Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU4

Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp

---

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition
2002/03:117 Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp jämte fem
följdmotioner och ytterligare 37 motionsyrkanden från allmän motionstid
åren 2002 och 2003. I propositionen föreslår regeringen nya delmål under
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö som ett komplement till den
miljömålsstruktur som riksdagen tidigare godkänt. I propositionen lämnas också
förslag om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i
vissa fall skall få meddela föreskrifter om skyldighet för producenter
att se till att varor har en viss sammansättning, återanvändbarhet eller
återvinningsbarhet. Regeringen föreslår vidare att vissa lagar om retursystem
med pant för dryckesförpackningar upphävs och att det i miljöbalken i
stället införs regler om föreskriftsrätt för retursystem för vissa
förpackningar. Regeringen föreslår dessutom att reglerna i bilskrotningslagen
(1975:343) kompletteras med bestämmelser om hur skrotningsavgiften betalas
samt hur ränta beräknas respektive betalas och återbetalas. Vidare föreslår
regeringen att kommunen skall utöva den lokala tillsynen över efterlevnaden
av bestämmelserna i bilskrotningslagen och bestämmelser som meddelats med
stöd av den lagen samt att kommunen ges möjlighet att besluta om de
förelägganden eller förbud som behövs för att dessa bestämmelser skall
efterlevas. Regeringen föreslår också att det i bilskrotningslagen skall
införas en bestämmelse om straff för den som utan auktorisation bedriver
yrkesmässig bilskrotningsverksamhet. Slutligen föreslås i propositionen
att regeringen får riksdagens bemyndigande att sälja statens aktie i
Sydkraft SAKAB AB. Motionerna från allmän motionstid omfattar huvudsakligen
frågor med anknytning till kretsloppsstrategin. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag och föreslår att riksdagen avslår samtliga
motionsyrkanden.
I betänkandet finns 27 reservationer och två särskilda yttranden.

1. Samordning och utveckling av
strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp
Riksdagen avslår
motionerna 2002/03:MJ25 yrkande 5, 2002/03:MJ26 yrkande 3, 2002/03:MJ27
yrkande 2, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande
16 i denna del.
Reservation 1 (kd)
Reservation 2
(c)

2. Hållbarhetskommission
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 2,
2003/04:MJ472 yrkande 1 och 2003/04:Bo253 yrkande 17.
Reservation 3 (fp,
kd, c)

3. Avfallsmängden och resurssnåla kretslopp
Riksdagen avslår
motionerna 2002/03:MJ27 yrkande 1, 2002/03:MJ270 yrkandena 1, 3 och 4,
2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna
del.
Reservation 4 (kd, c)

4. Delmål för återvinning av matavfall
Riksdagen
godkänner regeringens förslag om nya delmål till miljökvalitetsmålet God
bebyggd miljö (avsnitt 6.2.1). Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:117 punkt 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 1, 2002/03:MJ27
yrkande 6 och 2002/03:MJ270 yrkandena 5 och 6.
Reservation 5
(m)

5. Ytterligare delmål
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande
4, 2002/03:MJ432 yrkande 12 och 2003/04:MJ400 yrkande 7.
Reservation 6
(fp)
Reservation 7 (kd)

6. Förbränning av avfall
Riksdagen avslår
motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 2 i denna del, 2002/03:MJ315 yrkande 21,
2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del, 2002/03:MJ489 yrkande 8 och 2003/04:MJ474
yrkande 16 i denna del.
Reservation 8 (m)

7. Skatt på avfall som
förbränns
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 2 i denna
del, 2002/03:MJ26 yrkande 7, 2002/03:MJ27 yrkande 4, 2002/03:MJ428 yrkande
8 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna del.
Reservation 9
(m)
Reservation 10 (fp)
Reservation 11 (c)

8. Deponering av
avfall
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och
2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna del.

9. Naturvårdsverkets ansvar
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 3, 2002/03:MJ26
yrkande 1, 2002/03:MJ251 och 2003/04:MJ472 yrkande 30.
Reservation 12
(m)
Reservation 13 (fp)

10. Tydliggörande av avfallsinnehavarens
ansvar
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken
såvitt avser 15 kap. 5 a §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:117
punkt 1 i denna del.

11. Producentansvaret för förpackningar och
returpapper m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 8 och
2002/03:MJ27 yrkande 3.

12. Farligt avfall från hushållen
Riksdagen
avslår motion 2002/03:MJ432 yrkande 14.
Reservation 14 (kd)

13. Kommunernas
ensamrätt till hanteringen av farligt avfall
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:MJ26 yrkandena 5 och 6 och 2003/04:MJ472 yrkande 29.
Reservation
15 (fp)

14. Varors sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet
m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken
såvitt avser 15 kap. 7 §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:117
punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 4,
2002/03:MJ25 yrkande 4 och 2002/03:MJ26 yrkande 11.
Reservation 16 (m, fp,
kd)

15. Kretsloppsförsäkringar m.m.
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:MJ26 yrkande 9, 2002/03:MJ27 yrkande 8 och 2002/03:MJ315 yrkande
19.
Reservation 17 (fp)
Reservation 18 (c)

16. Returdryckesförpackningar
Riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken såvitt avser
15 kap. 7 a § och lag om upphävande av vissa lagar avseende retursystem
med pant för dryckesförpackningar. Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:117 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande
5, 2002/03:MJ25 yrkandena 1–3, 2002/03:MJ26 yrkande 10, 2002/03:MJ27
yrkande 5, 2002/03:MJ225 yrkandena 1–3, 2002/03:MJ315 yrkande 20,
2002/03:MJ337,
2003/04:MJ240 och 2003/04:MJ242 yrkandena 1–3.
Reservation 19
(m)
Reservation 20 (fp)
Reservation 21 (kd)
Reservation 22 (c)

17. Övriga
ändringar i miljöbalken
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i miljöbalken, i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet
föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:117 punkt
1 i denna del.

18. Bilar m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343). Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:117 punkt 1 i denna del och avslår motionerna
2002/03:T466 yrkande 33, 2002/03:MJ211, 2002/03:MJ377 yrkande 7, 2002/03:MJ428
yrkande 6 och 2003/04:T563 yrkande 1.
Reservation 23 (kd, c)

19. Gräsklippare
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ377 yrkande 8 och 2003/04:T563
yrkande 2.
Reservation 24 (kd)

20. Slutförvaring av kvicksilver
Riksdagen
avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 6, 2002/03:MJ26 yrkande 12 och
2002/03:MJ27 yrkandena 9 och 10.
Reservation 25 (m, fp, kd, c)

21. Bygg-
och rivningsavfall
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ24 yrkande
7.
Reservation 26 (m)

22. Försäljning av statens aktie i Sydkraft SAKAB
AB
Riksdagen bemyndigar regeringen att sälja återstående aktie i Sydkraft
SAKAB AB (avsnitt 10). Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:117
punkt 3 och avslår motion 2002/03:MJ23.

23. Giftfri miljö och sanering
av förorenade områden
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ217 och
2002/03:MJ319.

24. Övriga frågor
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:MJ27 yrkande 7 och 2002/03:MJ311.
Reservation 27 (c)
Stockholm den
16 oktober 2003
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Catharina
Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling
(fp), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd),
Kjell-Erik Karlsson (v), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Jan Andersson
(c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin Nilsson
(s), Ann-Kristine Johansson (s), Anders Bengtsson (s) och Marie Wahlgren
(fp).

Ärendet och dess beredning
I maj 2003 lämnade
regeringen till riksdagen proposition 2002/03:117 Ett samhälle med giftfria
och resurssnåla kretslopp. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen
antar förslag bl.a. till ändringar i miljöbalken och bilskrotningslagen
(1975:343), godkänner nya delmål till miljökvalitetsmålet God bebyggd
miljö samt bemyndigar regeringen att sälja återstående aktie i Sydkraft
SAKAB AB. Förslagen bygger på en uppgörelse mellan regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna och återges i bilaga 1. Lagförslagen återges i
bilaga 2. Med anledning av propositionen har fem motioner (s, m, fp, kd,
c) med totalt 35 yrkanden väckts. Utskottet har valt att i detta sammanhang
därutöver behandla ett antal motioner från allmänna motionstiden 2002 och
2003 med yrkanden som nära sammanhänger med de frågor som behandlas i
propositionen. De motioner i betänkandet som väckts under allmänna
motionstiden 2003 har utskottet funnit utgöra upprepningar av tidigare väckta
motioner och behandlas därför i förenklad form. Samtliga motioner återfinns
i bilaga 1.
Utskottet har i ärendet uppvaktats av representanter för
Svenskt Näringsliv, Återvinningsindustrierna, Svensk Dagligvaruhandel,
Förpackningsinsamlingen, Svenska Renhållningsverksföreningen samt plast-
och kemiföretagen Hydro Polymers AB, Akzo Nobel Base Chemicals AB och
Boliden Mineral AB.
Bakgrund
Riksdagen godkände år 1999 ett system med
15 nationella miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6,
rskr. 1998/99:183 och prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU03, rskr.
2001/02:36). De nationella miljökvalitetsmålen är formulerade utifrån den
miljöpåverkan natur- och kulturmiljön tål och definierar det tillstånd
för den svenska miljön som skall vara uppnådd inom en generation. Målen
skall ge ledning för att bedöma vad en hållbar utveckling på miljöområdet
innebär och därigenom vara vägledande vid tillämpning av bestämmelserna
i miljöbalken. Målen utgör kursen för miljöarbetet på alla nivåer i Sverige
och i arbetet såväl inom EU som i andra internationella sammanhang.
Riksdagen godkände år 2001 ett antal delmål för miljökvalitetsmålen. Enligt
delmålen skall en viss miljökvalitet vara uppnådd eller vissa förändringar
vara genomförda vid en viss tidpunkt för att miljökvalitetsmålen skall
kunna uppnås inom en generation. Delmålen avser i de flesta fall läget år
2010. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö kompletterades med beslut om delmål
under våren 2001 (prop. 2000/01:65, 2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269).
Delmål för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan beslutades under
hösten 2001 (prop. 2001/02:55, bet. 2001/02:MJU10, rskr. 2001/02:163).
Våren 2002 beslutade riksdagen om ytterligare ett delmål under
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö (prop. 2001/02:128, bet. 2001/02:BoU14,
rskr. 2001/02:291). Riksdagen har också beslutat om en strategi för
effektivare energianvändning och transporter, en strategi för giftfria och
resurssnåla kretslopp samt en strategi för hushållning med mark, vatten
och bebyggd miljö (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).
Strategierna skall vara vägledande i arbetet med att uppnå miljökvalitetsmålen.
Strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp (kretsloppsstrategin)
bidrar främst till att uppnå miljökvalitetsmålen Giftfri miljö, Ingen
övergödning, Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt samt God bebyggd
miljö genom att öka resurseffektiviteten och för att minska läckage av
gifter och näringsämnen. Kretsloppsstrategin omfattar framför allt strömmarna
av material och produkter under hela deras livscykel. Strategin har inte
vidareutvecklats sedan den först presenterades i propositionen om Svenska
miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU3,
rskr. 2001/02:36).
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen
föreslår i denna proposition mål, strategier och åtgärder för att fortsätta
utvecklingen mot ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp.
Regeringen
anser att den tidigare inriktningen på avfallspolitiken bör fortsätta och
utvecklas enligt den inom EU beslutade avfallshierarkin. Många nya styrmedel
har beslutats under senare år samtidigt som engagemanget hos olika aktörer
har ökat kraftigt. Det ställer stora krav på att systemen är trovärdiga
inför fortsättningen. Viktiga aspekter är då lättillgängliga system och
tydliga regler för vad som gäller. Konsumenterna och en miljöriktig
hantering är då det som måste stå i fokus tillsammans med en hänsyn till
lokala och regionala förutsättningar. Kommunerna bör få ett större inflytande
över informationen och planeringen på områden där producentansvar gäller,
detta samtidigt som producentansvaret för förpackningar och returpapper
kvarstår och utvecklas.
I den här propositionen presenteras åtgärder som
syftar till att förstärka den struktur som tidigare har slagits fast.
Avfallshanteringen skall tydliggöras inte bara som ett miljöproblem utan
också som en fråga om infrastruktur samtidigt som det centrala
planeringsansvaret
tydliggörs och den centrala uppföljningen utvecklas och stärks. Det finns
anledning att komplettera styrmedlen för att utifrån bl.a. ekonomiska och
praktiska förutsättningar i större utsträckning få till ett ekologiskt
omhändertagande av avfall i enlighet med avfallshierarkin. Det är nödvändigt
att både mängden avfall och dess farlighet minskar. Regeringen avser bl.a.
att tydliggöra kommunernas ansvar för hushållens farliga avfall. Vidare
presenteras regeringens inställning att kvicksilver skall förvaras permanent
djupt ned i berg.
Regeringen föreslår nya delmål under miljökvalitetsmålet
God bebyggd miljö som ett komplement till den miljömålsstruktur som
riksdagen beslutade i april 1999 (bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183)
samt i november 2001 (bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Vidare redovisar
regeringen sina avsikter att utse Naturvårdsverket som huvudansvarig för
samordning av strategin för att nå ett samhälle med giftfria och resurssnåla
kretslopp.
Den som innehar avfall ansvarar för att avfallet hanteras på
ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Regeringen föreslår att detta
ansvar kommer till tydligt uttryck i lagtext. För att främja en minskad
uppkomst av avfall och en hälso- och miljömässigt godtagbar hantering av
avfall föreslås också att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer skall få meddela föreskrifter om skyldighet för producenter att
se till att varor har en viss sammansättning, återanvändbarhet eller
återvinningsbarhet. I fråga om andra varor än förpackningar föreslås en
sådan föreskriftsrätt gälla endast om föreskrifterna behövs till följd av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
I fråga om plast- och
metallförpackningar för konsumtionsfärdig dryck föreslås att lagen (1991:336)
om vissa dryckesförpackningar och lagen (1982:349) om återvinning av
dryckesförpackningar av aluminium upphävs och att det i miljöbalken i
stället förs in ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att producenterna skall
se till att sådana förpackningar omfattas av retursystem och se till att
retursystemen utformas så att de genom utbetalning av pant eller premie
uppmuntrar att förpackningarna lämnas tillbaka till systemen.
I fråga om
bilskrotning föreslås att reglerna i bilskrotningslagen (1975:343) om
förfarandet vid uttag av skrotningsavgift skall kompletteras med bestämmelser
om hur avgiften betalas samt hur ränta beräknas respektive betalas och
återbetalas. Vissa av ändringarna är av rent redaktionell art. Därutöver
föreslås att kommunen skall utöva den lokala tillsynen över efterlevnaden
av bestämmelserna i bilskrotningslagen och bestämmelser som meddelats med
stöd av den lagen. Det föreslås också att kommunen ges möjlighet att
besluta om de förelägganden eller förbud som behövs för att dessa bestämmelser
skall efterlevas. Vidare föreslås att det i bilskrotningslagen skall
införas en bestämmelse om straff för den som utan auktorisation bedriver
yrkesmässig bilskrotningsverksamhet.
Lagändringarna föreslås träda i
kraft i fråga om retursystem för förpackningar för konsumtionsfärdig dryck
den dag regeringen bestämmer, i övrigt den 1 april 2004.
Avslutningsvis
föreslås att regeringen får riksdagens bemyndigande att sälja statens
aktie i Sydkraft SAKAB AB.

