Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU22

Titel saknas

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2003/04:137 Genomförande av
EU:s jordbrukspolitik i Sverige jämte sex följdmotioner med 55 yrkanden.
I skrivelsen redovisar regeringen sina överväganden vad gäller tillämpningen
av EU:s nya jordbrukspolitik i de delar där det ankommer på det enskilda
medlemslandet att ta ställning till olika alternativ som medges inom ramen
för beslutet. Förslagen innebär att införandet av ett frikopplat gårdsstöd
bör ske enligt en s.k. blandmodell. Modellen innebär i huvudsak en
regionalisering av nuvarande stöd där all åkermark inom en region erhåller
samma grundstöd per hektar men där viss del av stöden inom främst
animaliesektorn förblir gårdskopplade. Stödnivån till naturbetesmark föreslås
vara enhetlig i hela landet. Övergångsvis bör en koppling av handjursbidragen
till produktionen behållas. Ett s.k. nationellt kuvert bör utnyttjas för
vissa offensiva satsningar för främjandet av svenska kvalitetsprodukter.
Nuvarande miljö- och landsbygdsprogram förstärks under resterande del av
programperioden genom att medel tillförs dels genom s.k. modulering, dels
genom återföring av skatten på handelsgödsel. De ytterligare resurserna
används för att gynna den grovfoderbaserade animalieproduktionen genom en
förstärkning av kompensationsbidraget i mindre gynnade områden och en
höjning av miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar samt genom
införande av en miljöersättning till vallodling i övriga delar av landet.
Dessutom satsas medel på stöd till investeringar inom djurvälfärdsområdet
och småskalig livsmedelsproduktion. Den nya jordbrukspolitiken bör tillämpas
fr.o.m. år 2005.
Utskottet delar regeringens bedömning och avstyrker samtliga motionsyrkanden,
framför allt med hänvisning till skrivelsen. I betänkandet finns 30
reservationer och tre särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utbetalning av stöd utbetalade i euro
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 8, 2003/04:MJ58 yrkande
13 och 2003/04:MJ59 yrkande 7.
Reservation 1 (m, fp, kd)

2. Tidpunkt för utbetalning av stöd
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 9 och 2003/04:MJ58
yrkande 12.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkandena 1 och 6.
Reservation 3 (fp)

4. Konkurrensvillkor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 12, 2003/04:MJ56 yrkandena
1 och 2 samt 2003/04:MJ59 yrkande 2.
Reservation 4 (m)
Reservation 5 (fp)
Reservation 6 (kd, c)

5. Konsumentperspektiv
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 4.
Reservation 7 (fp)

6. Exportsubventioner för djurtransporter
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 3.
Reservation 8 (fp)

7. Produktionsstöd till stärkelsepotatis
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 4, 2003/04:MJ56 yrkande
3 och 2003/04:MJ58 yrkande 6.
Reservation 9 (m, kd, c)

8. Frikoppling av utsädesstöd
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkandena 6 och 8, 2003/04:MJ57
och 2003/04:MJ58 yrkande 5.
Reservation 10 (m, kd, c)

9. Plantskoleproduktion m.m.
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkandena 15 och 16.
Reservation 11 (kd)

10. Tidpunkt för fördelning av stödrättigheter
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ55 yrkande 1.
Reservation 12 (m, fp)

11. Övergångsregler för slakt inom nötköttsområdet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 2 och 2003/04:MJ58
yrkande 17.
Reservation 13 (m, kd, c)

12. Fördelning av stödrättigheter
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 5, 2003/04:MJ58 yrkande
1 och 2003/04:MJ59 yrkande 5.
Reservation 14 (fp)
Reservation 15 (kd, c)

13. Stödrättigheternas skattekonsekvenser
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 14.

14. Nationell reserv
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 5, 2003/04:MJ56 yrkande
7, 2003/04:MJ58 yrkande 9 och 2003/04:MJ59 yrkande 10.
Reservation 16 (m, fp, kd, c)

15. Justering av ersättningsbelopp för åkermark
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 4 och 2003/04:MJ58
yrkande 2.
Reservation 17 (m, kd, c)

16. Frikoppling inom nötköttsproduktion
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 3.
Reservation 18 (kd, c)

17. Frikoppling av tackbidrag
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 4.
Reservation 19 (kd)

18. Nationellt kuvert
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 6, 2003/04:MJ58 yrkande
7 och 2003/04:MJ59 yrkande 9.
Reservation 20 (m, kd, c)
Reservation 21 (fp)

19. Finansiering av kvalitets- och marknadsfrämjande åtgärder m.m.
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 8.
Reservation 22 (kd)

20. Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11, 2003/04:MJ56
yrkandena 9 och 10, 2003/04:MJ58 yrkandena 10 och 19 samt 2003/04:MJ59
yrkande 8.
Reservation 23 (m)
Reservation 24 (fp)
Reservation 25 (kd)
Reservation 26 (c)

21. Hävdkrav på naturbetesmarker
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ55 yrkande 3.
Reservation 27 (m)

22. Tvärvillkor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 7 och 2003/04:MJ58
yrkande 11.
Reservation 28 (m, kd, c)

23. Produktionsmedelsskatter inom jordbruket
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ54, 2003/04:MJ56 yrkande 11 och
2003/04:MJ58 yrkande 18.
Reservation 29 (m, kd, c)

24. Skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 11.
Reservation 30 (fp)

25. Skrivelsen
Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:137 till handlingarna.

Stockholm den 1 juni 2004
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune
Berglund (s), Rolf Lindén (s), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m),
Carina Ohlsson (s), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders
Johansson (m), Christin Nilsson (s), Anita Brodén (fp), Björn von der
Esch (kd), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Utskottet har i detta ärende uppvaktats av representanter för Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) samt mottagit skrivelser från Gröna Näringens
Riksorganisation och Skogsmaskinföretagarna ek. för.
Bakgrund
Den 10 juli 2002 presenterade EG-kommissionen ett meddelande med förslag
om reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Meddelandet var en
uppföljning av den reform som beslutades våren 1999 i Agenda
2000-förhandlingarna.
Med utgångspunkt i de diskussioner kring meddelandet som pågick under
hösten år 2002 och beslutet i oktober 2002 av Europeiska rådet om ett tak
för utgifterna för jordbrukspolitiken, lade kommissionen fram formella
lagförslag i januari 2003. Förhandlingarna om förslagen pågick under våren,
och den 26 juni 2003 kunde jordbruksministrarna nå en politisk överenskommelse.
Beslutet om reform fattades den 29 september 2003, rådets förordning
(EG) nr 1782/2003.
Statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet Ann-Christin Nykvist
beslutade den 10 oktober 2003 att tillsätta en särskild interdepartemental
arbetsgrupp med uppgift att utreda hur Sverige skall genomföra EU:s beslut
år 2003 om en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Arbetsgruppen
fick i uppdrag att utifrån de övergripande nationella utgångspunkter och
mål som finns analysera och diskutera olika möjliga lösningar och val av
åtgärder vid genomförandet av det jordbrukspolitiska beslutet. Arbetsgruppen
skulle vidare föreslå det alternativ till kombination av åtgärder som
enligt analysen är det mest resurseffektiva och som bäst ligger i linje
med övergripande svenska mål.
Arbetsgruppen skulle också belysa konsekvenserna av att införa utbetalning
av stöd inom jordbruket i euro.
Chefen för Jordbruksdepartementet förordnade den 5 november 2003 också en
parlamentarisk kontaktgrupp och en referensgrupp med representanter för
berörda intresseorganisationer. Under arbetets gång har de båda grupperna
vid ett antal möten getts möjlighet att ge sin syn på arbetet. Härutöver
har vid två tillfällen hearingar anordnats med ett brett deltagande av
berörda organisationer m.fl.
Arbetsgruppens arbete resulterade i departementspromemorian (Ds 2004:9)
Genomförande av EU:s jordbruksreform i Sverige som presenterades den 17
februari 2004. Departementspromemorian har remissbehandlats, och därutöver
hölls en hearing den 3 mars 2004.
Skrivelsen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redovisar regeringen sina överväganden vad gäller tillämpningen
av EU:s nya jordbrukspolitik i de delar där det ankommer på det enskilda
medlemslandet att ta ställning till olika alternativ som medges inom ramen
för beslutet. Övervägandena skall ligga till grund för den skrivelse med
förslag till tillämpning som skall överlämnas till EG-kommissionen senast
den 1 augusti 2004. Regeringens ställningstaganden innebär att införandet
av ett frikopplat gårdsstöd bör ske enligt en s.k. blandmodell. Modellen
innebär i huvudsak en regionalisering av nuvarande stöd där all åkermark
inom en region erhåller samma grundstöd per hektar men där viss del av
stöden inom främst animaliesektorn förblir gårdskopplade. Stödnivån till
naturbetesmark föreslås vara enhetlig i hela landet och lika med stödnivån
i region 5. Övergångsvis bör en koppling av handjursbidragen till
produktionen behållas. Ett s.k. nationellt kuvert bör utnyttjas för vissa
offensiva satsningar för främjandet av svenska kvalitetsprodukter. Frågan
om ytterligare användning av nationellt kuvert får prövas då erfarenhet
vunnits av den reformerade politiken och då omfattningen av kommande miljö-
och landsbygdsutvecklingsprogram blir klarlagt. Nuvarande miljö- och
landsbygdsprogram förstärks under resterande del av programperioden genom
att medel tillförs dels genom s.k. modulering, dels genom återföring av
skatten på handelsgödsel. De ytterligare resurserna används för att gynna
den grovfoderbaserade animalieproduktionen genom en förstärkning av
kompensationsbidraget i mindre gynnade områden och en höjning av
miljöersättningen
för betesmarker och slåtterängar samt genom införande av en miljöersättning
till vallodling i övriga delar av landet. Dessutom satsas medel på stöd
till investeringar inom djurvälfärdsområdet och småskalig livsmedelsproduktion.
Den nya jordbrukspolitiken bör tillämpas fr.o.m. år 2005.

