Näringsutskottets betänkande
2003/04:NU11
Vissa elmarknadsfrågor
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet motionsyrkanden från allmänna
motionstiden
gällande framför allt frågor om elmarknaden. De aktuella motionerna
innehåller krav rörande bl.a. reformering av elmarknaden, förändring av
elprissättningen, byte av elleverantör och införande av ett nationellt
anläggningsregister. Därtill tas konkurrensen inom fjärrvärmesektorn och
handläggningstiderna vid Statens energimyndighet upp. Samtliga motioner
avstyrks av utskottet. Avvikande uppfattningar i förhållande till
utskottsmajoriteten ges uttryck för i reservationer av företrädare för
olika
partier i utskottet på följande områden: reformering av elmarknaden (mp),
elprissättningen (v), byte av elleverantör (m, fp, kd; mp), nationellt
anläggningsregister (mp), konkurrensen inom fjärrvärmesektorn (m, fp; kd)
och Energimyndighetens handläggningstider (m, fp, kd).
Som bilaga till betänkandet finns dokumentation av näringsutskottets
offentliga utfrågning om säker elförsörjning i februari 2004 (bilagorna 2
och 3).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Reformering av elmarknaden
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N303 och 2003/04:N415 yrkande 5
.
Reservation 1 (mp)
2. Elprissättningen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N265 och 2003/04:N277.
Reservation 2 (v)
3. Byte av elleverantör
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N324 yrkande 9, 2003/04:N342
yrkande
7 och 2003/04:N413 yrkande 8.
Reservation 3 (m, fp, kd)
Reservation 4 (mp) - motiv
4. Nationellt anläggningsregister
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N266 och 2003/04:N297.
Reservation 5 (mp) - motiv
5. Mellanstatlig samverkan
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N279 yrkandena 1 och 2 och 2003
/04:N395.
6. Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N358 och 2003/04:N413 yrkandena
13
och 14.
Reservation 6 (m, fp)
Reservation 7 (kd)
7. Energimyndighetens handläggningstider
Riksdagen avslår motion 2003/04:N413 yrkande 9.
Reservation 8 (m, fp, kd)
Stockholm den 30 mars 2004
På näringsutskottets vägnar
Marie Granlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s),
Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp), Sylvia
Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maria Larsson (kd), Lennart Beijer
(v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren (m), Carina Adolfsson Elgestam
(s), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s),
Anne-Marie Pålsson (m) och Lars Johansson (s).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas 12 motioner från allmänna motionstiden om
vissa elmarknadsfrågor.
En gemensam skrivelse från HSB, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk
Elbrukarförening, Riksbyggen, Hyresgästföreningen, Oracle Svenska AB,
Oberoende
Elhandlare och Villaägarnas Riksförbund har inkommit i ärendet.
En sammanställning av utskottets offentliga utfrågning den 19 februari
2004 om säker elförsörjning återfinns som bilaga i betänkandet.
Bakgrund
Den 1 januari 1996 reformerades elmarknaden i Sverige och nya regler
infördes. Det nya regelverket, vilket riksdagen beslöt om hösten 1995 (prop
.
1994/95:222, bet. 1995/96:NU1), innebar att konkurrens infördes för handel
med och produktion av el, medan nätverksamheten förblev ett reglerat
monopol. Omregleringen syftade till att skapa en ökad pris- och
kostnadspress
på elmarknaden, öka valfriheten och ge lägre elkostnader för konsumenterna.
En huvudprincip i det nya regelverk som infördes är att det skall vara
en klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el
och å andra sidan överföring av el.
Hösten 1997 beslöt riksdagen (prop. 1996/97:136, bet. 1997/98:NU3) att
införa en ny ellag, vilken trädde i kraft den 1 januari 1998. Med den nya
ellagen (1997:857) infördes bl.a. bestämmelser som syftar till att skapa
bättre förutsättningar för en effektivare tillsyn.
För att även de små elkonsumenterna skulle kunna dra nytta av omregleringen
genom sänkta elkostnader beslöt riksdagen hösten 1999 (prop. 1998/99:137,
bet. 1999/2000:NU4) - efter tidigare initiativ av näringsutskottet - att
fr.o.m. den 1 november 1999 avskaffa kravet på timvis mätning. I stället
infördes en schablonbaserad beräkning på elmarknaden. De kunder som ville
byta elleverantör var tidigare tvungna att installera utrustning för timvis
mätning av elförbrukningen. Införandet av schablonberäkning gav samtliga
kunder möjlighet att fritt välja elleverantör. Samtidigt släpptes
elhandelspriserna helt fria och tillsynen över dem togs bort.
Våren 2002 beslöt riksdagen (prop. 2001/02:56, bet. 2001/02:NU9) om vissa
ändringar i ellagen i syfte att bl.a. förbättra tillsynen över
elnätföretagens
nättariffer. Beslutet innebar att tillsynen skall inriktas på en bedömning
av skäligheten i tariffen utifrån nätföretagets prestation i stället för
utifrån dess kostnader.
I den proposition om vissa elmarknadsfrågor som förelades riksdagen våren
2003 (prop. 2002/03:85, bet. 2002/03:NU11) meddelade regeringen sin avsikt
att genomföra vissa förändringar beträffande mätning och debitering av el.
Regeringen ämnar att dels införa tätare mätaravläsningar, dels sänka
gränsen för timvis mätning. Kravet på månadsvis mätning, avläsning och
rapportering för samtliga kunder bör enligt regeringen vara obligatoriskt
senast den 1 juli 2009.
Även övriga länder i Norden har genomfört reformeringar av sina elmarknader
.
I Norge fick hushållskunderna möjlighet att byta elleverantör utan kostnad
i och med att schablonavräkning infördes år 1995. En liknande förändring
skedde i Finland år 1998. För hushållskunderna i Danmark öppnades marknaden
i januari 2003.
I Norden finns också en gemensam elbörs, Nord Pool, där aktörer från Norge,
Finland, Sverige och Danmark kan handla med el. Nord Pool organiserar
handel med el på en fysisk och en finansiell marknad samt erbjuder
clearingtjänster. En relativt stor del av handeln med el inom Norden sker
via Nord Pool, men det förekommer även handel genom s.k. bilaterala
kontrakt.
Därtill pågår ett arbete inom EU för att utveckla den gemensamma
elmarknaden.
I juni 2003 antogs elmarknadsdirektivet (2003/54/EG) och förordningen om
gränsöverskridande handel med el (EG nr 1228/2003). Direktivet innehåller
bl.a. slutdatum för en fullständig öppning av elmarknaderna i EU.
Medlemsstaterna skall senast den 1 juli 2004 ha genomfört direktivet i
nationell
rätt, med undantag för öppnandet av elmarknaden för hushållskunder som
får uppskjutas till den 1 juli 2007. Nämnda förordning innehåller bl.a.
regler för hantering av systemoperatörernas kostnader vid
gränsöverskridande
handel med el för att få bort diskriminerande gränstariffer.
Utskottets överväganden
Reformering av elmarknaden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om en reformering av elmarknaden.
Utskottet hänvisar bl.a. till den pågående utredningen om fortsatt
utveckling
av el- och naturgasmarknaderna. Jämför reservation 1 (mp).
Motionerna
I två motioner från företrädare för Miljöpartiet framförs krav på en
reformering av elmarknaden. I motion 2003/04:N303 (mp) framhålls att den
nuvarande marknadsmodellen utgör ett allvarligt hinder för konkurrensen
på elmarknaden. Dagens elmarknad bygger på att konsumenterna skall byta
mellan olika elbolag, trots att elen levereras via ett och samma nätbolag.
I det nuvarande systemet tvingas konsumenterna att handla elavtal. En
prisbildning som bygger på elavtal kan enligt motionärerna dock aldrig
skapa fortlöpande balans mellan utbud och efterfrågan på marknaden, då
avtalen inte avser en viss mängd el. Detta hindrar den faktiska
konkurrensen,
ökar kostnaderna och skapar en marknad som inte fungerar. Elmarknaden
skulle fungera bättre om handeln med elavtal togs bort och konsumenterna
fick tillgång till konkurrensen på spotmarknaden där prisbildningen sker.
Om nätbolagen i stället levererar el till spotpris får konsumenterna
automatiskt tillgång till konkurrensen på spotmarknaden. El kan då handlas
utan avtal genom att konsumenterna väljer att slå på eller av sina
strömbrytare. Motionärerna menar att ett sådant system även skulle skapa
goda incitament till effektiv elanvändning. Som tillägg till handeln med
el kan konsumenterna även behöva handla prisförsäkringar. Även andra typer
av prisförsäkringar, t.ex. mellan producenter, lyfts fram i motionen.
Motionärerna föreslår därför att elmarknaden utformas så att nätbolagen
debiteras spotpriser för inmatad el och att dessa i sin tur debiterar
konsumenterna spotpriser för levererad el och nätförluster, i tillägg
till nätavgiften. På den nya elmarknaden handlar konsumenterna fysisk el
bara genom att trycka på strömbrytaren. Som en följd av detta finns det
inget behov av elavtal, leverantörsbyten eller dubbla fakturor, sägs det
i motionen.
I den andra här aktuella motionen - 2003/04:N415 (mp) - föreslås ett
tillkännagivande av riksdagen om en elmarknadsreform där
effektförbrukningen
prissätts på ett samhällsekonomiskt korrekt sätt. Förslaget är ett av de
i motionen nämnda styrmedlen för att minska beroendet av kärnkraften.
Motionären menar att elmarknaden är en oligopolmarknad och att företagen
har haft stora möjligheter att korssubventionera mellan olika kraftslag
och olika konsumentgrupper. Vidare har kraftindustrin kunnat ta ut
betydande
överpriser. Genom en reform av elmarknaden som innebär att konsumenterna
köper el till spotmarknadspris kan konsumenterna få rätt pris med minsta
ansträngning. Den reform motionären förordar innebär även att det blir
dyrare för alla att använda el när elen är dyr, dvs. framför allt på
vintern, något som blir särskilt märkbart för elvärmekunder. Detta kommer
att ge tydliga incitament att spara el, särskilt om leverantören förhindras
att ta ut fasta avgifter. Med sådana prissignaler bör svenskarnas
elförbrukning på sikt minska till de nivåer som är vanliga på kontinenten,
sägs det i motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
Våren 2003 behandlade utskottet vid två tillfällen motioner med krav på
en reformering av elmarknaden. I mars 2003 avstyrkte utskottet (bet.
2002/03:NU6) två motioner från Miljöpartiet vari begärdes att en utredning
om elmarknaden skulle tillsättas i syfte att reformera denna. Utskottet
framhöll i detta sammanhang att en reformering av det slag som föreslogs
skulle innebära dramatiska förändringar av det gällande regelverket. Vidare
pekade utskottet på att förslaget bl.a. skulle innebära att nätföretagen
hamnar i en monopolsituation gentemot konsumenterna, varför det inte skulle
finnas några direkta incitament att pressa priserna på börsen. Det skulle
heller inte finnas någon möjlighet för kunderna att byta elleverantör om
de inte är nöjda med sitt pris. I en reservation (mp) förordades den i
motionerna föreslagna modellen. I en annan reservation (v) framhölls att
de särskilda nätavgifterna bör slopas och att det i stället bör införas
ett system där nätägarna tar betalt för nätverksamheten av
eldistributörerna
som använder nätet samt att ett elprissystem med enbart rörlig avgift bör
utredas.
Även i maj 2003 behandlade utskottet (bet. 2002/03:NU11) vissa motioner
rörande en reformering av elmarknaden. I en motion hävdades att
elmarknadens
aktörer saknar tillräckliga incitament för att avhjälpa effektbrister
genom att tillföra ny kapacitet. I den andra motionen begärdes ett
tillkännagivande om en utredning av en grundläggande reform av elmarknaden.
Även dessa båda motioner avstyrkes av utskottet som vid sin behandling
hänvisade bl.a. till den pågående utredningen om fortsatt utveckling av
el- och naturgasmarknaderna. Motionerna följdes upp i reservationer (kd;
mp).
Med anledning av en interpellation (ip. 2002/03:404) av Ingegerd Saarinen
(mp) om konkurrensen och elmarknadens utformning redogjorde näringsminister
Leif Pagrotsky i maj 2003 för regeringens syn på frågan. Interpellanten
menade att den nuvarande elmarknaden är konsumentovänlig och orättvis
samt hindrar såväl konkurrensen som ett effektivt resursanvändande. I
debatten framhöll näringsministern sin uppfattning att den nordiska
elmarknaden fungerar ganska väl och pekade på några av de åtgärder som
regeringen vidtagit under senare tid för att ytterligare förbättra
elmarknadens funktion, bl.a. vad gäller timmätning. I sitt anförande
hänvisade
näringsministern även till att regeringen i februari 2003 tillkallat en
särskild utredare med uppdrag att utreda en fortsatt utveckling av el-
och naturgasmarknaderna. Utredaren har enligt näringsministern möjlighet
att överväga om det av interpellanten föreslagna systemet, eller något
annat system, skulle kunna bidra till att ytterligare utveckla elmarknaden.
Vidare påpekade han att det ingår i utredningens uppdrag att se över
dessa frågor.
Den nyssnämnda utredningen om fortsatt utveckling av el- och
naturgasmarknaderna
(dir. 2003:22), den s.k. El- och gasmarknadsutredningen, som regeringen
tillsatte i februari 2003 har bl.a. till uppgift att analysera om det
finns tänkbara förbättringar att göra på elmarknaden och naturgasmarknaden
och om så är fallet föreslå åtgärder för detta. Vidare skall utredaren
(informationschef Sten Kjellman) utvärdera hur strukturförändringarna har
påverkat konkurrensen på elmarknaden och belysa konkurrensen på marknaden
ur ett nordiskt och europeiskt perspektiv. Uppdraget skall i den del som
omfattar en analys av eventuella förbättringar av de svenska el- och
gasmarknaderna samt vissa frågor om elmarknadens funktion redovisas i
september 2004. Av utredningsdirektivet framgår inte att utredaren skall
studera den modell som redogörs för i här aktuella motioner. Enligt uppgift
har utredaren emellertid för avsikt att behandla frågan.
El- och gasmarknadsutredningen redovisade ett delbetänkande (SOU 2003:113)
om el- och naturgasmarknaderna i december 2003. Utredningen lämnade i
detta betänkande förslag om ändringar i svensk lagstiftning som krävs för
att genomföra EU:s el- och naturgasmarknadsdirektiv. Därtill lämnades
förslag om en åtskillnad mellan elnätsverksamhet och konkurrensutsatt
verksamhet.
I juni 2003 redovisade de nordiska konkurrensmyndigheterna en gemensam
rapport om elmarknaden (A Powerful Competition Policy - Towards a more
coherent competition policy in the Nordic market for electric power, No.
1/2003). Det sägs i rapporten att regelreformeringen av den nordiska
elmarknaden i stort sett har varit framgångsrik, även om det fortfarande
finns vissa hinder för konkurrensen. Det påpekas bl.a. att en ökad
överföringskapacitet mellan länderna skulle förbättra konkurrensen. Även
den
koncentrerade marknaden, där korsägande och samägande av
produktionsanläggningar
påverkar konkurrenssituationen, nämns som ett konkurrensproblem. Enligt
konkurrensmyndigheterna kan den nordiska marknaden till viss del
fortfarande
betraktas som olika geografiska marknader på grund av de flaskhalsar som
finns i överföringssystemen.
Även den utredning om utvärdering av vissa regelreformerade marknader
(dir. 2003:151) som regeringen tillsatte i december 2003 kan nämnas i
detta sammanhang. Utredaren (chefsekonom Dan Andersson) skall, utifrån de
utvärderingar som gjorts av regelreformeringar inom tele-, el-, post-,
inrikesflyg-, taxi- och järnvägsmarknaderna, utvärdera de långsiktiga
effekterna för konsumenterna, näringslivet, arbetsmarknaden och
samhällsekonomin. Vidare skall utredaren, på basis av de genomförda
utvärderingarna,
föreslå åtgärder som kan behövas för att ytterligare förbättra
marknadernas
funktion. Uppdraget skall redovisas i november 2004.
I mars 2004 framlade Svenska elföretagens forsknings- och utvecklings AB
- Elforsk AB - en rapport om elmarknadens funktion (Hur bör elhandeln
organiseras? Rapport 2004:10). Syftet med rapporten är att identifiera
förändringar i elhandelns organisering och reglering som kan bidra till
en från samhällsekonomisk synpunkt bättre elmarknad. I rapporten görs en
jämförelse mellan fyra olika modeller för elhandelns organisering. En av
dessa modeller överensstämmer med den som förordas i här aktuella motioner
och som har föreslagits av direktör Gunnar Fabricius, Svenska Kraftbörsen
AB. När det gäller den modell som Miljöpartiet pläderar för konstateras
i rapporten att den skulle ha vissa positiva effekter, men att den inte
är förenlig med elmarknadsdirektivet. Enligt direktivet skall alla kunder
ha rätt att välja elleverantör, medan denna modell innebär att alla kunder
är hänvisade till ett lokalt monopol. Bland de positiva effekterna med
modellen nämns att kostnaderna för att framställa och förmedla mätvärden
skulle bli lägre. En annan positiv effekt är att elkonsumenterna skulle
konfronteras med priser som bättre än för närvarande speglar
elproduktionens
faktiska marginalkostnader. De nackdelar som uppmärksammas i rapporten är
att modellen skulle medföra reducerad konkurrens och ett mer begränsat
utbud av alternativa kontrakt på elmarknaden. Därtill framhålls
omställningskostnaderna.
Riksdagens utredningstjänst presenterade i början av mars 2004 en
promemoria
om konkurrensen på elmarknaden (InfoPM 3/2004). Promemorian omfattar en
genomgång av elmarknaden samt lyfter fram några av de utredningar som
gjorts under senare år i syfte att analysera elmarknaden och dess funktion.
Vidare berörs några alternativa modeller till dagens elhandelssystem, bl.
a. den av direktör Gunnar Fabricius vid Svenska Kraftbörsen AB och
Miljöpartiet förespråkade. Utredningstjänsten anser att denna sistnämnda
modell är intressant, främst för att den skapar en marknad för eleffekt.
I promemorian påpekas att elkonsumenterna i dag sällan möter
marginalkostnaden
för elanvändningen då de oftast betalar ett fast pris. Även med rörliga
elpriser saknas en tydlig korrelation mellan pris och nivå på den totala
elanvändningen. Enskilda konsumenter får inte några incitament att minska
sin elanvändning då kostnaden slås ut på ett större kollektiv, sägs det
i promemorian. Det påpekas dock att statistiken över hushållens
elanvändning
har en låg detaljeringsgrad. Detta gör det svårt att bedöma hur hushållen
skulle kunna påverka sin elanvändning om känslighet för elpris och
bristkostnader ökas. Exempelvis har lägenhetskunder antagligen en oelastisk
efterfrågan på el. Kostnaden av att "öka" hushållens elpriskänslighet
måste vägas mot den samhällsekonomiska nyttan av att öka den. Samtidigt
påtalas att utredningstjänsten i modellen inte ser utbudssidans incitament
till prispress då konsumenten inte kan välja elleverantör. Därtill betonas
att ett ensidigt införande av modellen i Sverige kan innebära försämrade
villkor för industrin eftersom ett eventuellt införande av modellen
troligen skulle leda till högre energirelaterade kostnader genom högre
priser
då industrin inte kan teckna bilaterala avtal. Det sägs även att premierna
för riskförsäkringar möjligen kan bli högre. Utredningstjänsten efterlyser
emellertid en mer djuplodande analys av vilka effekterna är om Sverige
ensidigt inför ett nytt handelssystem utifrån den av Gunnar Fabricius
förordade modellen.
Utskottets ställningstagande
Hösten 1995 beslöt riksdagen om nya regler för elmarknaden, vilka trädde
i kraft den 1 januari 1996. Det nya regelverket innebar att konkurrens
infördes för handel med el. Regleringar som hindrade handel med el
avskaffades medan nätverksamhet förblev ett reglerat monopol. Omregleringen
syftade till att skapa en ökad pris- och kostnadspress på elmarknaden,
öka valfriheten och ge lägre elkostnader för konsumenterna. Från och med
november 1999 slopades kravet på timvis mätning av elförbrukningen och en
schablonbaserad beräkning infördes. Detta gav samtliga elanvändare
möjlighet
att fritt välja leverantör.
I två motioner från företrädare för Miljöpartiet föreslås en reformering
av dagens elmarknad som innebär stora förändringar i förhållande till det
nuvarande systemet. Som utskottet gett uttryck för i tidigare sammanhang
skulle det resultera i en dramatisk förändring av gällande regelverk.
Förslaget innebär bl.a. att konsumenterna inte skulle ha någon möjlighet
att byta elleverantör om de är missnöjda med sitt elpris. Som nämnts har
Elforsk AB nyligen presenterat en rapport vari den i motionerna förslagna
modellen analyseras. I rapporten konstateras att ett avgörande problem
med modellen är att den inte är förenlig med EG:s elmarknadsdirektiv,
enligt vilket alla kunder skall ha rätt att välja elleverantör.
Samtidigt vill utskottet betona vikten av att den nu rådande ordningen på
elmarknaden utsätts för granskning. Omregleringen av elmarknaden syftade
till att genom konkurrens ge konsumenterna ökad valfrihet och skapa bättre
förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande. Mot denna bakgrund
är det positivt att marknadens utformning ifrågasätts och att dess funktion
kontinuerligt skärskådas.
Den utredning om el- och gasmarknaderna som regeringen tillsatte i februari
2003 har i uppdrag att analysera om det finns tänkbara förbättringar att
göra på elmarknaden och naturgasmarknaden och om så är fallet föreslå
åtgärder för detta. Utredaren skall utvärdera marknadens funktionssätt
med huvudinriktning på hur strukturförändringar har påverkat konkurrensen
på elmarknaden samt belysa konkurrensen på elmarknaden ur ett nordiskt
och europeiskt perspektiv. Utskottet har erfarit att utredaren har för
avsikt att även närmare analysera den i motionerna föreslagna modellen
och ser med tillförsikt fram mot utredningens slutsatser i frågan.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:N303 (mp) och
2003/04:N415 (mp) i berörda delar.
Elprissättningen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att dels utreda elprisutvecklingen,
dels förändra elprissättningen. Jämför reservation 2 (v).
Motionerna
En utvärdering av elprisets utveckling begärs i motion 2003/04:N277 (s).
Motionären framhåller att elpriset under senare år stigit i betydligt
snabbare takt än övriga konsumentpriser. Orsakerna till detta bör
undersökas
och invägas i de framtida besluten på energiområdet.
I motion 2003/04:N265 (v) förordas att regeringen utreder möjligheterna
att slopa alla fasta elavgifter och införa ett system med rörlig eltaxa.
Med dagens system är det mindre intressant för den enskilde elkunden att
spara el då det endast är elleveransen som kan påverkas. Enligt
motionärerna
kan en effektivare elanvändning uppnås genom att alla fasta avgifter slopas
och en rörlig taxa införs. Elräkningen skall endast innehålla uppgifter
om antalet konsumerade kilowattimmar (kWh) vilka skall multipliceras med
priset. Det pris som sätts är summan av nätavgifter, elpriser och skatter.
Kostnaden för att använda nätet får göras upp mellan nätbolaget och
elleverantören. Ett system med enbart rörlig taxa skulle skapa ett allmänt
intresse för elsparande, sägs det i motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
Våren 2003 behandlade utskottet (bet. 2002/03:NU6) en motion vari ett
tillkännagivande begärdes om att en utredning skulle tillsättas i syfte
att förändra elprissättningen i riktning mot rörliga priser och förstärkt
effektprissättning. Utskottet avstyrkte motionen och menade att
nätverksamhet
är en kapitalintensiv verksamhet med höga fasta kostnader som inte påverkas
av mindre variationer i eldistributionen. Nätavgifterna skall grundas på
kostnader som hör till nätverksamheten och de skall vara kostnadsriktiga.
Enligt utskottets mening föll det sig därför naturligt att en stor del
av nätavgiften är fast. Utskottet påpekade i detta sammanhang att praktiskt
taget alla nätföretag tillämpar en nätavgift som består av både en fast
och en rörlig del. Den rörliga delen av nätavgiften styrs av konsumenternas
förbrukning och innebär således ett incitament till effektivare
elanvändning.
Utskottet menade att statsmakterna inte bör gripa in i elmarknaden genom
att reglera förhållandet mellan fasta och rörliga avgifter. Samtidigt
betonade utskottet vikten av Energimyndighetens tillsyn av att
nätavgifterna
är skäliga. I reservationer (v; mp) framförde företrädare för dessa partier
sin avvikande syn i frågan.
Med anledning av vad som anförs i motion 2003/04:N277 (s) om elprisets
utveckling kan nämnas att Elkonkurrensutredningen i sitt slutbetänkande
om konkurrensen på elmarknaden (SOU 2002:7) redovisade elprisutvecklingen
för såväl industrikunder som hushållskunder för perioden 1990-2000. Under
den period som redovisades hade det totala elpriset minskat för
industrikunderna. Hushållens totala elpris har däremot stigit under
motsvarande
period. Utredningen kostaterar att det främst är höjningar av elskatten
som medfört ökade priser för hushållskunderna, medan priset på elenergi
och nät varit fallande även för dessa kunder.
Två av de resultatindikatorer som regeringen använder sig av för att till
riksdagen redogöra för utvecklingen på elmarknaden bör noteras i detta
sammanhang - prisutvecklingen på den nordiska elbörsen och elpriser till
slutanvändare. I budgetpropositionen för år 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr.
21) konstaterar regeringen, beträffande prisutvecklingen på elbörsen,
att den låga vattenkraftproduktionen under andra delen av år 2002 i Sverige
och Norge innebar att dyrare elproduktionsslag fick utnyttjas för att
täcka efterfrågan på el. Detta medförde historiskt höga systempriser under
den sista delen av år 2002. Som en följd av den låga fyllnadsgraden i
vattenmagasinen fortsatte elpriset att vara högt under år 2003. När det
gäller priser till slutanvändare pekar regeringen på att priserna steg
under åren 2001 och 2002 till följd av utvecklingen på spotmarknaden.
