör tydligt avgränsa  regeringens befogenhet att
göra kapitalinsatser utan att  i  förväg ha inhämtat
riksdagens     godkännande.     I     samband    med
riksdagsbehandlingen  av  tilläggsbudgeten  framhöll
konstitutionsutskottet  (yttr.  2002/03:  KU6y)  att
regeringen  bör återkomma  till  riksdagen  med  ett
förslag   för   hur   en   permanent   ordning   för
kapitalomstrukturering i den statliga företagssfären
bör    regleras,    erinrar     motionärerna     om.
Finansutskottet    (bet.    2002/03:FiU21)    delade
konstitutionsutskottets åsikt och anförde att det är
angeläget  att ett tydligt regelverk skapas och  att
det  i  sammanhanget   bör   utredas  hur  förslaget
förhåller sig till den s.k. budgetlagen och gällande
praxis om hur kapitalutdelningar och kapitalinsatser
skall beslutas och redovisas.  Riksdagen  bör  nu ge
regeringen  i  uppdrag  att utforma den lagstiftning
som både konstitutionsutskottet  och finansutskottet
efterfrågat, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Som    framgått   av   motionsreferatet   behandlade
riksdagen   våren   2003   regeringens   förslag   i
tilläggsbudgeten   för   budgetåret   2003  avseende
förbättrad kapitalstruktur i statliga företag (prop.
2002/03:100,  bet.  2002/03:FiU21).  Finansutskottet
tillstyrkte,  i  enlighet  med  ett  yttrande   från
konstitutionsutskottet, att särskilda åtgärder skall
vidtas     för     att     underlätta    finansiella
omstruktureringar  inom  den statliga  bolagssfären.
Finansutskottet ansåg att riksdagens inflytande över
åtgärderna  borde  tydliggöras  i  förhållande  till
regeringens     förslag.      Vidare      redovisade
finansutskottet  i  betänkandet  hur  förslaget  bör
kunna  inordnas  i  riksdagens rambeslutsmodell  för
hanteringen  av budgetpropositionen.  I  likhet  med
konstitutionsutskottet ansåg finansutskottet att det
finns goda skäl att skapa en ordning som underlättar
kapitalomstruktureringar      i     den     statliga
företagssfären        genom       att       tillämpa
specialdestination. Staten  bör kunna agera på samma
sätt som ett moderbolag som ger  koncernbidrag  till
vissa  dotterbolag  och  finansiera  detta med medel
från andra dotterföretag. Finansutskottet underströk
dock  att  modellen  bör  ges  en  sådan  form   att
riksdagens inflytande garanteras på ett rimligt sätt
och  att  riksdagen  också  ges  möjlighet att utöva
finansmakten på ett korrekt sätt.

Sammanfattningsvis     innebar    finansutskottets
förslag följande:
- Ett konto inrättas i Riksgäldskontoret dit extra
utdelningar i de statliga bolagen förs.
- Riksdagen beslutar för  ett  år  i  taget om hur
stort  belopp som skall tillföras kontot.  För  2003
tillförs kontot högst 3 miljarder kronor.
- Från  kontot  förs utgifter för kapitaltillskott
eller utnyttjande av  hembudsavtal  i  den  statliga
företagssfären.  Riksdagen beslutar om utgifterna  i
varje enskilt fall.
- Lån till statliga bolag hanteras ej över kontot.
-  Om  behoven  av   kapitaltillskott   överstiger
tillgängliga   medel   på   kontot   får  skillnaden
tillskjutas    genom   att   anslag   anvisas   över
statsbudgeten. Underskott får ej uppkomma på kontot.
-   Regeringen   förutsätts    göra    en   tydlig
presentation varje år i budgetpropositionen  av  hur
kontot     skall    finansieras    och    utnyttjas.
Huvudprincipen  bör  vara att riksdagen i anslutning
till det s.k. rambeslutet på hösten fattar beslut om
ramarna för verksamheten  genom  att  ange hur stort
belopp som beräknas tillföras kontot nästa budgetår.
Därefter  fattar  riksdagen  beslut i varje  enskilt
fall i budgetprocessens andra  steg  eller senare på
tilläggsbudget  under  det  löpande  budgetåret   om
tillskotten till de statliga bolagen.

Riksdagen  beslöt i enlighet med vad finansutskottet
hade  förordat.  I  reservationer  (m,  fp,  c;  kd)
avvisades  regeringens  förslag och framfördes andra
förslag till lösningar.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen  behandlade  våren   2003,   som   nämnts,
regeringens    förslag    i   tilläggsbudgeten   för
budgetåret 2003 avseende förbättrad  kapitalstruktur
i   statliga   företag   (prop.  2002/03:100,   bet.
2002/03:FiU21). Innehållet  i  riksdagens beslut har
nyss redogjorts för. Utskottet ser  ingen  anledning
att  i  detta  sammanhang  åter  ta  upp frågan till
behandling. Motion 2002/03:N22 (kd) avstyrks  därmed
i berörd del.



Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Regeringens skrivelse och synen på statligt
ägande (punkt 1)

av Mikael Odenberg (m), Maria Larsson  (kd), Ulla
Löfgren   (m),   Yvonne   Ångström  (fp),  Stefan
Hagfeldt  (m),  Nyamko  Sabuni   (fp)  och  Håkan
Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  1.  Därmed
bifaller riksdagen  motionerna 2002/03:N21 yrkandena
1-4, 2002/03:N22 yrkande  1, 2002/03:N23 yrkandena 1
och 2, 2003/04:N1 yrkande 2,  2003/04:N2  yrkande 1,
2003/04:N3  yrkande  1,  2003/04:N286,  2003/04:N293
yrkande   5,   2003/04:N316   yrkandena   3  och  4,
2003/04:N327   yrkandena  1-4  och  8,  2003/04:N328
yrkande 22 och 2003/04:N412  yrkande  28  och lägger
regeringens skrivelse 2002/03:120 till handlingarna.

Ställningstagande

När   det   gäller   frågan   om   statliga  företag
överensstämmer  vår  syn  med  den  som kommer  till
uttryck   i   de   här   aktuella  motionerna   från
företrädare     för     Moderata    samlingspartiet,
Folkpartiet   liberalerna,   Kristdemokraterna   och
Centerpartiet.  Likartade  synpunkter har genom åren
framförts i reservationer från företrädare för dessa
fyra partier.

Statens främsta näringspolitiska  uppgift  är  att
ange   ramar   och   regelsystem  för  näringslivets
verksamhet och bidra till  att skapa förutsättningar
för   långsiktig  tillväxt.  Om   staten   samtidigt
uppträder  som  ägare och som utformare av de regler
som gäller för näringslivets  verksamhet  uppstår en
rad  problem, bland vilka följande kan nämnas:  risk
för  konkurrenssnedvridning,   risk  för  inoptimala
investeringsbeslut  samt  svårigheter  att  tillföra
kapital  till  företag  som  behöver   kapital   för
expansion.  Grundprincipen måste, enligt vår mening,
vara att konkurrensutsatt  verksamhet skall bedrivas
i privat regi.
En privatisering av statliga  företag  kommer  att
leda till följande:
-  renodling  av  statens roll som lagstiftare och
normgivare,
- stärkande av de privatiserade företagen,
- spridning av intresset  för  sparande  i  aktier
till     nya     grupper     och     breddning    av
riskkapitalmarknaden,
-  tillskott  av  statsinkomster som kan  användas
till andra, mer angelägna ändamål,
- sundare konkurrens.

Det arbete med att minska statens företagsägande som
påbörjades  under  fyrpartiregeringen  i  början  av
1990-talet bör, enligt  vår uppfattning, återupptas.
Med en privatisering av statliga  företag  uppnås en
tydligare   ägarroll,  kommersiellt  mer  kompetenta
företag  och  en   ökad  aktiespridning.  Sammanlagt
inbringade de försäljningar  som  gjordes  under den
borgerliga  regeringen  ett  betydande  belopp  till
statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov
med  motsvarande  summa.  Försäljningen  ledde också
till  en spridning av aktieägandet till grupper  som
inte tidigare  innehaft  aktier  och  därmed till en
breddning  av  riskkapitalmarknaden.  Riksdagen  bör
således  begära att regeringen lägger fram  en  plan
för försäljning  av  statliga företag i enlighet med
vad som här har angetts.

En ökad spridning av  ägandet och ett ökat enskilt
ägande är, enligt vår mening, positvt för tillväxten
och den ekonomiska utvecklingen.  Det stora inslaget
av  statligt ägande har haft en hämmande  effekt  på
nyföretagande  och  småföretagande. Nya tekniska och
organisatoriska lösningar  har sämre förutsättningar
att uppstå i statliga företag.
Försäljningen av de statliga  företagen  skall ske
på  ett  ansvarsfullt  sätt.  Det  berörda företaget
skall bli starkare och mer konkurrenskraftigt  efter
slutförd privatisering. Hänsyn måste därför tas till
företagens  intressen,  bl.a.  vid valet av tidpunkt
för försäljningen och hur ägarstrukturen skall se ut
samt  vid  valet av metoderna för  genomförandet  av
försäljningen.  Vi  anser vidare, som nämnts, att en
strävan  bör vara att  stärka  riskkapitalmarknadens
funktion  vid   försäljningarna   genom  att  bredda
aktiesparandet till en bredare allmänhet  och därmed
öka  den  långsiktiga kapaciteten för tillförsel  av
inhemskt riskkapital. Detta innebär att hänsyn måste
tas  till  det   allmänna   marknadsläget   och  att
försäljning  skall ske i den takt som är möjlig  med
beaktande av andra introduktioner på aktiemarknaden.
Härutöver menar  vi  att  riksdagen  skall  anmoda
regeringen  att  i  skrivelsen  med  redogörelse för
företag med statligt ägande redovisa syftet  med det
statliga   ägandet  för  varje  företag.  Genom  att
tvingas formulera  syftet  med  det statliga ägandet
måste regeringen ta aktiv ställning till vilka motiv
det finns för ett fortsatt statligt  ägande  av alla
de  berörda  företagen. Detta måste vara till fördel
både  för  staten   som   ägare  och  för  de  olika
företagen, i stället för att, som för närvarande, av
ren slentrian låta ägandet  fortgå  i  statlig regi.
Det   finns  vidare  anledning  att  analysera   och
överväga  om  huruvida  det är lämpligt med statligt
ägda företag på marknader där en sund och fungerande
konkurrens föreligger. En omprövning av det statliga
ägandet  kan förväntas medföra  effektivitetsvinster
såväl på det  samhällsekonomiska  planet  som för de
enskilda företagen.
Statens  olämplighet  som företagsägare har  under
det  senaste  året tydligt  framgått  i  fallen  med
kapitaltillskotten  till  SJ  och  Teracom.  Det  är
orimligt  att  tala om marknadsmässiga villkor eller
konkurrensneutralitet  när  de  statliga företagen i
princip   har   hela  skattebetalarkollektivet   som
riskkapitalbas.
Vi vill också något  kommentera vad som sägs i ett
par motioner om försäljning  av  statligt  ägd  skog
till  enskilda. Det statligt ägda skogsinnehavet bör
användas     bl.a.     för     att    tillhandahålla
omarronderingsmöjligheter   och  tillköpsmöjligheter
för att förstärka det enskilda  privata skogsbruket.
Ett spritt privat ägande av skogsmark är viktigt för
att  människor  skall kunna få utkomstmöjligheter  i
glesbygden.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med vad som här anförts. Därmed blir alla
här aktuella motionsyrkanden tillgodosedda i berörda
delar och tillstyrks.

