Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU1

Utgiftsområde 24 Näringsliv

---

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna
anslagen för budgetåret 2004 inom utgiftsområde 24
Näringsliv (totalt ca 3,5 miljarder kronor). Likaså
tillstyrks övriga här aktuella förslag till
riksdagsbeslut som regeringen framlägger under detta
utgiftsområde.

Vidare föreslår utskottet att riksdagen skall
avslå motionsyrkanden om näringspolitikens
inriktning. Utskottet redogör för sin syn på
näringspolitikens inriktning, vilken överensstämmer
med den som redovisas i budgetpropositionen och med
vad som har överenskommits i överläggningar mellan
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I en
reservation (m, fp, kd, c) presenteras dessa
partiers gemensamma uppfattning i frågan.
Motioner med förslag om andra anslagsbelopp än vad
regeringen föreslagit avstyrks av utskottet.
Företrädarna i utskottet för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet deltar inte i beslutet om anslag. De
erinrar i särskilda yttranden om de budgetförslag
som framlagts av respektive parti.
Regeringens skrivelse (2003/04:8) med redogörelse
för regelförenklingsarbetet behandlas också i
betänkandet. Utskottet, som avstyrker ett stort
antal motioner i ämnet, anser att regelförenkling är
av största vikt för att Sverige skall kunna
utvecklas som företagarnation och att regeringen
bedriver ett ambitiöst arbete i denna fråga.
Intrycket är också att de mål och ambitioner som kom
till uttryck i riksdagens tillkännagivande hösten
2002 om intensifiering av regelförenklingsarbetet
skall kunna uppnås. I en reservation (m, fp, kd, c)
efterlyses åtgärder av regeringen i syfte att
intensifiera regelförenklingsarbetet. Reservanterna
finner det anmärkningsvärt att arbetet inte
genomförts med större kraft mot bakgrund av
riksdagens uttalande hösten 2002.
Utskottet avstyrker slutligen två motioner med
yrkanden rörande kravet på Patent- och
registreringsverket att kungöra i Post- och Inrikes
Tidningar vad som införs i aktiebolagsregistret och
den därtill kopplade frågan om finansieringen av
Svenska Akademiens ordbok. Utskottet erinrar om att
riksdagen vid två tidigare tillfällen har gjort
tillkännagivanden om en förändring av kravet på
denna publicering, som enligt utskottets uppfattning
är ineffektivt och kostnadskrävande. I slutändan är
det företagen som får bära kostnaderna, framhålls
det. Vägledande för utskottets ställningstaganden
att publiceringskravet bör förändras har varit
omsorgen om framför allt småföretagen och att dessa
inte skall belastas av kostnader i större
utsträckning än vad som är nödvändigt. Utskottet
finner inte anledning att ändra sitt
ställningstagande i detta avseende. Företrädare för
Justitiedepartementet har informerat utskottet om
beredningsläget i frågan och presenterat en
tankeskiss för en möjlig lösning. Utskottet tar inte
ställning i sak till denna lösning men konstaterar
att det nu pågår en aktiv beredning i
Regeringskansliet med inriktning att en proposition
skall kunna lämnas till riksdagen hösten 2004.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Näringspolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf326
yrkande 2, 2003/04:N211 yrkande 1, 2003/04:N291
yrkandena 3 och 6, 2003/04:N329 yrkande 1,
2003/04:N346 yrkande 1, 2003/04:N388,
2003/04:N412 yrkandena 1-3 och 29 och
2003/04:A305 yrkande 5.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Regelförenkling

Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2003/04:8 till handlingarna och avslår motionerna
2003/04:K416 yrkande 32, 2003/04:Kr254 yrkande 4,
2003/04:N4 yrkandena 1-7, 2003/04:N209,
2003/04:N227 yrkandena 1-3, 2003/04:N228
yrkandena 1 och 2, 2003/04:N240 yrkandena 1 och
2, 2003/04:N248 yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:N291
yrkande 1, 2003/04: N329 yrkandena 17, 18 och 20,
2003/04:N336 yrkande 1, 2003/04:N346 yrkande 2,
2003/04:N347 yrkande 7, 2003/04:N348 yrkande 1,
2003/04: N411 yrkande 1, 2003/04:N412 yrkande 9
och 2003/04:A305 yrkande 7.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Fonden för svensk-norskt
industriellt samarbete

Riksdagen återkallar bemyndigandet för
regeringen att ställa ut en kreditgaranti om
högst 20 000 000 kr till Stiftelsen Fonden för
svensk-norskt industriellt samarbete. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
utgiftsområde 24 punkt 1.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 24
Näringsliv

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2004 för ramanslaget 38:14 Rymdverksamhet ingå
ekonomiska förpliktelser som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, medför utgifter på högst 539
000 000 kr under år 2005 och 573 000 000 kr efter
år 2005. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 24 punkt 2.
b) Riksdagen bemyndigar regeringen att i samråd
med Sveriges Allmänna Utrikeshandelsförening
genomföra sådana förändringar i avtalet den
1 juli 1992 om Sveriges exportråd mellan staten
och Sveriges Allmänna Exportförening som inte
gäller användningen av de statliga medlen eller
den huvudsakliga inriktningen av verksamheten.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
utgiftsområde 24 punkt 3.
c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2004 ställa ut exportkreditgarantier intill ett
belopp av högst 200 000 000 000 kr inklusive
tidigare utfärdade garantier. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 24
punkt 4.
d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2004 ställa ut investeringsgarantier intill ett
belopp av högst 10 000 000 000 kr inklusive
tidigare utfärdade garantier. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 24
punkt 5.
e) Riksdagen bemyndigar regeringen att för år
2004 besluta att Exportkreditnämnden får
obegränsad upplåningsrätt i Riksgäldskontoret för
skadeutbetalning. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:1 utgiftsområde 24 punkt 6.
f) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2004 för ramanslaget 26:2 Verket för
innovationssystem: Forskning och utveckling
besluta om bidrag som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, medför utgifter på högst 950 000 000
kr under år 2005 och 950 000 000 kr under åren
2006-2009. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 24 punkt 7.
g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen
under utgiftsområde 24 Näringsliv enligt
regeringens förslag i bilaga 2. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 24
punkt 8.
h) Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fi240
yrkande 25 i denna del, 2003/04:L353 yrkande 6,
2003/04:MJ473 yrkande 7, 2003/04:N205,
2003/04:N211 yrkande 2, 2003/04:N212,
2003/04:N230, 2003/04:N347 yrkande 2,
2003/04:N369, 2003/04:N381, 2003/04:N389
yrkandena 8-15, 2003/04:N411 yrkandena 3-8 och
2003/04:N412 yrkande 30.

5. Patent- och registreringsverkets
publiceringskrav

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N232 och
2003/04:N354 yrkandena 1-3.

Stockholm den 2 december 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s), Per Bill (m)*, Ingegerd Saarinen (mp),
Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp)*, Sylvia
Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Lennart
Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren
(m)*, Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström
(fp)*, Åsa Torstensson (c)*, Anne Ludvigsson (s),
Anne-Marie Pålsson (m)*, Lars Johansson (s) och Lars
Lindén (kd)*.
* Har avstått från att delta i beslutet under
punkt 4.

2003/04

NU1

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2003/04:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 24 Näringsliv,
dels skrivelse 2003/04:8 med redogörelse för
regelförenklingsarbetet med särskild inriktning på
små företag,
dels 1 motion som väckts med anledning av
skrivelsen,
dels 30 motioner från allmänna motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför
utskottet lämnats av företrädare för
Justitiedepartementet, Institutet för
tillväxtpolitiska studier (ITPS), Verket för
näringslivsutveckling (Nutek), Forum för
småföretagsforskning och Svenska Riksförbundet
Nationellt Resurscentrum för kvinnor. På utskottets
uppdrag har riksdagens utredningstjänst gjort en
förstudie om statliga stöd till forskning och
utveckling i företag, vilken redovisats för
utskottet.

Utskottets överväganden

Inledning

Riksdagen har den 19 november 2003 fattat beslut om
ramarna för de olika utgiftsområdena för år 2004 och
beslut om en preliminär fördelning av utgifter på
utgiftsområden för åren 2005 och 2006 och därvid
ställt sig bakom de ramar för utgiftsområde 24
Näringsliv som angivits i budgetpropositionen (prop.
2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1). I reservationer (m;
fp; kd; c) förordades avvikelser från dessa ramar.
Av följande tabell framgår regeringens och de olika
partiernas förslag. Ramen för utgiftsområde 24 för
år 2004 är ca 3,5 miljarder kronor.

Tabell Utgiftsområde 24 Näringsliv

----------------------------------------------------
År Ram Avvikelser från ramen
(miljoner kronor)
--------------------------------------------------
m fp kd c
--------------------------------------------------
2004 3 491 - 98 - 107 - 55 - 130
--------------------------------------------------
2005 3 627 - 120 - 107 - 41 -140
--------------------------------------------------
2006 3 656 - 120 - 107 - 21 -147
--------------------------------------------------

Efter ett inledande avsnitt om näringspolitikens
inriktning och ett avsnitt om regelförenkling
redovisas i det följande regeringens förslag
avseende de olika verksamheter som ingår i
utgiftsområde 24 och motsvarande förslag i aktuella
motioner. De förslag som framlagts i motionerna (m;
fp; kd; c) har dock som utgångspunkt en annan ram
för utgiftsområdet än vad regeringen har föreslagit
och vad riksdagen har ställt sig bakom. Beslut om
anslag inom ett utgiftsområde skall, enligt
budgetprocessens regler, fattas genom ett beslut. De
olika anslagen skall alltså fastställas i ett och
samma beslut.

Näringspolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
näringspolitikens inriktning. Utskottet
redogör för sin syn på näringspolitikens
inriktning, vilken ligger i linje med den som
redovisas i budgetpropositionen och med vad
som har överenskommits i överläggningar
mellan regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Jämför reservation 1 (m, fp,
kd, c).

Propositionen

Politikområdet Näringspolitik omfattar följande sex
verksamhetsområden: kapitalförsörjning;
entreprenörskap, information, rådgivning och
kompetensutveckling; enkla och ändamålsenliga regler
samt tillstånd och tillsyn; väl fungerande
marknader; forskning och utveckling; omvärldsanalys,
utvärdering och statistik.

Målet för politikområdet Näringspolitik är att
främja en hållbar ekonomisk tillväxt och en ökad
sysselsättning genom fler och växande företag. En
ökad ekonomisk aktivitet genom nya företag och fler
företag som växer är grundläggande för att främja
tillväxten både i Sverige och i Europa. Tillväxten
är i sig en förutsättning för att värna om och
utveckla arbetstillfällen och välfärd. I
budgetpropositionen för år 2003 redovisade
regeringen en ambition att antalet nystartade
företag, liksom antalet personer som är företagare,
skall öka. Näringspolitiken är inriktad på att uppnå
dessa mål. Den sviktande konjunkturen motiverar en
skarpare planering för att uppnå målen.
Antalet företag har ökat under perioden 1997-2001,
påpekas det i propositionen. Som en följd av den
internationella konjunkturen minskade dock antalet
företag mellan åren 2001 och 2002. Cirka 541 000
företag (exklusive företag inom jordbruk, skog och
fiske samt finansiell verksamhet) bedrev
näringsverksamhet under år 2002. Jämfört med år 1997
har antalet företag ökat med 15 %. Av de 547 000
företag som bedrev näringsverksamhet år 2001 var
425 000 (78 %) verksamma inom tjänstesektorn.
Antalet företag inom tjänsteproducerande branscher
har under perioden 1997-2001 procentuellt sett ökat
mer än antalet inom varuproducerande branscher.
Cirka 97 % av alla företag har färre än
20 anställda, varav majoriteten är s.k. soloföretag,
dvs. företagaren har inga anställda. Stora företag
med fler än 250 anställda utgör endast 0,2 % av alla
företag men är viktiga från sysselsättningssynpunkt,
eftersom de står för 40 % av antalet anställda. I
genomsnitt uppgick antalet anställda per företag
till 4,2 personer under år 2001. Under perioden
1997-2001 ökade antalet anställda i företag från
drygt 2 miljoner till knappt 2,3 miljoner personer.
Antalet nystartade företag ökade år 2002 till 37
400 företag. Sedan år 1994 har antalet nystartade
företag legat stabilt på en nivå runt 36 000
företag. Under slutet av 1980-talet och början av
1990-talet var antalet nystartade företag i
genomsnitt 23 000 företag per år. Av de nystartade
företagen år 2002 var 84 % tjänsteproducerande
företag och 16 % varuproducerande företag. Cirka
20 % av de personer som startade nya företag år 2002
hade utländsk bakgrund. Av de nya företagen inom
tjänstesektorn hade 21 % av grundarna utländsk
bakgrund, medan motsvarande andel inom
industrisektorn var 16 %. Institutet för
tillväxtpolitiska studier (ITPS) har i en rapport
visat att drygt hälften av de företag som startade
sin verksamhet under år 1998 fortfarande var
verksamma tre år efter start. Antalet
företagskonkurser ökade år 2002 för tredje året i
rad. Jämfört med år 2001 ökade antalet med 7 %.
Drygt 7 900 företagskonkurser beslöts av tingsrätten
under år 2002. Det är aktiebolagen som står för det
ökande antalet konkurser. Företagsformerna enskild
firma och handelsbolag visar på en konstant nedgång
i antalet konkurser sedan år 1992. Antalet anställda
personer som berördes av konkurs år 2002 uppgick
till knappt 27 000 personer, vilket var en ökning
med 12 % jämfört med år 2001. 353 400 företagare
(exklusive jordbruk, skog och fiske) var verksamma
under år 2002. Efter toppnoteringen år 2000 med 359
800 företagare syns alltså en liten tillbakagång av
antalet företagare under de senaste åren.
Fördelningen mellan manliga och kvinnliga företagare
har under perioden 1990-2002 varit relativt konstant
med i genomsnitt 74 % män och 26 % kvinnor. Antalet
kvinnor som startar nya företag ökar dock och uppgår
nu till ca 30 % av antalet nyföretagare. Antalet
utlandsfödda företagare (inkl. medhjälpande
familjemedlemmar) uppgick år 2002 till 41 700
personer, vilket utgör 11,6 % av det totala antalet
företagare, en andel som har minskat under senare
år. Andelen företagare per sysselsatt för
utlandsfödda är högre än för befolkningen totalt.
Under rubriken Politikens inriktning sägs att ökat
företagande är av stor betydelse för den svenska
tillväxten och sysselsättningen. Regeringen arbetar
med att utveckla gynnsamma förutsättningar för
företagandet, både för att öka nyföretagandet och
för att få redan etablerade företag att växa.
Särskilt prioriterade områden inom näringspolitiken
är insatser för att tillförsäkra utbud av kapital
(särskilt i tidiga utvecklingsfaser), åtgärder som
gynnar ökat entreprenörskap, tydligare och
tillgängligare information och rådgivning samt
enklare regler för företagare, enklare
administrativa rutiner vid företagsstart, gynnsamma
konkurrensvillkor samt insatser inom bl.a. design
och miljödriven näringslivsutveckling för ökad
konkurrenskraft. Den svenska näringspolitikens
inriktning ligger även väl i linje med EU:s
sysselsättningsstrategi och dess mål och riktlinjer.
Hur Sverige genomför sysselsättningsstrategin
redovisas årligen i den nationella handlingsplanen
för sysselsättning.
Regeringen har initierat ett arbete med att ta
fram en innovationsstrategi för hållbar tillväxt och
förnyelse, sägs det i propositionen. I det
grundläggande arbetet har företrädare för
näringsliv, arbetsmarknadens parter och universitet
och högskolor deltagit. Målet för
innovationsstrategin är att förstärka Sveriges
förmåga att skapa kunskap och omsätta den till en
hållbar tillväxt och nya arbetstillfällen. För detta
krävs en sammanhållen politik inriktad på att
underlätta förnyelse. Detta mål ligger helt i linje
med de ambitioner regeringen uttalade i
vårpropositionen om att samverkan mellan näringsliv,
högskola och samhälle skall utvecklas på nationell
och regional nivå, att entreprenörskap skall
underlättas, att företagandets villkor skall
förbättras, att flödet av kunskap mellan forskning,
utbildning och näringsliv skall underlättas och att
Sveriges styrkor inom forskning och profilområden
skall bibehållas och utvecklas. Målet för den
regionala utvecklingspolitiken skall uppnås genom
åtgärder inom bl.a. näringspolitiken.
Under rubriken Miljödriven näringslivsutveckling
och miljöteknikexport erinras om att regeringen,
tillsammans med samarbetspartierna, i det s.k. 121-
punktsprogrammet har tagit initiativ till en
satsning på miljödriven näringslivsutveckling och
miljöteknikexport. Satsningen skall ses i ett längre
tidsperspektiv men i första hand genomföras under en
period om fem år. Regeringen ser det som angeläget
att skapa starkare länkar mellan offentlig och
privat sektor vad avser forskning, teknikutveckling,
kommersialisering och internationalisering av den
svenska miljötekniken. Kopplingen mellan idéer,
produkter och tjänster samt försäljning skall
stärkas. Satsningar skall inriktas på områden där
Sverige och svenska företag har särskild kompetens
och genomföras i samverkan med relevanta statliga,
regionala och lokala aktörer samt företag.
Insatserna skall genomföras i samverkan med andra
initiativ, främst inom utbildningspolitiken,
miljöpolitiken, biståndspolitiken och den regionala
utvecklingspolitiken. Nätverkssamarbete och
klusterutveckling skall prioriteras. Strategiska
exportmarknader, geografiskt eller på annat sätt
avgränsade, skall prioriteras.
Miljötekniksektorn är ett av framtidens
tillväxtområden med en snabbt växande världsmarknad.
Hög miljöprestanda blir ett allt viktigare
konkurrensmedel. Ökad miljömedvetenhet och intresse
för ekologisk hållbarhet hos allt större kundgrupper
och alltfler marknader skapar efterfrågan och därmed
globalt stor tillväxtpotential. Sverige har en
betydande roll och god image som pådrivare av
förbättringar på miljöområdet internationellt.
Svenska företag och svensk forskning ligger långt
framme på många områden. Miljömedvetenheten och de
höga miljökraven i Sverige har inneburit att
industrin anpassat sin produktion och infört
miljövänligare produktionsprocesser. Sverige är
världsledande när det gäller att ta fram patent inom
miljöteknik, patent som för närvarande dessvärre
ofta vidareutvecklas och kommersialiseras i
utlandet. Sverige behöver därför bli bättre på att
utveckla och kommersialisera produkter och tjänster
inom miljöteknik. Sveriges styrka ligger i en
helhetssyn som fokuserar på det ekologiskt hållbara
samhället. Sverige har hela systemlösningar att
presentera avseende hållbara kretslopp inom flera
områden, såsom vatten, avfall och biobränslen, medan
det inom andra områden krävs ytterligare
utvecklingsarbete. För att bibehålla denna
framskjutna position krävs ett ständigt
utvecklingsarbete men även samordning, framtagande
och presentation av nya systemlösningar. Inventering
av resurser och tillgångar inom landet skall matchas
mot exportkrav vilka behöver identifieras genom
omvärldsanalyser. I många delar av världen behövs
stora investeringar för att komma till rätta med de
snabbt ökande miljöproblemen. Här har den svenska
resursbasen synnerligen goda förutsättningar att
erbjuda ekonomiskt och ekologiskt hållbara
lösningar. Samtidigt är den svenska exportvolymen
för närvarande begränsad.
När det gäller politikområdet Utrikeshandel,
export- och investeringsfrämjande sägs att målet är
en effektiv inre marknad och en öppen handelspolitik
i EU, ett förstärkt multilateralt handelssystem inom
Världshandelsorganisationen (WTO) samt ökad svensk
export och ökade utländska direktinvesteringar i
Sverige. Under rubriken Politikens inriktning sägs
att Sverige är en del i den internationella ekonomin
och är för sitt välstånd och sin framtida utveckling
beroende av den globala ekonomiska utvecklingen och
ett omfattande ekonomiskt utbyte med omvärlden.
Detta illustreras av att Sveriges export år 2002
motsvarade omkring 60 % av den totala
varuproduktionen. Regeringens arbete med att
åstadkomma tillväxt och sysselsättning hänger nära
samman med utvecklingen på det internationella
planet. Genom ett aktivt och kraftfullt agerande för
frihandel, för förutsägbara och konkurrensneutrala
spelregler och för en väl fungerande inre marknad
och genom handels- och investeringsfrämjandet bidrar
verksamheten inom politikområdet till att öka den
långsiktiga tillväxttakten i svensk ekonomi, liksom
till att uppnå regeringens sysselsättningsmål.
Sveriges arbete för en friare världshandel förenas
inom den samlade utrikespolitiken med en strävan
efter en ekonomiskt, ekologiskt, jämställd och
socialt hållbar utveckling samt ett förstärkt
handelsrelaterat tekniskt bistånd. Det är av stor
vikt att utvecklingsländerna integreras i
världshandelssystemet och bistås i att utnyttja dess
fördelar. Det är också viktigt att främja företagens
etiska, sociala och miljömässiga ansvar samt att
bekämpa korruption. Sverige är en betydande
handelsnation, även i ett globalt perspektiv, och
har en ledande position inom många branscher, såväl
nya som etablerade. Väl fungerande marknader och ett
väl fungerande regelverk för världshandeln är av
avgörande betydelse för Sveriges ekonomi. Inte minst
viktigt för Sverige är att EU:s inre marknad och det
multilaterala handelsregelverket i WTO fungerar väl,
att Sverige är attraktivt för utländska
investeringar och att den globala ekonomiska
utvecklingen, liksom utvecklingen i närområdet, är
gynnsam.
Beträffande politikområdet Konsumentpolitik sägs
att de nuvarande målen för konsumentpolitiken
fastställdes av riksdagen i november 2001 i enlighet
med propositionen om en handlingsplan för
konsumentpolitiken 2001-2005 (prop. 2000/01:135,
bet. 2001/02:LU2). De övergripande målen för
konsumentpolitiken är följande:
- Konsumenternas ställning och inflytande på
marknaden skall stärkas - inflytandemålet.
- Hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja
sina ekonomiska och andra resurser effektivt -
hushållningsmålet.
- Konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas
- säkerhetsmålet.
- Sådana konsumtions- och produktionsmönster skall
utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och
bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling -
miljömålet.
- Konsumenterna skall ha tillgång till god
vägledning, information och utbildning -
kunskapsmålet.

Målen skall vara styrande för såväl det nationella
konsumentpolitiska arbetet som Sveriges arbete i EU
och andra internationella forum. En ökad välfärd och
en bättre fördelning av resurser är grunden för
regeringens politik. Konsumentpolitiken är ett
viktigt verktyg för att uppnå dessa mål.
Konsumentens val sker inte endast utifrån egen
behovstillfredsställelse, utan också utifrån
miljömässiga och andra etiska hänsyn. Konsumenten
måste ha förutsättningar att göra aktiva val på
marknaden och känna att det är meningsfullt att
välja. God information och ett effektivt skydd är
därvid viktiga medel. Att stödja konsumenterna med
kunskap och information är därför en övergripande
konsumentpolitisk prioritering. Konsumentpolitiken,
vars övergripande inriktning är att konsumenterna
skall vara starka och välinformerade, är en viktig
förutsättning för en fungerande marknadsekonomi.

Konsumentpolitiken är en del av välfärdspolitiken
och skall stödja enskilda människor i deras egenskap
av konsumenter för att ge dem ett större inflytande
och för att få dem att känna sig trygga på
marknaden. Välinformerade konsumenter kan också
bidra till en förbättrad miljö och hållbar
utveckling genom eget agerande vid inköp och
användning av produkter och tjänster. Den svenska
konsumentpolitiken är en del av den europeiska
konsumentpolitiken. Med en ökande gränsöverskridande
handel, bl.a. genom de nya möjligheter som
näthandeln erbjuder, och med en ökad rörlighet
mellan länderna blir betydelsen av en hög skyddsnivå
även på EU-nivå allt viktigare. Konsumentfrågorna är
därför prioriterade i Sveriges EU-arbete.
I den tidigare nämnda propositionen om en
handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005
angavs följande åtta delmål som gäller för perioden
2001-2005 och som tydliggör regeringens
prioriteringar inom ramen för de nämnda fem
övergripande målen för konsumentpolitiken: 1.
Vägledning, information och utbildning; 2.
Inflytande; 3. Finansiella marknader; 4.
Produktsäkerhet och marknadskontroll; 5.
Konsumentforskning; 6. Prisinformation; 7. Nyligen
konkurrensutsatta marknader; 8. Miljö.

Motionerna

I motion 2003/04:N248 (m), med rubriken Ett
företagsklimat i världsklass, redovisas Moderata
samlingspartiets syn i frågan om näringspolitikens
inriktning, dock utan något förslag till
riksdagsbeslut. Partiets politik syftar till att
skapa ett bättre, rikare och tryggare Sverige, där
välfärden förbättras för alla. För detta måste den
ekonomiska tillväxten öka. En politik för
företagande krävs för att stimulera tillväxt, men en
politik för företagande är också en politik för
frihet, säger motionärerna. De påpekar att det inte
finns någon enskild åtgärd som kan ge Sverige ett
företagsklimat i världsklass, utan det krävs ett
antal åtgärder på många områden. En grundbult i den
föreslagna politiken är att ta bort hinder för
företagande. Framgångsrikt företagande handlar om
att hitta nya sätt att kombinera insatsvaror, arbete
och kunnande till varor och tjänster - att höja
produktiviteten - anför motionärerna. De påpekar att
produktiviteten i näringslivet kan öka, antingen
inom existerande företag eller genom att nya företag
tillkommer och gamla försvinner. Därför är det
viktigt att villkoren är goda både för etablerade
företag och för nyföretagande. I Sverige finns
brister på båda områdena, anser motionärerna och
hänvisar till att ägande och huvudkontor ofta
flyttar utomlands samt att nyföretagandet är svagt
och att små företag växer dåligt. I den största
internationella analys av företagsklimat som
genomförts (Global Entrepreneurship Monitor 2002)
får Sverige en bottenplacering, 31:a plats bland de
37 länder som ingår i studien, uppger motionärerna.
För de stora svenska företagen blir Sverige allt
mindre betydelsefullt, säger motionärerna vidare.
Samtidigt behöver Sverige de stora företagen, inte
bara för att de genom investeringar skapar arbete
och tillväxt, utan också för att de skapar
möjligheter för nya företag att etableras och växa
till. Att företag köper upp andra företag och
investerar över nationsgränser är en naturlig följd
av internationaliseringen och av den europeiska
integrationen, menar motionärerna. De anser att
problemet för svenskt vidkommande är att
utflyttningen av ägande, huvudkontor och
investeringar är större än motsvarande flöden åt
andra hållet. Bakgrunden till att ägandet av svenskt
näringsliv i allt större utsträckning ligger
utomlands är dels den svaga kapitalbildningen i
Sverige, dels att det svenska skattesystemet
missgynnar svenska ägare i förhållande till
utländska ägare, anför motionärerna. De uppger att
om de investeringar som består i att företag köper
andra företag räknas bort så investerar svenska
företag mer utomlands än vad utländska företag
investerar i Sverige. För att ägandet av stora
företag, liksom deras huvudkontor, skall finnas i
Sverige och för att svenska och utländska företag
skall välja att investera i Sverige måste villkoren
vara minst lika goda som i andra länder, anför
motionärerna. De anser dock att situationen för små
företag är ännu allvarligare än för de stora
företagen. Sverige har färre små och medelstora
företag i förhållande till sin befolkning än något
annat jämförbart land, konstaterar motionärerna. De
hävdar att det har skett en kraftig nedgång av
nyföretagandet under de senaste åren och hänvisar
till registreringsstatistik från Patent- och
registreringsverket (PRV), enligt vilken det totala
nyföretagandet fallit med en fjärdedel sedan år
1993. Siffrorna för de åtta första månaderna år 2003
pekar på en fortsatt fallande trend.
Två tillkännagivanden begärs i motion 2003/04:N291
(m), nämligen om orsakerna till utflyttningen av
företag och ägande från Sverige och om åtgärder för
ett stärkt företagar- och företagsklimat. Efter
utfallet i folkomröstningen om euron behövs, enligt
motionären, ett stärkt företags- och
företagarklimat, i form av sänkta skatter på arbete,
kunskap, företagande och företagsägande, förenkling
av företagandets regelbörda, ökade satsningar på
vägar och en bättre fungerande skola. En indikation
på bristerna i klimatet för företagande, kunskap och
jobb är, anför motionären, att ca 50 stora svenska
företag förlagts utomlands de senaste åren -
antingen genom flytt av huvudkontor eller genom
utländskt ägande. Cirka 60 000 jobb beräknas ha gått
förlorade under 1990-talet som effekt av att svenska
företag lämnade landet. Andelen utlandsägda företag
som är verksamma i Sverige föll från 43 % år 1993
till 5 % år 2002, säger motionären. Han anser att
debatten om företagsflytt ofta har fokuserats på
enskilda företags agerande men att det centrala är
det politiska ansvaret för det svenska
näringsklimatet.
I motion 2003/04:N388 (m) föreslås ett
tillkännagivande om åtgärder för att stärka
konkurrenskraften. I årets regeringsdeklaration har
stärkt konkurrenskraft satts främst på regeringens
prioriteringslista, vilket är utmärkt, säger
motionären och anser att en tillväxtvänlig politik
måste grundas på att viljan att satsa och arbeta
uppmuntras. Att konkurrenskraften försvagats och
klimatet för nya idéer och entreprenörskap
försämrats framkommer genom PRV:s statistik som
visar färre ansökningar om patent, färre
nyregistreringar av företag och fler avregistrerade
företag, anför motionären. Hon anser att kompetens,
kunskap och idékraft är grunden för stärkt
konkurrenskraft och att denna visas av att företag
vill förlägga sin verksamhet i Sverige i stället för
i andra länder. Politiska beslut kan bidra till
stärkt konkurrenskraft genom privatisering av
tjänster som produceras i offentlig regi, menar
motionären.
Ett tillkännagivande om behovet av fler och
växande företag föreslås i motion 2003/04:A305 (m).
För att skapa förutsättningar för fler och växande
företag krävs en förändrad politik, anför
motionärerna. De menar att det krävs en mängd
förändringar. Regering och riksdag måste göra det
lättare att starta och driva företag genom olika
åtgärder, t.ex. införande av en ny och förenklad
företagsform, borttagande av byråkrati och
regelkrångel i samband med startande och drivande av
företag, avveckling av etableringshinder, skapande
av en ökad rättssäkerhet, införande av en
företagsvänligare miljöbalk och bättre
konkurrensvillkor samt slopande av överbeskattningen
av företagande och investeringar, anför
motionärerna.
I motion 2003/04:Sf326 (fp) begärs ett
tillkännagivande om åtgärder för nya jobb genom
förbättringar för företagande. Genom en ny syn på
företagare och enklare regler för företagande,
sänkningar av arbetsgivaravgifter och av
tillväxtfientliga skatter kan många nya arbeten
uppstå, anför motionärerna. De erinrar om
tjänstesektorns betydelse för nyföretagande och nya
arbetstillfällen. Det finns en stor efterfrågan på
hushållsnära tjänster, men det höga skatteuttaget
hindrar efterfrågan och utbud från att mötas på en
vit marknad, säger motionärerna. De anser att
regelverk och administration kring företag är
krångliga och dåligt anpassade till små företag och
att enkla startpaket bör finnas tillgängliga för
personer som avser att starta företag.
Folkpartiets syn på hur företagsklimatet bör
utformas redovisas också i motion 2003/04:N411 (fp)
- dock utan särskilt förslag till riksdagsbeslut.
Det är företagandet som bär upp välfärden, sägs det
i motionen. Sverige behöver en ny politik som tar
till vara den stora potentialen för företagande och
tillväxt, anför motionärerna. För att uppnå detta
behövs bl.a. sänkta skatter för företag och
företagare, mindre krångel och enklare regler för
företagande och åtgärder för att stärka
konkurrensen. Andelen företagare i Sverige är
fortfarande låg i jämförelse med många andra länder
och antalet företagare har minskat, långsamt men
stadigt, sedan flera år tillbaka, säger
motionärerna. De anser att minskningen dock inte
beror på att det saknas företagsidéer i Sverige och
hänvisar till att svenskarna enligt Europeiska
patentkontoret är bland de mest innovativa i Europa,
räknat efter antalet ansökningar om nya patent i
relation till befolkningsstorleken. Idéer och
patentansökningar leder normalt till att företag
startas, men i Sverige sker detta i mindre
utsträckning än i andra länder, påpekar
motionärerna. Svenska idéer som får patent ger
upphov till arbetstillfällen i andra länder i
stället för i Sverige, sägs det - en utveckling som
måste hejdas. Motionärerna anser att det behövs fler
små och medelstora företag i Sverige, med hänvisning
till att småföretag sägs vara mindre benägna att
säga upp anställda vid en konjunkturnedgång.
I motion 2003/04:N412 (kd) föreslås
tillkännagivanden i fyra avseenden, nämligen om
grundläggande principer för ett gott
näringslivsklimat, om statens roll i
näringspolitiken, om etikens betydelse för en
fungerande marknad samt om näringspolitikens mål.
Kristdemokraternas ekonomiska politik vilar på
grundtanken att arbete och välfärd åt alla bara kan
uppnås genom att ansvarstagande individer, familjer
och företag tillåts att utvecklas och växa med
stabila regler. Det privata näringslivet utgör
grunden för Sveriges välfärd, säger motionärerna. De
menar att en regering som vill åstadkomma ekonomisk
utveckling, förstärkt välfärd och arbetstillfällen
måste bedriva en näringspolitik som stimulerar
enskilda initiativ och företagande, varvid
politikens roll är att skapa en god jordmån för nya
och växande företag. Målet för Kristdemokraternas
näringspolitik är att bygga en långsiktig och stabil
grund för välfärden och sysselsättningen genom ökat
företagande inom sociala och ekologiska ramar,
vilket också står i samklang med Kristdemokraternas
målsättning att uppmuntra ett ökat personligt
ansvarstagande, sägs det. Företag, medarbetare och
huvudkontor flyttar från Sverige till länder som har
ett bättre företagsklimat än Sveriges, anför
motionärerna.
Ett inte oväsentligt problem är en allmän
försvagning av det etiska medvetandet och
rättsuppfattningen, vilket även gäller det
ekonomiska livet, säger motionärerna vidare. De
anser att en sund marknadsekonomi förutsätter en
etisk grund, där faktorer som personligt
ansvarstagande och hederlighet betonas mer. Det
finns tydliga gemensamma drag för de områden där
nyföretagande blomstrar, nämligen tillit och
samarbete, hävdar motionärerna. De konstaterar att
tillit inte är något som skapas genom politiska
beslut, men menar att politiken måste bidra till att
samhällets inneboende tillit förstärks. En central
princip i den kristdemokratiska ideologin är att det
personliga ansvarstagandet måste stärkas. Etik
fungerar som ett fundament för rätt och
lagstiftning, genom att minska behovet av en
krånglig och omfattande lagstiftning samt kostsamma
och komplicerade affärskontrakt, säger motionärerna.
De påpekar att det svenska samhället har byggts upp
kring den etik som den kristna traditionen står för,
bl.a. hederlighet, rättvisa, personligt
ansvarstagande, solidaritet med medmänniskor och
respekt för andras egendom.
Kristdemokraterna föreslår följande mål för
näringspolitiken: Politiken skall främja en hållbar
ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom
fler och växande företag. Det är också viktigt att
regeringen sätter upp konkreta mätbara mål, anser
motionärerna och påpekar att det inom
näringspolitiken finns flera områden där det bör
formuleras målsättningar som är uppföljningsbara.
Som exempel nämns regelförenklingar, där målet
föreslås formuleras så, att företagens kostnader för
den administrativa bördan till följd av regelverk
skall minskas med 15 % under innevarande
mandatperiod. Kristdemokraterna anser också att
regeringen snarast till riksdagen bör lämna förslag
till mål för andel kommersialiserade patent och ett
mål för andel av arbetskraften som skall vara
sysselsatt i privat sektor. Statens roll i
samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och
övervaka spelreglerna på marknaden, att ansvara för
samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa
förutsättningar för långsiktig tillväxt, säger
motionärerna sammanfattningsvis. De menar att när
staten agerar såväl domare som spelare på marknaden
är risken stor att konkurrensen snedvrids och att
investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de
företag som har de bästa förutsättningarna.
Ett tillkännagivande om attityder till företagande
föreslås i motion 2003/04:N346 (kd). Över 700 000
företag har färre än fem anställda och ca 30 % av
arbetskraften arbetar i dessa företag, säger
motionärerna. De påpekar att inte ett enda nytt
storföretag har kommit till i Sverige under de
senaste 30 åren, men att många stora och medelstora
företag har flyttat från Sverige. Kristdemokraterna
vill särskilt arbeta för de små företagens
möjligheter att utvecklas. Under alltför lång tid
har företagare från socialdemokratiskt håll enbart
betraktats som skatteobjekt, hävdar motionärerna. De
menar att attityden inte sällan har varit att de
flesta företagare är potentiella skattesmitare som
behöver hållas efter genom fler och hårdare regler.
Det är förödande för Sveriges utveckling att
Socialdemokraterna har en så negativ
grundinställning till företagande, anför
motionärerna. De uppger att i Sverige finns bara
hälften så många företagare som i flera andra länder
på en jämförbar utvecklingsnivå. De hänvisar till
statistik från ITPS enligt vilken 4 467 företag
försattes i konkurs under det första halvåret 2003,
vilket innebär en ökning med 10 % jämfört med samma
period år 2002. Trots en liten uppgång av
nyföretagande under år 2002 uppvisade nio län
minskningar inom industrisektorn i förhållande till
år 2001, konstaterar motionärerna.
I motion 2003/04:N211 (kd) föreslås ett
tillkännagivande om betydelsen av ett gott
företagsklimat så att företagen stannar kvar i
Sverige. Kristdemokraterna har vid upprepade
tillfällen påtalat vikten av gynnsamma villkor för
små och medelstora företag, erinrar motionären om.
Hon menar dock att betingelserna för storföretagen
inte är mindre viktiga. Vanligtvis är de små
företagen underleverantörer till de större, säger
motionären. Hon påpekar att under de senaste 30 åren
har inga nya storföretag som startats stannat kvar i
Sverige och att idéer som vuxit fram i Sverige
förverkligas i andra länder. Stora företag flyttar,
enlig motionären, ofta till länder som är mer
företagsvänliga - en utveckling som är allvarlig och
måste brytas. Det är av stor vikt att svenska
storföretag får likvärdiga villkor med sina
konkurrenter i andra länder, anför motionären och
nämner såväl ekonomiska garantier som snabba
myndighetsbeslut som exempel på sådana villkor.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att en
ökad tillväxt skall bidra till en ekonomisk
utveckling som är både miljömässigt och socialt
uthållig, anförs det i motion 2003/04:N329 (c).
Tillväxt är ett av samtidens mest omhuldade begrepp,
säger motionärerna. De anser att Centerpartiet utgör
ett undantag bland partierna genom att framhålla ett
underifrånperspektiv på tillväxt. Det betyder att
fokus skall läggas på människorna som
tillväxtskapande faktorer och att tillväxt inte
anses kunna kommenderas fram centralt via
storskaliga strukturer. En metod att definiera
tillväxt är det gängse sättet att mäta ekonomisk
tillväxt, dvs. genom den årliga förändringstakten av
bruttonationalprodukten (BNP), konstaterar
motionärerna. Den regionala motsvarigheten till BNP-
måttet är bruttoregionprodukten (BRP) som mäter
förädlingsvärdet vid samtliga arbetsplatser i en
region. En hög nationell tillväxt förutsätter att
regionernas förädlingsvärden i de olika
näringsgrenarna ökar, påpekar motionärerna. De menar
dock att BNP i sig självt inte är något mått på vare
sig välstånd eller livskraftiga samhällen, eftersom
det utelämnar t.ex. fördelningsaspekter, miljö,
demokrati och livskvalitet. Centerpartiet anser att
en ökad tillväxt skall bidra till en ekonomisk
utveckling som är både miljömässigt och socialt
uthållig, sägs det.
För att skapa tillväxt behövs en tillväxtfrämjande
politik, anför motionärerna vidare. De påpekar att
om Sveriges topplacering i tillväxtligan år 1970
hade bestått, så hade varje familj haft ca 5 000 kr
mer att förfoga över varje månad. Sverige behöver
fler entreprenörer och fler småföretag, eftersom det
är i dessa dynamiska miljöer som jobben skapas och
där som tillväxten uppstår, säger motionärerna. De
bedömer att fler småföretag kommer att fokusera
kring humankapitalet - tjänsteföretag,
upplevelseindustri och kunskapsintensiva företag.
Centerpartiet anser, som nämnts, att tillväxt skapas
av människor, inte av system och strukturer, men för
att detta skall kunna ske behövs det förändringar i
både system och strukturer. I forskning och studier
kring förutsättningarna för företagande och tillväxt
tas begrepp upp som innovationsförmåga, rörlighet,
dynamik, kreativitet, tillit, attityder, förtroende,
kompetensbaserade nätverk, kunskaper, mångfald och
marknadskonfrontation, varvid de fyra förstnämnda
begreppen berör de områden där småföretag är
framgångsrika, säger motionärerna. Småföretagen
anses därför ha en nyckelroll i att skapa tillväxt.
I den tidigare nämnda internationella undersökningen
av entreprenörskap i olika delar av världen (Global
Entrepreneurship Monitor 2002) har ett positivt
samband mellan höga nivåer av entreprenörskap och
hög BNP konstaterats, sägs det. Villkoren för
småföretagande behöver kraftigt förbättras, anser
motionärerna. De menar att det krävs helt andra
attityder än de som råder för närvarande för att
skapa ett läge då människor vågar expandera en
verksamhet eller vågar starta företag. Verket för
näringslivsutveckling (Nutek) har pekat på att väl
fungerande utbildnings- och transportinfrastruktur,
effektiv kapitalförsörjning samt konsekvent
lagstiftning och stödjande regelverk är viktiga för
att småföretag skall kunna starta och verka, erinrar
motionärerna avslutningsvis om.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om näringspolitikens inriktning behandlades
under föregående riksmöte i anslagsbetänkande
2002/03:NU1. Utskottet redovisade sin syn i frågan
och noterade att den låg i linje med den som
redovisades i den då aktuella budgetpropositionen
och med vad som hade överenskommits i överläggningar
mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
I en reservation (m, fp, kd, c) redovisades dessa
partiers gemensamma syn på näringspolitikens
inriktning. Riksdagen följde utskottet.

