Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU2

Utgiftsområde 19 Regional utveckling

---

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna
anslagen (totalt ca 3,1 miljarder kronor) och
bemyndigandena för budgetåret 2004 inom
utgiftsområde 19 Regional utveckling. Samtliga
motioner som tar upp anslagsfrågor avstyrks av
utskottet. Företrädarna i utskottet för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet deltar inte i beslutet om anslag. De
erinrar i särskilda yttranden om de budgetförslag
som framlagts av respektive parti. I förhållande
till regeringens förslag för utgiftsområdet ville
Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med 550
miljoner kronor, Folkpartiet med 512 miljoner kronor
och Kristdemokraterna med 250 miljoner kronor.
Centerpartiet ville höja utgiftsramen med 592
miljoner kronor.

I fråga om den allmänna inriktningen av den
regionala utvecklingspolitiken anser utskottet att
det är värdefullt att den kan följas upp på ett mer
systematiskt sätt, bl.a. när det gäller ekonomisk
tillväxt, sysselsättning och nystartade företag.
Beträffande frågan om samband mellan den regionala
utvecklingspolitiken och landsbygdspolitiken vill
utskottet avvakta med ställningstagande i sak till
dess att frågan är färdigberedd. Enligt utskottets
mening bör liksom tidigare år den uthålliga
tillväxtens betydelse och därmed även miljöpolitiken
och jämställdhetspolitiken betonas. Vidare står
utskottet kvar vid sin uppfattning att det på sikt
är angeläget att minska användningen av olika bidrag
inom den regionala utvecklingspolitiken. I en
reservation (m, fp, kd, c) framhålls att en
framtidsinriktad regional utvecklingspolitik bör
inriktas på att skapa förutsättningar för
utveckling, bl.a. när det gäller företagande.
Reservanterna markerar vikten av att
landsbygdspolitiken och skärgårdspolitiken skall
syfta till en allsidig utveckling av landsbygden
respektive skärgården. För de företagsstöd som trots
alls behövs bör enligt reservanterna tonvikten ligga
på generella stöd.
Vidare avstyrker utskottet liksom tidigare förslag
om inrättande av en glesbygdsombudsman.
Utskottet behandlar i betänkandet även frågor om
EG:s nuvarande struktur- och regionalpolitik och
avstyrker förslag om regeländringar.
Beträffande EG:s framtida sammanhållningspolitik
anser utskottet att strukturfondsfrågorna inte kan
ses isolerat; lösningen av dessa frågor är också
beroende av gemenskapens jordbruks- och
konkurrenspolitik. Den utstakade linjen innebär
budgetrestriktivitet. Utskottet understryker
betydelsen av förenklade arbetssätt och en
insiktsfull användning av subsidiaritetsprincipen
(närhetsprincipen). Vidare ansluter sig utskottet
till regeringens uppfattning att det är rimligt att
utgå från länders snarare än regioners behov. Om
denna linje inte får stöd i EU anser utskottet att
gleshetskriteriet starkt måste hävdas vid
förhandlingar om ett nytt mål 1. I en reservation
(kd, c) hävdas att sammanhållningen kring en
europeisk dimension är det viktigaste målet och att
gleshetskriteriet är mycket väsentligt.
Vidare tas ansvaret för företagsstöd upp i
betänkandet. Utskottet anser att det är av stort
värde ur demokratisk synpunkt att pröva nya modeller
för lokalt engagemang i den regionala
utvecklingspolitiken. Sådana försök görs nu inom
ramen för självstyrelseorgan och vissa kommunala
samverkansorgan. I en reservation (kd, c) förordas
att makten omfördelas så att direktvalda regionala
organ ansvarar för de företagsstöd och de olika
utvecklingsmedel som tillförs det regionala
utvecklingsarbetet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N210,
2003/04:N255 yrkande 1, 2003/04:N271,
2003/04:N278, 2003/04:N322, 2003/04:N328
yrkandena 2, 4, 6, 9, 12 och 25, 2003/04:N330
yrkandena 5, 6 och 8, 2003/04:N336 yrkande 4,
2003/04:N338 yrkande 1, 2003/04:N344 yrkande 1,
2003/04: N345 yrkande 1, 2003/04:N362,
2003/04:N378 och 2003/04:A341 yrkande 2.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Glesbygdsombudsman

Riksdagen avslår motion 2003/04:N288 yrkande 6.

3. EG:s nuvarande struktur- och
regionalpolitik

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N246 och
2003/04:N385.

4. EG:s framtida sammanhållningspolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:N328 yrkande 3.

Reservation 2 (kd, c)

5. Ansvar för företagsstöd inom den
regionala utvecklingspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N215
yrkandena 1 och 2, 2003/04: N328 yrkande 1 och
2003/04:N335 yrkande 8.

Reservation 3 (kd, c)

6. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19
Regional utveckling

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2004, i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder, göra ekonomiska
åtaganden som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, innebär utgifter på högst
3 200 000 000 kr under åren 2005-2012. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
utgiftsområde 19 punkt 1.
b) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2004, i fråga om ramanslaget 33:5 Europeiska
regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006,
göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 3 500
000 000 kr under åren 2005-2008. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 19
punkt 2.
c) Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen
under utgiftsområde 19 Regional utveckling enligt
regeringens förslag i bilaga 2. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 19
punkt 3.
d) Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fi240
yrkande 25 i denna del, 2003/04:N236,
2003/04:N267 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N289
yrkande 1, 2003/04:N345 yrkande 7, 2003/04:N370,
2003/04:N389 yrkande 1 och 2003/04:N409.

Stockholm den 20 november 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s), Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran
Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp)*, Sylvia Lindgren
(s), Ann-Marie Fagerström (s), Karl Gustav Abramsson
(s), Ulla Löfgren (m)*, Carina Adolfsson Elgestam
(s), Yvonne Ångström (fp)*, Åsa Torstensson (c)*,
Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt (m)*, Lars
Johansson (s), Henrik von Sydow (m)*, Lars Lindén
(kd)* och Gunilla Wahlén (v).

* Har avstått från att delta i beslutet under
punkt 6.

2003/04

NU2

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2003/04:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 19 Regional utveckling,
dels 26 motioner från den allmänna motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför
utskottet lämnats av företrädare för
Näringsdepartementet samt för Svenska Riksförbundet
Nationellt Resurscentrum för kvinnor (NRC). Vidare
har utskottet vid besök hos Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet fått information om och
diskuterat med företrädare för förbunden om EG:s
framtida sammanhållningspolitik.

Förslagen i propositionen och i motionerna återges
i bilaga 1. Regeringens och oppositionspartiernas
förslag till anslag för år 2004 inom utgiftsområde
19 redovisas i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Inledning

Utgångspunkten för detta betänkande är att ramen för
utgiftsområde 19 är fastställd för år 2004.
Finansutskottets majoritet tillstyrkte den 10
november 2003 regeringens förslag till utgiftsram
för år 2004 för utgiftsområde 19 Regional utveckling
(prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1). Riksdagen
fattade den 19 november 2003 beslut om ramarna för
de olika utgiftsområdena för år 2004 i enlighet med
finansutskottets förslag. Av tabellen i bilaga 2
framgår regeringens och de olika partiernas förslag
till anslag under utgiftsområdet.

En nyhet är att utgiftsområdets benämning ändrats
från Regional utjämning och utveckling till Regional
utveckling enligt en ändring i riksdagsordningen.
Ändringen trädde i kraft den 1 oktober 2003 och
tillämpas första gången i fråga om statsbudgeten för
år 2004 (prop. 2002/03:100, bet. 2002/03:FiU21).
Betänkandet disponeras på följande sätt. Först
behandlas frågor om den allmänna inriktningen av den
regionala utvecklingspolitiken. Därefter tar
utskottet upp frågor om inrättande av en
glesbygdsombudsman, om EG:s strukturfonder och om
ansvar för företagsstöd samt slutligen frågan om
anslagen för budgetåret 2004.
Övriga frågor om åtgärder för att utveckla olika
regioner kommer utskottet att behandla under våren
2004. Dessa frågor rör bl.a. tillväxtprogram,
kapitalförsörjning, landsbygd och storstad samt
frågor om lokalisering av statlig verksamhet och om
disposition av del av vattenkraftsvinsterna.

Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
inriktningen av den regionala
utvecklingspolitiken. Utskottet står fast vid
den politik som har gällt under de senaste
åren och anser inte att motionskraven kan
ligga till grund för en förändrad inriktning.
Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

Propositionen

Målet för den regionala utvecklingspolitiken är
sedan år 2002 väl fungerande och hållbara lokala
arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla
delar av landet. Den regionala utvecklingspolitiken
bedrivs i gles- och landsbygd, i små och medelstora
städer samt i storstadsområden. Motivet är att den
nationella tillväxten utgörs av summan av den
tillväxt som skapas lokalt och regionalt.
Anpassningen till de regionala skillnaderna innebär
dock att det behövs riktade åtgärder för geografiskt
avgränsade områden även fortsättningsvis.

Med väl fungerande lokala arbetsmarknadsregioner
avses att regionerna är så attraktiva för människor
och företag att det är möjligt att ta till vara den
potential och den livskraft som finns i alla
regioner. Hållbara regioner innebär att politiken
skall bidra till att nuvarande och kommande
generationer kan erbjudas sunda ekonomiska, sociala
och ekologiska förhållanden. Hållbar tillväxt är
tillväxt som bidrar till hållbar utveckling. Med en
god servicenivå avses att det skall finnas
kommersiell och offentlig service i tillräcklig
omfattning. Kommersiell service avser främst
tillgång till dagligvaror och drivmedel. Offentlig
service omfattar såväl statlig som kommunal service.
Effekterna bör kunna avläsas utifrån ekonomiskt,
ekologiskt och socialt perspektiv. Måtten utgörs
främst av ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning
samt uppnående av nationella jämställdhetsmål och
miljökvalitetsmål. Enligt regeringen bör det i
framtiden bli möjligt att redovisa effekterna i
förhållande till de statliga insatserna inom
politikområdet.
Statens viktigaste roll är att skapa goda
grundförutsättningar för en utveckling mot hållbar
tillväxt och en god servicenivå i alla delar av
landet. Enligt regeringens uppfattning är arbete i
gemensamma partnerskap i hög grad bidragande till en
lokal mobilisering. Lokal och regional
handlingsfrihet är viktig för en god regional
utveckling. Regionala tillväxtprogram kan ses som
delprogram inom ramen för en bred samlad
utvecklingsstrategi för hållbar regional utveckling.
Det gäller att ta till vara lokala och regionala
förutsättningar i de regionala tillväxtprogrammen.
Ett syfte med programarbetsformen är att lärandet
skall öka och goda resultat spridas. Olika delar av
landet skall inte ställas mot varandra. Både problem
i tillväxtregioner och i regioner med geografiska
lägesnackdelar eller med stora strukturproblem måste
tas på allvar. Politiken skall inriktas på att
förstärka de lokala arbetsmarknadsregionerna så att
de utvecklas. Vidare är det enligt regeringen
viktigt att myndigheternas lokalisering får en
större spridning över landet. Strukturfondsfrågorna
kommer att tas upp separat i senare avsnitt i
betänkandet.
Lokala och regionala resurscentrum för kvinnor
finns på ca 130 platser i Sverige. Dessutom finns
ett 50-tal nätverk för kvinnor med skilda fokus men
med kopplingar till lokala och regionala
resurscentrum för kvinnor. Verksamheten vid
resurscentrumen är främst inriktad på att utveckla
och öka kunskaperna om kvinnors företagande och på
att bedriva utvecklingsprojekt. Vidare skall
centrumen bidra till att utveckla
jämställdhetsperspektivet i de regionala
tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen. Under perioden
1999-2002 erhöll centrumen ca 207 miljoner kronor
som bidrag från Verket för näringslivsutveckling
(Nutek), länsstyrelser, kommuner, landsting m.fl.
Den regionala utvecklingspolitiken indelas fr.o.m.
år 2002 i tre verksamhetsområden, nämligen
Programlagda utvecklingsprojekt, Kapitalförsörjning
och Kommersiell service. Generellt skall
utvecklingen i landets regioner följas genom
statistik avseende den regionala lönesumman för
kvinnor och män och andelen förvärvsarbetande i
åldern 20-64 år för kvinnor och män, uppdelade på
lokala arbetsmarknadsregioner. De
resultatindikatorer som redovisas i
budgetpropositionen avser regeringen att ytterligare
utveckla.
Programlagda utvecklingsprojekt innefattar
regionala tillväxtavtal (från år 2004
tillväxtprogram) och projekt inom EG:s
strukturfonder under perioderna 1995-1999 respektive
2000-2006. Målet för verksamhetsområdet Programlagda
utvecklingsprojekt är att medverka till ökad
samverkan mellan olika politikområden för att uppnå
hållbar regional utveckling. För de regionala
tillväxtavtalen grundas resultatindikatorer på
samverkan mellan olika parter och det mervärde som
förväntas bli resultatet. Resultatindikatorer för
projekten inom EG:s strukturfonder under perioden
2000-2006 är antal nya och bevarade arbetstillfällen
uppdelade på kvinnor och män samt antal nystartade
företag uppdelade på kvinnor och män.
Kapitalförsörjning innefattar regionalt
utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd,
sysselsättningsbidrag, såddfinansiering och
transportbidrag. Målet för verksamhetsområdet
Kapitalförsörjning skall fr.o.m. år 2004 vara en
hållbar tillväxt i stödföretagen, som därmed bidrar
till fler nya arbetstillfällen för kvinnor och män.
Resultatindikatorer för landsbygdsstöd,
sysselsättningsbidrag och regionalt
utvecklingsbidrag skall utgöras av:
- förväntat antal nya arbetstillfällen, uppdelade
på kvinnor och män,
- genomsnittlig subvention per förväntad ny
årsarbetskraft för kvinnor respektive män,
- (gäller ej sysselsättningsbidrag) investeringar
som beräknas delfinansieras av stöden,
- antal kvinnor respektive män som finns anställda
respektive antal kvinnor och män på ledningsnivå på
arbetsstället och i styrelsen i organisationen,
- (gäller enbart för regionalt utvecklingsbidrag)
förädlingsvärde, omsättning och vinstmarginal.

För såddfinansiering och transportbidrag skall
fr.o.m. år 2004 resultatindikatorn antal kvinnor
respektive män som finns anställda samt antal
kvinnor och män på ledningsnivå på arbetsstället och
i styrelsen i organisationen följas upp. För
såddfinansiering finns därutöver den nya indikatorn
antal anställda och överlevnadsgrad fem år efter
beslutstidpunkten. För transportbidrag bedrivs
ytterligare utvecklingsarbete avseende redovisning
av stödformens effekter.

Området Kommersiell service omfattar stöden till
kommersiell service. Målet skall fr.o.m. år 2004
vara en god tillgång till kommersiell service för
kvinnor och män. Resultatindikatorer är fr.o.m. år
2004 utveckling av tillgången till kommersiell
service för kvinnor och män samt antal kvinnor
respektive män som finns anställda och antal kvinnor
och män som finns på ledningsnivå på arbetsstället
och i styrelsen i organisationen.
Vidare erinras i budgetpropositionen om att
regeringen i 2001 års proposition om regional
utvecklingspolitik (prop. 2001/02:4) har redovisat
sin bedömning att inriktningar och beslutsordningar
bör ses över och utvecklas för de regionala
stödformer som bibehålls. Som ett resultat av en
översyn inom Näringsdepartementet år 2002 har
regeringen uppdragit åt Nutek att utforma ett
kvalitetssäkringssystem för arbetet med i första
hand de selektiva företagsstöden.

Motionerna

I motionerna 2003/04:A341 (s) och 2003/04:N322 (s)
diskuteras behovet av uppföljning och utvärdering av
det s.k. regionala tillväxtkapitalet. De statliga
åtagandena inom sysselsättnings- och
tillväxtpolitiken ger en splittrad bild, anförs det.
Betydelsen av sektorssamverkan är mycket viktig för
att uppnå en helhetssyn och en samordning av
resurserna. I motionerna förordas att utbytet av de
offentliga resurserna klargörs på ett mer tydligt
sätt.