2. Vårbehandling av regeringens skrivelse
(punkt 2)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  2.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:N22 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag  anser  -  i  likhet med vad som anförs i motion
2002/03:N22 (kd) -  att  det  vore av stort värde om
riksdagen   skulle   kunna   behandla    regeringens
redogörelse för statliga företag under vårriksdagen.
Det   är   viktigt  att  de  statligt  ägda  bolagen
debatteras offentligt  och  blir noggrant genomlysta
av   riksdagen.   Om   skrivelsen  behandlas   under
vårriksdagen får skrivelsen,  utskottets  behandling
och  den  efterföljande  debatten  i kammaren större
aktualitet.

Som  redovisats  föreligger  det  vissa  praktiska
problem  för regeringen att färdigställa  skrivelsen
före ca den  20  mars,  vilket  är den tidsgräns som
gäller  för propositioner och skrivelser  som  skall
behandlas   av   riksdagen  under  våren.  Problemen
sammanhänger med möjligheterna att basera skrivelsen
på reviderade bokslut för de statliga företagen. Jag
anser dock att regeringen  i  samråd  med  riksdagen
skall söka finna en modell så att en vårbehandling i
riksdagen av regeringens skrivelse blir möjlig.
Med  hänvisning  till  det  anförda  bör riksdagen
genom  ett  tillkännagivande  anmoda regeringen  att
vidta  åtgärder  i  enlighet  med vad  som  här  har
anförts.    Därmed   blir   den   nämnda    motionen
tillgodosedd i berörd del och tillstyrks.

3. Riksdagens revisorers allmänna synpunkter
(punkt 3)

av Mikael  Odenberg (m), Maria Larsson (kd), Ulla
Löfgren  (m),   Yvonne   Ångström   (fp),  Stefan
Hagfeldt  (m),  Nyamko  Sabuni  (fp)  och   Håkan
Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  3.  Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16 punkt 1.

Ställningstagande

Regeringen har under de två senaste åren tagit olika
initiativ    för    att    stärka   sin   roll   som
ägarföreträdare. Mer tid och  resurser  avsätts  för
bolagsfrågorna  i  Regeringskansliet  och chefen för
Näringsdepartementet har inom regeringen  givits ett
mer samlat ansvar för de statliga bolagen.

Vi  anser  att  det  är  bra  att  regeringen  har
intensifierat  utvecklingsarbetet,  men  många av de
åtgärder  som  nu vidtas eller nyligen har vidtagits
kunde   ha  genomförts   tidigare.   Flera   av   de
iakttagelser  som  revisorerna  gjorde  vid 1997 års
granskning  visar  sig  nu kvarstå. Det rör  sig  om
sådant  som avsaknaden av  målangivelser  för  flera
bolag,   oklara    styrdokument   och   otillräcklig
uppföljning av bolagens  verksamheter.  Vi  biträder
därför  revisorernas förslag i avsnittet om allmänna
synpunkter om att regeringen årligen skall återkomma
till riksdagen  med en utförlig redovisning av vilka
åtgärder som vidtagits för att förbättra styrningen,
förvaltningen  och   uppföljningen  av  de  statliga
bolagens   verksamheter.   Vi   tillstyrker   alltså
revisorernas förslag i här aktuell del.

4. Regeringskansliet som ägarföreträdare
(punkt 4)

av Mikael  Odenberg (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström (fp), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni
(fp) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  4.  Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt  2  och avslår motion 2003/04:N2
yrkande 3.

Ställningstagande

Vi delar revisorernas bedömning  om  behovet  av  en
utveckling       av      samarbetsformerna      inom
Regeringskansliet  för  att  få  till  stånd  en mer
enhetlig  förvaltning  och  styrning  av de statliga
bolagen.  Uppdelningen  av ägarutövningen  på  flera
departementet kan leda till  fortsatt  splittring av
resurser  och  kompetens.  Vi  anser dock inte  -  i
motsats till vad som anförs i motion 2003/04:N2 (kd)
-   att   riksdagen   skall  uttala  sig   för   att
förvaltningen av alla statligt  ägda  företag  skall
samlas hos ett departement. Det kan finnas skäl  att
i  vissa  fall låta förvaltningen av ett bolag ligga
på ett departement  som  också  har  ansvar  för det
sakområde   inom   vilket  det  berörda  bolaget  är
verksamt. Ett exempel  på  detta  är Kungliga Operan
AB.

Vidare instämmer vi i revisorernas  förslag om att
regeringen  årligen  till riksdagen skall  lämna  en
redovisning av hur utvecklingsarbetet  bedrivs  inom
Regeringskansliet när det gäller ägarutövningen.  En
sådan redovisning bör vara väsentligt mer fyllig och
uttömmande än den nuvarande skrivelsen.
Med   det   anförda   tillstyrker   vi  Riksdagens
revisorers  förslag  i  här  aktuellt avseende.  Den
nyssnämnda motionen avstyrks samtidigt i motsvarande
del.

5. Regeringskansliet som ägarföreträdare
(punkt 4)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  5.  Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt  2 och motion 2003/04:N2 yrkande
3.

Ställningstagande

Jag delar revisorernas  bedömning  om  behovet av en
utveckling       av      samarbetsformerna      inom
Regeringskansliet  för  att  få  till  stånd  en mer
enhetlig  förvaltning  och  styrning  av de statliga
bolagen.  Revisorerna  varnar för den uppdelning  av
statligt   ägda   företag  som   gjorts   på   olika
departement.

Att   flera   olika   departement    arbetar   med
bolagsfrågor  medför - som sägs i motion  2003/04:N2
(kd) - att staten  inte  använder  sina  resurser på
bästa sätt och att den kompetens som byggts  upp  på
Näringsdepartementet   inte   utnyttjas   fullt  ut.
Revisorernas  granskning  har  visat  att  det finns
stora  variationer mellan hur de olika departementen
förvaltar  de  bolag  de  ansvarar  för. I syfte att
utnyttja Regeringskansliets resurser  på  bästa sätt
och    att   skapa   enhetlighet   och   en   större
överblickbarhet  i  statens  förvaltning  av de egna
bolagen  bör  samtliga  bolag  med  statligt  ägande
förvaltas  av  ett  och  samma departement. En sådan
omorganisation av regeringens  bolagsförvaltning har
länge efterlysts av revisorerna  och  det  är nu hög
tid att den genomförs.
Vidare instämmer jag i revisorernas förslag om att
regeringen  årligen  till  riksdagen skall lämna  en
redovisning av hur utvecklingsarbetet  bedrivs  inom
Regeringskansliet när det gäller ägarutövningen.  En
sådan redovisning bör vara väsentligt mer fyllig och
uttömmande än den nuvarande skrivelsen.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande ställa
sig bakom vad som här anförts. Med detta
tillstyrker jag Riksdagens revisorers
förslag i här aktuellt avseende och den
nyssnämnda motionen i motsvarande del.





6. Övergripande mål, ekonomiska mål och
verksamhetsmål (punkt 5)

av  Mikael Odenberg (m), Maria Larsson (kd), Ulla
Löfgren   (m),   Yvonne   Ångström  (fp),  Stefan
Hagfeldt  (m),  Nyamko  Sabuni   (fp)  och  Håkan
Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  6.  Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt  3  och  motionerna  2002/03:N22
yrkandena  2,  6  och  10,  2003/04:N1  yrkande   1,
2003/04:N2   yrkandena   2,   5  och  7,  2003/04:N3
yrkandena  2 och 3 och 2003/04:N327  yrkande  6  och
avslår motionerna  2003/04: Fi218 yrkandena 4 och 5,
2003/04:N295 yrkandena  1  och  2,  2003/04:N314 och
2003/04:N365.

Ställningstagande

Vi  instämmer  -  i  likhet  med  vad  som anförs  i
motionerna    2003/04:N1   (m),   2003/04:N3   (fp),
2003/04:N2 (kd),  2002/03:N22  (kd) och 2003/04:N327
(c) - i den kritik som Riksdagens  revisorer framför
i avsnittet om övergripande mål, ekonomiska  mål och
verksamhetsmål.  Revisorerna  kritiserar  att staten
fortfarande blandar dessa olika typer av mål i olika
dokument,   såsom   bolagsordningar,   ägardirektiv,
avtal, riksdagsbeslut och propositioner. I rapporten
konstaterar  revisorerna också att bolagsordningarna
inte alltid tydligt  anger  syftet  med verksamheten
och   att   det   inte   heller   framgår   huruvida
verksamheten  syftar till något annat än att gå  med
vinst.

