Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU3

Naturvård

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 76 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 2002 om naturvård. Motionerna
tar upp frågor om bl.a. biologisk mångfald såsom
skydd av skogsmark, våtmarker och den marina miljön,
nationalparker naturreservat och artbevarande. Även
rovdjursfrågor och frågor om den svenska
valfångstpolitiken behandlas, liksom småfågeljakten
och EU. Samtliga motionsyrkanden avstyrks, bl.a. med
hänvisning till regeringens skrivelse 2001/02:173 En
samlad naturvårdspolitik och riksdagens uttalanden i
samband med behandlingen av skrivelsen (bet.
2001/02:MJU24). Utskottet hänvisar även till
tidigare uttalanden i frågorna och till pågående
arbete inom områdena.

I betänkandet finns tio reservationer och två
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bevarande av biologisk mångfald
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ315 yrkande
13.
Reservation 1 (fp)

2. Områdesskydd

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ315 yrkandena
14 och 16 delvis.

3. Inventering av nyckelbiotoper, m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ431 yrkandena
5, 6, 8, 9 och 10.
Reservation 2 (mp)

4. Artdatabanken, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ219
yrkande 1 och 2002/03: MJ431 yrkandena 1 och 3.
Reservation 3 (mp)

5. Utrotningshotade husdjursraser

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ209
yrkande 4 och 2002/03: MJ346.

6. Hundskolan i Sollefteå

Riksdagen avslår motion 2002/03:N342 yrkande 3.

7. Ändring av EG:s fågelskyddsdirektiv,
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ372,
2002/03:MJ387 yrkande 4 och 2002/03:MJ460.

8. Skyddszoner för havsöringsbäckar och
laxåar, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ383 och
MJ467.

9. Restaurering av Emån

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ402,
2002/03: MJ403 och 2002/03:MJ409.

10. Skydd av natur- och kulturlandskap

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ315 yrkande
16 delvis.

11. Reservatsbildning, skötselavtal m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ327,
2002/03:MJ367 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ392
och 2002/03:N269 yrkande 7.
Reservation 4 (m, kd, c)

12. Öppna marker i skärgården

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ367 yrkande
3.

13. Omberg som nationalpark

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ244,
2002/03:MJ254, 2002/03: MJ295 och 2002/03:MJ323.
Reservation 5 (kd, mp)

14. Marina reservat

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ313
yrkandena 7 och 8, 2002/03:MJ315 yrkandena 8 och
16 delvis, 2002/03:MJ431 yrkande 4, 2002/03:MJ432
yrkande 6, 2002/03:MJ489 yrkande 10 och 2002/03:
MJ492 yrkande 4.
Reservation 6 (fp, kd, c, mp)
Reservation 7 (v)

15. Restaureringsplan för kusthaven

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ492 yrkande
1.

16. Fiskerinäringens inflytande vid
områdesskydd

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ493 yrkande
8.

17. Översyn av rovdjurspolitiken

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ357 yrkande
1.

18. Skyddet av rovdjuren

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ315 yrkande
15.
Reservation 8 (fp, mp)

19. Vargstammen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ234
yrkande 2, 2002/03:MJ288 yrkande 1,
2002/03:MJ292 yrkandena 1, 2 och 6,
2002/03:MJ348, 2002/03:MJ387 yrkande 2,
2002/03:MJ399 yrkande 2, 2002/03:MJ412
delvis och 2002/03:MJ451 yrkande 1.

20. En nordisk rovdjurspolitik

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ363 yrkande
1.

21. Övriga rovdjursfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ298,
2002/03:MJ398, 2002/03: MJ399 yrkande 1,
2002/03:MJ412 delvis, 2002/03:MJ449 och 2002/03:
MJ470 yrkande 2.

22. Svensk politik på valfångstområdet

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ343 yrkandena
1 och 3.
Reservation 9 (m, fp, kd, c, mp)

23. Övriga valfångstfrågor

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ343 yrkandena
2, 4 och 5.

24. Vindkraft till havs

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ247 yrkande
2.

25. Spanska skogssnigeln

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ278.

26. Skoterkörning på åkermark

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ378 och
2002/03:MJ452.

27. Strandstädning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ279 och
2002/03:MJ491 yrkande 1.

28. Taggtråd i naturen

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ281.
Reservation 10 (m)

29. Märkning av odlat ädelträ

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ480.

30. Fågeljakten och EU

Riksdagen avslår motion 2002/03:U223.

Stockholm den 18 september 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp),
Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Lennart
Fremling (fp), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s),
Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v),
Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina
Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c),
Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m) och
Christin Nilsson (s).

2003/04

MJU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Våren 2002 behandlade utskottet regeringens
skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik
(bet. 2001/02:MJU24). I skrivelsen formulerade
regeringen sin grundsyn på naturvårdspolitiken.
Förhållandet mellan naturvård och hållbar utveckling
togs upp liksom motiven för regeringens
naturvårdspolitik samt vägledande strategier och
principer. Vidare redogjorde regeringen för sin syn
på relationen mellan de av riksdagen fastlagda
miljökvalitets- och delmålen och
naturvårdspolitiken. I skrivelsen redovisades ett
antal områden som regeringen lyfte fram som viktiga
i det fortsatta naturvårdsarbetet, exempelvis
förstärkt dialog med medborgarna, utvecklat
sektorsansvar, fortsatt genomförande av
områdesskyddet och bevarande av arter. I sitt
betänkande behandlade utskottet därutöver ingående
ett stort antal motioner som tog upp frågor inom
hela det naturvårdspolitiska området.

I sin behandling av nu aktuella motioner hänvisar
utskottet främst till sin behandling av ovan nämnda
skrivelse, till behandlingen av proposition
2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik (bet.
2000/01:MJU9, rskr. 2000/01:174), till sina
uttalanden från våren 2002 och till pågående arbete
på områdena.

Utskottets överväganden

Biologisk mångfald m.m.
Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett flertal
motionsförslag (fp, mp) om områdesskydd.
Utskottet hänvisar till att syftet med
motionerna får anses tillgodosett genom bl.a.
det arbete som pågår med att uppfylla av
riksdagen fastställda miljökvalitetsmål med
tillhörande delmål och regeringens skrivelse
2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik.
Därutöver avstyrker utskottet motioner (s,
fp, kd, v, c, mp) om bevarande av vissa
arter, bl.a. utrotningshotade husdjursraser.
Även här hänvisar utskottet till pågående
arbete vid bl.a. olika myndigheter. Slutligen
avstyrker utskottet tre motioner (s, fp, kd,
v, c) om restaurering av Emån. Syftet med
dessa yrkanden anser utskottet vara
tillgodosett genom utskottets betonande av
Emåns stora betydelse för den biologiska
mångfalden och den vikt som måste tillmätas
en restaurering av vattendraget.

Motionerna

Motion MJ315 (fp) behandlar bl.a. frågan om
bevarande av den biologiska mångfalden. Det är
enligt motionärerna en central uppgift för
miljöpolitiken att öka möjligheten till
naturupplevelser för alla oavsett om man bor i
glesbygd, landsbygd eller tätort (yrkande 13). När
det gäller nyanläggande och restaurering av
våtmarksområden bör framför allt de områden som
skall skyddas enligt den internationella
våtmarkskonventionen och fågeldirektivet komma i
fråga (yrkande 14), och ytterligare åtgärder inom
nätverket Natura 2000 framhålls som nödvändiga
(yrkande 16 delvis).

Motionärerna i motion MJ431 (mp) framhåller
behovet av fortsatta nyckelbiotopsinventeringar. Ett
stort antal nyckelbiotoper i skogslandskapet
återstår att handlägga, och eftersom kunskapen om
vissa udda biotoper har ökat starkt under senare år
har också behovet av individuell rådgivning i fält
till markägare ökat (yrkande 5). Målet för
biotopskydd bör höjas från nuvarande 30 000 hektar
till 50 000 hektar per år, och behovet av vissa
former av skötselåtgärder i vissa biotoptyper
motiverar ökade anslag (yrkande 6). I motionen
begärs en kartläggning av kontinuitetsskogar där
trakthyggesbruk bör undvikas, och ett alternativt
och miljöanpassat skogsbruk bör utföras i dessa
områden. Det är en uppgift för Skogsstyrelsen att
utreda lämpliga skogsbruksmetoder (yrkande 8).
Särskilda resurser bör avsättas för
naturvårdsbesiktning och avverkningsanmälda
skogsområden före avverkning (yrkande 9). Behovet av
kvalificerade inventeringar i Naturvårdsverkets regi
betonas. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att
understödja kvalificerade inventeringar av
utbredning och status av landets arter på land, i
sötvatten och i hav (yrkande 10).
I motion MJ209 (c) betonas vikten av insatser för
samtliga hotade husdjursarter som finns listade av
Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Åtgärderna bör
utformas i samarbete med svensk avel, ideella
avelsföreningar samt WWF (yrkande 4). Enligt motion
MJ219 (kd) bör en översyn göras av de rödlistade
arterna. Motionären ifrågasätter om listan över
hotade arter är relevant, varför det finns behov av
en översyn. Listan har stor betydelse för
inventeringarna av nyckelbiotoper eftersom vissa
arter kan ha blivit mer frekventa än tidigare medan
andra blivit rarare, dvs. mer sällsynta (yrkande 1).
I motion MJ346 (s) begärs en bevarandeplan för
fjällkon.
I motion MJ431 (mp) begärs ytterligare resurser
till Artdatabanken under mandatperioden för att
Svenska artprojektet skall kunna genomföras
planenligt och för att Artdatabanken skall kunna
möta ökade krav på insatser kring åtgärdsprogram och
bevarandestrategier (yrkande 1). Biotopskydd bör
införas för de två högsta kategorierna på rödlistan,
och lagskyddets omfattning och utformning bör
utredas snarast (yrkande 3). Enligt motion N342 (c)
bör genbanken vid Hundskolan i Sollefteå vara kvar
vid skolan (yrkande 3).
I två motioner begärs ändring av EG:s
fågelskyddsdirektiv. Enligt motion MJ372 (s) är
allmän jakt och prickning av ägg den enda lösningen
för att förhindra mellanskarvens utbredning. I
motion MJ460 (s) begärs att regeringen verkar för
att storskarven skall strykas från EU:s lista över
hotade fågelarter.
Enligt motion MJ387 (fp) bör en utredning
tillsättas för att bedöma vilka ytterligare
djurarter som ur djuretisk och mångfaldsaspekt bör
fredas från jakt (yrkande 4).
Enligt motion MJ383 (v) bör miljöbalken ändras så
att beväxta skyddszoner införs för havsöringsbäckar
och laxåar (yrkande 1). Vid fiskdöd som skadar
allmänt intresse bör den som förorsakat fiskdöden
ersätta skadan och utdömda böter bör tillfalla
fiskevården (yrkande 2). I motion MJ467 (s) begärs
förslag till en åtgärdsplan som stärker
havsöringsstammen i de två nordligaste länen.
Emån är föremål för tre motioner. I motion
MJ402 (v, c, kd, fp) efterlyses åtgärder för att
säkra fri fiskvandring i Emån från mynningen upp
till Ädelfors (yrkande 1). Problemet vid det
nedersta kraftverket i Emsfors, som utgör ett
allvarligt hinder för vandringsfisken, måste lösas
(yrkande 2) och utvandringen av fisk till Östersjön
säkras (yrkande 3). Enligt motion MJ403 (v) bör
framtida grävningar och vallar vid Emån stoppas. I
motion MJ409 (s) betonas att ytterligare åtgärder i
Emån är nödvändiga.

Utskottets ställningstagande

I samband med riksdagens behandling av regeringens
skrivelse En samlad naturvårdspolitik våren 2002
(skr. 2001/02:173, bet. 2001/02:MJU24, rskr.
2001/02:316) anförde utskottet att
naturvårdspolitiken baseras på de fem grundläggande
värdena: människors hälsa, den biologiska mångfalden
och naturmiljön, kulturmiljön och de
kulturhistoriska värdena, ekosystemens långsiktiga
produktionsförmåga samt god hushållning med
naturresurser. Dessa värden har även utgjort
utgångspunkt för utformningen av de av riksdagen
antagna miljökvalitetsmålen, inklusive de beslutade
delmålen i propositionen Svenska miljömål - delmål
och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Samtliga
miljökvalitetsmål har åtminstone indirekta samband
med naturvården i och med att de rör miljökvaliteter
eller uttrycker ett önskvärt miljötillstånd som har
betydelse för biosfären: för ekosystem, för växter
och för djur m.m. Regeringen redogör i skrivelsen på
ett tydligt sätt för sambandet mellan
miljökvalitetsmålen och relevanta delmål å ena sidan
och naturvårdspolitiken å den andra. Som regeringen
påpekar har vissa av miljökvalitetsmålen med
tillhörande delmål särskilt stor relevans för
naturvården. Dessa är Levande sjöar och vattendrag,
Hav i balans samt levande kust och skärgård,
Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt
odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö samt God
bebyggd miljö. De nu nämnda miljökvalitetsmålen har
antagits av riksdagen i bred enighet. Vid sin
behandling av skrivelsen delade utskottet
regeringens uppfattning att det inte förelåg någon
anledning att i detta sammanhang ytterligare
utveckla målen. I skrivelsen belystes framför allt
de olika vägar som finns för att nå de
miljökvalitets- och delmål som berör naturvården. De
huvudpunkter liksom åtgärder som aviserades i
skrivelsen utgår alltså från de miljökvalitetsmål
och delmål som redan har slagits fast av riksdagen.
I många fall refereras i skrivelsen till ett
specifikt mål som slutsatsen eller åtgärden är
kopplad till. Särskilt viktiga är de verktyg,
arbetssätt, processer och den kunskapsuppbyggnad
m.m. som enligt regeringen måste komma till stånd
för att fastlagda miljökvalitetsmål och delmål som
rör naturvård skall nås. Liksom våren 2002
förutsätter utskottet att regeringens fortsatta
arbete möjliggör ett genomförande av de program och
åtgärder som aviseras i skrivelsen och att den
inriktning av politiken som där kommer till uttryck
drivs med kraft.