Samordning och utveckling av strategin för
giftfria och resurssnåla kretslopp
Utskottets förslag i korthet
Utskottet
instämmer i regeringens överväganden om hur strategin för giftfria och
resurssnåla kretslopp skall utvecklas. Utskottet avstyrker i samband därmed
två motionsyrkanden (fp, c) med förslag om hur kretsloppsstrategin kan
utvecklas vidare, två yrkanden (kd, c) med krav på forskningsprogram, ett
yrkande (fp) om en hållbarhetskommission samt fem yrkanden (kd, v, c) med
förslag till åtgärder för att minska avfallsmängden, alla på den grunden
att utskottet genom vad regeringen anför finner yrkandena huvudsakligen
tillgodosedda. Jämför reservationerna 1 (kd), 2 (c), 3 (fp, kd, c) och 4
(kd, c).
Propositionen
Regeringen anser att Naturvårdsverket bör ges
huvudansvaret för samordning och utveckling av strategin för giftfria och
resurssnåla kretslopp. Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag
att återkomma med förslag på hur strategin kan utvecklas vidare.
Motionerna
I
motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 3 om avfallspolitiken anges att beslut
om återvinning bör baseras på en helhetsbedömning. I en sådan bör
transporter, miljöeffekter av återvinningsmetoden, energivinster mellan
återvinning och nyproduktion, alternativ till den energi som utvinns via
sopförbränning, etc. ingå. Den regionala beslutsnivån bör enligt motionärerna
tilldelas ett stort ansvar att tillsammans med Naturvårdsverket utarbeta
den regionala strategin för återvinning.
Enligt motion 2002/03:MJ25 (kd)
yrkande 5 har från Naturvårdsverkets sida uttalats att det är nödvändigt
med ytterligare forskning med tvärvetenskaplig inriktning som stöder
utvecklingen mot hållbar produktion och konsumtion. Motionärerna delar
denna uppfattning och efterlyser ett forskningsprogram som stöder
utvecklingen mot hållbar produktion. Forskningsprogrammet bör innehålla såväl
naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga och humanvetenskapliga
aspekter.
Enligt motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis) bör forskningen
och utvecklingen av småskalig resursåtervinning utökas.
En hållbarhetskommission
bör enligt motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 2 tillsättas för att finna de
systemfel som motverkar hållbar utveckling. Motionärerna anser att
kretsloppsproblematiken bör ingå i uppdraget för en sådan kommission.
Enligt
motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 2 måste avfallshanteringen ta hänsyn till
det stora flödet av kemikalier i samhället och de brister som i dag råder
i kemikaliepolitiken. En ökad mängd naturfrämmande ämnen i samhällets
produkter måste följas av en ökad ansträngning att skilja dessa ämnen
från avfall som läggs på deponi, förbränns eller behandlas på annat sätt.
För att sluta kretsloppen krävs enligt motionärerna rena material som
inte medför att gifter anrikas i kretsloppen. De framhåller vidare att
miljömålet Giftfri miljö även borde omfatta mål för utsortering av
miljöfarligt avfall. De främmande ämnen som redan är ute i samhällets system
är enligt motionärerna ett problem, och man måste undvika att dessa
okontrollerat diffunderar ut i ekosystemen.
Staten bör enligt motion
2002/03:MJ270 (v) yrkande 1 anta en strategi för att successivt minska den
totala mängden avfall. För att nå miljömålen och för att sluta kretsloppen
måste avfallsmängderna successivt minska. Dagens linjära system innebär
två avgörande fel, dels att naturresurserna förbrukas och tar slut, dels
att de i stället förvandlas till avfall eller sopor som hamnar i luften,
marken eller vattnet. I motionen anförs vidare att en uthållig tillväxt
måste vara möjlig samtidigt som avfallsmängden minskar. Dagens producentansvar
berör endast förpackningar och ett antal produkter. Producentansvaret
måste därför breddas och få högre kvalitet. Tillverkarna eller producenterna
måste ta ansvar för alla slags produkter och material. Det räcker enligt
motionärerna inte med att det finns ett producentansvar för vissa material
eller produkter (yrkande 3). Det behövs dessutom mer enhetliga system av
varugrupper för t.ex. flaskor och burkar. Det behövs också tydligare
märkning och mer enhetlig märkning av material och produkter. Vidare behövs
ett pantsystem och olika typer av miljöbonus för dem som utför själva
återvinnings- och sorteringsarbetet (yrkande 4). Det är enligt motion
2002/03:MJ27 (c) yrkande 1 hög tid att göra något åt det stora materialflödet
i samhället och bygga välfärden och den ekonomiska tillväxten på annat än
resurser som mynnar ut i en ökad avfallsmängd. Motionärerna anser därför
att miljömålet God bebyggd miljö måste omformuleras så att målet faktiskt
kommer att innebära ett krav på att avfallsmängderna minskas. Politiken
måste verka för att målet nås genom lagstiftning och olika former av
ekonomiska styrmedel. Enligt motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis)
behövs förslag till att minska den totala avfallsmängden sorterat respektive
osorterat avfall.
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas
i motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 3 uppfattning att avfallspolitiken bör
baseras på en helhetsbedömning. Som påpekas i propositionen är ett väl
fungerande omhändertagande av avfall en av de nödvändiga infrastrukturerna
i samhället, i vissa delar jämförbar med el- och värmeförsörjning, vatten-
och avloppshantering samt trafiknätet. Avfallshanteringens infrastruktur
omfattar såväl insamling och transport som omhändertagande i olika former.
Såväl hushåll, offentliga verksamheter som företag är beroende av att
offentliga eller privata aktörer erbjuder sig att ta hand om avfallet.
Mot bakgrund härav anser utskottet i likhet med regeringen att en myndighet
bör utses att ansvara för att utveckla samordningen och uppföljningen av
strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp. Som regeringen påpekar
har Naturvårdsverket tidigare utsetts som ansvarig myndighet för de
övergripande miljömålsfrågorna, varför det är lämpligt att Naturvårdsverket
får ett övergripande ansvar även för att samordna och utveckla strategin
för giftfria och resurssnåla kretslopp. I denna uppgift ligger också att
samordna övriga miljömålsmyndigheter. Rollen som samordningsansvarig för
kretsloppsstrategin kommer som regeringen påpekar inte att innebära att
Naturvårdsverket övertar miljömålsmyndigheternas ansvar att följa upp och
utveckla respektive miljökvalitetsmål. Den innebär inte heller att
Naturvårdsverket övertar de berörda aktörernas ansvar för att åtgärder vidtas.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Naturvårdsverket bör återkomma
med förslag om hur kretsloppsstrategin kan utvecklas ytterligare. Med det
anförda avstyrker utskottet motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 3 i den mån
den inte kan anses tillgodosedd med vad regeringen anför.
Det framhålls
i propositionen att en väl fungerande forskning och utvecklingsverksamhet
är av avgörande betydelse för att kunna upptäcka problem och för att
ständigt pröva och ifrågasätta valda lösningar och uppställda mål. Utskottet
instämmer i bedömningen att forskningen om hållbar utveckling bör samordnas
och bör omfatta både grundläggande och problemorienterad forskning. Det
bör dessutom särskilt påpekas att ett fortsatt aktivt deltagande i den
internationella forskningen är en förutsättning för att Sverige skall
kunna ha stort inflytande i de internationella överenskommelser som måste
nås för att avvärja miljöhoten. Forskning om miljökvalitetsmålen är därför
som regeringen också framhåller ett ansvar för nästan alla forskningsfinansiärer
och forskningsutövare. Enligt riksdagens beslut om forskningspolitiken
(prop. 2000/01:3, bet. 2000/01:UbU6, rskr. 2000/01:98) skall forskning om
miljö och hållbar utveckling samt forskning som underlag för miljökvalitetsmålen
vara prioriterade forskningsområden. Naturvårdsverket och Forskningsrådet
för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) har därvid ett
särskilt ansvar för att finansiera forskning och utvecklingsverksamhet
till stöd för arbetet att nå miljökvalitetsmålen och för hushållning med
mark och vatten samt med energi och råvaror. Det bör dessutom i sammanhanget
påpekas att regeringen avser att presentera en forskningsproposition under
år 2005. Utskottet utgår från att frågor av den typ som tas upp i motionerna
2002/03:MJ25 (kd) yrkande 5 och 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis) därvid
kommer att få en långsiktig behandling. Det anförda innebär enligt utskottets
mening att motionerna får anses tillgodosedda. Utskottet avstyrker
motionerna.
Utskottet har tidigare behandlat förslaget om en hållbarhetskommission
som tas upp i motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 2 (se bet. 2002/03:MJU15
s. 32 f.). Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att regeringen
avser att inrätta ett särskilt samordningskansli för hållbar utveckling
i Statsrådsberedningen. Det nya samordningskansliets uppgift kommer enligt
vad utskottet erfarit att bli att koordinera Regeringskansliets arbete
med hållbar utveckling. Kansliet skall fungera som idéskapare och
vidareutveckla den nationella strategin för hållbar utveckling, bl.a. med
utgångspunkt i framtida befolkningsförändringar. Kansliet får också
ansvaret för att utveckla Sveriges internationella agerande i miljö- och
hållbarhetsfrågor – både inom EU och FN:s kommission för hållbar
utveckling
(CSD). Detta påverkar inte den ordningen att miljöministern även i
fortsättningen kommer att ha det samlade ansvaret för hållbar utveckling.
Det anförda innebär att motionen är tillgodosedd. Utskottet avstyrker
därför motionen.
När det gäller kraven i motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande
2 vill utskottet hänvisa till att den av regeringen aviserade strategin
för giftfria och resurssnåla kretslopp just är avsedd att bidra till att
uppnå bl.a. miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (se bl.a. prop. 2000/01:130
s. 209 f.) Som anförts ovan kommer Naturvårdsverket att erhålla uppgiften
att som samordnande myndighet för strategin bl.a. samordna övriga
miljömålsmyndigheter. Kemikalieinspektionen ansvarar för miljökvalitetsmålet
Giftfri miljö. Mot bakgrund härav anser utskottet inte att riksdagen bör
vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Utskottet avstyrker därför
motionen.
Utskottet anser att det är av stor vikt att den totala mängden
avfall minskar. Regeringen aviserar också sin avsikt att fortsätta det
arbete som påbörjats för att bättre ta till vara den resurs som avfall
utgör och för att minska miljöpåverkan från omhändertagandet. Arbetet
kommer enligt regeringen att ha ett starkt konsumentperspektiv som framför
allt innebär att det skall bli enklare för hushållen att sortera och lämna
sitt avfall. Utskottet anser i likhet med regeringen att en högre servicenivå
till allmänheten är det bästa sättet att öka hushållens vilja att delta
i systemet och på så sätt även öka andelen avfall som återvinns. Tillgänglighet
och tydlighet är naturligtvis mycket viktigt, men som regeringen påpekar
är det också viktigt att tydliggöra informationen om syftet med och nyttan
av hushållens deltagande. Enligt regeringens mening är det angeläget att
de olika systemen för insamling av avfall från hushållen samordnas i större
utsträckning. Utskottet delar denna uppfattning. Detta innebär att
tillgängligheten och servicenivån bör utvecklas och samordnas avseende
insamlingen av förpackningar, returpapper, farligt avfall, batterier,
grovsopor och annat hushållsavfall. Det är också viktigt att det sker en
återkoppling med information om resultatet av insatserna. I propositionen
förklarar regeringen sin avsikt att förstärka den struktur som tidigare
har slagits fast. Detta skall göras genom att tydliggöra avfallshanteringen
inte bara som en resursfråga och ett miljöproblem utan också som infrastruktur
samtidigt som det centrala planeringsansvaret tydliggörs och den centrala
uppföljningen utvecklas och stärks. Utöver planeringsansvaret har regeringen
funnit ett behov av att tydliggöra ansvarsfördelningen för olika aktörer
på avfallsområdet, exempelvis gällande ansvaret för insamlingen av
förpackningar och returpapper. Utskottet instämmer i regeringens överväganden
och om kompletterande åtgärder med syfte att i större utsträckning åstadkomma
en med ett helhetsperspektiv ekologiskt god avfallshantering i enlighet
med den avfallshierarki som EU:s medlemsstater enats om. Med det anförda
anser utskottet att motionerna 2002/03:MJ27 (c) yrkande 1, 2002/03:MJ270
(v) yrkandena 1, 3 och 4 och 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis) får
anses tillgodosedda. Motionerna i berörda delar avstyrks därför.
Delmål
för återvinning av matavfall
Utskottets förslag i korthet
Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till två nya delmål för miljökvalitetsmålet
God bebyggd miljö och avstyrker därmed ett motionsyrkande (m) om att
riksdagen bör avslå förslaget. Vidare avstyrker utskottet ett motionsyrkande
(c) om sambandet mellan avfall och växtnäring. Ett motionsyrkande (v) om
delmål för miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö avstyrks som tillgodosett
med vad regeringen föreslår. Jämför reservation 5 (m).
Propositionen
Regeringen
föreslår att två delmål läggs till de befintliga delmålen under det
nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö:
Senast år 2010 skall
minst 35 % av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker
återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall
till såväl hemkompostering som central behandling.
Senast år 2010 skall
matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m.
återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som
förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan
kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till
växtodling.
Motionerna
I motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande 1 hemställs att
regeringens förslag till delmålet God bebyggd miljö avslås. Motionärerna
anför att den kostnadsberäkning som redovisas är ofullständig. Investering
i fler sopkärl skulle visserligen vara nödvändig men är långt ifrån den
enda kostnaden. Merarbetet i hushållen skall givetvis även det värderas,
investering i behandlingsanläggningar och driften av ett nytt system
givetvis också. Om dessa kostnader sägs inget i propositionen, anförs det.
Motionärerna påpekar vidare att Naturvårdsverket har anfört att biologisk
behandling av matavfall inte är bättre än förbränning ur miljösynpunkt.
Att verket ändå förordar rötning beror således inte på miljöskäl utan mer
på en allmän föreställning om nyttan av recirkulation. Motionärerna anför
vidare att matavfall visserligen innehåller näringsämnen, för växter och
djur, men att det dessutom utgör ett energirikt brännbart material. Kol
är en viktig del i organiska ämnen. Ett fullgott alternativ är enligt
motionärerna att matavfallet förbränns och energin tas till vara. De menar
att detta alternativ har klara fördelar framför biologisk behandling.
Även kostnadsmässigt torde detta alternativ vara fördelaktigare, beroende
på hur energipriserna utvecklas.
Enligt motion 2002/03:MJ270 (v) yrkande
5 bör regeringen redovisa hur landets biologiska behandlingsmetoder skall
byggas ut i tillräcklig omfattning. Det finns enligt motionärerna stora
utvecklingspotentialer när det gäller rötningsmetoder för organiskt avfall.
Utvecklingen av biologisk behandling behöver skyndas på. Regeringen bör
därför få i uppdrag att redovisa hur landets biologiska behandlingsmetoder
ut i tillräcklig omfattning för att klara deponeringsförbudet utan att
det skall byggas organiska avfallet förbränns. Motionärerna efterlyser
dessutom ett nationellt mål för återvinning av matavfall från verksamheter
som storkök, restauranger och butiker (yrkande 6).
Enligt motion
2002/03:MJ27 (c) yrkande 6 bör mängden matavfall som behandlas biologiskt
sammankopplas med mängden växtnäring som återförs till växtodling.
Motionärerna anför att om kretsloppscirkeln skall kunna slutas, krävs det
mål för hur växtnäringen skall kunna återföras till växtodlingen.
Utskottets
överväganden
Regeringen påpekar i propositionen att avfall från såväl
hushåll som restauranger, storkök och livsmedelsbutiker till stor del
består av matavfall och annat biologiskt lättnedbrytbart avfall som
innehåller bl.a. betydande mängder växtnäringsämnen. Biologiskt lättnedbrytbart
avfall kan efter biologisk behandling återvinnas och återföras till
växtodling i ett nära nog fullständigt kretslopp. Enligt den avfallshierarki
som EU:s medlemsländer enats om är biologisk behandling en prioriterad
behandlingsmetod för matavfall. Regeringen påpekar att förbränning och
biologisk behandling av matavfall är svåra att jämföra. Enligt systemanalyser
av miljönyttan med olika behandlingsmetoder, som Naturvårdsverket utgått
från, är förbränning och biologisk behandling av matavfall svåra att
jämföra och enligt analyserna är ingendera entydigt miljömässigt bättre än
den andra. Naturvårdsverket har dock ansett att biologisk behandling,
dvs. kompostering eller rötning, har fördelar framför förbränning. Regeringen
framhåller att Naturvårdsverket anser att kompostering och rötning av
matavfall generellt är att föredra framför förbränning med hänvisning
till värdet av att skapa långsiktigt hållbara kretslopp och att undvika
deponering. Regeringen har dessutom i propositionen Svenska miljömål –
delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130) uttalat att fosfor från
bl.a. organiskt avfall bör ingå i kretslopp och återföras till åkermark.
Regeringen anser mot bakgrund härav att ett delmål för biologisk behandling
behövs för att klargöra att biologisk behandling skall vara en betydande
metod för att omhänderta matavfall. Utskottet instämmer i denna bedömning.
Regeringen har i propositionen Svenska miljömål – delmål och
åtgärdsstrategier
gjort bedömningen att miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö i ett
generationsperspektiv bör innebära att avfall och restprodukter sorteras så
att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet i
ett balanserat samspel mellan bebyggelsen och dess omgivning. Mot bakgrund
av detta ser regeringen det nu föreslagna målet som ett steg för att uppnå
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö i ett generationsperspektiv. Regeringen
anser, i likhet med vad många remissinstanser påpekat, att det är viktigt
att målet avser den andel som återförs som växtnäring. Utskottet delar
regeringens uppfattning och instämmer i att målet också bör formuleras så
att det är ett gemensamt mål för matavfall från såväl hushåll som
restauranger, storkök och butiker, detta för att förenkla uppföljningen och
för att ge kommunerna större möjligheter att själva utforma insamlingen.
Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet regeringens förslag till
delmål att minst 35 % av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök
och butiker senast år 2010 skall återvinnas genom biologisk behandling.
Regeringen föreslår ytterligare ett delmål som avser matavfall och därmed
jämförligt avfall som härrör från livsmedelsindustrier och jämförbara
verksamheter. Regeringens förslag är att matavfall och därmed jämförligt
avfall som härrör från livsmedelsindustrier m.m. senast år 2010 skall
återvinnas genom biologisk behandling. Med hänvisning till vad regeringen
anför delar utskottet uppfattningen att detta mål skall undanta avfall
som på grund av innehåll av smittämnen eller föroreningar inte kan uppnå
en kvalitet som lämpar sig för återföring till odling. Målet bör också
undanta avfall som uppkommer blandat med annat avfall för att inte leda
till orimliga krav på sortering. Som matavfall bör inte räknas exempelvis
de skal och kärnor som bättre lämpar sig för förbränning. Sammanfattningsvis
tillstyrker utskottet regeringens förslag till delmål och avstyrker
förslaget i motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande 1 om att riksdagen bör avslå
detta. Utskottet avstyrker jämväl motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 6.
Yrkandet i motion 2002/03:MJ270 (v) yrkande 6 är tillgodosett genom
regeringens förslag. Också detta yrkande avstyrks.
Regeringen aviserar i
propositionen avsikten att bredda Naturvårdsverkets ansvar för att följa
utvecklingen på avfallsområdet. Regeringen anser att verket i detta arbete
särskilt bör följa utvecklingen och utbyggnaden av kapaciteten för biologisk
behandling. En särskild avstämning bör göras för att avgöra om delmålen
behöver revideras. Utskottet gör i detta avseende samma bedömning som
regeringen och anser i likhet med regeringen att en sådan uppföljning bör
göras av kvaliteten, kostnaderna och användningen av slutprodukten från
biologisk behandling. Det anförda innebär att syftet med motion 2002/03:MJ270
(v) yrkande 5 torde vara tillgodosett. Motionen avstyrks.
Ytterligare
delmål
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden
(fp, kd) med krav på ytterligare delmål m.m. Utskottet anser därvid att
resultatet av det pågående arbetet bör avvaktas. Jämför reservationerna
6 (fp) och 7 (kd).
Motionerna
I motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 4 föreslås
ett delmål för återvinning. Motionärerna anför att ett delmål bör gälla
för mängden material som återförs till odling. En öka biologisk behandling
av matavfall bör framför allt tas upp i den nationella avfallsplan som
Naturvårdsverket enligt propositionen skall ta fram. Avfallsplanen bör
ställa upp fler delmål som även täcker annat, såsom komposterbart material,
framför allt vad avser växtmaterial från jordbruk och villaträdgårdar.
Detta bör vara betydligt högre än 35 %. Motionärerna anser att frågor om
giftfritt rötslam bör ha en mycket hög prioritering och att regeringen
därför bör återkomma till riksdagen senast under år 2004 med förslag i
denna del.
I motion 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 12 påpekas att inget slam
eller organiskt avfall får deponeras från år 2005. Från år 2010 skall
dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras till jordbruket enligt
riksdagbeslut. Eftersom fosfor är en mycket begränsad resurs är det enligt
motionärerna angeläget att fosfor i slam på något sätt kan återvända till
kretsloppet. Om den antagna lagen om förbud mot deponering skall fungera,
måste därför realistiska alternativ finnas. Motionärerna påpekar att
regeringen har tillsatt en utredning, som funnit att sorterande system,
som fångar upp näringsämnen och samtidigt ger mindre mängd föroreningar,
måste byggas ut. Motionärerna utgår från att regeringen följer utredningen
i detta avseende och återkommer till riksdagen med förslag om hur detta
praktiskt skall genomföras.
Utskottets överväganden
När det gäller kraven
i motionerna 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 4 och 2002/03:MJ432 (kd) yrkande
12 om bl.a. återvinning av avloppsslam vill utskottet anföra följande.
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen utrett frågorna om miljö-
och hälsoskyddskrav för avloppsslam och användningen av avloppsslam samt
om återföring av fosfor. Som regeringen påpekar har verket i december
2002 redovisat uppdraget i rapporten Aktionsplan för återföring av fosfor
ur avlopp (rapport 5214). I rapporten föreslås bl.a. mål för återföring
av fosfor till mark. Rapporten har remissbehandlats, och utskottet har
erfarit att frågorna för närvarande bereds i Regeringskansliet. Regeringen
har för avsikt att senare återkomma till riksdagen med förslag om delmål
för återföring av fosfor samt med åtgärdsförslag för hur delmålet bör
nås. Utskottet anser att en behandling av de frågor som tas upp i motionerna
bör anstå till dess regeringen redovisat förslag i detta avseende. Mot
bakgrund härav avstyrker utskottet motionerna.
Förbränning av avfall
Utskottets
förslag i korthet
Utskottet avstyrker fyra motionsyrkanden (m, fp, c,
mp) med olika synpunkter på förbränning av avfall med hänvisning till att
utskottet instämmer i regeringens bedömningar i propositionen. Jämför
reservation 8 (m).
Propositionen
Regeringen anser att avfallsförbränning
med energiutvinning är en metod för att hantera sådant avfall som inte
lämpar sig för materiaåtervinning eller biologisk behandling. Avfall som
avses att brännas bör vara väl sorterat, karakteriserat och kontrollerat.
Farligt avfall bör inte föras till förbränning blandat med annat avfall.
Vidare bör avfall som lämpar sig för materialåtervinning, biologisk
behandling eller som inte är brännbart vara utsorterat. Regeringen avser
att uppdra åt Naturvårdsverket att i samråd med Statens energimyndighet
utreda möjligheterna att i förordningen om avfallsförbränning närmare
reglera kraven på och kontrollen av avfall som förs till förbränning.
Arbetet
för att minska bildningen och så långt möjligt eliminera utsläppen av
dioxiner bör fortsätta. Flygaskan, som innehåller den övervägande andelen
dioxiner, bör hanteras och omhändertas på ett sådant sätt att risken för
utsläpp minimeras.
Motionerna
Enligt motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande
2 (delvis) innebär regeringens förslag en ensidig inriktning på återvinning,
vilket inte är en optimal resursanvändning. Såväl återvinning som förbränning
har sin plats i en effektiv avfallshantering menar motionärerna. De krav
som regeringen nu aviserar är till största delen omotiverade. Enligt
motionärerna bör det t.ex. ligga i varje förbränningsanläggnings intresse
att få så låg andel icke brännbart avfall som möjligt. Det innebär att
anläggningarna bör stå både för kontroller och incitament för att avfallet
är av så god kvalitet som möjligt.
I motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande
8 (delvis) anförs att det visserligen är bättre ur energisynpunkt att
förbränna sopor än att deponera dem, men att det även finns skäl att
undvika sopförbränning. Vid förbränning, speciellt av osorterat avfall,
uppstår en mängd utsläpp som är skadliga för människor och miljö. Speciellt
utsläppen av dioxiner är ett stort problem. Motionärerna anser därför att
det finns behov av styrmedel för att minska förbränningen av osorterat
avfall. Regler borde därför utarbetas om vad som är att betrakta som
sorterat respektive osorterat avfall. Enligt motion 2002/03:MJ489 (mp)
yrkande 8 kommer ungefär hälften av de dioxiner som bildas i Sverige från
sopförbränning. Bakgrunden till utbyggnaden av sopförbränningsverksamheten
är att kommunerna underlåtit att utveckla andra sätt att hantera avfall
sedan riksdagen år 1997 beslutade om förbud mot deponering av brännbart
avfall att gälla från år 2002.
Eldning med skogsavfall i form av flis
och annan träflis från rent trä ger enligt motion 2002/03:MJ315 (fp)
yrkande 21 en utmärkt fin aska som kan återföras till skogsmark. Detta
utgör ett exempel på en lyckad form av förbränning. Aska har högt pH-värde
och innehåller de spårämnen som växande skog tar upp och lagrar i barr
och finkvist. Askåterföring i kombination med kalk är en utmärkt form för
vitalisering av försurad skogsmark. Emellertid framhåller motionärerna
problemet med att behandlat virke (kreosotimpregnerat, tryckimpregnerat)
blandas med rent träavfall till energiflis. På så sätt undviker
verksamhetsutövaren att betala avgifter för miljöfarligt avfall. Motionärerna
anser därför att det behövs ett kontroll- och deklarationssystem av
träflis.
Utskottets överväganden
Det framhålls i propositionen att
materialåtervinning, inklusive matavfall som återvinns efter biologisk
behandling, skall prioriteras framför energiutvinning när det vid en
helhetsbedömning är miljömässigt motiverat. Som regeringen påpekar har vissa
avfallsslag egenskaper som gör dem mindre lämpliga att materialåtervinna,
t.ex. genom att de innehåller farliga ämnen. Utskottet anser i likhet med
regeringen att avfallsförbränning med energiutvinning därför har en stor
betydelse för att på ett resurseffektivt sätt omhänderta denna kategori
av avfall. Även om det är nödvändigt med en utbyggnad av avfallsförbränningen
för att möta det ökade behov som deponeringsförbuden medför, är det också
angeläget att kapaciteten för förbränning inte överstiger det behov som
finns på längre sikt. Mot bl.a. denna bakgrund föreslår regeringen i
propositionen att det instrument som avfallsplaneringen utgör bör stärkas
på kommunal, regional och nationell nivå (avsnitt 7.3). Detta behövs för
att bedöma och styra kapacitetsbehovet för omhändertagandet av avfall med
lämpliga metoder. I december 2002 utfärdade regeringen förordningen
(2002:1060) om avfallsförbränning som utgår från Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall. Förordningen innehåller
krav på rening och kontroll av utsläpp. Regeringen påpekar att Naturvårdsverket
i rapporten Ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall har konstaterat
generella brister i avfallsförbränningsanläggningarnas kvalitetskontroll
av inkommande avfall. Mot bakgrund av detta och den planerade utbyggnaden
av förbränningsanläggningar anser regeringen att det är särskilt viktigt
att avfallsförbränningsanläggningarna uppfyller högt ställda miljökrav.
Regeringen anser, med utgångspunkt i Naturvårdsverkets bedömning, att
åtgärder för källsortering av avfall bör kombineras med rutiner och
kontroll i syfte att säkerställa att det avfall som förs till förbränning
är väl karakteriserat och kontrollerat med avseende på innehåll av farligt
avfall, icke brännbart avfall och avfall som lämpar sig för materialåtervinning.
Utskottet konstaterar att regeringen avser att uppdra åt Naturvårdsverket
att i samråd med Statens energimyndighet utreda möjligheterna att i
förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning närmare reglera kraven på
och kontrollen av avfall som förs till förbränning. Detta initiativ är
enligt utskottets mening viktigt, och resultatet härav torde tillgodose
flera av de frågor som tas upp i motionerna. När det därefter gäller
utsläppen till luft av dioxiner har dessa minskat med 98 % sedan mitten av
1980-talet och upp till 99-procentiga minskningar har skett av utsläppen
av flera tungmetaller, t.ex. kvicksilver, bly och kadmium. Kraven i den
nya förordningen om avfallsförbränning kan enligt Naturvårdsverket komma
att leda till att utsläppen av dioxiner till luft minskar ytterligare,
även med en planerad ökning av avfallsförbränningen. Enligt Naturvårdsverket
kan de kommande årens ombyggnad av svenska avfallsförbränningsanläggningar
även leda till minskad dioxinbildning och därigenom även en minskad mängd
dioxin i flygaskan. I och med att den största andelen av dioxinerna
återfinns i den vid rening avskilda flygaskan, vilket är syftet med
reningstekniken, blir enligt regeringen den fortsatta hanteringen av askan
mycket betydelsefull för hur riskerna med avfallsförbränning skall bedömas.
Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket avser att vägleda om vilka
försiktighetsåtgärder m.m. som bör vidtas vid omhändertagande av askan.
Det anförda innebär enligt utskottets mening att regeringen är uppmärksam
på de angelägna frågor som tas upp i motionerna 2002/03:MJ24 (m) yrkande
2 (delvis), 2002/03:MJ315 (fp) yrkande 21, 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8
(delvis) och 2002/03:MJ489 (mp) yrkande 8. Riksdagen bör därför inte vidta
några åtgärder med anledning av dessa. Motionsyrkandena i nu behandlade
delar avstyrks.
Skatt på avfall som förbränns
Utskottets förslag i
korthet
Utskottet instämmer i regeringens överväganden och avstyrker fyra
motionsyrkanden (m, fp, c) med olika synpunkter på ett införande av skatt
på förbränning av avfall med hänvisning till att resultatet av en utredning
av frågan bör avvaktas. Jämför reservationerna 9 (m), 10 (fp) och 11 (c)
samt särskilt yttrande 1 (mp).
Propositionen
Regeringen anser att en
särskild utredare bör tillkallas med uppgift att lämna förslag till hur
en skatt på avfall som förbränns lagtekniskt kan utformas och bedöma
lämpligheten av att införa en sådan skatt eller om andra ekonomiska styrmedel
i stället bör förordas. Utredaren skall också bedöma vilken skattenivå
som är lämplig med hänsyn till de styreffekter som bör uppnås.
Motionerna
I
motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande 2 (delvis) anförs att regeringen avser
att ånyo utreda en skatt på avfallsförbränning, trots att frågan för något
år sedan utreddes och ett flertal remissinstanser visade sig vara negativa
till att införa en sådan skatt. Regeringen förebär som motiv att en skatt
kan komma att behövas så att en annan hantering av avfall kommer till
stånd. Motionärerna anser detta vara en kraftigt signal om att regeringen
vill gynna en ineffektiv avfallshantering.
I motion 2002/03:MJ26 (fp)
yrkande 7 förespråkas införande av en differentierad skatt på förbränning
av avfall. Enligt motionärerna bör den dock vara lägre än deponiskatten
för att styra utvecklingen mot återanvändning och materialåtervinning.
Den bör dessutom inte innefatta förbränningsskatt på biobränsle. En skatt
på förbränning gynnar fortsatt teknikutveckling inom återvinningsområdet.
Motionärerna anser vidare att sorterat avfall skall vara helt eller delvis
befriat från förbränningsskatten. Också i motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande
4 framställs krav på införande av en skatt på förbränning av osorterat
avfall i likhet med den deponiskatt som finns. Samma krav framställs i
motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis).
Utskottets överväganden
Utskottet
delar regeringens uppfattning att ytterligare åtgärder är nödvändiga för
att säkerställa att materialåtervinning utnyttjas när det i en helhetsbedömning
är miljömässigt motiverat, och i likhet med regeringen anser utskottet
att sådana styrmedel bör väljas som ger möjlighet att ta hänsyn till vilken
återvinningsmetod som är lämpligast i det enskilda fallet. 2001 års
avfallsskatteutredning utvärderade och analyserade de ekonomiska och
miljömässiga konsekvenserna av att införa en skatt på avfall som förbränns
och fann såväl goda skäl till en skatt som ett antal nackdelar eller
risker. Enligt utredaren kan en skatt ge bättre förutsättningar för
materialåtervinning och biologisk behandling av avfall och en förbränningsskatt
på lämplig nivå bedöms vidare kunna öka likformigheten i energi- och
miljöbeskattningen, eftersom avfall innehåller en fossil andel som i dag
inte beskattas. Därigenom kan den begränsa eller till och med upphäva de
fördelar som energibeskattningens utformning innebär för användning av
avfall i värmeproduktion i förhållande till fossila bränslen. Drivkraften
för import av avfall skulle också reduceras med en skatt. Regeringen
påpekar emellertid, liksom utredaren, att det finns risker med att på kort
sikt införa en skatt på avfall som förbränns och att utvecklingen på
avfallsområdet, framför allt genomförandet av deponeringsförbuden och
utbyggnaden av kapacitet för avfallsbehandling, bör ligga till grund för
bedömningen av om en skatt på avfall som förbränns bör införas eller om
andra ekonomiska styrmedel i stället bör förordas. De konkurrenseffekter
som en skatt kan medföra bör analyseras, både internationellt och inom
Sverige. Mot bakgrund bl.a. härav delar utskottet uppfattningen att det
för närvarande inte finns tillräckligt underlag för ett beslut om att
införa en skatt på avfall som förbränns. Utskottet instämmer också i
bedömningen att ytterligare analyser behövs för att bedöma om en skatt är
den metod som bäst styr avfallshanteringen i önskvärd riktning. Om en
sådan skatt skall införas bör den få den utformning som bäst uppfyller de
önskade målen. Regeringen har sedan propositionen presenterades tillsatt
en utredning som fått i uppdrag att lämna förslag till hur en skatt på
avfall som förbränns lagtekniskt kan utformas och bedöma lämpligheten av
att införa en sådan skatt eller om andra ekonomiska styrmedel (dir.
2003:96). Utskottet välkomnar denna åtgärd och anser att resultatet bör
avvaktas innan riksdagen vidtar några åtgärder med anledning av motionerna
2002/03:MJ24 (m) yrkande 2, 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 7, 2002/03:MJ27 (c)
yrkande 4 och 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 i nu behandlade delar.
Deponering
av avfall
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i regeringens
syn på deponering av avfall och avstyrker ett motionsyrkande (c) om
undantag från deponiförbudet i glesbygd med hänvisning till vad regeringen
anför i propositionen.
Propositionen
Regeringen anser att förbudet att
deponera utsorterat brännbart avfall från år 2002 bör kvarstå.
Dispensmöjligheten
från förbudet är endast en tillfällig övergångslösning. Ytterligare
åtgärder kan behöva vidtas för att avskaffa deponering med dispens som den
är utformad i dag.
Ingen särskild skatt bör i dagsläget införas på
deponering av sådant avfall som omfattas av dispens från förbuden mot
deponering av utsorterat brännbart respektive organiskt avfall.
Dispensmöjligheten
för enskilda deponier är enligt regeringens bedömning tillräcklig. Regeringen
finner ingen anledning att använda möjligheten till undantag för deponering
i glesbebyggelse enligt deponeringsdirektivet.
Motionen
Enligt motion
2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis) bör Sverige i sin lagstiftning
utnyttja den möjlighet som EG-rätten ger till undantag för deponiförbudet
i glest befolkade områden.
Utskottets överväganden
När det gäller kravet
i motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis) vill utskottet anföra
följande. Deponeringsdirektivet (1999/31/EG) ger möjlighet för medlemsstaterna
att efter eget val förklara att vissa delar av direktivet inte skall vara
tillämpliga på deponeringsanläggningar i glesbebyggelser, förutsatt att
deponeringsanläggningen är avsedd för deponering av avfall som uteslutande
uppkommit i glesbygden. Vid genomförandet av direktivet valde regeringen
att inte använda sig av undantagsmöjligheten samtidigt som en möjlighet
att meddela dispens för enskilda deponier infördes. Naturvårdsverket, som
har utrett lämpligheten att tillämpa undantagsmöjligheten för glesbebyggelse
enligt deponeringsdirektivets definition, har konstaterat att ett undantag
för deponier i glesbebyggelse utifrån deponeringsdirektivets definition
innebär att en sannolik ökad lokal miljöpåverkan skall vägas mot mer
mellanlagring och längre transporter till andra deponier som uppfyller
kraven. Regeringen påpekar att det i Sverige finns glesbebyggelser enligt
deponeringsdirektivets definition endast i norra Sverige och framför allt
i fjällkedjan. Sådana glesbebyggelser finns i 26 kommuner men ingen kommun
består helt av ett sådant område utan endast delvis. Inom de definierade
glesbygdsområdena finns endast två deponier. Naturvårdsverket har mot
bakgrund härav bedömt att det saknas skäl för Sveriges del att utnyttja
det generella undantaget för deponier i glesbebyggelse. De problem som
skulle kunna uppstå bör enligt verket lösas genom det enskilda avsteg som
deponeringsdirektivet tillåter och som införts i förordningen (2001:512)
om deponering av avfall. Det enskilda avsteget är inte beroende av geografisk
placering av deponin, utan bedöms utifrån påverkan på hälsa och miljö.
Ett generellt utnyttjande av undantaget medför att möjligheten att ställa
krav på skyddsåtgärder och att kontrollera sådana deponier minskar
väsentligt. Utskottet instämmer i likhet med regeringen i Naturvårdsverkets
bedömning och slutsatser. Mot bakgrund av att det endast handlar om ett
fåtal anläggningar och områden bedömer utskottet i likhet med regeringen
att det inte finns anledning att införa ett generellt undantag som i sin
tur innebär minskade skyddsåtgärder och kontroller. Utskottet avstyrker
därför motionen i nu behandlad del.
Naturvårdsverkets ansvar m.m.
Utskottets
förslag i korthet
Utskottet instämmer i vad regeringen anför om
Naturvårdsverkets uppgifter m.m. och avstyrker tre motionsyrkanden (s, m, fp)
med hänvisning till regeringens bedömningar och till vad utskottet anför.
Jämför reservationerna 12 (m) och 13 (fp).
Propositionen
Avfallshanteringen
bör enligt regeringen ses som en del av samhällets infrastruktur. Regeringen
anser därför att Naturvårdsverkets uppgift omfattar att bevaka kapacitet
och metoder för avfallshanteringen samt att verka för att avfallshanteringen
sker på ett för samhället effektivt och för konsumenterna enkelt sätt.
Detta innebär dock inte att kommunernas, producenternas och övriga aktörers
ansvar minskar.
Ett råd för avfallsfrågor bör enligt regeringen inrättas
inom Naturvårdsverket för att vara rådgivande och bistå Naturvårdsverket
i genomförandet av avfallspolitiken samt för att bredda samrådet med olika
aktörer.
Motionerna
Regeringen bör enligt motion 2002/03:MJ26 (fp)
yrkande 1 återkomma till riksdagen med en avrapportering om hur det lokala
samrådet fungerar mellan producenter och kommuner. Det är enligt motionärerna
glädjande att regeringen i propositionen framhäver konsumenternas behov
av enklare sorteringssystem med förbättrad service. Om detta skall bli
mer än ord måste bl.a. Naturvårdsverkets uppdrag mellan producenter och
kommuner omedelbart vekställas. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma
med en avrapportering av detta arbete senast hösten 2004.
I motion
2002/03:MJ24 (m) yrkande 3 behandlas frågan om tillsyn och vägledning. Enligt
motionärerna kommer som läget är i dag enskilda näringsidkare i kläm när
tolkningarna av lagen och därmed tillämpningen divergerar mellan olika
kommuner. Varken tillsyn eller vägledning är en fråga för riksdagen utan
en fråga för ansvarig myndighet. Motionärerna uttrycker en oro för att
regeringen vill tolka lagen på sitt sätt, trots att det är förbehållet
domstolarna.
I motion 2002/03:MJ251 (s) behandlas frågan om möjligheterna
för kommunerna att återvinna avfall. Motionärerna anför följande. Enligt
de miljömål som riksdagen fastställt är materialåtervinning bättre än
förbränning. Det finns trots det i förordningen (2001:512) om deponering
av avfall en regel som tolkats på ett sådant sätt att den försvårar för
många kommuner att fortsätta med sin miljövänliga avfallshantering. Ett
exempel på det är Orust kommun som sedan år 1992 tillämpar ett avancerat
insamlingssystem för återvinning av hushållsavfall. Systemet bygger på en
så långt driven källsortering att inget avfall går till förbränning. Då
kommunen byggt sin avfallshantering kring materialåtervinning och
kompostering, måste små mängder brännbart avfall emellertid deponeras
tillsammans
med övrigt deponiavfall. Det är efter den 1 januari 2002 förbjudet,
eftersom utsorterat brännbart avfall inte får deponeras enligt
avfallsförordningen.
Tanken med kretslopp, som innebär att så mycket som möjligt skall återvinnas,
bör inte motverkas. Motionären anser i stället att tolkningen av reglerna
om förbränning av utsorterat brännbart avfall bör ses över så att kommunernas
arbete med att återvinna avfall inte försvåras, utan i stället utvecklas
vidare i enlighet med målet om ett ekologiskt uthålligt samhälle.
Utskottets
överväganden
Utskottet instämmer till fullo i regeringens uttalade
ambition att framhäva konsumenternas behov av enklare sorteringssystem med
förbättrad service. Regeringens avsikt att inom Naturvårdsverket inrätta
ett råd för avfallsfrågor är enligt utskottet uppfattning ett mycket
viktigt steg i det fortsatta arbetet. Som regeringen påpekar är syftet med
rådet inte att skapa en ny myndighet utan att inrätta en organisation för
att samordna arbetet på avfallsområdet och att tillsammans med aktörer
inom området verka för ett för samhället effektivt och för konsumenter
enkelt omhändertagande av avfall. Rådet bör som regeringen påpekar ha en
rådgivande roll och bistå Naturvårdsverket i genomförandet av avfallspolitiken.
I rådet bör företrädare för centrala aktörer inom avfallsområdet samt
representanter för övrigt näringsliv, konsumenter och frivilligorganisationer
ingå. Utskottet anser att den inriktning regeringen valt kan innebära ett
viktigt steg i främjandet av konsumentperspektivet. Därutöver vill utskottet
framhålla vikten av att regeringen inom en snar framtid återkommer till
riksdagen med en avrapportering av detta arbete. Med hänvisning härtill
och till vad utskottet i övrigt anför avstyrker utskottet motionerna
2002/03:MJ24 (m) yrkande 3 och 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 1 i den mån dessa
inte kan anses tillgodosedda. Med det anförda avstyrker utskottet jämväl
motion 2002/03:MJ251 (s).
Tydliggörande av avfallsinnehavarens
ansvar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om att tydliggöra avfallsinnehavarens ansvar genom en ändring i miljöbalken.