Revisorerna ger  en  bild  av betydande förvirring
inom delar av den statliga bolagssektorn.  De  olika
departementen  har  ingen  enhetlig  linje  när  det
gäller  vilka  styrdokument  som  bör  användas. Det
förekommer att bolag utvecklar affärsidéer  och  mål
utan  att  det  finns nämnvärd täckning i officiella
styrdokument.      Andra       bolag      expanderar
sidoverksamheter   som  saknar  egentlig   grund   i
bolagsordningen.  Tydliga   avkastningskrav  och  en
fastställd   utdelningspolicy  finns   inte   alltid
angiven för statliga företag som skall gå med vinst.
För bolag med  samhällsåtaganden  förekommer det att
regeringen    underlåter   att   ställa   krav    på
återredovisning av hur dessa åtaganden uppfylls.
Den kritik som  revisorerna  framför är berättigad
och de föreslagna åtgärderna bör vidtas. Det innebär
bl.a. att antalet styrdokument skall  begränsas, att
alla   statliga   bolag   skall   ha   aktuella  och
genomarbetade      bolagsordningar      och      att
bolagsordningarnas ändamålsparagrafer skall ses över
och stramas upp.
I några motioner tas upp frågor rörande etiska och
miljömässiga  riktlinjer  för företagen med statligt
ägande. De stora svenska privata  företagen  har för
länge  sedan  insett  behovet av att utveckla etiska
och sociala principer för  verksamheten  och ställer
också     krav    på    underleverantörerna.    Även
Stockholmsbörsen  gör  etiska  avvägningar. Vi anser
att det bör finnas en etisk policy i vart och ett av
de statliga företagen och att varje  företags etiska
policy   skall   redovisas   i   årsberättelsen.   I
regeringens  årliga  redogörelse  för   företag  med
statligt ägande bör anges om företaget har  en etisk
policy, på motsvarande sätt som för närvarande  görs
beträffande miljöarbete, mångfald och jämställdhet.
Vi  vill  också något beröra frågan om ohälsa i de
statliga företagen  och  regeringens rapportering av
denna fråga. Mot bakgrund  av regeringens fokusering
på arbetsgivarnas ansvar för att få bukt med ohälsan
är det anmärkningsvärt att så många av företagen med
statligt ägande - nästan 25  % av företagen med 65 %
av   det   totala  antalet  anställda   -   har   en
sjukfrånvaro    som   överstiger   genomsnittet   på
arbetsmarknaden.  Det  är  också anmärkningsvärt att
regeringen så hårt ansätter det privata näringslivet
utan  att  först  förbättra  förhållandena   hos  de
statliga  bolagen. Regeringen bör utarbeta en policy
för hur företag  med  statligt ägande kan arbeta för
att  de  inte  skall  ha en  högre  sjukfrånvaro  än
genomsnittet  på  svensk   arbetsmarknad.  En  sådan
policy kan innehålla riktlinjer  för  ett mer aktivt
arbetsmiljöarbete,  ökade möjligheter till  flexibel
arbetstid och distansarbete  samt  ökade möjligheter
till  tjänstledighet för att pröva ett  nytt  arbete
eller för vidareutbildning.
Frågan  om  handikappanpassning,  som  berörs i en
motion,   anser   vi   bör   uppmärksammas   i  alla
sammanhang.  Vi  ser  den  dock  i ett mer generellt
perspektiv  och  som  inte bör hanteras  i  särskild
ordning för statliga företag.
Med  hänvisning  till det  anförda  bör  riksdagen
genom  ett tillkännagivande  anmoda  regeringen  att
vidta åtgärder  i  enlighet  med  vad  som  här  har
anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i
aktuell del och de inledningsvis nämnda motionerna i
sak  tillgodosedda  i  berörda delar och tillstyrks.
Övriga här aktuella motioner  avstyrks  samtidigt  i
motsvarande delar.

7. Styrelsernas effektivitet (punkt 6)

av  Mikael Odenberg (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström (fp), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni
(fp) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  7.  Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16   punkt  4  och  motionerna  2003/04:N3
yrkande 6 och 2003/04:  N327  yrkande  7 i denna del
och avslår motion 2003/04:N2 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser - i likhet med vad som anförs i  Riksdagens
revisorers förslag och i motion 2003/04:N327  (c)  -
att  det behövs olika åtgärder för att effektivisera
de  statliga   företagens   styrelser.  Således  bör
regeringen utarbeta riktlinjer  för  nominering  och
arvodering  av  styrelseledamöter  i  statliga bolag
samt ägna utbildningsfrågorna ökad uppmärksamhet.

Vi menar vidare att regeringen på ett  helt  annat
sätt  än hittills måste sträva efter att styrelserna
för statliga  företag får en allsidig kompetens. Det
innebär t.ex. att  inte bara svenska kvinnor och män
utan också personer  från  andra  länder bör komma i
fråga vid tillsättning av styrelserna.  Personer med
erfarenheter från verksamheter utanför Sverige  kan,
som  anförs  i  motion  2003/04:N3 (fp), anlägga ett
annat synsätt på olika frågor och problemställningar
än  personer  med  erfarenhet  från  enbart  svenska
förhållanden.  Det viktiga  är  således  att  få  en
allmän vidgning  av kompetensen i styrelserna för de
statliga företagen.
I motion 2003/04:N2 (kd) efterfrågas ett uttalande
av riksdagen om att,  i det fall att politiker skall
ingå i en styrelse, det skall finnas en representant
för vardera regeringen  och oppositionen. Något skäl
för en sådan ordning kan  vi dock inte se. Det måste
vara  kompetensen hos den berörda  personen  som  är
avgörande, inte den politiska tillhörigheten.
Med hänvisning  till  det  anförda  bör  riksdagen
genom  ett  tillkännagivande  anmoda regeringen  att
vidta  åtgärder  i  enlighet  med vad  som  här  har
anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i
aktuell  del  och  de två förstnämnda  motionerna  i
berörda  delar  tillgodosedda  och  tillstyrks.  Den
sistnämnda motionen avstyrks samtidigt i motsvarande
del.

8. Styrelsernas effektivitet (punkt 6)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  8.  Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16   punkt  4  och  motionerna  2003/04:N2
yrkande 6, 2003/04:N3  yrkande  6  och  2003/04:N327
yrkande 7 i denna del.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i Riksdagens
revisorers förslag och i motionerna 2003/04:N2  (kd)
och 2003/04:N327 (c) - att det behövs olika åtgärder
för   att   effektivisera   de  statliga  företagens
styrelser.    Således   bör   regeringen    utarbeta
riktlinjer  för   nominering   och   arvodering   av
styrelseledamöter   i   statliga   bolag  samt  ägna
utbildningsfrågorna ökad uppmärksamhet.

År   1997  utgjordes  hälften  av  ledamöterna   i
styrelserna för de statliga bolagen av politiker och
politiska  tjänstemän.  Av revisorernas genomgång av
bolagens  årsredovisningar  framgår  att  tjänstemän
från departement,  riksdagsledamöter  och  politiska
tjänstemän   fortfarande  utgör  en  stor  andel  av
bolagsstyrelserna.       Regeringskansliet       har
representation i närmare 70 % av bolagens styrelser.
Departementsföreträdaren   i   styrelsen   har  ofta
uppgiften  att förmedla ägarens inställning i  olika
frågor  och  dessutom   att  återföra  kunskap  till
arbetet      i      departementets      bolagsgrupp.
Riksdagsledamöternas  roll i styrelsen är mer oklar.
Visserligen representerar  även  riksdagsledamöterna
ägaren,   staten,   men   dessa  kommer  inte   från
Regeringskansliet  som  svarar   för   den   direkta
ägarförvaltningen.
Jag anser, i likhet med Riksdagens revisorer,  att
ägarrepresentanter   som   tillsätts   på  politiska
meriter  kan  öka  risken  för målkonflikter  mellan
ägare  och  bolag.  Det  får inte  gå  rutin  i  att
nominera riksdagsledamöter  och politiska tjänstemän
till   styrelseuppdrag   i  statligt   ägda   bolag.
Ledamöterna  i de statliga  bolagsstyrelserna  skall
alltid utses efter  förtjänst  och  skicklighet. När
det  gäller  bolag  med  särskilda samhällsintressen
eller  bolag  som  ålagts samhälls-åtaganden,  såsom
t.ex. Posten, Systembolaget och Svenska Spel, är det
viktigt  med  en  viss   politisk  representation  i
styrelsen. I de fall riksdagsledamöter  eller  andra
politiker skall ingå i en bolagsstyrelse skall det -
enligt min mening och som anförs i motion 2003/04:N2
(kd) - finnas en representant för vardera regeringen
och oppositionen.
Jag  menar vidare att regeringen på ett helt annat
sätt än  hittills måste sträva efter att styrelserna
för statliga  företag får en allsidig kompetens. Det
innebär t.ex. att  inte bara svenska kvinnor och män
utan också personer  från  andra  länder bör komma i
fråga vid tillsättning av styrelserna.  Personer med
erfarenheter från verksamheter utanför Sverige  kan,
som  anförs  i  motion  2003/04:N3 (fp), anlägga ett
annat synsätt på olika frågor och problemställningar
än  personer  med  erfarenhet  från  enbart  svenska
förhållanden.  Det viktiga  är  således  att  få  en
allmän vidgning  av kompetensen i styrelserna för de
statliga företagen.
Med  hänvisning till  det  anförda  bör  riksdagen
genom ett  tillkännagivande  anmoda  regeringen  att
vidta  åtgärder  i  enlighet  med  vad  som  här har
anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i
berörd  del  och  de  tre här aktuella motionerna  i
motsvarande delar tillgodosedda och tillstyrks.