Utskottets överväganden
Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om utbetalning av stöd i euro (m, fp, kd)
och om utbetalning av stöd under rätt kalenderår (m, kd).
Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd) och 2 (m, fp, kd, c).
Skrivelsen
I juni 2003 kom EU:s jordbruksministrar överens om en reform av den
gemensamma jordbrukspolitiken. Överenskommelsen innebär två principiellt
viktiga förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den ena
förändringen består i att de nuvarande direktstöden till jordbrukaren omvandlas
till ett inkomststöd, det nya frikopplade gårdsstödet. Stödet utgår till
jordbrukaren oberoende av produktionens inriktning eller omfattning.
Villkoret för att stödet skall betalas ut är att de s.k. tvärvillkoren
uppfylls.
Den andra principiellt viktiga förändringen är att medlemsstaterna ges
större inflytande över hur jordbrukspolitiken skall utformas i det egna
landet. Det ökade inflytandet innebär att medlemsstaterna kan välja om
hela stödet skall utgå till jordbrukaren frikopplat från produktionen
eller om, för en eller flera sektorer, en del av stödet skall villkoras
med att en produktion upprätthålls. Medlemsstaterna kan även välja att
regionalisera stöden, dvs. fördela ut stöden lika på all mark i en region
samt att avsätta upp till 10 % av de nya frikopplade gårdsstöden för att
stödja särskilda typer av jordbruk som är viktiga för att skydda och
förbättra miljön eller för att förbättra kvaliteten och saluföringen av
jordbruksprodukter genom det s.k. nationella kuvertet.
Den politiska överenskommelsen innebär dessutom att direktstöden, genom
s.k. modulering, fr.o.m. år 2005 kommer att dras ned successivt med 3 %
för att år 2007 dras ned med 5 %. De medel som därigenom frigörs kan
användas till att förstärka medlemsländernas miljö- och landsbygdsprogram
men flexibiliteten i beslutet medger även att de modulerade medlen kan
ersätta en del av den nationella medfinansieringen i ländernas miljö- och
landsbygdsprogram.
Motionerna
Enligt motionerna MJ55 (m) yrkande 8, MJ58 (kd) yrkande 13 och MJ59 (fp)
yrkande 7 bör den jordbrukare som så önskar kunna få stöden utbetalade i
euro. I motionerna MJ55 (m) yrkande 9 och MJ58 (kd) yrkande 12 anförs i
fråga om utbetalning av stöd under rätt kalenderår att regeringen ofta
har använt tidpunkten för utbetalning av EU-stöden som budgetregulator.
Om det har funnit risk att utgiftstaken spräcks har utbetalningarna
skjutits över årsskiftet. Det har hänt att två års stöd har betalats under
samma kalenderår. Detta är inte ett acceptabelt förfarande.
Utskottets ställningstagande
I skrivelsen redovisas att EG-kommissionens utgångspunkt för förslaget
till reform av jordbrukspolitiken var den strategi om hållbar utveckling
som Europeiska rådet enades om i Göteborg våren 2001. Övergripande mål
med reformen var att stärka konkurrenskraften i europeiskt jordbruk. Stöd
frikopplade från produktionen i kombination med minskat behov av
interventionsåtgärder innebär ett mer konsument- och marknadsorienterat
jordbruk.
Dessutom innebär stöd till producenten i stället för till produktionen
mer effektiva inkomststöd. En viktig faktor var även att EU:s
förhandlingsposition i jordbruksförhandlingarna inom WTO förstärks när stöden
frikopplas från produktionen eftersom de då kategoriseras som icke
handelsstörande stöd. Modulering, dvs. överföring av pengar från den
traditionella jordbrukspolitiken till miljö- och landsbygdsutveckling, föreslogs
för att uppnå målsättningen om ett hållbart jordbruk på ett bättre sätt.
Detsamma gäller införandet av tvärvillkor, dvs. krav på uppfyllande av
lagstiftning inom folkhälsa, djurhälsa, växtskydd, miljö- och djurskydd
för att få de frikopplade stöden.
Som anförs i skrivelsen ligger reformen i linje med den svenska riksdagens
syn på i vilken riktning som den gemensamma jordbrukspolitiken bör förändras
och bör ses som ett framsteg. Utskottet instämmer i att det genom reformen
tas ett steg mot att begränsa en kostsam överproduktion. Frikoppling av
produktionsstöden innebär större frihet för lantbrukarna att producera
det konsumenterna efterfrågar och innebär därmed ett mer konsumentanpassat
utbud samt mindre handelsstörningar, vilket gynnar handeln med livsmedel.
Det är särskilt viktigt för u-länderna som sedan länge kritiserat EU:s
jordbrukspolitik för dess negativa påverkan på u-ländernas produktion och
handel med livsmedel. Moduleringen innebär att stöden riktas till miljö-
och landsbygdsutveckling. Beslutet innebär att det skall finnas ett tak
för budgetkostnaderna. Fortfarande står den gemensamma jordbrukspolitiken
för ungefär halva EU:s budget. Sverige kommer även fortsättningsvis att
driva att EU skall minska och avveckla handelsstörande stöd.
Som tidigare har redovisats beslutade statsrådet och chefen för
Jordbruksdepartementet Ann-Christin Nykvist den 10 oktober 2003 att tillsätta
en särskild interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda hur
Sverige skall genomföra EU:s beslut år 2003 om en reform av den gemensamma
jordbrukspolitiken. Arbetsgruppen skulle också belysa konsekvenserna av
att införa utbetalning av stöd inom jordbruket i euro. Arbetsgruppen
konstaterade i departementspromemorian (Ds 2004:9) Genomförandet av EU:s
jordbruksreform i Sverige (s. 263) att en samhällsekonomisk vinst av
gårdsstöd i euro inte torde föreligga. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna MJ55 (m) yrkande 8, MJ58 (kd) yrkande 13 och MJ59 (fp) yrkande
7.
När det gäller frågan om tidpunkt för utbetalning av EU-stöden har regeringen
i 2004 års vårproposition (prop. 2003/04:100 s. 142) redovisat exempel på
engångshändelser som påverkat de takbegränsade utgifterna under utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Utbetalningen av
arealersättning har senarelagts från år 2000 till år 2001 och tidigarelagts
från år 2002 till år 2001 och från år 2003 till år 2002. I vårpropositionen
redovisas (s. 130) att utgifterna för utgiftsområde 23 beräknas bli lägre
jämfört med vad som anvisades i statsbudgeten eftersom regeringen har för
avsikt att besluta om utgiftsbegränsningar. De anslag som kommer att
beröras finansierar stöd till jordbrukare både vad gäller direktbidrag och
ersättningar inom miljö- och landsbygdsprogrammet. Utgiftsbegränsningarna
innebär att utbetalningen av vissa stöd kommer att senareläggas från
planerad utbetalning i slutet av år 2004 till början av år 2005.
Utskottet instämmer i vad motionärerna i motionerna MJ55 (m) yrkande 9
och MJ58 (kd) yrkande 12 anför om vikten av att de olika EU-stöden betalas
ut så tidigt som möjligt under året. Som tidigare har redovisats (bet.
2003/04:MJU2 s. 12) har de större variationerna i utgiftsutvecklingen
förorsakats av olika val av tidpunkt för utbetalning av arealstöden och
motsvaras således inte av några faktiska förändringar i verksamheten.
Utskottet vill (jfr bet. 2002/03:MJU2 s. 34) framhålla vikten av att de
lantbrukare som uppbär arealersättning eller djurbidrag m.m. kan förutse
utbetalningstillfällena för att på så vis närmare kunna planera sin
verksamhet. Bestämmelserna inom EU som reglerar utbetalningsperioden för
arealersättningar anger att i princip hela utbetalningen skall ske under
perioden den 16 november- den 31 januari för att full täckning skall medges
av EU. Utbetalningen av djurbidrag för am- och dikor, handjur av nötkreatur,
tackor samt slaktbidrag sker vid två tillfällen. I december betalas ett
förskott av bidraget ut på grundval av uppgifterna från de tre senaste
kvartalen under bidragsåret, vilket är detsamma som kalenderåret.
Slutbetalning av dessa bidrag och extensifieringsbidraget utbetalas i april
året därpå. Enligt EU-reglerna skall i princip alla dessa bidrag vara
utbetalda före juni månad för att Sverige skall erhålla full täckning.
Utskottet vill framhålla att med dessa bestämmelser och den praxis för
utbetalning av de olika stöden som finns anser utskottet att lantbrukarnas
behov av fasta rutiner för utbetalningarna bör kunna tillgodoses. Mot
bakgrund härav anser utskottet att motionerna inte bör föranleda något
riksdagsuttalande. Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.
Utvecklingen inom jordbruket och livsmedelssektorn
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om avreglering (fp), konkurrenssituationen
för svensk livsmedelsproduktion (m, fp, c), djurtransporter (fp) och ett
ökat konsumentperspektiv (fp) med hänvisning till skrivelsen och till
pågående utredningsarbete.
Jämför reservationerna 3 (fp), 4 (m), 5 (fp), 6 (kd, c), 7 (fp) och 8
(fp).
Skrivelsen
Sedan överenskommelsen om jordbruksreformen nåddes i ministerrådet i juni
2003 har arbetet med ytterligare reformer inom EU fortsatt. Utöver dessa
pågående reformdiskussioner innebär junibeslutet att stöden till jordbruket
i EU-15 skall dras ned om prognoser visar på ett överskridande av det
utgiftstak som EU:s stats- och regeringschefer beslutat om för pelare 1,
den traditionella jordbrukspolitiken, t.o.m. år 2013, s.k. finansiell
disciplin. Beräkningar visar att taket kommer att nås redan år 2007.
Strukturrationaliseringen i svenskt jordbruk har pågått i en relativt
jämn takt under hela efterkrigstiden. Under perioder har utvecklingen
bromsats upp för att därefter skjuta fart igen. Åkerarealen har minskat
successivt, efter EU-inträdet har dock nedgångstakten bromsats upp. Antalet
jordbruk har minskat och de företag som har blivit kvar har blivit större,
både i fråga om areal och om besättningsstorlek. Produktiviteten har
ökat kontinuerligt genom investeringar i maskiner och byggnader för mer
rationell produktion, mer högavkastande djur- och växtmaterial samt genom
kompetensutveckling.
Den ekonomiska betydelsen av jordbrukets primärproduktion har i relativa
termer stadigt minskat sedan industrialismens genombrott och därefter med
framväxten av den moderna tjänstesektorn. Jordbrukets bidrag till BNP var
0,6 % år 2002 jämfört med 1,8 % år 1980 och 6,3 % år 1950. Jordbrukets
förädlingsvärde i Sverige uppgick år 2002 till 13 miljarder kronor; i
förädlingsvärdet ingår de produktrelaterade direktstöden. I EU-15 var år
2002 jordbrukets bidrag till BNP 1,7 %. Även sysselsättningen i
jordbruksnäringen har minskat kraftigt.
Jordbruket producerar, förutom livsmedel, positiva externa effekter som
ett öppet landskap och en biologisk mångfald, s.k. kollektiva nyttigheter.
Produktionen av de kollektiva nyttigheterna kan bli för liten ur samhällets
perspektiv och då finns det behov av samhällets ingripanden. De kollektiva
nyttigheterna som är förknippade med odlingslandskapet har dock inte
historiskt sett utvecklats genom sådana ingripanden utan har producerats
som en biprodukt av livsmedelsproduktionen. Kulturlandskapet är ett
resultat av tidigare generationers sätt att bruka marken. I dag är emellertid
kopplingen mellan en effektiv livsmedelsproduktion och tillhandahållandet
av kollektiva nyttigheter svagare.
Samhällets efterfrågan på öppna landskap och biologisk mångfald har kommit
till uttryck dels genom statligt finansierade ersättningsprogram i olika
former till sektorn, dels i ett av de nationella miljökvalitetsmålen som
riksdagen antog år 1999 och beslut på EU-nivå. Det övergripande målet för
det miljöpolitiska arbetet i Sverige är att till nästa generation kunna
lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.
Riksdagen har fattat beslut om 15 nationella miljökvalitetsmål samt delmål
och åtgärdsstrategier. Flera mål berör jordbruket.
Dagligvaruhandeln i Sverige kännetecknas av en stark koncentration och
domineras av tre block med integrerad parti- och detaljhandel. Det finns
även ett antal expanderande kedjor och butiker fristående från de större
blocken. På senare tid har branschen internationaliserats, så även de
stora svenska blocken. Utländska kedjor etablerar sig i Sverige. Kedjornas
sortimentsstyrning och centralisering av inköp minskar möjligheterna att
leverera direkt till butik.
För livsmedelsindustrin innebär förändringarna i dagligvaruhandeln
påfrestningar, en maktförskjutning från förädlingsledet till detaljistledet.
Centraliseringen av inköp ställer krav på storlek på leverantörerna,
vilket innebär att medelstora företag med regional förankring kan få det
svårt. Småföretagen, t.ex. lokala bagerier, har bättre chanser. Den
traditionella organisationsformen har inriktat sig på stora volymer till
låga kostnader. Det pågår emellertid förändringsarbete i många företag,
anpassningen till ett starkare konkurrenstryck har fått ett relativt snabbt
genomslag på val av affärsstrategi. Till exempel sker en utveckling mot
mer individualiserade villkor, där enskilda lantbrukares ersättning
påverkas av bl.a. levererad volym, kvalitet och transportavstånd.
Trenden mot ökad konsumtion av mer förädlade produkter fortsätter och
syns bl.a. i att försäljningen av djupfrysta, framför allt förädlade,
livsmedel ökar i en snabbare takt än livsmedelsförsäljningen som helhet.
Utvecklingen i detaljhandeln mot ökad centralisering, sortimentsstyrning
och utveckling av egna varumärken har gjort det svårare för småskaliga,
lokala producenter att sälja sina produkter i dagligvaruhandeln. Småskaliga
livsmedelsproducenter upplever ändå efterfrågan som mycket god. Försäljningen
sker genom gårdsbutiker, marknader eller till restauranger. Marknaden för
ekologiska livsmedel har också ökat kraftigt. Konsumenterna upplever den
mat som man känner igen eller kan härleda till lokala producenter som
mera säker. Ursprung är en viktig komponent för många konsumenter.
Motionerna
I fråga om vikten av förbättrad konkurrenssituation för svensk
livsmedelsproduktion anförs i motion MJ55 (m) yrkande 12 att sänkt dieselskatt
är en nödvändighet, men ytterligare åtgärder måste genomföras. Skatterna
på växtnäring och växtskydd bör slopas. De svenska särreglerna för
djurhållning och tillämpningen av miljölagar är också till stor nackdel för
svensk produktion. Miljö- och djurhållningsregler måste därför harmonieras
i EU. Vi bör inte som enda land gå före med hårdare krav.
I och med jordbruksreformen är det enligt kommittémotion MJ56 (c) yrkande
1 än mer angeläget att jordbrukets s.k. ryggsäck lyfts av. Reformen sätter
enligt yrkande 2 ytterligare fokus på att det svenska jordbrukets och
livsmedelssektorns konkurrenskraft måste stärkas. Det finns ett tydligt
samband mellan svensk livsmedelsproduktion och inhemsk livsmedelsförädling
och därmed arbetstillfällen.
Enligt kommittémotion MJ59 (fp) yrkande 1 bör EU:s jordbrukspolitik
avregleras i snabbare takt. Den förändring som nu genomförs tillgodoser
inte motionärernas krav på en radikalt förändrad europeisk jordbrukspolitik
i riktning mot mindre subventioner och avskaffade handelshinder. I motionens
yrkande 2 framhålls vikten av långsiktiga spelregler, tydliga och effektiva
regelverk samt bättre konkurrensvillkor för jordbruksnäringens företag.
Det är viktigt att inom gemenskapen göra långtgående förändringar av den
gemensamma jordbrukspolitiken. I fråga om borttagande av EU:s exportsubventioner
för djurtransporter anförs i yrkande 3 att frågan om djurtransporter inom
EU i de senaste förhandlingarna på grund av stor oenighet fick skjutas
upp till nästa ordförandeskap. I fråga om behovet av ett ökat
konsumentperspektiv
på en konkurrensutsatt marknad anförs i motionens yrkande 4 att prisbilden
tillsammans med djurhållning, miljö och etik får avgöra konsumentens val.
För att kunna välja krävs tydlig märkning. Sverige bör verka för att
påverka fler länder att ansluta sig till striktare regler vad gäller
djurtransporter. Om behovet av en förenkling av byråkratin gällande
jordbrukspolitiken anförs i motionens yrkande 6 att det administrativa
regelverket sedan EU-inträdet har varit en belastning såväl för Sverige som
för den enskilde lantbrukaren. En målsättning och plan på ett förenklat
regelverk och förenklad byråkrati bör upprättas.
Utskottets ställningstagande
Avreglering
När det gäller frågan om avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken
vill utskottet erinra om att riksdagen har godkänt de riktlinjer regeringen
presenterat i propositionen Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks-
och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,
rskr. 1997/98:241, jfr bet. 2003/04:MJU10). Riktlinjerna innebär att
jordbruks- och livsmedelsproduktionen skall främjas genom en reform av
jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU med särskilt avseende på
successivt borttagande av EG:s marknadsordningar och på en avveckling av
gränsskyddet med hänsyn till internationella åtaganden. Utskottet uttalade
bl.a. att en gemensam politik på jordbruks- och livsmedelsområdet innebär
bl.a. en prövning av på vilken nivå den gemensamma politiken skall beslutas,
vilka områden som skall vara harmoniserade och möjligheterna att förenkla
regelverket.
Som anförs i skrivelsen kan den beslutade reformen som sådan väntas öppna
diskussioner om den framtida jordbrukspolitiken. Den ger medlemsstaterna
möjlighet att välja olika inriktningar, vilket kan leda till en debatt om
i vilken utsträckning som jordbrukspolitiken skall betalas över den
gemensamma EU-budgeten. Frågan är också hur långsiktig den beslutade reformen
är. Genom frikopplingen av produktionsstöden kommer jordbruksproduktionen
i varierande takt att ställas om på ett sätt så att det frikopplade
gårdsstödet på sikt inte inkluderas i produktionskalkylerna. Utskottet
instämmer i att detta medför att reformbeslutet kan ses som ett första
steg till en mer genomgripande avreglering av jordbrukspolitiken.
I skrivelsen redovisas att utgångspunkterna för genomförande av en reformerad
jordbrukspolitik finns angivna i statsmakternas beslut och uttalanden vad
gäller bl.a. administrativa förenklingar såväl för lantbrukarna som för
myndigheter.
Det anförda bör i allt väsenligt tillgodose syftet med motion MJ59 (fp)
yrkandena 1 och 6. Motionen bör i berörda delar lämnas utan vidare åtgärd.

Konkurrensvillkor
Som anförs i skrivelsen är de två vanligaste måtten på inkomst i jordbruket
jordbrukshushållets totala inkomster och sektorsinkomsten. För
jordbrukshushållet
har, sett över en längre tid, andelen inkomst av tjänst ökat och är nu
den viktigaste inkomstkällan. I genomsnitt kommer enbart ca 30 % av den
totala inkomsten från inkomst av näringsverksamhet. Heltidsföretagen, dvs.
cirka en tredjedel av samtliga företag, svarar för mer än 80 % av
jordbrukets intäkter.
Sektorsinkomsten, värdet av jordbruksproduktionen i löpande priser,
minskade i Sverige med ca 5 % mellan åren 1990 och 2002. År 1990 var värdet
av jordbruksproduktionen ca 40 miljarder kronor och år 2002 ca 38 miljarder
kronor. Eftersom antalet sysselsatta i jordbruket under denna period
minskat betydligt mer har värdet per sysselsatt ökat betydligt.
Producentpriserna på jordbruksprodukter har mellan åren 1995 och 2002
sjunkit med 17 % i reala priser. Prisutvecklingen har varit ungefär
densamma i samtliga 15 EU-länder och är delvis ett resultat av reformer där
prisstöd ersatts med budgetfinansierade direktstöd. Priserna på jordbrukets
produktionsmedel har däremot ökat mer i Sverige än i övriga EU-länder. I
Sverige har priserna ökat med 6 % jämfört med en genomsnittlig prissänkning
i EU på ca 6 %. Förklaringen till ökningen är till stor del ökade priser
på drivmedel och eldningsolja. Priset på olika former av tjänster har
också ökat under perioden. Vid en analys av utvecklingen av producentpriser
respektive priserna på produktionsmedlen i förhållandet till varandra kan
konstateras att detta har försämrats i samtliga EU-länder under perioden.
Endast i Storbritannien och i Irland har förhållandet försämrats mer än
i Sverige. Den reala inkomsten per sysselsatt i jordbruket, ett resultatmått
enligt sektorskalkylen, har däremot utvecklats gynnsamt i Sverige. Enligt
preliminära beräkningar hade inkomsten ökat med knappt 21 % mellan åren
1995 och 2002. Endast i Portugal (+30,8 %) och Finland (+23,4 %) har
inkomsterna utvecklats mer gynnsamt. Fortsatt strukturutveckling och ökade
direktstöd ger således totalt sett ett gynnsamt utfall för Sverige, vilket
också har visat sig i stigande mark- och arrendepriser.
När det gäller konkurrenssituationen för svenskt jordbruk och
livsmedelsproduktion vill utskottet hänvisa till (jfr bet. 2003/04:SkU24 s. 23)
att riksdagen vid budgetbehandlingen för år 2004 har godtagit regeringens
förslag om en fortsatt grön skatteväxling som innebär höjda skatter på
bränslen, el och bekämpningsmedel. Jordbruks-, skogsbruks- och
vattenbruksnäringarna kompenseras genom en höjning av koldioxidskattelättnaden.
Regeringen har vidare aviserat sin avsikt att inför kommande skatteväxlingar
se över i vilken form kompensation skall ske för höjningen av skatten på
diesel avseende jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner. Riksdagen avslog
i samband med budgetbehandlingen oppositionens krav på bl.a. sänkta skatter
på bränslen, el och slopade skatter på handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Flera av de frågor som tas upp i motionerna om jordbrukets konkurrensvillkor
omfattas av pågående eller just avslutade utredningar.
Skattenedsättningskommittén
(Fi 2001:09) har sett över utformningen av nedsättningssystemet för bl.a.
jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna. Översynen har omfattat
beskattningen av såväl bränslen som el. Konsekvenserna för de berörda
verksamheterna när det gäller bl.a. deras konkurrenskraft har analyserats.
Utredningen avlämnade i april 2003 betänkandet Svåra skatter! (SOU
2003:38). Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Beskattningen
av dieselolja för jordbrukets arbetsmaskiner har med förtur setts över av
Vägtrafikskatteutredningen (Fi 2001:08). Utredningen har i en promemoria
i februari 2002 i ett preliminärt ställningstagande ansett att om
dieseloljebeskattningen för arbetsmaskiner skall sänkas bör det ske till den
s.k. uppvärmningsnivån, vilket skulle motsvara sänkt skatt med 62 öre per
liter. Det slutliga ställningstagandet i frågan tas när utredningen utrett
de grundläggande principerna för trafikbeskattningen. Utredningen beräknas
avsluta sitt arbete den 31 maj 2004.
Den s.k. HOBS-utredningen (Fi 2001:12) har utvärderat skatterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel. I betänkandet Skatt på handelsgödsel och
bekämpningsmedel? (SOU 2003:9) föreslår utredningen att skatten på
handelsgödsel skall vara kvar och att skattesatserna behålls oförändrade.
För att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel föreslås att
uttaget av en skatt differentieras efter medlets farlighet för hälsa och
miljö. I avvaktan på ett sådant system föreslås en höjning av skatten med
5 kr till 25 kr. I samband med budgetpropositionen för 2004 beslutade
riksdagen att skatten på bekämpningsmedel skulle höjas till 30 kr fr.o.m.
den 1 januari 2004. I övriga delar bereds betänkandet vidare i
Regeringskansliet. Riksdagen har beslutat om en återföring av skatten på
bekämpningsmedel och handelsgödsel till jordbruksnäringen. Uppburen skatt på
bekämpningsmedel och kväve i handelsgödsel återförs till jordbruket via
ett särskilt anslag. För skatten på el gäller som huvudregel att
återbetalningen sker på årsbasis, med möjlighet för företag med förbrukning i
större omfattning att få återbetalning kvartalsvis.
Vad gäller återbetalning av elskatt finns det en administrativ gräns som
innebär att endast den del av skattebeloppet som överstiger 1 000 kr per
år betalas tillbaka. Skatteutskottet anförde våren 2004 att de regler som
nu gäller för nedsättning av skatterna på eldningsolja och el har utformats
med industrin som förebild, och återbetalningsreglerna har med de
anpassningar som krävs på grund av de annorlunda förutsättningarna en liknande
utformning. Skatteutskottet var våren 2004 inte berett att tillstyrka att
dessa regler nu ändras.
Stödens andel av intäkterna skiljer sig enligt den nu aktuella skrivelsen
mellan olika delar av landet. I Norrland är andelen stöd ca 35 %, i
slättbygderna i Syd- och Mellansverige ca 15 %. Av de totala intäkterna i
jordbruket hänför sig ca 10 % till Norrland och ca 55 % till slättbygderna
i Syd- och Mellansverige.
Som anförs i skrivelsen har direktersättningarna blivit allt viktigare
för jordbrukets intäkter. Trots detta skiljer sig lönsamheten mellan
relativt jämförbara företag markant. En undersökning gjord av LRF Konsult
omfattande ca 600 mjölkföretag i slättbygd år 2002 visar t.ex. att
produktionsresultat före lönekostnader och avskrivningar på gårdar med
relativt likvärdiga förutsättningar kan skilja sig så mycket som nära 1,70 kr
per kilo levererad mjölk mellan de 25 % som har bäst lönsamhet och de 25
% som har sämst lönsamhet. Detta tyder bl.a. på att företagarens skicklighet
har stor betydelse för lönsamheten i det enskilda företaget. Som anförs
i skrivelsen är en naturlig fråga att ställa i sammanhanget hur stöden
till jordbruket påverkar företagandet; sannolikt minskar det incitamentet
att försöka påverka produktionseffektiviteten. Utskottet instämmer i att
en avveckling av stöden med stor sannolikhet skulle innebära att företagen
med sämst lönsamhet omedelbart avvecklar verksamheten eller förändrar den
kraftfullt. Stöd frikopplade från produktionen verkar i samma
riktning.
Utskottet föreslår med det anförda och i avvaktan på resultatet av det
arbete som pågår att motionerna MJ55 yrkande 12, MJ56 yrkandena 1 och 2
och MJ59 yrkande 2 avstyrks.
Som anförs i skrivelsen ställer samhället krav på att produktionen inte
ger upphov till negativa konsekvenser för miljön, att produktionen sker
under former som innebär en hög standard på djurskyddet och på ett sätt
som ger säkra livsmedel. På vissa områden är EU-lagstiftningen
totalharmoniserad,
dvs. det är inte tillåtet för ett land att ha vare sig strängare eller
mer liberala regler. Som anförs i skrivelsen går utvecklingen mot ökad
harmonisering på ett flertal områden och därmed mot en mer likställd
konkurrenssituation. På smittskydds- och djurskyddsområdena ligger Sverige
dock fortfarande i regel långt före omvärlden.
I Sverige finns såväl hos allmänhet som hos producenter ett stort intresse
av att hålla en hög nivå på djur- och smittskydd. Det finns en väl etablerad
uppfattning om djurs värde och värdet av hög livsmedelssäkerhet och
därigenom vikten av fungerande djur- och smittskydd. I den svenska
djurskyddslagstiftningen med följdföreskrifter anges bl.a. att djur skall
skyddas mot onödigt lidande och sjukdom och att djur skall hållas i en god
djurmiljö på ett sätt som främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att
bete sig naturligt. Dessa bestämmelser går avsevärt längre än i andra
länder både i och utanför EU. Lagstiftningen omfattar också alla djur som
hålls av människor; flertalet andra länder reglerar endast vissa djurslag.