Motionärerna till motion 2003/04:N362 (s) menar
att landsbygdspolitiken skall ses som en
komplettering till den regionala
utvecklingspolitiken. De anser att den
landsbygdsdimension som fanns i den tidigare
regionalpolitiken har tonats ned i den nya regionala
utvecklingspolitiken vilken har lokala
arbetsmarknader som grund. Nu behövs insatser som
riktas speciellt mot landsbygden, bl.a. när det
gäller företagande och kommunikationer. Framför allt
bör en ökad inflyttning av barnfamiljer underlättas.
Enligt vad som hävdas i motion 2003/04:N378 (s)
måste Sverige ta upp frågan om en levande kust och
skärgård på ett mer fokuserat sätt och sikta på att
få till stånd en nationell strategi. Det bör enligt
motionärerna observeras att skärgården har helt
andra förutsättningar än glesbygden i övrigt, bl.a.
genom att det i ett antal kustkommuner sker en
omvandling av åretruntfastigheter till
fritidsbostäder. Utvecklingsmöjligheterna hänger
samman med att miljön måste vara attraktiv för
turism men också för åretruntboende, samtidigt som
fiskepolitiken och politiken för småskalig industri
m.m. anpassas för skärgårdarna.
I motion 2003/04:N344 (m) anförs att villkoren för
landsbygden måste förbättras för att utveckling
skall kunna komma till stånd. Bland annat bör
transporterna förenklas om det skall vara möjligt
att bo på landet. Vidare måste reglerna inom social
omsorg, miljöområdet, skolområdet m.m. bli mer
flexibla.
I motion 2003/04:N271 (kd) krävs en ny regional
utvecklingspolitik. Tre Norrbottenskommuner
(Övertorneå, Pajala och Överkalix) föreslås bli
försöks- och modellkommuner för en ny politik, som
inkluderar sänkta arbetsgivaravgifter och skatter,
satsning på turismen, friare arbetskraftsinvandring
m.m.
Enligt motionären till motion 2003/04:N278 (kd)
bör staten verka för att lokala nav upprättas.
Syftet är att samordna resurserna för att med
utgångspunkt i de lokala förutsättningarna garantera
en grundservicenivå inom rimligt avstånd. Detta bör
ske i samarbete mellan lokalbefolkning,
bygderörelse, näringsliv, kommun och länsstyrelse.
Enligt vad som sägs i motion 2003/04:N330 (kd) bör
Folkrörelserådets förslag om ett grundservicepaket
för landsbygds- och glesbygdsområden beaktas. Syftet
är att förhindra ytterligare serviceindragningar.
Flera modeller av samordnad service bör prövas.
Kristdemokraternas förslag om servicepunkter innebär
en samordning av tillgångar för att garantera en
grundservicenivå inom rimligt avstånd.
Folkrörelserådet och de lokala utvecklingsgruppernas
arbete är ett bra exempel på lokal demokrati i ett
underifrånperspektiv. I fortsättningen handlar det
om att stimulera alla krafter i arbetet med att
skapa tillväxt även på landsbygden och de mindre
orterna.
I motion 2003/04:N338 (kd) gör motionärerna
gällande att om kust- och skärgårdssamhällena
långsiktigt skall kunna överleva som
rekreationsområden krävs att det också finns en
bofast befolkning. Förutom skatte- och
transportfrågor begärs rimliga villkor för
näringsverksamheten i skärgårdarna, samtidigt som
den unika miljön för turism och rekreation kan tas
till vara.
Den regionala utvecklingspolitikens främsta
uppgift är att bidra till utvecklingen av
livskraftiga regioner i hela landet, framhålls det i
kommittémotion 2003/04:N345 (kd). Enligt
motionärerna byggs livskraftiga regioner när
människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett
underifrånperspektiv. Politiken bör underlätta
sådana processer, i första hand genom generella
åtgärder som syftar till att ge goda förutsättningar
för näringslivet. Lands- och glesbygdens kännemärke
är småföretagande. Avgörande för välfärd och
tillväxt är ett näringslivsklimat som uppmuntrar
företagande. Regelverken måste bli enklare och
kommunikationerna förbättras. Målet är att hela
Sverige skall leva och att människor i alla kommuner
kan få sina grundläggande behov av bostad, arbete,
service, kultur m.m. tillgodosedda.
I motion 2003/04:N210 (c) förordas att
landsbygdsföreträdare med stöd av statsmakterna tar
fram ett landsbygdspolitiskt framtidsprogram. Det
behövs en samlad syn på landsbygdens alla
möjligheter. Att få fler boende i
landsortsregionerna är en av utmaningarna. Enligt
motionärerna bör regionerna och kommunerna få ökad
frihet att själva lösa problemen, bl.a. när det
gäller arbetsmarknadspolitikens regler samt
planfrågor. Tillgången till lokal service är den
viktigaste frågan enligt en undersökning.
I motion 2003/04:N255 (c) anförs att det behövs en
samlad syn på utvecklingen av landsbygden i syfte
att uppnå tillväxt i hela Sverige. En grund för en
aktiv regional utvecklingspolitik är att det finns
en vision för landsbygdspolitiken.
I en statlig utredning om en ny landsbygdspolitik
har föreslagits att regionala utvecklingsfrågor
organisatoriskt skall höra till
Jordbruksdepartementet, erinrar Centerpartiet om i
sin motion 2003/04:N328. Partiet instämmer inte i
detta förslag utan anser att det är principiellt
riktigt att landsbygdsfrågorna även fortsättningsvis
behandlas i Näringsdepartementet, eftersom
landsbygden inrymmer många fler aspekter än
jordbruk. Dock bör det hållas i minnet att
reformeringen av EG:s jordbrukspolitik inom en snar
framtid kan leda till att stora delar av
jordbrukspolitiken kommer att inriktas på just
landsbygdspolitik, anför motionärerna. Målet för en
landsbygdspolitik bör bl.a. vara att utveckla
näringsverksamheten på landsbygden, såväl när det
gäller de traditionella näringarna som när det är
fråga om nya företag inom turism och tjänster, anser
motionärerna. Närheten till en fungerande service är
en förutsättning för en livskraftig landsbygd.
Skärgårdarna har en speciell situation, påpekar
motionärerna vidare och anför att det därför bör
finnas en politik som särskilt tar hänsyn till de
stora skillnaderna mellan åretruntlivet i skärgården
och fritidslivet där. Obalansen kan leda till döda
vintersamhällen och konstgjorda sommarmiljöer, om
inga åtgärder vidtas. Det krävs sådana
planeringsförutsättningar att lokala traditioner och
kultur i samverkan med tillväxtfaktorer kan skapa
livskraftiga skärgårdssamhällen.
Enligt motionärerna bör det finnas ett formulerat
könsperspektiv på all regional utvecklingspolitik.
Det är också nödvändigt att utvärdera politiken ur
denna aspekt. Ett första steg är att all statistik
bör vara uppdelad på kön. Även invandrarperspektivet
bör särskilt tas upp, bl.a. när det gäller bankers
och myndigheters service, företagande m.m.
En översyn behövs av hur det regionalpolitiska
stödet fungerar och betalas ut, menar motionärerna.
En sådan översyn bör kunna leda till att resurser
frigörs för regionala och lokala
utvecklingsresurser. Bland annat bör de frivilliga
utvecklingsgrupperna stödjas genom ytterligare
resurser, som skall användas till dels en regional
pott, dels en pott för lokala utvecklingspengar. De
senare medlen bör också kunna användas för EU-
projekt som de lokala utvecklingsgrupperna
initierar.
För mindre städer och landsbygden är
jämställdheten särskilt viktig, hävdas det i motion
2003/04:N336 (c). Fler kvinnliga företagare måste få
möjlighet att förverkliga sina affärsidéer, bl.a.
genom utbyggd affärsrådgivning och fler kvinnliga
resurscentrum.

Vissa kompletterande uppgifter

Befolkningsutveckling

Upplysningsvis kan redovisas att folkmängden i
Sverige ökade med ca 32 000 personer under år 2002
till ca 8 941 000 personer. Vad avser Sveriges 21
län minskade befolkningen i nio län.
Befolkningsminskningen i landets glesbygder
fortsätter. I skogslänen (Värmland, Dalarna,
Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten
och Norrbotten) minskade befolkningen i alla län
utom Västerbottens län under år 2002. Orsaken är
framför allt att antalet avlidna överstiger antalet
födda. I tätortsnära landsbygder har de senaste
årens befolkningsminskning förbytts till en svag
befolkningsökning. Också i dessa områden är antalet
avlidna högre än antalet födda, men ett positivt
flyttnetto har under det senaste året lett till en
befolkningsökning totalt sett.

Strukturen och uppgiftsfördelningen inom
samhällsorganisationen

När det gäller strukturen och uppgiftsfördelningen
mellan staten, landstingen och kommunerna har en
parlamentarisk kommitté (under ordförandeskap av
landshövding Mats Svegfors) tillkallats i januari
2003. Enligt direktiven (dir. 2003:10) skall arbetet
bedrivas i två etapper. I den första etappen skall
kommittén identifiera, belysa och övergripande
analysera de samhällsförändringar som inverkar på
och skulle kunna föranleda förändringar av
strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen
mellan staten, landstingen och kommunerna. Kommittén
skall även identifiera, belysa och övergripande
analysera de samhällsförändringar som inverkar på
och skulle kunna föranleda förändringar av
strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen
mellan regeringen och de statliga
förvaltningsmyndigheterna. Kommittén skall i sitt
arbete utgå från en övergripande beskrivning av
rådande struktur och uppgiftsfördelning, där såväl
brister som förtjänster med nuvarande ordning
identifieras. För den första etappen skall kommittén
redovisa ett delbetänkande senast den 15 december
2003.

I den andra etappen skall kommittén göra en
fördjupad analys och bedömning av strukturen och
uppgiftsfördelningen. Kommittén skall också i de
delar där den finner det motiverat föreslå
förändringar. Regeringen avser återkomma med
tilläggsdirektiv för denna del av uppdraget.
Enligt direktiven är bakgrunden till utredningen
de stora förändringar som samhället i dag genomgår
och de utmaningar och möjligheter som detta innebär.
Ekonomiska, demografiska och tekniska faktorer
liksom EU-medlemskapet och internationaliseringen i
stort har inneburit att den rådande
uppgiftsfördelningen mellan staten, kommunerna och
landstingen allt oftare kommit att ifrågasättas.
Befolkningsminskningen i stora delar av landet
tillsammans med en allt högre genomsnittsålder
påverkar skatteintäkter, statsbidrag och kostnader.
Uppgiften att upprätthålla grundläggande
samhällsservice i glesbefolkade områden innebär en
betydande utmaning för staten, kommunerna och
landstingen. Målet för politiken måste vara att
välfärden, i form av goda levnadsvillkor och en
fungerande service med likvärdig kvalitet, säkras i
hela landet, sägs det i direktiven.
Behovet av samplanering över de administrativa
gränserna har ökat rent allmänt. Det finns också
exempel på ett mer formaliserat gräns- och nivå-
övergripande samarbete, såsom de regionala
tillväxtavtalen och de lokala utvecklingsavtalen
inom storstadspolitiken samt inom kommunala
samverkansorgan. Inom EU har framlagts olika förslag
som innebär en ökad roll för de regionala och lokala
nivåerna i EU-arbetet. En annan förändring är att
rättighets- och ramlagstiftning samt EU-medlemskapet
har gett förvaltningsmyndigheter, domstolar och EU
ett större inflytande över lagstiftningen och dess
tillämpning.
I sitt arbete skall kommittén särskilt
uppmärksamma bl.a. följande frågor:
- Hur klarar kommuner och landsting sina
välfärdsåtaganden utifrån demografiska,
samhällsekonomiska och tekniska förändringar?
- Hur väl anpassad är den nuvarande kommun- och
länsindelningen till dessa förändrade
förutsättningar?
- Hur påverkar internationaliseringen, särskilt
samarbetet inom EU, det svenska politiska och
administrativa systemet?
- Hur påverkas förutsättningarna för riksdagen och
regeringen att ta och utkräva ansvar?
- På vilket sätt påverkar strukturen inom
samhällsorganisationen förutsättningarna att
identifiera och åtgärda bristande jämställdhet?

Landsbygdspolitik

Inom politikområdet Landsbygdspolitik under
utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar hanteras åtgärder som i stor
utsträckning riktas till lantbruksföretag men också
till andra företag på landsbygden. Målet för
politikområdet Landsbygdspolitik är en ekologiskt,
ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av
landsbygden. I detta mål innefattas en hållbar
livsmedelsproduktion, sysselsättning på landsbygden,
hänsyn till regionala förutsättningar och uthållig
tillväxt. Åtgärderna inom ramen för
landsbygdspolitiken skall - tillsammans med åtgärder
inom andra politikområden - bidra till att uppfylla
den regionala utvecklingspolitikens mål. Regional
utveckling inbegriper således landsbygdsutveckling.

Regeringens skrivelse om landsbygdspolitik (skr.
2002/03:111), som avlämnades i maj 2003 och som
behandlas av miljö- och jordbruksutskottet,
innehåller en fördjupad redovisning av uppnådda
resultat och hur de ingående åtgärderna bidrar till
att nå en hållbar utveckling på landsbygden.
Betänkande 2003/04:MJU2, där dessa frågor ingår,
slutjusteras av miljö- och jordbruksutskottet den 25
november 2003.
Det kan noteras att inom ramen för
strukturfonderna gemenskapsinitiativet Leader+
hanteras inom Näringsdepartementet, medan Miljö- och
landsbygdsprogrammet för Sverige 2000-2006 hanteras
av Jordbruksdepartementet.

Utredning om Glesbygsverkets roll och uppdrag

År 2002 tillkallades en särskild utredare (docent
Erik Westholm) med uppgift att genomföra en översyn
av Glesbygdsverkets roll och uppdrag inom den nya
regionala utvecklingspolitiken. Utredningens
slutbetänkande Mot en ny landsbygdspolitik (SOU
2003:29) överlämnades till regeringen i april 2003.

I utredningens betänkande föreslås ett antal
förändringar av Glesbygdsverkets roll men också när
det gäller landsbygdspolitiken i stort. Utredningen
föreslår att en särskild utvecklingsinriktad
landsbygdspolitik införs, frikopplad från den
regionala utvecklingspolitiken. Utgångspunkten för
landsbygdspolitiken föreslås vara det nationella
intresset av en landsbygd som är ekonomiskt
livskraftig, som har höga natur- och kulturvärden
och som består av socialt välfungerande och levande
byar, bygder och orter. Glesbygdsverket föreslås
byta namn till Landsbygdsverket och dess anslag bör
flyttas från utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling (från år 2004 Regional utveckling) till
politikområdet Landsbygdspolitik under utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar (under ett departement som skulle kallas
Landsbygds- och jordbruksdepartementet). En ny
utredning bör tillsättas för att djupare analysera
den framtida landsbygdspolitiken med utgångspunkt i
två frågor: landsbygden som livsmiljö och den glesa
strukturens problem. Bakgrunden till förslaget om en
sådan utredning är att det - enligt vad som står i
betänkandet - finns en stor brist på
överensstämmelse mellan landsbygdens behov och
jordbrukspolitiken, som inte omprövats på lång tid.
I väntan på den föreslagna nya utredningen
förordas att det nya Landsbygdsverket skall ha till
uppdrag att verka för goda levnadsförhållanden och
utvecklingsmöjligheter för gles- och
landsbygdsbefolkningen i olika delar av landet.
Verkets roll som tillhandahållare av kunskaper om
landsbygdens utvecklingsprocesser stärks medan
uppgiften att bedriva analysverksamhet får relativt
sett mindre utrymme. Enligt utredaren har verkets
samordningsroll visat sig vara problematisk och bör
tas bort. När det gäller den geografiska
prioriteringen föreslås en flexibel definition av
lands- och glesbygd. Den särskilda geografiska
prioriteringen av Norrlands inland och
skärgårdsområden skall enligt förslaget slopas.
Utredningsbetänkandet har remissbehandlats och
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Remissynpunkter på utredningen om
Glesbygdsverkets roll och uppdrag

Glesbygdsverket redovisar i sitt remissvar till
regeringen att verket delar utredningens slutsatser
om behovet av en särskild politik för landsbygdens
utveckling. Glesbygdsverket understryker att det
finns en tydlig utvecklingslinje i EG:s
jordbrukspolitik att se landsbygden mer i sin helhet
och inte enbart ur agrar synvinkel. Vidare vill
verket att de av utredningen föreslagna perspektiven
om landsbygden som livsmiljö och de glesa
strukturernas problem skall kompletteras med ett
fokus på landsbygdens tillväxt- och
utvecklingsmöjligheter.

Nutek anför i sitt remissvar att begreppet
landsbygd inte är en enhetlig kategori som är
lämplig för politikutformning på territoriell nivå.
Det finns därför inte motiv för ett särskilt
statligt verk för detta, inom varken
näringspolitiken, den regionala utvecklingspolitiken
eller jordbrukspolitiken. Landsbygdsfrågor bör
naturligen hanteras inom befintliga myndigheter och
samordnas med de regionala tillväxtprogrammen. I
konsekvens därmed avvisar Nutek utredningens förslag
när det gäller mål för landsbygdspolitik, eftersom
dessa skulle skapa oklarhet i förhållande till målen
för den regionala utvecklingspolitiken.
Samtliga remissinstansernas yttranden över
betänkandet har sammanfattats av
Näringsdepartementet. En översiktlig bild redovisas
i det följande.
En återkommande synpunkt från de remissinstanser
som valt att kommentera utredningsuppdraget är att
utredaren avvikit från regeringens
utredningsdirektiv och i stället ägnat stort utrymme
åt att motivera behovet av en bredare
landsbygdspolitik.
Vad gäller den del av utredningen som behandlar
Glesbygdsverket har en stor del av remissinstanserna
valt att ge sina synpunkter utifrån ett bredare
perspektiv än det som tas upp i utredningens
förslag. Generellt kan sägas att flertalet av
remissinstanserna delar utredningens kritiska syn på
Glesbygdsverkets förutsättningar och problem vad
gäller bl.a. verkets roll och uppdrag.
Nästan trettio remissinstanser tillstyrker
utredningens förslag om Glesbygdsverkets uppdrag i
stort men har vissa synpunkter på deluppgifterna.
Motsvarande antal instanser avstyrker förslaget
eller väljer att varken tillstyrka eller avstyrka
förslaget. En hel del av instanserna ger även
förslag på ytterligare uppgifter som verket kan
tilldelas.
Flera instanser pekar på vikten av att någon
myndighet tilldelas sektorssamordningsansvar. Vidare
menar många att en bättre samverkan med övriga
myndigheter bör vara en central uppgift för
Glesbygdsverket. Några remissinstanser pekar också
på att rollfördelningen mellan verket och andra
aktörer måste konkretiseras. Ett antal instanser
anser att det är viktigt att någon central myndighet
analyserar och följer hur olika politiska beslut
påverkar glesbygden och vilken effekt
sektorspolitiken har. Några instanser har även
påpekat att det finns behov av ett organ med
samordnande funktion för aktiv erfarenhets- och
kunskapsspridning kring landsbygdsutveckling.
Allmänt kan sägas att det finns skilda
uppfattningar vad gäller Glesbygdsverkets
påverkansroll. Även vad gäller Glesbygdsverkets
operativa uppgifter skiljer instansernas sig åt.
Närmare hälften av instanserna har valt att inte
alls beröra utredningens förslag om Glesbygdsverkets
nuvarande geografiska prioriteringar och
indelningar. Av de instanser som berört förslaget
har en övervägande majoritet ställt sig positiva.
Flera av dem har dock valt att lägga mindre vikt vid
denna punkt och har tillstyrkt förslaget utan
angivande av motiv. Av de remissinstanser som yttrat
sig i ämnet delar många utredningens kritiska syn på
de lokala arbetsmarknadsregionernas svagheter och
brister men är trots kritiken överens om att det
krävs en flexibel indelning.
En samlad bild av instansernas ställningstaganden
till hur utredningens förslag om Glesbygdsverkets
organisatoriska tillhörighet mottagits är inte
möjlig att ge. Generellt kan sägas att en övervikt
av instanserna som berört punkten om att flytta
Glesbygdsverket från Näringsdepartementet till
Jordbruksdepartementet avstyrker förslaget. En
majoritet av de instanser som valt att beröra
förslaget om namnbyte på Glesbygdsverket tillstyrker
det. Punkten om namnbyte på Jordbruksdepartementet
har många instanser valt att lämna utan kommentarer.
Flertalet remissinstanser tar inte heller aktivt
ställning i frågan om medel på anslaget 33:4
Glesbygdsverket under utgiftsområde 19 Regional
utveckling skall överföras till utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.
Av de instanser som tagit ställning i resursfrågan
är flertalet mot utredarens förslag.
Många remissinstanser har valt att kommentera
Glesbygdsverkets myndighetsstruktur samt kommit med
egna förslag på förändringar. Av
förändringsförslagen kan utläsas att det anses
finnas ett behov av nationell samordning och
samverkan mellan Glesbygdsverket och andra
myndigheter, organ och verk. Några instanser har
fört fram synpunkter på en myndighetsstruktur där
Glesbygdsverket avvecklas eller förs samman med
andra redan befintliga myndigheter. En grupp
instanser har framfört förslag på att bilda en ny
samordningsfunktion inom Regeringskansliet i form av
t.ex. en landsbygdsdelegation.
Huvuddelen av remissinstanserna, däribland nästan
samtliga länsstyrelser, ställer sig positiva till
utredningens förslag om att en politik för
landsbygdens utveckling bör formuleras. En del
instanser har även valt att kommentera EG:s
jordbrukspolitik och dess kopplingar till en
kommande landsbygdspolitik.
Merparten av remissinstanserna ser det som
positivt om en utredning tillsätts för att fördjupa
kunskapen inom områden som är strategiskt viktiga
för landsbygdens framtid i Sverige.

Skärgårdspolitik

Skärgårdsbegreppet avser normalt öarna längs
kusterna liksom angränsande fastlandsområden samt
öar i våra större insjöar, enligt vad som sägs i
Glesbygdsverkets årsbok 2003. När det gäller
statistik som redovisas för svenska skärgårdar har
det emellertid enligt Glesbygdsverket varit
nödvändigt med en relativt snäv avgränsning av
skärgårdsbegreppet, nämligen öar utan
fastlandsförbindelse. I dessa sammanhang indelas
skärgårdsområdena i sex olika områden, nämligen

1. Norrlandskusten,

2. Uppsala, Stockholms och Södermanlands skärgårdar,

3. Östergötlands och Kalmar skärgårdar,

4. Blekinge och Skåne skärgårdar,

5. skärgården på västkusten,

6. öarna i sex insjöar.

Därutöver sker en indelning i öar med god
tillgänglighet (möjlighet till daglig
arbetspendling), öar med låg tillgänglighet (dagliga
kommunikationer men lång restid) och öar med dålig
tillgänglighet (arbetspendling omöjlig).