9. Insyn, uppföljning och revision (punkt 7)

av Mikael Odenberg (m),  Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström (fp), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni
(fp) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  9.  Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt  5  och  motionerna  2002/03:N21
yrkandena  5 och 6, 2002/03:N22 yrkandena 8  och  9,
2002/03:N23 yrkande 3, 2003/04:N1 yrkandena 3 och 4,
2003/04:N2 yrkande  4 och 2003/04:N327 yrkande 5 och
avslår   motionerna  2002/03:N22   yrkande   4   och
2003/04:N2 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi  instämmer   i   den   kritik   avseende   insyn,
uppföljning  och revision som framförs av Riksdagens
revisorer  och   i   motionerna   2002/03:N21   (m),
2003/04:N1  (m), 2002/03:N23 (fp), 2002/03:N22 (kd),
2003/04:N2 (kd)  och  2003/04:  N327 (c). Kritik kan
riktas  mot  regeringen  för  fortsatta   brister  i
uppföljningen  av  de  statliga bolagens verksamhet.
Också  bolagens  återrapportering   till  regeringen
måste   förbättras   avsevärt   bl.a.  i  fråga   om
redovisningen av bolagens måluppfyllelse.

Insynsfrågorna måste ägnas särskild uppmärksamhet.
Hanteringen av många statliga bolag  visar  att  det
finns  betydande  brister i form av mörkläggning och
hemligstämpling. Exempel  på detta under det senaste
halvåret utgör de tidigare nämnda fyra propositioner
i   vilka  regeringen  föreslagit   rekonstruktioner
rörande Svenska Skogsplantor, Teracom, SJ och Svensk
Exportkredit.  Beslutsunderlagen  i  propositionerna
har    varit    näst    intill    obefintliga,   och
Näringsdepartementets    akter   i   ärendena    har
hemligstämplats   i   sin   helhet.   Som   tidigare
redovisats   har   en   granskningsanmälan   rörande
regeringens beredning av  dessa  fyra  propositioner
lämnats  till  konstitutionsutskottet. I privatägda,
börsnoterade    företag    skulle    ett    likartat
hemlighetsmakeri vara fullständigt otänkbart.
Öppenheten i statliga företag måste generellt sett
öka.  Allmänhet  och   journalister   måste  ges  en
ovillkorlig rätt att närvara vid bolagsstämmor,  och
dagordningar     måste    självklart    vara    utan
hemligstämplar.  Underlag   för   större  beslut  på
bolagsstämmorna måste även de vara offentliga.
När det gäller förslaget i motionerna  2002/03:N22
(kd)   och   2003/04:N2  (kd)  om  att  revisorernas
mandatperioder  skall  begränsas till ett år i taget
kan  konstateras att uppdraget  som  revisor  enligt
aktiebolagslagen  (10  kap.  20  §) skall gälla till
slutet  av  den  bolagsstämma  som hålls  under  det
fjärde  räkenskapsåret efter revisorsvalet.  Således
anger aktiebolagslagen att revisorer skall väljas på
fyra år. Beträffande förslaget i samma motion om att
revisorer  inte  skall  ha  möjlighet  att vara både
revisor  och rådgivare i ett bolag vill vi  peka  på
att  det  av   regeringens  ägarpolicy  framgår  att
revisorernas  roll   är   mycket   viktig   och  att
revisorernas   oberoende   är  en  fråga  som  skall
hanteras  av  styrelsen.  En  revisor  skall  enligt
revisorslagen (21 §) för varje nytt uppdrag pröva om
det finns omständigheter, t.ex.  rådgivning, som kan
rubba  förtroendet  för  dennes  opartiskhet   eller
självständighet.   Denna   prövning   skall   enligt
revisorslagen  (24  §)  dokumenteras.  Styrelsen bör
enligt  statens  ägarpolicy  ta  del av revisorernas
bedömningar    i    enlighet    med   revisorslagens
analysmodell i fall bolaget vill  anlita revisorerna
även som rådgivare/konsulter. Därutöver  skall, i de
fall där konsulttjänsterna utgör en betydande  andel
av   revisorernas   ersättning,   detta  förhållande
förklaras    och    motiveras.    En   översyn    av
aktiebolagslagens  bestämmelser  om revisorsval  och
mandattider     görs     för     närvarande     inom
Justitiedepartementet.   Så  snart  aktiebolagslagen
harmonieras med EG-bestämmelserna på området kan nya
regler  komma  att  gälla  för  samtliga  företag  i
Sverige.  I  avvaktan  på  sådana   ändringar  finns
följande  bestämmelse  om  revisorsrotation   i   de
yrkesetiska   regler  som  Föreningen  Auktoriserade
Revisorer (FAR)  ger  ut:  Det är inte förenligt med
god  revisorssed  att  i  ett  företag   av  allmänt
intresse  acceptera val som revisor för mer  än  två
sammanhängande mandatperioder.
Med hänvisning  till  det  anförda  bör  riksdagen
genom  ett  tillkännagivande  anmoda regeringen  att
vidta  åtgärder  i  enlighet  med vad  som  här  har
anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i
berörd  del  och de här aktuella  motionerna  -  med
undantag   för   yrkandena   rörande   revisorer   i
motionerna 2002/03:N22  (kd) och 2003/04:N2 (kd) - i
motsvarande delar tillgodosedda och tillstyrks.

10.Insyn, uppföljning och revision (punkt 7)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  10. Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt  5  och  motionerna  2002/03:N21
yrkandena 5 och 6, 2002/03:N22 yrkandena 4, 8 och 9,
2002/03:N23 yrkande 3, 2003/04:N1 yrkandena 3 och 4,
2003/04:N2   yrkandena  4  och  8  och  2003/04:N327
yrkande 5.

Ställningstagande

Jag  instämmer   i   den   kritik   avseende  insyn,
uppföljning och revision som framförs  av Riksdagens
revisorer   och   i   motionerna   2002/03:N21  (m),
2003/04:N1 (m), 2002/03:N23 (fp), 2002/03:N22  (kd),
2003/04:N2  (kd)  och  2003/04:N327  (c). Kritik kan
riktas  mot  regeringen  för  fortsatta  brister   i
uppföljningen  av  de  statliga bolagens verksamhet.
Också  bolagens  återrapportering   till  regeringen
måste   förbättras   avsevärt   bl.a.  i  fråga   om
redovisningen av bolagens måluppfyllelse.

Insynsfrågorna måste ägnas särskild uppmärksamhet.
Hanteringen av många statliga bolag  visar  att  det
finns  betydande  brister i form av mörkläggning och
hemligstämpling. Exempel  på detta under det senaste
halvåret utgör de tidigare nämnda fyra propositioner
i   vilka  regeringen  föreslagit   rekonstruktioner
rörande Svenska Skogsplantor, Teracom, SJ och Svensk
Exportkredit.  Beslutsunderlagen  i  propositionerna
har    varit    näst    intill    obefintliga,   och
Näringsdepartementets    akter   i   ärendena    har
hemligstämplats   i   sin   helhet.   Som   tidigare
redovisats   har   en   granskningsanmälan   rörande
regeringens beredning av  dessa  fyra  propositioner
lämnats  till  konstitutionsutskottet. I privatägda,
börsnoterade    företag    skulle    ett    likartat
hemlighetsmakeri vara fullständigt otänkbart.
Öppenheten  i  statliga   företag   måste   vidare
generellt sett öka. Allmänhet och journalister måste
ges    en   ovillkorlig   rätt   att   närvara   vid
bolagsstämmor och dagordningar måste självklart vara
utan hemligstämplar.  Underlag  för större beslut på
bolagsstämmorna måste även de vara offentliga.
Jag vill också beröra frågan om  revisorerna  i de
statliga   företagen,   som  tas  upp  i  motionerna
2002/03:N22 (kd) och 2003/04:N2  (kd).  De revisorer
som   är   satta  att  granska  styrelsens  och  den
verkställande     direktörens    förvaltning    samt
företagets  årsredovisning   och  bokföring  har  en
central betydelse för varje ägare  av  ett  företag.
Det  går  inte  att  nog  understryka  betydelsen av
revisorernas   oberoende   gentemot  styrelsen   och
företagets   verkställande   ledning.    Den    s.k.
Enronaffären  i  Förenta staterna och andra liknande
finansskandaler under  åren 2001 och 2002 tjänar som
avskräckande exempel på  vad  som  kan  hända  ifall
revisorernas oberoende inte säkerställs.
Dessutom   är   det   högst   anmärkningsvärt  att
revisorerna  väljs  på mandatperioder  om  fyra  år.
Ägaren  bör alltid ha  möjlighet  att  ompröva  sitt
förtroende  för revisorerna och göra de förändringar
den  finner  nödvändiga   för   att  säkerställa  en
oberoende, god och högkvalitativ  revision.  Det  är
min  uppfattning att staten som ägare av bolag måste
föregå  med gott exempel vad gäller att hålla en hög
standard för att säkerställa revisorernas oberoende.
Därför bör  samma  revisorsfirma  inte  kunna utföra
uppdrag som revisor och rådgivare till samma  bolag.
Dessutom  bör revisorernas mandatperioder begränsas.
Därutöver bör  det  finnas  en  tydlig gräns för hur
många år en revisor får tjänstgöra för ett och samma
företag. Denna övre gräns bör överensstämma  med  de
rekommendationer     som    utarbetats    av    EU:s
revisionskommitté,  dvs.  sjuåriga  valperioder  bör
utgöra gräns.
Med  hänvisning till  det  anförda  bör  riksdagen
genom ett  tillkännagivande  anmoda  regeringen  att
vidta  åtgärder  i  enlighet  med  vad  som  här har
anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i
berörd  del  och  alla de här aktuella motionerna  i
motsvarande delar tillgodosedda och tillstyrks.

