Näringsutskottets betänkande
2003/04:NU3

Utgiftsområde 21 Energi

Sammanfattning

Utskottet  tillstyrker  de  av regeringen föreslagna
anslagen  (totalt  ca  1,7  miljarder   kronor)  och
bemyndigandena     för    budgetåret    2004    inom
utgiftsområde   21   Energi.    Likaså    tillstyrks
regeringens förslag om investeringsplan för perioden
2004–2006 och finansiella befogenheter för  år  2004
för  Affärsverket  svenska kraftnät. Vidare biträder
utskottet förslag i  budgetpropositionen om fortsatt
stöd åt landsbygdens elförsörjning under år 2004 och
finansieringen av denna  verksamhet.  Företrädarna i
utskottet för Moderata samlingspartiet,  Folkpartiet
och  Kristdemokraterna  deltar  inte  i beslutet  om
anslag.  De  erinrar  i  särskilda yttranden  om  de
budgetförslag som framlagts  av  respektive parti. I
förhållande    till    regeringens    förslag    för
utgiftsområdet ville Moderata samlingspartiet minska
utgiftsramen  med  382  miljoner kronor, Folkpartiet
med  904 miljoner kronor och  Kristdemokraterna  med
125 miljoner kronor.

I betänkandet  behandlas även motioner som rör den
allmänna inriktningen av energipolitiken, kärnkraft,
naturgas,   kraftvärme,    vindkraft,    effektivare
energianvändning   samt  forskning  och  utveckling.
Samtliga motionsyrkanden  på  dessa områden avstyrks
av utskottet. Därtill behandlas yrkanden om åtgärder
för att minska risken för strömavbrott.  Även  dessa
yrkanden  bör  avslås  av riksdagen menar utskottet.
När   det  gäller  den  allmänna   inriktningen   av
energipolitiken    hänvisar    utskottet   till   de
energipolitiska beslut som riksdagen  fattade  våren
1997   och   våren  2002,  vilka  enligt  utskottets
uppfattning  utgör   grundstommen  för  den  svenska
energipolitikens  utformning   och   inriktning.   I
reservationer  (m,  fp;  kd; mp) redogör företrädare
för dessa partier för sin  syn  på  energipolitikens
inriktning.
Beträffande    kärnkraftens    avveckling    pekar
utskottet  på  de  riktlinjer  som antagits  och  de
beslut  som riksdagen tidigare fattat.  De  motioner
som avstyrks  rör  bl.a. krav på att beslutet om att
avveckla   kärnkraften    skall   rivas   upp,   att
förhandlingsuppdraget  med  kraftindustrin  för  den
fortsatta avvecklingen skall  avbrytas och att lagen
om  kärnkraftens  avveckling skall  upphävas.  Dessa
krav får stöd i en  reservation  (m, fp). I en annan
reservation (kd) sägs att regeringens  hantering  av
frågan om kärnkraftens avveckling skötts mycket illa
och  att  regeringen  för  riksdagen  måste redovisa
konsekvenserna av en fortsatt förtida avveckling  av
kärnkraften. I en tredje reservation (mp) anförs att
kärnkraften    helt    bör    avvecklas    inom   en
tolvårsperiod.
Utskottet avstyrker även motioner vari begärs  att
vissa  bestämmelser i den s.k. kärntekniklagen skall
upphävas  av riksdagen. Det gäller dels förbudet mot
uppförande av kärnkraftsreaktorer, dels förbudet mot
vissa förberedande  åtgärder  i syfte att uppföra en
reaktor. När det gäller den förstnämnda bestämmelsen
framhåller utskottet att det alltjämt är viktigt att
statsmakterna  markerar  att  uppförandet   av   nya
kärnkraftsreaktorer   inte  är  aktuellt.  En  annan
uppfattning  framförs  i  en  reservation  (m,  fp).
Rörande     den     sistnämnda    bestämmelsen     i
kärntekniklagen påpekar  utskottet  att bestämmelsen
endast begränsar aktiviteter som har direkt koppling
till  planer  på att uppföra en kärnkraftsreaktor  i
Sverige. Att förbudet  skall  avskaffas  krävs  i en
reservation (m, fp, kd).
Utskottets  enhälliga  syn beträffande naturgas är
att denna energikälla skall konkurrera av egen kraft
och att staten inte skall  engagera sig i ekonomiskt
stöd  till en naturgasutbyggnad.  Enligt  utskottets
uppfattning  är  det  inte heller aktuellt med någon
storskalig  introduktion   av  naturgas  i  Sverige.
Motionsyrkanden om kraftvärmens  situation  avstyrks
av   utskottet  med  hänvisning  till  bl.a.  de  av
riksdagen  nyligen  beslutade  ändrade villkoren för
kraftvärmebeskattningen.  I en reservation  (m,  fp,
kd) förordas en reformering av energiskattesystemet.
I  en  annan  reservation  (mp)  framhålls  det  som
angeläget med en utfasning av  kondenskraftverk till
förmån för kraftvärmeverk.
Utskottet     behandlar    med    anledning     av
motionsyrkanden om  vindkraften frågor rörande bl.a.
ekonomiskt stöd till  vindkraften och det nationella
planeringsmålet.  Även  i   detta  sammanhang  pekar
utskottet på de beslut som riksdagen tidigare fattat
och  ser  inga  skäl för riksdagen  att  tillmötesgå
motionärernas krav.  I reservationer (m, fp; kd; mp)
redogör företrädare för  dessa  partier  för sin syn
när  det  gäller  vindkraften. Med anledning  av  de
motioner som rör effektivare energianvändning och de
förslag som därigenom  framlagts  pekar utskottet på
det arbete som pågår och avstyrker  de  yrkanden som
behandlas i denna del. Andra uppfattningar  framförs
i  reservationer  (m, fp, kd; mp). Även motioner  om
forskning och utveckling  avstyrks  av utskottet med
hänvisning  till  det  arbete som bedrivs.  Också  i
denna  del framförs avvikande  meningar  i  form  av
reservationer (kd; mp).
Utskottet har härutöver haft att ta ställning till
olika  yrkanden   som   rör  leveranssäkerheten  och
åtgärder för att motverka  risken  för  strömavbrott
och  dess  följder.  I  detta  sammanhang framhåller
utskottet att Sverige, i jämförelse  med många andra
länder,   har  ett  i  grunden  robust  system   för
elförsörjning.    Vidare   påpekar   utskottet   att
branschen har ett stort  ansvar  när  det gäller att
lösa problemen med leveransavbrott. Motionsyrkandena
avstyrks med hänvisning till bl.a. vidtagna åtgärder
och pågående insatser. I betänkandet refereras bl.a.
Svenska   kraftnäts   rapport   om  orsakerna   till
elavbrottet   i  Sydsverige  och  Danmark   den   23
september  2003.   I  en  reservation  (m,  fp,  kd)
framförs krav på att  regeringen  mer  genomgripande
skall utreda driftssäkerheten samt se över  samtliga
kommuners reservkapacitet.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Allmän inriktning av energipolitiken

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:U254
yrkande  10, 2003/04:N219,  2003/04:N290  yrkande
11,   2003/04:N300   yrkande   1,   2003/04:N312,
2003/04:N319  yrkande 1, 2003/04:N324 yrkandena 1
och  8,  2003/04:   N333   yrkandena   1  och  7,
2003/04:N342  yrkandena  1,  8,  14,  15 och  17,
2003/04:N380,   2003/04:N384,  2003/04:N407   och
2003/04:N413 yrkandena 1, 2, 7, 10 och 18.
Reservation 1 (m, fp)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (mp)

2. Avvecklingen av kärnkraften

Riksdagen   avslår   motionerna   2003/04:N261,
2003/04:N282,   2003/04:    N287    yrkande    1,
2003/04:N290  yrkandena  1  och  2,  2003/04:N313
yrkandena  1  och 2, 2003/04:N324 yrkandena  2–4,
2003/04:N342 yrkandena 9, 10 och 13, 2003/04:N343
yrkande   1,   2003/04:N413    yrkande    3   och
2003/04:N415 yrkandena 1, 2, 6 och 7.
Reservation 4 (m, fp)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (mp)

3. Förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:N324
yrkande 5 och 2003/04: N342 yrkande 11.
Reservation 7 (m, fp)

4. Förbudet mot vissa förberedande
åtgärder

Riksdagen   avslår   motionerna   2003/04:N204,
2003/04:N242,   2003/04:    N313    yrkande    3,
2003/04:N324  yrkande  6, 2003/04:N342 yrkande 12
och 2003/04:N413 yrkande 20.
Reservation 8 (m, fp, kd)

5. Naturgas

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N223
yrkandena 1 och 2, 2003/04: N224 yrkandena 1
och 2, 2003/04:N238, 2003/04:N263 yrkande 2,
2003/04:N273, 2003/04:N281, 2003/04:N290
yrkande 5, 2003/04:N300 yrkande 2,
2003/04:N302 och 2003/04:N393.

6. Kraftvärme

Riksdagen   avslår   motionerna    2003/04:N290
yrkande 4 och 2003/04: N308.
Reservation 9 (m, fp, kd)
Reservation 10 (mp)

7. Vindkraft

Riksdagen   avslår   motionerna   2003/04:N241,
2003/04:N290  yrkandena  9  och  10, 2003/04:N296
yrkandena 1 och 2 och 2003/04:N333 yrkandena 2, 6
och 8.
Reservation 11 (m, fp)
Reservation 12 (kd) – motiv.
Reservation 13 (mp)

8. Effektivare energianvändning

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:U254
yrkande  11,  2003/04:N311   yrkandena   1-3  och
2003/04:N353.
Reservation 14 (m, fp, kd)
Reservation 15 (mp)

9. Forskning och utveckling

Riksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ474
yrkande 13, 2003/04:N251 och 2003/04:N413 yrkande
11.
Reservation 16 (kd)
Reservation 17 (mp) - motiv.

10. Åtgärder för att motverka risken för
strömavbrott

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:N250
yrkandena 2–4, 2003/04:  N298  yrkandena 1 och 2,
2003/04:N324  yrkande 7 och 2003/04:N413  yrkande
19.
Reservation 18 (m, fp, kd)

11. Affärsverket svenska kraftnät

Riksdagen  godkänner   investeringsplanen   för
Affärsverket   svenska   kraftnät   för  perioden
2004–2006    och    bemyndigar    regeringen   de
finansiella  befogenheter  avseende  Affärsverket
svenska  kraftnät  för  år  2004  som föreslås  i
propositionen.    Därmed    bifaller    riksdagen
proposition  2003/04:1 utgiftsområde 21 punkterna
7 och 8.

12. Stöd åt landsbygdens elförsörjning

Riksdagen godkänner  vad regeringen föreslår om
fortsatt stöd åt landsbygdens  elförsörjning  och
om  finansieringen  av  denna  verksamhet. Därmed
bifaller    riksdagen    proposition    2003/04:1
utgiftsområde 21 punkt 9.

13. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2004  för ramanslaget 35:3 Teknikupphandling  och
marknadsintroduktion  besluta  om  åtgärder  som,
inklusive   tidigare   gjorda  åtaganden,  medför
utgifter  på  högst  211 000 000  kr  under  åren
2005–2007. Därmed bifaller  riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 21 punkt 1.
b) Riksdagen bemyndigar regeringen  att  under år
2004    för    ramanslaget    35:4    Stöd    för
marknadsintroduktion   av  vindkraft  besluta  om
åtgärder   som,   inklusive    tidigare    gjorda
åtaganden,  medför  utgifter på högst 240 000 000
kr   under   åren  2005–2007.   Därmed   bifaller
riksdagen proposition  2003/04:1 utgiftsområde 21
punkt 2.
c) Riksdagen bemyndigar  regeringen  att under år
2004 för ramanslaget 35:5 Energiforskning besluta
om   åtgärder   som,  inklusive  tidigare  gjorda
åtaganden, medför  utgifter  på högst 810 000 000
kr   under   åren   2005–2008.  Därmed   bifaller
riksdagen proposition  2003/04:1 utgiftsområde 21
punkt 3.
d) Riksdagen bemyndigar  regeringen  att under år
2004   för   ramanslaget   35:6  Energiteknikstöd
besluta  om  åtgärder  som,  inklusive   tidigare
gjorda   åtaganden,   medför  utgifter  på  högst
300 000 000  kr  under  åren   2005–2008.  Därmed
bifaller    riksdagen    proposition    2003/04:1
utgiftsområde 21 punkt 4.
e)  Riksdagen bemyndigar regeringen att under  år
2004  för  ramanslaget  35:7  Introduktion  av ny
energiteknik  besluta  om åtgärder som, inklusive
tidigare  gjorda åtaganden,  medför  utgifter  på
högst 400 000 000 kr under åren 2005–2008. Därmed
bifaller    riksdagen    proposition    2003/04:1
utgiftsområde 21 punkt 5.
f) Riksdagen  bemyndigar  regeringen att under år
2004   för   ramanslaget   35:8   Energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser besluta
om   åtgärder  som,  inklusive  tidigare   gjorda
åtaganden, medför utgifter på högst 60 000 000 kr
under  åren  2005–2008. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:1 utgiftsområde 21 punkt 6.
g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen
under utgiftsområde  21 Energi enligt regeringens
förslag  i  bilaga 2. Därmed  bifaller  riksdagen
proposition 2003/04:1 utgiftsområde 21 punkt 10.
h)  Riksdagen   avslår  motionerna  2003/04:Fi240
yrkande 25 i denna  del, 2003/04:N207 yrkandena 1
och  2,  2003/04:N326 yrkande  1,  2003/04:  N389
yrkandena   2–7,   2003/04:N413  yrkande  21  och
2003/04:Bo218 yrkande 4.

Stockholm den 25 november 2003

På näringsutskottets vägnar


Marie Granlund


Följande ledamöter har  deltagit  i  beslutet: Marie
Granlund (s), Per Bill (m)*, Ingegerd Saarinen (mp),
Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg  (fp)*, Sylvia
Lindgren   (s),  Ann-Marie  Fagerström  (s),   Maria
Larsson  (kd)*,  Karl  Gustav  Abramsson  (s),  Ulla
Löfgren (m)*,  Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne
Ångström (fp)*, Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson
(s), Anne-Marie Pålsson (m)*, Lars Johansson (s) och
Gunilla Wahlén (v).


* Har avstått från  att delta i beslutet under punkt
13.


2003/04

NU3


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels  proposition  2003/04:1   (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,

dels 43 motioner från allmänna motionstiden.

Upplysningar  och  synpunkter  i ärendet  har  inför
utskottet  lämnats av företrädare  för  Affärsverket
svenska kraftnät.  Vidare  har utskottet mottagit en
skrivelse  från  Vattenfall AB  med  information  om
verksamheten i Tyskland.


Bakgrund


Ramen för utgiftsområde 21 Energi

Utgiftsområde  21  Energi   omfattar  politikområdet
Energipolitik,  som  i  sin  tur  innesluter  frågor
avseende tillförsel, distribution  och användning av
energi. De myndigheter som ingår i politikområdet är
Statens  energimyndighet  och  Affärsverket  svenska
kraftnät.

I   budgetpropositionen   för  år  2004   föreslår
regeringen   att   riksdagen  dels   godkänner   den
föreslagna    fördelningen     av     anslag    inom
utgiftsområdet, dels bemyndigar regeringen att fatta
beslut   om  åtgärder  som  medför  utgifter   under
perioden 2005–2008  under sex anslag. Därtill begärs
riksdagens godkännande  av  regeringens förslag dels
beträffande   investeringsplan    och    finansiella
befogenheter för Affärsverket svenska kraftnät, dels
avseende   ett   fortsatt   stöd   åt   landsbygdens
elförsörjning.
Riksdagen har nyligen godkänt regeringens  förslag
om  ramarna  för  de  olika  utgiftsområdena  (prop.
2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1). För utgiftsområde  21
Energi  innebär  det en utgiftsram för år 2004 på ca
1 663 miljoner kronor.  I  Moderata samlingspartiets
partimotion  2003/04:Fi239  föreslogs   en   minskad
utgiftsram  med ca 382 miljoner kronor i förhållande
till regeringens  förslag.  Folkpartiet  har  i  sin
partimotion  2003/04:Fi240  förordat en minskning av
utgiftsramen med ca 904 miljoner kronor i jämförelse
med regeringens förslag, medan  Kristdemokraterna  i
partimotion  2003/04:Fi241 föreslagit en minskad ram
med 125 miljoner  kronor.  Centerpartiets  förslag i
partimotion   2003/04:Fi242  för  utgiftsområde   21
Energi avvek inte  från  regeringens förslag. Beslut
om  anslag  inom  ett  utgiftsområde  skall,  enligt
budgetprocessens regler, fattas genom ett beslut. De
olika anslagen skall alltså  fastställas  i  ett och
samma beslut.
Förslagen i propositionen och motionerna återges i
bilaga   1.  Regeringens  och  oppositionspartiernas
förslag till  anslag  för år 2004 inom utgiftsområde
21 Energi redovisas i bilaga 2.

Vissa tidigare energipolitiska beslut


Riksdagen beslutade våren  2002  om riktlinjerna för
energipolitiken     (prop.     2001/02:143,     bet.
2001/02:NU17). Beslutet baserade  sig,  i likhet med
den  energipolitiska  uppgörelse  som  träffades  år
1997,      på      en     överenskommelse     mellan
Socialdemokraterna,        Vänsterpartiet        och
Centerpartiet.   2002   års  energipolitiska  beslut
innebar, enligt vad som angavs,  en  bekräftelse  på
att 1997 års energipolitiska riktlinjer låg fast.

Målet  för  den svenska energipolitiken är, enligt
vad riksdagen fastställt,  att på kort och lång sikt
trygga tillgången på el och annan energi på gentemot
omvärlden        konkurrenskraftiga         villkor.
Energipolitiken   skall   skapa   villkoren  för  en
effektiv   och  hållbar  energianvändning   och   en
kostnadseffektiv  svensk  energiförsörjning  med låg
negativ  inverkan  på  hälsa,  miljö och klimat samt
underlätta   omställningen   till   ett   ekologiskt
uthålligt  samhälle.  Vidare  skall  energipolitiken
bidra   till   ett   breddat  energi-,  miljö-   och
klimatarbete i Östersjöregionen.
Enligt  1997  års  energipolitiska  beslut  (prop.
1996/97:84,  bet.  1996/97:   NU12)  skulle  de  två
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck  – varav den andra
under  vissa villkor – ställas av. Beslutet  innebar
även att år 2010 inte längre skulle gälla som slutår
för    kärnkraftens     avveckling.     1997     års
energiöverenskommelse   omfattade  ett  program  för
omställningen av energisystemet.  Programmet  bestod
av ett kortsiktigt och ett långsiktigt program.  Det
kortsiktiga  programmet  omfattade  åtgärder för att
öka  tillförseln  av  förnybar  energi  och   minska
elanvändningen  och  löpte under perioden 1998–2002.
Kostnaderna för dessa insatser beräknades uppgå till
ca 3,1 miljarder kronor  under  perioden. Syftet med
programmet    var   att   ersätta   bortfallet    av
elproduktion  från  Barsebäcks  andra  reaktor.  Det
långsiktiga  programmet   innehåller   insatser  för
forskning  och teknisk utveckling inom energiområdet
och    omfattar     stöd    till    energiforskning,
energiteknikstöd, introduktion  av  ny  energiteknik
och   energipolitiskt   motiverade   klimatinsatser.
Programmet   löper  under  perioden  1998–2004   och
omfattar ca 5,6 miljarder kronor.
Den första reaktorn i Barsebäcksverket ställdes av
i november 1999,  sedan ett avtal om ersättning till
kraftverkets ägare  hade  slutits mellan företrädare
för  staten,  Vattenfall  AB  och  Sydkraft  AB.  De
åtaganden  som  följde  av  avtalet   godkändes   av
riksdagen   våren  2000  (prop.  1999/2000:63,  bet.
1999/2000: NU11).
Regeringen  redovisade i skrivelser till riksdagen
dels i september  2000  (skr.  2000/01:15),  dels  i
oktober  2001  (skr.  2001/02:22)  sin bedömning att
riksdagens  villkor för en stängning  av  Barsebäcks
andra reaktor  inte  var uppfyllda. Riksdagen delade
vid  båda  dessa  tillfällen  regeringens  bedömning
(bet. 2000/01:NU3 och bet. 2001/02:NU3).
Den energipolitiska  överenskommelse som träffades
våren 2002 omfattade bl.a.  åtgärder  som  avsåg att
ersätta  de  åtgärder  som  i  1997  års kortsiktiga
program skulle upphöra vid utgången av  år  2002.  I
syfte  att  stimulera  effektivare  energianvändning
initierades   bl.a.   satsningar   på   information,
utbildning,        kommunal        energirådgivning,
teknikupphandling   och   marknadsintroduktion    av
energieffektiv  teknik.  Vidare infördes ett mål för
el producerad med förnybar energi. Enligt det beslut
som  togs  är  målet  att användningen  av  el  från
förnybara energikällor  skall  öka  med  10 TWh från
2002  års  nivå  till  år  2010.  I detta sammanhang
presenterades   även   ett   nytt   stödsystem   med
elcertifikat     för    att    främja    miljövänlig
elproduktion. Därtill  beslöts om särskilda åtgärder
för  vindkraften,  nämligen   dels   ett   stöd  för
teknikutveckling    och   marknadsintroduktion   för
storskaliga   vindkraftstillämpningar,    dels   ett
nationellt   planeringsmål   för   vindkraften.  Det
nationella     planeringsmålet    för    vindkraften
fastställdes till  en  årlig produktionskapacitet på
10  TWh  år 2015. I detta  sammanhang  gjordes  även
bedömningen  att  vindkraften  var  i  behov  av ett
övergångsstöd  och  att den s.k. miljöbonusen skulle
behållas under en övergångsperiod. För den fortsatta
avvecklingen av kärnkraften  skulle möjligheten att,
i likhet med vad som gjorts i Tyskland, träffa avtal
med kraftindustrin undersökas.
Våren  2003  beslöt riksdagen  (prop.  2002/03:40,
bet. 2002/03:NU6) att införa ett elcertifikatssystem
den 1 maj 2003.  Enligt  det  nya systemet tilldelas
den  som  producerar  förnybar  el  elcertifikat  av
staten.   Samtidigt  har  elanvändarna   ålagts   en
skyldighet  att  förvärva elcertifikat i förhållande
till elförbrukningen  (kvotplikt). Enligt riksdagens
beslut  skall  el  producerad   med   användning  av
vindkraft, solenergi, vågenergi, geotermisk  energi,
biobränslen     och    viss    vattenkraft    utgöra
certifikatberättigande    elproduktion.    Riksdagen
uttalade  även, på näringsutskottets initiativ,  att
regeringen  skulle  återkomma  med  ett förslag till
riksdagen   om   att   också   torv   skall   utgöra
elcertifikatsberättigande bränsle.

Riksdagen prövade även våren 2003 (prop. 2002/03:85,
bet. 2002/03: NU11), för tredje gången, huruvida  de
villkor  riksdagen  ställt  upp  för en stängning av
Barsebäcks andra reaktor var uppfyllda.  Också denna
gång fann en riksdagsmajoritet att villkoren  ej var
uppfyllda.   Riksdagen  beslöt  dock,  i  linje  med
regeringens uppfattning,  att frågan om en stängning
av   Barsebäck   2   skall  ingå  i   den   pågående
förhandlingen mellan staten  och  kraftindustrin  om
avvecklingen      av      de      övriga     svenska
kärnkraftsreaktorerna.  Riksdagen  gjorde  även,  på
initiativ av näringsutskottet, ett uttalande för att
klargöra  den  fortsatta  hanteringen av  frågan  om
Barsebäck  2.  Enligt  uttalandet   bör   det   vara
regeringen   som,  på  grundval  av  den  eventuella
överenskommelse  som  uppnås  i  förhandlingarna med
kraftindustrin  eller i annat fall  i  enlighet  med
lagen om kärnkraftens  avveckling (1997:1320), avgör
när en stängning av Barsebäck  2  är  möjlig.  De av
riksdagen  uppställda  villkoren  för  en  stängning
gäller dock alltjämt.



Utskottets överväganden


Allmän inriktning av energipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
energipolitikens inriktning.  Utskottet  står
fast  vid  tidigare  uttalanden och de beslut
riksdagen    fattat    om    energipolitikens
inriktning. Jämför reservationerna 1 (m, fp),
2 (kd) och 3 (mp).

Propositionen

Energipolitiken är, enligt regeringens redogörelse i
budgetpropositionen  för  år 2004  (prop.  2003/04:1
utgiftsområde   21),   inriktad    på    att   skapa
förutsättningarna för effektiva energimarknader, god
försörjningstrygghet  och  långtgående  hänsyn  till
miljö, hälsa och klimat. Detta görs i huvudsak genom
insatser   inom   de  tre  verksamhetsområdena   som
politikområdet    Energipolitik    omfattar,    dvs.
Elmarknadspolitik,  Övrig  energimarknadspolitik och
Politik för ett uthålligt energisystem.

Verksamhetsområdet Elmarknadspolitik  syftar  till
att  skapa  goda  ramvillkor för en effektiv och väl
fungerande elmarknad.  Målet för elmarknadspolitiken
är   att  åstadkomma  en  effektiv   elmarknad   som
genererar    en    säker   tillgång   på   el   till
internationellt konkurrenskraftiga  priser.  Viktiga
förutsättningar  för en effektiv elmarknad är enligt
vad   som  anförs  i  budgetpropositionen   en   väl
fungerande  konkurrens  på  lika villkor, inga eller
mycket    få   marknadshinder   samt    öppen    och
lättillgänglig marknadsinformation. Även långsiktiga
stabila   marknadsinstrument    för    att   hantera
effektbalansen  och  skapa incitament för  en  säker
överföring  av  el  med  få  avbrott  framhålls  som
viktiga. Vidare betonar regeringen  betydelsen av en
effektiv tillsyn av nätverksamheten för  att se till
att  nätavgifterna är skäliga och att olika  aktörer
inte diskrimineras,  t.ex. vad gäller tillträde till
näten eller villkoren  för överföring av el. I syfte
att förbättra tillsynen  av nätverksamheten infördes
vissa nya bestämmelser i ellagen  (1997:857)  i juli
2002.  Nättariffernas  skälighet skall nu bedömas  i
förhållande till den prestation  nätföretagen utför,
inte  i  förhållande  till  nätföretagets   faktiska
kostnader  för att bedriva verksamheten. Regelverket
på elmarknaden  har  successivt  utvecklats sedan år
1996   då   produktion   av   och   handel  med   el
konkurrensutsattes.
För   att   skapa   goda   marknadsförutsättningar
inriktas  elmarknadspolitiken  även  på  att  främja
utvecklingen  av  den nordiska elmarknaden  samt  en
fortsatt  integrering   med   övriga  elmarknader  i
Europa. Regeringen framhåller i  budgetpropositionen
det  EG-direktiv för el (2003/54/EG)  som  antogs  i
juni   2003    och    den    nya   förordningen   om
gränsöverskridande handel med  el (nr 1228/2003) som
syftar   till  att  utveckla  den  gemensamma   inre
marknaden  för el. Regeringen menar att det genom en
fortsatt integrering  skapas  en  elmarknad med fler
aktörer,  vilket  stimulerar  till  ökad  konkurrens
samtidigt    som    gemensamma   produktionsresurser
utnyttjas  så  effektivt   som   möjligt.   Av  stor
betydelse  för  att  en  integrerad  elmarknad skall
fungera  väl  är  en  harmonisering  av  regler  och
förutsättningar på medlemsländernas marknader.
Insatserna     inom    verksamhetsområdet    Övrig
energimarknadspolitik  är i första hand inställda på
annan ledningsburen energi  än  el, dvs. på naturgas
och fjärrvärme. De insatser som görs syftar till att
utveckla effektiva och väl fungerande  marknader för
dessa energiformer. Därtill bedrivs insatser för att
följa  och analysera utvecklingen inom bränsle-  och
drivmedelsmarknaderna.  Målet för verksamhetsområdet
är  att  energipolitiken  skall   utformas   så  att
energimarknaderna ger en säker tillgång på energi  –
värme, bränslen och drivmedel – till rimliga priser.
Enligt    vad   som   sägs   i   propositionen   bör
naturgasmarknaden   på  sikt  vara  öppen  för  alla
aktörer. En naturgasmarknad  som  möjliggör  inhemsk
och  internationell  handel med naturgas leder bl.a.
till    betydande    miljövinster,    jämfört    med
användningen  av fossila  bränslen,  samt  till  att
produktionsresurserna kan utnyttjas bättre, sägs det
i propositionen.  Naturgasmarknadspolitiken inriktas
på  att främja en fortsatt  integrering  med  övriga
gasmarknader  inom Europa och vårt närområde för att
skapa   goda  marknadsförutsättningar.   Beträffande
värmemarknaden   gör   regeringen   bedömningen  att
konkurrenssituationen,   strukturförändringarna   på
fjärrvärmemarknaden och fjärrvärmens  betydelsefulla
roll  i  energiomställningen  medför  att  en   ökad
pristransparens  bör  eftersträvas.  För att närmare
belysa   konkurrenssituationen   på   värmemarknaden
tillsatte regeringen i december 2002 en utredning om
fjärrvärme på värmemarknaden (dir. 2002:160).
Verksamhetsområdet   Politik   för  ett  uthålligt
energisystem bygger dels på 1997 års energipolitiska
beslut,  vilket  innefattar  ett  program   för  ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem för
perioden 1998–2004, dels på 2002 års energipolitiska
beslut  om  åtgärder för den fortsatta omställningen
av energisystemet.  Målet  för verksamhetsområdet är
att energin skall användas så  effektivt som möjligt
med  hänsyn  tagen  till alla resurstillgångar.  Det
program  som  beslöts  år   1997   kan   indelas   i
energipolitiska  åtgärder  på kort sikt (1998–2002),
åtgärder för ett långsiktigt  uthålligt energisystem
(1998–2004)    samt    energipolitiskt    motiverade
internationella klimatinsatser  (1998–2004).  Enligt
vad   regeringen   anför   i   propositionen  ligger
tyngdpunkten i 1997 års energipolitiska  program  på
forskning,   utveckling   och  demonstration  av  ny
energiteknik   för   effektivare    tillförsel   och
användning   av   energi,   medan   det  kortsiktiga
programmet   varit   inriktat   på   att  kompensera
bortfallet  av  elproduktion  inför en stängning  av
Barsebäcks  andra  reaktor.  Det  beslut   riksdagen
fattade  i  juni  2002  med anledning av regeringens
förslag  innebar  en delvis  ny  inriktning  rörande
åtgärder för att främja  förnybar  elproduktion  och
effektivare  energianvändning. Riksdagen fastställde
målet  att  användningen   av   el  producerad  från
förnybara energikällor skall öka  med  10  TWh  från
2002   års   nivå  till  år  2010.  Vidare  godkände
riksdagen i april  2003 regeringens förslag till lag
om elcertifikat. Syftet  med  det  nya  systemet med
elcertifikat   är   att   uppnå  målet  om  en  ökad
användning   av   förnybar  energi   samtidigt   som
teknikutvecklingen  stimuleras och kostnaderna hålls
nere.
Beträffande    de    energipolitiskt    motiverade
internationella klimatinsatserna  betonar regeringen
nödvändigheten av internationellt samarbete  för att
effektivt och uthålligt motverka klimatförändringar.
Vidare    redogörs    för    arbetet    med    bl.a.
Kyotoprotokollets     flexibla     mekanismer    och
Östersjöländernas energisamarbete (Baltic Sea Region
Energy Cooperation).

Motionerna


Vikten   av   energiförsörjningen  för  basindustrin
betonas i motion  2003/04:  N300  (s).  Motionärerna
framhåller  att industrin visat en oro för  stigande
energikostnader.  Vidare  anförs  att  Dalarnas  län
behöver    en   bättre   långsiktighet   beträffande
villkoren  när   det   gäller   energiskatterna  och
klimatpolitiken.      Regeringens      mål       för
energipolitiken,  dvs.  att  på  kort  och lång sikt
trygga tillgången på el och annan energi på gentemot
omvärlden  konkurrenskraftiga villkor, måste  därför
enligt motionärerna uppnås.

Ett riksdagsuttalande om den svenska basindustrins
behov av en ansvarsfull och långsiktig energipolitik
begärs  i  motion   2003/04:N384  (s).  Motionärerna
framhåller  att  energiförsörjningen  är  en  viktig
förutsättning   för    konkurrenskraften    eftersom
energikostnaden  ofta  är  en  stor  utgiftspost för
basindustrin.  Energipolitiken  måste  därför   dels
främja  en  tilltro till energiförsörjningen på lång
sikt, dels verka  för att energikostnaderna hålls på
en  rimlig  nivå.  Därtill   måste   beskattning  av
energiproduktionen  hanteras  så  att konsekvenserna
för basindustrin beaktas.
Avregleringen       av       elmarknaden       och
kärnkraftsavvecklingen    kräver    ett   omfattande
samhälleligt  engagemang,  enligt vad som  anförs  i
motion  2003/04:  N407  (s).  Därav   följer,  menar
motionärerna, att det är naturligt att Vattenfall AB
förblir i statlig ägo och att företaget  används som
ett verktyg i energiomställningsarbetet. Genom  sitt
ägande  av Vattenfall borde staten medverka till att
företaget  blir  en föregångare för omställningen av
det svenska energisystemet i enlighet med riksdagens
beslut.  Ett tillkännagivande  av  riksdagen  begärs
därom.
I Moderata  samlingspartiets  motion  2003/04:N342
anförs    att    det    övergripande    målet    för
energipolitiken    bör    vara    en    säker    och
konkurrenskraftig  el-  och energiförsörjning i hela
Sverige där all energiproduktion  skall  klara  högt
ställda   miljö-   och  säkerhetskrav.  De  mål  för
energipolitiken som i dag gäller är inte samordnade,
och det finns motsättningar  mellan  de olika målen.
Det  gäller  bl.a.  å  ena sidan målet att  avveckla
kärnkraften och å andra  sidan målet att på kort och
lång sikt trygga tillgången  på  el och annan energi
till   villkor   som   är   konkurrenskraftiga   med
omvärldens.  Vidare  är det omöjligt  att  samtidigt
uppfylla miljömålen och  målet  om trygg tillgång på
el  till  konkurrenskraftiga priser  om  kärnkraften
avvecklas.  Motionärerna menar att den osäkerhet som
dagens  energi-   och   skattepolitik  medför  måste
undanröjas så att kraftföretagen  vågar  investera i
ny  produktionskapacitet.  Det  finns  heller   inga
godtagbara  skäl att behålla stora subventionssystem
för produktion av viss el, varken i form av stöd via
statsbudgeten eller genom tvingande subventioner via
elcertifikat.   Sådana   subventioner   bör  således
avvecklas.   Motionärerna  pläderar  även  för   att
Vattenfall    AB    skall    börsintroduceras    och
privatiseras.  Skälet  är  att  Vattenfall  bör  ges
möjlighet att konkurrera  på  likvärdiga villkor med
andra   företag   på   den  alltmer  internationellt
integrerade  energimarknaden.   På   en   avreglerad
energimarknad  är  en  statlig  aktör som Vattenfall
bakbunden,  inte  minst  finansiellt,   sägs  det  i
motionen.
I    motion    2003/04:N219   (m)   framförs   att
kärnkraftsavvecklingen    och    effektskatten    på
kärnkraft   hotar  investeringsklimatet  i  Sverige.
Motionärerna  menar  att  Sverige  behöver en bättre
politik  som tryggar fortsatta investeringar  i  den
för landet  så viktiga basindustrin. Kärnkraften och
frågan om effektskatten  på kärnkraft måste hanteras
så att det främjar en positiv utveckling.
Behovet  av  mångfald  på  energimarknaden  och  i
Skånes  framtida  energiförsörjning   lyfts  fram  i
motion 2003/04:N290 (m). Då Sverige inte  längre  är
en  isolerad elmarknad måste den svenska energi- och
skattepolitiken    syfta    till    att   skapa   de
förutsättningar  som  behövs  för  en  effektiv  och
miljövänlig  produktion  av  el  och  värme,   anför
motionärerna.   En   reformering   av   det  svenska
energiskattesystemet   efterlyses  av  detta   skäl.
Samtidigt betonas att det  är  viktigt  med  bredd i
utbudet av energikällor.
I  motion  2003/04:N333 (m) anförs att en bra  och
sund energiförsörjning  i  Sverige  bygger på att de
olika  energislagen får konkurrera på  lika  villkor
och stå  för  sina egna kostnader. Vidare framhåller
motionärerna att  marknaden  bör  vara diversifierad
och utan monopol.
Att den politiska styrningen av energiproduktionen
måste   förändras  betonas  i  Folkpartiets   motion
2003/04:N324.  En  rationell  energipolitik  främjas
bäst  genom  fri energiproduktion inom de ramar  för
krav om hälsa,  säkerhet och miljö som statsmakterna
ställer upp. Valet av energiproduktion skall således
inte   styras   genom    politiska    beslut,   utan
konsumentstyrning  och  marknadsekonomi  skall  råda
inom  de  ramar som staten fastställer. Det  svenska
energisystemet  bör  successivt  ställas om till att
bli  ekologiskt  hållbart,  sägs  det   i  motionen.
Omställningen av energisystemet måste dock  ske  med
hänsyn  till  Sveriges  behov  av  tillväxt och ökad
sysselsättning.  De  energipolitiska riktlinjer  som
riksdagen antog år 1997 och som fullföljs genom 2002
års    energipolitiska   beslut    skadar    Sverige
allvarligt,  som  både  industri-  och  miljönation.
Särskilt   allvarlig  menar  motionärerna  att   den
förtida kärnkraftsavvecklingen är. Resultatet av den
förda politiken har blivit att elpriserna stigit och
att  samhällets  hela  energiförsörjning  hotas  vid
stark kyla eller vid avbrott i någon del av elnätet.
Vidare  framhålls i motionen att de koldioxidutsläpp
som   genereras   vid   elproduktion   i   utländska
kolkraftverk  för  export till Sverige osynliggörs i
statistiken.  Regeringen   bör   därför  ändra  sina
beräkningsmetoder   så   att   även  dessa   utsläpp
synliggörs i statistiken, sägs det.
Ett riksdagsuttalande om att regeringen  med kraft
skall   driva  frågan  om  minskad  kol-,  gas-  och
oljebaserad  energiproduktion  i  Danmark  begärs  i
motion  2003/04:N312  (fp). Danmarks val att låta de
fossila bränslena dominera landets energiförsörjning
leder till stora utsläpp  av framför allt koldioxid.
Dessa drabbar inte bara Danmark  utan  även  Sverige
och övriga Europa. Den svenska regeringen har därför
ett  miljöpolitiskt  ansvar  att driva frågan om  en
omställning   av  det  danska  energisystemet   från
förbränning  av   kol  och  olja  till  miljömässigt
hållbara alternativ.
Sveriges energiförsörjning  skall,  enligt vad som
anförs  i  Kristdemokraternas  motion  2003/04:N413,
tryggas    genom    en   långsiktig   och   medveten
energipolitik  med fasta  spelregler,  där  inhemska
förnybara energikällor  utgör en växande bas. Målet,
sägs   det,   bör  vara  ett  ekologiskt   uthålligt
energisystem   utan    drastiska   prisförändringar,
elbrist  eller  andra  betydande   påfrestningar  på
välfärd  och sysselsättning. Tillförseln  av  ny  el
måste   bygga    på    förnybara   energislag,   och
motionärerna  vill  på  sikt  avveckla  kärnkraften.
Därtill   påpekas  i  motionen   att   den   svenska
regeringen saknar en samlad klimatpolitisk linje och
att   stängningen    av    Barsebäck   bidrar   till
växthuseffekten.  För  att begränsa  klimatutsläppen
krävs olika åtgärder inom ramen för samarbetet i EU,
framför    allt    olika   insatser    för    bättre
energihushållning samt  en övergång till alternativa
energikällor,  främst  då förnybara.  Transporternas
roll måste även beaktas.  EU  bör  också  göras  mer
handlingskraftigt  på  miljöområdet.  Vidare  bör EU
gemensamt  satsa  på  att  främja omställningen till
förnybara bränslen. För svensk  del bör strävan vara
hög när det gäller att öka andelen  förnybar energi;
i motionen förespråkas att ambitionsnivån  bör  vara
att  öka  andelen  förnybar energi med totalt 25 TWh
fram  till  år  2010.  Regeringen   bör  även  vidta
åtgärder för att se till att elbrist  inte  uppstår.
Sverige  är  en  nettoimportör  av  energi,  och den
kortsiktighet     som     präglar     den    svenska
energipolitiken  har  lett till att investeringar  i
nya produktionsanläggningar har uteblivit.
I motion 2003/04:U254 (kd) förordas olika insatser
rörande    det   internationella    miljösamarbetet.
Motionärerna framhåller i sammanhanget att frågan om
hur energin  används  är en ödesfråga. En viktig del
av lösningen för Europas  del  ligger  i  gemensamma
satsningar  och  mer samordning på energiområdet.  I
detta   avseende   begärs   ett   riksdagsuttalande.
Motionärerna menar att  EU  bör gå i spetsen för att
skapa en koalition av likasinnade  länder  som  vill
sätta upp kvantifierbara, tidsbundna mål för en ökad
användning  av  förnybar  energi och att den svenska
regeringen aktivt bör arbeta för en sådan utveckling
inom EU.
Att riksdagen av regeringen  skall  begära förslag
om  en samlad energipolitisk strategi efterfrågas  i
motion   2003/04:N380   (c).  Riksdagen  bör  enligt
motionären beredas möjlighet  att, parallellt med de
förhandlingar   som  nu  sker  mellan   staten   och
kraftindustrin, diskutera  energipolitiken  på  lång
sikt  i  form  av  en  samlad  strategi  för  svensk
energiförsörjning.  Utgångspunkterna  för  en  sådan
strategi   bör   vara   att   Sverige  skall  trygga
elproduktionen inom landet, att  kraftindustrin  får
goda    förutsättningar    att    investera   i   ny
produktionskapacitet och att fossila  bränslen skall
fasas ut ur det svenska energisystemet.
Enligt  vad som anförs i motion 2003/04:N319  (mp)
är omställningen  av det svenska energisystemet till
långsiktigt hållbara  energikällor  en  av  vår tids
viktigaste  politiska  uppgifter.  Det svenska målet
när det gäller förnybara energikällor  måste  enligt
motionären  stå i samklang med det mål som EU ställt
upp,   vilket   för    svensk    del   innebär   att
årsproduktionen  av  el från förnybara  energikällor
skall öka med ca 25 TWh.