Som redovisas i skrivelsen består djurskyddslagstiftningen inom EU till
största delen av minimiregler. Reglerna för djurtransporter är dock i
stort sett harmoniserade liksom lagstiftningen beträffande djursjukdomar.
I jämförelse med förhållandet i Sverige har strängare djurskyddsregler
börjat antas relativt sent inom EU. Ett allt större intresse för dessa
frågor banar emellertid väg för antagandet av utökade och skärpta regler.
Den nya livsmedelsmyndigheten inom EU har förutom ansvar för livsmedlen
som sådana även ansvar för foder, djurhälsa, smittskydd och djurskydd.
Utskottet instämmer i att detta kan leda till att medvetenheten om dessa
frågor och deras inbördes samband kommer att öka. Utvidgningen av EU kan
dock komma att innebära att takten i arbetet med djurskyddsregler blir
långsammare än tidigare. Anslutningsländerna har svårigheter att nå upp
till gemenskapsnivån och flera av dem har fått övergångstider, t.ex.
beträffande utformningen av burar till värphöns. Just nu pågår inom EU ett
arbete i syfte att stärka djurskyddet, t.ex. beträffande djurtransporter
och hållande av slaktkyckling.
Även livsmedelslagstiftningen i EU är i stort sett totalharmoniserad.
Målet är att konsumenternas hälsa skall skyddas samtidigt som handeln
underlättas. Sedan ett antal år pågår en omfattande översyn av regelverket.
Som redovisas i skrivelsen betonas helhetssynen på livsmedelsfrågorna,
vilket bl.a. tar sig uttryck i att foderlagstiftningen i den del som
handlar om foder till livsmedelsproducerande djur räknas som en del av
livsmedelslagstiftningen och att den nya gemensamma definitionen av
livsmedel betraktar jordbruksprodukter som livsmedel redan direkt efter
skörd och slakt. De bestämmelser som riktar sig till enskilda företag i
den allmänna livsmedelslagstiftningen börjar gälla den 1 januari 2005.
Särskilt relevanta för primärproducenter är de bestämmelser som anger att
livsmedel respektive foder som inte är säkra inte får släppas ut på
marknaden. Foder som inte är säkert får inte ges till livsmedelsproducerande
djur. Ansvarsfrågan är förtydligad genom att det anges att alla livsmedels-
och foderföretagare, även primärproducenter, är ansvariga för att se till
att livsmedel och foder uppfyller kraven. Det finns också grundläggande
krav på spårbarhet som i princip innebär att varje företag skall kunna
spåra livsmedel, foder, livsmedelsproducerande djur och alla andra ämnen
som är avsedda eller kan antas ingå i ett livsmedel eller foder ett steg
framåt och ett steg bakåt i livsmedelskedjan. Vid försäljning direkt till
konsument är man inte skyldig att kunna redovisa till vilken konsument
som en produkt har sålts.
Dagens konsumenter ställer enligt skrivelsen också stora krav på t.ex.
djurskydd och miljöhänsyn. Undersökningar har visat att högt ställda sådana
krav kan leda till att livsmedlen laddas med mervärden. Konsumenter säger
sig t.ex. vara villiga att betala ett högre pris för kött som kommer från
djur som fötts upp på ett för djuren bra sätt. Utskottet instämmer i att
konsumenter beroende på sin efterfrågan kan påverka produktionsmetoder
som används inom livsmedelsproduktionen. En förutsättning är att konsumenternas
möjlighet till medvetna val finns och att konsumenten på ett tydligt sätt
kan förknippa produkten med de egenskaper man efterfrågar.
Som anförs i skrivelsen är många konsumenter utan tvekan intresserade av
frågor som har koppling till produktionsförhållanden som djurhållning,
miljö och etik. Alla är dock inte beredda att t.ex. betala ett högre pris
för en produkt som står för högre etiska värden. Pris, smak, vana och
ätkvalitet är viktiga motiv för de val som man gör och det kommer troligen
att förbli så.
Mångfalden i efterfrågan och matbeteende hos de svenska konsumenterna
skapar möjligheter för olika producenter att hitta ett produktsegment
eller en försäljningsstrategi som lämpar sig för de egna produktionsvillkoren
men innebär också för den som satsar på en mera anonym bulkvara hård
konkurrens med livsmedel från andra länder. Det anförda torde i allt
väsentligt tillgodose syftet med motion MJ59 (fp) yrkande 4. Motionen bör
lämnas utan vidare åtgärd.
Djurtransporter
Som utskottet tidigare har redovisat (bet. 2003/04:MJU14) har den inom EU
grundläggande principen om fri rörlighet för varor och tjänster lett till
att djurtransportsområdet i det närmaste är totalt harmoniserat. Detta
innebär i stor utsträckning att i stort sett samma regler gäller i alla
medlemsländer och att det inte är möjligt för Sverige att ha nationella
bestämmelser om skydd av djur under transport som avviker från EG-reglerna.
Bestämmelserna gäller inom hela unionen, och Sverige kan inte förhindra
utförsel av djur till andra medlemsstater. Under många år har det emellertid
med jämna mellanrum uppdagats stora problem med djurtransporter på EU-nivå.
Sverige har agerat starkt pådrivande för att förändringar skall komma
till stånd. Detta gäller dels att reglerna måste skärpas, dels att
medlemsstaterna måste förbättra sin tillsyn så att de regler som finns
verkligen efterlevs. Efter starka påtryckningar från medlemsländerna och
från allmänheten presenterade EG-kommissionen under sommaren 2003 det
förslag till nya regler om djurtransporter som utlovats sedan flera
år.
Kommissionen presenterade således i juli 2003 ett förslag till ny förordning
om skydd av djur under transporter (KOM/11794/03). Enligt faktapromemoria
2003/04:FPM25 stöder Sverige kommissionens förslag i de delar som gäller
tillsyn, utbildningskrav och information. Sverige instämmer dock inte i
förslaget att djurtransporter får pågå hur länge som helst under förutsättning
att djuren får vila tolv timmar i fordonen efter varje niotimmarssträcka.
De föreslagna bestämmelserna om utrustning av fordon för långa transporter
är inte tillräckligt långtgående för att möjliggöra vila ombord på fordonen.
Kommissionens förslag har därför inte förutsättningar att undanröja
djurskyddsproblem i samband med långa transporter. Sverige anser att
slaktdjur bör slaktas nära uppfödningsstället och att långa transporter av
slaktdjur därmed bör ersättas med transporter av kött.
Sverige ifrågasätter enligt faktapromemorian förordningens begränsning
till att omfatta kommersiella transporter. Enligt svensk uppfattning är
det viktigt att alla djurtransporter omfattas av grundläggande djurskyddskrav.
Det är därför viktigt att närmare definiera vilka djurtransporter som
skall omfattas. Vidare anser Sverige att det behöver klargöras att
medlemsstaterna får ha nationella detaljbestämmelser om djurslag som inte
omfattas av förordningens detaljbestämmelser.
Utskottet har erfarit att när förslaget behandlades vid ett möte i Jordbruks-
och fiskerådet den 26-27 april 2004 konstaterade ordförandeskapet, efter
intensiva konsultationer med medlemsländerna, att det saknades förutsättningar
för att uppnå en överenskommelse om djurtransporterna. Frågan skjuts nu
enligt Jordbruksdepartementets rapport den 4 maj 2004 på framtiden. Det
är enligt rapporten oklart om det nederländska eller det luxemburgska
ordförandeskapet avser att ta upp frågan.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att initiativ har tagits också på
nationell nivå för att nå förbättringar på djurtransportsområdet. I januari
2003 presenterade den s.k. Djurtransportutredningen betänkandet Kännande
varelser eller okänsliga varor? (SOU 2003:6). Det finns en omfattande
dokumentation som visar på stora problem vid framför allt transport av
slakthästar, företrädesvis från Östeuropa till södra Europa. Italien
importerar och slaktar åtskilliga gånger fler hästar än något annat EU-land.
Utredningen bedömer att hästar är ett av de djurslag som far mest illa
vid transporter, i synnerhet i samband med slakttransporter. I betänkandet
förs en rad olika förslag fram, bl.a. krav på förändringar i EG-bestämmelserna
för skydd av djur under transport. Utskottet har inhämtat att regeringen
har beaktat utredningens förslag vid framtagandet av svensk position inför
förhandlingsarbetet om de nya EG-bestämmelserna.
EU beviljar exportbidrag till stöd vid export av vissa jordbruksvaror
till tredjeland. Exportbidrag regleras genom rådets förordning (EG) nr
1254/1999. Exportbidrag utbetalas vid export av levande djur endast för
nötkreatur. För de nötkreatur som exporteras betalas även slaktbidrag ut.

I en debatt i riksdagen den 27 november 2003 (svar på fråga nr 2003/04:301)
konstaterade statsrådet Pagrotsky att jordbruksfrågorna utgör nyckelfrågor
i WTO-handelsförhandlingarna. För att möta kraven från den s.k. G20-gruppen
anser Sverige att EU borde visa större flexibilitet på jordbruksområdet
och exempelvis gå med på att fasa ut exportstöden. Dessvärre, menade
statsrådet i riksdagsdebatten, är vi alltför ensamma om den uppfattningen.

Utskottet har erfarit att EU i ett försök att stimulera de låsta
förhandlingarna rörande frihandelsavtal i mitten av maj 2004 skickat ett brev
till de 147 medlemsländerna i Världshandelsorganisationen WTO där unionen
erbjudit sig att avveckla sina exportstöd inom jordbruket på villkor att
USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland gjorde detsamma.
Enligt Djurtransportutredningen bidrar exportbidraget på ett direkt sätt
till långa respektive onödiga djurtransporter, och utredningen förordar
att exportbidragen för levande djur avskaffas helt. Det bör enligt
utredningen också ges möjlighet för uppfödare att få ekonomiskt stöd för
åtgärder för att förbättra djurskyddet på gårdarna i samband med transport
till och från gårdarna. Utredningen anser dessutom att marknadsföringsstöd
bör kunna beviljas för organisationer som inför märkningssystem för
köttprodukter från djur som inte transporteras långt (SOU 2003:6, s. 465 f.
). De förslag som utredningen presenterat är för närvarande föremål för
beredning i Regeringskansliet.
Som utskottet tidigare har redovisat (bet. 2001/02:MJU16) förordar Sverige
inom EU och i internationella sammanhang ett förebyggande arbete och
strategier för en god djurmiljö, god djurhälsa, gott djurskydd,
uppfödningssystem
som hindrar smittspridning och bra djurtransporter. Syftet är att främja
säkra uppfödningssystem, livsmedel och en god folkhälsa. Utskottet har
tidigare redovisat (bet. 2001/02:MJU20) att Sverige många gånger har
påpekat det orimliga i nuvarande regler rörande djurtransporter inom EU.
Frågan är emellertid komplicerad på grund av principen om fri handel inom
unionen. Utskottet vill återigen starkt understryka det angelägna i att
regeringen aktivt verkar för att motverka de allvarliga missförhållanden
som har konstaterats när det gäller djurskydd och djurtransporter inom EU.
Som utskottet tidigare anfört måste det svenska arbetet på detta område
präglas av ständigt framflyttande av positionerna. Utskottet, som förutsätter
att de synpunkter som här framförts kommer att beaktas i det fortsatta
arbetet på området, föreslår med dessa uttalanden att motion MJ59 (fp)
yrkande 3 lämnas utan vidare åtgärd.
Val av modell
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om stöd till
stärkelsepotatis (m, kd, c), stöd för vallfröodling (kd, c),
plantskoleproduktion
(kd), fördelning av stödrättigheter (m, fp, kd, c), övergångsregler för
slakt (m, kd), skattekonsekvenser (kd), nationell reserv (m, fp, kd, c)
och ersättningsnivå för åkermark (kd, c) m.m. avstyrks med hänvisning
till pågående utredningsarbete och till vad som anförs i skrivelsen.
Jämför reservationerna 9 (m, kd, c), 10 (m, kd, c), 11 (kd), 16 (m, fp,
kd, c) och 17 (m, kd, c).
Skrivelsen
EU:s beslut om en ny utformning av den gemensamma jordbrukspolitiken
innebär en i grunden radikal förändring av de medel som skall användas för
att uppnå målen i EG-fördraget. Direktstöden till jordbrukarna (i Sverige
ca 6,6 miljarder kronor år 2007) omvandlas till inkomststöd, s.k. frikopplade
gårdsstöd. Stödet utgår till jordbrukaren oberoende av produktionens
inriktning eller omfattning. De enda villkoren för stöden är att marken
hävdas och att lagstiftning inom miljö-, djurskydds- och livsmedelsområdet
följs, s.k. tvärvillkor. Detta innebär således att jordbrukaren i sina
företagsekonomiska överväganden vid val av verksamhet i princip kommer
att bortse från stöden. Inkomststöden skall enligt grundmodellen fördelas
utifrån historisk produktion och som referensperiod har valts åren 2000-2002.

En viktig förändring är också att medlemsländerna ges ett större inflytande
över hur jordbrukspolitiken skall utformas i det egna landet. Det ökade
inflytandet innebär att medlemsstaterna kan välja om hela stödet skall
utbetalas till jordbrukaren frikopplat från produktionen eller om, för en
eller flera sektorer, en del av stödet skall villkoras med att produktion
upprätthålls. De 7 alternativ till full frikoppling som föreligger är
fortsatt koppling av 25 % av arealstöden, 100 % av torkstödet i Norrland,
100 % av stödet till utsäde, 50 % av stödet till tackor samt ett av
följande tre alternativ i nötköttssektorn: 100 % av amkostödet plus 40 %
av slaktbidraget eller 100 % av slaktbidraget eller 75 % av handjursbidraget.