11.Dotterbolagens verksamhet (punkt 8)

av Yvonne Ångström  (fp),  Nyamko Sabuni (fp) och
Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som anförs  i  reservation  11.  Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16 punkt 6 och motion 2003/04:N2 yrkande 9
och  avslår  motionerna  2003/04:N1  yrkande  5  och
2003/04:N2 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi delar  revisorernas  synpunkter  när  det  gäller
dotterbolagen till de statliga bolagen. Detta är ett
förslag  som  revisorerna  framförde  redan  vid sin
förra granskning. Det är rimligt att regeringen  gör
en  översyn  av  vilka  dotterbolag till de statliga
bolagen  som inte skall få  säljas  utan  riksdagens
medgivande.  Det  finns  enligt  revisorerna  ca 250
dotterbolag, varav flera har sådana verksamheter som
riksdagen  tidigare  har fattat beslut om. Riksdagen
har dock ingen samlad bild av de olika dotterbolagen
och deras verksamheter. Vi instämmer i de synpunkter
som förs fram i motion  2003/04:N1 (m) om att det är
verksamheter, snarare än  i vilken juridisk form som
en  verksamhet  bedrivs  i,  som  är  den  relevanta
frågan.  Samtidigt  ser  vi ingen  nackdel  med  att
regeringen   uppmanas  att  göra   en   översyn   av
dotterbolagen.  Riksdagen  behöver  allmänt  sett en
bättre  och mer täckande information om den statliga
företagssektorn   och   dess   verksamheter.   Detta
framförs  också  i  motion  2003/04:N2 (kd). Däremot
anser vi inte - i motsats till  vad  som  föreslås i
den sistnämnda motionen - att riksdagen skall begära
att  regeringen  skall  utarbeta  ett  förslag  till
lagstiftning rörande hanteringen av dotterbolagen.

Med   det   anförda  tillstyrker  vi  revisorernas
förslag i här aktuell del och motion 2003/04:N2 (kd)
i motsvarande del.  Den andra delen av denna motion,
liksom motion 2003/04:N1  (m) i berörd del, avstyrks
samtidigt.

12.Dotterbolagens verksamhet (punkt 8)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  12. Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16 punkt 6 och motion 2003/04:N2 yrkandena
9 och 10 och av-slår motion 2003/04:N1 yrkande 5.

Ställningstagande

Jag  anser  - i likhet med Riksdagens revisorer  och
vad  som anförs  i  motion  2003/04:N2  (kd)  -  att
riksdagen  bör  begära att regeringen skall upprätta
en förteckning över  dotterbolag  till statligt ägda
bolag  med  en  beskrivning av deras verksamhet  och
yttrande  över huruvida  verksamheten  är  hänförlig
till moderbolagets kärnverksamhet eller inte. Vidare
bör riksdagen  begära  att regeringen skall utarbeta
ett  förslag till lagstiftning  och  riktlinjer  för
hanteringen  av dotterbolag till statligt ägda bolag
i enlighet med vad som här anförs.

De statligt  ägda  bolagen har ca 250 dotterbolag,
varav flera har sådana  verksamheter  som  riksdagen
tidigare  fattat  beslut  om  skall drivas i statlig
regi. Andra har samhällsåtaganden att uppfylla eller
andra  mål  som kan vara av politisk  karaktär.  Det
finns även flera dotterbolag vars verksamhet inte är
en  del av moderbolagets  kärnverksamhet.  Riksdagen
har för  närvarande  ingen  samlad  bild av de olika
dotterbolagen  i  den statliga bolagssfären.  Därför
bör regeringen, som  nyss  nämnts, ges i uppdrag att
upprätta  en  förteckning  över   dotterbolag   till
statligt  ägda  bolag. En sådan förteckning kan vara
till  nytta  både  för   Regeringskansliet  och  för
riksdagen i arbetet med att förbättra ägarstyrningen
och genomlysningen i statens bolag.
Den föreslagna förteckningen  kan  anses  uppfylla
syftet  med  revisorernas  förslag om en översyn  av
vilka  dotterbolag  som inte skall  få  säljas  utan
riksdagens  medgivande.   De   dotterbolag   som  är
hänförliga  till  bolagets kärnverksamhet eller  som
har  samhällsåtaganden   bör  inte  få  säljas  utan
riksdagens  medgivande.  För  att  förtydliga  vilka
bolag  som  inte  skall  få säljas  utan  riksdagens
medgivande och i vilken utsträckning  statligt  ägda
bolag får ha dotterbolag som inte är hänförliga till
moderbolagets   kärnverksamhet   bör   riksdagen  ge
regeringen  i uppdrag att utarbeta ett förslag  till
lagstiftning och riktlinjer.
Med det anförda  tillstyrks revisorernas förslag i
här  aktuell  del  och   motion  2003/04:N2  (kd)  i
motsvarande delar. Motion  2003/04:N1  (m)  avstyrks
samtidigt i berörd del.

13.Bolagsledningarnas löner och ersättningar
(punkt 9)

av Mikael Odenberg (m), Maria Larsson (kd),  Ulla
Löfgren   (m),  Stefan  Hagfeldt  (m)  och  Håkan
Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  13. Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt  7  och  motionerna  2002/03:N21
yrkandena  7-9,  2002/03:N22  yrkande  7, 2003/04:N1
yrkandena  6  och  7,  2003/04:N2  yrkande  11   och
2003/04:N327  yrkande 7 i denna del, bifaller delvis
motion 2003/04:  N3  yrkande 4 och avslår motionerna
2003/04:N203 och 2003/04:N259.

Ställningstagande

Vi delar de synpunkter  som  framförs  i  Riksdagens
revisorers  förslag, liksom i motionerna 2002/03:N21
(m), 2003/04:N1  (m),  2002/03:N22 (kd), 2003/04: N2
(kd)   och   2003/04:N327  (c),   när   det   gäller
bolagsledningarnas  löner och ersättningar. Liknande
principiella  synpunkter  framförs  också  i  motion
2003/04:N3 (fp).

Regeringen har,  som  redovisats,  nyligen  fattat
beslut  om förändrade riktlinjer för företagsledande
personers  anställningsvillkor  i statliga bolag och
för  anställdas incitamentsprogram.  Vi  finner  det
anmärkningsvärt  att  regeringen, parallellt med att
riksdagen behandlar revisorernas förslag och förslag
i  motioner  rörande  bolagsledningarnas  löner  och
ersättningar, bedriver ett översynsarbete och fattar
beslut om nya riktlinjer.  Det  ger  ett  intryck av
självtillräcklighet  hos  regeringen.  Samtidigt  är
regeringens   beteende  i  högsta  grad  avslöjande:
regeringsbeslutet  om  riktlinjerna  fattas en knapp
vecka före utskottets preliminära behandling  av  de
aktuella  förslagen. Det är först när regeringen ser
framför sig  ett  tillkännagivande  av  riksdagen  i
frågan  som regeringen förmår besluta om uppstramade
riktlinjer.
Vi kan  konstatera att de nya riktlinjerna innebär
ett steg i  den  riktning som förordas av Riksdagens
revisorer och i de  nämnda  motionerna. Riktlinjerna
innebär att det i princip skall  bli  ett  stopp för
bonuslöner till de verkställande direktörerna. Detta
är  bra.  Bonussystem  är  en  ordning  som inte bör
tillämpas  i  statliga  företag. Det finns en  stor,
principiell  skillnad mellan  privata  och  statliga
företag: Om man  är  privat  aktieägare  och inte är
nöjd  med  hur  styrelsen  i  det  berörda företaget
hanterar    lönesättningen   för   direktörerna    i
företaget, så kan man sälja aktierna. Som medborgare
- och därmed  delägare i de statliga företagen - har
man inte den valfriheten.
Även om de nya riktlinjerna således innebär steg i
rätt riktning är de inte tillräckliga. Riksdagen bör
anmoda regeringen  att  vidta ytterligare åtgärder i
enlighet med revisorernas  och  motionernas förslag.
Det gäller sådant som undersökning av löneskillnader
mellan vd för statliga företag och generaldirektörer
i   affärsverk   eller   statliga   myndigheter   av
motsvarande        storlek,        kontroll       av
avgångsersättningar, bl.a. att det sker en avräkning
från  avgångsersättning  om  berörd vd  erhåller  ny
anställning, samt kontroll av pensionsavtal.
Med  hänvisning  till  det anförda  bör  riksdagen
genom  ett tillkännagivande  anmoda  regeringen  att
vidta åtgärder  i  enlighet  med  vad  som  här  har
anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i
berörd  del  och  de  tidigare  nämnda  motionerna i
motsvarande   delar  tillgodosedda  och  tillstyrks.
Motion  2003/04:N3  (fp)  blir  också  till  en  del
tillgodosedd,  medan  övriga  här  aktuella motioner
avstyrks.

14.Bolagsledningarnas löner och ersättningar
(punkt 9)

av Yvonne Ångström (fp) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 9 borde
ha följande lydelse:

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som anförs  i  reservation  14.  Därmed
bifaller  riksdagen  Riksdagens  revisorers  förslag
2002/03:RR16  punkt  7  och  motionerna  2002/03:N21
yrkandena  7 och 8, 2003/04:N1 yrkande 6, 2003/04:N3
yrkande  4, 2003/04:N327  yrkande  7  i  denna  del,
bifaller delvis motionerna 2002/03:N22 yrkande 7 och
2003/04:N2   yrkande   11   och   avslår  motionerna
2002/03:N21   yrkande   9,  2003/04:N1  yrkande   7,
2003/04:N203 och 2003/04:N259.

Ställningstagande

Vi  delar de synpunkter som  framförs  i  Riksdagens
revisorers förslag, liksom i motion 2003/04:N3 (fp),
när  det   gäller   bolagsledningarnas   löner   och
ersättningar.   Liknande   principiella   synpunkter
framförs   också   i   motionerna  2002/03:N21  (m),
2003/04:N1 (m), 2002/03:N22  (kd),  2003/04:N2  (kd)
och 2003/04:N327 (c).