I regeringsförklaringen den 16 september 2003
inbjöd statsminister Göran Persson till en bred
samverkan med de politiska partierna,
arbetsmarknadens parter och andra centrala
organisationer för att utveckla Sverige (prot.
2003/04:2). Ett program för ett konkurrenskraftigt,
attraktivt och framtidsinriktat Sverige i god
sammanhållning behöver förverkligas, sade
statsministern. Innehållet i ett sådant program
skisserades under följande tio rubriker: 1. Svensk
konkurrenskraft skall hävdas; 2. Sverige skall
utvecklas i sammanhållning; 3. Infrastrukturen skall
länka ihop Sverige; 4. Ett mänskligare arbetsliv och
kamp mot ohälsan; 5. Ungdomars och invandrares
sysselsättning skall öka; 6. Sverige skall vara en
ledande forskningsnation; 7. Villkoren för
entreprenörskap förbättras; 8. Nya
tillväxtmöjligheter i Östersjöregionen skall tas
till vara; 9. Modern teknik skall driva fram en
miljömässigt hållbar utveckling; 10. Exporten skall
öka och internationaliseringen tas till vara.
Vid den allmänpolitiska debatten i oktober 2003
debatterades inriktningen av näringspolitiken under
rubriken Näringsliv av näringsminister Leif
Pagrotsky och företrädare för samtliga övriga
partier (prot. 2003/04:14).
De aviserade tillväxtsamtalen inleddes den 9
november 2003 då Svenskt Näringsliv, Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) och Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO) var inbjudna. Fyra
ämnesområden var föremål för diskussion, nämligen
skatte- och konkurrensfrågor, ohälsan, möjligheter
att få in fler invandrare på arbetsmarknaden samt
det minskade förtroendet för näringslivet.
I regeringsförklaringen angavs under rubriken
Villkoren för entreprenör-skap förbättras att
Stiftelsen Industrifonden skall utvecklas för att
öka tillgången på riskkapital i tidiga skeden. I den
nyssnämnda allmänpolitiska debatten om
näringspolitiken sade näringsminister Leif Pagrotsky
att den privata riskkapitalmarknaden präglas av
våldsamma svängningar och att det i stället behövs
mer långsiktighet och stabilitet. Därför kommer
staten att ta ansvar för att stärka försörjningen av
s.k. såddkapital. Han räknade med att ett par hundra
miljoner kronor per år med början den 1 juli år 2004
skall kunna mobiliseras. Han aviserade att
regeringen skall tillsätta en förhandlingsman som
tillsammans med Industrifonden skall ta fram ett
förslag till hur Industrifonden kan delas i två
delar - ett aktiebolag som fortsätter med den
nuvarande verksamheten och en stiftelse. Den
sistnämnda skall ges i uppdrag att understödja
sådana företag som befinner sig i ett mycket tidigt
skede, där det för närvarande är nästan omöjligt att
hitta investerare, uppgav han. Stiftelsen skall
tillföras så mycket kapital att den kommer att kunna
investera cirka en kvarts miljard kronor per år.
Stiftelsen kommer att samarbeta genom avtal med de
regionala teknikbrostiftelserna. Genom denna
satsning stärks den svagaste länken i den svenska
riskkapitalkedjan, anförde näringsministern. I
dagarna har näringsministern utsett direktör Claes
de Neergard till förhandlingsman med uppgift att
tillsammans med Industrifonden,
teknikbrostiftelserna, Almi Företagspartner AB och
Stiftelsen Innovationscentrum utarbeta detaljerna
kring den nämnda statliga satsningen på riskkapital.
Företrädare för ITPS och Nutek har inför utskottet
presenterat den rapport om näringsklimatet i Sverige
(A 2003:9) som myndigheterna gemensamt har tagit
fram och som publicerades sommaren 2003.
Vidare har företrädare för Forum för
småföretagsforskning inför utskottet informerat om
och lämnat synpunkter på effekterna av insatser för
småföretagsutveckling.

Utskottets ställningstagande

Utskottets syn på näringspolitikens inriktning
ligger i linje med den som redovisas i
budgetpropositionen och med vad som har
överenskommits i överläggningar mellan regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Vägledande för den näringspolitik som skall
bedrivas är att den skall bidra till att skapa
förutsättningar för tillväxt, sysselsättning och
välfärd i hela Sverige. Det är viktigt att
understryka att tillväxten skall vara ekonomiskt,
ekologiskt och socialt hållbar.
En ökad ekonomisk aktivitet genom nya företag och
fler företag som växer är grundläggande för att
främja tillväxten. Denna är i sin tur en
förutsättning för att arbetstillfällen och välfärd
skall kunna värnas och utvecklas. Näringspolitiken
är inriktad på att antalet nystartade företag,
liksom antalet personer som är företagare, skall
öka. Konjunktursituationen gör att utformningen av
näringspolitiken blir ännu viktigare om målen skall
kunna uppnås.
Ökat företagande är av stor betydelse för den
svenska tillväxten och sysselsättningen. Regeringen
arbetar med att utveckla gynnsamma förutsättningar
för företagandet, både för att öka nyföretagandet
och för att få redan etablerade företag att växa.
Särskilt prioriterade områden inom näringspolitiken
är insatser för att tillförsäkra utbud av kapital
(särskilt i tidiga utvecklingsfaser), åtgärder som
gynnar ökat entreprenörskap, tydligare och
tillgängligare information och rådgivning samt
enklare regler för företagare, enklare
administrativa rutiner vid företagsstart, gynnsamma
konkurrensvillkor samt insatser inom bl.a. design
och miljödriven näringslivsutveckling för ökad
konkurrenskraft. Utskottet ställer sig positivt till
den (tidigare nämnda) planerade förändringen av
Industrifondens verksamhet, som innebär att
Industrifonden skall delas upp i två delar, där den
ena avses få ansvar för såddfinansiering med ett
kapital på i storleksordningen 200-250 miljoner
kronor. Förändringen bör kunna ge förutsättningar
för att bidra till en lösning av de problem en del
småföretag kan ha att finna finansiering i tidiga
utvecklingsskeden.
I flera av de här aktuella motionerna framställs
situationen för företagandet i allmänhet och
nyföretagandet i synnerhet som mycket
otillfredsställande. Detta är inte den bild som
utskottet har och heller inte den bild som
framkommer i olika statistikkällor, undersökningar
och rankningslistor. Utskottet anser generellt sett
att man bör inta en kritisk och försiktig hållning
till rankningslistor, men vill ändå peka på några
sådana som har kommit under senare tid. OECD
publicerar vartannat år en jämförande undersökning
(Science, Technology and Industry Scoreboard). Den
senaste, som avser år 2003, innehåller över 200
indikatorer på olika områden. När det gäller
forskning och utveckling, venture capital
(riskkapital till onoterade företag), utbildning och
patentansökningar inom vetenskap och teknik visar
indikatorerna på att Sverige ligger bra till
internationellt.
Världsbanken har vidare i en rapport (Doing
business 2004 - understand-ing regulation) jämfört
130 länder på basis av kvantitativa indikatorer som
gäller regler för näringslivet. Undersökningen visar
att länder med höga inkomster reglerar näringslivet
mindre än länder med låga inkomster. Sverige tillhör
de tio länder som reglerar affärslivet minst. Andra
länder är bl.a. Australien, Kanada, Danmark,
Nederländerna, Nya Zeeland och Storbritannien.
Sverige tillhör också de tio länder som har de i
praktiken bäst fungerande regleringarna. Sverige är
vidare, enligt rapporten, ett av de länder där det
är enklast att starta företag. Sverige kommer på en
delad tredje plats bland de 130 länderna när det
gäller antal procedurer som krävs för en
företagsstart och på 12:e plats när det gäller antal
dagar det normalt tar att starta ett företag.
Ytterligare en internationell studie med relevans
i detta sammanhang är den granskning (Global
Competitiveness Report) som den internationella
näringslivsorganisationen World Economic Forum
publicerar årligen och som redovisar
tillväxtutsikterna i ett antal länder. I den senaste
rapporten, som publicerades i november 2003 och
omfattade 102 länder, redovisades två olika
jämförelseindex. Det första indexet (Growth
Competitiveness Index) avser att analysera ländernas
potential att uppnå hållbar ekonomisk tillväxt på
både medellång och lång sikt och är baserat på tre
huvudfaktorer, nämligen teknologisk tillväxt,
makroekonomiska villkor och kvaliteten på offentliga
institutioner. Sverige behöll där sin tredje plats
från år 2002, efter Finland och Förenta staterna.
Det andra indexet (Business Competitiveness Index)
mäter ett lands förmåga att utnyttja aktuella
resurser för att skapa välstånd och baseras på två
huvudfaktorer, nämligen företagens operativa och
strategiska nivå samt näringslivsklimatet. I detta
avseende förbättrade Sverige sin position från år
2002 från sjätte till tredje plats, också här efter
Finland och Förenta staterna.
Utskottet vill också något beröra olika
antalsuppgifter rörande nyföretagande och totalt
företagande som det refereras till i propositionen
och i motionerna och som återgetts i det föregående.
Den officiella statistiken om nyföretagande är den
som publiceras årligen av ITPS i samarbete med SCB,
och där den senaste avser år 2002. Antalet genuint
nystartade företag år 2002 uppgick till 37 430
företag, vilket var en ökning med 5,4 % jämfört med
år 2001 då antalet nystartade företag uppgick till
35 517. De senaste fem åren, 1998-2002, har
nyföretagandet i genomsnitt legat på drygt 36 300
nya företag per år. I flera motioner refereras i
stället till den statistik som Stiftelsen Jobs and
Society tar fram och som presenteras i
Nyföretagarbarometern 6 gånger per år. Uppgifterna
hämtas från Patent- och registreringsverket (PRV)
och omfattar antalet nyregistrerade företag. Enligt
denna statistik har antalet nyregistrerade företag
under år 2002 minskat med 0,6 % jämfört med år 2001.
Skillnaderna mellan Jobs and Societys statistik och
ITPS:s statistik förklaras med följande tre
omständigheterer: Jobs and Societys statistik visar
alla företag som nyregistrerats hos PRV, dvs. även
företag som byter ägare och bolagsform; omkring 36 %
(år 2002) av alla enskilda företag är inte
registrerade hos PRV och kommer därför inte med i
Jobs and Societys statistik; ITPS utesluter företag
inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske samt
fastighetsförvaltning, eftersom de nyregistreringar
som görs avseende dessa näringsgrenar i allmänhet är
övertagande av verksamhet och inte genuint
nystartade företag. Sammanfattningsvis anser
utskottet att den statistik som bör användas när man
diskuterar utvecklingen av nyföretagandet är den
officiella statistik som tas fram av ITPS och SCB.
Även när det gäller det totala antalet företag
refereras det till olika uppgifter i propositionen
och i vissa motioner. Detta beror dock på att olika
avgränsningar görs. I propositionen sägs t.ex. att
541 000 företag bedrev näringsverksamhet under år
2002, medan det i en motion talas om att över 700
000 företag har färre än fem anställda. I den
förstnämnda siffran har emellertid företag inom
jordbruk, skog och fiske samt finansiell verksamhet
exkluderats, medan dessa sektorer ingår i den
sistnämnda sifferuppgiften.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla att
Sverige totalt sett har ett modernt och bra
företagsklimat, som dock kan bli bättre, speciellt
för de små företagen. Sverige skall inte konkurrera
med låga löner och okvalificerade arbeten utan med
kunnande, kompetens och ett högt tekniskt innehåll i
tjänste- och varuproduktionen. I den näringspolitik
som krävs för framtiden ingår olika delar som berörs
i vissa av de här aktuella motionerna. Ett område
avser olika åtgärder för att främja förnyelse av
näringslivet. Det rör sig om teknikspridning,
kompetensutveckling och innovationsfrämjande
åtgärder. Vidare måste lönsamheten för investeringar
i företag ligga på en rimlig nivå och hinder för en
tillfredsställande kapitalförsörjning till framför
allt små, växande företag undanröjas. En effektiv
konkurrens är också av stor betydelse, såväl för de
små företagen som för konsumenterna. Till frågan om
förenklingar för småföretagen återkommer utskottet i
följande avsnitt.

Med det anförda avstyrker utskottet
samtliga här aktuella motioner i
berörda delar.

Regelförenkling

Utskottets förslag i korthet:

Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse med
redogörelse för regelförenklingsarbetet till
handlingarna och avslå motionsyrkanden på
området. Utskottet anser att regelförenkling
är av största vikt för att Sverige skall
kunna utvecklas som företagarnation och att
regeringen bedriver ett ambitiöst arbete i
denna fråga. Intrycket är också att de mål
och ambitioner som kom till uttryck i
riksdagens tillkännagivande hösten 2002 om
intensifiering av regelförenklingsarbetet
skall kunna uppnås. Jämför reservation (m,
fp, kd, c).

Skrivelsen

Inledning

I regeringens skrivelse 2003/04:8 lämnas en
redogörelse för regeringens regelförenklingsarbete
och regeringens handlingsplan för att minska den
administrativa bördan för företag. Regeringen lämnar
även en redogörelse för myndigheternas tillämpning
under år 2002 av förordningen (1998:1820) om
särskild konsekvensanalys av reglers effekter för
små företags villkor.

Regeringens handlingsplan för minskad
administrativ börda

I budgetpropositionen för år 2003 (prop. 2002/03:1)
anmälde regeringen att den avsåg att ta fram ett
nytt mål för att minska den administrativa bördan
för små företag och att den samtidigt skulle
redovisa en handlingsplan för att uppnå detta mål.
Vidare redovisades ambitionen att en första mätning
av den administrativa bördan skulle genomföras under
år 2003. I december 2002 tillkännagav riksdagen
(bet. 2002/03:NU1) att regeringen bör sätta upp ett
kvantitativt mål för regelförenklingsarbetet, i
syfte att redan under innevarande mandatperiod
påtagligt minska företagens administration av
regelverket. Vidare innehöll riksdagens
tillkännagivande att en genomgång av hela det
regelverk som berör företagandet skall göras under
mandatperioden så att onödiga och krångliga regler
kan tas bort. Slutligen innebar riksdagens uttalande
att regeringen under år 2003 bör inge anmälan till
OECD med begäran om granskning av
regelförenklingsarbetet.

Under år 2002 prioriterades en systematisk
granskning av alla förslag på nya och ändrade regler
inom Regeringskansliet. Därefter har arbetet
koncentrerats på att ta fram ett handlingsprogram
för att minska den administrativa bördan och att
ompröva de befintliga reglerna. Som en inledning av
detta arbete höll näringsminister Leif Pagrotsky ett
seminarium med generaldirektörer och tjänstemän från
33 myndigheter. Regeringens handlingsplan för att
minska den administrativa bördan består av flera
olika delar. Granskningen av nya och ändrade lagar
och förordningar kommer att fortgå med oförminskad
kraft. Utbildningar i regelförenklingsarbete för
tjänstemän inom Regeringskansliet, övriga
myndigheter och kommittéväsendet kommer att anordnas
även fortsättningsvis. Att påverka hur
regelförenklingsarbetet bedrivs inom EU har också
hög prioritet. Härutöver innehåller handlingsplanen
en rad nya åtgärder.
För det första kommer de olika departementen och
berörda myndigheter att ges i uppdrag att göra en
genomgång av de regelverk som berör företagandet och
att presentera konkreta åtgärdsplaner för att minska
den administrativa bördan. Regeringens förhoppning
är att detta skall visa sig vara ett effektivt sätt
att förenkla de befintliga regelverken. För att
uppnå ett kraftigt genomslag är ansatsen bred och
åtgärdsplanerna kommer att kunna inkludera insatser
som innehåller följande:
- förenklingar av nationella och internationella
regler,
- färre och enklare blanketter,
- bättre service och tillgänglighet hos
myndigheterna,
- effektivare administration inom och mellan
myndigheter,
- IT-lösningar som förenklar små företags
kontakter med myndigheter,
- förkortning av handläggningstiderna vid
tillståndsgivning.

För att stimulera framtagandet av konkreta åtgärder
på departements- och myndighetsnivå kommer
Näringsdepartementet att genomföra ett antal
seminarier. Dessutom kommer näringsministern att med
berörda generaldirektörer genomföra ett
uppföljningsmöte i slutet av år 2003.
Åtgärdsplanerna kommer att sammanställas och
redovisas till riksdagen under hösten 2004.

För det andra kommer ett kvantitativt mått för den
administrativa bördan att tas fram. Institutet för
tillväxtpolitiska studier (ITPS) gavs i juni 2002 i
uppdrag att utveckla en metod som gör det möjligt
att mäta den administrativa börda som regelverken
medför för företagen. ITPS har studerat existerande
mätmetoder i de länder som kommit längst på området,
nämligen Nederländerna, Danmark och Belgien. ITPS
har identifierat två olika ansatser när det gäller
mätmetoder - dels en "top-down-ansats", som innebär
att man studerar företaget för att ta reda på vilka
regler det träffas av och hur stor administrativ
börda dessa ger upphov till (sker vanligtvis genom
enkätundersökningar), dels en "bottom-up-ansats",
där man i stället går igenom ett lagstiftningsområde
paragraf för paragraf och kartlägger vilka
informationsaktiviteter reglerna ger upphov till hos
företagen och utifrån dessa beräknas den
administrativa bördan. Den metod som används i
Nederländerna benämns Mistral (Measuring Instrument
Administrative Burdens) och anses vara den mest
tillförlitliga men också den mest komplicerade och
kostsamma. Metoden har en "bottom-up-ansats" och går
ut på att, med hjälp av revisorer och andra
nyckelpersoner i företagen, göra uppskattningar av
den administrativa bördan för varje regel. På det
sättet kan utvecklingen av den administrativa bördan
följas regel för regel och myndighet för myndighet.
I Danmark används branschspecifika enkäter som
skickas ut till ett stort antal företag. Metoden som
används i Danmark har en "top-down-ansats" och är
billigare men anses av ITPS ha lägre grad av
tillförlitlighet. Den metod som används i Belgien -
men som fortfarande befinner sig på ett pilotstadium
- går ut på att alla nya regler analyseras för att
klargöra vilka administrativa åtgärder företagen
måste vidta. Varje regel förses därefter med ett
index, enligt en förutbestämd nyckel.
ITPS har föreslagit att en svensk variant av
Mistralmodellen skall användas. Myndigheten
konstaterar vidare att kostnaderna är svåra att
uppskatta och att det är nödvändigt med ytterligare
utvecklingsarbete och en pilotmätning, innan
reguljära mätningar kan påbörjas. ITPS:s förslag har
remissbehandlats. I stort sett samtliga
remissinstanser anser att det är viktigt att mäta
företagens administrativa börda till följd av
regelverken och tillstyrker framtagandet av en
mätmetod. Ingen remissinstans motsätter sig
framtagandet av en mätmetod. En majoritet av
remissinstanserna förordar ITPS:s val av ansats,
dvs. bottom-up-ansatsen, däribland
Ekonomistyrningsverket, Arbetsmiljöverket,
Jordbruksverket, Lantbrukarnas riksförbund (LRF),
Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR) och
Svensk Handel. Majoriteten anser dock att mätmetoden
måste konkretiseras ytterligare och framhåller
nödvändigheten av att först genomföra en noggrann
pilotstudie för att uppnå en tillförlitlig metod.
Flera remissinstanser anser att det föreligger risk
för dubbelräkning av kostnader eftersom en aktivitet
kan täcka flera lagstiftningsområden. Ett flertal
remissinstanser anser att mätmetoden bör utformas på
ett sätt som möjliggör jämförelser med andra länder.
Statskontoret, Statistiska centralbyrån (SCB),
Riksskatteverket (RSV) och Vägverket avstyrker
ITPS:s val av metod och förordar i stället andra
alternativ. SCB anser bl.a. att fördelarna med
"bottom-up-ansatsen" kan ha överskattats och att
kostnaderna kan ha underskattats. Även RSV anser att
den arbetsinsats och kostnad som föranleds av
metoden inte står i rimlig proportion till de
resultat som den kan förväntas ge. SCB och RSV
presenterar egna förslag på hur en alternativ modell
kan utformas. Statskontoret förordar att Sverige
verkar för att utveckla och sprida tillämpningen av
OECD:s metoder. Ett flertal av remissinstanserna
anser att den valda definitionen av administrativ
börda är otillräcklig. Flera remissinstanser har
synpunkter på begreppet tvingande information,
vilket anses utesluta bl.a. allmänna råd och regler
som styr rätten till jordbruksstöd.
Regeringen delar uppfattningen att den av ITPS
föreslagna metoden behöver utvecklas och
konkretiseras innan den kan användas i praktiken.
Regeringen är angelägen om att den metod som tas
fram blir tillförlitlig. Regeringen kommer under
hösten 2003 att ge ett uppdrag i syfte att
vidareutveckla och konkretisera mätmetoden och
genomföra en pilotmätning, som skall påbörjas under
år 2003. En mätning med en färdigutvecklad metod
skall göras under år 2004. Som tidigare aviserats
kommer regeringen att sätta upp ett kvantitativt mål
för att minska den administrativa bördan. Målet
kommer att redovisas så snart en tillförlitlig
mätmetod är framtagen.
Slutligen har regeringen lämnat in en anmälan till
OECD för en genomgång av regelreformeringsarbetet i
Sverige.

Praktiska erfarenheter och resultat

Arbetet med regelförenkling är främst av långsiktig
karaktär, sägs det i skrivelsen. Det handlar till
stor del om perspektiv- och attitydförändringar
såväl vid framtagandet av nya regler som vid
omprövning av de befintliga regelverken. Inom
Regeringskansliet har medvetandegraden vad gäller
små företags villkor höjts genom användning av
konsekvensanalyser. Fortfarande finns det dock en
stor utvecklingspotential att ta till vara. Detsamma
gäller för myndigheter och kommittéväsendet. Även
kommunerna ansvarar för hantering och tillämpning av
regler som berör företag. Inom kommunernas
ansvarsområde ligger att ge olika tillstånd och att
utöva tillsyn.

Beträffande insatser i Regeringskansliet under år
2002 noteras att det inom Regeringskansliet finns en
särskild grupp, Simplex, som har till uppgift att
identifiera befintliga regler som är i behov av
förenkling, att granska alla nya förslag till regler
som tas fram inom Regeringskansliet och att ge stöd
och råd i arbetet med att ta fram konsekvensanalyser
av regelförslag. Utöver det arbete som Simplex
bedriver sker, liksom tidigare, en kontinuerlig
översyn av reglerna av de ansvariga departementen.
Förenklingar av befintliga regler ses som den stora
utmaningen. I varje enskilt fall måste en avvägning
göras mellan syftet med regeln och nyttan med en
förenkling. Arbetet med regelförenkling pågår inom
hela Regeringskansliet. I skrivelsen redovisas några
exempel på genomförda regelförenklingar vid olika
departement.
När det gäller förslag till nya eller ändrade
lagar och förordningar noteras i skrivelsen att
fr.o.m. april 2001 t.o.m. april 2003 har totalt 105
konsekvensanalyser genomförts inom
Regeringskansliet. Det är de berörda
fackdepartementen som ansvarar för att en
konsekvensanalys tas fram. I normalfallet har en
sådan analys genomförts redan innan Simplex får
förslaget för granskning. Kravet på
konsekvensanalyser har lett till att de olika
departementen i ökad utsträckning uppmärksammar
förslagens effekter på små företag. Simplex bidrar
till att ytterligare lyfta fram och konkretisera
dessa effekter. Regeringens bedömning är att detta
sammantaget haft en avgörande betydelse för den
slutgiltiga utformningen av ett stort antal lagar
och förordningar.
En allt större del av den svenska regelmängden har
sitt ursprung i regler som förhandlats fram på EU-
nivå. Det blir därför allt viktigare att
konsekvenserna för företagen beaktas på ett tidigt
stadium i förhandlingsprocessen, då det fortfarande
finns utrymme att få gehör för ändringsförslag. För
att möjliggöra detta har en ny mall introducerats
för hur ståndpunkter i EU-frågor skall tas fram. Av
mallen framgår att konsekvenserna för bl.a.
företagen, liksom kommissionens konsekvensanalys,
skall analyseras.
I uppgifterna för Simplex ingår att ge stöd och
råd till Regeringskansliet, myndigheter och
kommittéväsendet i arbetet med konsekvensanalyser.
Det utbildningsarbete som genomfördes tillsammans
med näringslivet under åren 2001 och 2002 kommer att
fortsätta, om än i mindre omfattning, under de
kommande åren. Simplex har särskilda genomgångar med
de kommittéer som kan förväntas komma med
regelförslag med bäring på företag. I ett antal
utredningar deltar företrädare för Simplex som
experter.
Beträffande myndigheternas rapportering enligt
förordningen (1998:1820) om särskild
konsekvensanalys av reglers effekter för små
företags villkor anges att totalt 42 myndigheter har
lämnat en sådan rapportering. Denna förordning,
Simplexförordningen, föreskriver att myndigheterna
årligen skall rapportera till regeringen om det
gångna verksamhetsårets arbete med särskilda
konsekvensanalyser. Enligt förordningen skall
myndigheterna när de överväger nya eller förändrade
regler som kan ha betydelse för små företags
arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller
villkor i övrigt göra en konsekvensanalys. Det är
således upp till myndigheten att avgöra dels om en
särskild konsekvensanalys skall genomföras, dels om
en årsrapport skall inges. Myndigheterna uppmanades,
i samband med årsredovisningen, att kortfattat
redovisa de tre viktigaste åtgärderna som de
genomfört under år 2002 och som har medfört en
minskad administrativ börda för små företag.
Myndigheterna har även haft i uppgift att redovisa
om de aktuella åtgärderna lett till en minskad
administration hos den egna myndigheten. I
skrivelsen redovisas några exempel från
myndigheternas årsrapporteringar. Det gäller
Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen,
Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen,
Jordbruksverket och Inspektionen för strategiska
produkter.
Ett flertal myndigheter anger att samråd sker med
berörda företag i form av möten vid planering av ett
föreskriftsarbete, under arbetets gång, genom
remissförfarande och i viss mån i samband med
styrelsebehandling. Många myndigheter anger också
att samråd regelmässigt sker med Näringslivets nämnd
för regelgranskning. Av de 42 myndigheter som har
rapporterat till regeringen uppger 32 myndigheter
att de sammantaget har infört eller ändrat i 123
föreskrifter och allmänna råd som har konsekvenser
för företag. Myndigheterna har upphävt 111
föreskrifter och allmänna råd. Motsvarande siffror
för år 2001 var 377 respektive 136, baserade på
rapporter från 46 myndigheter. Skillnaden mellan
åren i antal myndigheter som har ingett en
årsrapport beror främst på att myndigheterna inte
utger föreskrifter och allmänna råd med bäring på
små företag varje år. Sammanfattningsvis har
myndigheterna under år 2002 infört 67 % färre
föreskrifter och allmänna råd samtidigt som de har
upphävt 18 % färre föreskrifter jämfört med år 2001.
De 10 myndigheter som inte har lämnat någon
rapportering uppger att de varken har infört, ändrat
eller upphävt några föreskrifter eller allmänna råd
under år 2002.
I skrivelsen lämnas exempel på myndigheternas
arbete med förbättrad service och tillgänglighet.
Under år 2002 har flera projekt initierats för att
förbättra myndigheternas service och information
till företag. Försöksverksamheten med servicedialog
och serviceåtaganden har slutförts. I rapporten
Lyssna för att lära och lova - Utvärdering av en
försöksverksamhet med servicedialog och
serviceåtaganden (Statskontorets rapport 2003:9)
redovisades resultatet. Arbetet med 24-
timmarsmyndigheter har redovisats i rapporten
Samverkande 24-timmarsmyndigheter - Sammanhållen
elektronisk förvaltning (Statskontorets rapport
2003:18). En formkravsöversyn har genomförts och en
rapport, Formel - Formkrav och elektronisk
kommunikation (Ds 2003:29), har överlämnats till
regeringen.
Under rubriken Elektronisk förvaltning sägs att
gemensamt för ett flertal myndigheter är att de
arbetar aktivt med IT-lösningar för att kunna
erbjuda företagen service på myndighetens webbplats.
En utökad användning av IT-lösningar innebär
kostnads- och tidsbesparingar såväl för företagen
som för myndigheterna, t.ex. lägger de flesta
myndigheter numera ut sina förslag till
föreskriftsändringar på sina webbplatser under
remisstiden. Regeringen har satt upp som mål att
samtliga tjänster som kostnadseffektivt kan erbjudas
elektroniskt skall tillhandahållas på detta sätt. En
omedelbar förbättring när myndigheterna inför
enklare informationstjänster på webbplatser är att
de blir tillgängliga dygnet runt. Många ärenden
ställer krav på samverkan mellan flera myndigheter.
Med elektroniskt informationsutbyte kan den
handläggande myndigheten automatiskt inhämta
information som redan finns i offentliga register
direkt från den registerförande myndigheten utan att
behöva gå omvägen via den sökande. På detta sätt kan
den administrativa bördan på den sökande minskas
samtidigt som handläggningen förenklas och
handläggningstiderna förkortas.
Företagsregistrering (www.foretagsregistrering.se)
är ett samarbete mellan Patent- och
registreringsverket och Riksskatteverket för att ge
en förbättrad service till företagare, noteras det i
skrivelsen. Genom att erbjuda en kontaktpunkt och
genom att göra det möjligt med elektroniska
anmälningar uppnås förenklingar för företagen. På
webbplatsen kan företagen få information om
företagsregistrering och företagande, anmäla och
ändra uppgifter för mervärdesskatteregistrering och
arbetsgivaravgifter, ansöka om eller återkalla F-
skatt eller FA-skatt och lämna uppgifter för att få
beslut om debiterad preliminärskatt vid
nyregistrering. Nuteks Internetportal
Företagarguiden (www.fore-tagarguiden.se) ger
information och service från drygt 30 myndigheter.
Startlinjen hos Nutek lämnar information och
vägledning per telefon, e-post och webbplats
(www.nutek.se/startlinjen) till personer som tänker
starta företag. Under år 2002 har Statens
energimyndighet fortsatt utvecklingen av system som
anpassas för att uppfylla kraven på 24-
timmarsmyndigheten, bl.a. genom att kunderna själva
matar in information och kompletteringar via
Internet.
När det gäller kommittéernas redovisning av
arbetet med särskild konsekvensanalys sägs i
skrivelsen att samtliga kommittédirektiv skall
beredas gemensamt med Simplex. Medverkan i
beslutsprocessen redan när utredningar tillsätts är
nödvändig för att kunna säkerställa att
småföretagsperspektivet blir en naturlig del i
utredningsarbetet. Vid granskning av
kommittédirektiv identifierar Simplex vilka
utredningar som bör göra en särskild
konsekvensanalys. För dessa utredningar anges i
direktiven att analysen skall göras i samråd med
Näringslivets nämnd för regelgranskning. Under år
2002 har detta angetts i 15 kommittédirektiv.

Regelförenkling ur ett internationellt
perspektiv

Regelförenkling är ett område som fått allt större
uppmärksamhet under de senaste åren, sägs det i
skrivelsen. Länderna inom OECD arbetar med frågan på
olika sätt. I vissa länder är regelförenkling en del
av förvaltningspolitiken med det huvudsakliga målet
att effektivisera offentliga verksamheter i
medborgarnas och företagens tjänst, medan den i
andra länder är en del av näringspolitiken och
syftar till att förbättra förutsättningarna för
tillväxt och sysselsättning. Inom ramen för den s.k.
Lissabonstrategin ses regelförenkling och
regelförbättring som viktiga instrument för att
modernisera EU. Oberoende av det övergripande målet
med regelförenkling är förutsättningarna och viljan
att kunna lära av varandra länderna emellan mycket
stor. Förutom samarbetet inom EU och OECD samt genom
ett informellt nätverk av ansvariga tjänstemän för
regelförenkling inom EU-länderna (Directors for
Better Regulation) är bilaterala direktkontakter
viktiga för att överföra erfarenheter till
Regeringskansliet.