Medlemsstaterna kan även välja att regionalisera stöden, dvs. fördela
stöden till all mark i en region. Det finns även en möjlighet att sätta
av medel i ett s.k. nationellt kuvert på upp till 10 % (640 miljoner
kronor) av de nya frikopplade gårdsstöden för att stödja särskilda typer
av jordbruk som är viktiga för att skydda och förbättra miljön eller för
att förbättra kvaliteten och saluföringen av jordbruksprodukter.
Direktstöden till större bidragsmottagare kommer genom s.k. modulering
att dras ned med 3 % år 2005, 4 % år 2006 och 5 % år 2007 (200 miljoner
kronor). Dessa medel skall överföras till andra pelaren, dvs. miljö- och
landsbygdsutveckling och utnyttjas antingen för att förstärka åtgärderna
eller för att minska den nationella medfinansieringen i miljö- och
landsbygdsprogrammen. Reformen genomförs tidigast år 2005 och senast år 2007.

Motionerna
I kommittémotionerna MJ55 (m) yrkande 4, MJ56 (c) yrkande 3 och MJ58 (kd)
yrkande 6 anförs att det frikopplade stödet för potatisstärkelse bör
utbetalas som ett gårdsstöd till viss del. Sveriges stärkelseproducenter
kan råka illa ut vid den frikoppling av stödet till stärkelsepotatisen
som avses att genomföras.
Enligt motionerna MJ56 (c) yrkande 6, MJ57 (c) och MJ58 (kd) yrkande 5
bör särskilda åtgärder vidtas för vallfröodling om Finland väljer att
behålla ett produktionskopplat fröstöd. Det är viktigt att Sverige och
Finland tillämpar samma stödsystem på detta område. I motion MJ56 (c)
yrkande 8 framhålls att konkurrenskraften inte bör försämras gentemot
konkurrentländernas grönfodertorkar. Likt vallfröodlingen är vallproduktion
för hetluftstorkat foder en regionalt betydelsefull odling.
Risken för negativa skattekonsekvenser bör enligt kommittémotion MJ58
(kd) yrkande 14 ses över om de frikopplade direktersättningarna i form av
stödrättigheter klassas som lös egendom. Det finns risk för negativa
skattekonsekvenser för jordbruket om de frikopplade direktersättningarna
i form av stödrättigheter klassas som lös egendom. Frågan bör skyndsamt
ses över och klargöras. Blandmodellen innebär enligt motionens yrkande 15
en kvoteringseffekt på gårdsnivå för grödor som potatis och grönsaker.
Regeringen bör i fortsatta överläggningar med kommissionen verka för att
det i det kommande regelverket formas lösningar på dessa problem. Enligt
yrkande 16 klassas plantskoleproduktion enligt EU:s regelverk som permanent
gröda och faller därmed utanför stödsystemet. Även på denna punkt bör
regeringen i förhandlingar med kommissionen komma överens om justeringar.

Ett tydligt och oomtvistat införandedatum bör enligt kommittémotion MJ55
(m) yrkande 1 klarläggas. I skrivelsen anges att det nya systemet skall
träda i kraft år 2005, men det klarläggs inte vilken tidpunkt som blir
avgörande för när arealer och produktionsvolymer skall räknas om till
stödrättigheter. I fråga om risken för en slakttopp när datum för
ikraftträdande bestäms anförs i motionens yrkande 2 att det finns risk för
att många låter slakta sina djur enbart för att kunna erhålla maximalt
stöd. Stödrättigheterna bör enligt kommittémotion MJ56 (c) yrkande 5
tillfalla den som brukade marken under år 2004. Detta bör vara ett krav
för att inte markägare skall kunna säga upp arrendatorn för att i stället
själv extensivt hävda marken. Även enligt kommittémotion MJ58 (kd) yrkande
1 bör möjligheten att fastställa ett tidigare datum som grund för
fördelningen av stödrättigheterna övervägas. Förslaget innebär att fördelningen
av stödrättigheter kommer att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid
ansökningstidpunkten det år systemet träder i kraft. Detta innebär att
ytterligare tid ges för markägare att säga upp arrendatorer för att själva
kunna tillgodoräkna sig stödrätterna. Detta kan leda till att mark som
aktivt brukas tas ur produktion. Regeringen bör enligt motionens yrkande
17 komma överens med kommissionen om övergångsregler inom nötköttsområdet
som innebär att slakt kan ske minst tre månader under år 2005 för att
undvika slaktköer och marknadsstörningar. Sverige bör enligt motion MJ59
(fp) yrkande 5 i EU begära undantag för att en mer aktuell brukningstid
skall ligga till grund för ersättningen avseende bl.a. amkor.
I fråga om en nationell reserv anförs i motionerna MJ55 (m) yrkande 5,
MJ56 (c) yrkande 7, MJ58 (kd) yrkande 9 och MJ59 (fp) yrkande 10 att någon
form av nationell reserv (skyddsnät) behövs för att kompensera de
jordbruksföretag som drabbas av störst stödminskningar i samband med
genomförandet
av reformen. Sverige bör utnyttja möjligheten till en nationell reserv.
Den nationella reserven bör användas som en form av stötdämpare för de
brukare som drabbas orimligt hårt av reformen samt för att möta utökare
och nystartare som har svårt att hävda sig på basis av referensåren.
Om det finns ekonomiskt utrymme när det står klart hur mycket mark som
anmälts 2005 bör dessa pengar enligt motionerna MJ56 (c) yrkande 4 och
MJ58 (kd) yrkande 2 gå till att justera upp hektarbeloppen för åkermark.

Utskottets ställningstagande
Två målsättningar har enligt skrivelsen kommit att dominera debatten när
det gäller avvägningar i tillämpningen, nämligen jordbrukets konkurrenssituation
på kort och på lång sikt samt möjligheterna att bevara landets betesmarker
och uppnå miljömålen. Sett i ett längre perspektiv är det, som anförs i
skrivelsen, inte orimligt att förvänta sig en fortsatt reformering av
politiken i riktning mot fullständig och obligatorisk frikoppling av stöden.
Ytterligare överföringar av resurser till landsbygdsutvecklingsåtgärder
kan förväntas liksom sannolikt en rörelse mot en utjämning av stödnivåer
mellan företagen. Det torde i det längre perspektivet bli svårt att
motivera inkomststöd i form av gårdsstöd där stödet är kopplat till en
historisk produktion eller till ett inkomststöd som blir större ju högre
avkastningsförmåga som marken har. I den översyn av reformen som skall
ske senast år 2009 kommer med all säkerhet dessa frågor upp på bordet
oavsett utvecklingen av relationerna gentemot EU:s omvärld eller de
ekonomiska ramarna för den gemensamma jordbrukspolitiken. Utskottet delar
uppfattningen att i avvaktan på en successiv avveckling av de generella
stöden till jordbruket bör Sverige i samband med den översyn av reformen
som kommer att genomföras senast år 2009 arbeta för en enhetlig stödnivå
för alla regioner inom EU. I det korta perspektivet är det emellertid
fortfarande den närmaste omvärlden som är viktigast från konkurrenssynpunkt.