Regeringen  har,  som  redovisats,  nyligen fattat
beslut  om förändrade riktlinjer för företagsledande
personers  anställningsvillkor  i statliga bolag och
för  anställdas incitamentsprogram.  Vi  finner  det
anmärkningsvärt  att  regeringen, parallellt med att
riksdagen behandlar revisorernas förslag och förslag
i  motioner  rörande  bolagsledningarnas  löner  och
ersättningar, bedriver ett översynsarbete och fattar
beslut om nya riktlinjer.  Det  ger  ett  intryck av
självtillräcklighet  hos  regeringen.  Samtidigt  är
regeringens   beteende  i  högsta  grad  avslöjande:
regeringsbeslutet  om  riktlinjerna  fattas en knapp
vecka före utskottets preliminära behandling  av  de
aktuella  förslagen. Det är först när regeringen ser
framför sig  ett  tillkännagivande  av  riksdagen  i
frågan  som regeringen förmår besluta om uppstramade
riktlinjer.
Vi noterar  att  de  nya  riktlinjerna innebär ett
steg  i  den  riktning  som förordas  av  Riksdagens
revisorer och i de nämnda  motionerna. Samtidigt kan
vi konstatera att det rör sig  om  just  riktlinjer,
som alltså inte är tvingande. Det är fortfarande upp
till  bolagens  styrelser  att besluta om eventuella
incitaments-program.     Enligt      uppgift      av
näringsminister  Leif  Pagrotsky  i  medierna kommer
inte  heller de nya riktlinjerna att innebära  någon
minskning   av  de  totala  lönekostnaderna  för  de
berörda personerna.
Riktlinjerna   är  alltså  inte  tillräckliga  och
kommer  inte  att  innebära   att   de  avarter  som
förekommer   och   som   påvisats   av   revisorerna
försvinner. Därför behövs det ytterligare  åtgärder.
Revisorerna   fann   bl.a.   att   de  verkställande
direktörerna i vissa statliga företag hade betydligt
högre löner än generaldirektörerna i  statliga  verk
av   motsvarande   storlek.  Vi  delar  revisorernas
bedömning att regeringen bör undersöka motiven bakom
dessa löneskillnader.  Vi anser vidare, i likhet med
revisorerna,  att  det  är  otillfredsställande  att
staten inte har kontroll  över  vilka  pensionsavtal
som  ingås för ledningarna i de statliga  företagen.
Att staten  i  flera  fall  inte  har  haft  det har
framgått tydligt, inte minst genom det pensionsavtal
som  Vin  &  Sprit  slöt  med sin nuvarande vd. Till
anställningsvillkoren  för ledningarna  i  företagen
hör  även  eventuella  bonusavtal.  När  det  gäller
bonusavtal visar revisorernas  granskning att sådana
är relativt sällsynta hos statens  bolag, men att de
förekom i sex företag år 2001. Vi vill  inte utfärda
något generellt förbud mot bonuslöner utan anser att
företag  som  verkar  på  en marknad - även statliga
företag   -  skall  kunna  betala   sina   ledningar
marknadsmässiga ersättningar och även bonuslöner när
så är motiverat.  Avtalen  måste  dock  vara  på  en
restriktiv  och  rimlig  nivå. Villkoren för avtalen
bör också framgå på ett öppet och tydligt sätt.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen
genom ett tillkännagivande anmoda regeringen
att vidta åtgärder i enlighet med vad som
här har anförts. Därmed blir Riksdagens
revisorers förslag i berörd del och den
nämnda motionen i motsvarande del
tillgodosedda och tillstyrks. Motionerna
2002/03: N21 (m), 2003/04:N1 (m),
2002/03:N22 (kd), 2003/04:N2 (kd) och
2003/04: N327 (c) blir också till en del
tillgodosedda, medan övriga här aktuella
motioner avstyrks.





15.Kapitalomstruktureringar (punkt 11,
motiveringen)

av Mikael Odenberg (m),  Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström (fp), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni
(fp) och Håkan Larsson (c).

Ställningstagande

Riksdagen   behandlade  våren  2003,   som   nämnts,
regeringens   förslag    i    tilläggsbudgeten   för
budgetåret 2003 avseende förbättrad  kapitalstruktur
i   statliga   företag   (prop.  2002/03:100,   bet.
2002/03:FiU21). Innehållet  i  riksdagens beslut har
redogjorts   för.   Våra   synpunkter    i    frågan
överensstämmer   med   dem   som   framfördes  i  en
reservation (m, fp, c) i finansutskottets betänkande
2002/03:FiU21. Vi ser ingen anledning  att  i  detta
sammanhang  åter  ta  upp  frågan  till  behandling.
Motion  2002/03:N22  (kd)  avstyrks därmed i  berörd
del.


16.Kapitalomstruktureringar (punkt 11)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  11
borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  anförs  i reservation  16.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:N22 yrkande 5.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad  som  anförs  i  motion
2002/03:N22  (kd)  -  att riksdagen skall begära att
regeringen utformar ett  lagförslag  för att reglera
kapitalomstruktureringar i statligt ägda  företag. I
anslutning     till     regeringens     förslag    i
tilläggsbudgeten   för  år  2003  om  en  förbättrad
kapitalstruktur i statliga bolag (prop. 2002/03:100,
bet. 2002/03:FiU21) framförde Kristdemokraterna i en
reservation sina synpunkter  på hur bristsituationer
i statligt ägda bolag bör avhjälpas.  Detta  bör ske
antingen   genom   en   omfördelning   av   statliga
tillgångar      genom     extrautdelningar     eller
försäljningar eller  genom  att  privata investerare
skjuter till kapital. Denna typ av  överföringar  av
statliga tillgångar måste göras inom statsbudgeten.

Regeringens  modell  bidrar  till  att ytterligare
försvåra   genomlysningen   av   statsbudgeten   och
regeringens förvaltning av de statliga  bolagen. För
att öka öppenheten och för att inordna modellen  för
förändringar  i  statliga  bolags  kapitalstruktur i
statsbudgeten  bör  riksdagen  stifta  en   lag  som
avgränsar  kontots  användning och beskriver hur  de
medel som använts skall  redovisas  i statsbudgeten.
En   sådan  lag  bör  tydligt  avgränsa  regeringens
befogenhet  att  göra  kapitalinsatser  utan  att  i
förväg ha inhämtat riksdagens godkännande. I samband
med    riksdagsbehandlingen    av   tilläggsbudgeten
framhöll konstitutionsutskottet (yttr. 2002/03:KU6y)
att regeringen bör återkomma till  riksdagen med ett
förslag   för   hur   en   permanent   ordning   för
kapitalomstrukturering i den statliga företagssfären
bör  regleras.  Finansutskottet (bet. 2002/03:FiU21)
delade konstitutionsutskottets åsikt och anförde att
det är angeläget  att  ett  tydligt regelverk skapas
och att det i sammanhanget bör utredas hur förslaget
förhåller sig till den s.k. budgetlagen och gällande
praxis om hur kapitalutdelningar och kapitalinsatser
skall beslutas och redovisas.

Riksdagen bör nu ge regeringen i uppdrag att utforma
den lagstiftning som både konstitutionsutskottet och
finansutskottet efterfrågat.  Med  ett sådant beslut
blir   den   nämnda   motionen   tillgodosedd    och
tillstyrks.



Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Skrivelse 2002/03:120

I   regeringens   skrivelse  2002/03:120  lämnas  en
redogörelse    för    förvaltningen    av    statens
företagsägande samt för  verksamheten  i  de företag
och affärsverk som Regeringskansliet förvaltade  vid
årsskiftet 2002/03.


Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR16


1. Allmänna synpunkter

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad
Riksdagens  revisorer  anfört  i  avsnittet Allmänna
synpunkter.
2. Regeringskansliet som ägarföreträdare
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad
Riksdagens     revisorer    anfört    i    avsnittet
Regeringskansliet som ägarföreträdare.
3.   Övergripande    mål,    ekonomiska    mål   och
verksamhetsmål
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad
Rikdagens  revisorer anfört i avsnittet Övergripande
mål, ekonomiska mål och verksamhetsmål.
4. Styrelsernas effektivitet
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad
Riksdagens revisorer anfört i avsnittet Styrelsernas
effektivitet.
5. Insyn, uppföljning och revision
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad
Riksdagens  revisorer   anfört  i  avsnittet  Insyn,
uppföljning och revision.
6. Dotterbolagens verksamhet
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad
Riksdagens    revisorer    anfört     i    avsnittet
Dotterbolagens verksamhet.
7. Bolagsledningarnas löner och ersättningar
Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  vad
Riksdagens    revisorer    anfört    i   avsnittet
Bolagsledningarnas löner och ersättningar.

Motioner med anledning av skrivelsen


2002/03:N21 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att det statliga
företagandet snedvrider konkurrensen.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  avveckling  av
sådan    myndighetsverksamhet    som    snedvrider
konkurrensen.

3. Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger fram en
motivering till varför vart och ett av bolagen med
statlig  ägarinblandning  även  framgent   bör  ha
sådan.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om renodling  av
rollerna och privatisering av statliga företag.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  stopp  för
hemlighetsmakeriet   vid   förvaltningen   av   de
statliga företagen.

6.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  om helt offentliga bolagsstämmor  i  alla
statliga företag.

7. Riksdagen  begär att regeringen vidtar åtgärder i
syfte att säkerställa  att  en  avgången  vd i ett
statligt  företag  inte samtidigt kan uppbära  lön
och avgångsvederlag.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om statens kontroll
över  vilka pensionsavtal  som  ingås  i  statliga
bolag.

9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att bonussystem
inte  skall tillämpas  för  företagsledningarna  i
statligt ägda bolag.

2002/03:N22 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om grunderna för
statligt ägande (avsnitt 4).

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  behovet  av  en
enhetlig  redovisning  för  de olika företagen med
statligt ägande (avsnitt 5).

3. Riksdagen begär att regeringen  i  fortsättningen
lämnar  sin  redogörelse för företag med  statligt
ägande i så god  tid  att  riksdagen  med  normala
rutiner   kan   behandla  den  under  vårriksdagen
(avsnitt 5).