Baserat på dessa definitioner kan konstateras att
skärgårdsregionernas totala befolkning har ökat med
3 % mellan åren 1997 och 2002. Det är dock relativt
stora variationer mellan Stockholmsgruppens
skärgårdar som haft en befolkningsökning på 8,2 %
och Blekinge-Skånes skärgård som haft en
befolkningsminskning på 5,4 %. I Stockholmsgruppens
skärgård har öar med god tillgänglighet haft en
befolkningsökning på 21,9 % under perioden 1997-2002
medan exempelvis västkustens öar med låg
tillgänglighet haft en befolkningsminskning på 2,9
%.
Den regionala utvecklingspolitiken omfattar alla
delar av landet, inklusive skärgården. Instruktionen
för Glesbygdsverket (SFS 1990:1008) är mer fokuserad
genom att verket har till uppgift att genom påverkan
på olika samhällssektorer verka för goda
levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter för
glesbygds- och landsbygdsbefolkningen i olika delar
av landet med tyngdpunkten i skogslänens inre delar
samt i skärgårdsområdena.
Som tidigare redovisats föreslås i betänkandet Mot
en ny landsbygdspolitik att den särskilda
prioriteringen av bl.a. skärgårdsområden skall
slopas. Enligt Glesbygdsverkets ovan nämnda
remissvar stöder verket detta förslag, eftersom den
regionala utvecklingspolitiken är generell för hela
landet och redskapen för denna politiks genomförande
till största delen formas på den regionala nivån.
Därför fyller den nuvarande prioriteringen inte
längre något syfte enligt verket.
Regeringen beslutade i februari 2003 att bevilja
Skärgårdarnas riksförbund 500 000 kronor för år 2003
för att främja samverkan mellan olika organisationer
i skärgården samt till förbundets övriga verksamhet.

Jämställdhets- och integrationsfrågor

Enligt riktlinjerna för de regionala
tillväxtprogrammen, vilka beslutades under hösten
2002, skall såväl jämställdhetsaspekterna som
integrations- och mångfaldsperspektivet beaktas.
Under hösten 2003 kommer de regionala
tillväxtprogrammen att redovisas till regeringen.
Vidare kan nämnas att uppmärksamhet har riktats mot
behoven av att bredda de regionala partnerskapen, så
att kompetens finns inom områdena miljö och
jämställdhet samt integration och mångfald.

Som redovisats i det föregående skall
jämställdhetsperspektivet integreras i ett flertal
av resultatindikatorerna inom regional
utvecklingspolitik. Resultaten kommer att kunna
redovisas könsuppdelat när det gäller förväntat
antal nya arbetstillfällen, genomsnittlig subvention
per förväntad ny årsarbetskraft, antal anställda,
antal personer på ledningsnivå och i styrelsen för
berörda företag samt tillgång till kommersiell
service.
Enligt den ideella föreningen Svenska
Riksförbundet Nationellt Resurscentrum för kvinnor
(NRC) skall organisationen bedriva opinion och
sprida kunskap om kvinnors livssituation. NRC skall
genom påverkan och samarbete med organisationer och
myndigheter nationellt och internationellt verka för
ett samhälle där kvinnors möjligheter, rättigheter
och skyldigheter tas till vara. Riksförbundet
bildades i slutet av år 1999 som en efterföljare
till det nationella resurscentrum som tidigare fanns
inom Nutek.
Lokala och regionala resurscentrum skall bl.a.
stimulera kvinnors företagande. Eftersom varje
resurscentrum har utformats från de lokala behoven
och förutsättningarna, kan det se olika ut i olika
delar av landet. I enlighet med regleringsbrevet har
Nutek år 2003 avsatt 10 miljoner kronor i
basfinansiering och 26 miljoner kronor till
projektverksamhet vid lokala och regionala
resurscentrum för kvinnor. Enligt uppgift har Nutek
initierat en utvärdering av verksamheten vid
regionala och lokala resurscentrum för kvinnor.
Utvärderingsprojektet fokuserar dels på i vilken
utsträckning bidragen har lett till hållbar
tillväxt, dels på frågan om hur resurscentrum för
kvinnor bidrar till hållbar tillväxt. Projektet
skall avslutas i mars 2004.
Integrationspolitikens inriktning (prop. 2003/04:1
utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar, s. 12) är
att skapa förutsättningar för invandrares egen
försörjning och delaktighet samt att värna
grundläggande demokratiska värden. Alla verksamheter
skall på alla nivåer och inom alla områden
genomsyras av detta integrationspolitiska
perspektiv.
Uppsala län är ett län som har formulerat
integration som ett särskilt insatsområde i sitt
regionala tillväxtavtal. I rapporten
Uppsalamodellen, Samverkan för integration inom det
regionala tillväxtavtalet (Integrationsverkets
stencilserie 2003:07) redovisas erfarenheterna från
den särskilda modell för effektivare integration som
pågår inom ramen för det regionala tillväxtavtalet.
I ledningsgruppen för modellen återfinns
representanter för Uppsala kommun, länsstyrelsen,
landstinget och Migrationsverket m.fl. I rapporten
tas upp samverkan mellan olika aktörer,
näringslivets medverkan och anpassningen till lokala
och regionala behov ur ett introduktions-,
integrations- och mångfaldsperspektiv. Det regionala
tillväxtavtalet och Uppsalamodellen rapporteras ha
bidragit till ett antal positiva
utvecklingstendenser på olika plan inom Uppsala
kommun och län. Det gäller dels samverkan mellan
myndigheter, dels att integrationsfrågan kommit upp
på dagordningen med en perspektivförskjutning som
innebär ett större fokus på integration till arbete
och ett mer individanpassat angreppssätt. Dessutom
börjar insikten växa om att det kan finnas flera
fördelar med att på ett mer direkt sätt än hittills
beakta företagens efterfrågan samt att se nyanlända
som en resurs i ljuset av regionala och lokala
behov.

Utvärderingar av regionalpolitiska företagsstöd
m.m.

Sysselsättningsbidraget har på uppdrag av regeringen
utvärderats av Institutet för tillväxtpolitiska
studier (ITPS). Från att tidigare ha varit generellt
gjordes bidraget år 1998 om till ett selektivt
bidrag. Numera lämnas bidrag efter prövning av
främst berörda länsstyrelser och Nutek. I rapporten
Sysselsättningsbidraget, Utvärdering av ett
regionalpolitiskt företagsstöd (A2003:006),
analyseras bidragets effekter. Att sysselsättningen
ökar är en självklarhet eftersom endast
sysselsättningsökning kan ge bidrag.
Sammanfattningsvis har stödföretagen ökat
sysselsättningen mer än jämförelseföretagen, men de
har inte ökat förädlingsvärdet i samma utsträckning.
Företag som fått selektivt bidrag har en
överlevnadssannolikhet som är sex procentenheter
högre än för övriga företag. Utredarnas slutsats är
att det selektiva sysselsättningsbidraget i än
större utsträckning bör användas för att ge
incitament till nyetableringar. Därvid kan företag
utanför stödområdet förmås att överväga en
lokalisering inom stödområdet. Är det fråga om ett
befintligt företag som utvecklar verksamheten bör
beloppen vara lägre eftersom bidraget i dessa fall
mer har karaktären av ett företagsstöd. För att
förenkla den administrativa hanteringen av bidraget
bör emellertid stödperioden vara kortare och en
större andel av stödet utbetalas under de första
åren, anser utredarna. Stödgivande myndigheter bör
vara särskilt uppmärksamma och restriktiva i de fall
sökande företag tidigare har fått bidrag för
nyetablering i en annan del av stödområdet är en
annan slutsats av utredningen.

I sammanhanget kan också redovisas att ITPS haft i
uppdrag att utvärdera programmet för regional
näringspolitik och särskilda regionalpolitiska
åtgärder, det s.k. 500-miljonersprogrammet.
Utvärderingen har gjorts utifrån programmets
övergripande syfte att medverka till att förbättra
den ekonomiska tillväxten och förutsättningarna för
att skapa nya arbetstillfällen, dels i hela landet,
dels i de mest utsatta regionerna. I rapporten 500
miljoner för regional utveckling och tillväxt
(A2003:007) från april 2003 görs bedömningen att de
flesta projekten kan förväntas ha positiva effekter
på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.
En annan bedömning var att programmet i stor
utsträckning levt upp till ambitionen att stödja
åtgärder som på grund av begränsade medel annars
inte skulle ha kommit till stånd. Vissa kritiska
synpunkter redovisas också, bl.a. att många
projektmålsättningar var otydliga. Vidare
rapporteras att de redovisningar som lämnats in till
regeringen som uppföljning av de olika projekten var
av väldigt ojämn kvalitet. Det saknades också en
strategi för hur programmet skulle följas upp. Den
sammantagna redovisningen av programmet anses
bristfällig, vilket försvårar uppföljning och
utvärdering enligt ITPS.

Nationell samordning för regional utveckling

Regeringen gav i mars 2002 ett antal myndigheter i
uppdrag att identifiera potentiella områden för
samordning inom och mellan sex politikområden.
Syftet med uppdraget var att öka den sammanlagda
effektivitet i de insatser som genomförs och
därigenom förstärka lokala arbetsmarknadsregioners
långsiktiga utveckling och bidra till hållbar
tillväxt. Detta arbete har letts och koordinerats av
Nutek, som i oktober 2003 redovisade slutrapporten
Nationell samordning för regional utveckling (R
2003:13).

Regeringens uppdrag infattade i första hand 27
myndigheter samt ett tiotal samrådsaktörer. Eftersom
myndigheternas redovisningar är av olika karaktär
präglas den generella bilden av osäkerhet enligt
Nutek. Trots ett flertal konstruktiva förslag är
Nuteks intryck att uppdraget inte har fått det
allmänna genomslag som eftersträvats. Det stora
antalet förslag från myndigheterna kan emellertid
också tolkas som ett nödvändigt första steg i en mer
effektiv sektorssamordning.
Målet om väl fungerande och hållbara lokala
arbetsmarknadsregioner förutsätter enligt Nutek
följande:
- Respektive myndighet skall identifiera hur dess
politikområde förhåller sig till den samlade
utvecklingen.
- Ökad samverkan mellan politikområden bör
utvecklas inom ramen för den kommande processen med
regionala utvecklingsprogram.
- Effektiva metoder måste utvecklas. En
grundförutsättning för ett kvalitativt
metodutvecklingsarbete för de regionala
utvecklingsprogrammen är att de utgår från och
engagerar på regional och lokal nivå.

Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva

Folkrörelserådets arbetsuppgifter är att vara
bygderörelsens nationella röst, skapa opinion,
stödja och stimulera samt underlätta erfarenhetsbyte
och sprida goda exempel. Arbetet skall ha en
integrerande, miljövänlig och jämställd inriktning.
Det kan nämnas att Folkrörelserådet har erhållit 8
miljoner kronor i bidrag under år 2003 och att 7
miljoner kronor har beslutats av regeringen i bidrag
för år 2004 (N2003/73201/RUT).

Utskottets ställningstagande

De senaste årens omfattande omprövning av
regionalpolitiken, vilken resulterat i en regional
utvecklingspolitik för hela landet, har välkomnats
av utskottet. År 2002 började den nya regionala
utvecklingspolitiken genomföras. Utskottet har
ställt sig positivt till såväl det nya målet som de
nya resultatindikatorerna. I de grundläggande
inriktningsfrågorna, vilka refererats ovan, står
utskottet fast vid denna positiva uppfattning.

I budgetpropositionen för år 2004 kan för första
gången resultaten avseende den nya politiken
avläsas. De resultatindikatorer som redovisas i
propositionen kommer att utvecklas ytterligare. I
slutet av år 2002 fick ITPS i uppdrag av regeringen
att påbörja ett utvecklingsarbete om hur det nya
området Regional utvecklingspolitik bör följas upp
och effektutvärderas. Uppdraget skall slutredovisas
senast den 31 maj 2004. När det gäller den del av
målet som avser en god servicenivå i alla delar av
landet har Glesbygdsverket fått i uppdrag att lämna
förslag till uppföljning och effektutvärdering.
Uppdraget skall slutredovisas till
Näringsdepartementet senast den 31 december 2003.
Enligt utskottets mening är det värdefullt att den
regionala utvecklingspolitiken på ett mer
systematiskt sätt kan följas upp, bl.a. när det
gäller ekonomisk tillväxt, sysselsättning,
nystartade företag m.m. och avläsas genom
indikatorer som kan stämmas av mot de nationella
jämställdhetsmålen och miljökvalitetsmålen.
I ett par av de aktuella motionerna berörs
jämställdhetsperspektivet inom den regionala
utvecklingspolitiken. Utskottet har inte någon annan
uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av
att anlägga ett jämställdhetsperspektiv inom den
regionala utvecklingspolitiken - bl.a. i fråga om
statistik och utvärdering. Enligt riktlinjerna för
de regionala tillväxtprogrammen skall
jämställdhetsaspekterna beaktas i programmen. De nya
resultatindikatorerna skall ge underlag för
redovisning av resultatuppgifter uppdelade på
kvinnor respektive män och möjliggör därigenom en
mer noggrann uppföljning av jämställdhetsmålen inom
ramen för de regionala tillväxtprogrammen.
Enligt uppgift skall verksamheten inom regionala
och lokala resurscentrum för kvinnor utvärderas.
Motionskravet om ett integrationsperspektiv inom
den regionala utvecklingspolitiken ligger i linje
med den utveckling som är på gång. Enligt
riktlinjerna för de regionala tillväxtprogrammen
skall ett integrations- och mångfaldsperspektiv
beaktas i programmen. Utöver den ovan refererade
Uppsalamodellen för integrationsinsatser i nu
löpande tillväxtavtal ser utskottet fram emot att
även nya initiativ kan komma till stånd.
När det gäller frågan om sambandet mellan den
regionala utvecklingspolitiken och
landsbygdspolitiken vill utskottet framhålla att
frågan är under beredning och att ett
ställningstagande i sak bör vänta till dess att ett
fullständigt beslutsunderlag kan presenteras. Även
utvecklingen inom EU har betydelse för ett framtida
ställningstagande liksom den ovan nämnda utredningen
om strukturen och uppgiftsfördelningen inom
samhällsorganisationen. Denna utredning har bl.a.
att ta ställning till hur befolkningsminskningen i
stora delar av landet tillsammans med en allt högre
genomsnittsålder kan påverka grundläggande
samhällsservice i glesbefolkade områden. Kommittén
skall i den senare etappen göra en analys och
bedömning av strukturen och uppgiftsfördelningen
mellan staten, landstingen och kommunerna. Om
kommittén finner det motiverat kan den föreslå
förändringar i strukturen och uppgiftsfördelningen.
Enligt utskottets uppfattning finns det inte skäl
att påskynda frågan om landsbygdspolitikens
ställning och därmed relaterade frågor om
prioriterade områden och organisatoriska frågor på
bekostnad av kvaliteten i beslutet.
I likhet med de uppfattningar som framförs i ett
par motioner anser utskottet att företagsamheten är
ytterst väsentlig för den regionala utvecklingen och
för att främja sysselsättningen på landsbygden. Det
kan härutöver erinras om att regeringen fattat
beslut om ett nationellt program för entreprenörskap
bland unga. Programmet, som genomförs mellan åren
2002 och 2004, skall bidra till att det skapas
positiva attityder till entreprenörskap och till
nyföretagande. Regeringen har även fattat beslut om
ett program för entreprenörskap och lokalt
utvecklingsarbete under perioden 2002-2004. Vidare
kan påminnas om den särskilda regionala stimulansen
för småföretag i stödområde A, vilken syftar till
att stimulera småföretagandet i de delar av landet
som har de största geografiska lägesnackdelarna
(prop. 2001/02:45, bet. 2001/02:SkU12). Även EG:s
strukturfondsprogram, regional projektverksamhet och
de regionalt utvecklingspolitiska företagsstöden
syftar till att främja nyföretagande,
företagsutveckling och företagens
innovationsförmåga. Administrativa och andra
förenklingar för i första hand småföretagen tar
utskottet upp i sitt betänkande 2003/04:NU1. Enligt
utskottet bör liksom tidigare år den uthålliga
tillväxtens betydelse - och därmed även
miljöpolitiken och jämställdhetspolitiken - betonas.
I ett par motioner diskuteras behov av uppföljning
och utvärdering av det s.k. regionala
tillväxtkapitalet samt betonas betydelsen av
sektorssamverkan för att uppnå en helhetssyn och en
samordning av resurserna. Det ovan redovisade
uppdraget om nationell samordning för regional
utveckling kan, enligt utskottets mening, vara ett
första steg i en mer effektiv sektorssamordning.
Den av utskottet tidigare framförda uppfattningen
att alla nu befintliga stödformer kontinuerligt bör
ifrågasättas, och med vissa intervaller utvärderas,
är alltjämt giltig. Utskottet vidhåller den syn på
företagsstöden som redovisats tidigare - senast i
betänkande 2002/03:NU2 - nämligen att det på sikt är
angeläget att minska användningen av olika bidrag
inom den regionala utvecklingspolitiken. Som
redovisats ovan har bl.a. sysselsättningsbidraget
utvärderats. I likhet med vad som anförs i motion
2003/04:N328 (c) anser utskottet att det är
väsentligt att inriktningen och beslutsformerna
avseende de regionala utvecklingspolitiska
företagsstöden löpande följs upp.
Utskottet vill slutligen erinra om att det inte i
första hand är åtgärderna inom utgiftsområde 19
Regional utveckling som bidrar till att uppfylla
målen inom den regionala utvecklingspolitiken, utan
regionalpolitiska hänsynstaganden inom andra
politikområden.
Med hänvisning till vad som anförts anser
utskottet att riksdagen bör avslå här behandlade
motionsyrkanden.

Glesbygdsombudsman

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
inrättande av en glesbygdsombudsman med
hänvisning till pågående beredningsarbete
angående landsbygdspolitiken och
Glesbygdsverket.

Bakgrund

Riksdagens revisorer redovisade år 2001 en
granskning av Glesbygdsverkets roll i
regionalpolitiken. Revisorerna ansåg att verkets
uppdrag är otydligt och att målen för verksamheten
är svåra att följa upp. Med anledning av
granskningen föreslog revisorerna att regeringen
skulle ta initiativ till en översyn av
Glesbygdsverkets roll i den regionalpolitiska
myndighetsorganisationen. I 2001 års proposition om
regional utvecklingspolitik (prop. 2001/02:4)
bedömde regeringen att Glesbygdsverkets roll inom
den nya regionala utvecklingspolitiken borde
utvecklas och tydliggöras. Som nämnts i det
föregående har en översyn av Glesbygdsverkets roll
och uppdrag inom den regionala utvecklingspolitiken
genomförts. Utredningens slutbetänkande Mot en ny
landsbygdspolitik (SOU 2003:29) har remissbehandlats
och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. En
sammanfattning av remissinstansernas yttranden över
betänkandet återfinns i föregående avsnitt om den
allmänna inriktningen av den regionala
utvecklingspolitiken, till vilket hänvisas.

En annan utredning som bör nämnas utgår från
behoven av effektivisering och organisering av
statens insatser för företagsutveckling på regional
nivå. Utredaren (f.d. landshövding Ulf Lönnqvist)
lämnade sitt betänkande, Företagsutveckling på
regional nivå (SOU 2002:101), till regeringen i
november 2002. Utredningen har remissbehandlats.
Regeringen delar utredningens analys att systemet
för insatserna bör förenklas och effektiviseras.
Beredningen angående lämpliga former för samverkan
och samordning fortsätter.

Motionen

I syfte att stärka Glesbygdsverket föreslås i motion
2003/04:N288 (fp) inrättande av en
glesbygdsombudsman. Denne skulle utgöra ett stöd för
glesbygdens invånare, företagare och anställda och
garantera den service som varje ort i Sverige har
rätt att kräva.

Vissa kompletterande uppgifter

Som tidigare utförligt beskrivits föreslås i
betänkandet Mot en ny landsbygdspolitik ett antal
förändringar av såväl Glesbygdsverkets roll som
politikområdet i stort. I korthet föreslås att en
särskild utvecklingsinriktad landsbygdspolitik
införs, frikopplad från den regionala
utvecklingspolitiken. Glesbygdsverket skall byta
namn till Landsbygdsverket och dess anslag flyttas
från utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling (från år 2004 Regional utveckling) till
politikområdet Landsbygdspolitik under utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar (under ett departement som kallas
Landsbygds- och jordbruksdepartementet).