När det gäller frågor om kommunal naturvård och
tätortsnära natur gjorde regeringen i skrivelsen
bedömningen att kommunernas naturvårdsinsatser bör
stimuleras och stärkas såväl kort- som långsiktigt.
Regeringen aviserade därför en satsning på kommunal
naturvård genom ett särskilt program. Programmet
kommer att ge kommuner - inklusive lokala aktörer
inom varje kommun - möjlighet att söka
delfinansiering för olika lokala naturvårdsprojekt.
Den befintliga möjligheten för kommuner och
landstingskommunala stiftelser att få statsbidrag
för förvärv och säkerställande av mark för
naturvårdsändamål bör enligt regeringen lyftas in i
denna programsatsning och utnyttjas bättre.
Regeringen anförde också att den tätortsnära
naturens ställning i förhållande till annan mark-
och vattenanvändning bör stärkas. Detta gäller
större städer i allmänhet och de tre
storstadsregionerna i synnerhet. Utskottet delar
denna uppfattning. I syfte att stärka
bevarandearbetet på kommunal nivå anför regeringen i
budgetpropositionen för år 2003, utgiftsområde 20,
att man ännu mer bör fokusera på att stimulera
kommuner och stiftelser att utnyttja möjligheten
till statsbidrag för att delfinansiera
säkerställande och skötsel av mark för
naturvårdsändamål. Regeringen uttalade även sin
avsikt att under år 2003 återkomma till riksdagen om
en särskild programsatsning för kommunal naturvård
som föreslås starta år 2004 (prop. 2002/03:1, bet.
2002/03:MJU1, rskr. 2002/03:82). Slutligen vill
utskottet hänvisa till det uppdrag Naturvårdsverket
har fått av regeringen att ta fram förslag till ett
sextonde miljökvalitetsmål samt preciserade delmål.
Förslaget är avsett att komplettera dagens
miljökvalitetsmål och bidra till en tydligare
målstruktur för att på så sätt stärka arbetet med
biologisk mångfald. Med det anförda finner utskottet
syftet med motion MJ315 (fp) yrkande 13
tillgodosett. Motionen i denna del bör inte
föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.
I skrivelsen anförde regeringen vidare att
naturvården sedan decennier har fokuserat på
landmiljöer medan insatser i vattenmiljöer generellt
sett har varit eftersatta. Som regeringen påpekade
utgör våtmarkerna emellertid ett positivt undantag
där den nationella våtmarksinventeringen och
sumpskogsinventeringen har medfört att det finns ett
bra kunskapsunderlag. Detta har resulterat i en
nationell bevarandeplan, Myrskyddsplan för Sverige,
och har även utgjort underlag för ett skärpt
regelverk beträffande markavvattning och tillämpning
av ärenden som rör våtmarker. I sitt betänkande till
skrivelsen (bet. 2001/02:MJU24) erinrade utskottet
härutöver om de av riksdagen fastställda fem
delmålen för miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker
(prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.
2001/02:36). I enlighet härmed skall en nationell
strategi för skydd och skötsel av våtmarker och
sumpskogar tas fram senast till år 2005, och
samtliga våtmarksområden i Myrskyddsplanen skall ha
ett långsiktigt skydd senast år 2010. Vidare skall
senast år 2004 inga skogsbilvägar byggas över
våtmarker med höga natur- eller kulturvärden eller
så att dessa våtmarker påverkas negativt på annat
sätt, och i odlingslandskapet skall minst 12 000 ha
våtmarker och småvatten anläggas eller återställas
fram till år 2010. Slutligen skall olika
åtgärdsprogram senast till år 2005 ha upprättats och
inletts för de hotade arter som har behov av riktade
åtgärder. Med de förslag till delmål som fastställts
ansåg utskottet förutsättningarna goda för att
miljökvalitetsmålet skall kunna nås inom en
generation. Utskottet ansåg även att Myrskyddsplanen
bör kompletteras med ett större urval sumpskogar och
resultatet av våtmarksinventeringen i Norrbottens
län. För att miljökvalitetsmålet skall nås
förutsätts medverkan från jord- och skogsbruket men
även andra sektorer måste visa den hänsyn som krävs.
Syftet är, såsom det framhålls i propositionen
Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier
(prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.
2001/092:36), att miljökvalitetsmålet Myllrande
våtmarker i ett generationsperspektiv bör innebära
bl.a. att det i hela landet finns våtmarker av
varierande slag, med bevarad biologisk mångfald och
bevarade kulturhistoriska värden, att hotade arter
har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom
sina naturliga utbredningsområden så att långsiktigt
livskraftiga populationer säkras samt att våtmarker
skyddas så långt möjligt mot dränering, torvtäkter,
vägbyggen och annan exploatering.
Utskottet vill även hänvisa till
budgetpropositionen för år 2003, utgiftsområde 23,
där regeringen anför att under året har 4 800 hektar
skyddats inom objekt upptagna i Myrskyddsplanen,
vilket innebär att ca 245 000 hektar av de
392 000 hektar som tagits upp i Myrskyddsplanen
hittills har fått skydd (prop. 2002/03:1, bet.
2002/03:MJU1, rskr. 2002/03:82). Reservatsbildningen
har fortsatt, och därutöver har ett stort antal små
och i några fall medelstora våtmarker skyddats. 21
nya områden har anmälts till Ramsarlistan, vilket
innebär att Sverige totalt har anmält 51 områden med
en sammanlagd yta om 5 152 kvadratkilometer. Flera
våtmarksområden har föreslagits till det europeiska
nätverket Natura 2000. Under perioden 2000-2006
skall inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet
6 000 hektar våtmarker återskapas och restaureras,
och inom ramen för de lokala investeringsprogrammen
har under år 2001 ytterligare 36 vattenvårdande
åtgärder beviljats bidrag om sammanlagt 20 miljoner
kronor. Detta innebär att sammantaget under perioden
1998-2002 har bidrag om 225 miljoner kronor
beviljats till 137 åtgärder som avser naturvårdande
insatser samt insatser för att bevara och förstärka
biologisk mångfald i sjöar, hav, vattendrag och
våtmarker. Uppgifterna avser både restaurering och
nybildande av våtmarker. Stödet under år 2001 väntas
medföra en total investering om ca 50 miljoner
kronor, och under programmet som helhet väntas ca
400 miljoner kronor investeras i våtmarker m.m. Det
kan tilläggas att under de senaste åren har även
flera fågelsjöar restaurerats och ca 100 grodvatten
och en mängd viltvatten anlagts.
Utskottet har inhämtat att regeringen nyligen har
föreslagit ytterligare 54 områden till Natura 2000.
Förslaget har lämnats till kommissionen och i
enlighet med art- och habitatdirektivet. Samtidigt
har ytterligare 11 områden anmälts enligt
fågeldirektivet. Härmed har Sverige föreslagit
sammanlagt 3 474 områden enligt art- och
habitatdirektivet och anmält 447 områden enligt
fågeldirektivet.
I skrivelsen En samlad naturvårdspolitik våren
2002 (skr. 2001/02:173, bet. 2001/02:MJU24, rskr.
2001/02:316) underströk regeringen vikten av lokala
dialoger och att naturvården på ett tidigt stadium
förankras bättre hos alla berörda aktörer inklusive
brukare. Arbetsformerna vid genomförande av
områdesskydd måste enligt regeringen utvecklas, och
processen bör präglas av öppenhet, lokal dialog och
deltagande. Informationsutbyte bör ske mycket tidigt
och kontinuerligt genom hela processen, och ett
utåtriktat arbetssätt bör eftersträvas vid
genomförandet. Enligt regeringen är det viktigt att
undvika att naturvården, inklusive områdesskydd,
upplevs som olika former av hinder och förbud. I
detta sammanhang lyfte regeringen fram det
utvecklingsarbete som Skogsstyrelsen bedriver i
samarbete med Naturvårdsverket och berörda
länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser beträffande
s.k. landskogsekologiska kärnområden. Samtliga typer
av områdesskydd kombineras här med ett aktivt
brukande av övrig skogsmark och med en grön
skogsbruksplan som grund. Arbetet sker i samarbete
mellan några tiotal fastigheter och med stor
öppenhet. Vad som skall bevaras bör alltid vara
tydligt formulerat och kommunicerat. Delaktighet och
samsyn kring målen för bevarandet är enligt
utskottets mening en avgörande förutsättning för den
långsiktiga framgången med områdesskyddet, och
förslag till reservatsbeslut med tillhörande
skötselplaner bör utvecklas i nära samråd med
berörda intressenter. Regeringen redogör i
skrivelsen också för det arbete med naturvårdsavtal
som skogsvårdsorganisationen har utfört sedan början
av 1990-talet. I strävan att nå miljömålet kan
avtalen enligt utskottet ses som ett nytt arbetssätt
och som ett komplement till främst naturreservat,
biotopskyddsområden och generell naturhänsyn vid
alla skogsbruksåtgärder. Begreppet naturvårdsavtal
avser sådana avtal som träffas mellan staten genom
skogsvårdsstyrelsen och skogsägaren i syfte att
bevara och utveckla ett områdes naturvärden.
Naturvårdsavtalen grundar sig inte på några
speciella författningsbestämmelser utan är avtal som
ingås mellan två i princip likställda parter.
Avtalet, som kan träffas med både fysiska och
juridiska personer, tecknas för viss tid, mestadels
50 år, och skogsägaren får en ersättning som delvis
täcker värdet av vad denne avstår. Avtal kan träffas
med både fysiska och juridiska personer. Utskottet
instämde därmed i regeringens överväganden om att
arbetsformerna vid genomförande av områdesskydd bör
utvecklas i riktning mot öppenhet och dialog samt
god information tidigt i processen. Utskottet, vars
ställningstagande kvarstår, anser det vara av stor
vikt att samverkan mellan människor som lever i
eller nära områden som avses skyddas, liksom med
andra intressenter, utvecklas.
Som regeringen anför i budgetpropositionen för år
2003, utgiftsområde 20, innebär ökande areal skyddad
mark också ökat behov av insatser för vård och
förvaltning av de redan skyddade markerna. Det är
enligt utskottets mening angeläget att staten har en
effektiv skötsel och förvaltning av nationalparker
och statliga naturreservat, och de skyddade områdena
måste förvaltas på ett sådant sätt att värdena
består eller förbättras och att information om
områdena finns tillgänglig för besökare.
I skrivelsen påpekar regeringen att förvaltning
och skötsel av skyddade områden innebär särskilda
möjligheter att engagera lokala aktörer att mot
ersättning delta i den direkta praktiska skötseln.
Det kan röra sig om att, med beaktande av gällande
regler för upphandling, direktupphandla
skötseltjänster från brukare på berörda fastigheter,
att arvodera eller anställa personer med lokal
förankring för löpande uppdrag eller att anlita
lokala entreprenörer. En annan variant kan enligt
regeringen vara att upplåta intäktsbringande
verksamhet genom avtal, t.ex. turistverksamhet,
guidning, viss försäljning och kaféverksamhet. Ett
annat sätt kan vara att så långt möjligt välja
lokala leverantörer av varor och tjänster,
exempelvis när det gäller aktiviteter inom
naturturismen. Redan i dag används i varierande
utsträckning uppdragsavtal med lokala brukare om att
utföra aktiva skötselåtgärder i olika reservat. Som
regeringen anför får de framtida behoven i skyddade
områden, inklusive Natura 2000-områdena, visa om det
finns anledning att utveckla och tillämpa även andra
avtalsformer i syfte att på ett kostnadseffektivt
sätt nå bevarandesyftena. Sammanfattningsvis innebär
det ovan anförda att syftet med motion MJ315 (fp)
yrkandena 14 och 16 (delvis) får anses tillgodosett
utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark som det
fastställdes av riksdagen hösten 2001 (prop.
2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36)
innebär att ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd
skogsmark skall undantas från skogsproduktion till
år 2010 jämfört med år 1998. Hittills har ca 13 % av
de 320 000 hektar som bör avsättas som naturreservat
säkerställts. I budgetpropositionen för år 2003,
utgiftsområde 20, gjorde regeringen emellertid
bedömningen att det finns risk för att målet inte
kommer att nås om inte takten i
säkerställandearbetet ökar. För att nå målet behöver
enligt regeringen den årliga avsättningen till
naturreservat nästan tredubblas jämfört med de tre
senaste åren. De ökade resurserna för skydd av
värdefulla naturmiljöer och biologisk mångfald bör
enligt regeringen emellertid ge förutsättningar för
ökad takt i säkerställandearbetet. Regeringen ansåg
att, eftersom statens eget skogsinnehav har ökat
avsevärt under det gångna året, det nu finns bättre
möjligheter att underlätta markägarnas efterfrågan
på bytesmark. Av budgetpropositionen framgår vidare
att Naturvårdsverket och Sveaskog AB utvecklar
rutiner och former för att i ökad utsträckning kunna
erbjuda markägare bytesmark vid reservatsbildning,
och verket genomför även naturvärdesbedömning av all
statlig skogsmark samt bedömer vilka områden som bör
ges formellt skydd. I samverkan med länsstyrelserna
och skogsvårdsorganisationen arbetar
Naturvårdsverket med att identifiera urskogsartade
skogar och utveckla förslag till hur dessa
långsiktigt skall skyddas. Som anfördes i
budgetpropositionen kommer artinriktade
åtgärdsprogram för hotade arter även framöver att
vara ett värdefullt komplement till skydd och vård
av värdefulla naturområden för bevarande av
biologisk mångfald (prop. 2002/03:1, bet.
2002/03:MJU1, rskr. 2002/03:82). Det kan noteras att
Naturvårdsverket i samverkan med Artdatabanken
arbetar för att till år 2004 upprätta och inleda
åtgärdsprogram för hotade arter som är i behov av
riktade åtgärder. Med det anförda och med hänvisning
till vad utskottet i tillämpliga delar anfört ovan
finner utskottet syftet med motion MJ431 (mp)
yrkandena 5 och 6 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionen i dessa delar bör inte medföra någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller frågan om kontinuitetsskogar vill
utskottet hänvisa till Skogsstyrelsens rapport
SUS 2001, där Skogsstyrelsen lyfte fram
kontinuitetsskogar som prioriterade projekt.
Begreppet kontinuitetsskogar är emellertid inte
definierat, och för närvarande finns inget relevant
underlag för en sådan definition. Utskottet har
inhämtat att, i syfte att som ett första steg göra
en kartläggning av skogarna i fråga, Skogsstyrelsen
har inlett ett samarbete med Riksskogstaxeringen för
att gå vidare med en förstudie under år 2003.
Uppgiften att överväga lämpliga skogsbruksmetoder
ingår i nästa stadium av projektet. Med det anförda
finner utskottet syftet med motion MJ431 (mp)
yrkande 8 i väsentliga delar tillgodosett utan någon
ytterligare riksdagens åtgärd.
I Skogsstyrelsens rapport betonas särskilt frågan
om avverkningsbesiktning. Tanken är att
skogsvårdsstyrelsernas personal bör få mera tid att
arbeta konkret i fält med att följa upp
avverkningsanmälningarna före avverkning. Detta
gäller särskilt kända nyckelbiotoper och
hänsynsarealer inom objektet, men även
produktionsaspekter. I rapporten framgår att
resurserna i dagsläget är en begränsande faktor, och
endast ca 20 % av anmälningarna, som uppgår till ca
50 000 per år, besöks före avverkning. I sin
fördjupade anslagsframställning för perioden 2004-06
framhåller Skogsstyrelsen att en förstärkning av
myndighetsanslaget ökar möjligheterna till
rådgivning och information till skogsägarna i
samband med avverkningsbesiktningen för
naturvårdande insatser. Med hänvisning härtill får
syftet även med motion MJ431 (mp) yrkande 9 i
väsentliga delar anses tillgodosett utan någon
ytterligare åtgärd.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket under
år 2003 har gjort en genomgång av all statlig
skogsmark. Genomgången ligger till grund för verkets
nyligen inledda arbete med en översyn av
nationalparksplanen. Med det anförda avstyrker
utskottet motion MJ431 (mp) yrkande 10.
Som utskottet anförde våren 2002 (bet.
2001/02:MJU24) innebär åtagandet enligt konventionen
om biologisk mångfald att de insamlade
kulturväxterna måste bevaras långsiktigt och på ett
tillfredsställandet sätt. Utskottet redogjorde då
för regeringens uppdrag till Jordbruksverket och
Centrum för biologisk mångfald att genomföra ett
nationellt program för bevarande av växtgenetiska
resurser i Sverige, där kulturväxter utgör den
viktigaste delen. Förhoppningen är att detta program
skall svara för att alla värdefulla kulturväxter
bevaras långsiktigt och på ett lämpligt sätt. Vidare
har regeringen givit Centrum för biologisk mångfald
i uppdrag att utveckla och analysera Sveriges
efterlevnad av konventionen om biologisk mångfald
och framhålla eventuella problem i det svenska
genomförandearbetet av konventionen. Centrum för
biologisk mångfald skall därutöver belysa frågan om
immaterialrättsligt skydd av traditionell kunskap
samt hur biologisk mångfald hanteras i
miljökonsekvensbeskrivningar för bl.a. nya vägar
eller vägplaner och kommunala översiktsplaner.
Uppdragen förväntas redovisas under hösten 2003. Med
hänvisning härtill avstyrks motion MJ431 (mp)
yrkandena 1 och 3 i den mån motionsyrkandena inte
kan anses tillgodosedda.
I likhet med många andra länder upprättar Sverige
rödlistor över hotade eller sällsynta växt- och
djurarter. I de svenska rödlistorna grupperas
arterna sedan år 2000 i enlighet med internationella
kriterier i ett system med sex kategorier för olika
grad av sällsynthet och risk för utdöende. Arter som
bedöms uppfylla kriterierna för någon av
kategorierna kallas rödlistade arter. Kategorierna
är kunskapsbrist, missgynnad, sårbar, starkt hotad,
akut hotad och försvunnen. Listorna uppdateras
kontinuerligt när ny kunskap om en arts förekomst
och utbredning föreligger. Med anledning av motion
MJ219 (kd) vill utskottet framhålla att det i
kategorin missgynnad kan vara fråga om en art som är
hänsynskrävande endast lokalt. Enligt vad utskottet
erfarit kan det vara olämpligt att i ett sådant fall
freda arten, eftersom en sådan åtgärd omfattar hela
nationen och eventuellt ännu större regioner.
Naturvårdsverket följer de rödlistade djurarter som
är jaktbara och föreslår vid behov regeringen att
reglera jakttiderna i jaktförordningen (1987:905).
Med det anförda finner utskottet syftet med
motionens yrkande 1 tillgodosett. Motionen i denna
del bör inte medföra någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
Enligt utskottet är det väsentligt att den
genetiska variation som representeras av vår
lantraser bevaras för framtiden. Stöd till hotade
lokala husdjursraser utbetalas av Jordbruksverket
inom ramen för miljö- och landsbygdprogrammet och
förutsätter en avelsplan för rasen. Den skall vidare
vara registrerad i genbank eller ingå i respektive
rasförenings officiella härstamningskontroll. Stöd
kan utgå även inom ramen för Kompetensutveckling för
lantbrukare, KULM. Verket arbetar också med
övergripande nationella avelsfrågor som inte är
kopplade till miljöstödet och har utarbetat ett
nationellt program för förvaltning av
husdjursgenetiska resurser, inklusive hotade arter.
Arbetet pågår i kontinuerligt samarbete med olika
avels- och rasföreningar. På regeringens uppdrag har
verket även utarbetat en landsrapport till FAO om
husdjursgenetiska resurser. Med det anförda föreslår
utskottet att motion MJ209 (c) yrkande 4 lämnas utan
åtgärd från riksdagens sida.
Med anledning av motion MJ346 (s) om en
bevarandeplan för fjällkon vill utskottet erinra om
den bevarandeplan med avelsplan som har upprättas
för den rena fjällrasen. Som utskottet anfört ovan
är en avelsplan en förutsättning för stöd för
utrotningshotade raser. För rasen svensk kullig
boskap (SKB) finns däremot inte någon bevarandeplan
eftersom rasen av Jordbruksverket inte anses
utrotningshotad, en uppfattning som har fått stöd av
EU. Med det anförda föreslår utskottet att motionen
lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet har inhämtat att Hundskolan i Sollefteå
var ett aktiebolag som ägdes av en stiftelse med
anknytning till Synskadades Riksförbund. Skolan var
således ett privaträttsligt subjekt på vilket
aktiebolagslagen (1975:1385) är tillämplig.
Hundskolan försattes i konkurs sommaren 2002.
Utskottet har vidare inhämtat att Försvarsmakten den
20 februari 2003 fick i uppdrag att lokalisera den
avelsverksamhet som svarar mot försvarets behov av
tjänstehundar till Sollefteå, och verksamheten skall
byggas upp under år 2003. Det anförda innebär att
motion N342 (c) yrkande 3 avstyrks.
I skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr.
2001/02:173, bet. 2001/02:MJU24, rskr. 2001/02:316)
redovisade regeringen sin uppfattning att Sverige
bör verka för möjligheten att på ett enklare och
snabbare sätt kunna ändra i EG:s naturvårdsdirektivs
bilagor. I dessa bilagor anges de arter och
naturtyper för vilka medlemsländerna har särskilda
skyldigheter att vidta bevarandeåtgärder. Förståelse
för de gemensamma reglerna är en grundförutsättning
för att en gemensam naturvårdspolitik skall
respekteras inom varje medlemsland. Gemensamma
regler innebär dock alltid kompromisser eftersom
förhållandena och behoven är olika inom olika delar
av EU. Som regeringen påpekar förändras
förhållandena även i naturen, vilket innebär behov
av omprioritering, t.ex. när det gäller
bevarandeinsatser för olika arter. Arter kan minska
eller öka i antal och utbredning relativt snabbt -
skarven är här ett exempel - och det kan medföra
behov av att såväl flytta arter mellan olika bilagor
som att lägga till eller ta bort arter från
bilagorna; allt i syfte att göra rätt prioriteringar
utifrån ett EU-perspektiv. Detta är viktigt och
motiverat för att inom landet få acceptans för de
krav och regleringar som den gemensamma
naturvårdspolitiken ibland medför. I likhet med
regeringen anser utskottet att det därför måste bli
lättare att modifiera de olika bilagorna till fågel-
respektive art- och habitatdirektivet. Som utskottet
framhöll våren 2002 och våren 2003 (bet.
2002/03:MJU9) bör det vara mindre komplicerat att
ändra innehållet i bilagorna än att ändra artiklarna
i direktivens huvudtext. Detta innebär att problem
av det slag som tas upp i motionerna MJ372 (s) och
MJ460 (s) härigenom kan hanteras på ett enklare och
effektivare sätt. Syftet med motionerna får därmed
anses tillgodosett utan något särskilt riksdagens
uttalande i frågan.
Som utskottet anfört ovan följer Naturvårdsverket
de arter, även rödlistade, som är jaktbara och
föreslår vid behov regeringen att reglera
jakttiderna i jaktförordningen (1987:905). Med det
anförda avstyrks motion MJ387 (fp) yrkande 4.
Enligt 7 kap. 12 § miljöbalken (MB) får
länsstyrelsen eller kommunen, om det behövs särskilt
skydd för en djur- eller växtart inom ett visst
område, meddela föreskrifter som inskränker rätten
till jakt eller fiske eller allmänhetens eller
markägarens rätt att uppehålla sig inom området. Den
straffrättsliga regleringen i MB är föremål för
Miljöbalkskommitténs uppmärksamhet. Slutbetänkandet
skall redovisas senast den 30 juni 2005 (dir.
1999:109, 2003:61 m.fl.). I avvaktan på
Miljöbalkskommitténs förslag föreslår utskottet att
motion MJ383 (v) yrkandena 1 och 2 lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.
Miljömålen för såväl söt- som saltvatten
förutsätter att alla bestånd av öring bevaras och
sköts på ett uthålligt sätt. Inom ramen för detta
arbete har, enligt vad utskottet inhämtat,
Fiskeriverket och berörda länsstyrelser nu
intensifierat sitt arbete med öring i Norrbotten och
Västerbotten. Utskottet har vidare inhämtat att
miljöförbättringar sedan flera år tillbaka har
vidtagits i rinnande vatten, och berörda myndigheter
planerar nu åtgärder i kustområdena både för att
informera om problemen och hur fisket bör bedrivas
och för att praktiskt restaurera de havsvandrande
bestånden i länens vattendrag. Utskottet vill även
hänvisa till Havsmiljökommissionen, som tillsattes
av regeringen i juli 2002, som i sitt slutbetänkande
har belyst effekterna av gifter i Östersjöområdet på
såväl öring som andra arter. Uppdraget redovisades
till regeringen den 24 juni 2003 (SOU 2003:72).
Härutöver har utskottet inhämtat att Fiskeriverket
arbetar med en översyn av behovet av begränsningar i
fisket utmed kusten just för att minska bifångsterna
av havsöring. I sammanhanget vill utskottet erinra
om att regeringen i propositionen Hållbart fiske och
jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr.
1997/98:116) redovisade en ökad satsning på en
förbättrad fiskevård. Anslaget för fiskevård
disponeras av Fiskeriverket och används bl.a. för
bildande av fiskevårdsområden, fisketillsyn,
främjande av den biologiska mångfalden och
biotopvård, insatser för bevarandet av hotade arter
och utsättning av fisk. Härutöver kan tilläggas att
allmän fiskevård för närvarande delvis finansieras
av anslaget för fiskevård men också av
vattenavgiftsmedel i enlighet med vattendomar.
Anslaget används till fiskevård, främst i allmänna
och enskilda vatten med fritt handredskapsfiske, i
kustområden och i sjöarna Vänern, Vättern,
Hjälmaren, Mälaren samt Storsjön i Jämtland. I
budgetpropositionen för år 2003, utgiftsområde 23,
konstaterar regeringen att det finns ett fortsatt
behov av insatser inom fiskevårdens område. Mot
bakgrund av det svenska miljömålsarbetet är
regeringens bedömning att en förstärkning av
anslaget krävs. Slutligen vill utskottet erinra om
den proposition om vissa fiskefrågor som är aviserad
till hösten 2003. Med denna redovisning finner
utskottet syftet med motion MJ467 (s) tillgodosett
utan någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Som utskottet anförde våren 2003 (bet.
2001/02:MJU24) utgör Emån med hänsyn till
påverkansgrad och biologisk mångfald ett av landets
värdefullaste vattendrag. Trots många mindre
kraftverk finns fortfarande betydande forssträckor,
och Emån jämte Helgeån är artrikast i landet vad
gäller fisk med arter som lax, mal och asp. Dessutom
finns där utter och flera hotade fågel- och
växtarter. Emåns nedre huvudfåra utgör ett Natura
2000-område och stora delar av vattendraget är av
riksintresse ur natur- och kulturskyddssynpunkt.
Fiskeriverket och Naturvårdsverket har tillsammans
med länsstyrelser, kommuner och andra organisationer
aktivt bidragit till att göra Emån till ett
pilotprojekt med anledning av genomförandet av
ramdirektivet för vatten (2000/60/EG), och
regeringen har satsat mer än 100 miljoner kronor på
restaurering av tidigare PCB-utsläpp och av
tungmetalldepositioner vid Jungnerholmarna. Som
utskottet anförde våren 2002 får det anses vara en
angelägen uppgift att i möjligaste mån och efter
lagenlig prövning säkra en så naturlig vandringsväg
som möjligt för såväl fisk som andra organismer från
mynningen och upp till nedersta naturliga
vandringshinder. I detta arbete är det också viktigt
att beakta de eventuella reproduktionsproblem som
förekommer i ån och att i möjligaste mån utreda
orsakerna. Utskottet har härefter inhämtat att
Länsstyrelsen i Kalmar län för år 2002 erhöll medel
för att utföra en miljökonsekvensbeskrivning. För år
2003 anvisades emellertid inte några medel, varför
arbetet fick avbrytas. Medel saknas även för
pågående förrättningar, men länsstyrelsen planerar
trots detta att genomföra vissa åtgärder såsom
legalisering av redan byggda vallar. Mot denna
bakgrund förutsätter utskottet, som återigen vill
framhålla Emåns stora betydelse för den biologiska
mångfalden och den vikt som måste tillmätas en
restaurering av vattendraget, att frågan snarast
möjligt får sin långsiktiga och tillfredsställande
lösning. Med hänvisning härtill föreslår utskottet
att motionerna MJ402 (v, c, kd, fp) yrkandena 1-3,
MJ403 (v) och MJ409 (s) lämnas utan vidare åtgärd.