Vissa kompletterande uppgifter


Utskottet  behandlade  energipolitikens   inriktning
hösten  2002  (bet. 2002/03: NU3) i anslutning  till
beredningen av  2003 års budget och med anledning av
då  väckta motioner.  Vid  detta  tillfälle  anförde
utskottet   att   det   inte  ändrat  uppfattning  i
förhållande till det godkännande av riktlinjerna för
energipolitiken som utskottet  gjorde  i  maj 2002 i
samband  med behandlingen av regeringens proposition
om samverkan  för en trygg, effektiv och miljövänlig
energiförsörjning     (prop.    2001/02:143,    bet.
2001/02:NU17). Frågan om energipolitikens inriktning
aktualiserades även i samband  med  behandlingen  av
regeringens  förslag  om  lag för elcertifikat våren
2003. I detta sammanhang hänvisade  utskottet  (bet.
2002/03:NU6)  ånyo till det beslut riksdagen fattade
våren 2002.

När  det  gäller   målet  för  el  producerad  med
förnybar energi, dvs.  att  användningen  av el från
förnybara  energikällor  skall  öka med 10 TWh  fram
till år 2010 i förhållande till nivån  år  2002, kan
påminnas om att utskottet vid behandlingen av  detta
förslag  (bet.  2001/02:NU17) gjorde bedömningen att
regeringens förslag  om  10  TWh  var väl avvägt med
hänsyn  till  bl.a.  miljömässiga,  ekonomiska   och
tekniska    intressen.    Vidare    påpekades    att
ambitionsnivån  kan  höjas, om det visar sig att det
finns  förutsättningar   för   att  ytterligare  öka
elproduktionen med förnybara energikällor, i samband
med den granskning som skall göras  av klimatarbetet
år 2004. Målet kan i detta fall sättas  till  15 TWh
fram  till år 2012 i förhållande till 2002 års nivå.
I reservationer  (m, fp; mp) uttryckte företrädare i
utskottet för dessa partier sin ståndpunkt.
Beträffande de motioner  som rör Vattenfall AB kan
erinras om Ewa Larssons (mp)  fråga  våren 2003 (fr.
2002/03:1171)  till näringsminister Leif  Pa-grotsky
om Vattenfall och  omställningen  av energisystemet.
Frågan gällde om ministern avsåg att  verka  för ett
ägarkrav   på   Vattenfall   vad   gäller  ekologisk
hållbarhet så att bolaget kan få en  betydande  roll
för  omställningen  av  energisystemet.  I sitt svar
betonade  näringsministern att Vattenfall spelar  en
betydande roll  för  omställningen  av  det  svenska
energisystemet.  Bolaget  investerar stora summor  i
forskning och utveckling av  nya produktionstekniker
och  investerar även i elproduktion  från  förnybara
resurser.  Från  år  1997  räknat uppgår Vattenfalls
investeringar  i  förnybar  energi   till   ca   4,3
miljarder  kronor.  När  det  gäller  forskning  och
utveckling  har bolaget koncentrerat insatserna till
bl.a. vindkraft,  bioenergi  och decentraliserad el-
och värmeproduktion och solenergi.  Dessa satsningar
uppgår  till ca 320 miljoner kronor sedan  år  1997.
Vidare framhöll statsrådet att det bara är genom att
kontinuerligt   stärka   sin   konkurrenskraft   som
Vattenfall  kan skapa ekonomiska förutsättningar för
att driva utvecklingen  mot  ett ekologiskt hållbart
energisystem.      Vattenfall      bedriver       en
konkurrensutsatt verksamhet på en avreglerad marknad
och  måste  därför styras av affärsmässighet, precis
som riksdagen  beslutat. Näringsministern menade att
det inte fanns någon  anledning  att formulera några
nya  direktiv för Vattenfall, utöver  vad  riksdagen
redan   fastställt.   Riksdagsbesluten  föreskriver,
påpekade   han,  att  bolaget   skall   medverka   i
omställningen  av det svenska energisystemet och att
det skall ske under  villkor av affärsmässighet. Det
ligger i bolagets intresse  att  ligga  i framkanten
när     det     gäller     utveckling,    underströk
näringsministern och lyfte fram  sin  övertygelse om
att  bara  ett  konkurrenskraftigt  Vattenfall   kan
fortsätta  att driva utvecklingen mot ett ekologiskt
hållbart energisystem i Sverige.
Näringsministern  har  även  nyligen  besvarat  en
fråga  (fr.  2003/04:163)  av Åsa Torstensson (c) om
vilka åtgärder ministern avsåg  vidta  för att utöva
en korrekt ägarstyrning av Vattenfall AB  som ligger
i linje med de beslut riksdagen fattat. Även i detta
svar  betonade  näringsministern  att  han inte  såg
någon anledning till att formulera nya direktiv  för
Vattenfall,  utöver de riksdagsbeslut som är fattade
om att bolaget skall medverka i omställningen av det
svenska energisystemet  samt  att  det  skall ske på
affärsmässiga villkor.
Det   kan  också  erinras  om  att  Riksrevisionen
nyligen inlett  en granskning av Vattenfall AB efter
beslut av riksrevisor  Kjell  Larsson.  Granskningen
beräknas   vara  avslutad  i  maj  2004.  De  frågor
Riksrevisionen kommer att arbeta med är följande:
·  Har ägarens  styrning av Vattenfall samt bolagets
agerande i Sverige  förbättrat  möjligheterna att
uppnå svenska miljö- och energipolitiska mål?
·
·  Finns     det     för     Vattenfall    betydande
motstridigheter   mellan   svenska   miljö-   och
energipolitiska  mål  och bolagets  verksamhet  i
andra länder?
·
·  Har bolagets utveckling  i  Tyskland redovisats –
utöver krav enligt lagar och  god redovisningssed
– på ett tydligt och transparent sätt?
·
Våren  2003 avstyrkte utskottet (bet.  2002/03:NU11)
en motion  vari  begärdes att den svenska regeringen
borde driva frågan  om  en omställning av det danska
energisystemet.  Enligt  utskottets  uppfattning  är
Danmark,  liksom  Sverige,  en   aktiv  part  i  det
internationella  arbetet med att begränsa  utsläppen
av   växthusgaser.  Utskottet   såg   därför   ingen
anledning  att  ifrågasätta de danska insatserna för
att uppfylla åtaganden om utsläppsminskningar enligt
Kyotoprotokollet.   Även   reservanterna   (m,   fp)
avstyrkte motionärens krav.

När    det   gäller   energipolitiskt   motiverade
internationella  klimatinsatser  påpekar utredningen
om det långsiktiga energipolitiska  programmet (dir.
2001:122)   i  sin  slutrapport  om  energirelaterad
forskning,   utveckling   och   demonstration   (SOU
2003:80) att kostnaderna  för koldioxidreducering är
avsevärt   lägre  i  länder  som   Energimyndigheten
samverkar med  än  i Sverige. Mot den bakgrunden och
med   hänsyn   till   att    regelverken    för   de
projektbaserade  mekanismerna  först  på senare  tid
börjat  komma  in  i en fas då det blir möjligt  att
teckna  avtal  om  projekt   med   projektägare  och
ramavtal  med  länder  med vilka Sverige  kan  vilja
samarbeta, lämnade utredningen följande förslag:
·  Sverige  bör  arbeta  vidare  med  att  genomföra
projekt inom de projektbaserade mekanismerna.
·
·  Energimyndigheten bör fortsatt  ha  en aktiv roll
via   initiering   och   genomförande  av  sådana
projekt.
·
·  Ett    ökat    samarbete    bör    ske     mellan
Energimyndigheten  och övriga svenska myndigheter
som  är  engagerade i  tangerande  verksamhet  på
området,  dvs.   främst  Sida.  Detta  kan  bl.a.
innebära att Energimyndigheten  bör  inhämta  råd
från   Sida   när   det   gäller   samarbeten   i
utvecklingsländer  och  att kapacitetsuppbyggande
insatser   kan   övervägas  i   anslutning   till
projekten.
·
Vidare påpekas i slutrapporten  att  hur arbetet med
de  projektbaserade  mekanismerna  mer  konkret  bör
bedrivas behöver analyseras ytterligare. Utredningen
föreslår  att  Energimyndigheten  ges i uppdrag  att
genomföra en sådan analys. I detta  uppdrag,  vilket
bör  göras  i  samråd  med  Sida,  bör även ingå att
överväga   om   arbetet   med   de   projektbaserade
mekanismerna   bör   inrymmas   i   ett  långsiktigt
energipolitiskt program eller inte.

Regeringen  meddelar  i  budgetpropositionen   sin
avsikt  att  återkomma med ett förslag under år 2004
om utformningen  av  det långsiktiga energipolitiska
programmet inför en fortsättning år 2005.
Frågan  om  hur Sverige  redovisar  sin  statistik
beträffande    koldioxidutsläpp    behandlades    av
utskottet  våren   2002   (bet.   2001/02:NU17)  med
anledning av en då väckt motion. Utskottet  påpekade
att   den   svenska  utsläppsstatistiken  bygger  på
internationellt  vedertagna  principer och såg inget
skäl  till  att  detta  skulle  frångås.   I   detta
sammanhang   redogjordes   för   att   den   svenska
utsläppsstatistiken  bygger  på  den internationellt
vedertagna   princip   som   återspeglas   i   bl.a.
klimatkonventionen    och   Kyotoprotokollet    samt
beskrevs de riktlinjer som gäller. Den underliggande
principen i dessa riktlinjer  är  att  utsläppen  av
växthusgaser   skall  fördelas  till  den  part  där
utsläppen  uppstår.  I  princip  samtliga  parter  i
klimatkonventionen  redovisar  med jämna mellanrum i
sina klimatrapporter till konventionen de utsläpp av
växthusgaser  som  uppstår  inom  det  egna  landets
gränser.
När det gäller frågan om att öka  användningen  av
förnybar    energi    inom   EU   kan   nämnas   att
ambitionsnivån   enligt   vitboken    om   förnybara
energikällor (KOM/1997/599) är att andelen förnybara
energikällor av den totala energianvändningen  skall
öka  från 6 % till 12 %. I ett direktiv (2001/77/EG)
om främjande av el från förnybara energikällor anges
det  indikativa   målet   att   elproduktionen  från
förnybara  energikällor  i  gemenskapen  som  helhet
skall uppgå till 22 % år 2010.  Även  när det gäller
transportsektorn   har   mål   ställts  upp.  Enligt
direktivet (2003/30/EG) om främjande av användningen
av biodrivmedel eller andra förnybara  drivmedel har
en referensnivå på 2 % för år 2005 och 5,75 % för år
2010   antagits   avseende   energiinnehåll  av   på
marknaden   ersatt   bensin   och   dieselolja   för
transporter.

Utskottets ställningstagande


När  det  gäller  energipolitikens  inriktning  vill
utskottet  inledningsvis  understryka  att  den  syn
utskottet  har  överensstämmer  med  de  beslut  som
riksdagen  fattade våren 1997 och våren 2002.  Dessa
beslut, vilka  grundar  sig  på  uppgörelser  mellan
företrädare  för  Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och  Centerpartiet,   utgör   grundstommen  för  den
svenska energipolitikens utformning och inriktning.

Som anges i budgetpropositionen  och som riksdagen
fastställt är den svenska energipolitikens  mål  att
på  kort  och  lång sikt trygga tillgången på el och
annan energi på  villkor  som  är konkurrenskraftiga
med   dem   som   gäller   i  omvärlden  i   övrigt.
Energipolitiken  skall  skapa   villkoren   för   en
effektiv   och   hållbar   energianvändning  och  en
kostnadseffektiv  svensk energiförsörjning  med  låg
negativ påverkan på  hälsa,  miljö  och  klimat samt
underlätta   omställningen   till   ett   ekologiskt
samhälle.  Vidare  skall energipolitiken bidra  till
att   skapa   stabila   förutsättningar    för   ett
konkurrenskraftigt  näringsliv och en förnyelse  och
utveckling  av  den  svenska   industrin.   Sveriges
elförsörjning  skall  tryggas genom ett energisystem
som  baseras  på  varaktiga,   helst   inhemska  och
förnybara,    energikällor    samt    en    effektiv
energianvändning.  Kärnkraften  skall  ersättas  med
effektivisering av elanvändningen, konvertering till
förnybara  energislag  samt  miljömässigt acceptabel
elproduktionsteknik.  I  ökande  utsträckning  skall
energiförsörjningen     baseras     på     förnybara
energikällor samtidigt som  användningen  av fossila
bränslen skall hållas på en låg nivå.
Utskottet finner inga skäl för riksdagen  att göra
något  avsteg  från de av riksdagen tidigare fattade
besluten när det  gäller energipolitikens inriktning
med anledning av de motioner som här behandlas.
Därmed   övergår  utskottet   till   att   närmare
kommentera   några    i   detta   avsnitt   aktuella
motionsyrkanden.
I ett antal motioner  har  frågan om basindustrins
energiförsörjning  lyfts  fram.   Enligt  utskottets
mening är en av de viktigaste förutsättningarna  för
konkurrensförmågan  hos industrin en god tillgång på
energi   till  konkurrenskraftiga   villkor.   Detta
betonas  särskilt  i  de  mål  som  fastställts  för
energipolitiken.
Det krav  på en privatisering och börsintroduktion
av Vattenfall  AB som framförs i motion 2003/04:N342
(m) är en återkommande fråga som utskottet vid flera
tidigare tillfällen behandlat. Som utskottet betonat
vid  dessa  tillfällen   är   Vattenfall  en  viktig
nationell resurs på energiområdet,  inte  minst  när
det gäller omställningen av energisystemet. På denna
punkt  har  utskottet  inte  ändrat  uppfattning och
delar således flera av de synpunkter som  framförs i
motion 2003/04:N407 (s). Ett riksdagsuttalande därom
anser utskottet dock kan undvaras.
I  några motioner berörs systemet med elcertifikat
som riksdagen  våren  2003  beslöt  att  införa. Det
begärs  i  en  motion  att systemet skall avvecklas.
Utskottet vill härvid erinra  om  att utskottet, vid
behandlingen av införandet av elcertifikatssystemet,
framhöll att det såg mycket positivt på systemet och
att  systemet  kommer att skapa möjligheter  för  en
fortsatt utbyggnad  av elproduktionen från förnybara
energikällor,   samtidigt    som    det   stimulerar
marknadsdynamik som främjar kostnadseffektivitet och
teknikutveckling. I två motioner förordas  att målet
för  el producerad med förnybara energikällor  skall
höjas.  Som  tidigare  redovisats  beslöt  riksdagen
våren 2002 om ett mål för förnybara energikällor som
innebär   att   användningen   av   el  från  sådana
energikällor skall öka med 10 TWh till  år 2010. Vid
införandet av detta mål bedömde utskottet  att nivån
för målet var väl avvägt med hänsyn tagen till bl.a.
miljömässiga,  ekonomiska  och  tekniska  intressen.
Samtidigt framhölls att ambitionsnivån kan höjas, om
det visar sig att det finns förutsättningar  för att
ytterligare   öka   elproduktionen   med   förnybara
energikällor, i samband med den granskning som skall
göras  av  klimatarbetet år 2004. Målet kan i  detta
fall  sättas   till  15 TWh  fram  till  år  2012  i
förhållande till  2002  års  nivå.  Vid  detta  står
utskottet fast.
När  det  gäller den danska energiproduktionen som
tas upp i motion  2003/04:N312  (fp)  vill utskottet
erinra om att Danmark, liksom Sverige,  är  en aktiv
part  i det internationella arbetet med att begränsa
utsläppen   av  växthusgaser.  Utskottet  ser  ingen
anledning att  ifrågasätta  de danska insatserna för
att   uppfylla   åtagandena  om  utsläppsminskningar
enligt Kyotoprotokollet.
Beträffande  vad   som   i  en  motion  anförs  om
redovisning av utsläppen vill  utskottet  påpeka att
den    svenska    utsläppsstatistiken    bygger   på
internationellt  vedertagna  principer som utskottet
inte ser något skäl att frångå.
Utskottet vill även erinra om  den  översyn  av de
energipolitiskt    motiverade   klimatinsatser   som
utredningen   om  det  långsiktiga   energipolitiska
programmet  omfattat   och   motser  att  regeringen
återkommer i dessa frågor till riksdagen.
Med  hänvisning  till det ovan  anförda  avstyrker
utskottet samtliga här  aktuella  motioner i berörda
delar.

Kärnkraft


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner med krav  på att
beslutet   om   kärnkraftsavvecklingen  skall
upphävas och att  de pågående förhandlingarna
med kraftindustrin  i  frågan skall avbrytas.
Utskottet  hänvisar till  de  riktlinjer  som
fastställts  och  de beslut riksdagen fattat.
Jämför reservationerna  4 (m, fp), 5 (kd) och
6 (mp).
Riksdagen  bör även avslå  två  motionsyrkanden  om  att
förbudet  i  den   s.k.  kärntekniklagen  mot
uppförande   av   kärnkraftsreaktorer   skall
avskaffas. Det är utskottets  mening  att det
är  naturligt att statsmakterna markerar  att
uppförande av nya kärnkraftsreaktorer inte är
aktuellt. Jämför reservation 7 (m, fp).
Riksdagen  bör  därtill  avslå  motionsyrkanden  om  att
förbudet   i   nyssnämnda   lag   mot   vissa
förberedande åtgärder i syfte att uppföra  en
kärnkraftsreaktor  skall  upphävas. Utskottet
påpekar  att  den aktuella bestämmelsen  inte
begränsar  möjligheten   till  forskning  och
energitekniskt   utvecklingsarbete.    Jämför
reservation 8 (m, fp, kd).

Motionerna

Riksdagens  beslut  om  en  förtida  avveckling   av
kärnkraften  bör  återkallas enligt vad som anförs i
Moderata samlingspartiets motion 2003/04:N342. Varje
slag av kraftproduktion  har  sina  för-  respektive
nackdelar,  sägs  det  i  motionen.  Om  man, liksom
regeringen,  anser  att kärnkraftens nackdelar  inte
går att bemästra borde  alla svenska reaktorer, inte
bara reaktorerna i Barsebäck,  stängas  snarast.  Om
man  å  andra sidan, anför motionärerna instämmande,
anser att  dessa  nackdelar  är  hanterbara  är  det
logiskt att dra nytta av kärnkraftstekniken så länge
den   med   uppfyllda  säkerhetskrav  är  ekonomiskt
lönsam. Ovanstående  innebär  även  att de politiska
hindren  för  en  återstart  av  Barsebäcks   första
reaktor  avlägsnas.  Vidare  bör riksdagen verka för
att upphäva lagen om kärnkraftens  avveckling. Lagen
har visserligen aldrig använts men den  tjänar inget
syfte,   och  den  uppfyller  heller  inte  –  anser
motionärerna   –  grundläggande  rättssäkerhetskrav.
Regeringen     bör     även      återkalla      sitt
förhandlingsuppdrag  rörande  kärnkraftens  framtid.
Industrin  bör  ta det fulla ansvaret för beslut  om
såväl investeringar  som  nedläggningar,  sägs  det.
Avvikelser    från    denna    linje    leder   till
samhällsekonomiska   kostnader.  Vidare  bidrar   de
politiska ingripandena  till  att skapa osäkerhet om
spelreglerna för kraftindustrins  verksamhet  och om
industrins  elförsörjning.  I motionen pläderas även
för att bestämmelserna i den s.k. kärntekniklagen om
förbud mot uppförande av kärnkraftsreaktorer (5 a §)
och  om  förbud  mot vissa förberedande  åtgärder  i
syfte att uppföra  en  kärnkraftsreaktor  (6  §) bör
upphävas.    När    det   gäller   den   förstnämnda
bestämmelsen är motionärerna  av  den  uppfattningen
att lagstiftningen inte bör utesluta möjligheten att
bygga  nya  reaktorer  i  Sverige  även  om  det   i
dagsläget inte finns några intressenter. Beträffande
den  andra  bestämmelsen framhålls dess oförenlighet
med de principer  om  yttrande-  och tankefrihet som
bör ligga till grund för all lagstiftning  samt  att
den försvårar och skadar svensk forskning.

Att 6 § kärntekniklagen bör upphävas anförs även i
motionerna   2003/04: N204 (m) och 2003/04:N242 (m).
I båda motionerna  framhålls att bestämmelsen hämmar
den akademiska friheten.  I  den sistnämnda motionen
sägs vidare att bestämmelsen saknar  någon  funktion
då   det  av  5  a  §  kärntekniklagen  framgår  att
tillstånd  att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får
meddelas.
En  ny folkomröstning  i  frågan  om  kärnkraftens
ställning  bör hållas enligt vad som anförs i motion
2003/04:N282 (m). Motionärerna hänvisar till att det
har gått närmare  ett  kvartssekel sedan beslutet om
kärnkraftens avveckling  fattades och att det därför
är   angeläget   att  de  nya  väljargrupperna   får
möjlighet att avge  sin  syn  på  frågan. Arvet från
1980 års folkomröstning verkar förlamande  på svensk
energiförsörjning, anför motionärerna och menar  det
reser  den  principiellt viktiga frågan om hur länge
riksdagen skall se sig som bunden av ett utslag i en
formellt rådgivande folkomröstning.
Enligt vad  som  anförs  i motion 2003/04:N290 (m)
bör 1997 års energipolitiska  uppgörelse  rivas  upp
med  innebörden  att  Barsebäcks första reaktor åter
tas  i drift och att det  inte  blir  någon  förtida
stängning  av Barsebäcks andra reaktor. Motionärerna
menar  att  Sverige   måste   bygga   upp  en  trygg
energiförsörjning. Kärnkraften, som tillsammans  med
vattenkraften utgör stommen i elförsörjningen, måste
bibehållas.
Folkpartiet  framhåller  i motion 2003/04:N324 att
kärnkraften bör utnyttjas under  hela  sin  tekniska
och  ekonomiska  livslängd.  Motionärerna menar  att
reaktorer  skall  stängas när en  behörig  myndighet
konstaterar att de  inte  längre  uppfyller gällande
säkerhets- och miljökrav. Politiker  är inte bäst på
att avgöra när en avstängning kan äga  rum.  Därtill
förordas  att  Barsebäcks  första reaktor tas i bruk
igen  så  snart  det  är möjligt.  Den  nu  pågående
avvecklingen,     där     en     väl      fungerande
kärnkraftsreaktor  i  Barsebäck har ställts av,  har
bidragit till den senaste vinterns effektproblem och
till   en   betydande   osäkerhet   inom   industrin
beträffande  den  framtida  tillgången  på  el.  Den
handlingslinje regeringen  har,  dvs.  att  överlåta
kärnkraftens  avveckling  till  en förhandlare,  ser
motionärerna  som  tvivelaktig,  inte  minst  i  ett
demokratiskt   perspektiv.  Vidare  ifrågasätts   om
regeringens  möjligheter   att   tillämpa  lagen  om
kärnkraftens  avveckling  verkligen  lägger  en  god
grund  för  dessa förhandlingar.  Denna  lag,  menar
motionärerna, borde aldrig att tillkommit och bör nu
omedelbart avskaffas.  I motionen framhålls även att
de politiska hindren för  en  fortsatt och utvecklad
användning av kärnenergin måste  bort.  Motionärerna
anser att det inte finns några skäl att behålla  5 a
§   kärntekniklagen,  som  förhindrar  byggandet  av
kärnkraftsreaktorer  i  Sverige. Därtill påpekas att
en  omprövning  av  6 § kärntekniklagen  bör  göras.
Detta s.k. tankeförbud  kan  kritiseras både för att
vara  oförenligt  med principer  för  yttrande-  och
tankefrihet  och  för  att  vara  hämmande  för  den
akademiska friheten i landet.
Riksdagen bör, enligt  vad  som  uttrycks i motion
2003/04:N287  (fp),  säga ifrån och avbryta  den  nu
pågående kärnkraftsavvecklingen.  Motionärerna menar
att   den  svenska  energipolitiken  hamnat   i   en
återvändsgränd, med tydliga målkonflikter. Samtidigt
som klimatpåverkan  skall  minskas skall kärnkraften
avvecklas. Regeringen borde  därför gå samman med de
tillväxtorienterade  partierna   på  den  borgerliga
sidan  för  att  föra  en  realistisk  energipolitik
syftande  till  att  säkra  energiförsörjningen  för
hushåll  och  industrier till rimliga  priser,  sägs
det.
För att klara  elförsörjningen på ett miljömässigt
acceptabelt sätt bör, enligt vad som anförs i motion
2003/04:N313 (fp),  stängningen  av Barsebäcks andra
reaktor skrinläggas samtidigt som  Barsebäcks första
reaktor åter tas i drift. Återstarten  måste  enligt
motionärerna   göras   innan  det  av  tekniska  och
ekonomiska skäl är för sent.  Därtill  sägs  det att
Sverige i praktiken har ett förbud mot forskning och
planering   kring   ny   kärnkraft   och  att  detta
förhindrar  att  ny  och  viktig  kunskap  genereras
samtidigt som det försvårar Sveriges möjligheter att
utvärdera internationell forskning.
Kritik  mot  hur  regeringen  handlagt  frågan  om
kärnkraftens      avveckling     förs     fram     i
Kristdemokraternas  motion 2003/04:N413. Beslutet om
Barsebäcks nedläggning  togs  utan att de ekonomiska
effekternas  omfattning var kända.  Vidare  saknades
miljökonsekvensanalyser    och    samhällsekonomiska
analyser. Motionärerna menar därför  att  det  i  en
prövning   av   villkoren   inför   stängningen   av
Barsebäcks   andra   reaktor   även  skall  ingå  en
ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys  och
en  samhällsekonomisk  analys.  I motionen framhålls
även   att   6   §  kärntekniklagen  bör   upphävas.
Bestämmelsen  har  en   hämmande   effekt   på   den
akademiska  friheten och det kan ifrågasättas om det
över huvud taget  är  möjligt  att – utan lagbrott –
presentera   genomarbetade   och   kostnadsberäknade
alternativ   till  prövning  i  den  energipolitiska
debatten, sägs det i motionen.
I   motion  2003/04:N415   (mp)   sägs   det   att
Miljöpartiet vill införa som mål för kärnkraften att
tre  reaktorer  skall  avvecklas  inom  två  år  och
resterande  reaktorer  skall därefter avvecklas inom
en  tioårsperiod.  För  att   minska   beroendet  av
kärnkraft  och  riskerna  för  en  förödande  olycka
föreslås  olika  former  av  styrmedel  i  motionen.
Motionären    vill   bl.a.   införa   en   lag   mot
effekthöjningar    på    befintliga   kärnkraftverk.
Effekthöjningar  innebär  ökat   kärnkraftsberoende,
sägs det i motionen. Vidare bör säkerhetskraven  för
kärnkraftverk  höjas. Motionären menar att det varit
oproportionerligt   många  allvarliga  incidenter  i
svenska  kärnkraftverk   som   pekar  på  brister  i
säkerhetskultur och på brister i  själva  hårdvaran.
Konsekvenserna av höjda ambitioner för säkerheten är
troligen  att  några  reaktorer  kommer  att stängas
relativt  snart  eftersom  det  blir  för  dyrt  att
genomföra  de  föreskrivna  åtgärderna. Även för  de
nyare  reaktorerna  får  ett  krav  på  bevarad  och
förbättrad säkerhet konsekvenser, även om det kan ta
tid. Kärnkraftbolagens ekonomi  behöver  även  göras
mer transparent. Åtminstone av de företag där staten
är  majoritetsägare  bör man kräva en redovisning  i
årsredovisningarna av  ekonomin  för  varje reaktor,
eftersom det är av central betydelse för  ägaren att
ha denna information. Därtill bör regeringen avbryta
förhandlingarna  med  kraftbolagen  om  kärnkraftens
framtid.  Så  länge  kraftindustrin  kan  hoppas  på
direkt kompensation för att stänga reaktorer, kommer
den  att  fortsätta  driva dessa även om de går  med
förlust.
Frågan om hur länge  en  folkomröstning  kan anses
vara legitim ställs också i motion 2003/04:N261  (m,
kd,  fp).  Ett  stort  antal  väljare har tillkommit
sedan folkomröstningen om kärnkraft  år  1980. Dessa
har   inte   fått   vara  delaktiga  i  beslutet  om
avveckling av kärnkraften.  Med  anledning  av detta
efterfrågar   motionärerna  en  förnyad  miljö-  och
energidebatt mellan  de  folkvalda och de medborgare
som  framgent  berörs av utvecklingen,  dvs.  hänsyn
måste  tas  till  vad  dagens  medborgare  anser  om
kärnkraften    och    inte    till    utgången    av
folkomröstningen år 1980.
Barsebäck 2 bör inte stängas innan det finns annan
ny produktionskapacitet  i  tillräcklig  omfattning,
anförs  det  i  motion  2003/04:N343  (kd,  m).  Den
svenska   produktionskapaciteten   har   visat   sig
otillräcklig,  och  under  den  senaste  vintern har
tidvis mycket el fått importeras. Detta leder  i sin
tur  till  ökade  koldioxidutsläpp  eftersom  den el
Sverige   importerar  framför  allt  är  kolbaserad.
Regeringen  och  dess  samarbetspartier borde enligt
motionärerna i stället ta  intryck  av den utbyggnad
av kärnkraften som sker i vår omvärld,  sägs  det  i
motionen.

Vissa kompletterande uppgifter


Om kärnkraftens avveckling

Enligt   gällande   riktlinjer  för  energipolitiken
skall, som redan beskrivits, kärnkraftsreaktorerna i
Barsebäck ställas av.  Den 30 november 1999 stängdes
den första reaktorn i Barsebäck.  Den andra reaktorn
skulle   enligt  1997  års  energipolitiska   beslut
ställas av  före  den  1  juli 2001. Ett villkor för
stängningen är dock att bortfallet  av  elproduktion
kan  kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion
och minskad  elanvändning.  Vidare  får  stängningen
inte medföra påtagligt negativa effekter i  fråga om
elpriset,    tillgången   på   el   för   industrin,
effektbalansen eller miljön och klimatet. Regeringen
redovisade  hösten   2000   i   en  skrivelse  (skr.
2000/01:15)  sin  bedömning  att riksdagens  villkor
inte  var uppfyllda för en stängning  av  den  andra
reaktorn   i   Barsebäck   före  den  1  juli  2001.
Regeringen  bedömde  emellertid   att  en  stängning
skulle kunna genomföras senast före  utgången  av år
2003   efter  det  att  erforderliga  åtgärder  fått
genomslag.  Riksdagen  (bet. 2000/01:NU3) instämde i
regeringens bedömning. Regeringen  redovisade hösten
2001  ånyo  i  en skrivelse (skr. 2001/02:  22)  sin
bedömning.  Den  förnyade  prövning  som  regeringen
gjorde under år 2001  visade  att  förutsättningarna
för   en   stängning  inte  hade  förändrats   sedan
prövningen  året   innan.  Även  denna  gång  delade
riksdagen (bet. 2001/02: NU3) regeringens bedömning.

Våren 2002 meddelade  regeringen sin avsikt (prop.
2001/02:143)  att  söka nå  en  överenskommelse  med
industrin om en långsiktigt  hållbar politik för den
fortsatta kärnkraftsavvecklingen  och  omställningen
av energisystemet. Regeringen beslutade  i juni 2002
att  utse  en  förhandlingsman  (generaldirektör  Bo
Bylund)  med uppdrag att för statens  del  genomföra
överläggningar  med  industrin i syfte att förbereda
en sådan överenskommelse.
Regeringen presenterade våren 2003 en ny bedömning
(prop. 2002/03:85) avseende villkorsuppfyllelsen för
en  stängning  av den andra  reaktorn  i  Barsebäck.
Enligt regeringens  bedömning  var  inte  riksdagens
villkor  för  en stängning helt uppfyllda vad  avser
effektbalanssituationen  och  påverkan på miljön och
klimatet.  Vidare  ansåg regeringen  att  frågan  om
stängningen av Barsebäck  2 bör hanteras tillsammans
med   förhandlingarna   om  de  övriga   kvarvarande
reaktorerna och frågan om  energiomställningen i sin
helhet.  Möjligheterna till en  snabb  stängning  av
Barsebäck  2  inom  ramen för en förhandlingslösning
skall särskilt prövas.  Regeringen  beslutade i mars
2003   om   ett   särskilt   tilläggsuppdrag    till
förhandlingsmannen   i   denna   del.   En  särskild
redovisning avseende Barsebäck 2 skall lämnas senast
den  30 april 2004. Vidare har regeringen  uppdragit
åt  Svenska   kraftnät   att  vid  skapandet  av  en
effektreserv  beakta  den planerade  stängningen  av
Barsebäck 2. Uppdraget  skall redovisas senast den 1
februari 2004.
Riksdagen beslöt i juni 2003 (bet. 2002/03:NU11) i
enlighet  med  regeringens   uppfattning.  Samtidigt
gjorde riksdagen ett uttalande  om  att det bör vara
regeringen   som   på  grundval  av  den  eventuella
överenskommelsen som  uppnås  i  förhandlingarna med
kraftindustrin, eller i annat fall  i  enlighet  med
lagen  om  kärnkraftens  avveckling,  avgör  när  en
stängning   av  Barsebäck  2  är  möjlig.  Riksdagen
framhöll emellertid  att  de av riksdagen uppställda
villkoren  för  en  stängning   alltjämt  gäller.  I
reservationer (m, fp; kd; mp) framförde  företrädare
för   dessa   partier  sin  syn  på  stängningen  av
Barsebäck 2.
I juni 2003 ställde  Maria  Larsson  (kd) en fråga
(fr.   2002/03:1144)   till   näringsminister   Leif
Pagrotsky om hur denne avsåg informera  de folkvalda
om förhandlingarna rörande en överenskommelse mellan
staten  och  kärnkraftsägarna. I sitt svar  påpekade
näringsministern  att regeringen anser det angeläget
att  den  kommande  överenskommelsen   har   bredast
möjliga  förankring.  Samtidigt måste man ha respekt
för   att  det  ligger  i  sakens   natur   att   en
förhandlingsprocess  inte  kan  bedrivas helt öppet.
Ministern  påpekade att förhandlarens  förslag  till
överenskommelse  kommer att föreläggas riksdagen för
sedvanlig behandling.
Med anledning av  vad  som  i  en motion anförs om
säkerheten   vid  de  svenska  kärnkraftverken   kan
erinras    om   den    av    regeringen    tillsatta
Kärnsäkerhetsutredningen   (dir.   2002:33),  vilken
bl.a.    har   haft   till   uppgift   att   föreslå
författningsändringar  på  kärnsäkerhetsområdet samt
analysera  förutsättningarna  för  kärnsäkerhet  och
strålskydd  vid   de   svenska  kärnkraftverken  mot
bakgrund     av    utvecklingen     i     omvärlden.
Kärnsäkerhetsutredningen  redovisade i november 2003
sina överväganden i betänkandet  om kärnkraftverkens
säkerhet och strålskydd (SOU 2003:100).  Utredningen
konstaterar  sammanfattningsvis  att  den inte  sett
några tekniska omvärldsfaktorer som på ett avgörande
sätt      skulle      hota      säkerhets-     eller
strålskyddsarbetet.   Det   påpekas  dock   att   en
förutsättning  för denna bedömning  är  en  fortsatt
aktiv utrednings-  och  tillsynsverksamhet  hos både
Statens   kärnkraftinspektion   (SKI)   och  Statens
strålskyddsinstitut    (SSI)    när    det    gäller
kärnkraftverken.  Vidare  föreslår utredningen vissa
krav    beträffande    rapportering    samt    vissa
författningsändringar.

När  det  gäller  säkerhetsnivån  vid  de  svenska
kärnkraftverken  kan  även  nämnas  att  kärnteknisk
verksamhet enligt 3 § lagen  (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (den s.k. kärntekniklagen) skall bedrivas
på   ett   sådant  sätt  att  kraven   på   säkerhet
tillgodoses  och  att  de förpliktelser uppfylls som
följer  av  Sveriges överenskommelser  i  syfte  att
förhindra  spridning   av   kärnvapen  och  obehörig
befattning  med kärnämne och sådant  kärnavfall  som
utgörs av använt kärnbränsle.
Beträffande  vad i några motioner förordas rörande
ett upphävande av  lagen (1997:1320) om kärnkraftens
avveckling  kan nämnas  att  enligt  denna  lag  får
regeringen  besluta  att  rätten  att  med  stöd  av
tillstånd   enligt    kärntekniklagen    driva    en
kärnkraftsreaktor  för  att utvinna kärnenergi skall
upphöra  att  gälla  vid  en   viss   tidpunkt.  Vid
riksdagsbehandlingen  av  ovan  nämnda lag  betonade
utskottet (bet. 1997/98:NU5) bl.a.  de  villkor  för
avställningen   som   tidigare   nämnts   samt   att
riksdagen,   innan  en  stängning  av  reaktorn  kan
genomföras, skall  ges  möjlighet att pröva om dessa
villkor är uppfyllda. I reservationer  (m,  fp;  kd)
yrkades avslag på förslaget till lag om kärnkraftens
avveckling.