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om revisorernas roll
i företag med statligt ägande (avsnitt 6).

5.  Riksdagen  begär  att  regeringen  utformar  ett
lagförslag         för         att         reglera
kapitalomstruktureringar  i  statligt ägda företag
(avsnitt 7).

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  behovet  av  en
etisk  policy för regeringens ägarförvaltning samt
för företag med statligt ägande (avsnitt 8).

7. Riksdagen  begär  att  regeringen  ser  över  och
omarbetar riktlinjerna för incitamentsprogram samt
riktlinjerna  för  anställningsvillkor  för vd och
övriga  personer  i  företagsledande  ställning  i
enlighet  med  vad som anförs i motionen  (avsnitt
9).

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  regeringens
handläggning   av   frågor   rörande  företag  med
statligt ägande (avsnitt 10).

9.  Riksdagen  begär att regeringen,  i  samråd  med
riksdagens partier, utarbetar en ny modell för hur
frågor rörande  företag  med statligt ägande skall
hanteras i framtiden (avsnitt 10).

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  ohälsan  och
arbetsmiljön   i   företag   med  statligt  ägande
(avsnitt 11).

2002/03:N23 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en  systematisk
försäljning av de statligt ägda företagen.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om att statligt ägda
företag snedvrider konkurrensen på marknaden.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  redovisning  av
samarbete  med privata företag i form av samägande
för riksdagen.


Motioner med anledning av Riksdagens
revisorers förslag


2003/04:N1 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1.  Riksdagen begär  att  regeringen  i  den  årliga
redogörelsen  för  bolag  med  statligt ägande för
varje bolag redovisar vilka samhällsintressen  som
motiverar   att   staten   även   fortsättningsvis
upprätthåller ägandet (avsnitt 2.3).

2.  Riksdagen  begär att regeringen under  riksmötet
lägger fram förslag  till  privatiseringsplan  för
bolag  där  fortsatt koppling till staten inte kan
motiveras (avsnitt 2.3).

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om ett stopp för
hemlighetsmakeri vid förvaltningen  av de statliga
bolagen (avsnitt 2.5)

4. Riksdagen beslutar om offentliga bolagsstämmor  i
företag  där  staten  har  ett  dominerande ägande
(avsnitt 2.5).

5. Riksdagen avslår vad Riksdagens  revisorer anfört
om dotterbolagens verksamhet (avsnitt 2.6).

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  utbetalning  av
avgångsvederlag (avsnitt 2.7).

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om fast  lön  utan
bonustillägg för  företagsledningarna  i  statliga
bolag (avsnitt 2.7).

2003/04:N2 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  grunderna  för
statligt ägande (avsnitt 4).

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
etisk policy för regeringens ägarförvaltning  samt
för företag med statligt ägande (avsnitt 4).

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att   samla
förvaltningen  av samtliga statligt ägda bolag hos
ett departement (avsnitt 5).

4. Riksdagen begär  att  regeringen,  i  samråd  med
riksdagens partier, utarbetar en ny modell för hur
frågor  rörande  företag med statligt ägande skall
hanteras i framtiden (avsnitt 5).

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att begränsa
antalet styrdokument samt förtydliga och förbättra
målbeskrivningar och uppföljning (avsnitt 6).

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  de  statliga
bolagsstyrelsernas sammansättning (avsnitt 7).

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
enhetlig  redovisning  för de olika företagen  med
statligt ägande (avsnitt 8).

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om revisorernas roll
i företag med statligt ägande (avsnitt 8).

9.  Riksdagen  begär  att  regeringen  upprättar  en
förteckning  över  dotterbolag  till statligt ägda
bolag med en beskrivning av deras  verksamhet samt
yttrande över huruvida verksamheten  är  hänförlig
till   moderbolagets   kärnverksamhet  eller  inte
(avsnitt 9).

10.  Riksdagen  begär att regeringen  utarbetar  ett
förslag  till  lagstiftning   och  riktlinjer  för
hanteringen  av  dotterbolag  till  statligt  ägda
bolag  i  enlighet med vad som anförs  i  motionen
(avsnitt 9).

11. Riksdagen begär att regeringen ser över och
omarbetar riktlinjerna för incitamentsprogram samt
riktlinjerna för anställningsvillkor för vd och
övriga personer i företagsledande ställning i
enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 10).

2003/04:N3 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att återuppta
privatiseringen av statliga företag.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  målen  för
varje statligt företags verksamhet skall framgå  i
ett enda styrdokument.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att varje statligt
företag skall ha en aktuell bolagsordning.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  att  undersöka
motiven till  löneskillnader  mellan ledningarna i
vissa statliga företag och verk.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  en  jämnare
könsfördelning bland de verkställande direktörerna
för statliga företag.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att utse fler
styrelseledamöter med bakgrund utanför Sverige.


Motioner från allmänna
motionstiden


2003/04:Fi218 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  statliga
företag och myndigheter  skall  ha  ett fungerande
miljöledningssystem.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  statliga
företag   och   myndigheter   i   möjligaste   mån
miljöcertifierar sig enligt internationellt erkänd
standard.

2003/04:N203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  lönenivån  för  chefer  i
statliga bolag och statliga förvaltningar.

2003/04:N259 av Margareta Sandgren m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om en policy för löner och
anställningsvillkor i statliga bolag.

2003/04:N286 av Sten Tolgfors (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om   att  staten  bör
privatisera aktierna i Telia Sonera.

2003/04:N293 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att minska statens
företagsägande.

2003/04:N295 av Ulf Holm och Yvonne Ruwaida (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  styrning och
uppföranderegler för statligt ägda företag.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att ett statligt
ägande alltid skall utövas med klara  ägardirektiv
och ett aktivt ägarinflytande samt uppfylla  vissa
uppföranderegler.

2003/04:N314 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   ägarstyrning  för
tillgänglighet i statliga företag.

2003/04:N316 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om privatisering av
de statliga företagen.

4. Riksdagen bemyndigar regeringen  att  privatisera
och   omstrukturera   de   i  motionen  uppräknade
statliga företagen i enlighet  med  vad i motionen
anförs.

2003/04:N327 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  en  ökad
spridning av det  statliga  ägandet  skulle  bidra
positivt   till   tillväxten  och  den  ekonomiska
utvecklingen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att felaktig
politisk   styrning   av  de  statliga  företagens
verksamheter   har   skadliga   demokratiska   och
ekonomiska effekter.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att statliga
företag   verkar   på  andra  villkor  än  privata
aktörer, vilket snedvrider konkurrensen.

4. Riksdagen begär att  regeringen tydligt motiverar
varför vart och ett av  de statligt ägda företagen
skall förbli statligt ägt,  och  att  regeringen i
övriga fall förbereder försäljning.

5.  Riksdagen  begär att regeringen återkommer  till
riksdagen med  förslag till skärpt ägarstyrning av
de statliga företagen.

6. Riksdagen begär  att  regeringen utarbetar etiska
och  miljömässiga  riktlinjer   för   de  statliga
företagen.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  statliga
företag skall företräda medborgarnas intressen vid
styrelsenomineringar samt genom att tillämpa sunda
och   rimliga   avtal   om   pensioner,   bonusar,
avgångsvederlag etc.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om möjligheten för
nya småföretag vid  en  kontrollerad avveckling av
Sveaskog i självbärande enheter skog.

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):

22. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att ett spritt
ägande är positivt för skogsnäringen.

2003/04:N365 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om statlig ägarpolitik.

2003/04:N394 av Fredrik Olovsson och Louise
Malmström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  att   uppnå   bättre
jämställdhet   vad   gäller   ordförande   och  vice
ordförande i de statliga bolagens styrelser.

2003/04:N399 av Johan Andersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om ökad jämställdhet i  de
statliga företagen.

2003/04:N412 av Alf Svensson m.fl. (kd):

28. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om ökad ägarspridning
genom utförsäljning av statliga företag.


Bilaga 2

Riktlinjer för anställningsvillkor i statliga
företag



Riktlinjerna ersätter  tidigare  riktlinjer  rörande
anställningsvillkor  för  personer i företagsledande
ställning   i  statliga  bolag   (1996-12-05)   samt
riktlinjer för  incitamentsprogram  för  anställda i
statliga  bolag  (1999-11-25).  Riktlinjerna   avser
företag  som  är  helägda  av  staten. I företag där
staten   är   delägare   bör   riktlinjerna   enligt
regeringsbeslutet så långt möjligt  tillämpas  efter
en dialog med övriga aktieägare.

ANSTÄLLNINGSVILLKOR  FÖR  PERSONER I FÖRETAGSLEDANDE
STÄLLNING

Företagets styrelse, i sin helhet, har ansvaret för anställning
av   verkställande  direktören   och   beslutar   om
anställningsvillkoren. Styrelsen skall därvid beakta
om villkoren  överensstämmer  med  de  av regeringen
beslutade  riktlinjerna.  Det ankommer på  styrelsen
och  verkställande direktören  att  säkerställa  att
regeringens  riktlinjer för anställningsvillkor även
tillämpas för  andra  personer i företagsledande och
därmed jämförlig ställning  (se  definition nedan) i
statliga företag och dess dotterbolag.

Löner   och   övriga   förmåner   till  personer   i
företagsledande  och  därmed jämförlig  ställning  i
statliga företag skall  vara  konkurrenskraftiga men
inte  löneledande  i  förhållande   till  jämförbara
företag.

Företagens    styrelser   skall   vid   beslut    om
anställningsvillkor      ta      ställning      till
företagsledarens    totala    ersättning   inklusive
pensionsvillkor  och övriga förmåner.  Tjänstebostad
bör   inte   ingå   som    anställningsförmån.    Om
incitamentsprogram            finns            skall
koncernchefen/verkställande direktören inte omfattas
av programmet.

Pensionsvillkor

Pensionsvillkoren  skall ses som en del i de samlade
anställningsvillkoren.    Pensionsvillkoren    skall
ställas  i  relation  till  lön och övriga förmåner.
Styrelsens beslut om villkor för och avsättning till
pension  till  företagsledaren   skall   grundas  på
beräkningar  om  sannolik  och  maximal kostnad  för
företaget.   Regeringen   förordar   avgiftsbestämda
pensionslösningar.

Pensionsvillkoren  skall  ha  som utgångspunkt  en
pensionsålder  i  intervallet  62-65  år.  En  lägre
pensionsålder än 65 år skall motsvaras  av  en lägre
pensionsnivå.  Viktigast  är  att  se till de totala
pensionskostnaderna.


Avgiftsbestämda pensioner

Regeringen förordar avgiftsbestämda pensionslösningar. Avgiften
skall  stå  i  rimlig  proportion  till  den   fasta
grundlönen.  Avgiften  bör inte överstiga 30 procent
av den fasta lönen. Pensionsvillkoren  skall ses som
en del i de samlade villkoren.

Förmånsbestämda pensioner

I   de   särskilda   fall   när   styrelsen  ändå  avtalar   om
förmånsbestämd  pension  skall i avtalet  finnas  en
begränsningsregel om hur stor den framtida pensionen
kan  bli.  Ålderspension  på   lönedelar   över   20
inkomstbasbelopp bör uppgå till högst 32,5 procent.

Avsättning till företagsledarens pension skall göras
under   den   tid   företagsledaren   är  verksam  i
företaget.  Av  avtalet  om  pension  skall   framgå
tydliga bestämmelser om intjänandetid samt på vilken
ersättning den slutliga pensionen skall beräknas.

Förmånsbestämd pension skall normalt intjänas enligt
de  regler som gäller för den tillämpliga kollektiva
pensionsplanen.   Vid  annan  pensionsplan  intjänas
pensionen  linjärt  från   den  tidpunkt  vd-avtalet
träffas.  Även pensionsförmåner  som  utgör  tillägg
till  en  kollektiv   pensionsplan   skall  intjänas
linjärt.

Pensionen skall beräknas på den genomsnittliga fasta
lönen    under    de    senaste    fem   åren   före
företagsledarens avgång. Om incitamentsprogram finns
skall     dessa    ersättningar    inte    ingå    i
beräkningsunderlaget.  Om  en kollektiv pensionsplan
tillämpas skall istället dess  regler  gälla inom de
inkomstnivåer som täcks av planen.

Avtalet  om  pension  skall  även innehålla  tydliga
samordningsbestämmelser avseende andra inkomster och
pensioner.

I  avtal  om pension skall sjukförsäkringsskydd  och
nivå på efterlevandeskydd  tydligt  regleras. Det är
lämpligt  att tillämpa ITP-planens bestämmelser  vid
reglering av dessa förmåner.

Uppsägningstid och avgångsvederlag

Vid uppsägning från företaget skall uppsägningstiden
inte överstiga  sex  månader.  Vid  uppsägning  från
företagets    sida    kan    avgångsvederlag   utgå.
Avgångsvederlaget  skall  garantera  företagsledaren
trygghet under en övergångsperiod.  Det får motsvara
högst 18 månadslöner exklusive uppsägningstid. Denna
ersättning skall utbetalas månadsvis  och grundas på
den  fasta  månadslönen exklusive förmåner.  Vid  ny
anställning     eller     inkomst     från     annan
förvärvsverksamhet     skall     avgångsersättningen
reduceras  med belopp motsvarande ny  inkomst  under
24-månadersperioden.

Vid uppsägning  från den anställdes sida skall inget
avgångsvederlag utgå.

Vidare  bör  avtalet  om  avgångsvederlag  innehålla
bestämmelser  som   gör  det  möjligt  att  -  tills
rättslig   prövning  skett   eller   överenskommelse
träffats   -   helt    eller   delvis   hålla   inne
avgångsersättning,   om   det   före   eller   under
vederlagsperioden  upptäcks   oegentligheter   eller
försummelser  som  kan  leda  till  ansvar för brott
eller till skadeståndsskyldighet.

Styrelsens arvoden

Ägaren  tillsätter  styrelse  och  beslutar   om  arvoden  till
styrelsens  ledamöter på bolagsstämman. Även arvoden
till  styrelseledamöter   som   arbetar  i  särskilt
inrättade kommittéer under styrelsen skall bestämmas
av ägaren genom beslut på bolagsstämma.

Personer  i företagsledande eller  därmed  jämförlig
ställning   skall    inte    uppbära    arvode   för
styrelseuppdrag i företaget eller andra företag inom
koncernen.

Redovisning - Årsredovisning

För    koncernchef   samt   verkställande   direktör
(specificerat per person) samt för ledningsgruppen i
övrigt  skall   i  årsredovisningen  lämnas  uppgift
enligt följande:

a)   Specifikation    och    summan    av   samtliga
ersättningar;   lön,  pensionskostnad  samt   övriga
förmåner för respektive funktion.

b) Villkoren i avtal om pension.

c) Villkoren i avtal om avgångsvederlag.

Om företaget ingår  i  en  koncern skall uppgifterna
avse förmåner från samtliga koncernföretag.

För styrelsens ledamöter skall  redovisas arvode för
ordförande,  vice  ordförande och ledamot.  Dessutom
skall särskilt redovisas  om  ersättning  till dessa
utgår  utöver  vad  bolagsstämman  beslutat om  till
följd av uppdrag eller anställning i företaget eller
annat koncernföretag.

Bolagsstämma

Styrelsen   skall  på  bolagsstämman  redovisa   och
motivera den  totala ersättningen till verkställande
direktören.

Skiljeklausul

Företagets  anställningsavtal   med   företagsledare
skall   innehålla  en  klausul  om  att  tvister   i
anledning  av avtalet avgörs enligt lagen (1999:416)
om skiljeförfarande.

Incitamentsprogram för anställda

I  de allra flesta  fall  bör  statligt  ägda  företag  undvika
incitamentsprogram.  Det förhållandet att regeringen
beslutat om riktlinjer  för incitamentsprogram skall
alltså   inte   uppfattas   som    att    regeringen
rekommenderar  sådana  program  i  företag som  helt
eller delvis ägs av staten.

Det  ankommer  på bolagets styrelse att  säkerställa
att - om ett incitamentsprogram införs - regeringens
riktlinjer för incitamentsprogram  för  anställda  i
statliga företag följs.

Följande   principer  skall  vara  vägledande  i  de
särskilda fall incitamentsprogram införs:

Ett  incitamentsprogram  bör  omfatta  all  anställd
personal          i          företaget          utom
koncernchefen/verkställande direktören.

Särskilda  incitamentsprogram som enbart riktas till
personer  i  företagsledande  ställning  skall  inte
införas.

Det skall finnas  en  direkt  koppling mellan de mål
som  skall  ligga  till  grund  för   belöningen   i
incitamentsprogrammet  och  företagets  övergripande
verksamhetsmål. Företaget skall ha en väl fungerande
verksamhetsstyrning     som    incitamentsprogrammet
kopplas till. Incitamentsprogrammets  mål skall vara
objektiva, definierbara och mätbara på både kort och
lång  sikt. Belöningen kan - beroende av  företagets
verksamhet  -  vara  kopplad till såväl kvantitativa
som kvalitativa mål.

Det   skall  finnas  ett  tydligt   samband   mellan
incitamentsprogrammets   mål   och   den  anställdes
arbetsinsats.   Vid  programmets  utformning   skall
beaktas   att   yttre   faktorer,   t.ex.   allmänna
förändringar    av    börskurser,     råvaru-    och
fastighetspriser,  ränta  samt  valutakurser,   inte
skall  påverka  belöningen.  Företagsspecifika eller
individuella  förändringar kan  däremot  inverka  på
belöningen.

Belöningen skall  präglas  av  rimlighet. Belöningen
skall  även  stå  i  rimlig  balans  med  företagets
resultat.   Belöning  skall  ej  utgå  för  det   år
företaget redovisar  förlust. Incitamentsprogrammens
belöningar skall inte  utfalla till ett högre belopp
till individen än motsvarande två månadslöner.

Det skall klargöras vilka  regler som gäller för att
erhålla   belöning   vid  olika  anställningsformer.
Vidare  skall  det regleras  hur  nyanställda  skall
introduceras i programmet  och  hur belöningen skall
beräknas i samband med anställningens upphörande.

Incitamentsprogrammet  skall tidsbegränsas  för  att
kunna revideras eller avskaffas om förutsättningarna
ändras.

Företagets  årsredovisning   skall   innehålla  alla
väsentliga uppgifter om incitamentsprogrammet.

Definitioner

Med personer i företagsledande och därmed  jämförlig  ställning
avses  verkställande  direktör, ställföreträdare för
verkställande  direktör   och,   i  större  företag,
direktionsmedlem   och  personer  med   självständig
ställning som chef för  en större gren av företagets
verksamhet   [jämför   1   §  lagen   (1982:80)   om
anställningsskydd].

Anställningsvillkor som regleras av SFS 2003:55, SFS
2003:56 omfattas inte av dessa riktlinjer.

Med  förmånsbestämd  pension  avses  att  pensionens
storlek  är bestämd som en viss  procent  av  lönen.
Pensionspremierna  ändras  därför  mellan  åren  när
lönen  ändras  för  att den kommande pensionen skall
kunna betalas ut enligt den nivå som är bestämd.

Med avgiftsbestämd (premiebestämd) pension avses att
pensionspremien är bestämd och att man inte i förväg
vet hur stor pensionen  blir. Storleken avgörs bl.a.
av  hur  stora premierna är  och  vilken  avkastning
dessa ger.

Ett incitamentsprogram är ett system för belöning av
personers  arbetsinsats där belöningen är beroende
av att arbetstagarens  arbetsinsats höjer värdet i
företaget.    I   dessa   riktlinjer    jämställer
regeringen   rörlig    lönedel   och   bonus   med
incitamentsprogram.   Detta    skall   dock   inte
jämställas med sedvanlig provisionsbaserad lön.