När det gäller regelförenkling inom EU sägs i
skrivelsen att från svensk sida har denna fråga
prioriterats som en del av EU:s modernisering.
Europeiska rådet uppmanade i Lissabon år 2000 EG-
kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för
sina respektive befogenheter senast år 2001 utarbeta
en strategi för ytterligare samordnade åtgärder för
att förenkla bestämmelser. EU:s
förvaltningsministrar tillsatte i november 2000 en
rådgivande grupp med experter på regelförenkling
från samtliga medlemsstater, den s.k.
Mandelkerngruppen. Gruppen lade i november 2001 fram
sin slutrapport med en handlingsplan för
regelförenkling för EU. Uppföljningen av Mandelkern-
gruppens rekommendationer har skett i en särskild
expertgrupp som tillsattes våren 2002. Kommissionen
presenterade ett regelförbättringspaket i juni 2002,
i vilket ingår en handlingsplan för bättre och
enklare regler. Paketet har en nära koppling till
vitboken om EU:s styrelseformer och har en bred
ansats med sikte på all gemenskapslagstiftning och
hela lagstiftningsprocessen. Som en följd av
regelförbättringspaketet har en metod för en ny,
fördjupad konsekvensanalys utarbetats. Analysen
redogör för regelförslagens effekter på olika
dimensioner av hållbar utveckling och ersätter
tidigare använda sektorsanalyser. I sitt årliga
arbetsprogram publicerar kommissionen vilka förslag
som kommer att föregås av denna nya typ av analys.
Initiativen i kommissionens handlingsplan
behandlar hur ny lagstiftning på gemenskapsnivå
skall bli bättre. Företagens största börda härrör
emellertid från existerande lagstiftning, varför
förenklingar och modernisering av denna är
angelägna. EU:s inititativ för förenklad
lagstiftning på den inre marknaden, det s.k. SLIM-
programmet (Simpler Legislation in the Internal
Market), startade år 1996. Alltifrån direktiv om
prydnadsväxter till direktiv om mervärdesskatt har
behandlats i mindre arbetsgrupper som lagt förslag
på förenklingar som sedan kommissionen, efter
omarbetning, har presenterat för rådet och
parlamentet - en metod som har visat sig vara både
resurskrävande och tidsödande. SLIM kompletterades i
februari 2003 med ett flerårigt program för
förenkling av gällande regelverk, som är avsett att
leda till en minskning med 25 % av antalet berörda
sidor, som för närvarande uppgår till ca 97 000. Ett
annat initiativ inom EU är Europeiska
företagspanelen (European Business Test Panel),
vilket är ett initiativ av kommissionen för att
förbättra och förenkla gemenskapens regler. Panelen
kommer att bestå av 3 000 företag, varav 126 skall
vara svenska. Deltagande företag kommer regelbundet
(6-8 gånger per år) att få ta del av förslag till ny
EG-lagstiftning och lämna synpunkter på t.ex. vilka
administrativa bördor och kostnader som förslagen
skulle kunna ge upphov till. Urvalet av företag är
slumpmässigt och innehåller alla typer av företag,
från enmansföretag till företag med fler än 250
anställda. Tjänstemän ansvariga för regelförenkling
i de olika EU-länderna ingår i det tidigare nämnda
informella nätverket Directors for Better
Regulation, vars möten används i första hand för
erfarenhetsutbyte och jämförelse av resultat kring
regelförenklingsfrågor.
Regelförenkling har också uppmärksammats inom
OECD, varvid värdet av enklare och bättre regler har
framhållits. OECD:s checklista från år 1995 utgör
utgångspunkt för den checklista Simplex tillämpar.
Regeringen deltar aktivt i OECD:s arbete om
regelförenkling. OECD granskar medlemsländernas
regelreformeringsarbete efter anmälan från landet i
fråga (OECD Regulatory Reform Review). Ett tjugotal
länder har hittills genomgått eller genomgår en
sådan granskning. Av de nordiska länderna har
Danmark, Norge och Finland genomgått en granskning
varvid de båda sistnämndas avslutades våren 2003.
Sverige lämnade i mars 2003 en anmälan om granskning
av sitt regelreformeringsarbete. En granskning av
OECD ställer inte obetydliga krav på att
Regeringskansliet avsätter personal och resurser
under ca 18 månader.
När det gäller regelförenkling inom Norden sägs i
skrivelsen att utbyte av erfarenheter mellan
tjänstemän på nordisk nivå är viktigt. De nordiska
länderna har kommit olika långt, samtidigt som det
finns stora likheter i de yttre förutsättningarna
för regelförenklingsarbetet. Detta gör att det finns
stora vinster med erfarenhetsutbyte och
kunskapsöverföring på tjänstemannanivå. Som ett led
i detta ägde ett informellt nordiskt
tjänstemannamöte rum i Sverige i juni 2002. Under år
2003, då Sverige innehade ordförandeskapet i
Nordiska ministerrådet, arrangerade
Näringsdepartementet i samarbete med Nordiska
ministerrådet, Nordisk Industrifond och Forum för
småföretagsforskning en konferens på temat
Entreprenörskap och regelförenkling för ökad nordisk
konkurrenskraft. Danmark har under år 2002 inrättat
en enhet för regelförenkling och administrativa
lättnader inom Finansministeriet med ansvar för
koordinering av regelförenklingsarbetet. Ansvaret
för genomförande och konkret arbete är dock
decentraliserat till de olika ministerierna. Det
danska handlingsprogram, benämnt En enklere
offentlig sektor, som lanserades under år 2002 för
att förbättra kvaliteten i existerande lagstiftning
löper även över år 2003 och kommer att följas upp
under år 2004. Norge har under år 2002 antagit en
handlingsplan, benämnd Et enklere Norge, som
innehåller en strategi för regelförenklingsarbetet
med bl.a. 122 konkreta förenklingsförslag. Inom
norska Närings- och handelsdepartementet har vidare
en Simplexfunktion inrättats, benämnd Orakel, delvis
efter svensk modell. Arbetet är fokuserat på att
åstadkomma bättre konsekvensanalyser, bl.a. genom
råd och stöd när det gäller utformning av
konsekvensanalyser. Det har också skett bilateralt
erfarenhetsutbyte med anledning av den OECD-
granskning av regelreformeringsarbetet i Norge och
Finland som slutfördes under våren 2003.

Motionerna

Frågan om regelförenkling tas upp i 17 motioner, med
företrädare för fyra partier - Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet.

I motion 2003/04:N4 (m, fp, kd, c) begärs att
regeringen skall anmodas att lägga fram skarpa
förslag till regelförenklingar på ett antal områden
som anges i motionen. Vidare föreslås
tillkännagivanden om att arbetet med regelförenkling
skall ha som mål att företagens administrativa börda
skall minska med minst en fjärdedel fram till år
2010, varvid ett delmål skall vara att företagens
administrativa börda skall minska med minst en
tiondel under innevarande mandatperiod. För att de
föreslagna målen skall vara meningsfulla begärs att
regeringen skall anmodas att lägga fram förslag om
ett system för att kvantitativt mäta företagens
administrativa börda. Slutligen föreslås
tillkännagivanden i tre andra avseenden, nämligen om
behovet av bättre uppföljning av kraven på problem-
och konsekvensbeskrivningar, om principerna för
regelförenklingsarbetet och om ett stärkt Simplex.
Motionärerna menar att det finns betydande brister
i det sätt som regel-förenklingsarbetet bedrivits på
och att det är anmärkningsvärt att arbetet inte
bedrivits med större kraft mot bakgrund av
riksdagens beslut i december 2002 om en
intensifiering av regelförenklingsarbetet under år
2003. En mätmetod skulle tas fram att använda redan
under år 2003. Regeringen skulle vidare under år
2003 göra en översyn av regelverket vid
företagsstart i syfte att åstadkomma en minskning av
handläggningstiden för dessa ärenden. På en punkt
ger motionärerna regeringen ett erkännande -
regeringen har, i enlighet med vad riksdagen begärt,
lämnat in en anmälan till OECD för en genomgång av
regelreformeringsarbetet i Sverige. Motionärerna
anser att regeringen, bortsett från detta, inte
klart redogör för hur riksdagsbeslutet hanterats,
vilket de finner anmärkningsvärt. Dessutom menar de
att det som regeringen enligt skrivelsen planerar
att genomföra är sådant som redan borde ha
genomförts som en följd av riksdagens beslut.
Enligt en kartläggning av Statskontoret år 1999
fanns det 75 myndigheter som samlar in uppgifter
från företag - uppgifter som lämnas på 1 150
blankettyper - och antalet blanketter som skickades
in år 1998 var 73 miljoner, säger motionärerna. De
refererar också till en undersökning av OECD,
publicerad år 2001 (Businesses'''''''''''''''' views on red tape),
enligt vilken kostnaden i Sverige för att
administrera lagar och regler beräknades till nästan
200 000 kr per företag. För företag med 1-19
anställda beräknades kostnaden till ca 30 000 kr per
anställd, medan den för större företag beräknades
till ca 6 000 kr per år och anställd. Överförs dessa
siffor till samtliga företag uppskattas kostnaden
till 50 miljarder kronor per år. Enligt
Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR)
efterlevs regeringens uppdrag på
regelförenklingsområdet till mycket liten del bland
myndigheterna, säger motionärerna. De hänvisar till
att enligt NNR:s s.k. regelindikator för år 2003
utreds bara hälften av förslagen till nya
företagsregler ur ett företagsperspektiv. I endast
7 % av fallen redovisas kostnaderna för företagen,
och i bara 9 % av ändringsförslagen redovisas vilken
kategori av företag som avses eller hur många
företag som berörs.
Regelförenklingsarbetet får inte stå still i
väntan på bättre mätmetoder eller grundligare
analyser, utan regeringen bör enligt motionärerna,
som nämnts, anmodas att lägga fram skarpa förslag
till regelförenklingar på ett antal områden. De
anser bl.a. att flera av Småföretagsdelegationens
förslag bör kunna genomföras utan längre
utredningar, t.ex. principen att det skall räcka för
företag att göra anmälan till en myndighet då en
händelse föranleder anmälningsplikt till flera
myndigheter och kravet att myndigheter skall lämna
bindande löften om hur lång tid det skall ta att
avgöra ett ärende. Lagen (1976:157) om skyldighet
för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den
offentliga arbetsförmedlingen bör också avskaffas.
Andra förenklingar kräver visst utredningsarbete,
bl.a. att ersätta statistiska totalundersökningar på
olika områden, t.ex. avseende sjukskrivningar och
hälsoläge, anför motionärerna. De anser också att
det bör införas enhetliga beräkningsunderlag för
ersättningar i de allmänna försäkringarna och att
semesterlagen (1977:480) bör förenklas. Regler som
försvårar för välfärdsentreprenörer inom t.ex.
skola, vård och omsorg måste vidare ses över, säger
motionärerna. De menar att två lagområden som är i
särskilt behov av översyn är miljöbalken (1998:808)
och plan- och bygglagen (1987:10). Förutom lagar som
ökar den administrativa bördan för företagen finns
lagar och regler som förbjuder eller starkt
begränsar viss verksamhet utan några rimliga skäl,
t.ex reglerna för gårdsslakterier och
gårdsförsäljning och regler om strandskydd i
glesbygd, anser motionärerna. De menar att
regeringen också har infört nya lagar som ökar
krånglet för företagen, t.ex. kravet på att företag
med fler än tio anställda skall redovisa
sjukfrånvaron i årsredovisningen. Myndigheternas
handläggningstider kan vidare ställa till stora
problem för företagare, och även i övrigt måste
rättssäkerheten för företagare stärkas, inte minst
på skatteområdet, anför motionärerna. De anser att
två viktiga åtgärder är att införa krav på att
myndigheter skall handlägga ärenden inom viss tid
och att det skapas möjligheter för företagare att få
skadestånd när myndigheters försumlighet orsakat
ekonomisk skada.
Motionärerna erinrar om att de länge har krävt att
kvantitativa mål för regelförenklingsarbetet sätts
upp. De anser, som tidigare nämnts, att företagens
administrativa börda skall minska med en fjärdedel
fram till år 2010. Både Danmark och Belgien har nu,
liksom tidigare Nederländerna, satt upp denna
procentsats som mål, säger motionärerna. De föreslår
att ett delmål skall vara att regelbördan skall
minska med 10 % under innevarande mandatperiod.
För att konkreta mål skall vara meningsfulla måste
det finnas kvantitativa mått, anför motionärerna.
ITPS har, som redovisats, presenterat ett förslag
till en operativ definition av företagens
administrativa börda enligt följande: "företagets
kostnader för att upprätta, lagra och till
myndigheter överföra tvingande information". ITPS
har vidare föreslagit en modell för att mäta den
administrativa bördan för varje enskild regel eller
varje enskilt lagstiftningsområde genom en
kombination av empiriska studier av företag,
skrivbordsstudier, studier i laboratoriemiljö och
expertintervjuer. Motionärernas bedömning är att en
sådan ansats dels skulle ge en god möjlighet att
beskriva kostnaden för lagar och regler, dels vara
en grund för utvärdering av arbetet med att reducera
den administrativa bördan för företagen. Det är dock
inte bara den administrativa bördan som är ett
problem, utan den totala regelmängden är ett problem
i sig, menar motionärerna. De anser därför att målet
bör vara att minska även den totala regelmassan. De
angivna målen bör formuleras på departements- och
myndighetsnivå.
Redovisningen av konsekvenser för företagen är
oftast bristfällig, trots gällande lagstiftning i
verksförordningen (1995:1322), Simplexförordningen
(1998:1820) och kommittéförordningen (1998:1474),
hävdar motionärerna. De anser mot denna bakgrund att
reglerna för hur statliga utredningar och
myndigheter genomför problem- och
konsekvensbeskrivningar bör stramas upp, varvid
ökade kostnader för företag liksom effekter på
konkurrenssituationen skall ingå i beskrivningarna.
Simplex skall ges möjlighet att stoppa lagförslag
som inte innefattar ordentliga beskrivningar, anför
motionärerna.
Motionärerna anser vidare, som nämnts, att
riksdagen skall göra ett tillkännagivande om
principerna för regelförenklingsarbetet. Så länge
regelförenklingsarbetet bedrivs med utgångspunkt i
att förenklingar endast kan ske under förutsättning
av att funktionen av lagar och regler inte påverkas,
kommer resultatet att vara marginellt, anför
motionärerna. De påpekar att skälet till att det
finns många lagar och regler är att en avvägning
sällan görs mellan kostnaderna för och nyttan av nya
lagar och regler. Om kostnaderna överstiger nyttan
bör lagen avskaffas och ett sådant perspektiv bör
genomsyra regelförenklingsarbetet, menar
motionärerna. De anser att en betydande kostnad
består i själva mängden av bestämmelser som en
företagare måste ta hänsyn till, varför
regelförenklingsarbetet i ökad utsträckning bör
inriktas på att avskaffa lagar och regler snarare än
på att förändra dem. Lagstiftaren skall endast
införa de regler som behövs för att samhällsekonomin
skall fungera väl och på ett socialt och ekologiskt
hållbart sätt, anför motionärerna. De anser att det
inte är företagen som skall förklara varför en viss
regel bör försvinna utan det är staten som skall
visa varför en viss regel inte skall avvecklas.
Enligt motionärerna närmar sig regeringen
regelförenklingsuppgiften från diametralt motsatt
håll.
Slutligen föreslår motionärerna att frågan om
regelförenklingsarbetet skall hanteras i
Statsrådsberedningen för att ge kraft åt arbetet.
Simplex bör lyftas till denna nivå samt ges ökade
befogenheter och ökade resurser, anför motionärerna.
De anser att en placering av Simplex i
Statsrådsberedningen också skulle utgöra en
markering av regelförenklingsfrågornas betydelse.
I motion 2003/04:N248 (m) begärs att regeringen
skall lägga fram förslag i följande fyra avseenden:
om konkreta regelförenklingar som anges i motionen;
om striktare tillämpning av kraven på
konsekvensanalys i existerande lagstiftning; om
avskaffande av otidsenlig eller onödig lagstiftning;
om stärkt rättstrygghet för företagare. Vidare
föreslås ett tillkännagivande om regelförenkling och
minskning av företagens administrativa börda.
Motiveringarna är i huvudsak likartade dem i
nyssnämnda motion 2003/04:N4 (m, fp, kd, c).
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om behovet
av regelförenklingar för det svenska nyföretagandet
i syfte att skapa bättre villkor för entreprenörer i
Sverige, anförs det i motion 2003/04:N209 (m).
Regeringen har genom Simplex aviserat borttagande
och förenkling av regler, men det praktiska
resultatet är mycket nedslående, anser motionären.
Tillkännagivande i två avseenden begärs i motion
2003/04:N228 (m), nämligen om behovet av fortlöpande
utmönstring av föråldrade och uttjänta regleringar
och om behovet av en försöksvis inrättad
avregleringsdelegation inom Statsrådsberedningen.
Lika viktigt som det är att stifta nya lagar i takt
med samhällets förändringar är det att mönstra ut
föråldrade eller överspelade lagar, förordningar och
bestämmelser, anför motionären. Han anser att
Simplex inte har lyckats särskilt väl i sitt
uppdrag, troligen mest beroende på att den politiska
viljan samt kunskapen om och förståelsen för
småföretagandets villkor i hög grad saknas hos
departementsledningen. I regeringsförklaringen
hösten 2003 sägs återigen att regeringen avser att
ta itu med tillväxtfrågorna och regelförenklingar
för näringslivet, konstaterar motionären. Han menar
att det återstår att se om det ligger mer substans
bakom orden än hittills, men att det oberoende av
detta bör inrättas en avregleringsdelegation som ett
självständigt ekonomisk-juridiskt expertorgan åt
regeringen och med företrädare för näringslivet,
knutet till Statsrådsberedningen under
statsministerns ledning, med årlig
rapporteringsskyldighet också till riksdagen.
I motion 2003/04:N291 (m) begärs ett
tillkännagivande om regelförenkling för företagande.
Den, enligt motionären, övertunga regleringen av
företagandet har regeringen med stödpartier inte
gjort tillräckligt åt, utan det starkaste regeringen
förmått är att tillkalla arbetsgrupper för att
inventera problemen, säger motionären. Han menar att
förenklingar för företagandet inte är kostsamma utan
i huvudsak en attitydfråga.
Ett tillkännagivande om färre och enklare regler
föreslås i motion 2003/04: A305 (m). Omfattande
byråkrati och regelkrångel kringgärdar start och
drift av företag i Sverige, hävdar motionärerna. De
anser att det krävs en radikal förenkling och
minskning av regelsystemen för att underlätta
tillkomsten av nya företag.
Frågan om regelförenkling tas upp i motion
2003/04:Kr254 (m) utifrån den situation som
konstnärer har som småföretagare. Många konstnärer,
inte minst bildkonstnärer, är egenföretagare,
konstaterar motionärerna. De anser att det är
viktigt att regler som berör småföretagandet
förenklas eller avskaffas och att det arbete för
bättre och enklare regler som inleddes av den
borgerliga regeringen under åren 1991-94 måste
återupptas. Vidare förordas att
Småföretagsdelegationens förslag skall genomföras,
att arbetet med regelförenklingar skall ges hög
politisk prioritet, att företagarna själva bör få
påverka arbetet genom samråd, att alla nya förslag
från regeringen som påverkar företagens villkor
skall föregås av en noggrann analys av effekterna
samt att myndigheter som ger ut föreskrifter skall
omfattas av kravet att göra en konsekvensanalys.
I motion 2003/04:N411 (fp) föreslås ett
tillkännagivande om enklare regler för företagare.
Motiveringarna bakom förslaget är likartade dem i
den tidigare nämnda motion 2003/04:N4 (m, fp, kd,
c), som väckts med anledning av regeringens
skrivelse.
Tillkännagivanden av riksdagen i följande tre
avseenden föreslås i motion 2003/04:N227 (fp): om
minskat krångel för företagandet; om att det skall
bli lättare att starta och registrera företag, t.ex.
via Internet; om en översyn av den offentliga
avgiftspolitiken gentemot företagen. Det behövs,
enligt motionären, en åtgärdsplan för att förbättra
företagandets villkor i Sverige, som vid sidan av
allmänna skattelindringar och åtgärder som
underlättar generationsskiften bör innehålla
reformer bl.a. på följande områden: regelmängden bör
minska; F-skattsedel bör gå att erhålla via
Internet; ett startpaket för företag som förenklar
och förkortar igångsättningsprocessen gentemot
myndigheter skall finnas; den offentliga
avgiftspolitiken måste ses över avseende kontroll-,
tillsyns- och straffavgifter.
I motion 2003/04:N240 (fp) begärs
tillkännagivanden om att det bör genomföras en
översyn av de lagar och regler som påverkar
småföretag och en utredning av förutsättningarna för
att inrätta "one-stop-shops" med en regional
spridning. Motionären hänvisar till en undersökning
gjord av opinionsinstitutet Demoskop, enligt vilken
småföretagen upplever myndighetskontakter som mycket
besvärliga och tidskrävande. Sju av tio
småföretagare känner sig osäkra på hur de skall gå
till väga för att överklaga ett beslut, och endast
16 % vet att det är möjligt att få rättelse om de
har blivit felaktigt behandlade av en myndighet,
sägs det. För att tillväxten skall ta fart är det
nödvändigt att minska den byråkratiska bördan för
småföretagarna, liksom att den lagstiftning som rör
småföretagare är tydlig och förutsägbar, säger
motionären. Hon anser att ett sätt att förenkla för
företagare skulle kunna vara att införa "one-stop-
shops", där det skulle finnas värdar som hjälper
företagaren vid myndighetskontakter.
I motion 2003/04:N346 (kd) föreslås ett
tillkännagivande om enklare regler för företagen.
Motiveringarna bakom förslaget är likartade dem i
den tidigare nämnda motion 2003/04:N4 (m, fp, kd,
c), som väckts med anledning av regeringens
skrivelse.
Ett tillkännagivande om genomförande av
Småföretagsdelegationens förslag begärs i motion
2003/04:N412 (kd). Avregleringens betydelse för den
ekonomiska utvecklingen kan aldrig nog betonas,
anför motionärerna. De erinrar om att under de
borgerliga regeringsåren 1991-1994 tillkallades en
särskild avregleringsdelegation med uppgift att
driva på avregleringsarbetet och föreslå
förändringar som stärker konkurrensen och ökar
utrymmet för nyetableringar. Erfarenheter från andra
länder, såsom Storbritannien, Nederländerna och
Irland, visar att det krävs ett starkt politiskt
stöd från högsta nivå, säger motionärerna.
Småföretagsdelegationens rapport innehöll en lång
rad förslag som är av sådan art att de skulle
underlätta för småföretagen utan att
statsfinansiella kostnader skulle uppkomma, anför
motionärerna vidare. De påstår att samhällets
kostnader för tillväxthämmande regler är betydande
och att priset betalas av medborgarna, främst i form
av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet. Av
Småföretagsdelegationens konkreta förslag till
regelförenklingar är, drygt fyra år senare, närmare
två tredjedelar fortfarande inte genomförda, säger
motionärerna. De påpekar att det inte finns någon
uppföljning under de senaste åren över hur många och
vilka av Småföretagsdelegationens förslag som har
genomförts, vilket de menar är anmärkningsvärt och
ett tydligt uttryck för den socialdemokratiska
regeringens bristande intresse för
näringslivsfrågor. Motionärerna finner mot bakgrund
av riksdagens beslut i december 2002 det märkligt
att något mål för regelförenklingen inte formulerats
i årets budgetproposition och anser att det omgående
bör lämnas förslag om detta till riksdagen.
Regelverk som berör företagare upplevs, enligt
motionärerna, som svåra att överblicka och begripa -
en svensk företagare har över 4 000 regler och ca
20 000 trycksidor att hålla reda på, och varje år
tillkommer ca 5 000 sidor med omarbetade eller nya
regler, sägs det. Den totala regelmängden som berör
företagare måste minska, anför motionärerna. De
anser att en s.k. solnedgångsparagraf bör införas,
så att företagsregler som inte använts på fem år
eller mer slopas.
I motion 2003/04:K416 (kd) tas frågan om
regelförenkling upp ur ett EU-perspektiv. EG-
lagstiftningen växer snabbt i omfång, och det är
viktigt att den byråkratiska bördan på företagen
inte ökar ytterligare, anför motionärerna. De
föreslår därför att riksdagen skall göra ett
uttalande om att det behövs en systematisk
utvärdering av EG-lagstiftningen i syfte att ta bort
onödig detaljreglering ur den.
Ett tillkännagivande om behovet av minskad
byråkrati, myndighetskontroll och regelförenklingar
begärs i motion 2003/04:N347 (kd) utifrån
situationen för turistföretag. Det lilla företaget
kan inte på samma sätt som storföretagen hålla
speciell kompetens för administrativa uppgifter,
säger motionärerna. De påpekar att gällande
bestämmelser kan innebära höga tillsynskostnader för
alla företag, även turistföretagen. En stor del av
lagstiftningen kring livsmedel och hälsoskydd utgår
från företag som är knutna till byggnader och fasta
inventarier, medan de turistföretag som är baserade
på upplevelser i skog och mark drabbas av problem,
eftersom fasta byggnader ofta saknas, anför
motionärerna. De anser att det är orimligt att samma
lagstiftning gäller för alla företag oavsett
inriktning, lokalisering och storlek. Ett
tillsynsuppdrag bör inte inskränka sig till
myndighetsutövning utan också fylla en
servicefunktion, säger motionärerna vidare. De
påpekar att turistföretagen ofta måste betala dubbla
avgifter för myndighetskontroll - vid kontroll av
t.ex. kylanläggningar krävs att ett auktoriserat
företag utför besiktningen, varefter det sker en
ytterligare kontroll av berörd myndighet.
Turistföretagen betalar båda kontrollerna. Ett
system utformat på ett liknande sätt som kontrollen
inom bilbesiktningen där den berörda myndigheten
ackrediterar och granskar besiktningsföretaget
skulle vara mycket smidigare för de små företagen,
anser motionärerna. De menar också att det krävs en
bättre samordning mellan olika myndigheter, eftersom
lagstiftningen inom olika sektorer ibland kommer i
konflikt med varandra.
I motion 2003/04:N329 (c) föreslås
tillkännagivanden i följande tre avseenden: om att
målet för regelförenklingsarbetet bör vara en
minskning med 25 %, kompletterat med delmål och
kontinuerligt återkommande rapportering till
riksdagen; om att ett uppdrag för
regelförenklingsarbetet bör vara att undersöka
reglerna kring företagande ur ett genusperspektiv;
om att det bör införas ett gemensamt
uppgiftslämnarregister. Människor startar företag
för att förverkliga en idé, inte för att de är
begeistrade av byråkrati och uppgiftslämnande, anför
motionärerna. De menar att onödiga regler både
motverkar uppkomsten och utvecklingen av företag.
Motionärerna anser vidare att det är angeläget att
regelförenklingsarbetet har ett uttalat
genusperspektiv för att den låga delen kvinnliga
företagare därmed skall kunna öka. Företagarnas
riksorganisation har föreslagit ett gemensamt
uppgiftslämnarregister, i syfte att låta
myndigheterna hämta uppgifter för statistikbehov av
varandra eller registret i stället för av företagen,
säger motionärerna och påpekar att ett sådant
register skulle generera samordningsvinster, både i
tid och pengar.
Ett tillkännagivande om enklare och färre regler
för småföretagen föreslås i motion 2003/04:N336 (c).
Många och krångliga regler gäller för dem som vill
starta nya företag, vilket avskräcker många personer
från att starta företag eller att utveckla ett
befintligt litet företag genom att anställa flera
personer, anför motionärerna.
Arbetet med att förenkla reglerna för småföretagen
bör snarast intensifieras, anförs det i motion
2003/04:N348 (c). Motionärerna säger sig dagligen
stöta på småföretagare som känner sig illa bemötta
av olika myndigheter - företagarna utsätts för långa
handläggningstider, krav på kompletteringar och att
deras ärenden går runt bland myndigheterna.
Motionärerna får vidare uppgifter om att företagare
som har blivit godkända och registrerade därefter
utsätts för brevväxling med skattemyndigheten och
att en myndighet ifrågasätter en annan myndighets
beslut, t.ex. vilken mervärdesskattenivå som skall
gälla eller hur miljöbalken skall tolkas.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen gjorde hösten 2002 - på förslag i en
reservation (m, fp, kd, c, mp) i betänkande
2002/03:NU1 - ett tillkännagivande till
regeringen i frågan om regelförenkling. Även
utskottsmajoriteten (s, v) hade föreslagit ett
tillkännagivande till regeringen i frågan. De
båda ställningstagandena återges här i sin
helhet. I reservationen (m, fp, kd, c, mp), som
blev riksdagens beslut, anfördes följande (s.
98):
Vi anser - i likhet med vad som anförs i bl.a.
motionerna 2002/03:N2 (m, fp, kd, c) och
2002/03:N1 (mp) - att regelförenklingsarbetet är
av största vikt för att Sverige skall kunna
utvecklas som företagarnation.
Kostnaderna för ett svenskt företag med 1-19
anställda för att administrera skatte-,
arbetsmarknads- och miljöreglerna är, som
tidigare redovisats, enligt en OECD-beräkning ca
30 000 kr per anställd och år. Motsvarande
kostnader är för företag med 20-49 anställda ca
21 000 kr och för företag med 50-500 anställda ca
6 000 kr. Appliceras dessa siffror på det totala
beståndet av företag, kan företagens kostnader
för att administrera lagar, regler och
föreskrifter beräknas till minst 50 miljarder
kronor per år.
Om det är alltför krångligt att starta och
driva företag, blir effekten färre företag.
Småföretag tillväxer heller inte i den
utsträckning som är möjligt och önskvärt, om
byråkratin är för omfattande och regelverket för
krångligt. Om det föreligger onödiga hinder mot
produktutveckling och investeringar är det vidare
en risk för att storföretagen investerar på annat
håll, där lagstiftningen är enklare än i Sverige.
Samtidigt bör det betonas att samhället har behov
av effektiva regelsystem för skydd av människors
liv och hälsa, miljöskydd och säkerhet.
I många av Sveriges konkurrentländer pågår ett
aktivt arbete med att minska företagens
regelbörda. I Nederländerna har sålunda, som
redovisats, parlamentet beslutat att företagens
kostnader för att hantera regelverket skall
minskas med 25 %, varav en minskning med 10 %
uppnåddes under den förra fyraårsperioden.
Vi föreslår att riksdagen genom ett
tillkännagivande skall uttala att under
innevarande mandatperiod skall en genomgång göras
av hela det regelverk som berör företagandet, så
att onödiga och krångliga regler kan tas bort.
Det bör också sättas upp ett kvantitativt mål för
regelförenklingsarbetet, i syfte att redan under
innevarande mandatperiod påtagligt minska
företagens kostnader för administration av
regelverket. Med ett tillkännagivande av
riksdagen i enlighet med det sagda tillgodoses
motionerna 2002/03:N2 (m, fp, kd, c) och
2002/03:N1 (mp) i berörda delar.
För att det nyssnämnda målet skall kunna uppnås
är det viktigt att takten i
regelförenklingsarbetet ökar redan under år 2003,
jämfört med tidigare år. Ett instrument för att
åstadkomma detta är att det tas fram ett mått som
kan visa hur regelbördan utvecklas. Därför bör
det tas fram en mätmetod som skall vara färdig
att använda redan under år 2003. Mätmetoden skall
vara utformad i enlighet med den mätmetod som
OECD använder. När det gäller de oberoende
granskningar som OECD genomför av olika länders
regelförenklingsarbete har regeringen tidigare
sagt sig vara intresserad av en sådan. I den nu
aktuella skrivelsen säger regeringen dock endast
i vaga ordalag att den alltjämt överväger
tidpunkten för en granskning. Vi finner inte
detta acceptabelt, utan anser det angeläget att
regeringen under kalenderåret 2003 inger anmälan
till OECD med begäran om granskning av
regelförenklingsarbetet i Sverige. Genom en sådan
granskning kan värdefull kunskap om Sveriges
position i en internationell jämförelse erhållas.
Riksdagen bör genom sitt tillkännagivande anmoda
regeringen att dels fastställa mätmetoder, dels
inge anmälan till OECD i enlighet med vad vi här
har anfört. Därmed blir motion 2002/03:N1 (mp)
tillgodosedd i de båda aktuella avseendena och
tillstyrks.
Ytterligare ett område där vi anser att det
krävs omedelbara åtgärder från regeringen gäller
regelverket vid en företagsstart. I Sverige
fordras att en blivande företagare kontaktar ett
stort antal myndigheter, och ett stort antal
blanketter skall beställas och fyllas i. I många
fall behöver företagaren få förtydliganden av
blanketterna och måste då försöka få tag på rätt
person, vilket kan försvåras genom begränsningar
i telefontid. Efter det att blanketter sänts in,
kan det ibland ta lång tid innan företagaren får
besked. Mot denna bakgrund är det inte förvånande
att många personer drar sig för att starta
företag. Därför anser vi att det bör sättas upp
en bestämd tid, inom vilken myndigheterna måste
ha svarat eller handlagt ett ärende. Generellt
sett måste myndigheterna förbättra sin service
gentemot företagen och i större utsträckning
kunna fungera som "lots" i sina kontakter med
företagen. Riksdagen bör genom sitt
tillkännagivande anmoda regeringen att vidta
åtgärder i enlighet med vad vi nu har anfört.
Därmed blir motion 2002/03:N2 (m, fp, kd, c) helt
tillgodosedd i de båda aktuella avseendena och
tillstyrks.
Med det anförda tillstyrker vi alltså
motionerna 2002/03:N2 (m, fp, kd, c) och
2002/03:N1 (mp) i de delar som angivits. Övriga
yrkanden i dessa motioner, liksom de övriga här
aktuella motionsyrkandena, blir därmed också i
sak tillgodosedda. Riksdagen bör vidare lägga
regeringens redogörelse för
regelförenklingsarbetet till handlingarna.
I utskottsmajoritetens (s, v) ställningstagande -
som alltså inte blev riksdagens beslut - anfördes
följande (s. 54):
Utskottet anser att regelförenklingsarbetet är av
största vikt för att Sverige skall kunna
utvecklas som företagarnation. De regler som
berör företagandet bör vara lätta att förstå och
efterleva.
Samhället har behov av effektiva regelsystem
för skydd av människors liv och hälsa, miljöskydd
och säkerhet, men detta får inte göra det alltför
krångligt att starta och driva företag.
Kostnaderna för ett svenskt företag med 1-19
anställda för att administrera skatte-,
arbetsmarknads- och miljöreglerna uppgår, som
tidigare redovisats, enligt en OECD-beräkning
till ca 30 000 kr per anställd och år.
Motsvarande kostnader är för företag med 20-49
anställda ca 21 000 kr och för företag med 50-500
anställda ca 6 000 kr. Appliceras dessa siffror
på det totala beståndet av företag, kan
företagens kostnader för att administrera lagar,
regler och föreskrifter beräknas till minst 50
miljarder kronor per år.
I många av Sveriges konkurrentländer pågår ett
aktivt arbete med att minska företagens
regelbörda. I Nederländerna har parlamentet
beslutat att företagens kostnader för att hantera
regelverket skulle minskas med 25 % från år 1994
till år 2002. Men trots att hela den holländska
regeringen har varit engagerad och starkt
prioriterat frågan har inte en 10-procentig
minskning uppnåtts under perioden. Samtidigt som
det illustrerar hur komplicerad frågan om
regelförenkling är får det inte avskräcka från
höga svenska ambitioner på området. En genomgång
av hela det regelverk som berör företagen skulle
fordra en mycket resurskrävande satsning som
riskerar att gå ut över handläggningen av andra
för företagen viktiga frågor. Regeringen bör dock
anlägga ett bredare och mer systematiskt
angreppssätt än tidigare och presentera ett
handlingsprogram under år 2003 som inriktas på de
befintliga regelverken och som omfattar åtgärder
hos såväl departement som myndigheter.
Takten i regelförenklingsarbetet måste öka. Ett
instrument för att åstadkomma detta är att det
tas fram ett mått som kan visa hur regelbördan
utvecklas. OECD har mångårig erfarenhet av
regelförenklingsarbetet i olika medlemsländer och
genomför t.ex. enkätundersökningar riktade mot
företag för att jämföra den administrativa bördan
länder emellan. Dessa enkäter ställs sedan samman
ländervis och jämförelser kan därmed göras. I
Danmark, Belgien och Nederländerna har också
mätmetoder tagits fram. Den danska metoden
baseras, i likhet med OECD-metoden, på enkäter. I
Sverige har ITPS fått i uppdrag att ta fram
förslag på lämplig mätmetod. Eftersom Danmark,
Belgien och Nederländerna har kommit längre än
OECD har ITPS särskilt analyserat dessa länders
mätmetoder innan myndigheten skall lämna sitt
förslag till regeringen om en svensk mätmetod.
När det gäller de oberoende granskningar som
OECD genomför av olika länders
regelförenklingsarbete är det angeläget att
regeringen under kalenderåret 2003 inger anmälan
till OECD med begäran om granskning av
regelförenklingsarbetet i Sverige. Genom en sådan
granskning kan värdefull kunskap om Sveriges
position i en internationell jämförelse erhållas.
Ytterligare ett område där utskottet anser att
det krävs omedelbara åtgärder från regeringen
gäller regelverket vid en företagsstart.
Regeringen bör göra en översyn av
handläggningstiden i startskedet och uppdra åt de
myndigheter som för närvarande inte prioriterar
snabb handläggning att minska handläggningstiden
för dessa ärenden. Myndigheterna måste därutöver
förbättra sin service gentemot företagen och i
större utsträckning kunna agera som "lots" i sina
kontakter med företagen.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda
regeringen att vidta de åtgärder som utskottet
angivit. Därmed blir motionerna 2002/03: N356 (s,
v) och 2002/03:N1 (mp) väsentligen tillgodosedda.
Motion 2002/03:N2 (m, fp, kd, c) blir också i
vissa delar tillgodosedd. Övriga motionsyrkanden
avstyrks. Riksdagen bör också lägga regeringens
skrivelse med redogörelse för
regelförenklingsarbetet till handlingarna."

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i oktober
2003 en interpellation (ip. 2003/04:15) av Henrik
von Sydow (m) om regelbördan för företag. I sitt
svar sade näringsministern att han, lika litet som
interpellanten, har någon förkärlek för regler eller
blanketter. Företagaren skall kunna ägna sin tid åt
att utveckla sina tjänster och produkter och åt att
skaffa kunder, inte åt onödig administration.
Samtidigt har samhället i stort behov av regler,
t.ex. regler till skydd för salmonellasmitta eller
konkurrensregler för att en enskild marknad skall
fungera. Regeringen har en hög ambitionsnivå med
sitt arbete att minska den administrativa bördan för
företagen, framhöll näringsministern vidare. Den ser
ett enkelt och effektivt svenskt regelverk som ett
sätt att stärka sven-ska företags konkurrenskraft.
Denna ambition har också gett resultat i
internationella jämförelser, påpekade
näringsministern och hänvisade till att Världsbanken
i en rapport (Doing Business 2004) har placerat
Sverige i toppen bland 130 jämförda länder vad
gäller regelverk för företagande. Näringsministern
redogjorde för den handlingsplan för att minska den
administrativa bördan för företag som redovisats i
skrivelsen om regelförenklingsarbetet. Han sade
också att han bekämpar byråkrati oavsett ursprung.
Sverige är sålunda pådrivande för bättre och enklare
regler i EU-arbetet och har konsekvent arbetat för
att kommissionens förslag skall bli bättre, t.ex.
genom systematisk användning av konsekvensanalyser
och bättre samråd med berörda aktörer. Som minister
för inremarknadsfrågor är han pådrivande i arbetet
med att förenkla de befintliga europeiska
regelverken. Sverige driver även konsekvent ett
förenklingsperspektiv av WTO:s regler för den
internationella handeln.

Uppdrag till Nutek

Regeringen har nyligen beslutat om det uppdrag som
aviserades i skrivelsen vad gäller vidareutveckling
och konkretisering av den av ITPS föreslagna metoden
för mätning av administrativ börda. Nutek har
sålunda getts i uppdrag att, i enlighet med i
beslutet givna riktlinjer, färdigställa och
genomföra provmätningar med en metod som gör det
möjligt att mäta den administrativa börda som
regelverken medför för företagen. Färdigställandet
av metoden och genomförandet av provmätningen skall
göras utifrån förslaget i rapporten från ITPS.
Praktiska utformningar av den av ITPS förordade
modellen skall testas. Modifieringar och
avgränsningar skall vid behov utvecklas och testas.
Provmätningarna bör utföras på ett avgränsat
regelområde som kan förväntas ge tillräckliga
erfarenheter och underlag för utformningen av de
fullskaliga mätningarna.

Mätmetoden skall göra det möjligt att kvantitativt
mäta den administrativa börda som uppstår för
företag till följd av regler. Bördan och
utvecklingen av densamma skall kunna kvantifieras i
tid och pengar. Administrativ börda definieras på
följande sätt: "Företagets kostnader för att
upprätta, lagra eller överföra information eller
uppgifter som föranletts av krav i lagar,
förordningar och myndigheters föreskrifter eller
anvisningar i allmänna råd." Med företag menas i
detta sammanhang en juridisk eller fysisk person som
bedriver näringsverksamhet.
I uppdraget sägs att eftersom det är av största
vikt att mätmetoden accepteras och stöds av både
regering och näringsliv skall Nutek utföra uppdraget
i nära samarbete med representanter för näringslivet
och med Näringsdepartementet. Det är i detta
sammanhang viktigt att Nutek tar del av resultaten
av de provmätningar som Svenskt Näringsliv genomför
under år 2003 i syfte att mäta företagens kostnader
för att följa gällande regler. En nära samverkan
skall ske med ITPS. Samråd skall ske med Statistiska
centralbyrån, Riksskatteverket och
Ekonomistyrningsverket. Provmätningar skall påbörjas
under år 2003.
Regeringen ställer följande krav på mätmetoden:
Mätmetoden skall vara utformad så att mätningar med
en färdigutvecklad metod, baserad på erfarenheterna
från provmätningen, kan göras under år 2004.
Mätmetoden skall göra det möjligt att genom
återkommande mätningar dels påvisa huruvida den
administrativa bördan för företag har ökat eller
minskat totalt sett, dels identifiera utvecklingen
av den administrativa bördan för företag per
myndighet eller regel.
Resultatet av provmätningarna skall Nutek redovisa
till Näringsdepartementet senast den 10 maj 2004. I
Nuteks redovisning skall även ingå följande: en
uppskattning av mätmetodens tillförlitlighet,
beräkningar av kostnader och tidsåtgång för
kontinuerliga mätningar med färdigutvecklad metod
samt förslag på hur kontinuerliga mätningar skall
organiseras.

Småföretagsdelegationen

Beträffande Småföretagsdelegationens förslag, som
berörs i några motioner, kan noteras att
Näringsdepartementet i en promemoria till utskottet
våren 2000 gjorde en avstämning mot
Småföretagsdelegationens förslag. Regeringens
samlade bedömning var, enligt denna, att åtgärder
vidtagits för att undanröja majoriteten av de hinder
som Småföretagsdelegationen uppmärksammat.
Regeringen ansåg att ca 75 % av förslagen var
viktiga och borde genomföras i någon form. Drygt 40
% av förslagen var helt genomförda eller befann sig
i en genomförandefas, och ytterligare drygt 30 % var
under utredning eller beredning. Det framhölls från
Näringsdepartementet att många av förslagen är av
den karaktären att de aldrig kommer att kunna anses
vara helt slutförda. Det gäller t.ex. myndigheternas
arbete med information och service till företagen
och flera av förenklingsförslagen, såsom lättnader i
uppgiftslämnande för företag och förenkling av
tullprocedurer. Ungefär en fjärdedel av förslagen
hade våren 2000 inte föranlett några åtgärder från
regeringens sida; det gällde förslag på områden där
det redan förekom statliga insatser, t.ex.
kompetensområdet, liksom förslag på områden där det
primära ansvaret inte låg på staten utan på
kommunerna.

I en kommentar från Näringsdepartementet hösten
2002 sades att Småföretagsdelegationens förslag
handläggs inom olika delar av Regeringskansliet. Det
konstaterades då att regeringen hade vidtagit
åtgärder för att undanröja majoriteten av de hinder
för tillväxt som delegationen identifierade. Det
framhölls att karaktär och omfattning på förslagen
skiljer sig högst väsentligt åt sinsemellan och
därmed även den tid som krävs för genomförande. En
större del av förslagen var fortfarande under
utredning eller genomförande. Många förslag är
vidare av den karaktären eller omfattningen att de
inte går att genomföra omgående. I vissa fall - när
det t.ex. gäller mer generella önskemål om
förändrade attityder och ökad tillgänglighet hos
myndighet m.m. - är det dessutom omöjligt att uttala
sig om när ett förslag kan anses vara genomfört,
utan det är snarare frågan om en kontinuerlig
utvecklingsprocess. Endast en tredjedel av förslagen
från Småföretagsdelegationen kunde anses vara rena
regelförenklingsförslag, sades det från
Näringsdepartementet.
De kommentarer som gjordes hösten 2002 står sig
fortfarande, enligt uppgift från
Näringsdepartementet. Någon ytterligare avstämning
eller uppföljning av Småföretagsdelegationens
förslag planeras inte.

Företagens uppgiftslämnande

I några motioner efterlyses åtgärder för att minska
företagens uppgiftslämnande. När det gäller SCB:s
olika statistikgrenar tillämpar myndigheten sedan en
längre tid urvalsundersökningar när det gäller
småföretag och ett s.k. rullande panelsystem, vilket
innebär att ett småföretag som ingått i en
undersökning inte skall tas ut i nästa. SCB är
vidare starkt engagerat i det arbete som bedrivs
inom EU på statistikområdet. Inom EU var det
tidigare i stort sett förbjudet att använda s.k.
administrativt material i statistikproduktionen. En
förändring har nu skett i detta avseende, och
administrativa uppgifter används i allt högre grad.
SCB har varit pådrivande i detta arbete och kommer
att fortsätta att driva frågan om förenkling när det
gäller statistikproduktionen. I regeringens uppdrag
från juni 2002 till SCB om fördjupad prövning av
inriktning och omfattning av officiell statistik
inom SCB:s ansvarsområde inför treårsperioden
2004-2006 konstaterades bl.a. att uppgiftslämnarnas
kostnader för statistiken ökar. Det är därför
angeläget att SCB ökar ansträngningarna för att
underlätta uppgiftslämnandet, särskilt för
företagen, sades det, och SCB skulle särskilt
redovisa planer på hur myndigheten skall underlätta
uppgiftslämnandet.

Uppdraget redovisades i början av år 2003 i
rapporten Fördjupad prövning av den officiella
statistiken 2004-2006. I rapporten sägs beträffande
uppgiftslämnande bl.a. att SCB de närmaste åren
behöver ägna stor kraft åt att underlätta för
uppgiftslämnarna för att kunna både minska
kostnaderna för uppgiftslämnandet och tillgodose de
ökande behoven av statistik. En ökad användning av
elektronik i uppgiftsinsamlingen och ett ökat
utnyttjande av administrativa data kan medverka till
att hålla nere uppgiftslämnarnas kostnader. En
långsiktig inriktning bör vara att utveckla system
som gör det möjligt att hämta in uppgifter direkt
från företag utan att några manuella insatser skall
behöva göras, sägs det. I SCB:s årsredovisning för
år 2002 redovisas ett antal projekt med inriktning
att minska uppgiftslämnarkostnaderna. Där redovisas
också att SCB har intensifierat sitt samråd med
företagen i form av ökade direktkontakter. SCB har
även löpande samråd med Näringslivets nämnd för
regelgranskning och kommun- och landstingsförbunden
inför alla förändringar i produktionen av
företagsstatistik. SCB har vidare inrättat en
samarbetsgrupp för företagens uppgiftslämnande inom
myndigheten.
I SCB:s regleringsbrev för år 2003 anges att ett
mål är att kostnaderna för uppgiftslämnandet skall
minska. Detta är en skärpning jämfört med
regleringsbrevet för år 2002, då målet angavs vara
att uppgiftslämnandet skulle underlättas. I
budgetpropositionen för år 2004 anför regeringen
(prop. 2003/04:1, utgiftsområde 2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning, s. 53) att
uppgiftslämnarkostnaderna för företag, kommuner och
organisationer skall minska. Åtgärder har genomförts
men arbetet måste intensifieras. Samarbetet inom EU
på statistikens område måste också i fortsättningen
präglas av detta synsätt, sägs det i propositionen.
I budgetpropositionen redovisas också följande
utveckling av uppgiftslämnarkostnaderna för företag,
kommuner och organisationer: 200 miljoner kronor år
1999, 365 miljoner kronor år 2000, 380 miljoner
kronor år 2001 och 312 miljoner kronor år 2002.
Beräkningsmetoden ändrades år 2000 och från år 2002
ingår färre undersökningar än i talen som redovisas
för 1999-2001.
Grunddatabasutredningen föreslog år 1997 i sitt
betänkande Grunddata i samhällets tjänst (SOU
1997:146) att ett mål för företagens
uppgiftslämnande borde vara att företagen endast
skall behöva lämna en och samma uppgift en gång och
att formerna för elektroniska uppgiftslämnanden
borde utvecklas. En arbetsgrupp inom
Regeringskansliet fick därefter våren 1999 i uppdrag
att inventera och analysera det allmännas ansvar för
spridning av offentlig basinformation i elektronisk
form. I promemorian Samhällets grundläggande
information (Ds 2000:34) redovisades en inventering
av många års utredningsarbete som på olika sätt
berör det allmännas ansvar för spridning av
samhällets information i elektronisk form. I
betänkandet lämnades förslag till en rad konkreta
åtgärder. Betänkandet har remissbehandlats, och
frågan bereds inom Regeringskansliet i ett bredare
sammanhang, tillsammans med arbetet kring den
tidigare nämnda 24-timmarsmyndigheten och
framtagandet av ett nytt EU-direktiv om
vidareutnyttjande och kommersialisering av
handlingar från offentliga sektorn. Det råder nu
enighet om EU-direktivet som förväntas komma att
beslutas inom kort. Därmed har grunden lagts för ett
bättre utnyttjande av tillgänglig offentlig
information. Arbetet med 24-timmars-myndigheten har
nu resulterat i att en delegation (Delegationen för
utveckling av offentliga e-tjänster) har tillsatts
och att en nämnd skall tillsättas. Delegationen
kommer bl.a. att inrikta sitt arbete på att få till
stånd ett bättre samarbete mellan myndigheterna inom
stat, kommun och landsting (nätverkssamarbete), och
nämnden kommer att förbättra förutsättningarna för
elektroniskt samarbete genom bl.a. fastställande av
standarder för myndigheternas elektroniska
informationsutbyte.

"One-stop-shop" för företagen

Beträffande förslag i några motioner om s.k. one-
stop-shop för företagen kan noteras att i
betänkandet Företagsutveckling på regional nivå (SOU
2002:101) föreslogs under rubriken Enkelhet för
företag och företagare - i syfte att tillmötesgå
företagens önskan om en instans att vända sig till -
en samordning av arbetet hos de tre aktörer som
handhar de viktigaste statliga företagsstöden -
länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och det aktuella
Almibolaget. Utredaren föreslog att det i varje län
skall öppnas en "brevlåda" dit företagaren kan vända
sig med ansökningar, förfrågningar och andra
önskemål. Kontakten skall kunna ske via post,
telefon, e-post, personligt besök, osv. De tre
nämnda huvudaktörerna får sedan gemensamt hantera
frågorna. För företagaren skall det räcka med en
kontakt. Länsstyrelsen bör ges i uppdrag att
tillsammans med länsarbetsnämnd och Almibolag
utarbeta den samarbetslösning som passar det egna
länet bäst. I försökslänen skall
självstyrelseorganen erbjudas samordningsuppgiften.
Nutek skall ges i uppdrag att utforma riktlinjer för
verksamheten samt följa upp att den genomförs.
Direktör Peter Nygårds har getts i uppdrag att för
statens räkning förhandla med de regionala delägarna
i Almi-bolagen. Dessa förhandlingar rör väsentliga
delar av de samordningsfrågor som utredningen har
föreslagit. Även andra delar av förslaget bereds
internt inom Regeringskansliet med sikte på att de
skall tas upp i nästa års budgetprocess.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att regelförenklingsarbetet är av
största vikt för att Sverige skall kunna utvecklas
som företagarnation. De regler som berör
företagandet bör vara lätta att förstå och
efterleva. Samtidigt vill utskottet poängtera att
samhället har behov av effektiva regelsystem för
bl.a. skydd av människors liv och hälsa, miljö och
säkerhet. Detta får dock inte innebära att det blir
alltför krångligt att starta och driva företag.

Riksdagen beslöt hösten 2002, som tidigare
redovisats, om ett uttalande till regeringen om en
intensifiering av regelförenklingsarbetet. Det rörde
sig om en genomgång under innevarande mandatperiod
av det regelverk som berör företagandet, uppsättande
av ett kvantitativt mål för regelförenklingsarbetet,
åtgärder för en påtaglig minskning av företagens
kostnader för regelverket under innevarande
mandatperiod, framtagande av ett mått som visar hur
regelbördan utvecklas, ökning av takten i
regelförenklingsarbetet redan under år 2003,
inlämnande av anmälan till OECD med begäran om
granskning av regelförenklingsarbetet i Sverige,
uppsättande av tidsgränser för berörda myndigheter i
samband med administration av företagsstart samt
tillseende av att myndigheter agerar som s.k. lots
vid företagskontakter.
Enligt utskottets mening har regeringen tagit hand
om riksdagens beställning på ett ambitiöst sätt.
Arbetet med framtagande av en metod för att mäta den
administrativa börda som regelverken medför för
företagen bedrivs aktivt. Det uppdrag som regeringen
nyligen gett Nutek och som innebär en fortsättning
av det arbete som bedrivits av ITPS innebär att
provmätningar skall påbörjas under år 2003 och att
mätningar med en färdigutvecklad metod skall kunna
göras under år 2004. Nutek skall redovisa resultatet
av provmätningarna till Näringsdepartementet senast
den 10 maj 2004.
Utskottet noterar vidare att regeringen nu har
lämnat in en anmälan till OECD om en genomgång av
regelreformeringsarbetet i Sverige. Det är
värdefullt att få en oberoende granskning av detta
arbete.
I de här aktuella motionerna tas upp olika frågor.
En fråga rör tidsåtgång och krångel vid
företagsstart. I riksdagens tillkännagivande till
regeringen ingick, som nyss nämnts, begäran om
åtgärder för att underlätta och förenkla
företagsstart. Som redovisats pågår det arbete inom
berörda myndigheter med just denna inriktning.
Patent- och registreringsverket, Riksskatteverket
och Nutek tillhandahåller sålunda på sina
webbplatser information och registreringsmöjligheter
för företagen. I detta sammanhang kan också erinras
om den tidigare nämnda rapporten från Världsbanken
(Doing business 2004) enligt vilken Sverige är ett
av de länder där det är enklast att starta företag.
Sverige kommer på en delad tredje plats bland 130
länder när det gäller antal procedurer som krävs för
en företagsstart och på 12:e plats när det gäller
antal dagar det normalt tar att starta ett företag.
I rapporten jämförs de 130 länderna också på basis
av kvantitativa indikatorer som gäller regler för
näringslivet. Undersökningen visar att länder med
höga inkomster reglerar näringslivet i mindre
utsträckning än länder med låga inkomster. Sverige
tillhör de tio länder som reglerar affärslivet
minst. Andra länder i denna grupp är bl.a.
Australien, Kanada, Danmark, Nederländerna, Nya
Zeeland och Storbritannien. Sverige tillhör också de
tio länder som har de i praktiken bäst fungerande
regleringarna.
En annan fråga som tas upp i motionerna är EG-
lagstiftningen och behovet av regelförenkling av
denna. Som sägs i regeringens skrivelse har
regelförenkling och därmed sammanhängande frågor
från svensk sida prioriterats som en del av EU:s
modernisering. Detta är ett arbete som har
utskottets fulla stöd.
Ytterligare en fråga som berörs i motionerna är
Småföretagsdelegationens förslag och en uppföljning
av dessa. En sådan uppföljning gjordes av
Näringsdepartementet, som redovisats, våren 2000 och
en kommentar lämnades hösten 2002. Utskottet kan
inte se något behov av en fortsatt löpande
uppföljning av Småföretagsdelegationens förslag.
Dessa finns dock med som ett underlag för
regeringens fortsatta regelförenklingsarbete.
Vidare tas i motionerna upp frågan om företagens
uppgiftslämnande och behovet av en begränsning och
förenkling av detta. Utskottet delar motionärernas
uppfattning om vikten av att företagens
uppgiftslämnande så långt möjligt minskas och att
återhållsamhet bör prägla statens krav på uppgifter
från företagen. Detta gäller framför allt
småföretagen som har svårare än stora företag att
avsätta tid och resurser för uppgiftslämnande. Som
tidigare redovisats pågår arbete på detta område
inom bl.a. SCB, men också centralt inom
Regeringskansliet. Utskottets bedömning är att det
finns goda möjligheter att komma vidare på detta
område, genom bl.a. ökad användning av tillgänglig
offentlig information och elektroniskt samarbete.
Sammantaget anser utskottet att regeringen
bedriver ett ambitiöst arbete när det gäller
regelförenkling för företagen. Intrycket är också
att det verkar finnas goda utsikter för positiva
resultat och att de mål och ambitioner som kom till
uttryck i riksdagens tillkännagivande hösten 2002
skall kunna uppnås. Därmed avstyrker utskottet
samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Riksdagen bör också lägga regeringens skrivelse med
redogörelse för regelförenklingsarbetet till
handlingarna.

Fonden för svensk-norskt
industriellt samarbete

Utskottets förslag i korthet:

Riksdagen bör återkalla ett tidigare lämnat
bemyndigande att ställa ut en kreditgaranti
om högst 20 miljoner kronor till Stiftelsen
Fonden för svensk-norskt industriellt
samarbete.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen skall återkalla
ett tidigare lämnat bemyndigande för regeringen att
ställa ut en kreditgaranti om högst 20 miljoner
kronor till Stiftelsen Fonden för svensk-norskt
industriellt samarbete.

Fonden bildades år 1981 och har som mål att stärka
samarbetet mellan svensk och norsk industri genom
finansiering av industriella utvecklingsprojekt.
Fondens tillgångar värderades vid ingången av år
2003 till ca 70 miljoner kronor. Fonden har under
innevarande år avvecklat huvuddelen av sina låne-
och ägarengagemang. Avvecklingen av engagemangen
genomförs mot bakgrund av att fonden bedömer att
dess resurser är alltför begränsade för att på ett
effektivt sätt kunna främja svensk-norska
industriella samarbetsprojekt. Regeringen delar
denna bedömning.
I propositionen om tilläggsbudget för budgetåret
1995/96 (prop. 1995/96: 105) förordade regeringen
att staten skulle utfärda en kreditgaranti på högst
20 miljoner kronor för att fonden vid behov skulle
kunna ta upp lån på marknaden och sålunda fullgöra
alla sina förpliktelser. Riksdagen beslöt i enlighet
med regeringens förslag (bet. 1995/96:NU18). Mot
bakgrund av fondens beslut om att avveckla sina
engagemang är det dock inte längre aktuellt för
svenska staten att utfärda den nämnda
kreditgarantin.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att riksdagen
bör återkalla det aktuella bemyndigandet till
Stiftelsen Fonden för svensk-norskt industriellt
samarbete och tillstyrker därmed regeringens
förslag.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 24
Näringsliv

Utskottets förslag i korthet:

Riksdagen bör anvisa anslag under
utgiftsområde 24 Näringsliv i enlighet med
vad som föreslagits i budgetpropositionen och
som framgår av bilaga 2. Vidare bör riksdagen
besluta enligt de förslag rörande
bemyndiganden som läggs fram i propositionen
under detta utgiftsområde. Riksdagen bör
också avslå samtliga här aktuella
motionsyrkanden.

Inledning

Utskottet redogör i det följande - avseende de
anslag som ingår i utgiftsområde 24 Näringsliv - för
regeringens förslag och motsvarande förslag i
motioner (se bilaga 2). Därefter redovisar utskottet
sitt ställningstagande i ett sammanhang.

Näringspolitik

Verket för innovationssystem:
Förvaltningskostnader (26:1)

Propositionen

Anslaget finansierar förvaltningskostnader vid
Verket för innovationssystem (Vinnova) som bildades
den 1 januari 2001. Myndighetens uppgift är att
främja hållbar tillväxt för näringsliv, samhälle och
arbetsliv genom utveckling av effektiva
innovationssystem och finansiering av
behovsmotiverad forskning och utveckling.

Regeringen beräknar anslaget för år 2003 till
114,4 miljoner kronor.

Motionen

I motion 2003/04:N412 (kd) föreslås en besparing på
anslaget med 5 miljoner kronor.

Verket för innovationssystem: Forskning och
utveckling (26:2)

Propositionen

Anslaget finansierar behovsmotiverad forsknings- och
utvecklingsverksamhet samt utveckling av
innovationssystemet. Inriktningen för de närmaste
årens verksamhet har tidigare beskrivits i en
proposition om forskning och förnyelse (prop.
2000/01:3) samt i en proposition om FoU och
samverkan i innovationssystemet (prop. 2001/02:2).
Enligt regeringens förslag skall anslaget minskas
med drygt 30 miljoner kronor fr.o.m. år 2004, då det
tillskott som beslöts för år 2003 för uppbyggnad av
ett nationellt inkubatorprogram upphör. Samtidigt
skall anslaget tillföras 100 miljoner kronor fr.o.m.
år 2004 för tillämpad industriforskning inom IT- och
telekomsektorn.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 1
111,1 miljoner kronor. Regeringen begär vidare
riksdagens bemyndigande att under år 2004 besluta om
bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 950 miljoner kronor under
år 2005 och 950 miljoner kronor under åren
2006-2009.

Motionerna

I motionerna 2003/04:Fi240 (fp) och 2003/04:N411
(fp) föreslås en minskning av anslaget med 100
miljoner kronor.

Ett tillkännagivande av riksdagen om att Vinnova
bör ges utökade resurser för att bättre kunna stödja
goda idéer som ger resultat i form av ökad
industriell tillväxt föreslås i motion 2003/04:N211
(kd). Den breda satsning på högre teknisk utbildning
som gjorts i Sverige har bidragit till ett stort
antal goda idéer, säger motionären. Hon menar att
det nu handlar om att idéerna skall förverkligas
inom industrin, vilket kräver såväl ett betydande
kapital som ett samordningsansvar för satsningar.
Vinnova förfogar över ungefär hälften av de medel
som dess finska motsvarighet har, påstår motionären.
Hon hänvisar till att Finland ligger i täten vad
gäller tillväxtkapacitet, medan hon hävdar att
Sverige har en bottenplacering vad avser statliga
satsningar på forskning och utveckling. Det är
därför av stor vikt att ytterligare medel tillförs
Vinnova, så att Sverige långsiktigt kan få fler
arbetstillfällen, anför motionären.
Samma motionär föreslår i en annan motion,
2003/04:N212 (kd), att den för Vinnova gällande
förordningen om statligt stöd till teknisk
forskning, industriellt utvecklingsarbete och
uppfinnarverksamhet skall ändras så att stöd kan
lämnas i enlighet med de nivåer som anges i EU:s
riktlinjer (96/C45/06). Dessa riktlinjer, som var
avsedda att gälla under fem år men som nu har
förlängts, stämmer inte helt överens med de regler
som gäller för Vinnova, säger motionären. Hon
påpekar att Vinnova därmed inte har samma
möjligheter att lämna stöd till innovationer som
gäller för motsvarande organ i andra EU-länder. De
stödnivåer som anges i EU:s riktlinjer och som inte
gäller för Vinnova är följande: förhöjt stöd för
förstudier, förhöjt stöd för patentkostnader,
förhöjt stöd till stödområde (en mindre procentsats
finns i Sverige), bonus för om ett program har samma
mål som ett av EU:s ramprogram och innebär samarbete
över gränserna, bonus för samarbete över gränser
eller mellan företag och forskningsprogram eller
omfattande spridning och publicering av resultat.

Vissa kompletterande uppgifter

Vid utskottets sammanträde den 11 juni 2003 föreslog
Ingegerd Saarinen (mp) att utskottet skulle låta
göra en uppföljning av hur forskningsstöd från
statliga myndigheter och andra aktörer med statlig
anknytning fördelar sig på företag av olika storlek.
Önskemålet var föranlett av att det i olika
sammanhang framförs farhågor för att små och
medelstora företag missgynnas i förhållande till
stora företag när det gäller forskningsstöd.
Utskottet beslöt att som ett första steg be
riksdagens utredningstjänst att göra en förstudie.
Denna avses därefter kunna ligga till grund för
beslut om huruvida utskottet skall gå vidare med en
mer omfattande uppföljning. Företrädare för
utredningstjänsten har vid ett utskottssammanträde i
november 2003 redovisat vad som framkommit i
förstudien (som finns att tillgå hos utskottet).

Beträffande yrkandet i motion 2003/04:N211 (kd) om
ökade resurser till Vinnova kan noteras att Sverige
tillhör de länder som satsar mest på forskning och
utveckling. År 2001 satsades 4,27 % av BNP på FoU,
enligt statistik från OECD. Motsvarande andel var
för Finland 3,4 %. Den myndighet i Finland som har
liknande uppgifter som Vinnova är Teknologiska
utvecklingscentralen (Tekes). År 2002 satsade Tekes
motsvarande ca 1,15 miljarder kronor på FoU, dvs.
ett något högre belopp än Vinnova. Tekes förfogar
dock även över medel för andra typer av insatser än
FoU, t.ex. olika former av produktutvecklingsstöd,
vilket Vinnova inte har. Det kan vidare nämnas att
tillämpad forskning, som Tekes stöder, i Sverige
också finansieras av Stiftelsen för strategisk
forskning och Stiftelsen för kunskaps- och
kompetensutveckling (KK-stiftelsen). I det nu
aktuella förslaget i budgetpropositionen ges Vinnova
en anslagsförstärkning med 100 miljoner kronor för
industrirelaterad forskning inom IT- och
telekomsektorn.
När det gäller förslaget i motion 2003/04:N212
(kd) om förändring av den gällande förordningen
(1995:1254) om statligt stöd till teknisk forskning,
industriellt utvecklingsarbete och
uppfinnarverksamhet - den s.k. teknikförordningen -
har, enligt uppgift från Näringsdepartementet, i
november 2002 till regeringen inkommit en hemställan
från Vinnova om en översyn av den nämnda
förordningen. I framställan anges just de
stödmöjligheter som nämns i motionen, dvs. förhöjt
stöd för förstudier, förhöjt stöd för
patentkostnader, förhöjt stöd till stödområde, bonus
för om ett program har samma mål som ett av EU:s
ramprogram och innebär samarbete över gränserna samt
bonus för samarbete över gränser eller mellan
företag och forskningsprogram eller omfattande
spridning och publicering av resultat. Vinnova
föreslår att teknikförordningen skall justeras så
att stöd kan lämnas i enlighet med de nivåer som
anges i EU:s riktlinjer. Departementet anser att
frågan är angelägen, men den måste beredas med EG-
kommissionen och att beredningen på grund härav kan
komma att ta tid.

Verket för näringslivsutveckling:
Förvaltningskostnader (38:1)

Propositionen

Anslaget täcker förvaltningskostnader för Verket för
näringslivsutveckling (Nutek) och Almi
Företagspartner AB (Almi). Anslagssparandet från år
2002 på 15,8 miljoner kronor avser finansiering av
uppbyggnad av ärendesystem inom de regionala stöden
(NYPS). Anslaget skall enligt regeringens förslag
minskas med 2,2 miljoner kronor, till följd av bl.a.
en retroaktiv justering av pris- och
löneomräkningen. Nutek har sedan omorganisationen år
2001 arbetat målmedvetet med att utveckla den nya
myndighetens roll och funktion, sägs det.
Ytterligare omstruktureringar för att fokusera och
effektivisera verksamheten är dock nödvändiga.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till
205,5 miljoner kronor.

Motionen

Kristdemokraterna avvisar uppbyggnad av ärendesystem
inom de regionala stöden och föreslår med hänvisning
därtill en minskning av anslaget med 15 miljoner
kronor, sägs det i motion 2003/04:N412 (kd).

Vissa kompletterande uppgifter

I anslutning till det här aktuella anslaget och
nästföljande anslag, Näringslivsutveckling, kan
noteras att Nutek nyligen har presenterat för
Näringsdepartementet ett förslag till ändrat
innehåll i verksamheten. Förslaget, som har rubriken
Ett fokuserat och mer effektivt Nutek för ökad
ekonomisk tillväxt, anger att det övergripande målet
för allt vad Nutek gör skall vara ekonomisk
tillväxt. Syftet med Nuteks verksamhet skall vara
att bidra till hållbar ekonomisk tillväxt och
välstånd över hela landet genom fler nya företag,
fler växande företag och fler starka regioner. En
stark målstyrning och adekvat uppföljning skall
säkerställa att detta syfte uppnås. Nuteks styrelse
konstaterar i förslaget att Nutek har en bred
verksamhet inom näringspolitiken och den regionala
utvecklingspolitiken. Bredden har utvecklats genom
egna initiativ och genom ett stort antal
regeringsuppdrag. Samtidigt som verksamheten
breddats har resurserna dock successivt minskat.
Konsekvenserna av detta har blivit att Nuteks
finansiella resurser både i form av
förvaltningsanslag och sakmedel på ett ökande antal
områden är otillräckliga för att effektivt nå syftet
för verksamheten, sägs det i förslaget.

Det fokuserade Nutek skall, enligt förslaget, vara
inriktat på tillväxtskapande insatser med en tydlig
tillväxtprofil. Ett fokuserat Nutek skall ha en
tydlig expert-, kunskaps- och
samordnings/samverkansroll för följande områden:
- Entreprenörskapsutveckling och regelförenklingar
för Fler nya företag.
- Små och medelstora företags tillväxtbetingelser
och nationell klusterpolitik för Fler växande
företag.
- Regional näringslivsutveckling för Fler starka
regioner.

Nuteks operativa roll mot enskilda företag skall begränsas och
samverkan med Almi förstärkas.

Nuteks kärnverksamhet föreslås omfatta följande
insatsområden:

Fler nya företag

- expertroll/regelsystemet/finansiering,
- informationstjänster (som ett inslag i
förenklingsarbetet för företag),
- förbättrade insikter om företagandets villkor
med ungdomar som en viktig målgrupp,
- utveckling och utvärdering av det statliga
stödsystemet för företag och företagare.

Fler växande företag

- expertroll/regelförenkling/finansiering för att
skapa tillväxtförutsättningar för små och medelstora
företag,
- informationstjänster och "det statliga
stödsystemet",
- utveckling av en nationell klusterpolitik.

Fler starka regioner

- expert- och samordningsroll för regionala
tillväxtprogram,
- expert- och samordningsroll för strukturfonder,
- regionalt företagsstöd med systemansvar,
- regional projektverksamhet (med
pilotprojektinriktning),
- stadspolitik för tillväxt.

För alla de tre nämnda områdena avses pilotprojekt
initieras, ofta i samarbete med Almi. Erfarenheter
och goda exempel skall spridas för att effektivisera
arbetet i hela det näringspolitiska systemet mot
ekonomisk tillväxt. Utöver Nuteks kärnverksamhet
avses särskilda uppdrag från regeringen,
finansierade utanför kärnverksamheten, utföras. För
att den beskrivna omställningen och prioriteringen
av nya områden skall bli möjlig att genomföra krävs
att ett antal pågående insatser avslutas och att de
resurser som då frigörs tillförs de nya områdena,
anser Nutek. Följande insatser bör avslutas:
Såddfinansieringen; Samarbeten/finansiering;
Särskilda insatser för olika grupper; Alla
programinsatser (för närvarande 6 program) inom fler
växande företag; Resurscentrum (överförs till
regionala organ när nuvarande program upphör);
Transportbidraget (flyttas till annan myndighet);
Programinsatser (Lokal näringslivsutveckling,
innovationssystem och kluster); Internationella
företagsprogram. Flera av de nyssnämnda insatserna
är tidsbegränsade uppdrag i regleringsbrev eller via
särskilda uppdrag. Avslutningen av insatserna avses
ske etappvis och i s.k. ordnade former.

Förslagen sägs ge följande konsekvenser för
sakverksamheten:
- De resurser som frigörs (undantaget
Transportbidraget) skapar utrymme att förstärka
insatserna på de områden som Nutek enligt förslaget
skall fokusera på.
- Utrymme skapas för att driva de nya/förstärkta
insatsområdena och pilotprojekt utifrån
identifierade behov.
- Trovärdighet och tydlighet skapas på de områden
som Nutek kommer att arbeta med.

I förslaget sägs att Nuteks styrelse och ledning har initierat
ett utvecklingsarbete för att ta fram fokuserade och
mätbara mål för vad Nutek skall åstadkomma som
bidrag till ekonomisk tillväxt. Därigenom sägs
statsmakternas styrning av Nutek komma att
underlättas genom att den kan renodlas till att avse
en målstyrning av verksamheten. På så sätt anses
statsmakterna få ett bättre underlag för att värdera
hur de resurser som anförtros Nutek bidrar till
tillväxten.

Sammanfattningsvis förordar Nutek att det
beskrivna förslaget till omställning av Nutek, som
avses leda till ett fokuserat och mer effektivt
Nutek för ökad ekonomisk tillväxt, kommer till
tydligt uttryck i regleringsbrev för budgetåret 2004
och därpå kommande år. Det anses angeläget att
regleringsbrevet utformas så att omställningen kan
ske så snabbt som möjligt, både av externa
effektivitetsskäl och av omsorg om Nuteks personal.
Nuteks förslag har presenterats av Nuteks
styrelseordförande Kai Hammerich och t.f.
generaldirektör Sune Halvarsson för statssekreterare
Sven-Eric Söder, Näringsdepartementet.
Näringsminister Leif Pagrotsky har kommenterat
förslaget i medierna med att säga att
Näringsdepartementet nyligen har påbörjat processen
med regleringsbrev för år 2004, men att han anser
att förslaget är mycket konstruktivt och att det
kommer att fungera som underlag i den fortsatta
diskussionen.

Näringslivsutveckling (38:2)

Propositionen

Anslaget får användas till näringslivsfrämjande
åtgärder. Anslaget bör höjas med 10 miljoner kronor
för att finansiera inrättande av centrum för och
särskilda satsningar inom områdena miljödriven
näringslivsutveckling och miljöteknikexport. Den
särskilda satsningen på kvinnors och invandrares
företagande samt kooperativt företagande ökar med 10
miljoner kronor år 2004. Som en följd av redan
fattade beslut avslutas programmen år 2005, varför
anslagsnivån då sjunker. Efter programperioden skall
verksamheterna utvärderas. Anslaget sjunker
ytterligare år 2006 till följd av att den särskilda
satsningen om 20 miljoner kronor per år på design
upphör enligt tidigare beslut. Efter
designprogrammets slut skall verksamheten
utvärderas.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till
249,6 miljoner kronor.

Motionerna

Anslaget bör minskas med 54 miljoner kronor, anförs
det i motion 2003/04: N389 (m). Anslaget får
användas till näringslivsfrämjande åtgärder,
konstaterar motionärerna och anser att det i
praktiken bl.a. innebär subventioner som snedvrider
konkurrensen och förhindrar nyskapande och
utveckling. De menar därför att budgetutrymmet för
sådana åtgärder måste minska. Många kvinnor arbetar
inom offentlig sektor med verksamheter som stat,
landsting och kommuner har monopol på, varför
möjligheterna att starta eget är mycket små, säger
motionärerna vidare. De framhåller att detta kan
förändras genom att stat, kommuner och landsting
inriktar sig på sin kärnverksamhet och i större
utsträckning konkurrensutsätter och knoppar av
verksamheter, snarare än genom statliga insatser för
näringslivsfrämjande åtgärder. Motionärerna avvisar
också anslagsökningen om 10 miljoner kronor för
inrättandet av ett centrum för miljödriven
näringslivsutveckling och miljöteknikexport.

Basfinansieringen för Institutet för
kvalitetsutveckling (SIQ) bör säkerställas genom ett
uttalande av riksdagen, anförs det i motion
2003/04:N230 (fp). Sveriges konkurrenskraft är
beroende av en ständig förbättring av varor,
tjänster och processer, och arbetet med ett
effektivt kvalitetsarbete underlättas om det finns
en medvetenhet om kvalitetsbegrepp och god kunskap
om kundorienterad verksamhetsutveckling, säger
motionären. Hon redovisar att utifrån detta behov
bildades år 1986 Nationalkommittén för Svensk
Kvalitet. År 1990 formerades intressentföreningen
Kvalitetsutveckling som i november samma år slöt ett
avtal med regeringen om bildandet av SIQ. Institutet
övertog då från Nationalkommittén uppgiften att
aktivt bidra till kvalitetsutvecklingen i alla delar
av det svenska samhället. SIQ:s status som
nationellt centrum har inneburit att institutet
kunnat bygga upp goda kontakter i Sverige och
utomlands. Motionären erinrar om vad utskottet
anförde hösten 2000 (bet. 2000/01:NU1) om att den
typ av verksamhet som SIQ bedriver är viktig ur ett
näringspolitiskt perspektiv. Likaså menade utskottet
att formen för verksamheten, som karakteriseras av
att företag, organisationer och förvaltningar
samverkar, har en effektiv utformning. Utskottet såg
det därför som angeläget att verksamheten även i
fortsättningen skulle kunna erhålla statligt stöd
för sin basfinansiering. Några åtgärder från statens
sida för att säkerställa SIQ:s finansiering har
trots detta inte vidtagits, utan det statliga
bidraget har uteblivit under åren 2001 och 2002,
säger motionären. Hon uppger att SIQ därmed har ett
strukturellt underskott som allvarligt hotar
verksamheten och institutets existens. Regeringen
måste därför agera så att lämplig myndighet ges i
uppdrag att säkerställa basfinansieringen för SIQ,
anför motionären.
I motion 2003/04:N412 (kd) föreslås en besparing
på anslaget med 30 miljoner kronor. Regeringens
satsning med 20 miljoner kronor för att utveckla ett
designprogram som skall främja
näringslivsutvecklingen på området ställer sig
motionärerna tveksamma till. De betecknar detta som
ett kortsiktigt projekt och menar att långsiktiga
strukturella reformer av generell karaktär är till
större nytta för näringslivet.
En besparing på 100 miljoner kronor föreslås i
motion 2003/04:N369 (c). Motionärerna menar att
anslaget används godtyckligt till olika satsningar
från år till år. Centerpartiet anser att
näringslivsfrämjande åtgärder skall genomföras med
ett tydligt underifrånperspektiv, dvs. genom att
låta den regionala nivån ansvara för och utforma den
aktuella typen av satsningar. Centrala påbud och
diverse småsatsningar bör sålunda inte tillskrivas
den nationella nivån. Motionärerna erinrar om att
Centerpartiet i stället föreslår en satsning på 592
miljoner kronor under utgiftsområde 19 Regional
utveckling till olika näringslivsfrämjande projekt
som den regionala nivån skall ansvara för.

Vissa kompletterande uppgifter

Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ), som är
föremål för yrkande i motion 2003/04:N230 (fp),
bildades, som tidigare redovisats, år 1990 på
initiativ av regeringen och Intressentföreningen
Kvalitetsutveckling. I enlighet med stadgarna skall
institutet stimulera och bidra till en positiv
kvalitetsutveckling i alla delar av det svenska
samhället. Vid utgången av år 2001 upphörde det
tidigare statliga stödet till verksamheten. SIQ har
därefter vid två tillfällen, åren 2001 och 2002,
hemställt hos regeringen om statligt stöd för
finansiering av verksamheten.

Frågan om basfinansiering för SIQ behandlades, som
sägs i den nyssnämnda motionen, av utskottet hösten
2000 i betänkande 2000/01:NU1. Företrädare för SIQ
hade under utskottets beredningsarbete framfört sina
farhågor för att den verksamhet som institutet
bedriver skulle hamna i ett oklart läge i
förhållande till de båda då nyinrättade
myndigheterna Vinnova och Nutek. Utskottet ansåg att
den typ av verksamhet som SIQ bedriver är viktig ur
ett näringspolitiskt perspektiv. Likaså menade
utskottet att formen för verksamheten, som
karakteriseras av att företag, organisationer och
förvaltningar samverkar, har en effektiv utformning.
Utskottet såg det därför som angeläget att
verksamheten även i fortsättningen skulle kunna
erhålla statligt stöd för sin basfinansiering.
Regeringen beslöt i juni 2003 att 1 miljon kronor
skall betalas ut mot rekvisition senast den 31
oktober 2003 till SIQ. Kostnaderna belastar ett
äldreanslag (från budgetåret 2000) under
utgiftsområde 24 - Fortsatt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt,
anslagsposten Till regeringens disposition.
Frågan om eventuella medel till SIQ för år 2004
diskuteras för närvarande inom Näringsdepartementet.

Institutet för tillväxtpolitiska studier:
Förvaltningskostnader (38:3)

Propositionen

Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) har
till uppgift att utveckla och förbättra
kunskapsunderlaget för tillväxtpolitiken. Institutet
utför omvärldsbevakning och utvärderingar med
relevans för näringspolitiken, innovationspolitiken
och den regionala utvecklingspolitiken.
Omvärldsbevakningen är delvis utlandsbaserad. ITPS
har även ett statistikansvar för delar av den
officiella statistiken. I anslaget ingår ITPS:s
förvaltningskostnader.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 74,3
miljoner kronor.

Motionen

I motion 2003/04:N412 (kd) görs bedömningen att en
utgiftsbesparing på 5 miljoner kronor är rimlig, med
hänvisning till anslagssparandet från år 2002 och
höjningen av anslaget för år 2003.

Turistfrämjande (38:4)

Propositionen

Turistdelegationen är central förvaltningsmyndighet
för turistfrågor. Verksamheten inom turistområdet
bedrivs dels i Turistdelegationen, dels i det av
staten och turistnäringen gemensamt ägda bolaget
Sveriges Rese- och Turistråd AB (Turistrådet).
Turistrådet har ansvar för marknadsföringen av
Sverige som turistland utomlands och har även ansvar
för varumärket Sverige och för "Sverigebilden"
gentemot den inhemska marknaden. Det av riksdagen
våren 1995 beslutade övergripande målet för
verksamheten, att Sverige skall ha en hög
attraktionskraft som turistland och en långsiktigt
konkurrenskraftig turistnäring, bör ligga fast.
Förslaget till åtgärder och nationell strategi för
den svenska turistnäringen som den s.k.
Framtidsgruppen presenterade i sin slutrapport bör
utgöra en grund för arbetet med att utveckla den
svenska turistnäringen. Den omstrukturering av sin
verksamhet som Turistrådet har påbörjat för att få
större flexibilitet och lägre fasta kostnader bör
fortsätta. Minskade fasta kostnader och en mer
flexibel organisation genom en ökad användning av
informationsteknik gör det bl.a. möjligt att få en
bredare och mer kostnadseffektiv representation
utomlands och att medel frigörs till
marknadsaktiviteter och till satsningar på nya
marknader. Till anslaget föreslås 10 miljoner kronor
överföras från anslaget Allmänna regionalpolitiska
åtgärder inom utgiftsområde 19 Regional utveckling.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till
101,5 miljoner kronor.

Motionerna

I motionerna 2003/04:Fi240 (fp) och 2003/04:N411
(fp) föreslås en minskning av anslaget med 10
miljoner kronor.

En ökning av anslaget med 100 miljoner kronor
föreslås i motion 2003/04: N412 (kd) för att
finansiera ökade satsningar på marknadsföringen av
Sverige som turistland. Sverige har en stor
potential att utvecklas som turistland, anför
motionärerna. De påpekar att turistnäringen skapar
stora värden i form av arbetstillfällen och
skatteintäkter. En god marknadsföring av hela
Sverige är av största betydelse för att attrahera
ytterligare turister, sägs det.
Även i motion 2003/04:N347 (kd) förordas en
förstärkning av insatserna vad gäller
marknadsföringen av Sverige som turistland. Staten
bör bära huvudansvaret för att sälja Sverige som
turistland, anser motionärerna. De uppger att en
jämförelse med andra länder visar att Sverige satsar
mindre än övriga nordiska länder och ligger näst
sist i Europa när det gäller marknadsföring av det
egna landet. Om staten satsade mer på
marknadsföringen skulle turismen öka och föra med
sig en mängd positiva effekter, t.ex. ökade
mervärdesskatteintäkter och ökad sysselsättning,
säger motionärerna. De framhåller att turistnäringen
har ansvar för att sälja turistprodukterna och
resorna, men anser att det bör vara en självklar
uppgift för svenska statliga representationskontor i
utlandet att marknadsföra Sverige. Ambassader samt
turist- och exportråd verkar i de flesta länder och
bör i samarbete med t.ex. handelskamrar och
organisationer bättre än för närvarande kunna sprida
budskapet om Sverige som turist- och konferensland,
anför motionärerna.
I motion 2003/04:N369 (c) föreslås en besparing på
anslaget med 8 miljoner kronor. Regeringens
överflyttning av medel från anslaget Allmänna
regionalpolitiska åtgärder under utgiftsområde 19
Regional utveckling till det här aktuella anslaget
anser motionärerna inte vara en riktig prioritering.
De menar dock att en utveckling av turismen är
positiv för tillväxten, varför de föreslår en
satsning med 100 miljoner kronor på ett program för
utveckling av landsbygdsturism under utgiftsområde
19.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen tillkallade våren 2003 en särskild
utredare (departementsrådet Christina Ragsten
Pettersson) med uppdrag att se över det nuvarande
turistfrämjandets funktion, organisation och
rollfördelning samt utvärdera måluppfyllelsen (dir.
2003:60). Översynen skall avse Turistdelegationen
och det av staten och turistnäringen gemensamt ägda
bolaget, Sveriges Rese- och Turistråd AB. Utredaren,
som skall redovisa uppdraget senast den 15 december
2003, skall göra följande:

- utvärdera den nuvarande verksamheten med
beaktande av det övergripande målet för
turistpolitiken och genomförandet av
Framtidsprogrammet,
- analysera möjligheterna till samordningsvinster
med annan främjandeverksamhet, t.ex. inom ramen för
Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet,
- kartlägga turistfrämjandets mål och organisation
i ett urval andra länder,
- föreslå förändringar av turistfrämjandets
funktion, verksamhet, rollfördelning och
organisation om detta föranleds av översynen.

Beträffande nivån på anslaget till turistfrämjande
kan noteras att det höjdes med 10 miljoner kronor
för budgetåret 2002 för att bl.a. genomföra de
åtgärder som föreslagits av Framtidsgruppen. I
Framtidsprogrammet förordas att anslaget till
turismen bör öka successivt under åren 2002-2004. I
propositionen om en politik för tillväxt och
livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4, bet.
2001/02:NU4) föreslog regeringen följande ekonomiska
satsningar i syfte att främja turistföretagens
konkurrenskraft: 33 miljoner kronor under perioden
2002-2004 till ett program för att stimulera ökad
innovationskraft inom turistnäringen, 20 miljoner
kronor under perioden 2002-2004 till ett projekt för
att stärka varumärket Fjällvärlden i syfte att
stärka den långsiktiga attraktionskraften och
lönsamheten i fjällområdet samt 7,5 miljoner kronor
under perioden 2002-2004 för att främja
turismforskning. Genom regeringsbeslut i januari
2002 gavs Turistrådet i uppdrag att utveckla och
marknadsföra varumärket Fjällvärlden. Regeringen gav
vidare i juli 2002 i uppdrag åt Turistdelegationen
att genomföra ett program för ökad innovationskraft
inom turistnäringen, varvid insatser som främjar
turismforskningen utgör ett insatsområde inom
programmet. Ett särskilt delprogram för hållbar
utveckling och miljömärkning finns också i
programmet.

När det gäller jämförelse med övriga nordiska
länder visar, enligt uppgift från
Näringsdepartementet, en sammanställning av de
nordiska ländernas utländska övernattningar på
hotell under de första sex månaderna 2003 att
Sverige är det land i Norden som har lägst minskning
av utländska övernattningar - minskningen uppgick
till 1,4 %. Snittet för Norden var minus 4,7 %.
Norge, som minskat mest, tappade 10,2 %. Sverige tar
markandsandelar från övriga nordiska länder och har
under de senaste tre åren ökat sin andel av det
totala inkommande resandet till de nordiska länderna
från 27,6 till 30 %.

Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersöknings-verksamhet m.m. (38:5)

Propositionen

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central
förvaltningsmyndighet för frågor om landets
geologiska beskaffenhet och mineralhantering. I
detta ingår att vara chefsmyndighet för Bergsstaten,
som utfärdar tillstånd och bedriver tillsyn enligt
minerallagen (1991:45). SGU har uppdraget att
förvalta och miljösäkra anläggningar som tidigare
använts för statens civila beredskapslager för olja
samt det statliga gruvfältet i Adak. SGU svarar
också för samordning, uppföljning och rapportering i
fråga om miljökvalitetsmålet Grundvatten av god
kvalitet. Anslaget disponeras av SGU för
myndighetsverksamhet, Bergsstaten och förvaltning av
oljelagringsanläggningar som tidigare använts för
civil beredskap samt av regeringen. Ökningen av
uppdragsvolymen beror på ett ökat intresse för SGU:s
tjänster. Huvudsakligen har uppdrag erhållits från
Naturvårdsverket och Svensk kärnbränslehantering AB,
men SGU har även fått internationella uppdrag (i
Afrika och Estland).

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till
172,1 miljoner kronor.

Motionen

En minskning av anslaget med 15 miljoner kronor
föreslås i motion 2003/04: N412 (kd). Antalet nya
undersökningstillstånd är på en lägre nivå än
tidigare år, nästan på samma låga nivå som
bottenåren 1992 och 1993, säger motionärerna. De
uppger att ansökningarna om förlängning av befintlig
prospektering visserligen är lika många som tidigare
år, men att förlängning söks med endast ett år i
stället för som brukligt tre år, vilket sannolikt
beror på konjunkturbedömningar och inväntandet av en
ny minerallag. Med hänsyn till det nämnda och
förekomsten av ett betydande anslagssparande år 2002
bedömer motionärerna att en besparing på
Bergsstatens verksamhet kan göras med 15 miljoner
kronor, i väntan på en ny minerallag.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen planerar enligt uppgift att lägga fram en
proposition om en ny minerallag under våren 2004.

Sveriges geologiska undersökning:
Geovetenskaplig forskning (38:6)

Propositionen

Anslaget disponeras av SGU för att främja och stödja
riktad geovetenskaplig forskning och tillämpad
forskning. Stödet till geovetenskaplig forskning
fortsätter inom oförändrade ramar. Insatserna för
kompetensutveckling inom gruvnäringen i Norrbottens
och Västerbottens län för åren 2001-2003 avslutas
enligt plan och kommer att utvärderas.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 5,2
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Sveriges geologiska undersökning: Miljösäkring
av oljelagrings-anläggningar m.m. (38:7)

Propositionen

Anslaget disponeras av SGU och regeringen för att
täcka kostnader för efterbehandling av tömda
oljelagringsanläggningar och det statliga gruvfältet
i Adak, Malå kommun. Av anslagssparandet år 2002 på
34,8 miljoner kronor har 19,4 miljoner kronor
dragits in och 15,1 miljoner kronor ställts till
regeringens disposition i avvaktan dels på
haveriutredningen efter en olycka vid
oljelagringsanläggningen i Sala, dels på att vissa
ytterligare miljötillstånd skall erhållas. Olyckan i
Sala leder troligen till att miljösäkringsarbetet
för ett antal anläggningar av liknande typ kommer
att försenas.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 27
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Patent- och registreringsverket

Propositionen

Patent- och registreringsverket (PRV) är central
förvaltningsmyndighet för ärenden om patent,
varumärken, mönster, efternamn och förnamn samt för
registerärenden angående aktiebolag, filialer och
europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Verket
är också central förvaltningsmyndighet för handels-
och föreningsregisterärenden samt registrerar
kommunvapen och meddelar utgivningsbevis för
periodisk skrift. PRV för även register över
konkurser samt näringsförbud. Verksamheten
finansieras genom avgifter. Verksamheten med patent,
varumärken och mönster skall ge ett överskott som
motsvarar kostnaderna för Patentbesvärsrättens
verksamhet.

Två motioner som berör PRV:s publiceringskrav har
väckts - motionerna 2003/04:N354 (fp, kd, m, c) och
2003/04:N232 (fp). Utskottet behandlar dessa i ett
särskilt avsnitt efter behandlingen av anslagen.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen har nyligen till riksdagen avlämnat en
proposition (prop. 2003/04: 34) om PRV:s
organisation. Förslaget innebär att PRV delas i två
myndigheter och att den nuvarande bolagsavdelningen
i Sundsvall blir en självständig myndighet med
fortsatt placering i Sundvall. Den nya
organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli
2004. Till den nya myndigheten förs huvudsakligen
ärenden angående registrering av aktiebolag,
filialer och europeiska intressegrupperingar,
handels- och föreningsregisterärenden, register över
bank- och försäkringsföretag, register över fysiska
personers och dödsbons konkurser samt register över
näringsförbud. I denna ärendehantering ingår också
prövning av företagsnamn. Nuvarande patent- och
varumärkesavdelningarna i Stockholm och i Söderhamn
fortsätter sin verksamhet inom Patent- och
registreringsverket med fortsatt placering på dessa
orter. Patent- och registreringsverket kommer
sålunda i fortsättningen att hantera de ärenden som
för närvarande finns inom patent- och
varumärkesavdelningarna, dvs. patent, varumärken,
mönster, efternamn och förnamn, samt registrering av
kommunala vapen och utgivning av periodisk skrift.
Bolagsavdelningen i Sundsvall blir alltså en
myndighet med egen generaldirektör från den 1 juli
2004. Inom bolagsavdelningen i Sundsvall arbetar 480
anställda, omkring hälften av PRV:s personal. Den
nya myndigheten, som har haft arbetsnamnet
Bolagsmyndigheten har ännu inte fått något
officiellt namn.

Motionstiden på propositionen utgår i dagarna.
Utskottet kommer att behandla propositionen i början
av år 2004.

Patentbesvärsrätten (38:8)

Propositionen

Enligt lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten skall
rätten i egenskap av förvaltningsdomstol pröva
överklaganden av beslut meddelade av Patent- och
registreringsverket. Anslaget används för
förvaltningskostnader för Patentbesvärsrätten och
motsvaras av inbetalningar från Patent- och
registreringsverket till inkomsttitel på
statsbudgeten.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 15,2
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Patent- och registreringsverket: Finansiering
av viss verksamhet (likvidatorer) (38:9)

Propositionen

Anslaget finansierar verksamhet vid Patent- och
registreringsverket avseende kostnader i samband med
likvidation av företag. Anslagssparandet för år 2002
på 2,3 miljoner kronor har dragits in.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 8
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Upprätthållande av nationell metrologi m.m.
(38:10)

Propositionen

Från anslaget betalas bidrag till riksmätplatserna
vid Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB
(SP) och Statens strålskyddsinstitut (SSI).
Riksmätplatsbidraget används för drift och underhåll
av riksmätplatser, upprätthållande av internationell
spårbarhet för mätstorheter, investeringar i
mätteknisk utrustning samt till mätteknisk forskning
och utveckling. Det övergripande målet är att
riksmätplatserna skall upprätthålla en hög standard
med normaler av tillräcklig omfattning och relevans.
Spårbarhet för mätnormaler skall säkerställas och
utvecklas genom internationella jämförelser och FoU-
insatser.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 26,8
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Elsäkerhetsverket (38:11)

Propositionen

Elsäkerhetsverket är förvaltningsmyndighet för
tekniska säkerhetsfrågor på elområdet. De
övergripande målen för verksamheten är att förebygga
av elektricitet orsakad skada på person och egendom
samt störningar på radiokommunikation och
näringsverksamhet inom området elektromagnetisk
kompatibilitet. Elsäkerhetsverket skall därvid svara
för statliga insatser för att bygga upp,
upprätthålla och utveckla en god säkerhetsnivå för
elektriska anläggningar och elektrisk materiel samt
medverka till en tillfredsställande elektromagnetisk
kompatibilitet. Regeringens bedömning är att
verksamheten inom myndigheten under år 2004 bör
bedrivas enligt den allmänna inriktning som gäller
för elsäkerhetsarbetet för år 2003. I anslutning
till insatserna skall verket följa den
internationella utvecklingen och främja svenskt
deltagande i internationellt samarbete inom sitt
verksamhetsområde. Regeringen förutsätter att
Elsäkerhetsverket noga följer utvecklingen vad
gäller elolycksfall och elbränder för att bl.a.
analysera de statliga insatserna och
elsäkerhetsnivåns utveckling med särskild
uppmärksamhet på elmaterielområdet.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 41,5
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Bidrag till standardisering och FoU inom
experimentell teknik m.m. (38:12)

Propositionen

Från anslaget lämnas bidrag till den svenska
standardiseringsorganisationen för att verka för
svensk standardisering, nationellt, europeiskt och
globalt. Det övergripande målet för
standardiseringen är att öppna marknader, höja
produktiviteten och konkurrenskraften hos svenskt
näringsliv samt bidra till att statens specifika
ansvar för medborgarnas skydd för liv, hälsa, miljö
och egendom tillgodoses. Från anslaget lämnas också
bidrag till forskning och utveckling inom
experimentell teknik. För teknisk
informationsförsörjning lämnas bidrag till AB
Terminologicentrum och Svenska föreningen för
informationsspecialister. Den svenska
standardiseringsorganisationen har med framgång
drivit svenska intressen i det europeiska och
internationella standardiseringsarbetet. Den nya
organisationen har medfört en ökad effektivitet och
internationell slagkraft. Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut AB (SP) ger värdefulla bidrag
till det svenska näringslivets utveckling genom sin
förmåga att arbeta med både forskningsnära och
marknadsnära frågeställningar. Vinnova betalar
fr.o.m. år 2003 ut bidraget till SP. Vinnova
ansvarar också för styrning och uppföljning av
resurserna till SP. Denna förändring innebär att
SP:s roll i innovationssystemet tydliggörs. Vidare
underlättas medverkan i det strukturarbete som pågår
inom institutssektorn.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 71,5
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader (38:13)

Propositionen

Under anslaget anvisas medel till
förvaltningskostnader vid Rymdstyrelsen.
Rymdstyrelsen utgör en liten expertmyndighet med
ansvar för den svenska rymdverksamheten, vilken till
stora delar är kopplad till det europeiska
rymdsamarbetet inom det europeiska rymdorganet
(European Space Agency, ESA). Rymdstyrelsen fördelar
också statligt stöd till verksamhet som bedrivs
nationellt eller i bilateralt samarbete med framför
allt Frankrike. Rymdstyrelsen skall därutöver bereda
ärenden om tillstånd att bedriva rymdverksamhet från
svenskt territorium och utöva kontroll av sådan
verksamhet.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 22,4
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Rymdverksamhet (38:14)

Propositionen

Under anslaget anvisas medel för
industriutvecklingsprojekt, fjärranalys och
forskning, som bedrivs inom ramen för deltagande i
internationellt samarbete, framför allt inom det
europeiska rymdsamarbetet inom ESA. Verksamheten kan
också bedrivas i nationella eller bilaterala
program. Huvuddelen av anslaget, ca 80 %, utgörs av
betalningar till ESA för Sveriges deltagande i
långsiktiga samarbetsprojekt. Anslaget disponeras av
Rymdstyrelsen. Regeringen föreslår ett bemyndigande
för ekonomiska åtaganden även efter år 2004. Detta
möjliggör att det för delar av verksamheten kan
göras ekonomiska åtaganden som exempelvis omfattar
långsiktiga program under en flerårig
planeringsperiod.

Rymdstyrelsen har på ett framgångsrikt sätt verkat
för svenska intressen inom framför allt det
europeiska rymdsamarbetet. Rymdverksamheten bidrar
till att stärka den svenska industrins
konkurrenskraft. Regeringen bedömer att
rymdverksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt sätt
och att uppnådda resultat svarar mot de fastställda
målen. För år 2004 ökar anslaget med 20 miljoner
kronor och för år 2005 med ytterligare 10 miljoner
kronor, då en tidigare beslutad tillfällig
neddragning om 30 miljoner kronor för budgetåren
2002 och 2003 upphör.
Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till
541,5 miljoner kronor. Regeringen begär vidare, som
nämnts, riksdagens bemyndigande att under år 2004
för ramanslaget Rymdverksamhet ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 539 miljoner
kronor under år 2005 och 573 miljoner kronor efter
år 2005.

Motionerna

I motion 2003/04:N412 (kd) föreslås en besparing med
10 miljoner kronor. Även i motion 2003/04:N369 (c)
föreslås en besparing med 10 miljoner kronor.

Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
(38:15)

Propositionen

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) är en
sammanslutning av invalda ledamöter som är verksamma
inom teknik, industriell produktion och ekonomi.
IVA:s huvuduppgift är att följa, analysera och
informera om den tekniska och industriell-ekonomiska
utvecklingen samt att skapa och initiera samverkan
mellan olika teknikområden. Från anslaget lämnas
statens bidrag till IVA:s grundläggande verksamhet,
t.ex. ledningsfunktion, utrednings-, informations-
och ekonomiverksamheterna. IVA:s verksamhet inriktas
på att följa, analysera och sprida information om
aktuella utvecklingstendenser samt på att skapa och
initiera samverkan mellan olika aktörer i samhället.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 5,4
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Konkurrensverket (38:16)

Propositionen

Konkurrensverket är central förvaltningsmyndighet
för konkurrensfrågor. Under anslaget anvisas medel
till förvaltningskostnader för Konkurrensverket.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 82,5
miljoner kronor.

Motionerna

I motion 2003/04:N389 (m) föreslås att
Konkurrensverket skall anvisas 5 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit. Konkurrensverket
bedriver ett viktigt arbete, anför motionärerna. De
anser att verket bör ge en ökad prioritet åt att
belysa de konkurrenssnedvridningar som kan följa av
offentliga sektorns monopol samt kommunalt och
statligt ägande av bolag som konkurrerar med privata
företag.

Konkurrensverket och Konsumentverket bör slås
samman till en ny myndighet med namnet Kundverket,
anförs det i motion 2003/04:N205 (m). Såväl
Konkurrensverket som Konsumentverket har till
uppgift att tillvarata intressen hos de människor
och företag som uppträder som kunder på en marknad
och båda har också som huvudmål att ta till vara de
möjligheter som en fri och väl fungerande marknad
ger, säger motionären. Han hänvisar till att de två
myndigheternas egna beskrivningar av sina
verksamheter på respektive hemsidor visar hur nära
dessa ligger varandra. En myndighet som ägnar sig åt
att bekämpa kartellbildningar och
konkurrensbegränsningar borde med fördel kunna
kombineras med en som slår vakt om behovet av
information till konsumenterna kring samma
problemområden, menar motionären. Han hävdar att
förekomsten av två myndigheter innebär ett onödigt
dubbelarbete och att en samordning skulle medföra
vinster.
I motionerna 2003/04:Fi240 (fp) och 2003/04:N411
(fp) föreslås en ökning av Konkurrensverkets anslag
med 12 miljoner kronor.
Även i motion 2003/04:N412 (kd) föreslås en ökning
av Konkurrensverkets anslag - med totalt 9 miljoner
kronor. Motionärerna vill öka Konkurrensverkets
möjligheter att driva viktiga konkurrensmål och
föreslår därför ytterligare 5 miljoner kronor för
detta ändamål, varav 3 miljoner kronor är avsedda
för Nämnden för offentlig upphandling (NOU). De
föreslår vidare att NOU skall göras till en
självständig del av Konkurrensverket och att 4
miljoner kronor skall föras över från utgiftsområde
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning, varifrån
NOU finansieras för närvarande.
I motion 2003/04:N369 (c) förslås att 3 miljoner
kronor utöver regeringens förslag skall anvisas till
Konkurrensverket för att säkerställa verkets viktiga
arbete för en god konkurrenssituation i Sverige. En
god konkurrens ger livskraftiga företag och en sund
marknad, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog hösten 2002 (bet. 2002/03:NU1) ett
motionsyrkande om sammanslagning av Konkurrensverket
och Konsumentverket, liknande det här aktuella i
motion 2003/04:N205 (m). Utskottet redovisade att
frågan om en sammanslagning av de båda myndigheterna
hade tagits upp i regeringsförklaringen år 2001. I
budgetpropositionen för år 2003 (prop. 2002/03:1)
sades dock att frågan hade analyserats inom
Regeringskansliet och att slutsatsen var att
synergierna inte var så stora att de motiverade en
sammanslagning. Däremot bör det samarbete som redan
existerar mellan myndigheterna i frågor där detta
gynnar konsumentintresset förtydligas, ansåg
regeringen. Utskottet delade denna ståndpunkt.

Konkurrensforskning (38:17)

Propositionen

Konkurrensverket disponerar medel under anslaget för
att främja konkurrensrelaterad forskning inom i
första hand disciplinerna ekonomi och juridik.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 6,6
miljoner kronor.

Motionerna

I motion 2003/04:N389 (m) föreslås en ökning av
anslaget till konkurrensforskning med 1 miljon
kronor.

Även i motionerna 2003/04:Fi240 (fp) och
2003/04:N411 (fp) föreslås en ökning av anslaget -
med 6 miljoner kronor.

Täckande av förluster vid viss garantigivning,
m.m. (38:18)

Propositionen

Från anslaget täcks kostnader för räntestöd m.m.
till varvsindustrin enligt förordningen (1989:824)
om statligt stöd till fartygsfinansiering, upphävd
genom förordningen (1992:1064) eller motsvarande
äldre bestämmelser. Sedan år 1993 fattas inga nya
beslut om stöd enligt några av dessa bestämmelser.
Några nya åtaganden som kan leda till utbetalningar
från anslaget görs således inte längre.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 2
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning
och drift av kanalen (38:19)

Propositionen

Anslaget disponeras för kostnader i samband med
upprustning och drift av kanalen. Riksdagen beslöt
våren 1992 (prop. 1991/92:134, bet. 1991/92: NU33)
bl.a. att finansieringen av kanalens upprustning
skall tillförsäkras genom statsmakternas försorg.
Varje budgetår sedan anslaget inrättades budgetåret
1992/93 har riksdagen anvisat 15 miljoner kronor för
upprustning och drift av kanalen. De statliga
insatserna har bidragit till att kanalens värde som
kulturhistoriskt byggnadsverk och attraktivt
turistmål ökat. Även för år 2004 bedöms 15 miljoner
kronor vara tillräckligt för att klara av nödvändig
upprustning och drift av kanalen. Regeringen bedömer
att denna nivå även är tillräcklig för åren 2005 och
2006.

Regeringen beräknar sålunda anslaget för år 2004
till 15 miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Kostnader för omstrukturering och genomlysning
av statligt ägda företag m.m. (38:20)

Propositionen

Anslaget disponeras för kostnader för
omstrukturering och genomlysning av statligt ägda
företag m.m. De utgifter som belastar anslaget är
kostnader i samband med förvaltning och genomlysning
av företag med statligt ägande. Den av riksdagen
våren 2003 godkända ändringen av anslagsvillkoren
för anslaget (prop. 2002/03:100, bet.
2002/03:FiU:21) kommer inte att behöva åberopas, då
medel inte behöver tas i anspråk för detta ändamål.
Av anslagssparandet för år 2002 på 44 miljoner
kronor har 36 miljoner kronor dragits in. Regeringen
arbetar med att både förbereda och genomföra de
beslut som riksdagen fattat avseende det statliga
ägandet och ett antal specifika bolag. Genom
Regeringskansliet förvaltas 59 företag med statligt
ägande, varav 47 är helägda av staten. Statens
förvaltningskostnad för företag med statligt ägande
uppgick år 2002 till 58,5 miljoner kronor, varav
15,5 miljoner kronor avsåg interna kostnader såsom
löner, resor och kontorsmaterial och 43 miljoner
kronor externt köpta tjänster. Under år 2003 har
Regeringskansliet slutit ramavtal med externa
rådgivare. Projekt där konsultinsatser avropas sker
vid behov. Vissa projekt är på lång sikt, andra
projekt innebär en snabb och väl avgränsad
konsultinsats.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 25
miljoner kronor.

Motionerna

Anslaget bör tas bort, anförs det i motion
2003/04:N389 (m). En central ståndpunkt för Moderata
samlingspartiet är att staten inte skall äga
företag, säger motionärerna. De anser att det är
oklart vilka försäljningar av statligt aktieinnehav
regeringen planerar, varför det inte kan uteslutas
att de aktuella medlen är tänkta att användas till
förvaltning av statligt ägda bolag. Detta finner
motionärerna anmärkningsvärt. De menar att bolagen
själva skall stå för förvaltningen och att kostnader
som uppstår i samband med de försäljningar som kan
komma att ske i framtiden skall täckas av
försäljningsintäkten.

Även i motionerna 2003/04:Fi240 (fp) och
2003/04:N411 (fp) föreslås att anslaget skall tas
bort.
I motion 2003/04:N412 (kd) föreslås också att
anslaget skall tas bort. Företag som är verksamma på
en konkurrensutsatt marknad skall inte ägas av
staten, anför motionärerna. De anser därför att
statliga företag bör avyttras i den takt som
marknaden kan absorbera dem och att försäljningen
bör finansieras inom bolagen.
Slutligen föreslås också i motion 2003/04:N369 (c)
att anslaget skall dras in i sin helhet. Anslaget
förefaller helt omotiverat, anser motionärerna och
menar att de statliga företagen själva skall bära de
kostnader som anslaget är avsett för.

Avgifter till vissa internationella
organisationer (38:21)

Propositionen

Anslaget disponeras för avgifter och bidrag för
Sveriges deltagande i vissa internationella
näringspolitiska organ. Utgiftsstyrande faktorer är
medlemsavgifternas utveckling i aktuell valuta samt
fluktuationer i valutakurser. Deltagandet bedöms av
regeringen som nödvändigt för att möjliggöra svensk
påverkan på den internationella utvecklingen och för
ett aktivt svenskt deltagande i internationellt
samarbete samt för informationsinhämtning på för
Sverige viktiga områden. Av anslagssparandet för år
2002 på 317 000 kr har 121 000 kr dragits in.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 6,5
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Revisorsnämnden

Propositionen

Revisorsnämndens verksamhet är helt
avgiftsfinansierad. Intäkterna uppgick under år 2002
till knappt 18 miljoner kronor, varav årsavgifter
utgjorde drygt 13,7 miljoner kronor. Nämndens
driftskostnader uppgick till 20,1 miljoner kronor,
varav personalkostnader utgjorde 13,4 miljoner
kronor. Vid utgången av år 2002 hade Revisorsnämnden
ett negativt myndighetskapital om 1,9 miljoner
kronor. Under år 2003 beräknas ett positivt resultat
om drygt 0,8 miljoner kronor uppstå.

Inga motioner har väckts på detta område.