Vissa bestämmelser i kärntekniklagen

Enligt  5  a § kärntekniklagen får det inte meddelas
tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor. Beslutet
om ett förbud  mot  att uppföra en kärnkraftsreaktor
fattades av riksdagen  år  1986  (prop.  1986/87:24,
bet. 1986/87:NU13). Beslutet innebar i praktiken ett
förbud  för regeringen att använda den rätt  att  ge
tillstånd    till    nya   kärnkraftsreaktorer   som
regeringen  innan införandet  av  denna  bestämmelse
formellt hade  enligt  lagen.  Utskottet  påpekade i
detta   sammanhang  att  det  var  väl  befogat  att
riksdagen  bringar  kärntekniklagens bestämmelser om
möjlighet  att erhålla  tillstånd  till  kärnteknisk
verksamhet i  överensstämmelse  med riktlinjerna för
den långsiktiga energipolitiken. Vidare anfördes att
det var naturligt att statsmakterna tydligt markerar
att nya kärnkraftsreaktorer är ett  avslutat stadium
i  den svenska energipolitiken. I reservationer  (m;
fp)   argumenterades  mot  att  bestämmelsen  skulle
införas.  Senast  utskottet  behandlade förbudet mot
att uppföra en kärnkraftsreaktor  var våren 2003 med
anledning   av  en  då  aktuell  motion.   Utskottet
framhöll (bet.  2002/03:NU11)  att  skälen  för  att
införa  bestämmelsen i allra högsta grad fortfarande
är giltiga.

I 6 § kärntekniklagen  stipuleras  att  ingen  får
utarbeta  konstruktionsritningar, beräkna kostnader,
beställa  utrustning   eller   vidta   andra  sådana
förberedande   åtgärder  i  syfte  att  inom  landet
uppföra   en  kärnkraftsreaktor.   I   samband   med
införandet  av  detta  förbud  diskuterade utskottet
först  innebörden  av  den föreslagna  bestämmelsen.
Härvid framhöll utskottet  (prop.  1986/87:13,  bet.
1986/87:NU13) att förbudets funktion skulle vara att
motverka att personer i en åsyftad begränsad krets –
ansvariga  för  kraftföretag  vilka  är tänkbara som
reaktorinnehavare     –     vidtar    något    slags
resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att
uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Ett enigt utskott
underströk  att  ett  sådant  förbud   inte   skulle
förhindra   personer   i   nämnda  krets  att  t.ex.
muntligen eller skriftligen plädera för fortsatt och
ökad kärnkraftsanvändning, inklusive  uppförande  av
ytterligare   kärnkraftsaggregat.  Det  skulle  inte
heller,    betonade     utskottet,    inkräkta    på
möjligheterna till forskning  och  utvecklingsarbete
på   det  kärntekniska  området  och  till   svenskt
deltagande  i  internationellt  samarbete inom detta
område. Därefter tog utskottet ställning till frågan
om  införandet av förbudet. Med vissa  redaktionella
ändringar  tillstyrkte utskottet att förbudet skulle
införas, medan  en motsatt uppfattning fördes fram i
en reservation (m, fp).
I    en    översyn    av     lagstiftningen     på
kärnenergiområdet   i   början  av  1990-talet  (SOU
1991:95)  föreslogs  att paragrafen  om  förbud  mot
vissa förberedande åtgärder skulle avskaffas. Enligt
utredningen  kunde  bestämmelsen   inte  anses  vara
motiverad  av  säkerhetsskäl och borde  därför  inte
höra hemma i nämnda  lag, vilken är att betrakta som
en  säkerhetslag. Utredningens  förslag  beträffande
6 §  berördes   dock   inte  i  den  därpå  följande
propositionen (prop. 1992/93:98).
Som   tidigare  nämnts  tillsatte   regeringen   i
februari  2002  en utredning om kärnsäkerheten. I en
skrivelse till Kärnsäkerhetsutredningen (daterad den
8 maj  2003) har Statens  kärnkraftinspektion  (SKI)
föreslagit   ett   antal   författningsändringar  på
kärnsäkerhetsområdet.   Det   gäller   bl.a.   6   §
kärntekniklagen  som  SKI  inte  anser  fylla  någon
funktion och därför bör slopas. SKI  framhåller  att
myndigheten ofta får förfrågningar från forskare som
är  verksamma  inom  det  kärntekniska  området  som
undrar  om det är förbjudet att bedriva forskning på
det kärntekniska  området  som  rör  kärnsäkerheten.
Vidare sägs det i skrivelsen att SKI vid varje sådan
fråga  får  förklara  att  det i 6 § kärntekniklagen
inte  finns  något  förbud  i bestämmelsen  mot  att
forska    om   ny   kärnkraft,   bedriva    tekniskt
utvecklingsarbete, delta i internationellt samarbete
eller   att   projektera    och    konstruera    nya
kärnkraftverk för försäljning utomlands.
Kärnsäkerhetsutredningen     förordar    i    sitt
betänkande   om   kärnkraftverkens   säkerhet    och
strålskydd  att  6  §  kärntekniklagen stryks. Detta
motiveras  med att det ur  kärnsäkerhetssynpunkt  är
angeläget  att   forskning   i   syfte   att  främja
säkerheten vid kärnkraftverken bedrivs så  länge det
finns  reaktorer. Det bör enligt utredningen  därför
inte finnas  något som leder till tveksamheter kring
denna forskning.  Vidare framhålls att innebörden av
6 § ofta misstolkas  som  ett förbud mot att bedriva
forskning  eller  utveckling,  även  då  det  gäller
kärnsäkerhet.  Därtill  påpekas  att  det  finns  en
bestämmelse (5 a  §) som förbjuder att tillstånd ges
för att uppföra kärnkraftsreaktorer.
När riksdagen senast  –  våren  2003  – behandlade
frågan  om  6  §  kärntekniklagen betonade utskottet
(bet.  2002/03:NU11)   att  den  enda  begränsningen
bestämmelsen gäller är sådana  aktiviteter  som  har
direkt  koppling  till  planer  på  att  uppföra  en
kärnreaktor  i  Sverige. Vidare förutsatte utskottet
att    Kärnsäkerhetsutredningen    beaktade    SKI:s
synpunkter och emotsåg regeringens ställningstagande
med  anledning  av  utredningens  slutsatser.  Dessa
bedömningar  borde enligt utskottets mening rimligen
inväntas innan några förändringar av kärntekniklagen
genomfördes. I en reservation (m, fp, kd) förordades
att riksdagen skulle upphäva bestämmelsen.

Utskottets ställningstagande


Inledning

Utskottet behandlar  först  motionsyrkanden  rörande
avvecklingen  av kärnkraften och därefter kraven  på
upphävande  av  dels   förbudet  mot  uppförande  av
kärnkraftsreaktorer,   dels   förbudet   mot   vissa
förberedande åtgärder.

Avvecklingen av kärnkraften

En central del i den energipolitiska  uppgörelse som
träffats  mellan företrädare för Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet  och Centerpartiet är avvecklingen av
kärnkraften.  Enligt  de  riktlinjer  som  riksdagen
fastställt   skall    kärnkraften    ersättas    med
effektivisering av elanvändningen, konvertering till
förnybara  energislag  samt  miljömässigt acceptabel
elproduktionsteknik.

Riksdagen har genom tidigare fattade beslut ställt
sig  bakom  den  ordning  som  innebär  att  de  två
reaktorerna  i Barsebäck skall stängas.  Den  första
reaktorn  i  Barsebäck  stängdes  i  november  1999.
Stängningen av Barsebäcks andra reaktor är villkorad
såtillvida  att  bortfallet  av  elproduktion  skall
kompenseras genom  tillförsel av ny elproduktion och
minskad användning av  el.  Enligt riksdagens beslut
får  en  stängning  heller  inte   medföra  negativa
effekter i fråga om elpriset, tillgången  på  el för
industrin, effektbalansen eller miljön och klimatet.
Riksdagen har vid tre tillfällen prövat frågan om en
stängning    av    Barsebäck    2,   utan   att   en
riksdagsmajoritet  funnit  att  villkoren   för   en
stängning  varit uppfyllda. Senast riksdagen prövade
denna fråga  var  våren  2003.  Riksdagen beslöt vid
detta  tillfälle  att  frågan  om  en  stängning  av
Barsebäck 2 skall ingå i de pågående förhandlingarna
mellan  staten  och kraftindustrin. Vidare  uttalade
riksdagen, på utskottets initiativ, att det bör vara
regeringen  som  på   grundval   av  den  eventuella
överenskommelse  som  uppnås  i förhandlingarna  med
kraftindustrin avgör när en stängning av Barsebäck 2
är  möjlig.  Utskottet underströk  dock  att  de  av
riksdagen  uppställda  villkoren  för  en  stängning
alltjämt gäller.
Utskottet  har  på  dessa punkter inte någon annan
uppfattning än vad riksdagen tidigare beslutat om.
I   några   motioner  begärs   att   de   pågående
förhandlingarna  med  kraftindustrin om kärnkraftens
avveckling  skall avbrytas.  Utskottet  vill  därvid
framhålla  sin   avvikande  uppfattning.  Genom  att
kraftindustrin involveras  i  förhandlingarna kan en
långsiktighet och trovärdighet  skapas  som  är till
gagn   för   hela  omställningsprocessen.  Utskottet
finner  heller   inget   skäl   för   riksdagen  att
tillmötesgå   kraven  på  en  ny  folkomröstning   i
kärnkraftsfrågan.
När det gäller  vad  i  motion  2003/04:N415  (mp)
anförs  om  krav  på årsredovisningar vill utskottet
framhålla att samma  regler  beträffande redovisning
m.m.  gäller  för statliga företag  som  för  övriga
företag.
Med det anförda  avstyrker  utskottet samtliga här
aktuella motioner i berörda delar.

Förbudet mot uppförande av kärnkraftsreaktorer

Som  utskottet  vid  tidigare tillfällen  anfört  är
förbudet i kärntekniklagen  (5 a §)  mot att uppföra
nya  kärnkraftsreaktorer riktat mot regeringen.  Vid
införandet  av bestämmelsen betonade utskottet bl.a.
att  det  var naturligt  att  statsmakterna  tydligt
markerar att  uppförandet av nya kärnkraftsreaktorer
inte  är  aktuellt.   Detta   är  enligt  utskottets
uppfattning  i allra högsta grad  alltjämt  giltigt.
Utskottet ser  således  inget skäl för riksdagen att
tillmötesgå  de  här aktuella  motionsyrkandena.  De
avstyrks alltså.

Förbudet mot vissa förberedande åtgärder

Förbudet  i  kärntekniklagen   (6   §)   mot   vissa
förberedande   åtgärder   i  syfte  att  uppföra  en
kärnkraftsreaktor har behandlats  av  utskottet  vid
ett  flertal  tillfällen.  Vid  införandet  av denna
bestämmelse underströk utskottet – enhälligt  –  att
den   inte   innebar   ett   förbud  mot  forskning,
tankeutbyte etc. kring kärntekniska frågor. Den enda
begränsningen  gäller  sådana  aktiviteter  som  har
direkt  koppling  till  planer  på  att  uppföra  en
kärnreaktor  i Sverige. I detta sammanhang  betonade
utskottet  att   bestämmelsen   inte   heller  skall
inkräkta på möjligheterna till svenskt deltagande  i
internationellt  samarbete  på det aktuella området.
Utskottet står fast vid tidigare  ställningstaganden
i denna fråga.

Som         tidigare         redovisats        har
Kärnsäkerhetsutredningen nyligen  förordat  att  6 §
kärntekniklagen   tas  bort.  Utredningen  motiverar
detta med att bestämmelsen  ofta  misstolkas som ett
förbud    mot    att    bedriva    forskning   eller
utvecklingsarbete,     även     då     det    gäller
kärnsäkerheten.  Enligt  utskottets uppfattning  bör
utredningens slutsatser i sedvanlig ordning beredas.
Med  det anförda avstyrker  utskottet  samtliga  i
denna del behandlade motionsyrkanden.

Naturgas


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  motionsyrkanden  om en
ökad användning av naturgas i Sverige och  om
en  utbyggnad  av  det svenska naturgasnätet.
Utskottet menar bl.a.  att  naturgasen  skall
konkurrera  av  egen  kraft  på  den  svenska
energimarknaden  och  att  staten  inte skall
engagera  sig  i  ekonomiskt  stöd  till   en
naturgasutbyggnad.

Motionerna

Enligt vad  som anförs i motion 2003/04:N273  (s) är
det viktigt att statsmakterna sänder sådana signaler
som   gör   att   energimarknadernas  aktörer  vågar
genomföra projekt som möjliggör att även Dalarna och
övriga Mellansverige  får  tillgång  till  naturgas.
Mellansverige och den industri som finns där har ett
stort   energibehov.   För   denna   region   skulle
tillgången på naturgas innebära en rad fördelar.

Utbudet på energimarknaderna i Dalarna bör breddas
genom  en  utbyggnad  av  ledningsnätet för naturgas
till  de viktigaste basindustrierna,  anförs  det  i
motion  2003/04:N300  (s). Detta är en förutsättning
för ökad elproduktion i  kraftvärme och mottryck. På
sikt  kan  naturgas  även  bidra   till  att  bredda
näringslivet  och  underlätta  ökad  förädlingsgrad,
sägs det.
Naturgasens  roll  för  energiförsörjningen  lyfts
fram även i motion 2003/04:  N302  (s). En utbyggnad
av naturgasnätet ger svenska företag  möjlighet  att
gå  över  från kol, olja och gasol till naturgas som
har lägre miljöbeskattning.  Därigenom kan företagen
minska  sina  kostnader och utsläpp  samt  förbättra
arbetsmiljön. Detta  skulle leda till att företagens
konkurrenskraft stärks.  Motionärerna ser det därför
som viktigt att riksdagen uttalar att naturgasen har
en    viktig    roll   i   den   framtida    svenska
energiförsörjningen.
Konkurrenskraftiga   alternativ   när  det  gäller
energiutbudet  i  Södermanlands  län  efterfrågas  i
motion   2003/04:N393   (s).  Motionärerna  förordar
naturgas  vilket  är  en  uthållig,   effektiv   och
miljöanpassad    energikälla.   En   etablering   av
naturgas,  som  i dag  inte  finns  tillgänglig  för
industrin   i  Södermanland,   skulle   bidra   till
regionens   utveckling   och   konkurrenskraft   och
innebära avsevärda  miljöförbättringar,  sägs  det i
motionen.
I  motion 2003/04:N223 (m) framhålls att det finns
starka   skäl   för   en   fortsatt   utbyggnad   av
naturgasnätet norr om Gislaved. Motionärerna påtalar
att     erfarenheterna    visar    att    en    ökad
naturgasanvändning  främst  har ersatt kol, olja och
gasol. Detta har lett till en minskning av utsläppen
av många miljö- och hälsopåverkande ämnen, sägs det.
Vidare framhålls att naturgasen  ger  möjlighet till
högre   elutbyte   i   kraftvärmeverk  jämfört   med
alternativen. Kraftvärme  baserad  på  naturgas  kan
ersätta kolkraft, vilket leder till minskade utsläpp
av  koldioxid. För att en utbyggnad av naturgasnätet
skall   ske   krävs   det  enligt  motionärerna  att
statsmakterna  sänder  tydliga   signaler   om   att
naturgasen   är   en   viktig  del  av  det  samlade
energiutbudet.
Att  Sverige  bör  ompröva  sin  inställning  till
naturgas anförs också  i  motion  2003/04:N238  (m).
Motionärerna    menar    att   energipolitiken   bör
formuleras  så att en utbyggnad  av  naturgasnät  på
kommersiella   grunder  i  Mellansverige  välkomnas.
Frånvaron av naturgas  i  Mellansverige  kan på sikt
bidra till en svagare industriell utveckling i denna
region  jämfört  med  andra  konkurrerande regioner.
Vidare  leder ett utbyggt naturgasnät  och  en  ökad
användning    av   gasteknik   till   nya   hållbara
energilösningar.
Avsaknaden    av    naturgas    i    Mellansverige
uppmärksammans även  i  motion 2003/04:N281 (m). Den
nu  förda politiken hotar  enligt  motionärerna  att
förr  eller senare spoliera basindustrins förtroende
när  det   gäller  att  fortsätta  att  investera  i
Sverige. Energipolitiken  måste  i  stället välkomna
initiativ  som  kan  öka utbudet på elmarknaden  och
bränslemarknaden. Naturgas kan bidra till såväl ökad
konkurrens på bränslemarknaden  som  ökat  utbud  på
elmarknaden      genom     byggandet     av     små,
kostnadseffektiva            kraftvärmeanläggningar.
Lokaliseringen av naturgasledningar  bör  ske så att
naturgas    blir    tillgängligt   för   företag   i
Mellansverige  som behöver  få  tillgång  till  fler
bränslealternativ,  sägs det i motionen. Utbyggnaden
av naturgasnätet bör  ske utan subventioner, men bör
välkomnas av statsmakterna.
En ytterligare utbyggnad  av naturgasnätet i Skåne
skulle förbättra möjligheterna  till investeringar i
små  kraftvärmeanläggningar,  sägs   det   i  motion
2003/04:N290   (m).   En   fortsatt   utbyggnad   av
naturgasnätet  i  östra Skåne möjliggör att naturgas
kan ersätta andra fossila bränslen. Vidare riskeras,
utan ett utbyggt naturgasnät, att biogas endast blir
ett begränsat lokalt initiativ med småskalig och dyr
infrastruktur.
Energiförsörjningen  i  Östergötlands län saknar i
dag den mångfald och flexibilitet som andra regioner
i landet åtnjuter, anförs det  i motion 2003/04:N224
(kd).   Regionen  behöver  få  tillgång   till   nya
energislag   för   att   kunna  förlita  sig  på  en
långsiktig   och  uthållig  energiförsörjning.   Det
gäller framför  allt tillgången till naturgas enligt
motionärerna. Naturgasen  skulle  med  fördel  kunna
användas  inom  industrin  och  för  att  tillgodose
behovet av lokalt producerad el.
Tillgång   till   en   utbyggd  infrastruktur  för
naturgas kan underlätta en  introduktion av biogas i
stor skala, sägs det i motion 2003/04:N263 (kd). Det
finns i dag redan exempel på att biogas distribueras
i   ledningsnät   som  är  avsedda   för   naturgas.
Motionärerna  menar  därför  att  biogasanvändningen
måste  ges  ökade   möjligheter   att   utnyttja  en
utbyggnad av naturgasnätet.

Vissa kompletterande uppgifter


Enligt de riktlinjer som riksdagen beslutade år 1988
skall  naturgasen  av egen kraft konkurrera  på  den
svenska  marknaden  (prop.   1987/88:90,   bet.   NU
1987/88:40).  Investeringar i rörledningar och inköp
av naturgas bör  ske  efter  kommersiella principer,
vilket innebär att staten inte  skall engagera sig i
ekonomiskt stöd till naturgasprojekt.

När   utskottet   våren  2003  senast   behandlade
motionsyrkanden  om  ökad   användning  av  naturgas
framhöll  ett  enigt  utskott  att  enligt  gällande
riktlinjer skall naturgasen konkurrera av egen kraft
på den svenska energimarknaden och  att  staten inte
skall   engagera   sig   i   ekonomiskt   stöd  till
naturgasutbyggnaden.  Vidare anfördes att utskottet,
mot  denna  bakgrund,  inte   såg  någon  storskalig
introduktion av naturgas framför sig. Det finns dock
inget  som  hindrar ett effektivare  utnyttjande  av
befintlig infrastruktur  för naturgas. Vikten av att
naturgasmarknaden fungerar  väl  framhölls  även och
att  den  pågående  utredningen  om konkurrensen  på
området  kan  förväntas  resultera  i  förslag  till
förbättringar.   Samtliga   då   aktuella   yrkanden
avstyrktes av utskottet.
Energimyndigheten gjorde under år 2002, efter  ett
uppdrag    i   regleringsbrevet,   en   översyn   av
naturgaslagen (2000:599). Myndigheten föreslog vissa
ändringar för  att  en  effektiv naturgasmarknad med
reell konkurrens skall kunna utvecklas.
Europaparlamentets     och     rådets     direktiv
(2003/55/EG)  om  gemensamma  regler  för  den  inre
marknaden för naturgas  trädde  i  kraft  i  augusti
2003.  Medlemsstaterna skall senast den 1 juli  2004
ha  genomfört   direktivet  i  nationell  rätt,  med
undantag för öppnande  av  marknadskunder,  som  får
skjutas  upp  till  den 1 juli 2007. I februari 2003
tillkallade regeringen  en  utredare  (direktör Sten
Kjellman)    för   att   analysera   den   fortsatta
utvecklingen på  el-  och  naturgasmarknaderna (dir.
2003:22).  Utredaren  skall  i   en   första   etapp
analysera   vilka   åtgärder   som  krävs  i  svensk
lagstiftning för att genomföra EG-direktiven  om  en
inre  marknad  för  el  och  naturgas.  Denna del av
uppdraget  skall  redovisas  den  1  december  2003.
Utredaren  skall  vidare analysera vissa  frågor  om
konkurrensen och den  vidare utvecklingen av el- och
naturgasmarknaderna.  Denna  redovisning  skall  ske
senast den 14 september  2004. Utredare har även att
ta    ställning    till    de    bedömningar     som
Energimyndigheten   har  gjort  i  den  ovan  nämnda
översynen av naturgaslagen.
I budgetpropositionen för år 2004 (utg. omr. 21 s.
48) framhåller regeringen  att  naturgasmarknaden på
sikt  bör  vara  helt  öppen  för alla  aktörer.  En
naturgasmarknad    som    möjliggör   inhemsk    och
internationell handel med naturgas  leder bl.a. till
betydande miljövinster, jämfört med användningen  av
andra   fossila   bränslen,   och   även   till  att
produktionsresurserna    kan    utnyttjas    bättre.
Naturgasmarknadspolitiken inriktas på att främja  en
fortsatt  integrering  med  övriga gasmarknader inom
Europa och i Sveriges närområde  för  att  därigenom
skapa  goda  marknadsförutsättningar, sägs det.  Det
befintliga  naturgasnätet   bidrar   till   att  öka
försörjningstryggheten  och kan, på sikt, möjliggöra
distribution och användning av andra gasbränslen som
biogas och vätgas.

Utskottets ställningstagande


Som  redovisats  i det föregående  skall  naturgasen
enligt gällande riktlinjer konkurrera av egen kraft.
Som även tidigare  sagts  skall staten inte engagera
sig i ekonomiskt stöd till en naturgasutbyggnad. Vid
detta står utskottet fast.

Naturgasen har en roll att  fylla  när  det gäller
att  ersätta  andra fossila bränslen i form av  olja
eller  kol.  Det   är  dock  utskottets  mening  att
naturgasen skall få växa på egna meriter och att det
är upp till energibolagen  att  avgöra  vad  de vill
satsa på. Enligt utskottets uppfattning är det  inte
aktuellt  med en storskalig introduktion av naturgas
i Sverige.  Det  finns  dock  inget  som hindrar ett
effektivare  utnyttjande  av befintlig infrastruktur
för   naturgas.   Detta   får  emellertid   ske   på
kommersiella grunder på en konkurrensutsatt marknad,
då staten inte har för avsikt  att ge något särskilt
stöd för en utbyggnad av naturgasnätet.

Samtidigt  är  det  angeläget att  den  befintliga
naturgasmarknaden fungerar  effektivt. Den utredning
som  har  till uppgift att se över  konkurrensen  på
området   kan    förväntas    lämna   förslag   till
förbättringar. Utredningens slutsatser  bör avvaktas
och   utskottet   motser   eventuella  förslag  till
åtgärder.
Utskottet  vill i detta sammanhang  framhålla  att
förslaget  om  en   ändring   i   beskattningen   av
kraftvärme  som innebär att skattereglerna jämställs
med   dem   som   gäller   för   industrin   främjar
användningen av naturgas.
Med det anförda avstyrker  utskottet  samtliga här
behandlade motioner i berörda delar.

Kraftvärme


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör    avslå    motionsyrkanden
beträffande kraftvärme med hänvisning till av
riksdagen  beslutade  åtgärder  och  pågående
arbete. Jämför  reservationerna 9 (m, fp, kd)
och 10 (mp).

Motionerna

Den      svenska      kraftvärmeproduktionen      är
underutvecklad, hävdas  det  i  motion  2003/04:N290
(m).  Enligt motionärerna kan detta förklaras  genom
dels  det   skattesystem   som  hittills  missgynnat
kraftvärme, dels bristen på  lämpliga  bränslen  när
det   gäller  kraftvärmeproduktion.  Naturgasen  har
stora  fördelar   i  kraftvärmeproduktion,  eftersom
elutbytet blir dubbelt så stort med naturgas som med
biobränsle  eller  kol,   sägs   det.  Vidare  krävs
långsiktigt stabila skatteregler för kraftvärme.

För att åstadkomma en energieffektivisering bör en
utfasning   av  ineffektiva  kondenskraftverk   till
förmån  för effektiva  kraftvärmeverk  med  samtidig
produktion  av  el och värme underlättas, sägs det i
motion 2003/04:N308  (mp).   Motionärerna  menar att
det  är  viktigt att det ges tydliga och långsiktiga
garantier  för  kraftvärmens konkurrenskraft i syfte
att  underlätta  genomförandet   av   satsningen  på
effektiva  kraftvärmeanläggningar.  Sverige  har  de
nödvändiga  förutsättningarna  för  en utbyggnad  av
kraftvärmen,   men  en  förvånansvärt  liten   andel
kraftvärme jämfört med omvärlden. Genom att utnyttja
denna  potential   kan   Sverige   bidra   till  att
effektivisera   energianvändningen   i  Europa.  Där
förutsättningarna  finns bör det därför  underlättas
för byggande av kraftvärme.

Vissa kompletterande uppgifter


I  2002  års energiproposition  (prop.  2001/02:143)
framhöll regeringen att möjligheterna bör undersökas
att  införa   ändringar  i  energibeskattningen  för
kraftvärmeanläggningar      som      innebär     att
skattereglerna  likställs  med  dem  som gäller  för
industriellt mottryck. I kraftvärmeverk  får  i  dag
avdrag göras för hälften av energiskatten på den del
av    bränsleförbrukningen    som    hänförs    till
värmeproduktion.    Om    i    stället    industrins
avdragsregler  införs  för  denna bränsleförbrukning
innebär det att hela energiskatten  och 79 % av kol-
dioxidskatten på bränslen får dras av.

Näringsutskottet, som beredde nämnda  proposition,
påpekade  i  detta  sammanhang  att  det  såg  flera
fördelar   med   att   öka   andelen   kraftvärme  i
energisystemet (bet. 2001/02:NU17). Då inget konkret
förslag förelåg från regeringen ansåg utskottet  att
ett  ställningstagande kunde anstå. Vidare erinrades
om  att   EG-kommissionen  skulle  pröva  förslagets
förenlighet med reglerna för statsstöd.
Förslaget  om  ändrad  kraftvärmebeskattning lades
fram  av  regeringen  i budgetpropositionen  för  år
2003,  men  riksdagen  antog   inte   förslaget  med
hänvisning  till att kommissionens godkännande  inte
förelåg  när riksdagen  behandlade  förslaget  (bet.
2002/03:FiU1). EG-kommissionen beslutade i juni 2003
att den inte hade några invändningar mot förslaget.
I   budgetpropositionen   för   år   2004   lämnar
regeringen  ånyo  förslag  till  vissa  förändringar
rörande kraftvärmebeskattningen. Regeringen föreslår
bl.a. att bränslen som förbrukas för värmeproduktion
i  kraftvärmeverk  skall  berättiga till avdrag  för
hela energiskatten och 79 % av koldioxidskatten. För
att  minska risken för en ökad  fossilanvändning  på
bekostnad  av biobränsleanvändningen föreslås att de
regler som gäller  för beräkningen av skatteavdragen
ändras.  Regeringen  föreslår   att   de   nuvarande
reglerna   ersätts   med  en  proportioneringsregel.
Slutligen föreslås att  avdraget  för energiskatt på
el som produceras i kraftvärmeverk och som används i
egen  verksamhet  som  består av el-,  gas-,  värme-
eller vattenförsörjning slopas.
Riksdagens  finansutskott   har   hanterat  nämnda
regeringsförslag  och  skatteutskottet  har  beretts
möjlighet    att   yttra   sig    över    förslaget.
Skatteutskottet   anför   i   sitt  yttrande  (yttr.
2003/04:SkU1y)  att  den  tekniska  utformningen  av
skattestimulansen för kraftvärmeverken  medfört  att
denna   produktionsform   kommit   att   förlora   i
konkurrenskraft  under  senare år. Höjda energi- och
koldioxidskatter  har inneburit  en  förbättring  av
biobränslenas         konkurrenskraft          medan
förutsättningarna  för  kraftvärmen  försämrats.  Av
bl.a.  dessa  skäl finns det enligt skatteutskottets
mening anledning  att  genomföra  en  omläggning som
innebär  att  kraftvärmeverk  får samma skatteregler
som gäller för industriellt mottryck. När det gäller
kraftvärmeverkens elavdrag vid  produktion av el som
används  i egen verksamhet har skatteutskottet  inte
funnit anledning  till någon erinran mot regeringens
förslag.   Beträffande    regeringens   förslag   om
proportionering  finns  det enligt  skatteutskottets
mening starka skäl som talar för att möjligheten att
fritt välja turordningen  bör  avskaffas. Samtidigt,
framhålls det, står det klart att  en  övergång till
proportionering    innebär    att    principen    om
konkurrensneutralitet    mellan    industrins   egen
värmeproduktion och fjärrvärmens leveranser  överges
och att detta kan leda till en avveckling av verkens
industrikunder  med ökad användning av fossilbränsle
i industrin som följd.  Med  anledning av risken för
en    negativ    utveckling    när    det     gäller
fjärrvärmeverkens    leveranser    till    industrin
förordades   att   beslutet   i   denna  del  skulle
uppskjutas.   Skatteutskottet  menade   därför   att
möjligheten att  fritt välja turordning bör behållas
vid   urvalet   av   bränslen    som   använts   för
industrileveranser och motsvarande.  Det uppskov som
ges bör enligt skatteutskottets mening  användas för
att  närmare  bedöma risken för att fjärrvärmeverken
förlorar  industrikunder   vid   en   övergång  till
proportionering  och  för  att  finna  ett sätt  att
slutföra    övergången    även    i    dessa   fall.
Finansutskottet  delade  skatteutskottets  bedömning
(2003/04:FiU1) och föreslog  därför  att regeringens
förslag  skulle  bifallas  med  den justeringen  att
möjligheten att fritt välja turordningen behålls vid
urvalet     av     bränslen    som    använts    för
industrileveranser och motsvarande. Riksdagen biföll
finansutskottets förslag.
I sammanhanget kan  även  nämnas  det förslag till
direktiv  om  främjande av kraftvärme (KOM/2002/405)
som EG-kommissionen presenterade i juni 2002, vilket
har som syfte att  upprätta ramar som kan främja och
underlätta investeringar  i  och effektiv användning
av kraftvärmeverk. Utgångspunkten  för direktivet är
att mer kraftvärme inte är ett mål i  sig,  utan kan
vara   ett   effektivt   redskap   för   att   uppnå
energibesparingar    och    bidra    till   minskade
koldioxidutsläpp. En allmän riktlinje  om  förslaget
nåddes vid energiministermötet i maj 2003.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  är  av den uppfattningen att kraftvärmens
fördelar måste beaktas.  Mot  den  bakgrunden  delar
utskottet    regeringens    uppfattning    att   den
energieffektiva el- och värmeproduktionen som sker i
kraftvärmeverk bör underlättas.

Enligt  de riktlinjer som fastställdes genom  2002
års    energipolitiska     överenskommelse     skall
energibeskattningen ge goda förutsättningar för  den
svenska   industrins,   inklusive   kraftindustrins,
internationella  konkurrenskraft.  Det   skall  vara
lönsamt  att investera i varu- och tjänsteproduktion
i  Sverige  och  det  skall  vara  fördelaktigt  att
investera    i    ekologisk    energiteknik,   bl.a.
elproduktion    från   förnybara   energislag    och
effektivare  energianvändning.  Samtidigt  påpekades
att en reformering  av  dagens energiskattesystem är
angelägen.
Som  tidigare  redovisats   har  riksdagen  fattat
beslut      om      vissa      ändringar     rörande
kraftvärmebeskattningen   i  syfte   att   förbättra
kraftvärmeverkens situation.  Utskottet menar att de
av riksdagen godkända förändringarna  när det gäller
kraftvärmebeskattningen sannolikt leder  till  högre
elproduktion  i  befintliga kraftvärmeverk samtidigt
som    de    förbättrar     förutsättningarna    för
investeringar i ny kraftvärme.  Utskottet  vill även
framhålla att det elcertifikatssystem som infördes i
maj  2003 efter beslut av riksdagen bidrar till  att
stärka     biobränslenas     konkurrenskraft     vid
kraftvärmeproduktion.
Reglerna  för  nedsättning  av  energiskatter  har
varit  föremål  för  översyn  av  en  parlamentarisk
kommitté – Skattenedsättningskommittén. Förslag till
åtgärder har kommittén redovisat i betänkandet Svåra
skatter!   (SOU   2003:38).   I  budgetpropositionen
meddelar   regeringen  att  den  ännu   inte   tagit
ställning till de framlagda förslagen. Utskottet ser
inga skäl för  riksdagen  att  föregripa regeringens
arbete.
Med det ovan sagda avstyrker utskottet de aktuella
motionsyrkandena.

Vindkraft


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden  om
vindkraften. Utskottet framhåller att Sverige
skall  vara  ett föregångsland när det gäller
omställningen  till  hållbar  utveckling  och
hänvisar   till   de   beslut  som  riksdagen
tidigare  fattat  på  detta   område.  Jämför
reservationerna 11 (m, fp), 12  (kd)  och  13
(mp).

Motionerna

I   motion  2003/04:N290  (m)  anförs  att  en  viss
utbyggnad av vindkraften i Sverige bör kunna ske men
att denna  utbyggnad  skall  ske  på  egna  meriter.
Motionärerna   menar   att  det  inte  behövs  något
nationellt planeringsmål för vindkraftens utbyggnad.
Etablering av vindkraft  skall  inte  heller främjas
genom att vissa områden hävdas som riksintressen. På
sikt är det ohållbart att ha en allt större andel av
energiproduktionen  som  är  beroende av stöd  eller
kvoter  för  att  leverera  elström.   Rimligen  bör
vindkraften   vara   ett   komplement   till   andra
energialternativ  och inte lösningen på den framtida
energiförsörjningen, sägs det.

Planerna på en vindkraftsutbyggnad  i  stor  skala
måste    stoppas    av    såväl   miljömässiga   som
energipolitiska och ekonomiska  skäl, enligt vad som
anförs i motion 2003/04:N241 (m).  Motionären  menar
att  vindkraften  har många fördelar, men den lämpar
sig   bäst   småskaligt    och    inte    i    stora
vindkraftsparker.
Att  subventioner  till  vindkraften bör avskaffas
förordas i motion 2003/04: N333  (m).  Detta  gäller
oavsett    om    subventionerna    finansieras    av
konsumenterna   genom   elcertifikat   eller   genom
statsbudgeten.  Vindkraften subventioneras i dag  på
flera  sätt,  och  en  utbyggnad  av  vindkraften  i
enlighet med regeringens  mål  skulle  innebära  att
kostnaden   för   subventionerna  skulle  fördubblas
mellan 20 och 30 gånger.  Det  statliga  stödet till
vindkraften  skall inte utgå som etablerings-  eller
driftsbidrag,   utan   stödet   skall   riktas  till
forskning  och  utveckling,  sägs  det. Därtill  bör
ansvaret   för  nedmontering  och  bortforsling   av
uttjänta vindkraftverk utredas.
För  att det  nationella  planeringsmålet  rörande
vindkraftsutbyggnaden  i  Sverige skall kunna uppnås
krävs, enligt vad som anförs  i motion 2003/04: N296
(mp), att åtminstone följande två  faktorer uppfylls
av regeringen. För det första måste det säkerställas
att  de  vindkraftsprojektörer som investerat  under
tidigare stödformer  inte  drabbas  av införandet av
elcertifikatssystemet. Regeringen måste förvissa sig
om att elcertifikaten, den nedtrappade  miljöbonusen
och  stödet till marknadsintroduktion av storskaliga
vindkraftstillämpningar  är  tillräckliga  åtgärder.
För   det   andra   måste   de  stora  aktörerna  på
elmarknaden   ta   ansvar   för   den    storskaliga
introduktionen  av vindkraft. Regeringen bör  därför
ta sitt ansvar och  se  till,  genom  att utöva sitt
ägarinflytande, att Vattenfall AB går i  spetsen för
en storskalig introduktion av vindkraft i Sverige.

Vissa kompletterande uppgifter


Våren  2003  beslutade  riksdagen (prop. 2002/03:40,
bet.    2002/03:NU6)    om    införande    av    ett
elcertifikatssystem i syfte att  främja produktionen
av förnybar el. Det nya systemet,  vilket infördes i
maj   2003,  omfattar  bl.a.  vindkraft.   Utskottet
framhöll  i  samband  med beredningen av regeringens
förslag  sin uppfattning  att  systemet  kommer  att
skapa  möjligheter  för  en  fortsatt  utbyggnad  av
elproduktionen    från    förnybara    energikällor,
samtidigt som det stimulerar en marknadsdynamik  som
främjar  kostnadseffektivitet  och teknikutveckling.
Andra uppfattningar gavs uttryck för i reservationer
(m, fp, kd; mp).

Därförinnan,  i samband med behandlingen  av  2002
års energipolitiska  överenskommelse, hade riksdagen
beslutat (prop. 2001/02:143,  bet. 2001/02: NU17) om
vissa  särskilda  åtgärder  för  vindkraften.  Dessa
åtgärder  består  av  tre  delar:  ett   stöd   till
teknikutveckling   och   marknadsintroduktion,   ett
nationellt   planeringsmål  för  vindkraft  och  ett
avtrappande övergångsstöd.
Stödet       till       teknikutveckling       och
marknadsintroduktion  syftar  till  att, i samverkan
med  näringslivet,  på  sikt minska kostnaderna  för
nyetablering av vindkraft i havs- och fjällområdena.
År  2003  anslogs  50  miljoner   kronor  för  denna
verksamhet. Stödet har anmälts till  och godkänts av
EG-kommissionen. I augusti 2003 beslutade regeringen
om   förordningen  (2003:564)  om  bidrag  till   en
effektiv   och  miljöanpassad  energiförsörjning,  i
vilken bl.a.  stödet  till marknadsintroduktion till
vindkraft ingår.
Det nationella planeringsmålet  fastställdes  till
en  årlig  produktionskapacitet  på  10 TWh år 2015.
Regeringen   betonade   i  nämnda  proposition   att
planeringsmålet  skall  ses   som  ett  uttryck  för
ambitionsnivån    när    det   gäller   att    skapa
förutsättningar för en framtida  vindkraftsutbyggnad
men   att   det   inte   skall  betraktas  som   ett
utbyggnadsmål  eller  som  en   del   av  målet  för
utvecklingen  av  den  förnybara energiproduktionen.
Vid  beredningen  av  regeringens  förslag  framhöll
utskottet att Sverige skall vara ett föregångsland i
omställningen  till hållbar  utveckling.  Genom  ett
kvantitativt  planeringsmål   för   vindkraften  ges
större möjligheter att synliggöra vindkraften  i den
fysiska planeringen och vid prövningen av tillstånd.
Vidare  ansåg  utskottet  att  planeringsmålet om en
årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015 var väl
avvägt. I reservationer (m, fp;  kd;  mp)  framförde
företrädarna   för  dessa  partier  sin  syn  på  de
särskilda åtgärderna för vindkraften.
Beträffande   övergångsstödet    för   vindkraften
föreslås  i  budgetpropositionen  för  år   2004  en
påbörjad  avtrappning av det nuvarande avdraget  för
energiskatt  på  el  som produceras i vindkraftverk,
den    s.k.    miljöbonusen.     För    landbaserade
vindkraftverk sänks avdraget från  motsvarande  18,1
öre  till  12  öre  per  kWh,  och  för  havsbaserad
vindkraft sänks avdraget till 17 öre per kWh. Enligt
förslaget  skall  även en begränsningsregel  införas
som innebär att elproduktionen  i  ett vindkraftverk
inte   berättigar   till  avdrag  när  produktionen,
omräknad till full last, har pågått under längre tid
än 20 000 timmar.
Frågan    bereddes   av    finansutskottet,    och
skatteutskottet   gavs   möjlighet  att  yttra  sig.
Skatteutskottet tillstyrkte  i  sitt yttrande (yttr.
2003/04:SkU1y) regeringens förslag  och  anförde att
det  finns  anledning  att  införa en gräns för  hur
länge vindkraftsproduktionen  i  ett  kraftverk  kan
berättiga   till   skatteavdrag   och   att  anpassa
avtrappningen till drifttiden så att verket kan vara
avskrivet när gränsen uppnås. Vidare sades  att  med
den   av   regeringen  föreslagna  utformningen  får
avtrappningen   en  lämplig  längd.  Finansutskottet
(bet.    2003/04:FiU1)    delade    skatteutskottets
bedömning   och   tillstyrkte   därmed   regeringens
förslag. Riksdagen biföll finansutskottets förslag.
Vad gäller vindkraftens ekonomiska förutsättningar
kan  erinras  om  att utskottet våren 2003 hanterade
motioner rörande dessa  frågor,  vilka behandlades i
samband med riksdagens behandling  av  propositionen
om   elcertifikat.   I   detta  sammanhang  påpekade
utskottet att det erfarit  att  det finns en oro hos
olika  vindkraftsintressenter att  det  –  även  med
elcertifikatssystemet – kommer att bli svårt att hos
banksektorn erhålla de lån som erfordras för att den
önskade  utbyggnaden  av  vindkraft  skall  bli  av.
Utskottet  menade  därför  att  det är angeläget att
regeringen     noga     följer     vilka    effekter
elcertifikatssystemet    kommer    att    få     för
verksamhetsförutsättningarna  för vindkraften, bl.a.
gällande finansieringsfrågan, och  att  det finns en
beredskap  för  att  vidta åtgärder om så behövs.  I
reservationer (m, fp; kd; mp) redogjorde företrädare
för dessa partier för sin syn i frågan.
Med  anledning  av  vad  i  en  motion  anförs  om
ansvaret  för  nedmontering   och   bortforsling  av
vindkraftverk  kan  erinras  om att bostadsutskottet
våren  2002  behandlade  (bet.  2001/02:BoU11)   ett
likalydande  yrkande.  I  detta sammanhang noterades
att det vid tillåtlighetsprövning  kan villkoras att
säkerhet  ställs så att området kan återställas  vid
upphörande   av   kraftproduktion.  Bostadsutskottet
hänvisade till ett  konkret fall där regeringen, som
har att pröva tillåtlighetsfrågan  beträffande vissa
större vindkraftsanläggningar, lämnade tillstånd och
föreskrev  som  villkor  att  sökandebolaget  skulle
ställa säkerhet för erforderliga kostnader i samband
med en nedläggning, inkluderande  rivningskostnader.
Miljöbalken    ger   regeringen   möjligheter    att
föreskriva motsvarande  villkor  (17  kap.  7 § MB).
Även  övriga prövningsmyndigheter har möjlighet  att
villkora  tillståndsbeslut.  De kan bl.a. föreskriva
att  säkerhet  skall  ställas  för  kostnaderna  för
återställningsåtgärder    som    verksamheten    kan
föranleda  (16 kap. 3 § MB). Med hänvisning  därtill
fann bostadsutskottet  yrkandet  i  allt  väsentligt
redan tillgodosett.