Utredningsbetänkandet, som har remissbehandlats,
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har flera gånger tidigare - senast hösten
2002 i betänkande 2002/03:NU2 - framhållit att det
är av stor vikt att myndighetsorganisationen inom
regionalpolitiken, numera den regionala
utvecklingspolitiken, fungerar effektivt. Utskottet
har inte ändrat uppfattning på denna punkt.

Politiken har genomgått stora förändringar sedan
Glesbygdsverket inrättades i början av 1990-talet,
och myndighetens roll har efterhand kommit att
ändras utan att en mer djupgående genomgång av
myndighetens verksamhet tidigare har genomförts. Mot
denna bakgrund anser utskottet att det är positivt
att en genomlysning av Glesbygdsverkets roll nu har
ägt rum i samband med utrednings- och
beredningsarbete. Som nämnts fortgår
beredningsarbetet. Utskottet anser att det pågående
beredningsarbetet bör inväntas innan något
ställningstagande kan göras i fråga om den framtida
organisationen. Med det sagda avstyrker utskottet
det här aktuella motionsyrkandet.

EG:s nuvarande struktur- och
regionalpolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om EG:s
nuvarande struktur- och regionalpolitik med
hänvisning till vidtagna åtgärder och
pågående arbete.

Bakgrund

Nuvarande programperiod för EG:s strukturfonder
inleddes år 2000 och skall pågå till och med år
2006. Under hösten 2003 skall den s.k.
halvtidsöversynen genomföras. Översynen kan
resultera i förändringar i programdokumenten likaväl
som åtgärder för att effektivisera och förbättra
genomförandet av befintliga program.

Mål 1 syftar till att stödja de mest glesbefolkade
områdena i Sverige. De två mål 1-programmen benämns
Norra Norrland respektive Södra Skogslänsregionen.
Mål 2 syftar till att stimulera
näringslivsutvecklingen i utsatta industri- och
landsbygdsregioner. De fyra mål 2-programmen utgörs
av programmen Norra, Västra, Södra och Öarna. I
enlighet med lagen (2002:34) om samverkansorgan i
länen ligger ansvaret för beredning av ansökningar
om bidrag avseende mål 1 och 2 på de kommunala
samverkansorganen i de län där dessa bildas.
EG-kommissionen har accepterat att
samverkansorganen kan ta över beredningsuppgiften
den 1 januari 2004. I de län där detta blir aktuellt
(Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Hallands, Dalarnas och Södermanlands län) skall en
överenskommelse om resursöverföringen mellan berörd
länsstyrelse och kommunalt samverkansorgan inlämnas
till regeringen under hösten 2003. Därefter kommer
regeringen, utifrån en schablonersättning per
årsarbetskraft, att besluta om de anslagsmedel som
skall användas från anslaget (32:1) Länsstyrelserna
m.m. inom utgiftsområde 18.
Det övergripande syftet med gemenskapsinitiativet
Interreg III är att stärka samarbetet över
nationsgränserna. Programmen inom statsbudgeten
benämns Öresund, Sverige-Norge och
Kvarken-Mittskandia.
Gemenskapsinitiativet Urban II syftar till social
förnyelse av städer och genomförs i delar av
Göteborgs stad. Leader+ syftar till att förstärka
landsbygdens utvecklingsmöjligheter.

Motionerna

I motion 2003/04:N246 (s) konstateras att Sveriges
kommuner ofta är medfinansiärer vid beviljande av
medel för strukturfondsprojekt. Eftersom
strukturfondspengarna betalas ut i efterskott mot
specificerad redovisning kan medfinansieringen
innebära en stor likviditetsförsämring för en liten
kommun. Motionärerna utgår från att regeringen
följer frågan och vidtar erforderliga åtgärder.

I motion 2003/04:N385 (s) tar motionärerna upp
problem vid ansökan om pengar ur EU:s
strukturfonder. Byråkratin kring
ansökningsförfarandet och mångfalden av
beslutsnivåer m.m. gör att många små föreningar,
småföretag och även kommuner inte klarar att driva
projekten till slutförande. Därför bör en översyn
göras med inriktning på förenkling av
ansökningsförfarandet.

Vissa kompletterande uppgifter

Kommunerna är en viktig medfinansiär av EU-projekt i
mål 1- och mål 2-programmen. Enligt Nutekrapporten
Samlad lägesrapport per den 7 november 2003 avseende
strukturfondsprogram och fonder för programperioden
2000-2006 står kommunerna för ca 30 % av
medfinansieringen i mål 1-program-men och ca 42 % i
mål 2-programmen.

Förfarandet att EU-bidraget inte betalas ut förrän
projektägaren har upparbetat kostnader och redovisat
dessa styrs av en EU-förordning från juni 2003
(EG/1145/2003). Om projektägarna lämnar in sina
rekvisitioner till utbetalande myndighet flera
gånger under projektets gång, kan ett jämnare flöde
av medel erhållas. En jämn och hög utbetalningstakt
gynnar också systemet i sin helhet.
I den ovan nämnda Nutekrapporten konstateras att
de stora målprogrammen och även flertalet
gemenskapsinitiativ nu när halva programperioden har
gått har uppnått en tillfredsställande takt när det
gäller beslutsfattande och utbetalningar. För mål 1
har i slutet av september 2003 beslut fattats
motsvarande 84 % av EU-ramen; för mål 2 är
motsvarande andel 75 %.
När det gäller projekt vars stödtagare består av
ideella föreningar, lokala kooperativ, allmännyttiga
utvecklingsgrupper samt lokala utvecklingsgrupper är
det under innevarande programperiod möjligt att
betala ut förskott av EU-medlen.
I kommissionens andra lägesrapport (KOM/2003/34)
om den ekonomiska och sociala sammanhållningen
konstateras att det finns diskussioner om hur
förvaltningen av strukturfondsarbetet kan förenklas
under den innevarande perioden. Medlemsstaterna
önskar se ett förenklat system med en mycket högre
grad av decentraliserat ansvar när det gäller alla
aspekter av ekonomisk förvaltning och kontroll av
EU-programmen. EG-kommissionen har tillsammans med
medlemsstaterna under åren 2002 och 2003 vidtagit
vissa åtgärder för förenkling av genomförandet av
nuvarande strukturfondsprogram.
Enligt uppgift har utvärderingarna i samband med
halvtidsöversynen av strukturfondsarbetet i Sverige
omfattat kontakt med många projektägare i mål 1 och
mål 2. De synpunkter som utvärderarna har fått i
fråga om genomförandet av strukturfondsprojekten
kommer att diskuteras i övervakningskommittéerna
under hösten 2003. Det kan förutsättas att även
förenklingssynpunkter kommer att tas upp under dessa
möten.

Utskottets ställningstagande

Det i motion 2003/04:N385 (s) uppmärksammade
problemet med byråkrati vid ansökan om pengar ur
EU:s strukturfonder och det framförda kravet på en
översyn med inriktning på förenkling av förfarandet
har utskottet sympati för. Det kan i sammanhanget
informeras om att det i den (ovan redovisade)
nyligen utkomna EU-förordningen, som gäller regler
för stödberättigade utgifter, uttryckligen
konstateras att tillämpningen av dessa regler har
visat på behovet av att ändra och förtydliga dem i
flera avseenden. Utskottet förutsätter för sin del
att de förenklingssynpunkter som redovisats vid
utvärderingar i samband med halvtidsöversynen
noggrant kommer att gås igenom.

Som beskrivits styrs EU-bidragens utbetalningar av
en EU-förordning. Samtidigt som kravet på att t.ex.
en kommuns kostnader skall redovisas innan medel
betalas ut, finns det möjligheter för en
projektägare (t.ex. en kommun) att lämna in
rekvisitioner till utbetalande myndighet flera
gånger under projektets gång och därigenom få ett
jämnt flöde av pengar under projektets gång. I fråga
om problemet med likviditetssvaga kommuner, vilket
tagits upp i motion 2003/04:N246 (s), vill utskottet
än en gång erinra om möjligheterna för kommunerna
att få betalt för erlagda utgifter successivt under
projekttidens gång. Dessa möjligheter bör utnyttjas
bättre.
Med det anförda avstyrker utskottet de här
aktuella motionerna.

EG:s framtida sammanhållningspolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
EG:s framtida sammanhållningspolitik med
hänvisning till att motionen går utanför den
av riksdagen och regeringen utstakade
förhandlingslinjen. Jämför reservation 2 (kd,
c).

Bakgrund

I diskussionen om den framtida
strukturfondspolitiken, dvs. perioden efter år 2006,
har regeringen enligt vad som sägs i
budgetpropositionen (s. 20) en budgetrestriktiv
grundinställning. Den förestående utvidgningen av
unionen ställer krav på en reformering av såväl
sammanhållningspolitikens innehåll som dess
finansiering. En utgångspunkt för regeringens
ställningstagande har varit riksdagens uttalande i
samband med behandlingen av budgetpropositionen för
år 2003 (prop. 2002/03:1, bet. 2002/03:NU2).
Huvuddelen av strukturfondsmedlen bör gå till de nya
medlemsstaterna, vilka har störst behov av stöd.
Detta kan enligt regeringen bäst uppnås genom att
fokus i sammanhållningspolitiken ändras från
utjämning mellan regioner till utjämning mellan
länder. Relativt välmående medlemsstater bör i
första hand själva kunna utjämna regionala
skillnader inom respektive land.

Om nuvarande system skulle tillämpas även under
nästa programperiod anser regeringen att
avgränsningen av mål 1-regioner skall ske enligt
nuvarande regelverk. Utanför mål 1 - och med en
begränsad budget - kan regeringen tänka sig insatser
för gränsöverskridande och transnationellt samarbete
samt ett nytt reformerat mål 2 med tonvikt på
tillväxtfrämjande inslag.

Motionen

För att påverka utformningen av EU:s framtida
sammanhållningspolitik krävs ett aktivt och
engagerat medlemskap från Sveriges sida, menar
Centerpartiet i motion 2003/04:N328. Den framtida
sammanhållningspolitiken bör enligt partiets
uppfattning mer inriktas på att förstärka
sammanhållningen och den europeiska dimensionen inom
unionen i stället för att detaljstyra medel för
regional utveckling. Centerpartiet är kritiskt
inställt till ovanifrånperspektivet i den
finansiella styrningen, exempelvis att direktstöd
från EU fördelas via statsbudgeten. Nationella medel
för regionalt och lokalt utvecklingsarbete bör inte
skickas runt som i dag utan betalas ut direkt,
exempelvis till ett byalag. Motionärerna stöder idén
att Sveriges och Finlands synnerligen glest bebyggda
områden skall erkännas specialstatus i fördraget om
en framtida konstitution inom Europeiska unionen.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller inriktningen av EG:s framtida
sammanhållningspolitik gjorde riksdagen föregående
år ett tillkännagivande till regeringen (bet.
2002/03: NU2; reservation 2 vann riksdagens bifall).
Reservanterna (m, fp, kd, c, mp) menade att stödet
till de nuvarande medlemsländerna tydligt måste
reduceras till förmån för kandidatländerna. I de
fall EU ekonomiskt skall stödja olika regioner för
att därigenom gynna uthållig tillväxt och hållbar
utveckling bör det vara fråga om regioner som ligger
väsentligt under genomsnittet i unionen vad gäller
levnadsstandard och medelinkomst.

Vidare uttalades att ett enkelt och robust system
skulle kunna åstadkommas om medlemsländerna
kompenseras genom en avräkning på medlemsavgiften i
stället för att som i det nuvarande systemet betala
in medel till EU för att sedan få tillbaka dem i
form av strukturstöd. Det bör därför i första hand
vara medlemsstaterna själva som ansvarar för sina
regioner. En reformering av regelverket bör även
innefatta förenklingsarbete; byråkrati och
ineffektivitet måste motverkas.
I det nämnda betänkandet pläderade
utskottsmajoriteten (s, v) för en allmän
budgetrestriktivitet samt ifrågasatte om det var
rimligt att EU skall spendera stora summor på att
åtgärda skillnader i levnadsstandard och
sysselsättning inom ett land. Utskottsmajoriteten
anförde också att det är väsentligt att
beslutsprocessen stegvis går framåt. Vidare bör
kontrollen förbättras och fusk med
strukturfondsmedel bekämpas. Som framgår ovan
förlorade utskottsmajoriteten omröstningen i
riksdagens kammare.
I det föregående har nämnts att regeringen i
budgetpropositionen har berört EG:s framtida
sammanhållningspolitik mot bakgrund av riksdagens
uttalande.
Nedan redovisas vissa underlagsmaterial, vilka har
publicerats eller presenterats under det senaste
året, de flesta av dem helt nyligen.
I kommissionens andra lägesrapport om den
ekonomiska och sociala sammanhållningen från januari
2003 (KOM/2003/34) redovisas ett antal faktorer som
måste beaktas i den framtida politiken. Bland annat
innebär EU:s utvidgning att det blir en mer än
fördubblad ekonomisk klyfta mellan de rikaste och de
svagaste regionerna jämfört med situationen nu.
Enligt rapporten finns det en bred konsensus kring
behovet av att fortsätta att koncentrera resurserna
till de områden som ligger mest efter i
utvecklingen, i synnerhet i de nya medlemsstaterna.
Det påpekas att den tredje sammanhållningsrapporten
särskilt måste ta upp de mest avlägsna regionerna,
de minst gynnade öarna samt regioner med mycket låg
befolkningstäthet, framför allt de områden i de
nordiska länderna som för närvarande ingår i mål 1.
Idén att ansvaret skulle återgå till
medlemsstaterna, s.k. åternationalisering, verkar
inte ha vunnit mark. Vidare sägs i rapporten att
medlemsstaterna önskar se ett förenklat system med
en mycket högre grad av decentraliserat ansvar när
det gäller alla aspekter av ekonomisk förvaltning
och kontroll av EU-programmen. Den allmänna
inställningen är att utvidgningen kommer att öka
spänningen mellan behovet av ett mer decentraliserat
administrativt system, å ena sidan, och behovet av
effektiv kontroll av fondmedlen från kommissionens
sida, å den andra. I rapporten informeras också om
att det finns planer på att i början av år 2004
organisera konsultationer rörande förslagen i den
tredje sammanhållningsrapporten.
På uppdrag av kommissionens ordförande Romano
Prodi har vissa visioner för ett framtida
strukturfondssystem skisserats i en rapport från en
oberoende högnivågrupp under ledning av André Sapir
(An Agenda for a Growing Europe, Making the EU
Economic System Deliver). I den s.k. Sapirrapporten,
som publicerades i juli 2003, konstateras att det
nuvarande EU-systemet har misslyckats med att få
till stånd en tillfredsställande ekonomisk tillväxt.
I ett framtida mer dynamiskt EU måste den ekonomiska
tillväxten få den högsta prioriteten. Tillväxt,
stabilitet och hållbarhet måste gå tillsammans, men
bl.a. den demografiska utvecklingen i Europa kan
utgöra ett hot, påpekas det. Översikten inleds med
en bedömning av nuläget, bl.a. när det gäller
tillväxt, stabilitet, sammanhållning och ekonomisk
styrning. Efter en beskrivning av utmaningar i form
av bl.a. låg tillväxt och en åldrande befolkning,
följer ett avsnitt med rekommendationer i syfte att
uppnå en högre tillväxt. Bland annat ges följande
rekommendationer:
- Marknaderna för arbetskraft, kapital, varor och
tjänster måste fungera bättre.
- Det är bättre att en politisk åtgärd formuleras
så att den skall uppnå ett mål i stället för flera
mål.
- I budgetpolitiken behövs inte bara "piskor" utan
också "morötter".
- Forskning och utbildning måste stimuleras mer.
- EU:s utjämningspolitik bör koncentreras till
låginkomstländer snarare än till låginkomstregioner.
Stödet till låginkomstländerna bör fokusera på
institutionsuppbyggnad och investeringar i mänskligt
och fysiskt kapital.
- EU:s beslutsprocess bör effektiviseras.
- Det bör göras en omprioritering inom EU:s
budget, genom en ny uppdelning i en tillväxtfond, en
utjämningsfond och en återuppbyggnadsfond och genom
en samtida kraftig minskning i jordbruksbudgeten.

En annan men delvis likartad vision presenterades i
september 2003 i en rapport om en ny
sammanhållningspolitik (Reinventing Cohesion, The
Future of European Structural Policy) av professor
Daniel Tarschys, Svenska Institutet för europeiska
studier. Den nuvarande strukturfondspolitiken
kritiseras på bl.a. följande grunder:

- De regionala skillnaderna bland de nuvarande EU-
länderna är mindre än vad som normalt rapporteras.
- Strukturfondspolitiken har en mycket begränsad
effekt på utjämning.
- Utjämningen har en mycket begränsad effekt på
sammanhållning.

Det finns enligt rapporten tre olika utvägar i
samband med översynen inför nästa programperiod som
startar år 2007. En lösning är s.k.
åternationalisering, vilket betyder att
medlemsstaterna tar hand om sina egna regionala
problem. Eftersom det redan finns nationella program
innebär denna lösning inte så stor extra börda för
länderna enligt rapporten. En annan lösning är en
omfördelning inom EU:s budget till förmån för
underfinansierade politikområden. Eftersom EU hela
tiden har utvecklats har budgetbegränsningen blivit
ett allvarligt hinder på sådana områden som intern
säkerhet, forskning, externa relationer m.m. En
tredje möjlig väg för framtiden är att reformera
strukturfondspolitiken så att sammanhållningsmålet
och inte utjämningsmålet ges störst vikt. Målet
sammanhållning genom ekonomisk utjämning ändras till
sammanhållning på det mest kostnadseffektiva sättet.
I ett sådant system ges inte stöd till projekt med
enbart lokala effekter; satsningarna går i stället
till gränsöverskridande projekt, där EU-resurserna
kan ge ett klart mervärde ur europeisk synpunkt.
Politiska institutioner, utbytesprogram, utbildning,
kultur och masskommunikation blir viktiga områden i
en lösning med denna riktning.

Vidare kan nämnas rapporten En
sammanhållningspolitik för hela unionen,
Ställningstagande inför den tredje
sammanhållningsrapporten av Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet. Förbunden representerar
alla kommuner, landsting och regioner i Sverige.
Sammanfattningsvis anges följande ställningstaganden
i rapporten (som publicerades i april 2003):
- En stark sammanhållningspolitik som omfattar
hela unionen behövs.
- Sammanhållningspolitiken får inte föras över
till den nationella nivån.
- Samarbetet över gränser innebär ett starkt
mervärde av EU:s politik. Därför skall Interreg
stärkas. Andra gränsöverskridande samarbeten måste
öka inom alla former av strukturstöd.
- De fattigaste regionerna i unionen skall
prioriteras i ett nytt mål 1. Stödet skall även
fortsättningsvis riktas till de extremt glest
befolkade områdena i norra Sverige och Finland.
- Ett nytt mål 2 skall göra det möjligt för
regionerna att välja och kombinera teman som
definierats av unionen.
- EU måste ta hänsyn till nationella och regionala
skillnader i mål och genomförande av
sammanhållningspolitiken.
- Verklig förenkling är nödvändig i den framtida
sammanhållningspolitiken. Det måste uppnås en bättre
balans mellan kontroll, effektivitet och insatser.
- En ökad samordning mellan EU:s olika
politikområden måste komma till stånd för att stödja
unionens mål om ekonomisk och social sammanhållning
samt ambitionerna om konkurrenskraft i enlighet med
den s.k. Lissabonagendan.
- Samverkan mellan unionens, medlemsländernas och
regionernas utvecklingspolitik måste bli tydligare.
- Sammanhållningspolitiken måste bygga på
flexibilitet, transparens, decentralisering och
effektivitet.
- När det gäller samarbete över gränserna anser
förbunden att gränser över vatten bör likställas med
landgränser. Speciellt viktigt blir detta i
Östersjön, som i det närmaste kommer att bli ett
innanhav inom EU.

Sveriges position när det gäller
sammanhållningspolitiken bereds löpande i
Regeringskansliet. Enligt uppgift är den svenska
grundpositionen inför kommande förhandlingar den
inställning som redovisas i budgetpropositionen, i
vilken en utgångspunkt har varit riksdagens tidigare
ställningstagande i frågan (se ovan).
Budgetrestriktivitet betonas. Sammanhållningsmedlen
bör gå till de länder som har lägst levnadsstandard
och störst behov av hjälp. Relativt rika
medlemsstater bör motiveras att sträva efter
regional utveckling i de egna länderna, vilket
ligger i linje med subsidiaritetsprincipen. Om den
av riksdagen förordade positionen emellertid inte
vinner anslutning kommer - enligt vad utskottet
erfarit - bl.a. gleshetskriteriet att drivas med
kraft.

Näringsdepartementet har redovisat följande
tidtabell för processen som skall leda fram till den
nya sammanhållningspolitiken.

2003

- Anslutningsfördragen ratificeras under året av
medlemsstaterna och ansökningsländerna.
- Det italienska ordförandeskapet anordnade den 20
oktober ett informellt ministermöte om regional- och
strukturpolitiken.
- I slutet av året lägger kommissionen fram den
tredje sammanhållningsrap-porten med konkreta
förslag för den framtida sammanhållningspolitiken.
(Enligt information i mitten av november 2003 kan
dock sammanhållningsrapporten bli försenad.)
- Regeringskonferensen startade den 4 oktober.
Eventuellt tas frågor upp under konferensen vilka
kan ha betydelse för den framtida
sammanhållningspolitiken.

2004-2006

- I mitten eller under senare delen av år 2004 lägger
kommissionen fram förslag till regelverk för
strukturfonderna och förslag till ett nytt
finansiellt perspektiv som inkluderar den allmänna
jordbrukspolitiken.
- Nya stater blir medlemmar i unionen.
- Val sker till Europaparlamentet.
- Den 1 november 2004 tillträder en ny kommission.
- Vid årsskiftet 2004/05 börjar förhandlingar om det
nya regelverket och budgeten (Agenda 2007) för nästa
programperiod. Beslut om Agenda 2007 tas vid något
av toppmötena i slutet av år 2005 eller i början av
år 2006.

2007

- Ett nytt finansiellt perspektiv startar och den nya
programperioden för strukturfonderna börjar.

Vid det informella ministermötet i Rom den 20
oktober 2003 togs upp frågor om bl.a.
sammanhållningspolitiken och regionernas
konkurrenskraft samt sammanhållningspolitiken och
samverkan. Några slutsatser från mötet var att
sammanhållningspolitiken starkt kan bidra till målen
om tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft
(Lissabon- och Göteborgsagendan). Alla länder ansåg
att målen sammanhållning och tillväxt, solidaritet
och konkurrenskraft går att förena. Utmaningen för
det utvidgade EU är att använda hela potentialen för
tillväxt. De flesta länderna var av meningen att
sammanhållningspolitiken måste inbegripa alla EU:s
regioner, medan några länder ville fokusera på de
fattigaste medlemsstaterna. Storbritannien,
Nederländerna och Sverige framförde att politiken
skulle avse utjämning mellan länder i stället för
utjämning mellan regioner för att kunna koncentrera
resurserna till de länder som har de största
behoven. Nästan alla länder samtyckte till att
sammanhållningspolitiken skulle orienteras mer åt
tillhandahållande av infrastruktur, förutom den
fysiska även den icke-fysiska, dvs. forskning och
innovationer m.m. Det gränsöverskridande samarbetet
måste fortsätta, både bilateralt och multilateralt.
Såväl landgränser som sjögränser omfattas. Vidare
kom mötet fram till att definitionen av det
finansiella utrymmet måste skjutas upp tills den
totala budgetstrukturen och målen m.m. har
beslutats.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening står det klart att det
kommer att krävas reformer av EG:s
sammanhållningspolitik i samband med nästa
programperiod. En viktig faktor är självfallet den
planerade utvidgningen av unionen. I detta ligger
inte minst att beakta den stora ökningen av sociala,
ekonomiska och regionala skillnader som följer av
utvidgningen. EG-kommissionens andra lägesrapport
visar att de ekonomiska klyftorna mellan de svagaste
och de rikaste regionerna kommer att fördubblas
genom utvidgningen. Dessa problem måste nogsamt
beaktas. Behovet av en ökad effektivitet när det
gäller användningen av strukturfondsmedlen är en
annan faktor i detta sammanhang. Beslutsfattandet
måste dessutom präglas av förenkling och långtgående
decentralisering, vilket bl.a. innefattar att ett
underifrånperspektiv i högre utsträckning bör
anläggas. Som en följd av detta kan behovet av
effektiv kontroll av fondmedlen från kommissionens
sida blir mer markerat.

Enligt uppgift kommer kommissionen inom kort att
lägga fram den tredje sammanhållningsrapporten med
konkreta förslag inför nästa programperiod. Den
diskussion som nu äger rum är ägnad att utgöra en
förberedelse för de steg i beslutsprocessen som
väntar under kommande år.
Enligt utskottets mening är regeringens linje,
vilken har beskrivits ovan, en bra utgångspunkt för
positioneringen i fråga om den framtida
sammanhållningspolitiken. Som utskottet ser det kan
inte strukturfondsfrågorna ses isolerat; lösningarna
blir också beroende av EG:s jordbruks- och
konkurrenspolitik. Den utstakade linjen innebär för
det första budgetrestriktivitet. Som nettobetalare
har Sverige en stark röst i den frågan. Ett
grundkrav är givetvis att EU:s strukturfonder bidrar
till ett mervärde. Betydelsen av förenklade
arbetssätt och en insiktsfull användning av
subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen) kan inte
nog understrykas, anser utskottet.
Med hänsyn till ett begränsat budgetutrymme är det
naturligt att i första hand prioritera de nya och
fattigaste medlemsländerna, där de största behoven
finns. Ur sammanhållningssynpunkt är det också
mycket viktigt att peka på betydelsen av
gränsöverskridande projekt. Det är av intresse ur
svensk synpunkt att betrakta våra sjögränser som
vanliga landgränser.
Utskottet stöder också uppfattningen att det är
rimligt att utgå från länders behov snarare än
regioners behov. Således bör rika länder ta ett
större ansvar för sina fattiga regioner. I
sammanhanget bör det påpekas att
sammanhållningspolitiken inte på något sätt hindrar
EU-länderna från att samtidigt föra en nationell
regional utvecklingspolitik.
Om förhandlingar i enlighet med dessa linjer
emellertid inte skulle leda framåt, måste en
alternativ strategi arbetas fram. Som utskottet ser
saken bör - förutom budgetrestriktivitet -
gleshetskriteriet starkt hävdas vid förhandlingar om
ett nytt mål 1.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
avslå den här aktuella motionen i berörd del.

Ansvar för företagsstöd inom den
regionala utvecklingspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om ansvar
för företagsstöd inom den regionala
utvecklingspolitiken med hänvisning till
pågående försöksverksamhet. Jämför
reservation 3 (kd, c).

Bakgrund

Riksdagen har beslutat att det skall kunna bildas
kommunala samverkansorgan för regional utveckling
(prop. 2001/02:7, bet. 2001/02:KU7). Ett
samverkansorgan skall utgöras av ett kommunalförbund
som har samtliga kommuner i länet som medlemmar och
där även landstingen kan ingå som medlem. Även
Gotlands kommun kan utgöra ett samverkansorgan.
Riksdagens beslut innebär, enligt lagen (2002:34) om
samverkansorgan i länen, att det fr.o.m. den 1
januari 2003 är möjligt för samverkansorganen att ta
över en del av länsstyrelsernas uppgifter när det
gäller regional utveckling. I Uppsala,
Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Hallands
och Dalarnas län har kommunala samverkansorgan
ansvaret för vissa regionala utvecklingsfrågor från
år 2003. Detta kommer att gälla även i Södermanlands
län från år 2004.

Länsstyrelserna i de nämnda länen tillförs medel
för regionala utvecklingsbidrag, landsbygdsbidrag,
småföretagsstöd, sysselsättningsbidrag,
såddfinansiering, stöd till kommersiell service,
regional projektverksamhet samt uppföljning och
utvärdering. Inom ramen för de nyssnämnda ändamålen
får medel inom anslaget användas till
medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram och
regionala tillväxtprogram.
De medel som regeringen tilldelar
samverkansorganen (utom i Kalmar och Gotlands län,
se nedan) avser medel för regional projektverksamhet
inklusive medel för medfinansiering av EG:s
strukturfondsprogram och regionala tillväxtprogram
samt medel för uppföljning och utvärdering.
Bakgrunden är följande. Från och med den 1 juli
1997 övertog Gotlands kommun samt Regionförbunden i
Kalmar och Skåne län ansvaret för att utarbeta
regionala utvecklingsstrategier och besluta om
huvuddelen av de regionalpolitiska åtgärdsmedel som
berörda länsstyrelser disponerar i en
försöksverksamhet (prop. 1996/97:36, bet.
1996/97:KU4). Regionförbundet i Skåne län
avvecklades vid utgången av år 1998, och från år
1999 övertog det nybildade Skåne läns landsting
regionförbundets uppgifter enligt
försökslagstiftningen. Från januari 1999 ingår också
Västra Götalands län i försöksverksamheten. I detta
län utgör landstinget det regionala
självstyrelseorganet (prop. 1996/97:108, bet.
1996/97:BoU13). Enligt regeringen är syftet med
försöksverksamheten att utveckla former för
fördjupad demokratisk förankring av det regionala
utvecklingsarbetet. Enligt riksdagens beslut skall
försöksverksamheten i Skåne och Västra Götalands län
förlängas till utgången av år 2006 (prop. 2001/02:7,
bet. 2001/02:KU7). Huvuddelen av de medel som
regeringen fördelar till Skåne län respektive Västra
Götalands län (inom anslag 33:1) skall enligt
riksdagens beslut i tillämpliga delar tillföras
självstyrelseorganen.
Gotlands län och Kalmar län omfattas från år 2003
av lagen om samverkansorgan. Samverkansorganet
utgörs i Gotlands län av Gotlands kommun och i
Kalmar län av ett nybildat kommunalförbund. Dessa
båda samverkansorgan bör enligt regeringen ha samma
beslutanderätt inom anslaget Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (33:1) som tidigare
självstyrelseorgan.

Motionerna

Enligt vad som sägs i motion 2003/04:N215 (c, fp,
kd) har regeringen beslutat att överföra 25 % av
medlen inom anslaget Allmänna regionalpolitiska
åtgärder (33:1) till samverkansorganen, medan
således huvuddelen tilldelas länsstyrelserna.
Eftersom samverkansorganen har ansvaret för de
regionala tillväxtprogrammen är det av avgörande
betydelse att det finns projektmedel, hävdar
motionärerna. Regeringens beslut har medverkat till
att ansvarsfördelningen har blivit otydlig, hävdas
det i motionen. Samtliga medel inom anslaget 33:1
utom företagsstöden bör tilldelas samverkansorganen
från år 2004. Vidare bör det övervägas om inte även
företagsstöd skall vara en uppgift för
samverkansorganen från år 2005.

Enligt Centerpartiets uppfattning i motion
2003/04:N328 har regionalpolitiken traditionellt
kännetecknats av omfattande centralstyrning.
Motionärerna menar att lokala och regionala organ
har ett betydligt bättre beslutsunderlag än centrala
myndigheter; därför kan de arbeta med större
effektivitet när det gäller lokala och regionala
frågor. En varaktig tillväxt kan inte skapas med
hjälp av bidrag, sägs det. Centerpartiet menar att
staten skall svara för att ge förutsättningar för
självbärande och livskraftiga regioner. Enligt
motionärerna bör makten omfördelas så att
direktvalda regionala organ ansvarar för de
företagsstöd och olika utvecklingsmedel som tillförs
det regionala utvecklingsarbetet.
I motion 2003/04:N335 (mp) beklagas att många
medborgare upplever att de inte kan påverka
politiken. Fler element av självorganisering och
decentralisering måste utvecklas enligt
motionärerna. Ett sätt att stödja decentraliseringen
är att ge regionens invånare ökad makt över de
regionalpolitiska medlen, anförs det.

Vissa kompletterande uppgifter

De kommunala organ som beslutar att bilda ett
samverkansorgan skall anmäla detta till regeringen.
Därefter är det regeringen som beslutar från vilken
tidpunkt som samverkansorganet skall få ansvar för
uppgifterna enligt lagen (2002:34) om
samverkansorgan i länen. Ett samverkansorgan har
nyligen bildats i Södermanlands län och anmälan
avseende ett övertagande av uppgifter fr.o.m. år
2004 har tillställts regeringen. I oktober 2003 har
regeringen fattat ett sådant beslut.

Det är regeringen som fördelar anslagsmedlen
mellan län i enlighet med en fördelningsnyckel som
utgörs av de långsiktiga regionala problemens
svårighetsgrad och med särskilt beaktande av
medfinansieringsbehov inom EG:s strukturfondsprogram
och regionala tillväxtprogram. Regeringen fördelar
även anslagsmedlen mellan länsstyrelse och
samverkansorgan.
Som framgår ovan är det de regionala
självstyrelseorganen i Skåne och i Västra Götalands
län samt samverkansorganen i Kalmar och Gotlands län
som beslutar om regionala företagsstöd och regional
projektverksamhet. Motsvarande länsstyrelser har
beslutsrätt i fråga om regional projektverksamhet.
I övriga län med samverkansorgan, dvs. i Uppsala,
Östergötlands, Blekinge, Hallands och Dalarnas län,
har samverkansorganen rätt att besluta om medel till
regional projektverksamhet. I dessa län, liksom i de
län där kommunala samverkansorgan ej har bildats,
beslutar länsstyrelserna om regionala företagsstöd
och regional projektverksamhet.
Enligt uppgift planeras en utvärdering av
försöksverksamheten med ändrad regional
ansvarsfördelning i Skåne och i Västra Götalands
län, vilken bl.a. kommer att omfatta effektivitet
och samordning inbegripet också hanteringen av
företagsstöden. Regeringens avsikt är att besluta om
uppdrag avseende utvärdering före årsskiftet
2003/04. Utvärderingen skall genomföras under år
2004.

Utskottets ställningstagande

När det gäller synen på den regionala
utvecklingspolitiken anser utskottet, i likhet med
regeringen, att engagemanget på den lokala och
regionala nivån är en avgörande faktor för en
positiv utveckling. Regioner blir livskraftiga när
människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett
underifrånperspektiv. Denna inställning gäller också
försöksverksamheten med regionala självstyrelseorgan
och kommunala samverkansorgan. Såväl
självstyrelseorganen som samverkansorganen skall
besluta om användningen av anslagsmedel enligt samma
riktlinjer som gäller för länsstyrelserna. Som
redovisas i det följande är den närmare uppdelningen
av uppgifter mellan samverkansorganen och
länsstyrelserna inom ramen för anslaget Allmänna
regonalpolitiska åtgärder (33:1) inte helt avgjord
(se avsnittet Allmänna regionalpolitiska åtgärder).
Självklart är en uppföljning av dessa nya arbets-
och beslutsformer av stor vikt.

Det vanliga förhållandet, nämligen att
länsstyrelserna har beslutsrätt i fråga om
företagsstöden, motiveras av önskemålet att
säkerställa nationella perspektiv i fråga om
konkurrens, näringspolitik och likformighet.
Samtidigt är det av stort värde ur demokratisk
synpunkt att pröva nya modeller för lokalt
engagemang i den regionala utvecklingspolitiken.
Sådana försök görs nu inom ramen för
självstyrelseorgan och vissa kommunala
samverkansorgan. Självstyrelseorganen Skåne läns
landsting och Västra Götalands läns landsting och
samverkansorganen i Kalmar och på Gotland har till
skillnad från övriga kommunala samverkansorgan
möjlighet att fatta beslut om företagsstöd.
Motionskravet att direktvalda regionala organ
skall svara för företagsstöden är en ordning som
prövas inom ramen för självstyrelseorganen Skåne
läns landsting och Västra Götalands läns landsting.
Denna försöksverksamhet skall pågå till utgången av
år 2006. Utskottet anser för sin del att det är
viktigt att försöksverksamheten i Skåne och Västra
Götaland fullföljs och att en bred utvärdering
kommer att göras.
När det gäller den i motion 2003/04:N215 (c, fp,
kd) upptagna frågan om de kommunala
samverkansorganens ansvar för tillväxtprogrammen är
situationen sådan att ansvars- och
uppgiftsfördelningen mellan samverkansorganen och
länsstyrelserna regleras i förordningen (2003:505)
om regionalt utvecklingsarbete. När ett
samverkansorgan (eller ett regionalt
självstyrelseorgan) har fastställt ett regionalt
utvecklingsprogram skall detta organ samordna
insatserna för genomförande av programmet och därvid
samverka med kommuner och landsting. Länsstyrelserna
skall i samtliga fall samordna de statliga
myndigheternas insatser i det regionala
utvecklingsprogrammet.
De regionala tillväxtprogrammen är en del av de
regionala utvecklingsprogrammen. Regeringen har i
besluten om uppgiftsöverföring fr.o.m. år 2003 från
berörda länsstyrelser till samverkansorganen
uppdragit åt de senare att utarbeta regionala
tillväxtprogram. Samverkansorganens ansvar omfattar
också att genomföra de kommande regionala
tillväxtprogrammen (se prop. 2002/03:1 utg.omr. 19,
s. 16).
Enligt utskottets uppfattning är det en riktig
ordning att det är regeringen som fördelar
anslagsmedlen mellan länsstyrelse och
samverkansorgan.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
avslå de här aktuella motionsyrkandena.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 19
Regional utveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anvisa anslagen och godkänna
bemyndigandena m.m. för budgetåret 2004 inom
utgiftsområde 19 Regional utveckling i
enlighet med vad regeringen föreslagit.
Samtliga motionsyrkanden bör avslås.

Inledning

Regeringens förslag till anslag under utgiftsområde
19 Regional utveckling redovisas i bilaga 2
tillsammans med övriga partiers förslag. Sammanlagt
tas sex anslag upp i bilagan (varav ett är ett
förslag till nytt anslag från Centerpartiet). En
närmare redogörelse för de olika anslagen följer
under respektive anslagsrubrik.

Det skall noteras att anslaget IT-infrastruktur:
Regionala transportnät m.m. (37:1), vilket tidigare
hört till utgiftsområde 19, fr.o.m. år 2004
redovisas under utgiftsområde 22 Kommunikationer.
Andra förändringar som påverkat utgiftsområdet är
att det föreslagna anslaget Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (33:1) är minskat med 10
miljoner kronor som i stället läggs på anslaget
Turistfrämjande (38:4) under utgiftsområde 24.
Vidare har från utgiftsområde 19 överförts 0,5
miljoner kronor till utgiftsområde 18 - till
anslaget Länsstyrelserna m.m. (32:1) - och 5
miljoner kronor till utgiftsområde 24 - till
anslaget Konsumentverket (40:2).
Utgiftsramen för utgiftsområde 19 har av
regeringen föreslagits till ca 3 106 miljoner kronor
för budgetåret 2004. Övriga partiers förslag till
utgiftsramar fördelar sig på följande sätt.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte lagt fram
några budgetförslag som avviker från
regeringsförslaget. Övriga partiers förslag innebär
i tre fall en lägre ram än regeringsförslaget,
nämligen 550 miljoner kronor lägre (m), 512 miljoner
kronor lägre (fp) och 250 miljoner kronor lägre
(kd). Centerpartiets förslag innebär att ramen skall
ökas med 592 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag.
Enligt regeringens förslag kompletteras anslagen
Allmänna regionalpolitiska åtgärder (33:1) och
Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden
2000-2006 (33:5) med bemyndiganden för regeringen
att ingå ekonomiska förpliktelser, vilka leder till
utgifter under kommande år.
I det följande redovisas regeringens förslag till
anslag och bemyndiganden inom utgiftsområdet och
motsvarande förslag i aktuella motioner.

Allmänna regionalpolitiska åtgärder (33:1)

Propositionen

Anslaget disponeras av länsstyrelserna, Nutek,
Delegationen för delar av Bergslagen, Dalsland och
Värmland, Delegationen för norra Sveriges inland
samt regeringen. Nutek disponerar även medel för
beslut som fattas av regionala självstyrelseorgan
och kommunala samverkansorgan. Anslaget föreslås
uppgå till 1 514,8 miljoner kronor.

Till anslaget finns ett bemyndigande. Riksdagen
har bemyndigat regeringen att under år 2003 låta
staten ta på sig ekonomiska åtaganden i samband med
regionalpolitiska åtgärder som innebär utgifter om
högst 3 200 miljoner kronor under åren 2004-2011
(bet. 2002/03:NU2). Regeringen föreslår nu att
riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2004
göra ekonomiska åtaganden som - inklusive tidigare
gjorda åtaganden - innebär utgifter på högst 3 200
miljoner kronor under åren 2005-2012.
Regeringen föreslår att medel från detta anslag
anvisas till följande ändamål:
- regionala utvecklingsbidrag,
- landsbygdsbidrag,
- småföretagsstöd,
- sysselsättningsbidrag,
- såddfinansiering,
- stöd till kommersiell service,
- regional och central projektverksamhet,
- viss administration, uppföljning och utvärdering
av de regionalpolitiska företagsstöden, m.m.,
- äldre regionalpolitiska åtgärder,
- retroaktiva nedsatta socialavgifter samt
- viss central utvecklingsverksamhet, m.m.

I jämförelse med de ändamål som gällde för anslaget
tidigare har småföretagsstödet upphört vid utgången
av år 2001; beslut om sådant stöd får endast avse
ansökningar som inkommit före den 1 januari 2002.
Medel inom anslaget får, inom ramen för de nämnda
ändamålen, användas för medfinansiering av EG:s
strukturfondsprogram och åtgärder inom ramen för
regionala tillväxtprogram. Medfinansiering av
strukturfondsprogram väntas enligt regeringen ta i
anspråk en ökad del av anslaget under innevarande
programperiod 2000-2006 jämfört med föregående
programperiod.

Som framgår av tidigare avsnitt innebär riksdagens
beslut om kommunala samverkansorgan för regional
utveckling (bet. 2001/02:KU7) möjligheter för
samverkansorganen att fr.o.m. år 2003 ta över en del
av länsstyrelsens uppgifter. Enligt regeringen bör
samverkansorganens kostnader för uppföljning av
utvecklingsarbetet i länen täckas av staten. Med
hänsyn till att omfattningen av detta arbete inte
kan bedömas i nuläget avser anslaget Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (33:1)
uppföljningsinsatser avseende verksamhet som
finansierats av detta anslag.
För de län där länsstyrelserna har det regionala
utvecklingsansvaret föreslås inte några förändringar
i förhållande till tidigare. Uppgiftsfördelningen
mellan länsstyrelser, samverkansorgan och
självstyrelseorgan har behandlats i föregående
avsnitt.
En mindre del av anslaget föreslås liksom för
närvarande disponeras av regeringen och Nutek. Av
anslaget avses 36 miljoner kronor användas för att
finansiera verksamhet inom lokala och regionala
resurscentrum för kvinnor, varav 10 miljoner kronor
skall användas för centrumens basverksamhet.
Även fortsättningsvis bör det vara en uppgift för
regeringen att fördela anslaget mellan län och
anslagsposter och utfärda de föreskrifter som
behövs. Vid fördelningen mellan länen bör, liksom
hittills, svårighetsgraden av de långsiktiga
regionala problemen utgöra den huvudsakliga
fördelningsnyckeln, med särskilt beaktande av
medfinansieringsbehovet för åtgärder inom EG:s
strukturfondsprogram och inom ramen för de regionala
tillväxtprogrammen.

Motionerna

Enligt vad som framförs i kommittémotion
2003/04:N389 (m) bör anslaget till allmänna
regionalpolitiska åtgärder för år 2004 minska med
550 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Enligt motionärerna bör prioriteras dels
sådana insatser som är av betydelse för människor i
glesbygd, främst stöd till kommersiell service, dels
insatser som öppnar nya marknader för företag, t.ex.
transportbidraget, och dels medfinansiering till
projekt inom ramen för unionens
sammanhållningspolitik. Besparingar inom anslaget
bör främst göras på områden som fungerar som rena
driftstöd, som inte skapar förutsättningar för
långsiktig regional tillväxt. Motionärerna förordar
att lagar och regler ses över och görs mer flexibla
med hänsyn till att förhållandena är olika i
storstäder och glesbygd. Detta gäller exempelvis
reglerna inom miljöbalken och plan- och bygglagen.
Vidare förordas sänkta socialavgifter för fler
företag i stödområde A inom ramen för s.k.
försumbart stöd och i enlighet med EU:s
statsstödsregler.

Folkpartiet anser i motion 2003/04:Fi240 att den
regionala utvecklingspolitiken måste läggas om i en
riktning mot mer generella åtgärder. I motionen
förordas därför att de selektiva regionalpolitiska
stöden minskas.
I motion 2003/04:N345 (kd) påpekas att ca 130
miljoner kronor av det aktuella anslaget på ca 1,5
miljarder kronor skall disponeras av regeringen.
Eftersom regeringen inte redovisat vad pengarna
skall användas till föreslår motionärerna att
anslaget minskas med 130 miljoner kronor. Vidare
föreslås att anslaget minskas med ytterligare 100
miljoner kronor som i stället bör läggas på
turistfrämjande åtgärder under utgiftsområde 24.
Enligt vad som sägs i motion 2003/04:N370 (c) bör
direktvalda regionala organ ansvara för de medel som
anslås under det här berörda anslaget. Den extra
satsning på 492 miljoner kronor som Centerpartiet
föreslår bör användas till program för utveckling av
alternativa bränslen, program för utveckling av
landsbygdsturism, småskalig livsmedelsproduktion,
fiskerinäringen samt till utveckling av kvinnors och
invandrares företagande.
Bemyndigandesystemet är generellt välmotiverat,
hävdas det i motion 2003/04:N267 (c, fp). När det
gäller anslaget till allmänna regionalpolitiska
åtgärder har systemet emellertid fungerat mindre
bra. Ett betydande osäkerhetsmoment har införts
eftersom det tänkta sambandet mellan
bemyndigandenivå och anslag har brutits upp. Ett
projekt pågår normalt under tre år och ofta sker
rekvisition av medel sent i projektet. Det är i
varje enskilt ärende omöjligt att veta när pengar
kommer att rekvireras, argumenterar motionärerna.
Anslagssparandet får högst uppgå till 3 %.
Resultatet kan bli att företag som beviljats stöd
för att genomföra en investering i slutfasen inte
kan få det beslutade beloppet, eftersom myndigheten
inte har tillräckligt med medel inom sitt anslag för
att kunna göra utbetalningen. Regeringen bör därför
se över bemyndigandesystemet och därvid beakta
myndigheternas möjligheter att effektivt stödja
företagen.
I motion 2003/04:N289 (c) hävdas att regeringen
har ett ansvar att se till att servicen fungerar i
hela landet. Bland annat måste lanthandeln i de små
orterna stöttas. Stödet till hemsändning bör ökas,
eftersom kostnaderna stiger och många kunder behöver
hjälp med flera moment vid hemsändning av varor.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller den i motion 2003/04:N345 (kd)
aktualiserade frågan om regeringens disposition av
det aktuella anslaget kommer beloppet att framgå av
regleringsbrevet för år 2004. Enligt
regleringsbrevet för år 2003 stod ca 122 miljoner
kronor till regeringens disposition.

Motivet för att införa bemyndigandesystemet var
bl.a. att förbättra förutsättningarna för
myndigheternas långsiktiga planering av medlen och
att anslagen skulle kunna utnyttjas effektivare.
Vidare var det önskvärt att undvika stora
anslagssparanden samt att förbättra uppföljningen
och prognoserna.
Stora ackumulerade anslagssparanden, som det
tidigare budgetsystemet medförde, innebar problem
eftersom utfallet av anslagssparandet var svårt att
prognostisera. Genom bemyndigandesystemet
tillgodoses behovet av en bättre kontroll av
utgifterna på anslaget. Bemyndigandesystemet ställer
krav på myndigheternas planering av medlens
användning och på uppföljningen av medlens
användning. Om det trots myndigheternas planering
och uppföljning av medlen uppstår ett
anslagssparande skall myndigheterna uppge orsakerna
till detta anslagssparande. Förklaringarna utgör ett
underlag inför regeringens prövning av
anslagssparandet. Myndigheterna får genom
regeringens beslut om tilldelat anslag för kommande
budgetår även planeringsramar för de två
nästkommande åren.
När det gäller kommersiell service och det i
motion 2003/04:N289 (c) berörda hemsändningsbidraget
finns de aktuella bestämmelserna i förordningen
(2000:284) om stöd till kommersiell service. Enligt
den nämnda förordningen (19 §) kan stöd till sådan
service lämnas som hemsändningsbidrag till kommuner
som helt eller delvis bekostar hemsändning av
dagligvaror till hushåll. Enligt reglerna (20 §) kan
hemsändningsbidrag lämnas med ett belopp som
motsvarar högst 50 % av kommunens nettoutgift för
hemsändningen. Bidraget kan efter den 1 november
2003 maximalt uppgå till 60 kr - jämfört med 45 kr
tidigare - per hushåll och hemsändningstillfälle.
Bidrag lämnas även i samband med kommunens direkta
kostnader för att anordna inköpsturer.

Landsbygdslån (33:2)

Propositionen

Anslaget disponeras av Nutek. Landsbygdslån beviljas
av länsstyrelserna och de regionala
självstyrelseorganen. Medel inom anslaget får, inom
ramen för anslagets ändamål, användas som
medfinansiering av åtgärder inom de regionala
tillväxtprogrammen.

Under år 2002 utbetalades ca 4,5 miljoner kronor i
landsbygdslån. Utgiftsprognosen för år 2003 uppgår
till 10,5 miljoner kronor. Regeringen har beslutat
att dra in hela anslagssparandet på 107 miljoner
kronor.
Anslaget föreslås uppgå till 20 miljoner kronor
för år 2004, vilket innebär en minskning med 40
miljoner kronor jämfört med föregående år. Skälet
till minskningen är att efterfrågan på landsbygdslån
beräknas bli lägre än tidigare beräknat.

Motionen

I motion 2003/04:N345 (kd) sägs att nuvarande
landsbygdslån kan vara viktiga för utveckling av
gles- och landsbygden. Låneverksamheten bör därför
fortsätta i nuvarande omfattning. Eftersom
efterfrågan på landsbygdslån under de gångna åren
varit liten, kan dock anslaget minskas med 10
miljoner kronor utöver regeringens förslag om
minskning.

Vissa kompletterande uppgifter

Det kan erinras om att detta anslag har en något
annorlunda konstruktion än anslaget Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (33:1), där det finns ett
bemyndigande att göra ekonomiska åtaganden som
kommer att innebära utgifter under senare år.
Anslaget till landsbygdslån har inget bemyndigande
utan de olika länen (länsstyrelser, Skåne läns
landsting, Västra Götalands läns landsting,
Regionförbundet i Kalmar län, Gotlands kommun)
erhåller beslutsramar, vilka sammantaget uppgår till
ett högre belopp än det aktuella anslaget. Därigenom
ges möjligheter till alla län att utnyttja anslaget,
även om endast vissa län kommer att göra så.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet bör
anslagsnivån för år 2004 ligga på nivån 20 miljoner
kronor med hänvisning bl.a. till att belastningen på
anslaget kan komma att öka - jämfört med år 2003 - i
samband med en konjunkturuppgång.
Det kan också erinras om att andra förändringar
kan aktualiseras inom kapitalförsörjningsområdet.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet har
departementet påbörjat uppgiften att se över
verksamhetsinriktningen inom Almi Företagspartner AB
tillsammans med de regionala ägarna. Vidare nämnde
statsminister Göran Persson i sin
regeringsförklaring hösten 2003 att Stiftelsen
Industrifonden skall utvecklas med syfte att öka
tillgången på riskkapital i tidiga skeden. Vid den
allmänpolitiska debatten i oktober 2003 anförde
näringsminister Leif Pagrotsky att staten kommer att
ta ansvar för att stärka försörjningen av s.k.
såddkapital. Han räknade med att ett par hundra
miljoner kronor per år med början den 1 juli år 2004
skall kunna mobiliseras (prot. 2003/04:14).
Näringsministern har i början av november 2003
utsett en förhandlingsman, direktör Claes de
Neergaard, vilken tillsammans med Industrifonden,
Teknikbrostiftelserna, Almi Företagspartner AB och
Stiftelsen Innovationscentrum skall utarbeta
detaljerna kring statens kommande satsning på
riskkapital.

Transportbidrag (33:3)

Propositionen

Anslaget disponeras av Nutek enligt förordningen
(2000:81) om regionalt transportbidrag.
Utgiftsprognosen för år 2003 uppgår till 346
miljoner kronor. Anslaget för år 2004 föreslås uppgå
till samma belopp, 346 miljoner kronor.

Motionerna

I motion 2003/04:N236 (s) påpekas att
transportbidrag inte utgår till tjänsteföretag. Även
om tekniken tillåter att ett företag lokaliseras var
som helst, måste de som arbetar i företagen göra
resor för att träffa kunder och uppdragsgivare. För
ett tjänsteproducerande företag i glesbygden kan
reskostnaderna ta i anspråk en stor del av
företagets budget. Vid överläggningar om en framtida
utformning av transportbidraget bör de
tjänsteproducerande företagens behov uppmärksammas.

I motion 2003/04:N409 (s) begärs en översyn av
reglerna för transportbidraget. Enligt motionärerna
är detta stöd utformat i samklang med 1970-talets
lokaliseringspolitik med i huvudsak varuproduktion i
inlandet. Med den nuvarande utvecklingen av främst
tjänsteproducerande företag bör inriktningen av
transportbidraget ses över så att det stämmer bättre
överens med det näringsliv som i dag utvecklas inom
skogslänens inland.

Vissa kompletterande uppgifter

Ett persontransportstöd inrättades år 1986 och
upphörde år 1991. Syftet med stödet var att minska
Norrlandsföretagens kostnader för nödvändiga
personkontakter med Mellan- och Sydsverige. Stödet
omfattade tjänsteresor med flyg och järnväg för
personal anställd vid industriföretag inom
stödområdet. Företagets produktion skulle vara sådan
att företaget var berättigat till godstransportstöd
eller hade en verksamhet inriktad på
uppdragsverksamhet av teknisk eller ekonomisk natur.

Stödområdet utgjordes av Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län samt Örnsköldsviks,
Sollefteå och Kramfors kommuner i Västernorrlands
län. Stöd utgick med 20-40 % av de
bidragsberättigade kostnaderna. Stöd lämnades enbart
för den del som översteg 10 000 kr. Ett högsta tak
för de bidragsberättigade kostnaderna fastställdes
till 200 000 kr.
Stödet utnyttjades i långt mindre utsträckning än
vad regering och riksdag förutsatt. Från en beräknad
ram på 24 miljoner kronor år 1986 minskade anslaget
successivt till 10 miljoner kronor per år. Stödet
kritiserades också för byråkrati och krångel. Ett
riksdagsbeslut om att persontransportstödet skulle
upphöra ingick i en större besparing (prop.
1990/91:100 bilaga 8, bet. 1990/91:TU21).
I EG-kommissionens riktlinjer för statligt stöd
för regionala ändamål anges att regionalstöd som är
avsedda att minska ett företags löpande kostnader
(driftstöd) i princip är förbjudna. Driftstöd kan
endast lämnas inom ramen för s.k. försumbart stöd.
Detta innebär att ett företag får ta emot högst 100
000 euro i sammanlagt stöd under en treårsperiod.
Kommissionen har godkänt de nuvarande reglerna för
transportbidrag t.o.m. år 2006.
Det är Nutek som prövar ansökningar om
transportbidrag enligt förordningen om regionalt
transportbidrag. Nutek kan också lämna ytterligare
föreskrifter för tillämpningen av förordningen.
Enligt en skrivelse från Nutek till
Näringsdepartementet från oktober 2003 (N
2003/7698/NL) bidrar transportbidraget till många
små företags överlevnad i stödområdet. Bidragets
tillväxteffekter bedöms dock av verket som mycket
oklara. För närvarande utreder Nutek om stödet efter
år 2006 kan göras mer utvecklingsorienterat,
speciellt för små och medelstora företag. Uppgiften
att hantera transportbidraget hör enligt verket
bättre hemma hos en annan myndighet.

Glesbygdsverket (33:4)

Propositionen

Anslaget disponeras av Glesbygdsverket. Myndigheten
har till uppgift att genom påverkan på olika
samhällssektorer verka för goda levnadsförhållanden
och utvecklingsmöjligheter för glesbygds- och
landsbygdsbefolkningen med tyngdpunkten i
skogslänens inre delar samt i skärgårdsområdena.

Utgiftsprognosen för år 2003 uppgår till 26,5
miljoner kronor. Regeringen föreslår ett anslag på
25,6 miljoner kronor för år 2004.

Motionen

Folkpartiet anser i motion 2003/04:Fi240 att regionalpolitiken
måste läggas om i riktning mot mer generella
åtgärder. Glesbygdsverket som har en
opinionsbildande uppgift bör avvecklas.

Vissa kompletterande uppgifter

Som redovisats i det föregående föreslås i
betänkandet Mot en ny landsbygdspolitik (SOU
2003:29) ett antal förändringar av såväl
Glesbygdsverkets roll som politikområdet i stort (se
avsnittet Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken). I korthet förordas att en
särskild utvecklingsinriktad landsbygdspolitik
införs, frikopplad från den regionala
utvecklingspolitiken. Glesbygdsverket föreslås byta
namn till Landsbygdsverket och dess anslag bör
flyttas från utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling (från år 2004 Regional utveckling) till
politikområdet Landsbygdspolitik under utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar (under ett departement som kallas
Landsbygds- och jordbruksdepartementet).

Utredningsbetänkandet har remissbehandlats och
bereds för närvarande inom Regeringskansliet. En
sammanfattning av remissinstansernas yttranden över
betänkandet återfinns i avsnittet Allmän inriktning
av den regionala utvecklingspolitiken, till vilket
hänvisas.

Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden
2000-2006 (33:5)

Propositionen

Anslaget disponeras av länsstyrelserna i Jönköpings,
Örebro, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län samt Nutek för utbetalningar från
Europeiska regionala utvecklingsfonden avseende
programperioden 2000-2006. Regionalfonden
finansierar delvis programmen inom målen 1 och 2
(inklusive områden som får bidrag under en
övergångsperiod) samt finansierar helt
gemenskapsinitiativen Urban och Interreg III.

Utfallet för år 2002 var högre än anslaget
beroende på att genomförandet av
strukturfondsprogrammen kom i gång väl och på att
utbetalningarna för åren innan varit lägre än
beräknat. Anslagssparandet fick därmed tas i
anspråk. Utgiftsprognosen för år 2003 uppgår till 1
420 miljoner kronor, vilket är högre än anslaget på
1 200 miljoner kronor. Även under innevarande
budgetår väntas därför anslagssparandet tas i
anspråk.
Regionalfondsramen för programperioden 2000-2006
beräknas till ca 7 900 miljoner kronor för de
svenska programmen. Till och med april 2003 har 27 %
av regionalfondsramen utbetalats och 77 % intecknats
i beslut. Prognosen är att cirka 35 % av ramen skall
vara utbetald vid årets slut.
Anslaget föreslås uppgå till 1 200 miljoner kronor
år 2004. Till anslaget finns ett bemyndigande.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under år 2004 besluta om åtaganden
som innebär utgifter på högst 3 500 miljoner kronor
under åren 2005-2008. Syftet är att anpassa anslaget
till ett långsiktigt planerande för de beslutande
myndigheterna enligt de intentioner som ligger till
grund för EG:s fleråriga strukturfondsprogram.

Inga motioner har väckts på detta område.

Regionalt och lokalt utvecklingsarbete

Motionen

I motion 2003/04:N370 (c) anförs att Centerpartiet
vill tillföra ytterligare resurser till
utvecklingsarbetet, fördelat i två delar - en del
för regionala behov och en del för lokal utveckling.
Den regionala delen skall kunna användas till
åtgärder som regionala myndigheter, näringsliv och
ideell sektor gemensamt avtalar om. Den lokala delen
av utvecklingspengarna skall kunna betalas ut direkt
till lokalt utvecklingsarbete, t.ex. till byalag,
och kunna användas som medfinansiering i olika typer
av EU-projekt, som lokala utvecklingsgrupper
initierar. I ett första steg föreslås 100 miljoner
kronor till detta nya anslag för lokalt
utvecklingsarbete. (Centerpartiets motionskrav om en
översyn av de regionalpolitiska stöden i syfte att
frigöra resurser har tagits upp i avsnittet Allmän
inriktning av den regionala utvecklingspolitiken.)

Vissa kompletterande uppgifter

Det kan erinras om att frågor om lokalt program för
lokal utveckling och entreprenörskap behandlades
utförligt hösten 2001 i utskottets betänkande
2001/02:NU4 (s. 84). Regeringen bedömde (prop.
2001/02:4) att det fanns behov av ett program för
lokal utveckling och entreprenörskap inom ramen för
breda partnerskap på lokal nivå. Programmet har två
insatsområden, nämligen utvecklingsarbete med
tyngdpunkt mot den ideella sektorns möjligheter att
bidra till den lokala utvecklingen och
entreprenörsfrämjande åtgärder med tyngdpunkt mot
personer och företagare med utvecklingsidéer.
Särskild vikt skall läggas vid ungdomars och
kvinnors deltagande.

Enligt regeringsbeslut i september 2002 har
regeringen uppdragit åt berörda länsstyrelser och
självstyrelseorgan att utarbeta och genomföra lokala
program för lokalt utvecklingsarbete och
entreprenörskap. Högst 30 miljoner kronor beviljas
för perioden 2002-2004. Programmet finansieras via
det tidigare redovisade anslaget Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (33:1). Medlen skall
användas för att främja lokalt utvecklingsarbete
inom ramen för ideella organisationers verksamhet.
Högst 10 % av medlen får, efter behovsprövning,
användas för utgifter hos ideella organisationer i
samband med deras medverkan i mötesaktiviteter på
regional nivå under programmens utarbetande m.m.
Programmen kommer genom annan medfinansiering att ha
en större omfattning än de av regeringen beslutade
medlen om 30 miljoner kronor. Länen har under det
första halvåret 2003 beslutat om program på området
och redovisat dessa till Regeringskansliet. Den
övervägande delen av pengarna fokuserar på området
lokal utveckling där en viktig del är samverkan,
nätverk, skapande av arenor för erfarenhetsutbyte,
idédiskussioner och utvecklingsprojekt.
Inom Nutek pågår arbete med en sammanställning av
de olika länens lokala program. Av dessa skall ett
par exempel redovisas i detta sammanhang.

Stockholms län

I Stockholms län syftar programmet till att

- uppmuntra nya lokala och gränsöverskridande
nätverk som inte är så etablerade i befintliga
projektformer,
- på lokal nivå upptäcka den idéutveckling och
kreativitet som finns,
- utveckla möten och arenor för idéutbyte,
- utveckla gränsöverskridande arbete mellan privat
sektor, offentlig sektor och social ekonomi,
- frigöra kraft för lokal utveckling,
- bidra till hållbar lokal utveckling, trygghet,
jämställdhet och mångfald genom en ständig
lärprocess.

Målet är att synliggöra lokal utveckling och ge
möjligheter för personer och grupper med idéer om
utveckling att komma vidare och testa sina idéer.
Programmet skall i första hand uppmuntra och
stimulera de utvecklingsidéer som kan betraktas som
"steget innan" det är ett färdigt projekt eller
affärsidé och prioritera nya lokala nätverk med
entreprenörsfrämjande åtgärder.

Västernorrlands län

Programmet gäller för hela länet, men tätortsnära
landsbygd, glesbygd och skärgård har högst
prioritet. Västernorrland har två insatsområden,
dels lokalt utvecklingsarbete där medel för
exempelvis planer, inventeringar och analyser kan
beviljas, dels lokalt entreprenörskap där syftet är
att främja ökat entreprenörskap genom
inspirationsstöd till personer, föreningar eller
företag. Programmet skall ses som en del i
tillväxtarbetet och syfta till att förstärka det
lokala inflytandet, skapa och utveckla mötesplatser
och ge möjlighet till lokala satsningar.

Länen skall redovisa en slutrapport till Nutek
senast den 30 april 2005. Nutek skall i sin tur
redovisa en samlad uppföljning av programarbetet
till Regeringskansliet senast den 1 augusti 2005.
Enligt uppgift från den ideella föreningen
Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva finns det
numera ca 4 000 lokala utvecklingsgrupper, vilket
kan jämföras med ungefär 1 000 grupper år 1990.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ansluter sig till de av regeringen
framlagda förslagen till anslag m.m. i
budgetpropositionen.

I motionerna 2003/04:Fi240 (fp), 2003/04:N345
(kd), 2003/04:N370 (c) och 2003/04:N389 (m) förordas
andra belopp än regeringen föreslagit för olika
anslag inom utgiftsområdet. Motionsyrkandena innebär
att Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna förordat en lägre ram än den som
regeringen föreslagit, medan Centerpartiet förordat
en högre ram än regeringsförslaget. Näringsutskottet
har i ett yttrande (i form av ett protokollsutdrag)
över proposition 2003/04:1 såvitt gäller
utgiftsramar m.m. jämte motioner meddelat
finansutskottet att utskottet tillstyrker
regeringens förslag till ram för utgiftsområdet och
avstyrker motsvarande motionsyrkanden. Av
protokollsutdraget framgår att företrädarna i
näringsutskottet för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet
tillstyrker förslagen i respektive motion.
Finansutskottet har nyligen tillstyrkt regeringens
förslag till ram för utgiftsområde 19 (bet.
2003/04:FiU1). Riksdagen beslutade den 19 november
2003 om fördelning av utgifter på utgiftsområden för
år 2004 och godkände beräkningen av utgifter på
utgiftsområden för åren 2005 och 2006.
Av särskilda yttranden till detta betänkande
framgår att företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet vidhåller sina förslag till ramar för
olika utgiftsområden.
När det gäller hemsändningsbidraget inom ramen för
stödet till kommersiell service, vilket tagits upp i
motion 2003/04:N289 (c), ser utskottet positivt på
att nya regler har införts fr.o.m. november 2003. De
nya mer generösa reglerna innebär att statens bidrag
kan uppgå till högst 60 kr per hushåll och
hemsändningstillfälle i stället för tidigare 45 kr.
Enligt utskottets uppfattning, vilken motsvarar
regeringens förslag, bör anslaget för landsbygdslån
minska avsevärt från nivån 60 miljoner kronor under
år 2003 till 20 miljoner kronor under år 2004.
Förslaget i motion 2003/04: N345 (kd) att minska
anslaget ytterligare biträds inte av utskottet mot
bakgrund av de skäl som tagits upp i det föregående.
Efterfrågan på landsbygdslån kan komma att öka
utöver den nivå som motsvarar utgiftsprognosen för
år 2003, dvs. drygt 10 miljoner kronor.
I fråga om Glesbygdsverkets roll och uppgifter
inom den regionala utvecklingspolitiken anser
utskottet att den nu pågående beredningen av
landsbygdspolitiska frågor inklusive Glesbygdsverket
(se avsnittet Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken) bör inväntas. Enligt
utskottets uppfattning är det av utomordentligt stor
vikt att ett fullgott beslutsunderlag kommer att
ligga till grund för eventuella förslag angående
Glesbygdsverket. I väntan på att allt material
föreligger anser inte utskottet att det är aktuellt
att diskutera förändringar.
Kommissionen godkände relativt nyligen de
nuvarande reglerna för transportbidraget. Liksom
tidigare utgår utskottet från att den myndighet som
har till uppgift att pröva frågor om
transportbidrag, Nutek, noggrant följer utvecklingen
och - såsom också har skett helt nyligen - ger sina
synpunkter i fråga om behov av eventuella
förändringar. De aktuella motionerna bör därför inte
föranleda någon åtgärd.
När det gäller det i motion 2003/04:N370 (c)
begärda nya anslaget för regionalt och lokalt
utvecklingsarbete vill utskottet erinra om att
motsvarande ändamål till viss del föreligger inom
anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder.
I detta sammanhang bör särskilt nämnas de lokala
programmen för lokalt utvecklingsarbete och
entreprenörskap, vilka nu är utarbetade och
beslutade inom länen samt redovisade till
Regeringskansliet. Beträffande det lokala
utvecklingsarbetet anser utskottet att det är
positivt att så många initiativ har tagits av lokala
utvecklingsgrupper, hembygdsföreningar och
kulturföreningar för att få den egna bygden att
överleva och utvecklas och för att skapa
förutsättningar för sysselsättning.
Med det anförda tillstyrker utskottet de av
regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2004
inom utgiftsområde 19 (se bilaga 2). Likaså
tillstyrks de övriga här berörda förslagen till
riksdagsbeslut som framlagts i budgetpropositionen.
Samtliga aktuella motionsyrkanden avstyrks därmed.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken (punkt 1)

av Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström (fp), Åsa Torstensson (c), Stefan
Hagfeldt (m), Henrik von Sydow (m) och Lars
Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N328 yrkandena
2, 4, 6, 9, 12 och 25 och 2003/04:N345 yrkande 1 och
avslår motionerna 2003/04:N210, 2003/04:N255 yrkande
1, 2003/04:N271, 2003/04:N278, 2003/04:N322,
2003/04:N330 yrkandena 5, 6 och 8, 2003/04:N336
yrkande 4, 2003/04:N338 yrkande 1, 2003/04:N344
yrkande 1, 2003/04:N362, 2003/04:N378 och
2003/04:A341 yrkande 2.

Ställningstagande

Liksom föregående år instämmer vi i målet för den
regionala utvecklingspolitiken men vi vill lägga
tyngdpunkten på andra strategier än regeringen.

Statsmakterna bör stå för de legala och ekonomiska
ramarna för den regionala utvecklingspolitiken; i
övrigt bör inriktningen vara decentralisering i
syfte att uppnå en hållbar tillväxt i alla delar av
Sverige. Regioner blir livskraftiga när människor
med kraft och vilja samverkar lokalt i ett
underifrånperspektiv. Vi förordar en politik som
mobiliserar och uppmuntrar människor att ta egna
initiativ och ta ansvar för både sig själva och sin
bygd. Varje region och varje bygd har sin styrka och
sina möjligheter som bäst kan tas till vara genom
lokala initiativ. Tillgång till kultur, service och
bra fritidsaktiviteter är en viktig förutsättning
för att skapa en anda av gemenskap på landsbygden,
vilket är väsentligt för att attrahera invånarna.
Frågan om landsbygds- och skärgårdspolitikens
ställning i relation till den regionala
utvecklingspolitiken är under utredning. När det
gäller de organisatoriska frågorna menar vi att
beslutsunderlaget, inte minst från EU:s sida, bör
inväntas. Däremot anser vi att det finns skäl att
markera vikten av att landsbygdspolitiken och
skärgårdspolitiken skall syfta till en allsidig
utveckling av landsbygden respektive skärgården,
trots skillnaderna mellan dessa båda slags områden
när det gäller åretruntboende och fritidsboende.
Utvecklingsfrågorna omfattar exempelvis företagande,
bredbandsutbyggnad, tillgång till utbildning och
offentlig service samt utveckling av de areella
näringarna och anslutande verksamheter.
En framtidsinriktad regional utvecklingspolitik
bör inriktas på att skapa förutsättningar för
utveckling. Enligt vår syn handlar det i första hand
om att förbättra möjligheterna för företagande och
arbete och att förstärka landsbygdsregionernas
konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. För
detta krävs en genuin förståelse för företagandets
villkor. I överensstämmelse med uppfattningen i
motion 2003/04:N345 (kd) anser vi att strävan bör
vara att näringslivet skall ges mer generella
villkor, ägnade åt att ge goda förutsättningar för
tillväxt i hela landet. Den nuvarande inriktningen
på olika - och komplicerade - bidragsformer måste
brytas. Då elimineras riskerna för att företagsstöd
och bidrag snedvrider konkurrensen, vilket minskar
effektiviteten i samhällsekonomin.
För de företagsstöd som trots allt behövs anser vi
i likhet med den regionalpolitiska utredningen (SOU
2000:87) att inriktningen i huvudsak bör ligga på
generella stöd. I budgetpropositionen håller
regeringen tyvärr fast vid en föråldrad politik med
bidrag, delegationer, utredningar och stark statlig
styrning.
Det är ett oavvisligt krav att alla insatser inom
den regionala utvecklingspolitiken utvärderas så att
de instrument som kan behövas inom den nationella
politiken och inom de prioriterade områdena
successivt kan effektiviseras.
Särskilt viktigt är det att skapa förutsättningar
som gör att små företag, ofta med kvinnor och
invandrare som drivande kraft, stimuleras att växa
liksom att nya företag startas. En bredare öppning
för konkurrens inom den offentliga sektorn skulle i
många fall gynna kvinnors företagande. Vi ser
positivt på att jämställdhetsaspekterna beaktas inom
ramen för den regionala utvecklingspolitiken, bl.a.
genom att resultatuppgifterna kommer att anges för
kvinnor respektive män - i enlighet med kravet i
motion 2003/04:N328 (c). Integrationsaspekternas
inlemmande i den regionala utvecklingspolitiken är
ett område som bör belysas bättre.
Ett mer dynamiskt företagande och fler arbeten i
privat sektor kräver insatser i huvudsak på andra
områden än inom utgiftsområde 19 Regional
utveckling, nämligen i första hand i fråga om
skatterna, arbetsmarknaden, kunskapsutvecklingen och
transportsektorn. Vi tror också att mångfald och
kreativitet utvecklas bättre inom ramen för lokala
initiativ och med ett minskat statligt inflytande.
Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
bifalla här behandlade yrkanden i motionerna
2003/04:N345 (kd) och 2003/04:N328 (c). Övriga
motionsförslag bör avslås av riksdagen.

2. EG:s framtida sammanhållningspolitik
(punkt 4)

av Åsa Torstensson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:N328 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår mening står det klart att det kommer att
krävas reformer av EG:s sammanhållningspolitik i
samband med nästa programperiod. En viktig faktor är
självfallet den planerade utvidgningen av unionen. I
detta ligger inte minst att beakta den stora
ökningen av sociala, ekonomiska och regionala
skillnader som följer av utvidgningen. EG-
kommissionens andra lägesrapport visar att de
ekonomiska klyftorna mellan de svagaste och de
rikaste regionerna kommer att fördubblas genom
utvidgningen. Dessa problem måste nogsamt beaktas.
Behovet av en ökad effektivitet när det gäller
användningen av strukturfondsmedlen är en annan
faktor i detta sammanhang. Beslutsfattandet måste
dessutom präglas av förenkling och långtgående
decentralisering, vilket bl.a. innefattar att ett
underifrånperspektiv i högre utsträckning bör
anläggas. Som anförs i motion 2003/04:N328 (c) kan
kritik riktas mot det nuvarande
ovanifrånperspektivet på den finansiella styrningen
inom EU. Helt klart enligt vår uppfattning är att EU
inte bör få detaljstyra medel för regional
utveckling.

Enligt uppgift kommer kommissionen inom kort att
lägga fram den tredje sammanhållningsrapporten med
konkreta förslag inför nästa programperiod. Den
diskussion som nu äger rum är ägnad att utgöra en
förberedelse för de steg i beslutsprocessen som
väntar under kommande år. För att påverka
utformningen av den framtida
sammanhållningspolitiken krävs ett aktivt och
engagerat medlemskap från Sveriges sida.
Sammanhållningen kring en europeisk dimension är
enligt vår uppfattning det viktigaste målet.
Med hänsyn till att det nu visat sig att Sverige
har svårt att få med sig andra länder på den
förhandlingslinje som riksdagen stakade ut
föregående år anser vi att det är mycket viktigt att
Sverige och Finland starkt hävdar gleshetskriteriet.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen
ställa sig bakom vad som ovan anförts. Därvid
bifalls motion 2003/04:N328 (c) i aktuell del.

3. Ansvar för företagsstöd inom den regionala
utvecklingspolitiken (punkt 5)

av Åsa Torstensson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:N328 yrkande 1 och
avslår motionerna 2003/04:N215 yrkandena 1 och 2 och
2003/04:N335 yrkande 8.

Ställningstagande

Som beskrivs i motion 2003/04:N328 (c) har
regionalpolitiken traditionellt kännetecknats av
omfattande centralstyrning. Enligt vår mening är det
emellertid så att lokala och regionala organ har ett
betydligt bättre beslutsunderlag än centrala
myndigheter. Om fler människor kan påverka
utvecklingen på sin ort kan den lokala utvecklingen
påskyndas. Växtkraft skapas bäst underifrån, men en
förutsättning för självbärande och livskraftiga
regioner är att den lokala nivån kan stärkas genom
ökat självbestämmande. Därför anser vi att makten
bör omfördelas så att direktvalda regionala organ
ansvarar för de företagsstöd och olika
utvecklingsmedel som tillförs det regionala
utvecklingsarbetet.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen
bifalla här behandlat yrkande i motion 2003/04:N328
(c).

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Anslag m.m inom utgiftsområde 19 Regional
utveckling

av Ulla Löfgren (m), Stefan Hagfeldt (m) och
Henrik von Sydow (m).

Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett
övergripande mål för den ekonomiska politiken skall
vara att möjliggöra ökad tillväxt, att människor
skall kunna leva på sin lön och stärkt trygghet.
Antalet sjukskrivna och förtidspensionerade måste
minskas genom att sjukvård och rehabilitering
förbättras. Detta kräver bl.a. en målmedveten
politik för ett ökat arbetsutbud, rejäla satsningar
på kunskap och forskning samt påtagliga
förbättringar av klimatet för företagande. För att
möjliggöra allt detta krävs en politik som
innehåller lägre skatter för både löntagare och
företagare, en skärpning av bidragssystemen,
avregleringar och ökad konkurrens samt en ökad
trygghet för och stärkt självkänsla hos medborgarna.

Våra förslag skall var trygga, väl sammanhållna
och syfta till att skapa de bästa förutsättningarna
för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla
större möjligheter till ett rikare liv. Genom en
större enskild sektor och ett starkare civilt
samhälle kan både företag och människor växa. Vi
vill att fler, inte färre, kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
och självkänslan ökar också genom att hushållen får
en större ekonomisk självständighet. Friheten och
rättigheten att välja bidrar både till mångfald, en
bättre kvalitet och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en växling från subventioner och
bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,
främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar
vi om de människor som är i störst behov av
gemensamma insatser och som har små eller inga
möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser
för att på ett tryggt sätt kunna genomföra de
uppgifter som skall vara gemensamma. Exempelvis
tillförs betydande resurser för att bryta den ökade
sjukfrånvaron och de ökande förtidspensioneringarna.

Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning, skatteförändringar
samt finanspolitiska ramverk - präglas av ordning
och reda och skall ses som en helhet där inte någon
eller några delar kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra. Eftersom riksdagens
majoritet den 19 november 2003 har beslutat om ramar
för de olika utgiftsområdena i enlighet med
finansutskottets förslag och därmed valt en annan
inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 19.
I det följande redovisar vi i korthet det moderata
alternativet till politik inom utgiftsområde 19. Vår
politik finns närmare utvecklad i motionerna
2003/04:Fi239 (m) och 2003/04:N389 (m) och beloppen
framgår av bilaga 2. Våra principiella ståndpunkter
framgår av de nämnda motionerna och av våra
reservationer i näringsutskottets betänkande
2001/02:NU4 i samband med utskottets beredning av
regeringens proposition om den regionala
utvecklingspolitiken. Vår uppfattning om vissa
grunddrag beträffande inriktningen av den regionala
utvecklingspolitiken framgår dessutom av reservation
1 (m, fp, kd, c) i detta betänkande.
För budgetåret 2004 har vi förordat en minskning
av anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska
åtgärder med 550 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)
påvisade företagsstödens negativa effekter, och då
särskilt de selektiva stödformernas, samt att de
hanteras på ett sådant sätt att de bidrar till en
konservering och därmed utgör ett hinder för
utveckling. Vidare visade utredningen tydligt att
företagsstöd aldrig kan ersätta entreprenörskap,
företagande och dynamik. I enlighet med dessa
slutsatser vill vi minska de selektiva stödformerna
och ersätta dem med generella åtgärder som
förbättrar förutsättningarna i regionerna.
Budgetpropositionen visar att regeringen håller
fast vid en föråldrad och kontraproduktiv politik.
Det är vår uppfattning att den regionala
utvecklingspolitiken i stället bör inriktas på att
skapa förutsättningar för olika regioners och
människors möjligheter till utveckling. Genom att
bl.a. förbättra och bygga ut vägnätet, skapa en
utbyggd IT-infrastruktur, sänka drivmedelsskatter
och sociala avgifter och i övrigt förbättra
villkoren för företagande vill vi lägga grunden för
tillväxt i hela Sverige.

2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utveckling

av Eva Flyborg (fp) och Yvonne Ångström (fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2004
innebär i sina huvuddrag strategiska
skattesänkningar på arbete och företagande inom
ramen för en ansvarsfull budgetpolitik. Syftet är
att uppnå en långsiktig och uthållig tillväxt. Våra
utgiftsökningar avser främst förbättringar inom
hälsovård, sjukvård och social omsorg, rättsväsende
och ökat internationellt bistånd.

Folkpartiets förslag till utgiftsram för
utgiftsområde 19 Regional utveckling har emellertid
avvisats i budgetprocessens första steg. Då vårt
budgetförslag är en helhet är det inte meningsfullt
att delta i fördelningen på anslag inom
utgiftsområdet. Vi väljer således att inte delta i
utskottets beslut avseende moment 6 om anslag m.m.
inom det aktuella utgiftsområdet för budgetåret
2004.
För utgiftsområde 19 har vi förordat ett anslag
för år 2004 som är 512 miljoner kronor lägre än
Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och
Miljöpartiets förslag. I partimotion 2003/04:Fi240
(fp) redovisas Folkpartiets syn på de
regionalpolitiska anslagen. Vår syn på den regionala
utvecklingspolitiken genomsyras liksom tidigare år
av ett underifrånperspektiv och tar sin utgångspunkt
i den enskilde individen.
Som bl.a. den regionalpolitiska utredningen (SOU
2000:87) visat skulle de traditionella
regionalpolitiska stöden kunna reduceras. De
selektiva stödformerna inom den regionala
utvecklingspolitiken bör enligt vår uppfattning
minskas för att på sikt avvecklas. För år 2004 har
Folkpartiet därför föreslagit att anslaget (33:1)
Allmänna regionalpolitiska åtgärder skulle minskas
med 500 miljoner kronor i förhållande till vad
regeringen föreslår i budgetpropositionen. På två
års sikt vill vi avveckla Glesbygdsverket, som
främst ägnar sig åt opinionsbildning. Därför
föreslogs för år 2004 en minskning av verkets anslag
med 12 miljoner kronor.
Vår principiella uppfattning om hur den regionala
utvecklingspolitiken skall utformas framgår av
reservationer i näringsutskottets betänkande
2001/02:NU4. Folkpartiets uppfattning om vissa
grunddrag beträffande inriktningen av politiken kan
dessutom utläsas i reservation 1 (m, fp, kd, c) i
här föreliggande betänkande. Utöver vad som
redovisas i dessa sammanhang vill vi erinra om vår
syn på politiken, vilken beskrivs i Folkpartiets
motion 2002/03:Fi240 i fråga om behovet av en
långsiktig skattereform, avveckling av det statliga
bolagsinnehavet, en omläggning av
arbetsmarknadspolitiken, mer investeringar i
vägnätet m.m.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utveckling

av Lars Lindén (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än den
Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på
att långsiktigt förbättra Sveriges
tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer
för minskad ohälsa, förbättrad lönebildning och
strategiska skattesänkningar på arbete och sparande.
Därtill bör infrastrukturen och de långsiktiga
förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande
kraftigt förbättras. Därigenom skapas
förutsättningar för att sysselsättningen skall kunna
öka i en sådan utsträckning att välfärden tryggas
för alla.
Det handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste
göras mer flexibel och där de rekordhöga sjuktalen
måste mötas med en kraftigt förbättrad
rehabilitering, förebyggande åtgärder och en
förbättrad arbetsmiljö. Det handlar om skatterna på
arbete och företagande som måste sänkas och på sikt
anpassas till omvärldens lägre skattetryck. Det
handlar om det svenska konkurrenstrycket som måste
förbättras. Vidare måste den offentliga sektorn
förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas
behov och bättre tillvarata personalens kompetens
och idéer. Dessutom måste valfriheten inom
familjepolitiken öka, rättsväsendet återupprättas,
pensionärernas ekonomiska situation stärkas och
infrastrukturen förbättras. Kristdemokraternas
ekonomiska politik sammanfattas i motion
2003/04:Fi241.
Målet med våra reformer på dessa områden är att
skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt på
åtminstone 3 % per år över en konjunkturcykel, där
sysselsättningen kan öka utan att inflationen tar
fart, där den enskildes valfrihet, personliga ansvar
och välfärd kan öka utan politisk detaljstyrning,
där den offentliga sektorn kan vitaliseras och möta
ökande behov utan att jagas av krympande skattebaser
och där statens finanser blir mindre
konjunkturkänsliga. Den "utveckling" som pågår under
socialdemokratiskt styre är den omvända:
sysselsättningen minskar, tillväxten väntas bli
lägre än i omvärlden, statsskulden ökar,
detaljstyrningen ökar och i stora delar av
kommunsektorn erbjuds sämre vård och omsorg till
högre skatt.
Riksdagsmajoriteten - bestående av företrädare för
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
- har nu genom beslut om ramar för de olika
utgiftsområdena samt godkännande av beräkningen av
statens inkomster för år 2004 ställt sig bakom en
annan inriktning av politiken i det första
rambeslutet om statsbudgeten. Därför redovisar jag i
detta särskilda yttrande (i stället för i en
reservation) den del av vår politik som rör
utgiftsområde 19 och som jag skulle ha yrkat bifall
till om Kristdemokraternas förslag till ramar hade
vunnit riksdagens bifall i den första
beslutsomgången.
Den regionala utvecklingspolitikens främsta
uppgift är enligt min mening att bidra till
utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet.
Målet för den politik vi förordar är att hela
Sverige skall leva och att varje kommun skall vara
ett fungerande samhälle, där människor kan få sina
grundläggande behov av arbete och service
tillgodosedda.
I Kristdemokraternas partimotion 2003/04:Fi241 och
kommittémotion 2003/04:N345 redovisas vår syn på
anslagen inom den regionala utvecklingspolitiken.
Våra förslag innebar att ramen för utgiftsområde 19
skulle minskas med 250 miljoner kronor jämfört med
det förslag som presenteras i budgetpropositionen.
Som bl.a. den regionalpolitiska utredningen (SOU
2000:87) visat kan de traditionella
regionalpolitiska stöden minskas. Den ståndpunkten
delas av Kristdemokraterna. Anslaget (33:1) Allmänna
regionalpolitiska åtgärder omfattar 1 515 miljoner
kronor, varav en viss del disponeras av regeringen.
Vi anser att regeringen bör redovisa vad pengarna
skall användas till. Enligt vår uppfattning borde
anslaget minskas med 240 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.
100 miljoner kronor av denna besparing, på totalt
240 miljoner kronor, skulle vi vilja överföra till
utgiftsområde 24, Turistfrämjande (38:4). Vi skulle
då kunna fördubbla statens marknadsföring av vårt
land som det attraktiva och unika turistland som det
i verkligheten är. (Se vidare vår turistmotion
2003/04:N347.)
Detta skulle ge kraftiga, bestående,
regionalpolitiska effekter. Turistnäringen
uppskattar att över 17 000 nya arbetstillfällen inom
några år skulle skapas om vi fördubblade
marknadsföringen på turism. De flesta av dessa
arbetstillfällena skulle skapas i landsbygden.
I dag omsätter svensk turistnäring mindre än
hälften av EU-genomsnittet per capita. Regeringens
marknadsföring av turism är bland de lägsta i EU och
exempelvis bara en tredjedel så stor som våra
nordiska grannars satsningar. Det är mycket
anmärkningsvärt att regeringen avstår från att göra
denna lönsamma satsning på turism. Endast med en
halv procents ökning av de internationella
turisterna i Sverige skulle dessa 100 miljoner
kronor vara finansierade. Det realistiska resultatet
är dock att de internationella turisterna i landet
skulle öka rejält, på några års sikt, med en
fördubblad turistmarknadsföring. Statens inkomster
av detta skulle då öka med många miljarder kronor
per år och många arbetstillfällen skulle skapas i
gles- och landsbygden, där behoven av
arbetstillfällen är som störst. Man kan svårligen
hitta ett verkningsfullare sätt att få positiva,
bestående, regionalpolitiska effekter av en satsning
på 100 miljoner kronor.
När det gäller anslaget (33:2) Landsbygdslån, som
under år 2003 omfattar 60 miljoner kronor, menar jag
att nuvarande landsbygdslån är viktiga för
utveckling av gles- och landsbygden och att
verksamheten borde fortgå i den nuvarande
omfattningen. Det kan dock konstateras att
efterfrågan på landsbygdslånet under de gångna åren
varit liten. Resultatet har blivit att ett betydligt
anslagssparande har byggts upp. Kristdemokraterna
har därför bedömt att en fortsatt verksamhet på
området kan fortgå på samma nivå med ett anslag som
uppgår till 10 miljoner kronor i stället för 20
miljoner kronor, som regeringens förslag innebär.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utveckling

av Åsa Torstensson (c).

Centerpartiets förslag till ram för utgiftsområde 19
Regional utveckling för år 2004, vilket är 592
miljoner kronor högre än Socialdemokraternas,
Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag, har inte
vunnit riksdagens bifall i budgetprocessens första
steg. Då Centerpartiets budgetförslag är en helhet
är det i detta andra steg inte meningsfullt att
delta i beslut avseende fördelning och storlek av
olika anslag inom ramen. Jag väljer således att inte
delta i utskottets beslut avseende moment 6 om
anslag m.m. inom utgiftsområde 19 för budgetåret
2004.

Centerpartiets syn på de regionalpolitiska
anslagen har redovisats i partimotion 2003/04:Fi242
och i kommittémotion 2003/04:N370.
Växtkraft skapas bäst underifrån, anser
Centerpartiet. När många människor är med och bygger
samhället underifrån kan den lokala utvecklingen ta
fart. Stabil och långsiktig tillväxt skapas när hela
landet får vara med och bidra. Det förutsätter att
bidragstänkandet inom den regionala
utvecklingspolitiken bryts. För att skapa livskraft
i hela Sverige måste det finnas vissa
grundförutsättningar som t.ex. ökat regionalt och
kommunalt självstyre, ett förbättrat företagsklimat
för små och medelstora företag, välutbyggd
infrastruktur, en stärkt rättstrygghet och en väl
fungerande kommunal skatteutjämning. Ett rättvist
skatteutjämningssystem ger möjligheter för den
offentliga sektorn att hålla hög kvalitet i hela
landet.
Sverige är rikt på naturresurser som kan
vidareutvecklas samtidigt som en satsning på
småskalig livsmedelsproduktion, landsbygdsturism och
förbättringar för fiskenäringen ger resurser och
möjligheter för livskraftiga företag och bygder. Vi
vill också satsa på ett program för utveckling av
alternativa drivmedel ur spannmål och skogsråvara. I
utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle
har de agrara näringarna en nyckelroll.
Jämfört med regeringens förslag till anslaget
(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder har
Centerpartiet velat göra ytterligare satsningar på
olika regionala utvecklingsinsatser. Vi har därför
velat tillföra 492 miljoner kronor under detta
anslag.
Vidare vill Centerpartiet stärka den lokala nivån
genom ökat självbestämmande. Livskraft kommer
underifrån, och det är i de tusentals frivilliga
utvecklingsgrupperna som den lokala utvecklingen
främst skapas. Vi har förordat att ytterligare
resurser tillförs utvecklingsarbetet, fördelat på
två delar - en regional del och en del till den
lokala utvecklingen. Därför ville vi på ett nytt
anslag för regionalt och lokalt utvecklingsarbete
föra upp 100 miljoner kronor. De lokala
utvecklingspengarna borde betalas ut genom
regionmyndigheter eller kommuner direkt till lokalt
utvecklingsarbete som t.ex. byalag.
Utvecklingspengen skulle även kunna användas som
medfinansiering i olika typer av EU-projekt som de
lokala utvecklingsgrupperna initierar.
Centerpartiets uppfattning om vissa grunddrag
beträffande inriktningen av den regionala
utvecklingspolitiken framgår dessutom av reservation
1 (m, fp, kd, c) i detta betänkande.

bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2003/04:1 (utgiftsområde
19 Regional utveckling)

Regeringen föreslår

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder göra ekonomiska
åtaganden som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, innebär utgifter på högst 3 200 000 000
kronor under åren 2005-2012 (avsnitt 3.9.1),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 i fråga om ramanslaget 33:5 Europeiska
regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006
göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 3 500
000 000 kronor under åren 2005-2008 (avsnitt
3.9.5),

3. att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar
anslagen under utgiftsområde 19 Regional
utveckling i enlighet med uppställningen under
avsnitt 1 i propositionen.

Motioner från allmänna
motionstiden

2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

25. (delvis) Riksdagen anvisar för 2004 anslagen
under utgiftsområde 19 Regional utveckling enligt
uppställningen i tabell 12 i motionen.

2003/04:N210 av Viviann Gerdin m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ta fram ett
landsbygdspolitiskt framtidsprogram.

2003/04:N215 av Kenneth Johansson m.fl. (c, fp, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samtliga medel
för allmänna regionalpolitiska åtgärder, förutom
de som avser företagsstöd, av regeringen skall
tilldelas samverkansorgan i län där sådana finns.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att frågan om att
överföra beslut om företagsstöd till
samverkansorganen skall prövas snarast för
eventuellt genomförande till år 2005.

2003/04:N236 av Hans Stenberg och Göran Norlander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om transportstöd till
tjänsteföretag.

2003/04:N246 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om EU:s strukturfonder.

2003/04:N255 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utarbeta en
samlad syn för utvecklingen av landsbygden i syfte
att uppnå tillväxt i hela Sverige.

2003/04:N267 av Birgitta Sellén och Solveig
Hellquist (c, fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
se över bemyndigandesystemet när det gäller anslag
33:1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
möjligheterna att införa ett budgetsystem som inte
riskerar att försvåra myndigheternas möjligheter
att effektivt stödja företag inom ramen för det
regionalpolitiska stödsystemet.

2003/04:N271 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att göra vissa kommuner i
Norrbotten till försöks- och modellkommuner för en
ny regionalpolitik.

2003/04:N278 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förutsättningarna för en
levande landsbygd.

2003/04:N288 av Runar Patriksson och Anita Brodén
(fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättandet av en
glesbygdsombudsman.

2003/04:N289 av Margareta Andersson och Birgitta
Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka
hemsändningsbidraget.

2003/04:N322 av Jan-Olof Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om uppföljning och
utvärdering av användningen av offentliga resurser
till stöd för sysselsättning och tillväxt.

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en omfördelning av
makt så att direktvalda regionala organ ansvarar
för de företagsstöd och olika utvecklingsmedel som
tillförs det regionala utvecklingsarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den framtida
behandlingen av landsbygdsfrågor och regionala
utvecklingsfrågor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s framtida
sammanhållningspolitik borde rikta in sig på att
förstärka sammanhållningen och den "europeiska
dimensionen" inom unionen i stället för att
detaljstyra medel för regional utveckling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målet för en
landsbygdspolitik.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn av
hur det regionalpolitiska stödet fungerar och
betalas ut bör kunna leda till att rejäla resurser
frigörs för regionala och lokala
utvecklingsresurser.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utvärdering och
förändringar av regionalpolitiken utifrån ett
jämställdhetsperspektiv.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
analysera invandrares villkor ur ett
regionalpolitiskt perspektiv.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att formulera en
särskild skärgårdspolitik.

2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utveckling av
lokal demokrati.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
vidareutveckling av Folkrörelserådets verksamhet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om grundservicepaket
och servicepunkter.

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N
Hedström (mp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
lokalbefolkningen och regionens invånare ökad makt
över de regionalpolitiska medlen.

2003/04:N336 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka
jämställdheten.

2003/04:N338 av Rosita Runegrund och Sven Brus (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en samlad politik för utveckling av de
svenska skärgårdsområdena.

2003/04:N344 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre villkor för
landsbygdsutveckling.

2003/04:N345 av Lars Lindén m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principer och mål
för regional utveckling.

7. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2004 anvisa
anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling med förändringar i förhållande till
regeringens förslag enligt uppställning i
motionen.

2003/04:N362 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om landsbygdens särskilda
villkor.

2003/04:N370 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar anslagen under utgiftsområde 19
Regional utveckling med ändringar i förhållande till
regeringens förslag enligt uppställning i motionen.

2003/04:N378 av Jan-Olof Larsson och Ingela Thalén
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att skapa en levande
kust och skärgård.

2003/04:N385 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förenkling av ansökan av
pengar från EU:s strukturfonder.

2003/04:N389 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 19 anslag
33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder 964 835
000 kr.

2003/04:N409 av Jarl Lander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om transportstödet.

2003/04:A341 av Carina Ohlsson m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om offentliga
resurser som syftar till att främja sysselsättning
och tillväxt.

bilaga 2

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år
2004 inom utgiftsområde

19 Regional utveckling

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning. Företrädarna för
(m), (fp), (kd) och (c) har avstått

från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 1-4).

Belopp i 1 000-tal kronor
---------------------------------------------------------------------------
---------------------
Anslag AnslagstypRegeringens
förslag
(m) (fp) (kd) (c)
--------------------------------------------------------------------
----------------------------
33:1Allmänna regionalpolitiska
åtgärder (ram) 1 514 835 -550 000 -
500 000 -240 000 +492 000
--------------------------------------------------------------------
----------------------------
33:2Landsbygdslån (ram) 20 000
-10 000
--------------------------------------------------------------------
----------------------------
33:3Transportbidrag (ram) 346 000
--------------------------------------------------------------------
----------------------------
33:4Glesbygdsverket (ram) 25 612 -
12 000
--------------------------------------------------------------------
----------------------------
33:5Europeiska regionala (ram) 1 200 000
utvecklingsfonden perioden
2000-2006
--------------------------------------------------------------------
----------------------------
33:6Regionalt och lokalt (ram)
+100 000
utvecklingsarbete*
--------------------------------------------------------------------
----------------------------
--------------------------------------------------------------------
----------------------------
Summa 3 106 447 -550 000 -
512 000 -250 000 +592 000
--------------------------------------------------------------------
----------------------------
* = Förslag om nytt anslag