Sanering av statlig mark

Motionen

I motion 2003/04:N369 (c) föreslås att Sveriges
geologiska undersökning (SGU) skall tilldelas ett
nytt anslag - Sanering av statlig mark - om 20
miljoner kronor. Medlen skall, enligt motionärerna,
avsättas för att snarast initiera saneringsåtgärder
av de mest prioriterade områdena (riskklasserna 1
och 2). Den lämpligaste myndigheten för detta arbete
är SGU, som bl.a. har erfarenhet av avvecklingen av
de statliga oljelagren, anför motionärerna. De anser
att SGU, via det föreslagna anslaget, kommer att
kunna bygga upp en effektiv organisation och bedriva
saneringsverksamhet på de förorenade områden där
staten har verksamhetsansvaret.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade hösten 2002 ett likartat
förslag om införande av ett nytt anslag avseende
sanering av statlig mark i betänkande 2002/03:NU1.
Utskottet redovisade att det under utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård finns ett anslag,
Sanering och återställning av förorenade områden
(34:4), som bl.a. disponeras av Naturvårdsverket.
För budgetåret 2004 föreslås i den nu aktuella
budgetpropositionen 329,9 miljoner kronor för detta
anslag. Inom ramen för SGU:s uppdragsverksamhet
finns ett utvecklat samarbete med verket i dessa
frågor. Samarbetet innebär att SGU enligt ett
särskilt ramavtal biträder Naturvårdsverket och
länsstyrelserna i deras saneringsarbete och
därutöver genomför utredningsarbete för prioriterade
objekt (högsta prioritetsklasserna) enligt ett
särskilt objektavtal. När det gäller sanering av
förorenad mark finns det två avtal mellan verket och
SGU. Ett löpande avtal på 0,3 miljoner kronor per år
för rådgivning till länsstyrelserna och ett avtal på
10 miljoner kronor som omfattar de fyra statliga
objekt som skall miljösäkras (Stollberg, Kinne-
Kleva, Yxsjöberg och Kvarntorp), seminarieverksamhet
och erfarenhetsutbyte mellan statliga myndigheter.
Det sistnämnda avtalet löper ut år 2003 och skall
omförhandlas inom givna ekonomiska ramar (dvs. 10
miljoner kronor) för år 2004, eftersom arbetet inte
är slutfört. Samarbetet fungerar enligt uppgift till
Näringsdepartementet väl och bygger på SGU:s
erfarenhet och kunskap från arbetet med sanering av
oljelagringsanläggningar.

Mätning av företagens administrativa börda

Motionen

I motion 2003/04:N389 (m) föreslås att det skall
inrättas ett nytt anslag - Mätning av företagens
administrativa börda - om 5 miljoner kronor som
skall förvaltas av ITPS. Regeringens arbete med att
lätta företagens administrativa börda har gått
alltför långsamt och i vissa fall åt fel håll, anser
motionärerna. De erinrar om att riksdagen har begärt
att regeringen sätter upp kvantitativa mål för
förenklingsarbetet. Som ett led i detta arbete bör
det skapas ett system för att kvantitativt mäta
företagens administrativa börda och för att
genomföra konsekvensanalyser av ny lagstiftning och
för detta behövs ett nytt anslag, anför
motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet har i det föregående i ett särskilt
avsnitt behandlat frågan om regelförenkling och i
det sammanhanget även frågan om mätning av
företagens administrativa börda.

Utrikeshandel, export- och
investeringsfrämjande

Styrelsen för ackreditering och teknisk
kontroll: Myndighets-verksamhet (39:1)

Propositionen

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
(SWEDAC) är central förvaltningsmyndighet för
teknisk kontroll samt nationellt ackrediteringsorgan
för laboratorier och för certifierings-, provnings-
och besiktningsorgan. Myndighetsverksamheten
omfattar ansvar för den totala marknadskontrollen i
Sverige (ett tjugotal myndigheters tillsyn på
marknaden av att produkter uppfyller väsentliga
säkerhets-, miljö- och hälsokrav). Härutöver har
SWEDAC ett sektorsansvar för den legala mättekniken,
dvs. att varor håller mått och vikt, och
ädelmetallkontrollen. Ackrediteringsverksamheten
svarar för drygt 75 % av SWEDAC:s omsättning. Som
ackrediteringsorgan åligger det SWEDAC att i internt
och externt arbete uppfylla högt ställda
kvalitetskrav och genomgå internationella
kvalitetsrevisioner.

Under år 2002 uppgick intäkterna från
uppdragsverksamheten till knappt 68 miljoner kronor,
vilket innebar ett sämre resultat jämfört med
föregående år. Kostnaderna översteg intäkterna med
2,3 miljoner kronor, vilket sammantaget innebar ett
betydligt sämre resultat än föregående år, då ett
underskott på 0,3 miljoner kronor redovisades.
Kvaliteten i verksamheten är fortsatt hög. Det är
angeläget att SWEDAC fortsätter att verka för att
utveckla svenska kontrollordningar i öppna system. I
ljuset av myndighetens internationella engagemang är
det angeläget att arbetet med att förbättra och
internationalisera bedömningskriterier avseende
överensstämmelse med ställda säkerhetskrav drivs
vidare. SWEDAC har en viktig roll att fylla för att
förbättra de kommande medlemsländernas
förutsättningar att ingå i EU:s inre marknad.
Regeringen fattade i maj 2003 beslut om att 1,2
miljoner kronor av anslagssparandet för år 2002 på
1,8 miljoner kronor skall dras in.
Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 19,9
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Kommerskollegium (39:2)

Propositionen

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet
för utrikeshandel och handelspolitik.
Kommerskollegiums funktionsansvar för funktionen
Utrikeshandel inom civilt försvar upphörde den 1
juli 2002, då översynen av totalförsvaret medförde
att den tidigare beredskapsförordningen upphörde.
Förändringen saknar relevans för anslagets storlek.
Det är angeläget att Kommerskollegium fortsätter att
ha kontinuerlig beredskap att bistå
Regeringskansliet i det löpande arbetet och förser
regeringen med kvalificerat underlag inför beslut
och förhandlingar. Detta gäller särskilt arbetet med
att förbättra den inre marknadens funktion, arbetet
inom den gemensamma handelspolitiken, pågående WTO-
förhandlingar, arbetet med EU:s
antidumpningsåtgärder och förhandlingsarbetet i
förhållande till länder utanför EU. Detsamma gäller
kollegiets insatser för att öka kunskapen om
handelspolitiska frågor i ett vidare perspektiv hos
allmänheten. Vidare är kollegiets roller inom
anmälningsprocedurerna och som samordningscentral
och kontaktpunkt för aktivt arbete mot handelshinder
fortsatt viktiga. Regeringen ser också positivt på
kollegiets fortsatta engagemang i webbplatsen
Östersjöwebben och ser det som angeläget att
kollegiets samverkan med de kommande
medlemsländerna, som hittills haft formen av s.k.
twinning, blir en integrerad del av verksamheten
efter deras inträde i EU. Regeringen fattade i maj
2003 beslut om att 0,1 miljoner kronor av
anslagssparandet för år 2002 på 2,9 miljoner kronor
skall dras in.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 65,4
miljoner kronor.

Motionen

I motion 2003/04:N412 (kd) föreslås en besparing på
anslaget med 5 miljoner kronor. I regeringens
förslag har en uppräkning av anslaget gjorts,
samtidigt som funktionsansvaret för utrikeshandel
inom civilt försvar upphörde den 1 juli 2002,
påpekar motionärerna.

Exportfrämjande verksamhet (39:3)

Propositionen

Anslaget finansierar det statliga uppdraget till
Sveriges exportråd (Exportrådet), exportfrämjande
insatser, särskilda handelsfrämjande och
handelspolitiska insatser samt Sverigeprofilering
till stöd för främjande. Exportrådets verksamhet
grundar sig på ett avtal mellan staten och Sveriges
Allmänna Exportförening. Verksamheten inriktas på
tre områden, nämligen exportinformation,
exportprogram och exportkonsulting.
Exportinformationen finansieras i huvudsak med
statliga medel. Många exportprogram är
delfinansierade med statliga medel, medan
konsultverksamheten bedrivs med avgifter på
marknadsmässiga grunder. I budgetpropositionen för
år 2003 (prop. 2002/03: 1) föreslog regeringen en
särskild satsning på exportfrämjande under åren
2003-2004. För år 2003 beslöt riksdagen att anvisa
234 miljoner kronor till exportfrämjande verksamhet.
Enligt förslag i 2003 års ekonomiska vårproposition
(prop. 2002/03:100) beslöt riksdagen dock att minska
de anslagna medlen med 30 miljoner kronor för att
medverka till ett lägre utgiftstryck på
statsbudgeten. Av samma skäl föreslås nu att
anslaget för budgetåret 2004 minskas med 70 miljoner
kronor. Regeringen finner det angeläget att
långsiktiga, strategiska och offensiva satsningar
görs inom exportfrämjandet. Satsningarna inriktas
bl.a. på exportutvecklingsprogram och internationell
marknadsföring av särskilda branscher, förstärkt
svensk närvaro i ekonomiskt dynamiska regioner samt
särskilda handelsfrämjande och handelspolitiska
insatser. Regeringen avsätter vidare 2 miljoner
kronor till Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet
för budgetåren 2004 och 2005 till stöd för
Sverigeprofilering och samverkan mellan
Sverigefrämjandets aktörer.

Företrädare för regeringen och Sveriges Allmänna
Exportförening har vid en genomgång under år 2003 av
avtalet om Exportrådet kommit fram till att det vore
önskvärt att på vissa punkter förtydliga och
modernisera avtalet. Regeringen begär riksdagens
bemyndigande att få genomföra sådana förändringar i
avtalet som inte gäller användningen av de statliga
medlen eller den huvudsakliga inriktningen av
verksamheten. Regeringen fattade i maj 2003 beslut
om att 0,4 miljoner kronor av anslagssparandet för
år 2002 på 1,1 miljoner kronor för år 2002 skall
dras in.
Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 224
miljoner kronor.

Motionen

I motion 2003/04:N412 (kd) föreslås en besparing på
anslaget med totalt 50 miljoner kronor. Motionärerna
avvisar regeringens utökade satsningar om
20 miljoner kronor på exportfrämjande åtgärder. De
avvisar också att 30 miljoner kronor skall stå till
regeringens disposition, eftersom ändamål inte
redovisas i budgetpropositionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Stämman i Sveriges Allmänna Exportförening beslöt
den 20 november 2003 att dess namn skall ändras till
Sveriges Allmänna Utrikeshandelsförening. Bakgrunden
är, enligt föreningen, att export och import inte är
renodlade och separata begrepp i den internationella
affärsvärld som råder, utan handelsströmmarna
integreras på ett helt annat sätt än tidigare.
Importerade komponenter sätts ihop till produkter
som exporteras, investeringar i andra länder görs
både för att producera och sälja, etc. I linje med
denna utveckling vill föreningen markera att den
arbetar för att främja företagens möjligheter att
göra internationella affärer - i alla riktningar -
och därmed åstadkomma ökad tillväxt.

Utskottet använder i sitt förslag till
riksdagsbeslut (punkt 4 b), mot denna bakgrund, det
nya namnet - Sveriges Allmänna
Utrikeshandelsförening.

AB Svensk Exportkredits statsstödda
exportkreditgivning (39:4)

Propositionen

AB Svensk Exportkredits (SEK) verksamhet syftar
främst till att tillhandahålla medellång och lång
exportfinansiering till svenska företag. Anslaget
disponeras för ersättning till SEK för eventuellt
underskott som utgör skillnaden mellan intäkter och
kostnader inom ramen för systemet med statsstödda
exportkrediter. Skillnaden utgörs huvudsakligen av
skillnaden mellan ränteintäkter och räntekostnader.
Villkoren för statsstödda krediter följer den
överenskommelse om statligt stöd vid
exportkreditgivning som Sverige godkänt inom ramen
för OECD. Anslaget disponeras för ersättning för
underskott som utgör skillnad mellan ränteintäkt och
räntekostnad i olika valutor. Dessa ränteskillnader
avtar i takt med att gamla krediter förfaller.
Utgifterna belastar främst anslagssparandet.
Regeringen fattade i maj 2003 beslut om att
234 000 kr av anslagssparandet för år 2002 på 238
000 kr skall dras in.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 0,1
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Investeringsfrämjande (39:5)

Propositionen

Anslaget finansierar verksamheten vid Delegationen
för utländska investeringar i Sverige, Invest in
Sweden Agency (ISA), som är den centrala myndigheten
för investeringsfrämjande åtgärder i Sverige.
Verksamheten inriktas på informationsinsatser,
marknadsföringsprojekt inom särskilda fokusområden
samt regional samverkan och utbildningsverksamhet.
Verksamheten finansieras dels med anslagsmedel, dels
med bidrag från regeringen avseende bl.a.
regionalpolitiska medel och från s.k. partner i
projektverksamheten. Regeringen finner det angeläget
att offensiva satsningar genomförs inom
investeringsfrämjandet. För år 2004 föreslår
regeringen en tillfällig, tidsbegränsad förstärkning
av investeringsfrämjandet med 8 miljoner kronor,
vilket är en minskning jämfört med det belopp på 13
miljoner kronor per år i tillfällig förstärkning för
åren 2003-2004 som föreslogs i budgetpropositionen
för år 2003. Härtill kommer den förstärkning om 5
miljoner kronor för år 2004 som föreslogs i
budgetpropositionen för år 2002. Regeringen fattade
i maj 2003 beslut om att 4,5 miljoner kronor av
anslagssparandet för år 2002 på 10,8 miljoner kronor
skall disponeras av myndigheten och 4,6 miljoner
kronor dras in.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 67,3
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Avgifter till internationella
handelsorganisationer (39:6)

Propositionen

Anslaget disponeras för avgifter och bidrag för
Sveriges deltagande i vissa internationella närings-
och handelspolitiska organ. Utgiftsstyrande faktorer
är medlemsavgifternas utveckling i aktuell valuta
samt fluktuationer i valutakurser. Regeringen
fattade i maj 2003 beslut om att 4,9 miljoner kronor
av anslagssparandet för år 2002 på 7,2 miljoner
kronor skall dras in och 1,8 miljoner kronor
disponeras av Regeringskansliet.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 15,5
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Exportkreditnämnden

Propositionen

Exportkreditnämndens (EKN) uppgift är att främja
svensk export genom utfärdande av garantier.
Garantierna skyddar mot förlustrisk i samband med
export till och investeringar i utlandet.
Verksamheten skall bedrivas så att den är
självbärande över tiden och samtidigt ger ett stöd
åt den svenska exporten som motsvarar vad
konkurrerande företag i andra länder kan erhålla.
Utnyttjandet av investeringsgarantier har minskat
kraftigt under de senaste åren, vilket till största
delen beror på att företagen i
investeringsverksamheten i högre utsträckning
använder sig av externa finansiärer.

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under år 2004 ställa ut
exportkreditgarantier intill ett belopp om högst 200
miljarder kronor inklusive tidigare utfärdade
garantier samt att under år 2004 ställa ut
investeringsgarantier intill ett belopp om högst 10
miljarder kronor inklusive tidigare utfärdade
garantier. Vidare föreslår regeringen att riksdagen
bemyndigar regeringen att för år 2004 besluta att
EKN, liksom tidigare år, får obegränsad
upplåningsrätt i Riksgäldskontoret för
skadeutbetalningar.

Inga motioner har väckts på detta område.

Konsumentpolitik

Marknadsdomstolen (40:1)

Propositionen

Efter ett antal år med alltfler omfattande mål och
begränsade resurser är domstolens ekonomi åter i
balans.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 8,9
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Konsumentverket

Propositionen

Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för
konsumentfrågor. För år 2003 tillfördes anslaget
ökade medel för administration av den servicedatabas
som regeringen uppdragit åt Konsumentverket att
driva. Under året har myndigheten utrett möjligheten
att avgiftsfinansiera verksamheten och kommit till
slutsatsen att endast en ringa del av kostnaderna
för driften är möjlig att täcka genom avgifter.
Anslaget föreslås därför från år 2004 tillföras
3 miljoner kronor från utgiftsområde 19 Regional
utveckling för att finansiera arbetet med databasen.
Regeringen föreslår också en överföring om 2
miljoner kronor från samma utgiftsområde fr.o.m. år
2004 för arbetet med lokala utvecklingsprogram för
kommersiell service. Från och med år 2004 föreslås
även en omföring om 2 miljoner kronor från
Konsumentverkets anslag till Allmänna
reklamationsnämndens anslag för att säkerställa
nämndens verksamhet.

Tidskriften Råd & Röns upplaga uppgick år 2002
till drygt 125 000 exemplar, vilket innebär en
minskning med ca 3 000 i jämförelse med föregående
år. Antalet besök på Råd & Röns webbplats har ökat
under året. År 2002 hade hemsidan drygt 1,2 miljoner
besök. En majoritet av hemsidans besökare är inte
prenumeranter av papperstidningen. Konsumentverkets
varuprovningar på uppdrag omfattar framför allt
hushållsapparater, varvid de största enskilda
produktgrupperna var tvättmaskiner och spisar.
Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till
104,5 miljoner kronor.

Motionerna

Anslaget till Konsumentverket bör minskas med 20
miljoner kronor och verksamheten koncentreras på
rena myndighetsfunktioner, anförs det i motion
2003/04:N389 (m). Bättre konkurrens är av större
betydelse för konsumenterna än traditionell
konsumentpolitik, säger motionärerna.

Konsumentverket bör läggas ned och dess
myndighetsutövning överföras till Konkurrensverket,
föreslås det i motion 2003/04:L353 (m).
Konsumentverkets myndighetsuppgifter bör skiljas
från verkets övriga uppgifter, i syfte att
effektivisera verksamheten, anför motionärerna. De
anser att Konsumentverkets myndighetsfunktion bör
begränsas till ren produktkontroll och tillsyn över
den konsumenträttsliga lagstiftningens efterlevnad,
en myndighetsfunktion som med fördel kan utföras av
Konkurrensverket. Konsumentverkets förlagsverksamhet
med utgivning av böcker och tidskriften Råd & Rön
samt provtagningsverksamhet bör avyttras, förordar
motionärerna. De menar att konsumenterna kan ställa
krav på producenter, handlare och andra aktörer,
inklusive den offentliga sektorns serviceorgan,
genom att agera gemensamt, vilket förutsätter att
samverkan i organisationer byggs upp nedifrån. För
att konsumentsammanslutningar av olika slag skall
kunna bildas, växa och ta på sig större uppgifter
måste den offentliga insatsen gradvis tonas ned,
anför motionärerna.
Kristdemokraterna har, som tidigare redovisats,
föreslagit en ökning av anslaget till
Konkurrensverket för att verket skall kunna driva
konkurrensfrågor effektivare. Med hänvisning härtill
föreslås i motion 2003/04:N412 (kd) en besparing med
6 miljoner kronor på anslaget till Konsumentverket.
Även i motion 2003/04:N369 (c) föreslås en
besparing på anslaget till Konsumentverket - med 10
miljoner kronor. En ökad avgiftsfinansiering av
Konsumentverkets verksamhet, såsom skett vid
Lantmäteriverket och Statistiska centralbyrån, kan
ge utrymme för en sådan besparing, anför
motionärerna.
Konsumentorganisationernas roll måste stärkas
genom att de tilldelas delar av Konsumentverkets
anslag, anförs det i motion 2003/04:MJ473 (c).
Oroväckande rapporter påvisar att många elever
avstår skollunchen och i många fall även frukosten,
vilket påverkar studierna negativt, säger
motionärerna. De anser att inflytande, ökad
förståelse och engagemang kring sunda matvanor måste
prioriteras bland olika målgrupper och att valfrihet
och konsumentmakt måste stärkas.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om överföring av uppgifter från
Konsumentverket till Konkurrensverket som föreslås i
motion 2003/04:L353 (m) har nära beröringspunkter
med förslaget i en tidigare nämnd motion,
2003/04:N205 (m), om en sammanslagning av
Konkurrensverket och Konsumentverket. Den sistnämnda
motionen behandlades i det föregående under
avsnittet om Konkurrensverket. Utskottet hänvisar nu
till vad som där redovisades under rubriken Vissa
kompletterande uppgifter.

Allmänna reklamationsnämnden (40:3)

Propositionen

Allmänna reklamationsnämnden har till uppgift att
pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare
rörande varor, tjänster och andra nyttigheter som
tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk,
s.k. konsumenttvister, samt att ge rekommendationer
om hur tvister bör lösas. För att säkerställa
verksamhetens kvalitet och omfattning föreslår
regeringen en permanent överföring med 2 miljoner
kronor från anslaget Konsumentverket till Allmänna
reklamationsnämnden.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 23,1
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Fastighetsmäklarnämnden (40:4)

Propositionen

Fastighetsmäklarnämnden ansvarar för registrering av
och tillsyn över fastighetsmäklare enligt
fastighetsmäklarlagen (1995:400) och
fastighetsmäklarförordningen (1995:1028), dvs.
prövning av att den som registreras som
fastighetsmäklare har relevant utbildning, är
lämplig och uppfyller uppställda formella krav samt
även i övrigt iakttar god fastighetsmäklarsed.
Nämnden skall även föra talan i domstol samt sprida
information om god fastighetsmäklarsed. I samband
med att Fastighetsmäklarnämnden fr.o.m. hösten 2003
får ett utökat tillsynsansvar för hyresförmedlare, i
enlighet med lagen (2003:456) om ändring i
fastighetsmäklarlagen (1995:400), har nämnden
engångsvis tillförts 400 000 kr på tilläggsbudget i
2003 års ekonomiska vårproposition (prop.
2002/03:100). Sedan år 2002 har antalet ansökningar
om registrering ökat. Mot bakgrund av att
högskoleutbildningen för fastighetsmäklare är
attraktiv förväntas antalet ansökningar öka även i
framtiden.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 9,4
miljoner kronor.

Inga motioner har väckts på detta område.

Åtgärder på konsumentområdet (40:5)

Propositionen

De tidigare anslagen Stöd till
konsumentorganisationer och Stöd till
konsumentforskning slogs samman fr.o.m. budgetåret
2001 till det här aktuella anslaget. Från anslaget
ges fasta bidrag och projektstöd till lokala och
nationella projekt som på olika sätt främjar en god
konsumentpolitik. Statsbidrag utgår bl.a. till
konsumentorganisationerna Sveriges Konsumentråd och
Sveriges Konsumenter i Samverkan. Från och med år
2004 föreslås anslaget öka med 1,6 miljoner kronor,
avsett för stöd till organisationen Rättvisemärkt.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 17,6
miljoner kronor.

Motionerna

I motion 2003/04:N381 (s) begärs ett
tillkännagivande om statligt stöd till etisk
märkning. Under det senaste årtiondet har intresset
för etisk märkning ökat bland svenska konsumenter,
säger motionärerna. De redovisar följande uppgifter
om rättvisemärkning: organisationen Rättvisemärkt i
Sverige startade år 1996 och är väl etablerat i en
rad europeiska länder; bakom bildandet av den
svenska organisationen står för närvarande totalt
ett femtontal konsumentgrupper, kyrkor och
fackföreningar; Rättvisemärkt är medlem av en
internationell organisation på området (Fair Trade
Labelling Organization International, FLO), som har
16 nationer som medlemmar; FLO konstituerades år
1997 och har sitt säte i Bonn; organisationens
uppgift är att internationellt utveckla och
garantera rättvisemärkt; kostnaderna för
kriterieutveckling delas mellan länderna, där flera
har statligt stöd för arbetet. Sverige hör till de
länder som ger minst bidrag till verksamheten, medan
t.ex. Danmark, Finland och Nederländerna ger
väsentligt högre bidrag, påpekar motionärerna. De
uppger att kriterier finns utarbetade för fler varor
än dem som nu finns märkta på den svenska marknaden.
För att uppnå en ökad rättvisemärkning behövs ökat
stöd, bl.a. ökade statliga bidrag under i vart fall
en inledande period, anför motionärerna. De anser
att det är positivt att regeringen i
budgetpropositionen föreslår att organisationen
Rättvisemärkt skall tillföras ett fast bidrag på 1,6
miljoner kronor för sitt arbete med etisk märkning.
Det finns dock behov av att på sikt öka bidragets
storlek och att klargöra behovet av en långsiktig
garanti för stöd, menar motionärerna. De föreslår
därför att regeringen skall uppmanas tillse att de
svenska märkningssystem som följer Konsumentverkets
krav får ett tillräckligt, stabilt statligt stöd för
att kunna utveckla och konsolidera verksamheten.

I motion 2003/04:N389 (m) föreslås en minskning av
anslaget med 8 miljoner kronor. Anslaget bör fasas
ut - det finns inget skäl att staten ger speciella
bidrag till enskilda föreningar, anför motionärerna.
De avvisar därför också utökningen av anslaget för
stöd till organisationen Rättvisemärkt.
En höjning av anslaget med 10 miljoner kronor
föreslås i motionerna 2003/04:Fi240 (fp) och
2003/04:N411 (fp).

Vissa kompletterande uppgifter

Beträffande yrkandet i motion 2003/04:N381 (s) om
statligt stöd till etisk märkning kan noteras att
det här aktuella anslaget fr.o.m. år 2004 skall ökas
med 1,6 miljoner kronor, avsett för stöd till
organisationen Rättvisemärkt. Enligt uppgift från
Jordbruksdepartementet, som ansvarar för
konsumentfrågor, kommer utfallet av den berörda
verksamheten att följas kontinuerligt. En årlig
utvärdering kommer att ske, på motsvarande sätt som
som görs för andra liknande typer av stöd.

Bidrag till miljömärkning av produkter (40:6)

Propositionen

Anslaget är ett bidrag ställt till SIS Miljömärkning
AB som av regeringen har fått i uppdrag att
utveckla, informera om och marknadsföra
miljömärkningskriterier för konsumentvaror. Medlen
utbetalas via Kammarkollegiet.

Regeringen beräknar anslaget för år 2004 till 4,4
miljoner kronor.

Motionerna

I motion 2003/04:N389 (m) föreslås en minskning av
anslaget med 2,2 miljoner kronor. Anslaget bör fasas
ut - det finns inget skäl att staten ger speciella
bidrag till enskilda föreningar, anför motionärerna.
De menar att miljömärkning är ett led i företagens
marknadsföring och bör inte vara föremål för
särskilda statliga insatser.

En höjning av anslaget med 2 miljoner kronor
föreslås i motion 2003/04: N412 (kd).
Kristdemokraterna anser att den verksamhet som SIS
Miljömärkning ansvarar för när det gäller att
utveckla och informera om miljömärkning av
konsumentvaror är en angelägen uppgift, sägs det i
motionen. Partiet har dessutom krävt att
verksamheten också skall innefatta en utveckling av
rättvise- och jämställdhetsmärkning av
konsumentprodukter, erinrar motionärerna om. De
konstaterar att regeringen nu har gått dem till
mötes vad gäller rättvisemärkning och föreslår att 2
miljoner kronor skall anvisas för
jämställdhetsmärkning.

Utskottets ställningstagande

Utskottets syn på näringspolitikens inriktning
ligger, som tidigare nämnts, i linje med den som
redovisas i budgetpropositionen och med vad som har
överenskommits i överläggningar mellan regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Regeringens förslag
till anslag inom utgiftsområde 24 Näringsliv är
beräknat med utgångspunkt i den inriktning av
näringspolitiken som redovisas i
budgetpropositionen. Utskottet ställer sig bakom den
av regeringen föreslagna ramen för utgiftsområde 24
Näringsliv och som riksdagen nyligen fattat beslut
om. Utskottet kommenterar i det följande vissa av de
här aktuella anslagen. I den tidigare redovisningen
har under berörda rubriker lämnats vissa
kompletterande uppgifter, till vilka utskottet
hänvisar.

Beträffande anslaget till Vinnova för forskning
och utveckling vill utskottet något kommentera
förslaget i motion 2003/04:N212 (kd) om ändring i
den s.k. teknikförordningen som styr Vinnovas
möjligheter att lämna stöd. Utskottet finner det
rimligt att denna förordning ändras så att stöd kan
lämnas i enlighet med de nivåer som anges i EU:s
riktlinjer. Ett sådant arbete pågår också, som
redovisats, inom Näringsdepartementet, varför något
tillkännagivande av riksdagen i saken inte
erfordras. När det gäller förslaget i en annan
motion, 2003/04:N211 (kd), om ökade resurser till
den verksamhet som bedrivs under anslaget vill
utskottet erinra om att anslaget tillförs 100
miljoner kronor fr.o.m. år 2004 för tillämpad
industriforskning inom IT- och telekom-sektorn.
När det gäller Nutek och verkets anslag till
näringslivsutveckling, som tre partier vill minska,
kan noteras att Nutek nyligen för
Näringsdepartementet har presenterat ett förslag
till ändrat innehåll i verksamheten i syfte att
effektivisera och fokusera verksamheten.
I anslutning till anslaget till
näringslivsutveckling vill utskottet också något
beröra en fråga som aktualiserats i motion
2003/04:N230 (fp) och som rör basfinansiering av
verksamheten vid Institutet för kvalitetsutveckling
(SIQ). Utskottet står fast vid sitt tidigare
ställningstagande beträffande SIQ:s verksamhet och
anser att den typ av verksamhet som SIQ bedriver är
viktig ur ett näringspolitiskt perspektiv. Likaså
menar utskottet att formen för verksamheten, som
karakteriseras av att företag, organisationer och
förvaltningar samverkar, har en effektiv utformning.
Som redovisats pågår det diskussioner mellan
Näringsdepartementet och SIQ om ett statligt stöd
till verksamheten för år 2004. Enligt vad utskottet
erfarit har departementet preliminärt bestämt att
institutet kommer att erhålla ett sådant stöd.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att SIQ
kan förväntas få ett stöd till sin verksamhet. Något
uttalande av riksdagen i frågan erfordras därför
inte.
Beträffande turistfrämjande och förslag om ökade
insatser vad gäller marknadsföring av Sverige som
turistland som läggs fram i några motioner vill
utskottet erinra om att - som tidigare redovisats -
anslaget till turistfrämjande höjdes med 10 miljoner
kronor för budgetåret 2002 för att bl.a. genomföra
åtgärder som föreslagits av Framtidsgruppen. Vidare
avsattes genom den regionalpolitiska propositionen
hösten 2001 ca 60 miljoner kronor för olika insatser
för att främja turistföretagens konkurrenskraft.
Utskottet vill också erinra om den särskilda
utredare som tillsatts med uppdrag att se över det
nuvarande turistfrämjandets funktion, organisation
och rollfördelning samt att utvärdera
måluppfyllelsen. Översynen skall avse
Turistdelegationen och Turistrådet och redovisas
senast den 15 december 2003.
När det gäller Konkurrensverket, som föreslås få
ökade medel i tre motioner, kan noteras att anslaget
höjdes för år 2003 med 2 miljoner kronor mot
bakgrund av de ökade arbetsuppgifter som verket fick
till följd av de ändringar i konkurrenslagen
(1993:20) som riksdagen beslöt om våren 2002 med
syfte att effektivisera kartellbekämpningen.
Utskottet vill också erinra om att anslaget
dessförinnan nivåhöjdes med 5 miljoner kronor
fr.o.m. år 2001. Det bör vidare framhållas att
Konkurrensverkets möjligheter att ta egna initiativ
för att spåra, utreda och bevisa skadliga
konkurrensbegränsningar har ökat. Detta beror till
en del på att verkets resurser inte längre i lika
stor utsträckning som tidigare tas i anspråk för ren
ärendehantering; konkurrenslagen har nu varit i
kraft i cirka tio år och marknadens aktörer har
därmed bättre kunskap om lagen och inte längre samma
behov som tidigare av att få olika frågor prövade.
I anslutning till Konkurrensverkets verksamhet
observerar utskottet att tre av de partier som vill
öka anslaget till Konkurrensverket samtidigt vill
minska anslaget till Konsumentverket. Enligt
utskottets uppfattning är medvetna och aktiva
konsumenter en betydelsefull faktor för att uppnå en
mer effektiv och sund konkurrens. Detta innebär att
den verksamhet som Konsumentverket bedriver är
viktig för strävandena att uppnå ett ökat
konkurrenstryck på olika marknader. Det finns också
motioner i vilka en sammanslagning av
Konkurrensverket och Konsumentverket förespråkas.
Denna fråga togs, som tidigare nämnts, upp i
regeringsförklaringen år 2001. I budgetpropositionen
för år 2003 sades dock att frågan hade analyserats
inom Regeringskansliet och att slutsatsen var att
synergierna inte är så stora att de motiverar en
sammanslagning. Däremot bör det samarbete som redan
existerar mellan myndigheterna i frågor där detta
gynnar konsumentintresset förtydligas, ansåg
regeringen, en ståndpunkt som utskottet delar.
När det gäller anslag inom området
konsumentpolitik vill utskottet också något beröra
frågan om bidrag till organisationen Rättvisemärkt,
som tas upp i motion 2003/04:N381 (s). Utskottet ser
positivt på denna typ av verksamhet och välkomnar
regeringens förslag om en ökning av det berörda
anslaget med 1,6 miljoner kronor, avsett för den
nämnda verksamheten. Som redovisats kommer
Jordbruksdepartementet att följa utfallet av den
berörda verksamheten och en årlig utvärdering kommer
att ske. Något behov av ett uttalande av riksdagen i
frågan kan utskottet därmed inte se.
I fyra motioner förordas att anslaget för
omstrukturering och genomlysning av statligt ägda
företag skall slopas. Anslaget är avsett bl.a. för
att finansiera kostnader i samband med förvaltning
av företagen. Enligt utskottets mening är det
viktigt att den förmögenhetsmassa som de statligt
ägda företagen utgör och som ytterst tillhör svenska
folket förvaltas på ett professionellt och effektivt
sätt. Utskottet anser också att åtgärder för att
förbättra genomlysningen av statligt ägda företag är
mycket angelägna.
Ett nytt anslag avsett för mätning av företagens
administrativa börda föreslås i en motion. I
avsnittet om regelförenkling har utskottet tagit
ställning när det gäller denna fråga, ett
ställningstagande som innebär att det inte finns
något behov under budgetåret 2004 av ett anslag av
den typ som förordas i motionen.
Inom utgiftsområdet föreslås ett nytt anslag även
i en annan motion. Det gäller sanering av statlig
mark, varvid Sveriges geologiska undersökning (SGU)
föreslås få ett särskilt anslag för ändamålet. Som
tidigare redovisats deltar SGU redan för närvarande
i det aktuella arbetet, som finansieras via anslag
från utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård.
Samarbetet med Naturvårdsverket fungerar väl enligt
vad utskottet erfarit.
Med det anförda tillstyrker utskottet de av
regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2004
inom utgiftsområde 24 Näringsliv (se bilaga 2).
Likaså tillstyrks de övriga här aktuella förslagen
till riksdagsbeslut som framlagts i
budgetpropositionen. Samtliga behandlade
motionsyrkanden avstyrks.

Patent- och registreringsverkets
publiceringskrav

Utskottets förslag i korthet:

Riksdagen bör avslå två motioner med yrkanden
rörande kravet på Patent- och
registreringsverket att kungöra i Post- och
Inrikes Tidningar vad som införs i
aktiebolagsregistret och den därtill kopplade
frågan om finansieringen av Svenska
Akademiens ordbok. Utskottet erinrar om att
riksdagen vid två tillfällen har gjort
tillkännagivanden om en förändring av PRV:s
publiceringskrav. Detta krav är ineffektivt
och kostnadskrävande. I slutändan är det
företagen som får bära kostnaderna.
Vägledande för utskottets ställningstaganden
att publiceringskravet bör förändras har
varit omsorgen om framför allt småföretagen
och att dessa inte skall belastas av
kostnader i större utsträckning än vad som är
nödvändigt. Utskottet finner inte någon
anledning att ändra sitt ställningstagande i
detta avseende. Företrädare för
Justitiedepartementet har informerat
utskottet om beredningsläget i frågan och
presenterat en tankeskiss för en möjlig
lösning. Utskottet tar inte ställning i sak
till denna lösning men konstaterar att det nu
pågår en aktiv beredning i Regeringskansliet
med inriktning att en proposition skall kunna
lämnas till riksdagen hösten 2004.

Bakgrund

Riksdagen beslöt i december 2002, på förslag av ett
enhälligt utskott, om ett förnyat tillkännagivande
till regeringen i frågan rörande kravet på Patent-
och registreringsverket (PRV) att kungöra i Post-
och Inrikes Tidningar vad som införs i
aktiebolagsregistret (bet. 2002/03:NU1). Hösten 2001
hade riksdagen, på förslag även då av ett enhälligt
utskott, gjort ett tillkännagivande om PRV (bet.
2001/02:NU1). Riksdagen anmodade då regeringen att
skyndsamt finna en lösning så att kravet på PRV att
kungöra i Post- och Inrikes Tidningar (PoIT) vad som
införs i aktiebolagsregistret kan slopas. Enligt
utskottets mening är detta publiceringskrav
ineffektivt och kostnadskrävande.

Utskottet redovisade sakförhållandet, som innebär
att det enligt aktiebolagslagen (1975:1385) krävs
att PRV skall kungöra vad som införs i
aktiebolagsregistret i Post- och Inrikes Tidningar.
PRV har i stället förordat att uppgifterna skall
kungöras elektroniskt via Internet i en s.k.
elektronisk tidning. Frågan hade varit föremål för
utredning. Våren 1999 överlämnade en särskild
utredare (regeringsrådet Marianne Eliason)
betänkandet PoIT - SAOB (Ds 1999:17) till
Justitiedepartementet. Hon föreslog där att alla
kungörelser som berör de företagsformer som PRV är
registreringsmyndighet för, dvs. aktiebolag,
handelsbolag, ekonomiska föreningar, m.fl., skall
tas in i en tidning som ges ut av PRV. En
elektronisk kungörelsetidning framstod för utredaren
som ett intressant alternativ, och hon ansåg därför
att formerna för kungörandet hos PRV skulle utredas
innan någon förändring beträffande
kungörelseannonseringen i PoIT genomförs. Samtidigt
gäller att intäkterna från annonsering i PoIT
finansierar utgivningen av Svenska Akademiens ordbok
(SAOB). Intäkterna från PRV:s annonser svarar för ca
två tredjedelar av PoIT:s annonsintäkter. Utredaren
föreslog att staten skulle överta PoIT från Svenska
Akademien. Akademien skulle, enligt utredarens
förslag, kompenseras genom att staten avsätter medel
till en fond som förvaltas av Akademien och vars
avkastning används till finansiering av ordboken.
Det belopp som måste skjutas till för finansieringen
av Akademiens arbete med SAOB beräknades till
närmare 11 miljoner kronor per år.
Utredningsbetänkandet har inte remissbehandlats,
bl.a. beroende på att utredaren inte hade lämnat
något förslag till finansiering. Utskottet noterade
också att frågan kompliceras genom att den berör
fyra departement, nämligen Justitiedepartementet
(som ansvarar för utredningen), Näringsdepartementet
(som ansvarar för PRV), Kulturdepartementet (som
ansvarar för SAOB) och Finansdepartementet (som
ansvarar för de statsfinansiella effekterna).
Utskottet anförde följande i sitt
ställningstagande i december 2002 i betänkande
2002/03:NU1 (s. 93):
I budgetpropositionen sägs nu (s. 25) att en
promemoria med förslag om elektroniskt kungörande
bereds i Regeringskansliet och kommer att
remitteras under hösten 2002. Någon hänvisning
till eller erinran om riksdagens begäran görs
dock inte i propositionen, vilket utskottet
finner anmärkningsvärt. Tillkännagivanden är ett
instrument som riksdagen förfogar över för att
anmoda regeringen att vidta åtgärder i en fråga.
Det får inte uppstå en situation där det kan
skapas ett intryck av att regeringen inte
tillmäter detta instrument dess rättmätiga
betydelse.
Enligt utskottets mening borde regeringen
vidare ha hanterat frågan med den skyndsamhet som
riksdagen begärde. Så har inte varit fallet. Den
promemoria som omnämns i propositionen inkom till
regeringen från PRV i september 2002 och
innehåller förslag till ändringar i lagar och
förordningar som krävs för att PRV:s
publiceringskrav skall kunna slopas. I
propositionen sägs att remiss av promemorian
skall äga rum under hösten 2002, men någon remiss
har ännu inte skickats ut.
Sammantaget är utskottet alltså mycket kritiskt
till hur regeringen har handlagt frågan. Ur
principiell synpunkt är det viktigt att
utskottsinitiativ och tillkännagivanden från
riksdagen tas om hand på ett adekvat sätt av
regeringen. Det är också väsentligt att
regeringen håller riksdagen informerad om hur
hanteringen av en fråga fortlöper.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet
att riksdagen nu bör göra ett förnyat
tillkännagivande till regeringen i frågan.
Regeringen bör sålunda anmodas att utan
ytterligare dröjsmål lägga fram förslag för
riksdagen så att erforderliga lagändringar kan
träda i kraft senast den 1 januari 2004.
Regeringen måste också tillse att frågan om
finansieringen av Svenska Akademiens ordbok får
en lösning, så att detta inte tillåts utgöra
något hinder för ändringen av kungörelsekravet.

Motionerna

I motion 2003/04:N354 (fp, m, kd, c) föreslås att
riksdagen skall göra tillkännagivanden i följande
tre avseenden: om bevarande av Post- och Inrikes
Tidningar, om bevarande av Svenska Akademiens
privilegium, om säkerställande av fortsatt utgivning
av Svenska Akademiens ordbok. Offentliga kungörelser
är en grundpelare i samhället, säger motionärerna.
De anser att det är ett äventyrligt och dåligt
underbyggt reformförsök att ersätta kungörandet i
Post- och Inrikes Tidningar med elektroniskt
publicerade kungörelser i PRV:s regi. Om Svenska
Akademiens privilegium att utge PoIT upphör leder
det till att de medel som hittills använts för att
finansiera utgivningen av ordboken försvinner, anför
motionärerna. De påpekar att Svenska Akademien för
närvarande inte uppbär något statsanslag och bör av
principiella skäl inte göras beroende av ett
statsbidrag för den fortsatta finansieringen av
ordboken. Sammantaget innebär förändringen inte bara
att världens äldsta tidning läggs ned och att
ordboken får en osäker framtid, utan också att
medborgarna kommer att få svårt att hitta
information om kungörelser, hävdar motionärerna. De
menar att en förändring också kommer att innebära en
osäkerhet när det gäller kungörelsernas
trovärdighet, autenticitet och juridiska giltighet.
Det är av utomordentligt stor betydelse att, med
bevarande av Akademiens integritet, möjliggöra
fortsatt utgivning av ordboken, vilket bäst sker
genom att Akademien får fortsätta att ge ut Post-
och Inrikes Tidningar på samma villkor som hittills
varit fallet, anför motionärerna sammanfattningsvis.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att
Post- och Inrikes Tidningar bör bevaras som
finansieringskälla för Svenska Akademiens ordbok,
anförs det i motion 2003/04:N232 (fp). Motionären
erinrar om riksdagens tidigare beslut och anser att
detta ställningstagande möjligen kunde försvaras när
Sveriges ekonomi befann sig i ett bättre läge och
när tilltron till elektroniska kommunikationer inte
beaktade den nya teknikens möjliga svagheter.
Finansieringen av ordboken är hotad, påstår
motionären, som inte tror att det är möjligt att
ställa till förfogande nya, stora och långvarigt
säkra finansieringskällor för ordbokens utgivning.
En ny behandling av dessa frågor i riksdagen
(näringsutskottet och kulturutskottet) är nödvändig,
anser motionären. Hon menar att för överskådlig tid
bör Post- och Inrikes Tidningars utgivning fortsätta
som tidigare och därmed finansiera utgivningen av
Akademiens ordbok.

Vissa kompletterande uppgifter

Budgetpropositionen för år 2004

I den nu aktuella budgetpropositionen
(utgiftsområde 24 Näringsliv s. 23) sägs
följande:
Riksdagen har i ett förnyat tillkännagivande
uppmanat regeringen att se till att kravet på PRV
att kungöra i Post- och Inrikes Tidningar slopas.
Regeringen har i en departementspromemoria
presenterat de lagändringar som krävs för att
åstadkomma en sådan förändring. Promemorian
innehåller även en analys av de konsekvenser en
ändrad ordning får. Regeringen avser att, efter
remissbehandling av promemorian, återkomma till
riksdagen i ärendet i enlighet med de uttalanden
som riksdagen gjort i betänkande 2002/03:NU1.

Departementspromemorian Elektroniskt kungörande

Den i budgetpropositionen nämnda
departementspromemorian - Elektroniskt kungörande
(Ds 2003:42) - presenterades sommaren 2003. Det
huvudsakliga innehållet redovisas i promemorian
enligt följande:
Det finns ett stort antal föreskrifter om att
beslut och andra åtgärder av myndigheter och
andra skall kungöras i Post- och Inrikes
Tidningar (PoIT). En del av dessa kungörelser
gäller företag. Patent- och registreringsverket
är annonsskyldigt för en stor del av
företagskungörelserna. På sistone har frågan om
formerna för de företagsanknutna kungörelserna
aktualiserats på flera sätt. Riksdagen har
anmodat regeringen att finna en lösning som
innebär att Patent- och registreringsverkets
skyldighet att i PoIT utfärda kungörelse om
registrering kan slopas (bet. 2001/02:NU1 och
bet. 2002/03:NU1). Patent- och
registreringsverket har därutöver i en egen
framställan till regeringen föreslagit att vissa
kungörelser som verket ansvarar för skall flyttas
över till en elektronisk tidning. Till bilden hör
att det inom EU pågår lagstiftningsarbete som
bl.a. syftar till att göra det möjligt för
medlemsstaterna att låta bolagsrättsliga
kungörelser ske på elektronisk väg.
Det finns alltså skäl att överväga om de
företagsanknutna kungörelserna skall flyttas från
PoIT till en elektronisk tidning. Eftersom PoIT:s
intäkter från de företagsanknutna kungörelserna
utgör ca 50 % av tidningens totala
annonsintäkter, kan en överflyttning av dessa
kungörelser leda till att PoIT inte längre kan
finnas kvar i sin nuvarande form. Om PoIT skulle
läggas ned som kungörelseorgan innebär detta att
andra kungörelsebestämmelser som hänvisar till
PoIT inte kan tillämpas. För att trygga att
kungörelse sker även i dessa andra fall övervägs
i promemorian om alla kungörelser i PoIT skall
flyttas till en av Patent- och
registreringsverket utgiven elektronisk tidning.
I promemorian konstateras att såväl
kostnadsskäl som tillgänglighetsskäl talar för
att allt kungörande som i dag sker i PoIT i
framtiden bör ske elektroniskt. Offentliggörande
av information som enligt lag eller förordning
skall kungöras bedöms vara ett sådant viktigt
allmänt intresse att publicering via Internet bör
kunna tillåtas.
Det föreslås därför att samtliga de kungörelser
som enligt bestämmelser i olika författningar för
närvarande skall ske i PoIT i fortsättningen
skall ske i en elektronisk tidning, PRV:s
kungörelsetidning. Kungörelsetidningen skall vara
tillgänglig via Internet och PRV skall ansvara
för utgivningen. Tidningen skall enligt förslaget
uppdateras fem gånger i veckan. Annonsörer i
tidningen skall betala en avgift. Det skall inte
utgå någon avgift för att ta del av tidningen.
De föreslagna ändringarna (som omfattar 1
förslag till en ny lag, 48 förslag till ändringar
i gällande lagar och 26 förslag till
förordningar) föreslås träda i kraft den 1
januari 2004.
Beträffande frågan om finansiering av Svenska
Akademiens ordbok sägs i departementspromemorian
följande:
Med konsekvenserna för PoIT följer också
konsekvenser för Svenska Akademien och dess
finansiering av SAOB. I den i avsnitt 3.1.2
nämnda departementspromemorian Ds 1999:17 PoIT -
SAOB finns en längre redogörelse för sambandet
mellan PoIT och SAOB. Enligt denna redogörelse
erhåller Svenska Akademien årligen cirka 11
miljoner kronor från Norstedts. Medlen placeras i
Svenska Akademiens allmänna fond. De kan användas
även för annan verksamhet än arbetet med
ordboken. Budgeten för denna uppges emellertid
uppgå till 10,5 miljoner kronor per år och det
blir därför i praktiken inte mycket över till
annan verksamhet. Samma förhållanden som de som
redovisats i promemorian torde i allt väsentligt
gälla även i dag.
Det står därför klart att en ändring i enlighet
med förslaget också kommer att medföra att
finansieringen av SAOB måste ske på ett annat
sätt än hittills. Regeringen har riksdagens
uppdrag att tillse att frågan om finansieringen
av boken får en lösning, så att detta inte
tillåts utgöra något hinder för ändringen av
kungörelsekravet. En sådan lösning kommer att
presenteras i samband med en kommande proposition
i ärendet.

Departementspromemorian har varit föremål för en
omfattande remissbehandling.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget i
departementspromemorian om elektroniskt kungörande.
Några instanser, främst Svenska Akademien och Edita
Publishing AB (som svarar för utgivningen av PoIT),
är negativa. Vissa synpunkter rörande integritet och
datasäkerhet har framförts vid remissbehandlingen.
Dessa synpunkter kan, enligt uppgift från
Justitiedepartementet, bemötas och behandlas.

Frågor i riksdagen

Mikael Odenberg (m) ställde i oktober 2003 en fråga
(fr. 2003/04:148) till justitieminister Thomas
Bodström om PRV:s kungörelser i Post- och Inrikes
Tidningar. Han erinrade om riksdagens två beslut i
december 2001 och december 2002 och redovisade vad
utskottet hade anfört vid det senare tillfället. Han
konstaterade att regeringen ännu inte har lagt någon
proposition och att budgetpropositionen för år 2004
inte heller innehåller några förslag om en annan
finansiering av Svenska Akademiens ordbok. Mot
angiven bakgrund undrade han om justitieministern
avser att ännu en gång bortse från riksdagens beslut
så att ett nytt kungörelseförfarande inte kan träda
i kraft den 1 januari 2004, såsom riksdagen har
begärt.

I sitt svar sade justitieministern att han
givetvis inte har för avsikt att bortse från vad
riksdagen har begärt av regeringen. Riksdagens
tillkännagivande har resulterat i en
departementspromemoria (Elektroniskt kungörande, Ds
2003: 42), sade han och redovisade kort förslaget i
promemorian och remissbehandlingen av den.
Promemorians förslag beräknas innebära stora
besparingar för Patent- och registreringsverket,
sade justitieministern och erinrade samtidigt om att
en annan konsekvens av förslaget är att Post- och
Inrikes Tidningar troligen inte kommer att kunna
fortleva i sin nuvarande form. Han konstaterade
också att Svenska Akademien har
utgivningsrättigheterna för Post- och Inrikes
Tidningar och att eftersom större delen av
intäkterna från Post- och Inrikes Tidningar nu
används för att finansiera arbetet med Svenska
Akademiens ordbok, måste också frågan om
finansieringen av ordboken lösas innan regeringen
kan lägga fram en proposition. Det krävs betydande
resurser för att långsiktigt tillgodose ordbokens
resursbehov, uppgav justitieministern.
Finansieringsfrågan är därför svår att lösa. Detta
har lett till att arbetet med en proposition har
försenats. Inom regeringen pågår emellertid arbete i
avsikt att lösa frågan så snart som möjligt, sade
justitieministern avslutningsvis.
Riksdagens beställning beträffande PRV:s
publiceringskrav togs också upp vid riksdagens
frågestund den 20 november 2003. Då ställde Cecilia
Wikström (fp) en fråga till statsrådet Pär Nuder om
Post- och Inrikes Tidningar (prot. 2003/04:32).
Frågeställaren undrade varför regeringen inte har
tagit till sig den kritik som framförts beträffande
nedläggning av PoIT och finansieringen av ordboken
och lagt ned ärendet. I sitt svar anförde statsrådet
Pär Nuder att han uppfattade frågan som en plädering
mot riksdagens beslut och mot den beslutsordning som
finns i riksdagen. Han uppgav att regeringen har en
i grunden positiv hållning till den syn som Svenska
Akademien har i den här frågan, nämligen att Post-
och Inrikes Tidningar är väldigt viktig. Den
finansierar ordboken som är av betydande intresse
för alla i Sverige, sade han.

Information från Justitiedepartementet

Statssekreterare Dan Eliasson,
Justitiedepartementet, har inför utskottet
informerat om beredningsläget i frågan. Han har
också redovisat en tankeskiss för hur frågan skall
kunna lösas. Den skisserade lösningen innebär bl.a.
att Svenska Akademien skulle upplåta
utgivningsrätten till PRV, som därefter skulle ge ut
PoIT i elektronisk form på Internet. För detta
skulle PRV betala en upplåtelseavgift till Svenska
Akademien motsvarande vad Akademiens ordbok för
närvarande erhåller från PoIT.

Justitiedepartementet kommer också att överväga i
vad mån vissa parallella krav på kungörelse - t.ex.
krav på kungörelse i ortstidning - kan tas bort.
Den skisserade lösningen kräver, enligt
Justitiedepartementet, ytterligare överväganden och
förhandlingar med Akademien. En proposition kan
troligen inte lämnas förrän under andra halvåret
2004.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har, som redovisats, på utskottets förslag
vid två tillfällen gjort tillkännagivanden rörande
en förändring av PRV:s publiceringskrav. Detta krav
är ineffektivt och kostnadskrävande. I slutändan är
det företagen som får bära kostnaderna. Vägledande
för utskottets ställningstaganden att
publiceringskravet bör förändras har varit omsorgen
om framför allt småföretagen och att dessa inte
skall belastas av kostnader i större utsträckning än
vad som är nödvändigt. Utskottet finner inte någon
anledning att ändra sitt ställningstagande i detta
avseende.

När det gäller det praktiska genomförandet av en
förändring har utskottet fått information från
Justitiedepartementet om beredningsläget. En
förändring för med sig ett antal problem, främst
rörande finansieringen av Svenska Akademiens ordbok.
En tankeskiss för en möjlig lösning har redovisats
för utskottet. Utskottet tar inte ställning i sak
till den skisserade lösningen men konstaterar att
det nu pågår en aktiv beredning i Regeringskansliet
med inriktning att en proposition skall kunna lämnas
till riksdagen hösten 2004.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet de båda här aktuella motionerna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Näringspolitikens inriktning (punkt 1)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c),
Anne-Marie Pålsson (m) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Sf326 yrkande
2, 2003/04:N211 yrkande 1, 2003/04:N291 yrkandena 3
och 6, 2003/04:N329 yrkande 1, 2003/04:N346 yrkande
1, 2003/04:N388, 2003/04:N412 yrkandena 1-3 och 29
och 2003/04:A305 yrkande 5.

Ställningstagande

Vår syn på näringspolitikens inriktning
överensstämmer med den som redovisas i de här
aktuella motionerna från företrädare för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet. Ett
framgångsrikt företagande är den absolut viktigaste
förutsättningen för välstånd. Utan ett livskraftigt
näringsliv och ett gott företagsklimat är det
omöjligt att skapa tillräckliga resurser för en
fungerande sjukvård, en bra skola och en värdig
äldreomsorg. Det måste bli enklare att starta och
driva företag. Globalisering, liberalisering och
informationsteknikens snabba utveckling öppnar
enorma möjligheter för dem som förstår att göra sig
attraktiva genom att skapa ett internationellt
konkurrenskraftigt klimat för arbete och
företagande. Inte bara de svenska företagen utan i
högsta grad Sverige som land befinner sig därmed i
en knivskarp konkurrenssituation.

Det nationella näringsklimatet måste formas så att
Sverige klarar av att tävla med de mest
konkurrenskraftiga delarna av världen i fråga om
goda villkor för företagande och investeringar.
Omvärldsförståelse och förändringsbenägenhet i
politiken är helt avgörande för Sveriges framtida
position. Tillkomsten av jobb bygger på en tillväxt
bland de små och medelstora företagen.
Statens roll i näringspolitiken skall främst vara
att sätta ramar för och övervaka spelreglerna på
marknaden, ansvara för samhällsplanering och
infrastruktur samt att skapa förutsättningar för
långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl domare
som spelare på marknaden är risken stor att
konkurrensen snedvrids och att investeringar inte
görs på ett optimalt sätt i de företag som har de
bästa förutsättningarna.
Negativa attityder till småföretagande har under
lång tid påverkat företagsstrukturen. Villkoren för
företagande har anpassats till storföretagen, vilket
i förlängningen lett till en bristande mångfald av
medelstora, växande företag, något som finns i många
andra länder. Av Sveriges cirka en halv miljon
företag är den överväldigande majoriteten
enmansföretag, och bara 3 % har fler än 20
anställda. Sverige har färre små och medelstora
företag i förhållande till sin befolkning än något
annat jämförbart land. Den svenska
näringslivsstrukturen domineras av ett litet antal
gamla och stora företag. Bland de 50 största
företagen har inget startats efter år 1970, och över
hälften startades före första världskriget!
Framväxt av nya företag inom tjänste- och
servicesektorerna har effektivt hindrats genom den
offentliga sektorns kraftiga utbyggnad och monopol.
I detta sammanhang kan noteras att framväxt av
kvinnors företagande hindras av det politiska
motståndet mot privata alternativ inom de yrken där
kvinnor traditionellt sett har erfarenhet och
kompetens. För att främja kvinnors företagande bör
det således ske en uppbrytning av offentliga
monopol. Världens största offentliga sektor har
vidare krävt världens högsta skatter, vilket
ytterligare har bromsat tillkomst av företag och
tillväxt. Den arbetsintensiva privata tjänstesektorn
som fungerat som sysselsättningsmotor i exempelvis
Förenta staterna har utvecklats betydligt
långsammare i Sverige.
Nyföretagandet är svagt och ligger på en för låg
nivå. Regeringen hävdar i budgetpropositionen att
antalet nystartade företag varit stabilt sedan år
1994. Denna statistik kan dock ifrågasättas vad
avser jämförbarhet över tiden, beroende på hur de
kriterier som används för begreppet nyföretagande
har formulerats. Dessutom bortses i den statistik
regeringen hänvisar till från nya företag som
startas inom jordbruk, skogsbruk och fiske, vilka
tillhör Sveriges största småföretagsgrupper. Enligt
registreringsstatistik från Patent- och
registreringsverket, som är grunden för
Nyföretagarbarometern som sammanställs av Stiftelsen
Jobs and Society, har det i stället skett en kraftig
nedgång av nyföretagandet under de senaste åren. Det
totala nyföretagandet har fallit med en fjärdedel
sedan år 1993. Siffrorna för de åtta första
månaderna i år pekar på en fortsatt fallande trend.
Hur allvarlig situationen är när det gäller
nyföretagandet framkom i en internationell
undersökning av företagsklimatet (Global
Entrepreneurship Monitor 2002, GEM), som
presenterades hösten 2002. I denna analyseras
internationellt entreprenörskap (definierat som
antalet individer som startat ett företag, vilket är
högst tre och ett halvt år gammalt, eller som håller
på att starta ett företag) och dessa företags
betydelse för tillväxt och välstånd. Analyserna har
genomförts sedan år 1998. Rapporten år 2002
baserades på officiell statistik och 114 000
intervjuer i 37 länder med motsvarande 65 % av den
globala arbetskraften och 92 % av global BNP. För
Sverige redovisades bl.a. följande uppgifter:
Sverige ligger på 31:a plats av 37 medverkande
länder när det gäller entreprenörskap, och Sverige
tillhör de länder där entreprenörskapet minskat mest
mellan åren 2000 och 2002; Få företag (3 %) startas
i Sverige av den anledningen att man ser framtida
vinstmöjligheter, jämfört med t.ex. Förenta staterna
(10 %) och Norge (7 %); Per hundra invånare startas
2,5 nya företag av kvinnor i Sverige, medan
genomsnittet för de 37 länderna är dubbelt så högt;
Sverige framstår som starkt när det gäller tillgång
på s.k. venture capital (riskkapital till onoterade
företag), men tillhör de svagare när det gäller
kapital från s.k. företagsänglar och andra
informella källor. En ny rap-port för år 2003
beräknas komma att publiceras i januari 2004.
Regeringen har nu startat s.k. tillväxtsamtal med
olika aktörer. Utfallet av dessa går ännu inte att
bedöma. Vi vill dock erinra om tidigare liknande
ansatser. Den s.k. Bennet-Johnsson-gruppen
presenterade i maj 2002 en lång rad åtgärder under
samlingsnamnet Framtid för svensk industri. I förra
årets budgetproposition aviserade regeringen en
offensiv innovationsstrategi. I årets
budgetproposition upprepas att regeringen har
initierat ett arbete med att ta fram en
innovationsstrategi. Av Bennet-Johnsson-gruppens
förslag har dock inte ens en femtedel realiserats
ett och ett halvt år efter presentationen av
förslagen. Det är nu hög tid för regeringen att gå
från ord till handling. Likartade farhågor för
bristande substans bakom det som sägs kan man hysa
när det gäller den satsning på såddkapital som
näringsminister Leif Pagrotsky aviserat genom en
uppdelning av Industrifonden, där den ena delen
avses få ansvar för denna typ av finansiering och
disponera ett kapital på i storleksordningen 200-250
miljoner kronor.
Sammanfattningsvis måste en ökning i
nyföretagandet nu komma till stånd. För detta krävs
en annan näringspolitik än den som regeringen
bedriver. Sverige behöver en god företagarpolitik,
vilket omfattar en mängd förändringar inom områdena
skatter, arbetsmarknad, konkurrens, regelförenkling
och Europaengagemang. Grundläggande är att i hela
samhället förändra attityderna till företagande och
entreprenörskap. Det måste skapas ett gott
företagarklimat så att fler kvinnor och män vill -
och vågar - starta och driva företag och anställa
medarbetare. För att Sverige skall få en växande
företagsamhet måste entreprenörskap och företagande
löna sig bättre än det gör för närvarande.
Riksdagen bör ställa sig bakom vad vi här har
anfört beträffande inriktningen av näringspolitiken.
Därmed blir samtliga här aktuella motioner i sak
tillgodosedda i berörda delar.

2. Regelförenkling (punkt 2)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c),
Anne-Marie Pålsson (m) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2003/04:8
till handlingarna och tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i reservation 2.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K416
yrkande 32, 2003/04: Kr254 yrkande 4, 2003/04:N4
yrkandena 1-7, 2003/04:N209, 2003/04:N227 yrkandena
1-3, 2003/04:N228 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N240
yrkandena 1 och 2, 2003/04:N248 yrkandena 1 och 4-7,
2003/04:N291 yrkande 1, 2003/04:N329 yrkandena 17,
18 och 20, 2003/04:N336 yrkande 1, 2003/04: N346
yrkande 2, 2003/04:N347 yrkande 7, 2003/04:N348
yrkande 1, 2003/04:N411 yrkande 1, 2003/04:N412
yrkande 9 och 2003/04:A305 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt vår mening - och i likhet med vad som anförs
i alla de här aktuella motionerna, bl.a. motion
2003/04:N4 (m, fp, kd, c) - finns det betydande
brister i det sätt som regelförenklingsarbetet
bedrivits på. Grundorsaken till detta är att
regeringen bedriver arbetet motvilligt och utan
entusiasm. Det är anmärkningsvärt att arbetet inte
genomförts med större kraft mot bakgrund av
riksdagens beslut hösten 2002 om en intensifiering
av regelförenklingsarbetet. Riksdagens beslut rörde
sig, som tidigare redovisats, om en genomgång under
innevarande mandatperiod av det regelverk som berör
företagandet, uppsättande av ett kvantitativt mål
för regelförenklingsarbetet, åtgärder för en
påtaglig minskning av företagens kostnader för
regelverket under innevarande mandatperiod,
framtagande av ett mått som visar hur regelbördan
utvecklas, ökning av takten i
regelförenklingsarbetet redan under år 2003,
inlämnande av anmälan till OECD med begäran om
granskning av regelförenklingsarbetet i Sverige,
uppsättande av tidsgränser för berörda myndigheter i
samband med administration av företagsstart samt
tillseende av att myndigheter agerar som s.k. lots
vid företagskontakter. På en punkt kan vi dock
konstatera att regeringen följt riksdagens
uppmaning. Regeringen har, i enlighet med vad
riksdagen begärt, lämnat in en anmälan till OECD för
en genomgång av regelreformeringsarbetet i Sverige.

Regeringen säger i sin skrivelse att arbetet till
stor del handlar om "perspektiv- och
attitydförändringar såväl vid framtagandet av nya
regler som vid omprövningen av de befintliga
regelverken", men det största hindret för en sådan
förändring är regeringens eget perspektiv och egen
attityd. Regelförenklingsarbetet drivs på premissen
att regler skall förenklas endast om det är möjligt
utan att förändra regelns funktion, vilket i många
fall är svårt. Nyttan av varje regel måste i stället
vägas mot kostnaden för att införa den eller för att
låta bli att avskaffa den. Så länge regeringen inte
vågar avskaffa även regler som fyller ett positivt
syfte, men där nyttan inte är tillräcklig för att
motivera kostnaden för regelefterlevnad, så kommer
inte arbetet att kunna bedrivas med kraft.
Lagstiftaren skall endast införa de regler som
behövs för att samhällsekonomin skall fungera väl
och på ett socialt och ekologiskt hållbart sätt. Det
är inte företagen som skall förklara varför en viss
regel bör försvinna, utan det är staten som skall
visa varför en viss regel inte skall avvecklas. Det
finns inget i regeringens skrivelse som tyder på att
regelförenklingsarbetet kommer att bedrivas med
större kraft framöver. Enligt skrivelsen tillkommer
en rad nya åtgärder, som i själva verket är två till
antalet, dels att myndigheter och departement skall
upprätta åtgärdsplaner, dels att ett kvantitativt
mått skall tas fram för att mäta regelbördan. Det
sistnämnda ingick dock redan i riksdagens beslut.
Kostnaden för ett svenskt företag för att
administrera lagar och regler är nästan 200 000 kr,
enligt en tidigare nämnd OECD-beräkning. Dessa
kostnader är oproportionerligt fördelade på små och
stora företag - kostnaden är ca 30 000 kr per
anställd och år för företag med 1-19 anställda,
medan motsvarande kostnader för företag med 20-49
anställda respektive 50-500 anställda är ca 21 000
kr respektive ca 6 000 kr. Appliceras dessa siffror
på det totala beståndet av företag kan företagens
kostnader för att administrera lagar, regler och
föreskrifter beräknas till minst 50 miljarder kronor
per år. Enligt en kartläggning gjord av
Statskontoret år 1999 fanns det i Sverige 75
myndigheter som samlar in uppgifter från företag.
Uppgifterna lämnades på 1 150 olika blankettyper.
Antalet blanketter som skickades in år 1998 var
73 miljoner.
Regelförenklingsarbetet behöver färre
handlingsplaner och mer handling. För att arbetet
skall kunna drivas med kraft krävs dock även att
konkreta mål sätts upp och att dessa mål följs upp,
att kvantitativa mått för regelförenklingsarbetet
skapas och att principer och fokus för
regelförenklingsarbetet blir tydligare. Arbetet med
regelförenklingsfrågorna måste också ges en starkare
ställning inom Regeringskansliet genom att Simplex
flyttas till Statsrådsberedningen, ges större
befogenheter och ökade resurser.
Flera av Småföretagsdelegationens förslag bör
vidare kunna genomföras utan långa utredningar,
t.ex. i fråga om principen att det skall räcka för
företag att göra anmälan till en myndighet då en
händelse föranleder anmälningsplikt till flera
myndigheter, kravet att myndigheter skall lämna
bindande löften om hur lång tid det skall ta att
avgöra ett ärende och avskaffande av lagen
(1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla
ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen.
Andra förenklingar kräver visst utredningsarbete,
bl.a. att ersätta statistiska totalundersökningar på
olika områden, t.ex. avseende sjukskrivningar och
hälsoläge, införande av enhetliga beräkningsunderlag
för ersättningar i de allmänna försäkringarna och
förenkling av semesterlagen (1977: 480). Regler som
försvårar för entreprenörer inom t.ex. skola, vård
och omsorg måste vidare ses över. Två lagområden som
är i särskilt behov av översyn är miljöbalken
(1998:808) och plan- och bygglagen (1987:10).
Regeringen har också infört nya lagar som ökar
krånglet för företagen, t.ex. kravet på att företag
med fler än tio anställda skall redovisa
sjukfrånvaron i årsredovisningen. Myndigheternas
handläggningstider kan också ställa till stora
problem för företagare. Två viktiga åtgärder är
därför att införa krav på att myndigheter skall
handlägga ärenden inom viss tid och att det skapas
möjligheter för företagare att få skadestånd när
myndigheters försumlighet orsakat ekonomisk skada.
Vi anser att kvantitativa mål för
regelförenklingsarbetet måste sättas upp, med
innebörd att företagens administrativa börda skall
minska med en fjärdedel fram till år 2010 och att
ett delmål skall vara att regelbördan skall minska
med 10 % under innevarande mandatperiod. För att
konkreta mål skall vara meningsfulla måste det
finnas kvantitativa mått. ITPS har, som redovisats,
presenterat ett förslag till definition av
företagens administrativa börda enligt följande:
"företagets kostnader för att upprätta, lagra och
till myndigheter överföra tvingande information".
ITPS har vidare föreslagit en modell för att mäta
den administrativa bördan för varje enskild regel
eller lagstiftningsområde genom en kombination av
empiriska studier av företag, skrivbordsstudier,
studier i laboratoriemiljö och expertintervjuer. Vår
bedömning är att en sådan ansats dels skulle ge en
god möjlighet att beskriva kostnaden för lagar och
regler, dels vara en grund för utvärdering av
arbetet med att reducera den administrativa bördan
för företagen. Den totala regelmängden är emellertid
ett problem i sig, varför målet bör vara att minska
även den totala regelmassan. De angivna målen
föreslås bli formulerade på departements- och
myndighetsnivå.
Redovisningen av konsekvenser för företagen är,
enligt uppgift från Näringslivets nämnd för
regelgranskning, ofta bristfällig, trots gällande
lagstiftning i verksförordningen (1995:1322),
Simplexförordningen (1998:1820) och
kommittéförordningen (1998:1474). Vi anser därför
att reglerna för hur statliga utredningar och
myndigheter genomför problem- och
konsekvensbeskrivningar bör stramas upp, varvid
ökade kostnader för företag liksom effekter på
konkurrenssituationen skall ingå i beskrivningarna.
Simplex skall ges möjlighet att stoppa lagförslag
som inte innefattar ordentliga beskrivningar.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder
i enlighet med vad vi här har angett. Därmed blir
samtliga nu aktuella motioner tillgodosedda i
berörda delar och tillstyrks. Riksdagen bör vidare
lägga regeringens skrivelse med redogörelse för
regelförenklingsarbetet till handlingarna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Anslag m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv
(punkt 4)

av Per Bill, Ulla Löfgren och Anne-Marie Pålsson
(alla m).

I riksdagen finns en majoritet - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - för förslagen i budgetpropositionen
för budgetåret 2004 om ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende år 2004 i den statliga budgeten.
Samma majoritet har också uttalat sitt stöd gällande
beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt
förslaget om preliminära utgiftstak för åren 2005
och 2006.

Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett
övergripande mål för den ekonomiska politiken bör
vara att möjliggöra ökad tillväxt, att människor
skall kunna leva på sin lön och stärkt trygghet.
Antalet sjukskrivna och förtidspensionerade måste
minskas genom att sjukvård och rehabilitering
förbättras. Detta kräver bl.a. en målmedveten
politik för ett ökat arbetsutbud, rejäla satsningar
på kunskap och forskning samt påtagliga
förbättringar av klimatet för företagande. För att
möjliggöra allt detta krävs en politik som
innefattar lägre skatter för både löntagare och
företagare, en skärpning av bidragssystemen,
avregleringar och ökad konkurrens samt en ökad
trygghet för och en stärkt självkänsla hos
medborgarna.
Våra förslag har som inriktning att vara trygga
och väl sammanhållna och syfta till att skapa de
bästa förutsättningarna för ett ekonomiskt,
kulturellt och socialt växande Sverige. Vi vill
satsa på en utbildning som ger alla större
möjligheter till ett rikare liv. Genom en större
enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan
både företag och människor växa. Vi vill att fler
personer, inte färre, skall kunna komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
och självkänslan skulle också öka genom att
hushållen skulle få en större ekonomisk
självständighet. Friheten och rättigheten att välja
bidrar till mångfald, en bättre kvalitet och en
större trygghet. De enskilda människorna får ett
större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en växling från subventioner och
bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,
främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar
vi om de människor som är i störst behov av
gemensamma insatser och som har små eller inga
möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser
för att på ett tryggt sätt kunna genomföra de
uppgifter som skall vara gemensamma. Exempelvis
tillförs betydande resurser för att bryta den ökade
sjukfrånvaron och de ökande förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ - med förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning, skatteförändringar
och finanspolitiska ramverk - präglas av ordning och
reda och skall ses som en helhet där inte någon
eller några delar kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra. Eftersom riksdagens
majoritet den 19 november 2003 har beslutat om ramar
för de olika utgiftsområdena i enlighet med
finansutskottets förslag och därmed valt en annan
inriktning av politiken, deltar vi inte i utskottets
beslut avseende punkt 4 om anslag m.m. inom
utgiftsområde 24 Näringsliv. I finansutskottets
betänkande 2003/04:1 om utgiftsramar och beräkning
av statsinkomsterna har företrädarna för Moderata
samlingspartiet i en reservation lagt fram förslag
till totala utgifter på statsbudgeten och fördelning
på utgiftsområden. När det gäller det här aktuella
utgiftsområdet 24 Näringsliv innebar den föreslagna
ramen en minskning med 98 miljoner kronor jämfört
med riksdagens beslut. Hur den minskade ramen borde
fördelas på olika anslag framgår av motion
2003/04:N389 (m) och av bilaga 2.
Det krävs en rad förändringar för att Sverige
skall bli ett land som bättre än andra attraherar
och stimulerar företagande. Det handlar bl.a. om en
ny och förenklad företagsform, avvecklade
etableringshinder för småföretagare,
regelförenklingar utan dröjsmål, ökad rättssäkerhet,
en företagarvänligare miljöbalk, en öppen och rörlig
arbetsmarknad, bättre konkurrensvillkor, slopad
överbeskattning av företagande och investeringar,
förbättrad etableringsfrihet och upphandling,
trygghet för företagare, avpolitiserad
energiförsörjning och en modern infrastruktur.
De prioriteringar som görs i budgetpropositionen
för utgiftsområde 24 Näringsliv bidrar, enligt oss,
i mycket ringa utsträckning till ett förbättrat
företagsklimat. Vi finner därför att en rad
förändringar borde ha gjorts. För att Sverige skall
få ett bättre företagsklimat måste
konkurrenssituationen bli hälsosammare,
avregleringsarbetet prioriteras, arbetsmarknads- och
företagslagarna reformeras, skatterna sänkas och
utbildningssituationen förbättras.
Anslaget (38:2) Näringslivsutveckling m.m. får
användas till s.k. näringslivsfrämjande åtgärder,
vilket i praktiken bl.a. innebär subventioner som
snedvrider konkurrensen och förhindrar nyskapande
och utveckling. Vi anser därför att budgetutrymmet
för sådana åtgärder måste minska och att anslaget
borde ha minskats med 54 miljoner kronor. Många
kvinnor arbetar inom offentlig sektor med
verksamheter som stat, landsting och kommuner har
monopol på, varför möjligheterna att starta eget är
mycket små. Detta kan förändras genom att stat,
kommuner och landsting inriktar sig på sin
kärnverksamhet och i större utsträckning
konkurrensutsätter och knoppar av verksamheter,
snarare än genom statliga insatser för
näringslivsfrämjande åtgärder. Vi avvisar också
anslagsökningen om 10 miljoner kronor för
inrättandet av ett centrum för miljödriven
näringslivsutveckling och miljöteknikexport.
I anslutning till anslaget till
näringslivsutveckling vill vi också något beröra en
fråga som aktualiserats i motion 2003/04:N230 (fp)
och som rör basfinansiering av verksamheten vid
Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ). Utskottets
tidigare ställningstagande beträffande SIQ:s
verksamhet och vikten av denna typ av verksamhet ur
ett näringspolitiskt perspektiv anser vi fortfarande
äger giltighet. Likaså menar vi att formen för
verksamheten, som karakteriseras av att företag,
organisationer och förvaltningar samverkar, har en
effektiv utformning. Som redovisats pågår det
diskussioner mellan Näringsdepartementet och SIQ om
ett statligt stöd till verksamheten för år 2004.
Enligt vad utskottet erfarit har departementet
preliminärt bestämt att institutet kommer att
erhålla ett sådant stöd. Vi konstaterar med
tillfredsställelse att SIQ kan förväntas få ett stöd
till sin verksamhet. Något uttalande av riksdagen
erfordras därför inte.
Regeringens arbete med att lätta företagens
administrativa börda har gått alltför långsamt och i
vissa fall åt fel håll. Riksdagen har begärt att
regeringen sätter upp kvantitativa mål för
förenklingsarbetet. Som ett led i detta arbete bör
ett system för att kvantitativt mäta företagens
administrativa börda och för att genomföra
konsekvensanalyser av ny lagstiftning skapas. För
detta borde ett särskilt anslag, Mätning av
företagens administrativa börda (38:23), ha
inrättats under förvaltning av Institutet för
tillväxtpolitiska studier.
Konkurrensverket bedriver ett viktigt arbete,
varför anslaget till Konkurrensverket (38:16) borde
ha ökats med 5 miljoner kronor. Verket bör ge en
ökad prioritet åt att belysa de
konkurrenssnedvridningar som kan följa av den
offentliga sektorns monopol samt kommunalt och
statligt ägande av bolag som konkurrerar med privata
företag. Även anslaget Konkurrensforskning (38:17)
borde tillföras ytterligare medel, 1 miljon kronor,
utöver regeringens förslag.
En central ståndpunkt för Moderata samlingspartiet
är att staten inte skall äga företag. Regeringen
föreslår att anslaget (38:20) Kostnader för
omstrukturering och genomlysning av statligt ägda
företag m.m. i huvudsak skall användas till
omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m.
Dock är det oklart vilka försäljningar av statligt
aktieinnehav regeringen planerar, varför det inte
kan uteslutas att medlen i praktiken är tänkta att
användas till förvaltning av statligt ägda bolag,
vilket vi finner anmärkningsvärt. Förvaltningen
skall bolagen själva stå för och kostnader som
uppstår i samband med de försäljningar som
förhoppningsvis sker i framtiden skall täckas av
försäljningsintäkten. Därmed skulle anslaget som nu
är upptaget med 25 miljoner kronor kunna avvecklas.
Bättre konkurrens är av större betydelse för
konsumenterna än traditionell konsumentpolitik.
Anslaget (40:2) Konsumentverket borde därför
minskas, med 20 miljoner kronor, och verksamheten
koncentreras på rena myndighetsfunktioner. Anslagen
(40:5) Åtgärder på konsumentområdet och (40:6)
Bidrag till miljömärkning av produkter borde vidare
fasas ut - en minskning med 8 respektive 2,2
miljoner kronor borde ha gjorts. Det finns inget
skäl att staten ger speciella bidrag till enskilda
föreningar. Det utökade anslaget för stöd till
organisationen Rättvisemärkt avvisas därför också.
Miljömärkning är ett led i företagens marknadsföring
och bör inte heller vara föremål för särskilda
statliga insatser.

2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv
(punkt 4)

av Eva Flyborg och Yvonne Ångström (båda fp).

I riksdagen finns en majoritet - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - för förslagen i budgetpropositionen
för budgetåret 2004 om ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende år 2004 i den statliga budgeten.
Samma majoritet har också uttalat sitt stöd gällande
beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt
förslaget om preliminära utgiftstak för åren 2005
och 2006.

Den viktigaste åtgärden för att förbättra
villkoren för företagande är en radikal reform av
företagsklimatet i Sverige i syfte att få fler nya
och växande företag. Det är företagandet som bär upp
välfärden. Utan företag skulle Sverige inte ha råd
med sjukvård, äldreomsorg och skolor. Framgångsrika
företag kräver drivkraftiga entreprenörer -
människor - som står bakom företagen. Det krävs
också att det finns tillgång till kapital att satsa
och ta risker med. Sverige behöver en ny politik som
tar till vara den stora potential för företagande
och tillväxt som finns. För att uppnå detta behövs
bl.a. sänkta skatter för företag och företagare,
mindre krångel och enklare regler för företagande
samt åtgärder för att stärka konkurrensen.
Vårt förslag till utgiftsram för utgiftsområde 24
Näringsliv har, som nämnts, avslagits i
budgetprocessens första steg. Då Folkpartiets
budgetförslag är en helhet är det i detta andra steg
av budgetprocessen inte meningsfullt att delta i
beslut avseende fördelning på olika anslag inom
utgiftsområdet. Vi deltar således inte i utskottets
beslut avseende punkt 4 om anslag m.m. inom
utgiftsområde 24 Näringsliv. I finansutskottets
betänkande 2003/04:FiU1 om utgiftsramar och
beräkning av statsinkomsterna har företrädarna för
Folkpartiet i en reservation lagt fram förslag till
totala utgifter på statsbudgeten och fördelning på
utgiftsområden. När det gäller det här aktuella
utgiftsområde 24 Näringsliv innebar den föreslagna
ramen en minskning med 107 miljoner kronor jämfört
med riksdagens beslut. Hur den minskade ramen borde
fördelas på olika anslag framgår av motionerna
2003/04:Fi240 (fp) och 2003/04: N411 (fp) och av
bilaga 2. I det följande redovisar vi vilken
fördelning på anslag inom utgiftsområde 24 som
förordats av Folkpartiet.
Vi anser att ökade medel borde ha satsats på
Konkurrensverket och på konkurrensforskningen. De
båda berörda anslagen (38:16 och 38:17) borde ha
ökats med 12 respektive 6 miljoner kronor. En ökning
av anslaget (40:5) till åtgärder på konsumentområdet
borde vidare ha skett - med 10 miljoner kronor.
Anslaget (38:20) till kostnader för
omstrukturering och genomlysning av statligt ägda
företag borde slopas. Därutöver borde en neddragning
ha skett på Vinnovas FoU-anslag (26:2) och på
anslaget (38:4) till turistfrämjande - med 100
miljoner kronor respektive 10 miljoner kronor.
I anslutning till anslaget (38:2) till
näringslivsutveckling vill vi något beröra en fråga
som aktualiserats i motion 2003/04:N230 (fp) och som
rör basfinansiering av verksamheten vid Institutet
för kvalitetsutveckling (SIQ). Utskottets tidigare
ställningstagande beträffande SIQ:s verksamhet och
vikten av denna typ av verksamhet ur ett
näringspolitiskt perspektiv anser vi fortfarande
äger giltighet. Likaså menar vi att formen för
verksamheten, som karakteriseras av att företag,
organisationer och förvaltningar samverkar, har en
effektiv utformning. Som redovisats pågår det
diskussioner mellan Näringsdepartementet och SIQ om
ett statligt stöd till verksamheten för år 2004.
Enligt vad utskottet erfarit har departementet
preliminärt bestämt att institutet kommer att
erhålla ett sådant stöd. Vi konstaterar med
tillfredsställelse att SIQ kan förväntas få ett stöd
till sin verksamhet. Något uttalande av riksdagen
erfordras därför inte.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv
(punkt 4)

av Lars Lindén (kd).

I riksdagen finns en majoritet - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - för förslagen i budgetpropositionen
för budgetåret 2004 om ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende år 2004 i den statliga budgeten.
Samma majoritet har också uttalat sitt stöd gällande
beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt
förslaget om preliminära utgiftstak för åren 2005
och 2006.

Kristdemokraterna har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken än den
regeringen och dess stödpartier föreslår.
Inriktningen i Kristdemokraternas ekonomiska politik
vilar på kunskapen om att arbete och välfärd åt alla
bara kan uppnås genom att ansvarstagande individer,
familjer och företag tillsammans tillåts att
utvecklas och växa med trygga och stabila regler.
Det privata näringslivet har varit, är och kommer
att vara grunden för Sveriges välfärd. De nya jobben
skapas när enskilda människor finner det vara mödan
värt att starta eller utveckla ett företag. Den
privata sektorns andel av den totala produktionen
behöver således bli större.
Politikers uppgift är att skapa sådana villkor att
enskilda människor vill starta företag och att
befintliga företag kan expandera i Sverige. Det är
då som jobben kommer och det är bara så som den
välfärd svenska folket vant sig vid kan
upprätthållas. Kristdemokraterna förespråkar en
social och ekologisk marknadsekonomi som förenar
frihet och trygghet. Statens roll skall vara att
sätta ramarna för en sund marknadsfunktion, ta
särskild hänsyn till mindre verksamheter, säkra
social trygghet och se till att miljöhänsyn tas. En
positiv attityd från politiskt håll till företagande
är viktig för att fler skall känna att det är lönt
att driva företag. Under lång tid har företagare
betraktats enbart som outtröttliga skatteobjekt.
Näringspolitikens uppgift är att skapa tillräcklig
attraktionskraft för att kapital, kompetent
arbetskraft och teknik skall lockas hit och stanna
kvar. Det förutsätter en miljö för företagande som
är så bra att fler företag väljer att etablera sig
här.
Kristdemokraternas budgetalternativ - med förslag
till utgiftstak, anslagsfördelning och
skatteförändringar - bör ses som en helhet, där inte
någon eller några delar kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra. Då riksdagens majoritet har
fattat beslut om en annan inriktning av politiken,
deltar jag inte i utskottets beslut avseende punkt 4
om anslag m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv. I
finansutskottets betänkande 2003/04:FiU1 om
utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna har
företrädaren för Kristdemokraterna i en reservation
lagt fram förslag till totala utgifter på
statsbudgeten och fördelning på utgiftsområden. När
det gäller det här aktuella utgiftsområde 24
Näringsliv innebar den föreslagna ramen en minskning
med 55 miljoner kronor jämfört med riksdagens
beslut. Hur den minskade ramen borde fördelas på
olika anslag framgår av motion 2003/04:N412 (kd) och
av bilaga 2. I det följande redovisar jag vilken
fördelning på anslag inom utgiftsområde 24 som
förordats av Kristdemokraterna.
När det gäller anslaget (26:1) till Vinnovas
förvaltningskostnader borde en besparing med 5
miljoner kronor ha gjorts. Även Nuteks
förvaltningsanslag (38:1) borde ha minskats - med 15
miljoner kronor - med hänvisning till att uppbyggnad
av ärendesystem inom de regionala stöden borde
avvisas.
I anslaget Näringslivsutveckling m.m. (38:2) ingår
en satsning på 20 miljoner kronor för att utveckla
ett designprogram som skall främja
näringslivsutvecklingen på området.
Kristdemokraterna ställer sig tveksamma till den
sortens kortsiktiga projekt och menar att
långsiktiga strukturella reformer av generell
karaktär är till större nytta för näringslivet. En
neddragning med totalt 30 miljoner kronor borde ha
gjorts på anslaget.
I anslutning till anslaget till
näringslivsutveckling vill jag också något beröra en
fråga som aktualiserats i motion 2003/04:N230 (fp)
och som rör basfinansiering av verksamheten vid
Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ). Utskottets
tidigare ställningstagande beträffande SIQ:s
verksamhet och vikten av denna typ av verksamhet ur
ett näringspolitiskt perspektiv anser jag
fortfarande äger giltighet. Likaså menar jag att
formen för verksamheten, som karakteriseras av att
företag, organisationer och förvaltningar samverkar,
har en effektiv utformning. Som redovisats pågår det
diskussioner mellan Näringsdepartementet och SIQ om
ett statligt stöd till verksamheten för år 2004.
Enligt vad utskottet erfarit har departementet
preliminärt bestämt att institutet kommer att
erhålla ett sådant stöd. Jag konstaterar med
tillfredsställelse att SIQ kan förväntas få ett stöd
till sin verksamhet. Något uttalande av riksdagen
erfordras därför inte.
En besparing med 5 miljoner kronor borde ha gjorts
på förvaltningsanslaget (38:3) till ITPS med
hänvisning till bl.a. anslagssparandet från år 2002.
När det gäller turistfrämjande (38:4) borde 100
miljoner kronor utöver regeringens förslag ha
anvisats för att finansiera ökade satsningar på
marknadsföringen av Sverige som turistland. Sverige
har en stor potential att utvecklas som turistland,
och turistnäringen skapar betydande värden i form av
arbetstillfällen och skatteintäkter. En god
marknadsföring av hela Sverige är av största
betydelse för att attrahera ytterligare turister.
Ökade medel till marknadsföring av Sverige som
turistland har också föreslagits i motion
2003/04:N347 (kd).
Beträffande anslaget (38:5) till Sveriges
geologiska undersökningsverksamhet m.m. kan
konstateras att antalet nya undersökningstillstånd
ligger på en lägre nivå än tidigare år, nästan på
samma låga nivå som bottennivån under åren 1992 och
1993. Vad gäller ansökningar om förlängning av
befintlig prospektering är dessa lika många som
tidigare år, dock sökes förlängning med endast ett
år i stället för som brukligt tre år. Detta beror
sannolikt på konjunkturbedömningar och inväntandet
av förändringar i minerallagen. Med hänsyn till det
nämnda och att det finns ett betydande
anslagssparande år 2002 borde en besparing på
Bergsstatens verksamhet ha kunnat ske med
15 miljoner kronor.
På anslaget (38:14) Rymdverksamhet borde en
besparing med 10 miljoner kronor ha gjorts.
Kristdemokraterna vill öka Konkurrensverkets
möjligheter att driva viktiga konkurrensmål och
anslaget (38:16) borde därför ha höjts med 5
miljoner kronor, varav 3 miljoner kronor borde ha
anvisats till Nämnden för offentlig upphandling
(NOU). Dessutom borde NOU göras till en självständig
del av Konkurrensverket, och därför borde 4 miljoner
kronor föras över från utgiftsområde 2, varifrån NOU
för närvarande finansieras.
Företag som är verksamma på en konkurrensutsatt
marknad skall, enligt Kristdemokraternas mening,
inte ägas av staten. Statliga företag bör alltså
avyttras i den takt som marknaden kan absorbera,
varvid försäljningen bör finansieras inom bolagen.
Anslaget (38:20) till kostnader för omstrukturering
och genomlysning av statligt ägda företag m.m. borde
därmed slopas.
Beträffande anslaget (39:2) till Kommerskollegium
kan konstateras att regeringens förslag innebär en
uppräkning, samtidigt som funktionsansvaret för
utrikeshandel inom civilt försvar upphörde den 1
juli 2002. I stället borde en besparing på anslaget
med 5 miljoner kronor ha gjorts.
Regeringen föreslår för anslaget (39:3)
Exportfrämjande verksamhet ökade medel om 20
miljoner kronor för utökade satsningar på
exportfrämjande åtgärder. Kristdemokraterna avvisar
denna ökning och även det belopp på 30 miljoner
kronor som står till regeringens disposition
eftersom ändamål inte redovisas i
budgetpropositionen. Mot denna bakgrund borde en
besparing med 50 miljoner kronor ha gjorts.
Kristdemokraterna har, som tidigare nämnts,
föreslagit en satsning på Konkurrensverket för att
verket effektivare skall kunna driva
konkurrensfrågor. Mot denna bakgrund borde en
besparing med 6 miljoner kronor ha gjorts på
anslaget (40:2) till Konsumentverket.
Anslaget (40:6) Bidrag till miljömärkning av
produkter är ett bidrag till den verksamhet som SIS
Miljömärkning AB ansvarar för när det gäller att
utveckla och informera om miljömärkning av
konsumentvaror. Kristdemokraterna anser att detta är
en angelägen uppgift och vill dessutom utöka
verksamheten till att också innefatta en utveckling
av rättvise- och jämställdhetsmärkning av
konsumentprodukter. Regeringen har nu tillgodosett
önskemålet vad gäller rättvisemärkning. Anslaget
borde emellertid ha ökats med 2 miljoner kronor för
jämställdhetsmärkning.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv
(punkt 4)

av Åsa Torstensson (c).

I riksdagen finns en majoritet - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - för förslagen i budgetpropositionen
för budgetåret 2004 om ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende år 2004 i den statliga budgeten.
Samma majoritet har också uttalat sitt stöd gällande
beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt
förslaget om preliminära utgiftstak för åren 2005
och 2006.

Centerpartiets budgetalternativ - med förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar
- bör ses som en helhet, där inte någon eller några
delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de
andra. Då riksdagens majoritet har fattat beslut om
en annan inriktning av politiken deltar jag inte i
utskottets beslut avseende punkt 4 om anslag m.m.
inom utgiftsområde 24 Näringsliv. I finansutskottets
betänkande 2003/04:FiU1 om utgiftsramar och
beräkning av statsinkomsterna har företrädaren för
Centerpartiet i en reservation lagt fram förslag
till totala utgifter på statsbudgeten och fördelning
på utgiftsområden. När det gäller det här aktuella
utgiftsområde 24 Näringsliv innebar den föreslagna
ramen en minskning med 130 miljoner kronor jämfört
med riksdagens beslut. Hur den minskade ramen borde
fördelas på olika anslag framgår av motion
2003/04:N369 (c) och av bilaga 2.
Centerpartiet anser att tillväxt skapas av
människor, inte av system och strukturer. För att
människor skall kunna skapa tillväxt behövs det dock
ändras i både system och strukturer. I forskning om
och studier kring förutsättningarna för företagandet
och tillväxt tas återkommande upp begrepp som
innovationsförmåga, rörlighet, dynamik, kreativitet,
tillit, attityder, förtroende, kompetensbaserade
nätverk, kunskaper, mångfald och
marknadskonfrontation. De fyra förstnämnda begreppen
berör just de områden där småföretag är så
framgångsrika att de genom sin okomplicerade
organisation och flexibilitet har möjlighet att stå
för kreativa produktionslösningar såväl som
innovationer. Småföretagen har därför en nyckelroll
i att skapa tillväxt. Forskare som mätt nivåer av
entreprenörskap i olika delar av världen (GEM 2000)
har funnit ett tydligt positivt samband mellan höga
nivåer av entreprenörskap och hög BNP. Villkoren för
småföretagande behöver därför kraftigt förbättras.
Regeringens och samarbetspartiernas prioriteringar
för utgiftsområde 24 kan dock inte sägas ha mycket
med tillväxt och företagande att göra. Anslaget
(38:2) Näringslivsutveckling används godtyckligt
till olika satsningar från år till år. Centerpartiet
anser att näringslivsfrämjande åtgärder skall
genomföras med ett tydligt underifrånperspektiv,
dvs. genom att låta den regionala nivån ansvara för
och utforma denna typ av satsningar. Centrala påbud
och diverse småsatsningar bör inte tillskrivas den
nationella nivån. Därför borde en besparing med 100
miljoner kronor ha gjorts på detta anslag. I stället
har Centerpartiet föreslagit en satsning med 592
miljoner kronor under utgiftsområde 19 Regional
utveckling till olika näringslivsfrämjande projekt
som den regionala nivån skall ansvara för.
I anslutning till anslaget till
näringslivsutveckling vill jag också något beröra en
fråga som aktualiserats i motion 2003/04:N230 (fp)
och som rör basfinansiering av verksamheten vid
Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ). Utskottets
tidigare ställningstagande beträffande SIQ:s
verksamhet och vikten av denna typ av verksamhet ur
ett näringspolitiskt perspektiv anser jag
fortfarande äger giltighet. Likaså menar jag att
formen för verksamheten, som karakteriseras av att
företag, organisationer och förvaltningar samverkar,
har en effektiv utformning. Som redovisats pågår det
diskussioner mellan Näringsdepartementet och SIQ om
ett statligt stöd till verksamheten för år 2004.
Enligt vad utskottet erfarit har departementet
preliminärt bestämt att institutet kommer att
erhålla ett sådant stöd. Jag konstaterar med
tillfredsställelse att SIQ kan förväntas få ett stöd
till sin verksamhet. Något uttalande av riksdagen
erfordras därför inte.
Regeringens föreslagna satsning på anslaget (38:4)
till turistfrämjande består i att en motsvarande
besparing föreslås under anslaget till allmänna
regionalpolitiska åtgärder under utgiftsområde 19.
Centerpartiet anser inte detta vara en riktig
prioritering, varför satsningen med 10 miljoner
kronor borde ha dragits tillbaka. Totalt borde en
besparing med 8 miljoner kronor på anslaget till
turistfrämjande ha gjorts. En utveckling av turismen
är dock positiv för tillväxten, varför det borde ha
gjorts en satsning med 100 miljoner kronor på ett
program för utveckling av landsbygdsturism under
utgiftsområde 19.
Under anslaget (38:14) Rymdverksamhet borde en
besparing med 10 miljoner kronor ha gjorts. En
storleksmässigt likadan besparing borde ha gjorts på
anslaget (40:2) till Konsumentverket. En ökad
avgiftsfinansiering av Konsumentverkets verksamhet,
som skett vid Lantmäteriverket och SCB, borde kunna
ge utrymme för en sådan besparing.
En ökning av anslaget (38:16) till
Konkurrensverket med 3 miljoner kronor borde ha
gjorts för att säkerställa verkets viktiga arbete
för en god konkurrenssituation i Sverige. En god
konkurrens ger livskraftiga företag och en sund
marknad.
Anslaget (38:20) till kostnader för
omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m.
förefaller helt omotiverat. De kostnader som
anslaget används till skall de statliga företagen
själva bära och med anledning härav borde anslaget i
sin helhet ha dragits in.
Ett nytt anslag borde ha förts upp under
utgiftsområde 24. Centerpartiet anser att medel bör
avsättas för att snarast initiera saneringsåtgärder
av de mest prioriterade områdena (riskklasserna 1
och 2). Den lämpligaste myndigheten för detta arbete
är Sveriges geologiska undersökning (SGU) som bl.a.
har erfarenhet av avvecklingen av de statliga
oljelagren. SGU borde sålunda ha tilldelats ett
särskilt anslag om 20 miljoner kronor för att bygga
upp en effektiv organisation och för att bedriva
saneringsverksamhet på de förorenade områden där
staten har verksamhetsansvaret.

bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2003/04:1 (utgiftsområde
24 Näringsliv)

Regeringen föreslår

1. att riksdagen återkallar bemyndigandet för
regeringen att ställa ut en kreditgaranti om högst
20 000 000 kronor till Stiftelsen Fonden för
svenskt-norskt industriellt samarbete (avsnitt
3.5.1),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 för ramanslaget 38:14 Rymdverksamhet ingå
ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst 539 000
000 kronor under 2005 och 573 000 000 kronor efter
2005 (avsnitt 3.14.14),

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att i samråd
med Sveriges Allmänna Exportförening (SAE)
genomföra sådana förändringar i avtalet den 1 juli
1992 om Sveriges exportråd mellan staten och SAE,
som inte gäller användningen av de statliga medlen
eller den huvudsakliga inriktningen av
verksamheten (avsnitt 4.10.3),

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 ställa ut exportkreditgarantier intill ett
belopp av högst 200 000 000 000 kronor inklusive
tidigare utfärdade garantier (avsnitt 4.10.7),

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 ställa ut investeringsgarantier intill ett
belopp av högst 10 000 000 000 kronor inklusive
tidigare utfärdade garantier (avsnitt 4.10.7),

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2004
besluta att Exportkreditnämnden får obegränsad
upplåningsrätt i Riksgäldskontoret för
skadeutbetalning (avsnitt 4.10.7),

7. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2004 för ramanslaget 26:2 Verket för
innovationssystem: Forskning och utveckling
besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst
950 000 000 kronor under 2005 och 950 000 000
kronor under 2006-2009 (avsnitt 6.1),

8. att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar
anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv enligt
regeringens förslag i bilaga 2.

Skrivelse 2003/04:8

I skrivelse 2003/04:8 lämnar regeringen en
redogörelse för regelförenklingsarbetet med särskild
inriktning på små företag.

Motion med anledning av skrivelsen

2003/04:N4 av Mikael Odenberg m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram skarpa
förslag till regelförenklingar på de områden som
anges i motionens avsnitt 4.1.

2. Riksdagen beslutar att arbetet med
regelförenkling skall ha som mål att företagens
administrativa börda skall minska med minst en
fjärdedel fram till 2010.

3. Riksdagen beslutar att arbetet med
regelförenkling skall ha som delmål att företagens
administrativa börda skall minska med minst en
tiondel under innevarande mandatperiod.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ett system för att kvantitativt mäta
företagens administrativa börda.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om behovet av
bättre uppföljning av kraven på problem- och
konsekvensbeskrivningar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om principerna
för regelförenklingsarbetet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att stärka
Simplex.

Motioner från allmänna
motionstiden

2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utvärdera och
att ta bort onödig detaljreglering i EG-
lagstiftningen.

2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

25. (delvis) Riksdagen anvisar för år 2004 anslagen
under utgiftsområde 24 Näringsliv enligt
uppställning i motionen.

2003/04:L353 av Inger René m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
Konsumentverket bör läggas ned och dess
myndighetsutövning överföras till
Konkurrensverket.

2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för nya
jobb genom förbättringar för företagande.

2003/04:Kr254 av Kent Olsson m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konstnärer som
småföretagare.

2003/04:MJ473 av Jan Andersson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
konsumentorganisationernas roll måste stärkas och
stödjas genom att de tilldelas delar av
Konsumentverkets anslag.

2003/04:N205 av Tobias Billström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en sammanslagning av
Konkurrensverket och Konsumentverket till en ny
myndighet med namnet Kundverket.

2003/04:N209 av Ulf Sjösten (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av
regelförenklingar för det svenska nyföretagandet i
syfte att skapa bättre villkor för entreprenörer i
Sverige.

2003/04:N211 av Yvonne Andersson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
erbjuda gott företagsklimat så att företagen
stannar kvar i vårt land.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge Vinnova
utökade resurser för att bättre stödja goda idéer
som ger resultat i form av ökad industriell
tillväxt.

2003/04:N212 av Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge statligt stöd till
teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete
och uppfinnarverksamhet i enlighet med EU:s
riktlinjer.

2003/04:N227 av Tobias Krantz (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om minskat krångel
för företagandet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det skall bli
lättare att starta och registrera företag,
exempelvis via Internet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av den
offentliga avgiftspolitiken gentemot företagen.

2003/04:N228 av Henrik S Järrel (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
fortlöpande utmönstring av föråldrade och uttjänta
regleringar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
försöksvis inrättad avregleringsdelegation inom
Statsrådsberedningen.

2003/04:N230 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att säkerställa
basfinansieringen för Institutet för
Kvalitetsutveckling, SIQ.

2003/04:N232 av Ana Maria Narti (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bevara Post- och
Inrikes Tidningar som finansieringskälla för Svenska
Akademiens ordbok.

2003/04:N240 av Anna Grönlund (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genomföra en
översyn över de lagar och regler som påverkar
småföretag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
förutsättningarna för att inrätta s.k. one stop
shops med en god regional spridning.

2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
konkreta förslag om regelförenklingar i enlighet
med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.1.1).

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om striktare tillämpning av kraven på
konsekvensanalys i existerande lagstiftning
(avsnitt 5.1.4).

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om avskaffande av otidsenlig eller onödig
lagstiftning i enlighet med vad som anförs i
motionen (avsnitt 5.1.5).

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att stärka rättstryggheten för
företagare i enlighet med vad som anförs i
motionen (avsnitt 5.1.6).

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i övrigt anförs i motionen om
regelförenkling och minskning av företagens
administrativa börda (avsnitt 5.1.6).

2003/04:N291 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regelförenkling
för företagande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om orsakerna till
utflyttningen av företag och ägande från Sverige.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för ett
stärkt företagar- och företagsklimat.

2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en ökad
tillväxt skall bidra till en ekonomisk utveckling
som är både miljömässigt och socialt uthållig.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att målet för
regelförenklingsarbetet bör vara en minskning med
25 % samt innehålla delmål och kontinuerligt
återkommande rapportering till riksdagen.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett uppdrag
för regelförenklingsarbetet är att undersöka
reglerna kring företagande ur ett genusperspektiv.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av ett
gemensamt uppgiftslämnarregister.

2003/04:N336 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skapa enklare
och färre regler för småföretagen.

2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om attityder till
företagande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om enklare regler för
företagen.

2003/04:N347 av Lars Lindén m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens uppgift
som marknadsförare av Sverige.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av minskad
byråkrati, myndighetskontroll och
regelförenklingar.

2003/04:N348 av Viviann Gerdin och Roger Tiefensee
(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbetet med
att förenkla reglerna för småföretagen snarast
intensifieras.

2003/04:N354 av Cecilia Wikström m.fl. (fp, m, kd,
c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevara Post-
och Inrikes Tidningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevara Svenska
Akademiens privilegium.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att säkerställa
fortsatt utgivning av Svenska Akademiens Ordbok
(SAOB).

2003/04:N369 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar anslagen under utgiftsområde 24
Näringsliv med ändringar i förhållande till
regeringens förslag enligt uppställning i motionen.

2003/04:N381 av Jan Emanuel Johansson och Joe Frans
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om statligt stöd till etisk
märkning.

2003/04:N388 av Anna Lilliehöök (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att stärka
konkurrenskraften.

2003/04:N389 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

8. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 24 anslag
38:2 Näringslivsutveckling m.m. 195 562 000 kr.

9. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 24 anslag
38:31 Mätning av företagens administrativa börda 5
000 000 kr att förvaltas av Institutet för
tillväxtpolitiska studier.

10. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 24 anslag
38:16 Konkurrensverket 87 510 000 kr.

11. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 24 anslag
38:17 Konkurrensforskning 7 581 000 kr.

12. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 24 anslag
38:20 Kostnader för omstrukturering och
genomlysning av statligt ägda företag 0 kr.

13. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 24 anslag
40:2 Konsumentverket 84 464 000 kr.

14. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 24 anslag
40:5 Åtgärder på konsumentområdet 9 612 500 kr.

15. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 24 anslag
40:6 Bidrag till miljömärkning av produkter 2 200
000 kr.

2003/04:N411 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om enklare regler för
företagare.

3. Riksdagen anvisar till 38:4 Turistfrämjande för
budgetåret 2004 10 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 91 miljoner
kronor.

4. Riksdagen anvisar till 38:16 Konkurrensverket för
budgetåret 2004 12 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit eller således 94 miljoner
kronor.

5. Riksdagen anvisar till 38:17 Konkurrensforskning
för budgetåret 2004 6 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit eller således 12 miljoner
kronor.

6. Riksdagen anvisar till 38:20 Omstrukturering av
statliga företag för budgetåret 2004 25 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit eller
således 0 miljoner kronor.

7. Riksdagen anvisar till 40:5 Åtgärder på
konsumentområdet för budgetåret 2004 10 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit eller
således 28 miljoner kronor.

8. Riksdagen anvisar till 26:2 Vinnova för
budgetåret 2004 100 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 1 011 miljoner
kronor.

2003/04:N412 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om grundläggande
principer för ett gott näringslivsklimat.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens roll i
näringspolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om etikens betydelse
för en fungerande marknad.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om genomförande av
Småföretagsdelegationens förslag.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om näringspolitikens
mål.

30. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2004
anvisa anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv,
med förändringar i förhållande till regeringens
förslag, enligt uppställning i motionen.

2003/04:A305 av Anders G Högmark m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av fler
och växande företag.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om färre och enklare
regler.

bilaga 2
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2004 inom
utgiftsområde

24 Näringsliv

Företrädarna för (m), (fp), (kd) och (c) har avstått från att
delta i beslutet om anslag (se
särskilda yttranden 1-4.)

Belopp i 1 000-tal kronor
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
Anslag AnslagstypRegeringens
förslag
(m) (fp) (kd)
(c)
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
26:1Verket för innovationssystem: (ram) 114 396
-5 000
Förvaltningskost-
nader
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
26:2Verket för innovationssystem: (ram) 1 111 066 -100 000
Forskning och
utveckling
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:1Verket för näringslivsutveckling: (ram) 205 534
-15 000
Förvaltnings-
kostnader
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:2Näringslivsutveckling m.m. (ram) 249 562 -54 000
-30 000 -100 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:3Institutet för tillväxtpolitiska (ram) 74 344
-5 000
studier: Förvalt-
ningskostnader
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:4Turistfrämjande (ram) 101 535 -10 000
+100 000 -8 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:5Sveriges geologiska undersökning: (ram) 172 109
-15 000
Geologisk
undersökningsverksamhet m.m.
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:6Sveriges geologiska undersökning: (ram) 5 211
Geovetenskap-
lig forskning
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:7Sveriges geologiska undersökning: (ram) 27 000
Miljösäkring
av oljelagringsanläggningar m.m.
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:8Patentbesvärsrätten (ram) 15 249
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:9Patent- och registreringsverket: (ram) 8 000
Finansiering av
viss verksamhet (likvidatorer)
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:10Upprätthållande av nationell (ram) 26 786
metrologi m.m.
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:11Elsäkerhetsverket (ram) 41 548
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:12Bidrag till standardisering och (ram) 71 475
FoU inom experi-
mentell teknik m.m.
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
Anslag AnslagstypRegeringens
förslag
(m) (fp) (kd)
(c)
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
Elanders Gotab, Stockholm 2003
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:13Rymdstyrelsen: (ram) 22 360
Förvaltningskostnader
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:14Rymdverksamhet (ram) 541 510
-10 000 -10 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:15Bidrag till (obet.) 5 359
Ingenjörsvetenskapsakademien
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:16Konkurrensverket (ram) 82 510 +5 000 +12 000
+9 000 +3 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:17Konkurrensforskning (ram) 6 581 +1 000 +6 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:18Täckande av förluster vid viss (ram) 2 000
garantigivning,
m.m.
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:19Medel till AB Göta kanalbolag för(obet.) 15 000
upprustning
och drift av kanalen
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:20Kostnader för omstrukturering och (ram) 25 000 -25 000 -25 000
-25 000 -25 000
genomlysning
av statligt ägda företag m.m.
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:21Avgifter till vissa (ram) 6 519
internationella organisationer
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:22Sanering av statlig mark* (ram)
+20 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
38:23Mätning av företagens (ram) +5 000
administrativa börda*
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
39:1Styrelsen för ackreditering och (ram) 19 853
teknisk kontroll:
Myndighetsverksamhet
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
39:2Kommerskollegium (ram) 65 442
-5 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
39:3Exportfrämjande verksamhet (ram) 223 956
-50 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
39:4AB Svensk Exportkredits (ram) 144
statsstödda exportkredit-
givning
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
39:5Investeringsfrämjande (ram) 67 328
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
39:6Avgifter till internationella (ram) 15 510
handelsorganisationer
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
40:1Marknadsdomstolen (ram) 8 942
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
40:2Konsumentverket (ram) 104 464 -20 000
-6 000 -10 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
40:3Allmänna reklamationsnämnden (ram) 23 127
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
40:4Fastighetsmäklarnämnden (ram) 9 357
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
40:5Åtgärder på konsumentområdet (ram) 17 625 -8 013 +10 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
40:6Bidrag till miljömärkning av (obet.) 4 400 -2 200
+2 000
produkter
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
Summa 3 490 802 -98 213 -107
000 -55 000 -130 000
--------------------------------------------------------------------------
----------------------
* = Förslag om nytt anslag