Utskottets ställningstagande


Det är utskottets uppfattning att Sverige skall vara
ett föregångsland när det gäller omställningen  till
hållbar  utveckling.  I  några  motioner  berörs det
nationella    planeringsmålet    samt   vindkraftens
ekonomiska   villkor.  Med  anledning   därav   vill
utskottet anföra  följande.  Vindkraften omfattas av
det system med elcertifikat som infördes i maj 2003.
Som redovisats beslöt riksdagen  våren  2002 även om
särskilda   åtgärder   för   vindkraften.   Beslutet
omfattade,   som   nämnts,   dels   ett   stöd  till
teknikutveckling och marknadsintroduktion,  dels ett
nationellt   planeringsmål   innebärande   en  årlig
produktionskapacitet  på  10 TWh  år 2015, dels  ett
övergångsstöd i form av en avtrappad miljöbonus. Vid
införandet   av   det   nationella   planeringsmålet
påpekade   utskottet   att  ett  planeringsmål   för
vindkraften  ger större möjligheter  att  synliggöra
vindkraften  i   den  fysiska  planeringen  och  vid
prövningen    av   tillstånd.    I    samband    med
planeringsmålets  införande  betonades  även att det
inte  skall ses som ett utbyggnadsmål eller  som  en
del av  målet  för  utvecklingen  av  den  förnybara
elproduktionen    utan    som    ett   uttryck   för
ambitionsnivån    när    det   gäller   att    skapa
förutsättningar för en framtida vindkraftsutbyggnad.

När  det  gäller  vad i motion  2003/04:N296  (mp)
anförs    om    vindkraftsprojektörers    ekonomiska
förutsättningar  vill   utskottet   erinra   om  att
utskottet,   i  samband  med  elcertifikatssystemets
införande,  påpekade   att   det  är  angeläget  att
regeringen noga följer vilka effekter  systemet  får
för  verksamhetsförutsättningarna  för  vindkraften,
bl.a.  när  det  gäller  finansieringen och att  det
finns  en beredskap för att  vidta  åtgärder  om  så
skulle  behövas.  Utskottet  utgår  från  att  detta
hörsammats  av regeringen och ser inget behov av att
riksdagen gör ett uttalande i frågan.
Beträffande   vad  i  sistnämnda  motion  sägs  om
Vattenfall  AB  vill  utskottet  referera  till  vad
utskottet anförde  om  bolagets  roll i det tidigare
avsnittet   om   den   allmänna   inriktningen    av
energipolitiken.  Motionen bör ej heller i denna del
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Angående    ansvaret    för    nedmontering    och
bortforsling av uttjänta vindkraftverk som framhålls
i motion 2003/04:N333  (m)  vill  utskottet  hänvisa
till vad bostadsutskottet, som redovisats, anfört  i
sak.
Med  hänvisning  till det ovan sagda bör riksdagen
avslå samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Effektivare energianvändning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör    avslå     här    aktuella
motionsyrkanden    beträffande    effektivare
energianvändning.  Utskottet  hänvisar  bl.a.
till de insatser som görs inom  ramen för det
femåriga program med åtgärder för effektivare
energianvändning som riksdagen fattade beslut
om våren 2002 och till den översyn av Statens
energimyndighet    som    genomförs.   Jämför
reservationerna 14 (m, fp, kd) och 15 (mp).

Motionerna

I motion 2003/04:U254 (kd)  förordas att Sverige och
EU    bör    utveckla    innovativa    vägar     för
energieffektivisering,  vilket  kan ge effekter även
för andra länder. I detta sammanhang  påtalas  också
att  en  särskild  myndighet kommer att etableras på
europeisk  nivå för att  genomföra  EU:s  ramprogram
Intelligent  energi – Europa. Den svenska regeringen
bör verka för  att  den  nya  myndigheten placeras i
Sverige.

Vikten  av  insatser rörande energieffektivisering
betonas i motion  2003/04:  N311  (v).  Motionärerna
begär  riksdagsuttalanden i tre avseenden.  För  det
första  att   energieffektiviseringsåtgärder   skall
främjas och prioriteras för att minska utsläppen  av
klimatgaser.  Motionärerna  menar att ett av de mest
effektiva      verktygen      för     att     minska
koldioxidutsläppen     är     effektivisering     av
energianvändningen.  För  det  andra   bör  åtgärder
vidtas  för  att öka alla medborgares, företags  och
organisationers  förståelse  för energianvändningens
betydelse för miljöbelastningen.  Informations-  och
rådgivningsinsatser    angående   energianvändningen
måste vidgas till att omfatta  både  barn och vuxna,
företag, organisationer och familjer.  Arbetet måste
inriktas     på     både    livsstilsfaktorer    och
teknikfaktorer, dock  med  ökad  tyngdpunkt  på  det
förstnämnda,  sägs  det. För det tredje bör åtgärder
vidtas   för   att   identifiera   potentialer   för
energieffektivisering samt för att se till att dessa
potentialer resulterar  i  verkliga utfall i minskad
energianvändning.    En   större    fokusering    på
livsstilsfaktorer  måste  komma  till  stånd.  Detta
arbete  måste vara långsiktigt  för  att  lyckas.  I
motionen   konkretiseras   förslagen  avslutningsvis
ytterligare.
Att    en    ny    myndighet   med   ansvar    för
energieffektivisering  bör  inrättas  pläderas för i
motion  2003/04:N353 (mp). Konsumtionen  av  el  per
capita i  Sverige är högre än i resten av EU, vilket
tyder  på  att  det  finns  en  stor  potential  för
effektivare  elanvändning.  Endast  en  liten del av
denna  skillnad  kan enligt motionären förklaras  av
klimatet   och   industristrukturen.    Den    stora
skillnaden ligger i att vi i Sverige har mycket  mer
elvärme  än  i  andra  länder och att vi använder el
mindre effektivt. Ansvaret för energieffektivisering
vilar   i  dag  i  huvudsak  på   Energimyndigheten.
Erfarenheten  visar  dock att det kan vara svårt att
kombinera  inriktningen   på   energitillförsel  med
inriktningen på effektivisering.  Därför  bör  en ny
myndighet   inrättas   som   enbart   ägnar  sig  åt
energieffektivisering.   Den  nya  myndigheten   bör
placeras   under   Miljödepartementet.    Med    den
föreslagna   ordningen   får   statsmakterna  bättre
beslutsunderlag genom att de två  perspektiven,  det
tillförselorienterade             och            det
användningsorienterade,     tydligare     särskiljs.
Finansieringsmässigt handlar det framför allt  om en
omdisponering  av  medel  från andra myndigheter, då
främst  Energimyndigheten.  På   sikt  är  det  dock
motiverat   med   en   förstärkning   av   den   nya
myndighetens budget.

Vissa kompletterande uppgifter


Statliga  insatser  för  hushållning med energi  har
varit ett energipolitiskt  medel  sedan  1970-talet.
Insatserna under 1970- och 1980-talen har innehållit
bl.a.  investeringsstöd  och  informationsspridning.
Det  energipolitiska  beslut  som   togs   år   1991
innefattade   bl.a.   stöd   till   upphandling  och
introduktion av energieffektiv teknik, demonstration
av  energieffektiv  teknik  i bostäder och  lokaler,
stöd  till  pilotanläggningar  inom  industrin  samt
generell energiinriktad information.  Inom ramen för
det   s.k.   kortsiktiga   programmet  i  1997   års
energipolitiska beslut fanns  bl.a.  åtgärder för en
effektivare    energianvändning   och   en   minskad
elanvändning.

Det energipolitiska  beslut  som riksdagen fattade
våren  2002  (prop. 2001/02:143, bet.  2001/02:NU17)
innefattade ett  femårigt  program  med åtgärder för
effektivare  energianvändning.  Insatserna  omfattar
delprogrammen   Information,  utbildning,   provning
m.m.,   Lokala   och    regionala   initiativ   samt
Teknikupphandling      och     marknadsintroduktion.
Åtgärderna  beräknas omfatta  ca  1  miljard  kronor
under perioden 2003–2007.
Vid   riksdagsbehandlingen    av    den   aktuella
propositionen    framhöll   utskottet   bl.a.    att
sammanställning  och   spridning   av   kunskap  och
information,   både   till   allmänheten   och  till
specifika  användargrupper, är en angelägen uppgift.
Därigenom  kan   kunskapen   hos  dessa  grupper  om
ekonomiska och miljömässigt motiverade åtgärder ökas
i syfte att skapa en mer effektiv  energianvändning.
Beträffande den kommunala energirådgivningen  pekade
utskottet   på   fördelarna   med   att   de  lokala
energirådgivarna  kan bryta ned generell information
till   den  lokala  nivån   med   hänsyn   till   de
förhållanden  som  där  råder. Därtill framhölls att
stöd för teknikupphandling  varit ett sätt att driva
på teknikutvecklingen och få  fram  mer  energisnåla
och miljövänliga produkter. I reservationer under de
olika  momenten–  (kd; mp), (m) och (mp) – framförde
företrädare för dessa  partier sin syn på åtgärderna
för en effektivare energianvändning.
Statens energimyndighet  bildades  år 1998 för att
ha huvudansvaret för att verkställa merparten  av de
energipolitiska programmen och de utökade kraven  på
genomförandet av omställningen av energisystemet och
har    ett    samordningsansvar   när   det   gäller
omställningsåtgärderna.                       Enligt
verksamhetsförordningen       (1997:868)       skall
Energimyndigheten  verka  för  att  på kort och lång
sikt  trygga  tillgången på el och annan  energi  på
gentemot   omvärlden   konkurrenskraftiga   villkor.
Myndigheten skall vidare inom sitt verksamhetsområde
verka för en  effektiv  och hållbar energianvändning
och en kostnadseffektiv energiförsörjning,  båda med
låg  negativ  inverkan  på  hälsa, miljö och klimat.
Därtill skall myndigheten bidra  till  omställningen
till  ett  ekologiskt  uthålligt  energisystem.   Av
nämnda förordning framgår även att Energimyndigheten
särskilt skall
·  verka   för   rationell  tillförsel,  omvandling,
distribution och användning av energi,
·
·  samordna    arbetet    med    omställningen    av
energisystemet,
·
·  främja forskning,  utveckling,  demonstration och
introduktion  av  energiteknik samt  planera  och
fördela statligt stöd till detta,
·
·  utarbeta underlag för  utvärdering och omprövning
av de samlade energipolitiska programmen,
·
·  bevaka  energimarknadernas   och  energisystemets
utveckling  och särskilt energiomvandlingens  och
energianvändningens inverkan på och betydelse för
miljö    och    klimat     samt     näringslivets
konkurrenskraft och den ekonomiska tillväxten,
·
·  inom   sitt   verksamhetsområde  verka  för   att
elmarknadens  funktion   förbättras   samt  följa
utvecklingen   på  elmarknaden  vad  avser  t.ex.
kapacitetsutveckling,  strukturomvandlingar  inom
elhandels-       och      nätverksamhet      samt
prisutvecklingen på el och nättjänster,
·
·  följa  den  internationella   utvecklingen   inom
verksamhetsområdet  och främja svenskt deltagande
i internationellt samarbete,
·
·  inom  sitt  verksamhetsområde  bedriva  en  aktiv
informationsverksamhet,  i  syfte  bl.a.  att öka
kunskapen  hos  elanvändarna  om  den avreglerade
elmarknaden,
·
·  ansvara  för  officiell statistik i enlighet  med
vad som anges i  förordningen  (2001:100)  om den
officiella statistiken och
·
·  bevaka    att   Europaparlamentets   och   rådets
förordning  (EG/2422/2001) av den 6 november 2001
om        ett        gemenskapsprogram        för
energieffektivitetsmärkning  av kontorsutrustning
följs.
·
Beträffande    vad    i   en   motion   anförs    om
Energimyndighetens ansvar  för energieffektivisering
kan  erinras  om  att regeringen  i  september  2002
uppdrog åt Statskontoret att genomföra en översyn av
Energimyndighetens     verksamhet.     Statskontoret
redovisade  i  november  2003  sina  slutsatser  och
förslag  i  rap-porten  om effektivare tillsyn  över
energimarknaderna (2003:27).  Mot  bakgrund  av  den
problembild   som  redovisas  i  rapporten  avseende
energimarknaderna och tillsynen lämnar Statskontoret
förslag dels om  förstärkt tillsyn i sak, dels om en
förändrad organisation  av tillsynsfunktionen. Bland
annat föreslås effektivare utnyttjande av befintliga
regler   och  förstärkt  tillsyn   av   myndigheten,
tillförande  av  nya  myndighetsuppgifter  och  ökad
samverkan  med  andra  myndigheter.  När  det gäller
förslaget     om     en     ny    organisation    av
tillsynsfunktionen    menar    Statskontoret     att
tillsynsuppgifterna  inte haft en tillräckligt stark
ställning inom Energimyndigheten.  Inrättandet av en
fristående tillsynsmyndighet skulle  lämpligen kunna
ske genom att dagens myndighet delas i  två separata
myndigheter, sägs det i rapporten.

Regeringen meddelar i budgetpropositionen  för  år
2004  (utg.omr.  21) sin avsikt att återkomma i 2004
års   ekonomiska  vårproposition   i   frågorna   om
Energimyndighetens  verksamhet  och  resursbehov med
anledning av Statskontorets uppdrag.
Enligt     2003     års    regleringsbrev    skall
Energimyndigheten,  senast  den  30  november  2003,
redovisa   en   kartläggning    över   vilka   olika
användargrupper    som    nås   av   den   kommunala
energirådgivningen, bl.a. fördelat på kön och ålder,
samt  en analys av hur rådgivningen  kan  förbättras
för att  nå  ut  till  olika användargrupper. Vidare
skall   myndigheten,   i   samverkan    med    andra
myndigheter,  redovisa  sitt  arbete  med att bredda
kompetensen   hos  energirådgivarna  och  genomförda
insatser      för     att      ta      fram      ett
kompetensutvecklingsprogram  för  energirådgivare. I
redovisningen  ingår även att ange förutsättningarna
för att samordna  olika  kompetenser  inom  kommuner
samt  förutsättningarna  för  att  skapa s.k. lokala
center för hållbar utveckling.
Även   ett  annat  uppdrag  som  Energimyndigheten
ålagts kan  i  detta  sammanhang  nämnas. Regeringen
beslutade i maj 2003 att uppdra åt Energimyndigheten
att  närmare  utreda  och  bedöma möjligheterna  att
förbättra statistik- och kunskapsunderlaget avseende
bebyggelsens energianvändning. Behoven med anledning
av   EG-direktivet   (2002/91/EG)    om   byggnaders
energiprestanda    skall   särskilt   uppmärksammas.
Uppdraget  skall redovisas  senast  den  1  december
2003.
I augusti  2000 beslutade regeringen att tillsätta
en  förhandlare   (departementsrådet  Hans  Christer
Olson) med uppgift  att ta fram underlag och förslag
till  långsiktiga  avtal   med   syfte   att   uppnå
effektivare  energianvändning  i den energiintensiva
industrin. En departementspromemoria presenterades i
oktober  2001 med principförslag  till  program  för
långsiktiga  avtal  med  energiintensiv industri (Ds
2001:65). I oktober 2003 presenterades  ett  förslag
till    program    för    energieffektivisering    i
energiintensiva   företag  (Ds  2003:51).  Förslaget
innebär att företag  som  är  energiintensiva enligt
definitionen  i  EU:s energiskattedirektiv  kan  ges
möjlighet att frivilligt  delta  i särskilda program
för energieffektivisering. I gengäld skall företagen
kunna medges en nedsättning av den energiskatt på el
för   industrin,  jordbruket  och  skogsbruket   som
regeringen  i budgetpropositionen har aviserat skall
införas i juli  2004. Regeringen avser att återkomma
med    ett    förslag    om    ett    program    för
energieffektivisering  till  riksdagen  under  våren
2004.
Ett beslut om EU:s ramprogram Intelligent energi –
Europa (1230/2003/ EG) antogs  av  Europaparlamentet
och rådet i juni 2003 och trädde i kraft  i  augusti
samma   år.   Ramprogrammet  omfattar  åtgärder  för
främjande  av effektivare  energianvändning  (Save),
förnybara          energikällor           (Altener),
transportrelaterade    energifrågor   (Steer)   samt
energiprojekt  i utvecklingsländer  (Coopener).  För
att administrera  programmet  har  kommissionen  för
avsikt att upprätta en genomförandemyndighet (enligt
EU-förordningen 58/2003/EG). Genomförandemyndigheten
blir  sannolikt  den  första att inrättas i enlighet
med  det  nya regelverket.  Kommissionen  har  under
hösten 2003  lagt  fram  ett  förslag  vilket  bl.a.
innefattar    att    genomförandemyndigheten   skall
benämnas Byrån för intelligent  energi  och  ha sitt
säte  i Bryssel. Ett formellt beslut av kommissionen
förväntas  enligt  uppgift  under  slutet av år 2003
eller i början av år 2004.

Utskottets ställningstagande


Det  är  utskottets  uppfattning  att ett  effektivt
utnyttjande  av  resurser,  inklusive   energi,   är
önskvärt ur ett samhälleligt perspektiv. En effektiv
användning  utgör grunden för ekonomisk tillväxt och
är nödvändig  för  en  hållbar utveckling. Att såväl
energianvändningen som energiproduktionen skall vara
så  effektiv som möjligt  är  således  en  självklar
utgångspunkt.  Trots  att  det  sker en kontinuerlig
effektivisering    har    emellertid   den    totala
energianvändningen  ökat.  Därvid   vill   utskottet
framhålla  vikten av långsiktighet i det arbete  som
bedrivs. Insatser  för att försöka påverka attityder
och beteenden genom  ökad  kunskap samt relevant och
lättillgänglig  information  är   ett   arbete   där
effekterna först får genomslag på längre sikt.

Som  redovisats  beslutade riksdagen våren 2002 om
ett femårigt program  (för  perioden  2003–2007) med
åtgärder  för  effektivare energianvändning.  Syftet
med  insatserna är  att  stimulera  användningen  av
befintlig    energieffektiv    teknik   och   främja
introduktion av ny energieffektiv teknik. Insatserna
omfattar    framför    allt    informations-     och
kunskapsspridning  på kommunal, regional och central
nivå samt stöd till miljöanpassad produktutveckling.
När  det  gäller vad  i  motion  2003/04:N311  (v)
anförs om åtgärder för energieffektivisering för att
bl.a. minska  utsläppen av klimatpåverkande gaser är
det  utskottets   uppfattning   att   flera   av  de
synpunkter  som  förs fram i motionen ligger i linje
med det arbete som  pågår.  Utskottet vill samtidigt
hänvisa   till   det  arbete  som  Energimyndigheten
bedriver och de uppdrag,  vilka tidigare redovisats,
som  myndigheten  ålagts.  Ett   uttalande  bör  med
hänvisning till detta kunna undvaras.
Även vad i motion 2003/04:U254 (kd)  anförs om att
Sverige  tillsammans med EU bör utveckla  innovativa
vägar för  energieffektivisering stämmer överens med
den  förda  politiken.  Utskottets  grundsyn  är,  i
likhet   med  regeringens,   att   Sverige   i   det
internationella  samarbetet  skall  arbeta  för  att
främja energieffektiviteten. I detta sammanhang vill
utskottet  även erinra om den handlingsplan för ökad
energieffektivitet    i    Europeiska    gemenskapen
(KOM/2000/247)   som   energiministrarna   antog   i
december  2000, vilken omfattar vissa kriterier  för
val av åtgärder och pekar på vissa styrmedel. Vidare
innefattar  handlingsplanen  prioriteringar på kort,
medellång och lång sikt.
I motion 2003/04:N353 (mp) förordas inrättandet av
en ny myndighet för energieffektivisering.  Ansvaret
för   dessa   frågor   vilar   i   dag   främst   på
Energimyndigheten.  Utskottet  har  inget att erinra
mot  hur  Energimyndigheten sköter detta  arbete.  I
sammanhanget  vill  utskottet  även  peka  på den av
Statskontoret   nyligen   redovisade   översynen  av
Energimyndigheten, i vilken förslag presenterats som
kan komma att beröra Energimyndighetens  verksamhet.
Något initiativ från riksdagen ser utskottet  därför
inte skäl till.
Med  det  anförda  avstyrks  samtliga här aktuella
motioner i berörda delar.

Forskning och utveckling


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  om bl.a.
forskning  kring  solceller  och  vätgas samt
energi-   och   drivmedelsframställning    ur
skogsråvara.  Utskottet  framhåller vikten av
forskning     och    utveckling    på     det
energipolitiska   området  och  pekar  på  de
insatser som där görs. Jämför reservationerna
16 (kd) och 17 (mp).

Motionerna

I motion 2003/04:N413  (kd)  förespråkas  att  stora
satsningar görs på energiforskning och energiteknisk
utveckling.  Motionärerna  förordar bl.a. satsningar
på solcellsforskning och forskning  om vätgasbaserad
energi, där de ser en stor potential.

Det påpekas i motion 2003/04:N251 (kd) att Centrum
för solenergiforskning i Borlänge, vilket  är knutet
till högskolan, under årens lopp har utvecklats till
att     bli    ett    inofficiellt    centrum    för
villasolvärmeteknik.  För att ytterligare lyfta fram
solenergiforskningens    betydelse    bör,    enligt
motionären,  detta  centrum   ges   status   av  ett
nationellt   centrum   för  villasolvärmeteknik  med
ansvar  för  att  genom  forskning,  utveckling  och
informationsinsatser verka  för  att  villasolvärmen
blir  en  aktiv  och  betydelsefull del av  Sveriges
energiförsörjning.
Ett  uttalande  om vikten  av  fortsatt  forskning
kring   praktisk   tillämpning    av   energi-   och
drivmedelsframställning  av skogsråvara  förordas  i
Centerpartiets motion 2003/04:MJ474.  Skogen  är  en
viktig  resurs  i  arbetet med att ställa om Sverige
till ett ekologiskt  hållbart samhälle. Det finns en
stor potential till energiutvinning  ur  den svenska
skogen, samtidigt som Sverige har stora tillgängliga
arealer.   Det   är  därför  av  yttersta  vikt  att
forskningen    kring,    och    tillämpningen    av,
energiframställning  ur skogsråvara fortsätter, sägs
det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter


Vissa  frågor rörande forskning  och  utveckling  på
energiområdet  behandlades av riksdagen våren 2003 i
samband med behandlingen  av  motioner från allmänna
motionstiden.  I  detta  sammanhang  berördes  bl.a.
frågor      om      syntesgas,     acceleratordriven
transmutation,   forskning    kring    energi-   och
drivmedelsframställning    ur    skogsråvara    samt
Europagemensamma  satsningar.  Samtliga  då aktuella
yrkanden     avstyrktes     av    utskottet    (bet.
2002/03:NU11). Utskottet anförde  i sammanhanget att
det  är  angeläget  med  satsningar  på  alternativa
drivmedel.    Vidare    noterade   utskottet,    med
tillfredsställelse, den aktivitet  som  finns  kring
forskning  och  utveckling.  I reservationer (m, fp;
kd; mp) framförde företrädare  för dessa partier sin
syn på forskning och utveckling.

Som  tidigare  nämnts  omfattade  det  långsiktiga
programmet i 1997 års energipolitiska  beslut (prop.
1996/97:84,  bet.  1996/97:NU12)  stöd  till   bl.a.
energiforskning,   energiteknikstöd  och  stöd  till
introduktion   av   ny   energiteknik.   För   denna
verksamhet,  inklusive  energipolitiskt   motiverade
klimatinsatser, avsattes drygt 5,6 miljarder  kronor
under en sjuårsperiod (1998–2004).
Den   utredning   som  regeringen  tillsatt  (dir.
2001:122)   om   det   långsiktiga   energipolitiska
programmet   (särskild  utredare:   direktör   Peter
Nygårds) presenterade i augusti 2003 sin slutrapport
om   energirelaterad   forskning,   utveckling   och
demonstration,  EFUD  –  en  del  i omställningen av
energisystemet (SOU 2003:80). I rapporten  sägs  det
inledningsvis  att  mycket  talar för att det i 1997
års energipolitiska beslut fästes  för  stor tilltro
till   möjligheten  för  energirelaterad  forskning,
utveckling    och   demonstration   att   driva   på
omställningen av energisystemet. Såväl forskning och
utveckling som  omställningen  av energisystemet tar
tid,  sägs  det.  Förväntningarna  på  vad  som  kan
åstadkommas   med   satsningar   på  forskning   och
utveckling måste därför vara rimliga.  På åtminstone
10–20 års sikt har andra samhälleliga styrmedel  med
syfte  att  bl.a. skapa incitament för investeringar
(såsom skatter,  allmänna ramvillkor för företagare,
olika  former av stöd  etc.)  större  betydelse  för
omställningen  av energisystemet enligt utredningens
bedömning.   Sammantaget   menar   utredningen   att
insatser för forskning, utveckling och demonstration
visserligen utgör  en  viktig  förutsättning för att
möjliggöra    en    långsiktig    omställning     av
energisystemet  men  att  dessa  insatser  inte  kan
utgöra den primära motorn för omställningen. Utifrån
detta antagande har utredningen valt att anlägga två
perspektiv,  nämligen dels att mer avgränsat värdera
de insatser som  gjorts och styrningen av dessa samt
bedöma vilka förbättringar  som  kan göras, dels att
med ett vidare perspektiv analysera  vad  som  krävs
för  att  uppnå  en mer genomgripande omställning av
energisystemet.
Analysen   av   de  satsningar   som   gjorts   på
energirelaterad    forskning,     utveckling     och
demonstration i 1997 års långsiktiga energipolitiska
program   görs   utifrån  inriktning,  kvalitet  och
relevans, organisation,  programmens  administration
samt    programmens    måluppfyllelse.   Beträffande
måluppfyllelsen för 1997 års energipolitiska program
menar utredningen att målen  till stor del kan sägas
ha uppfyllts. Verksamheten inom programmet kan sägas
vara av rimlig kvalitet och relevans,  samtidigt som
det finns fog för att hävda att denna del inom ramen
för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har
bidragit   till   att  sänka  kostnaderna  för   och
introducera  ny energiteknik  baserad  på  förnybara
energislag, att  bygga  upp vetenskaplig och teknisk
kunskap    och    kompetens   inom    universiteten,
högskolorna och i näringslivet,  att  skapa  stabila
förutsättningar     för    ett    konkurrenskraftigt
näringsliv, till en förnyelse  och utveckling av den
svenska  industrin och ett breddat  energi-,  miljö-
och  klimatsamarbete  i  Östersjöregionen.  Däremot,
påpekas  det,  har  inte  energirelaterad forskning,
utveckling och demonstration  i 1997 års långsiktiga
energipolitiska program i någon  större utsträckning
bidragit  till  Sveriges möjligheter  att  under  de
närmaste tio till  femton  åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen  från förnybara  energikällor  och
utveckla    kommersiellt     lönsam    teknik    för
energieffektivisering. Det framhålls  dock att målen
överlag är oskarpt formulerade och därför  svåra att
följa upp.
Utredningens  förslag  är  för  närvarande ute  på
remiss;  remisstiden  löper  ut  i  december   2003.
Regeringen meddelar i budgetpropositionen sin avsikt
att  återkomma till riksdagen våren 2004 med förslag
till inriktning och utformning av programmet från år
2005 och framåt.
Energimyndigheten gör i rapporten om forskning och
utveckling   inom   energiområdet   (ER  5:2003)  en
uppföljning   av   satsningarna  på  forskning   och
utveckling. Syftet med  rapporten  är  att  beskriva
forsknings- och utvecklingsläget för ny kunskap  och
ny  teknik  inom  skilda  områden  i dag och på lång
sikt.  Rapporten omfattar bl.a. en genomgång  av  de
olika  utvecklingsområdenas   kommersiella   mognad.
Nedan     följer     en     kort     genomgång    av
utvecklingsområdena    Uthållig    produktion     av
biobränslen  inklusive askåterföring, Vätgasbaserade
energisystem,   Produktion   av   biodrivmedel   och
Solcellssystem.
För   utvecklingsområdet  Uthållig  produktion  av
biobränslen  framhålls  att  Sverige  är  ledande  i
forskning  och  utveckling  om bioenergins miljö och
kretslopp,  askåterföring, ekologiska  och  tekniska
restriktioner    för    skogsbränslepotential   samt
miljömässiga  och  ekonomiska   förutsättningar  för
energiproduktion i intensivodlad  skog.  Vidare  har
forskning   och   utveckling   rörande   bioenergins
inverkan  på  biologisk mångfald nyligen förstärkts.
För  en  fortsatt   expansion   av  användningen  av
skogsbränslen och energigrödor behöver hela systemen
vidareutvecklas mot ökad kostnadseffektivitet, menar
Energimyndigheten. Fortsatt forskning och utveckling
har   stor   betydelse  för  att  bioenergin   skall
expandera  på  marknaden,   sägs  det  i  rapporten.
Samtidigt  framhålls  det  att även  miljövärdering,
politiska ställningstaganden och regelverket på både
nationell och internationell  nivå  är av stor vikt.
Kommande   forskning   och  utveckling  bör   liksom
tidigare sörja för att all länkar i produktions- och
hanteringskedjorna  utvecklas   parallellt,   enligt
Energimyndigheten.
När  det  gäller utvecklingsområdet Vätgasbaserade
energisystem   påpekas   i   rapporten   att   många
framtidsprognoser   förutspår   att   vätgasbaserade
energisystem kommer att spela en betydande  roll  på
den    framtida    energimarknaden.   Vätgasbaserade
energisystem   avser   två    skilda    teknologier,
bränsleceller     och     artificiell    fotosyntes.
Beträffande     artificiell     fotosyntes     menar
Energimyndigheten  att  det  i  nuläget   krävs   en
långsiktig finansiell satsning på grundforskning men
att  en  beredskap bör byggas upp för att ta om hand
den teknik  för  vätgasproduktion  som  nu tas fram.
Inom området bränsleceller har, sägs det, ett starkt
ökande  intresse  på  tillverkarsidan  uppkommit  de
senaste åren. Satsningarna på området drivs  i  nära
samarbete  med näringslivet. Under år 2002 har flera
svenska bränsleceller i effektklassen 5 kW el tagits
fram.
Beträffande   utvecklingsområdet   Produktion   av
biodrivmedel   erinras   om   att  Energimyndigheten
tillsammans     med     Vägverket,    Verket     för
innovationssystem  (Vinnova)   och  Naturvårdsverket
lagt fram ett gemensamt första strategidokument  för
introduktion   av   biodrivmedel   på  marknaden.  I
slutsatserna sägs att för att biodrivmedel  skall få
genomslag  på  marknaden  krävs  en  tydlig  statlig
ambition  att  verka  för  och  stödja en långsiktig
övergång   från   dagens  fossila  alternativ   till
biobaserade    drivmedel.     För     att    rimliga
kostnadsnivåer skall kunna nås bör ett fortsatt stöd
ges  till  forskning  men  även  till utveckling  av
produktionstekniken för såväl etanol som metanol och
dimetyleter (DME). Även för produktion av biogas och
biobaserade drivmedelskomponenter  krävs  stöd  till
utveckling, enligt Energimyndigheten.
Av  Energimyndighetens  rapport framgår vidare att
intresset för solceller har  ökat i Sverige under de
senaste   åren.  Ett  antal  nya  anläggningar   har
uppförts i  både  Stockholm  och  Malmö, och ett par
stora EU-projekt med solceller har påbörjats. Vidare
har byggföretag och arkitekter börjat  visa intresse
för   tekniken   och   möjligheten   att   integrera
solcellerna     i     byggnader.    Marknaden    för
solcellssystem  sägs vara  växande,  och  i  dag  är
solceller konkurrenskraftiga  i  fristående  system,
dvs. system som inte är kopplade till kraftsystemet.
Det största hindret för ökad kommersialisering anges
vara  den höga kostnaden. Förutsättningarna för  att
utveckla   kostnadseffektiva  solcellssystem  bedöms
dock som mycket goda. För detta behövs satsningar på
att bygga upp  en  industriell  tillverkning  av,  i
första  hand, tunnfilmssolceller. Fortsatt forskning
och utveckling av solceller, både tunnfilmssolceller
och nanostrukturerade  solceller, samt utveckling av
produktionsteknik       och       system-        och
installationsteknik kommer även att behövas.
Av    en    sammanställning    som   återfinns   i
Energimyndighetens  rapport  (s.  194)  framgår  att
området  Uthållig produktion av biobränsle  erhållit
50,4 miljoner  kronor, Vätgasbaserade energisystem 6
miljoner kronor,  Produktion  av  biodrivmedel  95,2
miljoner  kronor  och  Solcellssystem  12,7 miljoner
kronor  under år 2002. Under perioden 1998–2002  har
anslagits   till   området  Uthållig  produktion  av
biobränsle  248  miljoner   kronor,   till   området
Vätgasbaserade  energisystem  55,5  miljoner kronor,
till   området  Produktion  av  biodrivmedel   172,8
miljoner  kronor  och till området Solcellssystem 40
miljoner kronor.
Riksdagens  utredningstjänst  har  på  uppdrag  av
utskottet genomfört  en  förstudie  om  det statliga
stödet till forskning och utveckling i företag  (dnr
2003:1193)  med  fokus på hur stödet fördelar sig på
företag av olika storlek.  I rapporten görs bl.a. en
närmare  beskrivning  av  hur Energimyndigheten  har
fördelat  sina  särskilda anslag  för  FoU  när  det
gäller små- och medelstora företag, och en genomgång
har gjorts av hur  stöd till företag beviljats under
perioden 2000–2003 per  företagsstorlek. Genomgången
av  beviljade projekt respektive  projekt  som  fått
avslag   inom   det   långsiktiga  programmet  under
perioden januari 2000 till  oktober  2003  visar att
drygt  2 700  projekt  har  beviljats medel och  att
drygt   680   ansökningar  har  avslagits.   Andelen
beviljade medel  till  små-  och  medelstora företag
(0–199  anställda)  motsvarar  närmare   68   %   av
utbetalat  FoU-stöd  till  företag. Slutsatserna har
redovisats inför utskottet.
I detta sammanhang kan även  nämnas att regeringen
tillsatt en särskild utredare (generaldirektör  Hans
Sandebring)  med  uppgift att föreslå nationella mål
och  strategier  för  en  fortsatt  introduktion  av
förnybara   fordonsbränslen    (dir.   2003:89).   I
uppdraget sägs att den forsknings-, utvecklings- och
försöksverksamhet med förnybara  fordonsbränslen som
pågår  inom  ramen för Energimyndighetens,  Vinnovas
och  Vägverkets   verksamhet   skall   belysas   och
eventuella behov av förändrad inriktning analyseras.
Utredningsarbetet   skall   vara   avslutat  den  31
december  2004.  Ett  delbetänkande  om   vägledande
nationella  mål  för  år  2005  och bensinstationers
skyldighet  att tillhandahålla minst  ett  förnybart
fordonsbränsle skall lämnas senast i februari 2004.

Utskottets ställningstagande


Enligt utskottets  uppfattning  är det angeläget med
forskning  och  utveckling  på  energiområdet.   För
Sverige  är  det  viktigt att vi kan upprätthålla en
hög teknisk kompetens på energiområdet samtidigt som
det sker en kontinuerlig  uppbyggnad  av  ny kunskap
och  teknik  som  på  sikt  kan omsättas i praktiskt
användbara energiproduktionslösningar.

Genom 1997 års energipolitiska  beslut  antogs ett
sjuårigt   program  för  forskning  och  utveckling.
Beslutet omfattar insatser under åren 1998–2004 till
ett belopp av  totalt  ca  5,6 miljarder kronor. Den
fria forskningen vid universitet  och  högskolor och
de olika satsningar som görs inom ramen för det s.k.
långsiktiga energipolitiska programmet utgör stommen
i   den   svenska   energiforskningen.   Enligt   de
riktlinjer  som  då fastställdes för insatserna  för
forskning  och  utveckling   är   målet   att  sänka
kostnaderna  för  och  introducera  ny  energiteknik
baserad på förnybara energislag.
När  det  gäller synen på forskning och utveckling
på energiområdet  avviker  utskottets  uppfattning i
grunden således inte nämnvärt från vad som  anförs i
motion  2003/04:N413  (kd), vari sägs att satsningar
måste    ske    beträffande   energiforskning    och
energiteknisk utveckling.  I  motionen betonas bl.a.
vikten av insatser för forskning  om  solceller  och
vätgasbaserade energisystem. Som tidigare redovisats
sker  redan  i  dag  olika  insatser  på  dessa båda
områden,    varför    utskottet    menar   att   ett
tillkännagivande av riksdagen kan undvaras.
Det  är även utskottets mening att  forskning  och
praktisk      tillämpning     av     energi-     och
drivmedelsframställning   ur   skogsråvara   är   av
väsentlig      betydelse     för     den     svenska
energiomställningen som pågår. Därom delar utskottet
den uppfattning  som framförs i motion 2003/04:MJ474
(c). Skogen är en  viktig  resurs  i Sverige och kan
bidra till omställningen av energisystemet.  I linje
med  vad  som  gäller  för  energiomställning  och i
överensstämmelse  med  vad  som  anförs i nyssnämnda
motion   ser   utskottet   det  som  en  fördel   om
alternativa drivmedel baseras  på  inhemska råvaror,
såsom   spannmål   eller   skogsråvaror.   I   detta
sammanhang vill utskottet även erinra om det program
för  forskning  om  och  utveckling  av  alternativa
drivmedel  som  Energimyndigheten initierat.  Syftet
med   programmet,  vilket   löper   under   perioden
2003–2006,   är   att   främja  en  kostnadseffektiv
introduktion av alternativa drivmedel på den svenska
drivmedelsmarknaden      samt      att      utveckla
produktionstekniker   som  möjliggör   en   uthållig
produktion av drivmedel.
Beträffande vad i motion  2003/04:N251 (kd) anförs
om   ett  nationellt  centrum  för   forskning   och
utveckling  av  villasolvärmeteknik  anser utskottet
att  det  inte  bör  föranleda  någon  åtgärd   från
riksdagens sida.
Avslutningsvis   vill   utskottet  erinra  om  att
regeringen i budgetpropositionen meddelar sin avsikt
att  under  våren 2004 återkomma  med  förslag  till
riksdagen om  de fortsatta satsningarna på forskning
och  utveckling   på  energiområdet.  Därvid  kommer
riksdagen att ges möjlighet  att  ta  ställning till
vilken inriktning och omfattning som framgent  skall
råda  när  det  gäller forskning och utveckling inom
energiområdet. Utskottet motser regeringens kommande
förslag med intresse.
Med  hänvisning   till  det  ovan  sagda  avstyrks
samtliga här aktuella motioner i berörda delar.