Nationalparker, naturreservat m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motioner (fp, kd, c)
om utökat områdesskydd, reservatsbildning på
statligt ägd mark, lokalt förankrade
skötselplaner och konsekvensutredningar vid
bildande av naturreservat. Vidare avstyrks en
motion (c) om en utredning av
naturvårdsintressen och brukanderätt för
skogsägare samt en motion (m) om miljömålets
effekter på miljö och produktion. I samtliga
fall hänvisar utskottet till regeringens
skrivelse 2001/02:173 En samlad
naturvårdspolitik och till det arbete som i
övrigt pågår på området. Med hänvisning till
Naturvårdsverkets arbete med en ny
nationalparksplan avstyrker utskottet fyra
motioner (s, fp, kd, mp) om att Omberg bör
bli nationalpark.

Motionerna

Enligt motion MJ315 (fp) behövs fler nationalparker
och natur- och kulturreservat för att skydda
exklusiva natur- och kulturlandskap (yrkande 16
delvis).

Reservatsbildning bör enligt motion MJ327 (kd)
till största delen ske på samhällets marker. I
övriga fall bör så långt möjligt frivilliga
skötselavtal med 5-10 års avtalstid upprättas, och
markägaren bör ha inflytande på utformningen av
naturvården. Även i motion MJ367 (c) tas frågan upp
om behovet av lokalt förankrade skötselplaner i
samband med kommande reservatsbildningar.
Långsiktigt hållbara lösningar bör utformas i
samarbete med tänkta brukare (yrkande 1). När det
gäller konsekvensutredningar vid bildandet av
naturreservat bör en utvärdering göras av nuvarande
skyddsplaner för att skapa bästa möjliga
förutsättningar för kommande reservatsbildningar
(yrkande 2). Behovet av ansvar, resurser och aktiva
planer för att hålla skärgårdens marker öppna
påtalas (yrkande 3).
I motion MJ392 (c) begärs en utredning om
naturvårdsintressen och brukanderätt för skogsägare.
Syftet bör vara att mot bakgrund av ny kunskap ange
riktlinjer för hur konflikten mellan
bevarandeintresset och det berättigade intresset hos
skogsägare att kunna bruka sin skog skall kunna
lösas. Enligt motion N269 (m) bör en granskning
göras av erfarenheterna vid avgränsning och
genomförande av skogsreservat. Staten måste enligt
motionärerna skaffa sig en bättre bild av vilken
effekt insatser avseende miljömålet kan få i
praktiken på miljön och produktionen (yrkande 7).
I fyra motioner, MJ244 (kd), MJ254 (s), MJ295 (fp)
och MJ323 (mp), anförs att Omberg bör skyddas och
förvaltas som nationalpark.

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr.
2001/02:173) redogjorde regeringen för sin grundsyn
på naturvårdspolitiken. Naturvården skall omfatta
hela landskapet. Endast områdesskydd kommer inte att
räcka för att miljökvalitetsmålen som rör naturvård
skall kunna uppnås. För att målen om exempelvis
Levande sjöar och vattendrag, Hav i balans samt
levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker,
Levande skogar samt Storslagen fjällmiljö skall
kunna uppnås krävs en lång rad andra åtgärder och
insatser. Detta framgår också av delmålen till de
olika miljökvalitetsmålen som riksdagen har
fastställt. Även om reservaten hittills fyller en
viktig roll för bevarande av naturtyper och arter
innefattar de enligt regeringen inte, med några få
undantag, den mer långsiktiga, storskaliga dynamiken
på landskapsnivå, eftersom de i regel är för små.
Reservaten bör anpassas för att fungera i den
landskapsdynamik de är en del av och bör i allt
högre grad betraktas som dynamiska refuger och delar
av ett större geografiskt sammanhang; ett landskap.
Reservat och övrigt områdesskydd bör också ses som
delar i ett system av skyddade områden där regional
fördelning och representation m.m. vägs in. Reservat
är öppna system som i hög grad påverkas av
markanvändningen i det omgivande landskapet och
vattenmiljön och utnyttjandet av naturresurser,
t.ex. skogsbruk respektive fiske i hav och
sötvatten, och av storskaliga störningar som sällan
stannar vid reservatsgränsen. Enligt regeringen
innebär detta inte att områdesskydd inte har en
fortsatt viktig roll att spela inom naturvården.
Tvärtom medför de av riksdagen fastlagda delmålen,
kopplade till olika miljökvalitetsmål, en fortsatt
stark satsning på bevarande av särskilt värdefulla
områden. Ett stort antal delmål handlar mer eller
mindre direkt om områdesskydd för de mest värdefulla
områdena. Som exempel nämns i skrivelsen
åtgärdsprogram för särskilt värdefulla natur- och
kulturmiljöer som behöver ett långsiktigt skydd
under miljökvalitetsmålet Levande sjöar och
vattendrag och delmålet om att undanta ytterligare
900 000 hektar skogsmark från skogsproduktion under
miljökvalitetsmålet Levande skogar. Till detta kan
läggas delmål 1 under Ett rikt odlingslandskap som
handlar om bevarande och skötsel av samtliga ängs-
och betesmarker.