Regeringens sammantagna bedömning är att Sverige har en säker tillgång på
el till konkurrenskraftiga priser, även om det under extremt kalla dagar
kan uppstå prissvängningar till följd av risken för effektbrist.
Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i januari 2003 en fråga (fr.
2002/03:408) av Åsa Domeij (mp) om han avsåg att agera för att den rörliga
andelen av elpriset skulle bli större. Frågeställaren betonade att en
större rörlig andel är viktig av miljöskäl eftersom det behövs större
ekonomiska incitament för att minska elförbrukningen. I sitt svar framhöll
näringsministern att han inte avsåg att vidta några åtgärder för att göra
den rörliga delen av elpriset större. Han påpekade att den fasta kostnaden
på elpriset utgör en mycket liten del av konsumenternas totala elkostnad.
Beträffande priset på nättjänsten poängterade näringsministern att en
mycket stor del av nätbolagens kostnader är kapitalkostnader och därmed
i princip fasta kostnader samt att nätföretagens stora kostnader uppstår
oavsett hur stor förbrukning konsumenten har.
Utskottets ställningstagande
I motion 2003/04:N277 (s) efterlyses en utvärdering av elprisets
kostnadsutveckling. När det gäller prisutvecklingen kan utskottet
konstatera
att priset på elenergi till slutkunderna sjönk efter omregleringen av
elmarknaden år 1996. Elkonkurrensutredningen (SOU 2002:7), som presenterade
sina slutsatser i januari 2002, noterade att det totala elpriset (pris
för elenergi, nätavgifter och skatter) sedan avregleringens början har
sjunkit för industrikunderna, medan hushållens totala elpris stigit. Det
senare beror främst på att elskatten ökat under perioden. Trenden med
fallande elpriser bröts dock under år 2001 och priserna började stiga
till följd av utvecklingen på spotmarknaden. I början av år 2002 sjönk
elpriserna något för att åter stiga kraftigt under hösten. I januari 2003
var under några dagar systempriset för Sverige rekordhögt. Därefter har
priserna minskat något. Elprisökningen mellan åren 2002 och 2003 beror
främst på minskad tillrinning till vattenmagasinen i Sverige och Norge,
vilket minskar den möjliga vattenkraftproduktionen och leder till att
dyrare produktion måste utnyttjas. Även ökade skatter och minskad
överskottskapacitet i det nordiska elproduktionssystemet kan ha bidragit
till
att driva upp priset.
Frågan om bristande konkurrens på elmarknaden kan ha bidragit till ett
ökat pris på elenergi under de senaste åren ligger, menar utskottet, inom
ramen för det uppdrag som El- och gasmarknadsutredningen getts. Som
tidigare nämnts har utredaren att utvärdera elmarknadens funktionssätt med
huvudinriktning på hur strukturförändringarna har påverkat konkurrensen
på elmarknaden och även belysa konkurrensen ur ett nordiskt och europeiskt
perspektiv. Att tillsätta en särskild utredning med uppdraget att särskilt
utvärdera elprisets utveckling är därför inte erforderligt.
En utredning av de fasta elavgifterna begärs i motion 2003/04:N265 (v).
Med anledning därav vill utskottet anföra följande. Sedan omregleringen
år 1996 sätts elpriset på en konkurrensutsatt marknad. Priset för elenergi
utgörs i huvudsak av en rörlig del samt, i vissa fall, av en mindre fast
kostnad. Nätpriset, å andra sidan, är reglerat enligt ellagen, och
Energimyndigheten utövar tillsyn över skäligheten i avgifterna. Vid
bedömningen
av en nättariffs skälighet skall konsumenternas intresse av låga och
stabila priser särskilt beaktas. Vidare skall tarifferna vara
kostnadsriktiga
och grundas på kostnader som hör till nätverksamheten. Våren 2002 beslutade
riksdagen (prop. 2001/02:56, bet. 2001/02:NU9) om vissa ändringar i ellagen
,
bl.a. ändrades kriterierna för skälig nättariff. Enligt den nya
bestämmelsen
skall skälighetsbedömningen göras på nätkoncessionshavarens prestation.
Energimyndigheten arbetar med att ta fram en modell, nätnyttomodellen,
för bedömning av nättarifferna.
En mycket stor del av nätbolagens kostnader är kapitalkostnader, vilket
innebär att bolagen har höga fasta kostnader som inte påverkas av mindre
variationer i eldistributionen. Den rörliga delen av nätavgiften, som är
beroende av kundernas förbrukning, är liten och består till stor del av
nätförluster. Som tidigare nämnts behandlade utskottet våren 2003 en motion
vari den fasta nätavgiften ifrågasattes. I detta sammanhang framhöll
utskottet att det faller sig naturligt att en stor del av nätavgiften är
fast. Utskottet påpekade även att statsmakterna inte bör gripa in i
elmarknaden genom att reglera förhållandet mellan fasta och rörliga
avgifter.
Vid detta står utskottet fast.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:N265 (v) och
2003/04:N277 (s).
Byte av elleverantör
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav på införande av ett
sanktionssystem vid leverantörsbyten med hänvisning till det uppdrag som El
-
och gasmarknadsutredningen har. Jämför reservationerna 3 (m, fp, kd) och
4 (mp).
Motionerna
Att det måste bli lättare att byta elleverantör för att konkurrensen på
marknaden skall fungera väl framhålls i motion 2003/04:N342 (m). Riksdagen
har vid upprepade tillfällen begärt förslag från regeringen om införande
av ett sanktionssystem gentemot nätägare som missköter kunders krav på
byte av elleverantör. Vid det senaste tillfället krävde riksdagen förslag
om ett sanktionssystem så fort som möjligt. Då det nu har gått två år
sedan riksdagen gjorde sitt uttalande utan att någonting har hänt, bör
riksdagen upprepa sin kritik mot regeringens sätt att hantera frågan.
Enligt vad som anförs i motion 2003/04:N324 (fp) bör riksdagen besluta om
att införa ett sanktionssystem för de nätbolag som fördröjer byte av
elleverantör. Även i denna motion erinras om att riksdagen vid två tidigare
tillfällen uttalat att ett sanktionssystem bör införas utan att regeringen
presenterat något förslag. Detta beklagas av motionärerna som menar att
regeringens senfärdighet kommer att innebära att många elkunder kan få
vänta mycket länge på leverantörsbyte.
Även i motion 2003/04:N413 (kd) begärs ett tillkännagivande av riksdagen
om att ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller regelverkets
krav vid byte av elleverantör bör införas.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet avstyrkte senast i mars 2003 (bet. 2002/03:NU6) tre motioner
vari frågan om leverantörsbyte och införande av ett sanktionssystem
berördes. Vid detta tillfälle beklagade utskottet den fördröjning som skett
i hanteringen av riksdagens beställning. Samtidigt framhöll utskottet att
det var berett att acceptera ytterligare utredningsarbete för att uppnå
att ett eventuellt sanktionssystem blir så enkelt som möjligt från
administrativ synpunkt. Vidare menade utskottet att det var värt att pröva
möjligheterna att på frivillig väg lösa problemen vid leverantörsbyten.
I en reservation (m, fp, kd, mp) förordades att riksdagen genom ett
tillkännagivande skulle uppmana regeringen att omgående tillse att frågan
om leverantörsbyte fick en lösning.
Som nämns i motionerna har riksdagen vid två tillfällen, våren 2001 och
våren 2002, uttalat sig för att regeringen bör utreda frågan och framlägga
förslag om ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller
regelverkets krav på leverantörsbyten. Våren 2001 beslöt riksdagen, på
förslag
från ett enhälligt utskott (bet. 2000/01:NU8), anmoda regeringen att
skyndsamt utreda förutsättningarna och formerna för införande av ett
effektivt sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller regelverkets
krav vid byte av elleverantör eller gällande föreskrifter om angivande av
anläggningsidentitet vid mätrapportering.
På uppdrag av regeringen utredde Linklaters Lagerlöf Advokatbyrå
förutsättningarna för att införa ett sanktionssystem. Utredningen
redovisades
till Näringsdepartementet i september 2001. Vid denna tidpunkt tillsatte
regeringen även Elkonkurrensutredningen (dir. 2001:69) med uppdrag att se
över konkurrensen på elmarknaden. I uppdraget ingick bl.a. att utreda
betydelsen av olika hinder för kundernas rörlighet på marknaden. I detta
sammanhang betonades att leverantörsbytesprocessen fungerat bristfälligt
och att detta kan ha haft en negativ inverkan på kundernas rörlighet och
därmed på konkurrensen på elmarknaden. I november 2001 avlämnade
Elkonkurrensutredningen en delrapport (Vissa frågor kring kunders rörlighet
m.
m.) vari framför allt problem med leverantörsbyten och hinder mot
hushållskundernas rörlighet på marknaden behandlades. Det förslag som
utredningen
lämnade innebar införandet av ett sanktionssystem riktat mot nätföretagen.
Utgångspunkten för det system som föreslogs är att den enskilde kunden
alltid skall hållas skadeståndslös så länge denne gjort vad som krävs av
honom. Om kunden på ett korrekt sätt meddelat den information som är
nödvändig för leverantörsbytet men bytet ändå inte kommer till stånd vid
avsett datum bör någon form av kompensation utgå till kunden. Vidare
betonas i rapporten betydelsen av att det i systemet för utbyte av
information
i samband med leverantörsbytet finns inbyggt automatiska mottagningsbevis.
Frågan om leverantörsbyten behandlades ånyo av utskottet i februari 2002
i samband med hanteringen av propositionen om energimarknader i utveckling
(prop. 2001/02:56). I detta sammanhang påpekade utskottet (bet. 2001/02:NU9
)
att regeringen inte hade hanterat frågan på ett tillfredsställande sätt
och att det i propositionen borde framlagts förslag om ett sanktionssystem.
Med anledning därav förordade utskottet att riksdagen skulle anmoda
regeringen att utan tidsspillan lämna det av riksdagen tidigare begärda
förslaget om införande av ett sanktionssystem vid leverantörsbyte. I en
reservation (s, v) angavs att regeringen borde återkomma till riksdagen
under riksmötet 2002/03 så att bestämmelser kan träda i kraft så fort som
möjligt. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande i enlighet med vad utskottet
anfört.
Regeringen tog åter upp frågan om ett sanktionssystem i propositionen om
samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop.
2001/02:143), vilken riksdagen behandlade senare under våren 2002. I
propositionen gör regeringen bedömningen att om ett system för sanktioner
mot nätägarna införs bör det vara administrativt lätthanterligt samt
inbegripa automatiska mottagningsbevis som entydigt visar om orsaken till
en försening av ett leverantörsbyte ligger hos nätägaren. Vidare framhöll
regeringen att möjligheten att på frivillig eller annan väg se till att
kunden får en skälig ersättning för den olägenhet som det uteblivna
leveransbytet orsakat bör utredas närmare. Utskottet ansåg (bet. 2001/02:
NU17)
att ett ytterligare riksdagsuttalande i frågan kunde undvaras, men framhöll
samtidigt att detta i sak inte förändrade något i förhållande till vad
riksdagen tidigare sagt. I reservationer (kd, fp; mp) efterlystes åtgärder
för att underlätta leverantörsbyten.
I budgetpropositionen för år 2003 (prop. 2002/03:1 utg.omr. 21) tog
regeringen igen upp frågan om leverantörsbyten. Regeringen hänvisade till
den bedömning som gjordes i den energipolitiska proposition som förelades
riksdagen våren 2002, vari framhölls att möjligheten bör utredas närmare
för att se till att kunden på frivillig eller annan väg får skälig
ersättning
för den olägenhet som det uteblivna leverantörsbytet orsakat. Vidare
hänvisades till att branschorganisationen Svensk Energi i en skrivelse
till regeringen framfört sin målsättning att införa ersättningsregler i
de allmänna avtalsvillkoren. Regeringen avsåg att följa denna utveckling
och återkomma till riksdagen beträffande konkurrensen på elmarknaden vid
ett senare tillfälle.
Den tidigare nämnda utredningen om el- och naturgasmarknaderna (dir.
2003:22), som regeringen tillsatte i februari 2003, skall bl.a. utreda
behovet av ett sanktionssystem riktat mot nätföretag som inte följer
ellagens regler om leverantörsbyten. Om utredaren finner att det behövs
skall denne föreslå formerna för ett sådant system. Utredaren skall även
beakta möjligheten att på frivillig väg eller på annat sätt se till att
kunderna får en skälig ersättning för den olägenhet som det uteblivna
leverantörsbytet orsakat. Härvid skall beaktas vad som framkommit i
betänkandet om konkurrensen på elmarknaden (SOU 2002:7). I detta sammanhang
skall utredaren även se över behovet av sanktioner riktade mot nätägare
som inte följer ellagens regler om avläsning av elmätare. Om utredaren
finner behov skall denne föreslå formerna för ett sådant system. Utredaren
skall rapportera sitt arbete i denna del senast i september 2004.
Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i november 2003 en fråga (fr.
2003/04:281) av Ulla Löfgren (m) om när han avsåg införa det av riksdagen
beställda sanktionssystemet. I sitt svar framhöll näringsministern att
införandet av ett sanktionssystem visat sig svårt att genomföra, framför
allt för att det inte alltid är enkelt att fastställa vem som har orsakat
det försenade leverantörsbytet. Vidare hänvisade han till
Energimyndighetens
rapport om leverantörsbytesprocessen vari framhålls att det finns brister
i olika delar av kedjan och att allt inte enbart kan skyllas på nätägarna.
Ett välfungerande sanktionssystem förutsätter dels att det kan fastställas
vem som orsakat förseningen, dels att ekonomiska krav kan ställas såväl
på elhandlare som nätföretag, menade ministern. Han hänvisade även till
att frågan behandlas av el- och gasmarknadsutredningen och att han därför
inte kunde ge något klart besked om när ett sanktionssystem kan införas.
För närvarande pågår ett arbete inom branschorganisationen Svensk Energi
med att, i samverkan med Konsumentverket, ta fram nya allmänna
avtalsvillkor.
De nya avtalsvillkoren kommer att omfatta regler om ersättning till kund
vid försenat leverantörsbyte. Enligt uppgift från Svensk Energi är
förhoppningen att de nya avtalsvillkoren skall beslutas under våren och
träda
i kraft under sommaren 2004.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har, såsom nämnts, vid två tillfällen uttalat sig för att
regeringen bör utreda och framlägga ett förslag om sanktionssystem mot de
nätbolag som inte uppfyller regelverkets krav vid leverantörsbyten.
Utskottet (bet. 2002/03:NU6) har även beklagat de fördröjningar som skett
men samtidigt understrukit att det är viktigt att ett eventuellt
sanktionssystem blir så enkelt som möjligt från administrativ synpunkt.
Därtill
har utskottet framhållit att det kan vara värt att pröva möjligheterna
att på frivillig väg lösa problemen vid leverantörsbyten.
Som tidigare redogjorts för har regeringen låtit genomföra ett omfattande
utredningsarbete i syfte att tillmötesgå de krav som riksdagen ställt.
Införandet av ett sanktionssystem är emellertid behäftat med vissa problem,
inte minst när det gäller att fastställa vem som har orsakat det försenade
leverantörsbytet. Regeringen har därför uppdragit åt utredningen om el-
och gasmarknaderna att studera frågan om ett sanktionssystem. Möjligheten
att på frivillig väg hantera problemen vid leverantörsbyten skall även
beaktas av utredaren. Det är utskottets uppfattning att riksdagen bör
avvakta utredningens slutsatser och därpå följande beredning av dessa.
Med hänvisning till det ovan sagda avstyrker utskottet här aktuella
motioner i berörda delar.
Nationellt anläggningsregister
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om ett nationellt anläggningsregister
för elmarknaden. Utskottet menar att slutsatserna från den pågående
utredningen om el- och gasmarknaderna först bör avvaktas. Jämför
reservation
5 (mp).
Motionerna
Regeringen bör, enligt vad som anförs i motion 2003/04:N266 (v), uppdra
åt Svenska kraftnät eller Energimyndigheten att införa och driva ett
nationellt anläggningsregister för elmarknaden som möjliggör
standardiserade
och obligatoriska informationsrutiner mellan nätägare och elleverantörer.
Elmarknadens funktion är beroende av snabb, kontinuerlig och tillförlitlig
kommunikation mellan nätägare och elleverantörer, sägs det i motionen.
Dagens system, där såväl elhandlarna som nätägarna använder olika IT-system
,
leder till stora administrativa problem och ständiga behov av manuell
hantering då systemen inte är anpassade till varandra. Införandet av ett
nationellt anläggningsregister skulle enligt motionärerna innebära att de
problem som i dag finns kan undvaras.
Även i motion 2003/04:N297 (mp) förordas införandet av nationellt
anläggningsregister för elmarknaden. Dagens informationshantering sker via
direktkontakter mellan nätägare och elleverantörer som använder olika
system för kommunikation. Då elnätbolagens mätvärdesrapportering till
elleverantörerna under de närmaste åren successivt kommer att gå mot ett
drygt tiofaldigande - när nuvarande krav på årsvis avläsning av elmätare
blir månadsvis - kommer det att krävas standardiserade system för att
inte reformen skall haverera. Införandet av ett nationellt
anläggningsregister
leder till en bättre fungerande elmarknad, en minskad elkonsumtion och
därmed även till lägre elkostnader för konsumenterna, sägs det i motionen.
Svenska kraftnät bör ansvara för införandet och driften av ett sådant
register. Ett riksdagsuttalande med innebörden att denna fråga bör utredas
med förtur begärs därför.
Vissa kompletterande uppgifter
Frågan om införande av ett nationellt anläggningsregister behandlades av
Elkonkurrensutredningen (SOU 2002:7). Föreningen Oberoende Elhandlare
framförde till utredningen förslag om att ett centralt anläggningsregister
borde införas och administreras av exempelvis Energimyndigheten. Den
bedömningen utredningen gjorde var att ett nationellt register skulle ha
vissa positiva effekter, men att uppbyggnad och administration av ett
sådant register i första hand var en uppgift för marknadens aktörer. Mot
denna bakgrund fann utredningen inga skäl att föreslå att ett centralt
anläggningsregister skulle upprättas.
Frågan om krav på speciella IT-system för informationsutbyte för såväl
elhandlare som nätföretag togs upp av regeringen i propositionen om
samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop.
2001/02:143), som riksdagen behandlade våren 2002. Enligt regeringen
förutsätter ett väl fungerande sanktionssystem att krav kan ställas på
såväl elhandlare som nätföretag bl.a. om tillgång till IT-system som kan
frambringa automatiska mottagningsbevis. Införandet av ett sanktionssystem
borde därför enligt regeringen samordnas med införandet av sådana krav.
För att underlätta byte av elleverantör menade regeringen att specifika
krav borde kunna ställas på såväl elhandlare som nätföretag när det gäller
tillgång till IT-system för informationsutbyte mellan nätägare,
elhandelsföretag och Svenska kraftnät, bl.a. vad gäller automatiska
mottagningsbevis.
Utformningen borde enligt regeringen utredas vidare.
Utredningen om fortsatt utveckling av el- och naturgasmarknaderna (dir.
2003:22) skall bl.a. analysera om ytterligare krav bör ställas på
elleverantörerna och om det anses nödvändigt föreslå hur sådana krav bör
utformas. Som exempel anges i direktivet krav på speciella IT-system för
informationsutbyte eller krav på att elleverantörerna skall offentliggöra
vissa elprisuppgifter. Utredningen skall i denna del redovisa sina
slutsatser
senast i september 2004. Frågan om ett nationellt anläggningsregister tas
inte uttryckligen upp i utredningsdirektivet. Utredningen kommer dock
enligt uppgift att beröra frågan.
HSB, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk Elbrukarförening, Riksbyggen,
Hyresgästföreningen, Oracle Svenska AB, Oberoende Elhandlare och
Villaägarnas
Riksförbund har inkommit med en gemensam skrivelse (daterad den 23 februari
2004) till utskottet med plädering för att ett nationellt
anläggningsregister
skall etableras på elmarknaden.
Utskottets ställningstagande
I två motioner pläderas för införandet av ett nationellt
anläggningsregister
för elmarknaden. Såväl i motion 2003/04:N266 (v) som i motion 2003/04:N297
(mp) påtalas de positiva effekter ett nationellt, centralt
anläggningsregister
skulle ha för elmarknadens funktion.
Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att elmarknadens funktion är
beroende av snabb, kontinuerlig och tillförlitlig kommunikation mellan
nät-ägare och elleverantörer. Exempelvis är korrekt information om
elförbrukningen av avgörande betydelse för elleverantörers möjligheter att
debitera sina kunder korrekt och att prognostisera sina egna inköp.
Sveriges ca 130 elhandlare använder i dag olika IT-system för att hantera
informationsutbytet med de 200 nätägarna, vilka i sin tur även de använder
olika IT-system. Ett centralt anläggningsregister, med standardiserade
och obligatoriska informationsrutiner, skulle innebära att de ca 330
elleverantörerna och nätägarna kan kommunicera med en enda part, på ett
enda språk. Enligt utskottet är det väsentligt att olika hinder som
begränsar elmarknadens funktion undanröjs för att en väl fungerande
konkurrens
skall uppnås. Liksom motionärerna ser utskottet möjliga fördelar med
inrättandet av ett nationellt anläggningsregister.
Som redogjorts för har den av regeringen tillsatta utredningen om el- och
naturgasmarknaderna att analysera om ytterligare krav bör ställas på
elleverantörerna och, om det anses nödvändigt, föreslå hur sådana krav bör
utformas. Ett exempel som anges i direktivet är krav på speciella IT-system
för informationsutbyte. Därtill har utredaren, som tidigare nämnts, att
ta ställning i frågan om ett sanktionssystem vid leverantörsbyte. Enligt
den information som nått utskottet har utredaren även för avsikt att beröra
frågan om ett nationellt anläggningsregister. Enligt utskottets mening
bör utredningens resultat i denna del avvaktas innan riksdagen tar
ställning
i frågan.
Med det anförda avstyrker utskottet nämnda motioner.
Mellanstatlig samverkan
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om dels internationell samordning,
dels ett gemensamt nordiskt stamnätsbolag. Utskottet hänvisar bl.a. till
det arbete som bedrivs samt, när det gäller frågan om ett nordiskt
stamnätsbolag, till att det är utskottets uppfattning att detta fortsatt
skall vara en nationell angelägenhet.
Motionerna
Bildandet av ett gemensamt nordiskt stamnätsbolag föreslås i motion
2003/04:N395 (s). Motionärerna menar att det är angeläget att pröva olika
vägar för att förbättra såväl försörjningstryggheten och distributionen
som att effektivisera elhandeln. Ett gemensamt nordiskt stamnätsbolag
skulle troligen, menar de, påskynda ytterligare samordning av
investeringarna
i de enskilda länderna i syfte att motverka flaskhalsar och åstadkomma en
allmän kapacitetshöjning i stamnätet både i Norden och mot kontinenten.
Frågan bör utredas av de nordiska energiministrarna och diskuteras i
Nordiska rådet, sägs det i motionen.
Vikten av internationell samordning kring regelverk, skatter och avgifter
för produktion, distribution och handel med el framhålls i motion
2003/04:N279 (v). Då handeln sker på marknadsmässiga villkor är det viktigt
att de företag som producerar, förmedlar och säljer el gör detta på
likartade grunder, sägs det i motionen. Det är även av stor vikt att
miljöregler, skatter och avgifter anpassas för att åstadkomma en hållbar
och
uthållig utveckling. Motionärerna menar att Sverige måste bli än mer aktivt
och pådrivande för att åstadkomma lika villkor inom produktion,
distribution
och handel med el. Det gäller såväl i Norden och Östersjöområdet som i EU.
I motionen förordas bl.a. att en organisation skapas inom
Regeringskansliet
i syfte att driva detta arbete.
Vissa kompletterande uppgifter
Energipolitikens riktlinjer
Enligt de riktlinjer som riksdagen fastställt skall energipolitiken bl.a.
bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i
Östersjöregionen
(prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17). På den gemensamma och
internationella
marknaden är det av största vikt att tillförseln av energi sker på lika
villkor och med klara och tydliga miljömål. En avgörande del av
energipolitiken
är att harmonisera regler, avgifter och skatter så att energileverantörer
oavsett land kan konkurrera på lika villkor samtidigt som
energiförsörjningen
bidrar till en hållbar utveckling.
Nordiskt samarbete
Den gemensamma nordiska elmarknaden omfattar samtliga nordiska länder
utom Island. En viktig del av den nordiska elmarknaden utgörs av den
nordiska elbörsen Nord Pool, där aktörer från Norge, Finland, Sverige och
Danmark kan handla med el. Nord Pool ägs till lika delar av
systemoperatörerna
i Norge (Statnett) och Sverige (Svenska kraftnät). Nord Pool organiserar
handel med el på en fysisk och en finansiell marknad samt erbjuder
clearingtjänster.
Vid Nordiska ministerrådets möte i september 2003 träffades de nordiska
energiministrarna i Göteborg. Bland de frågor som diskuterades var det
nordiska elsamarbetet samt utvecklingen av energisamarbetet i
Östersjöområdet.
När det gäller utvecklingen på den nordiska elmarknaden var ministrarna
mycket positiva till att ett fördjupat samarbete hade utvecklats mellan
de nordiska myndigheterna och systemoperatörerna för att säkra
försörjningstryggheten i Norden. Detta arbete inkluderar bl.a. planläggning
och
utbyggnad av det nordiska överföringsnätet. Av mötets slutsatser framgår
att en översyn av lagar och regler skall genomföras för att identifiera
om det är nödvändigt med ändringar för att fördjupa detta samarbete
ytterligare. Beträffande energisamarbetet i Östersjöområdet (BASREC, se
nästa sida) och samarbetet med Ryssland beslutade ministerrådet att stödja
en intensifiering av energisamarbetet med närområdena och Östersjöregionen.
De nordiska energiministrarna har även beslutat att genomföra en
sårbarhetsanalys av den nordiska kraftmarknaden för att identifiera
konkreta
förbättringsåtgärder och för att förbättra försörjningstryggheten.