Åtgärder för att motverka risken för
strömavbrott


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  med krav
på  utredningar kring leveranssäkerheten  och
reservkraftslösningar. Vidare bör yrkanden om
ändrad    lagstiftning    avslås.   Utskottet
hänvisar till det utredningsarbete som gjorts
samt  till  de  åtgärder  som  vidtagits  och
kommer att vidtas. Jämför reservation  18 (m,
fp, kd).

Motionerna

Samhällets  sårbarhet  och  beroende  av  en   säker
elförsörjning  lyfts fram i motion 2003/04:N298 (s).
Samhället är uppbyggt kring att det finns en god och
stabil tillgång  på  el. De stora strömavbrotten som
drabbat  Sverige  gör  att   leveranssäkerheten  kan
ifrågasättas, anför motionären  och  menar  att  det
finns    anledning    att    undra   hur   bristande
investeringar  och  avregleringen   av   elmarknaden
generellt gjort elförsörjningen onödigt känslig  för
störningar.  En  översyn  rörande  avregleringen  av
elmarknaden  föreslås  därför.  Enligt motionären är
det  riksdagens  uppgift  att  värna  om  såväl  den
enskilde  medborgaren som om företagens  möjligheter
att bibehålla  sin  produktion. Lagstiftningen måste
förändras  så  att säkerheten  av  elleveranser  kan
garanteras till  såväl  medborgare som företag, sägs
det.

I  Folkpartiets  motion 2003/04:N324  påtalas  den
svenska sårbarheten  för  avbrott  i elförsörjningen
och  vikten  av  reservkraft.  I  takt  med  att  de
tekniska lösningarna blir alltmer komplicerade, ökar
behovet  av  reserv-  och stödsystem. Den granskning
som   Krisberedskapsmyndigheten    för    närvarande
genomför   beträffande   kommunernas   förmåga  till
reservkraft  inom  äldrevården  borde därför,  menar
motionärerna,  vidgas  till att omfatta  kommunernas
hela reservkraftskapacitet.
Kristdemokraterna framhåller i motion 2003/04:N413
att  regeringen,  med  hänsyn   till  sårbarheten  i
samhället   och   de  omfattande  strömavbrott   som
inträffat,   måste   utreda    driftssäkerheten    i
elsystemet  och återkomma till riksdagen med förslag
på hur den kan  förbättras.  Utredningen bör omfatta
vilken  påverkan  den svenska produktionskapaciteten
och överföringskapaciteten till och från Sverige har
på strömavbrotten.
Behovet av reservkraft för telekommunikationer och
andra samhällskritiska verksamheter betonas i motion
2003/04:N250     (c).    Motionärerna     framhåller
nödvändigheten av  att  genomföra praktiska fältprov
med     nu    tillgängliga    nya    koncept     för
reservkraftslösningar.  Vidare påpekas att det finns
brister  i  ellagen  och  telelagen,   i  samhällets
tillsyn och i leversanssäkerheten. I motionen anförs
att   en  översyn  av  ellagen  och  telelagen   bör
genomföras  i syfte att förbättra leveranssäkerheten
och  tillgängligheten.   Lagstiftningen  beträffande
koncessionsplikt bör enligt  motionärerna  ändras så
att    den   passar   ihop   med   dagens   tekniska
förutsättningar.  Undantagen  från  koncessionsplikt
behöver   ändras   och   moderniseras   så  att   de
överensstämmer  med  ursprungliga  intentioner   och
moderna  tekniska förutsättningar. Det bör övervägas
att öppna  möjligheten  för  nya aktörer att erhålla
koncession  för  el  för särskilda  ändamål.  Lagens
syfte  bör  även  vara  att   sårbarheten   minskas.
Telelagen   bör   ses   över  och  kompletteras  med
tillgänglighetskrav för såväl  telefonitjänster  som
Internet.  Vidare  bör tillåtlighet ges för byggande
av ett överlagrat elnät  vid  sidan av det ordinarie
eldistributionsnätet. Motionärerna föreslår att det,
överlagrat på det vanliga elnätet,  byggs nya lokala
elnät  med fasta centraliserade reservkraftverk  för
distribution  av  el  med  extra hög tillgänglighet.
Detta,  menar  de,  kan  ske  genom   användande  av
befintlig  infrastruktur i form av telenätets  eller
fiberoptiknätets befintliga undermarkkanaler.

Vissa kompletterande uppgifter


Det svenska elsystemet

Elsystemet består av produktionsanläggningar och ett
rikstäckande  överförings-  och distributionssystem.
Det sistnämnda kan indelas i  tre  nivåer:  stamnät,
regionnät och lokalnät. Stamnätet omfattar ledningar
på   220   kV   och   400   kV  samt  huvuddelen  av
förbindelserna  med  grannländerna.   De   regionala
näten, normalt på spänningsnivåerna 70–130 kV  och i
vissa   fall   på  220  kV,  transporterar  el  från
stamnätet   till   lokalnäten    och   ibland   till
elanvändare   med  hög  förbrukning,  t.ex.   större
industrier. Från  de  lokala näten, normalt högst 20
kV, transformeras kraften inom distributionsområdena
till  den  normala  hushållsspänningen.   Vid  varje
tidpunkt   måste   balans   mellan  förbrukning  och
produktion  av  el  upprätthållas.   I   Sverige  är
Affärsverket  svenska  kraftnät  ansvarigt  för  att
upprätthålla denna balans.

Svenska  kraftnät driver och förvaltar det svenska
stamnätet      och       de       statligt      ägda
utlandsförbindelserna. I Sverige finns  ca 15 200 km
220 kV- och 400 kV-ledningar med stationer.  För att
knyta  ihop  nätet  finns  ca 150 transformator- och
kopplingsstationer.  Ägare  till   kraftverk   eller
regionnät   kan   ansluta  sig  till  stamnätet  och
utnyttja  det  för  att   transportera  el.  Svenska
kraftnät skall enligt riksdagens  riktlinjer ansvara
för  driften  av  stamnätet,  den löpande  momentana
elbalansen    och    det    svenska   kraftsystemets
övergripande  driftsäkerhet.  Svenska   kraftnät  är
systemansvarig  myndighet enligt ellagen (1997:857).
I detta ingår bl.a.  att utfärda föreskrifter om och
utöva  tillsyn  över  driftsäkerheten  i  elektriska
anläggningar.
Det finns 13 regionnät  i Sverige och dessa ägs av
Sydkraft AB, Fortum AB, Vattenfall  AB,  Graninge AB
och  Jämtkraft  AB.  De  ca  200  lokalnäten ägs  av
privata,  statliga  och  kommunala aktiebolag  eller
ekonomiska föreningar.
Ansvarsfördelningen är sådan att det är en uppgift
för  företagen  inom elförsörjningen  att  vidta  de
åtgärder som krävs i elsystemet för att hålla en god
leveranssäkerhet.  Ansvaret  innefattar åtgärder för
att förebygga och förhindra störningar  och åtgärder
för   att  snabbt  återställa  elförsörjningen   vid
störningar.  Under  de  senaste  åren  har branschen
gjort    olika    insatser.    Bland    annat    har
investeringsprogram  för  elnäten  tidigarelagts när
det   gäller   att   göra  dessa  mer  robusta   och
leveranssäkra. Nätföretagen  arbetar  även  med  att
förbättra   sina  beredskapsorganisationer  för  att
snabbare kunna  vidta åtgärder vid avbrott och få ut
information fortare  till kunderna. Många nätföretag
har   vidare   på   frivillig    väg    infört    en
schablonersättning,   s.k.   avbrottsgarantier,  som
innebär  att konsumenterna, oavsett  hur  mycket  de
drabbas,  är   garanterade  en  viss  ersättning  av
nätföretaget. Reglerna varierar mellan företagen men
brukar innebära att man får en bestämd ersättning om
elavbrottet  varat  mer  än  24  timmar.  Ersättning
betalas dock inte  ut  vid  exceptionella händelser,
dvs.  då  avbrottet  berott  på ett  hinder  utanför
företagets  kontroll  som  företaget  inte  skäligen
kunnat  räkna  med och vars följder  företaget  inte
heller skäligen kunnat undvika eller övervinna.
I juni 2002 uppdrog regeringen åt Svenska kraftnät
att  redovisa  fördjupade   analyser   och   förslag
beträffande      möjligheterna     att     förstärka
elförsörjningen (N2002/6128/ESB).  Svenska  kraftnät
redovisade uppdraget hösten 2002 i rapporten  om ett
robust  elförsörjningssystem.  I  rapporten föreslås
att   ett   antal   åtgärder  genomförs  genom   ett
frivilligt   åtagande   från    berörda   elföretag.
Förslagen var följande:
·  att   elnätsföretagen,   genom   Svensk   Energi,
utvecklar en branschrekommendation om baskrav för
regionala och lokala nät,
·
·  att   elnätsföretagen,   genom   Svensk   Energi,
genomför  en  utredning  i  syfte  att  skapa  en
aktuell   avbrottsvärdering   som  underlag   för
arbetet med baskrav,
·
·  att   elnätsföretagen,   genom   Svensk   Energi,
genomför ett fortsatt utvecklingsarbete  för  att
åstadkomma          en         tillfredsställande
avbrottsstatistik,
·
·  att   elproducenter,   Svenska    kraftnät    och
regionnätsföretagen          utarbetar         en
branschrekommendation    för    utformning     av
driftscentraler  och telesystem för kommunikation
till  och från dessa  och  anpassar  sina  system
efter denna rekommendation,
·
·  att ägare  till  elnät med 70 kV:s spänning eller
högre  utarbetar  en   branschrekommendation  för
dimensionering av lokalkraftmatning  av ställverk
och    anpassar    sina    system   efter   denna
rekommendation,
·
·  att    elproducenter,   Svenska   kraftnät    och
regionnätsföretagen    startar    ett   samarbete
syftande   till  installation  av  ett  gemensamt
modernt och  driftsäkert telekommunikationssystem
för bl.a. störningssituationer,
·
·  att elproducenter och regionnätsföretagen inleder
ett  samarbete   med  Svenska  kraftnät  för  att
förbättra          driftsstrategier           och
driftsinstruktioner   samt   för  utbildning  och
träning av driftspersonal för  återuppbyggnad  av
elsystemet om ett omfattande elavbrott inträffat.
·
Svenska kraftnät redogör i sin årsredovisning för år
2002  för  driftsäkerheten.  I årsredovisningen sägs
att driftsäkerheten för år 2002  låg  i  nivå med de
senaste  åren, vilket bedöms vara samhällsekonomiskt
rimligt. Antalet  driftstörningar  på  stamnätet var
293    stycken,    varav    23    stycken   medförde
leveransavbrott för elkunder. Antalet  störningar år
2002   berodde   främst  på  omfattande  åska  under
sensommaren     och     driftstörningar     i     en
seriekondensator.    Vidare     redovisas    antalet
driftstörningar på stamnätet under  de  senaste  fem
åren.

Enligt  en  sammanställning  av  Energimyndigheten
uppgår den oaviserade medelavbrottstiden  uttryckt i
genomsnittlig avbrottstid i minuter per år  och kund
till  23  minuter  för  tätort  och  203 minuter för
glesbygd.  Uppgiften  baserar sig på data  för  åren
1998–2001. Medelavbrottstiden  i  stamnätet  är  0,2
minuter per år och kund.

Elavbrottet i september 2003

Den  23  september  2003  inträffade  en  omfattande
störning   i   det   svenska  stamnätet.  Störningen
mörklade Sydsverige samt  Själland  och  Bornholm  i
Danmark.

Svenska  kraftnät lämnade en preliminär rapport om
händelseförloppet  (rapport  2003-10-03)  i oktober.
Enligt   rapporten  var  den  primära  orsaken  till
elavbrottet  en  kombination  av  ett  dubbelt  s.k.
samlingsskenfel  i Horred som i sin tur löste ut två
kärnkraftsblock i  Ringhals,  endast  några  minuter
efter ett bortfall av kärnkraftverket Oskarshamn  3.
Denna    svåra    påfrestning    ledde    till    en
spänningskollaps     i    stamnätet    sydväst    om
Stockholmsområdet.  Återuppbyggnaden   av   systemet
påbörjades  omedelbart efter felet och förbrukningen
började återinkopplas  efter ca 1 timme. Så gott som
all  förbrukning  i Sydsverige  var  åter  inkopplad
efter   ca  3  timmar.   Den   totala   bortkopplade
förbrukningen i Sverige uppgick till ca 3 000 MW och
i östra Danmark till 1 850 MW. Normal driftsäkerhet,
frekvens  samt  systemspänningar förelåg före felet.
Tillåten överföringskapacitet i nord–sydlig riktning
i    systemet   var   begränsad    på    grund    av
underhållsarbeten   på   två  kraftledningar  i  och
utanför det drabbade området.
Avtalsmässigt  skall  samtliga  synkront  anslutna
länder  inom  Nordel (Norge,  Danmark,  Finland  och
Sverige)  momentant  hjälpa  till  att  reglera  ett
produktionsbortfall   oavsett  var  i  systemet  det
inträffar.  Svenska  kraftnät  konstaterar  att  det
nordiska samarbetet fungerade  när  det  gällde  att
reglera  bortfallet  från  Oskarshamn 3. Systemet är
emellertid dimensionerat så  att  man skall kunna ha
15  minuter  på  sig  att  återställa systemet  till
normal  drift  efter  en  störning.   I  detta  fall
inträffande nästa störning redan efter fem minuter i
en    underfrekvenssituation,   varför   en   normal
uppreglering  med stöd från grannländerna inte kunde
förväntas.  Sammanfattningsvis   framhåller  Svenska
kraftnät   att  det  nordiska  samarbetet   avseende
momentan störningsreserv fungerade.
I november  2003  framlade Svenska kraftnät en mer
omfattade rapport om  elavbrottet (1:2003), i vilken
görs  en mer grundlig genomgång  av  det  inträffade
samt presenteras  åtgärder  som  bör  vidtas för att
ytterligare stärka stamnätets driftsäkerhet.  Enligt
rapporten  avser Svenska kraftnät att vidta följande
åtgärder.
·  En  översyn  av  regelverket  för  kraftsystemets
dimensionering och driftsäkerhet inom de nordiska
stamnätsföretagens samarbetsorganisation – Nordel
–  genomförs.  Översynen  kommer  att  göras  mot
bakgrund   av   konsekvenserna   i  samhället  av
omfattande elavbrott.
·
·  En plan för att åtgärda de kritiska  ställverken,
i första hand ställverket i Horred, upprättas.
·
·  En   förstärkning  av  överföringsförmågan   till
Sydsverige genomförs. Svenska kraftnät kommer att
starta  projektering av en ny 400 kV-ledning från
Mellansverige i en befintlig ledningsgata.
·
·  En översyn av metodik, åtgärder och intervall för
tillsyn och revision av frånskiljare har inletts.
·
·  En utredning  för  att  klarlägga  behovet av att
förändra  metodik och resursbehov för  att  styra
och  följa  upp  stamnätets  underhållsverksamhet
framöver genomförs.
·
·  En utredning  om  vilka  ytterligare åtgärder som
kan  vidtas  för  att  öka  förmågan   att  klara
övergången    till    s.k.   husturbindrift   vid
värmekraftstationer genomförs.
·
·  En  utredning  av orsakerna  till  bortfallet  av
fjärrkontrollen   skall   göras.  Åtgärder  skall
vidtas för att eliminera riskerna  för  att felen
upprepas i andra anläggningar. Vidare skall andra
väsentliga     risker     för     bortfall     av
telekommunikationer   i   enstaka  stationer  och
driftcentraler kartläggas.
·
·  En översyn av informationshanteringen  i kritiska
situationer genomförs.
·
Energimyndighetens tillsyn

Energimyndighet   är   bl.a.   nätmyndighet   enligt
ellagen.  I  denna  uppgift  ingår att utöva tillsyn
över   ellagens   efterlevnad  utom   i   fråga   om
driftsäkerhet och elsäkerhet.  Uppgiften  innefattar
bl.a.     tillsyn     av     nätverksamheten     och
leveranskoncessioner.

Energimyndigheten  presenterade i november 2001 en
rapport om ny helhetssyn för elberedskapen efter att
i regleringsbrev för år  2001  fått  i  uppdrag  att
verka  för  att  förbättra  berörda myndigheters och
viktiga  civila  funktioners  elberedskap.   Arbetet
omfattade   bl.a.   att   skapa  en  helhetssyn  för
beredskapsåtgärder,   skapa   bättre   analyser   av
elberoende,  se över antaganden  om  eltillgång  och
utveckla  former   för  informationsutbyte.  Därtill
presenterades en plan  för  det  fortsatta  arbetet.
Beträffande     säkerhet    och    beredskap    inom
elförsörjningen sägs  i  rapporten  att  det svenska
elnätet  är  robust, även om reserver av olika  slag
och reparationskapaciteten  minskat under senare år.
Avbrottsfrekvensen har ökat något  under 1990-talet,
främst i region- och lokalnäten på landsbygden,  men
minskat  något  under de senaste två åren. Stamnätet
har   en  fortsatt  mycket   låg   avbrottsfrekvens.
Samtidigt  har  beroendet  av  IT-system, främst för
drift  och  styrning,  ökat.  Vidare  påpekades  att
friledningsnät i icke trädsäker  gata är sårbara för
oväder i form av hård vind och blöt  snö.  Företagen
är väl medvetna om de krav som ställs på dem och ett
omfattande arbete pågår hos flera nätföretag för att
förbättra situationen.
Det  kan även nämnas att Energimyndigheten  enligt
regleringsbrev  för  år 2003 har haft i uppdrag att,
efter  samråd med Elsäkerhetsverket,  följa  upp  de
satsningar  som för närvarande görs inom elbranschen
för att minska elnätets känslighet för snöoväder och
liknande förhållanden  samt minska konsekvenserna av
strömavbrott. Myndigheten redovisade uppdraget i maj
2003  i promemorian om uppföljning  av  elbranschens
satsningar  för  att  minska elnätens känslighet för
snöoväder och liknande  förhållanden (dnr 00-03-19).
Utgångspunkten för rapporten  är den överenskommelse
som  regeringen  träffade med Svensk  Energi  hösten
2001      om      förbättrad       leveranssäkerhet.
Överenskommelsen ledde till att branschen i november
2001 presenterade ett handlingsprogram  om nätkunden
i   centrum   (NÄTKIC)  innehållande  åtgärder   för
isolering  av  luftledningar,   förbättrad  röjning,
storstörningsverksamhet, förbättrad  information och
avbrottsersättning.  I  rapporten redogörs  för  att
under perioden september  2001  – september 2002 har
3 100 km oisolerade ledningar ersatts.  Det  påtalas
att  Svensk  Energi  och  dess medlemsföretag satsat
betydande   resurser   för   att    driva   arbetet.
Energimyndigheten   påpekar   att   det  med   denna
reinvesteringstakt dock skulle ta 20–25  år innan de
känsliga näten är åtgärdade. Under samma period  har
ordinarie   skogsåtgärder  vidtagits  på  22 000  km
ledningsgator  och  extraordinarie åtgärder på 6 000
km.  Myndigheten påpekar  att  detta  motsvarar  ett
röjningsintervall på 4–5 år jämfört med tidigare 6–8
år.  Vidare   sägs   att  storstörningssamverkan  är
etablerad inom samtliga  samverkansområden  och  att
förbättringar   skett  på  informationsområdet.  Det
erinras  även  om att  det  vid  årsskiftet  2001/02
infördes   som   rekommenderad   branschpraxis   att
nätföretagen skall  ersätta  elkunder för oaviserade
elavbrott som är längre än 24  timmar. Minst 90 % av
landets  elkunder  är anslutna till  nätföretag  som
avser att betala ut avbrottsersättning, sägs det.

Beredskapsåtgärder

Sedan  år  1988 har först  Överstyrelsen  för  civil
beredskap  (ÖCB),  numera  Krisberedskapsmyndigheten
(sedan juli  2002),  haft regeringens uppdrag att ge
bidrag  till reservanordningar  för  kommunalteknisk
försörjning.    I    en    rapport   från   ÖCB   om
reservanordningar  för  kommunalteknisk  försörjning
(2002)  redogörs  för  att ca  300  miljoner  kronor
beviljats i bidrag till  ungefär  400  olika projekt
under  perioden  1989–2001. Den totala investeringen
för de bidragsstödda  projekten  uppgår  till ca 700
miljoner   kronor.   Huvuddelen   av  projekten  har
beviljats   för  investeringar  i  reservkraft   för
vatten-   och  värmeverk,   prioriterade   kommunala
fastigheter    etc.    I    rapporten    konstateras
sammanfattningsvis   att   ett  ganska  stort  antal
kommuner,  ca  100  stycken, har  tillfredsställande
resurser   av   reservkraft    för   att   nöjaktigt
upprätthålla   de   viktigaste   funktionerna    vid
långvariga  elavbrott.  Ungefär lika många kommuner,
dvs. ca 100 stycken, har  reservkraft  för att klara
vatten-  och  värmeförsörjningen  men  brister   vad
gäller   reservkraft   för   de  högst  prioriterade
fastigheterna.  Resterande  kommuner  har  bristande
tillgång på reservkraft för samtliga funktioner, det
gäller inte minst storstadskommunerna och kommuner i
dessas närhet. De områden där  generella brister kan
konstateras gäller framför allt fastigheter för vård
och äldreomsorg samt s.k. värmestugor.

Krisberedskapsmyndigheten     lyfter     i     sin
planeringsinriktning        för        år       2005
(Planeringsprocessen   2003:7)  fram  sju  generella
prioriteringar.   Planeringsinriktningen    är   ett
styrdokument      för     de     samverkansansvariga
myndigheterna och för  länsstyrelserna.  Ett  av  de
områden  som  lyfts fram gäller åtgärder för att öka
säkerheten     inom      områdena     elförsörjning,
telekommunikationer och IT.
Enligt     uppgifter     som    inhämtats     från
Krisberedskapsmyndigheten  arbetar  myndigheten  med
att gå igenom försörjningsområdena  var  för  sig på
kommunal  nivå.  Det finns ingen fastställd tidsplan
för när olika områden  skall  gås igenom. Vidare har
myndigheten     ett     register    avseende     den
kommunaltekniska försörjningen,  vilket  omfattar de
områden  där  bidrag getts till kommunerna.  Därtill
har Krisberedskapsmyndigheten  (tidigare  ÖCB)  till
uppgift  att  vart  tredje år redovisa tillgången på
reservkraft inom länen.  Den  senaste  redovisningen
skedde  hösten  2001  (Redovisning av tillgången  på
reservkraft dnr 6-356/2000  enligt  regeringsuppdrag
N1999/11479/  ESB).  Redovisningen  omfattar   bl.a.
konsekvenser av elbortfall och effektredovisning per
län.  Den  länsvisa  sammanställningen är emellertid
hemlig.
I detta sammanhang kan  även  nämnas att Post- och
telestyrelsen (PTS) har haft i uppdrag,  enligt 2002
års regleringsbrev, att redovisa en strategi för hur
arbetet  med  åtgärder för att minska konsekvenserna
av svåra påfrestningar  på samhället skall bedrivas.
I    den    rapport    om    robusta    elektroniska
kommunikationer  –  strategi  för   åren   2003–2005
(2003:13),  som  myndigheten avlämnade i mars  2003,
behandlas bl.a. säkrare  elförsörjning och fördjupat
samarbete   mellan   el-   och   teleområdena.   Det
konstateras att det ömsesidiga beroendet  kräver att
samarbetet  fördjupas och utvecklas mellan ansvariga
myndigheter   och    operatörer    inom    el-   och
teleområdena.   Därtill  sägs  det  att  ytterligare
satsningar skall göras för att minska konsekvenserna
av det ömsesidiga  beroendet  vid avsiktliga angrepp
och omfattande störningar.

Bestämmelser i ellagen

Enligt  ellagen  (2  kap.  1 § 1) får  en  elektrisk
starkströmsledning inte byggas  eller  användas utan
tillstånd  (nätkoncession). Regeringen får  (2  kap.
4 § 1) emellertid  föreskriva  undantag  från  detta
krav  i  fråga  om  vissa  slag av ledningar eller i
fråga om ledningar inom vissa  områden. Föreskrifter
om  sådana  undantag  har  regeringen   meddelat   i
förordningen      (1975:601)      om      elektriska
starkströmsanläggningar   (2  kap  1 §).  Undantagen
avser i huvudsak interna nät, som alltså i praktiken
är undantagna från kravet på nätkoncession.

I en departementspromemoria  som  utarbetats  inom
Näringsdepartementet   om  icke  koncessionspliktiga
elnät (Ds 2003:22) presenteras  ett förslag till nya
föreskrifter  om  icke koncessionspliktiga  elnät  i
form av en ny förordning.  I promemorian sägs att de
föreskrifter som föreslås skall  ersätta motsvarande
föreskrifter i nyssnämnda förordning  om  elektriska
starkströmsanläggningar.    Vidare    påpekas    att
föreskrifterna i starkströmsförordningen om undantag
från   kravet  på  koncessionsplikt  meddelades  för
ganska länge  sedan,  varför en allmän genomgång var
angelägen. Dessutom, hävdas  det,  har  utvecklingen
lett  till  att  ett antal problem, förknippade  med
interna nät, har uppstått.  Enligt  de uppgifter som
inhämtats från Näringsdepartementet är  avsikten att
regeringen  under  år  2004  skall  ta  ställning  i
ärendet.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor  om  elförsörjningen  och telekommunikationer
behandlades av riksdagen våren 2002 med anledning av
regeringens proposition om samhällets  säkerhet  och
beredskap  (prop.  2001/02:158,  bet. 2001/02:FöU10)
och därav väckta motioner. Den bedömning  regeringen
gjorde   i  propositionen  var  att  Sverige,  under
normala  förhållanden,   har  ett  säkert  elsystem.
Samhällets   ökade   elberoende    och   elsystemets
känslighet   för   extrema   väderförhållanden   och
organiserade   våldsangrepp   innebär    dock    att
ytterligare   åtgärder   bör   vidtas  för  att  öka
elsystemets uthållighet. Vidare  redogjordes  för de
insatser  regeringen  avsåg att vidta, bl.a. rörande
översyns-  och utvärderingsarbete  och  i  fråga  om
prioriteringsordningar    vid    leverans   av   el.
Försvarsutskottet  hade  i  detta  ingen   avvikande
uppfattning.  Härutöver konstaterade regeringen  att
robusta telekommunikationer  bör  åstadkommas  genom
ett långsiktigt och metodiskt förebyggande arbete.

Beträffande  telelagen  (1993:597)  kan erinras om
att denna upphävdes i juli 2003 och ersattes  med en
lag  (2003:389)  om  elektronisk kommunikation.  Vid
behandlingen av lagförslaget  berördes  bl.a. frågor
om  nätens  driftsäkerhet  och  möjligheten  att  nå
larmnumret  112. Regeringens förslag i propositionen
var   att  den  som   tillhandahåller   en   allmänt
tillgänglig  telefontjänst  skall  se  till  att det
allmänna  telefonnätet  till  fast  anslutningspunkt
uppfyller rimliga krav på god funktion  och  teknisk
säkerhet samt på uthållighet och tillgänglighet  vid
extraordinära händelser i fredstid. Vidare föreslogs
att  den  som tillhandahåller en allmänt tillgänglig
telefonitjänst  skall  medverka  till  att nödsamtal
(larmnumret 112) kan förmedlas avgiftsfritt och utan
avbrott  samt i den mån det är tekniskt genomförbart
tillhandahålla lokaliseringsuppgifter vid nödsamtal.
Vid    behandlingen     av     propositionen    hade
trafikutskottet (bet. 2002/03:TU6)  inget att erinra
mot regeringens förslag på detta område.
Näringsminister   Leif   Pagrotsky   besvarade   i
december 2002 en interpellation (ip. 2002/03:49)  av
Börje  Vestlund  (s), med anledning av elavbrotten i
Akallatunneln, om  vilka  åtgärder  näringsministern
avsåg   att   vidta   för  att  undvika  att  sådana
situationer uppstår i framtiden.  I  sitt  anförande
påpekade   ministern   att   det   är  omöjligt  att
säkerställa   en  helt  störningsfri  elförsörjning.
Avbrott  som  beror   på   dåligt   underhåll  eller
händelser som kunnat förutses menade  han  dock  var
oacceptabla.  Vidare framhölls att branschen har ett
stort ansvar när  det  gäller  att  lösa problem med
leveransavbrott.  Det är i första hand  nätföretagen
som ansvarar för att  se  till  att  näten är i gott
skick  och  att  de  har  en  beredskap  för  snabba
åtgärder då elavbrott inträffar. Vidare erinrades om
att  leveranskvaliteten  satts  i  fokus  genom   de
ändringar som gjorts i lagstiftningen.
Näringsministern  besvarade  även  en  fråga  (fr.
2002/03:400)  av  Johnny Gylling (kd) i januari 2003
om vilka åtgärder statsrådet avsåg att vidta för att
skärpa  kraven  på  eldistributörerna  gällande  att
förebygga och avhjälpa  brister  i  elnätet.  Även i
detta  svar  framhöll näringsministern att han ansåg
det  oacceptabelt  att  elkunder  skall  drabbas  av
längre  avbrott  på  grund av eftersatt underhåll av
elnät. Vidare framhöll han leveranskvaliteten som en
viktig fråga. Genom den  ändrig i ellagen som trädde
i  kraft  i  juli  2002  har  krav  införts  på  att
överföringen av el skall vara av  god  kvalitet  och
att  nätföretagens  sätt  att  bedriva  verksamheten
skall    påverka   det   pris   de   tar   ut,   och
Energimyndigheten  har  givits i uppdrag att ta fram
förslag  till  föreskrifter   om   god  kvalitet  på
överföring av el.

Utskottets ställningstagande


Det   är  utskottets  uppfattning  att  Sverige,   i
jämförelse med många andra länder, har ett i grunden
robust   system  för  elförsörjning.  Under  normala
förhållanden   är  det  svenska  elsystemet  säkert.
Standarden på de  svenska ledningsnäten är generellt
sett hög, med låga  avbrottsfrekvenser  och relativt
korta   avbrottstider.   Samtidigt   kan   utskottet
konstatera  att  Sverige  under  den  senaste  tiden
drabbats    av    allvarliga    driftsstörningar   i
elsystemet. Det omfattande elavbrott  som inträffade
den  23  september 2003 och berörde stora  delar  av
södra  Sverige   och  östra  Danmark  visar  på  hur
beroende vi i vårt  moderna  samhälle  är  av en väl
fungerande elförsörjning. Avbrott beroende på  fel i
stamnätet   är  dock  mindre  vanligt  förekommande.
Vanligare är  då  elavbrott på andra delar av nätet.
Snöoväder  har under  flera  vintrar  orsakat  stora
störningar  i   elleveranser   i  delar  av  landet.
Utskottet  menar  att  det  inte  är   möjligt   att
säkerställa   en  helt  störningsfri  elförsörjning.
Avbrott  som beror  på  dåligt  underhåll  eller  på
händelser   som   kunnat   förutses   är  emellertid
oacceptabla.  Utskottet  anser att det är  angeläget
att åtgärder vidtas i syfte  att  reducera  riskerna
för    strömavbrott.   Samhällets   elberoende   och
elsystemets  karaktär  motiverar  fortlöpande aktiva
insatser    för    att   minska   sårbarheten.    Då
driftstörningar likväl inträffar måste målsättningen
vara att göra alla typer  av  avbrott  så  korta som
möjligt.        Därtill       måste       fungerande
reservkraftslösningar   finnas   för  att  inte  för
samhället viktiga verksamheter skall äventyras.

Branschen har ett stort ansvar när  det gäller att
lösa  problem med leveransavbrott. Det är  i  första
hand nätföretagen  som ansvarar för att elnäten är i
gott  skick och att de  har  en  beredskap  för  att
snabbt  vidta  åtgärder  då elavbrott inträffar. Som
utskottet tidigare redogjort  för  arbetar branschen
med  att  förbättra  leveranssäkerheten  och  minska
elnätets  känslighet  för   snöoväder  och  liknande
förhållanden.   Arbetet   omfattar    isolering   av
luftledningar,          förbättrad          röjning,
storstörningssamverkan,  förbättrad information  och
avbrottsersättning. Utskottet  vill framhålla vikten
av att detta arbete ges fortsatt  prioritet.  Det är
utskottets   förhoppning  att  branschorganisationen
Svensk Energi och dess medlemsföretag fullföljer det
påbörjade arbetet  och  även  får med de företag som
hittills    valt    att    inte   följa   branschens
överenskommelse.
Våren  2002  beslöt riksdagen  (prop.  2001/02:56,
bet. 2001/02:NU9)  om  att  införa  en bestämmelse i
ellagen  som  innebär  att skälighetsbedömningen  av
nättariffer skall ställas  mot nätägarens prestation
och  inte,  som tidigare, dennes  kostnader.  Vidare
infördes en bestämmelse  som  stadgar att den el som
överförs  skall  vara av god kvalitet.  Genom  dessa
ändringar har leveranskvaliteten  satts  i fokus, då
bl.a.  nätföretagens  sätt  att bedriva verksamheten
skall påverka det pris de tar ut. Dessa bestämmelser
bidrar enligt utskottets uppfattning till att stärka
incitamenten     för    investeringar     i     ökad
leveranssäkerhet.     Energimyndigheten    övervakar
nätföretagen och deras skyldigheter på detta område.
När  det gäller strömavbrottet  som  inträffade  i
september  2003  har, som nämnts, Svenska kraftnät i
en rapport nyligen redogjort för det inträffade samt
för  sina  slutsatser   rörande  händelsen.  Svenska
kraftnät har framlagt ett  omfattande åtgärdspaket i
syfte  att motverka risken för  att  något  liknande
framgent  skall inträffa. Utskottet är positivt till
att Svenska  kraftnät  snabbt  agerat  och  vidtagit
åtgärder för att minska risken för ett upprepande av
det inträffade.
I  motionerna 2003/04:N298 (s), 2003/04:N324  (fp)
och 2003/04:N413  (kd)  förordas  att  riksdagen tar
initiativ     till     att     olika     delar    av
elförsörjningssystemet granskas i syfte att motverka
risken  för  omfattande  strömavbrott  eller  minska
effekterna  av sådana. Utskottet delar uppfattningen
att  det  är angeläget  att  det  skapas  klarhet  i
rådande förhållanden.  Som  tidigare  redovisats har
det under den senaste tiden genomförts  flera  olika
studier i syfte att granska och föreslå åtgärder för
att  minska  risken  för  leveransavbrott.  När  det
gäller   den  förstnämnda  motionen  vill  utskottet
särskilt peka  på  det  uppdrag  regeringen gav till
Svenska  kraftnät  i  juni  2002,  vilket  sedermera
avrapporterades hösten 2002. Uppdraget omfattade att
redovisa fördjupade analyser och förslag beträffande
möjligheterna    att    förstärka   elförsörjningen,
särskilt  rörande  vilka baskrav  som  kan  ställas.
Skälen    för    detta    uppdrag     var,    enligt
regeringsbeslutet, bl.a. elmarknadsreformen  och  de
strukturella  och  administrativa  förändringar  som
skett inom elbranschen under de senaste åren.
Därtill  har  olika  åtgärder  för  att  förbättra
leveranssäkerheten och trygga behovet av reservkraft
för    telekommunikationer    och   samhällskritiska
verksamheter föreslagits i motion  2003/04:N250 (c).
Även  utskottet  är av den uppfattningen  att  olika
infrastruktursystem   som   elkraftsförsörjning  och
telekommunikationer har blivit  alltmer  beroende av
varandra.  Samhället  har därmed blivit mer  sårbart
för  störningar  i  den  tekniska   infrastrukturen.
Samtidigt  är det utskottets mening att  motionen  i
delar redan  kan anses tillgodosedd eller kommer att
tillgodoses med  anledning  av  planerade  åtgärder.
Beträffande vad som sägs om tillgänglighetskrav vill
utskottet  påminna  om  att  riksdagen våren 2003  i
samband med införandet av en ny  lag för elektronisk
kommunikation beslöt att den som tillhandahåller  en
allmänt  tillgänglig  telefonitjänst  skall medverka
till  att  nödsamtal kan förmedlas avgiftsfritt  och
utan avbrott.  Utskottet vill i detta samanhang även
erinra om den strategi för åren 2003–2005 om robusta
elektroniska   kommunikationer    som    Post-   och
telestyrelsen  presenterade  i  mars  2003. När  det
gäller   vad   som   anförs   om   undantagen   från
koncessionsplikt  vill  utskottet  hänvisa  till det
arbete som bedrivs inom Regeringskansliet med att ta
fram  nya  föreskrifter  om icke koncessionspliktiga
nät.
Med  hänvisning  till  det  ovan  sagda  avstyrker
utskottet  de  här  aktuella  motionerna  i  berörda
delar.

Affärsverket svenska kraftnät


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör godkänna  regeringens  förslag
till investeringsplan  för perioden 2004–2006
och finansiella befogenheter  för år 2004 för
Affärsverket svenska kraftnät.

Propositionen

Investeringsplan

Regeringen  föreslår  att  riksdagen  godkänner  den
investeringsplan som Affärsverket  svenska  kraftnät
har föreslagit för perioden 2004–2006.

Svenska  kraftnäts förslag till investerings-  och
finansieringsplan    för    åren    2004–2006    för
affärsverkskoncernen       innefattar      planerade
investeringar  inom koncernen  till  ett  belopp  om
1 320 miljoner kronor,  varav  520  miljoner  kronor
avser  investeringar under år 2004. Investeringar  i
stamnätet   skall   genomföras   dels  i  befintliga
anläggningar, s.k. reinvesteringar,  om 420 miljoner
kronor,  dels  som  nyinvesteringar om 900  miljoner
kronor.  Av  nyinvesteringarna  avser  100  miljoner
kronor    investeringar     i     utrustning     för
telekommunikation.  Investeringarna  beräknas  kunna
finansieras  med  Svenska kraftnäts egna medel under
den kommande treårsperioden.  År 2002 genomfördes en
översyn  och omformulering av de  finansiella  målen
för Svenska kraftnät. De nya definitionerna av målen
innebär  att   Svenska   kraftnät   skall  uppnå  en
räntabilitet   på   justerat  eget  kapital,   efter
schablonmässigt avdrag  för  skatt, på 6 % inklusive
kostnader för s.k. restelektrificering. Vidare skall
Svenska kraftnät ha en skuldsättningsgrad  på  högst
55 %, och kostnadseffektiviteten skall vara lika hög
som i jämförbara företag.