Som anförs i skrivelsen ställer reformen problemen på sin spets vad gäller
möjligheterna att bevara de svenska betesmarkerna eftersom upprätthållandet
av dessa marker i någon bemärkelse kan sägas innebära ett produktionsmål.
Den prognostiserade minskningen av animalieproduktionen som reformen
medför innebär i sig ett hot mot dessa marker som särskilt bör beaktas.
Problemet kan förstärkas av att strukturutvecklingen inom jordbruket kommer
att fortsätta oavsett hur reformen genomförs i Sverige. Sverige kan därför
räkna med en fortsatt rationalisering inom främst mjölkproduktionen som
får konsekvenser för hela nötköttssektorn. Att ställa långtgående hävdkrav
på betesmarker som villkor för stöd eller att koppla stöd på animaliesidan
innebär i ett lite längre perspektiv en försämrad lönsamhets- och
konkurrenssituation för jordbruksföretagen. Samtidigt innebär tydliga hävdkrav
att stödet i större utsträckning går till aktiva jordbruksföretag. De
höjda stödnivåer för betesmarkerna som bedöms vara nödvändiga medför också
oundvikligen omfördelningar av stöd mellan företagen. Som framgår av det
följande bedöms även andra, kompletterande åtgärder vara nödvändiga för
att säkerställa en fortsatt hävd av landets betesmarker.
Det nya stödsystemet baserar sig på en fördelning av stödrättigheter som
på vissa villkor medför att en brukare kan söka stöd med ett visst fastställt
belopp per hektar. De tre huvudmodellerna för det frikopplade gårdsstödet
har såväl för- som nackdelar sett med utgångspunkt i de olika målsättningarna
som lagts fast av regering och riksdag. I det korta perspektivet är en
ren regionmodell (allt stöd fördelas lika på all areal i regionen) inte
ett alternativ då omfördelningarna av stöd når en sådan omfattning att
existerande företag, i stor omfattning, inte kommer att klara den
likviditetspåfrestning som denna modell medför.
De analyser som har genomförts har emellertid också visat att omfördelningarna
i såväl gårdsmodellen (allt stöd fördelas till de brukare som erhöll stöden
under referensperioden, 2000-2002) som i en blandmodell kan bli betydande.
I extremfall kan gårdsmodellen till och med leda till att stöden i stort
sett helt faller bort för enskilda lantbrukare. Den stora mängden
förändringar i företagsstrukturen som årligen sker innebär sannolikt också
att den nationella reserven, som är avsedd att bevilja lantbrukare som
befinner sig i en särskild situation (nystartare eller investerare) extra
tilldelning av medel, behöver vara betydligt större i gårdsmodellen än
regelverkets angivna nivå, nämligen 3 %, för att hantera de förändringar
som regelverket tillåter. Analyserna har också visat att gårdsmodellen
leder till problem vad gäller bevarandet av betesmarkerna till följd av
de stora variationerna i stödrättigheternas värde. För sådana betesmarker
som är dyra att hävda kan tilldelade stödrättigheter komma att säljas
eller bytas mot rättigheter med låga värden. Hävden kan då komma att
avbrytas och eventuella stödrättigheter tillfaller så småningom den nationella
reserven. Vid en tillämpning av gårdsmodellen bedöms därför det nationella
kuvertet att behöva utnyttjas fullt ut för att stödja hävden av betesmarken.
Den stora variationen i rättigheternas värde kommer också att leda till
att antalet rättstvister vid övergången kommer att bli omfattande. Modellen
torde dessutom medföra en instabilitet på fastighetsmarknaden.
Utskottet instämmer i att det alternativ till gårdsmodellen som är möjligt
och därför bör väljas är en blandmodell baserad på ett i huvudsak
regionaliserat stöd där dock viss del av stöden inom animaliesektorn samt
torkstödet i Norrland bör utgå enligt gårdsmodellen. Även om omfördelningen
av stöd mellan enskilda företag också i denna modell kan bli betydande
har modellen ett antal fördelar jämfört med gårdsmodellen. Till dessa
fördelar hör att all mark kan ges ett relativt högt grundvärde som omfattar
i princip all jordbruksmark. Således kan också betesmarkerna i denna modell
ges ett stöd. Detta stöd bör uppgå till samma stöd som övrig mark i region
5. En nackdel är det dock att sockerbetor, som har stöd i särskild ordning,
härigenom kommer att erhålla ytterligare stöd. Detta bör beaktas vid den
kommande reformeringen av sockersektorn. En klar fördel med modellen är
enligt skrivelsen emellertid också att de förändringar i brukarstruktur
som inträffat efter referensperioden till stora delar kan beaktas. Detta
medför i sin tur att behovet av en nationell reserv kommer att vara
begränsat. En större stabilitet på fastighetsmarknaden bör även bli följden
av tillämpningen av denna modell.
Vid en utformning av blandmodellen bör eftersträvas att finna en balans
mellan produktionssektorer och regioner som inte ger alltför stora
omfördelningseffekter vare sig totalt sett eller för enskilda företag.
Samtidigt måste modellen ge tillräckligt stöd till betesmarker för att dessa
fortsatt skall kunna hävdas, vilket såväl riksdagens miljökvalitetsmål,
Ett rikt odlingslandskap, som EU:s förordning om frikopplade stöd (EG nr
1782/2003) anger som krav. Särskild hänsyn bör därför tas till företag
med sådana marker. Detta innebär att den blandmodell som valts tar särskild
hänsyn till företag med en stor andel naturbetesmarker, såsom företag med
mjölk- respektive amkor. Dessa företag kommer att påverkas i mindre
utsträckning av omfördelningar av stöd än företag med arealstöd eller mer
intensiv nötköttsproduktion.
Det är viktigt att värdet till de stödrättigheter som fördelas till
naturbetesmarkerna motsvarar det hävdkrav som sätts för dessa då ett värde
som överstiger hävdkravet kan leda till att mjölk- och nötköttsproducenter
sägs upp från sina arrenden. Detta kan försämra arealunderlaget för många
animalieföretag. Det hävdkrav som skall sättas för naturbetesmarkerna
kommer att styras av det lägsta värdet som fördelas till stödrättigheterna
i Sverige. Även detta talar för ett enhetligt värde i Sverige på
stödrättigheter som fördelas ut till naturbetesmark.
Som anförs i skrivelsen bör det nya frikopplade gårdsstödet alltså införas
i form av en regionaliserad stödmodell med inslag av gårdsmodell, en s.k.
blandmodell. Detta innebär att fördelningen av stödrättigheter kommer
att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid ansökningstidpunkten det
år systemet träder i kraft. Storleken på de enskilda stödrättigheterna
som en lantbrukare erhåller bestäms dels av grundbeloppet för stödrättigheterna
i respektive region, dels för vissa stödformer av hur mycket stöd som
lantbrukaren erhållit av dessa stödformer under referensperioden, år
2000-2002, eller hur stor mjölkkvot lantbrukaren har det år som mjölkstödet
frikopplas.
Utskottet instämmer i att av animaliestöden bör 50 % av amko- och
extensifieringsbidragen, 40 % av slaktbidragen samt 67,5 % av mjölkstödet
behållas på gårdsnivå enligt gårdsmodellen. Övriga animaliestöd, med
undantag för den del av handjursbidraget som fortsatt kommer att vara
kopplat, bör regionaliseras fullt ut.
Utgångspunkten för regionindelningen bör vara de nuvarande arealstödsregionerna.
Samtliga vegetabiliestöd, med undantag för torkstödet i Norrland, bör
regionaliseras fullt ut. Som en följd av att torkstödet fördelas ut
gårdsvis bör arealstödsregion 5-6 slås samman i en region (region 5), såsom
situationen var innan torkstödet infördes år 2000. Utskottet instämmer i
att grundbeloppet till naturbetesmark bör sättas till 125 euro per hektar
i hela landet. Stödnivån för åkermark i region 5 (nuvarande region 5 och
6) bör vara lika som betesmarksbeloppet. Grundbeloppet i region 3 och 4
bör inte sänkas i förhållande till de grundbelopp som förutsågs i
departementspromemorian (Ds 2004:9) Genomförandet av EU:s jordbruksreform i
Sverige (s. 198). Finansieringen av det höjda grundbeloppet i region 5
skall ske genom omfördelning från region 1-3 (i huvudsak södra Sveriges
slättbygder).
I departementspromemorian anförs (s. 198) att frågan om hur mycket
timotejodlingen kommer att minska i Sverige kommer att avgöras av industrins
betalningsförmåga och om den har möjlighet att höja avräkningspriserna.
Om detta är möjligt beror på konkurrensförhållanden med andra medlemsländer
och även med andra länder utanför EU, exempelvis Kanada, som har en
betydande utsädesproduktion. För flera av fröslagen bedöms utsikterna vara
goda för en fortsatt odling i Sverige i minst nuvarande omfattning. För
de fröslag där utsädesstödet är mer betydande, uttryckt per hektar,
föreligger dock en risk för att odlingen kommer att minska. Ett typexempel
är timotej där odlingen kan reduceras kraftigt, särskilt om andra
medlemsländer väljer att koppla utsädesstödet till timotej. Odlingen av vallfrö
i Sverige är till stor del inriktad på sorter som är anpassade för svenska
odlingsförhållanden. Det föreligger dock inte några hinder eller skäl som
talar för att utsädesproduktionen av sorter anpassade för svenska
förhållanden skulle minska som en följd av en eventuell produktionsminskning
i Sverige.
I fråga om stärkelsepotatis anförs i departementspromemorian (s. 200) att
produktionen av potatisstärkelse begränsas av de landskvoter som finns
inom EU. Sveriges kvot är ca 62 000 ton. Genom kvoteringen har produktionen
varit i princip oförändrad sedan EU-medlemskapet. Reformen innebär att 40
% av industristödet kommer att frikopplas och ingå i det nya frikopplade
gårdsstödet. Det kommer inte att ske någon förändring av kvoterna och det
är inte heller troligt att den nuvarande produktionens omfattning kommer
att påverkas av den partiella frikopplingen.
När det gäller produktion av stärkelsepotatis kan det nu liggande förslaget
till omläggning av stöd innebära risk för att berörda producenter drabbas
på ett icke önskat sätt. Utskottet förutsätter därför att regeringen prövar
möjligheterna att mildra effekterna för dessa producenter via den nationella
reserven.
Frågan om referensperiod för det s.k. amkostödet regleras av rådets
förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av
gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma
jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare
m.m.
I artikel 34 i rådsförordningen stadgas att jordbrukare skall ansöka om
anslutning till systemet med samlat gårdsstöd vid en tidpunkt som skall
fastställas av medlemsstaterna, dock senast den 15 maj. Utskottet har
erfarit att definitiv tidpunkt inte är fastlagd men planeras till någon
gång under perioden april till den 15 maj 2005.
Utskottet har inhämtat att kommissionen inom ramen för
förvaltningskommittéförfarandet
avser att föreslå en övergångstid på tre månader för Sverige för slakt av
handjur.
Utskottet föreslår med det anförda att motionerna MJ55 (m) yrkande 4,
MJ56 (c) yrkandena 3, 6 och 8, MJ57 (c) och MJ58 (kd) yrkandena 5, 6, 15
och 16 avstyrks. Även motionerna MJ55 (m) yrkandena 1 och 2, MJ56 (c)
yrkande 5, MJ58 (kd) yrkandena 1 och 17 och MJ59 (fp) yrkande 5 avstyrks
i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts.
Genom beslut den 25 mars 2004 uppdrog regeringen åt Skatteverket att se
över beskattningsreglerna i inkomstslaget näringsverksamhet för vissa
överlåtbara rättigheter som ges i form av näringsbidrag. Den skattemässiga
behandlingen i samband med inköp, försäljning och utarrendering av
stödrättigheter bör enligt beslutet belysas liksom förutsättningarna för en
särskild skattemässig behandling av stödrättigheter vid en framtida
avyttring av jordbruksmark. I uppdragen ingår också att redovisa förslagens
konsekvenser för företagen samt att lämna förslag till nödvändiga ändringar
i inkomstskattelagen (1999:1229). Uppdraget skall redovisas senast den 31
maj 2004. Utskottet föreslår att motion MJ58 (kd) yrkande 14 lämnas utan
vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det arbete som pågår.
Det i förhållande till den i departementspromemorian lägre föreslagna
stödrättighetsvärdet till naturbetesmarker i region 1-4 innebär enligt
skrivelsen att det frigörs medel inom de regionala referensbeloppen som
gör det möjligt att ytterligare reducera antalet företag som genom valet
av blandmodell missgynnas. Detta kan göras genom att en större andel av
stöden fördelas ut gårdsvis samt att en del av stöden från region 1-3
fördelas till region 4-5. Därigenom förbättras även skyddet för
naturbetesmarkerna i dessa regioner och utformningen av blandmodellen tar bättre
hänsyn till de regionala olikheter som föreligger i de 5 regionerna
beträffande bl.a. andel naturbetesmark av den totala jordbruksmarken. Detta
leder även till att effekterna för enskilda företag blir mer lika i de 5
olika regionerna.
Analyser visar enligt skrivelsen att den i förhållande till
departementspromemorian
föreslagna ändringen kraftigt reducerar antalet företag som får en
stödminskning som är större än 30 %. I denna grupp minskar exempelvis antalet
företag med stöd mer än 10 000 euro från ca 400 till färre än 100 företag.
I samma storleksgrupp minskar antalet företag som erhåller en stödminskning
på mellan 20 och 30 % från ca 3 200 till ca 2 200 företag.
För företag med över 20 000 euro i stöd sker enligt skrivelsen en liknande
förbättring med en minskning av antalet företag med en förlust större än
30 % från ca 200 företag till ca 50 företag. I denna storleksgrupp finns
det ca 1 000 företag som erhåller en stödminskning på mellan 20 och 30 %.
Av dessa är det drygt 600 företag som enbart har arealstöd och ca 400
företag som även har slaktbidrag.
I förhållande till arealstödsföretag och nötköttsföretag påverkas amkoföretag
och mjölkföretag i mindre utsträckning av omfördelningar av stöd. Exempelvis
är det ca 150 mjölkföretag respektive ca 100 amkoföretag med ett stöd
större än 20 000 euro som erhåller en stödminskning som överstiger 20 %.
Endast ett tiotal av dessa företag får en stödminskning som är större än
30 %.
En lägre andel av mjölkstödet respektive nötköttsstödet fördelat gårdsvis
skulle kunna minska det totala antalet företag som erhåller en stödminskning
på mer än 20 %. Detta skulle som anförs i skrivelsen dock innebära att de
stödminskningar som uppkommer på nötkötts- och mjölkföretag, trots att de
understiger 20 %, ändå blir så stora att det föreligger en risk för en
alltför snabb strukturutveckling på animalieföretagen, vilket kan leda
till minskade möjligheter att uppnå målet Ett rikt odlingslandskap.
Frågor rörande den nationella reserven regleras i kommissionens
tillämpningsföreskrifter för det nya frikopplade gårdsstödet som antogs den 14
april 2004. Utskottet har erfarit att Statens jordbruksverk för närvarande
undersöker vilka möjligheter och behov det finns att tillämpa den nationella
reserven för att stödja företag som investerat och startat eller utökat
sin produktion sedan referensperioden 2000-2002 eller som av andra skäl
påverkas vid genomförandet av reformen. Jordbruksverket undersöker även
vilka konsekvenser olika tillämpning av den nationella reserven får för
myndigheter och enskilda lantbrukare. Utskottet föreslår att motionerna
MJ55 (m) yrkande 5, MJ56 (c) yrkande 7, MJ58 (kd) yrkande 9 och MJ59 (fp)
yrkande 10 i avvaktan på resultatet av det arbete som pågår lämnas utan
vidare åtgärd.
Utskottet har inhämtat från Jordbruksdepartementet att storleken på
grundbeloppen för åkermark i de fem regionerna bestäms av dels hur mycket
stöd som fördelas regionalt, dels hur mycket areal som lantbrukarna anmäler
2005. Det är alltså den anmälda arealen som bestämmer storleken på
grundbeloppen för åkermark i regionerna. Om mindre areal anmäls än vad som
beräknats vid analyser av effekterna av den kommande reformen blir
grundbeloppen således större än vad som beräknats. Motsatt gäller även, dvs.
att om mer areal anmäls än vad som beräknats blir grundbeloppen lägre.
Utskottet föreslår att motionerna MJ56 (c) yrkande 4 och MJ58 (kd) yrkande
2 med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.
Graden av frikoppling
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om frikoppling
inom nötköttsproduktion (kd) och om koppling av tackbidraget (kd) avstyrks
med hänvisning till vad som anförs i skrivelsen.
Jämför reservationerna 18 (kd, c) och 19 (kd).
Skrivelsen
Genom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken skall flertalet stöd
inom vegetabilie- och animaliesektorn frikopplas från produktionen.
Regelverket medger som anförts ovan att till viss del fortsatt koppla sju
olika produktionsstöd. Den sektor som påverkas mest av en fortsatt koppling
är nötköttsstöden och där föreligger tre olika alternativ för koppling av
stöden. Medlemsländerna har även möjlighet att välja tidpunkt för frikoppling
av mjölkstödet (åren 2005, 2006 eller 2007).
Motionerna
Enligt motion MJ58 (kd) yrkande 3 bör möjligheten till total frikoppling
inom nötköttsproduktionen bedömas utifrån utvecklingen inom köttnäringarna.
Handjurspremiesystemet stimulerar den produktionsmässigt viktiga slakten
av tjurar och stutar. Kopplingen bör därför inte redan nu begränsas till
år 2009. I motionens yrkande 4 anförs i fråga om koppling av tackbidraget
att tackpremien under en övergångstid bör vara kopplad till 50 % för att
säkerställa fortsatt produktion. Fårskötsel har lokalt stor betydelse för
möjligheten att behålla det öppna landskapet. Hektarbelopp för åker och
betesmark i respektive område bör justeras.
Utskottets ställningstagande
Som anförs i skrivelsen måste det föreligga synnerliga skäl för att avsteg
skall göras från frikopplingen av stöden. En fortsatt koppling av
handjursbidraget och en senare frikoppling av mjölkstödet bedöms ge ett
ytterligare stöd till betesmarkerna och förbättra möjligheterna att uppfylla
miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Ett ytterligare argument
som har anförts för en koppling av handjursbidraget har varit risken för
att en snabb produktionsminskning skulle kunna medföra allvarliga problem
för förädlingsindustrins tillförsel av svensk råvara, strukturen inom
industrin och i förlängningen då också svårigheter för primärledet. Det
har också noterats att Sveriges närmaste grannländer och konkurrenter
sannolikt kopplar handjursbidragen. Utöver en koppling av handjursbidragen
har också koppling av andra stöd aktualiserats av vissa remissinstanser.
Den genomgående bevekelsegrunden för dessa förslag, och vissa andra
förslag som innebär krav på en viss produktion för att stöd skall erhållas,
synes vara en oro för att jordbrukarnas val av produktionsinriktning
kommer att leda till stora förändringar i produktionsstrukturen. Sådana
kopplingar står emellertid i strid med den grundläggande svenska inställningen
i denna fråga. Några tillräckligt starka skäl för en koppling i något
fall utöver vad gäller handjursbidragen bedöms inte föreligga. Utskottet
instämmer i att stöden således bör frikopplas. Under en anpassningsperiod
bör dock 75 % av handjursbidragen kopplas. Även handjursbidraget bör dock
frikopplas i samband med att översynen av reformen genomförs, vilket sker
senast år 2009. Regeringen avser att i det sammanhanget fortsatt driva
frågan om obligatorisk frikoppling av samtliga stöd.
En i övrigt alltför snabb omställning inom mjölksektorn har också anförts
som skäl för en frikoppling av mjölkstöden först år 2007. Utskottet delar
regeringens bedömning att även om detta kan innebära en försening av
önskvärda strukturförbättringar inom primärledet bör frikopplingen göras
år 2007.
Det bör observeras att det särskilda nationella stödet till jordbruket i
norra Sverige även fortsättningsvis är kopplat till produktionen. För
jordbrukarna i norra Sverige begränsas således i praktiken möjligheterna
att välja produktionsinriktning. Utskottet föreslår att motion MJ58 (kd)
yrkandena 3 och 4 avstyrks med det anförda.
Nationellt kuvert
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen och avstyrker med hänvisning
till skrivelsen motioner om finansiering och storlek av nationellt kuvert
(m, fp, kd).
Jämför reservationerna 20 (m, kd, c), 21 (fp) och 22 (kd).
Skrivelsen
Under reformförhandlingarna aktualiserades möjligheten att skapa s.k.
nationella kuvert på upp till 10 % av direktbidragen. Bakgrunden var
farhågan om att gårdsmodellen skulle kunna medföra problem, t.ex. vad gällde
möjligheten att nå vissa miljömål. För Sveriges del fanns främst oron för
att hävden av betesmark skulle minska. Saken kom dock i ett annat läge då
möjligheten att regionalisera stöden öppnades eftersom detta ger en
möjlighet att fördela stöd till naturbetesmarkerna på ett sätt som är
likvärdigt med den användning av det nationella kuvertet som regeringen
avsåg under förhandlingarna om reformen.
Bland remissinstanserna har bl.a. Svenska naturskyddsföreningen och
Ekologiska lantbrukare förordat ett fullt utnyttjande av det nationella
kuvertet från år 2005. De båda instanserna har ett gemensamt förslag till
hur ett utnyttjande skulle kunna användas för en tilläggsersättning till
mjölk-, nötkötts- och fårproducenter förutsatt att de släpper djur på
bete. Syftet med förslaget är att gynna den grovfoderbaserade djurhållningen
och att man ger ett incitament för en balans mellan gårdens areal och
antalet djur. Organisationerna har också föreslagit att kopplingen av
handjursbidraget inte skall avvecklas. Förslaget står i strid med hur det
nationella kuvertet får användas i huvudsak i två delar. För det första
är det inte möjligt att föra stöd mellan sektorer, vilket innebär att det
nationella kuvertet utformat på detta sätt inte kan inbegripa 10 % av
vegetabiliestöden. För det andra kräver regelverket att kopplingen av
handjursbidraget sänks med motsvarande 16 miljoner euro. Med dessa villkor
skulle eventuellt det nationella kuvertet kunna accepteras av kommissionen.
Det skulle dock bli i en sådan begränsad omfattning att de positiva
effekter som skulle kunna uppnås inte står i rimlig proportion till de
administrativa konsekvenser som ett sådant förslag skulle leda till.
Förslaget strider även mot principen om att stöden i största utsträckning
skall frikopplas från produktionen.
Motionerna
I kommittémotion MJ55 (m) yrkande 6 avvisas ett s.k. nationellt kuvert.
Enligt motionen avser regeringen att ta medel från det svenska
produktionsjordbruket för att marknadsföra dess produkter medan det
marknadsföringsstöd
som ges till den ekologiska produktionen tas av budgetmedel. Medel bör
enligt motionärerna inte tas från ordinarie stöd för marknadsföringsändamål.