Samarbetsorganisationen Nordel skall senast i juni 2004 överlämna en
rapport
med bl.a. förslag till hur det nordiska stamnätssamarbetet kan utvecklas
för att ytterligare öka driftsäkerheten. Rapporten skall följas upp vid
de nordiska energiministrarnas möte i september 2004.
Regeringen har även lagt ett uppdrag på Energimyndigheten (N2004/564/ESB)
att utreda olika metoder att hantera begränsningar i det svenska
överföringsnätet för el. Uppdraget syftar till att ge kunskaper för en
fortsatt
harmonisering av den nordiska elmarknaden. Myndigheten skall redovisa
uppdraget i december 2004.
Med anledning av vad som anförs i motion 2003/04:N395 (s) bör det samarbete
som bedrivs inom Nordel nämnas. Nordel är ett samarbetsorgan för de
systemansvariga företagen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.
Målsättningen är att skapa förutsättningar för och vidareutveckla en
effektiv och harmoniserad nordisk elmarknad. Samarbetet omfattar i huvudsak
följande områden.
Systemutveckling och nätdimensioneringsregler.
Systemdrift, driftsäkerhet, leveranssäkerhet och informationsutbyte.
Principer för prissättning av nät- och systemtjänster.
Internationellt samarbete.
Upprätthålla och utveckla kontakter med organisationer och myndigheter,
särskilt i Norden och Europa.
Utarbeta och sprida neutral information om det nordiska elsystemet och
elmarknaden.
De nordiska elbranschföreningarna beslöt vid ett möte i september 2003
att etablera ett gemensamt organ - Nordenergi med syfte att arbeta för en
vidareutveckling av den nordiska elmarknaden i ett europeiskt perspektiv.
Östersjöländerna
Energiministrarna i regionen kring Östersjön (Danmark, Estland, Finland,
Tyskland, Island, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Ryssland och Sverige)
beslöt tillsammans med EG-kommissionen i oktober 1999 att formalisera
energisamarbetet i regionen genom inrättandet av samarbetsorganet BASREC
(Baltic Sea Region Energy Co-operation). Året innan hade ett beslut fattats
om att verka för att Östersjöregionen skulle bli ett försöksområde för
Kyotoprotokollets flexibla mekanism för gemensamt genomförande (Joint
Implementation). Samarbetet inom BASREC omfattar förutom klimatfrågor
även samarbete kring el- och gasmarknaderna, energieffektivisering och
bioenergiutveckling.
Europeiskt samarbete
Inom EU pågår ett arbete med att integrera de europeiska el- och
naturgasmarknaderna. EG-kommissionen presenterade i mars 2001 sitt
meddelande
om fullbordande av den inre marknaden för energi (KOM/2001/125). I juni
2003 antogs elmarknadsdirektivet (2003/54/EG) och
naturgasmarknadsdirektivet
(2003/55/EG) samt förordningen om gränsöverskridande handel med el (EG nr
1228/2003). Elmarknadsdirektivet innehåller bl.a. slutdatum för en
fullständig öppning av elmarknaderna i EU, skärpta krav när det gäller
systemoperatörers och distributörers oberoende från elhandels- och
elproduktionsverksamhet, krav på oberoende tillsynsmyndighet, icke-
diskriminerande
tillgång till nätet samt rapporteringskrav beträffande försörjningstrygghet
och tillhandahållande av allmännyttiga tjänster. Naturgasmarknadsdirektivet
omfattar motsvarande för naturgas. Förordningen om gränsöverskridande
handel med el innehåller regler för hantering av systemoperatörernas
kostnader vid gränsöverskridande handel med el för att få bort
diskriminerande
gränstariffer. Vidare innehåller förordningen principer för fördelning av
kapacitet vid s.k. flaskhalsar vid överföring av el. Medlemsstaterna skall
senast den 1 juli 2004 ha genomfört direktiven i nationell rätt, med
undantag för öppnandet av elmarknaden för hushållskunder som får skjutas
upp till den 1 juli 2007.
Ett samarbete mellan de europeiska systemoperatörerna sker genom
organisationen
ETSO (European Transmission System Operators). Här arbetar man för att
finna ett mer harmoniserat regelverk för att främja utvecklingen av den
gemensamma europeiska elmarknaden.
Utskottets ställningstagande
Sedan omregleringen av elmarknaden år 1996 har handel med el över Sveriges
gränser ökat, vilket har lett till ett effektivare utnyttjande av resurser.
Den svenska elmarknaden integreras alltmer med övriga nordiska länders
elmarknader, och arbetet inom EU lägger även grunden för en ökad
integration
med elmarknaderna på kontinenten.
Målet för den gemensamma europeiska elmarknaden är en fri handel med el
och att elföretag kan driva verksamhet i vilket EU-land de vill. Ett
viktigt steg på vägen togs i juni 2003 då elmarknadsdirektivet och
förordningen om gränsöverskridande handel med el antogs. Inom de europeiska
systemoperatörernas samarbetsorgan (ETSO) pågår även ett arbete med att
skapa bättre förutsättningar för gränsöverskridande handel med el. Det
energipolitiska samarbetet med Östersjöländerna är inriktat på att utveckla
det rättsliga och administrativa regelverket för att underlätta en
integrering av energimarknaderna.
Ett aktivt arbete från svensk sida när det gäller att åstadkomma
internationell
samordning kring såväl regelverk som skatter och avgifter för produktion,
distribution och handel med el ser utskottet som en prioriterad uppgift.
Utskottet delar således den allmänna uppfattning som framförs i motion
2003/04:N279 (v) om vikten av internationell samordning. Samtidigt vill
utskottet peka på det arbete som i dag utförs och som i det föregående
redovisats. Det bedrivs ett omfattande samordningsarbete vad gäller
integrering av elmarknaderna inom EU, runt Östersjön samt inom ramen för
Nordiska ministerrådets arbete. Mot denna bakgrund finner utskottet det
inte påkallat med ett uttalande i sak från riksdagens sida.
Utskottet delar däremot inte den åsikt som framförs i motion 2003/04:N395
(s) när det gäller behovet av att bilda ett gemensamt nordiskt
stamnätsbolag.
Enligt utskottets uppfattning bör detta fortsatt vara en nationell
angelägenhet. Utskottet vill i sammanhanget dock betona vikten av det
arbete
som sker inom samarbetsorganet Nordel för att vidareutveckla en effektiv
och harmoniserad elmarknad i Norden. Därtill vill utskottet uttrycka sitt
gillande när det gäller de åtgärder Nordiska ministerrådet vidtagit i
syfte att öka det nordiska samarbetet ytterligare.
Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella motionerna.
Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör konkurrensen inom
fjärrvärmesektorn
med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete. Jämför
reservationerna 6 (m, fp) och 7 (kd).
Motionerna
Vikten av att fjärrvärmenäten på sikt öppnas för konkurrens påtalas i
motion 2003/04:N358 (m). Prissättningen är i dag fri samtidigt som
fjärrvärmen inte är konkurrensutsatt för dem som är anslutna. Kostnaderna
för att byta uppvärmningsform är höga, vilket gör att konsumenterna hamnar
i händerna på producenterna som i princip har monopol på leveranserna. Då
såväl överföring av el på nätet som distribution av fjärrvärme utgör
naturliga monopol krävs en effektiv tillsyn av priserna för att marknaden
skall fungera. Annars är risken uppenbar att monopolverksamheterna
subventionerar den konkurrensutsatta elhandeln. Fjärrvärmemarknadens fria
prissättning och bristen på konkurrens är eftertraktad för att kunna
genomföra s.k. korssubventionering, sägs det i motionen. Motionären menar
att det är viktigt att uppmärksamma den situation som fjärrvärmekunderna
befinner sig i och snabbt få till stånd en lösning för att avhjälpa den
bristande konkurrensen.
Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn behandlas även i motion 2003/04:N413
(kd). Motionärerna betonar att distributionen av hetvatten är ett naturligt
monopol och att konkurrensen från andra uppvärmningsformer är mycket
begränsad. Fjärrvärmekunder har inte några möjligheter att byta leverantör
på grund av priser eller leveransvillkor. Därför bör utredas hur
konsumenterna
skall skyddas från oskäliga prishöjningar. Vidare bör möjligheterna att
genomföra ett tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten och särredovisning,
alternativt krav på att fjärrvärmeverksamheten skall bedrivas i separat
juridisk form, utredas. Att korssubventionering, dvs. att intäkterna från
nätverksamheten används för att subventionera värmepriser, måste förhindras
sägs det i motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet har vid upprepade tillfällen hanterat frågan om konkurrens inom
fjärrvärmesektorn. Senast i maj 2003 behandlade utskottet motionsyrkanden
med förslag till åtgärder på området (bet. 2002/03:NU11). Motionsyrkandena
avstyrktes med hänvisning till den utredning (dir. 2002:160) regeringen
tillsatt med uppgift att se över konkurrensen inom fjärrvärmesektorn.
Utskottet såg ingen anledning att genom ett uttalande föregripa det
pågående utredningsarbetet. I en reservation (m, fp) förordades omedelbara
åtgärder för att hejda den negativa utvecklingen. Bland de åtgärder som
förslogs kan nämnas skärpt pristillsyn, införande av ett system för s.k.
benchmarkingkonkurrens, införande av utökade möjligheter till
tredjepartstillträde, inrättande av en instans för hantering av klagomål
för
konsumenter på priser och leveransvillkor och förbättrade möjligheter att
utnyttja spillvärme.
Våren 2002 behandlade utskottet (bet. 2001/02:NU9) riksdagens proposition
om energimarknader i utveckling (prop. 2001/02:56), vilken bl.a. omfattade
frågor om åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt elverksamhet
.
Enligt regeringens förslag skulle det införas ett förbud mot gemensam
verkställande direktör i ett nätföretag och i ett företag som bedriver
produktion av eller handel med el och mot att flertalet av
styrelseledamöterna
i ett nätföretag samtidigt är styrelseledamöter i ett företag som bedriver
produktion av eller handel med el. Utskottet, som avstyrkte regeringens
förslag i denna del, framhöll att det bör vara kongruens i regelverken
för å ena sidan nätföretag och företag som bedriver produktion av och
handel med el och å andra sidan fjärrvärmeföretag och elhandelsföretag.
Utskottet föreslog ett tillkännagivande från riksdagens sida. Riksdagen
följde utskottet.
Energimyndigheten har regeringens uppdrag att årligen följa och analysera
utvecklingen på värmemarknaderna med avseende på priser,
konkurrensförhållanden,
bränsleslag, utsläpp av koldioxid och andra miljöfarliga utsläpp från
olika typer av uppvärmning. I juni 2003 redovisade myndigheten en rapport
om vframgår bl.a. att det finns en betydande prisspridning mellan fjgen
och att prissättningen i ökad grad sker efter alternativa
uppvärmningsformer.
I februari 2003 tillsatte regeringen en utredare (direktör Bengt-Owe
Birgersson) med uppdrag (dir. 2002:160) att belysa fjärrvärmens
konkurrenssituation på värmemarknaderna och föreslå åtgärder för att skydda
konsumenterna mot oskälig prissättning på fjärrvärme. Därtill skall bl.a.
lämpligheten i att införa tredjepartstillträde på fjärrvärmemarknaden
analyseras. Uppdraget skall slutredovisas i september 2004. Genom
tilläggsdirektiv har utredaren även getts i uppgift att utvärdera behovet
av
koncessionsplikt för att bygga och använda rörledningar som utnyttjas för
transport av fjärrvärme (dir. 2003:102) samt, om det bedöms lämpligt,
föreslå regler för hur förbikoppling av värmemätare i fjärrvärmesystemet
kan beivras (dir. 2003:77).
Fjärrvärmeutredningen redovisade ett delbetänkande i december 2003 om
tryggare fjärrvärmekunder (SOU 2003:115). I betänkandet lämnas förslag
till skärpta regler och tillsyn av särredovisning av fjärrvärmeverksamhet
i syfte att undvika korssubventionering och prisdiskriminering. Utredningen
lämnar bl.a. följande förslag:
att det införs en skyldighet för den som bedriver fjärrvärmeverksamhet
att särredovisa denna verksamhet,
att elmarknadsverksamhet och fjärrvärmeverksamhet inte skall få bedrivas
i samma juridiska person,
att en åtskillnad av ledningsfunktioner för styrelseledamöter och
verkställande direktör införs,
att de regler om tillsyn som finns i ellagen skall gälla även för
fjärrvärmeverksamhet i tillämplig utsträckning och att Statens
energimyndighet
blir tillsynsmyndighet.
Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i januari 2004 en fråga (fr.
2003/04:515) av Maria Larsson (kd) om vilka åtgärder han avsåg att vidta
för att fjärrvärmeutredningens förslag inte skulle medföra ökade el- och
värmekostnader för konsumenterna. I sitt svar betonade näringsministern
att utredningens förslag skulle innebära förhållandevis små
kostnadsökningar
- ca 10 miljoner kronor - för företagen, vilket kan jämföras med att
fjärrvärmeföretagens intäkter från värmeförsäljning uppgår till nära 20
miljarder kronor per år. Vidare framhöll han att det ingår i utredningens
uppdrag att föreslå åtgärder för att skydda konsumenten mot oskälig
prissättning på fjärrvärme.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats utreds konkurrensen inom fjärrvärmesektorn för närvarande
av den av regeringen tillsatta utredningen om fjärrvärme. I december 2003
överlämnade utredningen ett delbetänkande till regeringen om tryggare
värmekunder (SOU 2003:115), vilket är under beredning inom
Regeringskansliet.
Utredaren skall avlämna sin slutredovisning senast i september 2004.
Utskottet finner inga skäl att genom ett uttalande i linje med vad som
föreslås i motionerna föregripa det nu pågående utrednings- och
beredningsarbetet. Därtill motsvarar utredningens uppdrag, enligt
utskottets
uppfattning, väl de krav som framförs i motion 2003/04:N413 (kd), varför
motionen kan anses tillgodosedd i denna del.
Med detta får nämnda motion anses tillgodosedd i berörd del och den
avstyrks därmed. Även motion 2003/04:N358 (m) avstyrks.
Energimyndighetens handläggningstider
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå här aktuellt motionsyrkande med hänvisning bl.a. till
pågående beredningsarbete i frågan. Jämför reservation 8 (m, fp, kd).
Motionen
Handläggningstiderna för koncessionsärenden vid Statens energimyndighet
måste kortas enligt vad som anförs i motion 2003/04:N413 (kd). Myndigheten
är tillsynsmyndighet för naturgasmarknaden som öppnades för konkurrens
under år 2000 och det är angeläget att verksamheten fungerar
tillfredsställande.
Därför bör Energimyndigheten intensifiera arbetet med att utveckla
tillsynsmetoder och uppfylla sitt ansvar.
Vissa kompletterande uppgifter
I augusti 2000 trädde en ny naturgaslag (2000:599) i kraft. Den syftar
till att öppna naturgasmarknaden för konkurrens genom att bl.a. skilja på
handel och transport av naturgas. I den nya naturgaslagen finns
bestämmelser
om tillstånd att bygga och använda naturgasledningar (koncession),
särredovisning och ledningsägarens skyldigheter i övrigt samt tillsyn.
Energimyndigheten är tillsynsmyndighet och föreskrivande myndighet enligt
naturgaslagen. Det är Energimyndigheten som skall bereda tillstånd att
leverera naturgas (koncessionsärenden), medan regeringen beslutar om
koncession. Vidare har myndigheten regeringens uppdrag att följa och
analysera utvecklingen på naturgasmarknaden, särskilt avseende
strukturförändringar
inom gasanvändning, handel med naturgas och överföringsverksamhet samt
prisutvecklingen på gas och transporttjänster. Energimyndigheten skall
årligen till regeringen redovisa resultatet av dessa analyser samt föreslå
de ändringar av regelverket och andra åtgärder som kan behövas för att
främja en vidareutveckling av gasmarknadsreformen.
Energimyndigheten har genomfört en översyn av den nuvarande
naturgaslagstiftningen
i syfte att föreslå förbättringar av förutsättningarna för en fungerande
marknad. I rapporten om översyn av naturgaslagen (ER 3:2003) har
myndigheten
pekat på lagändringar som kan behöva göras på naturgasområdet. De förslag
som myndigheten lämnat gäller införande av koncession för
naturgasdistribution,
klarläggande av systemansvar, juridisk separation av nät- och
handelsföretag
samt nya regler för transport och tredjepartstillträde. När det gäller
koncessionsfrågan är myndighetens förslag att en ny koncession bör införas
för naturgasområdet. Koncessionen skall avse sådana ledningar och
ledningsnät
som ligger efter mät- och reglerstationer, dvs. för sådana ledningar som
till ett lägre tryck än på transmissionsledningarna transporterar naturgas
regionalt och lokalt, och vara avgränsad i förhållande till en viss mät-
och reglerstation.
Utredningen om en fortsatt utveckling av el- och naturgasmarknaderna (dir.
2003:22) skall bl.a. utvärdera naturgasmarknadens funktionssätt och
analysera om det finns tänkbara förbättringar att göra. I detta sammanhang
skall utredaren ta ställning till de bedömningar Energimyndigheten gör i
nyssnämnda rapport om översyn av naturgaslagen. Utredaren skall särskilt
beakta behovet av koncession för distributionsledningar samt frågan om
systemansvar. Därtill skall utredaren bedöma konsekvenserna för resursbehov
för tillsynen av el- och naturgasmarknaderna av de förslag som läggs fram.
Utredningen skall i dessa delar redovisa sina slutsatser senast i
september
2004.
Beträffande tillsynen över naturgasmarknaden bör även det uppdrag
Statskontoret haft nämnas. På uppdrag av regeringen har Statskontoret
genomfört
en översyn av verksamheten inom Energimyndighetens ansvarsområde med
särskild fokus på tillsynsuppgifter på energimarknaderna. Uppdraget
redovisades november 2003 i rapporten om effektivare tillsyn över
energimarknaderna
(2003:27). Mot bakgrund av den problembild som redovisas i rapporten
avseende energimarknaderna och tillsynen lämnar Statskontoret förslag dels
om förstärkt tillsyn i sak, dels om en förändrad organisation av
tillsynsfunktionen. Bland annat föreslås effektivare utnyttjande av
befintliga
regler och förstärkt tillsyn av myndigheten, tillförande av nya
myndighetsuppgifter och ökad samverkan med andra myndigheter. När det
gäller
förslaget om en ny organisation av tillsynsfunktionen menar Statskontoret
att tillsynsuppgifterna inte haft en tillräckligt stark ställning inom
Energimyndigheten. Inrättandet av en fristående tillsynsmyndighet skulle
lämpligen kunna ske genom att dagens myndighet delas upp i två separata
myndigheter, sägs det i rapporten.
När det gäller naturgasmarknaden framhåller Statskontoret fem specifika
problem som de menar bör uppmärksammas. För det första att en stor del av
marknaden är monopolskyddad. För det andra att konkurrensen är begränsad
i handelsledet. Vidare pekar de på att svenska naturgaspriser är höga i
ett europeiskt perspektiv. För det fjärde påtalas svårigheterna för tredje
part att få tillträde. Avslutningsvis framhålls att marknaden i stor
utsträckning är upplåst av långsiktiga avtal mellan leverantörerna och de
stora kunderna. Statskontoret föreslår därför att Energimyndigheten ges
i uppdrag att löpande följa prisutvecklingen och avtalstyper för olika
kundkategorier.
I budgetpropositionen för år 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr. 21) meddelade
regeringen sin avsikt att återkomma i 2004 års ekonomiska vårproposition
i frågorna om Energimyndighetens verksamhet och resursbehov med anledning
av uppdraget till Statskontoret.
Uppgifter om handläggningstiderna beträffande koncessionsansökningar för
naturgasanläggningar har inhämtats från Energimyndigheten. Sedan år 1999
finns det fyra aktuella fall. I juli 1999 inkom Sydgas AB med en ansökan
avseende en naturgasledning från Hyltebruk till Gislaved. Energimyndigheten
lämnade sitt yttrande till Näringsdepartementet i juni 2000 och
regeringsbeslutet togs i maj 2001. I november 2001 inkom Sydgas AB med en
ansökan
för den svenska delen av en naturgasledning från Rostock i Tyskland till
den svenska sydkusten. Energimyndigheten lämnade sitt yttrande till
Näringsdepartementet i april 2003. Något regeringsbeslut är ej fattat.
Under
år 2003 inkom ytterligare två ansökningar: dels i augusti från Sykraft
Gas AB (tidigare Sydgas AB), dels i december från Nova Naturgas AB. Båda
ansökningarna avser en mät- och reglerstation för att möjliggöra överföring
av naturgas till Öresundsverket. Ingen av dessa ansökningar är
färdigberedda
vid myndigheten.
Utskottets ställningstagande
I motion 2003/04:N413 (kd) framhålls bl.a. Energimyndighetens
tillsynsuppdrag
och att handläggningstiderna för koncessionsärenden måste kortas.
Energimyndigheten har att följa och analysera utvecklingen på
naturgasmarknaden,
inom överförings- och handelsverksamhet samt i fråga om prisutvecklingen
på gas-, överförings- och lagringstjänster. Därtill skall myndigheten
följa utvecklingen av den europeiska naturgasmarknaden och, i samarbete
med övriga europeiska tillsynsmyndigheter, verka för att likvärdiga
förutsättningar skapas för EU:s inre marknad för naturgas. Som redovisats
har Statskontoret på uppdrag av regeringen genomfört en översyn av
Energimyndighetens tillsynsuppgifter på energimarknaderna, däribland
naturgasmarknaden, och framlagt vissa förslag. De förslag som Statskontoret
lämnat bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Med hänvisning till
det pågående arbetet menar utskottet att ett riksdagsuttalande kan besparas
.
Med det anförda avstyrker utskottet nämnda motion i berörd del.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Reformering av elmarknaden, punkt 1 (mp)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N303 och
avslår motion 2003/04:N415 yrkande 5.
Ställningstagande
Jag anser att elmarknaden bör reformeras i enlighet med vad som förordas
i motion 2003/04:N303 (mp). Den nuvarande ellagstiftningen fyller inte
avsedd funktion. Syftet med dagens regelverk är att skapa konkurrens genom
att konsumenterna skall byta mellan olika leverantörer av fysisk el. Detta
är naturligtvis i realiteten en omöjlighet, i och med att elmarknaden är
ledningsbunden. Den nuvarande marknaden med leverantörer och
leverantörsbyten
är inget annat än en administrativt skapad kuliss.
Vid sidan av denna kulissmarknad har även en spotmarknad upprättats för
handel med fysisk el. Det är på spotmarknaden som den faktiska konkurrensen
uppstår på elmarknaden, inte i den handel som förekommer enligt regelverket
.
Bakgrunden är att el produceras och konsumeras i samma ögonblick och
därför även måste handlas och prissättas momentant. På spotmarknaden
handlas och prissätts elen per timme, vilket är det närmaste momentan
elhandel vi kan komma idag. Ett annat sätt att uttrycka sig är att man på
spotmarknaden handlar och prissätter effekt i form av medeleffekt per
timme (MWh/h eller kWh/h). Denna prisbildning på effekt har en avgörande
betydelse för elmarknadens funktion och förmåga att skapa balans mellan
utbud och efterfrågan.
Den nuvarande ellagstiftningen skapar dock ett fundamentalt problem vad
avser prisbildningen. Dagens elmarknad inbjuder nämligen till att teckna
avtal med fast pris på leveransen av el, oavsett vad priset är på effekt
vid ett visst tillfälle. Man kan säga att konsumenterna har möjlighet att
handla effekt gratis, vilket innebär att det aldrig kan uppstå någon
prisbildning på effekt i konsumentledet. Följden blir att konsumenterna
saknar incitament att spara på effekt men även att det saknas
marknadsmässiga
möjligheter att ta betalt för investeringar i effektproduktion. Marknaden
saknar förmåga att skapa balans mellan utbud och efterfrågan.
Problemet blir inte mindre av att passiva lågförbrukande konsumenter på
dagens marknad subventionerar aktiva konsumenter som byter leverantör.
Konsumenter som förbrukar stora mängder effekt kan på så sätt handla effekt
gratis till ett förhållandevis lågt energipris. Problemet förvärras
dessutom när marknaden börjar närma sig effektbrist. En ond cirkel uppstår
där effektbrist leder till ökad effektbrist i och med att högre
effektpriser
på spotmarknaden ökar intresset av att handla energi till fast pris. Den
nuvarande lagstiftningen låser därmed elmarknaden till en avtalsform som
skapar sämre konkurrens, minskad effektivitet, högre elpriser och en ökad
risk för marknadskollaps. Jag har svårt att förstå hur denna marknad kan
beskrivas som väl fungerande.
Genom att avskaffa kulissmarknaden öppnas elmarknaden för handel och
prisbildning på effekt i stället för energi. Den fysiska elen handlas med
strömbrytaren och det skapar en förståelse av hur elmarknaden faktiskt
fungerar. Att ansluta sig till nätet är att ansluta sig till handeln och
prisbildningen på spotmarknaden. Att tända en 60-wattslampa är att handla
60 watt - dvs. effekt. El handlas momentant och per objekt som slås på
eller av med strömbrytaren. På en effektmarknad blir det också naturligt
att betala extra för att prisförsäkra effekt. En villaägare kan exempelvis
behöva prisförsäkra 10 kW elvärme mot priser som överstiger 40 öre/kWh
och för detta betala en begränsad premie. Det stora flertalet
lågförbrukande
konsumenter har troligtvis inget behov alls av att köpa prisförsäkringar.
Om konsumenterna utgår ifrån sina renodlade elinköp när de väljer om och
hur de skall prisförsäkra sig skapas en marknad där kostnaderna fördelas
på ett rättvist sätt mellan olika elanvändare.
En majoritet av utskottets ledamöter tycker att den reform som här förordas
skulle innebära en dramatisk förändring av det gällande regelverket. Jag
menar att det är fråga om en förhållandevis liten förändring av regelverket
som ger stora positiva effekter för elmarknaden. Ett av argumenten mot
reformen är att konsumenterna inte skulle ha möjlighet att byta
elleverantör
och att den därmed inte skulle vara förenlig med EU:s elmarknadsdirektiv.