Finansiella befogenheter

Regeringen    föreslår    att    riksdagen    lämnar
bemyndiganden till regeringen enligt följande:

·  att under år 2004 teckna borgen för lån och lämna
kreditgarantier     intill    ett    belopp    om
1 500 000 000 kr till  förmån  för  bolag i vilka
Svenska kraftnät förvaltar statens aktier,
·
·  att för år 2004 låta Svenska kraftnät  ta upp lån
i   och   utanför   Riksgäldskontoret   till  ett
sammanlagt belopp om 1 500 000 000 kr,
·
·  att  för  år  2004  låta Svenska kraftnät placera
likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret,
·
·  att för år 2004 låta  Svenska kraftnät besluta om
förvärv och bildande av  bolag  som  skall  verka
inom  Svenska  kraftnäts verksamhetsområde intill
ett belopp om 10 000 000 kr  samt  avyttra aktier
intill ett belopp om 10 000 000 kr,
·
·  att  för år 2004 ge Svenska kraftnät  rätten  att
lämna delägarlån och teckna borgen för lån intill
ett belopp  om  270 000 000  kr  till  förmån för
bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar  statens
aktier.
·

Utskottets ställningstagande


Utskottet  har  inget  att  erinra  och  tillstyrker
därmed   regeringens   framlagda   förslag   rörande
verksamheten vid Svenska kraftnät.


Stöd åt landsbygdens elförsörjning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag om
fortsatt  stöd  åt landsbygdens elförsörjning
under år 2004 och  om finansieringen av denna
verksamhet.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner fortsatt
stöd åt landsbygdens elförsörjning under år 2004.

Åren  1999–2003  har   Svenska  kraftnät  beviljat
bidrag  till restelektrifiering  med  sammanlagt  50
miljoner  kronor.  I  dag  återstår endast ett fåtal
oelektrifierade  hushåll  på landsbygden  som  varit
permanentbostäder en längre  tid.  Regeringen  anser
att bidrag för restelektrifiering bör ges även under
år 2004 i enlighet med förordning (1999:189) om stöd
för      viss     elektrifiering.     Bidrag     för
restelektrifiering bör enligt regeringen främst utgå
i form av  elproduktionsbidrag.  Vidare  bör  stödet
begränsas  till  att  omfatta sammanlagt 12 miljoner
kronor, vilket beräknas täcka behovet för återstoden
av  de  bidragsberättigade   fastigheterna.   Liksom
tidigare   skall  bidragssystemet  finansieras  inom
ramen för Svenska kraftnäts resultat.

Vissa kompletterande uppgifter


Enligt  nyssnämnda  förordning  om  stöd  till  viss
elektrifiering  får stöd lämnas till installation av
en     tillfredsställande      elförsörjning      av
permanentbebodda  fastigheter.  Stödet får bara avse
fastigheter som har varit oavbrutet permanentbebodda
sedan  den  1 januari 1994. Antingen  lämnas  stödet
till anslutning  av en fastighet till det nationella
elsystemet    (nätutbyggnadsbidrag)    eller    till
anläggande  av  en  elproduktionsanläggning  för  en
eller  flera fastigheter  (elproduktionsbidrag).  En
förutsättning för att stöd skall beviljas är att den
berörde  fastighetsägaren  står för minst en tiondel
av kostnaden för elektrifieringsåtgärden, dock minst
25  000  kr.  Ansökan  om  stöd  skall  lämnas  till
länsstyrelsen  i  det  län  där  fastigheten,  eller
huvuddelen  av den, är belägen. Länsstyrelsen  skall
utreda  ärendet  och  därefter,  med  ett  yttrande,
överlämna   ärendet   till   Svenska   kraftnät  för
prövning.


Utskottets ställningstagande


Utskottet     tillstyrker     regeringens    förslag
beträffande stöd åt landsbygdens elförsörjning.


Anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anvisa anslagen och  godkänna
bemyndigandena m.m.  för budgetåret 2004 inom
utgiftsområde 21 Energi  i  enlighet  med vad
regeringen        föreslagit.        Samtliga
motionsyrkanden bör av-slås.

Inledning

Regeringens   förslag  i  budgetpropositionen   till
anslag för utgiftsområde  21  redovisas  i  bilaga 2
tillsammans   med  övriga  partiers  förslag.  Under
utgiftsområdet  tas totalt 13 anslag upp, varav 3 av
anslagen  utgörs  av  förslag  från  Folkpartiet  (1
anslag) respektive  Kristdemokraterna (2 anslag). En
närmare redogörelse för  de  olika  anslagen  följer
under  respektive  anlagsrubrik. Regeringens förslag
till utgiftsram för  budgetåret  2004 uppgår till ca
1 663 miljoner kronor. De övriga partiernas  förslag
till  utgiftsramar  fördelar  sig  på följande sätt.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har  inte  lagt fram
några     budgetförslag     som     avviker     från
regeringsförslaget. Den utgiftsram som Centerpartiet
föreslagit  för  utgiftsområdet  avviker inte heller
den från vad regeringen föreslagit.  Övriga partiers
förslag  innebär en lägre ram än regeringsförslaget,
nämligen ca  382  miljoner  kronor  lägre  (m),  904
miljoner  kronor  lägre (fp) och 125 miljoner kronor
lägre (kd).

Enligt regeringens  förslag  kompletteras anslagen
(35:3)  Teknikupphandling  och marknadsintroduktion,
(35:4) Stöd för marknadsintroduktion  av  vindkraft,
(35:5)   Energiforskning,  (35:6)  Energiteknikstöd,
(35:7) Introduktion  av  ny  energiteknik och (35:8)
Energipolitiskt      motiverade      internationella
klimatinsatser med bemyndiganden för regeringen  att
ingå  ekonomiska  förpliktelser,  vilka  leder  till
utgifter under kommande år.
I    budgetpropositionen   anges   (s.   28)   att
anslagssparandet   inom   utgiftsområde   21  Energi
uppgick  till ca 2 miljarder kronor vid utgången  av
år 2002, vilket är en minskning med ca 0,5 miljarder
kronor jämfört  med  utgången av år 2001. Regeringen
beslutade  i  december  2002   att  föra  bort  0,36
miljarder   kronor  av  anslagsbehållningarna   inom
utgiftsområdet  som  indragningar.  Vidare  sägs att
drygt  hälften av detta anslagssparande är uppbundet
genom fattade  beslut om stöd som ännu inte betalats
ut. Anslagssparandet  förklaras  av regeringen bl.a.
av att ledtiderna mellan beslut och  utbetalning  av
medel då den bidragsberättigade åtgärden slutförs är
långa. Inom vissa anslag beror anslagssparandet även
på    att    olika    omvärldsfaktorer,   exempelvis
utvecklingen  av  elpriserna   och  kostnaderna  för
åtgärderna,  gjort  stöden  mindre  efterfrågade  än
beräknat.
När det gäller de beräknade  anslagen  för år 2005
och år 2006 för utgiftsområde 21 Energi uppgår dessa
till   460,6   respektive   468,9  miljoner  kronor.
Regeringen meddelar sin avsikt (s. 18) att, för 9 av
anslagen,   återkomma  beträffande   den   fortsatta
finansieringen   av   energipolitiken   i  2004  års
ekonomiska vårproposition.
I det följande redovisas regeringens förslag  till
olika  anslag  inom  utgiftsområdet  för år 2004 och
motsvarande förslag i aktuella motioner.

Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader
(35:1)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 146,3
miljoner kronor.

Anslaget är avsett att finansiera Energimyndighetens
förvaltningskostnader. I dessa kostnader  ingår även
nätmyndighetens     verksamhet.     Kostnader    för
Energimyndigheten för uppföljning och utvärdering av
de energipolitiska programmen finansieras genom s.k.
programanknutna  kostnader  vilka belastar  anslagen
för  de  olika  åtgärderna inom  de  energipolitiska
programmen. De programanslutna  kostnaderna har ökat
successivt i takt med att verksamhetsvolymerna ökat,
och  prognosen för dessa kostnader  uppgår  till  90
miljoner   kronor   år   2003.  Det  är  regeringens
bedömning   att  Energimyndigheten   förvaltat   sin
verksamhet på  ett  kostnadseffektivt  sätt.  Hösten
2002   uppdrog   regeringen   åt  Statskontoret  att
genomföra       en       verksamhetsöversyn       av
Energimyndighetens verksamhet. Enligt vad som sägs i
propositionen skall uppdraget  redovisas  senast den
31   oktober   2003.   Med   anledning  därav  avser
regeringen   återkomma   i   2004   års   ekonomiska
vårproposition   i  frågorna  om  Energimyndighetens
verksamhet och resursbehov.

Motionerna

I  Moderata  samlingspartiets   motion  2003/04:N389
förordas omfattande neddragningar  av  de anslag som
är  kopplade  till  omställningsprogrammet.  Som  en
följd av dessa neddragningar  kan Energimyndighetens
administrativa  kostnader  minskas,   sägs   det   i
motionen.    Förslaget    i    motionen    är    att
Energimyndighetens förvaltningsanslag minskas med  7
miljoner   kronor  i  förhållande  till  regeringens
förslag.

I    Folkpartiets    ekonomisk-politiska    motion
2003/04:Fi240  föreslås en besparing på anslaget med
50 miljoner kronor.  Skälet  för  denna  besparing –
vilket  även  gäller  för  övriga  anslag  inom  det
energipolitiska  omställningsprogrammet  –  är   att
partiet  är  emot  de  olika  energiprogrammen  samt
systemet med elcertifikat och anser att Barsebäck  1
åter  skall  tas  i  drift.  Vidare  erinras  om att
Folkpartiet  dels  vill att 25 miljoner kronor skall
avsättas för energisäkerhet  i  Östeuropa, dels vill
öka anslaget för energiforskning.
Kristdemokraterna  föreslår i motion  2003/04:N413
att  Energimyndighetens  förvaltningsanslag  minskas
med  15   miljoner   kronor   i   förhållande   till
regeringens förslag.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen har som tidigare redovisats uppdragit  åt
Statskontoret  att  göra  en översyn av verksamheten
inom Energimyndighetens ansvarsområde. Statskontoret
redovisade uppdraget i november  2003 i rapporten om
effektivare     tillsyn    över    energimarknaderna
(2003:27).   Under   det   tidigare   avsnittet   om
effektivare energianvändning  i detta betänkande har
Statskontorets slutsatser kortfattat återgetts under
rubriken Vissa kompletterande uppgifter.


Insatser för effektivare energianvändning
(35:2)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag  för  år 2004 är 136
miljoner kronor.

Anslaget  avser  att finansiera bidrag för  kommunal
energirådgivning, utbildning av och information till
energirådgivare    samt    stöd    till    regionala
energikontor. Vidare  avser  anslaget  insatser  för
informationsspridning,  utveckling  och spridning av
verktyg    och    metoder    samt    utbildning   om
energieffektiv  teknik.  Anslaget får även  användas
för   provning,   märkning   och   certifiering   av
energikrävande   utrustning.  Regeringen   har   för
anslaget beslutat  om  utgiftsbegränsningar  för  år
2003 som innebär att utgifterna får uppgå till högst
130 miljoner kronor under året.

Motionerna

Enligt  vad  som  anförs  i  motion 2003/04:N389 (m)
motsätter sig Moderata samlingspartiet  de  åtgärder
anslaget  avser  att  finansiera  i form av kommunal
energirådgivning, utbildning av och information till
energirådgivare    samt    stöd    till    regionala
energikontor. Motionärerna anser inte att det  finns
tillräckliga  skäl  att  avsätta  statliga medel för
dessa  verksamheter, varför det i motionen  förordas
att inga medel skall föras upp på anslaget.

I    Folkpartiets    ekonomisk-politiska    motion
2003/04:Fi240  förordas en minskning av anslaget med
68 miljoner kronor  i  förhållande  till regeringens
förslag.
Kristdemokraterna  föreslår i motion  2003/04:N413
att  anslaget  minskas  med  50  miljoner  kronor  i
förhållande till regeringens  förslag  och  förordar
samtidigt  en översyn av verksamhetens organisation.
Motionärerna  framhåller  att  liknande åtgärder som
finansieras inom ramen för detta  anslag  inte visat
sig vara framgångsrika. Det betonas dock att  det är
angeläget att energirådgivning även fortsatt bedrivs
i   kommunerna,   och   en   översyn   av  de  olika
rådgivningsfunktionerna   som   finns  i  kommunerna
efterfrågas.    Där    bör    även    de   regionala
energikontorens roll studeras, sägs det i motionen.

Teknikupphandling och marknadsintroduktion
(35:3)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år  2004  är  49
miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag till teknikupphandling för att
utveckla och introducera ny energieffektiv teknik på
marknaden     samt    kompletterande    stöd    till
marknadsintroduktion  av  energieffektiv teknik. För
att  täcka  in  alla  led i detta  arbete  ges  även
kompletterande  stöd  för   marknadsintroduktion  av
energieffektiv  teknik,  t.ex.   för   expansion  av
fjärrvärmenäten.     Vidare     omfattar    anslaget
informations-,            utvecklings-           och
demonstrationsinsatser avseende  konvertering mellan
olika  system  för uppvärmning. Regeringen  har  för
anslaget beslutat  om  utgiftsbegränsningar  för  år
2003 som innebär att utgifterna får uppgå till högst
35 miljoner kronor under året.

Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska  åtaganden  under anslaget får uppgå till
211 miljoner kronor för åren 2005–2007.

Motionerna

Enligt förslag i motion  2003/04:N389 (m) skall inga
medel föras upp på anslaget.  Motionärerna anser att
det  inte  finns  tillräckliga  skäl   att   använda
statliga  medel  för att finansiera de insatser  som
anslaget  innefattar   i   form   av   bidrag   till
teknikupphandling  för  att utveckla och introducera
ny   energieffektiv   teknik   på   marknaden   samt
kompletterande  stöd  till  marknadsintroduktion  av
energieffektiv teknik.

I   motion   2003/04:N413   (kd)   förordas,   med
hänvisning till  att  anslaget inte utnyttjats fullt
ut, en minskning av anslaget  med 20 miljoner kronor
i förhållande till regeringens förslag.

Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft
(35:4)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag  för  år  2004 är 60
miljoner kronor.

Anslaget    får   användas   till   bidrag   rörande
teknikutveckling    och    marknadsintroduktion   av
storskaliga vindkraftstillämpningar.  Regeringen har
för anslaget beslutat om utgiftsbegränsningar för år
2003 som innebär att utgifterna får uppgå till högst
30 miljoner kronor under året.

Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska åtaganden under anslaget  får  uppgå till
240 miljoner kronor för åren 2005–2007.

Motionerna

Anslaget   avvisas   i   sin   helhet   i   Moderata
samlingspartiets motion 2003/04: N389.

Även  i  Folkpartiets  ekonomisk-politiska  motion
2003/04:Fi240 yrkas avslag på hela anslagsbeloppet.
Anslaget för marknadsintroduktion av vindkraft bör
enligt  vad  som  anförs  i motion 2003/04:N326 (fp)
avskaffas.  Dagens vindkraft  är  så  pass  tekniskt
avancerad att  verkningsgraden ligger nära den gräns
som är teoretiskt  möjlig  att  uppnå.  De  stöd som
statsmakterna   i  dag  ger  är  nödvändiga  för  av
vindkraftsproducerad    el    skall    kunna   klara
konkurrensen över huvud taget. Anledningen  till den
dåliga  lönsamheten  ligger således inte i forskning
eller teknikutveckling. Den slutsats som kan dras av
detta är att vindkraften  kommer att ha mycket svårt
att någonsin bära sina egna  kostnader,  vilket  gör
att  det inte finns några starka ekonomiska argument
för vindkraft, sägs det.
I motion  2003/04:Bo218  (kd)  anförs  –  utan att
något  belopp  anges  –  att  medel  bör  anslås för
forskning    om    vindkraft,    både    beträffande
kostnadseffektivitet  och  design. Motionären  menar
att mer resurser bör satsas  på  forskning  för  att
utveckla    vindkraftverken   och   göra   dem   mer
kostnadseffektiva.    Därtill    bör   designen   av
vindkraftverken utvecklas för att minska påverkan på
landskapsbilden.

Energiforskning (35:5)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 445,4
miljoner kronor.

Anslaget används för att finansiera  forsknings- och
utvecklingsinsatser på energiområdet. Vidare används
anslaget      för      vissa     utrednings-     och
utvärderingsinsatser inom  energiområdet  samt  till
internationellt            forsknings-           och
utvecklingssamarbete. För år  2002  var  utfallet 34
miljoner  kronor  högre  än  anslagna  resurser  för
budgetåret. Anslagssparandet, vilket år 2002 uppgick
till  384,8  miljoner kronor, är i stor utsträckning
uppbundet  av fattade  beslut  där  stödet  ännu  ej
utbetalats.  Prognosen  för  år  2003  visar  på ett
fortsatt  minskande anslagssparande. Den utvärdering
av de långsiktiga  energipolitiska programåtgärderna
(SOU 2003:80) som genomförts  skall ligga till grund
för   beslutet   om   de  fortsatta  energipolitiska
programåtgärderna från år 2005.

Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska åtaganden under  anslaget  får uppgå till
810 miljoner kronor för åren 2005–2008.

Motionerna

I     Folkpartiets     ekonomisk-politiska    motion
2003/04:Fi240 förordas en  ökning av anslaget med 25
miljoner  kronor  i  förhållande   till  regeringens
förslag.

Kristdemokraterna  förordar i motion  2003/04:N413
en minskning av anslaget  med  25  miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag  med hänvisning
till att ett nytt anslag föreslås för solcells-  och
vätgasenergiforskning.
I  motion 2003/04:N207 (kd) påtalas behovet av att
Statens   energimyndighet,   inom   den   befintliga
ekonomiska  ramen, breddar stödet för forskning  och
teknikutveckling  av  geotermisk energiutvinning. En
viktig   förutsättning  för   att   kunna   avveckla
kärnkraften    i    enlighet   med   resultatet   av
folkomröstningen och  riksdagens  intentioner är att
forskningen och teknikutvecklingen  för utvinning av
geotermisk energi utökas kraftigt, menar motionären.
Anslagen  till  forskning  och  teknikutveckling  på
detta  område  är  små,  och motionären  önskar  ett
uttalande från riksdagen med innebörden att anslagen
inom  forskning och teknikutveckling  av  geotermisk
energiutvinning bör öka.

Energiteknikstöd (35:6)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 131,2
miljoner kronor.

Anslaget  används  för att främja utvecklingen av ny
energiteknik   genom   stöd   till   forskning   och
utveckling inom enskilda  projekt eller program. För
år  2002 var utfallet 88 miljoner  kronor  högre  än
anslagna  resurser för budgetåret. Anslagssparandet,
som år 2002  uppgick  till  209,9  miljoner  kronor,
består i stor utsträckning av beslutade men ännu  ej
utbetalade  belopp.  Utgiftsprognosen  för  år  2003
pekar  på  en  fortsatt  hög verksamhetsnivå och ett
minskat  anslagssparande.  Den   utvärdering  av  de
långsiktiga  energipolitiska programåtgärderna  (SOU
2003:80) som genomförts  skall  ligga till grund för
beslutet    om    de    fortsatta    energipolitiska
programåtgärderna från år 2005.

Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska åtaganden under anslaget  får  uppgå till
300 miljoner kronor för åren 2005–2008.

Motionerna

I   motion  2003/04:N389  (m)  anförs  att  Moderata
samlingspartiet inte ser det som statens uppgift att
ge självständiga  företag  bidrag  till  teknikbyten
eller marknadsföring av sina produkter. Denna typ av
bidrag  bör  fasas  ut medan statens insatser  skall
koncentreras till rena  forskningsinsatser, sägs det
i  motionen.  Som  en  följd   av   detta   föreslår
motionärerna  att  anslaget  minskas med 40 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag.

I    Folkpartiets    ekonomisk-politiska    motion
2003/04:Fi240 yrkas avslag på hela anslagsbeloppet.
Kristdemokraterna föreslår  i  motion 2003/04:N413
en  minskning av anslaget med 30 miljoner  kronor  i
förhållande  till regeringens förslag med hänvisning
till att ett nytt  anslag föreslås för solcells- och
vätgasenergiforskning.  Motionärerna framhåller dock
verksamheten som bedrivs inom ramen för anslaget som
mycket angelägen.

Introduktion av ny energiteknik (35:7)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 230,1
miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag för att främja utvecklingen av
teknik som baserar sig på  förnybara  energislag och
effektiv energianvändning i industriella processer i
försöks-  eller  fullskaleanläggningar.  Vidare   är
anslaget  avsett  för  svenskt  och  internationellt
forsknings- och utvecklingssamarbete.  För  år  2002
var   utfallet   ca  55  miljoner  kronor  lägre  än
anslagsbeloppet.   Enligt   regeringen   beror   det
hittills låga utfallet på att det krävs lång tid för
att initiera projekt  av den karaktär som stöds inom
anslaget. I december 2002  beslutade  regeringen att
dra  in  175  miljoner  kronor  av anslagssparandet,
vilket därefter uppgick till 456,7  miljoner kronor.
Den  utvärdering  av  de långsiktiga energipolitiska
programåtgärderna (SOU 2003:80) som genomförts skall
ligga  till  grund  för  beslutet  om  de  fortsatta
energipolitiska programåtgärderna från år 2005.

Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska åtaganden under  anslaget  får uppgå till
400 miljoner kronor för åren 2005–2008.

Motionerna

Med motiveringen att denna typ av bidrag  bör  fasas
ut   föreslås  i  Moderata  samlingspartiets  motion
2003/04:N389  att  anslaget  minskas med 90 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag.

I    Folkpartiets    ekonomisk-politiska    motion
2003/04:Fi240 yrkas avslag på hela anslagsbeloppet.
Kristdemokraterna föreslår  i  motion 2003/04:N413
en  minskning av anslaget med 50 miljoner  kronor  i
förhållande  till regeringens förslag med hänvisning
till   det   stora    anslagssparandet    år   2002.
Motionärerna   framhåller   dock   verksamheten  som
bedrivs   inom   ramen   för  anslaget  som   mycket
angelägen.

Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser (35:8)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag  för  år  2004 är 50
miljoner kronor.

Anslaget   avser   insatser   för   att   förbereda,
genomföra,  utvärdera och utveckla metoder för  s.k.
gemensamt   genomförande    och    projekt   rörande
mekanismen  för  ren  utveckling.  För år  2002  var
utfallet  25  miljoner  kronor  lägre  än   anslagna
resurser  för  budgetåret.  Anslagssparandet uppgick
samma   år  till  153,3  miljoner   kronor.   Enligt
regeringen  beror  det  begränsade  utfallet och det
betydande        anslagssparandet       på       att
förhandlingsprocessen  för  att  formalisera regler,
riktlinjer, villkor och avtal för  att  beräkna  och
kreditera  utsläppsminskningarna  fortsatt  under år
2002    och    därmed    försvårat    och   fördröjt
investeringsprojekten.  Regeringen har för  anslaget
beslutat om utgiftsbegränsningar  för  år  2003  som
innebär  att  utgifterna  får  uppgå  till  högst 43
miljoner  kronor  under året. Den utvärdering av  de
långsiktiga energipolitiska  programåtgärderna  (SOU
2003:80)  som  genomförts skall ligga till grund för
beslutet    om    de    fortsatta    energipolitiska
programåtgärderna från år 2005.

Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska åtaganden under  anslaget  får uppgå till
60 miljoner kronor för åren 2005–2008.

Motionen

I   Kristdemokraternas  motion  2003/04:N413   yrkas
avslag   på   hela   anslagsbeloppet.  Motionärernas
förslag   baserar   sig  på   det   tidigare   stora
anslagssparandet    och     regeringens    bristande
redogörelse för verksamheten.


Statlig prisgaranti elcertifikat (35:9)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag  för  år 2004 är 100
miljoner kronor.

Anslaget avser statlig prisgaranti för elcertifikat.
Anslaget  är  nytt och inrättas i enlighet  med  det
beslut riksdagen fattade i april 2003 rörande lag om
elcertifikat. Elcertifikatssystemet, vilket trädde i
kraft den 1 maj  2003,  syftar till att målet om att
öka användningen av förnybar  el  med 10 TWh till år
2010   uppnås   samtidigt   som   teknikutvecklingen
stimuleras och kostnaderna hålls nere.  För  att  ge
producenterna    ett    skydd   mot   alltför   låga
certifikatpriser  ges  under   en  inledande  period
(2003–2007)  ett  garantipris  för   elcertifikaten.
Prisgarantin utfaller dock först efter årets slut.

Motionen

I     Folkpartiets     ekonomisk-politiska    motion
2003/04:Fi240 yrkas avslag på hela anslagsbeloppet.


Ersättning för vissa kostnader vid avveckling
av en reaktor vid Barsebäcksverket (35:10)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 315,3
miljoner kronor.

Anslaget avser statens åtaganden  om  ersättning  av
vissa  merkostnader  som  uppstår  till följd av att
driften  av  den  första reaktorn i Barsebäcksverken
har upphört enligt  det  avtal  som  träffats mellan
staten, Sydkraft AB och Vattenfall AB.  Ersättningen
skall täcka merkostnader för dels avställnings-  och
servicedrift    av    den    första    reaktorn    i
Barsebäcksverken,  dels  singeldrift  av  den  andra
reaktorn.  Ersättning  kan  lämnas  längst t.o.m. år
2017. Utfallet år 2002 var 33 miljoner  kronor lägre
än  anslagna  resurser. Att resursförbrukningen  var
lägre än beräknat beror på att fastighetsskatten för
Barsebäck 1 har nedsatts till noll.

Motionen

I    Folkpartiets     ekonomisk-politiska     motion
2003/04:Fi240 yrkas avslag på hela anslagsbeloppet.


Kärnsäkerhet i Östeuropa


Motionen

I     Folkpartiets     ekonomisk-politiska    motion
2003/04:Fi240 föreslås att  ett nytt statligt anslag
uppförs  och  att  för  år 2004 25  miljoner  kronor
anvisas för stöd till kärnsäkerhet i Östeuropa.


Solcells- och vätgasforskning


Motionen

I  Kristdemokraternas motion  2003/04:N413  föreslås
att  50 miljoner kronor anvisas på ett nytt statligt
anslag för forskning och utveckling av solcells- och
vätgasbaserade  system.  Motionärerna framhåller att
Sverige har en framskjuten  position  när det gäller
forskning och utveckling på dessa båda  områden  och
att  dessa tekniker kan komma att bli mycket viktiga
när det gäller den framtida energiförsörjningen.


Stöd för villaägare att byta bort
direktverkande el


Motionen

I Kristdemokraternas  motion  2003/04:N413  föreslås
att   65  miljoner  kronor  anvisas  till  ett  nytt
statligt  anslag  för  stöd till villaägare som vill
byta bort direktverkande  el.  Anslaget  syftar till
att täcka kostnaderna för införandet av ett statligt
bidrag   för   villaägare   som   vill   byta   bort
direktverkande el. Det statliga bidraget skall uppgå
till  15 % av investeringskostnaden i ett nytt eller
kompletterande  uppvärmningssystem  för husägare med
direktverkande el som enda energikälla. Det statliga
bidraget får ej överstiga 15 000 kr per villa.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   ansluter   sig  till  de  av  regeringen
framlagda förslagen till  anslag och bemyndiganden i
budgetpropositionen. I motionerna  2003/04:N389 (m),
2003/04:Fi240  (fp) och 2003/04:N413  (kd)  förordas
andra  belopp än  regeringen  föreslagit  för  olika
anslag inom utgiftsområdet. Moderata samlingspartiet
vill göra  besparingar  på  anslagen 35:1–4, 6 och 7
med ca 382 miljoner kronor. Folkpartiet  föreslår en
minskning  med  ca  904 miljoner kronor i jämförelse
med regeringens förslag. De besparingar som förordas
rör anslagen 35:1, 2,  4,  6,  7, 9 och 10 samtidigt
som  anslaget  35:5  skulle  höjas med  25  miljoner
kronor.  Därtill  föreslås  ett  nytt   anslag   (25
miljoner   kronor)  för  kärnsäkerhet  i  Östeuropa.
Kristdemokraterna hemställer att besparingar görs på
anslagen 35:1–3  och  5–8  samt förordar att två nya
anslag skall upprättas: dels  ett  anslag  för  stöd
till villaägare som vill byta bort direktverkande el
(65  miljoner kronor), dels ett anslag för solcells-
och vätgasforskning (50 miljoner kronor). Sammanlagt
innebär   förslagen  en  minskning  med  totalt  125
miljoner  kronor   i  förhållande  till  regeringens
förslag.

Utskottet har genom  ett  yttrande – i form av ett
protokollsutdrag  – till finansutskottet  tillstyrkt
regeringens förslag  till  ramar för utgiftsområdet.
Av protokollsutdraget framgår  att  företrädarna för
Moderata     samlingspartiet,    Folkpartiet     och
Kristdemokraterna tillstyrkte förslagen i respektive
partimotion. Riksdagen  fattade nyligen beslut (bet.
2003/04:FiU1)    om    ramarna    för    de    olika
utgiftsområdena  för  nästa   budgetår.   Utskottets
utgångspunkt    är    således    att   ramarna   för
utgiftsområdet för år 2004 är fastställda.
Av    särskilda    yttranden   till   föreliggande
betänkande framgår att  företrädarna för de tidigare
nämnda partierna vidhåller  sina  förslag till ramar
för  olika utgiftsområden och att de  därför  väljer
att inte  delta  i beslutet om anslagsfördelning för
utgiftsområde 21 Energi.
Utskottet  övergår   därmed   till   att   närmare
kommentera några i detta avsnitt berörda motioner.
I  motion  2003/04:N207  (kd) förordas bl.a. ökade
anslag   för   forskning  och  teknikutveckling   av
geotermisk   utvinning.    Därvid   vill   utskottet
framhålla  att  insatser kring  geotermi  ryms  inom
ramen   för   forskning   och   utveckling   i   det
energipolitiska  programmet.  Som påpekas i motionen
har Energimyndigheten även bidragit  med  stöd  till
sådan   verksamhet.   Enligt   utskottets  bedömning
föreligger inget hinder för att  satsningar  görs på
detta   område.   Det   är   emellertid   utskottets
uppfattning att prioriteringar mellan olika  projekt
bör göras av ansvarig myndighet.
Beträffande förslaget i motion 2003/04:Fi240  (fp)
om  att  införa  ett  nytt anslag för kärnsäkerhet i
Östeuropa  vill  utskottet   erinra   om  att  sådan
verksamhet   finansieras   inom   utgiftsområde    7
Internationellt bistånd.
Ett   nytt   anslag   föreslås   även   i   motion
2003/04:N413 (kd) för solcells- och vätgasforskning.
Som   redovisats   under  ett  tidigare  avsnitt  om
forskning      och      utveckling       finansierar
Energimyndigheten  redan  i  dag  sådan  verksamhet.
Under     perioden     1998–2002     har,     enligt
Energimyndighetens redovisning, 55,5 miljoner kronor
anslagits  till  området vätgasbaserade energisystem
medan  40 miljoner  kronor  anslagits  till  området
solcellssystem.
Med  det   anförda  tillstyrker  utskottet  de  av
regeringen föreslagna  anslagen  för budgetåret 2004
för  utgiftsområde 21. Likaså tillstyrks  de  övriga
här  berörda   förslagen   till  riksdagsbeslut  som
framlagts i budgetpropositionen.  Samtliga mot detta
stående motionsyrkanden avstyrks.
Reservationer



Utskottets    förslag   till   riksdagsbeslut    och
ställningstaganden     har     föranlett    följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som
behandlas i avsnittet.


1. Allmän inriktning av energipolitiken
(punkt 1)

av  Per  Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Yvonne  Ångström (fp) och Anne-Marie Pålsson
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  1.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N324 yrkandena
1 och 8 och 2003/04:N342 yrkandena 1, 8, 14, 15  och
17,   bifaller   delvis   motionerna   2003/04:N219,
2003/04:N290  yrkande  11, 2003/04:N333 yrkandena  1
och 7 och 2003/04:N413 yrkandena  1, 2, 7, 10 och 18
och  avslår  motionerna  2003/04:U254   yrkande  10,
2003/04:N300  yrkande  1, 2003/04:N312, 2003/04:N319
yrkande    1,   2003/04:N380,    2003/04:N384    och
2003/04:N407.

Ställningstagande

Vi   menar   att   den   politiska   styrningen   av
energipolitiken  radikalt  måste  förändras. Sverige
har ett i grunden väl fungerande energisystem. Genom
landets  goda  tillgång  på  vattenkraft   och   den
framsynta  kärnkraftspolitiken  på  1950-  och 1960-
talen      har      vi      en     konkurrenskraftig
elproduktionsindustri.  Den  av   regeringen   förda
politiken    undergräver   emellertid   dessa   goda
förutsättningar.  Regeringens  linje,  att  avveckla
fungerande  och  miljövänlig  elproduktion i svenska
kärnkraftverk,   har   gjort   Sverige    till    en
nettoimportör  av  el. Tidigare intäkter av elexport
har bytts mot kostnader  för  elimport samtidigt som
sårbarheten  i  det  svenska  energisystemet   ökat.
Resultatet  av  den  förda  politiken har blivit att
elpriserna   stigit   och   att   hela    samhällets
energiförsörjning  hotas  vid  stark kyla eller  vid
avbrott   i  någon  del  av  elnätet.   Risken   för
effektbrist  och  driftavbrott har således ökat. Den
osäkerhet som är kännetecknande  för energipolitiken
gör samtidigt att kraftbolagen inte  vågar investera
i ny produktionskapacitet.

Ambivalensen  när  det gäller energipolitiken  och
regeringens oförmåga att  trygga den svenska el- och
energiförsörjningen tydliggörs än mer vid en närmare
granskning  av  de  olika mål  som  fastställts  för
politiken. Flera av de mål som ställts upp kan sägas
vara oförenliga och i  vissa  fall helt motstridiga.
Det  gäller  bl.a.  målet  att avveckla  kärnkraften
samtidigt  som tillgången på  el  och  annan  energi
skall tryggas  på  kort och lång sikt på villkor som
är  konkurrenskraftiga   med  omvärldens.  Även  ett
uppfyllande  av  miljömålen   omöjliggörs  genom  en
avveckling    av    kärnkraften.    Utsläppen     av
växthusgaser,  inte  minst koldioxid, kommer att öka
kraftigt. Kol- och oljebaserad  elproduktion  både i
och utanför Sveriges gränser kommer att vara det som
kompenserar bortfallet när kärnkraften avvecklas.
Det energipolitiska omställningsprogrammet, vilket
bl.a.   innefattar  satsningar  på  information  och
åtgärder för att spara energi i hushållen, har visat
magert  resultat.   Vi   menar   att   det  är  både
ineffektivt   och   kontraproduktivt  att  kombinera
sådana satsningar med ett fastighetsskattesystem som
innebär att investeringar  i  energisparåtgärder som
villaägare gör ökar boendekostnaderna i form av höjd
fastighetsskatt.
Sverige  behöver  därför  en  ny   och  långsiktig
energipolitik.     Vår     uppfattning     är    att
energipolitiken    bäst   främjas   genom   en   fri
energiproduktion inom  ramen  för  givna  miljö- och
säkerhetskrav.   Det   övergripande  målet  för  den
svenska energipolitiken  bör  därför  reduceras till
att  främja en säker och konkurrenskraftig  el-  och
energiförsörjning  i  hela landet, samtidigt som all
energiproduktion skall klara högt ställda miljö- och
säkerhetskrav   i   enlighet   med   den   generella
miljöpolitiken.
Valet av produktionsform  skall inte avgöras genom
politiska beslut, utan energipolitiken  främjas bäst
genom  en  fri  produktion. Statsmakternas roll  bör
därför inskränkas  till att fastställa de spelregler
som  skall  gälla på marknaden  i  allmänhet  och  i
synnerhet vad  gäller miljö, säkerhet och beredskap.
Utöver  att  fastställa   villkoren  för  marknadens
aktörer  skall  staten  inte  försöka  styra  vilken
teknik  eller produktionsform som  skall  utvecklas.
Konsumentstyrning  och  marknadsekonomi  skall  råda
inom  de  ramar statsmakterna fastställer. Det sagda
innebär     bl.a.      att     alla     typer     av
produktionsanläggningar  för  energi skall tillåtas,
om de uppfyller uppställda generella  krav på hälsa,
miljö  och säkerhet. Vidare bör energiskattesystemet
i Sverige  reformeras  och  utformas så att det blir
intressant att investera i en utökad elproduktion.
Vi  välkomnar  en  successiv  omställning  av  det
svenska  energisystemet  till  att  bli   ekologiskt
hållbart.  Omställningen  måste dock ske med  hänsyn
till   Sveriges   behov   av   tillväxt   och   ökad
sysselsättning.   Samtidigt  menar   vi   att   alla
energislag    skall    klara     konkurrensen     på
energimarknaden  utan  subventioner.  Det system med
elcertifikat  som  regeringen  och  dess stödpartier
infört  för att främja produktionen av  förnybar  el
anser vi  i  grunden  vara  felaktigt.  Vi  förordar
därför  att  riksdagen  fattar  ett beslut som leder
till ett avskaffande av elcertifikaten.
Därtill ser vi det som angeläget att Vattenfall AB
börsintroduceras och privatiseras. Ägandet i form av
en politiserad styrelse och en politisk  styrning av
bolaget    påverkar    både    trovärdigheten    och
effektiviteten  i  negativ bemärkelse. Vattenfall är
en  ansenlig  och  viktig   aktör   i   det  svenska
energisystemet,  och  inom bolaget har stora  värden
byggts upp. Vi menar att  det är angeläget att dessa
värden hanteras på ett effektivt  sätt.  En  statlig
aktör   som  Vattenfall  har  en  mindre  finansiell
handlingsfrihet   än   sina   konkurrenter   på  den
avreglerade marknaden. Samtidigt vill vi ifrågasätta
förenligheten mellan det uppdrag bolaget sägs  ha  i
omställningsarbetet av energisystemet med det faktum
att  Vattenfall  startar  upp  gamla oljekraftverk i
Sverige och bryter brunkol i Tyskland.  Vi välkomnar
därför den tidigare nämnda granskning av  Vattenfall
AB som Riksrevisionen nu inlett.
Riksdagen  bör  genom ett tillkännagivande  anmoda
regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som
här förordas. Därmed  blir  motionerna  2003/04:N324
(fp)  och 2003/04:N342 (m) tillgodosedda  i  berörda
delar och tillstyrks. Det sagda ligger även delvis i
linje med  vad  som  i  aktuell  del anförs i motion
2003/04:N413 (kd). Även motionerna 2003/04:N219 (m),
2003/04: N290 (m) och 2003/04:N333  (m)  kan med det
anförda  till  viss del anses tillgodosedda.  Övriga
här aktuella motioner avstyrks i berörda delar.

2. Allmän inriktning av energipolitiken
(punkt 1)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  2.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:N413 yrkandena  1,
2,   7,   10  och  18,  bifaller  delvis  motionerna
2003/04:N324  yrkandena  1  och  8  och 2003/04:N342
yrkandena 1, 8, 14, 15 och 17 och avslår  motionerna
2003/04:U254  yrkande 10, 2003/04:N219, 2003/04:N290
yrkande 11, 2003/04:N300  yrkande  1,  2003/04:N312,
2003/04:N319  yrkande  1, 2003/04: N333 yrkandena  1
och 7, 2003/04:N380, 2003/04:N384 och 2003/04:N407.

Ställningstagande

Den  energipolitik  som regeringen  tillsammans  med
sina stödpartier för präglas av en kortsiktighet som
missgynnar   såväl  konsumenter   som   producenter.
Kortsiktigheten   har   bl.a.   bidragit   till  att
investeringar i nya produktionsanläggningar hittills
uteblivit. Detta har resulterat i höjda elpriser och
elbrist.    Regeringen   saknar   även   en   samlad
klimatpolitisk  strategi. En förändring måste därför
komma till stånd.

Det är min mening  att  målet  för energipolitiken
bör  vara  att  åstadkomma ett ekologiskt  uthålligt
energisystem   utan    drastiska   prisförändringar,
elbrist  eller  andra  betydande   påfrestningar  på
välfärden och sysselsättningen. I likhet med vad som
anförs i Kristdemokraternas motion 2003/04:N413  bör
den  svenska  energiförsörjningen  tryggas  genom en
långsiktig  och  medveten  energipolitik  med  fasta
spelregler där inhemska förnybara energikällor utgör
en  växande  bas.  Kärnkraften  skall  fasas  ut  ur
energisystemet  i  takt med att den kan ersättas med
förnybar energi. Tillförseln av ny energi måste till
största delen bygga  på förnybara energislag. Därför
bör  investeringar  i biobränslebaserad  kraftvärme,
vindkraft,  solenergi   och   småskalig  vattenkraft
stödjas.
När det gäller målet om ökad  elproduktion baserad
på förnybar energi, anser jag att  målet för år 2010
bör varar 25 TWh – i stället för det beslutade målet
om 10 TWh. Det system med elcertifikat som riksdagen
fattade beslut om våren 2003 är emellertid  fel  väg
att   gå.  Regelverket  är  krångligt  och  systemet
riskerar att slå ut mindre elproducenter samt hindra
nyinvesteringar  i  förnybar  energi som för stunden
inte är kostnadseffektiva. I stället bör möjligheten
att  införa ett fastprissystem för  förnybar  energi
utredas.  I  ett  fastprissystem skulle staten under
ett  uppbyggnadsskede   garantera  ett  visst  pris.
Fördelen   med   ett  fastprissystem   jämfört   med
elcertifikaten är  att  det  öppnar  för möjligheter
till  prisdifferentiering  mellan  olika   förnybara
energislag.  Ett  fastprissystem  skulle  även skapa
incitament för nyinvesteringar.
För   att  begränsa  klimatutsläppen  krävs  olika
åtgärder,   framför   allt   insatser   för   bättre
energihushållning  och  en övergång till alternativa
energikällor, företrädesvis  förnybara sådana. Detta
gäller   självfallet   på   det  nationella   planet
samtidigt som den svenska regeringen  måste  ha  ett
tydligare   europeiskt  perspektiv  när  det  gäller
energipolitiken.       Även      stängningen      av
Barsebäcksreaktorerna    bidrar     negativt    till
växthuseffekten.
Sverige   är   också   i   behov   av   ett   nytt
energiskattesystem  där  skatter  och  miljöavgifter
utformas med hänsyn till förhållandena i  omvärlden.
Ett  nytt  energiskattesystem  behövs  för att  inte
näringslivets  konkurrenskraft skall inskränkas  och
för att välfärden  och  sysselsättningen  inte skall
drabbas. Det nya systemet måste vara långsiktigt och
utformas så att miljöbelastningen minimeras.  Vidare
måste  det säkerställa tillgången på en under trygga
och  säkra   förhållanden   framställd  energi  till
rimliga priser.
Beträffande  Vattenfall  AB  kan  konstateras  att
bolaget  nu koncentrerar sina resurser  till  främst
Tyskland och  Polen.  Bolaget  har målsättningen att
bli    ett    ledande    europeiskt   energiföretag.
Kapitalbehovet är stort och  det  är min uppfattning
att  en  privatisering  är att föredra  framför  ett
eventuellt ägartillskott.  Jag  menar  att  delar av
Vattenfall med fördel kan privatiseras.
Med  hänvisning  till  det  ovan  sagda tillstyrks
nämnda motion i berörda delar. Det sagda ligger även
delvis i linje med vad som i aktuella delar anförs i
motionerna  2003/04:N324 (fp) och 2003/04:N342  (m).
Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

3. Allmän inriktning av energipolitiken
(punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  3.  Därmed
bifaller   riksdagen   delvis   motion  2003/04:N319
yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:U254 yrkande
10,    2003/04:N219,   2003/04:N290   yrkande    11,
2003/04:N300  yrkande 1, 2003/04:N312, 2003/04: N324
yrkandena 1 och  8,  2003/04:N333 yrkandena 1 och 7,
2003/04:N342  yrkandena   1,   8,  14,  15  och  17,
2003/04:N380,    2003/04:N384,   2003/04:N407    och
2003/04:N413 yrkandena 1, 2, 7, 10 och 18.

Ställningstagande

Energipolitiken måste  i  grunden  förändras för att
ett ekologiskt hållbart samhälle skall  möjliggöras.
Avgörande  för vilka energislag som är att  beteckna
som  ekologiskt  hållbara  är  om  de  ingår  i  det
ekologiska   kretsloppet  eller  inte.  Det  svenska
energisystemet  bör  enligt  min  uppfattning därför
genomgå   en  total  omställning  till  elproduktion
baserad på förnybara energislag.

Målet för energipolitiken bör vara att, inom ramen
för en ekologiskt  bärkraftig utveckling på kort och
lång  sikt,  skapa  förutsättningar  för  att  förse
landet med förnybar energi  på  ett  sätt som medför
att näringslivet ges konkurrenskraftiga  villkor och
hushållen  får  rimliga  kostnader. Varje energislag
skall långsiktigt bära sina  egna samhällsekonomiska
kostnader, inklusive risk- och miljökostnader. Genom
att   anpassa  energisystemet  till   vad   som   är
långsiktigt,      ekologiskt     hållbart     skapas
förutsättningar  i  Sverige   för  såväl  en  robust
ekonomisk utveckling som en god social utveckling.
Utgångspunkten för energipolitiken  måste  således
vara    ekologisk   hållbarhet,   småskalighet   och
energieffektivisering.   Jag  menar  att  kraftfulla
satsningar måste göras på  att  använda  energin mer
effektivt. Dagens konsumtionsmönster när det  gäller
energianvändningen  är  inte  långsiktigt  hållbart.
Därför måste satsningar göras på modern och effektiv
teknik  som minskar energiåtgången. Det är även  min
uppfattning  att kärnkraften bör avvecklas då den är
en farlig och icke förnybar energikälla som inte hör
hemma i ett modernt och ekologiskt samhälle. För den
fortsatta        kärnkraftsavvecklingen        skall
marknadsekonomiska  styrmedel  användas.  Vidare bör
samhällets behov av fossila bränslen – kol, olja och
fossilgas  (naturgas)  –  successivt  avvecklas  och
ersättas  med förnybara energikällor. Sverige  måste
även tydligare  driva denna linje inom ramen för det
europeiska samarbetet  och  i  andra internationella
sammanhang.
Det  finns två principiella metoder  att  förändra
energisystemet  så  att ohållbara energikällor fasas
ut och mer hållbara fasas in. Den ena metoden är att
statsmakterna prissätter  miljöförstöring och övriga
risker och belastar kärnkraft  och fossil energi med
dessa kostnader. Det vill säga förorenaren  betalar,
t.ex.  genom miljöskatter eller genom administrativa
styrmedel.  I  takt med att den gamla elproduktionen
fasas ut, uppstår  en  efterfrågestyrd  marknad  för
förnybar  kraft.  Den  andra metoden är att bestämma
vilka förnybara energikällor staten anser önskvärda,
t.ex. vindkraft, och att  en  utbyggnad  drivs  fram
genom  reglerade priser eller reglerade kvantiteter.
Systemet   med  elcertifikat  sällar  sig  till  den
sistnämnda   metoden    och   innebär   att   staten
kommenderar fram ett visst utbud av förnybar el. Det
ligger i linje med en svensk  tradition, och det var
så vattenkraften och kärnkraften byggdes ut.
Jag menar att den förstnämnda  metoden dock är att
föredra.     Den     är     effektivare    ur    ett
samhällsekonomiskt  perspektiv,  eftersom  den  inte
leder till överutbyggnad  av kraftsektorn. Samtidigt
är denna metod rättvisare,  då  den  inte leder till
överdriven  ersättning  till vissa producenter,  och
den  står  framför  allt i tydligare  relation  till
målet. Mer kärnkraft  och fossilkraft fasas ut genom
åtgärder som riktar sig  direkt  mot  dessa än genom
åtgärder som främjar alternativen.
I likhet med vad som anförs i motion  2003/04:N319
(mp) anser jag att Sveriges mål om ökad elproduktion
baserad på förnybar energi i högre grad bör  vara  i
paritet  med  de  krav som EU ställt på Sverige. För
Sveriges  del innebär  EG-direktivet  en  ökning  av
årsproduktionen  av  el  från förnybara energikällor
med ca 25 TWh till år 2010.  Det  är min uppfattning
att den svenska målsättningen är för  lågt  satt och
att  nivån  för målet – utan att jag här direkt  tar
ställning till vilken nivå – bör höjas.
Med hänvisning  till det anförda tillstyrks delvis
nämnda  motion i berörd  del.  Övriga  här  aktuella
motionsyrkanden avstyrks.

4. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 2)

av Per  Bill  (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Yvonne Ångström  (fp) och Anne-Marie Pålsson
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  4.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N290 yrkandena
1 och 2, 2003/04:N324  yrkandena  2–4,  2003/04:N342
yrkandena  9,  10  och  13, 2003/04:N413 yrkande  3,
bifaller delvis motionerna  2003/04:N287  yrkande  1
och  2003/04:N313  yrkandena  1  och  2  och  avslår
motionerna  2003/04:N261, 2003/04:N282, 2003/04:N343
yrkande 1 och 2003/04:N415 yrkandena 1, 2, 6 och 7.

Ställningstagande

Vi anser – i  likhet med vad som anförs i motionerna
2003/04:N324  (fp)   och   2003/04:N342  (m)  –  att
beslutet  om  en förtida avveckling  av  kärnkraften
skall upphävas.  Stängningen  av  Barsebäcks  första
reaktor    har    medfört    stora   kostnader   för
skattebetalarna, försämrat miljön  och försvagat den
svenska försörjningstryggheten. Den  har  också lett
till   en   betydande   osäkerhet   inom   industrin
beträffande   den   framtida   tillgången   på   el.
Kärnkraftsavvecklingen  bidrar även till att öka det
svenska   behovet  av  el  producerad   av   fossila
bränslen. Kol-  och  oljebaserad elproduktion både i
och utanför Sveriges gränser kommer att vara det som
kompenserar  bortfallet   av   el   när  kärnkraften
avvecklas.  Följden  av en fortsatt avveckling  blir
påtagligt ökade utsläpp  av  växthusgaser  och andra
skadliga ämnen.

Det   är   vår  uppfattning  att  kärnkraften  bör
utnyttjas under  hela  sin  tekniska  och ekonomiska
livslängd.  Avgörande  för  när  kärnkraftsreaktorer
skall  ställas  av  bör  inte  vara  någon  politisk
godtycklighet, utan det bör vara industrin själv som
svarar  för  eventuella  nedläggningsbeslut.   Detta
skall ske inom de riktlinjer för hälsa, säkerhet och
miljö  som  statsmakterna  ställer upp. Vi anser att
kärnkraften  skall  tillåtas  att   vara   kvar  och
utvecklas   så  länge  de  högt  ställda  kraven  på
säkerhet kan  garanteras.  Riksdagens  beslut  om en
förtida  avveckling  av  kärnkraften  måste  således
omprövas. Även de politiska hindren för en återstart
av  Barsebäcks  första  reaktor måste avlägsnas.  Vi
vill heller inte utesluta  en  framtida utbyggnad av
kärnkraften, om riksdagens stränga  krav  på  hälsa,
säkerhet  och  miljö är uppfyllda. Det kontinuerliga
underhållsarbete  som  bedrivs vid kärnkraftverken i
form av naturlig skötsel,  där  olika delar byts ut,
leder till att reaktorerna uppgraderas. Genom att ny
och  förbättrad teknik används bidrar  detta  arbete
dels till  att reaktorernas livslängd förlängs, dels
till att de ger en högre effekt.
Vi  vill  även   lyfta   fram   den  kvalificerade
kärntekniska  forskning som bedrivs  internationellt
och möjligheterna  med  den  nya tekniken, bl.a. när
det    gäller    acceleratordriven    transmutation.
Fördelarna   med  denna  teknik  är  bl.a.  att   de
långlivade  ämnena   i  kärnavfallet  kan  reduceras
kraftigt. Tekniken kan även ge möjlighet att öka den
mängd energi som kan utvinnas ur bränsleråvaran.
Beträffande     det    förhandlingsuppdrag     med
kraftindustrin som initierats är det vår uppfattning
att  det  inte  löser  de  grundläggande  problemen.
Avvikelser från den  linje  vi  förordar,  dvs.  att
industrin  själv  skall  ta  det  fulla ansvaret för
olika    investerings-    och    nedläggningsbeslut,
genererar        samhällsekonomiska       kostnader.
Förhandlingsuppdraget  bidrar  även  till  att skapa
osäkerhet    om    villkoren   för   kraftindustrins
verksamhet   och   för   industrins   elförsörjning.
Dessutom  bör  framhållas att  denna  handlingslinje
även  är  att  betrakta   som   tvivelaktig  ur  ett
demokratiskt perspektiv. Riksdagen  bör därför genom
ett   uttalande   tillse   att  dessa  förhandlingar
avbryts.  Det kan även ifrågasättas  om  regeringens
hot om att tillämpa lagen om kärnkraftens avveckling
verkligen   utgör    en    god   grund   för   dessa
förhandlingar. Vi menar att  denna  lag  över  huvud
taget aldrig borde ha tillkommit och att den därför,
genom riksdagens försorg, omedelbart bör avskaffas.
Därtill  anser  vi  att  det  är ett rimligt krav,
vilket  anförs  i  motion  2003/04:N413   (kd),  att
regeringen   åtminstone   för   riksdagen  redovisar
konsekvenserna av en fortsatt förtida  avveckling av
kärnkraften   innan  ytterligare  politiska   beslut
fattas om att ta  elproduktion  ur  drift.  En sådan
redovisning    bör    i    synnerhet    omfatta   de
samhällsekonomiska  kostnaderna  i  form av  minskad
sysselsättning  och  negativa miljöeffekter  som  en
avveckling skulle resultera i.
Med  hänvisning till  det  ovan  sagda  tillstyrks
nämnda motioner  i  berörda  delar. Det sagda ligger
även i linje med vad som i aktuella  delar  anförs i
motionerna  2003/04:N287 (fp), 2003/04:N290 (m)  och
2003/04:N313  (fp)  som  kan anses helt eller delvis
tillgodosedda. Övriga här  aktuella  motionsyrkanden
avstyrks.

5. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 2)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  5.  Därmed
bifaller riksdagen  motion  2003/04:N413  yrkande 3,
bifaller  delvis  motionerna  2003/04:N324 yrkandena
2–4 och 2003/04:N342 yrkandena  9,  10  och  13  och
avslår    motionerna   2002/03:N261,   2003/04:N282,
2003/04:N287 yrkande 1, 2003/04:N290 yrkandena 1 och
2, 2003/04:N313  yrkandena  1  och  2,  2003/04:N343
yrkande 1 och 2003/04: N415 yrkandena 1, 2, 6 och 7.

Ställningstagande

Det  är min uppfattning att kärnkraften skall  fasas
ut ur  energisystemet  när  motsvarande mängd el kan
tillföras på annat sätt. Den  nya  tillförseln skall
vara baserad på förnybar elproduktion. Jag motsätter
mig en omställning av energisystemet som innebär att
kärnkraften ersätts med fossilt bränsle.

Regeringens  hantering  av frågan om  kärnkraftens
avveckling har hittills skötts mycket illa. Beslutet
om  att  stänga Barsebäcks första  reaktor  fattades
utan att de  ekonomiska  effekterna var tillräckligt
kända    och    med    en    total    avsaknad    av
miljökonsekvensanalyser    och    samhällsekonomiska
analyser.  Stängningen  har  resulterat  i  en  ökad
import av el baserad på kolkraft  med  ökade utsläpp
som  följd.  Regeringens agerande har även  bidragit
till   en   betydande   osäkerhet   inom   industrin
beträffande  den  framtida  tillgången  på  el.  Det
energipolitiska  beslut  som  riksdagen  tog år 1997
omfattade ett åtgärdsprogram för att stimulera  till
effektivare   energianvändning   och  användning  av
förnybara  energislag.  De  insatser   som  hittills
genomförts  har  inte i nämnvärd utsträckning  givit
godtagbara resultat.
Jag menar även att  det  är  ett  rimligt krav – i
likhet  med  vad  som  anförs  i  Kristdemokraternas
motion 2003/04:N413 – att regeringen  för  riksdagen
redovisar  konsekvenserna  av  en  fortsatt  förtida
avveckling    av   kärnkraften   innan   ytterligare
politiska beslut  fattas  om  att ta elproduktion ur
drift. En sådan redovisning bör  i synnerhet omfatta
de samhällsekonomiska kostnaderna  i form av minskad
sysselsättning  och  negativa miljöeffekter  som  en
avveckling skulle resultera i.
Jag anser inte heller  att  den förhandlingsmodell
som   initierats  av  regeringen  är   lämplig   för
kärnkraftens avveckling.
Med det  anförda  tillstyrks  motion  2003/04:N413
(kd)  i  berörda  delar  liksom  delvis  de aktuella
yrkandena   i   motionerna   2003/04:N324  (fp)  och
2003/04:N342  (m).  Övriga  här behandlade  motioner
avstyrks i motsvarande delar.

6. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  6.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:N415 yrkandena  1,
2,  6  och  7  och  avslår  motionerna 2002/03:N261,
2003/04:N282, 2003/04: N287 yrkande  1, 2003/04:N290
yrkandena 1 och 2, 2003/04:N313 yrkandena  1  och 2,
2003/04:N324  yrkandena  2–4, 2003/04:N342 yrkandena
9,   10   och  13,  2003/04:N343   yrkande   1   och
2003/04:N413 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser –  i  likhet  med  vad som anförs i motion
2003/04:N415  (mp) – att kärnkraften  bör  avvecklas
inom en tolvårsperiod.  Inom de närmsta två åren bör
tre    reaktorer    avvecklas,     och    resterande
kärnkraftsreaktorer skall därefter ställas  av  inom
en  tioårsperiod.  Det  innebär  att kärnkraften kan
vara avvecklade till år 2016. Avvecklingen  skall  i
huvudsak  ske  med ekonomiska styrmedel där riskerna
och föroreningarna i alla led prissätts.

Kärnkraften  är   inte   en   ekologiskt   hållbar
energikälla. Med kärnkraft finns risken för en  stor
utsläppsolycka  med extremt allvarliga konsekvenser.
Vidare  produceras  det  avfall  som  är  farligt  i
hundratusentals   år.   Ett   starkt   beroende   av
kärnkraften      är     även     ett     hot     mot
försörjningstryggheten. Kärnkraften är också ett hot
mot internationell  säkerhet  genom  att den är nära
förknippad med kärnvapen.
För  den  fortsatta  avvecklingen  av  kärnkraften
förordar  jag  olika  former av styrmedel. Däribland
bör   en  lag  mot  effekthöjningar   i   befintliga
kärnkraftverk  införas.  Effekthöjningar  medför ett
ökat beroende av kärnkraft. De innebär till viss del
även ökade utsläpp vid en eventuell olycka  och  att
mer  avfall  produceras. Därtill bör säkerhetskraven
för de svenska  kärnkraftverken  höjas.  Sverige har
haft  oproportionerligt  många allvarliga incidenter
vid  kärnkraftverken.  Dessa   incidenter  pekar  på
brister   både  i  säkerhetskulturen   och   i   den
maskinella  utrustningen.  En  trolig  konsekvens av
höjda  säkerhetskrav  är att några reaktorer  kommer
att  ställas  av relativt  snart  då  det  blir  för
kostsamt att genomföra föreskrivna åtgärder. På sikt
kommer detta även  att  slå  igenom för de reaktorer
som  är  av  något  nyare  årsmodell.   Vidare   bör
regeringens  förhandlingar  med  kärnkraftsindustrin
avbrytas.  Så  länge  kraftindustrin  förväntar  sig
direkta  ekonomiska kompensationer  för  att  stänga
reaktorer  kommer industrin att fortsätta driften av
reaktorerna även om dessa skulle gå med förlust.
Kraftbolagen  har  även  juridiska möjligheter att
övervältra     sina     kostnader.    I     bolagens
årsredovisningar  är redovisningarna  för  de  olika
reaktorerna  alltför  begränsade.  Åtminstone  i  de
företag  där  staten   är   majoritetsägare  bör  en
ekonomisk analys av ekonomin för varje reaktor kunna
krävas, då denna information är av central betydelse
för ägarna.
Med det anförda tillstyrker jag ovan nämnda motion
i berörda delar. Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks.

7. Förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer (punkt 3)

av Per Bill (m), Eva Flyborg  (fp),  Ulla Löfgren
(m), Yvonne Ångström (fp) och Anne-Marie  Pålsson
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3  borde
ha följande lydelse:

3.   Riksdagen   antar  det  i  bilaga  3  framlagda
förslaget till lag  om  ändring  i lagen (1984:3) om
kärnteknisk  verksamhet.  Därmed bifaller  riksdagen
motionerna 2003/04:N324 yrkande  5  och 2003/04:N342
yrkande 11.

Ställningstagande

Den  svenska energiförsörjningen kommer  under  lång
tid framöver  att  vara  tvungen  att förlita sig på
kärnkraften.  Alternativa  energikällor   har  många
positiva   egenskaper,   men  de  kommer  inte  inom
överskådlig framtid att kunna  ersätta  kärnkraften.
Samtidigt  har  Sverige,  för att kunna uppfylla  de
internationella    åtagandena    som    gjorts    på
klimatområdet,  inget  annat  val  än  att  låta  en
klimatvänlig energiform  som  kärnkraften  spela  en
viktig roll i energisystemet.

Vi anser att det inte finns några skäl till att ha
en   bestämmelse   som   förhindrar   byggandet   av
kärnkraftsreaktorer  i  Sverige. Vi menar därför – i
likhet med vad som anförs  i motionerna 2003/04:N324
(fp) och 2003/04:N342 (m) – att de politiska hindren
för   en  fortsatt  och  utvecklad   användning   av
kärnenergi   måste   tas   bort.  Även  om  det  för
närvarande inte finns några intressenter som har för
avsikt att bygga nya kärnkraftsreaktorer  i  Sverige
bör  inte  lagstiftningen  begränsa denna möjlighet.
Kärntekniklagens    förbud   mot    uppförande    av
kärnkraftsreaktorer bör därför upphävas.
Med det anförda tillstyrker  vi  nämnda motioner i
berörda delar.

8. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder
(punkt 4)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp),  Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström  (fp) och
Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4  borde
ha följande lydelse:

4.   Riksdagen   antar  det  i  bilaga  4  framlagda
förslaget till lag  om  ändring  i lagen (1984:3) om
kärnteknisk  verksamhet.  Därmed bifaller  riksdagen
motionerna 2003/04:N204, 2003/04:N242,  2003/04:N313
yrkande  3,  2003/04:  N324  yrkande 6, 2003/04:N342
yrkande 12 och 2003/04:N413 yrkande 20.

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att riksdagen bör upphäva det
s.k.   tankeförbudet   (6   §)   i  kärntekniklagen.
Bestämmelsen   har  kritiserats  från   principiella
utgångspunkter  alltsedan  dess  tillkomst  och  har
uppfattats  som  oförenlig   med   de  principer  om
yttrande- och tankefrihet som bör ligga  till  grund
för all lagstiftning.

Vi  menar  att tankeförbudet har skadliga effekter
genom  att det  –  om  inte  direkt  så  indirekt  –
försvårar  forskning på området. Detta anser vi vara
felaktigt. Förutsättningarna i Sverige för forskning
om nya principiella lösningar inom kärnenergiområdet
måste  i  stället   förbättras.   Det  gäller  bl.a.
forskning    kring   effektivare   utnyttjande    av
kärnbränsle,    minimering     av    avfallsmängder,
transmutation av befintligt kärnavfall  m.m. Svenska
kärntekniker  och  forskare skall inte tvingas  till
att bli enbart passiva  betraktare av den utveckling
som kan leda till resultat  av  stort  intresse även
för  vårt  land. De bör i stället ges möjlighet  att
bidra med sin kunskap.
Att tankeförbudet  har  en  hämmande effekt på den
akademiska  friheten har bl.a. uppmärksammats  genom
det upprop till  regeringen  om dess avskaffande som
102   svenska  professorer  och  andra   framstående
forskare  gjorde  hösten  1995.  Även en utredning i
början  av  1990-talet,  som  gjorde en  översyn  av
lagstiftningen på kärnenergiområdet  (SOU  1991:95),
förordade  att  förbudet skulle slopas. Bestämmelsen
har   därtill   ifrågasatts    av    såväl   Statens
strålskyddsinstitut  (SSI)  och  Statens   råd   för
kärnavfallsfrågor      (KASAM)      som      Statens
kärnkraftinspektion (SKI).
Även  Kärnsäkerhetsutredningen,  som  nyligen  har
framlagt  sina  slutsatser,  har som tidigare nämnts
förordat    att   den   aktuella   bestämmelsen    i
kärntekniklagen  stryks. Utredningen motiverar detta
med att bestämmelsen  ofta misstolkas som ett förbud
mot att bedriva forskning  eller utveckling, även då
det gäller kärnsäkerheten. Detta  ser  vi som mycket
allvarsamt.
Förslag   om   slopande   av   tankeförbudet   har
behandlats  av riksdagen vid ett flertal tillfällen.
En bidragande  orsak till att förslagen har avvisats
torde vara att frågan  har  ansetts kopplad till den
vidare    energipolitiska    frågeställningen     om
kärnkraftens framtid i Sverige. Något sådant samband
föreligger emellertid inte.
Riksdagen  bör därför, med hänvisning till vad som
anförts,  upphäva   den   aktuella   bestämmelsen  i
kärntekniklagen. Med detta tillstyrks  i  denna  del
aktuella motionsyrkanden.

9. Kraftvärme (punkt 6)

av  Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd),  Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp) och
Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  9.  Därmed
bifaller   riksdagen   delvis   motion  2003/04:N290
yrkande 4 och avslår motion 2003/04:N308.

Ställningstagande

Vi  anser att den svenska kraftvärmeproduktionen  är
eftersatt  och  behöver  ges  villkor som förbättrar
dess konkurrenskraft. Enligt vår  mening  är  det  i
första  hand  skattesystemet som hittills missgynnat
en   utbyggnad   av   kraftvärmen.   Det   nuvarande
energiskattesystemet  måste  därför  reformeras  och
utformas så att det blir intressant att investera  i
en  utökad  produktion  av el och värme. Sverige har
under  flera  års  tid upplevt  ett  lapptäcke  utan
motstycke   på   energiskatteområdet.    Regeringens
politik har skapat ett oöverskådligt och obegripligt
system  av skatter, regler och lagar. Samtidigt  har
arbetet  med   att   se   över  energibeskattningens
framtida utformning pågått  i flera år. Aktörerna på
marknaden  har som en följd av  regeringens  politik
ställts inför  den  omöjliga  uppgiften  att försöka
planera  och  göra  långsiktiga  investeringar   med
vetskapen      om     att     de     skattepolitiska
förutsättningarna ständigt kan ändras.

Genom  det  förslag   regeringen  framlagt  om  en
omläggning   av   kraftvärmebeskattningen,    vilket
riksdagen     godkänt,    förbättras    kraftvärmens
situation. Vi är  positiva  till  detta och har inte
heller motsatt oss detta förslag. Det  är  dock  vår
uppfattning  att  frågan  om kraftvärmebeskattningen
kräver en mer övergripande och långsiktig lösning.
Vad vi här anfört bör ges  regeringen  till känna.
Därmed  blir motion 2003/04:N290 (m) tillgodosedd  i
berörda delar. Motion 2003/04:N308 (mp) avstyrks.

10. Kraftvärme (punkt 6)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  10. Därmed
bifaller  riksdagen  motion 2003/04:N308 och  avslår
motion 2003/04:N290 yrkande 4.

Ställningstagande

Det är min uppfattning  att  det bör ges tydliga och
långsiktiga      garantier      för     kraftvärmens
konkurrenskraft i syfte att underlätta satsningar på
effektiva kraftvärmeanläggningar.  För att minska de
klimatpåverkande  utsläppen måste i första  hand  en
övergång  till  förnybara   energikällor   ske   och
energianvändningen  minskas.  Därutöver  måste  även
olika  insatser  övervägas beträffande vilka vinster
som kan göras genom att de fossila bränslena används
effektivare.

För att åstadkomma  energieffektivisering  bör  en
utfasning   av   ineffektiva  kondenskraftverk  till
förmån  för effektiva  kraftvärmeverk  med  samtidig
produktion   av   el   och   värme  stimuleras.  Med
kraftvärme skulle en stor del  av  det slöseri som i
dag  förekommer  när  spillvärme från elproduktionen
till ingen nytta kyls ned kunna elimineras.
Där förutsättningarna  finns  bör därför byggandet
av kraftvärme underlättas. Sverige har de nödvändiga
förutsättningarna för en utbyggnad  av  kraftvärmen,
men  en  förvånansvärt  liten  andel  kraftvärme   i
jämförelse   med   omvärlden.  Genom  att  i  större
utsträckning utnyttja  potentialen  för kraftvärme i
Sverige  skulle  vi  bidra  till  att  effektivisera
energianvändningen i Europa.
Vad jag här anfört bör ges regeringen  till känna.
Därigenom tillmötesgår riksdagen motion 2003/04:N308
(mp).  Motion  2003/04:N290  (m)  avstyrks i berörda
delar.

11. Vindkraft (punkt 7)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp),  Ulla  Löfgren
(m),  Yvonne Ångström (fp) och Anne-Marie Pålsson
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  11. Därmed
bifaller  riksdagen motion 2003/04:N290 yrkandena  9
och 10, bifaller  delvis motionerna 2003/04:N241 och
2003/04:N333 yrkandena  2, 6 och 8 och avslår motion
2003/04:N296 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

En   utbyggnad   av   vindkraften   måste   ske   på
vindkraftens egna meriter  och  inte  med  hjälp  av
löpande  driftssubventioner.  Det är vår uppfattning
att den svenska energiproduktionen  måste baseras på
jämlik     konkurrens     för    redan    etablerade
produktionstekniker.  Det innebär  att  vindkraften,
liksom  övrig elproduktion,  skall  bära  sina  egna
produktionskostnader.

Som övriga  energislag  har  vindkraften sina för-
respektive nackdelar. Det finns  olika problem kring
vindkraften som skulle behöva ytterligare belysning.
Därtill   kommer   att  vindkraftens  potential   är
begränsad. Vindkraften  bör  rimligen  ses  som  ett
komplement till andra energialternativ och inte som,
vilket  regeringen  tycks  göra,  lösningen  på  den
framtida      energiförsörjningen.      Vindkraftens
småskalighet  är  dess  styrka,  och  vi  är  därför
negativa    till    uppförandet    av    storskaliga
vindkraftsparker. Riksdagen bör av nämnda orsaker se
till   att   det   nationella   planeringsmålet  för
vindkraften avskaffas.
Med   hänvisning   till   vad  som  ovan   anförts
tillstyrker  vi motion 2003/04:N290  (m)  i  berörda
delar.   Även  motionerna   2003/04:N241   (m)   och
2003/04:N333  (m) kan anses tillgodosedda i aktuella
delar.  Yrkandena   i   motion   2003/04:N296   (mp)
avstyrks.

12. Vindkraft (punkt 7, motiveringen)

av Maria Larsson (kd).

Ställningstagande

Som  jag  tidigare anfört är det min uppfattning att
den svenska  energiförsörjningen skall tryggas genom
en långsiktig  och  medveten energipolitik med fasta
spelregler, där inhemska  förnybara energikällor och
bränslen skall utgöra en växande  bas.  Som jag även
uttryckt skall den svenska kärnkraften fasas  ut  ur
energisystemet  i  takt  med  att  den  ersätts  med
förnybar  energi.  En utbyggnad av vindkraften måste
ingå som en väsentlig  del  i  en  på sikt nödvändig
omställning  av  det  svenska  energisystemet.   Min
uppfattning  är  därför att statsmakterna bör stödja
en utbyggnad av vindkraften  i  Sverige. Strävan bör
dock vara att bygga vindkraftverken  på  platser där
människor  i så liten utsträckning som möjligt  blir
störda.

Samtidigt  är jag – även på detta område – kritisk
till den brist  på  långsiktighet som karaktäriserar
regeringens    politik.    Genom    införandet    av
elcertifikatssystemet tvingas vindkraften konkurrera
med  i  nuläget  mer   kostnadseffektiv   biobaserad
elproduktion.  Detta hämmar utbyggnaden av vindkraft
i   Sverige.   Det   är    min    uppfattning    att
elcertifikatssystemet   genom   sin   utformning  är
kontraproduktivt  och  att det hotar att  slå  undan
vindkraftens möjligheter.
Med  hänvisning  till  det   ovan  sagda  avstyrks
samtliga här aktuella motioner i berörda delar.

13. Vindkraft (punkt 7)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som anförs  i  reservation  13.  Därmed
bifaller riksdagen  motion  2003/04:N296 yrkandena 1
och    2   och   avslår   motionerna   2003/04:N241,
2003/04:N290  yrkandena  9  och  10 och 2003/04:N333
yrkandena 2, 6 och 8.

Ställningstagande

Som  jag  tidigare  anfört  är  det min  mening  att
energisystemet bör genomgå en total omställning till
elproduktion  baserad på förnybara  energislag.  Jag
anser därför –  i  likhet  med  vad  som  framförs i
motion  2003/04:N296  (mp)  –  att  regeringen måste
förvissa sig om att elcertifikaten, den  nedtrappade
miljöbonusen och stödet till marknadsintroduktion av
storskaliga  vindkraftstillämpningar är tillräckliga
åtgärder  för  att   trygga  vindkraftproducenternas
belägenhet. Det är viktigt  att  de  som  investerat
under tidigare stödformer inte tvingas lägga ner sin
verksamhet   på  grund  av  införandet  av  det  nya
elcertifikatssystemet.   Därom   bör  riksdagen  för
regeringen tydliggöra sin position.

Det är även min uppfattning att  riksdagen  bör se
till att regeringen agerar när det gäller Vattenfall
AB   och   bolagets   engagemang  i  utbyggnaden  av
vindkraften i Sverige.  Regeringen har vid upprepade
tillfällen betonat Vattenfalls  roll i omställningen
av  energisystemet. Vattenfall borde  emellertid  ta
ett betydligt större ansvar för omställningen än vad
som   nu   är   fallet,   inte   minst   beträffande
utvecklingen   av   vindkraft  och  andra  förnybara
energikällor i Sverige. Staten bör därför utöva sitt
ägarinflytande  över  bolaget   och   se   till  att
Vattenfall går i spetsen för detta arbete.
Med  det  ovan  sagda  tillstyrks nämnda motion  i
berörda delar. Övriga motioner  avstyrks  i aktuella
delar.

14. Effektivare energianvändning (punkt 8)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria  Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp)  och
Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  14. Därmed
bifaller   riksdagen   delvis   motion  2003/04:U254
yrkande   11  och  avslår  motionerna   2003/04:N311
yrkandena 1–3 och 2003/04: N353.

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att en effektivare användning
av alla resurser,  inklusive  energi, är önskvärd ur
ett samhälleligt perspektiv. Genom  ett  effektivare
resursutnyttjande   kan   samma   produktion   eller
konsumtion  uppnås  till en lägre kostnad. Därigenom
frigörs   resurser   för    andra    ändamål,    och
effektivisering bidrar på så sätt till tillväxt.

Spontant   sker,   genom  marknadens  försorg,  en
kontinuerlig     utveckling      mot     effektivare
energianvändning. Konkurrensen driver  processen mot
effektivare  processer  och  produkter och  fungerar
därigenom som en drivkraft i utvecklingen.
Sedan  1970-talet  har åtskilliga  energipolitiska
program genomförts i syfte att styra energisystemets
utveckling i önskvärd  riktning. Dagens åtgärder för
energieffektivisering    ingår     i     2002    års
energipolitiska  överenskommelse  men  kan  härledas
längre   bakåt   i   tiden.   Trots   de  omfattande
samhälleliga insatserna för effektivisering  har den
totala    energianvändningen    över   tiden   ökat.
Bedömningar    pekar    på    en    fortsatt    ökad
energianvändning i framtiden, även vid  en  fortsatt
effektivisering.   Det   är,   anser  vi,  lätt  att
överdriva  förtjänsterna  av de statliga  insatserna
för energieffektivisering.  Vi menar att regeringens
insatser  på området inte kan  påvisa  resultat  som
står i paritet med de resurser som avsatts för detta
ändamål. Regeringens politik kan kritiseras dels för
den ryckighet  med vilken den förts, dels för att de
satsningar som gjorts har skett på fel områden.
Satsningar på  information  och  åtgärder  för att
spara  energi  är  vällovliga, men för att få effekt
måste  kontraproduktiva   lagar   och   bestämmelser
elimineras.  För  att  verkningsfulla  investeringar
skall  komma  till  stånd  är det avgörande  att  de
investeringar  i energisparåtgärder  som  villaägare
gör  inte  ökar boendekostnaderna  i  form  av  höjd
fastighetsskatt. Även åtgärder för att få villaägare
att  byta  från   direktverkande  eluppvärmning  bör
övervägas.
Vidare  vill  vi  framhålla   att   vi  delar  den
uppfattning som framförs i motion 2003/04:U254  (kd)
om den svenska regeringens passivitet när det gäller
samarbetet  inom  EU.  Sverige  bör  ha en tydligare
profilering, och den svenska regeringen bör i större
utsträckning  tillvarata  de svenska intressena  när
det  gäller  såväl energieffektivisering  som  andra
områden som rör energi.
Med hänvisning  till  det  sagda  föreslår  vi att
riksdagen,  med  delvis  bifall  till nämnda motion,
tillkännager för regeringen som sin  mening  vad som
ovan  anförts.  Övriga  här aktuella motionsyrkanden
bör avslås av riksdagen.

15. Effektivare energianvändning (punkt 8)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  15. Därmed
bifaller  riksdagen  motion  2003/04:N353,  bifaller
delvis  motion  2003/04:U254  yrkande  11 och avslår
motion 2003/04:N311 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Det    är    min    uppfattning    att   effektivare
energianvändning är en förutsättning  för  ekologisk
hållbarhet.  I  Sverige finns en betydande potential
för energieffektivisering.  Då konsumtionen av el är
avsevärt högre i Sverige per  person  än i resten av
EU  finns  det  en  stor  potential  för effektivare
elanvändning. Jag menar att endast en  begränsad del
av  skillnaden  mellan  Sverige  och övriga  EU  kan
förklaras   utifrån   skillnader   i   klimat    och
industristruktur.  Den stora skillnaden ligger i att
vi i Sverige har betydligt  mer  elvärme  än i andra
länder och att vi använder el mindre effektivt.

Jag  anser,  med  fokus på kärnkraftsavvecklingen,
att eleffektivisering  är  en ytterst angelägen form
av   effektivisering.  Effektivare   användning   av
elektricitet  är  även  av  stor  betydelse  för att
förhindra  att  kraftproduktion  baserad  på fossila
bränslen   kommer   in  på  marknaden  och  för  ett
ohållbart  stort  utnyttjande   av  vindkraft  eller
biobränslen för elproduktion. Med  hänsyn  till  den
stora  men dock begränsade tillgången på biobränslen
och av klimatpolitiska skäl är det också viktigt att
effektivisera  användningen  av värme, gas, olja och
drivmedel.
För  att  uppnå  energieffektivisering  behövs  en
aktiv statlig politik. Genom aktiva insatser kan nya
produkter komma ut på  marknaden,  redan  befintliga
produkter   få   ett   snabbare  marknadsgenombrott,
kunskap   spridas   och   olika    marknadsbarriärer
genombrytas.
Huvudansvaret   för   statens   insatser   rörande
energieffektivisering     har    i    dag    Statens
energimyndighet. Erfarenheten visar att det är svårt
att  förena  inriktningen  på  energitillförsel  med
inriktningen  på effektivisering.  Olika  konflikter
och  ständiga omorganiseringar  har  därtill  hämmat
arbetet.
Jag  menar  därför – i likhet med vad som anförs i
motion 2003/04:N353  (mp)  – att en ny myndighet bör
inrättas     som     enbart     ägnar     sig     åt
energieffektivisering.    Den    nya    myndighetens
huvuduppgift     bör     vara     att     åstadkomma
energieffektivisering           genom          aktiv
marknadsbearbetning. Myndigheten  bör placeras under
Miljödepartementet        och       inte       under
Näringsdepartementet. Genom  att  göra en åtskillnad
mellan     de     två     perspektiven     –     det
tillförselorienterade och det användningsorienterade
–   kan  inombyråkratiskt  kompromissande  undvikas.
Därigenom     får     statsmakterna    ett    bättre
beslutsunderlag.
Därtill  menar  jag att  Sverige  måste  vara  ett
föregångsland   internationellt   när   det   gäller
energieffektivisering.  Det  gäller  inte minst, som
anförs  i motion 2003/04:U254 (kd), inom  ramen  för
samarbetet  i  Europeiska unionen. Sverige måste där
agera för att ge ökad prioritet åt dessa frågor.
Med  det anförda  tillstyrks  motion  2003/04:N353
(mp).  Även   motion  2003/04:U254  (kd)  tillstyrks
delvis  i  berörd   del.   Motion  2003/04:N311  (v)
avstyrks.