Kristdemokraterna avvisar i motion MJ58 (kd) yrkande 7 regeringens förslag
om att införa ett nationellt kuvert. Även om det inledningsvis endast
omfattar en omfördelning av 0,5 % från hektarstödet framgår det tydligt
av skrivelsen att regeringen avser att höja denna andel. Detta skapar
osäkerhet om de framtida produktionsförutsättningarna. Regeringen bör
enligt motionens yrkande 8 återkomma i höstens budgetproposition med
förslag till ny finansiering av de 30 miljoner kronor som aviserats för
"offensiva satsningar till stöd för bl.a. kvalitets- och marknadsfrämjande
åtgärder".
Enligt motion MJ59 (fp) yrkande 9 bör regeringen återkomma till riksdagen
i frågan om det s.k. nationella kuvertet. Frågan om det nationella kuvertet
har kommit att bli en symbolfråga och regeringen bör återkomma till
riksdagen om det finns förslag på ändring av procentsatsen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i att möjligheten att uppnå miljökvalitetsmålet Ett
rikt odlingslandskap avseende hävden av naturbetesmarker inte nämnvärt
kommer att påverkas de närmaste åren med den föreslagna blandmodellen i
kombination med ett kopplat handjursbidrag, de stöd till betesmark som
under innevarade programperiod utgår inom ramen för miljö- och
landsbygdsprogrammet samt de förstärkningar av detta program som aviseras i det
följande. Utskottet delar uppfattningen att om ytterligare insatser krävs
bör Sverige dock ha möjlighet att utnyttja det nationella kuvertet. Detta
behov får som anförs i skrivelsen prövas mot bakgrund av vunna erfarenheter
av reformen och då klarhet erhållits beträffande nästa programperiod för
miljö- och landsbygdsutveckling som inleds år 2007.
Regeringens förslag om att försäkra sig om en användning av det nationella
kuvertet riktat till betesmarkerna bedöms vara förenligt med de krav som
gäller för att få tillämpa ett nationellt kuvert av betydligt större
omfattning. Utskottet instämmer i att det dock av andra anledningar kan
finnas behov av att genomföra vissa justeringar av regelverket för att
säkerställa att det nationella kuvertet kan tillämpas på det sätt som
regeringen föreslår. Utifrån de diskussioner som förts och utifrån de
synpunkter som framförts från flera andra medlemsstater bedömer regeringen
att det finns goda möjligheter att få till stånd sådana justeringar och
regeringen avser att arbeta för detta i den fortsatta processen med att
utveckla regelverket på EU-nivå.
Det nationella kuvertet bör inledningsvis, i mindre omfattning, kunna
utnyttjas för offensiva satsningar till stöd för bl.a. kvalitets- och
marknadsfrämjande åtgärder. Regeringen bedömer behovet av medel för en
sådan åtgärd till 30 miljoner kronor. Utskottet gör samma bedömning som
regeringen och avstyrker motionerna MJ55 (m) yrkande 6, MJ58 (kd) yrkandena
7 och 8 och MJ59 (fp) yrkande 9.
Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen och avstyrker motioner om
förändring och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet (m, kd, c)
och om styrning av utökningen av miljö- och landsbygdsprogrammet (fp) med
hänvisning till vad som anförs i skrivelsen.
Jämför reservationerna 23 (m), 24 (fp), 25 (kd) och 26 (c).
Skrivelsen
De ökade medel som under innevarande programperiod för miljö- och
landsbygdsprogrammet (t.o.m. år 2006) överförs från EU:s budget bör utnyttjas
för att öka programmets omfattning. Ytterligare medel tillförs genom
återföring av handelsgödselskatt.
Motionerna
Moderata samlingspartiet accepterar i motion MJ55 (m) yrkande 10 att
moduleringsmedel används för att öka medlen i existerande miljö- och
landsbygdsprogram, men motsätter sig ytterligare förändringar under löpande
period fram till år 2007. Motionärerna motsätter sig i motionens yrkande
11 att medel från skatter på jordbrukets produktionsmedel används för att
öka miljö- och landsbygdsprogrammet. Ett sådant förfarande innebär en
omfördelning till förfång för produktionsjordbruket. Dessa skatter bör
tas bort. De är i det närmaste unika i EU och bidrar till svenskt jordbruks
konkurrensnackdelar.
Sverige bör enligt kommittémotion MJ56 (c) yrkande 9 fullt ut utnyttja
möjligheterna inom miljö- och landsbygdsprogrammet, vilket kräver svensk
medfinansiering. Genom moduleringen kommer alltmer av de rena produktionsstöden
att föras över till miljö- och landsbygdsstöd, vilket är en nödvändig och
eftersträvansvärd utveckling, samtidigt som det ställer än högre krav på
vår nationella medfinansiering av miljö- och landsbygdsprogrammen. I
motionens yrkande 10 framhåller Centerpartiet att handelsgödselskatten
inte bör ingå i miljö- och landsbygdsfinansieringen. Motionärerna stöder
de utökade satsningarna på miljö- och landsbygdsprogrammen, men ställer
sig samtidigt frågande till hur mycket nya pengar som förs in i programmet.
Enligt förslaget skall 270 miljoner kronor tas från handelsgödselskatten.
Dessa medel har bönderna själva betalat in och tidigare har de återförts
direkt till näringen.
Kristdemokraterna anför i motion MJ58 (kd) yrkande 10 i fråga om finansiering
av satsningar inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet att de
modulerade medlen bör kvarstå som delfinansiering och regeringen bör återkomma
i höstens budgetproposition med förslag till finansiering av de vällovliga
satsningarna inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet. Enligt
motionens yrkande 19 är det angeläget att den skatt som tas upp på
bekämpningsmedel och handelsgödsel återförs till jordbruksnäringen. Huvuddelen
av den återförda skatten används till åtgärder för att minska
växtnäringsförluster från jordbruket och minska miljöriskerna inom
växtskyddsområdet.
En mindre del, ca 25 %, av beloppet återförs kollektivt till jordbruksnäringen
i form av forskning, informations-, utbildnings-, rådgivnings- och
utvecklingsinsatser med syfte att främja hållbara produktionsmetoder inom
jordbruket och trädgårdsnäringen.
Enligt kommittémotion MJ59 (fp) yrkande 8 bör utökningen av miljö- och
landsbygdsprogrammet målstyras och inte detaljstyras. Regeringen beskriver
i detalj vilka utökningar som föreslås i miljö- och landsbygdsprogrammet,
vilket är olyckligt.
Utskottets ställningstagande
Moduleringen som medför en gradvis ökad överföring av EU-medel till miljö-
och landsbygdsprogrammet kommer som anförs i skrivelsen i första hand att
ha betydelse för det kommande miljö- och landsbygdsprogrammet.
Utskottet instämmer i att möjligheterna att redan under innevarande
programperiod tillföra ytterligare medel till programmet bör utnyttjas.
Programmet bör förstärkas med 400 miljoner kronor per år genom tillförsel
av medel från modulering och en återföring av handelsgödselskatt. Av dessa
medel används drygt 100 miljoner kronor för att stimulera den grovfoderbaserade
animalieproduktionen genom en höjning av kompensationsbidraget till vall
och betesmark i de mindre gynnade områdena. Miljöersättningen till
betesmarker och slåtterängar utökas med 75 miljoner kronor genom att
grundersättningen höjs med ca 100 kr per hektar samtidigt som särskilda
insatser genomförs för att ytterligare stimulera skötsel av slåtterängar.
För att bidra till att miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Ingen
övergödning och Giftfri miljö skall kunna uppnås införs en miljöersättning
till vallodling utanför de mindre gynnade områdena till en kostnad av 100
miljoner kronor. Ytterligare drygt 100 miljoner kronor satsas för att bl.
a. stimulera investeringar inom områdena djurvälfärd och småskalig
livsmedelsförädling samt för införandet av det obligatoriska systemet för
jordbruksrådgivning. Motionerna MJ55 (m) yrkandena 10 och 11, MJ56 (c)
yrkandena 9 och 10, MJ58 (kd) yrkandena 10 och 19 och MJ59 (fp) yrkande
8 avstyrks.
Tvärvillkor, genomförandetidpunkt och övriga frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i vad regeringen anfört och avstyrker med hänvisning
till skrivelsen motioner om hävdkrav på naturbetesmarker (m) och gemensamma
regler för tvärvillkor (m, kd).
Jämför reservationerna 12 (m, fp), 13 (m, kd, c), 14 (fp), 15 (kd, c), 27
(m) och 28 (m, kd, c).
Skrivelsen
Konsekvenserna för jordbruket i norra Sverige av förslagen till nationell
tillämpning av reformen samt eventuella behov av förändringar i det
nationella stödet har analyserats. Det kan konstateras att den föreslagna
modellen i kombination med en höjning av kompensationsbidraget leder till
att jordbruket i norra Sverige inte missgynnas. Något behov av förändring
av det nationella stödet föreligger därför inte.
EU:s tillämpningsföreskrifter för reformen har nyligen beslutats. Regeringen
kommer enligt skrivelsen senare att fatta beslut avseende de svenska
författningar som föranleds av EU:s rådsförordning och tillämpningsföreskrifter.
I det sammanhanget kommer valet av kontrollmodell för tvärvillkoren att
behandlas. Valet av modell kommer att påverka behovet av resurser för
administrationen. De tillkommande kostnaderna för administrationen åren
2004 och 2005 har beräknats netto uppgå till ca 150 miljoner kronor. I
första hand berörs Jordbruksverket och länsstyrelserna av dessa merkostnader.
Regeringen avser att senare återkomma till denna fråga.
Motionerna
Enligt kommittémotion MJ55 (m) yrkande 3 bör grundkravet för att bedöma
om en mark är hävdad eller inte vara om det förekommer vedartad växtlighet.
Något annat krav bör inte ställas på hävden av naturbetesmarker. Det
innebär att också ett lågt betesutnyttjande kan räcka för att markerna
skall betraktas som hävdade om vedartad vegetation inte förekommer. I
motionens yrkande 7 framhålls att grunden för tillämpningen av tvärvillkoren
är de 18 direktiv och förordningar som tas upp i den EU-förordning där
reglerna för det nya stödsystemet fastställs. Kommissionen har i olika
sammanhang poängterat att det är direktivet som sätter nivån för tillämpning
av tvärvillkoren och att nationella tillägg och regler som ligger utanför
den gemensamma lagstiftningen inte omfattas av tvärvillkoren. Även enligt
kommittémotion MJ58 (kd) yrkande 11 bör de krav som anges i direktiv och
förordningar till följd av jordbruksministrarnas överenskommelser gälla
som grund för kontroll, sanktioner och utbetalning av frikopplade
ersättningar. Överträdelser av svensk lagstiftning där den går utöver EU:s
krav bör hanteras av svenskt rättsväsende.
Utskottets ställningstagande
Det nya stödsystemet med en frikoppling från produktionen innebär att
förutsättningarna för att bevara och hävda landets betesmarker förändras.
Definitionen av god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden är av stor
betydelse för den fortsatta utvecklingen för landets betesmarker. Kostnaden
för att uppfylla kraven på hävd av betesmarkerna bör stå i relation till
det lägsta värde som en stödrättighet på betesmark kan ha. Hävdkraven bör
enligt utskottets uppfattning utformas på ett sådant sätt att ett årligen
aktivt nyttjande av betesmarkerna med betande djur i praktiken kommer att
utgöra en grundförutsättning för att kraven skall kunna uppfyllas. Detta
skulle kunna bidra till att stävja en oönskad utveckling där aktiva,
djurhållande jordbrukare förlorar nyttjanderätten till betesmark till förmån
för brukare som inte har för avsikt att nyttja marken på ett sätt som
långsiktigt säkerställer markernas natur- och kulturmiljövärden. Utskottet
anser att en sådan tillämpning av kraven på god jordbrukshävd och goda
miljöförhållanden lägger en bra grund för arbetet med att uppnå
miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Definitionen av god jordbrukshävd
och goda miljöförhållanden bör sålunda ha som utgångspunkt att hävden av
betesmarker och bevarandet av dessa markers natur- och kulturmiljövärden
förutsätter ett aktivt markutnyttjande med betande djur där markerna betas
årligen. På åkermark bör villkor liknande dagens miljöregler för träda
ställas. Utskottet instämmer i att hävdkraven på åkermark bör utformas så
att miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, Giftfri miljö och Ett rikt
odlingslandskap beaktas. Den exakta definitionen bör fastställas i samband
med utarbetandet av det nationella regelverket för det frikopplade
gårdsstödet. Med det anförda avstyrks motion MJ55 (m) yrkande 3.
Utskottet anser att det är angeläget med ett snabbt genomförande av
reformen för att inte försena anpassningen av den svenska jordbrukssektorn
till den nya situation som uppkommer genom införandet av ett frikopplat
gårdsstöd. För att minska osäkerheten för jordbrukarna och för de
övergångsproblem som kan uppstå bör reformen därför genomföras den 1 januari
2005. Detta är också ambitionen i flertalet övriga länder.
Utskottet delar uppfattningen att till grund för tvärvillkoren bör den
svenska lagstiftningen ligga i de fall denna är mer långtgående än EU:s
regler. Motionerna MJ55 (m) yrkande 7 och MJ58 (kd) yrkande 11 avstyrks.

Produktionsmedelsskatter inom jordbruket
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om sänkt dieselskatt
(m, kd, c) och skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel
(fp) avstyrks i huvudsak med hänvisning till vad som anförs i skrivelsen.

Jämför reservationerna 29 (m, kd, c) och 30 (fp).
Skrivelsen
Reformen av EU:s jordbrukspolitik innebär en väsentlig förändring av
grunderna för de ekonomiska kalkyler som jordbruksföretagen i fortsättningen
kommer att upprätta.
Motionerna
I fråga om sänkt dieselskatt på arbetsmaskiner för skogsbruket och jordbruket
anförs i motion MJ54 (m) att i budgetpropositionen 2003 angavs att regeringen
avser att återkomma med hur jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner skall
kompenseras för höjningar av dieselskatten. Dieselskatten för såväl
jordbruks- som skogsmaskiner bör sänkas till den nivå som gäller i våra
grannländer. Enligt motion MJ56 (c) yrkande 11 bör man inte särskilja
jordbrukets arbetsmaskiner, utan även sänka dieselskatten för skogsbrukets
arbetsmaskiner. Det är positivt att dieselskatten för jordbruket sänks,
men skogsbrukets arbetsmaskiner bör inte särskiljas i detta hänseende.
I fråga om en sänkning av dieselskatten anförs i motion MJ58 (kd) yrkande
18 att de frikopplade stöden innebär att det svenska jordbrukets
konkurrensutsättning blir än mer tydlig. Det är viktigt att sänkningen blir
substantiell och att den svenska skatten anpassas till genomsnittet för
europeiska förhållanden. Det är nödvändigt att sänkningen också kommer
att gälla skogsbrukets arbetsmaskiner.
Enligt motion MJ59 (fp) yrkande 11 bör jordbruket få bättre konkurrensvillkor
genom skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel. Lantbruket
bör få ekonomiska incitament att öka användningen av förnybara alternativ.
Inblandning av t.ex. rapsmetylester, RME, dvs. rapsolja, i diesel ökar
andelen förnybara drivmedel och minskar därmed koldioxidutsläppen. Det är
nödvändigt att jordbruket får bättre konkurrensvillkor.
Utskottets ställningstagande
Som anförs i skrivelsen innebär reformen med frikopplade stöd att stöden
i princip utgår ur kalkylerna. Detta leder i sin tur till att bl.a.
produktionsmedelsskatter får större tyngd vid beslut om fortsatt produktion
eller nyinvestering inom jordbruket. Som redovisats i det föregående bör
skatten på handelsgödsel i huvudsak kunna återföras till jordbruket inom
ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet. Återfört belopp kan därvid
beräknas till 270 miljoner kronor. Regeringen återkommer till denna fråga
i budgetpropositionen för år 2005. Regeringen avser också att i
budgetpropositionen för år 2005 föreslå en sänkning av dieselskatten fr.o.m.
den 1 januari 2005 för jordbrukets arbetsmaskiner. I budgetpropositionen
kommer även att föreslås hur denna sänkning skall finansieras och regleras
inom ramen för den gröna skatteväxlingen. Ett beslut om en sänkt skatt på
diesel som används inom jordbruket kommer att få positiva effekter för
lönsamheten inom den svenska produktionen av livsmedel. Utskottet föreslår
att motionerna MJ54 (m), MJ56 (c) yrkande 11 och MJ58 (kd) yrkande 18
lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som
anförts.
Regeringen har sedan år 1995 beviljat ett flertal pilotprojektdispenser
för olika aktörer på den svenska marknaden, som i praktiken har inneburit
att all användning av biodrivmedel (främst etanol och rapsmetylester)
varit helt eller - vad gäller etanol i blandning med mineraloljeprodukt
- i vart fall delvis skattebefriad (jfr bet. 2002/03:SkU11). Regeringen
har den 19 december 2002 och senare beslutat om befrielse från energiskatt
och koldioxidskatt för en rad pilotprojekt för bränslena etanol, rapsmetylester,
fiskmetylester, ekoparaffin och vätgas som används i försöksverksamhet
för drivmedel. Besluten innebär att nuvarande dispenser förlängs och att
nya ansökningar prövas på samma villkor.
I budgetpropositionen för 2002 lades huvudkomponenterna för en skattestrategi
för alternativa drivmedel fast. Enligt strategin kan skattenedsättning
ske antingen via pilotprojekt, för vilka medges befrielse från både energi-
och koldioxidskatt, eller genom generell koldioxidskattebefrielse för
koldioxidneutrala drivmedel. Enligt budgetpropositionen för år 2004 (prop.
2003/04:1 s. 221) nåddes i mars 2003 en politisk överenskommelse om
innehållet i ett nytt energiskattedirektiv. Direktivet kommer att ge
medlemsstaterna betydande frihet att utforma system för att skattemässigt
gynna biodrivmedel inom ramen för EG-fördragets statsstödsregler.
Skattestrategin för alternativa drivmedel har i juli 2002 anmälts till
kommissionen för godkännande enligt statsstödsreglerna. Ett delbeslut har
redan erhållits. Regeringen har dock bedömt det lämpligt att avvakta
energiskattedirektivets antagande innan ärendet rörande skattestrategin
slutförs. Regeringen återkommer därefter till riksdagen med förslag till
de lagändringar som fordras för att skattestrategin skall kunna tillämpas.
Intill dess beslutar regeringen om skattenedsättning i särskild ordning.

I 2004 års budgetproposition preciserade regeringen strategin för beskattning
av alternativa drivmedel. För att säkerställa de alternativa drivmedlens
konkurrenskraft föreslogs att de koldioxidneutrala drivmedlen skulle
befrias inte bara från koldioxidskatt utan även från energiskatt. Enligt
2004 års ekonomiska vårproposition (prop. 2003/04:100 s. 39) har ansökan
om godkännande enligt EU:s regler för statsstöd lämnats i februari 2004.
Förutom skattebefrielse även för energiskatt avser ansökan att stödordningen
också skall omfatta vätgas för bl.a. bränslecellsdrivna fordon. Stödprogrammet
planeras gälla till och med 2008. Som anförs i budgetpropositionen för år
2004 (prop. 2003/04:1 s. 221) är regeringens mål att koldioxidneutrala
bränslen även på längre sikt skall ha de skattevillkor som krävs för att
underlätta en bred introduktion av sådana bränslen på marknaden samtidigt
som överkompensation undviks.
Utskottet har inhämtat från Näringsdepartementet att Statistiska centralbyrån
redovisat uppgifter rörande användningen av rapsmetylester och etanol som
innebär att vi förra året i Sverige använde cirka 1 TWh biodrivmedel,
vilket motsvarar omkring 1,3 % av bensin- och dieselanvändningen för
transportändamål räknat på energiinnehåll. Detta innebär i sin tur att
användningen nästan har dubblerats jämfört med året innan. En redovisning
av biodrivmedelsanvändningen kommer att skickas till EG-kommissionen senast
den 1 juli som en del av rapporteringen enligt det s.k. biodrivmedelsdirektivet.

Utskottet föreslår att motion MJ59 (fp) yrkande 11 lämnas utan vidare
åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med vad som redovisats.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Utbetalning av stöd utbetalade i euro, punkt 1 (m, fp, kd)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Lars Lindblad
(m), Bengt-Anders Johansson (m), Anita Brodén (fp) och Björn von der Esch
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 8, 2003/04:MJ58
yrkande 13 och 2003/04:MJ59 yrkande 7.
Ställningstagande
Då en del lantbrukare har tagit lån i euro och stöden ursprungligen
beräknas i denna valuta finns det önskemål om att stöden skall kunna utbetalas
i euro. Vi vill inte motsätta oss detta önskemål. Förutsättningen för att
kunna erhålla stöden i euro är enligt vår mening att en ansökan görs och
att hela merkostnaden jämfört med om stödet skulle utbetalats i svenska
kronor betalas av den sökande. För den jordbrukare som så önskar bör
utbetalning kunna ske i euro.