Propositionen
Regeringen föreslår att det ansvar som varje innehavare
av avfall har uttryckligen skall anges i miljöbalken. Ansvaret innebär en
skyldighet att se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljömässigt
godtagbart sätt. I bestämmelsen skall erinras om att producenter och
kommuner enligt andra bestämmelser har eller kan åläggas skyldighet att
hantera avfall eller att avfall i vissa fall skall hanteras av
kommunerna.
Utskottets överväganden
Utskottet instämmer i regeringens överväganden
om att tydliggöra avfallsinnehavarens ansvar. Mot bakgrund härav tillstyrker
utskottet regeringens förslag.
Producentansvaret för förpackningar och
returpapper m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i vad
regeringen anför om bl.a. producentansvaret för förpackningar och
returpapper. Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (fp) med förslag till
utveckling av producentansvaret samt ett yrkande (c) om att motivera
konsumenterna till avfallssortering med hänvisning till det pågående arbetet
inom området och till att resultatet av en förestående utredning bör
avvaktas.
Propositionen
Regeringen anser att det författningsreglerade
producentansvaret för förpackningar och returpapper bör kvarstå. Ansvar
och skyldigheter för insamling av förpackningar och returpapper bör
tydliggöras för samtliga inblandade aktörer.
Regeringen anser vidare att
det bör bli enklare för konsumenterna att delta i källsorteringen av
förpackningar och returpapper. Detta kan ske genom att servicen till
konsumenterna förbättras. Producenternas insamlingssystem bör anpassas till
de lokala förutsättningarna och företrädesvis genom fastighetsnära insamling
där så är lämpligt.
Kommunerna bör enligt regeringen få ett ansvar för
planeringen av insamlingssystemen samt för informationen till hushållen.
Det
lokala samrådet bör dessutom utvecklas och tydliggöras.
Motionerna
I
motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 8 hävdar motionärerna att det nuvarande
producentansvaret via materialbolag som ansvarar för insamling och tar
betalt av tillverkarna i relation till deras marknadsandelar är problematiskt
eftersom det inte ger stimulans för den enskilde tillverkaren att minska
den totala mängden förpackningar. Producentansvaret bör enligt motionärerna
därför utvärderas och vidareutvecklas. Dessutom bör producentansvaret
utökas till att omfatta fler produkter hävdar motionärerna.
Konsumentens
motivation och möjligheter att enkelt kunna sortera sitt avfall bör enligt
motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 3 sättas i fokus. Motionärerna påpekar
att Centerpartiet tidigare lagt fram förslag i riksdagen med anledning av
FN:s toppmöte i Johannesburg att införa en tydligare målformulering om
kunskaper i hållbar utveckling i läroplaner och kursplaner. Det finns
enligt motionärerna anledning att återigen understryka vikten av att
utbilda miljömedvetna konsumenter.
Utskottets överväganden
I samband med
införandet av producentansvaret för förpackningar och förpackningsmaterial
år 1994 inledde Svenskt Näringsliv ett återvinningssystem för förpackningar.
Industri och handel organiserade sig i fyra materialbolag – Plastkretsen,
Returwell, Svensk Kartongåtervinning och Metallkretsen, vilka tillsammans
bildade serviceorganisationen REPA. REPA:s uppgift är att erbjuda alla
företag tillgång till det rikstäckande återvinningssystemet. Utskottet
har erfarit att den uppfattning som kommer till uttryck i motion 2002/03:MJ26
(fp) yrkande 8 om att materialbolagens avgifter tas ut i förhållande till
producenternas marknadsandelar och därför inte ger incitament till att
minska mängden förpackningar är felaktig. Enligt vad utskottet erfarit
tas avgifterna i stället ut i direkt proportion till de förpackningsmängder
som respektive producent levererar på den svenska marknaden, vilket i sin
tur innebär att producenten i motsats till vad som anförs i motionen torde
ha ett incitament att minska förpackningsmängderna. I övrigt vill utskottet
påpeka att regeringen anger att förslagen i propositionen bör följas upp
för att på sikt utgöra ett underlag till ställningstagande om det finns
behov av att komplettera producentansvaret med ytterligare styrmedel för
att utveckla materialåtervinningen. Producenters och kommuners fortsatta
samarbete och samordningen av insamlingssystemen bör långsiktigt ha som
mål att de av konsumenten upplevs som ett system. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motionen i berörd del.
Regeringen framhåller i
propositionen att det för att konsumenterna enkelt skall kunna delta i
systemen finns behov av att informationen utvecklas och i större utsträckning
utformas på lokal nivå. Utredaren har föreslagit att producenterna och
materialbolagen skall intensifiera informationen till konsumenterna bl.a.
i samarbete med kommunerna. Utskottet anser i likhet med regeringen att
det är viktigt att informationen sker samlat och att den är anpassad efter
de lokala förutsättningarna. Ett övergripande ansvar för informationen
till hushållen bör därför ligga på kommunerna. Regeringen avser att
tydliggöra detta ansvar i avfallsförordningen (2001:1063) samt i förordningarna
om producentansvar. Informationen behöver enligt regeringen dessutom
förbättras genom att innehålla anvisningar om hur sorteringen skall gå
till m.m. och även information om vilket resultat som den har givit upphov
till i form av faktisk återvinning. Utskottet vill i detta sammanhang
hänvisa till att regeringen har tillsatt en kommitté med uppgift att
kartlägga och analysera hur utbildningssystem på alla nivåer arbetar för
hållbar utveckling och för att stimulera till ytterligare insatser på
detta område. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober
2004 (dir. 2003:68). Riksdagen bör inte föregripa kommitténs arbete, varför
utskottet avstyrker motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 3.
Farligt avfall
från hushållen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i
regeringens bedömningar och avstyrker ett motionsyrkande (kd) med krav på
en utredning i syfte att införa hushållsnära insamling av visst avfall
med hänvisning till att motionens syfte får anses tillgodosett med vad
regeringen anför. Jämför reservation 14 (kd).
Propositionen
Regeringen
anser att kommunens ansvar att samla in hushållens farliga avfall samt
hushållens ansvar att sortera detta avfall enligt kommunens anvisningar
bör stärkas och klargöras.
Motionen
Enligt motion 2002/03:MJ432 (kd)
yrkande 14 bör riksdagen begära att regeringen tillsätter en utredning i
syfte att införa hushållsnära insamling av batterier och annat farligt
avfall. Som motivering härför anför motionärerna att konsumenterna har
goda kunskaper om att batterier inte skall slängas med soporna men att så
få batterier samlas in torde bero på att konsumenterna inte är medvetna
om i vilka produkter batterierna finns och på att det kan vara långt till
en batteriholk. Därför bör insamlingen av allt farligt avfall underlättas
för konsumenterna. För att kunna genomföra detta måste en översyn av
förordningen om farligt avfall (1996:971) göras. Som den nu är utformad
begränsar den möjligheterna till hushållsnära insamling av flera slag av
farligt avfall.
Utskottets överväganden
Det framgår av propositionen
att regeringen avser att fortsätta det arbete som påbörjats för att bättre
ta till vara den resurs som avfall utgör och för att minska miljöpåverkan
från omhändertagandet. Utskottet instämmer i de principer för arbetet som
regeringen antagit dvs. ett starkt konsumentperspektiv som framför allt
innebär att det skall bli enklare för hushållen att sortera och lämna
sitt avfall. Regeringen anser att en högre servicenivå till allmänheten
är det bästa sättet att öka dess vilja att delta i systemet och på så
sätt även öka andelen avfall som återvinns. Utskottet delar denna
uppfattning. Tillgänglighet och tydlighet är viktigt liksom information om
syftet med och nyttan av hushållens deltagande. Enligt regeringens mening
är det angeläget att de olika systemen för insamling av avfall från
hushållen samordnas i större utsträckning. Detta innebär att tillgängligheten
och servicenivån bör utvecklas och samordnas avseende insamlingen av
förpackningar, returpapper, farligt avfall, batterier, grovsopor och annat
hushållsavfall. Utskottet delar regeringens uppfattning att det behövs en
förbättring av insamlingen och omhändertagandet av det farliga avfallet
från hushållen. Regeringen aviserar en ändring i avfallsförordningen som
klargör kommunens ansvar att samla in hushållens farliga avfall samt
hushållens ansvar att sortera detta avfall enligt kommunens anvisningar.
Liksom när det gäller övrig hantering av hushållsavfall, anser regeringen
att servicen till hushållen måste vara så bra att hushållen på ett enkelt
sätt kan delta i systemet. Utskottet instämmer i att det är viktigt att
tillgängligheten till insamlingssystemen förbättras och vill i detta
sammanhang lyfta fram insamlingen av glödlampor och lysrör som ett viktigt
område vars tillgänglighet och servicenivå bör öka. Vidare behövs en
förbättrad information till hushållen om vad som är farligt avfall och hur
det bör hanteras. Regeringen avser därför att tydliggöra och bredda
kommunernas ansvar för informationen till hushållen när det gäller
avfallshantering inklusive de fraktioner för vilka producentansvar gäller och
särskilt när det gäller det farliga avfallet. Det anförda innebär enligt
utskottets mening att syftet med motion 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 14 i
allt väsentligt därmed är tillgodosett. Motionen avstyrks därför.
Kommunernas
ensamrätt till hanteringen av farligt avfall
Utskottets förslag i
korthet
Utskottet instämmer i vad regeringen anför och avstyrker två yrkanden
(fp) om kommunens ensamrätt till hantering av farligt avfall. Jämför
reservation 15 (fp).
Propositionen
Den möjlighet som kommunerna har att
genom ett utökat ansvar för transport, återvinning och bortskaffande av
farligt avfall skaffa sig ensamrätt till avfallshanteringen bör, i enlighet
med den inriktning som regeringen beslutat om tidigare, upphöra. En
förutsättning är dock att det finns ett system som tillförsäkrar en god
kontroll över flöden av farligt avfall. Naturvårdsverket bör därför få i
uppdrag att utreda om ytterligare eller andra typer av åtgärder behövs
för att tillförsäkra en god kontroll över flöden av farligt avfall.
Motionen
I
motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 5 förespråkas att kommunernas monopol på
hanteringen av farligt avfall upphör och att EG:s kemikaliedirektiv snarast
bör genomföras. Det är oroande att kommunernas insatser inom insamlingen
av farligt avfall varierar kraftigt. Regeringen bör ställa upp mätbara
mål för hur stor fraktion av hushållens farliga avfall som skall omhändertas.
Regeringen bör också ge länsstyrelserna i uppdrag att följa upp kommunernas
arbete med hur farligt avfall hanteras. Regeringen bör återkomma inom tre
år med en uppföljning av effekterna härav hävdar motionärerna. Motionärerna
uttrycker dessutom uppfattningen att uppföljningen av avfallshanteringen
bör kunna omfattas av den vanliga miljötillsynen av verksamheten. De anser
därför att bestämmelsen i 15 kap. 10 § miljöbalken, vilken reglerar
kommunernas rätt att föreskriva att transporter, återvinning m.m. av farligt
avfall skall ske genom kommunernas försorg, bör tas bort (yrkande
6).
Utskottets överväganden
Kommunernas rätt att föreskriva om att transport
samt återvinning eller bortskaffande av farligt avfall skall ske genom
kommunens försorg, det s.k. kommunala monopolet, regleras i 15 kap. 10 §
miljöbalken och i 15 § avfallsförordningen (2001:1063). Naturvårdsverket
anser att dessa bestämmelser bör upphöra, i korthet eftersom det är
sannolikt att de skäl som finns för att utnyttja dessa inte är godtagbara
enligt EG:s konkurrenträttsliga bestämmelser, samt att det inte framkommit
andra behov som motiverar kommunala avfallsmonopol. Utskottet instämmer
i regeringens bedömning att en god kontroll över flöden av farligt avfall
kan tillförsäkras även på andra sätt än genom kommunala monopol. Ett
kontrollsystem skulle kunna medföra att allt farligt avfall omfattas och
inte, som i dag, endast avfallet i de kommuner som väljer detta. Det är
vidare som regeringen påpekar tveksamt om motiven för kommunala monopol,
dvs. en bättre kontroll över flöden av farligt avfall, står i proportion
till åtgärden då den utestänger ett stort antal aktörer från marknaden.
Utskottet har erfarit att Svenska åkeriförbundet i januari 2001 tog
initiativ till ett nationellt Internetbaserat register för transporter av
farligt avfall. Avsikten med registret är att alla transporter med farligt
avfall på ett enkelt sätt skall kunna rapporteras för en automatisk
redovisning till berörda myndigheter och därigenom möjliggöra en övergripande
kontroll av transporter m.m. I registret kommer vidare att finnas åtkomligt
förteckningar över samtliga tillståndshavare för transport, mellanlagring,
behandling och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Utskottet anser
i likhet med regeringen att en översyn av befintliga regler och kontrollsystem
bör genomföras innan ett slutligt ställningstagande kan tas om en
avreglering. Inom ramen för översynen bör även behovet av regelverk som är
enkla att tillämpa för berörda aktörer beaktas. Regeringen avser att ge
Naturvårdsverket i uppdrag att utreda om det befintliga regelverket är
tillräckligt eller om nya åtgärder behöver vidtas och i så fall vilka. I
samband med detta uppdrag bör enligt regeringen Naturvårdsverket föra en
dialog med berörda aktörer. Utskottet välkomnar en sådan utredning och
förutsätter att utredningen undersöker om ett kretsloppsregister skulle
kunna bidra till en god kontroll över flödena av farligt avfall och vilka
bestämmelser som bör införas för krav på rapportering m.m. till registret.
Utskottet förutsätter dessutom att utredningen överväger om huvudmannaskapet
för ett sådant avgiftsfinansierat register bör tillkomma Naturvårdsverket.
Utredningen bör enligt utskottets uppfattning skyndsamt komma till stånd.
Regeringen anser också att det inför ett slutligt ställningstagande är
angeläget att studera hur marknaden för omhändertagande av farligt avfall
ser ut i de kommuner som har beslutat om utökat ansvar och i kommuner som
inte har utökat ansvar (se avsnitt 7.1). Målet är enligt regeringen att
en översyn av regelverken skall genomföras så att en avreglering på nytt
kan övervägas. Utskottet som instämmer i regeringens bedömning anser mot
bakgrund härav att frågans behandling inte bör föregripas genom något
riksdagsuttalande med anledning av motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkandena 5
och 6. Yrkandena avstyrks.
Varors sammansättning, återanvändbarhet och
återvinningsbarhet m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker
regeringens förslag om bemyndigande att få meddela föreskrifter om
skyldigheter för producenter att se till att varor har en viss sammansättning,
återanvändbarhet och återvinningsbarhet. Därmed avstyrker utskottet tre
motionsyrkanden (m, fp, kd) om avslag på förslaget. Utskottet avstyrker
dessutom tre motionsyrkanden (fp, c) om möjlighet till försäkringslösningar
i producentansvaret i avvaktan på kommande behandling av frågan. Jämför
reservationerna 16 (m, fp, kd), 17 (fp) och 18 (c).
Propositionen
Regeringen
föreslår att om det behövs för att främja en minskad uppkomst av avfall
eller en hälso- och miljömässigt godtagbar hantering av avfall regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
skyldigheter för producenter att se till att varor har en viss sammansättning,
återanvändbarhet och återvinningsbarhet. I fråga om andra varor än
förpackningar får sådana föreskrifter endast meddelas om föreskrifterna behövs
till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Motionerna
I
motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande 4 yrkas att förslaget avslås. Enligt
motionärerna vill regeringen utan riksdagens hörande skaffa sig möjlighet
att föreskriva hur och av vilka råvaror svensk tillverkningsindustri skall
producera varor. Det är en hämsko på produktutvecklingen mot lättare,
energisnålare och miljövänligare förpackningar, vilket bl.a. Nutek anfört.
Enligt motion 2002/03:MJ25 (kd) yrkande 4 är regeringens förslag att
bemyndigandet skall begränsas till att gälla föreskrifter som behövs till
följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen alltför otydligt och
lämnar stort utrymme för särskilda nationella krav på produktsammansättning.
Motionärerna anser att det snarare än att svepande hänvisa till medlemskapet
i EU i lagstiftningen bör finnas ett tydligt krav på att nya föreskrifter
enbart skall föranledas av förändringar i EG-rätten. Motionärerna föreslår
i stället en omformulering av 15 kap. 7 § 3 så att föreskrifter enligt
första stycket, i fråga om andra varor än förpackningar, endast får
meddelas om föreskrifterna föranleds av förändringar i EG-rätten. Även i
motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 11 yrkas avslag på förslaget om att utöka
dagens lagstiftning vad gäller föreskrifter om krav på varors sammansättning.
Motionärerna anser inte att det är rimligt att utöka dagens lagstiftning
med ytterligare restriktioner från myndighetshåll. Kravet måste i stället
reduceras till att varan skall vara möjlig att återvinna på ett miljömässigt
lämpligt sätt. Motionärerna anser att det finns en möjlighet utifrån dagens
lagstiftning t.ex. genom kemikalielagstiftning att kontrollera övriga
problem med produkten.
I motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 8 föreslås att
branschen, i samråd med Naturvårdsverket, utformar en försäkringslösning
som långsiktigt kan säkerställa omhändertagande och behandling av uttjänta
produkter. Det individuella ansvaret för olika producenter skall enligt
motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 9 stimuleras. Ett sätt att åstadkomma
detta är enligt motionärerna att införa kretsloppsförsäkringar för en rad
produkter, exempelvis bilar, datorer, elektroniska produkter och vitvaror.
En kretsloppsförsäkring tecknas av den enskilde producenten med ett
försäkringsbolag som tar ansvaret för att produkten återvinns enligt gällande
lagar och regleringar. Försäkringsbolagen kommer troligen att premiera
företag och produkter med låga omhändertagandekostnader och hög
återvinningsgrad, vilket därmed ger den enskilde producenten incitament att
tillverka just sådana produkter. Förslaget återfinns också i motion
2002/03:MJ315 (fp) yrkande 19.
Utskottets överväganden
Som regeringen
påpekar är det inte endast förpackningars sammansättning, återanvändbarhet
och återvinningsbarhet som har betydelse för avfallets uppkomst eller
hantering. Sambandet finns mellan andra slags varor och det potentiella
avfallet från dem. Producentansvarsutredningen har föreslagit att det
bemyndigande som för närvarande gäller i miljöbalken bör vidgas till att
avse skyldigheter för producenter i fråga om varors sammansättning,
återanvändbarhet och återvinningsbarhet. Förslaget till ändring i 15 kap.
7 § miljöbalken innebär en komplettering till det bemyndigande som redan
i dag finns avseende förpackningar. Föreskriftsrätten avseende förpackningar
infördes i samband med miljöbalkens ikraftträdande, genom att regeringen
då fick möjlighet att även föreskriva krav på förpackningars sammansättning,
återanvändbarhet och återvinningsbarhet. Bemyndigandet ansågs nödvändigt
för att Sverige skulle uppfylla de krav som följer av Europaparlamentets
och rådets direktiv om förpackningar och förpackningsavfall. Såvitt
utskottet förstår innebär regeringens förslag inte någon förändring avseende
föreskriftsrätten för förpackningar. Förslaget innebär i stället att
föreskriftsrätten vidgas till att omfatta alla varor med den begränsningen
att det enbart handlar om föreskrifter som hänför sig till beslut som
fattas inom EU. I likhet med regeringen anser utskottet att förslaget är
riktigt. Flera remissinstanser anser det föreslagna bemyndigandet viktigt
och att det bör användas av regeringen för att på ett konkret sätt öka
medvetenheten om varornas utformning. Utskottet gör ingen annan bedömning
än regeringen om att det föreslagna bemyndigandet behövs för att genomföra
EU:s avfallslagstiftning på föreskrifts- och förordningsnivå. Som regeringen
påpekar betyder WEEE-direktivets (Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/96/EG om avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter)
krav på att medlemsstaterna skall uppmuntra viss utformning och tillverkning
av varor inte att medlemsstaterna åläggs att införa bindande regler. Kravet
i WEEE-direktivet kan genomföras också på andra sätt. Utskottet konstaterar
att regeringen för närvarande inte har några konkreta planer på att meddela
andra föreskrifter om varors sammansättning, återanvändbarhet och
återvinningsbarhet än vad som följer och kan komma att följa av EG-rättens
krav. Bemyndigandet bör därför som regeringen föreslår begränsas till att
gälla föreskrifter för andra varor än förpackningar som behövs till följd
av Sveriges medlemskap i EU. Utskottet vill i detta sammanhang understryka
att frågor om varors fria rörlighet enligt EU-fördraget och andra
handelsavtal utgör en viktig begränsning när det gäller nationella krav på
varor och produkter. Detta gäller såväl vid utfärdande av generellt
verkande förordningar och föreskrifter som vid tillämpning av de allmänna
hänsynsreglerna vid prövning och tillsyn. Alltför preciserade eller
långtgående krav kan komma att betraktas som otillåtna handelshinder.
Utrymmet för att ställa olika former av krav kan förväntas variera med hänsyn
till vilken varukategori det är fråga om och kräver att de särskilda
förutsättningarna i varje enskilt fall noggrant analyseras. Med det anförda
tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna
2002/03:MJ24 (m) yrkande 4, 2002/03:MJ25 (kd) yrkande 4 och 2002/03:MJ26
(fp) yrkande 11.
I propositionen redogör regeringen för sin åsikt att
det finns anledning för berörda branscher att överväga om olika typer av
ekonomiska garantier för omhändertagande av uttjänta produkter skulle
kunna vara en lösning. Sådana ekonomiska garantier skulle som regeringen
påpekar kunna säkerställa finansieringen av produkternas omhändertagande,
och ge producenten drivkraft att miljöförbättra produkterna. Utskottet
anser därför i likhet med regeringen att en utveckling av olika typer av
ekonomiska garantier för omhändertagande av uttjänta produkter är intressant
som komplement till dagens lagstiftning. Regeringen anser att detta är en
fråga som Naturvårdsverket i samarbete med berörda branscher bör undersöka
i det fortsatta arbetet med en miljöorienterad produktpolitik. Som regeringen
påpekar skall enligt WEEE-direktivet medlemsstaterna se till att en
tillverkare, när denne släpper ut en produkt på marknaden, lämnar en garanti
för finansiering av behandling av produkten. Garantin får bestå av antingen
deltagande i lämpligt system för finansieringen av behandlingen,
materialåtervinningsförsäkring eller ett spärrat konto. Mot bakgrund av detta
avser regeringen att behandla frågan om garantier i samband med genomförandet
av WEEE-direktivet. Utskottet anser därmed att kraven i motionerna
2002/03:MJ26 (fp) yrkande 9, 2002/03:MJ27 (c) yrkande 8 och 2002/03:MJ315
(fp) yrkande 19 bör anstå i avvaktan på det vidare arbetet. Motionerna
avstyrks.
Returdryckesförpackningar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet
tillstyrker vad regeringen föreslår i vad avser returdryckesförpackningar.
Samtidigt avstyrker utskottet fyra motionsyrkanden (m, kd) med bl.a.
begäran om att riksdagen avslår förslaget. Utskottet avstyrker vidare fem
yrkanden (s, fp, c, mp) om bl.a. utländska returförpackningar och två
yrkanden (mp) om producentansvar för aluminiumburkar i vissa fall. Jämför
reservationerna 19 (m), 20 (fp), 21 (kd) och 22 (c).
Propositionen
Regeringen
föreslår att lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar och lagen
(1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium skall
upphöra att gälla. I stället bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för producenter
att se till att plast- och metallförpackningar för konsumtionsfärdig dryck
omfattas av retursystem samt att se till att retursystemen utformas så
att de genom utbetalning av pant eller premie uppmuntrar att förpackningarna
lämnas tillbaka till systemen. Vidare bemyndigas regeringen att i fråga
om överlåtelse, märkning, tillstånd och avgifter meddela sådana föreskrifter
som i dag finns i de nämnda lagarna.
Motionerna
I motion 2002/03:MJ24
(m) yrkande 5 yrkas att riksdagen avslår förslaget till retursystem för
dryckesförpackningar av plast och metall. Som skäl härför anför motionärerna
att samma regler bör gälla för alla metallförpackningar. Endast en mindre
del av dryckesförpackningarna säljs i Sverige i takt med ökad import. Ett
sätt att råda bot på detta är enligt motionärerna att sänka de svenska
alkoholskatterna. Ett retursystem som inte innefattar privatimport blir
i annat fall så ofullständigt att nyttan är diskutabel. Motionärerna anser
vidare att ett retursystem från miljösynpunkt långt ifrån är det bästa
omhändertagandet av plastförpackningar. Förbränning av dessa oljeprodukter
torde vara väl så bra. De handelshinder som ett nationellt krav på
retursystem också för import innebär är ytterligare en faktor som talar mot
förslaget hävdas det i motionen.
Också i motion 2002/03:MJ25 (kd) yrkandena
1 och 2 yrkas avslag på regeringens förslag. Enligt motionärerna är
innebörden och effekterna av framtida föreskrifter alltför oklara för att
riksdagen nu skall bemyndiga regeringen att besluta om ikraftträdande av
de föreslagna förändringarna i miljöbalken. Propositionen utgör inte ett
fullgott underlag för de föreslagna lagändringarna anser motionärerna. I
motionen framställs dessutom en begäran om att regeringen skall återkomma
med ett bättre underbyggt lagförslag om ansvaret för återanvändning och
återvinning av förpackningar för konsumtionsfärdig dryck gjorda av plast
och metall (yrkande 3).
Enligt motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 10 återvinns
ett stort antal konsumentförpackningar inte eftersom de producerats utanför
det svenska återvinningssystemet. Motionärerna anser att den bästa lösningen
skulle vara att man inom EU kom överens om ett gemensamt system för t.ex.
återvinning av aluminiumburkar. Om en lösning på EU-nivå inte uppnås bör
man enligt motionärerna överväga att lägga ett större ansvar på försäljnings-
och distributionsleden för återvinningen. Affärer som saluför förpackningar
som inte ingår i retursystemen skall kunna åläggas att erlägga en avgift
till retursystemet för att man där tar emot förpackningen. Samma uppfattning
kommer till uttryck i motion 2002/03:MJ315 (fp) yrkande 20. Också i motion
2002/03:MJ337 (s) tas frågan om behovet av en gemensam EU-standard för
returförpackningar upp. Motionärerna anför att om reglerna är likadana i
hela EU försvinner möjligheten att sälja burkar, flaskor och andra
förpackningar utan pant. Det kommer nämligen inte att tillverkas förpackningar
utan pantsystem i EU eftersom reglerna kommer att innebära att samma
pantsystem tillämpas i alla EU-länder. Dessa regler bör också vara bindande
för återförsäljare av dessa förpackningar. Ett gemensamt retursystem för
EU kommer att underlätta handeln mellan EU-länderna. Detta kommer att
leda till att konkurrensen i Sverige förbättras med sänkta priser till
gagn för de svenska konsumenterna.
Enligt motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande
5 behöver målen för vissa förpackningsmaterial justeras med anledning av
den privata införseln av sådana förpackningar i landet. Den privata
införseln av alkohol ger enligt motionärerna upphov till en ansenlig mängd
förpackningar, vilket gör att återvinningsmålet på t.ex. 70 % för glas
inte är baserat på den totala mängden. Detta gäller även metallåtervinningen
som får tillgång till de utländska ölburkar som inte går att panta i det
befintliga retursystemet för aluminiumburkar, liksom de kartongförpackningar
som finns för vin. Återvinningsmålet för dessa förpackningsslag måste
därför justeras upp för att ambitionsnivån inte skall sjunka och dessa
förpackningar deponeras. Enligt motionärerna måste hänsyn tas även till
materialbolagens merkostnad för insamling och behandling av dessa privat
införda material. De anser liksom regeringen att omfattningen av detta
bör utredas.
I motion 2002/03:MJ225 (mp) yrkande 1 påpekas att
producentansvaret gäller återtagande av aluminiumburkar. För närvarande läge
gäller dock inte detta återtagande om burken har blivit deformerad och
tillplattad. Producenter måste därför åläggas att ta tillbaka även skadade
burkar. Panten för burken har ju producenten redan erhållit och även det
är ett skäl för att ta tillbaka burkar. Enligt motionen tar returburksautomater
inte emot utländska burkar eftersom streckkoden, den s.k. EAN-koden, inte
kan avläsas i automaten. Motionärerna anser därför att ett parallellsystem
bör införas för att kunna ta hand om icke svensktillverkade burkar (yrkande
2). I motionen framhålls dessutom att mindre affärer inte har råd eller
möjlighet att skaffa en returburksautomat. För att kunna lämna tillbaka
burkar till producenten måste burkarna ha blivit räknade i en automat.
Kan detta inte ske återtas inte burkarna. En ändring måste komma till
stånd, så att även dessa oräknade burkar kommer in i returburkssystemet
(yrkande 3).
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att det finns
behov av en förbättrad service till konsumenterna även när det gäller
returdryckesförpackningar. Det är också enligt Producentansvarsutredningen
framför allt den nya typen av servicebutiker inom livsmedelssektorn samt
Systembolagets butiker som skulle behöva utöka antalet mottagningsställen
med automater för returdryckesförpackningar. Utskottet har erfarit att AB
Svenska Returpack i samband med utredningens arbete åtog sig att, i
samarbete med detaljhandelskedjorna och automatleverantörerna, genomföra
aktiviteter för att trafikbutiker och övrig servicehandel skall kunna
investera i automater. Även Systembolaget AB avser att utöka servicen
till konsumenterna. Bland annat skall avtal om samverkan med annan handel
träffas för mottagning av glas, PET-flaskor och burkar samt ett försök
påbörjas med mottagning av burkar som omfattas av pantsystemet. Som
regeringen påpekar tillverkas inte burkar av andra metaller än aluminium
och stålplåt. Regeringen utesluter emellertid inte att även andra metaller
kan komma i fråga i framtiden. För att på den svenska marknaden skapa
likartade villkor för alla burkar oavsett metallslag bör enligt regeringen
även andra burkar än sådana av aluminium och stålplåt kunna omfattas av
krav avseende retursystem som genom utbetalning av pant eller annan
ersättning uppmuntrar att förpackningarna lämnas tillbaka. Utskottet delar
denna uppfattning. Det är viktigt att konsumenterna har fortsatt förtroende
för retursystemen för metallburkar så att en hög återvinningsnivå kan nås
och nedskräpningen minimeras. Förutsättningarna för att verka på den
svenska marknaden bör så långt möjligt vara neutrala mellan olika materialslag.
Detta innebär enligt regeringen att samtliga metallburkar för konsumtionsfärdig
dryck därför bör omfattas av likartade krav på retursystem. Enligt regeringen
är bakgrunden till att endast flaskor gjorda av PET (polyetylentereftalat)
omfattas av systemet den att när lagen infördes inga alternativa polymera
material fanns på marknaden. Utvecklingen har därefter gått framåt och
numera finns flera varianter, där PET kombineras med barriärskikt av andra
polymera material. Det är enligt regeringen också sannolikt att nya
material och kombinationer av material kommer att utvecklas framöver.
Regeringen anser mot bakgrund av dessa förhållanden att ett bemyndigande
behövs för att ge regeringen möjlighet att meddela bestämmelser om
retursystem på förordningsnivå. Utskottet instämmer i denna bedömning och
anser i likhet med regeringen att det föreslagna bemyndigandet bör införas
i 15 kap. miljöbalken som rör avfall och producentansvar. Regeringen
påpekar vidare att utvärderingen av dessa system visar på höga insamlingsnivåer,
varför det finns anledning att se över möjligheten att utvidga det till
andra produktgrupper. Krav på pantsystem kan leda till positiv teknikutveckling,
t.ex. vad gäller förpackningars sammansättning, distribution och rengöring.
Utskottet tillstyrker sammanfattningsvis regeringens förslag i denna del
och avstyrker motionerna 2002/03:MJ24 (m) yrkande 5 och 2002/03:MJ25 (kd)
yrkandena 1-3.
I och med Sveriges medlemskap i EU har den tillåtna mängden