Vid sin behandling av skrivelsen våren 2002 anslöt
sig utskottet till denna grundsyn (2001/02:MJU24).
Utskottet delade regeringens uppfattning att olika
former av områdesskydd är ett viktigt inslag i
naturvårdsarbetet, såväl areellt som när det gäller
prioritering av statliga medel. Utskottet
konstaterade att arbetet med områdesskyddet har ökat
i intensitet till följd av stigande anslagsnivåer.
Skydd av skogsmark har prioriterats under senare år
men även andra naturtyper har skyddats. Vid utgången
av år 2000 fanns t.ex. totalt 3 393 områden skyddade
som naturreservat, nationalparker, naturvårds- och
djurskyddsområden.
I ett interpellationssvar i maj 2002
(interpellation 2001/02:495) aviserade
miljöministern sin avsikt att ge Naturvårdsverket i
uppdrag att snarast se över vilka marker som finns i
statens ägo och som har så stora naturvärden att de
bör ha ett formellt skydd i form av naturreservat.
Genom bl.a. dessa åtgärder hoppades miljöministern
att staten skall bli ett föredöme för andra
skogsägare när det gäller att bevara skyddsvärd
skog. Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket
under år 2003 gjort en sådan genomgång. Genomgången
skall ligga till grund för verkets arbete med den
översyn av nationalparksplanen som nu har inletts.
Med det anförda finner utskottet syftet med motion
MJ315 (fp) yrkande 16 (delvis) tillgodosett.
Motionen i denna del bör inte medföra någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller genomförande av områdesskydd
framhöll regeringen i skrivelsen En samlad
naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) att
områdesskydd, inklusive skydd av vattenmiljöer, i
högre utsträckning bör värderas i ett
landskapssammanhang. Arbetsformerna bör utvecklas i
riktning mot öppenhet och dialog samt god
information tidigt i processen. Samverkan med
människor som lever i eller nära områden som avses
skyddas, liksom med andra intressenter, bör
utvecklas. Naturvårdsverkets nationalparksplan bör
ses över och nya tänkbara områden för nationalparker
övervägas. Inrättandet av nya nationalparker bör ske
i dialog med regionala och lokala aktörer. Vidare
behövs en bättre kartläggning av naturtyper, arter
och livsmiljöer som redan skyddats, och en
naturtypsindelning läggas fast. Väl definierade
naturtyper liksom bristanalyser som relaterar till
totalförekomster av olika naturtyper och arter bör
användas i det fortsatta arbetet. Därutöver bör
integreringen av Natura 2000-arbetet i övrig
naturvård fortsätta. Statens skogar skall
fortsättningsvis förvaltas på ett föredömligt sätt
både ur produktions- och miljösynpunkt för att
trygga en långsiktigt ekologisk och
produktionsmässig hållbar utveckling. När det gäller
frågan om bättre förutsättningar för
naturvårdsmyndigheterna att kunna erbjuda bytesmark
avser regeringen att återkomma till riksdagen. Innan
köp eller intrångsersättning används vid
områdesskydd bör bl.a. övervägas vilka naturtyper
som dominerar, vilka inskränkningar i markägarens
dispositionsrätt som planeras mot bakgrund av
bevarandemålens kostnadseffektivitet, och
förvaltningen av skyddade områden bör förstärkas.
Även vid förvaltning och skötsel bör enligt
regeringen arbetsformerna präglas av öppenhet, bra
dialoger och deltagande av olika intressenter samt
av god information mycket tidigt i processen.
Innovativa lokala förvaltningsformer bör prövas.
Förvaltningen av skyddade områden bör underlätta ett
ökat nyttjande av områdena för upplevelser,
friluftsliv, natur- och kulturturism m.m. En
satsning på information, skyltning och guidning, som
syftar till att öka tillgängligheten, bör
genomföras. Värna, vårda, visa framhålls i
skrivelsen som vägledande nyckelord för den framtida
förvaltningen. Övervakning och uppföljning av
värdefull natur bör ses som en del av övervakningen
av miljötillståndet. Slutligen ansåg regeringen att
uppföljningen av att bevarandemålen upprätthålls är
ett eftersatt område som bör förstärkas. Regeringen
anförde vidare att, under den närmaste
tioårsperioden, uppmärksamheten bör riktas på att
uppnå de delmål som riksdagen har lagt fast. För att
klara detta krävs att organisationen och verktygen
för genomförande av områdesskydd förbättras och
utvecklas, och processen måste effektiviseras
ytterligare. Genomförandet kommer att präglas av ett
mycket stort antal objekt som i sin tur kommer att
beröra ett stort antal fastigheter och ännu fler
fastighetsägare. Enligt regeringen finns det i dag i
allt väsentligt en bra organisation för att klara
detta genomförande. Utskottet delade denna
uppfattning (bet. 2001/02:MJU24). Det bör tilläggas
att, vilket framgår av budgetpropositionen för år
2003, utgiftsområde 20, eftersom statens
skogsinnehav har ökat avsevärt under det gångna året
det nu finns bättre möjligheter att underlätta
markägarnas efterfrågan på bytesmark.
Det ovan anförda innebär att utskottet finner
syftet med motionerna MJ327 (kd), MJ367 (c)
yrkandena 1 och 2, MJ392 (c) och N269 (m) yrkande 7
i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör inte
medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Av utskottets redogörelse ovan framgår att
grundsynen i regeringens naturvårdspolitik är att
naturvården skall omfatta hela landskapet. Endast
områdesskydd kommer inte att räcka för att
miljökvalitetsmålen som rör naturvård skall kunna
uppnås. För att målen om exempelvis Hav i balans
samt levande kust och skärgård skall kunna uppnås
krävs en lång rad andra åtgärder och insatser. Detta
visar sig i formuleringen av delmålen till de olika
miljökvalitetsmålen som riksdagen har fastställt.
Som utskottet framhöll våren 2002 (bet.
2001/02:MJU24) riktas ofta en mängd olika
utvecklingsintressen mot kustområden samtidigt som
de är miljömässigt känsliga områden med stora
bevarandevärden. Det finns därför ett starkt behov
av att utvecklingsinsatserna samordnas med skydd och
varsam skötsel av områdenas unika resurser. Med en
integrerad kustzonsförvaltning som innefattar flera
samhällssektorer kan man ta ett samlat grepp på
dessa frågor för att nå en balanserad och hållbar
utveckling i kustområdena. Detta är ett arbetssätt
som växer fram på flera håll i världen, och inom EU
har det uppmärksammats i form av ett förslag till
rekommendation från EU-kommissionen vilket för
närvarande slutförhandlas inom EU. Rekommendationen
innebär att medlemsstaterna bl.a. skall anta
principer för god förvaltning av kustområdena,
utveckla nationella strategier och samarbeta med
grannländerna. Genom att tillämpa en integrerad
kustzonsförvaltning skapas enligt utskottets mening
goda möjligheter att engagera de sektorer och
verksamheter som på olika sätt ger förutsättningar
för och påverkar livet i kustzonen, såväl när det
gäller miljö och natur som människors möjligheter
till utkomst och därmed en levande kust och
skärgård. I Sverige handlar det främst om att med
den kommunala planeringen och miljöbalkens
bestämmelser för kustzonen som bas, utveckla
sambanden med regionala och lokala
utvecklingsinsatser som ger möjlighet till utkomst
och kvarboende och bevarande- och skötselprogram.
Detta inbegriper områden som fiske, vattenbruk,
sjöfart och vindkraft men även landbaserade sektorer
som jord- och skogsbruk, infrastruktur m.m. som
påverkar kustzonen och den marina miljön. Fysisk
planering kan spela en stor roll i detta sammanhang,
och en integrerad kustzonsförvaltning kan även bli
ett verkningsfullt arbetssätt vid genomförandet av
ramdirektivet för vatten. Strategier för en
integrerad kustzonsförvaltning bör utarbetas med
hänsyn till regionala och lokala förhållanden,
vilket kommer att medföra ökade kunskapskrav i
regioner och kommuner (bet. 2001/02:MJU24). Det
anförda innebär enligt utskottets mening att motion
MJ367 (c) yrkande 3 är tillgodosett. Motionsyrkandet
bör därför lämnas utan vidare åtgärd.
Som utskottet vid flera tidigare tillfällen och
senast våren 2002 (bet. 2001/02:MJU24) anfört är
inrättande av nationalparker ett långsiktigt arbete
som grundar sig på den av Naturvårdsverket
utarbetade nationalparksplanen. I den befintliga
planen finns inte Omberg med. Av utskottets
redgörelse ovan framgår emellertid att
Naturvårdsverket har inlett sitt arbete med en
översyn av nationalparksplanen. I översynen ingår
att föreslå nya tänkbara områden för nationalparker.
När det gäller Omberg har utskottet inhämtat att
Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Östergötlands
län har inlett samarbete för att diskutera lämpliga
naturvårdsåtgärder för Omberg och bl.a. utreda
förutsättningarna för en eventuell nationalpark.
Utskottet har även inhämtat att Sveaskog AB våren
2003 har avsatt Omberg som den första av ca 20
ekoparker i Sverige. Med det anförda finner
utskottet att syftet med motionerna MJ244 (kd),
MJ254 (s), MJ295 (fp) och MJ323 (mp) får anses
tillgodosett utan någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.

Marina reservat m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett flertal yrkanden (fp,
kd, v, mp) om skydd för den marina miljön,
dels som reservat, dels som del av Natura
2000-nätverket. Utskottet hänvisar till det
arbete som pågår på området, såväl med
anledning av Havsmiljökommissionens förslag
som inom EU och Helcom. Med hänvisning till
regeringens skrivelse om en samlad
naturvårdspolitik och utskottets uttalanden
med anledning av skrivelsen avstyrks en
motion (c) om samråd med fiskerinäringen vid
reservatsbildning.

Motionerna

I motion MJ315 (fp) begärs inrättande av ytterligare
marina reservat som bör täcka Östersjöns alla
huvudbiotoper (yrkande 8). I nätverket Natura 2000
bör ingå fler marina reservat som bör omfatta
Östersjöns alla huvudbiotoper. De fem reservat som
enligt beslut skall inrättas bör iordningställas
omedelbart (yrkande 16 delvis). Även enligt motion
MJ431 (mp) bör fler marina reservat inrättas, och
det krävs tillskapande av betydligt fler marina
reservat där fiske inte är tillåtet (yrkande 4). I
motion MJ493 (c) betonas att reservatsdiskussioner
och nationalparksförslag inte får genomföras utan en
mycket tydlig dialog och överenskommelser med den
näring som främst för sin överlevnad är i behov av
och har värnat om ett långsiktigt hållbart fiske
(yrkande 8).

Enligt motion MJ313 (v) bör regeringen snarast
återkomma till riksdagen med förslag om hur
flertalet av utsjöbankarna i Östersjön kan ges
långvarigt skydd (yrkande 7) och hur Norra
Midsjöbanken skall kunna ingå i Natura 2000-
nätverket (yrkande 8). I motion MJ432 (kd) anförs
att i första hand bör fyra av de tolv utsjöbankarna
skyddas, nämligen Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken,
Lilla Middelgrund och Fladen (yrkande 6). I motion
MJ489 (mp) framhålls att t.ex. utsjöbankar,
mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar med
särskilt höga ekologiska värden bör kunna skyddas
som Natura 2000-områden (yrkande 10). Motionärerna i
motion MJ492 (mp) begär att regeringen lägger fram
förslag till restaureringsplaner för våra kusthav
(yrkande 1) och att arbetet med inrättandet av fler
marina reservat påskyndas (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Som utskottet redogjort för ovan anförde regeringen
i skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr.
2001/02:173) att naturvården sedan decennier har
fokuserats på landmiljöer medan insatser i
vattenmiljöer generellt sett har varit eftersatta.
Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att
naturvårdsarbetet i vattenmiljöerna, såväl i sjöar
och vattendrag som kustvatten och hav, bör
förstärkas. Arbetet med miljömålen i kombination med
ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) ger enligt
regeringen goda förutsättningar för detta, men
förstärkning behövs även genom andra åtgärder, t.ex.
utökade forskningsinsatser.

Vid sin behandling av skrivelsen våren 2002
konstaterade utskottet att kunskaperna om de marina
ekosystemen behöver förbättras (bet. 2001/02:MJU24).
Det fanns enligt utskottet många förklaringar till
att landmiljön har prioriterats i
naturvårdssammanhang. Inventeringar har en drivande
kraft för hela naturvårdsarbetet och det är ofta
svårare att inhämta kunskap om den akvatiska miljön,
i synnerhet den marina. Avsaknaden av nationellt
samordnade inventeringar är med största säkerhet en
av flera orsaker härtill. För närvarande saknas ett
sammanhållet inventeringsunderlag om bevarandevärda
vattenområden i Sverige. Detta gäller såväl hav och
kustvatten som sjöar och vattendrag. Några län har
på eget initiativ tagit fram inventeringar, men det
saknas i stort inventeringar genomförda med enhetlig
metodik. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen i
juli 2002 den s.k. Havsmiljökommissionen för at göra
en sammanfattning av kunskapsläget, såväl nationellt
som regionalt, avseende miljötillståndet i Sveriges
kust- och havsområden både i Östersjön och i
Västerhavet. Kommissionen skulle även utforma
övergripande strategier på kort och lång sikt samt
föreslå åtgärder som kan bryta den pågående negativa
utvecklingen i havsmiljön. Syftet är att de tre
miljömålen Hav i balans samt levande kust och
skärgård, Giftfri miljö och Ingen övergödning kan
nås till år 2020 (dir. 2002:102). Kommissionen
överlämnade sitt slutbetänkande Havet - tid för en
ny strategi den 24 juni 2003 (SOU 2003:72). I
betänkandet sammanfattar kommissionen kunskapsläget
när det gäller miljötillståndet i Sveriges kust- och
havsområden, framlägger en analys av tillståndet
samt föreslår omfattande åtgärder såväl nationellt
som internationellt för förbättrad havsmiljö.
Kommissionen föreslår som övergripande åtgärder
bl.a. att regeringen förbereder ett gemensamt
initiativ av regeringscheferna i Östersjöregionen
som skall syfta till att Helsingforskonventionen
revideras och besluten görs rättsligt bindande.
Sverige bör vidare utarbeta en nationell marin
strategi med syfte att vända den negativa
utvecklingen i våra hav och överbrygga den
splittring som i dag karakteriserar
havsmiljöarbetet. Havet bör regleras genom
zonindelning där olika former av nyttjande tillåts i
de olika zonerna. Minst fyra områden med fiskeförbud
bör inrättas i vardera Östersjön och
Skagerrak-Kattegatt. Härutöver föreslår kommissionen
ett fyrtiotal åtgärder såsom fastställda minimikrav
för sjöfartsstandard i Östersjön med krav på endast
högkvalitativa tankfartyg för all last och
kvalificerade av ett välrenommerat
klassificeringssällskap. Farleder och trafikleder
bör utformas så att känsliga områden undviks samt
att skador från oljeutsläpp blir minsta möjliga om
de skulle uppstå, vilket bl.a. innebär att all
fartygstrafik flyttas syd och öster om Hoburgs bank.
Räddningsberedskapen bör säkerställas. Kommissionen
föreslår vidare ett totalt fiskestopp för alla
bestånd under biologiskt säkra gränser. Sveriges
utsläpp av näringsämnen skall minskas till 1940-
talets nivå, vilket innebär en årlig kvävebelastning
om 40 000 ton. Länderna runt Östersjön bör utveckla
effektbaserade mål för övergödning och besluta om
rättsligt bindande åtaganden.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om det
tillkännagivande som föreslogs av utskottet våren
2003 (bet. 2002/03:MJU6, rskr. 2002/03:97).
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag. Tillkännagivandet innebär att regeringen så
snart som möjligt hos FN:s sjöfartsorganisation IMO
ansöker om att svenskt vatten i Östersjön skall få
status som särskilt känsligt havsområde
(Particularly Sensitive Sea Area, PSSA). Utskottet
ansåg dessutom att regeringen ytterligare bör
påskynda arbetet inom Helcom för att även övriga
länder i Östersjöregionen skall kunna få sina vatten
klassade som PSSA. Utskottet anförde vidare att
arbetet med att analysera behovet av och utarbeta
förslag till de skyddsåtgärder som klassningen
medger bör prioriteras. Vid flera tillfällen våren
2003 har miljöministern inför utskottet redogjort
för de åtgärder som regeringen har vidtagit för att
få Östersjön klassad som särskilt känsligt
havsområde. Hon har bl.a. uppgivit att det sedan ett
år tillbaka pågår arbete med att Sverige tillsammans
med övriga länder runt Östersjön till IMO skall inge
en gemensam ansökan om skyddet för Östersjöns marina
miljö. Arbetet var under våren inne i en intensiv
fas, och miljöministrarna i dessa länder avsåg att
fatta beslut om en sådan ansökan i slutet av
juni 2003. Vid ett ministermöte inom Helcom i Bremen
den 25 och 26 juni 2003 förklarade sig, enligt vad
utskottet därefter erfarit, företrädare för samtliga
medlemsländer utom Ryssland beredda att medverka i
arbetet med en sådan ansökan. Utskottet har vidare
erfarit att, på finskt och svenskt initiativ, flera
expertmöten kommer att äga rum under hösten 2003 i
syfte att utarbeta en gemensam ansökan till IMO. Mot
bakgrund av den uppmärksamhet regeringen på olika
områden ägnar frågan om skydd för Östersjöns marina
miljö anser utskottet att riksdagen inte bör vidta
några åtgärder med anledning av motionerna MJ315
(fp) yrkandena 8 och 16 delvis, MJ431 (mp) yrkande 4
och MJ492 (mp) yrkandena 1 och 4.
Utskottet har inhämtat att regeringen har anmält
Hoburgs bank i Östersjön till Natura 2000-område och
Lilla Middelgrund och Fladen till OSPAR som särskilt
utpekade områden. Vidare har utskottet inhämtat att
Fiskeriverket och Naturvårdsverket, för att påskynda
arbetet med att uppnå miljömålet om totalt 12 marina
skyddsområden, har tillsatt en gemensam arbetsgrupp
som har påbörjat sitt arbete med skydd av dessa
områden. Med det anförda och med vad utskottet i
tillämpliga delar anfört ovan finner utskottet
syftet med motionerna MJ313 (v) yrkandena 7 och 8,
MJ432 (kd) yrkande 6 och MJ489 (mp) yrkande 10 i
väsentliga delar tillgodosett. Motionsyrkandena bör
inte medföra någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
Med anledning av motion MJ493 (c) yrkande 8 om
arbetet med skydd av marina miljöer vill utskottet
hänvisa till vad regeringen anförde i skrivelsen En
samlad naturvårdspolitik och som utskottet redogjort
för tidigare i detta betänkande (skr. 2001/02:173,
bet. 2001/02:MJU6). I skrivelsen understryker
regeringen vikten av lokala dialoger och att
naturvården på ett tidigt stadium förankras bättre
hos alla berörda aktörer inklusive brukare. Som
regeringen anför måste arbetsformerna vid
genomförande av områdesskydd utvecklas, och
processen bör präglas av öppenhet, lokal dialog och
deltagande. Informationsutbyte bör ske mycket tidigt
och kontinuerligt genom hela processen och ett
utåtriktat arbetssätt bör eftersträvas vid
genomförandet. Utskottet delar regeringens
uppfattning om vikten av att undvika att
naturvården, inklusive områdesskydd, upplevs som
olika former av hinder och förbud. Vad som skall
bevaras bör alltid vara tydligt formulerat och
kommunicerat. Delaktighet och samsyn kring målen för
bevarandet är enligt utskottet en avgörande
förutsättning för den långsiktiga framgången med
områdesskyddet, och förslag till reservatsbeslut med
tillhörande skötselplaner bör utvecklas i nära
samråd med berörda intressenter. Utskottets
uppfattning från våren 2002 (bet. 2001/02:MJU24)
kvarstår således. Med hänvisning härtill föreslår
utskottet att motionen i berörd del lämnas utan
vidare åtgärd.

Rovdjursfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett flertal
motionsyrkanden (m, fp, kd, c, mp) om bl.a.
en översyn av rovdjurspolitiken, om höjda
respektive sänkta miniminivåer för
vargstammen och om höjd ersättning för
rovdjursangrepp. Utskottet hänvisar därvid
till den av riksdagen fastställda
rovdjurspolitiken och till ökade anslag för
rovdjursskador. Med hänvisning till
utskottets tidigare uttalanden i frågan och
till pågående arbete på området avstyrks även
motioner (s, kd, c) om förbättrad information
om rovdjuren.

Motionerna

I motion MJ292 (fp) framhålls att antalet vargar i
Sverige skall innebära en jaktbar stam (yrkande 1),
och vargstammen bör spridas över hela landet
(yrkande 2). I rovdjursbygder bör
opinionsundersökningar genomföras (yrkande 6).
Enligt motion MJ315 (fp) måste de fem stora
rovdjuren kunna utveckla livskraftiga stammar.
Skyddsjakt skall begränsas starkt och djurägare
skall få full ersättning för rivna tamdjur
(yrkande 15). I motion MJ357 (kd) begärs en
omedelbar översyn av den av riksdagen beslutade
rovdjurspolitiken. Motionärerna anser det rimligt
att jakt på ett visst antal individer bör tillåtas i
vargtäta områden. Översynen bör även innehålla
förslag om åtgärder för att lösa de konflikter som
förekomsten av stora rovdjur skapar. Människan måste
ha rätt att skydda sin egendom mot rovdjursangrepp,
och djurägare måste kompenseras fullt ut för de
rovdjursskador som inträffar. Möjligheten till
ersättning skall även omfatta djur som inte är
kopplade till näringsverksamhet. Ökade resurser bör
avsättas för elstängsel och andra förebyggande
åtgärder (yrkande 1). Behovet av en samlad nordisk
rovdjurspolitik framhålls i motion MJ363 (c). Bland
annat bör Skandinavien vara det område inom vilket
vargpopulationen skall beräknas (yrkande 1).
Motionärerna i motion MJ399 (s) föreslår att de
regionala statliga myndigheterna länsarbetsnämnden
och länsstyrelsen bör samverka när det gäller
förebyggande åtgärder för rovdjursangrepp på tamdjur
och tamboskap (yrkande 2). Motion MJ412 (c) delvis
efterlyser en bättre rovdjurspolitik för balanserade
stammar i bl.a. Gävle-Dala-området. En mer
balanserad och flexibel rovdjurspolitik bör
utformas, och politiken bör vara förankrad i en bred
folkopinion främst i de berörda skogslänen.
Motionärerna kräver också omedelbart beslut om
reglering av vargstammen.

Enligt motion MJ234 (m) är de nationella
miniminivåerna och etappmålen för arterna björn,
varg och lo alltför höga för att de regionala
skillnaderna skall kunna tillgodoses (yrkande 2).
Behovet av att fastställa en miniminivå för
vargstammen på 500 individer eller
50 vargföryngringar i Sverige per år påtalas i
motion MJ288 (m) yrkande 1. I motion MJ348 (fp)
begärs att en miniminivå på 500 vargar fastställs,
och enligt motion MJ387 (fp) bör 500 vargar vara ett
minimum för en livskraftig vargstam (yrkande 2). I
motion MJ451 (mp) föreslås en kontrollerad tillväxt
av vargstammen på förslagsvis 10 % per år. Då kommer
enligt motionären riksdagens etappmål om 20
föryngringar per år att uppnås inom en period om 5-7
år (yrkande 1).
I motion MJ412 (c) delvis begärs att skyddsjakt på
vissa individer konsekvent decentraliseras till
länen/regionerna. Jaktförordningen bör ändras så att
det blir möjligt att mer aktivt skydda tamdjur vid
rovdjursangrepp, och målmedvetna satsningar bör
göras på forskning och kunskapsspridning. Enligt
motion MJ470 (c) bör beslut rörande rovdjuren
överföras från Naturvårdsverket till länsstyrelsen
(yrkande 2).
Enligt motion MJ398 (s) bör kunskapen om rovdjuren
förbättras och en översyn göras av den lagstiftning
som rör nödvärnsrätten. I motion MJ449 (s) betonas
att staten bör ta sin del av ansvaret för förmedling
av objektiv och faktabaserad rovdjursinformation i
enlighet med Rovdjursutredningens förslag. Staten
bör även medverka till att detta förverkligas vid
Rovdjurscentret De fem stora vid Järvzoo. I motion
MJ298 (kd) hänvisas till det ökade anslaget till
informationsinsatser om stora rovdjur. Det framhålls
även som angeläget att bygga vidare på befintliga
anläggningar med verksamheter som forskning och
annan kompetens.
Enligt motion MJ399 (s) bör allmänhetens tillgång
till s.k. vargtelefon utökas (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Våren 2001 fastställde riksdagen det övergripande
målet för en sammanhållen rovdjurspolitik (prop.
2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, rskr. 2000/01:174).
Målet innebär att den svenska staten skall ta ansvar
för att arterna björn, järv, lo, varg och kungsörn
skall finnas i så stora antal att de långsiktigt
finns kvar i den svenska faunan och även kan sprida
sig till sina naturliga utbredningsområden. I likhet
med vad som gäller för de 15 nationella
miljökvalitetsmålen är ambitionen att detta
övergipande mål skall nås inom en generation. För de
arter som bedöms som åtminstone kortsiktigt
livskraftiga fastställdes miniminivåer och för de
arter som ännu inte nått sådana antal att deras
överlevnad kan anses säkrad i ett längre perspektiv
fastställdes etappmål. Utskottet tillstyrkte
regeringens förslag om en miniminivå för
björnstammen om ca 1 000 individer, vilket motsvarar
100 föryngringar per år, ett etappmål för
järvstammen om 90 föryngringar per år, vilket
motsvarar ett totalt antal om ca 400 individer och
en miniminivå för lodjursstammen om 300 föryngringar
per år, vilket motsvarar ett totalt antal av ca
1 500 individer. För vargstammen tillstyrktes ett
etappmål om 20 föryngringar per år, vilket motsvarar
ca 200 individer och för kungsörnsstammen en
miniminivå om 600 årliga häckningar.

Som huvudregel för rovdjurspolitiken fastslogs att
rovdjursarterna bör få sprida sig inom sina
naturliga utbredningsområden. I områden där riskerna
för angrepp på människor och andra olyckor är störst
bör man i förvaltningen försöka hindra en etablering
eller i varje fall minska antalet djur. I områden
där en art gör stor skada bör antalet djur minskas.
För de arter som inte nått upp till etappmålet bör
dock en förutsättning för sådan skyddsjakt vara att
det kan konstateras att stammen som helhet har en
positiv utveckling. Detsamma gäller om en art
minskat i antal så att den befinner sig under
miniminivån. Inom renskötselområdet bör
rovdjursstammarnas utveckling styras så att ordnad
renskötsel inte omöjliggörs eller allvarligt
försvåras i någon sameby.
Riksdagens beslut innebar även att, så länge
stammen av en art inte har nått etappmålet, endast
skyddsjakt bör tillåtas och då i begränsad
omfattning. Skyddsjakt i syfte att lokalt begränsa
antalet djur bör endast tillåtas om stammen i landet
som helhet visar en entydigt positiv utveckling. När
det gäller skyddsjakt på enskilda individer som
orsakar allvarliga skador eller olägenheter kan
givetvis andra bedömningar göras. Den grundläggande
principen är att skador av vilt i första hand skall
förebyggas och att detta huvudsakligen skall ske
genom jakt. Beslut om bidrag för förebyggande
åtgärder och ersättning för viltskador på annat än
ren får enligt 11 § viltskadeförordningen (2001:724)
lämnas av länsstyrelsen. Bidrag och ersättningar får
lämnas i mån av tillgång på medel, dvs. någon
rättighet för enskilda att få vare sig bidrag eller
ersättning är inte föreskriven. Genom riksdagens
beslut utökades möjligheterna för arternas
överlevnad i Sverige samtidigt som utökade
möjligheter gavs att hantera situationer med rovdjur
som vållar skada eller olägenhet. Det kan nämnas att
för år 2002 anvisades under anslaget Ersättningar
för viltskador m.m. 36 miljoner kronor för att
förebygga skada av vilt och ersätta sådan skada i
den mån den avser annat än renar. Beloppet är 11
miljoner kronor högre än vad som anvisades för
budgetåret 2001. På tilläggsbudget (prop.
2001/02:100) anslogs ytterligare 3,5 miljoner kronor
på viltskadeanslaget för år 2002. För år 2003
anslogs motsvarande belopp (prop. 2002/03:1 utg.omr.
23, bet. 2002/03:MJU2, rskr. 2002/03:83), vilket
innebar att anslaget utökades med 3,5 miljoner
kronor utöver regeringens förslag. Med hänvisning
till det anförda bör riksdagen inte vidta någon
åtgärd med anledning av motionerna MJ234 (m) yrkande
2, MJ288 (m) yrkande 1, MJ292 (fp) yrkandena 1, 2
och 6, MJ315 (fp) yrkande 15, MJ348 (fp), MJ357 (kd)
yrkande 1, MJ387 (fp) yrkande 2, MJ399 (s) yrkande
2, MJ412 (c) delvis och MJ451 (mp) yrkande 1.
Som regeringen anförde i propositionen
Sammanhållen rovdjurspolitik (prop. 2001/01:57)
förflyttar sig individer mellan de svenska och de
norska stammarna av björn, järv, lo, varg och
kungsörn i sådan omfattning att det finns fog för
att tala om gemensamma stammar för Sverige och
Norge. Däremot finns det viss osäkerhet om i vilken
omfattning de svensk-norska stammarna har kontakt
med finska bestånd, och särskilt kontakten med det
finska vargbeståndet verkar osäker. Beslut om
förvaltningen i det ena landet kan ofta få
konsekvenser i grannländerna. Ett väl utvecklat
samarbete med i första hand Norge men även med
Finland framhölls därför som viktigt. Utskottet
betonade i sitt betänkande det angelägna i att
överbrygga de olikheter som finns i förvaltningen
för att skapa ett förtroendefullt samarbete och
pekade på det faktum att i Norge handläggs
rovdjursförvaltningen i betydligt större
utsträckning än i Sverige av regionala och lokala
instanser. Detta har medfört att information och
samordning med den svenska förvaltningen ibland har
upplevts som mindre tillfredsställande (bet.
2000/01:MJU9). Även Rovdjursutredningen (SOU
1999:146) har tydligt visat på den stora betydelsen
av ett sådant samarbete bl.a. för att komma överens
om miniminivåer som kan avse hela den skandinaviska
halvön men eventuellt även en region som omfattar
Finland. I syftet att försöka uppnå gemensamma
förvaltningsstrategier fick Naturvårdsverket
regeringens uppdrag att utveckla lämpliga former för
samarbetet med norska och finska myndigheter och
institutioner beträffande rovdjursfrågor. Uppdraget
redovisades i maj 2002 och bereds i
Regeringskansliet. Sammanfattningsvis anser verket
att det nuvarande samarbetet rörande forskning och
möten mellan departement och centrala myndigheter är
av lämplig omfattning men att ett utvidgat samarbete
bör kunna ske på regional nivå. Utskottet har även
inhämtat att Nordiska rådet på sitt möte i november
2002 beslutade att avskriva sin tidigare
rekommendation att utarbeta ett förslag till en
gemensam förvaltningsstrategi för att bidra till
långsiktigt livskraftiga rovdjursstammar i Norden.
Rådet anser att det är lämpligare att följa
utvecklingen i det existerande samarbetet på området
mellan svenska, norska och finska myndigheter. I en
skrivelse till Nordiska rådet har Miljödepartementet
uttalat sin positiva syn på att det i rådets regi
arrangeras seminarier där myndigheter, forskare,
organisationer, fårägare m.fl. kan mötas och utbyta
erfarenheter från förvaltningsarbetet och arbetet
med skadeförebyggande åtgärder, nya
forskningsresultat från Norden och andra länder m.m.
Departementet anser att verksamheten bör pågå några
år för att sedan utvärderas. Mot bakgrund av det
anförda anser utskottet att motion MJ363 (c) yrkande
1 är tillgodosedd.
Som utskottet anförde i samband med behandlingen
av propositionen om sammanhållen rovdjurspolitik
kommer behovet av information och kunskap om
rovdjuren troligen att växa under de närmaste åren,
eftersom intresset hos allmänheten för de stora
rovdjuren i dag är stort (bet. 2000/01:MJU9). De
insatser som redan görs av bl.a. Orsa Björnpark,
Järvzoo, Värmlands rovdjurscenter och
Viltskadecenter för att sprida information och
kunskap om rovdjur är betydelsefulla, och den
verksamhet som skulle kunna vara aktuell att stödja
vid ett rovdjurscentrum har på olika sätt anknytning
till informationsverksamhet. Vid behandlingen av
nämnda proposition fick utskottet värdefull
information om den verksamhet som bedrivs vid några
av de rovdjurscentrum som finns i landet. Utskottet
utgick från att dessa centrum, med den erfarenhet
och de resurser som de förfogar över, kan ge
värdefulla bidrag inom ramen för förstärkningar av
informationsinsatserna om stora rovdjur. Utskottet
ansåg sig emellertid sakna underlag för att föreslå
konkreta insatser i fråga om etableringen eller
lokaliseringen av rovdjurscentrum. Utskottets
uppfattning kvarstår. Vidare innebar riksdagens
beslut att länsstyrelserna i de län där det finns
fasta stammar av de stora rovdjuren bör bilda
rovdjursgrupper med representanter för bl.a.
länsstyrelsen, kommuner, polismyndighet, åklagare,
jägarorganisationer, ideella
naturvårdsorganisationer, tamdjursägare, samebyar
och markägare. Det kan tilläggas att, innan
rovdjurspropositionen hade lagts fram, vid
länsstyrelsen i Värmlands län hade bildats en
rovdjursgrupp med företrädare för olika
intressegrupper. Av budgetpropositionen för år 2003,
utgiftsområde 20, framgår att Naturvårdsverket och
övriga berörda myndigheter har fått i uppdrag att
bl.a. utveckla inventeringsverksamheten, metoder för
att förebygga jaktbrott, former för samarbete med de
nordiska länderna om rovdjursförvaltning och
förstärkta informationsinsatser. Det anförda innebär
att utskottet avstyrker motionerna MJ298 (kd), MJ398
(s), MJ412 (c) delvis, MJ449 (s) och MJ470 (c)
yrkande 2 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Syftet med projektet att förse vargar med sändare
har varit forskningsändamål. Sändarna har avgivit
kontinuerliga signaler och har därför varit
förhållandevis lätta att pejla in. Pejling har
gjorts ungefär en gång per vecka. Från
Miljödepartementet har utskottet inhämtat att under
perioden 1999/2000 inleddes en verksamhet för att
allmänheten skall kunna rapportera vargars förekomst
och positioner till röstbrevlådor, de s.k.
vargtelefonerna. Telefonerna är i funktion från den
20 augusti till den 15 mars, dvs. under den tid det
är tillåtet att ha hundar lösa. Positionerna har
emellertid uppgetts med endast en kvadratmils
noggrannhet. Ett betydande antal av de sändare som
burits av vargar har dock tystnat under det senaste
året, och vargforskningsprojektets ledning har
uppgett illegal jakt som den enda rimliga
förklaringen till det stora antalet tystade sändare.
Behovet att byta dessa sändare blev därför alltmer
akut, och byte av sändarna till typer som aktiveras
av pejlaren har nu genomförts. Enligt
Miljödepartementet påverkar bytet av sändare
egentligen inte vargtelefonernas funktion, utan
innebär snarast förbättrad information då tätare
pejlingar kan göras till lägre kostnad.
Departementet uppger att pejlarna även
fortsättningsvis kommer att rapportera till
vargtelefonerna. Det anförda innebär att motion
MJ399 (s) yrkande 1 bör lämnas utan vidare åtgärd
från riksdagens sida.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (m) om bl.a.
Sveriges arbete i FN:s valfångstkommission
IWC och om den svenska valfångstpolitiken.
Utskottet hänvisar dels till tidigare
uttalanden i frågan, dels till
konstitutionsutskottets granskning av
regeringens agerande vid IWC:s sammanträde i
oktober 2002. Vidare avstyrker utskottet
motionsförslag om vindkraft till havs (fp),
bekämpande av den spanska skogssnigeln (c),
skoterkörning på åkermark (s, c), borttagande
av taggtråd i naturen (m) och miljömärkning
av odlat ädelträ (s). Motionerna avstyrks
främst med hänvisning till tidigare
uttalanden och pågående arbete på områdena.
Utskottet, som bl.a. anser att kravet strider
mot principen om att förorenaren skall
betala, avstyrker en motion (c) om statens
ansvar för strandstädning. En motion (c) om
statens ansvar för bortforsling av döda sälar
avstyrks med hänvisning till den
uppmärksamhet regeringen ägnar frågan. Med
åberopande av utskottets tidigare uttalanden
och av Sveriges ståndpunkt i frågan avstyrks
slutligen en motion (s) om den europeiska
småfågeljakten.