2. Tidpunkt för utbetalning av stöd, punkt 2 (m, fp, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Lars Lindblad
(m), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Anita Brodén (fp) och
Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 9 och
2003/04:MJ58 yrkande 12.
Ställningstagande
Regeringen har vid flera tillfällen använt utbetalningarna av EU-stöden
som regulator för att klara utgiftstaken. Om risk förelegat för att
utgiftstaken skall spräckas har utbetalningarna skjutits över årsskiftet.
Detta är enligt vår uppfattning inte ett acceptabelt förfarande. Enligt
vårpropositionen ämnar regeringen fortsätta denna hantering under 2004
vilket vi beklagar. Vi anser att utbetalningarna skall ske samma år som
det stödet gäller. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken, punkt 3 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkandena 1 och 6.

Ställningstagande
Vi vill inledningsvis slå fast att den förändring som nu genomförs inte
tillgodoser våra krav. Den innehåller förvisso steg i rätt riktning, men
på det europeiska planet förordar vi fortfarande en mer genomgripande
reform och en snabbare avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Som en av utgångspunkterna för införlivandet av den nya jordbrukspolitiken
anges i skrivelsen administrativa förenklingar för såväl lantbrukare som
myndigheter. Vi anser att den stora administrativa bördan såväl för Sverige
som för den enskilde lantbrukaren har varit en belastning sedan EU-inträdet.
Folkpartiet anser därför att en målsättning och plan på förenklat regelverk
och byråkrati skall upprättas. Vi anser dessutom att det är av största
vikt att kontrollmodellen för tvärvillkoren blir så kostnadseffektiv och
samordnad som möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.

4. Konkurrensvillkor, punkt 4 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ55 yrkande 12 och avslår
motionerna 2003/04:MJ56 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:MJ59 yrkande 2.

Ställningstagande
I skrivelsen aviseras att en sänkning av dieselskatten för jordbruket kan
komma att föreslås, kanske redan i höst. Om så blir fallet välkomnar vi
denna. Vi anser att detta även skall gälla för skogsbruksmaskiner. Sänkt
dieselskatt är en nödvändighet, men vi anser att ytterligare åtgärder bör
genomföras. Skatterna på växtnäring och växtskydd bör enligt vår uppfattning
slopas. Det är emellertid inte bara höga skatter på produktionsmedel som
är kostnadsdrivande. De svenska särreglerna för djurhållning och tillämpningen
av miljölagar är också till stor nackdel för svensk produktion. Så har t.
ex. äggnäringen och fjäderfänäringen, trots unikt hög livsmedelssäkerhet,
uppenbara svårigheter på grund av de svenska särreglerna.
Vi anser att miljö- och djurhållningsregler måste harmonieras i EU. Vi
bör internationellt aktivt verka för att övriga EU närmar sig oss när det
gäller djurskydd och miljökrav, och detta tar tid. Under tiden är det
viktigt att vi, som enda land, inte går ytterligare före med än hårdare
krav. Detta bör ges regeringen till känna.

5. Konkurrensvillkor, punkt 4 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 2 och avslår
motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 12 och 2003/04:MJ56 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande
EU:s gemensamma jordbrukspolitik har fört med sig stora globala problem.
Bönder i utvecklingsländer har inte kunnat konkurrera på grund av EU:s
subventioner och exportbidrag. Den protektionistiska politiken har inneburit
att länder utanför EU inte fått tillträde till våra marknader. Subsidier,
tullhinder och regleringar har inte bara skyddat europeiska producenter
mot konkurrenter, de har också lett till ett överskott som med hjälp av
exportbidrag dumpats på världsmarknaden. Denna politik har försvårat för
länderna utanför EU och har i viss mån även missgynnat EU:s egna bönder,
vars inkomster släpat efter. De stora livsmedelsindustrierna har däremot
i många avseenden varit vinnare.
Folkpartiet anser därför att det är viktigt att inom gemenskapen göra
långtgående förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vägledande
för detta arbete skall vara en snabbare avveckling av jordbruksstödet,
långsiktiga spelregler, tydliga och effektiva regelverk samt likvärdiga
konkurrensvillkor för jordbruksnäringens företag. Detta bör ges regeringen
till känna.

6. Konkurrensvillkor, punkt 4 (kd, c)
av Jan Andersson (c) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ56 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 12 och 2003/04:MJ59 yrkande 2.

Ställningstagande
Vi anser att reformen bör kopplas samman med Sveriges nationella
jordbrukspolitik. Nu kommer det att bli än mer angeläget att se över kostnaderna
som svenska lantbrukare har i jämförelse med kollegerna på världsmarknaden.
Det handlar till exempel om enklare regelverk för företagare, att den s.
k. ryggsäcken lyfts av och att politiker och allmänhet stöttar och inser
värdet i ett levande lantbruk.
Det finns ett tydligt samband mellan svensk livsmedelsproduktion och
inhemsk livsmedelsförädling och därmed arbetstillfällen. Reformen sätter
ytterligare fokus på att det svenska jordbrukets och livsmedelssektorns
konkurrenskraft måste stärkas. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Konsumentperspektiv, punkt 5 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 4.
Ställningstagande
Folkpartiet har i alla sammanhang lyft in konsumentperspektivet. En av de
stora vinsterna med den nya jordbruksreformen är att konsumenternas
efterfrågan får större genomslag eftersom produktionen inte längre skall
vara bidragsberoende. Det bör i stället vara konsumenternas efterfrågan
som skall vara styrande. Vi välkomnar detta samtidigt som vi önskar att
de enskilda konsumenterna samt konsumentorganisationerna tydligare bör
ställa krav på produkter framtagna på ett miljömässigt hållbart sätt och
med god djuromsorg. Vi anser att krav på märkning därför är mycket viktigt
- både för konsumenter och producenter. För att kunna välja krävs tydlig
märkning. Konsumenten kan därefter avgöra om varan utifrån sina bedömningar
är prisvärd.
På en konkurrensutsatt marknad får prisbilden tillsammans med djurhållning,
miljö och etik avgöra konsumentens val. Vi anser att konsumentorganisationernas
synpunkter vad gäller jordbrukspolitiken i samband med implementeringsarbetet
måste beaktas. En utvärdering av den nya jordbrukspolitiken bör göras
senast 2007 där fokus riktas på konsumenternas inflytande vad avser
livsmedelsfrågor. Detta bör ges regeringen till känna.

8. Exportsubventioner för djurtransporter, punkt 6 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 3.
Ställningstagande
Folkpartiet har både nationellt och i EU drivit frågan om behovet av ett
gott djurskydd samt vikten av säkra livsmedel. Den liberala gruppen i EU
ligger exempelvis bakom inrättandet av den nya livsmedelsmyndigheten. Den
har också fört en hård kamp för att införa regler som syftar till att
minimera långa djurtransporter. Folkpartiet anser inte att minskningen av
exportsubventionerna för djurtransporter är tillräckliga. Vi vill att de
avskaffas helt. Vi delar inte regeringens bedömning i den aktuella skrivelsen
att reglerna för djurtransporter i stort sett är harmoniserade. Vi kan
heller inte tolka de senaste förhandlingarna i EU som att reglerna nu är
harmoniserade, eftersom frågan på grund av stor oenighet i stället fick
skjutas upp till nästa ordförandeskap.
Sverige bör under tiden verka för att påverka fler länder att ansluta sig
till striktare regler vad gäller djurtransporter. Vi kan inte acceptera
att djurtransporterna inom EU föranleder att levande djur behandlas så
dåligt. Djur bör i första hand inte betraktas som handelsvaror utan som
levande varelser. En dålig djurhållning är etiskt oförsvarbar och innebär
även en hälsorisk för konsumenten. Vi anser också att slakt skall ske så
nära djurens uppfödningsplatser som möjligt. I väntan på att EU-länderna
skall nå en överenskommelse i denna fråga bör samtliga medlemsstater som
ett första steg kontrollera att EU:s djurskydds- och transportdirektiv
följs innan bidrag utbetalas. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Produktionsstöd till stärkelsepotatis, punkt 7 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 4, 2003/04:MJ56
yrkande 3 och 2003/04:MJ58 yrkande 6.
Ställningstagande
En del av det frikopplade stödet till stärkelsepotatisen bör utgå som
gårdsstöd. Förslaget i skrivelsen innebär att hela den frikopplade delen
av stödet, dvs. 40 %, skall ingå i det regionaliserade stödet. Det har
framförts invändningar mot att Sveriges stärkelseproducenter i onödan
råkar illa ut vid den frikoppling av stödet till stärkelsepotatisen som
avses genomföras.
Vi anser att gårdsstödsandelen bör sättas till 15 %. Det innebär att
hektarbeloppet i område 3, där den mesta av potatisstärkelseproduktionen
sker, justeras ned med 7-8 kr per hektar. På så sätt minskar också
omfördelningen mellan olika producenter. Detta bör ges regeringen till känna.

10. Frikoppling av utsädesstöd, punkt 8 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 6 och
2003/04:MJ58 yrkande 5 och avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 8 och
2003/04:MJ57.
Ställningstagande
Vi anser att det är viktigt att inte enskilda brukare eller branscher
kommer att drabbas orimligt hårt av reformen. Ett exempel på brukare som
kan drabbas hårt är timotejfröodlarna. Många odlare är specialiserade på
vallfröproduktion och i vissa bygder är det en betydande gröda. Det som
kan slå hårt mot näringen är inte frikopplingen utan om det blir olika
villkor i länderna. Sverige är tillsammans med Finland ledande i Europa
på vallfröodling. Det är därför viktigt att vi får samma spelregler som
våra största konkurrenter och det är därför angeläget att man följer
Finlands val vid genomförande 2006. I dag finns det ett kilostöd som utgör
ungefär halva intäkten och detta föreslås frikopplas enligt regeringens
förslag.
Särskilda åtgärder bör därför vidtas för vallfrö om Finland väljer att
behålla ett produktionskopplat fröstöd. Det är viktigt att Sverige och
Finland tillämpar samma stödsystem på detta område. Detta bör ges regeringen
tillkänna.

11. Plantskoleproduktion m.m., punkt 9 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ58 yrkandena 15 och 16.

Ställningstagande
Blandmodellen innebär en kvoteringseffekt på gårdsnivå för grödor som
potatis och grönsaker. Regeringen bör i fortsatta överläggningar med
kommissionen verka för att i det kommande regelverket forma lösningar på
dessa problem.
När det gäller plantskoleproduktion klassas denna enligt EU:s regelverk
som permanent gröda och faller därmed utanför stödsystemet. Även på denna
punkt bör regeringen i förhandlingar med kommissionen komma överens om
justeringar. Detta bör ges regeringen till känna.

12. Tidpunkt för fördelning av stödrättigheter, punkt 10 (m, fp)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Lars Lindblad
(m), Bengt-Anders Johansson (m) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ55 yrkande 1.
Ställningstagande
I skrivelsen framförs klart och tydligt att det nya systemet skall träda
i kraft år 2005, men det klarläggs inte vilken tidpunkt eller datum som
blir avgörande för när arealer och produktionsvolymer skall räknas om
till stödrättigheter. Det är väsentligt att datum för ikraftträdande kommer
att bli tydligt och oomtvistat. Detta bör ges regeringen till känna.

13. Övergångsregler för slakt inom nötköttsområdet, punkt 11 (m, kd,
c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 2 och
2003/04:MJ58 yrkande 17.
Ställningstagande
Det föreligger enligt vår uppfattning en risk för att många låter slakta
sina djur enbart för att kunna erhålla maximalt stöd. Då riskerar man en
anhopning av slaktanmälningar runt årsskiftet. Detta anser vi vore olyckligt
eftersom slakttidpunkt i så fall inte bestäms efter slaktmognad vilket
innebär att köttet blir av sämre kvalitet. Arbetsbelastningen på slakterierna
kan bli ansträngd. Hänsyn till dessa förhållanden bör tas när datum för
ikraftträdande bestäms.
Vi anser att regeringen bör komma överens med kommissionen om övergångsregler
inom nötköttsområdet som innebär att slakt kan ske minst tre månader in
på 2005 i syfte att undvika slaktköer och marknadsstörningar. Detta bör
ges regeringen till känna.

14. Fördelning av stödrättigheter, punkt 12 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 5 och avslår
motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 5 och 2003/04:MJ58 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att Sverige i EU bör begära ett undantag för att en mer aktuell
brukningstid skall ligga till grund för ersättningen avseende bl.a. amkor.
Detta bör ges regeringen till känna.

15. Fördelning av stödrättigheter, punkt 12 (kd, c)
av Jan Andersson (c) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 5 och
2003/04:MJ58 yrkande 1 och avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 5.
Ställningstagande
Regeringens förslag innebär att fördelningen av stödrättigheter kommer
att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid ansökningstidpunkten det
år systemet träder i kraft. Detta innebär att ytterligare tid ges för
markägare att säga upp arrendatorer för att själva kunna tillgodoräkna
sig stödrätterna. Detta kan leda till att mark som i dag brukas aktivt
tas ur produktion. Regeringen bör därför överväga möjligheten att fastställa
ett tidigare datum som grund för fördelningen för att möta detta problem.
Om det är nödvändigt bör förhandlingar föras med kommissionen i denna
del.
Äganderätten för stödrättigheter i en blandmodell bör sålunda fördelas
till den som brukar marken under 2004. Detta bör vara ett krav för att
inte en markägare skall kunna säga upp arrendatorn för att i stället själv
extensivt hävda marken. Detta bör ges regeringen till känna.

16. Nationell reserv, punkt 14 (m, fp, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Lars Lindblad
(m), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Anita Brodén (fp) och
Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 5, 2003/04:MJ56
yrkande 7, 2003/04:MJ58 yrkande 9 och 2003/04:MJ59 yrkande 10.
Ställningstagande
Någon form av nationell reserv (skyddsnät) behövs för att kompensera de
jordbruksföretag som drabbas av störst stödminskningar i samband med
genomförandet av reformen. I skrivelsen hävdas att behovet av en nationell
reserv kommer att vara begränsat. Vi anser att en nationell reserv behövs
och att den bör vara minst 3 %.
Vi anser att det finns ett socialt ansvar eftersom jordbruket utgör en
speciell typ av företagande, där boendet också är kopplat till gården. En
levande landsbygd kräver att det finns företagsekonomiskt lönsamma
lantbruksföretag. Enligt vår uppfattning bör man kunna ansöka om medel från
nationella reserven om man drabbats ekonomiskt på grund av exempelvis
stora investeringar de senaste åren genom att reformen nu innebär helt
nya förutsättningar.
Den nationella reserven bör användas som en form av stötdämpare för de
brukare som drabbas orimligt hårt av reformen. Den bör även användas för
att möta utökare och nystartare som har svårt att hävda sig på basis av
referensår. Detta bör ges regeringen till känna.

17. Justering av ersättningsbelopp för åkermark, punkt 15 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 4 och
2003/04:MJ58 yrkande 2.
Ställningstagande
Det är önskvärt att förstärka stödet till åkermark för att skapa ett
rimligare förhållande till konkurrentländernas nivåer. Om det uppstår ett
ekonomiskt utrymme när det står klart hur mycket mark som anmälts år 2005,
så bör dessa medel således användas för att justera upp hektarbeloppen
för åkermark. Detta bör ges regeringen till känna.

18. Frikoppling inom nötköttsproduktion, punkt 16 (kd, c)
av Jan Andersson (c) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ58 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi stöder en koppling av 75 % av handjursbidraget i nötköttsproduktionen.
Handjurspremiesystemet stimulerar den produktionsmässigt viktiga slakten
av tjurar och stutar. Kopplingen bör enligt vår uppfattning inte redan nu
begränsas till år 2009. Möjligheten till en total frikoppling bör i stället
bedömas utifrån den kommande utvecklingen inom köttnäringarna. Detta bör
ges regeringen till känna.

19. Frikoppling av tackbidrag, punkt 17 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ58 yrkande 4.
Ställningstagande
Kristdemokraterna anser att tackpremien under en övergångstid bör vara
kopplad till 50 % för att säkerställa fortsatt produktion. Fårskötsel har
lokalt stor betydelse för möjligheten att behålla det öppna landskapet.
Enligt vår uppfattning bör hektarbelopp för åker och betesmark i respektive
område justeras. Detta bör ges regeringen till känna.

20. Nationellt kuvert, punkt 18 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 6 och
2003/04:MJ58 yrkande 7 och avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 9.
Ställningstagande
Regeringen aviserar att den vill använda ett begränsat belopp för att
marknadsföra svenska livsmedel de första åren och önskar samtidigt ha
kvar möjligheten att senare använda sig av maximalt belopp i det nationella
kuvertet. Åtgärden avser att belasta det svenska produktionsjordbruket
för att marknadsföra dess produkter samtidigt som det marknadsföringsstöd
som ges till den ekologiska produktionen tas av budgetmedel.
Vi avvisar införandet av ett nationellt kuvert. Även om det inledningsvis
endast omfattar en omfördelning av 0,5 % från hektarstödet framgår det
tydligt av skrivelsen att regeringen i fortsättningen avser att höja denna
andel. Detta skapar ytterligare osäkerhet om de framtida
produktionsförutsättningarna.
Vi anser att det är fel att ta pengar från ordinarie stöd till
marknadsföringsändamål. Detta missgynnar produktionsjordbruket och ökar
politikernas inflytande över jordbruket. Detta bör ges regeringen till känna.

21. Nationellt kuvert, punkt 18 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 9 och avslår
motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 6 och 2003/04:MJ58 yrkande 7.
Ställningstagande
Folkpartiet har i överläggningarna i parlamentariska kontaktgruppen varit
öppet för fortsatta diskussioner om ett nationellt kuvert. Vi anser att
regeringen i nuläget gjort en riktig bedömning när man har för avsikt att
endast marginellt utnyttja det nationella kuvertet.
Vi anser att frågan om det nationella kuvertet kommit att bli en symbolfråga
och gör därför bedömningen att regeringen bör komma tillbaka till riksdagen
om det finns förslag på ändring av procentsatsen. Detta bör ges regeringen
till känna.

22. Finansiering av kvalitets- och marknadsfrämjande åtgärder m.m., punkt
19 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ58 yrkande 8.
Ställningstagande
Regeringen bör enligt min uppfattning återkomma i höstens budgetproposition
med förslag till ny finansiering av de 30 miljoner kronor som aviserats
för "offensiva satsningar till stöd för bland annat kvalitets- och
marknadsfrämjande åtgärder". Detta bör ges regeringen till känna.

23. Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet, punkt
20 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11 samt
avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkandena 9 och 10, 2003/04:MJ58 yrkandena
10 och 19 samt 2003/04:MJ59 yrkande 8.
Ställningstagande
EU:s beslut innebär att en del av nuvarande stöd till jordbruket skall
minskas (moduleras) och i stället användas för landsbygdsutveckling. Vi
accepterar därför att dessa moduleringsmedel används till att öka medlen
i existerande miljö- och landsbygdsprogram. Vi vill emellertid inte att
ytterligare förändringar skall göras under löpande period fram till år
2007.
Vi motsätter oss att medel från skatter på jordbrukets produktionsmedel
används för att öka miljö- och landsbygdsprogrammen. Ett sådant förfarande
skulle innebära en omfördelning till förfång för produktionsjordbruket.
Vår ståndpunkt är som tidigare, nämligen att dessa skatter skall tas bort.
De är i det närmaste unika i EU och bidrar till svenskt jordbruks
konkurrensnackdelar. Detta bör ges regeringen till känna.

24. Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet, punkt
20 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 8 och avslår
motionerna 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11, 2003/04:MJ56 yrkandena 9 och
10 samt 2003/04:MJ58 yrkandena 10 och 19.
Ställningstagande
Inför införlivandet av EU:s beslut utsåg regeringen en arbetsgrupp där
samtliga riksdagspartier var representerade. Folkpartiet var i den gruppen
kritiskt till att moduleringsmedel avsedda för miljö/landsbygdsåtgärder
skulle användas till administrativa kostnader. Vi är positiva till att
regeringen använder de medel som genom förändring i systemet kan tillskjutas
till miljö- och landsbygdsprogrammet.
Regeringen beskriver i detalj vilka olika utökningar som föreslås i miljö-
och landsbygdsprogrammet. Vi tycker att det är principiellt olyckligt att
politiker detaljstyr på detta sätt. I stället borde vi sätta upp målen
för miljö- och landsbygdsprogrammet och överlåta åt expertisen att på ett
riktigt sätt fördela pengar till projekt som uppnår dessa mål. Folkpartiet
anser att målen med miljö- och landsbygdsprogrammet bör vara att gynna
det öppna landskapet och planeringen av landskapet för att på så sätt
gynna biologisk mångfald framför allt vad avser rödlistade arter, att
gynna det öppna landskapet för att gynna rekreation och upplevelser av
kulturlandskapet, att minska kväveläckaget från jordbruket, att minska
användningen av bekämpningsmedel i jordbruket, att minska jordbrukets
negativa klimatpåverkan samt att gynna landbygdsutveckling via företagande
t.ex. vad avser småskalig produktion och nyföretagande inom jordbruket.
Detta bör ges regeringen till känna.

25. Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet, punkt
20 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ58 yrkandena 10 och 19 samt
avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11, 2003/04:MJ56 yrkandena
9 och 10 samt 2003/04:MJ59 yrkande 8.
Ställningstagande
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag om att finansiera ökade
satsningar inom miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet med
handelsgödselskatten. Återföring av denna skatt bör som tidigare ske direkt till
näringen som stöd till växtodlingsplaner samt till olika miljöstödsprojekt.
De modulerade medlen bör kvarstå som delfinansiering men regeringen bör
återkomma i höstens budgetproposition med förslag till finansiering av
kvarstående medel för de vällovliga satsningar man vill göra inom ramen
för miljö- och landsbygdsprogrammet.
För att jordbrukets ställning i Sverige inte skall försvagas till följd
av skatter och pålagor är det angeläget att den skatt som tas upp på
handelsgödsel återförs till jordbruksnäringen. Huvuddelen av den återförda
skatten används till åtgärder för att minska växtnäringsförluster från
jordbruket och minska miljöriskerna inom växtskyddsområdet. Detta bör ges
regeringen till känna.

26. Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet, punkt
20 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ56 yrkandena 9 och 10 samt
avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11, 2003/04:MJ58 yrkandena
10 och 19 samt 2003/04:MJ59 yrkande 8.
Ställningstagande
Sverige bör utöka sin nationella budget för medfinansiering av samtliga
stöd för miljö- och landsbygdsutveckling från EU. Vi bör bli bättre på
att utnyttja de medel som finns inom EU:s budget. Genom moduleringen kommer
allt mer av de rena produktionsstöden att föras över till miljö- och
landsbygdsstöd, vilket vi anser är en nödvändig och eftersträvansvärd
utveckling. Samtidigt ställer det högre krav på vår nationella medfinansiering
av miljö- och landsbygdsprogrammen. Centerpartiet anser att Sverige fullt
ut bör utnyttja möjligheterna inom miljö- och landsbygdsprogrammen, vilket
kräver svensk medfinansiering.
Centerpartiet stöder skrivelsens utökade satsningar på miljö- och
landsbygdsprogrammen men vi ställer oss samtidigt frågande till hur mycket
nya pengar som verkligen förs in i programmet. Till exempel skall det
användas 270 miljoner från handelsgödselskatten. Dessa medel har bönderna
själva betalat in och tidigare har de återförts direkt till näringen.
Handelsgödselskatten bör enligt min uppfattning inte ingå i miljö- och
landsbygdsfinansieringen. Detta bör ges regeringen till känna.

27. Hävdkrav på naturbetesmarker, punkt 21 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ55 yrkande 3.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är grundkravet för att bedöma om en mark är hävdad
eller inte om det förekommer vedartad växtlighet på den. Något annat krav
bör inte ställas på hävden av naturbetesmarker. Detta innebär att också
ett lågt betesutnyttjande kan räcka för att markerna skall betraktas som
hävdade om vedartad vegetation inte förekommer. Detta bör ges regeringen
till känna.

28. Tvärvillkor, punkt 22 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 7 och
2003/04:MJ58 yrkande 11.
Ställningstagande
Grunden för tillämpningen av tvärvillkoren är de 18 direktiv och förordningar
som tas upp i den EU-förordning där reglerna för det nya stödsystemet
fastställs. I artikel 4.2 i samma förordning fastställs att direktiven
skall tillämpas på det sätt som de genomförts av medlemsstaterna.
Kommissionen har i olika sammanhang poängterat att det är direktivet som sätter
nivån för tillämpning av tvärvillkoren och att nationella tillägg och
regler som ligger utanför den gemensamma lagstiftningen inte omfattas av
tvärvillkoren.
Vi anser att det bör finnas gemensamma regler för vilka krav som skall
ställas på jordbruksföretagen för att erhålla de nya EU-stöden. De krav
som anges i direktiv och förordningar till följd av jordbruksministrarnas
överenskommelser bör gälla som grund för kontroll, sanktioner och utbetalning
av frikopplade ersättningar.
Överträdelser av svensk lagstiftning där den går utöver EU:s krav bör
hanteras av svenskt rättsväsende. För tydlighets skull bör därför enligt
vår uppfattning klargöras att det endast är den gemensamma lagstiftningen
som får ligga till grund för kontroll av om tvärvillkoren uppfylls och
för eventuella sanktioner om de inte följs. Detta bör ges regeringen till
känna.

29. Produktionsmedelsskatter inom jordbruket, punkt 23 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ54, 2003/04:MJ56 yrkande
11 och 2003/04:MJ58 yrkande 18.
Ställningstagande
De frikopplade stöden innebär att det svenska jordbrukets konkurrensutsättning
blir än mer tydlig. Vi anser att samtidigt som reformen genomförs i Sverige
bör också produktionsskatterna sänkas. I uppgörelsen mellan regeringen
och stödpartierna om jordbrukspolitiken finns förslag om sänkt dieselskatt
för jordbrukets arbetsmaskiner från 2005. Av propositionen framgår det
inte om skogsmaskinerna ingår i den uppgörelsen.
Eftersom jordbruket i dag till stora delar styrs av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik, innebär den s.k. ryggsäcken att svenskt jordbruk inte kan
konkurrera på lika villkor. Vi anser att det är positivt om man kommer
att sänka dieselskatten för jordbruket men anser samtidigt att det vore
negativt om man särskiljer skogsbrukets arbetsmaskiner i detta hänseende.
Skogen är en av Sveriges viktigaste exportnäringar med ett bidrag på
80-90 miljarder till Sveriges handelsbalans. Det är viktigt att sänkningen
blir substantiell och att den svenska skatten anpassas till genomsnittet
för europeiska förhållanden.
Sverige är jämte Österrike det enda EU-land som har samma skattesats på
diesel för jordbrukets arbetsmaskiner som för andra fordon. Detta ger de
svenska bönderna en betungande konkurrensnackdel. Detta bör ges regeringen
till känna.

30. Skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel, punkt 24
(fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 11.
Ställningstagande
Vi anser att lantbruket inte får ekonomiska incitament att öka användningen
av förnybara alternativ. En inblandning av exempelvis rapsmetylester, dvs.
rapsolja, i diesel ökar andelen förnybara drivmedel och minskar därmed
koldioxidutsläppen. Det är nödvändigt att jordbruket får bättre
konkurrensvillkor. Detta skulle exempelvis kunna uppnås genom att
skattelättnader
införs vid inblandning av förnybara drivmedel. Med hänsyn till EG-direktivet
om att varje medlemsland skall nå upp till 5,7 % förnybara drivmedel fram
till år 2007 är behovet av långsiktiga ekonomiska incitament än viktigare.
Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken, punkt 3 (fp)
Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp) anför:
Världen blir mer och mer sammansvetsad. Våra tids problem är gemensamma
och därför krävs ökat samarbete över nationsgränserna. EU är vårt skarpaste
instrument för att bekämpa många av vår tids stora och globala utmaningar.

Det globala multilaterala regelsystemet för världshandel i WTO hotas i
dag på grund av EU:s och USA:s protektionistiska hållning på jordbruksområdet.
Folkpartiet har länge drivit kravet på en radikalt förändrad europeisk
jordbrukspolitik i riktning mot mindre subventioner och mer avregleringar.
En snabbare avreglering av jordbruksstödet, långsiktiga spelregler,
tydliga och effektiva regelverk samt likvärdiga konkurrensvillkor är
nödvändiga för att skapa en mer rättvis värld.
En avreglering av EU:s jordbrukspolitik skulle också innebära förbättringar
för världens fattiga landsbygdsbefolkning liksom för Europas konsumenter.
Höjda handelshinder mot länder utanför EU:s närområde - framför allt mot
u-länderna - måste motarbetas. EU spelar en mycket viktig roll och bör
därför vara pådrivande i detta. Vi anser att Sverige särskilt bör ta ett
ansvar för att inom EU verka för ett återupptagande av WTO-utvecklingsrundan
inom ramen för Doharundan.

2. Stödrättigheternas skattekonsekvenser, punkt 13 (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson
(m) anför:
De stödrättigheter som enskilda jordbruksföretag erhåller kommer att kunna
säljas på marknaden. Det är viktigt att de skattemässiga konsekvenserna
av sådana överlåtelser klargörs i god tid innan det nya systemet träder
i kraft. Skattevillkoren måste vara tydliga och konsekventa.

3. Nationell reserv, punkt 14 (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson
(m) anför:
Omfördelningen mellan jordbrukare kommer i vissa fall att bli avsevärd
och det finns därför behov av att lindra effekterna för dem som drabbas
värst. Vi anser att kompensation lämpligen bör ges för hela stödminskningen
utöver 20 % och att den bör utgå år 2005. Det bör finnas möjlighet till
förlängning till år 2006 men med lägre kompensationsgrad. Den nationella
reserven kan med fördel användas för detta ändamål.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2003/04:137 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik
i Sverige.
Följdmotioner
2003/04:MJ54 av Ulla Löfgren och Jan-Evert Rådhström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om sänkt dieselskatt på arbetsmaskiner för skogsbruket och jordbruket.
2003/04:MJ55 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett tydligt och oomtvistat införandedatum.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hänsyn till risken för en slakttopp när ikraftträdandedatum
bestäms.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om hävdkrav på naturbetesmarker.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om omvandlingen av stödet till stärkelsepotatis.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kompensation för dem som drabbas av stora stödminskningar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avvisa s.k. nationellt kuvert.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tvärvillkor.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbetalning av stöd i euro.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om utbetalning av stöd under rätt kalenderår.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändring av LBU-programmet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om finansiering av LBU-programmet.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av förbättrad konkurrenssituation för svensk
livsmedelsproduktion.
2003/04:MJ56 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att det i och med jordbruksreformen är än mer angeläget
att jordbrukets s.k. ryggsäck lyfts av.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att reformen sätter ytterligare fokus på att det svenska
jordbrukets och livsmedelssektorns konkurrenskraft måste stärkas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att 5/8 av det frikopplade stödet till potatisstärkelse
bör utbetalas som regionstöd och 3/8 som ett frikopplat gårdsstöd utifrån
referensperioden 2000-2002.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att om det uppstår ett ekonomiskt utrymme när det står
klart hur mycket mark som anmälts 2005, så skall dessa pengar gå till att
justera upp hektarbeloppen för åkermark.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att stödrättigheterna skall tillfalla den som brukade
marken under 2004.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att om Finland väljer att fortsatt koppla sitt stöd
för vallfröodling, krävs det att Sverige följer Finlands modell.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Sverige skall utnyttja möjligheten till en nationell
reserv.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att följa utvecklingen, så att konkurrenskraften inte
försämras gentemot konkurrentländernas grönfodertorkar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Sverige fullt ut utnyttjar möjligheterna inom
LBU-program, vilket kräver svensk medfinansiering.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att handelsgödselskatten inte skall ingå i
LBU-finansieringen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att man inte skall särbehandla jordbrukets arbetsmaskiner,
utan även sänka dieselskatten för skogsbrukets arbetsmaskiner.
2003/04:MJ57 av Annika Qarlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att om Finland väljer att fortsatt koppla sitt stöd för
vallfröodling, krävs det att Sverige följer Finlands modell.
2003/04:MJ58 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjligheten att fastställa ett tidigare datum som grund för
fördelningen av stödrättigheterna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om uppjustering av ersättningsnivån per hektar för åker om ett
utrymme uppstår vid summering av den mark som anmäls till systemet vid
starten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att möjligheten till total frikoppling inom nötköttsproduktionen
måste bedömas utifrån utvecklingen inom köttnäringarna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om koppling av tackbidraget.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om timotejfrö.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stärkelsepotatis.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett nationellt kuvert inte bör införas.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om finansiering av offensiva satsningar till stöd för bland annat
kvalitets- och marknadsfrämjande åtgärder.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en nationell reserv.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om finansiering av satsningar inom ramen för LBU-programmet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om gemensamma regler för tvärvillkor.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om datum för utbetalning av EU-stöden.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om möjligheten för jordbrukare att få stöden utbetalade i
euro.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av risken för negativa skattekonsekvenser om
de frikopplade direktersättningarna i form av stödrättigheter klassas som
lös egendom.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kvoteringseffekter för potatis och grönsaker.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om plantskoleproduktion.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om övergångsregler för slakt inom nötköttsområdet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en sänkning av dieselskatten.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om återföring av skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

2003/04:MJ59 av Anita Brodén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s jordbrukspolitik skall avregleras i snabbare takt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av långsiktiga spelregler, tydliga och effektiva regelverk
samt bättre konkurrensvillkor för jordbruksnäringens företag.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett borttagande av EU:s exportsubventioner för djurtransporter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett ökat konsumentperspektiv.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i EU skall begära undantag för att en mer aktuell
brukningstid skall ligga till grund för ersättningen avseende bl.a. amkor.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en förenkling av byråkratin gällande jordbrukspolitiken.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bönderna skall kunna välja om de önskar utbetalningar i
euro.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att målstyra i stället för detaljstyra utökningen av LBU-programmet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen i frågan om det
s.k. nationella kuvertet.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den s.k. nationella reserven får tas i anspråk av
företag som drabbats hårt.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att jordbruket får bättre konkurrensvillkor
genom skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel.