Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU12

Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet drygt 50
motionsyrkanden om olika utrikeshandelspolitiska
frågor. Samtliga yrkanden avstyrks av utskottet.
Ställningstagandena från utskottet har föranlett sju
reservationer.

Utskottet understryker att frihandel kan vara en
stark välståndsskapande kraft för såväl de
utvecklade länderna som för världens fattigaste
länder. Vidare betonar utskottet att stabila och
rättvisa spelregler för ett fritt utbyte av varor
och tjänster är en avgörande förutsättning för
ekonomisk tillväxt och sysselsättning. I fråga om
utvecklingen mot en ökande mängd bilaterala och
regionala handelsavtal finns det flera positiva
drivkrafter men också en viss osäkerhet om
konsekvenserna för u-länderna, menar utskottet.
Beträffande frågor om Världshandelsorganisationen
(WTO) stöder utskottet i högsta grad ett snabbt
återupptagande av WTO-förhandlingarna, vilket inte
minst u-länderna har mycket att vinna på. Vidare
finns ett starkt stöd inom utskottet för att
inriktningen bör vara en ökad öppenhet inom WTO.
Enligt utskottets mening är det viktigt att de
svenska förhandlingspositionerna även
fortsättningsvis redovisas öppet i riksdagen, inte
minst inför WTO:s ministermöten. I en reservation
(mp) uttalas att det är nödvändigt att förhandla i
en lugnare takt, som tillåter alla länder att
utvärdera hittillsvarande verksamhet. Dessutom
måste, enligt reservanten, fattigdomsbekämpningen
vara i fokus för handelspolitikens utformning liksom
på andra områden.
När det gäller immaterialrättsliga frågor anser
utskottet att det är mycket positivt att
överenskommelser har kunnat göras inom WTO:s ram,
vilka medger att u-länderna kan införskaffa
mediciner för att bekämpa nationella hälsokriser som
t.ex. hiv/aidsepidemin. I en reservation (v, mp)
uttalas att de regler som styr tillgången på viktiga
mediciner till rimliga priser i fattiga länder
endast gäller under mycket särskilda förhållanden.
WTO:s tjänsteavtal (GATS) har, menar utskottet, en
utformning som gör det möjligt för u-länderna att
ansluta sig på ett sätt som överensstämmer med deras
förmåga och möjligheter. Enligt utskottet är det
viktigt att svenska tjänsteleverantörer, liksom
övriga leverantörer från EU, skall kunna verka på
andra länders tjänstemarknader utan att bli
diskriminerade på basis av nationalitet.
Reservanterna (v, mp) anser att avtalet är behäftat
med så stora brister att det inte borde ha införts i
sitt nuvarande skick.
Beträffande handel, miljö och sociala frågor
stöder utskottet inriktningen att WTO-
förhandlingarna skall bidra till en hållbar, social
och ekologisk utveckling för jordens alla länder.
Det finns flera skäl för att Sverige skall verka för
att en uppförandekod av bindande natur på sikt
inrättas inom OECD, anför utskottet. I en
reservation (v, mp) anförs att behovet av
internationellt bindande regler för transnationella
företag är oavvisligt. I en annan reservation (kd)
görs bedömningen att det behövs gemensamma
riktlinjer inom EU för hur s.k. etiska koder i
näringslivet skall fungera och kontrolleras.
När det gäller EU-frågor anser utskottet - i
likhet med motionärerna - att det är önskvärt att
stärka den inre marknaden. Utvecklingen fortgår på
detta område. Vissa tjänster är det dock inte
lämpligt att konkurrensutsätta. I en reservation (m,
fp, kd, c) uttalas att den inre marknaden
ytterligare bör effektiviseras; ett viktigt mål är
att integrera tjänstemarknaderna inom EU.
EU:s snushandelsförbud bör avskaffas anser
utskottet enhälligt och hänvisar till att frågan
prövas av EG-domstolen.
Angående exportkreditfrågor ser utskottet positivt
på Exportkreditnämndens reviderade miljöpolicy,
vilken ytterligare kommer att utvecklas. Det är
också positivt att frågor om etisk hänsyn, bl.a.
rörande antikorruption och sociala frågor, utvecklas
vidare. I en reservation (kd, v, c, mp) hävdas att
Exportkreditnämndens nya miljöpolicy inte är
heltäckande och att en obligatorisk miljöprövning
skall föregå alla beslut om statliga exportkrediter.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Frihandel
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K419
yrkande 11 och 2003/04: L353 yrkande 7.

2. WTO-frågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U351
yrkandena 4 och 5, 2003/04: N320 yrkandena 1 och
2 och 2003/04:N340 yrkandena 2-9, 13 och 16.
Reservation 1 (mp)

3. Vissa immaterialrättsliga frågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L284
yrkandena 1 och 7 och 2003/04:So313 yrkande 6.
Reservation 2 (v, mp)

4. Avtal om handel med tjänster

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So645
yrkande 4 och 2003/04: N320 yrkandena 3-11.
Reservation 3 (v, mp)

5. Handel, miljö och sociala frågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416
yrkande 34, 2003/04:U253 yrkande 1, 2003/04:U254
yrkande 18, 2003/04:U351 yrkande 6, 2003/04:U352
yrkande 9, 2003/04:MJ474 yrkande 2, 2003/04:N234
yrkandena 1 och 2, 2003/04:N334 yrkandena 1 och
3, 2003/04:N340 yrkandena 10 och 11 och
2003/04:N414 yrkande 22.
Reservation 4 (v, mp)
Reservation 5 (kd)

6. Vissa EU-frågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416
yrkandena 30 och 31 och 2003/04:K419 yrkande 10.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)

7. EU:s förbud mot försäljning av snus

Riksdagen avslår motion 2003/04:N285.

8. Exportkreditfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U254
yrkande 20, 2003/04:MJ400 yrkande 26,
2003/04:N272, 2003/04:N331 yrkandena 1-3, 5 och 6
och 2003/04:N334 yrkande 4.
Reservation 7 (kd, v, c, mp)

Stockholm den 30 mars 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Marie Granlund (s), Ingegerd
Saarinen (mp), Eva Flyborg (fp), Sylvia
Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s),
Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren
(m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Åsa
Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s),
Anne-Marie Pålsson (m), Lars Johansson
(s), Reynoldh Furustrand (s), Nyamko
Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Gunilla
Wahlén (v).

Redogörelse för ärendet och bakgrund

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 20 motioner från
allmänna motionstiden om vissa
utrikeshandelspolitiska frågor.

Representanter för Närings- och Utrikesdepartementen
har inför utskottet redovisat upplysningar om ett
förslag till EU-direktiv om tjänster på den inre
marknaden. Vidare har företrädare för
Kommerskollegium informerat om kollegiets utredning
om konsekvenser för u-länderna av avtalen inom
Världshandelsorganisationen (World Trade
Organization, WTO).

Världshandelsorganisationen (WTO)

De multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen
för Allmänna tull- och handelsavtalet, den s.k.
Uruguayrundan, inleddes år 1986 och avslutades i
april 1994. Förhandlingarna resulterade bl.a. i ett
avtal om upprättande av Världshandelsorganisationen,
vilket trädde i kraft år 1995.

Handelspolitiken är gemensam för EU, vilket
innebär att enhetliga regler gäller inom hela
unionen. Det handelspolitiska ramverket innebär
gemensam tulltaxa och gemensamma tull- och
handelsavtal i förhållande till länder utanför EU.
Normalt finns det inga nationella särregler inom EU;
sådana kan dock finnas när det gäller sanitära
och/eller hygieniska krav. Efter det att Sverige
blivit medlem i EU arbetar Sverige framför allt inom
gemenskapens ram för att påverka det globala
handelssystemet. Mål för Sverige är bl.a. att främja
svensk export och import och skapa öppnare och mer
tidsenliga regler för den internationella handeln.
De första reguljära ministerkonferenserna i WTO
avhölls i Singapore år 1996 och i Genève år 1998.
Vid den tredje ministerkonferensen i Seattle år 1999
misslyckades medlemsländerna att få till stånd en
överenskommelse om att inleda en ny multilateral
förhandlingsrunda. Inom ramen för den s.k. inbyggda
agendan fortsatte dock WTO-diskussionerna om
jordbruk och tjänster. Den fjärde
ministerkonferensen i Doha, Qatar, i november 2001,
resulterade i en ministerdeklaration med innebörd
att en ny handelsrunda skulle påbörjas och
förhandlingar inledas om handelsliberalisering för
alla varor och om förnyade regler för världshandeln
på ett flertal områden. Målet är att förhandlingarna
skall vara avslutade till den 1 januari 2005.
Den femte ministerkonferensen i Cancún, Mexiko, i
september 2003, bröt samman eftersom medlemsländerna
inte kunde komma överens om ett ramavtal för några
av de mest centrala frågorna. Sammanbrottet berodde
på
oenighet på många olika områden men främst på
jordbruksområdet, inbegripet de rika ländernas
jordbrukssubventioner. Oenighet fanns också i fråga
om de s.k. Singaporefrågorna (förenkling av
handelsprocedurer, insyn i offentlig upphandling,
investerings- och konkurrensfrågor). Konferensen
lade i dagen en öppen splittring mellan i- och u-
länder. Det uppföljande mötet i WTO:s allmänna råd i
Genève i december 2003 innebar inte något genombrott
men uppfattas som ett arbetsmöte på väg mot ett
återupptagande av förhandlingarna.
Mot den bakgrunden synes ett nytt handelsavtal
till årsskiftet 2004/05 knappast vara realistiskt.
Utvecklingen går samtidigt vidare med ett ökande
antal bilaterala handelsavtal vid sidan av WTO.
Utrikesutskottet har under hösten 2003 behandlat
en proposition om Sveriges politik för global
utveckling (prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU3).
Regeringens syn att målet för den samlade politiken
för global utveckling skall vara att bidra till en
rättvis och hållbar global utveckling delades av
utrikesutskottet. När det gäller handels- och
jordbrukspolitiken betonade utrikesutskottet
frihandelns betydelse men också de särskilda
förutsättningar som gäller för u-länderna.

Dispositionen i den fortsatta framställningen av
detta betänkande har byggts upp med hänsyn till att
näringsutskottet har efterfrågat att regeringen
låter utreda konsekvenserna för u-länderna av WTO-
avtalen (se nedan). Kommerskollegium har nyligen
redovisat en utredningsrapport på detta område med
rubriken Konsekvenser för u-länderna av WTO-avtalen
(dnr 100-171-04). I stället för att återkomma till
olika rapportresultat i ett antal avsnitt i det
följande presenteras rapporten i sin helhet i
avsnittet nedan.

Konsekvenser för u-länderna av WTO-
avtalen

Uppdrag till Kommerskollegium

Utskottet fann vid behandlingen av de
utrikeshandelspolitiska frågorna våren 2003 (bet.
2002/03:NU5), att det rådde osäkerhet angående
utbytet för u-länderna av det befintliga
internationella handelssystemet. Det fanns olika
uppfattningar om konsekvenserna för u-länderna av
WTO-systemets ingående delar, regler, arbetssätt,
förhandlingar och förhandlingsresultat samtidigt som
u-länderna inte kunde uppfattas som en homogen
grupp. Utskottet ansåg därför att det skulle bringas
ökad klarhet i frågan om u-ländernas utbyte av WTO-
systemet. I enlighet med detta gjorde riksdagen ett
tillkännagivande om att Kommerskollegium borde ges i
uppgift att närmare utreda konsekvenserna för u-
länderna av WTO-systemet.

I juli 2003 uppdrog så regeringen åt
Kommerskollegium att utreda konsekvenserna av WTO-
systemet för u-länderna. Uppdraget gällde att
sammanställa och redogöra för den analys som finns
om WTO-systemets konsekvenser för u-länder. Vidare
var uppgiften att fånga upp den viktigaste
akademiska forskningen men även att beakta studier
som gjorts av större enskilda organisationer och
internationella organisationer. I uppdraget gavs
även exempel på faktorer som kollegiet kunde
studera, såsom marknadstillträde, handel, budget,
BNP, fattigdomssituation och inkomstfördelning,
behov av institutionsbyggnad samt kostnader,
besparingar eller vinster av att genomföra WTO-
avtalen.

Rapporten om konsekvenserna för u-länderna av
WTO-avtalen var färdigställd i slutet på
februari 2004. I det följande redovisas - trots
den stora mängden uppgifter i rapporten - en
summarisk sammanfattning. Inledningsvis i
rapporten ges ett antal avgränsningar och
definitioner, vilka bör uppmärksammas.
Rapporten analyserar inte konsekvenserna för u-
länderna av handel generellt, utan endast
effekterna av de olika WTO-avtalen på u-
ländernas handel. Vidare redovisas svårigheten
att fastställa orsakssamband, dvs. effekter som
har sin grund i WTO-avtalen och inte andra
faktorer som exempelvis regionala
frihandelsavtal.

Generella konsekvenser av WTO-avtalen

Marknadstillträde

Det främsta instrumentet för att säkra ett ökat
marknadstillträde är genom förhandlingar om
tullsänkningar. Som ett resultat har i-ländernas
tullar på industrivaror successivt reducerats till
genomsnittligt mycket låga nivåer. Vid en närmare
granskning kan dock konstateras att tullsänkningarna
varit mer begränsade eller i vissa fall rentav
obefintliga för varor av särskilt intresse för u-
länderna, t.ex. textil och konfektion (teko). I
genomsnitt möter därför u-länderna högre tullar än
i-länderna vid export. Tullarna är också generellt
sett betydligt högre i u-länderna än i i-länderna.
För u-länderna är marknadstillträdet för
industrivaror därmed mer begränsat i andra u-länder
än i i-länderna.

Ett viktigt instrument för att garantera ett ökat
marknadstillträde är den grundläggande principen om
mest gynnad nation (MGN), dvs. att varje
tullsänkning som görs automatiskt utsträcks till
alla övriga WTO-medlemmar. Det är dock möjligt för
WTO-medlemmarna att göra avsteg från MGN-principen
genom att bl.a. sluta regionala eller bilaterala
frihandelsavtal med andra länder för att sinsemellan
kunna avtala om mer långtgående tullsänkningar.
Under senare år har dessa avtal drastiskt ökat i
antal med påföljd att MGN-principens betydelse i
världshandeln har minskat. Effekten av denna
utveckling slår olika på olika länder; för många
fattigare länder betyder det en relativ försämring.

Minskat godtycke och större disciplin

Utifrån Kommerskollegiets erfarenhet dras slutsatsen att de
s.k. tillämpningsavtalen har lett till ett bättre
och stabilare marknadstillträde än om inga avtal
alls hade funnits och att utrymmet för
protektionism, diskriminering och godtycke i
motsvarande mån begränsats. Många av
tillämpningsavtalen är finansiellt kostsamma att
genomföra, vilket leder till att lågt utvecklade u-
länder har svårt att genomföra alla avtal. Länderna
i fråga får därmed svårt att leva upp till sina
skyldigheter och att dra nytta av sina rättigheter
enligt avtalen.

Handel

Världshandeln har ökat kraftigt, men det är svårt att säga om
denna utveckling kan kopplas till WTO. Den relativa
betydelsen av WTO minskar dock enligt rapporten,
medan antalet bilaterala och regionala handelsavtal
i världen uppvisar en snabb ökning.

Fattigdomssituation och inkomstfördelning

Fattigdomssituation och inkomstfördelning i relation till WTO
är svåra att utvärdera, då andra faktorer har större
betydelse än handel generellt och WTO i synnerhet.
Generellt kan dock sägas att snedvridningar av
handeln på grund av tullar, kvantitativa
restriktioner etc. bidrar till att minska det
globala välståndet genom att världens resurser inte
används effektivt. En friare handel förväntas därmed
leda till ett ökat globalt välstånd. Olika grupper
och länder påverkas dock på olika sätt av
handelsliberaliseringar.

Tvistlösning

Det nya förstärkta tvistlösningssystemet i WTO förbättrar
möjligheterna för u-länder att insistera på
efterlevnad av andra länders WTO-åtaganden. Systemet
är viktigt för u-länderna eftersom det ger dem
möjlighet att med andra medel än ekonomisk makt
försvara sina rättigheter.

Kostnader, besparingar eller vinster av att
genomföra WTO-avtalen

Vissa WTO-avtal är kostsamma att genomföra för resurssvaga u-
länder med bristande administrativ kapacitet och
outvecklad infrastruktur. Få krav ställs dock på de
minst utvecklade länderna (MUL), varför det inte är
dessa som drabbas hårdast av kostnaderna utan
snarare andra lågutvecklade och resurssvaga u-länder
som inte har MUL-status.

Immaterialrätt

Genomförandet av avtalet om handelsrelaterade
aspekter av immaterialrätter (Trade Related
Aspects of Intellectual Property Rights, det
s.k. TRIPs-avtalet), och instanser för att det
skall efterlevas, kan medföra stora
statsfinansiella kostnader för u-länder med
begränsad budget. På kort sikt kan u-länderna
ha en tung börda för att betala
immaterialrättighetsinnehavarna i i-länder. På
längre sikt kan u-länderna få positiva
samhällsekonomiska konsekvenser av att ha ett
effektivt immaterialrättssystem, särskilt när
det gäller överföring av teknik.
Tröskeleffekter tycks dock finnas; de positiva
effekterna materialiseras inte förrän länderna
har uppnått en viss nivå av ekonomisk
utveckling.

Konsekvenser av WTO-avtalen för olika grupper
av länder

Uppdelning av länder

I WTO gäller självvalsprincipen, vilket innebär att varje land
avgör om det vill behandlas som i- eller u-land.
Eftersom u-länderna inte är en homogen grupp har
Kommerskollegium valt att göra samma klassificering
som FN:s utvecklingsorgan, dvs. hög, medelhög
respektive låg utvecklingsnivå.

Hög utvecklingsnivå

I denna kategori ingår bl.a. Hongkong, Singapore, Sydkorea och
Israel samt några länder i Central- och Sydamerika,
såsom Argentina, Chile, Costa Rica, Mexiko och
Uruguay. Dessa länder har redan en utvecklad
handelskapacitet och gynnas därmed av
handelspartners åtaganden om marknadstillträde och
tullsänkningar. De deltar dessutom aktivt i
förhandlingar och i det löpande WTO-arbetet och har,
enligt kollegiets bedömning, inga påtagliga
svårigheter att implementera gjorda åtaganden.

Dessa länder har också gjort mer långtgående
åtaganden om tullsänkningar för industrivaror än
övriga mindre utvecklade u-länder. Även detta har
enligt vissa studier gynnat dessa länders
utveckling. På både jordbruks- och tjänsteområdet
väntas flera av u-länderna med en hög
utvecklingsnivå kunna dra nytta av ytterligare
liberaliseringar. Dessa länder är relativt flitiga
användare av tvistlösningssystemet.

Medelhög utvecklingsnivå

Länder som Brasilien, Egypten, Indien, Kina och Sydafrika
tillhör denna ganska stora och heterogena kategori.
Här återfinns också Filippinerna, Indonesien,
Malaysia och Thailand.

Ett antal länder ur denna kategori är
jordbruksexporterande länder med offensiva intressen
som skulle kunna dra nytta av ett ökat
marknadstillträde på jordbruksområdet. Flera viktiga
textilproducenter, såsom Kina och Indien, väntas bli
gynnade av den avreglering av tekokvoterna som skall
ske vid årsskiftet 2004/05. Andra länder i kategorin
väntas dock förlora på avtalet om textil och
konfektion. I många länder är det främst kvinnor som
arbetar i tekoindustrin, vilket betyder att kvinnor
som grupp blir starkt påverkade av den nämnda
avregleringen.

Låg utvecklingsnivå

Majoriteten av de afrikanska länderna befinner sig i denna
kategori. De flesta av länderna ingår också i MUL-
gruppen, som beviljas extra undantag i flera avtal,
utöver den vanliga särbehandlingen av u-länder. Få
eller inga krav ställs på länder i MUL-gruppen,
vilket rimligtvis innebär att kostnaderna för att
implementera avtalen blir lägre.

De fattiga länder i denna kategori som inte
tillhör MUL-gruppen behandlas som övriga u-länder i
WTO. Mot bakgrund av att vissa avtal är mycket
resurskrävande är det för många av dessa länder
svårt att genomföra avtalen. Generellt kan sägas att
dessa länder deltar i relativt låg utsträckning i
WTO-arbetet.
Ännu har inget land inom MUL-gruppen drivit något
fall inom ramen för WTO:s tvistlösningssystem. Detta
kan vara ett tecken på att de inte har de resurser
som krävs för att använda systemet. En annan
förklaring är ländernas låga andel av världshandeln
och/eller varusammansättningen i deras export. Trots
dessa länders låga deltagande i WTO-avtalen gör
Kommerskollegium bedömningen att de gynnas av WTO-
medlemskapet genom minskad risk för diskriminering
och godtycklighet samt genom att efterlevnaden av
avtalen säkerställs genom tvistlösningsmekanismen.
WTO innebär därmed att även andra faktorer än
ekonomisk makt är av betydelse.

2003/04

NU12

Utskottets överväganden

Frihandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden
beträffande frihandel med hänvisning till att
motionsönskemålen ligger i linje med pågående
strävanden för att förbättra det
multilaterala handelssystemet.

Motionerna

Frihandeln måste fungera och reformeringen av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik måste prioriteras, sägs
det i kommittémotion 2003/04:L353 (m). Tullhindren
måste enligt motionärerna avskaffas, dels för att
Europas konsumenter inte skall behöva betala
överpriser, dels för att världens fattigare länder
kan förbättra sina livsvillkor genom att kunna
exportera fritt.

I motion 2003/04:K419 anför Folkpartiet att en
avreglering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik
skulle förbättra förutsättningarna dels för u-
ländernas landsbygdsbefolkning, dels för
konsumenterna inom unionen. EU bör omgående ta
initiativ till en omstart av WTO:s
utvecklingsrunda och till avskaffande av
handelshinder för import av jordbruksprodukter
och enklare industrivaror från u-länderna till
i-länderna. Ytterligare åtgärder som önskas av
motionärerna gäller avskaffande av EU:s och
Förenta staternas antidumpningsåtgärder samt
avlägsnande av EU:s exportsubventioner på
jordbruksprodukter. Motionärerna framhåller att
omfattande reformer, liberalisering och
avreglering av unionens jordbrukspolitik krävs
för att EU skall kunna fungera som en motor för
ekonomisk utveckling och välfärd.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

I publikationen "International trade statistics 2003" från WTO
redovisas utvecklingen av världshandeln t.o.m. år
2002. Under år 2002 återhämtade sig världshandeln
från den djupa nedgången under år 2001. Den
genomsnittliga ökningen av varuexporten i världen
uppgick till 4 % under år 2002, medan ökningen för
EU-länderna uppgick till 6 %. För de minst
utvecklade länderna ökade varuexporten med 8 % under
år 2002, vilket innebar en väsentlig förbättring
jämfört med året innan.

För år 2002 beräknas att den totala varuexporten i
världen uppgick till 6 455 miljarder dollar, varav
Sverige stod för 1,3 % (81,1 miljarder dollar). Av
varuimporten svarade Sverige för 1,0 % (66,2
miljarder dollar). Såväl den svenska exporten som
importen ökade väsentligt jämfört med år 2001.

Utvecklingen under år 2003 innebar enligt
Statistiska centralbyråns statistik att den svenska
varuexporten ökade med 2 % (till 819 miljoner
kronor), medan importen under samma period ökade med
3 % (till 673 miljarder kronor).

Frihandel som välståndsskapande kraft

Utrikesutskottet har under hösten 2003 gjort överväganden som
berör handelspolitiken. I betänkande 2003/04:UU3 om
Sveriges politik för global utveckling (s. 65)
hänvisar utrikesutskottet till tidigare
ställningstaganden av bl.a. näringsutskottet och
framhåller att en fri och öppen handel med
överenskomna spelregler är ett kraftfullt instrument
för att åstadkomma utveckling och sprida ekonomiska
framsteg. Vidare sägs att det är ett i högsta grad
svenskt intresse att värna om frihandel och
förespråka dess principer.

I detta sammanhang kan redovisas att statsminister
Göran Persson i sin regeringsförklaring i september
2003 informerade om att ett metodutvecklingscentrum
skulle inrättas i syfte att motverka hindrande
handelsbyråkrati. Enligt nuvarande planer skall ett
centrum etableras i Göteborg med bidrag och
medverkan från både statliga och privata aktörer.
Grundtanken är att förenklande av
handelsprocedurerna leder till bättre
konkurrenskraft för de svenska exportföretagen. Ett
formellt beslut om inrättandet kan väntas under
sommaren 2004.

Frihandel när det gäller jordbruksvaror respektive
industrivaror

I WTO-arbetet utgör en liberalisering av handeln på
jordbruksområdet en fundamental del av det åtagande
som alla WTO-medlemmar har gjort. Detta innebär i
praktiken att handelsstörande internstöd minskar,
att alla former av exportstöd på sikt avskaffas och
att det kan skapas betydande marknadsöppningar för
jordbruksprodukter. Regeringen har sedan Sverige
blev medlem i EU drivit linjen att den gemensamma
jordbrukspolitiken måste reformeras. Jordbruksstöden
snedvrider konkurrensen och leder till att
produktionsresurser som skulle kunna användas på ett
bättre sätt i samhällsekonomin låses in i
jordbrukssektorn. Sverige är ett av de länder inom
EU som kraftigast driver på för fortsatta
handelsliberaliseringar på jordbruksområdet.

I juni 2003 beslutade EU om en reform av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Reformen syftade till
att i större utsträckning marknadsorientera
produktionen. Genom frikoppling av stöden ges
lantbrukarna ett inkomststöd utan några krav på
produktion. Regeringens linje är att stöden
successivt skall dras ned. Reformen innebär även en
ökad marknadsanpassning, vilket betyder att
konsumenterna i större utsträckning kommer att styra
vad som produceras. Några större besparingar i
budgeten räknas inte med.
Regeringen arbetar mycket aktivt inom EU-kretsen
för att medlemsländerna i WTO skall återuppta de
strandade Dohaförhandlingarna. Målen om ökande
handelsliberalisering rör inte enbart jordbruksvaror
utan även industrivaror, där sänkta tullar och
borttagandet av icke-tariffära handelshinder är de
centrala delarna. I detta sammanhang kan noteras att
de minst utvecklade u-länderna har fått rätt - dock
med vissa övergångsregler - till tullfri export till
EU inom ramen för programmet "allt utom vapen"
(everything but arms).

De nya medlemsländerna i EU blir en del av en
gemensam marknad. Länderna har själva förhandlat
fram sina villkor för anslutning till EU och kommer
att följa de regler som gäller för övriga
medlemsländer i EU. Både WTO-avtalet och EU:s
interna lagstiftning innehåller bestämmelser som
under vissa förhållanden möjliggör
antidumpningsåtgärder. Sådana åtgärder kan vara
antidumpningstullar, vilka importlandet tar ut på
import av prisdumpade varor när exportpriset är
lägre än på exportörens hemmamarknad. Det är endast
när de dumpade varorna förorsakar väsentlig skada
för industrin på importmarknaden som åtgärder får
vidtas. Regeringen verkar för en begränsning av
antidumpningsåtgärder.

Frihandel och u-länder

När det gäller u-ländernas utbyte av WTO-avtalen hänvisas till
Kommerskollegiums rapport om konsekvenser för u-
länderna av WTO-avtalen, vilken sammanfattats ovan.

Beträffande "särskild och differentierad
behandling" av u-länderna sägs i
ministerdeklarationen från Doha att detta skall vara
en integrerad del av förhandlingarna. Avsikten är
att u-länderna inte skall behöva göra lika
långtgående åtaganden som i-länderna. Det kan röra
sig om lägre tullsänkningar, längre
övergångsperioder och en möjlighet att skydda
särskilt känsliga delar av sin produktion.
Regeringen stöder att u-länderna ges särskild och
differentierad behandling.
Ett initiativ som Sverige ställt sig bakom och
aktivt verkat för gäller förslag om att avskaffa
alla produktionsrelaterade stöd och exportstöd till
bomullssektorn så att u-länderna skall kunna
konkurrera på lika villkor. Detta initiativ har
hittills inte lett till framgång.
Vidare kan nämnas att regeringen har inlett ett
arbete med att inrätta en svensk kontaktpunkt,
syftande till att hjälpa u-länder att övervinna
olika slags handelshinder som de möter vid sin
export till Sverige. Bakgrunden är bl.a. en
utredning (med rubriken Open Trade Gate Sweden, Ds
2003:48) om möjligheten att i Sverige etablera en
kontaktfunktion, vars främsta uppgift skall vara att
stödja u-länderna i deras ansträngningar att
övervinna administrativa och byråkratiska
handelshinder vid export till Sverige och EU. Enligt
betänkandet skall kontaktpersonen företräda u-
landsexportörer och bistå dem med information och
handledning samt förmedla kontakter. Vidare
konstateras att det finns komparativa fördelar med
att placera funktionen inom Kommerskollegium. Ett
formellt beslut om kontaktfunktionen kommer att
fattas under våren 2004.

I regeringens deklaration vid den
utrikespolitiska debatten i riksdagen i
februari 2004 (prot. 2003/04:67) konstaterade
utrikesminister Laila Freivalds att global
tillväxt och utveckling i fattiga länder kräver
att det nuvarande handelssystemet
vidareutvecklas och reformeras. Sverige verkar
därför för att förhandlingarna inom
världshandelsorganisationen WTO skall
återupptas så snart som möjligt. Förtroendet
vill Sverige försöka återskapa genom samarbete
med Brasilien, Indien, Sydafrika och andra
länder i Afrika, och genom bilaterala och
regionala samarbeten. Vidare informerade
utrikesministern om att OECD (Organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling) på
svenskt initiativ skall undersöka hur i-
länderna kan öppna handeln inom hittills
skyddade sektorer.

Utskottets ställningstagande

Liksom tidigare vill utskottet framhålla att det i
högsta grad är ett svenskt intresse att värna om
frihandel som princip. Frihandel kan enligt
utskottets sätt att se vara en stark
välståndsskapande kraft för såväl de utvecklade
länderna som för världens fattigaste länder. Vidare
vill utskottet betona att stabila och rättvisa
spelregler för ett fritt utbyte av varor och
tjänster är en avgörande förutsättning för ekonomisk
tillväxt och sysselsättning.

U-länderna har en sämre utgångsposition, bl.a.
beroende på att många industriländer, inklusive EU-
kretsen, fortfarande har betydande hinder för import
av varor som är viktiga för u-ländernas export.
Dessa länder behöver tillträde till
industriländernas marknader men också en friare
världshandel rent generellt för att kunna dra nytta
av sina komparativa fördelar. Som konstateras i
Kommerskollegiets ovan redovisade rapport möter u-
länderna genomsnittligt högre tullar än i-länderna
vid export, dels därför att i-länderna har höga
tullar på varor som är av exportintresse för u-
länderna, dels därför att u-länderna själva har
högre tullar än i-länderna. I rapporten pekas
samtidigt på den positiva faktorn att utrymmet för
protektionism, diskriminering och godtycke har
minskat.
När det gäller utvecklingen mot en ökande mängd
bilaterala och regionala avtal vill utskottet
understryka behovet av fortsatt engagemang i frågan.
Med hjälp av sådana avtal är det möjligt att inom en
mer begränsad länderkrets gå före och dra vinsterna
av marknadsöppningar men också finna lösningar på
handelspolitiska frågor som kan skapa modeller för
multilaterala avtal. För att denna utveckling också
framgent skall vara en positiv drivkraft krävs dock
att avtalen lever upp till de ramregler som sätts av
WTO. Det är också viktigt att det multilaterala
handelsregelverket utvecklas parallellt med de
bilaterala överenskommelserna, så att inte hela
frågekomplex faller utanför de internationella
reglerna, och på ett sådant sätt att de bilaterala
avtalen påskyndar marknadsöppningar multilateralt.
Utskottet känner viss osäkerhet när det gäller de
bilaterala och regionala avtalens konsekvenser för
u-länderna. Vidare är det väsentligt att Sverige är
med och bevakar så att de fattiga länder som nu
förhandlar om bilaterala avtal med bl.a. EU får det
stöd de behöver för att på ett effektivt sätt kunna
driva sina intressen gentemot starkare parter.
Frihandel medför också en snabb spridning av
information, vilket kan bidra till omvandling av
slutna samhällen till större öppenhet mot omvärlden.
Sverige bör enligt utskottets mening även
fortsättningsvis delta aktivt i arbetet med att
förbättra det multilaterala handelssystemet och
samtidigt stärka förtroendet för det. Utskottet vill
även ånyo framhålla att miljömässig och social
hänsyn är viktigt, samtidigt som dessa krav inte får
användas emot de länder som ännu inte - trots
ansträngningar - kan uppfylla kraven.
Vidare vill utskottet hävda att många konsumenter
- både enskilda och företag - kan gynnas av de
positiva effekterna av frihandel, som t.ex. lägre
priser, större utbud av varor och tjänster samt
bättre kvalitet.
Motionsönskemålen om fortsatt eller ökad frihandel
ligger väsentligen i linje med utskottets
inställning. Frihandeln förbättrar förutsättningarna
för tillväxt i hela världsekonomin. I en liten öppen
ekonomi som den svenska finns det en lång tradition
av att hävda den fria handeln eftersom vårt land
gynnas av ett fritt utbyte. Vårt välstånd bygger
till stor del på specialisering och handelsutbyte.
Men frihandel är inte mindre viktig för u-länderna,
under förutsättning att dessa har reella möjligheter
att åstadkomma resultat genom att utnyttja
förhandlingsrätten. Eliminering eller minskning av
handelshindren skapar nya förutsättningar för
ekonomisk utveckling även i dessa länder och kan
göra det lättare att också göra andra framsteg,
t.ex. i fråga om mänskliga rättigheter, rättvisa och
social utveckling. Utskottet anser däremot inte att
frihandel är en tillräcklig förutsättning för att
uppnå sådana mål; det finns också behov av
politiska, ekonomiska och institutionella reformer
hos u-länderna och särskilt de minst utvecklade
länderna (MUL) innan dessa länder kan dra full nytta
av frihandelns positiva inverkan.
Med hänvisning till vad som ovan anförts anser
utskottet att det inte finns behov av något
initiativ från riksdagens sida med anledning av de
här aktuella motionsyrkandena.

WTO-frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om WTO-
frågor med hänvisning till pågående åtgärder
i fråga om ökad öppenhet, stöd till u-länder
m.m. Jämför reservation 1 (mp).

Motionerna

I kommittémotion 2003/04:U351 skriver
Kristdemokraterna att WTO:s tvistlösningsmekanism
ytterligare bör stärkas. Förslaget om att inrätta en
permanent tvistlösningspanel skulle stärka systemets
auktoritet och göra det mer oberoende av
"diplomatisk dragkamp". Motionärerna anser även att
det är viktigt att underlätta de mindre utvecklade
ländernas tillgång till tvistlösningssystemet.
Regeringen bör undersöka möjligheterna till hårdare
sanktionsåtgärder mot de länder som inte efterföljer
tvistlösningspanelens beslut, exempelvis genom att
tillåta kollektiva åtgärder, föreslår motionärerna.

Vidare förordas en ökad öppenhet inom WTO. Enligt
motionärerna kan regeringen initiera bildandet av en
parlamentarisk församling för WTO i syfte att stärka
kopplingen mellan de internationella
organisationerna och medborgarna. Medlemsstaterna
bör i högre grad föra en dialog med det civila
samhällets företrädare inför WTO:s förhandlingar för
att stärka den politiska dialogen.
I kommittémotion 2003/04:N320 (mp) begärs att
regeringen verkar för en ökad öppenhet i WTO-
förhandlingarna. Vidare hävdar motionärerna att det
inte är försvarbart att utestänga medborgare och
folkvalda från insyn i förhandlingarna om
tjänsteavtal, de s.k. GATS-förhandlingarna.
Motionärerna föreslår att regeringen delger
riksdagen sina skrivelser och EU-positioner inför
WTO:s ministerrådsmöten så att riksdagen ges
möjlighet att diskutera Sveriges positioner i
förväg.
I motion 2003/04:N340 (mp) tas en mängd olika WTO-
frågor upp. Inför mötet i Cancún i september 2003
hade bl.a. föreslagits att mötena skulle vara öppna
för alla medlemsländer, att det borde framgå vem
förslagen kom ifrån och att det skulle finnas tid
att bedöma förslagen och möjlighet för alla
medlemsländer att delta i samtliga förhandlingar.
Inget av förslagen tillgodosågs enligt vad som sägs
i motionen. Då förhandlingarna ofta sker i slutna
rum och ofta är sekretessbelagda blir varken den
svenska riksdagen eller allmänheten informerade om
Sveriges agerande inom WTO. Enligt motionärerna
måste WTO demokratiseras. De anser också att
riksdagen i större utsträckning bör få ta del av
regeringens skrivelser, vilket skulle möjliggöra en
demokratisk diskussion. Vidare yrkas på att
regeringen skall verka för att förhandlingarna skall
föras i en lugnare takt.
En utveckling mot ökad öppenhet i WTO-
förhandlingarna bör säkras bl.a. genom att alla
länder får tillträde och möjlighet att delta i alla
möten och förhandlingar. Det skall framgå vilka som
står bakom förslagen och det skall finnas
tillräckligt med tid för att bedöma förslagen,
argumenterar motionärerna. Även inom WTO:s
tvistlösningspanel måste öppenheten öka.
Motionärerna påpekar vidare att WTO:s
förhandlingar inte är offentliga och att de i
viktiga avseenden är sekretessbelagda. Genom att
regeringen sekretessbelägger sina handlingar om WTO-
arbetet blir inte den svenska riksdagen och
allmänheten tillfredsställande informerade om
Sveriges del i de pågående GATS-förhandlingarna,
enligt motionärerna.
I motionen karakteriseras WTO:s
förhandlingssystem, bl.a. i de olika
standardsättande kommittéerna, som slutet och
odemokratiskt. Regeringen bör därför verka för att
WTO skall offentliggöra mer av innehållet i de
förhandlingar som i dag sker i slutna rum.
Vidare föreslås att det skall införas strikta
regler i syfte att begränsa lobbyorganisationers
inflytande över WTO-processen. Motionärerna anser
att skyddet av företagsverksamhet har stärkts medan
företagens ekonomiska inflytande inte har reglerats
i samma utsträckning, vilket har lett till att WTO:s
avtal främst fungerar till den rika världens fördel.
Motionärerna efterlyser förbättrade
utvärderingsmetoder av hur de tidigare WTO-avtalen i
praktiken fungerat för de fattigaste länderna. Mot
denna bakgrund föreslås att regeringen skall verka
för att en ordentlig utvärdering av framför allt
Uruguayrundan görs innan nya förhandlingsområden
aktualiseras.
Vad gäller genomförandet av WTO-beslutet om stöd
för att avskaffa dumpning genom exportsubventioner
anser motionärerna att den text som lades fram i
Cancún år 2003 innehåller alltför vaga förslag.
Bland annat saknas en tidsgräns för genomförandet.
Enligt motionärernas mening bör regeringen driva på
hårdare för att stoppa de rika ländernas dumpning av
jordbruksprodukter, vilket drabbar de fattiga
ländernas export.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

De i motionerna berörda frågorna är i stor utsträckning
upptagna i utskottets betänkande från våren 2003 om
vissa utrikeshandelspolitiska frågor (bet.
2002/03:NU5), till vilket hänvisas. Efter utskottets
ställningstaganden i samband med nämnda betänkande
har utvecklingen bl.a. inneburit att WTO-
förhandlingarna i Cancún brutit samman, vilket
kommer att redovisas i det följande.

Anita Brodén (fp) ställde i november 2003 en fråga
(fr. 2003/04:302) till näringsminister Leif
Pagrotsky om återupptagande av WTO-förhandlingarna.
Näringsministern förklarade att Sverige konsekvent
framfört till kommissionen att EU bör visa vilja att
förhandla igen och att detta bör ske med
utgångspunkt från de framsteg som trots allt gjordes
i Cancún. Vidare klargjordes att Sverige anser att
EU borde visa större flexibilitet på
jordbruksområdet och bl.a. gå med på att fasa ut
exportstöden. Tyvärr är Sverige alltför ensamt om
den hållningen, påpekade näringsministern.

Vidare ställde Anita Brodén (fp) vid riksdagens
frågestund den 29 januari 2004 en fråga till
jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om vad
Sverige gjort för att EU skall verka för ett
återupptagande av WTO-förhandlingarna i syfte att
lyfta fram tredje världens möjligheter (prot.
2003/04:60). Enligt jordbruksministerns svar har
Sverige intensivt drivit de frågor som är centrala
för att lyckas med förhandlingarna, men när EU väl
har fattat beslut om positionen, inordnar sig
Sverige i EU-kretsen.

WTO-förhandlingarnas fortskridande

Tidsplanen i förhandlingarna beslutades gemensamt av WTO:s
medlemmar vid ministermötet i Doha år 2001. Där
sattes slutdatum för förhandlingarna till den 1
januari 2005 samt delstationer för förhandlingarnas
olika områden. Förhandlingarna har hittills inte
hållit den beslutade tidtabellen.

Efter sammanbrottet vid WTO:s femte ministermöte i
Cancún i september 2003 har följt en period av
intensiva konsultationer på bilateral nivå och i
olika regionala grupperingar.
Den svenska regeringen har verkat för att
förhandlingarna snarast skall återupptas. Ett av
skälen är att det ligger i u-ländernas intresse att
målsättningen för utvecklingsdagordningen från Doha
kan uppnås.
I enlighet med ministeruttalandet vid WTO-mötet i
Cancún hölls ett möte i WTO:s allmänna råd i
december 2003. Vid mötet konstaterades att tilltron
till det multilaterala handelssystemet var utbredd
men att det saknades nödvändig politisk vilja och
flexibilitet för att kunna överbrygga sakliga
skillnader och återuppta förhandlingarna. I januari
2004 tog Förenta Staternas chefsförhandlare Robert
Zoellick ett initiativ genom att sända ett brev till
samtliga WTO-medlemmar med uppmaningen att återuppta
Dohaförhandlingarna. Brevet innehöll också ett
förslag om att hålla nästa ministermöte i Hongkong
redan år 2004. Brevets betydelse ligger i att det
klart framgår att Förenta Staterna har ett
engagemang för förhandlingarna, vilket enligt
uppgift har skapat ny energi kring
Dohaförhandlingarna. Ställningstagande i frågan om
en ministerkonferens i Hongkong år 2004 har skjutits
upp till halvårsskiftet 2004.

Det framgår av ministerdeklarationen från Doha att
en liberalisering av handeln på jordbruksområdet är
en fundamental del av det åtagande alla WTO-
medlemmar har gjort. En minskning av exportstöden är
en central del av dessa förhandlingar. Regeringen
har verkat för en snabb utfasning av
exportsubventionerna, vilket framförts såväl inom
som utanför EU-kretsen. Detta är en fråga av
särskild vikt för u-länderna.

EU om WTO-förhandlingarna

Kommissionen presenterade i november 2003 ett förslag till
reviderad EU-strategi efter Cancún. I meddelandet
(KOM/2003/734) från kommissionen till Europeiska
rådet och EU-parlamentet diskuteras hur
förhandlingarna angående Dohaprogrammet för
utveckling åter kan ta fart. Det konstateras i
meddelandet att grundtanken i utvecklingsagendan
från Doha fortfarande är giltig och att EU bör
stödja ett snabbt återupptagande av agendan.
Samtliga WTO-medlemmar måste vara beredda att
anpassa eller finjustera sin inställning på flera
specifika områden om återupptagandet skall bli
framgångsrikt. När det gäller balansen mellan
multilaterala och bilaterala eller regionala
förhandlingar har kommissionens samrådsförfarande
mycket tydligt lett fram till ståndpunkten att EU
även fortsättningsvis bör prioritera multilaterala
förhandlingar. Vidare redovisas åsikten att
förberedelserna inför och genomförandet av en
ministerkonferens kan förbättras vad gäller
effektiviteten och deltagande i systemet.

Kommissionen visar i meddelandet beredskap att
inta en mer flexibel inställning i olika frågor,
framför allt när det gäller de fyra
Singaporefrågorna (förenkling av handelsprocedurer,
insyn i offentlig upphandling, investerings- och
konkurrensfrågor). Detta innebär ett ökat gehör för
den svenska linjen att Singaporefrågorna inte skall
tas som ett paket utan värderas var och en utifrån
sina egna meriter. Vidare diskuteras frågan om
differentiering mellan u-länderna, bl.a. att de
rikare och mer utvecklade u-länderna borde kunna
erbjuda tull- och kvotfrihet för de allra fattigaste
u-länderna. Ett realiserande av detta förslag skulle
dock kräva att EU och andra i-länder ger någon
kompensation till de rikare u-länderna, framför allt
på jordbruksområdet. Det bekräftas i meddelandet att
EU fortfarande är berett till betydande åtaganden på
jordbruksområdet förutsatt att andra viktiga aktörer
är redo att visa samma beslutsamhet när det gäller
att nå en rättvis kompromiss. Vidare föreslås ett
särskilt initiativ i fråga om bomull inom ramen för
jordbruksförhandlingarna. Beträffande tjänster och
tillträde till andra marknader än
jordbruksmarknaden, anges det i meddelandet att EU
bör bibehålla sin höga ambitionsnivå. Det föreslås
även att EU bör försöka uppnå ambitiösa resultat i
fråga om regler för bl.a. antidumpning och
subventioner.

Vid sitt sammanträde i december 2003 behandlade det
allmänna rådet kommissionens ovan redovisade
meddelande. Rådet välkomnade ett återupplivande av
förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha.
Rådet ställde sig bakom kommissionens analys och
bekräftade de riktlinjer som kommissionen
föreslagit, bl.a. att synen på den multilaterala
handelspolitiken kvarstår oförändrad.

Öppenhet inom WTO

Arbete har pågått sedan ministerrådsmötet i Seattle år 1999 med
att förbättra den inre och yttre öppenheten i WTO,
inklusive deltagandet i och förberedelserna inför
ministerkonferenserna. I Dohadeklarationen (artikel
10) bekräftas medlemmarnas gemensamma ansvar för att
garantera intern öppenhet och effektivt deltagande
av samtliga medlemsländer samt åtagandet att
förbättra dialogen med allmänheten.

Sverige verkar för ökad transparens inom WTO.
Regeringens uppfattning är att alla WTO-medlemmar
skall ges full insyn i pågående arbete i WTO,
inklusive fullständig information om informella
samråd och om generaldirektörens och sekretariatets
aktiviteter. Samtidigt måste - i en organisation med
nästan 150 medlemmar - diskussioner kunna tillåtas i
mindre kretsar. Då informella möten hålls i en
begränsad krets är det emellertid centralt att
deltagarkretsen är representativ och att alla
medlemsländer efter sådana möten ges tid och
möjlighet att påverka texten innan den tas upp
formellt.
Nuvarande arbetssätt innebär att WTO genomför
särskilda informationsmöten för icke-statliga
organisationer (NGO:er) och medier om mer betydande
WTO-möten. Vidare hålls en rad seminarier och
"workshopar". När det gäller den interna
transparensen i organisationen har det mer än
tidigare blivit en praxis med öppna informella möten
med delegationscheferna. Trots namnet har dessa
möten inte begränsat sig till delegationscheferna
utan närvaron från delegationernas sida har varit
bred. Det ankommer också på WTO-medlemmarna själva
att ta ett större ansvar för att säkerställa
öppenhet om sina egna positioner i framtiden. Flera
delegationer offentliggör på eget ansvar sina
förhandlingsinlägg och gör dem även tillgängliga på
WTO:s och sina egna hemsidor.

Ett nytt parlamentariskt inslag i WTO har under de
senaste åren vunnit insteg genom Internationella
parlamentariska unionen (IPU). Parlamentarikermöten
har hållits i Genève och i Cancún. Bland de ämnen
som togs upp vid mötet i Cancún i september 2003 var
handel med jordbruksprodukter och minskning av
handelssubventioner, intellektuella rättigheter och
handel med tjänster. Enligt slutdeklarationen bör
parlamenten få en ökad roll när det gäller
internationella handelsfrågor. Vidare bör frågan om
större öppenhet i WTO drivas på genom att
parlamenten kommer närmare WTO-aktiviteterna. Enligt
uppgift finns det förslag att kalla denna typ av
parlamentariska möten i samband med WTO:s
ministermöten "Parlamentariska konferenser avseende
WTO".

Öppenhet i Sverige och inom EU om WTO-frågor

När det gäller de svenska positionerna och förhandlingarna i
WTO tillämpas öppenhet från regeringens sida genom
bl.a. den information som löpande ges till
riksdagen. Näringsminister Leif Pagrotsky
informerade exempelvis om WTO:s femte ministermöte i
Cancún i kammaren i september 2003. Riksdagen var
också representerad i regeringens delegation till
ministermötet liksom NGO-företrädare.

Vidare hålls regelbundna möten i regeringens
referensgrupp för WTO-frågor med företrädare för
fackföreningar, näringslivsorganisationer och
enskilda organisationer. Gruppen möts ungefär en
gång i månaden, och rapporterna från mötena finns
tillgängliga på Utrikesdepartementets hemsida. I
referensgruppen kan deltagarna lämna synpunkter som
i sin tur förbättrar det samlade beslutsunderlaget.
En särskild satsning på information om
handelspolitik och WTO lanserades på hemsidan under
år 2003.

Öppenhet är en viktig fråga för regeringen även på
tjänstehandelsområdet. I EU-arbetet argumenterar
Sverige bl.a. för mer intensiva konsultationer med
en bred krets intressenter. Svenska påtryckningar
bidrog till att EU-kommissionen genomförde
konsultationer med frivilligorganisationer och andra
intressenter i samband med framtagandet av EU:s
gemensamma bud. Även i Sverige gjordes en bred
konsultation med remissförfarande vid utarbetande av
det svenska budet.

Tvistlösningsmekanismen

Parallellt med Doharundan pågår förhandlingar om
tvistlösningssystemet. Slutdatum för förhandlingarna
är den 31 maj 2004, och avsikten är att de nya
reglerna därefter skall träda i kraft så snart som
möjligt. Syftet med förhandlingarna är att förbättra
och klargöra tvistlösningssystemet.

Frågan om ökad öppenhet är en av del av
förhandlingarna. EU driver t.ex. förslag om en mer
öppen tvistlösningsprocess samt förbättrade
möjligheter för allmänheten att inkomma med inlagor
till panelerna och överprövningsorganet, även i de
fall där panelen eller överprövningsorganet inte
uttryckligen begärt detta. Öppenheten är en
prioriterad fråga för Sverige, som har deltagit
aktivt i utarbetandet av EU:s förslag och även i
förhandlingsarbetet.
Vidare verkar EU för ett system med permanenta
panelmedlemmar, bättre efterlevnad av panelutslag
samt förändringar så att fler utvecklingsländer och
förhandlingssvaga länder kan driva tvister i WTO.
Sverige har deltagit aktivt i utarbetandet av EU:s
förslag och även i förhandlingsarbetet. Till exempel
har Sverige tagit fram särskilda analyser av
möjligheten att införa ett system med mer permanenta
panelmedlemmar, frågan om ökad öppenhet samt frågan
om utvecklingsländers möjlighet att använda
tvistlösningssystemet. Analyserna har ingått i det
underlag som EG-kommissionen använt sig av för att
ta fram EU:s gemensamma ståndpunkter.
Det kan i detta sammanhang rapporteras att den
s.k. stålkonflikten nyligen har avslutats.
Konflikten startade när Förenta staterna i mars 2002
införde höga skyddstullar mot viss stålimport. Vid
sidan av egna skyddsåtgärder begärde EU och ett
antal andra länder att en tvistlösningspanel skulle
bedöma om Förenta staternas åtgärder stred mot WTO-
reglerna. Motåtgärder från EU:s sida aviserades.
Panelutslaget innebar emellertid att de amerikanska
åtgärderna inte var i enlighet med WTO-reglerna,
vilket ledde till att president Bush meddelade att
skyddsåtgärderna omedelbart skulle dras tillbaka.
Detta ledde till att även EU och andra länder drog
tillbaka sina åtgärder.

En fortfarande pågående tvist rör Förenta staternas
behandling i skattehänseende av utländska
försäljningsbolag, vilken utgör en otillåten
skattesubvention enligt WTO-avtalen. EU gavs rätt
att införa motåtgärder till ett värde av
4 043 miljoner dollar. Förenta staterna har
deklarerat sin avsikt att efterleva utslaget, men
lagstiftningsprocessen har dragit ut på tiden. I
december 2003 antog EU:s ministerråd en förordning
om införande av tilläggstullar på import av vissa
produkter med ursprung i Förenta staterna. Den 1
mars 2004 inleddes EU:s motåtgärder i form av en 5-
procentig tull på vissa amerikanska varor.
Strafftullen kommer att höjas med 1 procentenhet per
månad. Ytterligare tvister pågår angående bl.a.
amerikanska antidumpningsåtgärder, genmodifierade
produkter och hormonkött.

Handelsrelaterat bistånd

Regeringen stöder direkt eller via Styrelsen för
internationellt utvecklingssamarbete (Sida)
uppbyggandet av u-ländernas kompetens på
förhandlingsområdet. Sverige är en av grundarna av
"Agency for International Trade Information and
Cooperation" (AITIC), som skall tillhandahålla
landanpassat stöd i WTO-förhandlingarna till de
fattigaste länderna och till u-länder som saknar
representationskontor i Genève. Det totala
handelsrelaterade biståndet uppgick år 2002 till 163
miljoner kronor, varav Sidas stöd uppgick till 128
miljoner kronor. Drygt hälften av Sidabeloppet
utgjordes av handelsfrämjande insatser (t.ex. stöd
till handelskammare, utbildning och främjande av
export av ekologiskt odlade produkter från Afrika)
och knappt hälften avsåg handelspolitiska insatser
(t.ex. stöd till de minst utvecklade ländernas
förhandlingskapacitet). Sida har ett uppdrag från
regeringen att alltid inkludera en analys av
handelsaspekterna i sammanställningar av land- och
regionstrategier. Regeringens "eget" multilaterala
handelsrelaterade tekniska bistånd år 2002 uppgick
till 35 miljoner kronor och kanaliserades bl.a.
genom WTO, Internationella handelscentrumet (ITC)
och Rådgivande centrum i WTO-rätt (Advisory Centre
for WTO Law, ACWL).

Utskottets ställningstagande

Med anledning av motionsönskemålens inriktning på en
ökad öppenhet inom WTO, vill utskottet inledningsvis
förklara att den svenska linjen - dvs. att
inriktningen bör vara ökad öppenhet inom WTO - stöds
helhjärtat av utskottet. Alla WTO-medlemmar bör ha
full insyn i det pågående arbetet inom
organisationen och ha möjligheter att påverka
arbetet. Öppenhet och dialog ser utskottet som
nödvändiga - men inte tillräckliga - förutsättningar
för att resultaten skall bli bra och för att de
skall vinna legitimitet. Ovan har redovisats de
olika åtgärder som har vidtagits såväl inom WTO som
inom Sverige för att förbättra öppenheten. Mot
bakgrunden av dessa åtgärder kan det inte anses att
sekretess råder beträffande den svenska regeringens
arbete. Samtidigt är utskottet medvetet om att det
måste finnas respekt för att enskilda länder i vissa
fall inte vill röja sina förhandlingspositioner.
Däremot understryker utskottet betydelsen av att
Sverige agerar för att förmå EU att vara så öppen
som möjligt med sina positioner. Med hänsyn till hur
mycket som står på spel vill utskottet vidare betona
vikten av att förhandlingarna kan föras på ett
förberett, förankrat och effektivt sätt.

Öppenheten bör ytterligare kunna främjas genom att
alla WTO:s medlemsstater, i likhet med Sverige,
vinnlägger sig om att fästa större vikt vid en
dialog med olika intressenter inför WTO-
förhandlingarna. Sådana ansträngningar har också
gjorts, bl.a. med teknikens hjälp. Utskottet vill
framhålla vikten av att de svenska
förhandlingspositionerna och hur Sverige driver
dessa positioner i EU även fortsättningsvis öppet
redovisas i riksdagen, inte minst inför WTO:s
ministermöten. En regelbunden samlad rapportering
kring WTO-frågorna är angelägen för att säkerställa
riksdagens inflytande och möjlighet till insyn vad
gäller svensk handelspolitik.
I princip kan utskottet ställa sig bakom
uppfattningen att endast länder - och inte
lobbyorganisationer - skall ha inflytande på
processen. Ett parlamentariskt inflytande i WTO kan
också vara en väg att uppmärksamma behovet av
öppenhet.
Även inom tvistlösningsprocessen är öppenheten en
viktig fråga, som bör prioriteras. I denna fråga har
utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna.
Enligt utskottet är det positivt att Sverige driver
frågor om en modernisering av
tvistlösningsmekanismen vid utarbetandet av EU:s
förslag och i förhandlingsarbetet.
Utskottet stöder i högsta grad ett snabbt
återupptagande av WTO-förhandlingarna, vilket ju
också är inriktningen inom Sverige och inom EU.
Framsteg i WTO när det gäller en öppnare handel är
viktigt för att stimulera en snabbare utveckling av
världsekonomin. Sveriges politik för global
utveckling ställer krav på utformandet av
handelspolitiken. Sveriges arbete med att bekämpa
fattigdom skall samordnas så att målet att bidra
till en rättvis och global utveckling gäller
samtliga politikområden. Därmed bidrar
handelspolitiken till att uppfylla FN:s
millennieutvecklingsmål. Inte minst u-länderna har
mycket att vinna på detta och på att förhandlingarna
leder framåt, såväl när det gäller marknadstillträde
som i fråga om ökad disciplin och minskat godtycke
vid tillämpningen av WTO-avtalen. När det gäller
jordbruksområdet - ett område av särskilt stor
betydelse för u-länderna - är det givet att Sverige
skall fortsätta att verka för en snabb utfasning av
exportsubventionerna och en nedmontering av tullar
och kvoter, såväl inom som utanför EU-kretsen. EG-
kommissionens slutsats att samtliga WTO-medlemmar
måste vara beredda att visa större flexibilitet i
förhandlingarna måste understrykas. Utskottet
ställer sig bakom att Sverige strävar efter att
förmå EU att visa ledarskap. En fortsatt splittring
mellan i- och u-länder måste motverkas.
Ett ambitiöst resultat av förhandlingarna behövs
för att förbättra förutsättningarna för hållbar
tillväxt i världsekonomin, motverka nya
protektionistiska tendenser, förbättra fattiga
länders möjligheter till positiv utveckling, minska
handelshinder samt gynna konsumenterna. Utskottet
delar regeringens syn att de pågående
förhandlingarna skall utmynna i moderniserade
handelsregler som skapar förutsättning för välstånd,
sysselsättning och tillväxt och inte missgynnar
fattiga länder och folkgrupper. Vidare bör
handelsreglerna utgöra stöd för Sveriges höga
ambitioner på miljöområdet. Tyvärr kan konstateras
att flera u-länder motsätter sig framsteg på
exempelvis miljöområdet och i arbetsrättsliga
frågor. Enligt utskottets sätt att se är det likväl
positivt att Sverige försöker föra in dessa aspekter
i WTO, även om det är en ambition som främst kommer
att kunna ge resultat på längre sikt.
Det är enligt utskottets mening positivt att u-
länderna har fått ökad uppmärksamhet i
förhandlingsarbetet. Även den av utskottet
initierade rapporten från Kommerskollegium om
konsekvenserna för u-länderna av WTO-avtalen bidrar
till att sätta fokus på u-ländernas möjligheter att
tillgodogöra sig en regelbaserad handel. Via
källförteckningarna till forskning och utredningar
som rapporten hänvisar till finns också en ingång
till ett antal utvärderingar som gjorts av olika
WTO-frågor.
Länder som själva vill göra utvärderingar men
saknar resurser att genomföra sådana analyser bör ha
möjligheter att få stöd. Utskottet utgår från att
regeringen bidrar till att ytterligare sådana
analyser blir genomförda inom ramen för
utvecklingssamarbetet.
Tillvaratagandet av u-ländernas intressen är
således centralt för de fortsatta förhandlingarna.
Samtidigt krävs en balanserad uppgörelse, där alla
WTO-medlemmar får intressen tillgodosedda för att
förhandlingarna skall kunna avslutas och för att
resultatet skall bli ambitiöst. En särskild och
differentierad behandling av u-länderna ligger i
linje därmed. Dock är det viktigt att komma ihåg att
u-länderna i WTO inte är en homogen grupp med samma
intressen och agerande. Det gäller också att
stimulera handelsrelationer med producenter i
fattiga länder som främjar bra arbetsförhållanden,
bra livsmiljö och miljö i övrigt. Industriländerna
måste i större utsträckning än tidigare acceptera
tullsänkningar på varor som är av exportintresse för
u-länderna, men u-länderna måste också underlätta
handeln sinsemellan. Utskottet vill i detta
sammanhang peka på betydelsen av handelsrelaterat
tekniskt bistånd till utvecklingsländerna så att
dessa kan utnyttja det internationella
handelssystemet på ett mer effektivt sätt.
Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp
i motionerna kan utskottet sammanfattningsvis
konstatera att många av de berörda frågorna är
uppmärksammade och att förändringsarbete rörande
dessa frågor har inletts. En fortsatt bedriven
kraftfull politik i enlighet med ovanstående linjer,
bl.a. angående öppenhet, dialog och hänsyn till u-
ländernas situation, är vad utskottet förväntar sig.
Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet
att det inte finns behov av något initiativ från
riksdagens sida med anledning av de här aktuella
motionsyrkandena.

Vissa immaterialrättsliga frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå här aktuella yrkanden om
immaterialrättsliga frågor med hänvisning
till att utvecklingen har gått motionärerna
till mötes på detta område. Jämför
reservation 2 (v, mp).

Motionerna

I motion 2003/04:So313 (v) betonas vikten av att
Sverige inom WTO agerar aktivt för att få till stånd
en lösning på frågan om fattiga länders tillgång på
läkemedel. Motionärerna menar att de fattigaste
länderna bör få möjlighet att köpa nödvändiga
läkemedel till lägre pris eller tillverka dem
själva.

I kommittémotion 2003/04:L284 (mp) föreslås att
sjukdomsdrabbade fattiga länder skall ges
möjligheter att lättare än i dag importera generiska
läkemedel utan att behöva tillfråga andra stater
eller WTO. Genom en WTO-överenskommelse från år 2001
fick regeringar rätt att vidta åtgärder för att
skydda befolkningens hälsa och säkerställa tillgång
till behandling, antingen genom parallellimport
(dvs. medicinen köps från det land där priset är
lägst) eller genom tvångslicensiering (produktion
huvudsakligen för eget behov tillåts i det fattiga
landet). Problemet är enligt motionärerna att många
av de fattiga länderna varken har kapacitet eller
teknik att producera egna läkemedel eller råd att
köpa in generiska läkemedel. Den nytolkning av de
s.k. TRIPs-reglerna som beslutades av WTO hösten
2003 innebar att möjligheterna till parallellimport
utökades. Reglerna är dock alltför krångliga och
tidskrävande att följa, anser motionärerna.

Vidare framförs åsikten att världens
livsmedelskris inte kommer att lösas så länge
industriländerna och de transnationella
företagen kontrollerar basproduktionen av majs,
vete och ris. Alla länder måste ges rätt att
skydda den lokala livsmedelsförsörjningen,
hävdar motionärerna. TRIPs-avtalets historia är
ett bevis på hur viktigt det är att i grunden
integrera ett utvecklingsperspektiv i WTO:s
avtalsarbete.

Vissa kompletterande uppgifter

I Doha antogs en särskild deklaration om avtalet om
handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter
(Trade Related Aspects of Intellectual Property
Rights, TRIPs) och hälsa där det konstaterades att
immaterialrätt är viktigt för att främja ny
utveckling av mediciner, samtidigt som TRIPs-avtalet
måste implementeras på ett sätt som kan öka fattiga
länders tillgång till läkemedel. Det fastslogs också
att TRIPs-avtalet inte skulle kunna användas för att
hindra länder att vidta åtgärder för att främja den
nationella hälsan.

I förhållande till de minst utvecklade länderna
har TRIPs-avtalets bestämmelser om
teknologiöverföring och tekniskt bistånd en viktig
funktion. I-länderna har åtagit sig att bidra med
teknologiöverföring till dessa länder. I februari
2003 beslutade TRIPs-rådet att åtgärder för att
stimulera teknologiöverföring skall rapporteras i
särskild ordning. Det kan noteras att TRIPs-avtalet
ger utrymme för flexibilitet. De flesta u-länder
behöver inte erbjuda produktpatentskydd för
läkemedel förrän den 1 januari 2005, och de minst
utvecklade länderna har enligt Dohadeklarationen
fått förlängda övergångstider att införa
patentlagstiftning för läkemedel till år 2016.
Inom WTO har arbete gjorts i syfte att fattiga
länder skall kunna få tillgång till livsnödvändiga
läkemedel till en låg kostnad. I november 2001
bekräftades i Dohadeklarationen rätten för
regeringar att vidta åtgärder för att skydda sin
befolknings hälsa och säkerställa tillgång till
behandling för alla. Deklarationen klargör TRIPs-
avtalets flexibilitet när det gäller möjligheterna
till tvångslicensiering, huvudsakligen för landets
egna behov. I augusti 2003 togs ytterligare ett steg
genom att WTO-medlemmarna slutförde ett uppdrag från
deklarationen. Därmed enades de om att
tvångslicenser under vissa förutsättningar skall
kunna utfärdas för tillverkning av läkemedel för
export till länder utan egen produktionskapacitet
för läkemedel (eller med en otillräcklig kapacitet).
Det blir alltså - för länder som saknar
tillverkningskapacitet - enligt WTO-reglerna möjligt
att utan patenthavarens samtycke importera billiga
kopior av patentbelagda läkemedel i situationer med
allmänna hälsoproblem ("public health problems").
TRIPs-avtalet definierar inte "allmänna
hälsoproblem", men i Dohadeklarationen nämns
hiv/aids, tuberkulos, malaria och andra epidemier
som exempel. Sveriges och EU:s tidiga
ställningstagande till förmån för de fattiga
länderna i världen hade betydelse för att bereda
vägen för de två uppgörelserna.
I december 2003 besvarade näringsminister Leif
Pagrotsky en interpellation (ip. 2003/04:150) av
Gunnar Nordmark (fp) i fråga om möjligheten att
underlätta svensk produktion och export av billiga
läkemedelskopior till fattiga länder med nationella
hälsorisker. Näringsministern anförde då bl.a. att
det för regeringen är viktigt att verka för att WTO-
reglerna inte står i strid med ambitionerna att
kraftfullt och effektivt bekämpa nationella
hälsorisker. Han hänvisade till de båda
överenskommelser som nåtts inom WTO under 2000-
talet. Vidare informerades om att regeringen - i
enlighet med WTO-överenskommelsen från augusti 2003
- avser att erbjuda svenska läkemedelsföretag
möjligheten att producera billiga läkemedel för
export till fattiga länder. Detta är enligt
näringsministern en pusselbit i regeringens ambition
att få fram läkemedel till behövande i världens
fattigaste länder. Samtidigt underströks att målet
med WTO-överenskommelsen är rent humanitärt. Det får
exempelvis inte bli så att industriländerna försöker
gynna den inhemska industri som producerar kopior av
läkemedel på bekostnad av motsvarande industri i u-
länder. Möjligheten att producera kopior av
läkemedel i den rika världen skall utgöra ett
komplement till sådan produktion i andra delar av
världen. Det kan inte heller enligt näringsministern
bli fråga om att enskilda företag i industriländer
utnyttjar systemet för att slå undan benen för sina
konkurrenter. Billiga kopior av läkemedel bör t.ex.
i första hand produceras av de företag som innehar
patenten. Samtliga dessa aspekter analyseras inom
Regeringskansliet. Näringsministern räknade med att
det skall vara möjligt att avlämna en proposition på
detta område under år 2004.
Systemet innebär att berörda u-länder dels skall
informera WTO om sina behov när det gäller
läkemedel, dels skall tillfråga domstol eller annat
motsvarande organ i det land där patentskyddet
temporärt skall upphävas. I Sverige är det
Stockholms tingsrätt som skall tillfrågas.
Kommissionen har aviserat åtgärder på
gemenskapsnivå för att genomföra WTO-
överenskommelsen från augusti 2003. Till detta
kommer att EU - som ett komplement till WTO-
överenskommelsen - har skapat ett system för billig
export av fler typer av läkemedel till en stor del
av u-länderna.
Hälsoproblemen i världen kan dock inte enbart
lösas med tillgång till billiga mediciner. Åtgärder
som forskning, satsning på jämställdhet, stärkande
av de nationella hälsosystemen och byggande av
infrastruktur i u-länderna är också väsentliga.
Utrikesutskottet har hösten 2003 i sitt
betänkande om Sveriges politik för global
utveckling (bet. 2003/04:UU3 s. 95) uttalat
följande:
Utvecklingsländernas tillgång till viktiga
läkemedel skall vara en prioriterad fråga för
hela världssamfundet. I den särskilda
deklarationen från Doha ges utvecklingsländerna
rätt till tvångslicenser som avser att garantera
tillgången till läkemedel i krissituationer. I
augusti 2003 nåddes också en viktig
överenskommelse som gör det möjligt för länder
utan egen produktionskapacitet att få hjälp av
andra länder med att producera de nödvändiga
läkemedlen vid hälsokriser. Utvecklingsländerna
ges även förlängda övergångstider till 2016 att
införa patentlagstiftning för läkemedel. Genom
dessa värdefulla överenskommelser har hinder, som
TRIPS-avtalet kunnat innebära, effektivt
undanröjts. Effekterna på själva tillgången till
läkemedel är dock svår att uppskatta. Många olika
faktorer har betydelse för läkemedelstillgången,
såsom ländernas hälsobudgetar, infrastrukturen i
landet och bristen på tillgång till läkarvård.
Ytterligare svårigheter som föreligger är att de
läkemedel som finns är dåligt anpassade till
utvecklingsländernas behov och att det behövs
forskning för att få fram u-landsanpassade
läkemedel. Utskottet ser därför med
tillfredsställelse på det av EU startade
programmet för detta även om också bidrag från
den privata sektorn skulle vara värdefulla i
sammanhanget. Utskottet vill också framhålla att
EU har arbetat fram en möjlighet att medverka
till export av läkemedel till differentierade,
och i detta sammanhang lägre, priser till
utvecklingsländerna. Ett stort problem är dock
läkemedelsindustrins bristande intresse för att
producera läkemedel för användning primärt i
utvecklingsländerna.

Regeringens proposition (prop. 2003/04:55) om
gränser för genpatent m.m. - genomförande av EG-
direktivet om rättsligt skydd för biotekniska
uppfinningar - har nyligen tillsammans med motioner
som väckts med anledning av propositionen behandlats
av lagutskottet (bet. 2003/04:LU18).
Regeringsförslagen syftar till att i svensk rätt
genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv
(98/44/EG) om rättsligt skydd för biotekniska
uppfinningar. Även motioner i ämnet från den
allmänna motionstiden 2002 respektive 2003,
däribland två yrkanden om tvångslicensiering, har i
detta sammanhang behandlats av lagutskottet. Enligt
lagutskottet bör riksdagen avslå dessa yrkanden mot
bakgrund av att berörda frågor är föremål för
behandling på såväl nationell som internationell
nivå. Lagutskottet ser inte anledning att föregripa
resultatet av det arbete som nu pågår genom något
uttalande från riksdagens sida.

Vidare har lagutskottet i det nämnda betänkandet
behandlat patenträttens och växtförädlarrättens
inverkan på jordbrukares rättigheter. Enligt
regeringens förslag skall en ny bestämmelse om s.k.
jordbruksundantag tas in i patentlagen (1967:837)
för att genomföra artikel 11 i EG-direktivet. I
växtförädlarrättslagen (1997:306) finns redan ett
sådant undantag, vilket innebär att om vegetabiliskt
reproduktionsmaterial med patenthavarens samtycke
överlåtits till en jordbrukare för att användas i
jordbruket får denne under vissa villkor använda sin
skörd för reproduktion och mångfaldigande i det egna
jordbruket. Ett motionsyrkande om att
växtförädlarrätten inte får minska jordbrukarnas
rätt att spara, återanvända, byta eller sälja utsäde
från den egna skörden anser lagutskottet i huvudsak
vara tillgodosett genom regeringens förslag.
När det gäller livsmedelssäkerheten och TRIPs-
avtalet har EU i ett brev (WT/CTE/W/223) till WTO i
februari 2003 förklarat sig berett att tolka avtalet
så att det medger att fattiga u-länder kan välja att
tillåta små jordbrukare att spara, återanvända, byta
eller sälja utsäde (till andra små jordbrukare) utan
att betala ersättning till rättighetsinnehavaren.
Bönder med betydande kommersiella intressen skall
följa de mera strikta reglerna.
Det kan härutöver noteras att näringsminister Leif
Pagrotsky i januari 2004 beslutade att ge
Exportrådet och Invest in Sweden Agency (ISA) i
uppdrag att kartlägga möjligheterna till en fortsatt
positiv utveckling av den svenska
livsmedelsexporten; en av frågorna som skall utredas
gäller vilka möjligheter för livsmedelssektorn som
EU:s utvidgning med tio nya medlemsländer erbjuder.

Utskottets ställningstagande

Mot bakgrund av att lagutskottet i mars 2004
behandlat patenträttsliga frågor i anslutning till
ett EG-direktiv som skall införas i svensk rätt
utgår utskottets ställningstagande i detta
betänkande enbart från de motionsyrkanden som skall
behandlas och inte de vidare frågor som kan
aktualiseras i anslutning till patenträtten
nationellt och internationellt.

Enligt utskottets uppfattning är det mycket
positivt att överenskommelser har kunnat göras inom
WTO:s ram, vilka hjälper u-länderna att skaffa
mediciner för att kunna bekämpa nationella
hälsokriser som t.ex. hiv/aids-epidemin orsakar i
många länder. Överenskommelserna klargör att länder
utan patentinnehavarens samtycke kan producera
läkemedel huvudsakligen för landets egna behov eller
- om landet saknar tillverkningskapacitet -
importera billiga kopior av patentbelagda läkemedel
i situationer där det råder allmänna hälsoproblem.
För Sveriges del är överenskommelserna en framgång,
eftersom Sverige har drivit dessa frågor inom EU:s
ram. WTO-överenskommelserna bör nu skyndsamt
omsättas i praktiken genom lagstiftning, bl.a. i
Sverige, och genom ändringar i TRIPs-avtalet. Som
redovisats ovan är ett lagförslag på området att
vänta redan under innevarande år. Motionärernas
invändningar att systemet kan vara krångligt och ta
tid bör tas på allvar. Den administrativa processen
i Sverige - och i EU - bör snabbas upp så mycket som
möjligt.
Enligt utskottets uppfattning är det positivt att
EU, med stöd från Sverige, har inrättat ett ramverk
för att göra det möjligt för läkemedelsföretagen att
sälja läkemedel i u-länder till kraftigt reducerade
priser. Utskottet ser fram emot att
läkemedelsföretagen drar nytta av denna möjlighet.
Liksom tidigare anser utskottet att det är en
prioriterad fråga för såväl Sverige som EU att
avtalet om handelsrelaterade aspekter av
immaterialrättigheter, TRIPs-avtalet, skall anpassas
till utvecklingen på olika områden. Ett väl
fungerande internationellt skydd för immateriella
rättigheter blir allt viktigare för att tekniska
innovationer och konstnärliga prestationer skall
kunna skyddas mot andras olovliga tillgrepp.
Utskottet har uppfattningen att utvecklingen av
biotekniska produkter kräver stora investeringar i
forskning och utveckling och att det
immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av
avgörande betydelse för verksamheten. Därför är det
av stort värde att politiska lösningar har kommit
fram, som underlättar u-ländernas tillgång till
läkemedel utan att underminera patentsystemet.
Samtidigt som patentskyddet genererar teknisk
utveckling och forskning om framtida mediciner måste
det finnas utrymme för en flexibel och human
tillämpning av reglerna i syfte att även fattiga
människor i världens fattigaste länder skall ha
tillgång till medicin. Det bör dock åter igen
framhållas att ländernas hälsoproblem inte löses med
enbart billiga mediciner. Åtgärder som forskning,
satsning på jämställdhet, stärkande av de nationella
hälsosystemen och byggande av infrastruktur i u-
länderna är också väsentliga. Sverige bör driva på i
det internationella samfundet så att uppbyggnad av
nationella hälsosystem ges prioritet inom biståndet.
Sammanfattningsvis kan konstateras att
utvecklingen, vilken har gått och går motionärerna
till mötes på detta område, är ett bevis på att det
är möjligt att anpassa WTO-avtalen till u-ländernas
behov.
Enligt vad som sägs i motion 2003/04:L284 (mp) får
patenträttigheter och växtförädlarrätten inte minska
jordbrukarnas rätt att spara, återanvända, byta
eller sälja utsäde från sin egen skörd i fattiga
länder. Även utskottet anser att TRIPs-avtalet bör
tolkas så att ett undantag från växtförädlarskydd
eller patentskydd tillåts i fråga om små
jordbrukares traditionella rättigheter att fritt
använda utsäde. Genom denna tolkning, vilken även EU
står bakom, försvaras rätten för u-ländernas
småbönder att spara, återanvända, byta eller sälja
utsäde från sin egen skörd. En sådan tolkning,
vilken gynnar den lokala livsmedelsförsörjningen,
bör slås fast inom WTO.
Därmed avstyrks samtliga här aktuella
motionsyrkanden.

Avtal om handel med tjänster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om WTO:s
tjänstehandelsavtal med hänvisning dels till
att avtalet har en utformning som gör det
möjligt för u-länderna att ansluta sig, dels
till att varje land självt avgör var det drar
gränsen mellan offentliga och privata
tjänster. Jämför reservation 3 (v, mp).

Motionerna

I motion 2003/04:So645 (s, fp, kd, v, c, mp) begärs
att regeringen skall verka för att handel och
tjänster som rör alkoholdrycker helt skall undantas
från WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal, det s.k.
GATS-avtalet. Alkoholens skador är viktigare att ta
hänsyn till än fri konkurrens och frihandel. GATS-
avtalet bör enligt motionärerna inte komma i
konflikt med staternas önskan att reglera handeln
med alkohol ur ett folkhälsoperspektiv.

Motionärerna bakom motion 2003/04:N320 (mp)
kritiserar att den svenska bindningslistan (se
nedan) inte finns enkelt tillgänglig på svenska. Den
är utformad på ett för lekmannen obegripligt och
krypterat fackspråk, är omdömet. Motionärerna begär
att en svensk, pedagogiskt utformad och fullständig
version av bindningslistan utarbetas och
offentliggörs.
I samma motion skriver motionärerna att den
tvingande inriktningen mot en ökad liberalisering
(artikel XIX) i GATS-avtalet inte är acceptabel.
Vidare bör avtalet (artikel XXI) ändras, så att det
blir enkelt och ekonomiskt riskfritt för länderna
att göra begränsningar i tidigare åtaganden.
Motionärerna anser att varje land självt måste
kunna bestämma såväl innehåll och omfattning av de
offentliga tjänsterna som reglerna för
tillhandahållandet av dem. Företagens intresse av
liberalisering skall inte kunna överordnas
medborgarnas strävan efter en ekologiskt hållbar
utveckling. Det bör således inte vara möjligt för
WTO:s interna tvistlösningssystem att avgöra frågor
som berör den offentliga sektorns uppgifter.
Motionärerna anser vidare att sektorer som
hälsovård, grundläggande utbildning och
vattenförsörjning skall undantas i avtalet.
Enligt GATS-avtalet är tjänster som tillhandahålls
i samband med myndighetsutövande undantagna från
GATS. Detta gäller dock endast då den offentliga
tjänsten "inte tillhandahålls på kommersiella
grunder eller i konkurrens med andra". För Sveriges
del innebär detta att enbart militär, polis och
folkbokföringstjänster är undantagna från avtalet.
All övrig offentlig verksamhet är mer eller mindre
konkurrensutsatt och kan komma att omfattas av GATS-
avtalet, menar motionärerna. De föreslår därför att
den offentliga sektorn inte skall omfattas av GATS
och att motsvarande artikel (I:3c) skall utgå ur
avtalet.
Motionärerna hävdar vidare att alla WTO-medlemmar
skall ha möjlighet att införa lagar som tar till
vara intressen som social rättvisa och jämlikhet,
människors och djurs liv och hälsa och skyddet av
natur och miljö. Avtalet (artikel VI) bör därför
omformuleras.
Vidare erinrar motionärerna om att bestämmelserna
i avtalet (artikel XIX:3) innebär att nya
förhandlingar skall grundas på utvärderingar av
effekterna av medlemsländernas tidigare åtaganden.
Den svenska utredningen om WTO-systemets
konsekvenser för u-länderna är inte tillräcklig.
Sverige bör hävda att nämnda artikel inte är
uppfylld och medverka till att en allsidig
utvärdering av tjänstehandeln, omfattande sociala,
miljömässiga och ekonomiska verkningar, kommer till
stånd. Bland annat bör Förenta nationernas fackorgan
och den internationella fackföreningsrörelsen
medverka.

Vissa kompletterande uppgifter

Internationell statistik

Enligt WTO:s statistik växte tjänstehandelsexporten i världen
med 6 % under år 2002, snabbare än handeln med
varor. De tidigare snabbväxande tjänstesektorerna
(turismtjänster och transport) har dock avstannat i
tillväxttakten, främst beroende på osäkerheten efter
den 11 september 2001. De regioner som uppvisade den
mest dynamiska utvecklingen var Central- och
Östeuropa och Asien. Även EU:s tjänstehandel ökade
starkt, främst till följd av förmånliga växelkurser.

Under år 2003 uppvisade svensk tjänstehandel en
positiv balans på drygt 14 miljarder kronor enligt
rapport från Kommerskollegium (dnr 190-604-2003).
Den stora utflödesposten är resevaluta, medan
transporter, bygg- och försäkringstjänster, data-
och informationstjänster m.fl. tjänstesektorer gav
ett positivt inflöde. Tjänsteexporten utgjorde för
helåret 2003 knappt 24 % av Sveriges totala export.
Tjänsteimporten utgjorde ca 27 % av den totala
importen.

Kort beskrivning av GATS

WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (General Agreement on Trade
in Services, GATS) består av en avtalstext,
landspecifika s.k. bindningslistor samt bilagor.
Avtalet är ett ramavtal som slår fast vissa allmänna
principer och förpliktelser för WTO:s medlemsstater:
principen om mest gynnad nation, nationell
behandling, insyn och öppenhet i fråga om relevanta
lagar och andra författningar som berör
tjänstehandel, undantag från avtalsförpliktelserna
samt regler för tvistlösning och konsultation. För
varje specifik tjänst och sätt att leverera en
tjänst (gränsöverskridande handel, konsumtion
utomlands, kommersiell etablering och tillfällig
personrörlighet) kan ett land välja att göra
åtaganden avseende marknadstillträde för utländska
tjänsteleverantörer och/eller nationell behandling
av desamma. Åtagandena införs i landets
bindningslista. Landet kan också ange eventuella
begränsningar i de åtaganden som görs, t.ex. licens-
eller bosättningskrav för utländska aktörer.
Bilagorna behandlar formerna för undantag från
principen om mest-gynnad-nation m.m.

Avtalets struktur

Avtalets struktur innebär en positiv listning, dvs. att
länderna gör specificerade åtaganden för varje
tjänstetyp, leveranssätt och
marknadstillträde/nationell behandling. Enligt
uppgift ansågs strukturen krånglig redan under
förhandlingarna.

Den svenska bindningslistan finns återgiven på
svenska i proposition 1994/95:35 om Sveriges
anslutning till Världshandelsorganisationen m.m.
(del A s. 420). Bindningslistorna anses vara
svårbegripliga för en lekman. Enligt uppgift är det
dock svårt att på ett korrekt och samtidigt
överskådligt sätt redovisa uppgifterna annorlunda,
eftersom det är fråga om internationellt
överenskomna avtalstexter. I syfte att förbättra
förståelsen av GATS informerar Utrikesdepartementet
om GATS och utvecklingen i förhandlingarna på sin
hemsida.

Som tidigare nämnts ger Utrikesdepartementets
referensgrupp för WTO-frågor tillfälle för deltagare
från det civila samhället att lämna synpunkter på
beslutsunderlaget. Flera särskilda möten har hållits
om GATS, där information om EU:s krav och
förhandlingsbud samt andra länders krav på Sverige
och EU getts. Därutöver har regeringen kontakt med
intresserade organisationer och myndigheter.
Sveriges och EU:s bud är offentliga, medan kraven
till och från andra länder inte är offentliga i
detalj då de inbegriper andra länders
förhandlingspositioner. Även på WTO:s och
Kommerskollegiums hemsidor finns grundläggande
information om GATS.

Kontinuerlig liberalisering

Artikel XIX i GATS anger att successiva marknadsöppningar skall
ske genom återkommande förhandlingar mellan
medlemsländerna, där förhandlingarna sker på
bilateral basis. Resultatet gäller emellertid för
alla WTO:s medlemsländer enligt mest-gynnad-
nationsprincipen. Varje medlemsland väljer självt i
vilka sektorer det önskar göra åtaganden och hur
långtgående dessa åtaganden skall vara. Ingressen i
GATS-avtalet framhåller varje medlemslands rätt att
reglera och införa nya regleringar på sina
tjänstemarknader för att uppfylla nationella
målsättningar (t. ex. konsument-, hälso- och
miljöskydd).

EU lämnade år 2002 listor med förhandlingskrav
till 109 WTO-länder. Kraven fokuserar på sektorer
där EU är konkurrenskraftigt: affärs- och
yrkestjänster, telekommunikationer, post- och
kurirtjänster, distribution, byggtjänster,
finansiella tjänster, miljö-, transport- och
energitjänster. Tillfällig personrörlighet
(identifierat som ett offensivt intresse av flera u-
länder) framhålls. Ambitionsnivån i kraven skiljer
sig åt. De mest omfattande kraven är ställda till
andra OECD-länder och mer utvecklade u-länder. De
minst omfattande kraven (främst bastjänster som
telekommunikationer, finansiella tjänster och
transporter) är ställda till mindre u-länder och de
minst utvecklade länderna.
EU har i sin tur mottagit krav från 36 andra WTO-
medlemmar. Kommissionen presenterade i februari 2003
sitt förslag till bud i förhandlingarna. Det
offentliggjordes när det lämnades över till WTO.
Innan dess hade den svenska delen beretts nationellt
och de svenska förhandlingspositionerna och
förhandlingsmaterialet hade diskuterats i
Utrikesdepartementets referensgrupp för WTO-frågor.
För Sveriges del är finansiella tjänster,
telekommunikationstjänster, transport, distribution,
byggtjänster, yrkestjänster, miljötjänster och
utvidgade åtaganden för tillfällig personrörlighet
de mest centrala delarna.

Det finns möjligheter att återta ett gjort åtagande
(artikel XXI). Detta kan ske efter tre år och efter
notifiering till WTO. Skälet till treårsregeln är
att de reella effekterna av ett åtagande kan dröja
en viss tid. Syftet med GATS var att skapa
förutsägbarhet för tjänsteleverantörerna och därmed
önskades en viss "tröghet" i systemet. Om en medlem
vars förmåner påverkas av återtagandet begär detta,
skall den ändrande medlemmen inleda förhandlingar i
syfte att komma överens om kompensation.
Kompensation sker genom nya tjänsteåtaganden eller
liberaliseringar i andra sektorer och görs på mest-
gynnad-nationsbasis. Vidare pågår förhandlingar om
införandet av s.k. nödfallsåtgärder
(skyddsklausuler) såsom tillbakadragande av ett
åtagande, om t.ex. en oväntad och negativ störning
av landets ekonomi sker som ett resultat av
åtagandet (artikel X).

Offentligt tillhandahållna tjänster

Utgångspunkten för GATS är att WTO:s medlemmar inte skall
diskriminera mellan privata tjänsteleverantörer från
andra länder eller behandla utländska
tjänsteleverantörer sämre än de egna inom de
tjänstesektorer som länderna specificerar i de
landspecifika bindningslistorna.

Offentliga tjänster ("tjänst som tillhandahålls i
samband med utövandet av statliga befogenheter avser
varje tjänst som tillhandahålls varken på
kommersiella grunder eller i konkurrens"), undantas
i avtalstexten (artikel 1:3). Definitionen av
offentliga tjänster är resultatet av en kompromiss,
eftersom WTO:s medlemsstater hade skilda
uppfattningar om omfattningen och utformningen av
den offentliga sektorn. Utrikesdepartementets
bedömning är att det är sannolikt att en ännu
oklarare formulering skulle ersätta dagens om
artikeln skulle öppnas för omförhandling. Inget land
har ännu önskat omförhandla artikeln.
Enligt Utrikesdepartementet ställer EU i sitt
förhandlingsunderlag till andra WTO-medlemmar inga
krav på att komma in på marknader där det råder
offentligt monopol men önskar kunna konkurrera på
lika villkor i de sektorer där privata aktörer
tillåts. EU fastslår att förhandlingskraven inte på
något sätt syftar till privatisering av statliga
bolag eller nedmontering av offentliga tjänster. Det
har som tidigare nämnts kommit ett stort antal krav
(36 stycken) på EU, både från i- och u-länder.
Kraven är främst ställda till EU generellt och
inbegriper en del krav inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Alla kraven innebär dock att
länderna endast önskar liberaliseringar inom de
delar som redan är privatiserade.
Tolkningen av GATS-avtalet utgjorde hösten 2003
föremål för fråga (fr. 2003/04:212) från Ingegerd
Saarinen (mp) till näringsminister Leif Pagrotsky.
Regeringen har inte gjort och avser inte heller att
göra åtaganden om öppenhet för utländska
tjänsteleverantörer på utbildnings- och
sjukvårdsområdet enligt näringsministern. Dock är
den svenska positionen att ingen sektor a priori
skall uteslutas från GATS-förhandlingarna. Skälet är
att utformningen av t.ex. utbildnings-, hälso- och
sjukvårdssektorerna varierar mellan olika länder.
Vissa länder har en större andel privata tjänster
och därmed bör avtalet möjliggöra marknadsöppningar
i dessa sektorer.

Enligt näringsministern var utgångspunkten för
avtalet att länder skall reducera diskrimineringen
mellan olika privata tjänsteleverantörer på basis av
nationalitet. Enligt näringsministern bör länder
undvika - i de fall då inhemska privata
tjänsteleverantörer agerar på en viss marknad - att
skydda dessa leverantörer från utländsk konkurrens.
GATS tar således inte sikte på balansen mellan
privat och offentligt utan handlar om villkoren
mellan inhemska och utländska privata konkurrenter.
Vidare redovisade näringsministern att varje land
kan välja vilka av de egna tjänstesektorerna som
skall vara öppna för utländsk konkurrens. Slutligen
framhölls att Sverige är en liten öppen ekonomi som
är starkt beroende av att kunna exportera och
importera tjänster. GATS är därför viktigt för
Sveriges tillväxt och välfärd. I vilken grad Sverige
bör tillåta såväl inhemska som utländska
tjänsteleverantörer att konkurrera på den svenska
marknaden avgör Sveriges riksdag, konstaterade
näringsministern.

GATS och miljö

GATS bekräftar medlemmarnas rätt att reglera och införa nya
regleringar för att uppfylla nationella
målsättningar såsom att skydda människors, djurs
eller växters liv eller hälsa (ingressen samt
artikel XIV). I artikel VI förbinder sig
medlemsländerna att, i de sektorer där de gjort
åtaganden, administrera dessa på ett rimligt,
objektivt och opartiskt sätt. Den anger också att
medlemsländerna skall utveckla regler för att
säkerställa att olika kvalifikations-, standard- och
licenskrav inte utgör onödiga hinder för
tjänstehandeln. Enligt uppgift pågår för närvarande
förhandlingar om dessa regler.

Genom bindningslistornas uppbyggnad möjliggörs
ytterligare skydd i och med att ett land kan göra
ett åtagande med tillägg att vissa miljökrav skall
gälla för utländska tjänsteleverantörer.

Utvärdering av GATS

GATS (artikel XIX:3) stipulerar att länderna, inför varje ny
förhandlingsomgång, skall utvärdera handeln med
tjänster, generellt och på sektorsbasis. WTO:s
sekretariat, flera av WTO:s medlemsländer och flera
internationella bransch- och intresseorganisationer
har genomfört analyser. FN:s konferens för handel
och utveckling (UNCTAD), har presenterat studier av
u-ländernas intressen i förhandlingarna för miljö-,
flygtransport-, hälso-, turism- och byggtjänster.
UNCTAD och OECD har tillsammans arbetat fram
sektorsanalyser till stöd för u-länderna när dessa
arbetar fram sina bud. De har även presenterat
samlade utvärderingar av tjänstehandeln i u-länderna
och deras intressen. Majoriteten av dessa studier
har diskuterats i WTO:s tjänstehandelsråd och var
även föremål för ett seminarium våren 2002. Enligt
uppgift från Utrikesdepartementet är det allmänt
sett svårt att få fram statistik om tjänstehandel,
inte minst mellan u-länder.

Alkoholförsäljning enligt GATS-avtalet

Som framgår ovan syftar GATS till att skapa icke-diskriminering
och förutsägbarhet på de tjänstemarknader som är
privata. Genom avtalet förbinder sig WTO:s medlemmar
att inte diskriminera mellan privata
tjänsteleverantörer från olika länder och att inte
behandla utländska tjänsteleverantörer sämre än sina
egna (se ovan). Förhandlingarna syftar inte till att
avreglera nationella marknader eller att avveckla
monopolstrukturer. Det är således upp till varje
enskilt land att besluta om marknadsregleringar och
monopol, t.ex. för att skydda folkhälsan.

Den tjänstesektor i GATS som berörs vid
försäljning av alkohol är distributionssektorn. Det
står varje land fritt att undanta försäljning av
alkoholhaltiga drycker från avtalet. Sverige har
exempelvis gjort ett generellt undantag för
detaljistförsäljning av alkoholhaltiga drycker i
distributionssektorn.
I de interna EU-förhandlingarna har regeringen
varit tydlig med att några åtaganden inte kommer att
bli aktuella för Sveriges del när det gäller
försäljning av alkoholhaltiga drycker och att
Sverige inte stöder krav mot andra länders
distributionsmarknader för alkoholhaltiga drycker.
Vissa EU-länder har starka exportintressen av
exempelvis vin och öl. Enligt uppgift har Sverige
där valt att inte motsätta sig att andra
medlemsstater verkar för att främja sina egna
exportintressen.
Alla EU-företag skall - enligt EU:s önskemål -
behandlas på samma sätt som privata inhemska
leverantörer i andra länder enligt icke-
diskrimineringsprincipen. Exempelvis bör inte
licensförfarandet vara mer komplicerat eller kosta
mer för utländska än inhemska privata leverantörer.
Nationellt tillverkade produkter bör inte heller ha
lättare att bli auktoriserade än utländska
produkter.

Utskottets ställningstagande

Som har tagits upp i tidigare avsnitt stöder
utskottet helt och fullt en ökad öppenhet när det
gäller WTO-förhandlingarna i allmänhet. Inte minst
när det gäller GATS-förhandlingarna finns det ett
självklart intresse av att inhämta synpunkter från
samhället i stort. I den ovan nämnda referensgruppen
inom Utrikesdepartementet har flera särskilda möten
hållits om GATS, vilket har givit ett underlag för
regeringens agerande inom EU. Öppenhet är en linje
som Sverige har drivit inom EU och som utskottet
står bakom.

De svårigheter att förstå bindningslistan som
bl.a. påtalats i motion 2003/04:N320 (mp) har
utskottet förståelse för. Med hänsyn till att
bindningslistan åskådliggör en internationellt
överenskommen avtalstext är dock strukturen inte
något som kan åtgärdas av ett enskilt land. Svensk
översättning är en självklarhet; en sådan
redovisades också av regeringen (prop. 1994/95:35) i
samband med Sveriges anslutning till
Världshandelsorganisationen. Med hänsyn till
svårigheterna förutsätter utskottet att regeringen
låter utarbeta en mer pedagogisk version av
bindningslistan med svenska åtaganden.
Från utskottets synpunkt är det viktigt att
svenska tjänsteleverantörer, liksom övriga
leverantörer från EU, skall kunna verka på andra
länders tjänstemarknader utan att bli diskriminerade
på basis av nationalitet. GATS erbjuder
förutsägbarhet i detta avseende när länder väljer
att göra åtaganden i någon sektor. Utskottet
poängterar vikten av att GATS inte skall medföra
några begränsningar i medlemsländernas rätt till
inhemsk reglering. Vidare ser utskottet positivt på
att GATS ger länder rätt att ändra tidigare
åtaganden även om det inte får ske på ett sätt som
undergräver själva syftet med avtalet.
En fri och öppen handel med överenskomna
spelregler inom tjänstesektorn kan effektivisera
ekonomin, främja utveckling inom många områden och
motverka korruption. När det gäller offentliga
tjänster avser EU:s förhandlingsunderlag enbart de
områden där privata aktörer tillåts; inga krav
ställs således på de marknader där det råder
offentligt monopol. Utskottet är dock medvetet om
att definitionen av offentliga tjänster är
resultatet av en kompromiss, vilket har gett upphov
till diskussioner om den exakta innebörden.
Enligt utskottets mening har GATS en utformning
som gör det möjligt för utvecklingsländerna att
ansluta sig på ett sätt som överensstämmer med deras
förmåga och möjligheter. Många av de problem som
uppstått i u-länder, avseende tjänster, har ägt rum
inom sektorer där få eller inga länder gjort några
åtaganden i GATS, t.ex. inom vattendistribution. I
många u-länder utgör den privata tjänstesektorn en
betydande del av ekonomin. Om nuvarande
utvärderingar och analyser av GATS-åtaganden, i
bl.a. u-länder, är otillräckliga kan ytterligare
insatser behöva göras. Även biståndsfinansiering kan
vara aktuell, t.ex. när det är fråga om resurssvaga
länder.
Varje land måste självt avgöra var det drar
gränsen mellan offentliga och privata tjänster. De
av motionärerna upptagna hälsovårds- och
utbildningssektorerna är olika utformade i olika
länder; i den mån länderna har privata tjänster på
dessa områden kan marknadsöppningar även för
utländska tjänsteleverantörer innebära att
tjänsterna kan tillhandahållas med större
effektivitet. För Sveriges del är det inte aktuellt
att göra åtaganden om hälsovård och utbildning. På
samma sätt är det viktigt att respektera andra
länders önskemål om att inte göra åtaganden inom
sektorer av nationellt intresse. Det gäller särskilt
tjänstesektorer med såväl offentliga som privata
tjänsteleverantörer. Utskottet har - liksom
regeringen - åsikten att varje medlemsland självt
måste kunna bestämma såväl innehåll och omfattning
av de offentliga tjänsterna som de regler som gäller
för tillhandahållandet av dem.
När det gäller alkoholrelaterade tjänster är
utskottet positivt till att regeringen varit tydlig
med att några åtaganden inte kommer att bli aktuella
för Sveriges del. Folkhälsosynpunkter väger enligt
utskottets uppfattning mycket tungt och måste
eftersträvas med de politiska instrument som finns
tillgängliga. Från folkhälsosynpunkt gäller målet
att få till stånd ett minskat bruk av alkohol.
Mot bakgrund av den utförliga information som
redovisats ovan angående tjänstehandelsavtalet och
dess hantering anser utskottet att samtliga här
upptagna motionsyrkanden bör avslås av riksdagen.

Handel, miljö och sociala frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
handel, miljö och sociala frågor med
hänvisning till den pågående utvecklingen när
det gäller miljö- och arbetsrättsfrågor m.m.
Jämför reservationerna 4 (v, mp) och 5 (kd).

Motionerna

Kristdemokraterna säger i partimotion 2003/04:K416
att de vill verka för en fortsatt satsning på
företagens sociala ansvar inom EU. Det behövs
gemensamma riktlinjer för hur etiska koder i
näringslivet skall se ut och följas upp. En
europeisk dialog om hur ägarstyrningen av företag
skall bedrivas bör initieras. Inte minst gäller
detta institutionella ägare som exempelvis
pensionsfonder.

I kommittémotion 2003/04:U254 (kd) begärs att
Sverige skall verka för att handel med varor som har
framställts i enlighet med kraven om en hållbar
utveckling skall främjas. Sedan toppmötet i
Johannesburg år 2002 har begreppet hållbar
utveckling kommit upp på den internationella
politiska dagordningen. Länderna enades också om att
ett ekologiskt långsiktigt hållbart perspektiv skall
integreras inom handelspolitiken och generellt inom
den internationella politiken.
Globaliseringen bidrar till att näringslivet får
allt större inflytande över världsutvecklingen;
detta inflytande bör också följas av ett moraliskt
ansvar gällande miljöförstöring, kampen för
mänskliga rättigheter och korruptionsbekämpning,
anser Kristdemokraterna i kommittémotion
2003/04:U351. Motionärerna menar att den svenska
regeringen bör följa upp FN:s generalsekreterares
förslag om "Global compact" genom ett nära samarbete
med det svenska näringslivet om hur etiska
uppförandekoder bör utformas. En god kontroll och
uppföljning av koderna bör också säkerställas.
I kommittémotion 2003/04:U352 (kd) hävdas att
WTO:s dagordning måste breddas så att
handelspolitiken görs förenlig med bl.a. sociala
villkor och mänskliga rättigheter. Motionärerna
menar att detta kan uppnås genom att Internationella
arbetsorganisationens (ILO) konventioner om
arbetsvillkor får en starkare ställning i
världshandelssystemet. Det finns, påpekar
motionärerna, en risk för att mänskliga rättigheter
används som svepskäl för fortsatt protektionism från
industriländerna. Om mänskliga rättigheter skall
inkluderas i WTO:s agenda måste det därför finnas
tydliga regler som inte lämnar utrymme för ett
missbruk.
I motion 2003/04:U253 (v) framhålls att det behövs
bindande regler för transnationella företag. Enligt
motionären är det ett naturligt steg att arbeta
vidare inom FN med internationellt bindande regler
för att hålla företag ansvariga vad gäller brott mot
såväl mänskliga rättigheter som internationella
miljökonventioner. Initiativ som riktlinjerna från
OECD, FN:s Global compact eller det svenska Globalt
ansvar, vilka bygger på frivillighet, är enligt
motionären helt otillräckliga. Internationell rätt
gäller inte juridiska personer som företag utan bara
stater. Företagens struktur med spridning i flera
länder gör det samtidigt svårt att utkräva ansvar
med ett nationellt rättssystem.
I kommittémotion 2003/04:N234 (v) argumenterar
motionärerna för att regeringen skall verka för
införande av en lagligt bindande uppförandekod för
svenska företags verksamhet och uppträdande i
utvecklingsländer. Denna uppförandekod skall ge
företagen riktlinjer när det gäller miljöhänsyn,
respekt för mänskliga rättigheter m.m. Den svenska
regeringen bör i konsekvensens namn även arbeta för
ett införande av en liknande uppförandekod inom
Europeiska unionen.
I partimotion 2003/04:MJ474 begär Centerpartiet
att regeringen tillsammans med svenska
miljöteknikföretag utvecklar en strategi för ökad
miljöteknikexport. Motionärerna föreslår bl.a.
stimulerande av nätverksbildning mellan miljödrivna
företag, myndigheter, högskolor och universitet,
bransch- och miljöorganisationer för utbyte av
kompetenser. I budgetpropositionen har regeringen
aviserat en satsning på ett nationellt centrum för
miljödriven näringslivsutveckling och
miljöteknikexport, vilket är välkommet, om
satsningen har ett reellt innehåll, anser
motionärerna.
I kommittémotion 2003/04:N334 (mp) menar
motionärerna att bristen på internationellt bindande
regler för företagen har bidragit till att
användningen av uppförandekoder i företagen snabbt
har ökat. Problemet med uppförandekoderna är enligt
motionärerna att koderna inte är lagligt bindande
utan frivilliga åtaganden och ofta mycket vagt
formulerade. Det är först när uppförandekoder har
omvandlats till bindande regler, med möjligheter
till sanktioner om reglerna bryts, som de har lett
till eftersträvade resultat. Det finns därför,
enligt motionärerna, behov av att ett bindande
regelverk för transnationella företag utarbetas.
I samma motion skriver motionärerna att det ännu
inte finns några institutioner som på det globala
planet reglerar företagens verksamhet. Regeringen
bör därför driva på för att det skall utredas hur
ett sådant nationellt och internationellt regelverk
inom FN:s ram skulle kunna se ut.
I motion 2003/04:N340 (mp) hävdar motionärerna att
det finns många starka skäl till att införa sociala
och miljömässiga minimikrav i handelsavtal. Denna
fråga bör drivas i WTO. FN-organet ILO har utarbetat
förslag om sociala klausuler på global nivå.
Motionärerna pekar på problemet att inga länder får
införa importrestriktioner som särbehandlar varor
utifrån hur de är tillverkade i den mån
tillverkningsmetoden inte påverkar varans kvalitet.
Vidare föreslås att den svenska regeringen skall
driva på så att WTO följer ILO-konventionerna.
Som ett resultat av konsumenternas ökade
medvetenhet om företagens skyldigheter att ta hänsyn
till bl.a. miljön, har många företag utarbetat
principer för sin verksamhet, s.k. uppförandekoder,
påpekas det i kommittémotionen 2003/04:N414 (mp).
FN-organet ILO har utarbetat uppförandekoder (Code
of Practices) för ca tjugo branscher, men
motionärerna anser att det är problematiskt att
dessa koder inte är lagligt bindande utan endast
frivilliga åtaganden. Riksdagen bör besluta om
ändring så att dessa koder blir lagligt bindande.

Vissa kompletterande uppgifter

Regler för transnationella företag

Internationella regler avseende mänskliga rättigheter,
grundläggande arbetsvillkor och miljöhänsyn finns i
dag genom mellanstatliga avtal och konventioner,
t.ex. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
och Internationella arbetsorganisationens (ILO)
konventioner inom arbetslivsområdet. Enligt uppgift
kan det dock finnas problem då dessa ramverk inte
beaktas fullt ut. Ett förbättrat genomförande av
existerande avtal och konventioner skulle kunna
säkerställa att gemensamma mål avseende
fattigdomsbekämpning, respekt för mänskliga
rättigheter och en hållbar utveckling uppnås.

Internationellt är Sverige ett av de mest
pådrivande länderna för att uppnå ökad fokus på
frågeställningar om företags sociala och
miljömässiga ansvar. Regeringen har välkomnat att
ett ökat antal företag arbetar med sociala,
miljömässiga och människorättsfrågor på frivillig
basis. Frivilliga initiativ bör ses som ett
komplement då det legala systemet inte fungerar
tillfredsställande. Regeringen prioriterar på kort
sikt genomförande av existerande mellanstatliga
avtal och dess införlivande i nationell
lagstiftning. Det anses även angeläget att skapa
samsyn kring riktlinjer för företagens agerande
(t.ex. OECD:s riktlinjer). På längre sikt kommer
regeringen enligt uppgift också att verka för att
öka möjligheterna att utkräva företagens juridiska
ansvar på global nivå, t.ex. att genom FN söka sluta
ett internationellt avtal om nationella riktlinjer
för företag. Ett sådant arbete kommer även att
inkludera EU.
Sveriges engagemang för dessa frågor inkluderar
bl.a.:

- FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för
multinationella företag,

- ILO m.fl. FN-organ,

- Globalt ansvar, som initierats i Sverige,

- ett antal initiativ inom EU:s respektive WTO:s
ramar.

FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för multinationella
företag är riktlinjer för transnationella företags
verksamhet. Dessa bygger i sin tur på existerande
internationella instrument, såsom ILO:s
grundläggande konventioner. OECD:s riktlinjer
innehåller dessutom en uppföljningsmekanism som
innebär att brott mot riktlinjerna kan anmälas till
en nationell kontaktpunkt. Den nationella
kontaktpunkten är skyldig att undersöka frågan och
genom diskussion försöka förmå företaget att följa
riktlinjerna. Såväl Global compact som OECD:s
riktlinjer för multinationella företag har
beskrivits utförligt i utskottets betänkanden
2002/03:NU5 respektive 2000/01:NU9, till vilka
hänvisas.

FN:s underkommission för mänskliga rättigheter
består av 26 experter, valda efter personlig
kapacitet. Deras uppgift är att genomföra studier
och lämna rekommendationer till FN:s kommission för
mänskliga rättigheter. Fem av experterna har
utarbetat ett förslag till normer för mänskliga
rättigheter (MR), avsedda att vara bindande för
företag. Enligt uppgift reser förslaget viktiga
frågeställningar. Samtidigt innehåller det i sin
nuvarande form vissa oklarheter. Underkommissionens
förslag om MR-normer för företag kommer att granskas
noga inom Regeringskansliet inför nästa möte med
FN:s kommission för mänskliga rättigheter under
våren 2004.
Globalt ansvar (Swedish partnership for global
responsibility) initierades av regeringen i början
av år 2002. Initiativet är ett samarbete mellan
företag, regering och andra delar av samhället i
syfte att bidra till främjandet av mänskliga
rättigheter, grundläggande arbetsvillkor, en bättre
miljö och korruptionsbekämpning. Globalt ansvar
bygger på OECD:s riktlinjer för multinationella
företag och principerna i FN:s Global compact.
Verksamheten är i ett operativt skede och
inkluderar:

- externa aktiviteter som seminarier, föredrag och
paneldebatter,

- informationsträffar och utbildning i syfte att öka
medvetenheten inom Regeringskansliet, berörda
myndigheter m.fl.,

- aktivt deltagande i den internationella
policyutvecklingen.

Globalt ansvar syftar till att hjälpa företag att
hantera problem i olika delar av världen, t.ex.
konflikter, korruption och brott mot mänskliga
rättigheter. Utgångspunkten är att många företag har
fattat beslut om att ta sig an dessa frågor men är
osäkra på hur de rent praktiskt kan agera.
Arbetsprogrammet inkluderar en hemsida med
information om bl.a. arbetsmetoder, månatliga
seminarier, rapporter i olika delfrågor, möten
mellan olika intressenter, information om
situationen i olika länder m.m.

Internationella miljöavtal och relationen till WTO

Målet om hållbar utveckling och skydd av miljön
anges i ingressen till avtalet om bildande av WTO.
Det finns inget särskilt WTO-avtal som handlar om
miljöfrågor. Däremot innehåller ett antal WTO-avtal
villkor som rör miljöfrågor. I samband med
tillkomsten av WTO inrättades en särskild kommitté
för handel och miljö.

I Doha kom WTO-medlemmarna överens om att inleda
förhandlingar om sambandet mellan handel och miljö
på fyra områden:

- relationen mellan WTO-reglerna och internationella
miljöavtal (det finns ca 200 sådana avtal),

- utbyte av information mellan WTO och sekretariaten
för de internationella miljöavtalen,

- observatörsstatus i WTO för andra internationella
organisationer,

- liberalisering av handel med miljörelaterade varor
och tjänster.

I deklarationen från ministermötet i Doha återfinns
WTO:s mandat att arbeta för en hållbar utveckling
genom att främja ett öppet och icke-diskriminerande
multilateralt handelssystem som stöder skydd för
miljön och främjar hållbar utveckling. Samarbete
mellan WTO och FN:s miljöprogram samt andra
internationella miljöavtal uppmuntras. Skrivningarna
i deklarationen var något av en besvikelse för EU
som hade önskat mer offensiv miljöagenda. Enligt
uppgift har mandatet från Doha visat sig vara
svårtolkat. Diskussionerna i WTO har främst
inriktats på att definiera de olika koncepten i
mandatet genom att gå igenom relevanta regler i
fjorton miljöavtal. Förhandlingarna skall vara klara
den 1 januari 2005.

I en rapport från Kommerskollegium om klimat och handel
(Climate and Trade Rules - harmony or conflict?)
från januari 2004 argumenteras för att en
samexistens mellan FN:s konvention om
klimatförändringar och WTO:s regelverk bör vara
möjlig. Det finns goda möjligheter för länder att
använda sig av handelsrelaterade åtgärder inom WTO:s
regelverk för att uppfylla åtaganden under
Kyotoprotokollet.

Handel med varor med beaktande av hållbar utveckling

I skrivelsen Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar
utveckling (skr. 2002/03:29) redogörs för besluten
vid världstoppmötet och insatser i syfte att nå de
mål som ingår i en genomförandeplan. Enligt vad som
står i skrivelsen avser regeringen att aktivt
fortsätta att verka för att hållbara konsumtions-
och produktionsmönster uppnås.

Genomförandeplanen innebär att ett tioårigt
ramverk för program tas fram. Ramverket skall stödja
regionala och nationella initiativ för hållbara
konsumtions- och produktionsmönster. Alla länder
skall delta och de industrialiserade länderna skall
gå i täten. De utvecklade länderna åtar sig att
mobilisera ekonomiskt och tekniskt stöd till
utvecklingsländerna och att bidra till
kapacitetsuppbyggnad. På svenskt initiativ finns det
även texter om att arbeta för utökade marknader för
ekologisk produktion bl.a. genom att främja import
av ekologiska produkter från u-länder. Insatserna i
Sverige skall präglas av ett ökat livscykeltänkande
och av ett ökat informationsflöde om produkters och
tjänsters miljöpåverkan m.m.
Skrivelsen behandlades våren 2003 av det
sammansatta utrikes- och miljö- och
jordbruksutskottet (bet. 2002/03:UMJU1). Det
sammansatta utskottet ansåg i fråga om förändrade
konsumtions- och produktionsmönster (s. 28) att
Sverige bör fortsätta miljöanpassningen av
konsumtion och produktion och att Sverige i det
globala perspektivet kan bidra med goda exempel på
styrmedel, kunskapsuppbyggnad och samverkansformer.
Åtgärder som nämns i genomförandeplanen är bl.a.
övervaknings- och utvärderingsmekanismer, inbegripet
livscykelanalyser och nationella indikatorer för att
mäta framsteg. Utskottet konstaterade att ett stort
antal åtgärder med den inriktning som
genomförandeplanen anger har beslutats i Sverige och
inom EU. Vidare betonades att den globala
konkurrensen och den ekonomiska och politiska
utvecklingen i andra delar av världen är avgörande
för vad som är möjligt att uppnå i Sverige inom
ramen för hållbar utveckling. Huvudinriktningen bör
därför vara att fortsätta sträva efter en
internationell, miljöorienterad produktpolitik i
syfte att nå enhetliga regler och gemensamma
åtgärder för att minska produkters totala
miljöpåverkan. Märkningssystem från miljö- och
jämställdhetssynpunkt ansåg utskottet vara ett
viktigt led i hållbarhetsarbetet. När det gällde
miljöteknik ansåg det sammansatta utskottet att det
är av stor vikt att erfarenheter och kunskap inom de
områden där svensk teknik ligger långt framme i
internationella jämförelser tas till vara. I
reservationer (m; fp; kd; mp) fördes olika
uppfattningar fram när det gällde förändrade
konsumtions- och produktionsmönster.
Regeringen arbetar enligt uppgift konkret för att
liberalisering av miljörelaterade produkter, teknik
och tjänster skall prioriteras inom ramen för
bilaterala och multilaterala förhandlingar. Dessa
frågor ses som en del i arbetet för att nå en
hållbar utveckling, något som även utgör ett
övergripande mål för WTO. Sverige eftersträvar att
EU har en hög profil i frågan och anser det viktigt
att marknadstillträdet också inkluderar miljövänliga
varor från u-länder. Problemen i dag består bl.a. i
att det inte finns någon definition av miljövänliga
varor samt att u-länderna anser att de miljövänliga
varor som hittills utpekats är sådan miljöteknik som
endast är av exportintresse för i-länder. Varor som
kan vara av intresse för u-länder är bl.a.
miljövänliga jordbruksprodukter som producerats på
ett ekologiskt sätt.

ILO, arbetsrätt och handel

Sverige och EU har länge drivit frågan att ILO:s
konventioner och rekommendationer på det
arbetsrättsliga området skall uppmärksammas mer inom
WTO:s ram. Inför förhandlingarna i Doha framlade EU
ett förslag om att inrätta ett stående forum för
diskussion om handel och arbetsrätt i WTO - en fråga
som Sverige drivit på. Ingen sådan arbetsgrupp
inrättades, men relationen till ILO uppmärksammades
i mandatet från Doha. Trots en relativt svag
skrivning innebär den, enligt uppgift från
Regeringskansliet, att dörren står öppen för ett
engagemang så snart medlemsländerna kan enas om
formerna för WTO:s roll i arbetet med den sociala
dimensionen av globaliseringen.

I februari 2004 publicerades slutrapporten från
den av ILO upprättade Världskommissionen om
globaliseringens sociala dimension. En del av
rapportens betydelse ligger i att den är ett
gemensamt resultat av ett arbete som bedrivits av
företrädare med olika bakgrund: u- och i-länder,
kvinnor och män osv. I rapportens sammanfattning
återfinns bl.a. följande huvudpunkter för en vision
om förändring:

- en fokusering på människors behov med respekt för
mänskliga rättigheter och "anständigt arbete"
(decent work),

- demokratiska och effektiva stater,

- hållbar utveckling,

- produktiva och rättvisa marknader med sunda
institutioner i en välfungerande marknadsekonomi,

- rättvisa regler och globalisering med solidaritet,

- ett effektivare FN.

Enligt rapporten börjar arbetet "hemmavid" i den
egna nationen, där strävandena bl.a. bör gälla
demokratiska system, yttrande- och föreningsfrihet
och - för att kunna föra en fruktbar social dialog -
byggande av starka representativa organisationer av
anställda respektive arbetsgivare. På den globala
nivån bör klara och enhetliga regler finnas för
migration. Alla länder bör kunna dra nytta av en
ordnad migrationsprocess som balanserar intressena
av dem som flyttar, ursprungslandet och det nya
landet. På handelsområdet måste hindren för
marknadstillträde minskas ordentligt, särskilt när
det gäller textil- och jordbruksvaror där u-länderna
har sin största styrka.

För att underlätta en samordning inom EU planerar
kommissionen att anordna en informell diskussion om
rapporten, vilken anses vara mycket relevant för
EU:s politik. Därför organiserar kommissionen ett
expertmöte för nuvarande och tillträdande
medlemsländer i mars 2004. Rapporten bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.

I maj 2003 beslutade regeringen om en strategi för Sveriges
utvecklingssamarbete med ILO 2003-2006
(UD2003/27552) på grundval av en rapport från
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete
(Sida). Enligt rapporten skall Sverige och ILO ingå
ett samarbetsavtal. Sveriges stöd till ILO:s
utvecklingssamarbete bör i ökad utsträckning utgå på
programnivå; de fyra program som nämns är Standarder
och basprinciper och rättigheter i arbetslivet,
Anställning, Socialt skydd och Social dialog.
Arbetsmiljöfrågor och rättighetsfrågor nämns som
centrala för denna samverkansform.

EU-arbete

Kommissionens meddelande från år 2001 om att främja
arbetsrättsliga och sociala mål i en globaliserad
värld (KOM/2001/416) slår fast huvuddragen för EU:s
målsättningar om handel, arbetsrätt och social
utveckling. Ministerrådets prioriteringar lyftes
fram i ett särskilt uttalande i november 2001. Bland
annat prioriterades stärkande av ILO:s
övervakningsmekanismer.

Kommissionen är ordförande för ett europeiskt
forum om företags sociala ansvar (European Multi-
stakeholder Forum on Corporate Social
Responsibility). Forumet samlar europeiska
representanter för företag, arbetstagare och det
civila samhället till diskussioner i syfte att
främja transparens och konvergens i arbetet med
företags sociala ansvar. Forumet hade sitt första
möte i oktober 2002 och kommer att arbeta fram till
sommaren 2004, då en slutrapport med
rekommendationer för fortsatt arbete kommer att
tillställas kommissionen.

I ett meddelande från maj 2003 (KOM/2003/284) lade
kommissionen fram en handlingsplan för modernare
bolagsrätt och effektivare företagsstyrning. De
centrala mål som eftersträvas är att främja
företagens effektivitet och konkurrenskraft och att
stärka aktieägarnas rättigheter. Enligt
kommissionens förslag skall en samordning ske av
medlemsstaternas arbete på området för
företagsstyrning, bl.a. uppförandekoder.
Samordningen bör inte endast gälla utarbetandet av
dessa nationella koder utan också metoderna för att
se till att de efterlevs.

Miljöteknikcentrum

För år 2004 ökas de statliga resurserna för miljöteknikområdet
med 10 miljoner kronor (prop. 2003/04:1, bet.
2003/04:NU1) för att finansiera dels inrättandet av
ett centrum för miljödriven näringslivsutveckling,
dels särskilda satsningar inom dessa områden. (För
jämförelsens skull skall nämnas att knappt 20
miljoner kronor har använts inom området miljödriven
näringslivsutveckling under år 2003.)

I februari 2004 utsåg näringsminister Leif
Pagrotsky riksdagsman Claes Roxbergh (mp) att
utreda hur ett miljöteknikcentrum skall
organiseras. Syftet med ett sådant centrum är
att samordna statens insatser inom miljödriven
näringslivsutveckling och miljöteknikexport.
Enligt direktiven (dir. 2004:25) för
utredningen skall ett konkret förslag på
organisationsstruktur, ansvarsfördelning,
beslutsformer m.m. lämnas.
Organisationsmodellen skall förankras hos de
viktigaste aktörerna. Som resultat av ett
miljöteknikcentrum emotses att nuvarande
insatser för svenska miljöteknikföretags
produktutveckling, kommersialisering och
marknadsföring på hemmamarknaden och vid export
förstärks och effektiviseras. Uppdraget skall
redovisas i maj 2004 och målsättningen är att
miljöteknikcentrumet på basis av detta underlag
skall kunna inrättas i september 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att frågan om sambandet
mellan handel, miljö och sociala frågor m.m. har
kommit upp i olika forum och i olika sammanhang.
Initiativ har tagits på flera håll. Utskottet har
förhoppningen om att dessa initiativ speglar ett
brett och djupt engagemang såväl i Sverige som
internationellt.

Vidare kan konstateras att en strategi och en
organisation för ökad svensk miljöteknikexport
håller på att utvecklas, vilket är
tillfredsställande.
Respekt för mänskliga rättigheter, rättvisa och
social utveckling måste i första hand åstadkommas
nationellt. Men WTO-avtalen bör understödja och
främja de bredare utvecklingsmålen. Förhandlingarna
i WTO innebär en möjlighet att utveckla ett brett
regelverk som svarar mot de nya krav som
globaliseringen ställer. Utskottet stöder
inriktningen att WTO-förhandlingarna skall bidra
till en hållbar ekonomisk, social och ekologisk
utveckling för jordens alla länder.
Utskottet är medvetet om att frågan om handel och
miljö är känslig i förhållandet mellan
industriländer och utvecklingsländer och att det
föreligger svårigheter att hitta en balanserad
lösning. Många utvecklingsländer ser de krav som
reses från industriländernas sida beträffande
miljöhänsyn mer som förtäckta protektionistiska
strävanden än som verklig omsorg om miljövärdena. I
de pågående förhandlingarna i WTO bör slås fast att
handelsreglerna inte får motverka FN:s regler på
miljöområdet.
ILO:s konventioner om arbetsvillkor måste få en
starkare ställning inom världshandelssystemet. En
förutsättning för att inte industriländernas krav på
respekt för grundläggande arbetsvillkor även i
utvecklingsländerna skall upplevas som en form av
protektionism är en närmare dialog mellan WTO och
ILO. Sverige bör fortsätta att inom EU:s ram stödja
den ovan nämnda utvecklingen i riktning mot ett ökat
samarbete mellan bl.a. WTO och ILO. Det är värt att
notera att konsumentkraven i industriländerna kan
fungera som ett instrument för att driva fram bättre
arbetsvillkor i de multinationella företag som har
verksamhet i utvecklingsländerna. Vidare anser
utskottet att det är positivt att Sverige är på väg
att ingå ett samarbetsavtal med ILO i syfte att
förstärka organisationen och få till stånd en ökad
dialog mellan Sverige och ILO angående bl.a.
kompetens och metoder.
Internationella regelverk på områden som mänskliga
rättigheter, grundläggande rättigheter i arbetslivet
och en hållbar miljö föreligger genom mellanstatliga
avtal och konventioner såsom FN:s deklaration om
mänskliga rättigheter och ILO:s konventioner. Enligt
utskottets sätt att se är problematiken inte en
fråga om brist på internationella ramverk utan om
brist på politisk vilja att tillämpa reglerna inom
vissa länder.
FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för
multinationella företag är av stor vikt för att
fästa uppmärksamheten på problemen i
skärningspunkten mellan handel och miljö respektive
handel och mänskliga rättigheter. Liksom tidigare
ser utskottet positivt på initiativet Globalt
ansvar, som innebär nya vägar att angripa problemen.
Angreppssättet betyder att frågorna konkretiseras
ned på företagsnivå. Svenska företag kan som
ambassadörer på ett konkret sätt förmedla till andra
länder hur Sverige ser på mänskliga rättigheter och
ett gott arbetsliv. Utskottet stöder regeringens
arbete med att förmå fler företag att ansluta sig
till Globalt ansvar. Även myndigheter bör
inkluderas. Genom att enskilda svenska företag tar
problemen på allvar och visar att de är socialt och
etiskt medvetna kan de också skaffa sig
konkurrensfördelar. Företagens egna engagemang är av
stor vikt anser utskottet. Detta innebär dock inte
att frivillighet kan ersätta väl fungerande lagar
och regler.
Det är rimligt att införa en uppförandekod som
innebär bestämda riktlinjer när det gäller
miljöhänsyn, arbetsvillkor, respekt för mänskliga
rättigheter m.m. Enligt utskottets uppfattning finns
det flera skäl för att Sverige skall verka för att
en uppförandekod av bindande natur på sikt inrättas
inom OECD. Därigenom blir det samma regler för alla
OECD-ländernas företag, oavsett var de är verksamma
i världen. Vidare har OECD en lång tradition att
upprätta sådana regler. Konsumenterna har också ett
ansvar att granska företagen och genom sina inköp
styra företagen i önskad riktning.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
behandlade motionsyrkanden.

Vissa EU-frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande
vissa EU-frågor med hänvisning till pågående
arbete inom EU när det gäller den inre
marknadens funktionssätt. Jämför reservation
6 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2003/04:K419 skriver Folkpartiet att den inre
marknaden och den ekonomiska integrationen är
grunden och startpunkten för samarbetet inom EU.
Skattepolitiken är en viktig del i den ekonomiska
politiken och dess funktion är att finansiera
offentliga utgifter. Men eftersom EU-ländernas
offentliga sektorer är olika både till storlek och
inriktning anser Folkpartiet att det inte finns
anledning att besluta om gemensamma skattesatser på
EU-nivå. Motionärerna vill dock lyfta fram ett
undantag, nämligen gemensamma miniminivåer för
miljöavgifter, i syfte att minska gränsöverskridande
miljöförstöring. Regelbundna uppföljningar med
mätbara kriterier (s.k. benchmarking) är enligt
motionärernas mening en bättre väg att gå än via
detaljerad lagstiftning.

Integreringen av tjänstemarknaderna inom EU har
hittills fungerat dåligt, sägs det i partimotion
2003/04:K416 (kd). Sektorn omfattar ca 70 % av EU:s
bruttonationalprodukt och sysselsättning.
Kristdemokraterna vill därför skapa ett europeiskt
ramverk för tjänstehandeln, där alla hinder för
konkurrens inom transport-, turism- och
byggnadsmarknaderna måste undanröjas. Vidare
efterlyses en handlingsplan för de finansiella
tjänsterna med syftet att tillgången på riskkapital
skall öka.

Den inre marknaden är långt ifrån förverkligad,
sägs det vidare i motionen. Det är därför
nödvändigt att fortsätta avregleringen av
energi- och transportmarknaderna, vilket kommer
att ge spridningseffekter på hela den
europeiska ekonomin.

Vissa kompletterande uppgifter

Inre marknaden

Den inre marknaden utgör ett av fundamenten i EU-samarbetet. En
effektiv inre marknad är en förutsättning för att EU
skall kunna nå det strategiska målet att vara
världens mest konkurrenskraftiga, dynamiska och
kunskapsbaserade ekonomi år 2010 med möjlighet till
hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre
arbetstillfällen och en högre grad av social
sammanhållning (Lissabonmålet). Inte minst med
hänvisning till den förestående utvidgningen av EU
är Lissabonstrategin viktig.

Nedan har listats ett antal viktiga punkter för
den inre marknadens utveckling, vilka har anknytning
till motionskraven.

- År 2003 presenterade kommissionen en ny strategi i
syfte att få den inre marknaden att växa och fungera
i takt med utvidgningen och möjliggöra att
Lissabonmålet uppnås år 2010. Bland annat
uppmärksammas fri rörlighet, reduktion av
skattehinder, förbättrande av villkoren för
företagande och förenkling av regelverket.

- Ett nytt nätverk för problemlösning på den inre
marknaden (Effective Problem Solving in the Internal
Market, SOLVIT) startades i juli 2002. SOLVIT är en
elektronisk och Internetbaserad vidareutveckling av
ett äldre nätverk för att lösa frågor om
handelshinder. SOLVIT har under år 2003 varit
framgångsrikt, uppges det, och en stor andel av de
handelshinder som förts in i databasen har kunnat
lösas. Antalet ärenden förväntas öka som en följd av
utvidgningen och även på grund av att databasen
kommer att öppnas för andra berörda organisationer.

- Inom de områden där harmoniserad gemensam
lagstiftning saknas skall principen om ömsesidigt
erkännande tillämpas, dvs. en vara eller tjänst som
lagligt produceras i ett medlemsland skall även
godkännas i andra medlemsländer, såvida inte
tvingande hänsyn av allmänt intresse motiverar att
nationella regler upprätthålls. För att få principen
att fungera har kommissionen uppmanat nuvarande och
blivande medlemsstater att införa klausuler om
ömsesidigt erkännande i sina nationella
lagstiftningar.

- EU-arbetet har haft en viktig roll när det gäller
att öppna offentliga monopol i medlemsstaterna för
konkurrens, särskilt på energi-, transport- och
telekommunikationsmarknaderna. Sverige har varit
drivande i detta arbete och ligger jämfört med andra
medlemsstater långt framme i avregleringsprocessen,
både vad gäller tidpunkten för avreglering samt
omfattningen av konkurrensutsättningen. Regeringen
har uppdragit åt Konsumentverket att se närmare på
vilka konsekvenser de nyligen konkurrensutsatta
marknaderna har medfört och väntas medföra för
konsumenterna. Uppdraget löper från år 2002 till år
2005. Hittills har Konsumentverket undersökt
elmarknadens respektive telemarknadens konsekvenser
för konsumenterna.

- Ett "paket" för el och gas på inre marknaden
antogs i juni 2003. Paketet innehåller två direktiv
och en förordning för gränsöverskridande handel och
syftar till att skapa likvärdiga konkurrens- och
marknadsvillkor inom el- och naturgassektorn
(2002/54/EG), (2003/55/EG), (EG/1228/2003).
Förordningen trädde i kraft i augusti 2003 men skall
tillämpas fr. o. m. juli 2004. En utredare
(informationschefen Sten Kjellman) har tillkallats
av regeringen för att analysera den fortsatta
utvecklingen på el- och naturgasmarknaderna (dir.
2003:22). Han redovisade i slutet av år 2003
betänkandet El- och naturgasmarknaderna - europeisk
harmonisering (SOU 2003:113). Där lämnas förslag på
de författningsändringar som krävs i
ellagstiftningen respektive i naturgaslagstiftningen
för att införliva direktiven i svensk rätt. Vidare
ges i betänkandet förslag på hur de rapporteringar
som krävs enligt direktivet skall genomföras.

- När det gäller transportsektorn har mål ställts
upp för användning av förnybara energikällor. Enligt
direktivet (2003/30/EG) om främjande av användningen
av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel har
en referensnivå på 2 % för år 2005 och 5,75 % för år
2010 antagits avseende energiinnehåll för ersättning
av bensin och dieselolja för transporter.

- Det tredje luftfartspaketet och det s.k. Single
Sky-paketet har nyligen antagits. Det andra
järnvägspaketet (främst godstrafik) behandlas i en
förlikningsprocess. Det tredje järnvägspaketet som
uppges innehålla förslag till marknadsöppningar för
internationell persontrafik skall presenteras i mars
2004. Ett reviderat förslag om upphandling av
kollektivtrafik kommer att presenteras inom kort.
- På området för offentlig upphandling var
regelverket tidigare svåröverskådligt. Rådet antog i
mars 2003 en gemensam ståndpunkt beträffande förslag
till nytt direktiv om offentlig upphandling och ett
nytt direktiv om upphandling inom områdena vatten-,
energi-, transport- och postsektorerna. Efter ett
flertal ändringsförslag från Europaparlamentet har
en förlikningskommitté i december 2003 antagit ett
gemensamt utkast som kommer att överlämnas till
rådet och Europaparlamentet för antagande. Vidare
har kommissionen inlett en översyn av de två
direktiven om rättsmedel vid överträdelse av
reglerna om offentlig upphandling och om upphandling
inom vatten-, energi-, transport- och
telekommunikationssektorn och har för avsikt att
lägga fram förslag till ändrade direktiv under år
2004.

- Moderniseringen av gemenskapens konkurrensregler
innebär att ett nytt system kommer att införas,
vilket syftar till att föra ut mer av tillämpningen
av konkurrensreglerna till nationell nivå. En ny
tillämpningsförordning (EG/1/2003) för artiklarna 81
och 82 i Romfördraget antogs av rådet i slutet av år
2002. Förordningen, som syftar till att
effektivisera och modernisera tillämpningen av
konkurrensreglerna, träder i kraft den 1 maj 2004.
För att få till stånd en enhetlig tillämpning av
reglerna kommer kommissionen och de nationella
konkurrensmyndigheterna att samarbeta i ett nätverk.
(Regeringens proposition 2003/04:80 om moderniserad
konkurrensövervakning behandlas av näringsutskottet
under våren 2004.) Vidare fick det nybildade
konkurrenskraftsrådet vid Europeiska rådets möte i
mars 2003 ett horisontellt ansvar för
konkurrenskraftsfrågor. Ambitionen är att
konsekvenser för näringslivets konkurrenskraft i
högre grad skall beaktas inom andra rådsformationer.
En ny integrerad strategi presenterades på rådets
möte i november 2003 (KOM/2003/704). Meddelandet
innehåller olika förslag för att
konkurrenskraftsaspekter skall uppmärksammas mer.

- Frågan om gemenskapspatentet togs senast upp vid
möten med konkurrenskraftsrådet i november 2003 och
i mars 2004. Medlemsstaterna har emellertid inte
kunnat enas om de utestående frågorna. Det irländska
ordförandeskapet skall nu överväga hur frågan
fortsättningsvis skall hanteras.

- I takt med att den inre marknaden utvecklas
strävar fler och fler företag efter att etablera sig
på europeisk nivå. Att driva företag och ta hänsyn
till 15 (snart 25) olika system för
företagsbeskattning innebär problem för företagen.
När det gäller företagsbeskattningen kommer
kommissionen att föreslå en översyn av direktivet om
moderbolag och dotterbolag med syfte att
dubbelbeskattning skall avskaffas inom EU. Vidare
kommer enligt uppgift att föreslås en översyn av
fusionsdirektivet, varigenom omstruktureringen av
företag understöds och dubbelbeskattning undviks. På
längre sikt kommer kommissionen att föreslå en
gemensam konsoliderad bolagsskattebas på EU-nivå.
När det gäller moms kommer kommissionen att lägga
fram ett meddelande om ytterligare åtgärder för att
modernisera och förenkla gällande system.

- För att utvecklingsländerna skall få hjälp att
komma in på EU:s marknader har EG-kommissionen
öppnat en Internettjänst med information om tullar,
ursprungsregler och handelsstatistik. EU:s helpdesk
på området har tillkommit på svenskt initiativ.
Enligt uppgift skall databasen i ett senare skede
också innehålla uppgifter om andra krav, exempelvis
hälsokrav, som EU-länderna ställer på en produkt.

Direktivförslag om tjänstehandel

I januari 2004 presenterades kommissionens förslag (KOM/2004/2)
till direktiv om tjänster på den inre marknaden.
Direktivförslaget är ett led i Lissabonprocessen och
har föregåtts av ett meddelande om strategin för
tjänster samt en rapport om situationen för tjänster
på den inre marknaden.

I rapporten från år 2002 konstaterar kommissionen
att det är mottagarna av tjänster, främst
konsumenterna, som drabbas när den inre marknaden
inte fungerar tillräckligt väl. Eftersom tjänster är
integrerade i hela ekonomin, påverkar hindren inte
bara de drabbade sektorerna. Hindren är kostsamma
för tjänsteföretagen, som inte sällan är små eller
medelstora företag. Ofta påverkar ett flertal
regelverk tjänstens olika komponenter. Information
om regelverken är inte sällan svårtillgänglig.
Ytterligare ett problem är att medlemsstaterna
saknar förtroende för kvaliteten inom de övrigas
rättssystem.
Direktivförslaget utgörs av ett ramdirektiv för
tjänstehandel på den inre marknaden. Syftet med
direktivet är att fastställa en rättslig ram som
undanröjer hinder för etablering för leverantörer av
tjänster och för den fria rörligheten för tjänster
samt att skapa rättslig säkerhet för både
leverantörer och mottagare av tjänster. Förslaget
har ett horisontellt angreppssätt och är tillämpligt
på alla tjänster med undantag för finansiella
tjänster, elektroniska kommunikationstjänster och
vissa transporttjänster. Direktivet skall inte
heller tillämpas på skatteområdet med undantag för
diskriminerande skatter.
I regeringens faktapromemoria över
direktivförslaget (2003/04:FPM60) sammanfattas
innebörden av förslaget och redovisas den svenska
ståndpunkten. Regeringens grundinställning till
direktivet är positiv, då ökad rörlighet och
integrering av tjänstesektorn är av betydelse för
konkurrenskraften. Dock måste en grundlig analys
göras av tillämpningsområdet för
ursprungslandsprincipen och dess undantag. Detta
gäller bl.a. tjänster som är förbehållna vissa
utvalda leverantörer, t.ex. Apoteket AB och AB
Svensk Bilprovning.
Direktivförslaget presenterades på
konkurrenskraftsrådets möte i mars 2004. Vid
rådsmötet välkomnade samtliga medlemsstater
förslaget och konstaterade att ett omfattande
nationellt analysarbete kommer att krävas.

På fråga om alkoholpolitiken från Gabriel
Romanus (fp) i riksdagens frågestund (prot.
2003/04:85) svarade statsminister Göran Persson
att en statsrådsgrupp är etablerad för att gå
igenom frågan om tjänstedirektivsförslaget. Det
handlar inte bara om alkohol utan även om
tjänster från Apoteksbolaget, Bilprovningen, AB
Svenska Spel, vatten- och avloppssystem m.m.
sade statsministern och redovisade sin föresats
att få bort idén att allt skall
konkurrensutsättas och betraktas som del av en
marknad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna när det gäller önskvärdheten av att
stärka den inre marknaden. Som redovisas ovan pågår
ett stort antal åtgärder med syfte att effektivisera
regleringen av den inre marknaden. Avreglerings- och
harmoniseringsåtgärder fortgår i syfte att öka
konkurrenskraften inom unionen. Betydande framsteg
har gjorts inom ramen för Lissabonstrategin, bl.a.
skapandet av en gemensam energimarknad för hushåll
och företag, uppgörelsen om ett gemensamt europeiskt
luftrum, vissa beskattningsfrågor m.m. Rådet enades
under år 2003 om nya direktiv på
upphandlingsområdet, bl.a. inom energi- och
transportsektorn. Det måste beklagas att någon
överenskommelse om gemenskapspatentet inte kom till
stånd vid konkurrenskraftrådets möte i mars 2004;
detta är bakslag som kan inverka på
Lissabonprocessens trovärdighet. När det gäller
tjänstehandel anser utskottet att det nya
direktivförslaget måste prövas noggrant från olika
utgångspunkter. Enligt utskottets uppfattning finns
det vissa tjänster som det inte är lämpligt att
konkurrensutsätta.

Med hänsyn till den utveckling som pågår inom EU
rörande den inre marknadens funktionssätt m.m. anser
utskottet att det inte är påkallat med något
riksdagens uttalande i dessa frågor. De aktuella
motionsyrkandena avstyrks därmed.

EU:s förbud mot försäljning av snus

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande
beträffande EU:s förbud mot försäljning av
snus med hänvisning till att frågan prövas av
EG-domstolen.

Motionen

I motion 2003/04:N285 (m) framhålls att det
finns behov av ytterligare åtgärder för att
påskynda avskaffandet av EU:s förbud mot
försäljning utomlands av svenskt snus.
Motionärerna anser att regeringens yttrande
till EG-domstolen, som nu gör en rättslig
prövning av frågan, bör kompletteras med ett
politiskt agerande. Bland annat krävs att
frågan drivs av de svenska företrädarna inom
EU, t.ex. i ministerråd, kommittéer och i
kommissionens arbetsgrupper.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om förbud för Sverige att exportera snus inom EU
behandlades av utskottet år 2003 (bet. 2002/03:NU5
s. 33). Inom EG-domstolen pågick då en prövning av
frågan om snusexport inom EG. En utförlig
beskrivning av sakförhållandena och målet återfinns
i det nämnda betänkandet, till vilket hänvisas.

Utskottet konstaterade att det finns olika aspekter
på det aktuella förbudet om export av snus, nämligen
hälso-, konkurrens- och näringslivsaspekter men
också frågan om gemenskapsrättens grunder. Den fria
rörligheten av varor, tjänster, personer och kapital
är av avgörande betydelse för förverkligandet av en
gemensam inre marknad, ansåg utskottet. Därför
menade utskottet att förbud mot försäljning av snus
över gränserna inom unionen inte är förenligt med
principen om den fria rörligheten av varor. Ett
enigt utskott hävdade att det är fullständigt
ologiskt att snusförsäljning är förbjuden i övriga
EU, medan ett antal produkter som är långt mer
hälsovådliga kan cirkulera fritt på den inre
marknaden. Enligt utskottets mening borde regeringen
- med utgångspunkt i EU:s fyra friheter - i yttrande
till EG-domstolen kraftfullt argumentera mot
snushandelsförbudet och även i övrigt verka för att
EU:s illa underbyggda förbud skyndsamt avskaffas.
Utskottet uttalade förhoppningen att domen i EG-
domstolen kommer att gå Sverige till mötes.

Utvecklingen i fråga om förbudet för Sverige att
exportera snus

Utöver det ovan nämnda målet (C-434/02) har ett nytt mål med
ungefärligen samma frågeställning (C-210/03) kommit
till EG-domstolen efter begäran om förhandsbesked
från en domstol i Storbritannien. Den engelska
domstolen vill få klarhet i dels om förbudet mot
saluföring av snus (enligt artikel 8 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra
författningar om tillverkning, presentation och
försäljning av tobaksvaror) är giltigt, dels om de
nationella bestämmelserna i Storbritannien är
förenliga med gemenskapsrätten.

Den svenska regeringen har avgivit skriftliga
yttranden i bägge målen. Regeringens inställning är
att hälsoaspekten borde kunna tillgodoses på ett
mindre ingripande sätt, t.ex. genom
märkningsbestämmelser och informationsinsatser.
Eftersom saluföringsförbudet inte är förenligt med
bestämmelserna om den fria rörligheten för varor
anser regeringen att varken gemenskapslagstiftaren
eller andra medlemsstater har rätt att vidta en så
ingripande åtgärd som ett saluföringsförbud.
Även kommissionen, rådet, Europaparlamentet och
flera medlemsstater har avgivit yttranden - dessa
yttranden går enligt uppgift inte den svenska
uppfattningen till mötes.
Muntlig förhandling i båda snusmålen är utsatt
till den 8 juni 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning från föregående
år. Det finns ett antal olika aspekter på det
nuvarande förbudet för Sverige att exportera snus
inom EU. Det rör sig om hälso-, konkurrens- och
näringslivsaspekter men också om gemenskapsrättens
grunder. Den fria rörligheten av varor, tjänster,
personer och kapital är av avgörande betydelse för
förverkligandet av en gemensam inre marknad. Att den
inre marknaden fungerar väl är särskilt viktigt för
små och utrikeshandelsberoende länder. Ett förbud
mot försäljning av snus över gränserna inom unionen
är inte förenligt med principen om den fria
rörligheten av varor. Det är ologiskt att
snusförsäljning är förbjuden i övriga EU, medan ett
antal produkter som är långt mer hälsovådliga kan
cirkulera fritt på den inre marknaden.

Även om det av folkhälsoskäl kan finnas skäl att
på gemenskapsnivå reglera handeln med snus
(åldersgränser, varningstext, föreskrifter etc.)
finns det enligt utskottets uppfattning inte
tillräckliga grunder för att inskränka den fria
rörligheten.

Utskottet anser i likhet med
regeringen och motionärerna att EU:s
snushandelsförbud bör avskaffas. Med
hänsyn till att frågan prövas av EG-
domstolen och att alla de ingående
aspekterna noggrant kommer att vägas
i ett gemenskapsperspektiv anser
utskottet att något tillkännagivande
till regeringen inte är aktuellt.
Med hänvisning till vad som anförts
avstyrks motionen.

Exportkreditfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
exportkreditfrågor med hänvisning till
Exportkreditnämndens reviderade miljöpolicy
och ökade öppenhet. Jämför reservation 7 (kd,
v, c, mp).

Motionerna

I Kristdemokraternas kommittémotion 2003/04:U254
förordas att verksamheten i OECD-ländernas
exportkreditnämnder miljöanpassas. Varje år genomför
u-länderna med hjälp av finansiering från OECD-
ländernas exportkreditnämnder investeringar i nya
energi- och transportsystem vilka i huvudsak är
fossilbaserade. Endast ett fåtal av OECD-länderna
har emellertid ställt upp miljökrav för sina
exportkreditnämnder. Motionärerna anser därför att
gemensamma miljöregler skall utarbetas och antas av
OECD-ländernas exportkreditnämnder.

I partimotion 2003/04:MJ400 (kd) begärs att en
obligatorisk miljöprövning skall föregå alla beslut
om statliga exportkrediter. Motionärerna
understryker att miljöhänsyn borde vara ett av de
viktigaste kriterierna när man beslutar om
finansiering av projekt i utvecklingsländerna.
Exportkreditnämnden (EKN) har en miljöpolicy för
garantigivning, men den innebär enligt motionärerna
endast att det är möjligt att göra en
miljögranskning.
I motion 2003/04:N272 (kd) föreslås att en
obligatorisk miljöprövning skall föregå alla beslut
om statliga exportkrediter och exportgarantier.
I motion 2003/04:331 (mp) framhålls att det ur
demokratisk synvinkel är oacceptabelt att
verksamheten inom EKN och AB Svensk Exportkredit
hemligstämplas. Motionärerna kräver ökad öppenhet
med undantag för en i vissa skeden ren affärs- och
konkurrensbetingad sekretess. Riksdagen,
folkrörelserna och miljöorganisationer bör få
tillgång till information i förväg så att de kan
påverka kreditgivningen innan beslut har fattats.
EKN:s nuvarande miljöpolicy lider av ett antal
brister. Enligt motionärernas uppfattning är det
viktigt att införa en obligatorisk miljögranskning
för samtliga projekt som kan antas få negativa
miljökonsekvenser, oavsett projektets storlek, och
att utarbeta tydliga riktlinjer för vilka negativa
miljöeffekter som inte kan accepteras.
Exportkreditnämndens fordringar är de största
fordringar som svenska staten har kvar; fattiga
länders övriga skulder till Sverige är i stort sett
avskrivna. Motionärerna anser att Sverige bör finna
former för att skriva av även EKN:s fordringar och
att EKN bör se över sin kreditgivning, så att inte
de berörda länderna faller tillbaka i en skuldfälla.
Den svenska politiken för global utveckling
innebär en tydlig markering av att handelspolitiken
inte får motverka en förbättring av villkoren för
fattiga människor i andra länder. Motionärerna
framhåller därför att den svenska regeringen bör ge
de aktuella svenska ambassaderna i uppdrag att
intensifiera samarbetet med u-ländernas lokala
miljö- och människorättsorganisationer för att
utreda de förväntade effekterna av de investeringar
som svenska företag och intressen planerar i dessa
länder.
Sverige bör enligt motionärerna arbeta aktivt inom
OECD för att få till stånd en bättre miljö- och
etikhänsyn vid exportkreditgivning. Ett flertal
organisationer i OECD-länderna har arbetat för att
försöka påverka OECD:s arbete med att ta fram
gemensamma riktlinjer för ländernas
exportkreditmyndigheter.
I motion 2003/04:N334 (mp) sägs att en
verkningsfull åtgärd vore att förändra reglerna så
att offentlig kredit- och garantigivning från EKN
och Svensk Exportkredit enbart kan accepteras för
bolag som lever upp till en rad grundläggande regler
för exempelvis arbetsrätt, miljökrav och mänskliga
rättigheter.

Vissa kompletterande uppgifter

OECD har arbetat med frågan angående miljöhänsyn vid
statsstödd exportfinansiering i flera år. Riktlinjer
på detta område presenterades år 2001 men kunde inte
accepteras av alla OECD-länder. Flertalet OECD-
länder, inklusive Sverige, har dock sedan dess på
frivillig basis tillämpat gemensamma
tillvägagångssätt samt utbytt information och
erfarenheter inom OECD:s arbetsgrupp för
exportkrediter. Förhandlingarna om skärpta
riktlinjer slutfördes under år 2003, och i december
samma år beslutade OECD:s råd att anta en
rekommendation om miljöhänsyn vid statsstödd
exportfinansiering. Redan dessförinnan har dock
flertalet av OECD:s medlemsländer rapporterat att de
nationellt har infört miljökrav vid statsstödd
exportfinansiering. EKN införde miljökrav redan år
2000.

Vidare finns det en överenskommelse inom OECD om
att finansiering till skuldtyngda fattiga länder
endast lämnas för produktiva utgifter.
EKN gör en miljöprövning som föregår beslut om
statliga exportkreditgarantier sedan år 2000. Som en
följd av OECD:s rådsbeslut i december 2003 kommer
miljöprövningen att anpassas och utvecklas. Grunden
för miljöprövningen är att de projekt som kan ha
potentiell negativ miljöpåverkan skall
miljögranskas. Processen inleds med att kategorisera
olika projekt i klasser. Ett projekt som antas kunna
ha stark negativ miljöpåverkan kategoriseras i klass
A. För samtliga projekt som bedömts tillhöra klass A
kräver EKN en miljökonsekvensbeskrivning enligt
internationell (Världsbankens) standard. Exempel på
projekt i klass A är större dammar och gruvor. Ett
projekt som kan antas ge upphov till något mindre
miljöpåverkan kategoriseras i klass B. Projekt och
projektrelaterad export som bedömts tillhöra klass A
och klass B miljögranskas av EKN. Om det finns
särskilda skäl, kan dock även andra affärer eller
projekt komma att miljögranskas, t.ex. när
lokaliseringen är känslig.
För att skydda svenska leverantörers intressen är
affärssekretessen en väsentlig fråga vid
exportkreditgivning. Samtidigt är det viktigt att
eftersträva ökad öppenhet. Stor öppenhet kan
innebära problem för svenska leverantörers
konkurrensintressen. Det krävs således en lämplig
avvägning av dessa två intressen.
År 2003 genomförde EKN senast en omfattande
kundundersökning. Svarsfrekvensen var glädjande hög,
och nämnden fick därigenom ett gott underlag för sin
utvecklingsverksamhet. Kundernas omdömen var på
flertalet områden positiva, och de brister som
påtalades rättas successivt till enligt vad som står
i årsredovisningen för år 2003. Enligt
regleringsbrevet till EKN avseende budgetåret 2004
skall nämnden förbättra informationen om sin
verksamhet till kunderna och satsa på ökad öppenhet
gentemot allmänheten.
Information om EKN redovisas på nämndens hemsida.
Vidare lämnas i årsredovisningen en bred information
om verksamheten, inklusive en rapport om
miljökonsekvenser och sociala konsekvenser av de A-
och B-projekt som garanterats. EKN kräver också att
information om miljökonsekvenser offentliggörs vid
granskningen av projekt i klass A.
EKN har en policy att i sin verksamhet ta hänsyn
till de skuldtyngda, minst utvecklade ländernas
situation. Endast produktiva utgifter skall komma i
fråga för dessa länder. Ansökningar avseende affärer
med dessa länder prövas enligt särskilda riktlinjer
som EKN utvecklat på uppdrag av regeringen.
Enligt regleringsbrevet skall EKN fortsätta att
utveckla frågor angående etisk hänsyn. Med etisk
hänsyn avses främst hänsyn till miljö,
antikorruption och sociala frågor. Det kan vidare
nämnas att EKN informerar sina kunder om initiativet
med Globalt ansvar och OECD:s riktlinjer för
multinationella företag.
Sverige har inom OECD aktivt bidragit till att nå
en överenskommelse om miljöhänsyn vid
exportfinansiering. Även andra etiska regler som
sociala frågor, mänskliga rättigheter,
antikorruption, hänsyn till fattiga länder har
diskuterats inom OECD. Sverige har bl.a. föreslagit
att det vid bedömningar av miljöhänsyn i större
utsträckning än i dag skall tas hänsyn till sociala
frågor, men fick inte gehör för denna uppfattning
bland övriga medlemsländer i OECD.

Den statsstödda verksamheten inom EKN och AB
Svensk Exportkredit får enligt regler från WTO,
OECD, EU och svensk lagstiftning inte
subventioneras utan den skall bära sina egna
kostnader.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på EKN:s reviderade
miljöpolicy, vilken i sin nya lydelse har tillämpats
från den 1 juli 2002. Miljöprövningen kommer
ytterligare att utvecklas med hänsyn till OECD:s
rådsbeslut i december 2003. Ovan har beskrivits hur
miljögranskningen går till vid exportprojekt med
risk för negativ miljöpåverkan.

Det är också positivt att EKN fortsätter att
utveckla frågor angående etisk hänsyn, bl.a. rörande
antikorruption och sociala frågor.
När det gäller motionskraven om att all offentlig
kredit- och garantigivning skall villkoras så att
endast företag som uppfyller grundläggande regler
för mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljö kan
åtnjuta sådana krediter, vill utskottet erinra om
att EKN informerar sina kunder om OECD:s riktlinjer
för multinationella företag och om initiativet
Globalt ansvar. Utskottet anser att den nu
tillämpade policyn bör prövas under viss tid innan
ytterligare åtgärder övervägs på detta område.
En eventuell diskussion om frågeställningen kring
nya bindande regler bör enligt utskottets mening
föras på internationell nivå, så att inte enbart de
svenska företagens konkurrenskraft påverkas.
En förbättrad information och ökad öppenhet från
EKN:s sida är enligt utskottets uppfattning av stort
värde. Den nya tekniken kan bidra till att
informationen lättare sprids. Utskottet noterar
vidare med tillfredsställelse att EKN har en policy
att ta hänsyn till de skuldtyngda minst utvecklade
ländernas situation.
Den av EKN senast genomförda kundundersökningen är
en grund för kundinriktade åtgärder, vilka
ytterligare kan förbättra verksamheten.
Därmed avstyrker utskottet samtliga här behandlade
motioner i aktuella delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. WTO-frågor (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N320 yrkandena
1 och 2 och 2003/04:N340 yrkandena 2-9, 13 och 16
och avslår motion 2003/04:U351 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Trots problemen och splittringen mellan i- och u-
länder vid WTO-förhandlingarna i Cancún finns det
skäl att försöka få till stånd ett återupptagande av
förhandlingarna. Då bör WTO på allvar rätta till de
olika problem som har konstaterats av
frivilligorganisationerna, utvecklingsländernas
regeringar m.fl. Kritiken gäller bl.a. avsaknad av
politiska, etiska och sociala mål för WTO, bristande
öppenhet och avsaknad av reellt inflytande för
utvecklingsländerna. Men framför allt gäller
kritiken att WTO inte bör starta förhandlingar inom
de s.k. Singaporefrågorna - särskilt inte
förhandlingar om ett nytt investeringsavtal.

Den koalition av starka u-länder, med bl.a.
Brasilien, Argentina, Indien, Sydafrika och Kina,
som bidrog till sammanbrottet i Cancún visar att EU
bör ta u-ländernas krav på allvar om förhandlingarna
skall kunna föras vidare.
Sveriges nya politik för global utveckling ställer
också nya krav på utformandet av handelspolitiken.
Sveriges arbete med att bekämpa fattigdom skall
samordnas så att målet att bidra till en rättvis och
hållbar global utveckling gäller samtliga
politikområden. Det betyder att det som förut var en
huvuduppgift för politikområdet bistånd blir en
huvuduppgift för alla politikområden.
Även handelspolitiken måste alltså utformas så att
den bidrar till en global utveckling som utraderar
extrem fattigdom och hunger. Det gäller således
också för handelspolitiken att den skall bidra till
uppfyllandet av FN:s millennieutvecklingsmål som
Sverige och de flesta andra länder har ställt sig
bakom.
Därför räcker det inte att säga att
handelsreglerna inte skall missgynna fattiga länder
och folkgrupper. Handelsreglerna skall tvärtom gynna
dessa länder, så att de får möjlighet att utforma en
egen politik för att kunna ta sig ur sin fattigdom.
De är rimligt att utvecklingsländerna kan behålla
ett visst tullskydd mot industriländerna för att
värna om en egen framväxande produktion, så länge de
bedömer det nödvändigt.
Vidare räcker det inte att konstatera att u-
länderna har fått ökad uppmärksamhet. Enligt
Sveriges nya politik för global utveckling och
uppfyllandet av FN:s millennieutvecklingsmål måste
fattigdomsbekämpningen vara i fokus även för
handelspolitikens utformning, åtminstone om det på
allvar skall kunna påstås att denna runda skall vara
en "utvecklingsrunda".
Även om WTO har höjd levnadsstandard, full
sysselsättning och ökad produktion i samklang med
naturen som viktiga mål, finns det i dag inte
tillräckligt med instrument för att nå dessa mål.
För att förhandlingsprocessen inte skall köra fast
ännu en gång är det nödvändigt att förhandla i en
lugnare takt, som tillåter alla länder att utvärdera
hittillsvarande verksamhet som en grund för nya
förslag.
Kommerskollegium begränsade sin utredning om WTO-
avtalens effekt på u-länderna till att bara se på
effekterna på u-ländernas handel, inte på u-
ländernas utveckling. Kritiken mot WTO:s regelverk
blev därmed obesvarad.
Tillvaratagandet av u-ländernas intressen är
centralt skriver utskottets majoritet, men påpekar
samtidigt att det krävs en balanserad uppgörelse där
alla WTO-medlemmar får sina intressen tillgodosedda.
Min uppfattning är att u-länderna har rätt att få
något utan att alltid ge något tillbaka. Annars kan
inte klyftor minska och orättvisor rättas till.
Enligt min mening bör det vara en prioriterad
uppgift för Sverige att arbeta för en ökad öppenhet,
bl.a. genom en direkt dialog med
frivilligorganisationer, såväl i syd som i nord.
Öppenheten bör gälla regeringens agerande såväl mot
riksdagen som mot EU men också i fråga om WTO:s
möten och förhandlingar.
Det handelsrelaterade tekniska biståndet måste
också utformas så att inte u-ländernas
representanter utsätts för otillbörliga
påtryckningar från företag och rika i-länder, vilket
ökar risken för korruption. Erfarenheter från
organisationer som analyserar WTO-systemet ur ett
sydperspektiv, som t.ex. Focus on the Global South
med representation i Genève och Third World Network,
bör tas till vara.
När det gäller jordbruksområdet - ett område av
särskilt stor betydelse för u-länderna - bör Sverige
med större kraft fortsätta att verka för en snabb
utfasning av exportsubventionerna, såväl inom som
utanför EU-kretsen. De tullar som har behållits på
ris, socker och bananer, de för u-länderna
viktigaste exportprodukterna, bör tas bort omgående.
Handelsreglerna måste utformas så att fattiga
länder och folkgrupper gynnas, att människors rätt
till mat och vatten respekteras, att möjligheter för
fattiga människor att försörja sig inte undermineras
och att en ekologiskt hållbar utveckling blir möjlig
att uppnå.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har
anförts beträffande WTO-frågor. Därmed tillstyrks
motionerna 2003/04:N320 (mp) och 2003/04:N340 (mp) i
berörda delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

2. Vissa immaterialrättsliga frågor (punkt 3)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L284 yrkandena
1 och 7 och 2003/04:So313 yrkande 6.

Ställningstagande

Det s.k. TRIPs-avtalet innebär att
utvecklingsländernas immaterialrättsliga
lagstiftning på kort tid skall anpassas till i stort
sett västerländsk standard. Många av de i dag
utvecklade ekonomierna införde de regler som TRIPs
föreskriver sent i sin utvecklingsprocess. De avsåg
att låta nya teknologier överföras från utlandet för
att stärka den inhemska framväxande industrin.
Strikta patentregler som i TRIPs kan på så vis komma
att motverka en utveckling av mer avancerade
inhemska industrier i dagens utvecklingsländer.

Än allvarligare är det att TRIPs-avtalet i sin
nuvarande utformning hotar livsmedelssäkerheten och
tillgången på mediciner i fattiga länder. Den
överenskommelse som nåddes hösten 2003 om undantag
från TRIPs-reglerna för att möjliggöra fattiga
länders tillgång på viktiga mediciner till rimliga
priser anses av många som alltför snäv. Länder som
inte själva har en läkemedelsindustri kan ges
tvångslicenser för att importera billiga mediciner
bara under mycket särskilda förhållanden. Detta kan
allvarligt hota hälsan hos människor i fattiga
länder och strider mot Sveriges målsättningar om en
rättvis och hållbar utveckling där en förbättring av
fattiga människors situation sätts i första rummet.
Huvuddelen av världens fattiga bor på landet och
är beroende av det lokala jordbruket för att få mat
för dagen. Småböndernas rättigheter att fritt
använda delar av skörden till utsäde hotas genom att
företag som tagit patent på växter kräver ersättning
för nytt utsäde. De undantag som TRIPs tillåter är
svåra att få och det alternativ som utpekats (ett
avtal som upprättats inom International Union of the
Protection of Plant Varieties, UPOV) är inte nog
anpassat till de små jordbrukarnas förhållanden.
Sverige bör verka för att WTO-avtalen uttryckligen
slår fast utvecklingsländernas rätt att skydda sin
inhemska produktion av baslivsmedel för att kunna
garantera nationell livsmedelssäkerhet.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har
anförts beträffande immaterialrätt. Därmed
tillstyrks här behandlade yrkanden i
motionerna 2003/04:So313 (v) och
2003/04:L284 (mp).

3. Avtal om handel med tjänster (punkt 4)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:So645 yrkande
4 och 2003/04:N320 yrkandena 3-11.

Ställningstagande

I likhet med uppfattningen i motion 2003/04:N320
(mp) anser vi att tjänstehandelsavtalet är behäftat
med så stora brister att det inte borde ha införts i
sitt nuvarande skick. Det är ytterst oroande att
avtalet vilar på en bred och tolkningsbar definition
av begreppet tjänster, vilken gör att det kan bli
nödvändigt att följa avtalets regelverk även när det
gäller grundläggande tjänster som vattenförsörjning,
sjukvård eller utbildning. Särskilt bör nämnas att
privatiserad vattenförsörjning har lett till stora
problem i fattiga länder.

För att GATS skall kunna fungera ur ett
demokratiskt, socialt och miljömässigt hållbart
perspektiv måste stora delar av avtalet
omförhandlas. Särskilt vill vi markera att artikel
XIX med den tvingande inriktningen mot ökad
liberalisering måste tas bort. Artikel XXI måste
ändras så att det blir enkelt och ekonomiskt
riskfritt att göra begränsningar i tidigare
åtaganden. Vidare får det inte finnas några
begränsningar i medlemsländernas rätt till inhemsk
reglering. För att det skall bli möjligt att skapa
en opinion mot de nuvarande reglerna krävs dels att
Sveriges regering verkar för en ökad öppenhet i
förhandlingarna, dels att en pedagogisk,
svenskspråkig version av bindningslistan utarbetas.
Vår ståndpunkt är att varje medlemsland självt
måste kunna bestämma såväl innehåll och omfattning
av de offentliga tjänsterna som de regler som gäller
för tillhandahållandet av dem. I Sverige är en stor
del av den offentliga verksamheten - med undantag av
militär, polis och folkbokföringstjänster - delvis
privatiserad och mer eller mindre konkurrensutsatt,
vilket gör att den kan hamna inom GATS-avtalets
ramar. Enligt vår uppfattning bör den offentliga
sektorn över huvud taget inte omfattas av GATS.
Befintliga utvärderingar och analyser av GATS
riktlinjer ur ett rättvise- och u-landsperspektiv
med exempelvis konsekvensanalyser för befolkningen i
fattiga länder med små ekonomier är
otillfredsställande. Konsekvensanalyser ur ett
kvinno- och barnperspektiv saknas helt.
Biståndsfinansiering till resurssvaga länder för
forskning och metodutveckling för att ta fram
relevant statistik kan vara en väg att öka
kunskapen. För att uppnå rättvise- och
hållbarhetsmålen i global handel är utvärderingar ur
dessa perspektiv helt nödvändiga.
När det gäller alkoholrelaterade tjänster är vi
positiva till att regeringen varit tydlig med att
några åtaganden inte kommer att bli aktuella för
Sveriges del. Folkhälsosynpunkter väger enligt vår
uppfattning mycket tungt och måste eftersträvas med
de politiska instrument som finns tillgängliga. Ur
folkhälsosynpunkt gäller målet att få till stånd ett
minskat bruk av alkohol. Men det kan då inte heller
accepteras att Sverige reservationslöst godtar EU:s
krav på alkoholförsäljning i andra WTO-länder som
vill begränsa marknadstillträdet för utländska
aktörer. Att så är fallet framgår av de dokument som
Utrikesdepartementet lämnat till de organisationer
som deltar i referensgruppen för WTO-frågor.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har
anförts om avtal om handel med tjänster. Därmed
tillstyrks motionerna 2003/04:So645 (s, fp, kd, v,
c, mp) och 2003/04:N320 (mp) i tillämpliga delar.

4. Handel, miljö och sociala frågor (punkt 5)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U253 yrkande
1, 2003/04:N234 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N334
yrkandena 1 och 3, 2003/04: N340 yrkandena 10 och 11
och 2003/04:N414 yrkande 22 och avslår motionerna
2003/04:K416 yrkande 34, 2003/04:U254 yrkande 18,
2003/04:U351 yrkande 6, 2003/04:U352 yrkande 9 och
2003/04:MJ474 yrkande 2.

Ställningstagande

De nuvarande internationella handelsavtalen
återspeglar främst den utvecklade världens
prioriteringar och är inriktade på ekonomisk
tillväxt. Problematiken att vissa länder kan försöka
vinna konkurrensfördelar genom att ha en obefintlig
eller dålig lagstiftning för miljöskydd och
arbetarskydd har inte uppmärksammats tillräckligt.
Inte minst kan svaga statsbildningar och outvecklade
demokratier släppa fram ett brutalt utnyttjande av
människor och miljö. Barnarbete, extremt låga löner,
förbud mot facklig organisering m.m. är inte
ovanliga företeelser. I många länder är det svårt
att hålla transnationella företag ansvariga för
brott beroende på begränsningar i lagstiftningen,
brist på finansiella resurser att driva
rättsprocesser m.m. Det finns således mycket starka
skäl att införa sociala och miljömässiga minimikrav.

De nya frivilliga initiativen som exempelvis
OECD:s riktlinjer, FN:s Global compact eller det
svenska Globalt ansvar är inte tillräckliga för att
komma till rätta med oansvariga företag. Därför
anser vi att behovet av internationellt bindande
regler för transnationella företag är oavvisligt.
Det är rimligt att införa en uppförandekod som ger
bestämda riktlinjer när det gäller miljöhänsyn,
respekt för mänskliga rättigheter m.m. för företags
verksamhet. Förslaget om en sådan uppförandekod bör
även drivas i internationella sammanhang, exempelvis
inom WTO och FN.
ILO:s konventioner om arbetsvillkor måste få en
starkare ställning inom världshandelssystemet.
Sverige bör inom EU:s ram stödja den ovan nämnda
utvecklingen i riktning mot ett ökat samarbete
mellan bl.a. WTO och ILO.
Vidare måste FN:s regler på miljöområdet vara
överordnade WTO:s regler.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad vi har anfört rörande handel, miljö och sociala
frågor. Därmed tillstyrks motionerna 2003/04:U253
(v), 2003/04:N234 (v), 2003/04:N334 (mp),
2003/04:N340 (mp) och 2003/04:N414 (mp) i här
behandlade delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

5. Handel, miljö och sociala frågor (punkt 5)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 5. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K416 yrkande
34, 2003/04:U254 yrkande 18, 2003/04:U351 yrkande 6
och 2003/04:U352 yrkande 9 och avslår motionerna
2003/04:U253 yrkande 1, 2003/04:MJ474 yrkande 2,
2003/04:N234 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N334
yrkandena 1 och 3, 2003/04:N340 yrkandena 10 och 11
och 2003/04:N414 yrkande 22.

Ställningstagande

Jag är medveten om att frågan om handel och miljö
m.m. är känslig i förhållandet mellan industriländer
och utvecklingsländer och att det föreligger
svårigheter att hitta en balanserad lösning. Många
utvecklingsländer ser de krav som reses från
industriländernas sida beträffande mänskliga
rättigheter som svepskäl för fortsatt protektionism
från industriländerna gentemot utvecklingsländerna.
Om mänskliga rättigheter skall ingå i WTO:s agenda
måste det finnas tydliga regler som inte lämnar
utrymme för missbruk.

Enbart WTO kan inte skapa tillräckliga
förutsättningar för mänskliga rättigheter, rättvisa
och social utveckling i enskilda länder. Dessa
förutsättningar måste i första hand åstadkommas
nationellt. WTO och frihandel med stabila och
rättvisa spelregler är däremot betydelsefulla medel
för att uppnå de bredare utvecklingsmålen.
Förhandlingarna i WTO innebär också en möjlighet att
utveckla ett brett regelverk som svarar mot de nya
krav som globaliseringen ställer. Inriktningen bör
vara att WTO-förhandlingarna skall bidra till en
hållbar ekonomisk, social och ekologisk utveckling
för jordens alla länder och att detta perspektiv
skall integreras i handelspolitiken.
FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för
multinationella företag är av stor vikt för att
fästa uppmärksamheten på problemen i
skärningspunkten mellan handel och miljö respektive
mänskliga rättigheter. Förhoppningen är att allt
fler företag skall ansluta sig till Global compact
och utarbeta egna planer för att uppfylla målen.
Samtidigt bör det undersökas hur efterlevnaden skall
kunna kontrolleras. Regeringen bör enligt min mening
verka för en fortsatt satsning på företagens sociala
ansvar. Korruption och fusk måste bekämpas. Det
behövs, anser jag, gemensamma riktlinjer inom EU för
hur s.k. etiska koder i näringslivet skall fungera
och kontrolleras. Det sagda innebär dock inte att
frivillighet kan ersätta väl fungerande lagar och
regler.
Konsumenterna har också ett ansvar att granska
företagen och genom sina inköp styra företagen i
önskad riktning. Riksdagens budgetbeslut att fr.o.m.
år 2004 ge ekonomiskt stöd till organisationen
Rättvisemärkt i Sverige kommer att öka
förutsättningarna för att fler konsumenter förstår
betydelsen av att välja de varor i handeln som är
rättvisemärkta. Varje dag kan konsumenten i affären
påverka världshandeln i positiv riktning genom att
köpa de rättvisemärkta varorna. Konsumenterna vet
var varorna har producerats och hur: utan
barnarbete, med bra arbetsmiljö, med bra betalning
till producenterna och med skäliga löner till de
anställda, vilka också har rätt att organisera sig
fackligt.
Även när det gäller frågan om effektiv
ägarstyrning av företag är det väsentligt att få
till stånd en europeisk dialog. Inte minst gäller
detta institutionella ägare som exempelvis
pensionsfonder. Det är glädjande att EU har tagit
initiativ på detta område.
ILO:s konventioner om arbetsvillkor måste få en
starkare ställning inom världshandelssystemet.
Sverige bör inom EU:s ram stödja den ovan nämnda
utvecklingen i riktning mot ett ökat samarbete
mellan bl.a. WTO och ILO.
Marknadsekonomi och öppenhet hänger ihop med
mänskliga rättigheter. Globaliseringen rymmer därför
stora möjligheter till ökad respekt för mänskliga
rättigheter. I dessa frågor delar jag de
uppfattningar som framförs i motionerna 2003/04:K416
(kd), 2003/04:U254 (kd), 2003/04:U351 (kd) och
2003/04:U352 (kd). Dessa motioner tillstyrks i här
behandlade delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

6. Vissa EU-frågor (punkt 6)

av Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Åsa
Torstensson (c), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko
Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 6. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K416 yrkandena
30 och 31 och 2003/04:K419 yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är den inre marknaden grunden
för samarbetet inom EU. För att förverkliga
Lissabonstrategin bör den inre marknaden ytterligare
effektiviseras genom en stark konkurrensmyndighet
och domstol samt genom tydliga regler för rörlighet
för personer, tjänster, varor och kapital. Enligt
vår uppfattning, vilken sammanfaller med
uppfattningen i motion 2003/04:K419 (fp), är inte
detaljerad lagstiftning rätt väg att gå för att
uppnå en effektivisering, utan det bör ske genom
regelbundna uppföljningar med mätbara kriterier.
Inte minst inom EU är det väsentligt att Sverige
förespråkar en linje som innebär ytterligare
avregleringar, vilket kommer att gynna såväl
utvecklingsländernas export till den europeiska
marknaden som konsumenterna i Europa. Enligt vår
mening bör Sverige verka för ökad öppenhet och
transparens inom EU. I likhet med uppfattningen i
motion 2003/04:K416 (kd) anser vi att det är ett
viktigt mål att integrera tjänstemarknaderna inom
EU. Alla hinder för konkurrens inom marknader som
transporter, turism och byggande måste undanröjas.
En fortsatt avreglering av energi- och
transportmarknader ger spridningseffekter i hela
ekonomin. För att tillgången på riskkapital skall
öka är det också viktigt att marknaden för de
finansiella tjänsterna fungerar bättre.

Arbetet på att utvidga och avreglera den inre
marknaden måste accelereras i syfte att bygga ett
ekonomiskt uthålligt och välmående samhälle.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom
vad vi här har anfört. Därmed blir de två nämnda
motionerna tillgodosedda i berörda delar och
tillstyrks.

7. Exportkreditfrågor (punkt 8)

av Ingegerd Saarinen (mp), Åsa Torstensson (c),
Lars Lindén (kd) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 7. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U254 yrkande
20, 2003/04:MJ400 yrkande 26, 2003/04:N272,
2003/04:N331 yrkandena 1-3, 5 och 6 och 2003/04:N334
yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att många länder i väst bidrar till en
ohållbar utveckling i u-länderna genom att de
nationella exportkreditnämnderna ger finansiellt
stöd till miljöskadliga investeringar i
utvecklingsländer. När svenska entreprenörer är
verksamma utomlands är det inte ovanligt att
projektens finansiering stöds av statliga
exportgarantier och exportkrediter. Projekt som
innebär negativ miljöpåverkan kan därigenom få stöd
via skattsedeln.

EKN:s nya miljöpolicy är inte heltäckande och det
är också EKN själv som avgör om ett projekt skall få
medel beviljade. I likhet med vad som anförs i
motionerna 2003/04:U254 (kd), 2003/04:MJ400 (kd),
2003/04:N272 (kd) och 2003/04:N331 (mp) anser vi att
en obligatorisk miljöprövning skall föregå alla
beslut om statliga exportkrediter. Tydliga
riktlinjer bör utarbetas för vilka negativa
miljöeffekter som inte kan accepteras. Regeringen
bör ta initiativ till ändrade regler för EKN i
enlighet med vad som anförts här.
Vi ansluter oss vidare till den uppfattning som
kommer till uttryck i motion 2003/04:N334 (mp) om
att Sverige bör förändra reglerna så att offentlig
kredit- och garantigivning enbart kan ges till
företag som följer grundläggande regler för
arbetsrätt och miljö samt i fråga om mänskliga
rättigheter. Sverige bör enligt vår mening kunna
vara ett föregångsland i denna fråga.
Informationen och öppenheten från EKN:s sida bör
fortsätta att utvecklas enligt vår uppfattning. Vi
noterar vidare att EKN har en policy att ta hänsyn
till de skuldtyngda minst utvecklade ländernas
situation, men vi anser att denna punkt bör ses över
ytterligare.
Regeringen bör ta initiativ till ändrade regler
för EKN i enlighet med vad som anförts.
Därmed tillstyrks de här behandlade motionerna i
berörda delar.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bättre
integrera tjänstemarknaden inom EU.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avreglera
energi- och transportmarknaden inom EU.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att etablera
gemensamma riktlinjer för etiska koder i
näringslivet.

2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
stärka den inre marknaden.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om världshandeln och
åtgärder för att liberalisera och avreglera den
gemensamma handels- och jordbrukspolitiken.

2003/04:L284 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
sjukdomsdrabbade fattiga stater möjligheter att
importera tvångslicenstillverkade läkemedel utan
att behöva tillfråga andra staters regeringar
eller WTO:s organisation.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att integrera ett
utvecklingsperspektiv i WTO:s avtalsarbete.

2003/04:L353 av Inger René m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om frihandel.

2003/04:U253 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
bindande regelverk för transnationella företag.

2003/04:U254 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att handel med
varor som har framställts i enlighet med kraven om
en hållbar utveckling skall främjas.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
bindande gemensamma miljöregler antas för EU-
ländernas exportkreditnämnder.

2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen tar
initiativ till en modernare tvistlösningsmekanism
inom WTO där möjligheten till
förhandlingsprövningar av ärenden kan utvecklas
för att nå ökad dynamik och mindre konfrontation
mellan parter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall ta initiativ till arbetsformer för ökad
öppenhet inom WTO samt att organisationen
initierar en dialog med parlamentariker och det
övriga civila samhället.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige måste
vidareutveckla samarbetet med svenskt näringsliv
kring etiska uppförandekoder, så att de samordnas
och kontrolleras på ett fullgott sätt.

2003/04:U352 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en WTO-agenda som
tar hänsyn till mänskliga rättigheter i
världshandelssystemets funktion och utveckling.

2003/04:So313 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Sveriges agerande
i WTO avseende läkemedel.

2003/04:So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd,
v, c, mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om WTO- och GATS-
förhandlingarna.

2003/04:MJ400 av Alf Svensson m.fl. (kd):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att obligatorisk
miljöprövning skall föregå alla beslut om statliga
exportkrediter.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
tillsammans med svenska miljöteknikföretag behöver
lägga fast en strategi för ökad miljöteknikexport.

2003/04:N234 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige bör införa en uppförandekod för
svenska företags verksamhet och uppträdande i
utvecklingsländer när det gäller miljöhänsyn och
respekten för mänskliga rättigheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att Sverige inom EU bör arbeta för en
uppförandekod för företagen i EU-ländernas
verksamhet och uppträdande i utvecklingsländer när
det gäller miljöhänsyn och respekten för mänskliga
rättigheter.

2003/04:N272 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införande av en
obligatorisk miljöprövning vid alla beslut om
statliga exportkrediter och exportgarantier.

2003/04:N285 av Per Bill och Gunnar Axén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ytterligare
åtgärder för att påskynda avskaffandet av EU:s
förbud mot försäljning av snus.

2003/04:N320 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att verka för
ökad öppenhet och offentlighet i förhandlingarna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att
regeringens skrivelser och dess EU-positioner bör
delges riksdagen inför WTO:s ministerrådsmöten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att en
pedagogiskt utformad version av bindningslistan på
svenska bör utarbetas och delges riksdagen och
allmänheten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att verka för att ändra skrivningarna i
artikel XIX om liberaliseringar enligt vad som i
motionen anförs.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att verka för att ändra skrivningarna i
artikel XXI om ändring av ekonomiska risker enligt
vad som i motionen anförs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att WTO:s
tvistlösningspanel inte skall kunna avgöra frågor
som berör den offentliga sektorns uppgifter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att GATS-
avtalet måste ändras så att det entydigt framgår
att varje medlemsland själv bestämmer innehåll och
omfattningen av sin offentliga sektor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att
medborgarnas tillgång till vissa grundläggande
rättigheter och nyttigheter över huvud taget inte
skall regleras genom GATS. Detta gäller t.ex.
hälsovård, grundläggande utbildning och
vattenförsörjning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att artikel
(I:3c) bör strykas, som säger att GATS gäller
offentliga tjänster när dessa tillhandahålls i
konkurrens med andra eller på kommersiell basis.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om det nödvändiga
i att skriva om artikel VI så att ingen WTO-medlem
begränsas i sin rätt att införa lagar och andra
regler som tillvaratar sådana intressen som social
rättvisa, jämställdhet, människors och djurs liv
och hälsa samt skyddet av natur och miljö.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att WTO:s
tjänstehandelsråd i enlighet med avtalet bör göra
en samlad utvärdering av de sociala, miljömässiga
och ekonomiska verkningarna i GATS-avtalet.

2003/04:N331 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att krav skall
ställas på EKN om ökad öppenhet, om än med hänsyn
tagen till rena affärshemligheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EKN skall
miljögranska samtliga projekt samt utarbeta
riktlinjer för vilka negativa miljöeffekter som
inte kan accepteras och därmed skall
diskvalificera ett projekt för kreditgivning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EKN skall se
över sin kreditgivning så att inte denna leder
till att fattiga länder hamnar i skuldfällor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EKN skall
utarbeta en policy för hur man skall undvika att
exportkrediter lämnas till etiskt tvivelaktiga
projekt enligt vad som anförs om mänskliga
rättigheter i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
inom OECD verkar för bättre miljö- och etikhänsyn
vid exportkreditgivning.

2003/04:N334 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
bindande regelverk för transnationella företag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av
hur ett globalt och nationellt bindande regelverk
för transnationella företag skall utformas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av på
vilket sätt Exportkreditnämndens och Svensk
Exportkredits kredit- och garantigivning skulle
kunna användas som ett verktyg för att förmå
svenska företag att leva upp till, och ge förslag
på vidareutveckling av, uppförandekoder, som
exempelvis Swedish Social Compact.

2003/04:N340 av Lotta N Hedström och Ingegerd
Saarinen (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för ökad
öppenhet i förhandlingarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringens
skrivelser bör delges riksdagen inför WTO:s
ministerrådsmöten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka för en väsentligt lugnare takt i
förhandlingarna och inte tillföra nya underavtal.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
förhandlingsprocessen i WTO skall präglas av öppna
möten, mer tid och bättre öppenhet gällande vem
som ligger bakom de förslag man förhandlar om.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka
offentligheten inom WTO:s tvistlösningspanel.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att minska
sekretessen i den svenska regeringens arbete kring
WTO.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att WTO skall
offentliggöra mer av innehållet i de förhandlingar
som i dag sker i slutna rum.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa strikta
regler för att begränsa lobbyorganisationers
inflytande över WTO-processen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att WTO skall
respektera ILO-konventionerna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att WTO upprättar
sociala och miljömässiga klausuler som världens
företag skall förbinda sig att följa.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
verka för att tidigare avtal utvärderas, främst
Uruguayrundan, innan några nya förhandlingar
påtvingas WTO:s medlemmar.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
exportsubventionerna avskaffas.

2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lagligt bindande
uppförandekoder.