Motionerna

Motionären i motion MJ343 (m) kräver att regeringen
rättar till sitt misstag i Internationella
valfångstkommissionen IWC och därmed säkra att
kommersiell valfångst inte blir tillåten
(yrkande 1). Regeringen bör löpande informera övriga
riksdagspartier i valfångstfrågan (yrkande 2),
redovisa den förda valfångstpolitiken samt lägga
fram förslag om inriktningen av och målen för den
framtida svenska valfångstpolitiken (yrkande 3). I
motionen framhålls även behovet av att Sverige
ändrar sin hittillsvarande policy beträffande
representationen vid IWC (yrkande 4). Innehållet i
den svenska valfångstpolitiken måste omformuleras,
och Sverige bör verka för att IWC omvandlas från en
valjaktskommission till en valskyddskommission. Den
svenska valfångstpolitiken skall garantera att IWC:s
förbud (paragraf 10 E) mot kommersiell verksamhet
kvarstår (yrkande 5).

Behovet av en utredning om hur djurlivets närmiljö
påverkas av vindkraften påtalas i motion MJ247 (fp)
yrkande 2.
En handlingsplan för forskning och bekämpning av
den spanska skogssnigeln efterlyses i motion
MJ278 (c).
Enligt motion MJ378 (c) bör förbudet mot
snöskoteråkning på åkermark skärpas och göras
tydligare, och tillstånd från berörda markägare bör
krävas. Även enligt motion MJ452 (s) bör förbudet
mot skoterkörning på åkermark förtydligas där det
saknas märkta leder såvida inte markägaren har gett
tillstånd.
Enligt motion MJ279 (c) bör staten bekosta
hanteringen av döda sälar. Statens ansvar för
kostnaderna för strandstädning påtalas i motion
MJ491 (c) yrkande 1.
Restriktioner mot användning av taggtråd samt
rensning av gammal taggtråd efterlyses i motion
MJ281 (m).
I motion MJ480 (s) begärs åtgärder mot bluffen med
odlat ädelträ.
Enligt motion U223 (s) bör åtgärder vidtas mot
fågeljakten på Cypern och Malta. Den svenska
regeringen bör kraftfullt driva denna djurrättsfråga
i samband med förhandlingarna om Cyperns och Maltas
EU-medlemskap.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och
senast våren 2002 behandlat frågor om valjakt och
svensk valpolitik (se bl.a. bet. 2001/02:MJU24).
Med anledning av då aktuella motionsyrkanden hade
utskottet från Miljödepartementet inhämtat bl.a.
följande. Sverige har under det senaste decenniet
spelat en mycket aktiv roll inom IWC (International
Whaling Commission) för att skapa ett fungerande
system som kan garantera alla valbestånds
långsiktiga fortlevnad. Detta arbete har förstärkts
sedan Sverige år 2001 blev ordförande i IWC. Sedan
den kommersiella valfångsten stoppades på 1980-talet
förekommer enbart valfångst av ursprungsbefolkningar
för vetenskapliga ändamål (Japan) och med stöd av
legala undantag (Norge). Fångsten utgör ca 3 000
individer eller 0,5 % av totalpopulationen.
Skyddsområden har skapats i Antarktis, och förslag
om ytterligare områden i Sydatlanten och i Stilla
Havet stöds av Sverige. Under år 2002 deltog Sverige
inte bara i IWC:s årsmöte i Japan utan också i andra
förberedande möten i Nya Zeeland, Sverige och
Danmark för att skapa förutsättningar för ett bra
resultat vid det årets förhandlingar. Inom IWC var
motsättningarna då stora vad gäller valfångstens
villkor, och organisationen var uppdelad i två
ungefär lika stora grupper. För att IWC skulle kunna
fortsätta att spela en reell bevaranderoll i arbetet
med världens valar var det nödvändigt att
motsättningarna löstes. I annat fall kunde ett
avtalslöst tillstånd uppstå. Sverige stödde
majoritetslinjen inom bevarandesidan som innebär att
en framtida, utökad valfångst endast får ske på
nationellt vatten och förutsatt att export av
valprodukter är förbjuden, att skyddsområden skapas
i alla oceaner och att ett objektivt och
vetenskapligt grundat regelverk för
beståndsuppskattningar och jaktmetoder upprättas.
Den totala fångsten inklusive all annan antropogent
betingad dödlighet skall då regleras på sådant sätt
att alla valbestånd blir långsiktigt säkrade. En
viss valfångst kommer med tiden att bli nödvändig
eftersom en avvägning måste ske gentemot bl.a.
möjligheten att utnyttja fisk som föda för en
växande världsbefolkning. Enligt den mycket
högkvalitativa forskningsorganisation som IWC
besitter, och där flera svenska forskare ingår, har
hoten mot världens valar minskat, även om det finns
några bestånd av storvalar som fortfarande är akut
hotade. Enligt regeringen måste självklart såväl
försiktighetsprincipen som ekosystemansatsen
tillämpas vid förvaltningen. Sammanfattningsvis
ansåg utskottet att den svenska positionen i
valfrågan är mycket klar och entydig. Sverige
arbetar aktivt för att alla världens valar, också de
mindre som tumlaren i Östersjön och i Västerhavet,
skall kunna fortleva i tillräckligt stora bestånd.
Detta framgår också av de miljökvalitetsmål som
Fiskeriverket och Naturvårdsverket ansvarar för och
arbetar med. Enligt utskottets mening intar Sverige
en ledande roll inom IWC, och detta arbete sker i
nära kontakt med alla de ideella organisationer som
på ett aktivt sätt bidrar till valarnas fortbestånd.

Vid kommissionens sammanträde den 14 oktober 2002
i Cambridge var frågan om Islands anslutning till
den internationella valfångstkonventionen och
landets medlemskap i IWC aktuell. Sverige kom då att
rösta för ett isländskt medlemskap som också innebar
ett förbehåll att landet skulle få återuppta
kommersiell valfångst. I en interpellationsdebatt
den 15 november 2002 med anledning av Sveriges
förfarande vid röstningen anförde miljöministern
inledningsvis att Sverige under lång tid varit
mycket aktivt för att stärka bevarandet av världens
valpopulationer. Sveriges politiska uppfattning i
valfångstfrågan låg fast, nämligen att ingen stat
skall tillåtas att ensidigt återuppta valfångst och
att kommersiell valfångst inte skall få bedrivas av
något land så länge det finns en internationell
överenskommelse om att detta inte får ske. Vidare
anförde miljöministern bl.a. följande. Enligt den
instruktion som hade utfärdats för den svenska
delegationen hade denna att bevaka två intressen.
Det var fråga om dels att se till att Islands nya
ansökan behandlades på ett korrekt sätt i
folkrättslig mening, dels att i sak inte stödja
landets ansökan om anslutning på grund av en
medföljande reservation som skulle innebära att
Island skulle tillåtas att bedriva kommersiell
valfångst från år 2006. Enligt svensk uppfattning
stod reservationen i direkt konflikt med
valfångstkommissionens ändamål och syfte. Vidare
anförde miljöministern att Sveriges röstning inte
innebar att Sverige accepterade den isländska
reservationen eller att Island skall få börja fånga
val, vilket också framgick av den röstförklaring som
Sverige avgav omedelbart efter omröstningen. Hon
framhöll att den svenska genomgången av beslutet i
Cambridge hade lett till att man inom kort skulle
lämna den formella invändning som krävs för att
Sverige inte skall bli folkrättsligt bundet av den
isländska reservationen.
Miljöministern framhöll vidare att regeringens
uppfattning är att Island bör vara med i IWC-arbetet
men utan sin reservation. I det fall Island skulle
komma att stå utanför kommissionen skulle det vara
"fritt fram" för landet att bedriva valfångst. Från
svensk sida skulle man nu ta upp nya diskussioner
med Island om reservationen och det fortsatta
arbetet i IWC med sikte på en lösning som Sverige
och andra medlemsländer kan acceptera. I samråd med
andra länder avsåg man från svensk sida att
undersöka om det vid nästa IWC-möte går att få
majoritet för en korrekt sakprövning. Som svar på
frågan om hon var beredd att låta riksdagen bli
delaktig i beslut om Sveriges inställning i frågor
som rör kommersiell jakt på val anförde
miljöministern att dessa frågor är sådana som enligt
regeringsformen primärt hanteras av regeringen.
Eftersom den övergripande svenska linjen inom IWC
låg fast såg hon i dagsläget inget omedelbart skäl
för någon ändrad ordning. I den fortsatta debatten
anförde miljöministern bl.a. att hon såg det som
hände i Cambridge som ett misstag som man tog på
stort allvar och som man agerade för att på olika
sätt rätta till. Hon anförde att man skulle agera
bilateralt gentemot Island för att försöka förmå
Island att ta tillbaka eller förändra sin
reservation. Från svensk sida arbetade man även för
att resa frågan i sak vid nästa sammanträde och
agerade när det gällde procedurregler och arbetet
inom IWC. Vidare anförde hon att hon inte var nöjd
med utfallet vid omröstningen och att hon tyckte att
man kunde ha lagt ned Sveriges röst när man hamnade
i den här situationen. Däremot ansåg hon att
delegationen agerade på ett bra sätt. Den svåra
situation som delegationen hamnade i handlade enligt
henne om tidsbrist och att man inte fick någon
återkoppling till politisk nivå när de här frågorna
kom i motsatsställning till varandra.
Frågan om Sveriges agerande i IWC har även varit
föremål för granskning i konstitutionsutskottet
(bet. 2002/03:KU30). Inför utskottet anförde
miljöministern bl.a. att hon ansåg det olyckligt att
omröstningen skapade oklarhet rörande den svenska
ståndpunkten i fråga om skyddet av världens valar.
En nedlagd röst kunde, som isolerad företeelse, ha
varit ett tydligare sätt att befästa den svenska
positionen. En nedlagd röst hade dock kunnat få
mycket problematiska effekter av folkrättslig art,
därför att Sverige då hade bidragit till att Island
hade hållits utanför kommissionen. Med några
månaders perspektiv på händelsen, kunde hon dock
konstatera att delegationens agerande, som innebar
en omedelbar röstförklaring jämte en formell
invändning, inte har försvagat den svenska
positionen. Hon ansåg att delegationen handlade
enligt givna instruktioner och i enlighet med
regeringens intentioner. Det hade enligt hennes
uppfattning varit önskvärt att frågan hade lyfts upp
till politisk nivå, vilket dock var omöjligt på
grund av tidsbrist. Den ingående översyn av
rutinerna som har gjorts i Miljödepartementet visar
att de generellt fungerar bra. Mot den bakgrunden
fortsätter inom departementet arbetet med att
ytterligare förbättra hanteringen av svåra
förhandlingssituationer av det här slaget.
På frågan om det som skedde var ett misstag eller
inte uppgav miljöministern att det var viktigt att
göra klart att även om det inte var ett misstag så
var det i alla fall ett missförstånd att tro att
Sverige hade bytt fot i valbevarandefrågan. Den
politiska uppfattningen står fast.
I sitt ställningstagande konstaterade
konstitutionsutskottet att agerandet från svensk
sida vid Internationella valfångstkommissionens möte
i Cambridge medförde att det uppstod en diskussion
om huruvida den svenska positionen rörande valarnas
bevarande hade försvagats. Det inträffade kan enligt
konstitutionsutskottets mening därför beklagas. Den
komplicerade situationen vid mötet hade dock
knappast kunnat förutses. Granskningen har vidare
inte utvisat att den svenska positionen i
valbevarandefrågan har förändrats. Därutöver har
framkommit att man inom Regeringskansliet har sett
över sina rutiner inför förhandlingar av liknande
slag. Avsikten är att arbetet med att förbättra
rutinerna skall fortsätta. Granskningen föranledde i
övrigt inget uttalande från konstitutionsutskottets
sida.
Enligt vad miljö- och jordbruksutskottet erfarit
har Island för en tid sedan meddelat att landet har
återupptagit den vetenskapliga jakten på vikval och
har beslutat att under sommaren 2003 fånga 38 valar.
Utskottet har inhämtat att regeringen inför Islands
ambassadör har framfört en muntlig protest med
anledning av jakten. Vidare har utskottet inhämtat
att isländska Alltinget diskuterar frågan om en
utvidgning av jakten under kommande år.
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår
utskottet, som förutsätter att regeringen noggrant
följer utvecklingen på området, att riksdagen inte
vidtar några åtgärder med anledning av motion
2001/02:MJ343 (m) yrkandena 1-5.
I budgetpropositionen för år 2003, utgiftsområde
20, gör regeringen ett uttalande om behovet av
marina naturinventeringar för att möjliggöra en
bedömning av förutsättningarna för en storskalig
utbyggnad av vindkraften till havs (prop. 2002/03:1
s. 51, bet. 2002/03:MJU1, rskr. 2002/03:82). Mot
bakgrund härav har Naturvårdsverket inlett arbetet
med upprättande av ett sådant program. Av
budgetpropositionen framgår även att Fiskeriverket i
september 2002 till regeringen har redovisat
kunskapsläget vad gäller den havsbaserade
vindkraftens effekter för fisket och fiskbestånden.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion
MJ247 (fp) yrkande 2 i den mån motionsyrkandet inte
kan anses tillgodosett.
Våren 2002 gjorde utskottet följande uttalande med
anledning av en motion om bekämpande av den spanska
skogssnigeln (bet. 2001/02:MJU24). Utskottet ansåg
att den fråga som togs upp i motionen är av sådant
slag att det inte bör ankomma på riksdagen att
behandla den i sak. Utskottet kunde emellertid i
sammanhanget redovisa att den spanska skogssnigeln
enligt uppgifter från Naturhistoriska museet i
Göteborg upptäcktes i Sverige år 1975 medan den
första massförekomsten konstaterades först i början
av 1980-talet. Artens överlevnadsgrad varierar
visserligen beroende på klimatförhållandena, men den
är i dag väl spridd. Detta, i kombination med att
arten kan självbefrukta sig, gör att det för
närvarande bedöms som omöjligt att utrota den. Arten
sprids framför allt vid transport av jord och växter
såsom vid anläggningsarbeten m.m. I utlandet bedrivs
forskning om arten, särskilt som den har visat sig
vara en skadegörare även inom jordbruket, och i
Sverige har forskning i mindre omfattning bedrivits
bl.a. vid Ultuna och vid Naturhistoriska museet i
Göteborg. Forskningen inriktar sig på att
identifiera tänkbara fiender till arten. Utskottet,
vars uppfattning kvarstår, föreslår att motion MJ278
(c) lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Genom riksdagens beslut om ändring i
terrängkörningslagen (1975:1313) hösten 1996
infördes ett allmänt förbud mot körning med
motordrivet fordon på snötäckt jordbruksmark om det
sker för annat ändamål än jord- eller skogsbrukets
behov (prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5, rskr.
1996/97:63). Förbudet gäller dock inte om det är
uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada
på marken. Vid sin behandling av förslaget uttalade
utskottet bl.a. att genom den föreslagna ändringen
kommer samma försiktighetskrav att ställas i fråga
om körning på snötäckt skogsmark och snötäckt
jordbruksmark. En skärpning av reglerna för körning
på jordbruksmark var enligt utskottet motiverad
bl.a. med hänsyn till att det vid upprepad körning
med terrängskoter på snötäckt jordbruksmark finns
risk för att snön packas hårdare. Detta kan leda
till snösmältning och tjällossning av markunderlaget
med risk för skador på gröda och annan vegetation.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande
inte något arbete med ytterligare skärpning av lagen
vare sig i Miljödepartementet eller vid
Naturvårdsverket. Det arbete som pågår avser buller
och avgaser vid användande av snöskoter. Utskottet
vill dock erinra om att, vad gäller möjligheten till
ytterligare förbud och inskränkningar för
skoterkörning, landets kommuner enligt gällande
terrängkörningslagstiftning har möjlighet att
besluta om områden inom vilka skotertrafiken kan
regleras genom förbud och kommunala eller privata
ledsystem. Utskottet har vidare inhämtat att
Naturvårdsverket har utfört en samlad redovisning
och utvärdering av lokalt och regionalt arbete med
regleringen av färdseln med fordon i terrängen i de
svenska fjällen. Av redovisningen framgår att fyra
kommuner har utnyttjat möjligheten att besluta om
kommunala förbudsområden, däribland Härjedalens
kommun. Vidare kan en kommun besluta om lokala
trafikföreskrifter om snöskotertrafiken behöver
regleras från ordnings- eller säkerhetssynpunkt. Med
det anförda avstyrker utskottet motionerna MJ378 (c)
och MJ452 (s) i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen
och senast våren 2002 (bet. 2001/02:MJU24) tagit
ställning till motioner om kostnader för
strandstädning på framför allt Västkusten. Utskottet
anförde då att det i den då aktuella motionen
framförda förslaget om statligt bidrag till
kommunernas strandstädning innebär att kommunerna i
princip skall bära kostnaderna för nedskräpningen.
En sådan uppfattning står i motsättning till
principen att förorenaren skall betala (Pollutor
Pays Principle). Utskottet redogjorde för
regeringens uppfattning i frågan nämligen att ett
viktigt sätt att minska nedskräpningen är att
angripa problemet mera i grunden och satsa på lokalt
och regionalt förankrade projekt som fokuserar på
opinionsbildning bland vissa målgrupper såsom
fiskare, redare, oljeindustri etc. Syftet härmed är
att minska mängden marint avfall genom att skapa
attityd- och beteendeförändringar hos dem som bidrar
mest till nedskräpningen. Utskottet hänvisade även
till det projekt som sedan två och ett halvt år
pågår med Stiftelsen Håll Sverige Rent i samarbete
med stiftelsens samarbetspartner i Nordsjöstaterna.
Projektet har initierats av stiftelsen och omfattar
hela Nordsjöregionen. I projektets referensgrupp
ingår från svenska sida Fiskeriverket,
Sjöfartsverket, Naturvårdsverket, OKQ8, Preem
Petroleum AB, Wallenius Wilhelmsen Lines, Sveriges
fiskares riksförbund, Sveriges Redareförening och
Svenska båtunionen. Primära målgrupper är fiskare,
sjömän, ägare av fritidsbåtar och
oljeindustriarbetare. Projektet genomför aktiviteter
som kan påverka dessa grupper och som på sikt kan
minska den marina nedskräpningen. Projektet
finansieras delvis av EU:s program Interreg IIIB
North Sea. Det anförda innebär att riksdagen inte
bör vidta några åtgärder med anledning av motion
MJ491 (c) yrkande 1.
När det gäller frågan om det ekonomiska ansvaret
för hanteringen av döda sälar har utskottet inhämtat
att Länsstyrelsen i Västra Götalands län på uppdrag
av regeringen (Miljödepartementet) i februari i år
överlämnade en rapport om omhändertagande av döda
sälar. Rapporten, som innehåller en sammanställning
av samtliga berörda kommuners erfarenheter, både
praktiskt och kostnadsmässigt, bereds i
Regeringskansliet. Med det anförda föreslår
utskottet att motion MJ279 (c) lämnas utan vidare
åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet har inhämtat att Jordbruksverket i
december 2001 redovisade regeringens uppdrag att i
samråd med Naturvårdsverket och andra berörda
myndigheter göra en översyn av gällande bestämmelser
för användande av taggtråd i syfte att undersöka om
ytterligare eller ändrade bestämmelser behövs.
Verkets bedömning var att det i dagsläget inte finns
anledning att införa ett totalförbud mot användandet
av taggtrådsstängsel inom djurhållningen. Skälen
till detta är bl.a. att användandet av taggtråd
håller på att fasas ut och att taggtrådsstängsel är
mindre vanliga i dag än tidigare. Skador orsakade av
taggtråd är enligt vad som framkommit relativt få
till antalet medan sårskador av andra orsaker är
betydligt mer frekventa. Jordbruksverket har däremot
i sina djurskyddsföreskrifter infört en bestämmelse
om att stängsel skall vara utformat och anordnat på
sådant sätt att djur som hålls inom stängslet under
normala förhållanden inte skadas. Stängsel som
innehåller taggtråd får inte vara elektrifierade.
Det största djurskyddsproblemet med taggtråd är
enligt verkets uppfattning emellertid den taggtråd
som blir kvarlämnad i naturen och som inte längre
fyller någon funktion. Enligt gällande lagstiftning
i miljöbalken och Jordbruksverkets föreskrifter är
den som bedriver en verksamhet respektive
djurhållaren skyldig att hålla markerna rena från
taggtråd. Mot bakgrund härav finner utskottet motion
MJ281 (m) tillgodosedd utan någon vidare åtgärd från
riksdagens sida.
Senast våren 2002 uttalade utskottet att avsikten
med miljömärkning är att den skall utgöra en garanti
för konsumenten att produkten har producerats i
enlighet med de kriterier som gäller för den
aktuella miljömärkningen. Sveriges hållning är att
miljömärkning skall vara frivillig och
marknadsdriven, dvs. inte ett ansvar för staten.
Detta lägger ett stort ansvar på konsumenterna, men
även på ideella organisationer, att själva bedöma
vad miljömärkningen står för. Utskottet såg det
därför positivt att olika medier uppmärksammar sådan
miljömärkning som inte svarar mot de kriterier som
svenska konsumenter förutsätter ingår i
miljömärkningssystemen. Enligt vad utskottet då hade
erfarit pågick inom kommissionen arbete med att
fastställa riktlinjer för hur de olika
miljömärkningssystemen skall kunna jämföras. Detta
gällde bl.a. tropiskt timmer (bet. 2001/02:MJU24).
Utskottet har vidare erfarit att kommissionen under
våren 2003 har lagt fram förslag om olika åtgärder
mot import till unionen av illegalt avverkat timmer
(KOM 9944/03). Med det anförda föreslår utskottet
att motion MJ480 (s) lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.
Som utskottet även anförde våren 2002 (bet.
2001/02:MJU24) representerar Naturvårdsverket
Sverige i EU:s fågelkommitté och verkar där för att
fågeljakten i medlemsländerna och kandidatländerna
sker helt i enlighet med fågeldirektivets
bestämmelser. Den svenska linjen är att Sverige på
EU-nivå skall arbeta för att fågeljakten såväl i
medlemsländerna som i kandidatländerna skall
bedrivas i linje med fågeldirektivet. Utskottet
ställde sig då bakom den restriktiva ståndpunkt som
den svenska regeringen givit uttryck för i
sammanhanget. Läget i förhållande till
kandidatländerna är enligt Naturvårdsverket att det
i flera sydeuropeiska länder finns stora brister i
tillämpningen av bl.a. fågeldirektivet. Malta och
Cypern är exempel på detta, även om det finns olika
uppfattningar om antalet fåglar som olovligen fångas
med nät, limstickor m.m. Enligt vad utskottet
erfarit har Cypern och Malta i sina
medlemsförhandlingar försökt få gehör för önskemålen
om att delvis fortsätta den traditionella
småfågeljakten, men att EG-kommissionen har ställt
sig avvisande härtill. Som framgår av utskottets
redogörelse våren 2002 diskuterades frågan i
Fågelkommittén i juni 2001, och kommissionen
redovisade då sin inställning till de begärda
undantagen från kandidatländerna. Dessförinnan hade
EU:s medlemsländer var för sig redovisat sin
ståndpunkt om de begärda undantagen från
fågeldirektivet. Sverige, som har en restriktiv
hållning i dessa frågor, avstyrkte bl.a. att Malta
och Cypern skulle ges rätt att nyttja fångstmetoder
som t.ex. slagnät och att fånga småfåglar som
tidigare inte fångats inom EU. Enligt vad utskottet
härefter har erfarit var småfågeljakten en av de
svåraste frågorna under Maltas
medlemskapsförhandlingar hösten 2002. Sverige
vidhöll sin mycket restriktiva hållning och godtog
inte kommissionens förslag till kompromiss och var
ett av de länder som längst höll emot de krav på
undantag som Malta ursprungligen önskade och som
därigenom bidrog till att korta ned både
övergångstiden från 25 år till 5 år och antalet
arter som omfattas av undantaget. Resultatet blev en
skärpning av kompromissen som innebär att Malta i
sin överenskommelse om medlemskap har fått en
övergångstid om 5 år beträffande 7 småfågelarter,
bl.a. grönfink, bofink, grönsiska och hämpling.
Enligt avtalet får dessa arter inte fångas för
konsumtion utan endast för att användas som
burfåglar. Under övergångstiden skall Malta dessutom
bygga upp en uppfödningsverksamhet för dessa arter
som därefter inte får fångas över huvud taget. För
övriga småfågelarter är jakt förbjuden. När det
gäller småfågeljakten på Cypern bör noteras att,
till skillnad från på Malta, småfågeljakt är
förbjuden i lag. Enligt vad utskottet erfarit
fungerar efterlevnaden emellertid inte. Utskottet
har inhämtat att ett sammanträde inom ramen för EU:s
fågelkommitté ägde rum i juni 2003. Inför
sammanträdet hade Sverige begärt att slutresultatet
av Cyperns medlemskapsförhandlingar då skall
redovisas. Vid mötet i juni redovisade kommissionen
kortfattat resultatet av medlemsförhandlingarna
beträffande fågeldirektivet. Det enda undantag från
bestämmelserna i fågeldirektivet med koppling till
småfågelfångst som nämndes var de övergångsregler
som Malta har fått, dvs. en övergångstid för fångst
av 7 arter av finkar för burhållning. Fångst för
konsumtion medgavs inte. De generella undantag som
landet begärde då det gällde jakt på vårflyttande
fåglar, t.ex. turturduva, medgavs inte. Utskottet
har även erfarit, vilket bör tilläggas, att
småfågeljakten på Cypern har varit föremål för
diskussion även inom Bernkonventionen. Utskottet,
som givetvis även i fortsättningen ställer sig bakom
den restriktiva ståndpunkt som regeringen har givit
uttryck för i sammanhanget, anser därmed att motion
U223 (s) inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Bevarande av biologisk mångfald (punkt 1)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ315 yrkande 13.

Ställningstagande

Skyddet av den biologiska mångfalden utgör en
hörnsten i den liberala miljöpolitiken. Biologisk
mångfald gäller arter, genetisk mångfald inom arter
samt ekosystem och landskap. Biologisk mångfald
främjar ekosystemets flexibilitet och uthållighet
och behöver på alla sätt skyddas och bevaras för
framtida generationer. Naturens skönhet, rytm och
ljud utgör en viktig del av vår livskvalitet och det
är enligt vår mening en central uppgift för
miljöpolitiken att öka möjligheterna till
naturupplevelser för alla, oavsett om man bor i
glesbygd, landsbygd eller tätort. Detta bör ges
regeringen till känna.

2. Inventering av nyckelbiotoper, m.m.
(punkt 3)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ431 yrkandena 5, 6, 8 och
9 samt avslår motion 2002/03:MJ431 yrkande 10.

Ställningstagande

Skogsvårdsorganisationens fördjupade
nyckelbiotopinventering (NBI) som avslutades år 2003
utgör ett viktigt skogspolitiskt medel som
väsentligt bidrar till att kartlägga och bevara den
biologiska mångfalden i skogslandskapet.
Kontrollinventeringar har dock visat att det, trots
den fördjupade inventeringen 2001-2003, återstår ett
stort antal nyckelbiotoper i skogslandskapet som
inte hunnit kartläggas. Dessutom har kunskapen om
vissa udda biotoptyper ökat starkt under senare år
liksom behovet av individuell rådgivning i fält till
markägare om deras nyckelbiotoper.
Skogsvårdsorganisationen bör därför ges fortsatta
och ökade resurser till nyckelbiotopinventering
under treårsperioden 2004-2006.

Mot bakgrund av det ökade antalet nyupptäckta
områden som bör säkerställas bör enligt min mening
målet för biotopskydd ökas från nuvarande 30 000
hektar till 50 000 hektar per år. Därtill kommer
behovet av vissa former av skötselåtgärder i vissa
biotoptyper, särskilt i södra Sverige, vilket
motiverar ökat anslag.
Skogsvårdsorganisationen har i sin utvärdering av
skogspolitiken (SUS 2001) tagit upp det
skogspolitiska miljömålet och särskilt framhållit
behovet av alternativa avverkningsformer i s.k.
kontinuitetsskogar. Jag anser att en kartläggning
bör göras av områden där trakthyggesbruk bör
undvikas och där ett alternativt och miljöanpassat
skogsbruk bör utföras. Skogsstyrelsen bör utreda
lämpliga skogsbruksmetoder för olika typer av
kontinuitetsskogar.
Särskilda resurser bör avsättas för
naturvårdsbesiktning av avverkningsanmälda
skogsområden före avverkning.
Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.

3. Artdatabanken, m.m. (punkt 4)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ431 yrkandena 1 och 3
samt avslår motion 2002/03:MJ219 yrkande 1.

Ställningstagande

För att Svenska artprojektet skall kunna genomföras
planenligt och för att ökade krav på insatser från
Artdatabanken om åtgärdsprogram och
bevarandestrategier skall kunna mötas bör
Artdatabanken tillföras ytterligare resurser under
innevarande mandatperiod. Jag anser också att
biotopskydd bör införas för de två högsta
kategorierna på rödlistan, och lagskyddets
omfattning och utformning bör utredas snarast. Detta
bör ges regeringen till känna.

4. Reservatsbildning, skötselavtal m.m.
(punkt 11)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ327, 2002/03:MJ367
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ392 och 2002/03:N269
yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör reservatsbildning till största
delen ske på samhällets marker. I övriga fall bör så
långt möjligt frivilliga skötselavtal med 5-10 års
avtalstid och lokal förankring upprättas, och
markägaren bör ha inflytande på utformningen av
naturvården i form av bl.a. långsiktigt hållbara
lösningar. När det gäller konsekvensutredningar vid
bildandet av naturreservat bör en utvärdering göras
av nuvarande skyddsplaner för att bästa möjliga
förutsättningar skall kunna tillskapas för kommande
reservat. Vidare bör en utredning göras om
naturvårdsintressen och brukanderätt för skogsägare.
Syftet bör vara att mot bakgrund av ny kunskap ange
riktlinjer för hur konflikten mellan
bevarandeintresset och det berättigade intresset hos
skogsägare att kunna bruka sin skog skall kunna
lösas. Erfarenheterna vid avgränsning och
genomförande av skogsreservat bör granskas och
staten måste skaffa sig en bättre bild av vilken
effekt insatser avseende miljömålet kan få i
praktiken på miljön och produktionen. Detta bör ges
regeringen till känna.

5. Omberg som nationalpark (punkt 13)

av Åsa Domeij (mp) och Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ244, 2002/03:MJ254,
2002/03:MJ295 och 2002/03:MJ323.

Ställningstagande

Enligt vår mening uppfyller Omberg med stor
sannolikhet de kriterier som ställs på en
nationalpark vad gäller storlek, naturvärden,
vetenskapliga värden, upplevelsevärden och
kulturella värden. Det finns en varierande
näringsverksamhet på och omkring Omberg, och berget
har sådana värden att det bör skyddas och förvaltas
enligt den högsta skyddsform vårt land har för ett
naturområde. Blir Omberg nationalpark får områdets
skötsel en inriktning mot ökat naturskydd, stor
biologisk mångfald och höga upplevelsevärden. Hur
näringarna skulle påverkas om Omberg blev
nationalpark behöver emellertid belysas ytterligare.
Därför bör en utredning få visa vilka
förutsättningar som gäller och vad en
nationalparksbildning skulle innebära för olika
intressenter. Naturvårdsverket påbörjade under år
2001 en översyn av nationalparksplanen. I samband
härmed bör nya objekt föras in i planen allteftersom
ytterligare fakta och inventeringar tillkommer.
Omberg är ett exempel på objekt som bör tillföras
den nya nationalparksplanen. Detta bör ges
regeringen till känna.

6. Marina reservat (punkt 14)

av Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling (fp), Sven
Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp) och Jan
Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ315 yrkandena 8 och
16 delvis, 2002/03:MJ431 yrkande 4, 2002/03:MJ432
yrkande 6 och 2002/03:MJ48 yrkande 10 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ313 yrkandena 7 och 8 samt
2002/03:MJ492 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande
kust och skärgård skall Östersjön och Västerhavet ha
en långsiktigt hållbar produktionsförmåga, och den
biologiska mångfalden skall bevaras. Särskilt
värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och
andra störningar. I enlighet härmed anser vi att
marina reservat som täcker Östersjöns samtliga
huvudbiotoper bör inrättas och de fem reservat som
har beslutats bör iordningställas omedelbart.
Exempel på områden som lämpar sig väl att skyddas
som reservat är de s.k. utsjöbankarna, grunda
områden av stor betydelse som lek- och foderområden
för fisk. Naturvårdsverket har föreslagit att i
första hand fyra av de tolv utsjöbankarna bör
skyddas, nämligen Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken,
Lilla Middelgrund och Fladen. Enligt vår mening bör
även mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar med
särskilt höga ekologiska värden skyddas som
Natura 2000-områden. Detta bör ges regeringen till
känna.

7. Marina reservat (punkt 14)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ313 yrkandena 7 och 8
samt avslår motionerna 2002/03:MJ315 yrkandena 8 och
16 delvis, 2002/03:MJ431 yrkande 4, 2002/03:MJ432
yrkande 6, 2002/03:MJ489 yrkande 10 och
2002/03:MJ492 yrkande 4.

Ställningstagande

Riksdagen har beslutat att ytterligare fem marina
områden, utöver de sju marina reservat som redan
finns, skall vara skyddade som reservat senast år
2005. Arbetet går dock långsamt och det är inte
troligt att detta delmål kommer att uppnås.
Vänsterpartiet anser att behovet att avsätta
skyddade områden i marina miljöer är akut och att
avsättning som marina skyddsområden är den
viktigaste och mest effektiva åtgärd som kan vidtas
i arbetet med att säkra den biologiska mångfalden i
Östersjön. Arbetet måste därför påskyndas.
Vänsterpartiet anser vidare att regeringen snarast
bör ge merparten av de 12 utsjöbankar som finns i
den svenska delen av Östersjön långvarigt skydd.

Marina reservat kan skapas genom att det
skyddsvärda området ingår i EU:s Natura 2000-
nätverk. Ett exempel på ett område som är i behov av
sådant skydd är Norra Midsjöbanken öster om Ölands
södra udde. Vänsterpartiet anser att regeringen
snarast bör återkomma till riksdagen med förslag
till hur detta område skall kunna ingå i Natura
2000-nätverket.
Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.

8. Skyddet av rovdjuren (punkt 18)

av Lennart Fremling (fp), Sverker Thorén (fp) och
Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ315 yrkande 15.

Ställningstagande

Skyddet av hotade arter utgör en viktig del av den
biologiska mångfalden, och vi har ett särskilt
ansvar att värna om våra rovdjur. De fem stora
rovdjuren björn, varg, lo, järv och örn måste få
utveckla livskraftiga stammar i Sverige. Skyddsjakt
på rovdjur skall starkt begränsas till dess
populationerna är tillräckligt stora för att
långsiktigt överleva, förutom i renbetesområden, och
djurägare som får sina djur rivna av rovdjuren skall
få full ersättning för skadan. Detta bör ges
regeringen till känna.

1. Svensk politik på valfångstområdet
(punkt 22)

2.
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp),
Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd),
Lars Lindblad (m), Sverker Thorén (fp), Jan
Andersson (c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ343 yrkande 3 och avslår
motion 2002/03:MJ343 yrkande 1.

Ställningstagande

I mitten av oktober 2002 höll den internationella
valfångstkommissionen, IWC, ett extra möte i
Cambridge i England. Genom att signatärmakten USA
dagen före mötet hade accepterat Islands ansökan
inklusive landets reservation mot kommersiell
valfångst från år 2006 hade Island blivit medlem av
IWC. En av de frågor som aktualiserades vid mötet
var ett eventuellt upphävande av Islands medlemskap
inklusive reservationen. I omröstningen huruvida
Islands ansökan skulle betraktas som en ny ansökan
kom den svenska rösten att utgöra tungan på vågen.
Med röstsiffrorna 19 för och 18 mot beslutades att
så var fallet. Konsekvensen blev att Island behöll
sitt medlemskap, vilket enligt vår mening måste vara
ett misstag.

Det är enligt vår mening av vikt att den svenska
politiken i valfrågor nu formuleras grundligt av den
svenska riksdagen. Regeringen bör därför skyndsamt
för riksdagen redovisa den politik som de senaste
tio åren har förts i valfrågor och lägga fram
förslag om hur den framtida politiken skall utformas
och organiseras.
Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.

10. Taggtråd i naturen (punkt 28)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad
(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ281.

Ställningstagande

Sedan början av förra seklet har de ideella
djurskyddsorganisationerna riktat uppmärksamhet mot
de faror som taggtråd innebär för såväl tama som
vilda djur. Att taggtråd åsamkar djur plågsamma och
onödiga skador visar inte minst vittnesmål från
hundägare och andra djurägare. Enligt vår
uppfattning är taggtråd ett mycket otidsenligt
stängsel, varför det är angeläget att ett förbud mot
användning av taggtråd införs och att resurser
avsätts för att marker skall rensas på gammal
taggtråd. Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Restaurering av Emån (punkt 9)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Emån bildar ett av Sveriges mest artrika åsystem med
ett stort antal fiskarter, och dess vattensystem
omfattar närmare 80 mil vattendrag. I ån finns lax
och storväxt havsöring och den utrotningshotade
malen har haft ett av sina största
reproduktionsområden i detta vattensystem. I ån
finns även många värdefulla lokala öringstammar och
Sveriges sydligaste sjö med naturlig föryngring av
röding är belägen i Emåsystemet.

Emån har ett problem gemensamt med många andra åar
och älvar; den är reglerad av kraftverksdammar och
andra magasins uppdämningar. Detta innebär att laxen
och den mycket berömda havsöringen inte kan vandra
mer än i en kort del av vattensystemet. Emåns lax
och havsöring bör därför snarast få möjlighet till
lekplatser som inte är utsatta för miljöstörningar.
Det är av nationellt intresse att Emålaxen kan
utvecklas och på sikt fiskas i hela Emåns
vattenområde.

Vargstammen m.m. (punkt 19)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar
Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson
(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

De stora rovdjuren måste ha plats för att leva i
Sverige. Samtidigt är det viktigt att
rovdjursstammarna utvecklas på ett sådant sätt att
människors rätt att bo och verka på landsbygden inte
äventyras. Som vi anförde bl.a. våren 2003 i samband
med riksdagens behandling av jakt- och
viltvårdsfrågor (bet. 2002/03:MJU9) bör beslutande
myndigheter ges ökade befogenheter att medge jakt
för att förebygga skador och andra olägenheter samt
för att realisera riksdagens beslut om en varsam
tillväxt av rovdjursstammarna. På flera håll har
vargstammen vuxit sig så stark att den utgör ett
direkt hot mot lokalbefolkningens möjligheter att
leva ett normalt liv. Vi anser därför att det bör
vara möjligt att bedriva skyddsjakt, reglerad
licensjakt och avlysningsjakt på varg.
Naturvårdsverket bör ges större möjligheter att
besluta om skyddsjakt, dvs. en skyddsjakt av
avlysningskaraktär, enligt 27 § jaktförordningen
(1987:905). Lokala och regionala myndigheter bör
också kunna fatta beslut om skyddsjakt eller andra
åtgärder när lokala problem uppstår. Vi anser vidare
att alla skador på tamdjur, inklusive jakthundar och
hästar, som orsakas av rovdjur bör ersättas, och
full ekonomisk ersättning bör utgå för djur som
ingår i näringsverksamhet och djur som hålls som
husdjur oavsett om de är kopplade till
näringsverksamhet. Slutligen anser vi att ökade
resurser behövs för uppsättning av elstängsel och
andra åtgärder som krävs för att djurhållning i
områden med förekomst av stora rovdjur skall kunna
garanteras. Vi har för avsikt att återkomma till
riksdagen i dessa frågor.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden
2002

2002/03:MJ209 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bevarande av listade
utrotningshotade husdjursraser.

2002/03:MJ219 av Maria Larsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn görs
över rödlistade arter.

2002/03:MJ234 av Ulla Löfgren och Jan-Evert
Rådhström (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa de
nationella miniminivåerna och etappmålen för arterna
björn, varg och lo.

2002/03:MJ244 av Sven Brus och Yvonne Andersson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning av
förutsättningarna för Omberg att bli nationalpark.

2002/03:MJ247 av Axel Darvik m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
undersökning om hur djurlivets närmiljö påverkas av
vindkraften.

2002/03:MJ254 av Sonia Karlsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om bildande av Ombergs
nationalpark.

2002/03:MJ278 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att bekämpa den spanska
skogssnigeln.

2002/03:MJ279 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om statens ansvar att bekosta
hanteringen av döda sälar.

2002/03:MJ281 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om restriktioner mot
användning av taggtråd samt rensning av gammal
taggtråd.

2002/03:MJ288 av Marietta de Pourbaix-Lundin och
Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
fastställa en miniminivå för vargstammen på 500
individer eller 50 vargföryngringar i Sverige per
år.

2002/03:MJ292 av Runar Patriksson och Cecilia
Wikström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att antalet vargar
i Sverige skall innebära att det är en jaktbar
stam.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sprida
vargstammen över hela landet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
opinionsundersökningar i rovdjursbygder.

2002/03:MJ295 av Karin Granbom (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Omberg bör skyddas och
förvaltas som nationalpark.

2002/03:MJ298 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regelverket för det ökade
anslaget till informationsinsatser om stora rovdjur.

2002/03:MJ313 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
snarast bör återkomma till riksdagen med förslag
kring hur flertalet av utsjöbankarna i Östersjön
kan ges långvarigt skydd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
snarast bör återkomma till riksdagen med förslag
kring hur Norra Midsjöbanken skall kunna ingå i
Natura 2000-nätverket.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättande av
marina reservat.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevara den
biologiska mångfalden.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att nyanlägga och
restaurera våtmarksområden.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skydda våra
rovdjur.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Natura 2000.

2002/03:MJ323 av Helena Hillar Rosenqvist och Claes
Roxbergh (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Omberg bör skyddas och
förvaltas som nationalpark.

2002/03:MJ327 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om reservatsbildning av
privatägd mark.

2002/03:MJ343 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall rätta till sitt misstag i IWC och därmed
säkra att kommersiell valfångst inte blir
tillåten.

2. Riksdagen begär att regeringen löpande skall
informera övriga riksdagspartier i
valfångstfrågan.

3. Riksdagen begär att regeringen för riksdagen
redovisar den förda valfångstpolitiken samt lägger
fram förslag om inriktningen av och målen för den
framtida svenska valfångstpolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
Sverige ändrar sin hittillsvarande policy
beträffande representation vid IWC.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om innehållet i den
svenska valfångstpolitiken.

2002/03:MJ346 av Per-Olof Svensson och Raimo
Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att en bevarandeplan skall upprättas för fjällkon.

2002/03:MJ348 av Karin Pilsäter och Erik Ullenhag
(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att fastslå en miniminivå
på 500 vargar.

2002/03:MJ357 av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en omedelbar
översyn och ändring av den av riksdagen beslutade
rovdjurspolitiken.

2002/03:MJ363 av Jörgen Johansson och Annika
Qarlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
samlad nordisk rovdjurspolitik.

2002/03:MJ367 av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av lokalt
förankrade skötselplaner i samband med kommande
reservatsbildningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
konsekvensutredningar vid bildandet av
naturreservat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ansvar, resurser
och aktiva planer för att hålla skärgårdens marker
öppna.

2002/03:MJ372 av Claes-Göran Brandin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring av EU:s
fågelskyddsdirektiv.

2002/03:MJ378 av Håkan Larsson och Sven Bergström
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om snöskoterkörning på
åkermark.

2002/03:MJ383 av Kjell-Erik Karlsson och Sven-Erik
Sjöstrand (v):

1. Riksdagen beslutar om ändring i miljöbalken så
att beväxta skyddszoner införs för
havsöringsbäckar och laxåar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om brottsliga
handlingar som orsakar fiskdöd.

2002/03:MJ387 av Birgitta Ohlsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att 500 vargar
borde vara ett minimum för en livskraftig
vargstam.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utredning
tillsätts för att utröna vilka djurarter som
ytterligare bör fredas från jakt.

2002/03:MJ392 av Lena Ek och Sven Bergström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning rörande
naturvårdsintressen och ägande- och brukanderätten
för skogsägare.

2002/03:MJ398 av Hans Unander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rovdjur.

2002/03:MJ399 av Berit Högman och Marina Pettersson
(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att allmänhetens
tillgång till "vargtelefonen" bör utökas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de regionala
statliga myndigheterna LAN och LS bör samverka
kring förebyggande åtgärder för rovdjursangrepp på
tamdjur och tamboskap.

2002/03:MJ402 av Lennart Beijer m.fl. (v, c, kd,
fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder
för att säkra fri fiskvandring i Emån från
mynningen upp till Ädelfors.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lösa problemet
vid Emsfors.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att säkra
utvandring av fisk till Östersjön.

2002/03:MJ403 av Lennart Beijer (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stoppa framtida
grävningar och vallar vid Emån.

2002/03:MJ409 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Emån.

2002/03:MJ412 av Sven Bergström och Kenneth
Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen
anförs om en bättre rovdjurspolitik för balanserade
rovdjursstammar i bl.a. Gävle-Dala-området.

2002/03:MJ431 av Åsa Domeij och Claes Roxbergh (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Artdatabanken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att biotopskydd för de två högsta
kategorierna på rödlistan bör införas i enlighet
med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att fler marina reservat bör inrättas i
enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fortsatta
nyckelbiotopsinventeringar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målet för
biotopskydd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
kontinuitetsskogar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
avverkningsbesiktning.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
kvalificerade inventeringar i Naturvårdsverkets
regi.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om marina
naturreservat.

2002/03:MJ449 av Per-Olof Svensson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att staten bör ta sin del
av ansvaret för förmedling av objektiv och
faktabaserad rovdjursinformation som regeringens
utredare förde fram i Rovdjursutredningen och
medverka till att det förverkligas vid
Rovdjurscentret De fem stora vid Järvzoo.

2002/03:MJ451 av Leif Björnlod (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ha en
kontrollerad tillväxt av vargstammen på
förslagsvis 10 % per år.

2002/03:MJ452 av Marie Nordén och Gunnar Sandberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skoterkörning på åkermark.

2002/03:MJ460 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att storskarven bör strykas
från EU:s lista över hotade fågelarter.

2002/03:MJ467 av Lennart Klockare (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förslag till en åtgärdsplan
som stärker havsöringsstammen i de två nordligaste
länen.

2002/03:MJ470 av Viviann Gerdin (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att beslut rörande
rovdjuren skall överföras från Naturvårdsverket
till länsstyrelserna.

2002/03:MJ480 av Anders Ygeman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder mot bluffen med
odlat ädelträ.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om marina reservat.

2002/03:MJ491 av Åsa Torstensson och Jan Andersson
(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens ansvar för
kostnaderna för strandstädning.

2002/03:MJ492 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till restaureringsplan för våra kusthav.

4. Riksdagen begär att regeringen påskyndar
inrättandet av fler marina reservat.

2002/03:MJ493 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om marina reservat.

2002/03:N269 av Per Westerberg m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om granskning av
erfarenheterna vid avgränsning och genomförande av
skogsreservat.

2002/03:N342 av Birgitta Sellén (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genbanken vid
Hundskolan i Sollefteå får vara kvar där.

2002/03:U223 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder mot fågeljakten på
Cypern och Malta.