av alkoholhaltiga drycker för privat import successivt ökat. Som regeringen
påpekar är det vanligt förekommande att stora mängder ölburkar importeras
från Danmark till södra Sverige på grund av prisskillnader mellan länderna.
Denna import kommer enligt regeringen sannolikt att öka allteftersom den
tillåtna införselmängden ökar. Dessa burkar ingår inte i det svenska
pantsystemet för aluminiumburkar. Trots att Danmark i september 2002
introducerade ett återtagningssystem med pant på dryckesförpackningar är
det inte troligt att flertalet förpackningar som privatimporterats därifrån
återlämnas i Danmark för återvinning utan de torde enligt regeringen hamna
i svenska förpackningsinsamlingssystem eller i hushållsavfallet. Mängden
dryckesförpackningar som inte omfattas av det svenska pantsystemet ökar
som en följd av privatimport och illegal import. Detta leder som regeringen
också påpekar i sin tur till att det finns en risk att konsumenternas
förtroende för det svenska pantsystemet minskar, eftersom någon pant inte
utgår för dessa förpackningar. Regeringen anser, från såväl miljö- som
konkurrenssynpunkt, att det är viktigt att alla dryckesförpackningar som
yrkesmässigt importeras ingår i ett godkänt retursystem. Utskottet instämmer
häri och anser i likhet med regeringen att det bör krävas av producenterna
att de ordnar med sådana system. Utskottet anser dessutom i likhet med
regeringen att utvecklingen av den privata importen noga bör följas och
vid behov åtgärdas. Regeringen avser därför att uppdra åt Jordbruksverket
att efter samråd med Naturvårdsverket följa utvecklingen av privatimporten
av dryckesförpackningar samt att vid behov lämna förslag till åtgärder
för att komma till rätta med de problem som kan uppkomma. I propositionen
framgår dessutom att regeringen även avser att se över motsvarande situation
för glasflaskor (se avsnitt 7.5). Utskottet välkomnar dessa initiativ.
Utöver vad regeringen anför har utskottet erfarit att kostnaderna för
hanteringen av dryckesförpackningar som inte omfattas av det svenska
pantsystemet som en följd av import är stora för berörda företag. Som
utskottet redogör för ovan innebär det av regeringen föreslagna bemyndigandet
i 15 kap. 7 a § miljöbalken att regeringen ges möjlighet att meddela
bestämmelser om retursystemet på förordningsnivå. Utskottet förutsätter
därvid att regeringen skyndsamt vidtar de åtgärder som erfordras för att
förtroendet för retursystemet som helhet inte skall skadas. Med det anförda
anser utskottet att motionerna 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 10, 2002/03:MJ27
(c) yrkande 5, 2002/03:MJ225 (mp) yrkande 2, 2002/03:MJ315 (fp) yrkande
20 och 2002/03:MJ337 (s) inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Motionerna i berörda delar avstyrks.
Som utskottet anfört är det oerhört
viktigt att det finns lättillgängliga system när konsumenterna skall lämna
tillbaka förpackningarna. Det är viktigt att livsmedelshandeln och
bryggeribranschen förbättrar servicen till konsumenterna genom att utöka
antalet mottagningsställen med automater för returdryckesförpackningar.
Emellertid vill utskottet framhålla att regeringen avser att i förordningen
(1997:185) om producentansvar för förpackningar ställa högre krav på
tillgänglighet i producenternas insamlingssystem än vad dagens förordningstext
gör. Syftet med motion 2002/03:MJ225 (mp) yrkandena 1 och 3 torde därmed
vara tillgodosett. Motionen i berörd del avstyrks därför.
Bilar
m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om ändringar i bilskrotningslagen och avstyrker fyra motionsyrkanden (kd,
c) om höjd skrotningspremie för bilar. Utskottet avstyrker också ett
motionsyrkande (kd) med krav på införande av skrotningspremie för vissa
arbetsmaskiner m.m. Utskottet grundar sitt ställningstagande på det
utvärderingsarbete som pågår. Jämför reservationerna 23 (kd, c) och 24
(kd).
Propositionen
Regeringen föreslår att bestämmelserna i bilskrotningslagen
(1975:343) om förfarandet vid uttag av skrotningsavgift kompletteras med
bestämmelser om att avgiften skall sättas in på särskilt konto, om när
avgiften skall anses betald samt om ränteberäkning och betalning av
ränta.
Vidare föreslår regeringen att den eller de kommunala nämnder som
fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet inom kommunen skall
utöva den lokala tillsynen över efterlevnaden av bilskrotningslagen
(1975:343) och föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Naturvårdsverket
kvarstår i rollen som central tillsynsmyndighet. Den lokala tillsynsmyndigheten
ges möjlighet att besluta om de förelägganden eller förbud som behövs för
att bilskrotningslagen eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen
skall efterlevas. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med
vite.
Regeringen föreslår dessutom att en påföljdsbestämmelse införs i
bilskrotningslagen (1975:343) med innebörden att den som utan auktorisation
bedriver yrkesmässig bilskrotningsverksamhet kan straffas med böter.
I
enlighet med bilskrotningsdirektivet bör enligt regeringen den sista ägaren
kunna lämna sitt uttjänta fordon kostnadsfritt till skrotning. Regeringen
avser att utreda om detta kan ske genom att ersättningen för skrotning
betalas direkt från bilskrotningsfonden till bilskrotaren. I detta arbete
bör också ingå att lämna förslag till hur avställningsmöjligheten för
bilar bör ändras så att nedskräpningen kan minskas.
Motionerna
Kristdemokraterna
föreslår i motion 2002/03:MJ377 (kd) yrkande 7 en kraftigt höjd
skrotningspremie för bilar äldre än 1989 års modell på grund av den höga åldern
på svensk fordonspark. Enligt den utredning som gjordes om skrotningspremien
(SOU 1997:126) torde en kraftig höjning, även under en begränsad period,
innebära att många gamla bilar med dåliga säkerhets- och miljöegenskaper
försvinner ur trafik ganska snabbt. För att inte hämma nybilsförsäljningen
bör inte hela summan läggas på nybilspriset enligt dagens princip. Eftersom
man begränsar perioden med höjd premie, bör detta enligt motionärerna
vara möjligt. En liknande uppfattning kommer till uttryck i motionerna
2002/03:MJ211 (c), 2002/03:MJ428 (c) yrkande 6 och 2002/03:T466 (c) yrkande
33. Genom att erbjuda avsevärt högre skrotningspremie på gamla bilar ökar
motivationen dels att lämna in sin bil till skrotning i stället för att
lämna den ute i naturen, dels att inte köra omkring med sin gamla uttjänta
bil alltför länge. Motionärerna framhåller Irland som ett exempel på att
ett sådant system med hög skrotningspremie fungerar.
Enligt motion
2002/03:MJ377 (kd) yrkande 8 släpper en orenad, äldre gräsklippare under en
timmes användning ut lika mycket miljöskadliga föroreningar som en modern
bil gör under 4 000 kilometers körning. Motionärerna anser därför att en
skrotningspremie för äldre båtmotorer och gräsklippare skulle vara en
effektiv miljöförbättrande åtgärd som på kort tid miljömässigt skulle
löna sig.
Utskottets överväganden
Inledningsvis vill utskottet instämma
i regeringens bedömningar vad gäller kompletteringar av förfaranderegler,
tillsyn och påföljder i bilskrotningslagstiftningen och därmed tillstyrka
de förslag regeringen presenterar i denna del.
Utskottet har vid flera
tillfällen behandlat frågan om skrotningspremien för bilar (se bl.a. bet.
2000/01:MJU13 och 2001/02:MJU16). Den 1 juli 2001 höjdes den premie som
siste ägaren av en bil får när bilen lämnas för skrotning. Premien varierar
mellan 700 kr och 1 700 kr beroende på bilens ålder. Syftet med höjningen
var att kompensera bilägare för förväntade och redan inträffade prisökningar,
bl.a. som en följd av skärpta miljöregler för bilskrotning. Premiehöjningen
var också avsedd att säkerställa en kostnadsfri inlämning i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon. Som
utskottet tidigare påpekat saknas det än så länge erfarenheter och uppgifter
som visar att premiehöjningen medfört att nedskräpning med skrotbilar
minskat. Det är dock enligt regeringen troligt att premiehöjningen till
viss del motsvaras av bilägarens ökade kostnader för bilskrotning. Emellertid
tenderar premiesystemet att styra mottagningsavgiften för bilar. Regeringen
påpekar att det är svårt att bedöma om den ökade kostnaden beror på ökade
miljökrav vid bilskrotning eller om mottagningsavgiften anpassas till
premien för att öka bilskrotarens vinst. Bl.a. mot bakgrund härav anser
regeringen att det bör utredas om det är lämpligt att åstadkomma kostnadsfri
inlämning av skrotbilar genom att direkt från bilskrotningsfonden betala
ersättning till bilskrotaren för skrotningskostnaden. I ett sådant system
skulle enligt regeringen producenternas kompetens kunna komma till användning
i förhandlingen om hur stor ersättningen bör vara. Utskottet anser i likhet
med regeringen att frågan om hur en sådan form av kostnadsfri inlämning
skall organiseras bör diskuteras närmare med såväl bilproducenter,
bilskrotare, konsumentorganisationer som berörda myndigheter. Regeringen
avser att utreda hur en kostnadsfri inlämning kan organiseras samt bilägarens
skyldigheter och avställningsmöjligheter. Det vidare arbetet som regeringen
redogör för anser utskottet tillgodoser syftet med kraven i motionerna
2002/03:MJ211 (c), 2002/03:MJ377 (kd) yrkande 7, 2002/03:MJ428 (c) yrkande
6 och 2002/03:T466 (c) yrkande 33. Motionerna avstyrks på grund härav.
När
det gäller kravet på att införa skrotningspremie även för äldre gräsklippare
och båtmotorer vill utskottet påpeka att riksdagen har sänkt skatten på
alkylatbensin till tvåtaktsmotorer med hänvisning till att det av miljöskäl
är motiverat att öka användningen av sådan bensin i tvåtaktsmotorer (prop.
2001/02:177, bet. 2001/02:SkU26, rskr. 2001/02:331). Utskottet har i övrigt
vid tidigare behandling av motionsyrkanden med samma innebörd (bet.
2002/03:MJU13) hänvisat till att avgaskraven för arbetsmaskiner inom EU
regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG, det s.k.
arbetsmaskindirektivet. Avgaskrav har hittills införts endast för vissa
större dieseldrivna arbetsmaskiner. Enligt vad utskottet erfarit pågår
förhandlingar för en skärpning av avgaskraven för dessa maskiner. Ett
ändringsdirektiv är såvitt utskottet har bekant att vänta tidigast under
våren 2004. För jordbruks- och skogsbrukstraktorer började krav införas
under år 2001 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG av
den 22 maj 2000 om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga
föroreningar från motorer avsedda för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer.
I detta sammanhang bör även uppmärksammas att det genom ändringsdirektivet
2002/88/EG om åtgärder mot avgasutsläpp från förbränningsmotorer som skall
monteras i arbetsmaskiner och arbetsredskap infördes avgaskrav i två steg
för mindre, bensindrivna arbetsmaskiner. Det första steget införs fr.o.m.
år 2004. Det innebär att utsläppen per maskin skall minska med ungefär en
tredjedel. Det andra steget ökar kraven med ytterligare 60–70 % beroende
på maskintyp. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion
2002/03:MJ377 (kd) yrkande 8.
Slutförvaring av kvicksilver
Utskottets
förslag i korthet
Utskottet instämmer i regeringens bedömning av frågan
om slutförvaring av kvicksilver och avstyrker därmed tre motionsyrkanden
(m, fp, c) med andra bedömningar. Utskottet anser ett motionsyrkande (c)
om säkerhetsaspekter på mellanlagring av kvicksilver tillgodosett med vad
utskottet anför. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet. Jämför
reservation 25 (m, fp, kd, c).
Propositionen
Regeringen anser att avfall
som innehåller minst en viktprocent kvicksilver bör föras till permanent
förvaring djupt ned i berg. Undantag bör endast få medges om det är fråga
om mycket små mängder avfall eller om det finns andra synnerliga skäl. Om
det är skäligt i miljöbalkens mening bör även avfall som innehåller minst
0,1 viktprocent kvicksilver föras till sådan djupförvaring. Regeringen
avser att i förordningsbestämmelser införa sådana krav. Kraven på
djupförvaring bör gälla fr.o.m. den 1 januari 2015. En utomstående aktör bör
ges i uppdrag att samordna genomförandet utgående från tekniska, miljömässiga,
sociala och samhällsekonomiska förutsättningar. Genomförandet bör
avrapporteras till regeringen vart tredje år för att säkerställa att arbetet
löper enligt plan.
Motionerna
I motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande 6 anförs
att det i Sverige finns kvicksilver, förutom i gruvindustriavfallsslam
och SAKAB:s insamlade produkter, i kloralkaliindustrins elektrolytiska
process i form av metalliskt rent kvicksilver. Detta rena metalliska
kvicksilver går enligt motionärerna utmärkt att använda som råvara för
fortsatt bruk. I dag finns inte någon känd teknik för att genomföra
förslaget till djupförvaring av metalliskt kvicksilver på det sätt som
föreslås. Kostnaderna är okända men sannolikt mycket höga. Enligt motionärernas
mening skall det övervägas om inte staten skall stå för kostnaderna för
de särskilt höga kraven i Sverige eftersom särregler orsakar kostnadsnackdelar
för svensk produktion i synnerhet om inte ett mervärde kan tas ut i högre
priser.
Enligt motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 12 bör förslaget
kompletteras med en möjlighet för producenter att slippa djupförvaring om man
kan uppvisa ett miljömässigt likvärdigt alternativ. Det är i grunden alltid
farligt att låsa sig för en enda lösning på hantering av avfall eftersom
detta kan hindra en positiv teknikutveckling inom området.
Enligt motion
2002/03:MJ27 (c) yrkande 9 bör regeringen säkerställa att mellanlagringen
av avfall med kvicksilverinnehåll inte orsakar någon risk för människors
hälsa eller miljön, i väntan på ytterligare teknik. I motionen hävdas
vidare att det inte är rätt att för närvarande avgöra att teknik och
utnyttjande av grundämnen funnit en optimal slutgiltig lösning och detta
för all framtid (yrkande 10). Regeringens vilja att visa handlingskraft
och initiativförmåga bör fokuseras på säkerhetstänkande, samordning och
flexibla lösningar, detta i avvaktan på att ett inom EU gemensamt grepp
kan tas om kvicksilverhanteringen. Kostnaden för hantering av kvicksilveravfall
kan vid återanvändning fördelas på fler parter och resurser respektive
insatser kan göras kraftfullare vid ett sådant förhållande. En export
behöver inte leda till att ansvaret som åvilar producenten försvinner,
särskilt inte inom den gemensamma europeiska marknaden.
Utskottets
överväganden
Som regeringen påpekar är kvicksilver en mycket giftig och
bioackumulerande metall som inte bryts ned. Av den anledningen har Sverige
infört restriktioner för användningen och förbud mot export av denna
metall. Enligt det av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålet Giftfri
miljö (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183) skall
halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön vara nära bakgrundsnivåerna
inom en generation. Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre
miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen skall vara nära noll
vid samma tidpunkt. Av den av riksdagen antagna kemikaliestrategin för
Giftfri miljö (prop. 2000/01:65, bet. 2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269)
framgår att nyproducerade varor så långt möjligt skall vara fria från
kvicksilver senast år 2003. Det framgår vidare att kvicksilver inte heller
skall användas i produktionsprocesser om inte producenten kan visa att
hälsa och miljö inte kan komma till skada. Dessutom skall befintliga varor
som innehåller kvicksilver hanteras på ett sådant sätt att kvicksilvret
inte läcker ut i miljön. Det övergripande målet är att den totala
användningen av kvicksilver med vissa undantag skall ha upphört senast år
2010. Som regeringen påpekar kommer det då till följd av pågående och
tidigare användning att finnas stora mängder kvicksilveravfall, som måste
tas om hand på ett säkert sätt.
Regeringen uppdrog redan år 1994 åt
Naturvårdsverket att utarbeta ett förslag till slutförvaring av kvicksilver.
År 1997 presenterade Naturvårdsverket rapporten Slutförvar av kvicksilver
(rapport 4752), i vilken verket förordar ett djupt bergförvar som den
miljömässigt bästa lösningen för slutförvaring av kvicksilver. Regeringen
delade Naturvårdsverkets uppfattning men tillsatte en särskild utredare
för att klargöra bl.a. de juridiska och ekonomiska effekterna av ett sådant
beslut (dir. 1999:104). Även den utredningen kom till slutsatsen att ett
djupförvar är den bästa lösningen trots de investeringskostnader som följer
av ett sådant alternativ. Utskottet konstaterar således att olika alternativ
att förvara kvicksilver har bedömts såväl av Naturvårdsverket som av den
särskilt tillsatta utredningen, varvid båda kommit till resultatet att
slutlig förvaring i djupt bergförvar är den metod som bedöms vara den
från miljösynpunkt mest överlägsna metoden. Den senare utredningen föreslog
vidare gränsvärden för att bestämma vilket avfall som skulle omfattas av
kravet för djupförvar. Kravet skulle gälla avfall som innehåller minst 1
viktprocent kvicksilver, och om det är skäligt i miljöbalkens mening,
även avfall som innehåller minst 0,1 viktprocent kvicksilver. Enligt vad
utskottet erfarit valdes gränsvärdena med hänsyn tagen till att så stor
andel som möjligt av kvicksilvret skulle omfattas.
I likhet med regeringen
instämmer utskottet i de slutsatser utredningarna kommit fram till. Som
regeringen framhåller bör i enlighet med principen om förorenarens ansvar
berörda avfallsägare bära ansvaret för att ett bergförvar kommer till
stånd, dvs. ur både ekonomiska, tekniska och praktiska aspekter. Företagen
bör bl.a. ta ställning till metod och lämplig kemisk form för deponering
i ett permanent förvar. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att
avfallsägarna bör samarbeta om en gemensam lösning men att en utomstående
aktör bör få en roll att samordna arbetet inte minst när det gäller frågan
om finansiering och lokalisering av ett förvar. Hur arbetet fortskrider
bör som regeringen påpekar regelbundet avrapporteras till regeringen för
att säkerställa att arbetet löper enligt plan. Utskottet förutsätter därvid
att regeringen och den aktör som erhåller uppdraget att samordna genomförandet
följer upp och deltar i det arbete som pågår inom EU. Med det anförda
ansluter sig utskottet till regeringens bedömning och avstyrker motionerna
2002/03:MJ24 (m) yrkande 6, 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 12 och 2002/03:MJ27
(c) yrkande 10.
Regeringen gör bedömningen att det behövs rimlig tid för
att förbereda ett permanent förvar. Utskottet delar denna uppfattning och
anser i likhet med regeringen att en förvaring djupt ned i berg bör kunna
ske senast år 2015. Till dess bör lämplig mellanlagring och förbehandling
av avfallet ske. I det sammanhanget förutsätter utskottet i likhet med
vad som anförs i motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 9 att sådana åtgärder
vidtas att mellanlagringen av avfallet inte orsakar någon risk för människors
hälsa eller miljön. Utskottet finner motionen tillgodosedd härmed, och
riksdagen bör därmed inte vidta några åtgärder med anledning denna.
Bygg-
och rivningsavfall
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i
vad regeringen anför om avfall inom byggsektorn och avstyrker ett
motionsyrkande (m) angående omhändertagande av rivningsavfall. Jämför
reservation
26 (m).
Propositionen
Regeringen anser att utvecklingen inom byggsektorns
avfallshantering, särskilt avseende det farliga avfallet, hittills har
gått för långsamt och avser därför att uppdra åt Boverket att i samråd
med Naturvårdsverket utveckla styrmedlen för tillsyn och vägledning samt
lämna förslag till ytterligare åtgärder och eventuellt nya delmål för
byggsektorns avfallshantering. Regeringen är dock positiv till Byggsektorns
kretsloppsråds frivilliga åtagande att driva på och följa upp sektorns
arbete för att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen.
Motionen
I motion
2002/03:MJ24 (m) yrkande 7 hävdas att regeringen anser att ett par
myndigheter inte klarat av sina uppgifter. Om problemet beror på otydlig
lagstiftning är enligt motionärerna det korrekta förfaringssättet att
föreslå nya lagar som riksdagen skall ta ställning till. Om problemet
beror på bristande kompetens hos myndigheterna har regeringen medel att
åtgärda detta genom antingen regleringsbrev eller personförändringar i
myndigheternas ledning.
Utskottets överväganden
Som regeringen konstaterar
deponeras varje år stora mängder bygg- och rivningsavfall. Avfallet består
till relativt stor del av tegel, betong, jord- och schaktmassor men även
av betydande mängder trä, plast och metall. I byggnader finns också många
olika typer av komponenter som kan innehålla organiska miljögifter eller
tungmetaller. Enligt Producentansvarsutredningen är hanteringen av farligt
bygg- och rivningsavfall inte godtagbar. Utifrån detta gör regeringen
bedömningen att det fortfarande är alltför vanligt att farligt avfall
inte identifieras och sorteras ut utan omhändertas blandat med annat
avfall. Regeringens slutsats är därför att tillämpningen av reglerna för
farligt avfall varit dålig och att det frivilliga åtagandet inte varit
tillräckligt för att säkerställa att farliga ämnen identifieras och
omhändertas på ett säkert sätt. Många företag inom sektorn har i dag avancerad
sortering av avfall i flera fraktioner. Det har dock visat sig svårt att
undvika deponering. Detta beror till viss del på bristande kapacitet för
förbränning men även på outvecklade marknader för återanvändning och
materialåtervinning. Regeringen bedömer att en tillräcklig kapacitet för
behandling och en fungerande marknad för återvinning endast kan skapas om
detta efterfrågas av de avfallsalstrande företagen. Regeringen anser att
även om sorteringen och återvinningen av bygg- och rivningsavfall ökat
sedan år 1995, är det nödvändigt att arbetet utvecklas och intensifieras.
Utskottet delar denna uppfattning och instämmer i regeringens avsikt att
tydliggöra avfallsinnehavarens ansvar även inom byggsektorn. Enligt
utskottet är det naturligtvis särskilt viktigt att den vägledning som
Naturvårdsverket åtagit sig att ge om verksamheters avfallshantering anpassas
till de särskilda förhållanden som gäller vid byggnader, ombyggnader,
fastighetsunderhåll och rivningar. Med det anförda avstyrks motion
2002/03:MJ24 (m) yrkande 7.
Ikraftträdande av lagförslag m.m.
Utskottets
förslag i korthet
Utskottet tillstyrker vad regeringen föreslår om
tidpunkter för ikraftträdande av de olika lagförslagen i
propositionen.
Propositionen
Regeringen föreslår i fråga om 15 kap. 7 a § miljöbalken
och lagen om upphävande av lagen (1982:349) om återvinning av
dryckesförpackningar av aluminium och lagen (1991:336) om vissa
dryckesförpackningar
att de träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I övrigt föreslår
regeringen att lagändringarna träder i kraft den 1 april 2004.
Utskottets
överväganden
Bestämmelserna om pant skall enligt EG-rättsliga regler
genomgå ett anmälningsförfarande. Utskottet inser att detta försvårar
möjligheterna att ange datum för ikraftträdande för vissa av regeringens
lagförslag. Utskottet gör härvid samma bedömning som regeringen och
tillstyrker regeringens förslag i denna del. Utskottet tillstyrker också
förslaget i övrigt till ändringar i miljöbalken i den mån det inte behandlats
av utskottet ovan.
Försäljning av statens aktie i Sydkraft SAKAB
AB
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
om att bemyndiga regeringen att sälja sin återstående aktie i Sydkraft
SAKAB AB och avstyrker en motion (s) med krav på att riksdagen skall avslå
förslaget.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att sälja sin återstående aktie i Sydkraft SAKAB AB.
Motionen
I
motion 2002/03:MJ23 (s) yrkas att riksdagen avslår förslaget om bemyndigande
att sälja aktieinnehavet i Sydkraft SAKAB AB. Motionären anser att staten
bör ha en fortsatt insyn i företaget och att den återstående aktien
tillförsäkrar staten en sådan fortsatt insyn genom representation i
styrelsen.
Utskottets överväganden
SAKAB bildades år 1975 med uppgift att
som ensamt företag slutligt omhänderta miljöfarligt avfall. Riksdagen
upphävde behandlingsmonopolet för farligt avfall i och med att 13 § lagen
(1985:426) om kemiska produkter upphävdes (prop. 1993/94:110, bet.
1993/94:JoU16, rskr. 1993/94:210). Med detta beslut upphörde SAKAB:s ensamrätt
till omhändertagande av farligt avfall i Sverige. Som regeringen påpekar
har sedan denna förändring trädde i kraft den 1 juli 1994 flera företag
etablerat sig på marknaden för att omhänderta farligt avfall. Eftersom
SAKAB alltså inte längre är ensamt om att hantera farligt avfall utan
agerar på en konkurrensutsatt marknad anser utskottet i likhet med regeringen
att det inte längre finns några skäl för fortsatt statlig insyn i företaget.
Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag och avstyrker motion
2002/03:MJ23 (s).
Giftfri miljö och sanering av förorenade områden
Utskottets
förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (s) om ett nationellt
ansvar för klassificering och karakterisering av förorenade områden såsom
i allt väsentligt tillgodosedd med vad regeringen anför i propositionen.
Vidare avstyrker utskottet en motion (v) med krav på en ambitionshöjning
av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö med hänvisning till att Naturvårdsverket
utreder frågan.
Motionerna
Enligt motion 2002/03:MJ217 (s) finns det
en klar arbetsfördelning mellan olika myndigheter för saneringen av
förorenade områden men det som saknas är ett klassificeringssystem för denna
typ av avfall. Arbetet med klassificering och karakterisering åvilar varje
län. Det upplevs såväl miljömässigt som tekniskt och ekonomiskt svårbedömt.
Ett nationellt ansvar skulle underlätta detta arbete och på sikt göra
arbetet med sanering av förorenade områden mer effektivt.
I motion
2002/03:MJ319 (v) framhålls vikten av en ambitionshöjning på området Giftfri
miljö för åren efter 2004. Motionärerna anser att riksdagen därför bör
begära att regeringen utarbetar en strategi för hur saneringsarbetet skall
se ut efter 2004.
Utskottets överväganden
Enligt det av riksdagen antagna
delmålet för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:3, rskr. 2001/02:36) skall förorenade områden vara identifierade
och för minst 100 av de områden som är mest prioriterade med avseende på
riskerna för människors hälsa och miljön skall arbetet med sanering och
efterbehandling ha påbörjats senast år 2005. Minst 50 av de områden där
arbete påbörjats skall dessutom vara åtgärdade. I skrivelsen Hållbara
Sverige – uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
(skr. 2001/02:50 s. 39) anförs att delmålet är utformat med hänsyn till
den teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad som pågår och som kan ha stor
betydelse för hur delmålet uppnås. I samarbete med Naturvårdsverket svarar
i huvudsak länsstyrelser och kommuner för verksamheten med sanering och
efterbehandling. Naturvårdsverket har till uppgift att vägleda framför
allt länsstyrelser och kommuner i deras arbete med efterbehandling,
nationell samordning, fördelning av bidrag och tillsynsvägledning.
Länsstyrelserna ansvarar bl.a. för läns- eller branschtäckande inventeringar,
genomförande och stöd när undersökningar utförs och för upprättande av
flerårsplaner för efterbehandling. Därmed har länsstyrelserna, utöver en
genomföranderoll, en regionalt samordnande och prioriterande roll. Utskottet
anser att detta innebär att syftet med motion 2002/03:MJ217 (s) i allt
väsentligt bör vara tillgodosett. Motionen bör lämnas utan vidare
åtgärd.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utarbeta förslag till nya
delmål för sanering och efterbehandling till år 2010 för att miljökvalitetsmålet
Giftfri miljö skall uppnås. Uppdraget redovisades i september 2003.
Naturvårdsverket ger i sin redovisning förslag till nya delmål för förorenade
områden samt förslag till förändrade och nya styrmedel som behövs för att
delmålen skall nås. Utskottet anser att kravet i motion 2002/03:MJ319 (v)
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd utan att resultatet av regeringens
vidare arbete bör avvaktas. Motionen avstyrks.
Övriga frågor
Utskottets
förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om att
skattebefria all generering av biogas med hänvisning till det arbete som
pågår. Slutligen avstyrker utskottet en motion (mp) om insamling av
hästskor med hänvisning till att utskottet inte delar motionärens uppfattning.
Jämför reservation 27 (c).
Motionerna
I motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande
7 föreslås en skattebefrielse av all generering av biogas, oavsett typ av
behandling. Motionärerna anger att ett exempel på när styrmedlen inte
gynnar nya innovationer är framställningen av biogas. Biologisk behandling
som genererar biogas behandlas fördelaktigare än andra tekniker, som också
visat sig fungera för att t.ex. framställa ersättning till diesel ur
avfall. Antagligen finns det massor av liknande exempel som kanske inte
får chansen att utvecklas enbart på grund av att styrmedlet är snävt
utformat.
Enligt motion 2002/03:MJ311 (mp) behövs det ett återvinningssystem
för utslitna hästskor. Motionären anför att skatten för deponerat avfall
ökar rejält med tunga hästskor i soporna. Det torde vara förhållandevis
enkelt att samla in uttjänta hästskor, antingen via hovslagare eller genom
behållare vid de större stallen. Enligt motionären behövs ett initiativ
från staten för att få i gång en insamlingsverksamhet.
Utskottets
överväganden
När det gäller kravet i motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 7 vill
utskottet anföra följande. Av 2 kap. 11 § första stycket 1 energiskattelagen
(1994:1776) framgår att energiskatt och koldioxidskatt inte skall betalas
för metan som framställs genom biologiska processer. Sverige har tillstånd
för denna skattebefrielse t.o.m. 2006 enligt ett särskilt rådsbeslut enligt
artikel 8.4 mineraloljedirektivet. Utskottet har erfarit att undantaget
också är anmält till kommissionen i ett pågående statsstödsärende rörande
regeringens skattestrategi för alternativa drivmedel. Den definition av
biogas som där tillämpas lägger vikt vid både råvaran och
framställningsprocessen.
Det ännu inte antagna energiskattedirektivet ger medlemsstaterna större
möjligheter att tillämpa skattenedsättning för bl.a. produkter framställda
av biomassa. Regeringen har vidare tillsatt en utredning med uppgift att
bl.a. föreslå nationella mål och strategier för en fortsatt introduktion
av förnybara fordonsbränslen mot bakgrund av den referensnivå på 2 % för
2005 och 5,75 % för 2010 som antagits genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/30/EG (biodrivmedelsdirektivet). Regeringen påpekar att
utredarens förslag bör vara teknikneutralt och främja en kostnadseffektiv
produktion och introduktion av förnybara fordonsbränslen (dir. 2003:89).
Utskottet förutsätter att regeringen i det fortsatta arbetet med skatteregler
för alternativa drivmedel på lämpligt sätt beaktar nya tekniker för
framställning av sådana bränslen, men finner inte skäl att som motionären
önskar uttrycka någon uppfattning rörande den särskilda frågan. Motionen
avstyrks.
Förslaget i motion 2002/03:MJ311 (mp) skulle innebära en ökad
specialisering av insamlingen, vilket utskottet anser bör undvikas. Det
allmänna sorteringssystemet bör i stället förbättras och kvalitetssäkras.
I propositionen aviserar regeringen också en rad åtgärder i denna riktning.
Utskottet vill avslutningsvis påpeka att hästskor på de allmänna tipparna
torde sorteras som metallavfall. Utskottet anser att detta är att föredra
framför särskilda system för varje typ av avfall, vilket skulle leda till
komplicerade system med stor administration. Motionen avstyrks.
Motioner
från allmänna motionstiden 2003
Utskottets förslag i korthet
Utskottet
avstyrker tolv motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2003 vilka
utskottet funnit utgöra i huvudsak upprepningar av tidigare behandlade
motioner i detta betänkande.
Utskottets överväganden
Utskottet har funnit
att tolv motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2003 i huvudsak utgör
upprepningar av de motioner från allmänna motionstiden 2002 eller de
följdmotioner till propositionen som behandlas i detta betänkande. De nya
motionerna föranleder ingen ändring av utskottets bedömningar och
ställningstaganden under de olika ämnesrubrikerna i det föregående. Motionerna
redovisas i bilaga 1 till detta betänkande och inarbetas i utskottets
förslag till riksdagsbeslut där motsvarande motioner från år 2002 och
följdmotioner till propositionen behandlas.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden
har föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.

1. Samordning och utveckling av strategin för giftfria och resurssnåla
kretslopp, punkt 1 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt
1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ25 yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande
3, 2002/03:MJ27 yrkande 2, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och
2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna del.
Ställningstagande
I propositionen
saknas överväganden och förslag rörande forskningen om avfall. Flera av
de rapporter från Naturvårdsverket som finns med som bilagor till
propositionen understryker behovet av en utvecklad forskning. I rapporten På
väg mot miljöanpassade produkter påtalar Naturvårdsverket att mycket av
forskningen och utvecklingen inom området miljöanpassade produkter saknat
helhetsperspektiv. Den har till största delen rört enskilda styrmedel
snarare än de system som berör olika aktörer, materialflöden och produkter.
Naturvårdsverket anser att mer forskning med tvärvetenskaplig inriktning
som stöder utvecklingen mot hållbar produktion och konsumtion är nödvändig.
I rapporten föreslås att ett forskningsprogram bör byggas upp som stöder
utvecklingen mot hållbar produktion och konsumtion och finansieras av
Naturvårdsverket tillsammans med berörda forskningsfinansiärer.
Forskningsprogrammet bör innehålla såväl naturvetenskapliga som
samhällsvetenskapliga
och humanvetenskapliga aspekter. Jag anser att regeringen bör ta initiativ
till ett forskningsprogram om hållbar produktion i linje med vad
Naturvårdsverket föreslagit. Detta bör ges regeringen till känna.

2. Samordning
och utveckling av strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp, punkt
1 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser
att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs
i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ27 yrkande 2
och avslår motionerna 2002/03:MJ25 yrkande 5, 2002/03:MJ26 yrkande 3,
2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna
del.
Ställningstagande
Avfallshanteringen måste ta hänsyn till det stora
flödet av kemikalier i samhället och de brister som i dag råder i
kemikaliepolitiken. En ökad mängd naturfrämmande ämnen i samhällets produkter
måste följas av en ökad ansträngning att skilja dessa ämnen från avfall
som läggs på deponi, förbränns eller på annat sätt behandlas. För att
sluta kretsloppen krävs rena material som inte medför att gifter anrikas
i kretsloppen. Jag anser att miljömålet Giftfri miljö även borde omfatta
mål för utsortering av miljöfarligt avfall. De främmande ämnen som redan
är ute i samhällets system är ett problem i realiteten, och vi måste
undvika att dessa okontrollerat diffunderar ut i ekosystemen. För att nå
ett samhälle med giftfria kretslopp krävs att miljöfarligt avfall sorteras
ut ur kretsloppen. Miljöbalken är tydlig med att varors och produkters
påverkan på hälsa och miljö minimeras med beaktande av hela livscykeln.
Information och ekonomiska styrmedel är också viktiga medel för att
åstadkomma resultat. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Hållbarhetskommission,
punkt 2 (fp, kd, c)
av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd),
Jan Andersson (c) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi
anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ26
yrkande 2, 2003/04:MJ472 yrkande 1 och 2003/04:Bo253 yrkande
17.
Ställningstagande
Vi anser att det är glädjande och viktigt att regeringen
ser avfallshanteringen som en del av infrastrukturen. Förhoppningsvis är
det dessutom ett steg mot en helhetssyn på begreppet hållbar utveckling.
Vi föreslår att en hållbarhetskommission tillsätts för att finna de
systemfel som motverkar hållbar utveckling. En expertkommission skall
tillkallas för att analysera de grundläggande frågorna om hur hindren för
en hållbar samhällsutveckling kan undanröjas och hur konflikter mellan
miljömål och andra samhällsmål kan lösas på ett bättre sätt än i dag. Vi
anser att kretsloppsproblematiken bör ingå i uppdraget för en sådan
kommission. Vad som anförs bör ges regeringen till känna.

4. Avfallsmängden
och resurssnåla kretslopp, punkt 3 (kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd)
och Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget
till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation
4. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ27 yrkande 1 och avslår
motionerna 2002/03:MJ270 yrkandena 1, 3 och 4, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i
denna del och 2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna del.
Ställningstagande
Det
är hög tid att göra något åt det stora materialflödet i samhället och
bygga välfärd och ekonomisk tillväxt på annat än resurser som mynnar ut
i en ökad avfallsmängd. Vi anser att miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö
måste omformuleras så att målet faktiskt utgör ett krav på att avfallsmängderna
minskas. Målet bör nås genom lagstiftning och olika former av ekonomiska
styrmedel. Detta bör ges regeringen till känna.

5. Delmål för återvinning
av matavfall, punkt 4 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi
anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag om nya delmål till
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö (avsnitt 6.2.1) och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ24 yrkande 1 och avslår proposition 2002/03:117
punkt 2 och motionerna 2002/03:MJ27 yrkande 6 och 2002/03:MJ270 yrkandena
5 och 6.
Ställningstagande
Regeringen föreslår att riksdagen skall
besluta om mål för hur stor del av matavfallet som skall återvinnas genom
biologisk behandling. Det är självklart att livsmedel som inte konsumerats
innehåller näringsämnen som tagits upp via foder och gödsel. Att det skulle
vara effektivt och hygieniskt med separat hantering för att röta och köra
ut dem till åkerjorden igen är däremot tveksamt. Sjukdomsalstrande organismer
oskadliggörs i bästa fall under processen medan det inte är säkert att
växtskyddsmedel bryts ned vid rötning. Den kostnadsberäkning som redovisas
är ofullständig. Investering i fler sopkärl skulle visserligen vara
nödvändigt men är långt ifrån den enda kostnaden. Merarbetet i hushållen
skall också värderas liksom investering i behandlingsanläggningar och
driften av ett nytt system. Om dessa kostnader sägs inget i propositionen.
Naturvårdsverket har anfört att biologisk behandling av matavfall inte är
bättre än förbränning ur miljösynpunkt. Att de ändå förordar rötning beror
således inte på miljöskäl utan mer på en allmän föreställning om nyttan
av recirkulation. Lika självklart som att matavfall innehåller näringsämnen
för växter och för djur är att det innehåller energirikt brännbart material.
Kol är en viktig del i organiska ämnen. Ett fullgott alternativ är således
att matavfallet förbränns och energin tas till vara. Hanteringsmässigt
och miljömässigt har detta alternativ klara fördelar framför biologisk
behandling. Även kostnadsmässigt bör detta alternativ vara fördelaktigare,
men det beror på hur energipriserna utvecklas. Detta bör ges regeringen
till känna.

6. Ytterligare delmål, punkt 5 (fp)
av Lennart Fremling
(fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att
förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation
6. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ26 yrkande 4 och avslår
motionerna 2002/03:MJ432 yrkande 12 och 2003/04:MJ400 yrkande
7.
Ställningstagande
Det är viktigt att ställa upp mätbara delmål för återvinningen.
Vi är därför positiva till regeringens förslag om delmål för kompostering.
Vi anser att ett delmål införs som bör gälla för mängden material som
återförs till odling, hemmaodling eller kommersiell odling. En ökad
biologisk behandling av matavfall bör emellertid i första hand tas upp i
den nationella avfallsplan som Naturvårdsverket enligt propositionen skall
utarbeta. Avfallsplanen bör ställa upp fler delmål som även täcker annat,
såsom komposterbart material, framför allt vad avser växtmaterial från
jordbruk och villaträdgårdar. Här bör målet vara betydligt högre än 35 %.
I propositionen nämns att frågor om giftfritt rötslam kommer att behandlas
vid ett senare tillfälle. Vi anser att arbetet bör ha en mycket hög
prioritering och att regeringen därför bör återkomma till riksdagen senast
under år 2004. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Ytterligare
delmål, punkt 5 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2002/03:MJ432 yrkande 12 och 2003/04:MJ400 yrkande 7 och avslår motion
2002/03:MJ26 yrkande 4.
Ställningstagande
Enligt tidigare riksdagsbeslut
får från år 2005 inget slam eller organiskt avfall deponeras. Från år
2010 skall dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras till jordbruket
enligt riksdagbeslut. Eftersom fosfor är en mycket begränsad resurs är
det angeläget att fosfor i slam på något sätt kan återvända till kretsloppet.
Om den antagna lagen om förbud mot deponering skall fungera, måste därför
realistiska alternativ finnas. Regeringen har tillsatt en utredning och
en av de slutsatser som utredningen har kommit fram till är att sorterande
system, som fångar upp näringsämnen och samtidigt ger mindre mängd
föroreningar, måste byggas ut. Jag utgår från att regeringen följer utredningen
i detta avseende och återkommer till riksdagen med förslag om hur detta
praktiskt skall genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.

8. Förbränning
av avfall, punkt 6 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi
anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ24
yrkande 2 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ315 yrkande 21,
2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del, 2002/03:MJ489 yrkande 8 och 2003/04:MJ474
yrkande 16 i denna del.
Ställningstagande
Vi anser det inte vara en
optimal resursanvändning att ensidigt inrikta sig på återvinning. Såväl
återvinning som förbränning har sin plats i en effektiv avfallshantering.
De krav som regeringen nu aviserar är till största delen omotiverade. Så
bör det t.ex. ligga i varje förbränningsanläggnings intresse att få så
låg andel icke brännbart avfall som möjligt. Dessa anläggningar bör därför
stå både för kontroller och incitament för att avfallet är så användbart
som möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Skatt på avfall
som förbränns, punkt 7 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi
anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ24
yrkande 2 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 7,
2002/03:MJ27 yrkande 4, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474
yrkande 16 i denna del.
Ställningstagande
Regeringen låter på nytt utreda
förutsättningarna för en skatt på avfallsförbränning, trots att en utredning
i ämnet bara för något år sedan blev klar och att ett flertal remissinstanser
visat sig vara negativa till att införa en skatt på förbränning. Regeringen
förebär som motiv att en skatt kan komma att behövas så att annan hantering
av avfall kommer till stånd. Enbart detta är en kraftigt signal om att
regeringen vill gynna en ineffektiv avfallshantering. Detta bör ges
regeringen till känna.

10. Skatt på avfall som förbränns, punkt 7 (fp)
av
Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi
anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ26
yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 2 i denna del,
2002/03:MJ27 yrkande 4, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474
yrkande 16 i denna del.
Ställningstagande
Vi anser att en differentierad
skatt på förbränning av avfall bör införas. Den bör dock vara lägre än
deponiskatten för att styra utvecklingen mot återanvändning och
materialåtervinning. Den bör inte innefatta förbränningsskatt på biobränsle. En
skatt på förbränning gynnar fortsatt teknikutveckling inom återvinningsområdet.
Sorterat avfall skall vara helt eller delvis befriat från förbränningsskatten.
Detta bör ges regeringen till känna.

11. Skatt på avfall som förbränns,
punkt 7 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag
anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ27
yrkande 4, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande
16 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 2 i denna del
och 2002/03:MJ26 yrkande 7.
Ställningstagande
Genom att styra mot
förbränning av sorterat avfall kan man minimera risken att miljöfarligt
avfall okontrollerat hamnar i förbränningspannan. Det behövs emellertid
styrmedel för att minska förbränningen av osorterat avfall. Jag anser
därför att man bör införa en skatt på förbränning av osorterat avfall i
likhet med den deponiskatt som finns. Detta bör ges regeringen till
känna.

12. Naturvårdsverkets ansvar m.m., punkt 9 (m)
av Catharina
Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag
till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ24 yrkande 3 och avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande
1, 2002/03:MJ251 och 2003/04:MJ472 yrkande 30.
Ställningstagande
Regeringen
anser att det behövs vägledning och kontroll för att avfallshanteringen
skall fungera. Regeringen vill också på detta sätt klargöra miljöbalkens
innehåll och erkänner därmed att miljöbalken inte är lyckligt utformad
och borde i konsekvens med detta arbeta om den och lägga fram förslag
till förbättrad lagstiftning som riksdagen kan ta ställning till. Som
läget är i dag kommer enskilda näringsidkare i kläm när tolkningarna av
lagen och därmed tillämpningen divergerar mellan olika kommuner. Varken
tillsyn eller vägledning är en fråga för riksdagen utan en fråga för
ansvarig myndighet. Även här kan man misstänka att regeringen vill framstå
som handlingskraftig när den i själva verket misslyckats också med att nå
sina egna ambitioner. Allvarligare är att regeringen på detta sätt vill
få klartecken att tolka lagen på sitt sätt. Detta är förbehållet domstolar
i ordinarie rättsprocesser. Detta bör ges regeringen till
känna.

13. Naturvårdsverkets ansvar m.m., punkt 9 (fp)
av Lennart Fremling (fp)
och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att
förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation
13. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 1 och
2003/04:MJ472 yrkande 30 och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 3 och
2002/03:MJ251.
Ställningstagande
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med en avrapportering om hur det lokala samrådet när det gäller
avfallshanteringen fungerar mellan producenter och kommuner. Det är glädjande
att regeringen i propositionen framhäver konsumenternas behov av enklare
sorteringssystem med förbättrad service. Om detta skall bli mer än ord
måste bl.a. Naturvårdsverkets uppdrag mellan producenter och kommuner
omedelbart vekställas. Regeringen bör återkomma med en avrapportering av
detta arbete senast hösten 2004. Detta bör ges regeringen till
känna.

14. Farligt avfall från hushållen, punkt 12 (kd)
av Sven Gunnar Persson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till
riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 14. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ432 yrkande 14.
Ställningstagande
Konsumenterna
har goda kunskaper om att batterier inte skall slängas med soporna. Att
så få batterier samlas in tror man beror på att konsumenterna inte är
medvetna om i vilka produkter batterierna finns och på att det kan vara
långt till en batteriholk. Insamlingen av allt farligt avfall bör underlättas
för konsumenterna. För att genomföra detta måste en översyn av förordningen
om farligt avfall (1996:971) göras. Som den nu är utformad begränsar den
möjligheterna till hushållsnära insamling av flera slag av farligt avfall.
Regeringen bör tillsätta en utredning för att undersöka möjligheterna
till hushållsnära insamling av batterier och annat farligt avfall. Detta
bör ges regeringen till känna.

15. Kommunernas ensamrätt till hanteringen
av farligt avfall, punkt 13 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Marie
Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till
riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation
15. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ26 yrkandena 5 och 6
och 2003/04:MJ472 yrkande 29.
Ställningstagande
Vi anser att EU:s
kemikaliedirektiv snarast bör genomföras. Det är oroande att kommunernas
insatser inom insamlingen av farligt avfall varierar kraftigt. Regeringen
bör ställa upp mätbara mål för hur stor fraktion av hushållens farliga
avfall som skall omhändertas. Regeringen bör också ge länsstyrelserna i
uppdrag att följa upp kommunernas arbete med hur farligt avfall hanteras.
Regeringen bör dessutom inom tre år återkomma med en uppföljning av
effekterna härav. Kommunernas ensamrätt till avfallshanteringen från
verksamheter bör dessutom försvinna. Uppföljningen av avfallshanteringen bör
kunna omfattas av den vanliga miljötillsynen av verksamheten. Vi anser
därför att bestämmelsen i 15 kap. 10 § miljöbalken, vilken reglerar
kommunernas rätt att föreskriva att transporter, återvinning m.m. av farligt
avfall skall ske genom kommunernas försorg, bör tas bort. Detta bör ges
regeringen till känna.

16. Varors sammansättning, återanvändbarhet och
återvinningsbarhet m.m., punkt 14 (m, fp, kd)
av Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad (m),
Bengt-Anders Johansson (m) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag
om ändring i miljöbalken såvitt avser 15 kap. 7 § och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 16. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 4 och 2002/03:MJ26 yrkande
11 och avslår proposition 2002/03:117 punkt 1 i denna del och motion
2002/03:MJ25 yrkande 4.
Ställningstagande
Regeringen begär ett bemyndigande
att meddela föreskrifter och krav på varors sammansättning, återanvändbarhet
och återvinningsbarhet. Det sägs visserligen få gälla enbart för förpackningar
om inte föreskrifterna behövs till följd av Sveriges medlemskap i EU. Med
detta vill regeringen således, utan riksdagens hörande, få möjlighet att
föreskriva hur och av vilka råvaror svensk tillverkningsindustri skall
producera vilken produkt som helst. Det är inte rimligt att utöka dagens
lagstiftning med ytterligare restriktioner. Kravet bör i stället vara att
varan skall vara möjlig att återvinna på ett miljömässigt lämpligt sätt.
Skulle EU för någon enskild produkt föreskriva ett visst tillverkningssätt
bör denna föreskrift beslutas i EU och konfirmeras av riksdagen. Vad gäller
huvudförslaget, att föreskrifterna skall gälla förpackningar, är även
detta en hämsko på produktutveckling mot lättare, energisnålare och
miljövänligare förpackningar, vilket bl.a. Nutek framfört. Vi vänder oss
mot att centralmakten lägger sig i sammansättning också av förpackningar.
Regeringens förslag bör därför avslås. Detta bör ges regeringen till
känna.

17. Kretsloppsförsäkringar m.m., punkt 15 (fp)
av Lennart
Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi
anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ26
yrkande 9 och 2002/03:MJ315 yrkande 19 och avslår motion 2002/03:MJ27
yrkande 8.
Ställningstagande
Det individuella ansvaret för olika
producenter bör så långt som möjligt stimuleras. Ett sätt att åstadkomma
detta är att införa kretsloppsförsäkringar för en rad produkter, såsom
bilar, datorer, elektroniska produkter och vitvaror. En kretsloppsförsäkring
tecknas av den enskilde producenten med ett försäkringsbolag som tar
ansvaret för att produkten återvinns enligt gällande regler. Försäkringsbolagen
kommer troligen att premiera företag och produkter med låga
omhändertagandekostnader och hög återvinningsgrad, vilket därmed ger den
enskilde
producenten incitament att tillverka just sådana produkter. Detta bör ges
regeringen till känna.

18. Kretsloppsförsäkringar m.m., punkt 15 (c)
av
Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget
till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation
18. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ27 yrkande 8 och avslår
motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 9 och 2002/03:MJ315 yrkande
19.
Ställningstagande
En försäkringslösning för producentansvaret bör utvecklas.
Försäkringen garanterar en ekonomisk ersättning för långlivade produkter
och säkerställer att producentansvaret även kommer att fungera på lång
sikt. Branschen, i samråd med Naturvårdsverket, bör därför utforma en
försäkringslösning som långsiktigt kan säkerställa omhändertagande och
behandling av uttjänta produkter. Detta bör ges regeringen till
känna.

19. Returdryckesförpackningar, punkt 16 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag
om ändring i miljöbalken såvitt avser 15 kap. 7 a § och lag om upphävande
av vissa lagar avseende retursystem med pant för dryckesförpackningar
samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 19. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ24 yrkande 5 och
avslår proposition 2002/03:117 punkt 1 i denna del och motionerna
2002/03:MJ25 yrkandena 1–3, 2002/03:MJ26 yrkande 10, 2002/03:MJ27 yrkande
5,
2002/03:MJ225 yrkandena 1–3, 2002/03:MJ315 yrkande 20, 2002/03:MJ337,
2003/04:MJ240 och 2003/04:MJ242 yrkandena 1–3.
Ställningstagande
Förslaget
till att det skall finnas fungerande retursystem för förpackningar av
plast och metall inskränks av regeringen till dryckessektorn. Förslaget
är diffust och ofärdigt. Tomma metallförpackningar är naturligtvis till
lika stort besvär oavsett tidigare innehåll. Samma regler borde därför
gälla för alla metallförpackningar. Det är, som regeringen själv framhåller,
sannolikt att en allt mindre del av dryckesförpackningarna säljs i Sverige
i takt med att införselkvoterna av öl, vin och sprit från andra EU länder
ökar. Ett lämpligt sätt att råd bot mot detta är att sänka de svenska
alkoholskatterna. Ett retursystem som inte innefattar privatimport blir
i annat fall så ofullständigt att nyttan är diskutabel. Ur miljösynpunkt
är det långt ifrån självklart att återvinning är det bästa omhändertagandet
av plastförpackningar. Förbränning av dessa oljeprodukter torde vara väl
så bra ur miljömässig synpunkt. Gränsdragningen för vad som är en
plastförpackning är svår. Så kan t.ex. vätskekartong klassas som pappförpackning
såväl som plastförpackning. Detsamma gäller för förpackningarna för de
s.k. lådvinerna. De handelshinder som ett nationellt krav på retursystem
också för import innebär är ytterligare en faktor som talar mot förslaget.
Regeringen har också uppmärksammat detta förhållande. Med tanke på alla
ofullständigheter som redovisas och de tveksamheter i sak som finns borde
förslaget inte lämnats i detta skick till riksdagen. Det är svårt att
förstå brådskan. Problemen är inte så akuta att de inte förtjänar en
grundlig analys och utredning innan regeringen lägger fram förslag till ny
lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.