Man kan emellertid konstatera att dagens elleverantörer i realiteten
inte kan sälja fysisk el utan endast prisförsäkringar på energi. En
reformerad marknad med betydligt större möjligheter för konsumenterna att
fritt välja hur de skall prissäkra sin el borde alltså inte strida mot
EU:s regelverk. Jag vill även framhålla att de svenska och nordiska
elmarknaderna var bland de första att avregleras och att de i stor
utsträckning
stått modell vid utformningen av EU:s regelverk. Upptäcks allvarliga
brister i det svenska systemet bör dessa naturligtvis rättas till så att
avregleringen inom EU kan ledas i rätt riktning.
Jag ställer mig också frågande till flertalet av de slutsatser som
presenteras i de tidigare nämnda rapporterna från Elforsk AB och riksdagens
utredningstjänst som utskottsmajoriteten refererar till. Riksdagens
utredningstjänst invänder exempelvis att industrin inte skulle kunna teckna
bilaterala avtal och därmed skulle riskera högre elpriser om förslaget
ensidigt skulle införas i Sverige. Det finns ingenting som hindrar
bilaterala
affärsuppgörelser. Snarare blir det avsevärt enklare att genomföra affärer
när elen levereras över spotmarknader och affärstransaktioner sker med
finansiella avtal.
Utskottets majoritet menar att det är positivt att marknadens utformning
ifrågasätts och att dess funktion kontinuerligt skärskådas. Det håller
jag med om, men de senaste åren har Sverige översvämmats av utredningar
som alla utan undantag påstått att konkurrensen på elmarknaden fungerar
bra. De sista i raden är utredningarna från Elforsk AB och riksdagens
utredningstjänst. Man kan undra vad syftet med allt detta utredande har
varit. I samtliga fall har utgångspunkten varit konsumenternas frihet att
välja mellan fiktiva leverantörer på en låtsasmarknad för elleverans. I
övrigt har analyserna grundats på bedömningar av marknadsmakt ur ett
energiperspektiv, trots att den relevanta konkurrensen sker i en
effekthandel
på spotmarknaden. Det har skapat en helt missvisande bild av
konkurrensförhållandena på elmarknaden. En utredning som särskilt bör
nämnas är
den s.k. Elkonkurrensutredningen. Här var det huvudsakliga budskapet att
det inte finns några fundamentala funktionsfel på elmarknaden. Samtidigt
ansågs effektbalansproblemet ligga utanför utredningens uppdrag. Det är
förhoppningsvis ett lågvattenmärke för en svensk offentlig utredning. På
den nuvarande elmarknaden finns det ingen marknadsmässig lösning av
effektproblemet.
Sammanfattningsvis kan sägas att den modell jag förordar innebär att
elmarknaden omformas till en effektmarknad, mot bakgrund av att el
definitionsmässigt är effekt. Det innebär att ett regelverk bör utformas så
att nätbolagen debiteras spotpris för inmatad el och debiterar
konsumenterna
spotpris för levererad el och nätförluster, i tillägg till nätavgiften.
Nätbolagen får inte samordna sin verksamhet med verksamheter som har med
prisförsäkringar att göra. Handeln med och försäljning av prisförsäkringar
bör regleras av värdepapperslagstiftningen.
Riksdagen bör således genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att
tillsätta en utredning med uppdrag att utforma ett regelverk i enlighet
med vad som här angivits. Med det anförda tillstyrks därmed motion
2003/04:N303 (mp). Det övriga här aktuella motionsyrkandet bör i det här
sammanhanget inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
2. Elprissättningen, punkt 2 (v)
av Lennart Beijer (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N265 och
avslår motion 2003/04:N277.
Ställningstagande
Jag anser att den del av utskottets ställningstagande som börjar med "En
utredning" och slutar med "och 2003/04:N277 (s)" borde ha följande
lydelse:
Det är min uppfattning - i likhet med vad som anförs i motion 2003/04:N265
(v) - att systemet med fasta nätavgifter minskar motivationen för stora
kundgrupper att dra ned på elanvändningen och bli mer eleffektiva. För
den vanliga hushållskunden är det i dag relativt ointressant att söka en
ny elleverantör eller att vara mer eleffektiv. Det beror naturligtvis på
att det enbart är priset på elenergi, vilket utgör omkring en tredjedel
av priset, som kan påverkas medan nätkostnader och skatter inte är
påverkbara.
Samtidigt måste framhållas att effektivare elanvändning sannolikt är den
bästa vägen för att uppnå ett mer robust och miljövänligt energisystem.
Statsmakterna måste följaktligen prioritera en effektivare elanvändning
och vidta åtgärder som leder till ett effektivare resursutnyttjande.
Jag menar därför att regeringen bör utreda möjligheten att slopa alla
fasta elavgifter. Det pris konsumenterna möter skall i stället utgöras av
summan av nätavgifter, elpris och skatter. Principen är att de särskilda
nätavgifterna slopas och att det i stället införs ett system där nätägarna
tar betalt för nätverksamheten av eldistributören som använder nätet.
Detta skulle medföra att det rörliga elprisets andel av totalpriset skulle
öka på bekostnad av den fasta delen. En sådan förändring skulle göra det
intressant för merparten av hushållen att bli mer eleffektiva och minska
sin elanvändning.
Genom ett tillkännagivande bör riksdagen anmoda regeringen att utreda ett
system för prissättning på elmarknaden i enlighet med vad som ovan anförs.
Därmed blir motion 2003/04:N265 (v) tillgodosedd. Motion 2003/04:N277
(s) avstyrks.
3. Byte av elleverantör, punkt 3 (m, fp, kd)
av Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström
(fp) och Anne-Marie Pålsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N324
yrkande 9, 2003/04:N342 yrkande 7 och 2003/04:N413 yrkande 8.
Ställningstagande
Vi menar att det måste bli lättare att byta elleverantör för att
konkurrensen
på elmarknaden skall fungera. Det är av denna anledning som riksdagen, på
utskottets initiativ, uppdragit åt regeringen att återkomma med förslag
på ett sanktionssystem gentemot nätägare som inte uppfyller regelverkets
krav vid byte av elleverantör. Det är därför ytterst otillfredsställande
att regeringen inte verkställt riksdagens beslut. Frågan är om det är
senfärdighet eller underlåtenhet som regeringen försöker göra till dygd.
Oavsett vilket anser vi att regeringens hantering av ärendet är under
all kritik.
Redan våren 2001 beslöt riksdagen, på förslag från ett enhälligt utskott,
att anmoda regeringen att skyndsamt utreda förutsättningarna och formerna
för införande av ett effektivt sanktionssystem mot de nätbolag som inte
uppfyller de krav som ställs enligt gällande regelverk. När regeringen
våren 2002 överlämnade en proposition till riksdagen om energimarknader
i utveckling (prop. 2001/02:56) behandlades frågan om ett sanktionssystem
endast kortfattat och något förslag lämnades inte. Riksdagen valde då, på
initiativ från utskottet, att ånyo uppmana regeringen att utan ytterligare
tidsspillan lämna förslag om införande av ett sanktionssystem. I
sammanhanget
påtalades att regeringen inte hanterat beställningen från riksdagen på
ett tillfredsställande sätt.
Som tidigare redovisats har regeringen bollat frågan från utredning till
utredning. För närvarande är det den av regeringen tillsatta utredningen
om el- och naturgasmarknaderna som har att hantera frågan. Enligt
direktiven
skall utredaren utreda behovet av ett sanktionssystem riktat mot de
nätföretag som inte följer ellagens regler när det gäller leverantörsbyten
och, om denne finner att det behövs, föreslå formerna för ett sådant system
.
Huruvida det föreligger behov av ett sanktionssystem eller inte torde
emellertid inte råda några tveksamheter kring efter att riksdagen vid
upprepade tillfällen så tydligt markerat sin ställning i frågan. Förslag
från nämnda utredning förväntas i september 2004. Därefter följer sedvanlig
remissbehandling och beredning, innan ett eventuellt förslag kan komma
till riksdagen. Det innebär att de nya bestämmelser som i så fall kan bli
aktuella kan träda i kraft först år 2005 eller år 2006. Vari regeringens
skyndsamhet att effektuera riksdagens beställning ligger kan man fråga
sig, då ett eventuellt sanktionssystem därmed tidigast kan vara i funktion
fyra eller fem år efter riksdagens anhållan.
Kundernas tillgång till olika leverantörer av en tjänst eller vara är en
förutsättning för att konkurrensen på marknaden skall fungera. På den del
av elmarknaden som är konkurrensutsatt är tillgången på olika
elleverantörer
som kunderna kan vända sig till alltså av stor betydelse. För att kunderna
på elmarknaden skall kunna använda sin konsumentmakt som ett medel för
att effektivisera konkurrensen krävs dessutom att byte av elleverantör
fungerar smidigt och inte försvåras av elleverantörerna. Ett väl fungerande
system för leverantörsbyte är enligt vår mening en förutsättning för att
kunderna skall kunna vara aktiva på elmarknaden. De svårigheter som finns
vid leverantörsbyten lägger hinder i vägen för kundernas rörlighet och
därmed såväl konkurrensen som effektiviteten på elmarknaden.
Det har nu gått tre år sedan riksdagen uppmanade regeringen att skyndsamt
utreda förutsättningarna för ett effektivt sanktionssystem och lägga fram
erforderliga förslag till de lagändringar som krävs för ett snabbt
införande.
Av denna anledning bör riksdagen genom ett uttalande rikta klander mot
regeringen och dess sätt att hantera frågan. Därtill bör riksdagen genom
detta tillkännagivande anmoda regeringen att omgående tillse att frågan
om leverantörsbyte får en lösning. Regeringen bör ej senare än i samband
med överlämnandet av budgetpropositionen för år 2005 lämna förslag till
riksdagen i enlighet med vad som här anförs. Regeringen får vidta
erforderliga åtgärder för att tillse att denna begäran tillgodoses.
Med det anförda tillstyrks motionerna 2003/04:N342 (m), 2003/04:N324 (fp)
och 2003/04:N413 (kd) i berörda delar.
4. Byte av elleverantör, punkt 3 - motiveringen (mp)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Ställningstagande
Jag delar den kritik som framförs i motionerna 2003/04:N342 (m), 2003/04:
N324
(fp) och 2003/04:N413 (kd) när det gäller regeringens hantering av
riksdagens
beställning av ett sanktionssystem gentemot nätägare som inte uppfyller
regelverkets krav vid byte av elleverantör. Redan våren 2001 beslöt
riksdagen, på förslag från ett enhälligt utskott, att anmoda regeringen att
skyndsamt utreda förutsättningarna och formerna för införande av ett
effektivt sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller de krav som
ställs enligt gällande regelverk. När regeringen våren 2002 överlämnade
en proposition till riksdagen om energimarknader i utveckling (prop.
2001/02:56) behandlades frågan om ett sanktionssystem endast kortfattat
och något förslag lämnades inte. Riksdagen valde då, på initiativ från
utskottet, att ånyo uppmana regeringen att utan ytterligare tidsspillan
lämna förslag om införande av ett sanktionssystem. I sammanhanget påtalades
att regeringen inte hanterat beställningen från riksdagen på ett
tillfredsställande sätt.
De svårigheter som finns vid leverantörsbyten lägger hinder i vägen för
kundernas rörlighet och påverkar därmed såväl konkurrensen som
effektiviteten
på dagens elmarknad. Samtidigt är det min mening, vilket jag tidigare
redogjort för, att elmarknaden behöver reformeras. Som jag framfört
förordar jag en modell som innebär att konsumenterna ges direkt tillgång
till spotmarknaden genom att nätföretagen sköter upphandlingen på
spotmarknaden och försäljningen av el till konsumenterna. Den föreslagna
reformen skulle innebära att elbolagen blev överflödiga, vilket skulle
medföra att de problem som i dag finns när det gäller leverantörsbyten
med automatik skulle försvinna.
Mot den bakgrunden avstyrks här nämnda motioner i berörda delar.
5. Nationellt anläggningsregister, punkt 4 - motiveringen (mp)
av Ingegerd Saarinen (mp).
Ställningstagande
Utbyte av information mellan elmarknadens aktörer är, som framhålls i de
båda här aktuella motionerna, i högsta grad väsentligt för elmarknadens
funktion. Korrekt information om elförbrukningen är exempelvis av avgörande
betydelse för elleverantörernas möjligheter att debitera sina kunder
korrekt och för deras möjlighet att prognostisera elinköpen. Svagheter i
kommunikationssystemet kan även försvåra leverantörsbyten och därmed minska
kundrörligheten på elmarknaden. Dagens system där såväl nätbolagen som
elföretagen använder sig av olika IT-system för informationsutbyte har
brister och kan därför i viss utsträckning sägas hämma konkurrensen på
elmarknaden.
En möjlig väg att förhindra denna typ av problem är att, som motionärerna
föreslår, införa ett nationellt anläggningsregister. Ett sådant register
skulle underlätta informationsflödet mellan nätägare och elleverantörer
och där-igenom bidra till en bättre konkurrens på elmarknaden med den
utformning som den har i dag.
Ett annat sätt att lösa de problem som motionärerna lyfter fram är att
genomföra en reformering av elmarknaden i enlighet med vad som förordas
i motion 2003/04:N303 (mp). Denna reform skulle innebära att elsäljarna
blev överflödiga liksom behovet av att rapportera mätvärden och
leverantörsbyten mellan nätbolagen och elföretagen. Behovet av ett
nationellt
anläggningsregister skulle därigenom minimeras.
Mot den bakgrunden avstyrker jag motionerna 2003/04:N266 (v) och 2003/04:
N297
(mp).
6. Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn, punkt 6 (m, fp)
av Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp) och
Anne-Marie
Pålsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N358
och 2003/04:N413 yrkandena 13 och 14.
Ställningstagande
Avsaknaden av konkurrens på dagens fjärrvärmemarknad innebär ett reellt
problem för de konsumenter som är anslutna till fjärrvärmesystemet.
Distributionen av hetvatten är ett naturligt monopol och konkurrensen från
andra uppvärmningsformer är mycket begränsad då kostnaderna för
konsumenterna
att byta uppvärmningsform är höga. Detta medför risk för
monopolprissättning.
Den utredning som tillsatts i syfte att se över konkurrenssituationen på
fjärrvärmemarknaden kan ses som ett tecken på att regeringen tagit till
sig av den kritik som vi från oppositionens sida framfört under lång tid.
Detta till trots finns det ett behov av att vidta omedelbara insatser
för att stoppa den negativa utvecklingen. Vi menar därför att åtgärder
såsom exempelvis skärpt pristillsyn, införande av ett system med
riktmärkesjämförelser av priser, införande av utökade möjligheter till
tredjepartstillträde, inrättande av en instans för hantering av klagomål
från
konsumenterna på priser och leveransvillkor, förbättrade möjligheter att
utnyttja spillvärme m.m. måste vidtas utan ytterligare fördröjande
utredningsarbete och tidsspillan.
Med det anförda tillstyrks motionerna 2003/04:N358 (m) och 2003/04:N413
(kd) i berörda delar.
7. Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn, punkt 6 (kd)
av Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N358
och 2003/04:N413 yrkandena 13 och 14.
Ställningstagande
Jag anser - i likhet med vad som anförs i motion 2003/04:N413 (kd) - att
konsumenterna på fjärrvärmemarknaden måste skyddas mot oskäliga
prishöjningar.
Distributionen av hetvatten är ett naturligt monopol och konkurrensen
från andra uppvärmningsformer är mycket begränsad då kostnaderna för
konsumenterna att byta uppvärmningsform är höga. Detta medför risk för
monopolprissättning. En lösning på dagens problem är att genomföra
tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillse att de problem som föreligger på
dagens
fjärrvärmemarknad får en lösning i enlighet med vad som här anförs.
Med det ovan sagda tillstyrks motionerna 2003/04:N358 (m) och 2003/04:N413
(kd) i berörda delar.
8. Energimyndighetens handläggningstider, punkt 7 (m, fp, kd)
av Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström
(fp) och Anne-Marie Pålsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N413
yrkande 9.
Ställningstagande
Statskontoret har på uppdrag av regeringen sett över Energimyndighetens
tillsynsuppgifter på energimarknaderna, däribland naturgasmarknaden.
Statskontoret konstaterar i sin rapport att tillsynsuppgifterna inte har
haft en tillräckligt stark ställning inom Energimyndigheten. Vi ser detta
som alarmerande och menar att regeringen omedelbart måste agera för att
tillse att problemen på detta område åtgärdas. Därtill anser vi det helt
nödvändigt att myndighetens handläggningstider för koncessionsärenden
kortas.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att vidta
åtgärder i enlighet med vad som här förordas. Därmed tillstyrks motion
2003/04:N413 (kd) i berörd del.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:N265 av Lennart Beijer m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på en utredning
kring fasta elavgifter enligt vad i motionen anförs.
2003/04:N266 av Lennart Beijer m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att uppdra åt Svenska kraftnät eller Energimyndigheten att snarast
möjligt etablera ett nationellt, centralt anläggningsregister för
elmarknaden.
2003/04:N277 av Krister Örnfjäder (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en utvärdering av kostnadsutvecklingen för elpriset och dess
konsekvenser.
2003/04:N279 av Lennart Beijer m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av internationell samordning av regelverk, skatter och
avgifter för produktion, distribution och handel med el.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett svenskt offensivt arbete för en samordning, som prioriterar
Norden, Östersjöområdet och EU.
2003/04:N297 av Lars Ångström (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att med förtur utreda förutsättningarna för ett snabbt införande av
ett centralt anläggningsregister på elmarknaden.
2003/04:N303 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att anpassa avreglering av elmarknaden till verkligheten så att
elmarknaden fungerar.
2003/04:N324 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sanktioner för nätägare som försvårar byte av elleverantör.
2003/04:N342 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om krav på nätföretagen och förutsättningarna för byte av
elleverantör.
2003/04:N358 av Peter Danielsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att öppna fjärrvärmenäten för konkurrens.
2003/04:N395 av Michael Hagberg och Christin Nilsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om bildande av ett gemensamt nordiskt stamnätsbolag.
2003/04:N413 av Maria Larsson m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller
regelverkets krav vid byte av elleverantör bör införas.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Energimyndighetens handläggningstider för koncessionsärenden
måste kortas.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om konkurrens inom fjärrvärmesektorn.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett regelverk för att förhindra korssubventionering inom
fjärrvärmesektorn.
2003/04:N415 av Ingegerd Saarinen (mp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en elmarknadsreform där effektförbrukning prissätts på ett
samhällsekonomiskt korrekt sätt.
Bilaga 2
Program för näringsutskottets offentliga utfrågning om säker
elförsörjning
Datum: Torsdagen den 19 februari 2004
Tid: 09.00 - 12.00
Plats: Riksdagens andrakammarsal
Program
Inledning
Stamnätet och utlandsförbindelserna
Generaldirektör Jan Magnusson, Affärsverket svenska kraftnät
Kärnkraftverkens tillförlitlighet
Generaldirektör Judith Melin, Statens kärnkraftinspektion
Leveranssäkerheten på regional och lokal nivå
Överdirektör Håkan Heden, Statens energimyndighet
Frågor från utskottets ledamöter
Energibranschens syn på säkerheten i elförsörjningen och åtgärder för att
minska elavbrotten
Verkställande direktör Bo Källstrand, Svensk Energi
Näringslivets syn på säkerheten i elförsörjningen
Verkställande direktör Håkan Murby, Jernkontoret (tillika vice ordförande
i organisationen SKGS - Skogen och Kemin, Gruvorna och Stålet)
Konsumenternas syn på säkerheten i elförsörjningen
Generalsekreterare Charlotte Hedin, Sveriges Konsumentråd
Regeringens syn på säkerheten i elförsörjningen
Statssekreterare Claes Ånstrand, Näringsdepartementet
Frågor från utskottets ledamöter
Avslutning
Bilaga 3
Näringsutskottets offentliga utfrågning om säker elförsörjning
Stenografiska uppteckningar
Inledning
Ordföranden: Jag får hälsa alla hjärtligt välkomna till näringsutskottets
offentliga hearing om säker elförsörjning.
Vi är glada över att så många från branschen, från myndigheter, från den
politiska sfären och från intresseorganisationer har kunnat komma hit. Vi
ser fram emot att den här dagen få en allsidig belysning av hur det ser
ut när det gäller de svenska elnäten och den svenska elförsörjningen.
Utskottet har tagit initiativ till denna hearing på grund av det som
inträffat under senare tid. Det har ju varit många elavbrott - i Sydsverige
,
i Västra Götaland och i Stockholm. Det fenomenet kan man se också i andra
länder, till exempel i Italien och USA.
Självklart vill vi bilda oss en uppfattning om vad det här beror på. En
del talar om omregleringen, andra om för stora vinster i sektorn. Åter
andra talar om dåligt underhåll. Kanske korresponderar alla dessa saker
på olika sätt. Vi vill, som sagt, bilda oss en uppfattning så att vi i
framtiden kan fatta kloka beslut.
Vi på podiet är jag själv, Marie Granlund. Jag är socialdemokrat och
ordförande i näringsutskottet. Och till höger om mig sitter Per Bill,
förste
vice ordförande och moderat. Till vänster om mig sitter Ingegerd Saarinen,
andre vice ordförande och miljöpartist.
Vi är, som sagt, väldigt glada över att så många har kunnat komma hit.
Det krävs dock lite disciplin eftersom vi har många inbjudna. Jag skulle
vilja vädja till er som ska ha anföranden att hålla tiden. Också vi
ledamöter vill ha tid här på slutet för att kunna ställa frågor, vilket vi
brukar vara ganska bra på. Jag vädjar alltså till er om att ni håller
tiden.
Stamnätet och utlandsförbindelserna
Ordföranden: Först ut på plan är Jan Magnusson från Affärsverket svenska
kraftnät. Varmt välkommen hit för en redogörelse om er syn på detta med
säker elförsörjning. Varsågod!
Generaldirektör Jan Magnusson, Svenska kraftnät: Jag hade tänkt berätta
lite grann om de åtgärder som vi är på väg att vidta med anledning av
elavbrottet i Sydsverige den 23 september. Men jag har blivit ombedd att
berätta något också om hur vi arbetar med utlandsförbindelserna och med
utbyggnaden av dem.
Jag kan börja med en kort rekapitulation av elavbrottet den 23 september.
Elavbrottet inträffade i en situation med låg belastning på stamnätet.
Vi hade en belastning på ungefär 15 000 MW, vilket är drygt hälften av
den belastning vi har en riktigt kall vinterdag. Det innebär alltså att
vi hade goda marginaler i nätet.
Dimensioneringskriterierna är sådana att stamnätet i de mest belastade
situationerna ska klara det allvarligaste felet: att det största
kärnkraftverket eller den största kraftproduktionsanläggningen faller bort,
att den största ledningen upphör att fungera. Detta ska alltid klaras.
Det innebär att i situationer med en mindre belastning är marginalerna
större än så.
Rätt så många störningar inträffar i ett tekniskt system som stamnätet -
ungefär 200 per år, alltså drygt en varannan dag. Det beror på många saker.
Den vanligaste orsaken är åska men en orsak kan också vara tekniska fel
av olika slag. Då ska systemet assimilera det största felet, vilket sker
regelmässigt.
Den 23 september klockan 12.30 inträffade alltså ett stort fel. Oskarshamn
3,
ett av våra största kärnkraftsblock, föll bort. Systemet började då agera
för att hantera den situationen. Vattenkraftsproduktionen i norra Sverige
började öka för att kompensera för detta. Det blev en annan lastfördelning
på nätet. I en sådan situation kan vi också dra i gång gasturbiner, vilket
tar 10-15 minuter.
Kravet på stamnätet är att 15 minuter efter ett sådant här stort fel ska
systemet vara helt återställt och vara i samma balans som tidigare samt
klara ytterligare ett stort fel. Men efter 4 1/2 minut hände ytterligare
ett stort fel i nätet i och med att vi fick ett fel i ett ställverk utanför
Varberg. Ett ställverk är, kan man säga, ett slags trafikkorsning för det
elektriska stamnätet. I och med att det här felet uppstod - en så kallad
frånskiljare havererade - fick vi ett dubbelt fel i ställverket, och två
block i Ringhals kopplades bort från nätet.
De här tre produktionsanläggningarna - Oskarshamn 3 och de två blocken i
Ringhals - svarade för sammanlagt 3 000 MW, alltså 20 % av konsumtionen,
balansen, i det svenska systemet. Detta i kombination med att vi hade
mindre anläggningar som upprätthöll spänningen i systemet gjorde att det
inte längre var möjligt att ha stabilitet i stamnätet, utan vi fick ett
sammanbrott på strä-ckan Varberg-Norrköping och söder därom.
Vad vi gör i en sådan situation är att vi återuppbygger nätet från den
del som fortfarande är intakt, i det här fallet norrifrån. Det skedde
successivt. Efter en timme var hela nätet, inklusive
överföringsförbindelsen
till Själland, åter i gång. Sedan är det en fråga om att balansera, att
ta konsumtion i drift. Det skedde under ytterligare några timmar. Detta
var alltså förloppet under eftermiddagen den 23 september. Det var första
gången på 20 år som vi hade ett sådant här fel i det svenska elsystemet.
Vad gör vi då med anledning av detta? I mitten av oktober var jag i
utskottet och redovisade förloppet mera ingående. Då var vi i färd med att
utarbeta en åtgärdsrapport, vilken vi publicerade den 4 november. Jag
tänker här redovisa åtgärderna i denna. Åtgärderna är åtta till antalet.
En åtgärd är att vi har kommit överens med våra nordiska kolleger om att
se över det som kallas för Nordels dimensioneringsregler, alltså hur vi
dimensionerar och hur vi operativt driver näten i de nordiska länderna.
Det här måste ske samordnat därför att de nordiska näten hänger ihop så
kraftigt att vi är så att säga tätt beroende av varandra, vilket är en
fördel. Men det innebär också att vi måste ligga på samma
driftsäkerhetsnivå
för att ha ett optimalt system. Det här arbetet kommer att resultera i en
första rapport i juni i år. Den kommer att finnas tillgänglig för den
diskussion som de nordiska energiministrarna har för avsikt att ha i början
av hösten kring de här frågorna.
I ställverket i Horred utanför Varberg fick vi, som sagt, ett dubbelt fel
- en händelse som man inte räknat med tidigare. Ställverket är från mitten
av 1970-talet. Det finns inte dokumenterat att detta dubbla fel skulle
kunna inträffa, vilket alltså skedde. Vi bygger om ställverket till
sommaren för att undvika att ett sådant här fel kan uppstå en gång till.
Dessutom har vi påbörjat en mer omfattande genomgång, ombyggnad, av våra
ställverk från 1970-talet för att kraftigt höja driftsäkerhetsnivån i dem,
bland annat som en följd av det som hände den 23 september.
Vi har också påbörjat arbetet med en ny 400-kilovoltsledning, i huvudsak
i den ledningsgata som finns mellan Hallsberg och Värnamo, och en
220-kilovoltsledning vidare från Värnamo ned till sydvästra Skåne. Det
kommer
vi att lite mer detaljerat presentera i den treårsplan som vi nästa vecka
överlämnar till regeringen.
Jag nämnde att det var en frånskiljare som var primärfelet i ställverket
i Horred. Vi hade faktiskt tidigare startat en översyn av äldre
frånskiljare
och har nu skyndat på det programmet - den fjärde åtgärden.
Svenska kraftnät började år 1992. Då blev det beslutat att vår verksamhet
skulle vara inriktad på planering och övergripande styrning av stamnätet,
medan den mer operativa hanteringen av till exempel underhållet blev
kvar i Vattenfall. Vi har sedan utvecklat den modellen så att vi har
handlat upp vårt underhåll på entreprenad under den här tioårsperioden,
vilket har fungerat väldigt väl. Men vi är nu mitt inne i en intern
utredning där vi kommer att titta på om vi behöver styra och kontrollera
entreprenadarbetena hårdare än vi kanske gjort i det förgångna. Det är
också en fråga som "varit på lut" tidigare, vilket bland annat beror på
att anläggningarna i vårt anläggningsbestånd naturligtvis blir äldre för
varje år. Samtidigt blir våra entreprenörer så att säga mer kommersiellt
orienterade. Därför krävs det nog en lite hårdare styrning av kontrollen
än vi haft i det förgångna.
Vid avbrott på stamnätet, särskilt om de delar av landet berörs där
kärnkraftverken finns, är det väldigt viktigt att kärnkraftverken inte går
ned till noll och behöver återstartas med den långa procedur som krävs
vid en kallstart. Därför finns det krav på kärnkraftverken att de ska
kunna klara husturbindrift. De ska, kan man säga, kunna gå ned på sparlåga
för att sedan snabbare kunna gå upp i produktion igen. Det där är en
tekniskt komplicerad process. I Ringhals klarade ett block att gå ned på
husturbindrift, inte det andra. Vi har nu ihop med branschen startat en
översyn av kraven på kärnkraftsblocken för att kunna gå ned till
husturbindrift
så att det går att snabbt komma tillbaka efter ett elavbrott.
Så småningom kommer vi att fastlägga de här kraven i föreskrifter riktade
mot de stora produktionsanläggningarna.
Ett elsystem som detta är oerhört beroende av telekommunikationer och
fjärrkontroll. Det visade sig att det var fråga om en driftscentral där
kommunikationen med företaget inte fungerade under den aktuella
eftermiddagen.
Det har lett till att vi tillsammans med branschen har startat en
funktionsutredning beträffande telekommunikationssystemet i hela elsektorn
för att se till att vi återigen har samma nivå på kommunikationssystemet
drifttekniskt och samma reservkapacitet och så vidare när det gäller
batterikapacitet och annat.
Sist men inte minst har vi informationsfrågorna. De är oerhört viktiga i
en sådan här situation. Detta ställer minst lika höga krav på oss som på
de tekniska åtgärderna för att återställa systemet. Själva tyckte vi väl
att vi klarade den viktigaste informationsdelen rätt så hyggligt -
informationen till våra samarbetspartner när vi byggde upp nätet igen och
till allmänheten via medierna den aktuella eftermiddagen. Därutöver finns
det ett väldigt stort informationsbehov från länsstyrelser, kommuner,
andra myndigheter och så vidare. Där brast det en del. Därför har vi också
gjort en översyn av den hanteringen i allvarliga situationer i framtiden.
Det här är de viktigaste åtgärderna. En del går väldigt fort. Ombyggnaden
av Horred gör vi i år. Andra åtgärder - såsom Nordels
dimensioneringskriterier
och de effekterna - är naturligtvis mycket mer långsiktiga. Vi menar att
det efter en sådan här händelse finns anledning att höja den allmänna
säkerhetsnivån i stamnätet. Även om den, förstås, är hög också i
utgångsläget
har samhällets elberoende gjort att det är ytterst angeläget att vi vidtar
alla rimliga åtgärder för att undvika att den här typen av fel uppstår i
framtiden.
Utlandsförbindelserna är ett annat ämne. Det nordiska kraftnätet byggdes
upp framför allt på 1950- och 1960-talen och är i huvudsak uppbyggt med
hänsyn till de nationella förutsättningarna - det svenska systemet för
att transportera vattenkraft från norr till konsumtionen i Syd- och
Mellansverige, de röda linjerna på bilden, och det norska systemet är till
för att transportera norsk vattenkraft från Vestlandet till konsumtionen
i sydost. Sedan har man slagit broar mellan de här nationella systemen.
Det gör naturligtvis också att kapaciteten på de här broarna inte är lika
hög som kapaciteten i de nationella näten. Det har ändå varit en bra
situation. I Norden har vi haft ett nationellt elutbyte som har gagnat oss
alla i 50 år. Men kraven på transportkapacitet över gränserna ökar i takt
med att den här öppna elmarknaden breder ut sig och blir alltmer omfattande
.
Under den senaste tioårsperioden har vi gjort en del. År 1992 då vi
startade var kapaciteten mellan Sverige och andra länder ungefär 5 000 MW.
Kapaciteten har ökat till ungefär 7 000 MW, alltså med 40 %, under den
här tioårsperioden. Men fortfarande är det ofta flaskhalsar i det nordiska
nätet.
Vi har därför inom Nordel bedrivit ett arbete för att hitta flaskhalsar,
missing links, i det nordiska systemet. De finns redovisade här. Vad vi
från svensk sida nu framför allt satsar på är tre förbindelser. Det gäller
då den mellan Norge och södra Norrland, Nea-Järpströmmen, som vi kommer
att fatta investeringsbeslut om i vår för att öka den kapaciteten. Vidare
handlar det om en fördubbling av Fennoskan mellan Sverige i höjd med
Forsmark och sydvästra Finland. Dessutom gäller det den ledning mitt i
Sverige som till viss del är markerad på bilden och som alltså motsvarar
ledningen mellan Hallsberg, Värnamo och sydvästra Skåne - som jag tidigare
talade om.
Det här är de projekt som vi arbetar med. Naturligtvis är det väldigt
stora investeringar. Hela programmet, alla de elva förbindelserna, skulle
det kosta 40-45 miljarder att realisera. Våra tre projekt som vi i
dagsläget
talar om ligger kanske på nivån 3 miljarder. Det är givetvis mycket
omfattande investeringar. Men för att få en helt integrerad nordisk
elmarknad
och för att vi ska kunna ha en betydande handel mellan länderna är det
den här vägen som man måste gå.
Kärnkraftverkens tillförlitlighet
Ordföranden: Tack för det! Nästa talare är Judith Melin från Statens
kärnkraftinspektion som ska tala bland annat om kärnkraftverkens
tillförlitlighet. Varsågod!
Generaldirektör Judith Melin, Statens kärnkraftinspektion: Eftersom det
nu ska handla om kärnkraftens tillförlitlighet tänkte jag börja med att
klargöra den ansvarsfördelning som finns och vår roll.
Ansvaret för den kärntekniska säkerheten ligger hos tillståndshavarna.
SKI:s ansvar är att lägga fast säkerhetskraven och att följa upp att de
åtföljs av inspektion och tillsynsåtgärder. Vidare handlar det om att
vidta de förelägganden som behövs för att kraven ska verkställas.
Vi är alltså helt frikopplade från energiproduktionen. Säkerhetsfrågorna
hos oss är helt frikopplade från energiproduktionen. Vi tillhör
Miljödepartementet såväl organisatoriskt som när det gäller vad som följer
av
vårt uppdrag från regering och riksdag. Vår uppgift är att tillse att
säkerhetssystemen slår till när det behövs, oavsett kapaciteten för
energiförsörjningen. Dock finns det, som vi tidigare hört, ett visst
beroende
mellan säkerheten och tillgången till elförsörjningen för att hantera
säkerhetssystemen i anläggningarna.
Jag övergår nu till det som hände den 23 september 2003 i anläggningen
Oskarshamn 3. Spädmatningen av vattnet till reaktortanken stängdes av
misstag av. Reaktorn snabbstoppades manuellt, vilket är helt i enlighet
med de riktlinjer och krav som finns fastställda. Sedan inträffade det
stora spänningsbortfallet i södra Sverige, vilket också innebar att
strömförsörjningen av yttre nät till Oskarshamn 3 uteblev. Det finns ett
reservsystem för elförsörjningen till Oskarshamnsanläggningen för att
säkerställa att både säkerhetsfunktionerna och kylningen fungerar. Tre
dieselgeneratorer startades, också detta helt i enlighet med de krav som
vi ställer.
Efter en och en halv timme återkom yttre nät och kylsystemet. Man började
iscensätta det normala kylsystemet. Efter ytterligare en tid startade
omblandningen i reaktortanken, vilket då ledde till att man fick ett så
kallat HTG-larm - man överskred en teknisk parameter, innebärande att man
måste utreda de mekaniska konstruktionerna och invänta SKI:s godkännande
för återstart.
Oskarshamnsanläggningen utredde händelsen och inkom den 26 oktober med en
ansökan till SKI om återstart. Återstart medgavs av oss efter granskning
den 14 november 2003.
Detta för mig över till frågor som är säkerhetsrelaterade och som är av
betydelse för tillgängligheten när det gäller att producera ström till
nät från anläggningarna.
De årliga revisionerna är dels produktionsrelaterade, dels
säkerhetsrelaterade.
De årliga revisionerna inträffar under sommarperioden. De varar i två
veckor eller mer, beroende på vad man vill göra och vad man hittar. De
årliga revisionerna innebär till exempel att man genomför den kontroll av
anläggningen som finns föreskriven - av säkerhetssystemen och av mekaniska
komponenter och material. Det underhåll som är planerat genomförs samt
reparationer. Det kan då vara både produktionsrelaterat och
säkerhetsrelaterat.
Under den perioden byter man också bränsle.
När man genomför den föreskrivna kontrollen av mekaniska komponenter och
material är det inte sällan man fångar upp saker som kräver att återstarten
senareläggs - saker som behöver utredas ytterligare eller saker som behöver
åtgärdas. Det kan till exempel vara fråga om sprickor i svetsfogar eller
om att dieselgeneratorerna inte startar inom stipulerad tid eller också
om andra sådana saker som måste åtgärdas. En del måste åtgärdas, och en
del måste beräknas för att se om man kan driva anläggningen med det man
hittat ytterligare en period.
Snabbstopp kan förekomma, som vi hörde Jan Magnusson redovisa. Snabbstopp
i ett säkert system ska slå till vid en felande funktion. När vi får
bortfall av yttre nät finns visserligen husturbindriften som skulle kunna
mildra effekterna av ett sådant snabbstopp. Det är viktigt att
säkerhetssystemen
utnyttjas när de behövs.
Spädmatning av vatten till reaktortanken, vilket inträffade i Oskarshamn,
är också ett läge där snabbstopp föreskrivs. Snabbstoppen kan således
vara både manuella och automatiska. Det är inte helt ovanligt med
snabbstopp.
Snabbstopp inträffar kanske en gång per reaktor och år. I regel kommer
man i gång ganska snabbt efter ett snabbstopp.
Det som kan ta längre tid är större händelser som kräver omfattande
utredningar. Exempel på sådana är den så kallade HTG-händelsen i Oskarshamn
,
det vill säga att en viss parameter överskreds. Vi hade också händelsen
i Barsebäck i början av år 2003, och vi hade en händelse år 1996 då vi
hittade felfunktioner i driftsklarhetsverifieringarna. Sedan hade vi, som
en del minns, den så kallade silhändelsen 1992. Sådant här kräver ett
långt utredningsarbete. I regel krävs det också tillstånd från SKI för
återstart.
Vidare förekommer det bränsleskador i reaktorerna. Vid en viss storlek på
bränsleskadorna stoppar man reaktorn utanför revisionsperioden och byter
bränsle. Det händer dock inte så ofta, kanske någon gång per år för någon
reaktor.
Slutligen: Avgörande för reaktorns tillgänglighet från säkerhetssynpunkt
är att man har en god kvalitet i säkerhetsarbetet, att man har en god
framförhållning - det vill säga att man har metoder så att man väldigt
tidigt upptäcker fel, till exempel sprickor. Man har då också möjlighet
att i god tid planera för reparationer och utbyte av komponenter så att
man slipper avställa i onödan. Därmed kan processen snabbas på.
Erfarenhetsåterföring är en annan sak. Ju mer man vet om inträffade
händelser och orsakerna till dessa både i den egna anläggningen nationellt
och internationellt, desto bättre framförhållning kan man ha.
För en god behandling av frågorna är det dessutom oerhört centralt med
kompetensen och kapaciteten både hos anläggningarna och hos den myndighet
som sedan ska hantera en återstart.
Leveranssäkerheten på regional och lokal nivå
Ordföranden: Nästa talare är överdirektör Håkan Heden från Statens
energimyndighet. Håkan ska tala om hur det är med leveranssäkerheten på
lokal
och regional nivå. Varsågod!
Överdirektör Håkan Heden, Statens energimyndighet: Vi på Statens
energimyndighet följer leveranssäkerheten hos de lokala och regionala näten
på
tre vägar.
För det första får vi årligen in rapporter från nätföretagen om deras
ekonomiska status men också en teknisk rapport där företagen redovisar
vilka avbrott de haft under året - aviserade och oaviserade avbrott - och
hur långa de varit.
För det andra har vi regeringens uppdrag att årligen följa upp
nätföretagens
åtgärder för att minska elnätens känslighet för snöoväder och liknande
förhållanden.
För det tredje gäller det vår tillsyn av nättarifferna. I vår nya
tillsynsmodell, som vi ska introducera i år, kommer vi att fästa väldigt
stor
vikt vid hur leveranssäkerheten är och vid hur stora avbrotten är.
Jag tänker nu redovisa lite grann av den statistik vi har tagit fram från
de årsrapporter som företagen har lämnat in. Jag tänker börja med en
övergripande bild på hur avbrottsfrekvensen har utvecklats över åren.
Bilden, som visar lokalnätsstatistik, delar in avbrotten i tre delar.
Först är det aviserade avbrott. Det är när man vidtar planerade åtgärder
i näten. Till detta kommer oaviserade avbrott i lokalnäten, och överst
ligger avbrott som lokalnäten får från de regionala näten. De två övre är
oaviserade avbrott, och det är de som slår hårdast mot kunden.
Här ser man att det i genomsnitt över landet är ett till ett och ett halvt
avbrott per år. Det mesta är oaviserat.
Om vi tittar på avbrottens längd kan vi konstatera att den varierar mellan
åren. Det är svårt att säga att det finns någon entydig trend. De första
noteringarna gjordes 1996-1997. Men de åren var kvaliteten så dålig att
vi inte brukar ha med dem i statistiken. Vi började egentligen 1998, och
utifrån de uppgifterna tycker vi inte att man kan utläsa någon trend. Men
vi ser igen att det är de oaviserade avbrotten som utgör den stora delen.
Det här varierar rätt rejält över landet. Vi som bor i tätorter vet ju
att vi har ganska få avbrott. Vi får rapporter om att det är helt
annorlunda
ute i landet. Vi har då försökt att dela in näten i tre delar: tätortsnät,
glesbygdsnät och blandade nät. Kriteriet vi har haft för nätföretagen är
den renhet som de redovisar i meter ledning per kund. Glesbygdsnät har vi
sagt är sådana nät där längden är 125 meter per kund eller mer. Ni ser på
bilden att det bor rätt många kunder i de här områdena, så det här är
nätföretag som också täcker in tätorter. Men genomsnittslängden är mer än
125 meter. Det är inte bara glesbygdskunder vi möter, för dem har vi inte
statistik över, utan det visar hur företag som har en stor del av sina
leveranser till glesbygd ser ut.
När det gäller frekvensen ser vi på en annan bild att om det var ett till
ett och ett halvt avbrott i snitt över landet per år är vi uppe i två och
ett halvt till tre avbrott i glesbygdsföretagen. Vi kan också återigen se
att de flesta är oaviserade och från överliggande nät.
Om vi jämför avbrottstiden, som var ungefär 150 minuter, med andra ser vi
att vi är uppe i 300-400 minuter per år i glesbygdsföretagen. Återigen,
de som bor i glesbygden tycker nog att de har längre avbrott, men det
beror på att det i den här statistiken också finns samhällen. Ur
kundperspektiv
säger den här bilden inte hela sanningen.
Vi kan också titta lite grann på hur det ser ut i tätorter. Där har vi,
ungefär som vi känner igen, ett halvt avbrott per år. Det är många
oaviserade
avbrott, men där ligger tiden återigen på ungefär 25 minuter per år.
Några slutsatser jag tycker att man kan dra av den här statistiken är att
det egentligen inte finns någonting som säger att det har blivit värre
under den här perioden. Vi kan se att det är påtagliga skillnader mellan
tätortsnät och glesbygdsnät. Vi kan också se att de sex timmar vi hade i
glesbygden är mer än i tätorten, men vi ser ingen ökning i vår statistik.
Frågor från utskottets ledamöter
Ordföranden: Det är dags för ledamöterna att ställa frågor.
Maria Larsson (kd): Tack så mycket för all information! Jag har ett antal
frågor.
200 störningar per år fick vi besked om att det var. Med tanke på att
vårt samhälle blir alltmer tekniskt komplicerat, alltmer beroende av en
säker elförsörjning är min fråga till samtliga som har uppträtt på arenan
hittills: Är det en rimlig nivå?
Även om man säger att trenden inte har ökat har den inte heller minskat,
trots att vårt samhälle egentligen kräver en bättre och säkrare
elförsörjning.
För min del tycker jag att det är alarmerande. Min fråga till er är: Är
det en rimlig nivå? Vad ska vi i annat fall, om svaret är nej på den frågan
,
göra åt det?
Min andra fråga handlar om omständigheterna kring det stora strömavbrottet.
Det var fyra kärnkraftsreaktorer som var avstängda för underhåll. Jag
tycker att det är ganska anmärkningsvärt att inte samplaneringen sker på
ett bättre sätt. Det kanske snarast är Kärnkraftinspektionen och
Energimyndigheten som bör svara på frågan: Är det rimligt? Kan inte
samordning
ske på ett bättre sätt?
Min övergripande fråga är: Finns det andra omständigheter som hade kunnat
innebära att man kunnat förebygga det som hände vid det stora
strömavbrottet?
Min tredje fråga går lite tillbaka i tid och handlar egentligen om det
stora strömavbrottet 1983. Det var ganska likartat till sin karaktär som
det som hände förra hösten. I många av de strömavbrott som har ägt rum
har det varit brist i relä- och brytarskydden. Svenska kraftnät har ju
haft en planering för säker drift under ganska många år. Felet som
uppträdde
förra hösten har stora likheter med det som uppträdde 1983. Min fråga är
egentligen: Har det skett en översyn av relä- och brytarskydden, eftersom
man vet att det är en faktor som har spelat en väldigt stor roll vid de
stora strömavbrotten? Innebär avskiljarfelet i Horred att man när
ombyggnaden
sker där också går in med andra effektiva medel i relä- och brytarskydden?
Det framgår inte när man bara säger ombyggnation. Jag tycker att det är
en ganska viktig faktor med tanke på att man här kan härleda en rad
tidigare strömavbrott.
En annan sak som inte finns med i den åtgärdsplan som har tagits fram av
Svenska kraftnät är också möjligheten till högspänd likströmstransmission,
det som vi kallar HVDC-tillämpningar. Där vet man att ett utökat antal
av den typen av lösningar också kan förebygga och förhindra strömavbrott
av den omfattning som skedde. Varför finns inte det med i listan? Finns
det planer på att man ska titta närmare på den typen av lösningar
också?
Jan Magnusson, Svenska kraftnät: Jag börjar med frågan om att det var
fyra kärnkraftsblock som var ur drift för underhåll och om det sker en
samplanering. Det sker i hög grad en samplanering. Det var därför som de
var föremål för underhåll under den här låglastperioden. Kärnkraftverken
behöver ju ses över ganska omfattande var 18:e månad. Det sker på ett
väldigt intrikat och samplanerat sätt.
Samtidigt måste de tas ur drift för underhåll. Våra ledningar måste också
tas ur drift för underhåll. Det går inte att smeta ut detta under hela
året, för då skulle vi inte ha tillräcklig kapacitet under vintersäsongen.
Det går heller inte att använda en del av våren för underhåll därför att
då är det så mycket vattenkraft som måste transporteras från Norrland ned
till Sydsverige för att man inte ska behöva spilla bort vatten. Det finns
en mycket ingående planering kring detta. Den gör man på ett sådant sätt
att man alltid upprätthåller dimensioneringskriteriet att man ska klara
största fel men också så att man ska kunna få en jämn ytterligare marginal
därutöver i verken.
Har vi sett över brytare och frånskiljare? Som jag nämnde hade vi sedan
tidigare ett översynsprogram för våra frånskiljare som vi nu snabbar på
efter det som hände den 23 september. Det som gör att vi inte kan genomföra
allting på en gång är att vi för att kunna byta eller ta ned och renovera
frånskiljarna i våra ställverk måste ta ställverket ur drift. Det är alltså
också en åtgärd som sänker överföringsförmågan på näten. Vi kan
naturligtvis
inte göra det under spänning.
Det är de luckor som finns i systemet för att kunna ta de större
ställverken
ur drift som bestämmer när vi kan vidta den här typen av åtgärder.
HVDC finns med. I det arbete som vi bedriver på den nya ledningen
Hallsberg-Värnamo-Sydvästskåne är ett tekniskt alternativ en HVDC-
förbindelse.
Om det blir så eller inte vet jag inte. ABB har ju en ny teknik som man
kallar HVDC-light. Den har man använt på lägre spänningar tidigare. Vi är
just nu inne i en fas då vi studerar om det går att tekniskt och ekonomiskt
utnyttja den tekniken också på 400-kilovoltsnivå. Det finns med som ett
av våra alternativ i projekteringen.
Så till den viktigaste frågan, om vi ligger på en rimlig nivå. Efter det
stora strömavbrottet 1983 tillsatte man en offentlig utredning med
landshövding Bengt Gustavsson som ordförande. Den gick igenom just detta. I
den utredningen konstaterade man att det ställs väldigt höga krav på
elsystemet därför att det är så mycket i samhället som är beroende av el.
Men det är klart att sårbarheten inte kan elimineras alldeles helt, står
det i utredningen. Det kanske inte heller ska göras, samhällsekonomiskt
sett, därför att de anläggningar som är beroende av el är också beroende
av andra saker som kan skapa avbrott i dem.
Men det är mycket hårda krav på elsystemet, slår man fast. En
avbrottsfrekvens
på stamnätet på någon gång vart 20:e år var någonting som man 1983 bedömde
var rimligt. Man sade också då att dåvarande Statens vattenfallsverk har
dimensionerat och hanterat nätet enligt detta kriterium, vilket är rimligt.
Som jag sade i mitt anförande är det min bedömning att samhällets
elberoende
sedan 1983 gör att kraven måste ställas högre än så framöver. Det är också
därför som vi har tagit fram den åtgärdslista som jag presenterade och
som vi nu är i färd med att genomföra.
Jag kan inte på något exakt sätt kvantifiera vad det innebär i form av
höjning av driftsäkerhetsnivån i procent eller något annat sådant. Men
vår allmänna bedömning är att genomför vi de här åtgärderna höjer vi oss
med en faktor 2 åtminstone i säkerhetsnivå. Det ska enligt vår bedömning
motsvara den känslighet för avbrott och de ökade områdeskostnader som
finns i samhället nu jämfört med hur det var 1983.
Judith Melin, Statens kärnkraftinspektion: Om jag börjar med att kommentera
de fyra avställda reaktorerna under den perioden kan jag säga att i alla
fall ett par av dem var avställda på grund av att man var tvungen att
åtgärda säkerhetsrelaterade funktioner. Hur länge man ställer av eller
inte ställer av lägger sig inte SKI i, men att säkerhetsfunktionerna ska
fungera är ett kriterium för att man ska få starta reaktorerna.
Tillgängligheten är inte heller någonting som SKI reglerar via vårt
myndighetsansvar. Vi är, som jag sade tidigare, helt frikopplade från
tillgängligheten.
Håkan Heden, Statens energimyndighet: Det talas om 200 incidenter i
stamkraftnätet. Det är ytterst få av dem som går ända ned till slutkund.
Jag visade på mina bilder att de allra flesta avbrotten och de långa
tiderna ligger på fel och avbrott i lokalnäten. Vår uppfattning är att
även om det sker ett antal incidenter i det svenska stamkraftnätet märker
kunderna det väldigt sällan. Det i höstas var ett undantag.
Det är också obetvingligt så att elberoendet har ökat hos oss alla, vare
sig vi bor i tätort eller i glesbygd. Vi är mer och mer beroende av el.
Jag sade när jag visade mina bilder att man under den här perioden inte
kan se att det har blivit sämre. Man kan också säga att det inte har blivit
bättre. Nu har branschen åtagit sig ett åtgärdsprogram för att förbättra
leveranssäkerheten. Vi får en redovisning av det senare. Men vår bild när
vi ska beräkna skälig tariffnivå är att många nätföretag kommer att få
stora kvalitetsavdrag på grund av brister och avbrott. Det är ingen
generell bild. Det finns nätföretag både i glesbygd och i tätort som har
alldeles utmärkt leveranssäkerhet, och det finns nätföretag både i tätort
och i glesbygd som kommer att få stora avdrag när det gäller
kvalitetsparametern
när vi bedömer skäligheten.
När det gäller planeringen är vår bild att det sker en mycket noggrann
planering av hur nät underhålls och hur anläggningar tas ur drift. Det är
en fråga som vi inte tycker att vi kan lägga oss i utan det handlar om
säkerhetsplanering för de här kärnkraftverken. Vi tycker att det vore
väldigt konstigt om vi gick in och hade synpunkter på revisionsperioders
längd och när underhåll gjordes. Det vi ser är att man lägger dessa
perioder när belastningen på nätet och elförbrukningen är som lägst.
Ett annat problem som har med strömavbrott att göra är kanske att det är
obalans i den svenska elproduktionen. En väldigt stor del ligger i Norrland
och Mellansverige och en väldigt liten del i södra Sverige. Det var väl
en av orsakerna till det strömavbrott som vi hade i höstas.
Per Bill (m): Ordförande! Till att börja med ett stort tack för de fina
föredragningarna. Jag tror att både vi och TV-tittarna har haft stor nytta
av att de har hållits på en så begriplig nivå.
Jag ska försöka ställa en begriplig fråga också, som jag tror att många
funderar över. Jag vänder mig till Jan Magnusson på Svenska kraftnät. Den
handlar om ersättning till drabbade kunder både i dag och i framtiden.
Vi ser nu hur företag, till och med SJ, börjar ge resegaranti. Då blir
min fråga: Vad händer med ersättningen till lokala nätbolag, till
elproducenter och även till slutkunder när det uppstår stora
driftstörningar
i nätet?
Jan Magnusson, Svenska kraftnät: Den typen av händelse som inträffade i
stamnätet förra året inträffar oerhört sällan. Det har varit en gång vart
tjugonde eller vart trettionde år. Som jag sade tidigare är ambitionen
att höja säkerhetsnivån så att den blir bättre än så framöver.
Jag kan bara säga att så här långt har den här typen av händelser i det
här avseendet betraktats som force majeur. Det finns inga krav på
ersättning
som kunderna enligt lagen kan ställa när den här typen av händelser
inträffar. Så är läget.
Håkan Heden, Statens energimyndighet: På lokalnätsnivå har
branschorganisationen
tagit fram en princip om att man ska ge kunderna ersättning på en viss
nivå vid avbrott som är längre än 24 timmar. Vi kan väl notera att de
flesta företag är anslutna till den och att de följer den.
Vi har tidigare stött ett förslag till regeringen om att man skulle
lagstifta om att ge ersättning efter 12 timmar. Vi tycker att 24 timmar är
långt. Men det är en branschöverenskommelse, och det är så det ser ut.
Det är viktigt att kunderna får ersättning när strömmen försvinner. Men
man måste också ha klart för sig att det aldrig går att bygga ett helt
avbrottsfritt nät. De som är extremt beroende av att jämt ha ström måste
nog försöka förse sig med reservkapacitet. Det gäller sjukhus och det
gäller gårdar med djurhållning och krav på ventilation. Vi på
Energimyndigheten
har för säkerhets skull ett eget reservkraftverk.
Lennart Beijer (v): Först en fråga till Jan Magnusson. Du var inne på att
den nya elmarknaden ställer nya krav på Svenska kraftnät. Du nämnde ökad
styrning och kontroll av vad som händer, att man kanske inte kan lita på
saker och ting som man gjorde tidigare. Det skulle vara intressant om du
kunde utveckla lite grann vad denna förbättrade styrning innebär.
Till Håkan Heden vill jag rikta en fråga om leveranssäkerheten i glesbygden
och på landsbygden. Vi hör ganska ofta när saker och ting inträffar att
det egentligen beror på att den oreglerade marknaden har inneburit att
man har minskat antalet anställda i bolagen och därför inte hinner med
sådana jobb som man gjorde tidigare. Vi har hört den kritiken också från
fackliga organisationer.
Dessutom en liten specialfråga som kanske kommer upp sedan också. Det
gäller diskussionen om starkare elkablar. På vilket sätt engagerar sig
Energimyndigheten i den?
Jan Magnusson, Svenska kraftnät: När vi kom till 1992 blev, som jag sade
tidigare, den operativa hanteringen och bland annat underhållet kvar i
Statens vattenfallsverk. Vi gick in i en entreprenadform för detta. Det
har varit väldigt framgångsrikt. Det finns ju flera krav på en verksamhet
som vår, inte bara att vi ska ha en hög säkerhet utan också att vi ska ha
låga kostnader. Entreprenadformen har inneburit en väsentlig
kostnadsreduktion
under de här tio åren. Det är ingen tvekan om detta.
Sedan kan man säga att de som kom att bli våra entreprenörer rätt mycket
var dotterbolag till de gamla kraftföretagen som hade skött de här
anläggningarna tidigare. Man kan väl säga att vi kompetensmässigt surfade
en
del på det kunnande och den erfarenhet som låg i de här bolagen från början
.
Nu har de utvecklats på sitt sätt, och vi har en situation då vi från
Svenska kraftnät måste ta ett större ansvar styrningsmässigt,
kompetensmässigt
och så vidare över exakt vilka åtgärder som genomförs. Det är den fas vi
är inne i nu. Vi hade varit inne i den diskussionen även om inte avbrottet
den 23 september hade inträffat. Det är ganska naturligt att man efter en
tioårsperiod börjar titta på den framtida kvaliteten i de här
entreprenörernas
arbete på ett lite tydligare sätt än vi behövde göra för tio år sedan.
Det är den fas vi är inne i just nu.
Fortfarande tycker vi att entreprenadformen är bra. Men den behöver styras
upp lite hårdare än vi har behövt göra under den gångna tioårsperioden.
Håkan
Heden, Statens energimyndighet: Frågan gällde leveranssäkerheten och ett
minskat antal anställda. Det är sant att också de nätföretag som ligger
inom den fortfarande reglerade sektorn har minskat antalet anställda som
en del i ett rationaliserings- och effektiviseringsarbete. I många fall
har det skett genom att man, som det heter, har "outsourcat" drift- och
underhållsverksamheten. Från nätföretagens synpunkt är det uppenbarligen
ekonomi i detta.
Vi har egentligen inga indikationer på att själva underhållsarbetet har
sjunkit under en nivå som är acceptabel eller rimlig. Vi har snarast
uppfattat det som ett annat sätt att organisera arbetet. Hittills har vi
inte heller sett att näten har blivit sämre. Men det är naturligtvis en
fråga som kan vara värd att diskutera ordentligt.
När det gäller starkare kablar finns det olika sätt att höja
leveranssäkerheten
i glesbygdsnätet. Det kan vara att gå från blanktråd, som det heter, till
isolerad kabel. Det kan handla om att röja och sköta underhållet av
ledningsgator bättre än man gör. Och det kan handla om att gräva ned kabeln
under jord, vilket sker i allt större utsträckning.
Vi på myndigheten har väldigt svårt att gå ut med riktlinjer och ställa
tekniska krav på hur företagen löser detta. Det är företagen som är
ansvariga för leveranssäkerheten och det är de som ska sköta sina företag,
så de måste välja teknisk lösning, vilket de gör. Det vi kan göra och
det vi gör i vår nya nätnyttomodell när vi ska bedöma skäligheten är att
företagen får betalt för det kanske dyraste alternativet, nämligen att
gräva ned alla kablar. Sedan får de också ett kvalitetsavdrag om de inte
kan leverera el med den leveranssäkerhet som ett nät med nedgrävda kablar
ger. På det sättet tycker vi att vi utan att ställa några tekniska krav
ändå ger incitament för företagen att hitta den bästa tekniska lösningen.
Nils-Göran Holmqvist (s): Jag får tacka för god information. Jag har två
frågor. Den ena ställer jag till Jan Magnusson. Den gäller
överföringskapaciteten
mellan de olika länderna. Du pekade på att vi har en överföring genom
landet som är väl dimensionerad men att det inte är så mellan olika länder,
mellan Norge och Sverige eller något annat land. Min fråga till dig är:
Är denna process påskyndad utifrån avbrottet den 23 september, och hur
ser framtiden ut på det området?
Då det gäller leveranssäkerheten tänkte jag ställa en fråga till Håkan
Heden. Du visade avbrottstider som var avsevärt mycket längre ute på
landsbygden än i tätort. Det finns i och för sig förklaringar till det.
Det är långa ledningar, och det är svårt att hitta var avbrotten är
någonstans. Min fråga till dig är: Det är ofta i de stora företagen man ser
avbrotten redovisade, men om man tittar på alla nätbolagen, hur många av
våra nätbolag är drabbade av de här avbrotten? Vilka är mest frekvent
utsatta? Är det så att nät sköts bättre av små och medelstora företag
eller av stora? Det är också viktigt att se hur ett sådant system ser ut
framöver.
Jan Magnusson, Svenska kraftnät: Det vi har sett i det nordiska elnätet
sedan avregleringen 1996 är att hela elsystemet utnyttjas bättre än
tidigare, vilket ju leder till att vi har större överföringar på nätet än
man hade om vi går 10-15 år tillbaka i tiden. Det är i grunden positivt,
därför att det innebär att gjorda investeringar utnyttjas på ett bättre
sätt. Det gynnar hela det nordiska kollektivet.
Men det har också fått till följd att det har blivit tydligare att vi har
en del flaskhalsar i det nordiska systemet som inte var synliga tidigare
när nätet utnyttjades i mindre utsträckning. Det är framför allt det som
har lett till diskussionen om de utbyggnader i det nordiska systemet som
vi delvis har genomfört och de elva projekt som jag redovisade att vi har
i Nordels grid plan, som den kallas för.
Energibranschens syn på säkerheten i elförsörjningen och åtgärder för att
minska elavbrotten
Ordföranden: Då går vi in på nästa del av den här offentliga hearingen.
Vi har hört myndigheternas syn på elsäkerhet, och nu ska vi höra användarna
och brukarna av densamma.
Först ut är Bo Källstrand, verkställande direktör vid Svensk Energi, som
ska ge energibranschens syn på säkerheten i elförsörjningen och även vilka
åtgärder man kan föreslå för att minska elavbrotten. Industrin är ju
väldigt beroende av säker el.
Verkställande direktör Bo Källstrand, Svensk Energi: Svensk Energi är
branschorganisation för landets såväl producenter som distributörer och
handlare med el. Med mig har jag också, för att hjälpa mig svara på frågor,
Henrik Grill, som är vd i Jämtkraft och också ordförande i vårt nätråd
i branschen.
Som har framgått under diskussionen hittills i dag utgör elförsörjningen
och elnäten en oerhört viktig infrastruktur. Vi har totalt, om vi
koncentrerar oss på näten, ungefär 500 000 kilometer elledning i Sverige.
Det
motsvarar ungefär tolv varv runt jorden. Av det här ligger en del, ungefär
10 %, i stamnät och i de så kallade regionalnäten, som är en sorts
huvudlinjer i det här, medan 90 % ligger i de lokala näten som är
distributionsnät
av olika slag. Nyanskaffningsvärdet för de här näten ligger en bra bit
över 200 miljarder kronor, så det är en tung infrastruktur.
Som också har framkommit här i dag blir vi alltmer elberoende i samhället.
Både framför allt datorisering och olika processer gör att kostnaderna
och följderna av elavbrott blir alltmer kännbara. Naturligtvis är det
också så att det ute i glesbygden, framför allt i jordbruket, sker en
ökad automatisering. Vi har också mera vård i hemmen. Kraven ökar alltså
kraftigt från samhällets sida på en mycket hög kvalitet i elförsörjningen
och korta avbrott. Kostnaderna för kunderna och för samhället vid avbrott
ökar också. Håkan Heden nämnde tidigare att vi både i branschen och
gemensamt med myndigheten arbetar på en ny avbrottsvärdering. Vi har gjort
en uppdatering av det som gjordes senast, för tio år sedan, och finner då
att för hushåll och för industri har det ökat med kanske i
storleksordningen
50 %, och för en del andra sektorer som handel och tjänster har de
kostnader
som våra kunder drabbas av i samband med avbrott ökat med mer än 100 %.
Det här gör naturligtvis att samhället ställer allt högre krav på
tillförlitliga leveranser.
De ökade kraven ska mötas av det elnät som vi har byggt upp. Detta nät
har byggts upp under en period av 50 år. Det är som vi har sagt här: Delar
av det här nätet ligger naturligtvis i glesbygd, i trakter där saken
kompliceras av att expansionen inte har varit så stor. Det har inte varit
så mycket nyinvesteringar i det här nätet under åren. I tätort har det
ofta varit mycket expansioner så att bolagen av det skälet har bytt ut
näten eller förstärkt dem så att de är nyare. Problemen ligger här väldigt
ofta ute i glesbygd, framför allt i de områden där näten löper igenom
mycket skog. Det kräver mycket underhållskostnader, och det kräver också
reinvesteringar om vi ska bygga bort de fel som finns.
Samtidigt kan vi konstatera att det alltid är en avvägning mellan kvalitet
och kostnad. Den reglering vi har haft och det konsumentintresse och det
tryck som vi känner i den här branschen har varit väldigt fokuserade på
priser under ett tiotal år. Vi kan konstatera att tarifferna i princip
har hållits konstanta när det gäller just nätdelen under tiden sedan
avregleringen 1996. På den overheadbild som nu visas ser vi statistik för
en villa med elvärme. Vi har haft ganska precis konstanta nättariffer för
den här typen av kunder under perioden sedan avregleringen 1996.
Inte minst i de områden som visades på en tidigare bild - det gäller
framför allt Roslagsområdet, Västra Götaland, Dalsland, Värmland och
småländska höglandet - har det varit ett antal återkommande fel. Man kan då
säga att det här har lett till åtgärder från bolagens sida. Vi gjorde ett
åtagande 2001 inom ramen för något vi kallar NÄTKIC, Nätkunden i centrum,
som är ett program som tillkom efter bland annat påtryckningar från
regeringshåll men också naturligtvis från det starka konsumenttryck som vi
känner i branschen. Fokus ligger där på ungefär 57 000 kilometer ledning,
och det handlar om ungefär de ca 12 % av det totala nätet i Sverige som
består av oisolerad blanktrådsledning som löper genom skogsmark. Det är
det som är kriteriet på de här 57 000 kilometerna. Mycket av dem finns i
de områden jag hade markerat på en bild som jag visade tidigare. Under
perioden sedan 2001, under 2 ½ år nu, har ganska mycket åtgärder redan
fokuserats där. Bland annat har ungefär 70 % av de här 57 000 kilometrarna
fram till dags dato varit föremål för extra röjningsinsatser. Ungefär
10 % av blanktråden i det här nätet har ersatts av antingen isolerad
luftlinje eller av nedgrävda kablar. Det är de extra investeringar och
underhållsinsatser som har gjorts. I det här programmet har också legat
åtgärder i samarbete med bland annat LRF och lantbrukare som samarbetar
om det här. Det finns ganska goda exempel i många delar av landet där det
här har fungerat sedan länge, och det har då överförts till andra områden.
Storstörningssamverkan mellan elbolagen har organiserats i sju distrikt
i landet där man då lånar resurser av varandra för att snabbare komma
till rätta med fel. Informationsinsatser, har vi talat om tidigare, är
mycket viktigt. Här har bland annat samarbetet med Sveriges Radio ökat -
jag vill särskilt peka på det - vilket har gjort att informationsgivningen
för närvarande är mycket bättre än tidigare. Slutligen har branschen, som
tidigare nämnts, frivilligt tagit på sig en avbrottsersättning där vi har
etablerat en viss miniminivå som vi rekommenderar och som de allra flesta
bolag följer eller överskrider.
De här åtgärderna, kan vi säga också, har ju nu i ljuset av de senaste
avbrotten och det tryck som råder ökats på av några av de bolag som har
varit mest utsatta. Vattenfall har deklarerat att man kommer att öka sina
insatser i de här områdena med ungefär 30 % och räknar med att ha bytt ut
all oisolerad kabel i sina nät inom en femårsperiod. Man satsar totalt
10 miljarder kronor inom den här verksamheten under den tiden. Sydkraft
har aviserat liknande åtgärder, och jag har varit i kontakt med Fortum,
som inte har konkretiserat exakt hur mycket pengar det handlar om ännu
men som avser att göra stora extrainsatser, framför allt i Värmlandsområdet
,
där man har haft stora problem. Det gäller naturligtvis även andra bolag
som har haft problem men som inte har varit lika synliga i medierna i det
här sammanhanget.
I ett lite större perspektiv kan vi från branschens sida se att vi trots
allt och trots det fokus som finns på det här har förhållandevis låga
tariffer. Vi har bland de lägsta tarifferna i Norden, men vi har också
den bästa leveranssäkerheten i våra nät av de nordiska länderna. I ett
europeiskt perspektiv har vi låga tariffer, och man kan säga att vi har
en leveranssäkerhet som ligger väl till om man betänker vårt geografiska
läge och vårt svåra klimat.
Branschen känner naturligtvis det här trycket och arbetar, som jag har
nämnt, hårt för att erbjuda säkrare elleveranser. Samtidigt är det klart
att nätverksamheten ju inte är någonting som bedrivs i öppen konkurrens
och helt på fria villkor, utan det här är koncessionerade monopol som är
föremål för reglering. Det är därför väldigt viktigt att regleringen, som
ytterst har politiska ramar och sker från myndighetshåll, styr åt det
håll som samhället önskar att utvecklingen ska gå åt. I det sammanhanget
kan jag inte undgå att nämna att vi nu har på gång en ny regleringsmodell
som kommer att införas under den närmaste tiden, och den fråga vi måste
ställa oss är vart den styr. Där har vi en kontinuerlig dialog med
Nätmyndigheten i de här frågorna, men det finns ändå några frågor jag vill
lyfta fram i det här sammanhanget.
Om vi försöker relatera den avbrottstid vi har i minuter till hur priset
ser ut tycker vi att vi får en intressant bild. På den bild som visas nu
ser vi att Sverige som vi hörde tidigare har avbrott ungefär 150 minuter
i snitt per år och ett nätpris som ligger på ungefär 20 öre per
kilowattimme.
Vi ser att Finland har ett något lägre pris, men å andra sidan bra mycket
mera avbrott per år. I andra änden av skalan kan vi se länderna nere i
Centraleuropa. Vi har siffror från Tyskland och Österrike här, där man
har väsentligt kortare avbrottstider - de har mycket kortare nät också -
men också väsentligt högre nätkostnader. Jag kan också nämna att Frankrike
ligger någonstans mitt emellan Österrike och Sverige i det här avseendet.
Det här tycker vi är en intressant frågeställning. Vart ska vi ta vägen
i det här sammanhanget? Det är en diskussion vi gärna för, och vi för den
också för närvarande inför den nya modell som ska lanseras med myndigheten.
Var ligger konsumentintresset i det här sammanhanget? Ska vi nedåt i
tariff, och då sannolikt gå åt höger på den bild som visas, det vill säga
en lägre driftsäkerhet? Man kan ju inte få allt - man kan inte få både
gratis elleverans och inga avbrott. Man kommer så att säga inte ned i det
hörnet. Som bilden visar finns det ett visst samband däremellan. Eller
ska vi dra oss i den andra riktningen? Man kan då konstatera att med tanke
på det jag visade tidigare, det vill säga den kraftiga ökning vi har av
kostnaderna för elavbrott och det ökade elberoende som finns, tycker vi
från branschens sida att diskussionen borde föras utifrån att de krav som
våra barn och barnbarn kommer att ställa på det här nätet snarare ligger
i riktning mot väsentligt högre säkerhet i nätet. Det är möjligt att man
då får styra det hela mot robustare, starkare nät och ökade
underhållsinsatser
snarare än att fokusera ensidigt på att få ned priset.
Min sista bild visar den nya modell som vi för diskussioner kring. Vi är
rädda för att den inte kommer att styra mot det önskade målet. Det beror
på hur parametrarna styrs in. Vi är rädda för att den kvalitetsstyrning
som sker så att säga inte leder åt det tyska hållet, med kortare
avbrottstider,
utan mer åt det andra hållet, därför att man fokuserar ensidigt på dagens
situation med avbrott. Vi vill föra en diskussion om parametrarna i den
här modellen. Det är väldigt viktigt att tillräckliga resurser avsätts
för röjningsinsatserna och för underhållet, och det får inte gälla några
fiktiva eller teoretiska nät, utan vi måste underhålla dagens verkliga
nät - det är det vi måste ha resurser för. Vi måste föra diskussioner om
framtidens kvalitet, inte bara straffas för hur många avbrott det var i
fjol utan mera inrikta oss på vilka insatser som krävs och vilka
investeringar
som ska göras för att få upp kvaliteten i näten och nå morgondagens mål.
Då är det någon form av kvalitetsindex som bör införas i det här, kanske
också ett nöjd-kund-index, som är en parameter att sträva mot. Det har vi
sett exempel på utomlands.
Slutligen vill vi också peka på att det är viktigt, när vi diskuterar den
här modellen, att bolagen kan få en marknadsmässig avkastning för sina
insatser på det här området. Annars kommer det att bli väldigt svårt i
det långa loppet att få fram tillräckliga investeringsmedel.
Näringslivets syn på säkerheten i elförsörjningen
Ordföranden: Tack för det! Nästa talare är verkställande direktör i
Jernkontoret Håkan Murby, som ska redogöra för näringslivets syn på det här
med säkerhet i elförsörjningen. Han representerar en stor del av vår
basnäring.
Verkställande direktör Håkan Murby, Jernkontoret: Jernkontoret är
stålindustrins branschorganisation. Jag är också vice ordförande i något
som
heter SKGS, som är basindustriernas sammanslutning för att hantera
energipolitiska frågor bland annat. Ordförande i SKGS är Jan Svärd, som är
vd i Eka Chemicals och som inte kan vara med i dag.
Jag ska prata mest med utgångspunkt i basindustrins behov av elförsörjning.
Basindustrierna står för ungefär 80 % av hela industrins energibehov.
Basindustrin är ju lite speciellt placerad i landet. Basindustrierna är
ofta knutna till bruksorter och ligger långt bort från storstäderna, ofta
i bruksorter som har ett företag på en ort. Företagen är därför väldigt
betydelsefulla för sin omgivning. Industrierna ligger i stor utsträckning
längs Norrlandskusten och i Bergslagen men även på ost- och västkusten
och i Småland.
De här industrierna, som alltså förbrukar 80 % av industrins energibehov,
svarar för ungefär 25 % av den svenska varuexporten. Det är en viktig
industri också på så sätt att den förädlar svenska råvaror, så 25 % av
exporten betyder de facto mycket mer av nettoexporten eftersom en stor
merpart utgörs av svenska råvaror, framför allt malm och skogsvaror. För
de här industrierna är elen i sig en strategisk råvara. En strategisk
förutsättning för att man ska kunna ha en fabrik är alltså att man har
säker och bra tillgång på el till konkurrenskraftiga priser. Det blir
ingen fabrik om man inte är säker på att ha ett system som kan leverera
elkraft till exempelvis ett stålverk i Bergslagen. Elen är nödvändig,
dels för att smälta stålet, dels för att värmebehandla stålet i flera
olika fall.
Vi är självklart beroende av el. Det som vi fokuserar på och är mest
intresserade av är att det finns el i tillräcklig mängd och att det finns
en säkerhet i att det finns el i tillräcklig mängd också på lång sikt
framöver eftersom investeringsbeslut som tas nu i nya fabriker och nya
processer ska betala tillbaka sig, inte på ett år utan kanske på 30-40 år.
Då måste man ha en tilltro till att det finns en säkerhet i
elförsörjningen
och att den också ska kunna ske till konkurrenskraftiga priser, som vi ju
har varit vana vid i Sverige i många år. Vi har inte samma konkurrensfördel
nu som vi haft tidigare eftersom priserna nivelleras mera med kontinenten,
men så länge som möjligt vill vi ha förutsättningar som skapar
konkurrensfördel för Sverige och inte minst för vår svenska basindustri.
Det viktigaste för oss i basindustrierna är att vi har en
elproduktionskapacitet
som motsvarar den efterfrågan vi har. För närvarande ser vi inte att vi
har det riktigt lugnt på den fronten, eftersom efterfrågan ökar -
visserligen
sakta, men den ökar. Utbyggnaden av kapaciteten är för långsam. Vi ser
ingen utbyggnad av format i Sverige egentligen. Den enda stora utbyggnad
vi kan se är det finska kärnkraftverk som är på väg om fem sex år - kanske
tio. Vi vill se en energikapacitet som motsvarar efterfrågan, och vi vill
därför ha en energipolitik som möjliggör utbyggnad av kapaciteten, men
också en politik som möjliggör kapacitet av konkurrenskraftigt slag -
inte vilken kapacitet som helst. Den måste ju kunna leverera ström till
våra industrier till konkurrenskraftigt pris. Vi vill också ha en rimlig
lösning på den stora målkonflikten mellan energiproduktion och minskningen
av klimatgaserna. Inte alltför avlägset har vi ett stort hot i form av en
ganska stor prisuppgång på grund av handel med utsläppsrätter som kan
generera väldigt kraftiga elprisökningar om inte några åtgärder vidtas på
den kanten.
Jag går över till distributionsfrågorna. Vad som är viktigt för industrin
är att det finns ett robust leveranssystem som är väl underhållet och
kostnadseffektivt. Jag pekar återigen på att man inte ska bygga upp ett
system som är för dyrt, utan vi vill kunna köpa elen kostnadseffektivt.
Vi tycker att man måste vårda elproduktionskapaciteten i Sverige, i södra
Sverige specifikt, eftersom det är där problemen har uppstått, och det är
där efterfrågan är stor och produktionskapaciteten är mindre. Ett robust
system kräver ju också att det finns en distribuerad produktionskapacitet.
En mycket viktig fråga för de här industrierna, en fråga som är allt
viktigare, är att det finns en kvalitet i den levererade elen, och det har
mycket att göra med att det ska vara en konstans i spänning och frekvens
så att vi inte får störningar i system som alltmer beror på styrning av
IT-system. Det är väldigt många av processerna som styrs av datorer numera.
De tar stryk och systemen kan hoppa ur fas och annat när man får
störningar,
det vill säga korta, inte ens sekundlånga utan millisekundlånga störningar
.
Så leverans av el av god kvalitet är oerhört viktigt.
Dessutom har vi den uppfattningen att kommunikationssystemen skulle behöva
ha en säkrare energiförsörjning. När det händer någonting inträffar det
saker med informationssystemet. Om vi får brott i elleveranserna så stannar
informationssystemen - nuförtiden stannar ju även telefonerna - och
datorerna. Det är alltså svårt att kommunicera, dels i samhället, dels inom
ett verk. Vem gör vad? Vem vidtar en åtgärd ute i verket när man inte ens
kan ringa till varandra?
Däremot är vi inte särskilt bekymrade över de stora elavbrott som har
inträffat någon gång då och då. Det var ju ett stort i höstas, och då
stannade flera industrier, framför allt i Småland och längre söderut. Men
summa summarum: Även när vi pratar med folk därifrån finns det inga större
bekymmer för att detta händer ofta.
Snarare säger vi att vi har ganska bra kvalitet på leveranserna till den
tunga industrin. Vi tror inte att det är kostnadseffektivt att öka
säkerheten
dramatiskt. Det skapar snarare ett distributionssystem som blir
överdimensionerat från säkerhetssynpunkt. Det är bättre att ta en risk som
inte
är värre än att man kan få ett avbrott vart 20:e år. Det kan man leva med.
Mitt budskap är att man inte ska kräva utbyggnad av de system som förser
basindustrin med el. Kräv inte stora investeringar för att öka säkerheten!
Nu kanske det inträffar en skada vart tjugonde år, och man kanske kan
minimera det ytterligare och komma ned till vart femtionde år eller vart
hundrade år. Det lönar sig inte. Så farliga är inte konsekvenserna. Det
som har hänt nu när det har varit avbrott är att fabriker har blivit
stående, men de har i nästan samtliga fall kunnat köra i kapp den förlorade
produktionen.
Konsumenternas syn på säkerheten i elförsörjningen
Ordföranden: Tack så mycket för det! Nu är det dags för generalsekreterare
Charlotte Hedin från Sveriges Konsumentråd att berätta lite grann om
konsumenternas syn på elförsörjningen i Sverige. Varsågod!
Generalsekreterare Charlotte Hedin, Sveriges Konsumentråd: Tack så mycket,
fru ordförande, för att jag har fått komma hit i dag. Jag representerar
alltså Sveriges Konsumentråd som är en sammanslutning av 25 organisationer.
De har på olika sätt intresse av konsumentfrågor eller har konsumentfrågor
som en del i sin verksamhet. Det är stora folkrörelser och mindre
organisationer, sammanlagt 25 stycken. Man kan säga att vi är ett slags
lobbyorganisation som arbetar för ökad konsumentmakt och att beslutsfattare
alltid ska ha konsumenternas bästa för ögonen.
Jag vill också så här inledningsvis tacka så mycket för att ni vurmar
särskilt för konsumenterna. Ibland är konsumenterna en enda massa av något
slag. Jag är därför extra glad över att få vara här i dag.
Den enklaste av sanningar har vi redan berört här i dag. Det är självfallet
så att vi som konsumenter är beroende av elektricitet. Eftersom vi är
alltmer datoriserade och elektrifierade även i hemmen ställer vi höga
krav på att elförsörjningen fungerar. Vi har redan pratat om vad som händer
.
Det känner ni väl till. Både vid stora och mindre avbrott drabbas man
vare sig man bor i staden eller på landet. Men hur hårt man drabbas beror
naturligtvis på hur elberoende man är, om man har elvärme eller inte, om
man bor högt upp med hiss och inte kommer ut. Jag skulle vilja påstå att
det är lika illa vilket som. Det är inte acceptabelt i Sverige 2004.
Då kommer vi in på detta med nödvändighetstjänsterna. Vi ställer höga
krav på tjänstesektorn över huvud taget. I Konsumentrådet har vi engagerat
oss i olika typer av tjänster, och elbranschen är ju en sådan. Det ska
egentligen heta "annan nyttighet" på lagspråk, men man kan väl betrakta
den som en tjänst i alla fall.
Vi brukar prata om ett begrepp som heter nödvändighetstjänster, det vill
säga tjänster som man måste kunna använda för att leva ett normalt liv.
Där tycker vi att el ingår. Nu är el i sig lite speciellt eftersom den el
som man tar ut ser exakt likadan ut, oavsett vilka hål i väggen som den
kommer ifrån. Det är inte riktigt alla dessa punkter som är exakt
tillämpbara
just när det gäller elektricitet.
Men när det gäller elförsörjningen så är åtminstone ett par punkter
synnerligen viktiga. Det gäller god tillgång till ett vettigt pris, hög
nivå av säkerhet och pålitlighet, inte risk för avbrott, oberoende
reglering,
sanktionsmöjligheter vid överträdelser, konsumentrepresentation, aktivt
deltagande från konsumentföreträdare när tjänsterna utformas och
möjligheter
till reklamation och tvistlösning för den enskilde.
Vi har också fått höra här i dag att konsumenternas krav på elförsörjningen
ökar. Det är någonting som jag också kan skriva under på. En bidragande
orsak till detta tror jag är att priserna också ökar. Det är kanske lite
orättvist om det är så att nättarifferna inte har ökat samtidigt som
kostnaden för konsumenten har ökat totalt sett. Därmed kommer också ökade
kvalitetskrav. Det är självfallet så att betalar man mer för någonting
vill man också ha en bra kvalitet.
Man kan samtidigt konstatera att även om kraven är höga och dessutom ökande
motsvarar tyvärr inte elbranschen totalt sett konsumenternas förväntningar.
Nu pratar jag både om nätföretag och elleverantörer, vilket ligger något
utanför dagens tema. Jag har sett en del undersökningar av hur man ser på
förtroendet för elbranschen.
Den senaste var någonting som kallades för nöjd-kund-index som ett företag
som heter Svenskt Kvalitetsindex har gjort. Man har gjort den här
undersökningen i flera branscher, och elbranschen är en av dem som har fått
lägst betyg. Det är en skala 1-100, och elbranschen får knappt 60 jämfört
med drygt 65 för övriga branscher. För de stora företagen Vattenfall,
Fortum och Sydkraft ligger betyget ytterligare lägre. Det är en
varningsklocka
till företagen. I den undersökningen frågade man bland annat om
strömavbrott.
Ungefär hälften av de 1 500 tillfrågade privatkunderna ansåg att de hade
blivit drabbade av strömavbrott under det senaste året.
Nu ska inte sådana här siffror övertolkas. Bland annat gör man inte riktigt
skillnad på nätbolag och elleverantörer, som jag sade. Men det är i alla
fall en indikation på läget.
Vad ska då göras för att åtminstone de som vi pratar om i dag, nätkunderna,
ska bli nöjda med elförsörjningen. Vilka krav ska man som konsument ställa
.
Då kommer vi till nästa bild. Utgångspunkten för mig är att el ska
levereras - punkt slut. Avbrott är faktiskt inte acceptabelt år 2004. Det
handlar om ett slags nollvision. Men alla förstår ju att det är en vision.
Dithän kan vi kanske aldrig nå, men vi har det som en utgångspunkt.
Det finns en del saker som är viktiga ur konsumentperspektivet. Det
skadeståndsansvar som finns i ellagen är givetvis viktigt. Det finns en
bransch-överenskommelse, som vi har hört, men det är fortfarande så att
det öppnar för en viss tolkning här. Man har något olika tillämpning. En
del bolag är bättre än andra. Det finns en praxis att betala ut
schablonersättning efter 24 timmar. Det innebär att det i förhållande till
kunderna är gratis för nätbolagen att ha strömleveransen avstängd upp till
24 timmar. Det är naturligtvis inte gratis totalt sett eftersom man måste
skicka ut en massa reparatörer, men man behöver inte betala någonting
till konsumenterna.
Min uppfattning är att utöver de här skadeståndsreglerna behövs någon
form av obligatorisk ersättning. Resegarantier nämndes här i förmiddags,
och vi tror att någonting liknande behövs här.
Dessutom anser jag att det egentligen är rimligt att konsumenten får
ersättning från första timmen, åtminstone betydligt snabbare än efter de
24 timmar som gäller i dag. Exakt hur många timmar det ska vara och hur
stor ersättningen ska vara kan naturligtvis diskuteras. Ersättningen ska
vara så stor att den skapar incitament att se till att strömmen inte
försvinner men givetvis inte så stor att konsumenterna får för sig att gå
ut och fälla träd över sina lokala elledningar.
Vidare tycker jag att det borde vara obligatoriskt att ha
klagomålsfunktioner,
möjligheter att pröva tvister i alla el- och nätbolag. Det kunde kanske
vara någonting gemensamt för branschen. I det här fallet är faktiskt bank-
och försäkringsbranscherna, som annars är rätt utskällda, ett föredöme.
Det
borde också vara lättare att få en tvist prövad i offentliga organ när
det gäller elleveranser. Sådana här skadeståndsärenden prövas i
Reklamationsnämnden, vilket är bra, men det finns andra ärenden på det här
området som inte prövas.
I konsumentrörelsen, och annorstädes med för den delen, talas det ofta om
företagens sociala ansvar, det som kallas för corporate social
responsibility.
Det är någonting som i synnerhet nät- och elbolag kanske borde syssla
med och tänka på. Det finns regler i ellagen för hur till exempel en
avstängning får gå till om konsumenten inte betalar sina räkningar. Det
beror på att det får så stora sociala konsekvenser om elen stängs av.
Därför säger vi att det behövs en kontinuerlig utveckling av en god sed
i branschen, gärna tillsammans med konsumentföreträdare.
Sedan är det förstås så att underhåll måste fungera. Lokala problem av
det slag som hände ute på Järvafältet, sådant som orsakas av blötsnö eller
de stora avbrott som vi har talat om här måste förebyggas. Man måste kunna
lita på att elleveranserna fungerar. Man ska slippa det som jag brukar få
göra på landet i Norduppland, nämligen att varenda gång det ser ut att
dra ihop sig till storm spola upp vatten, kolla fotogenlampan,
batteriradion
och så vidare. Man måste kunna lita på att det fungerar till allra största
delen. Det handlar om trädröjning tillsammans med de här moderna
ledningarna
som vi har hört talas om. Strömavbrott ska alltså inte behöva inträffa.
Jag
kan avslutningsvis konstatera att det finns andra problem med elmarknaden.
I dag har vi pratat om avbrottsproblematiken. Det är inte bara ström-
avbrotten
som orsakar att konsumenterna ger elbranschen bottenbetyg. Det gäller
också krångel vid byte av elleverantör, oskäliga avstängningar,
fakturaproblem
och så vidare. Vi hoppas förstås att detta kan diskuteras vidare, men nu
tackar jag för mig i dag.
Regeringens syn på säkerheten i elförsörjningen
Ordföranden: Då har vi slutligen kommit till Näringsdepartementet och
statssekreterare Claes Ånstrand som nu har att knyta ihop lite trådar och
berätta om regeringens syn på detta. Görs det tillräckligt? Ska vi vänja
oss vid lite elavbrott?
Statssekreterare Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Det är en viktig
och angelägen diskussion som utskottet har bjudit in till. Först skulle
jag vilja deklarera regeringens ambition, och den är att vi ska ha en
mycket säker elförsörjning i Sverige. Det är inte minst viktigt att svenska
företag, organisationer och hushåll kan känna förtroende för den svenska
elförsörjningen. Den frågan har delvis fokuserats här i dag, och jag tycker
att den är oerhört viktig.
Först tänkte jag kommentera några av den senaste tidens avbrott, eftersom
det är huvudinriktningen i diskussionen, för att sedan redovisa regeringens
syn på några viktiga frågor som har koppling till detta.
Låt mig först diskutera lite grann det som hände vid det stora
strömavbrotten
den 23 september. Jan Magnusson från Svenska kraftnät redogjorde för hur
händelseförloppet såg ut. Jag kan bara konstatera att Svenska kraftnät nu
för oss har redovisat ett antal åtgärder som man har för avsikt att vidta
i sitt system. Man gjorde det snabbt. Vi förutsätter nu att de här
åtgärderna
kommer på plats, några ganska omedelbart medan andra tar längre tid. Det
är dock viktigt att alla fullföljs.
Vi tycker också att det är viktigt att vi fortsätter att bevaka
leveranskvaliteten i vårt stora system. Den måste vara tillfredsställande.
Jag kanske ska nämna att just det här elavbrottet också har diskuterats
av de nordiska ministrarna i Nordiska ministerrådets regi. Där har temat
varit: Hur kan vi förstärka elförsörjningen i Norden? Man har kommit fram
till att i första hand göra en ordentlig sårbarhetsanalys av hela det
nordiska systemet.
Låt mig så säga några ord om vinterns övriga strömavbrott. Där vill jag
vara väldigt tydlig. Avbrott som beror på dåligt underhåll eller händelser
som har kunnat förutses är inte acceptabla. Snö och blåst i Sverige
vintertid är normala förhållanden. Det är förvånande att det i så stor
omfattning har drabbat elnätet under december och januari.
Regeringen kommer naturligtvis att följa upp detta i samtal med nätbolagen
som ju har ansvaret för att näten är i gott skick och som ska ha beredskap
för snabba åtgärder när avbrott ändå inträffar. Det kommer naturligtvis
också att inträffa i framtiden.
I de diskussioner som regeringen hittills har haft med branschen har man
väldigt tydligt gett uttryck för en ökad ambitionsnivå för att undvika
avbrott, att informera bättre när det väl blir avbrott och för att göra
snabbare insatser när så sker. Jag kan dock i dag konstatera att de
ambitionsökningarna inte har varit tillräckliga när det gäller det vi kan
avläsa i vinter.
Vi kommer att träffa nätföretagen igen inom kort. Jag tror att man kan
säga att dagordningen för den träffen kommer att vara väldigt tydlig. Det
är egentligen två punkter som är viktiga att följa upp. Hur kan den ökade
ambitionsnivå som såväl regeringen som företagen har omsättas ännu
tydligare
än vad vi hittills har sett i praktiken? Jag tycker att det är särskilt
viktigt att diskutera vissa områden som synes ha större avbrottsfrekvens
än andra.
Den andra frågan som är nog så viktig i det här perspektivet är: Hur kan
vi snabbare åstadkomma en återställning när avbrotten väl inträffar? Jag
och regeringen tycker inte att det är acceptabelt att det efter tre dygn
återstår åtskilliga hundratals abonnenter som är utan elström.
Det är klart att detta är en avvägning. Vi vill ju gärna lösa de här
frågorna i nära samförstånd med branschen, men vi måste också hela tiden
vara beredda att vidta ytterligare åtgärder från statens sida om detta
inte räcker till. Vi har två myndigheter på området, nämligen
Energimyndigheten
som ju har uppträtt här tidigare i dag och Elsäkerhetsverket som inte har
varit här ännu. Vi kan naturligtvis föranstalta att de ytterligare
prioriterar frågor om leveranskvalitet och avbrott, men vi hoppas
naturligtvis
kunna lösa detta i gott samförstånd med branschen.
Låt mig säga någonting om elmarknaden. Man snuddar väldigt nära vid den
frågan här. Vår uppfattning är att man måste se elmarknaden i ett nordiskt
perspektiv. Vi har en nordisk elmarknad i dag. Vi tycker att den fungerar
väl. Vi tycker också att prisbildningen på marknaden fungerar på ett
godtagbart sätt. Vi har fortfarande relativt sett övriga länder i Europa
låga elpriser. Vi tycker att konkurrensen på den här marknaden är
tillfredsställande och att handelsplatsen Nordpol har utvecklats väl.
När det gäller konkurrens vill jag dock säga att vi efter avregleringen
har kunnat konstatera att vi har fått en ökad koncentration i
produktionsledet,
det vill säga de som producerar elström. Relativt stora marknadsandelar
är nu kopplade till några få företag. Även om vi måste betrakta
konkurrenssituationen i ett nordiskt perspektiv och inte i ett svenskt, är
det
en oroande utveckling. Det är någonting som regeringen följer
fortsättningsvis.
Det är viktigt att man har ett högt konkurrenstryck på en avreglerad
marknad.
Det har förts en diskussion också här i dag om vilken betydelse som
avregleringen har haft för just nätavbrotten. Regeringens uppfattning är
att det finns ett rätt litet samband mellan dessa frågor. Det här handlar
om verksamhet som bedrivs i monopol. Det är inte underkastat den konkurrens
som sker i själva produktionsledet. I den mån det har haft någon betydelse
är det väl det att lagstiftningen för såväl nätverksamheten som för den
konkurrensutsatta verksamheten har skärpts under den här perioden. Jag
vill påstå att det är till konsumenternas fördel.
Sårbarheten i samhället är stor i dag. Jag delar de flesta inledande
talarnas synpunkter på den punkten. Vi har fått ett större elnät i Sverige,
och vi är mer beroende av el. Elen är mer vital i samhället i dag än
tidigare. Därför måste vi egentligen ställa väsentligen högre krav på
vårt elnät i dag än vi faktiskt har gjort tidigare. Det räcker inte att
vi är lika bra som tidigare. Vi måste vara bättre än tidigare med hänsyn
till det. Det har jag gett uttryck för alldeles nyss.
Vi vill dock titta på hur avregleringen över huvud taget har slagit. Det
har ju skett på elområdet men också på andra områden. Därför har
Näringsdepartementet startat en utredning som tittar över hela
avregleringen.
Ett av perspektiven kommer att vara konsumentperspektivet, och vi
förväntar
oss naturligtvis att vi får en bra analys av vilka effekter som
avregleringen
i stort har inneburit.
Jag ska till sist fokusera på några saker, utöver det jag redan har sagt,
som vi tycker är viktiga att framhålla.
För det första är det tydligt stipulerat i ellagen att nätföretagens sätt
att bedriva verksamheten ska påverka priset, det vill säga att om man har
dålig leveranskvalitet är det också underlag för att man egentligen ska
betala mindre. Det är vad ellagen utgår ifrån. Vi har hört här tidigare
att vår myndighet, Nätmyndigheten, tittar på en ny modell för att granska
nätföretagen. Det är fortfarande under arbete. Det finns många synpunkter
på detta. Jag är övertygad om att de huvudsakliga principerna som styr
den här modellen att granska företagen är bra. Det kommer att leda till
en skärpning av kvalitet i elnäten om den här modellen tillämpas på det
sätt som det underlag som vi ser i dag skvallrar om. Det innebär de facto
att man får ett kraftigt utslag om man har många avbrott i sitt system.
Då kommer också myndigheten att ha synpunkter på de priser som företaget
tar ut av sina kunder.
Vi tittar också på att skapa föreskrifter om vad som är god kvalitet i
överföring av el. Det är viktigt att fylla ut den luckan och bli lite
tydligare i definitionen på den punkten.
Vi arbetar också med en lagstiftning som ger oss möjligheter att gripa in
om ett nätföretag allvarligt åsidosätter sina skyldigheter på marknaden.
Den är en glidande möjlighet att gå in där den yttersta konsekvensen är
att vi helt enkelt fråntar bolaget möjligheterna att driva nätet.
Jag vill också fokusera på en sak som inte har varit uppe i dag. Det är
ett uppdrag som Svenska kraftnät har fått av regeringen att titta över
hela elförsörjningen i Storstockholmsområdet. Det är i yttersta grad en
förebyggande åtgärd för att garantera god leveranssäkerhet, men det handlar
också om att ta hand om alla de konflikterande intressen som finns i ett
storstadsområde.
Med detta tror jag att jag har gett en exposé över regeringens syn på de
här frågorna.
Frågor från utskottets ledamöter
Ordföranden: Tack för det! Jag tror att det många gånger finns olika
meningar hos utskottets ledamöter om hur regeringen sköter sig och vad man
gör, men jag tror att i frågan om säker elleverans önskar vi alla lycka
till med de åtgärder som är på gång. Detta är en väldigt viktig fråga som
inte är så politiskt skiljande. Vi har samma åsikt här.
Då är det ledamöternas tur att ställa frågor. Tiden är ganska kort. Jag
skulle vilja vädja till ledamöterna att fatta sig kort, att man försöker
precisera sina frågor, inte håller långa föreläsningar och att man riktar
frågorna till en speciell person. Det tar väldigt lång tid om alla ska
svara på samtliga frågor.
Lennart Beijer (v): Fru ordförande! Bo Källstrand ställde frågan huruvida
vi ska gå till höger eller vänster. Svaret på den frågan är ju självklart.
Men ändå kan jag läsa ut att det är en omöjlighet att tänka sig att både
ha ett lågt pris och korta tider som elen är borta. Jag skulle vilja att
Källstrand utvecklar det lite mer.
Håkan Murby var inne på den svåra frågan om hur mycket el som ska finnas
i systemet. Om jag förstår Håkan rätt tycker han att tillgången är för
liten nu. Den nya elmarknaden innebär ju att vi inte har några
produktionsreserver över huvud taget. Det vore intressant att veta om Håkan
Murby
anser att marknaden ska återregleras något för att fungera på ett bra
sätt.
Håkan tog också upp en fråga som jag inte har hört tidigare, nämligen
detta med att man skulle kunna ha en separat elförsörjning till
informationssystem. Jag undrar vem som kan kommentera det. Är det
myndigheten
eller Svenska kraftnät? Det skulle vara intressant att höra.
Sedan hörde vi slutligen att konsumenternas intresse är lite annorlunda
än industrins. Det är naturligtvis skillnad på de här verksamheterna. De
som verkligen borde veta hur det ser ut längst ut på linjerna där skogen
står tätast är väl LRF. Jag skulle vilja höra deras synpunkter på det vi
nu pratar om.
Bo Källstrand, Svensk Energi: Frågan var om det är omöjligt att kombinera
lågt pris med korta avbrottstider. För att få korta avbrottstider finns
det väsentligen några vägar att gå. En sådan väg är ökat underhåll. En
annan är ökade investeringar, som vi talade om. Det handlar väldigt mycket
om att i stället för att bygga så kallade radiella nät, som ser ut som
ett träd ut mot kunderna, bygga dubbleringar så att man klarar avbrott i
vissa delar av nätet utan att det behöver bli störningar i elförsörjningen.
Man bygger in en redundans och den typen av saker.
Det gör att det naturligtvis finns ett samband mellan hur mycket resurser
man avsätter och hur mycket man får ut ur det hela. Vi har under en tid
levt under en kostnadspress. Priserna har inte höjts och effektiviteten
har ökats. Ser vi det i ett internationellt perspektiv har vi ett mycket
bra läge när det gäller låga tariffer.
Det är självfallet så att branschen arbetar hårt med de här frågorna och
kan komma längre, men det finns gränser för hur långt vi kan gå. Om det
är så, som allt indikerar, att avbrottskostnaderna ökar kraftigt, bör vi
föra dialogen om hur näten ska se ut i framtiden. Om det är väldigt dyrt
med avbrott lönar det sig ju att bygga nät där det finns dubbleringar som
är lite längre och som kan hålla den här högre leveranssäkerheten som då
blir lönsam. Jag tror att vi behöver få möjligheter att arbeta mot nät
som är mycket robustare än dagens.
Håkan Murby, Jernkontoret: Vi vill inte återreglera marknaderna, åtminstone
inte totalt sett. Vi tycker att det är bra med en fri konkurrens, men en
fri konkurrens under sådana villkor att marknaden kan skapa den kapacitet
som behövs. För närvarande har vi inte den kapacitet som behövs i Sverige
för den elkonsumtion som finns i Sverige. Vi importerar mängder. Jag kommer
inte ihåg siffran, men jag har för mig att importen förra året motsvarar
ungefär produktionen i tre kärnkraftverk. Vi importerar alltså mycket.
Hela den här bristen på el driver ju också upp priset. Vi skulle vilja se
en högre produktionskapacitet i Sverige så att vi kunde exportera el i
stället. Då skulle vi få en annan prispress i Sverige och få lägre
elkostnader, tror vi.
Vi vill inte återreglera, men jag ska ta upp ett undantag där vi kanske
kommer tillbaka och säger att vi vill ha en reglering på en punkt. Det
gäller den svåra frågan om hur elpriset kommer att påverkas av handeln
med utsläppsrätter. Nu när det systemet börjar ta form och vi ser hur det
blir, verkar det som om den ökade kostnad som man får, för att göra det
enkelt, i ett kolkraftverk i Danmark kommer att innebära att man inte kör
det kolkraftverket med mindre än att man får betalt för utsläppsrätterna
vare sig man har fått dem gratis eller har köpt dem.
Denna mekanism gör helt enkelt att priset på marknaden stiger. Beroende
på vad kostnaden blir för utsläppsrätten stiger kanske elpriset med 3 öre,
men det kan också stiga med 10 öre per kilowattimme.
Det kan bli gigantiska genomslag för de stora, tunga köparna. Det är
möjligt att vi på den punkten faktiskt kommer att komma tillbaka och
föreslå
åtgärder för att eliminera denna effekt.
Ordföranden: Sedan fick Johan Ekselius en direkt fråga. Ett kort inlägg,
tack!
Johan Ekselius, Lantbrukarnas riksförbund: Jag tackar så mycket för frågan.
Vi har hört att säkerhetsnivån när det gäller kärnkraften och stamnätet
verkar vara väldigt hög. Men ju längre ut man kommer på ledningsnätet,
desto sämre kontroll har samhället över hur ledningsnätet ser ut. Därför
tycker jag att man skulle använda koncession som ett mer riktat instrument
så att vi verkligen har koll på hur det ser ut där ute och vilka
investeringar
som görs.
Bolagen talar hela tiden om investeringar i miljoner och miljarder. Det
är väldigt svårt att följa det där. I stället borde man tala om medelåldern
- hur gammalt är nätet? I vilken takt förnyas det? Det är orimligt att
näten ska bli äldre och äldre. Man kan förstå att kärnkraften blir äldre
och äldre. Där har vi bestämt att den ska avvecklas, och då blir den ju
äldre. Men näten, som är så viktiga, borde hålla en viss nivå hela tiden.
Sedan vill jag bara kort säga en sak om det här med avbrottsersättning
som många talar om. Det är egentligen inte en avbrottsersättning kopplad
till verkliga kostnader, utan det är mer en typ av goodwillersättning.
Man ger lika mycket till alla. Häromdagen stod det i Dagens Nyheter om en
bonde som var utan ström i tre dygn. Det kostade honom med merarbete och
extrakostnader ungefär 60 000 kronor. Man vill för det första inte vara
utan ström i tre dygn. Skulle man drabbas av det vill man naturligtvis ha
en rimlig ersättning, alltså en ersättning för de verkliga kostnaderna.
Maria
Larsson (kd): Tack så mycket. Jag har två frågor till Claes Ånstrand.
Jag tycker att det vara en bra föredragning av Claes Ånstrand, som har
insett den problematik som ändå finns att hantera. Det är regeringen som
har möjligheter och verktyg att sätta i sjön, så jag förväntar mig mycket
framöver.
Svenska kraftnät är ju ett monopolföretag. Det diskuterades 1991, när det
bildades, huruvida man skulle ha en delning av det. Men i dag har vi ett
monopolföretag. När vi tittar på hur det var när strömavbrottet inträffade
i USA så tillsatte Bush en extern utredning för att titta på problematiken,
vad som hade hänt och så vidare. Min fråga är: Vore det inte på sin plats
att göra en extern utredning över stamnätets förutsättningar för framtiden?
En intern utredning är naturligtvis viktig, men kanske inte tillräcklig.
De föreslagna åtgärderna kanske kan kompletteras med ytterligare åtgärder
om man gör en extern utredning.
Min andra fråga handlar om Energimyndigheten. Om jag förstår saken rätt
är den föremål för en förändring, kanske mest en organisatorisk förändring.
Min fråga är: Anser Ånstrand att det behövs ytterligare verktyg i
verktygslådan för att få en effektiv myndighet med tanke på det som vi har
pratat om i dag?
Till sist har jag ett litet medskick, eller kanske en liten fråga, till
Bo Källstrand. I fråga om nätnyttomodellen har det i dag kommit lite för
mycket grus i maskineriet för att det ska gå riktigt smidigt framåt. Jag
tror att det är oerhört viktigt att vi får till stånd ett sådant instrument
.
Jag tror att det skapar förutsättningar för investeringar för förbättrad
säkerhet i de lokala och regionala näten. Jag skulle önska att man nu
från Svensk Energis sida sätter sig med myndigheten och verkligen
effektiviserar arbetet så att vi snabbt får fram ett förslag. Det tror jag
skulle underlätta elförsörjningen i framtiden ganska mycket.
Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Tack för det förtroende som
regeringen
kan ha som aktör på det här området. Vi ser naturligtvis också vår roll
som väldigt viktig. Jag vill först svara på frågan om Svenska kraftnät.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att säga att när den här stora
störningen inträffade kom det en oerhört snabb analys av vad som hade
inträffat. Den var oerhört precis. Man visade också att återleverans av el
i systemet kunde ske efter mycket kort tid. Det tyder på ett väldigt robust
system. Om man till det lägger att avbrottsfrekvensen är vad den är tror
jag nog att vi ska nyttja de här utredningsresurserna på något annat än
att lägga dem på Svenska kraftnät just nu. Jag är mer bekymrad, vilket
jag redogjorde för, över den situation som finns i lokal- och regionalnät.
Det är där vi ska lägga kraften.
Då kommer vi till den andra frågan, om instrumenten. Det är klart att så
där väldigt många instrument har trots allt inte regeringen på en
avreglerad
marknad. Jag har visat på några punkter där jag tycker att lagstiftningen
behöver skärpas. Det är naturligtvis en bevakning som vi hela tiden har
gällande vilka ytterligare åtgärder som kan krävas på det området. Jag
har faktiskt också stor tilltro till den betydelse som nätnyttomodellen
kan ha för att öka kvaliteten när man väl får de allra sista bitarna på
plats. Där kommer Energimyndigheten att ha en väldigt viktig uppgift.
Bo Källstrand, Svensk Energi: När det gäller frågan om nätnyttomodellen
kan jag till att börja med säga att det här är ett arbete som vi från
branschens sida har bedrivit förtroendefullt tillsammans med
Energimyndigheten
i flera år. Det har varit ett bra samarbete. Vi har kommit en bra bit på
väg för att utveckla den här modellen, bygga upp den tekniskt och så vidare
.
Den sista biten, som nu återstår, är ju frågan om hur modellen ska ställas
in mot framtiden. Vilka parametrar sätter man upp på de olika punkterna
i den här ganska komplexa matematiska modellen? Det är just det
parametervalet,
hur man så att säga ställer in siktet, som är så väldigt avgörande för
vilket resultat vi kommer att nå.
I den diskussionen, som fortfarande återstår lite grann men som vad jag
förstår kommer att föras de närmaste veckorna, hoppas vi kunna nå en samsyn
om just vikten av att den här modellen ska styras så att vi dels får
tillräckliga resurser för att underhålla dagens nät, dels också får
tillräckliga resurser och incitament för att bygga morgondagens nät, det
nät
som vi vill ha i framtiden. Givetvis kommer också myndigheten att ha krav
på oss att vi ska öka vår effektivitet. Det är vi naturligtvis beredda på.
Ingegerd Saarinen (mp): Det var lite bekymmersamt att tidigare höra att
den statistik som redan nu är otydlig vad gäller till exempel avbrott på
landsbygden kommer att bli ännu otydligare för glesbygdens del genom hur
man redovisar. Jag undrar, och det är riktat till Håkan Heden och Bo
Källstrand, om det inte är viktigt att i framtiden kunna särskilja
glesbygden
så att vi ser hur den avbrottsfrekvens som redan är högre utvecklas.
Så har det också varit lite goda idéer kring ersättningar. Är det inte
rimligt att ersättningen också borde grundas på hur stor skada man lider
och att det borde kunna utgå extra beroende på det? Vi har haft stora
avbrott vad gäller kärnkraftverk. Vad skulle hända i den nuvarande
marknaden,
där det börjar finnas en viss brist, om vi befann oss i en situation där
fem kärnkraftverk stod i många månader? Vad skulle det få för
konsekvenser?
Och så har jag en fråga till, kanske mest till Ånstrand. Han sade nyligen
att konkurrensen är tillfredsställande. I en redan koncentrerad marknad
som går mot alltmer koncentration är konkurrensen tillfredsställande.
Konkurrensreglerna borde se annorlunda ut för elbranschen än för andra
branscher eftersom villkoren är annorlunda i den branschen. Borde inte
elbranschen ha speciella konkurrensregler som tar hänsyn till hur den ser
ut?
Håkan Heden, Statens energimyndighet: Jag håller med om att vi behöver
förbättra statistiken för avbrotten. Vi har också i den rapport som vi
skickade till regeringen i höstas, som jag nämnde tidigare, föreslagit
att regeringen ska föreskriva att företagen ska redovisa omfattande
elavbrott till oss. Det gäller om de är omfattande i tid eller omfattande
på så sätt att de berör många kunder. Då skulle vi automatiskt få in det.
I så fall får vi direkt in exakta uppgifter om var det har inträffat och
hur stora avbrotten är. Då får vi ett underlag och en ökad transparens i
systemet. Bedömer regeringen att den av olika skäl inte vill ge oss det
får vi komma överens med Svensk Energi om att på frivillig väg få in de
uppgifterna.
Bo Källstrand, Svensk Energi: I fråga om statistikinsamlandet är det inte
bara omfattande avbrott som man måste följa upp. För att få ett bra
underlag är det väldigt viktigt att det gäller alla. Glesbygden råkar ofta
ut för lite mindre avbrott som är nog så störande för de kunder som drabbas
.
Det är just glesbygdsproblematiken. Jag tror att det ligger något i detta.
Jag säger precis detsamma som Håkan Heden. Från branschens sida sätter
vi oss väldigt gärna i diskussioner med myndigheten om att hitta ett system
som gör att vi kan hålla en fortsatt god och kanske till och med förbättrad
kvalitet på den statistik som förs så att vi styr åtgärderna rätt. Det
tycker vi är viktigt.
När det gäller frågan om ersättning vid avbrott är det klart att branschen
har tyckt att det är rimligt att göra detta och lämnat rekommendationer,
frivilligt av goodwillskäl, till ersättningsnivåer som dessutom överskrids
av många bolag som vill lägga på ytterligare. Jag tror att det viktigt
att ha klart för sig att det däremot är orimligt att gå alltför långt i
att kräva att bolagen ska betala alla konsekvensskador som blir av ett
elavbrott. Den principen har vi inte på andra håll i samhället. Det får
ställas i relation till intäktsnivån. En del av de avbrottsersättningar
som bolagen i dag betalar ut vid lite längre elavbrott motsvarar en eller
flera årsdebiteringar till nätkunden. I de fallen får man säga att vi
redan nu börjar komma upp på ganska höga nivåer i förhållande till värdet
av produkten.
Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Jag kanske först ska ta upp Ingegerds
fråga om konkurrenssituationen, som jag bedömt som tillfredsställande.
När jag gör den bedömningen är det naturligtvis med utgångspunkt i att
följa prisutvecklingen på denna marknad. Fungerar inte konkurrensen
tillfredsställande får man ett genomslag i prisutvecklingen. Jag
konstaterade
då att vi fortfarande i ett europeiskt perspektiv har ett lågt energipris.
Dock är det ju så i en avreglerad marknad att det kommer att variera.
Det som har stor betydelse i Sverige, eftersom en stor del av vår
basproduktion av el sker via vattenkraft, är hur välfyllda våra
vattenmagasin
är. Vi såg ju förra vintern att när de inte är det slår det igenom
kraftfullt
på priserna. Vad man hittills kan konstatera över en längre period är att
det ändå fungerar.
Dock vill jag än en gång stryka under att vi är bekymrade över att det
har blivit en sådan koncentration när det gäller elproducenter. Därför
vill vi följa utvecklingen. Det första man skulle kunna se med den
bristande
konkurrensen är naturligtvis just att prisnivån generellt sett ökar. Det
andra som det alltid finns en risk för om det är för få aktörer är ju att
det uppstår kartellbildningar och sådana saker. Det är det också viktigt
att ha bevakning på. Det är ingen regeringsfråga, utan det är naturligtvis
Konkurrensmyndigheten som tittar på sådana saker. Det är mot den bakgrunden
som jag gör de här bedömningarna.
Jag vet inte om jag ska svara på det här med bortfallet och kärnkraften.
Jag är ju inte tekniker utan politiker. Min bedömning är i alla fall att
jag tror att Sverige, givet att vi har välfyllda vattenmagasin, skulle
klara en så pass stor påfrestning som den du beskriver. Men man skulle se
det på prisnivån. Den skulle ju under ett sådant förhållande öka kraftigt
i Sverige. Det förtjänar att sägas att under den förra vintern, då vi
hade förhållandevis låg nivå i vattenmagasinen, var det faktiskt också
rätt många av kärnkraftsreaktorerna som var avstängda. De fanns inte i
drift då.
Det är klart att med den utgångspunkten har vi ett förhållandevis robust
system i Sverige. Det är absolut inget argument för att inte
produktionskapaciteten
borde öka i vårt system. På den punkten håller jag med Håkan Murby. Vi
behöver ökad kapacitet i Sverige. Jag tycker att prisnivån i dag är av
den karaktären att det borde stimulera producenterna till ökade
investeringar
i produktionskapacitet.
Karl Gustav Abramsson (s): Min fråga ligger i linje med dem som Lennart
Beijer och Maria Larsson ställde. Jag vill ställa den till Bo Källstrand
men kanske spetsa till den lite grann. När jag först lyssnade till din
föredragning kändes det som om den här nätnyttomodellen, som vi så
småningom
tror ska komma att fungera väl, inte är särskilt väl mottagen i branschen.
Man skulle vilja vikta upp vissa parametrar väldigt hårt för att styra
priset mot en önskad nivå. Jag såg bilden. Den var väldigt tydlig. Ju
högre pris, desto bättre rent generellt. Jag kanske kan få en kommentar
om detta.
Den andra saken gäller något som vi ofta hör när vi träffar de fackliga
företrädarna i nätföretagen. De påstår, i motsats till vad Bo Källstrand
och egentligen också Håkan Heden säger, att underhållet av elnätet har
försämrats. Man har gjort sig av med väldigt mycket personal på
underhållssidan.
Man tappar i kompetens. Även om jag förstår att de har ett visst
partsintresse kan jag ändå tro att det finns vissa belägg för det här. Det
skulle jag vilja ha en kommentar om.
Bo Källstrand, Svensk Energi: Jag skulle gärna vilja lägga fram en bild.
När det gäller frågan om nätnyttomodellen, som även har bäring på den
andra diskussionen, om underhållet, har jag en illustration till en av de
farhågor som vi har beträffande hur den här modellen slår. Vad det handlar
om, mekanismen här, är ju att vi får en modell som bygger upp ett
teoretiskt
nät utgående från var kunderna finns. Sedan jämför man det här nätet och
kostnaderna för att driva det med vad bolagen i verkligheten tar ut och
försöker se om det är lagom pris eller inte.
Jag har valt ett exempel med ett av våra medlemsföretag. Det här råkar
vara Göteborg energi. Där ser ni till vänster på bilden att
nätnyttomodellen
räknar fram ett nät som på lägre och högre spänningar har väsentligt
kortare utbredning än verklighetens nät. Sedan räknar modellen fram vad
underhållet av det här nätet får kosta. Då baseras beräkningen på det
teoretiska nätet, som är till vänster. Om vi ser hur det ser ut i
verkligheten är det ju det verkliga nätet som finns därute och som vi måste
ha folk för att underhålla. Det gör att om vi inte får täckning för de
kostnaderna, vilket modellen inte ger oss, räcker inte det antal personer
som ska underhålla det vänstra nätet för att jobba särskilt verksamt med
det högra nätet. Det är ett av de problem vi ser.
En annan fråga är huruvida det vänstra nätet på sikt ger tillräckligt hög
leveranssäkerhet. Det kan vara så att det högra nätet, verklighetens nät,
här uppbyggt för att ge en högre leveranssäkerhet, med fler dubbleringar,
än vad det andra nätet ger. Det är de här inställningsparametrarna för
modellen som vi väldigt gärna vill fortsätta diskutera med myndigheten
för att försöka komma till en riktig slutsats.
Sedan har vi den andra frågan, om underhållet har försummats. Jag tror
att man kan säga att under de år som har gått har det varit en press på
ökad effektivitet i bolagen. Trots inflation och trots ganska mycket nya
uppgifter som har lagts på bolagen har det varit en konstant taxenivå.
Det är andra komponenter, som elpriset som har stigit, som gör att vi som
konsumenter känner det som om det har gått upp mycket. Nätpriset har varit
konstant. Det här har naturligtvis lett till ökade effektiviseringar.
Sedan kan det vara olika i bolagen. I vissa fall kan det hända att man
har gått under den gräns som skulle behövas. Men jag tror inte att man
kan säga det generellt om branschen. Men det är klart att det har blivit
ett större tryck av det här.
Håkan Heden, Statens energimyndighet: Den där bilden bygger på några grava
missförstånd som har skett i Göteborg energi. Jag har med mig andra bilder,
så vi kan väl gå över till ett seminarium om nätnyttomodellen. Det ska
vi avstå från. Jag kan bara konstatera att enligt våra beräkningar lägger
modellen först ut ungefär 80 % av de verkliga ledningslängderna och 85 %
av de transformatorstationer som finns om vi jämför med det verkliga nätet.
På detta lägger modellen på ytterligare 25 % för att åstadkomma hög
leveranssäkerhet. Modellen bygger ett nät som är resursstarkt och ska klara
hög leveranssäkerhet. Sedan får företagen i och för sig ett avdrag om de
inte levererar med den höga leveranssäkerheten. Nätnyttomodellen ger ett
robust nät som skapar förutsättningarna för goda leveranser. Bilden bygger
på gammalt material och delvis också på ett missförstånd.
Eva Flyborg (fp): Fru ordförande! Med tanke på Lennart Beijers fråga
tidigare, om vad svaret är på frågan om kvalitet eller pris och om vi ska
gå åt höger eller vänster, förstår ju de flesta att svaret är att lösningen
som vanligt finns i mitten. Men det hade ni redan gissat. Vi måste både
ha en god kvalitet och ett bra pris.
Jag ska skära bort de flesta av mina frågor, för tiden lider dessvärre.
Jag riktar mig främst till Bo Källstrand men också till Claes Ånstrand.
Bo Källstrand vill jag fråga följande: Har det någon inverkan på
situationen
att Sverige blir alltmer beroende av importerad el? Då tänker jag på den
totala belastningen i nätet och så vidare. Den andra frågan är: Skulle
Svensk Energi vara villiga att ta med sig hem att allvarligt överväga att
rekommendera sina medlemsföretag att avbrottsersättningen börjar redan
efter tolv timmar, det vill säga att göra det dubbelt så bra som det är
i dag?
Så vill jag rikta några frågor till Claes Ånstrand. Konsumenterna har här,
och även tidigare, talat om att vi behöver mer konkurrens. Det håller vi
absolut med om. En del av detta rör byte av elleverantör, som vi i
riksdagen
har beslutat om. Vi har givit regeringen i uppdrag att återkomma med ett
förslag om vitessystem om man inte följer det här. När kommer förslaget
från regeringen? Den andra frågan är: I riksdagen fattade vi också beslut
för något år sedan om begreppet god kvalitet. Vi visste inte vad det skulle
innehålla, men det skulle komma sedan. Då undrar jag: Har det kommit sedan,
det här med vad som är god kvalitet?
Sedan har jag den sista frågan. Vi är mer beroende av el i dag. Det säger
alla, även Claes Ånstrand i dag. Med tanke på vårt ökande elberoende, vår
konsumtion som hela tiden ökar, hur påverkas vi då av det faktum att den
svenska regeringen stänger av svensk produktion i Sverige? Vi stänger av
kärnkraften, först nu bara något verk och sedan alltfler.
Bo Källstrand, Svensk Energi: Om den första frågan, huruvida den
importerade
elen haft någon betydelse i sammanhanget, kan man säga att när det gäller
problemen i lokalnäten har den egentligen inte det. Där förutsätts så att
säga att det finns spänning i stamnätet. När det däremot gäller
stamnätssidan
har det framhållits väldigt tydligt hur situationen ser ut. Jan Magnusson
sade tidigare att vi egentligen har fyra nationella system med vissa broar.
Han redovisade också ambitionen att förstärka de här broarna. Sett från
branschsidan skulle vi önska att arbetet gick ännu fortare. Det är inte
bara säkerhetstänkande som ligger bakom att det är viktigt att få en bra
förbindelse mellan länderna. Det är också ett systemtänkande. Till syvende
och sist gäller det att kunna få systemen att fungera tillsammans så bra
som möjligt. Också möjligheten att hålla ett gemensamt pris och en väl
fungerande konkurrens över hela den nordiska marknaden skulle stärkas av
det här. Vi har i dag alltför ofta brister i detta. Det är något vi ser
som mycket önskvärt.
Frågan om importerad el har i och för sig inte varit ämnet för de inlägg
som jag har gjort i dag, men från branschens sida ser vi det givetvis som
mycket önskvärt att vi får sådana villkor för kraftproduktion att det
blir lönsamt att investera i detta i Sverige. Vi tror i likhet med
industrin
att det är viktigt att få till stånd detta. Jag vill bara nämna att enligt
vad jag har förstått från mina finska kolleger ger det nya kärnkraftverket
i Finland 100 000 årsarbeten i den finska ekonomin. Det är oerhört kraftig
injektion för den finska ekonomin. Varför skapar inte vi i Sverige, oavsett
vad gäller för bränsle, vi kanske ska ha andra bränslen, villkor som gör
att vi kan få investeringar inom kraftsektorn som kan dra i gång hela
samhällsekonomin? Det tycker jag är en annan debatt som är intressant att
föra.
Sedan fick jag en annan konkret fråga. Den gällde avbrottsersättningen
och om vi från branschens sida skulle vara beredda att rekommendera att
gå ned från 24 timmar till 12 timmar. Det är en fråga som jag inte har
möjlighet att svara på i dag. Vi får ta det under omprövning. Men jag
vill betona att jag tror att det kan vara svårt. Om vi ser på framför
allt glesbygden, som det här gäller, är det ju ofta så, som vi konstaterar
här, att ska man ut och reparera fel i glesbygd är det ofta inte bara att
köra motorvägen rakt ned. Man ska ta sig fram. Det ligger ofta träd över
vägen. Man kanske måste få in bandvagnar och så vidare. I en del sammanhang
är inte tolv timmar jättelång tid. Men det är en fråga som vi får ta med
oss och diskutera.
Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Först var det några väldigt precisa
frågor. Energimyndigheten fick ju ett uppdrag att komma med förslag till
föreskrifter om god kvalitet på överföring av el. Det förslaget har kommit,
eller den rapporten har kommit, från deras del den 31 oktober förra året.
Den är just nu ute på remiss, och remisstiden går ut den sista mars.
Därefter kan vi bearbeta detta i Regeringskansliet.
När det gäller byte av elleverantör vill jag verkligen understryka att
det inte är en tillfredsställande ordning i dag. Systemet behöver skärpas
och bli bättre. Det är ett av fundamenten för en väl fungerande marknad.
Där ligger just vitesfrågan i den utredning som vi har om el- och
gasmarknaden som ska vara klar i september månad i år.
Sedan var det en fråga om kärnkraften som jag kanske inte riktigt
uppfattade.
Jag vill också understryka när det gäller avbrottsersättningar, även om
den frågan inte har riktats till mig, att det är ju inget som hindrar att
företagen tidigarelägger avbrottsersättningarna om man tycker att det är
god kundvård. Det är naturligtvis upp till varje företag att faktiskt
fundera över den frågan. Lagstiftningen pratar i och för sig inte om några
tidsgränser.
Eva Flyborg (fp): Den sista frågan handlade om att vi blir mer och mer
beroende av el och att vi är mer beroende av el i dag, precis som Claes
Ånstrand sade i sitt inlägg tidigare i dag. Med tanke på det ökade
elberoendet och den ökade elkonsumtionen, hur påverkas det av det faktum
att
regeringen bidrar till att försvåra situationen genom att stänga av en
del av den svenska elproduktionen, det vill säga kärnkraftverken?
Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Det är riktigt att regeringen ser
framför sig en långsiktig utfasning av kärnkraften. Därför har Banverkets
generaldirektör Bo Bylund fått i uppdrag att med branschen förhandla om
hur en sådan avveckling ska ske under ordnade former. Självklart kommer
det att behöva tillföras ny produktionskapacitet som en ersättning för
den produktionskapacitet vi har i kärnkraften. Det behövs i dag, och det
kommer att behövas i framtiden. Det ingår i uppgiften att lösa detta.
Åsa Torstensson (c): Jag ska ställa en fråga till Claes Ånstrand.
Claes Ånstrand gav en viktig signal. Jag vet att det finns många som
lyssnar. Du gav en tydlig signal om att det inte är acceptabelt att det
blir elavbrott varje gång det blåser i landet. Det är en signal som många
har väntat på.
Vi har fått två delvis olika världsbilder och ingångar på synen på säkerhet
och elleveranssäkerhet. SKGS företrädare beskrev att målet är låga
energipriser. Det behöver inte läggas så stor kraft på att bygga ut för ett
avbrott vart tjugonde år. Den världsbilden ska jämföras med de konsumenter
som vi därefter lyssnade på och deras verklighet, det vill säga avbrott
varje år. Det krävs incitament, det vill säga ekonomi, för att
tillfredsställa
både den ena och den andra ingången. Är de två världsbilderna genomförbara?
Är de utifrån ett politiskt perspektiv möjliga att möta? Jag vill påpeka
att elkonsumtionen i sig har gått ned under 2003.
Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Jag gör en åtskillnad i min bedömning
av det nät som Svenska kraftnät tillhandahåller. Det är robust och bra.
Det utesluter inte att även de måste vidta åtgärder i sitt system. Det
har visat sig genom att vi nyligen har haft strömavbrott och att en rad
åtgärder har blivit följden av det.
Det stora bekymret som jag ser framför mig - och som jag också sade som
svar på Maria Larssons fråga - är de problem vi har i de lokala och
regionala näten. Det är dit vi riktar vårt fokus, och vi hoppas att vi
tillsammans med branschen ska komma överens om en bättre tingens ordning,
som jag redogjorde för i inledningen.
När det gäller den totala produktionen är det svårt att se på enstaka år.
Vi har haft en stigande konsumtion av el under ganska lång tid. Vad som
möjligtvis kan sägas är att konsumtionsökningen har avtagit lite grann,
men det är viktigt att stryka under att konsumtionen av el, i synnerhet
i Sverige, är starkt kopplad till konjunktursituationen eftersom vi har
en mycket elintensiv industri i Sverige. Konsumtionen påverkas kraftfullt
av den ekonomiska situationen. Det måste man ta höjd för i diskussioner
om produktionsfrågor i Sverige.
Jag förstod inte riktigt din sista fråga. Hade du någon ytterligare fråga?
Nej. Okej.
Avslutning
Ordföranden: Då finns inga fler frågor från ledamöterna just nu. Det är
inte samma sak som att det inte finns frågor och kommer att finnas frågor
framöver.
Jag vill än en gång tacka alla som har kommit hit i dag så att vi har
fått möjlighet att ha denna utfrågning och från olika utgångspunkter bilda
oss en uppfattning om den viktiga frågan om elsäkerhet. Vi från utskottets
sida kommer självklart att bevaka detta ännu mer framöver. Jag kan tänka
mig att detta kommer att leda till interpellationer, frågor, motioner,
artiklar och så vidare. Vi tycker att detta är en viktig fråga. Vi kommer
att bevaka vad olika intressenter gör. Det är utskottets roll.
Tack så mycket för att ni har kommit hit och gett oss bränsle i vårt arbete
framöver. Jag tackar också för att vi har kunnat genomföra utfrågningen
med så många deltagare och intressenter på nästan utsatt tid. Det har
krävt disciplin, och jag tackar för att ni har tagit det på allvar.
Vi fortsätter att bevaka frågorna, och vi kommer att ha många kontakter
med er på olika sätt framöver.