16. Forskning och utveckling (punkt 9)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

9.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  16. Därmed
bifaller  riksdagen  motion 2003/04:N413 yrkande  11
och avslår motionerna  2003/04:MJ474  yrkande 13 och
2003/04:N251.

Ställningstagande

För   att   kunna  uppnå  målet  om  ett  ekologiskt
uthålligt energisystem  menar jag – i likhet med vad
som  anförs i motion 2003/04:N413  (kd)  –  att  det
krävs    att    omfattande    satsningar   görs   på
energiforskning  och energiteknisk  utveckling.  Det
rör  inte  minst satsningar  på  solcellssystem  och
vätgasbaserade energisystem.

När  det  gäller   solcellssystem  menar  jag  att
Sverige i större utsträckning  än vad som i dag sker
bör tillvarata den potential som  finns.  El baserad
på solceller är en viktig framtida energikälla i ett
decentraliserat  och mer småskaligt energisystem  än
det  vi  har  i  dag.   Svenska  forskare  intar  en
tätposition  vad gäller solcellsforskning.  Tekniken
är utvecklad,  men tillverkningskostnaderna är höga.
Ett arbete med s.k.  tunnfilmssolceller  pågår dock,
och  en  anläggning  för  tillverkning i stor  skala
planeras.
Även  potentialen för vätgasbaserade  energisystem
är  stor.   Många  framtidsprognoser  förutspår  att
vätgasbaserade  energisystem  kommer  att  spela  en
betydande  roll  på  den framtida energimarknaden. I
Sverige  bedrivs forskning  kring  såväl  stationära
bränsleceller     som     artificiell    fotosyntes.
Forskningen kring bränsleceller har pågått i Sverige
sedan   många  år.  Forskningen   inom   artificiell
fotosyntes,  där man med hjälp av vatten och solljus
kan framställa  vätgas,  befinner sig fortfarande på
grundforskningsstadiet. Den  svenska  forskningen på
detta område har hög kvalitet och originalitet i ett
internationellt  perspektiv, och jag menar  att  den
bör prioriteras.
Det är min uppfattning  att  riksdagen  genom  ett
uttalande  bör markera sin ståndpunkt för regeringen
inför att regeringen,  som  den aviserat, våren 2004
återkommer   med  förslag  rörande   forskning   och
utveckling på energiområdet.
Med det anförda tillstyrks nämnda motion i berörda
delar. Övriga  här  behandlade  motioner  avstyrks i
aktuella delar.

17. Forskning och utveckling (punkt 9,
motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Jag    anser    att    den    del    av   utskottets
ställningstagande som börjar med ”Det är” och slutar
med ”av drivmedel” borde ha följande lydelse:

I   motion   2003/04:MJ474  (c)  efterfrågas   ett
riksdagsuttalande  om  vikten  av fortsatt forskning
och    praktisk    tillämpning   av   energi-    och
drivmedelsframställning ur spannmål och skogsråvara.
På denna punkt vill  jag  anföra följande. Jag menar
att  de  prioriteringar som regeringen  och  berörda
myndigheter gör på detta område kan ifrågasättas och
bör omprövas. Ett exempel på detta är den tyngdpunkt
som hittills  lagts på utvinningen av etanol ur säd.
Det är min uppfattning  att det är nödvändigt med en
omorientering    av    forskningsinsatserna    kring
alternativa drivmedel för  att  inte de mest lovande
forskningsområdena,          som          exempelvis
syntesgasproduktion,  skall försummas. Ett flerårigt
nationellt forskningsprogram  med  inriktning på att
utveckla   tekniken  kring  syntesgasproduktion   ur
bioråvara bör,  som  jag i andra sammanhang påpekat,
övervägas.

18. Åtgärder för att motverka risken för
strömavbrott (punkt 10)

av Per Bill (m), Eva  Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m),  Yvonne Ångström (fp) och
Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  18. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N324 yrkande 7
och  2003/04:N413  yrkande  19 och avslår motionerna
2003/04:N250   yrkandena   2–4   och    2003/04:N298
yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Stora  delar  av  södra  Sverige  och  östra Danmark
drabbades  den  23  september 2003 av ett omfattande
elavbrott. Det inträffade  visar  med stor tydlighet
på den sårbarhet som finns i vårt moderna  samhälle.
Strömavbrottet  innebar  att  ca  857 000  kunder  i
Sverige under en period förlorade sin elförsörjning.
Antalet människor som påverkades i vidare mening var
betydligt fler och kan ha varit 1–1,5 miljoner eller
fler.  Därtill  kommer  de  som  blev utan ström  på
Själland  och Bornholm. De uteblivna  elleveranserna
uppgick till  ca  10  miljoner  kWh.  Enligt Svenska
kraftnäts     egna     beräkningar    uppgick    den
samhällsekonomiska  kostnaden   till   500  miljoner
kronor.

Detta  strömavbrott  är  dock  inte  det enda  som
drabbat  oss under de senaste åren. I december  1999
blev 100 000  människor  utan ström efter en kraftig
storm i Sydsverige. På grund  av  tung  blötsnö över
Svealand  och  Götaland  blev ca 70 000 elabonnenter
utan ström i Västsverige år  2001.  I Stockholm blev
50 000   personer   strömlösa   år  2002  efter   en
tunnelbrand i Akalla i nordvästra Stockholm.
Varje   stort   strömavbrott   är   kostsamt   för
samhället. Samtidigt som enskilda individer  drabbas
medför avbrotten stora kostnader för företagen, inte
minst   industriföretagen.   Bland   de  drabbade  i
september  2003 fanns Bravikens pappersbruk  utanför
Norrköping,  massabruket  Södra  Cell  i  Mörrum och
Cloetta  Fazers  fabrik  i  Ljungsbro.  Störningarna
riskerar  även  tryggheten  i  sjukvården och  andra
viktiga   institutioner.   Eftersom    hälso-    och
sjukvården blivit alltmer tekniskt beroende har dess
sårbarhet    i    händelse    av   elavbrott   ökat.
Strömavbrottet visade bl.a. att  det  fanns  problem
med reservkraften vid Lunds universitetssjukhus, och
vårdcentralerna  i  Jönköpings län fick stänga eller
minska sin verksamhet  då  de  stod  utan  elektrisk
ström. Strömavbrottet i september åskådliggjorde att
den reservkraft (främst diesel och gasturbiner)  som
finns  dels inte är tillräcklig, dels inte fungerar.
I vissa  fall  kopplades  den helt enkelt inte in på
grund av oklara rutiner.
Som tidigare redovisats har  regeringen låtit göra
olika utredningar om den svenska  leveranssäkerheten
och hur denna kan förbättras. Såväl Svenska kraftnät
som Energimyndigheten har genomfört  utredningar  på
området.   Regeringen  har  dock  inte  vidtagit  de
åtgärder som  vore  önskvärda för att motverka denna
typ av händelser.
Det är vår uppfattning att regeringen måste ta ett
större  ansvar  för de  strömavbrott  som  sker.  De
senaste årens händelser visar med önskvärd tydlighet
att  säkerheten  i   det  svenska  elsystemet  måste
förbättras. Vi menar – i likhet med vad som anförs i
motion  2003/04:N413  (kd)   –  att  regeringen  mer
genomgripande    bör   utreda   driftsäkerheten    i
elsystemet och återkomma  med förslag till riksdagen
om hur den kan förbättras.  Härutöver  anser  vi att
regeringen    bör    granska   om   den   begränsade
produktionskapaciteten   i  Sverige  och  brister  i
överföringskapaciteten till  och  från  Sverige  har
bidragit till strömavbrotten.
Därtill  bör  regeringen  – i enlighet med vad som
ovan anförs och det som sägs  i  motion 2003/04:N324
(fp) – tillse att samtliga kommuners reservkapacitet
vid eventuella strömavbrott ses över.
Med  det  anförda  tillstyrks  nämnda  motioner  i
berörda delar. Övriga här aktuella motioner avstyrks
i motsvarande delar.

Särskilda yttranden



Utskottets   beredning  av  ärendet  har   föranlett
följande särskilda  yttranden. I rubriken anges inom
parentes  vilken punkt  i  utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Naturgas (punkt 5)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Beträffande   naturgasens   framtid  i  Sverige  har
utskottet påpekat att det inte är aktuellt med någon
storskalig introduktion av naturgas  i  Sverige. Jag
vill  i  det  sammanhanget understryka att jag  inte
kommer att medverka  till att naturgasen eller något
annat fossilt bränsle  ges  någon form av ekonomiskt
stöd eller att en ökad naturgasanvändning uppmuntras
på  något  annat  sätt av statsmakterna.  Alla  icke
uthålliga  energikällor   måste  förr  eller  senare
avvecklas  och  till denna kategori  hör  naturgasen
(eller fossilgasen som den rätteligen bör benämnas).
Med den utgångspunkten  är  det,  enligt min mening,
oacceptabelt  med investeringar i dyr  infrastruktur
för naturgasdistribution.  Det  skulle  bli  som med
kärnkraften,  dvs.  att  man ”bygger fast sig” i  en
långsiktigt       ohållbar      lösning.       Trots
avvecklingsbeslut  tycks   det   vara   näst  intill
omöjligt  för  regeringen  att avveckla kärnkraften.
Samma  problem uppkommer den  dag  naturgasen  skall
fasas ut.  Stora  infrastrukturinvesteringar är utan
tvekan svåra att backa ur även om det inte är staten
som  har stått för investeringskostnaden.  Det  blir
dyrt ändå om regeringen tvingas ta till tvångsmedel.


2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 13)

av  Per Bill (m), Ulla Löfgren (m) och Anne-Marie
Pålsson (m).

Moderata    samlingspartiet   har   i   parti-   och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska  politiken   och   budgetpolitiken.   Ett
övergripande  mål för den ekonomiska politiken skall
vara att möjliggöra  ökad  tillväxt,  att  människor
skall  kunna  leva  på  sin lön och stärkt trygghet.
Antalet  sjukskrivna  och förtidspensionerade  måste
minskas  genom  att  sjukvård   och   rehabilitering
förbättras.   Detta   kräver  bl.a.  en  målmedveten
politik för ett ökat arbetsutbud,  rejäla satsningar
på    kunskap    och    forskning   samt   påtagliga
förbättringar av klimatet  för  företagande. För att
möjliggöra   allt   detta   krävs  en  politik   som
innehåller  lägre  skatter för  både  löntagare  och
företagare,   en   skärpning   av   bidragssystemen,
avregleringar  och  ökad   konkurrens  och  en  ökad
trygghet för och stärkt självkänsla hos medborgarna.

Våra  förslag skall var trygga,  väl  sammanhållna
och syfta  till att skapa de bästa förutsättningarna
för ett ekonomiskt,  kulturellt  och socialt växande
Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla
större  möjligheter till ett rikare  liv.  Genom  en
större  enskild   sektor  och  ett  starkare  civilt
samhälle kan både företag  och  människor  växa.  Vi
vill  att  fler,  inte  färre,  kan  komma in på den
ordinarie  arbetsmarknaden.  Den sociala  tryggheten
och självkänslan ökar också genom  att hushållen får
en  större ekonomisk självständighet.  Friheten  och
rättigheten  att välja bidrar både till mångfald, en
bättre kvalitet  och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en växling från subventioner och
bidrag till omfattande  skattesänkningar  för  alla,
främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar
vi  de människor som är i störst behov av gemensamma
insatser  och som har små eller inga möjligheter att
påverka sin  egen  situation. Vi slår också fast att
det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tryggt sätt kunna genomföra  de  uppgifter som skall
vara   gemensamma.  Exempelvis  tillförs   betydande
resurser  för  att bryta den ökade sjukfrånvaron och
de ökande förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ  –  med  våra  förslag  till
utgiftstak,   anslagsfördelning,  skatteförändringar
samt finanspolitiska  ramverk  –  präglas av ordning
och reda och skall ses som en helhet  där inte någon
eller  några  delar  kan  brytas  ut  och  behandlas
isolerat   från   de   andra.   Eftersom  riksdagens
majoritet den 19 november 2003 har beslutat om ramar
för   de   olika  utgiftsområdena  i  enlighet   med
finansutskottets  förslag  och  därmed valt en annan
inriktning av politiken, deltar vi  inte  i  det  nu
aktuella    beslutet   om   anslagsfördelning   inom
utgiftsområde 21 Energi.
I det följande redovisar vi i korthet det moderata
alternativet till politik inom utgiftsområde 21. Den
anslagsfördelning   inom   utgiftsområdet   som   vi
förordat  redovisas  i  motionerna 2003/04:Fi239 (m)
och 2003/04:N389 (m) samt  framgår av bilaga 2. Våra
principiella   uppfattningar   framgår    av    våra
reservationer   i   detta  betänkande,  bl.a.  under
momenten Allmän inriktning  av  energipolitiken  och
Kärnkraften.  Synen  på vilka anslag som bör anvisas
för   energipolitiska   ändamål    bygger    på   de
principiella     utgångspunkter     som     Moderata
samlingspartiet  anser bör gälla för energipolitiken
och framgår av motion  2003/04:N342  (m). Sammanlagt
har  vi föreslagit – med anförda motiveringar  under
berörda  anslag i detta betänkande – en minskning av
ramen  för   utgiftsområde  21  Energi  med  ca  382
miljoner kronor.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 13)

av Eva Flyborg (fp) och Yvonne Ångström (fp).

Folkpartiet liberalernas  budgetförslag  för år 2004
innebär     i     sina     huvuddrag     strategiska
skattesänkningar  på  arbete  och  företagande  inom
ramen  för en ansvarsfull budgetpolitik.  Syftet  är
att uppnå  en långsiktig och uthållig tillväxt. Våra
utgiftsökningar   avser  främst  förbättringar  inom
hälsovård, sjukvård och social omsorg, rättsväsendet
och ökat internationellt bistånd.

Folkpartiets   förslag    till    utgiftsram   för
utgiftsområde  21 Energi har emellertid  avvisats  i
budgetprocessens  första steg. Då vårt budgetförslag
är en helhet är det  inte  meningsfullt  att delta i
fördelningen  på  anslag  inom  utgiftsområdet.   Vi
väljer  således  att  inte delta i utskottets beslut
avseende moment 13 om anslag  m.m. inom det aktuella
utgiftsområdet för budgetåret 2004.
När  det gäller energiområdet  menar  vi  att  god
tillgång på energi är en förutsättning för välstånd.
Det svenska energisystemet bör successivt ställas om
till att  bli  ekologiskt  hållbart. Det långsiktiga
målet  är  att såväl fossilt bränsle  som  kärnkraft
skall fasas  ut  ur  energisystemet  och ersättas av
ekologiskt  hållbara energikällor. Omställningen  av
energisystemet   måste  dock  ske  med  hänsyn  till
Sveriges behov av  tillväxt och ökad sysselsättning.
Folkpartiet  anser  därför   att  kärnkraften  skall
utnyttjas  under  hela sin tekniska  och  ekonomiska
livslängd. Vi säger därför nej till regeringens, och
dess    stödpartiers,     förtida    stängning    av
kärnkraftverket i Barsebäck. I det fall det framöver
visar  sig  nödvändigt för att  trygga  den  svenska
energiförsörjningen och miljön kan vi även tänka oss
en utbyggnad  av  kärnkraften.  Vi  oroar  oss  över
effekterna  av  att  koldioxidutsläppen  ökar som en
följd av avställningen av Barsebäcksverket, vilket i
sin tur medfört en ökad import av el från kolbaserad
produktion i Danmark. Det är därför av största  vikt
att   en  omfattande  miljökonsekvensbeskrivning  av
avvecklingen  görs, för att belysa konsekvenserna på
såväl   kort  som   lång   sikt.   Därtill   behöver
utsläppsstatistiken förbättras då den i dag inte ger
en rättvisande bild. Regeringen bör, som vi tidigare
anfört,    åläggas     att    även    redovisa    de
koldioxidutsläpp som genereras  vid  elproduktion  i
utländska kolkraftverk vid elimport till Sverige.
Våra  principiella  uppfattningar  framgår  av  de
reservationer  vi  gjort  i  detta betänkande, bl.a.
under momenten Allmän inriktning  av energipolitiken
och  Kärnkraften.  Det  är  mot  denna bakgrund  som
Folkpartiet i motion 2003/04: Fi240  –  med  anförda
motiveringar under berörda anslag i detta betänkande
–  har  föreslagit  en sammanlagd minskning av ramen
för utgiftsområde 21  Energi med 904 miljoner kronor
år 2004. Den anslagsfördelning  som vi förordat inom
utgiftsområdet framgår även av bilaga 2.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 13)

av Maria Larsson (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och  kommittémotioner
förordat  en  annan  inriktning  av  den  ekonomiska
politiken     och     budgetpolitiken     än     den
Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas  budgetalternativ  tar sikte på
att       långsiktigt       förbättra       Sveriges
tillväxtförutsättningar  genom strukturella reformer
för  minskad  ohälsa,  förbättrad  lönebildning  och
strategiska skattesänkningar på arbete och sparande.
Därtill  bör  infrastrukturen   och  de  långsiktiga
förutsättningarna   för   ett  ökat  bostadsbyggande
kraftigt      förbättras.      Därigenom      skapas
förutsättningar för att sysselsättningen skall kunna
öka  i en sådan utsträckning att  välfärden  tryggas
för alla.
Det  handlar  bl.a.  om arbetsmarknaden, som måste
göras mer flexibel och där  de  rekordhöga sjuktalen
måste    mötas    med    en    kraftigt   förbättrad
rehabilitering,   förebyggande   åtgärder   och   en
förbättrad arbetsmiljö. Det handlar  om skatterna på
arbete och företagande som måste sänkas  och på sikt
anpassas  till  omvärldens  lägre  skattetryck.  Det
handlar om det svenska konkurrenstrycket  som  måste
förbättras.  Vidare  måste  den  offentliga  sektorn
förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas
behov  och  bättre  tillvarata personalens kompetens
och   idéer.   Dessutom   måste   valfriheten   inom
familjepolitiken  öka, rättsväsendet  återupprättas,
pensionärernas  ekonomiska   situation  stärkas  och
infrastrukturen    förbättras.    Kristdemokraternas
ekonomiska    politik    sammanfattas    i    motion
2003/04:Fi241.
Målet  med  våra  reformer på dessa områden är att
skapa förutsättningar  för  en  uthållig tillväxt på
åtminstone  3 % per år över en konjunkturcykel,  där
sysselsättningen  kan  öka  utan att inflationen tar
fart, där den enskildes valfrihet, personliga ansvar
och  välfärd  kan öka utan politisk  detaljstyrning,
där den offentliga  sektorn kan vitaliseras och möta
ökande behov utan att jagas av krympande skattebaser
och    där    statens    finanser     blir    mindre
konjunkturkänsliga. Den ”utveckling” som pågår under
socialdemokratiskt    styre    är    den    omvända:
sysselsättningen   minskar,  tillväxten  väntas  bli
lägre   än   i   omvärlden,    statsskulden    ökar,
detaljstyrningen   ökar   och   i   stora  delar  av
kommunsektorn  erbjuds  sämre vård och  omsorg  till
högre skatt.
Riksdagsmajoriteten      –      bestående       av
socialdemokrater,        vänsterpartister        och
miljöpartister – har nu genom förslag till ramar för
de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster  ställt  sig  bakom en annan inriktning av
politiken i det första rambeslutet om statsbudgeten.
Därför redovisar jag i detta  särskilda  yttrande (i
stället för i en reservation) den del av vår politik
som rör utgiftsområde 21 och som jag skulle ha yrkat
bifall till om Kristdemokraternas förslag till ramar
hade   vunnit   riksdagens   bifall   i  den  första
beslutsomgången.
Kristdemokraterna    instämmer    i   princip    i
huvuddragen i omställningsprogrammet,  men är starkt
kritiska till regeringens handläggning av  frågan om
kärnkraftsavvecklingen.  Vår uppfattning är att  den
första kärnkraftsreaktorn  i  Barsebäcksverket borde
ha  fasats  ut  först  när  motsvarande   mängd   el
tillförts eller sparats bort.
Jag  anser  att  Sveriges  energiförsörjning skall
tryggas    genom   en   långsiktig   och    medveten
energipolitik  med  fasta  spelregler  där  inhemska
förnybara energikällor och bränslen utgör en växande
bas. Sverige har en framskjuten position vad  gäller
forskning    och   utveckling   av   solcells-   och
vätgasbaserade   energisystem.  Dessa  tekniker  kan
komma  att  bli  mycket  viktiga  för  den  framtida
energiförsörjningen.  Kristdemokraterna  har  därför
anslagit 50 miljoner kronor särskilt till dessa båda
forskningsområden.  Vidare har vi förordat, för  att
underlätta   för   villaägare    att    minska   sin
elförbrukning,  att  ett  nytt anslag för stöd  till
villaägare att byta bort direktverkande  el  införs.
För detta har vi avsatt 65 miljoner kronor år 2004.
Mina principiella uppfattningar framgår även av de
reservationer  jag  gjort  i detta betänkande, bl.a.
under momenten Allmän inriktning  av energipolitiken
och Kärnkraften.
Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet  som  vi
från  Kristdemokraternas  sida  förordat redovisas i
kommittémotion 2003/04:N413 (kd)  och  i  bilaga  2.
Sammanlagt  har  Kristdemokraterna  föreslagit – med
anförda  motiveringar under berörda anslag  i  detta
betänkande – en minskning av ramen för utgiftsområde
21 Energi med 125 miljoner kronor år 2004.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Proposition 2003/04:1 (utgiftsområde
21 Energi)

Regeringen föreslår

1. att riksdagen  bemyndigar  regeringen  att  under
2004  för  ramanslaget  35:3 Teknikupphandling och
marknadsintroduktion  besluta   om   åtgärder  som
inklusive   tidigare   gjorda   åtaganden   medför
utgifter   på  högst  211  000  000  kronor  under
2005–2007 (avsnitt 7.1.3),

2. att riksdagen  bemyndigar  regeringen  att  under
2004     för    ramanslaget    35:4    Stöd    för
marknadsintroduktion   av   vindkraft  besluta  om
åtgärder som inklusive tidigare  gjorda  åtaganden
medför utgifter på högst 240 000 000 kronor  under
2005–2007 (avsnitt 7.1.4),

3.  att  riksdagen  bemyndigar  regeringen att under
2004 för ramanslaget 35:5 Energiforskning  besluta
om   åtgärder   som   inklusive   tidigare  gjorda
åtaganden  medför utgifter på högst  810  000  000
kronor under 2005–2008 (avsnitt 7.1.5),

4. att riksdagen  bemyndigar  regeringen  att  under
2004 för ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd besluta
om   åtgärder   som   inklusive   tidigare  gjorda
åtaganden  medför utgifter på högst  300  000  000
kronor under 2005–2008 (avsnitt 7.1.6),

5. att riksdagen  bemyndigar  regeringen  att  under
2004    för   ramanslaget   Introduktion   av   ny
energiteknik  besluta  om  åtgärder  som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst
400   000  000  kronor  under  2005–2008  (avsnitt
7.1.7),

6. att riksdagen  bemyndigar  regeringen  att  under
2004    för   ramanslaget   35:8   Energipolitiskt
motiverade  internationella klimatinsatser besluta
om   åtgärder  som   inklusive   tidigare   gjorda
åtaganden  medför  utgifter  på  högst  60 000 000
kronor under 2005–2008 (avsnitt 7.1.8),

7.  att  riksdagen godkänner investeringsplanen  för
Affärsverket   svenska   kraftnät   för   perioden
2004–2006 (avsnitt 7.2.1),

8. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit
om   finansiella   befogenheter  för  Affärsverket
svenska kraftnät (avsnitt 7.2.2),

9. att rikdagen godkänner vad regeringen föreslår om
fortsatt stöd åt landsbygdens  elförsörjning  samt
godkänner  finansieringen  av  verksamheten enligt
vad regeringen förordar i avsnittet 7.2.3,

10.  att  riksdagen  för  budgetåret  2004   anvisar
anslagen  under utgiftsområde 21 Energi i enlighet
med   uppställningen    under    avsnitt    1    i
propositionen.


Motioner från allmänna
motionstiden


2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

25.  (delvis)  Riksdagen  anvisar  för 2004 anslagen
under     utgiftsområde     21    Energi    enligt
uppställningen i tabell 12 i motionen.

2003/04:U254 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att sätta upp
kvantifierade,   tidsbundna   mål   för  en   ökad
användning av förnybar energi.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att utveckla
innovativa    vägar    för    att    effektivisera
energianvändningen.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om vikten av fortsatt
forskning   kring   och  praktisk  tillämpning  av
energi-     och     drivmedelsframställning     ur
skogsråvara.

2003/04:N204 av Tobias Billström (m):

Riksdagen beslutar att  upphäva  6 § kärntekniklagen
(1984:3) i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:N207 av Ragnwi Marcelind (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  verka  för
ökade  anslag  inom forskning och teknikutveckling
av geotermisk energiutvinning.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om behovet av att
Statens  energimyndighet  (STEM),  inom  befintlig
ram,   breddar   sitt  stöd  för   forskning   och
teknikutveckling av geotermisk energiutvinning.

2003/04:N219 av Elizabeth Nyström och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att underlätta tillväxt i
regioner med basindustri.

2003/04:N223 av Bengt-Anders Johansson och Magdalena
Andersson (m):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  naturgasens
fördelar.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om fortsatt utbyggnad
av naturgasförsörjningen norr om Gislaveds kommun.


2003/04:N224 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd):


1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  naturgasens
betydelse för tillväxten.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  naturgasens
betydelse för energiutbudet i Östergötland.

2003/04:N238 av Patrik Norinder och Henrik Westman
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  tillgång till naturgas i
Mellansverige.

2003/04:N241 av Ewa Björling (m):

Riksdagen   beslutar   att  avveckla   planerna   på
storskalig vindkraftsutbyggnad  i  enlighet  med vad
som anförs i motionen.

2003/04:N242 av Ewa Björling (m):

Riksdagen  beslutar  tillåta  kärnteknisk  forskning
genom  att  ändra  lagstiftningen  och  upphäva 6  §
kärntekniklagen  i  enlighet  med  vad som anförs  i
motionen.

2003/04:N250 av Eskil Erlandsson och Åsa Torstensson
(c):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  se  över
ellagen  och  telelagen   i  syfte  att  förbättra
leveranssäkerheten och tillgängligheten.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att lagen om
koncessionsplikt  ändras så att den överensstämmer
med moderna tekniska förutsättningar.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att tillåtlighet
ges för byggande  av överlagrat elnät vid sidan av
det ordinarie eldistributionsnätet.

2003/04:N251 av Ulrik Lindgren och Sven Gunnar
Persson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om att göra SERC, Centrum för
solenergiforskning  vid  Högskolan   Dalarna,   till
nationellt  centrum  för forskning och utveckling av
villasolvärmeteknik.

2003/04:N261 av Lars Lindblad m.fl. (m, kd, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs  om  en  förnyad  och  modern
energipolitik  som  tar  sin  utgångspunkt  i dagens
verklighet.

2003/04:N263 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  samverkan mellan
biogas och naturgas.

2003/04:N273 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  energiförsörjningen  i
Dalarnas län.

2003/04:N281 av Gunnar Axén och Anna Lindgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs    om   basindustrins
energiförsörjning.

2003/04:N282 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om en förnyad  prövning  av
kärnkraftens   ställning    genom    att    en    ny
folkomröstning i frågan hålls.

2003/04:N287 av Axel Darvik och Nyamko Sabuni (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  avveckla
kärnkraftsavvecklingen.

2003/04:N290 av Lars Lindblad m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en återstart av
kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om en avveckling av
kärnkraftsreaktorn Barsebäck 2.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  villkoren  för
kraftvärmeproduktionen.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  utbyggnad av
naturgasnätet.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  nationella
planeringsmål    och    riksintresseområden    för
vindkraftens utbyggnad.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  vindkraftens
ekonomiska förutsättningar.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
mångfald på  energimarknaden  och  Skånes framtida
energiförsörjning.

2003/04:N296 av Lars Ångström (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att ägaren staten
bör verka för att Vattenfall  skall  gå  i spetsen
för storskalig introduktion av vindkraft.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
säkerställa   att  de  vindkraftsprojektörer   som
investerat under  tidigare stödformer inte drabbas
ekonomiskt när ett  nytt  system  för  att  främja
elproduktion från vindkraft införs.

2003/04:N298 av Börje Vestlund (s):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om leveranssäkerhet
av el.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  översyn  av
avreglering av elmarknaden.

2003/04:N300 av Hans Unander m.fl. (s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  långsiktiga
villkor för energiförsörjningen.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  utbyggnad av
infrastruktur för naturgas i Dalarna.

2003/04:N302 av Ronny Olander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som i motionen anförs om naturgasens  roll  för
energiförsörjningen.

2003/04:N308 av Claes Roxbergh och Ingegerd Saarinen
(mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i    motionen   anförs   om   de   långsiktiga
förutsättningarna för nya kraftvärmeverk.

2003/04:N311 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
energieffektiviseringsåtgärder  skall  främjas och
prioriteras    för   att   minska   utsläppen   av
klimatgaser.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att åtgärder skall
vidtas  för att öka alla medborgares, företags och
organisationers förståelse för energianvändningens
betydelse för miljöbelastningen.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att åtgärder skall
vidtas för att de identifierade potentialerna  för
energieffektivisering  skall  resultera i verkliga
utfall i minskad energianvändning.

2003/04:N312 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet  av  att  med kraft
driva  frågan  om minskad kol-, gas- och oljebaserad
energiproduktion i Danmark.

2003/04:N313 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om en återöppning av
Barsebäck 1.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i motionen anförs om den förtida
stängningen av Barsebäck 2.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om förbudet mot
forskning och planering av ny kärnkraft i Sverige.

2003/04:N319 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  mål  för  el
producerad med förnybara energikällor.

2003/04:N324 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om omställningen  av
energisystemet.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  den  förtida
avstängningen av kärnkraften.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återstarta den
första reaktorn i Barsebäck.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa lagen
om kärnkraftens avveckling.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att avskaffa
bestämmelsen   i  kärntekniklagen  som  förhindrar
byggandet av kärnkraftsreaktorer.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att avskaffa
bestämmelsen i kärntekniklagen som förbjuder  alla
typer av förberedande åtgärder för att uppföra  en
kärnkraftsreaktor – det s.k. tankeförbudet.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  se  över
samtliga   kommuners   reservkraftskapacitet   vid
eventuella strömavbrott.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att redovisa
koldioxidutsläpp  för importerad el i den  svenska
statistiken.

2003/04:N326 av Axel Darvik m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att dra in det
statliga   stödet   för  marknadsintroduktion   av
vindkraft.

2003/04:N333 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att de olika
energislagen skall konkurrera på lika villkor.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  avskaffa
subventioner  för   vindkraften,   oavsett  om  de
finansieras av konsument eller stat.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att statligt stöd
för forskning och utveckling av vindkraft inte får
utgå som drifts- och etableringsbidrag.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  varje
energislag skall bära sina egna kostnader.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att ansvaret för
nedmontering   och    bortforsling   av   uttjänta
vindkraftverk bör utredas.

2003/04:N342 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  mål  för
energipolitiken.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad   i   motionen    anförs    om    ny
energiproduktion.

9. Riksdagen  beslutar  att  upphäva  sitt  tidigare
beslut om avveckling av kärnkraften i enlighet med
vad i motionen anförs.

10.   Riksdagen   beslutar   att  upphäva  lagen  om
kärnkraftens  avveckling  i  enlighet  med  vad  i
motionen anförs.

11.   Riksdagen   beslutar   att   upphäva    5    §
kärntekniklagen  i  enlighet  med  vad  i motionen
anförs.

12.    Riksdagen    beslutar   att   upphäva   6   §
kärntekniklagen  i enlighet  med  vad  i  motionen
anförs.

13. Riksdagen begär  att  regeringen återkallar sitt
förhandlingsuppdrag rörande kärnkraften i enlighet
med vad i motionen anförs.

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om statligt stöd  på
energiområdet.

15. Riksdagen beslutar om avveckling av systemet med
elcertifikat i enlighet med vad i motionen anförs.

17.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till börsintroduktion av Vattenfall AB.

2003/04:N343 av Yvonne Andersson och Anna Lindgren
(kd, m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om kärnkraften  och
den planerade stängningen av Barsebäck 2.

2003/04:N353 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att  en  ny myndighet för
energieffektivisering inrättas.

2003/04:N380 av Claes Västerteg (c):

Riksdagen  begär  hos  regeringen  förslag  till  en
samlad energipolitisk strategi i enlighet  med vad i
motionen anförs.

2003/04:N384 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om svensk basindustris  behov
av ansvarsfull och långsiktig energipolitik.

2003/04:N389 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen  anvisar  till  utgiftsområde 21 anslag
35:1            Statens           energimyndighet:
Förvaltningskostnader 139 252 000 kr.

3. Riksdagen anvisar  till  utgiftsområde  21 anslag
35:2  Insatser för effektivare energianvändning  0
kr.

4. Riksdagen  anvisar  till  utgiftsområde 21 anslag
35:3 Teknikupphandling och marknadsintroduktion  0
kr.

5.  Riksdagen  anvisar  till utgiftsområde 21 anslag
35:4 Stöd för marknadsintroduktion  av vindkraft 0
kr.

6.  Riksdagen anvisar till utgiftsområde  21  anslag
35:6 Energiteknikstöd 91 196 000 kr.

7. Riksdagen  anvisar  till  utgiftsområde 21 anslag
35:7 Introduktion av ny energiteknik  140  147 000
kr.

2003/04:N393 av Michael Hagberg och Christin Nilsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som i motionen anförs om naturgasen som en  del
av Sörmlands positiva utveckling.

2003/04:N407 av Anders Sundström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Vattenfall.

2003/04:N413 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om riktlinjer för
energipolitiken.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om energipolitiska
insatser på klimatområdet,  såväl  nationella  som
internationella.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att   det  i
prövningen   av  villkoren  inför  stängningen  av
Barsebäcks  andra  reaktor  också  skall  ingå  en
ekonomisk  redovisning,  en  miljökonsekvensanalys
och en samhällsekonomisk analys.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
vidta  erforderliga  åtgärder  för  att tillse att
elbrist inte uppstår.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om inhemska förnybara
energikällor.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om energiforskning
och energiteknisk utveckling.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att EU bör satsa
gemensamt  på  att   främja   omställningen   till
förnybara bränslen.

19.  Riksdagen  tillkännager  som  sin  mening vad i
motionen anförs om att utreda möjligheten  för  en
ökad  driftsäkerhet  och  minskade  strömavbrott i
enlighet med vad som anförs i motionen.

20.  Riksdagen  beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen
(1984:3).

21.  Riksdagen  beslutar  att  för  budgetåret  2004
anvisa anslagen  under utgiftsområde 21 Energi med
ändringar i förhållande  till  regeringens förslag
för   budgetåret   2004   enligt  uppställning   i
motionen.

2003/04:N415 av Ingegerd Saarinen (mp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  förbud  mot
effekthöjningar i kärnkraftverk.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad   i   motionen   anförs   om   höjda
säkerhetskrav för kärnkraftverk.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
kärnkraftverken   i  sina   årsredovisningar   bör
åläggas att redovisa  ekonomin  för varje reaktor,
åtminstone    för   de   verk   där   staten    är
majoritetsägare.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
förhandlingarna   med  kärnkraftsindustrin   under
ledning av Bo Bylund genast avbryts.

2003/04:Bo218 av Annelie Enochson (kd):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att medel anslås
för forskning  om  vindkraft  både  vad det gäller
kostnadseffektivitet och design.


Bilaga 2

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2004 inom
utgiftsområde 21 Energi

Utskottets  förslag  överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning. Företrädarna för (m), (fp) och (kd) har avstått
från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 2-4).

Belopp i 1000-tal kronor
-------------------------------------------------------------------
-------------------------
Anslag                                 AnslagstypRegeringens
förslag
(m)        (fp)      (kd)
-----------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------
35:1  Statens energimyndighet:
(ram)    146 252     –7 000    –50 000    –15 000
Förvaltningskostnader
--------------------------------------------------------------------------
35:2  Insatser för effektivare
(ram)    136 000   –136 000    –68 000    –50 000
energianvändning
-----------------------------------------------------------------------
35:3  Teknikupphandling och
(ram)     49 000    –49 000               –20 000
marknadsintroduktion
----------------------------------------------------------------------------
35:4  Stöd för
marknadsintroduktion av   (ram)     60 000    –60 000    –60
000
                                              vindkraft
----------------------------------------------------------------------------
35:5  Energiforskning
(ram)    445 399               +25 000    –25 000
----------------------------------------------------------------------------
35:6  Energiteknikstöd
(ram)    131 196    –40 000   –131 000    –30 000
---------------------------------------------------------------------------
35:7  Introduktion av ny
energiteknik    (ram)    230 147    –90 000   –230 000    –50
000
---------------------------------------------------------------------------
35:8  Energipolitiskt
motiverade         (ram)     50 000                          –50
000
                                              internationella
klimat-
                                              insatser
----------------------------------------------------------------------------
35:9  Statlig prisgaranti
elcertifikat   (ram)    100 000              –100 000
-----------------------------------------------------------------------
35:10 Ersättning för vissa
kostnader vid (ram)    315 350              –315 000
avveckling av en
reaktor vid Barsebäcksverket
----------------------------------------------------------------------------
35:11 Kärnsäkerhet i
Östeuropa*          (ram)                          +25 000
----------------------------------------------------------------------------
35:12 Solcells- och
vätgasforskning*     (ram)                                     +50 000
----------------------------------------------------------------------
35:13 Stöd för villaägare att
byta bort  (ram)                                     +65 000
direktverkande el*
---------------------------------------------------------------------------
Summa
1 663 344  –382 000   –904 000   –125 000
----------------------------------------------------------------------------
* = Förslag om nytt anslag
Bilaga 3

Reservanternas lagförslag


I reservation 7 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet

Härigenom  föreskrivs  att  5  a  § lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
5 a §
-----------------------------------------------------
Tillstånd  att uppföra en
kärnkraftsreaktor     får
inte meddelas.
-----------------------------------------------------
Det  är  förbjudet att utan särskilt tillstånd här i
riket   slutförvara    använt    kärnbränsle   eller
kärnavfall från en kärnteknisk anläggning  eller  en
annan  kärnteknisk  verksamhet  i  ett  annat  land.
Detsamma gäller sådan lagring som sker i avvaktan på
slutförvaring  (mellanlagring). Tillstånd får medges
endast   om   det   finns    synnerliga   skäl   och
genomförandet av det program som  avses  i 12 § inte
försvåras.
I  fråga  om tillstånd till införsel eller utförsel
av kärnavfall gäller de begränsningar som anges i 20
a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).
-----------------------------------------------------


––––––––––––

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

bilaga 4

Reservanternas lagförslag


I reservation 8 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet

Härigenom  föreskrivs  att  6  §  lagen  (1984:3)  om
kärnteknisk verksamhet skall upphöra att gälla.

–––––––––

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.