20. Returdryckesförpackningar,
punkt 16 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag
till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 16 borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i miljöbalken såvitt avser 15 kap. 7 a § och lag om
upphävande av vissa lagar avseende retursystem med pant för dryckesförpackningar
samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i
reservation 20. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:117 punkt 1 i
denna del och motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 10 och 2002/03:MJ315 yrkande
20 och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 5, 2002/03:MJ25 yrkandena
1–3, 2002/03:MJ27 yrkande 5, 2002/03:MJ225 yrkandena 1–3,
2002/03:MJ337,
2003/04:MJ240 och 2003/04:MJ242 yrkandena 1–3.
Ställningstagande
Ett
stort antal konsumentförpackningar återvinns inte eftersom de producerats
utanför det svenska återvinningssystemet. Vi anser att den bästa lösningen
skulle vara att EU kom överens om ett gemensamt system för t.ex. återvinning
av aluminiumburkar. Om en bra lösning på EU-nivå inte uppnås bör man
överväga att lägga ett större ansvar på försäljnings- och distributionsleden
för återvinningen. Affärer som saluför förpackningar som inte ingår i
retursystemen skall med vårt förslag kunna åläggas att erlägga en avgift
till retursystemet för att man där tar emot förpackningen. Detta bör ges
regeringen till känna.

21. Returdryckesförpackningar, punkt 16 (kd)
av
Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att
förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken
såvitt avser 15 kap. 7 a § och lag om upphävande av vissa lagar avseende
retursystem med pant för dryckesförpackningar samt tillkännager för
regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ25 yrkandena 1–3 och avslår proposition
2002/03:117 punkt 1 i denna del och motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 5,
2002/03:MJ26 yrkande 10, 2002/03:MJ27 yrkande 5, 2002/03:MJ225 yrkandena
1–3, 2002/03:MJ315 yrkande 20, 2002/03:MJ337, 2003/04:MJ240 och
2003/04:MJ242
yrkandena 1–3.
Ställningstagande
Det är högst otillfredsställande att
en stor del av dryckesförpackningarna på den svenska marknaden i dag inte
ingår i retursystemet. En utveckling av detta system till att inkludera
också annat än inhemska aluminiumburkar och PET-flaskor, såsom propositionen
skisserar, välkomnas därför. Dock framgår det tydligt av propositionen
att formerna för ansvaret framför allt för importerade burkar och
plastflaskor ännu inte utkristalliserats på ett sådant sätt att ens ett
bemyndigande från riksdagen bör utgå till regeringen och myndigheter att
meddela förordningar och föreskrifter. Innebörden hos och effekterna av
dessa framtida föreskrifter är alltför oklara för att riksdagen i nuläget
skall bemyndiga regeringen att besluta om ikraftträdande av de nu föreslagna
förändringarna i miljöbalken. Regeringen konstaterar att retursystemen
behöver utredas närmare vad avser importörers och parallellimportörers
situation och att utvecklingen av den privata importen noga skall följas
och vid behov åtgärdas. Lagförslag bör läggas fram först när konsekvenserna
har utretts ordentligt. Enligt propositionen skall dock föremålet för den
nya lagstiftningen, hanteringen av importerade dryckesförpackningar,
behandlas av en utredning som ännu inte är tillsatt. Regeringen menar att
det är för att tillgodose behovet av flexibilitet som det i propositionen
föreslås att lagen om vissa dryckesförpackningar och lagen om återvinning
av dryckesförpackningar av aluminium upphävs och att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela bestämmelserna
på förordningsnivå. Regeringen hävdar att det är angeläget att så snart
som möjligt genomföra en reform i linje med vad Producentansvarsutredningen
föreslagit. Med ett bemyndigande sägs möjligheterna att snabbt få de nya
bestämmelserna på plats underlättas. Förvisso är det väsentligt att en
förändring kommer till stånd så snart som möjligt, men propositionen utgör
inte ett fullgott underlag för de föreslagna lagändringarna och för att
riksdagens roll inte helt skall åsidosättas bör de nu föreslagna lagändringarna
avslås. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett
bättre underbyggt lagförslag om ansvaret för återanvändning och återvinning
av förpackningar för konsumtionsfärdig dryck gjorda av plast och metall.
Eftersom problemen i retursystemet är akuta är det viktigt att regeringen
handlar skyndsamt. Detta bör ges regeringen till känna.

22. Returdryckesförpackningar,
punkt 16 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag
anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
miljöbalken såvitt avser 15 kap. 7 a § och lag om upphävande av vissa lagar
avseende retursystem med pant för dryckesförpackningar samt tillkännager
för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 22. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:117 punkt 1 i denna del och motion
2002/03:MJ27 yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 5,
2002/03:MJ25 yrkandena 1–3, 2002/03:MJ26 yrkande 10, 2002/03:MJ225
yrkandena
1–3, 2002/03:MJ315 yrkande 20, 2002/03:MJ337, 2003/04:MJ240 och
2003/04:MJ242
yrkandena 1–3.
Ställningstagande
Den privata införseln av alkohol ger
upphov till en ansenlig mängd förpackningar, vilket gör att återvinningsmålet
på t.ex. 70 % för glas inte är baserat på den totala mängden. Detta gäller
även metallåtervinningen som får tillgång till de utländska ölburkar som
inte går att panta i det befintliga retursystemet för aluminiumburkar,
liksom de kartongförpackningar som finns för vin. Återvinningsmålet för
dessa förpackningsslag måste därför justeras upp för att ambitionsnivån
inte skall sänkas och dessa förpackningar hamna på deponi. Hänsyn måste
även tas till materialbolagens merkostnad för insamling och behandling av
dessa privat införda material. Vi anser liksom regeringen att omfattningen
av detta bör utredas och hoppas på ett skyndsamt förslag på
finansieringslösning.
Detta bör ges regeringen till känna.

23. Bilar m.m., punkt 18 (kd,
c)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i bilskrotningslagen (1975:343) och tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i reservation 23. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:117 punkt 1 i denna del och motionerna 2002/03:T466
yrkande 33, 2002/03:MJ211 och 2002/03:MJ428 yrkande 6 och bifaller delvis
motionerna 2002/03:MJ377 yrkande 7 och 2003/04:T563 yrkande
1.
Ställningstagande
Svensk fordonspark är av hög ålder. Vid omställningen till
ett grönt transportsystem är det viktigt att främja att gamla bilar byts
ut och tas om hand på ett miljöriktigt sätt. Vi vill därför höja
skrotningspremien för bilar i syfte att stimulera ökad skrotning av uttjänta
bilar. Detta skulle dels främja kvaliteten på Sveriges bilpark, dels
motverka problemet med övergivna skrotbilar i naturen. Enligt den utredning
som gjordes om skrotningspremien (SOU 1997:126) torde en kraftig höjning
även under en begränsad period innebära att många gamla bilar med dåliga
säkerhets- och miljöegenskaper försvinner ur trafik ganska snabbt. För
att inte hämma nybilsförsäljningen bör inte hela skrotningspremien läggas
på nybilspriset enligt dagens princip. Om man begränsar perioden med höjd
premie, bör detta kunna vara möjligt. Detta bör ges regeringen till
känna.

24. Gräsklippare m.m., punkt 19 (kd)
av Sven Gunnar Persson
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut
under punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 24. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ377 yrkande 8 och 2003/04:T563
yrkande 2.
Ställningstagande
En orenad, äldre gräsklippare släpper under
en timmes användning ut lika mycket miljöskadliga föroreningar som en
modern bil gör under 4 000 kilometers körning. Jag anser att en
skrotningspremie för äldre båtmotorer och gräsklippare skulle vara en effektiv
miljöförbättrande åtgärd som på kort tid miljömässigt skulle löna sig.
Detta bör ges regeringen till känna.

25. Slutförvaring av kvicksilver,
punkt 20 (m, fp, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling
(fp), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 25. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 6, 2002/03:MJ26 yrkande 12 och 2002/03:MJ27
yrkande 10 och avslår motion 2002/03:MJ27 yrkande 9.
Ställningstagande
Vi
anser att frågan om slutförvaring av kvicksilver bör utredas vidare.
Utredningen bör överväga möjligheten att tillåta alternativ till slutförvaring
om man kan uppvisa ett miljömässigt bättre eller likvärdigt alternativ.
I Sverige finns kvicksilver, förutom i gruvindustriavfallsslam och SAKAB:s
insamlade produkter, i kloralkaliindustrins elektrolytiska process i form
av metalliskt rent kvicksilver. Detta rena metalliska kvicksilver går
utmärkt att använda som råvara för fortsatt bruk. I dag finns inte någon
känd teknik för att genomföra förslaget till djupförvaring av metalliskt
kvicksilver på det sätt som föreslås. Kostnaderna är okända men sannolikt
mycket höga. Utredningen bör dessutom överväga vilka åtgärder som bör
vidtas innan en gemensam lösning på problemet utarbetas inom EU. Kostnaden
för hantering av kvicksilveravfall kan vid återanvändning fördelas på
flera parter och insatserna kan göras kraftfullare i ett gränsöverskridande
scenario. En export behöver inte leda till att ansvaret som åvilar
producenten försvinner, särskilt inte inom den gemensamma europeiska marknaden.
Utredningen bör koncentrera sig på säkerhetstänkande, samordning och
flexibla lösningar. Detta bör ges regeringen till känna.

26. Bygg- och
rivningsavfall, punkt 21 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars
Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi
anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs i reservation 26. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ24
yrkande 7.
Ställningstagande
Regeringen anger att ett par myndigheter
inte klarat av sina uppgifter. Om problemet beror på otydlig lagstiftning
är det korrekta förfaringssättet att föreslå nya lagar som riksdagen skall
ta ställning till. Om problemet beror på bristande kompetens hos myndigheterna
har regeringen medel att åtgärda detta genom antingen regleringsbrev eller
personförändringar i myndigheternas ledning. Detta bör ges regeringen
till känna.

27. Övriga frågor, punkt 24 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag
till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 24 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i reservation 27. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ27 yrkande 7 och avslår motion 2002/03:MJ311.
Ställningstagande
Ett
exempel på när styrmedlen inte gynnar nya innovationer är framställningen
av biogas. Biologisk behandling som genererar biogas behandlas fördelaktigare
än andra tekniker, som också visat sig fungera för att framställa t.ex.
ersättning för diesel ur avfall. Antagligen finns det massor av liknande
exempel som kanske inte får chansen att utvecklas enbart på grund av att
styrmedlet är snävt utformat. Samhällets styrmedel skall inte få hämma
nya tekniska lösningar. Detta bör ges regeringen till känna.
Särskilda
yttranden

1. Skatt på avfall som förbränns, punkt 7 (mp)
Åsa Domeij
(mp) anför:
Miljöpartiet ser med oro på den snabba utbyggnaden av
sopförbränning i landet. Den politiska målsättningen att i första hand minska
avfallsmängderna, i andra hand materialåtervinna och först i tredje hand
förbränna uppnås ej. I dag förbränns stora mängder avfall som skulle kunna
gå till materialåtervinning. Därför behövs ekonomiska styrmedel för att
gynna materialåtervinning och biologisk behandling. Även om utskottet
öppnar för att det kan vara möjligt att använda sig av andra ekonomiska
styrmedel än en skatt, anser Miljöpartiet att en skatt sannolikt är det
som är enklast och effektivast att införa.

2. Gräsklippare m.m., punkt
19 (mp)
Åsa Domeij (mp) anför:
Miljöpartiet delar uppfattningen att
äldre tvåtaktsmotorer medför oacceptabla miljökonsekvenser. Miljöpartiet,
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kom, i samband med budgetuppgörelsen
hösten 2003, överens om att tillsätta en arbetsgrupp för att ta fram
åtgärdsförslag för att bl.a. lösa problemet med äldre båtmotorer.

Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition
2002/03:117 Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp:

1. att
riksdagen dels antar regeringens förslag tilllag om ändring i miljöbalken,lag
om upphävande av vissa lagar avseende retursystem med pant för
dryckesförpackningar,lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),
2. dels
godkänner regeringens förslag om nya delmål till miljökvalitetsmålet God
bebyggd miljö (avsnitt 6.2.1),
3. dels bemyndigar regeringen att sälja
återstående aktie i Sydkraft SAKAB AB (avsnitt 10).
Följdmotioner
2002/03:MJ23
av Michael Hagberg (s):
Riksdagen avslår propositionen så vitt avser
regeringens förslag om bemyndigande att sälja aktieinnehavet i Sydkraft
SAKAB AB.
2002/03:MJ24 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen
avslår regeringens förslag till delmål under målet God bebyggd miljö i
enlighet med vad i motionen anförs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om förbränning av avfall.
3. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsyn
och vägledning.
4. Riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande
vad gäller att meddela föreskrifter om krav på varors sammansättning,
återanvändbarhet och återvinningsbarhet i enlighet med vad i motionen
anförs.
5. Riksdagen avslår regeringens förslag till retursystem för
dryckesförpackningar av plast och metall i enlighet med vad som anförs i
motionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om slutförvar av kvicksilver.
7. Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omhändertagande av
rivningsavfall.
2002/03:MJ25 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen
avslår propositionens förslag avseende 15 kap. 7 a § miljöbalken.
2. Riksdagen
avslår propositionens förslag till lag om upphävande av vissa lagar
avseende retursystem med pant för dryckesförpackningar.
3. Riksdagen begär
att regeringen återkommer till riksdagen med ett bättre underbyggt lagförslag
om ansvaret för återanvändning och återvinning av förpackningar för
konsumtionsfärdig dryck gjorda av plast och metall.
4. Riksdagen beslutar
att föreskrifter enligt 15 kap. 7 § 3 miljöbalken i fråga om andra varor
än förpackningar endast får meddelas om föreskrifterna föranleds av
förändringar i EG-rätten.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett forskningsprogram som stöder utvecklingen
mot hållbar produktion.
2002/03:MJ26 av Lennart Fremling m.fl.
(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma med en avrapportering rörande det
lokala samrådet mellan producenter och kommuner.
2. Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
hållbarhetskommission.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avfallspolitiken.
4. Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om delmål för
återvinning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bryta upp kommunernas monopol vad gäller
avfallshantering för farligt avfall.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att bestämmelsen i 15 kap. 10 §
miljöbalken bör tas bort.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att införa en differentierad skatt på
förbränning av avfall.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om producentansvaret.
9. Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
kretsloppsförsäkringar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om återvinning av importerade förpackningar.
11. Riksdagen
avslår regeringens förslag om att utöka dagens lagstiftning vad gäller
föreskrifter om krav på varors sammansättning.
12. Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bergförvaring av
kvicksilver.
2002/03:MJ27 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om
att samhällets totala avfallsmängd måste minskas och att resurssnåla
kretslopp skall vara en tydlig målsättning i avfallshanteringen.
2. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om
att giftfria kretslopp tydligt skall forma avfallssystemet och även knyta
miljömålet En giftfri miljö till avfallshanteringen.
3. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att
konsumentens motivation och möjligheter att enkelt kunna sortera sitt
avfall sätts i fokus.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att införa en skatt på förbränning av
osorterat avfall.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att justera målen för vissa förpackningsmaterial
med anledning av den privata införseln av sådana förpackningar i
landet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att sammankoppla mängden matavfall som behandlas
biologiskt med mängden växtnäring som återförs till växtodling.
7. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om
att skattebefria all generering av biogas, oavsett typ av behandling.
8. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om
att en frivillig försäkringslösning införs i producentansvaret.
9. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om
att säkerställa att mellanlagringen av avfall med kvicksilverinnehåll
inte orsakar någon risk för människors hälsa eller miljön, i väntan på
ytterligare teknik.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om slutförvaring av kvicksilver.
Motioner
från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:T466 av Sven Bergström
m.fl. (c):

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att höja skrotningspremien i syfte att stimulera
ökad skrotning av uttjänta bilar.
2002/03:MJ211 av Birgitta Sellén och
Sofia Larsen (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över möjligheten att höja
skrotningspremien på bilar.
2002/03:MJ217 av Carina Hägg (s):
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett
nationellt ansvar för klassificering och karakterisering av förorenade
områden.
2002/03:MJ225 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att producenter av
aluminiumburkar genom producentansvaret bör åläggas att återta deformerade
burkar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ett parallellt returburkssystem bör upprättas för
aluminiumburkar utan svenskt ursprung.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att producentansvaret
även skall gälla återtagande av aluminiumburkar som blivit oräknade på
grund av att returburksautomat saknas.
2002/03:MJ251 av Catharina
Bråkenhielm (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om möjligheterna för kommunerna att återvinna
avfall.
2002/03:MJ270 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
staten bör anta en strategi för att successivt minska den totala mängden
avfall.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett utökat producentansvar.
4. Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulera ökad
återvinning och återanvändning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall redovisa hur
landets biologiska behandlingsmetoder skall byggas ut i tillräcklig
omfattning.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ett nationellt mål bör införas för återvinning av
matavfall från verksamheter som storkök, restauranger och butiker.
2002/03:MJ311
av Mikaela Valtersson (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om insamling av hästskor.
2002/03:MJ315
av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om kretsloppsförsäkringar.
20. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett
gemensamt europeiskt pantsystem för aluminiumburkar.
21. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett
kontroll- och deklarationssystem av träflis.
2002/03:MJ319 av Sven-Erik
Sjöstrand m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av en ambitionshöjning på området Giftfri
miljö för åren efter 2004 och att riksdagen därför begär att regeringen
tar fram en strategi för hur saneringsarbetet skall se ut efter
2004.
2002/03:MJ337 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en gemensam
EU-standard för returförpackningar.
2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl.
(kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att höja skrotningspremien för bilar utan
katalysator.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att införa skrotningspremie för äldre gräsklippare och
utombordsmotorer.
2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
höja skrotningspremien för uttjänta bilar i syfte att motverka problemet
med övergivna skrotbilar i naturen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om förbränning av avfall.
2002/03:MJ432
av Alf Svensson m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att bygga ut sorterande system så
att näringsämnen kan återvända till kretsloppet.
14. Riksdagen begär att
regeringen tillsätter en utredning i syfte att införa hushållsnära insamling
av batterier och annat farligt avfall.
2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand
m.fl. (mp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om utbyggnad av sopförbränningsanläggningar.
Motioner
från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:T563 av Lars Gustafsson
m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att höja skrotningspremien för bilar utan
katalysator.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om att införa skrotningspremie för äldre gräsklippare
och utombordsmotorer.
2003/04:MJ240 av Helene Petersson (s):
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett
gemensamt retur- och pantsystem inom EU.
2003/04:MJ242 av Barbro Feltzing
(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att producenter av aluminiumburkar genom producentansvaret
åläggs att återta deformerade burkar.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett parallellt
returburkssystem upprättas för aluminiumburkar utan svenskt ursprung.
3. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
producentansvaret även skall gälla återtagande av aluminiumburkar som
blivit oräknade på grund av att returburksautomat saknas.
2003/04:MJ400
av Alf Svensson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att bygga ut sorterande system så
att näringsämnen kan återvända till kretsloppet.
2003/04:MJ472 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en hållbarhetskommission
med uppgift att finna de systemfel som motverkar hållbar utveckling.
29. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
bryta upp kommunernas monopol vad gäller hantering av farligt
avfall.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma med en avrapportering rörande det
lokala samrådet mellan producenter och kommuner.
2003/04:MJ474 av Maud
Olofsson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbränning av avfall.
2003/04:Bo253 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en hållbarhetskommission.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag