Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2003/04:MJU13
Kust- och insjöfiske samt vattenbruk
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 2003/04:51 Kust-
och insjöfiske samt vattenbruk. I samband därmed
behandlas nio följdmotioner med sammanlagt 60
yrkanden. Utskottet ansluter sig till vad regeringen
föreslår i fråga om mål och inriktning för en
nationell politik för kust- och insjöfisket samt för
fritidsfisket och vattenbruket. Detta innebär att en
ekologiskt hållbar förvaltning av fiskresurserna
inom ramen för de av riksdagen fastställda
miljökvalitetsmålen skall bidra till att återskapa
och bevara den biologiska mångfalden samt till
utvecklingen av ett livskraftigt, ekologiskt
hållbart och därmed miljöanpassat fiske. Kust- och
insjöfisket samt vattenbruket och fritidsfisket
skall bidra till en ekonomiskt och socialt hållbar
utveckling av landsbygden. Fiskerinäringens,
miljöorganisationers och andra berörda intressenters
inflytande och ställning i förvaltningen av
fiskresurserna skall stärkas. Slutligen skall
konsumenternas krav på säkra livsmedel,
näringsriktig kost och hållbar produktion beaktas.
Utskottet behandlar även 54 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 2002 och 60 motionsyrkanden
från allmänna motionstiden 2003 om såväl
internationella som nationella fiskefrågor. Av
motionsyrkandena från allmänna motionstiden 2002 tar
16 yrkanden upp frågan om det då aktuella ensidiga
svenska stoppet för torskfiske.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med
hänvisning bl.a. till vad som anförs i
propositionen, till pågående arbete såväl inom EU
som nationellt och till tidigare ställningstaganden
på områdena.
I betänkandet finns 54 reservationer och ett
särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Mål och inriktning för en nationell
politik för kust- och insjöfisket samt för
fritidsfisket och vattenbruket
Riksdagen godkänner vad regeringen förordar om
mål och inriktning för en nationell politik för
kust- och insjöfisket samt fritidsfisket och
vattenbruket. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:51 och avslår motionerna
2003/04:MJ14 yrkande 1, 2003/04:MJ17 yrkande 1
och 2003/04:MJ21 yrkande 1.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (c)
2. Åtgärder för en långsiktigt positiv
utveckling av yrkesfisket m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ428
yrkande 28, 2002/03:
MJ493 yrkande 1, 2003/04:MJ17 yrkande 2,
2003/04:MJ19 yrkande 12 och 2003/04:MJ20 yrkande
1.
Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (c)
3. Ett långsiktigt hållbart fiske
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ315
yrkande 5, 2003/04:MJ334 yrkande 10 och
2003/04:MJ408 yrkande 17 delvis.
Reservation 6 (kd)
Reservation 7 (c)
4. Tillträdet till fiskeresurserna
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ484,
2003/04:MJ14 yrkandena 2, 4 och 8, 2003/04:MJ16
yrkande 2, 2003/04:MJ19 yrkandena 1 och 2,
2003/04:MJ20 yrkande 2, 2003/04:MJ203,
2003/04:MJ327 och 2003/04:
MJ418.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (fp)
Reservation 10 (kd)
5. Äganderätten till fiskevattnen
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ21 yrkandena
8 och 9.
Reservation 11 (kd, c)
6. Samförvaltning på fiskets område
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ14 yrkande
3, 2003/04:MJ16 yrkande 3, 2003/04:MJ19 yrkande
3, 2003/04:MJ20 yrkande 4, 2003/04:
MJ21 yrkandena 2 och 3, 2003/04:MJ269,
2003/04:MJ322, 2003/04:
MJ408 yrkande 23 och 2003/04:MJ433 yrkande 2.
Reservation 12 (m)
Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (c)
7. Fördelning av fiskeresursen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ19
yrkande 4, 2003/04:MJ20 yrkande 3 och
2003/04:MJ21 yrkande 4.
Reservation 16 (fp)
Reservation 17 (kd)
Reservation 18 (c)
8. Utvecklande av tekniska åtgärder m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ14
yrkande 6, 2003/04:MJ19 yrkandena 5 och 6,
2003/04:MJ21 yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ408
yrkande 17 delvis och 2003/04:MJ434 yrkande 4.
Reservation 19 (m)
Reservation 20 (fp)
Reservation 21 (kd)
Reservation 22 (c)
9. Vattenägarens fiskerätt
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ20 yrkande 9.
Reservation 23 (kd, c)
10. Fiskerikontroll
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ19
yrkande 8 och 2003/04:MJ472 yrkande 16.
Reservation 24 (fp)
11. Forskning och utveckling på fiskets
område
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ282
yrkande 2, 2002/03:
MJ483, 2002/03:MJ493 yrkande 4, 2003/04:MJ13,
2003/04:MJ16 yrkande 1, 2003/04:MJ19 yrkandena
911, 2003/04:MJ21 yrkande 7, 2003/04:MJ408
yrkande 35, 2003/04:MJ433 yrkande 4 och 2003/04:
N338 yrkande 5.
Reservation 25 (fp, kd)
Reservation 26 (c)
12. Åtgärder för vandringsfisk m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ20
yrkandena 6 och 7.
Reservation 27 (kd)
13. Inplantering av kräftor
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ448.
14. Utsättning av fisk
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ269
yrkande 8, 2003/04:MJ14 yrkande 7, 2003/04:MJ15
och 2003/04:MJ20 yrkande 13.
Reservation 28 (m)
Reservation 29 (kd)
15. Åtgärder för laxbeståndet m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ325,
2002/03:MJ489 yrkande 12, 2002/03:N302 yrkande
11, 2003/04:MJ226, 2003/04:MJ434 yrkande 9,
2003/04:MJ457 och 2003/04:N335 yrkande 5.
Reservation 30 (kd)
16. Skyddsjakt på säl
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ14
yrkande 5 delvis, 2003/04:
MJ20 yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ294 yrkande 1,
2003/04:MJ313, 2003/04:MJ354 och 2003/04:MJ408
yrkande 26 delvis.
Reservation 31 (m)
Reservation 32 (kd, c)
17. Skyddsjakt på skarv
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ14
yrkande 5 delvis, 2003/04:
MJ20 yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ211,
2003/04:MJ245, 2003/04:
MJ255, 2003/04:MJ318, 2003/04:MJ408 yrkande 26
delvis och 2003/04:
MJ447 yrkande 2.
Reservation 33 (m)
Reservation 34 (kd, c)
18. Utbildning på fiskets område
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ493
yrkande 3, 2002/03:N345 yrkande 9, 2003/04:MJ20
yrkande 14, 2003/04:MJ408 yrkande 33,
2003/04:MJ433 yrkande 3 och 2003/04:N328 yrkande
26.
Reservation 35 (kd, c)
19. Fritidsfiske och fisketurism
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ269
yrkande 2, 2003/04:MJ18, 2003/04:MJ20 yrkande 8,
2003/04:MJ289 yrkandena 1, 2 och 4 samt
2003/04:MJ458.
Reservation 36 (m)
Reservation 37 (kd)
20. Det fria handredskapsfisket
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ19 yrkande 7
delvis.
Reservation 38 (fp)
21. Modell för finansiering av
fiskevården
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ269
yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ14 yrkande 9,
2003/04:MJ19 yrkande 7 delvis, 2003/04:
MJ20 yrkande 10, 2003/04:MJ21 yrkande 11,
2003/04:MJ351 och 2003/04:MJ422.
Reservation 39 (m)
Reservation 40 (fp)
Reservation 41 (kd)
22. Fiskevårdsområden
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426
yrkande 8, 2003/04:MJ21 yrkande 10, 2003/04:MJ289
yrkande 3, 2003/04:MJ352, 2003/04:MJ404 yrkandena
10 och 11 samt 2003/04:MJ408 yrkande 24.
Reservation 42 (m)
Reservation 43 (c)
23. Miljögifter i fisk
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ21 yrkande
12.
Reservation 44 (kd, c)
24. Utredning om musselodlingen i
Bohuslän
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ237.
25. Förbättrade villkor för vattenbruket
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426
yrkande 17, 2003/04:MJ14 yrkande 10 och
2003/04:MJ20 yrkande 12.
Reservation 45 (m)
Reservation 46 (kd)
26. Tillstånd till vattenbruk m.m.
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ21 yrkande
13.
Reservation 47 (c)
27. Forskning och utveckling på
vattenbrukets område
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426
yrkande 18, 2003/04:MJ20 yrkande 11 och
2003/04:MJ408 yrkande 37.
Reservation 48 (kd)
28. Konsumentperspektivet i fisket
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ493
yrkande 5 och 2003/04:MJ16 yrkande 4.
29. Effekterna för småföretagare
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ14 yrkande
11.
Reservation 49 (m)
30. Reformering av EU:s fiskeripolitik
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ315
yrkande 9, 2002/03:MJ426 yrkande 1, 2002/03:MJ428
yrkande 29, 2003/04:MJ408 yrkandena 18, 19, 21
och 25, 2003/04:MJ411 yrkande 5, 2003/04:MJ472
yrkandena 14 och 15 samt 2003/04:MJ473 yrkandena
1820.
Reservation 50 (v)
Reservation 51 (kd)
Reservation 52 (c)
31. Långsiktigt hållbart torskfiske
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ203
yrkandena 24, 2002/03:
MJ269 yrkande 6 delvis, 2002/03:MJ300 yrkande 2,
2002/03:MJ359, 2002/03:MJ361, 2002/03:MJ426
yrkandena 3 delvis och 4, 2002/03:
MJ428 (c) yrkande 27, 2002/03:MJ432 yrkande 8,
2002/03:MJ440 yrkande 2, 2002/03:MJ486 och
2003/04:MJ433 yrkande 1.
32. Ensidigt svenskt torskfiskestopp
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ201,
2002/03:MJ202 yrkande 2, 2002/03:MJ203 yrkande 1,
2002/03:MJ238, 2002/03:MJ257, 2002/03:MJ269
yrkande 6 delvis, 2002/03: MJ282 yrkandena 1 och
3, 2002/03:MJ300 yrkande 1, 2002/03:MJ320,
2002/03:MJ328, 2002/03:
MJ342, 2002/03:MJ395, 2002/03:MJ426 yrkande 3
delvis, 2002/03:
MJ440 yrkande 1 och 2002/03:MJ493 yrkande 2.
33. Fiske av s.k. spökgarn
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426
yrkande 6 och 2003/04:
MJ408 yrkande 27.
Reservation 53 (kd)
34. Dumpat militärt material
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426
yrkande 14 och 2003/04:
MJ408 yrkande 32.
Reservation 54 (kd)
35. Strömmings- och sillfisket i Östersjön
och Bottenhavet
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ482.
36. Fiskeriverkets roller
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ329.
Stockholm den 30 mars 2004
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Sinikka Bohlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sinikka
Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund (s),
Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-
Erik Karlsson (v), Christina Axelsson (s), Lars
Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén
(fp), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s),
Bengt-Anders Johansson (m), Christin Nilsson (s),
Anita Brodén (fp), Mikaela Valtersson (mp) och Jeppe
Johnsson (m).
2003/04
MJU13
Redogörelse för ärendet
Bakgrund
Regeringen uppdrog den 19 april 2000 åt
Fiskeriverket att analysera situationen för det
småskaliga kustfisket och insjöfisket i Sverige. I
uppdraget ingick även att lägga fram förslag om
lämpliga åtgärder för att förbättra
förutsättningarna för detta fiske. Fiskeriverket
redovisade i juli 2001 sitt uppdrag. I uppdraget
anges att analysen skall gälla olika typer av lokalt
bedrivet fiske och att den i första hand bör avse
fisket inom fyra nautiska mil. I sin analys har
Fiskeriverket redovisat bl.a. tolv olika fisken.
Huvuddelen av de förslag till åtgärder som verket
för fram beträffande dessa fisken kan verket själv
besluta om. Regeringen tar i propositionen upp de
förslag som främst avser den framtida inriktningen
för en nationell politik såväl för yrkesmässigt
kust- och insjöfiske som för fritidsfiske och
vattenbruk. I detta sammanhang har även betänkandet
Levande skärgård (SOU 2000:67) beaktats.
Regeringen tillsatte i maj 1998 en arbetsgrupp med
uppdrag att ta fram förslag till en övergripande
policy för fiskodling. Arbetsgruppen redovisade sitt
uppdrag för regeringen i juni 2000.
Regeringen tillsatte i december 2000 en särskild
utredare med uppgift att utreda konsekvenserna av
det fria handredskapsfisket. Utredningen överlämnade
i november 2001 till regeringen betänkandet
Utvärdering av det fria handredskapsfisket (SOU
2001:82).
I juni 2003 lade Havsmiljökommissionen fram sitt
betänkande Havet tid för en ny strategi (SOU
2003:72). I betänkandet behandlas ett stort antal av
de frågor som tas upp i motionerna från allmänna
motionstiden 2002 och 2003.
Propositionen har utarbetats i samarbete med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Studiebesök m.m.
Utskottet har gjort ett studiebesök vid
Fiskeriverket samt uppvaktats av företrädare för
Sveriges fiskevattenägareförbund.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag om riktlinjer för
en nationell politik för kust- och insjöfisket
inklusive fritidsfisket samt vattenbruket. Syftet är
att stärka och utveckla dessa verksamheter inom
ramen för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt
hållbar utveckling, särskilt med avseende på de
svenska miljömålen och en utveckling av landsbygden.
Kust- och insjöfisket inklusive fritidsfisket samt
vattenbruket skall, med tillämpning av
försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen,
bedrivas hållbart inom ramen för biologiskt säkra
gränser, vara lönsamt och bidra till att skapa
attraktiva arbetsplatser. Detta är särskilt viktigt
i regioner där alternativa sysselsättningar är
begränsade.
Förutsättningen för en utveckling av kust- och
insjöfisket samt fisketurismen är att
beståndssituationen för aktuella fiskarter befinner
sig inom biologiskt säkra gränser grundade på
vetenskaplig rådgivning. Kunskapen om många bestånd
är bristfällig och enligt regeringens bedömning bör
en långsiktig strategi för forskningen inom
fiskeområdet tas fram. Med beståndssituationen som
grund anser regeringen att förvaltningsformerna för
aktuella fisken måste utvecklas i syfte att uppnå en
utveckling av kust- och insjöfisket samt
fritidsfisket. Vissa i dag befintliga
förvaltningsverktyg rörande lokal och regional
samförvaltning, tillträde till resursen samt
fördelning av resursen skall användas mer aktivt.
Även vattenbruket lyfts fram i propositionen. Dess
betydelse för landsbygden och framtida möjligheter
att utvecklas som en miljöanpassad näring, bl.a.
genom modernisering av tillståndsgivningen, belyses.
I propositionen belyses även fritidsfiskets
betydelse för folkhälsa och samhällsekonomi samt
fisketurismnäringens ekonomiska betydelse.
Vidare behandlas fritidsfiskets inverkan på
resursuttaget. En särskild utredare tillsätts med
uppdrag att ta fram en långsiktigt hållbar modell
för finansieringen av fiskevården.
Utskottets överväganden
1 En nationell politik för kust- och
insjöfisket samt för fritidsfisket
och vattenbruket
1.1 Mål och inriktning för en nationell politik
för kust- och insjöfisket samt för
fritidsfisket och vattenbruket
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
målen för en nationell politik för kust- och
insjöfisket samt för fritidsfisket och
vattenbruket. Därmed avstyrker utskottet tre
motionsyrkanden (m, c) om avslag på
propositionen. Med hänvisning till
propositionen och till pågående arbete på
områdena avstyrker utskottet även nio
motionsyrkanden (s, fp, kd, c) om bl.a.
offentligt stöd till det småskaliga fisket
och branschgemensamma åtgärder, sänkning av
fiskekvoterna och åtgärder för ett hållbart
fiske.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att målen för en
nationell politik för kust- och insjöfisket samt för
fritidsfisket och vattenbruket skall vara följande.
En ekologiskt hållbar förvaltning av
fiskresurserna inom ramen för de av riksdagen
fastställda miljökvalitetsmålen skall bidra till att
återskapa och bevara den biologiska mångfalden samt
till utvecklingen av ett livskraftigt, ekologiskt
hållbart och därmed miljöanpassat fiske. Kust- och
insjöfisket samt vattenbruket och fritidsfisket
skall bidra till en ekonomiskt och socialt hållbar
utveckling av landsbygden. Fiskerinäringens,
miljöorganisationers och andra berörda intressenters
inflytande och ställning i förvaltningen av
fiskresurserna skall stärkas. Slutligen skall
konsumenternas krav på säkra livsmedel,
näringsriktig kost och hållbar produktion beaktas.
Motionerna
Enligt motion 2003/04:MJ14 (m) bör propositionen avslås.
Motionärerna anser att de föreslagna målen är mycket
generellt formulerade och närmast självklara och
därför inte behövs (yrkande 1). Även i motion
2003/04:MJ17 (c) yrkas avslag på propositionen
(yrkande 1). Riksdagen bör i stället begära konkreta
förslag till åtgärder som långsiktigt stärker
yrkesfiskets utveckling och uppfyller de i
propositionen uppställda långsiktiga målen för kust-
och insjöfisket samt vattenbruk. Som exempel på
förhållanden som bör beaktas nämns svensk
fiskepolitiks ensidiga beslut och relation till
internationella överenskommelser, avvägningen mellan
det kustnära yrkesfisket och havsbaserade
vindkraftverk samt yrkesfiskarnas sakägarstatus.
Vidare framhålls nödvändigheten av att etablera
samrådsorgan med Fiskeriverket, fiskenäringen och
forskarna, svensk medfinansiering av en nationell
yrkesfiskeutbildning, ökade anslag till forskning
och utveckling av fångstmetoder och nya produkter
samt införande av yrkesfiskeavdrag (yrkande 2).
Också i motion 2003/04:MJ21 (c) yrkas avslag på
propositionen. Regeringen bör återkomma med förslag
om en ny politik för kust- och insjöfiske samt
vattenbruk. Förslaget bör innehålla konkreta förslag
och förslag om ekonomiska resurser, vilket saknas i
den nu aktuella propositionen (yrkande 1).
I motion 2003/04:MJ19 (fp) påtalas behovet av en
nationell och europeisk marin strategi. Nationellt
måste de mest angelägna delarna i en marin strategi
sjösättas snarast, och strategin bör även omfatta
vissa förslag från propositionen. Härigenom, och
genom ett snabbt genomförande av lokal/regional
samförvaltning, bör Sverige bli ledande och
pådrivande i arbetet med att utveckla EU:s marina
strategi (yrkande 12). Enligt motion 2003/04:MJ20
(kd) bör regeringen snarast återkomma till riksdagen
med konkreta förslag inom de områden som
propositionen berör (yrkande 1).
Det offentliga stödet bör enligt motion
2002/03:MJ428 (c) inriktas på åtgärder som främjar
det småskaliga fisket samt branschgemensamma
åtgärder som utbildning, redskapsutveckling och
marknadsföring (yrkande 28). I motion 2002/03:MJ493
(c) betonas statens moraliska och ekonomiska ansvar
gentemot enskilda yrkesfiskare i samband med ändrade
miljömål och direktiv som den enskilde fiskaren
drabbas av (yrkande 1). En sänkning av fiskekvoterna
till forskarnas rekommendationer begärs i motion
2002/03: MJ315 (fp) yrkande 5. Åtgärder för att
säkerställa fiskbestånden i Östersjön efterlyses i
motion 2003/04:MJ334 (c). Högre kvalitet på den
biologiska rådgivningen, fiskekvoter baserade på
vetenskapliga rön, höjda minimimått för fisken och
för torsken till minst 45 cm, sommarstopp för hotade
fiskarter och förbättrade redskap efterlyses i
motionen. Vidare bör det småskaliga fisket främjas,
EU:s fiskereform kompletteras med avskaffande av
subventionerna till nya högeffektiva fiskefartyg,
tydliga tidtabeller upprättas för att minska
fiskeflottans kapacitet och ett fungerande
sanktionssystem införas (yrkande 10). I syfte att
åstadkomma ett hållbart fiske föreslås i motion
2003/04:MJ408 (kd) anpassning av fångstmängderna
till vad som är biologiskt och ekologiskt hållbart
och krafttag mot överfisket. Försiktighetsprincipen
skall gälla, och Sverige bör tillsammans med övriga
Östersjöländer besluta att stänga ute fiskare från
länder som i dag genom sitt EU-medlemskap har
tillgång till Östersjön (yrkande 17 delvis).
Utskottets ställningstagande
I propositionen föreslår regeringen nya och delvis
förändrade mål för den nationella politiken för
kust- och insjöfiske samt för fritidsfiske och
vattenbruk. Ett av de föreslagna målen är i sak
identiskt med det nu gällande ekologiska
hållbarhetsmålet på fiskets område. Tre nya mål har
utarbetats; dels ett som avser landsbygdens
utveckling, dels ett inflytandemål och dels ett
konsumentpolitiskt mål.
Som anförs i propositionen är syftet med tydligare
riktlinjer för en nationell politik för kust- och
insjöfisket samt för fritidsfisket och vattenbruket
att regelverk, förvaltning och resursfördelning
bidrar till att dessa verksamheter stärks och
utvecklas inom ramen för en hållbar ekologisk,
ekonomisk och social utveckling, särskilt med
avseende på de svenska miljömålen och en utveckling
av landsbygden. Målet är att kust- och insjöfisket
samt fritidsfisket inom ramen för tillgängliga
resurser skall bedrivas ekologiskt och ekonomiskt
hållbart samt bidra till att skapa attraktiva
arbetsplatser. Detta mål gäller även för
vattenbruket inom ramen för ett hållbart nyttjande
av miljön, vilket är särskilt viktigt i regioner där
alternativa sysselsättningsmöjligheter är
begränsade. I likhet med regeringen anser utskottet
att förutsättningen för en utveckling av kust- och
insjöfisket samt för fritidsfisket och fisketurismen
är att beståndssituationen för aktuella fiskarter
befinner sig inom biologiskt säkra gränser, grundade
på vetenskaplig rådgivning. Kunskapen om många
bestånd är emellertid bristfällig. Förbättrad
forskning om ekosystemansatsens tillämpning bör
därför komma till stånd, och identifiering och
uppskattningar av bestånd av betydelse för kust-,
insjö- och fritidsfisket bör förbättras. Utskottet
delar regeringens uppfattning att, med
beståndssituationen som grund, förvaltningsformerna
för aktuella fisken måste utvecklas i syfte att
uppnå en gynnsam utveckling av kust- och
insjöfisket, vattenbruket och fisketurismen. Som
regeringen anför måste vissa tillgängliga
förvaltningsverktyg användas mer aktivt i syfte att
mildra de effekter som uppstår till följd av
kustfiskets sårbarhet.
Med den konkurrens om begränsade resurser som
råder vid våra kuster och i våra insjöar förekommer
och uppstår konflikter, både om det geografiska
området i sig och om fiskresurserna. Med en
tydligare och förstärkt politik kan dessa konflikter
minska och förståelsen mellan olika intressegrupper
öka. Konflikterna inom fiskerinäringen mellan det
storskaliga och det småskaliga fisket måste så långt
som möjligt överbryggas. Samtidigt måste hänsyn tas
till den mångfald av intressenter som finns i
kustregionerna så att yrkesfiske, vattenbruk,
fritidsfiske samt turistnäring kan samverka. I
likhet med regeringen anser utskottet därför att
lokal eller regional samförvaltning bör utvecklas på
lokal och/eller regional nivå. Enligt utskottets
mening både stärker och tydliggör en bred förankring
och involvering av berörda intressenter det lokala
perspektivet och fungerar samtidigt både som mål och
som medel. Ett aktivt deltagande är en demokratisk
förutsättning för de intressenter som berörs av
besluten, och förankring av besluten är viktig för
att åtgärderna skall kunna accepteras, implementeras
och efterlevas. Andra viktiga förutsättningar för en
positiv utveckling är hur tillträdet till resurserna
regleras samt på vilket sätt resursen fördelas
mellan dem som har detta tillträde. Som regeringen
anför är avvägningar mellan olika intressen en
betydelsefull uppgift inom fiskeriförvaltningen, och
regelverket skall, så långt det är möjligt, skapa
förutsägbarhet för de olika nyttjarna och därmed
underlätta en långsiktig verksamhet.
Genom denna inriktning anser utskottet, som därvid
gör samma bedömning som regeringen, att det även
skapas bättre möjligheter för kust- och insjöfisket
att möta och hantera förändringar. Det anförda
innebär att utskottet tillstyrker regeringens
förslag om målen för en nationell politik för kust-
och insjöfisket samt för fritidsfisket och
vattenbruket. Därmed avstyrker utskottet motionerna
2003/04:MJ14 (m) yrkande 1, 2003/04:MJ17 (c) yrkande
1 och 2003/04:MJ21 (c) yrkande 1.
Med hänvisning till utskottets uttalanden ovan och
till vad utskottet på annan plats i detta betänkande
anför om samråd, utbildning, forskning och
utveckling avstyrks även motion 2003/04:MJ17 (c)
yrkande 2 med ett flertal förslag om åtgärder på
området i den mån motionsyrkandet inte kan anses
tillgodosett.
Regelverket efter reformeringen av den gemensamma
fiskeripolitiken trädde i kraft den 1 januari 2003
och understryker att politiken skall baseras på
försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen (skr.
2001/02:152, bet. 2001/02:MJU23, rskr. 2001/02:321).
Det kan emellertid konstateras att kunskaperna om
fiskbestånd av betydelse för kust- och insjöfisket
samt för fritidsfisket inte är tillräckliga för att
fisket, i enlighet med denna målsättning, skall
kunna bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt. Som
regeringen anför är det därför nödvändigt att
forskning om fisksamhällen, reproduktionsområden,
biologiska effekter av fiskemetoder och biologisk
mångfald förstärks. Förutom det aktiva arbete som
med statliga medel pågår vid Fiskeriverket med att
utveckla selektiva redskap finns möjligheter till
offentligt stöd inom ramen för strukturprogram för
fiskerinäringen i Sverige. Under programperioden
20002006 har det svenska programmet en tydligare
inriktning mot småskalighet och kollektiva,
strategiska projekt, i många fall branschgemensamma.
Detta är en förändring jämfört med föregående
programperiod då inriktningen huvudsakligen var att
stödja investeringar i enskilda företag oavsett
storlek. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 2002/03:MJ428 (c) yrkande 28,
2003/04:MJ19 (fp) yrkande 12 och 2003/04:MJ20 (kd)
yrkande 1 i den mån motionerna i dessa delar inte
kan anses tillgodosedda.
När det gäller motion 2002/03:MJ493 (c) om statens
ansvar gentemot yrkesfiskare i samband med ändrade
miljömål och direktiv vill utskottet hänvisa till de
förslag som har framlagts i Havsmiljökommissionens
slutbetänkande (SOU 2003:72). Betänkandet bereds i
Regeringskansliet. Med det anförda och med vad
utskottet i tillämpliga delar anfört ovan avstyrks
motionens yrkande 1 i den mån motionsyrkandet inte
kan anses tillgodosett.
Inom ramen för EU:s fiskeripolitik driver Sverige
uppfattningen att fångstmängderna skall anpassas
till biologiskt hållbara nivåer i enlighet med
försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen.
Ytterligare tekniska bevarandeåtgärder liksom
förbättrad kontroll är även detta en svensk
prioritering sedan länge. Det bör tilläggas att
endast länderna runt Östersjön har tillgång till
kvoterade arter i Östersjön. Av budgetpropositionen
för år 2004, utgiftsområde 23, s. 54, framgår att
ett pilotprojekt för tillämpning av preliminära
ekologiska kvalitetsmål för Nordsjön pågår t.o.m. år
2005, vilket innebär att lämpliga indikatorer
utarbetas för bedömningen av fiskresursernas
tillstånd. Fiskeriverket har under året deltagit i
planeringen av projektet. Flera kust- fiske-
bestånd har minskat kraftigt under senare år, och
för att få ökad biologisk och ekologisk kunskap om
kustnära fiskebestånd har Fiskeriverket genomfört en
rad delprojekt under samlingsnamnet torskprojektet.
Av budgetpropositionen framgår vidare att
Fiskeriverket tillsammans med Naturvårdsverket har
utarbetat ett antal åtgärdsprogram för bevarande av
hotade fiskarter. Åtgärdsprogrammen omfattar arterna
mal, vårlekande siklöja, storskallesik,
flodnejonöga, havsnejonöga, asp, groplöja,
storröding och flodkräfta.
Med det anförda finner utskottet syftet med
motionerna 2002/03:MJ315 (fp) yrkande 5 och
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 17 delvis i väsentliga
delar tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör
inte medföra någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
Med anledning av motion 2003/04:MJ334 (c) kan
tilläggas att vid ministerrådsmötet i december 2002
om en reform av fiskeripolitiken fattades beslut om
ändringar av strukturförordningen ((EG) nr
2792/1999). Ändringarna innebar att t.o.m. den 31
december 2004 får stöd för nybyggnationer endast
beviljas för fartyg under 400 BT. Efter detta datum
får nybyggnationsstöd inte utgå över huvud taget.
Motionens yrkande 10 avstyrks i den mån det inte kan
anses tillgodosett.
1.2 Förvaltningsformer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden
(s, m, fp, kd, c) om bl.a. tillträde till
fiskeresursen och fördelning av kvoter,
äganderätt till fiskevatten och
intrångsersättning, riktade licenser och
handel med fisketonnage. Motionerna avstyrks
med hänvisning till vad som anförs i
propositionen och till pågående arbete på
områdena.
Med hänvisning till tidigare beslut, till vad
som anförs i propositionen och till pågående
arbete på området avstyrker utskottet nio
motionsyrkanden (s, m, fp, kd, c) om
samförvaltning av fiskeresurserna. Utskottet
avstyrker även två motionsyrkanden (fp, kd)
om ändrade trålgränser.
Med hänvisning till vad som anförs i
propositionen avstyrks tre motionsyrkanden
(fp, kd, c) om fördelning av resursen.
Propositionen
Beträffande tillträdet gör regeringen bedömningen
att begränsningar av tillträdet till fiskresurser
för olika nyttjare bör användas mer aktivt som
förvaltningsinstrument i resursbevarande syfte och
för att stärka kust- och insjö- fisket. Inom
ramen för ett hållbart nyttjande bör balansen mellan
yrkesfiskets och fritidsfiskets intressen beaktas
och redskapsanvändningen anpassas därefter.
När det gäller samförvaltning anser regeringen att
minst fem pilotprojekt, varav två i insjövatten,
rörande lokal eller regional samförvaltning bör
genomföras och utvärderas. Deltagande i
samförvaltningen bör vara brett förankrat i berörd
region och inkludera såväl olika kategorier fiskande
som andra intressenter.
Enligt regeringen bör, i fråga om fördelning av
resursen, möjligheten att i större utsträckning
fördela kvoterade bestånd utnyttjas i syfte att
stärka kustfisket. Konkreta försök bör genomföras
och utarbetas efter samråd med olika kategorier
yrkesfiskare.
Motionerna
Tillträdet
Enligt motion 2003/04:MJ14 (m) bör regeringen
återkomma med förslag om olika gruppers tillträde
till fiskeresursen (yrkande 2) och om fördelning av
kvoterade fiskbestånd (yrkande 4). Licens för s.k.
deltidsfiskare tas upp i motion 2003/04:MJ16 (s).
Motionärerna framhåller att fisket skall bedrivas
enligt de förutsättningar som gäller för branschen i
övrigt och utan koppling till statligt stöd (yrkande
2). I motion 2003/04:MJ19 (fp) anförs att
begränsningar av tillträdet till fiskeresursen
aktivt skall användas som ett förvaltningsinstrument
för att åstadkomma god fiskevård. Yrkesfisket och
annan fiskeanknuten yrkesmässig verksamhet bör ges
goda förutsättningar i kustzonen och de stora
sjöarna (yrkande 1). Åtgärder avseende tillträdet
till fiskeresurserna bör så långt som möjligt vidtas
inom ramen för eller i kombination med lokal eller
regional förvaltning (yrkande 2). Enligt motion
2003/04:MJ20 (kd) bör trålgränsen fastställas i
samråd med fiskenäringen och anpassas efter
säkerhetsaspekter och en gemensam bedömning av
tillgång till fiskeresurser och möjligheterna till
kräftfiske. Det är enligt motionärerna av största
vikt att fiske efter kräfta och räka i dessa vatten,
dvs. västkusten, sker med selektiva redskap (yrkande
2).
I motion 2003/04:MJ327 (fp) framhålls att
Fiskeriverkets beslut om utflyttning av
trålgränserna på västkusten kommer att få stora
negativa konsekvenser för yrkesfisket, framför allt
det småskaliga kustfisket. Beslutsprocessen hade
enligt motionärerna gett ett annat resultat om en
ingående dialog med yrkesfisket hade föregått
beslutet. Beslutet bör därför omprövas med
inriktning att med andra medel, t.ex. effektivt
artselekterade redskap, och via en bred
överenskommelse skapa förutsättningar för ett
långsiktigt hållbart fiske. I motion 2003/04:MJ14
(m) framförs krav på att fiskerätten bör återföras
till ägarna i de stora insjöarna och i södra
Östersjön om dessa bildar fiskevårdsområden (yrkande
8). Under förutsättning av avslag på motionens
yrkande 1 om att propositionen bör avslås anförs i
motion 2003/04:MJ21 (c) att en av grundpelarna i
såväl levande skärgårdssamhällen som livskraftiga
fisketurismföretag är att respekten återupprättas
för privatägda fiskevatten (yrkande 8). I det fall
intrång sker i det enskilda ägandet skall ekonomisk
kompensation utgå (yrkande 9). I motion
2003/04:MJ203 (m) tas frågan upp om äganderätter för
fiskevatten med tilldelade kvoter för fiskare och
trålfiskeföretag. Sverige skulle t.ex. kunna följa
Islands exempel med äganderätter för fiskare och
trålfiskeföretag, vilket innebär kvoter som kan
säljas och köpas på en fri marknad. Enligt motion
2003/04:MJ418 (s) bör Fiskeriverket få möjlighet att
ge riktade licenser för viss art även till den som
har hel- eller deltidsjobb i land. På så sätt skapas
möjligheter att utveckla turismen i kommunerna
samtidigt som den kunskap som finns hos fiskare som
gått i land kan tas till vara.
I motion 2002/03:MJ484 (s) påtalas handeln med
fisketonnage och de risker systemet har för
Östersjö- och Bottenhavsfisket. Handeln hotar
framför allt det kustnära konsumtionsfisket i
Östersjön, Skärgårdshavet, Bottenhavet och
Bottenviken.
Samförvaltning
Enligt motion 2003/04:MJ14 (m) bör regeringen
återkomma med förslag om lokal och regional
samförvaltning när pågående pilotprojekt är
utvärderade (yrkande 3). I pågående
samförvaltningsprojekt bör enligt motion
2003/04:MJ19 (fp) ingå Kosterfjorden och Gullmaren
där lokal samförvaltning har påbörjats. Åtminstone
två av pilotprojekten bör ingå i försöksverksamhet
med integrerad kustzonförvaltning med en vidare
krets av intressenter (yrkande 3). Enligt motion
2003/04:MJ20 (kd) bör fiskerinäringen genom regional
och lokal förvaltning ges faktiskt inflytande över
kvoter och ransoner (yrkande 4). Under förutsättning
av avslag på motionens yrkande 1 att propositionen
bör avslås, anförs i motion 2003/04:MJ21 (c) att de
föreslagna försöken med samförvaltning skall
innebära att reellt inflytande ges åt de deltagande
parterna. Det måste vara verklig makt som flyttas,
besluten måste spela roll och frågan bör utvärderas
efter försöksperiodens slut (yrkande 2). Vad gäller
fiskbestånden skall försöken göras utifrån
beståndens aktuella utbredningsområden och inte
utifrån geografiskt etablerade gränsdragningar. Man
bör skilja mellan å ena sidan samråd och
samförvaltning av marina och limniska miljöer och å
andra sidan samförvaltning med avseende på fisk och
andra rörliga arter, t.ex. fåglar (yrkande 3). För
att en bra och effektiv förvaltning av fiskbestånden
och yrkesfisket skall kunna uppnås är det enligt
motion 2003/04:MJ269 (m) nödvändigt att detta arbete
sker i samarbete med alla berörda parter och då i
första hand förvaltning, forskning och utövarna av
det praktiska fisket. Som exempel på ett väl
fungerande samarbete framhålls det s.k.
KosterVäderöprojektet. I motion 2003/04:MJ16 (s)
betonas att den föreslagna modellen med
förvaltningsområden och ett nationellt råd bör
finnas med i regeringens fortsatta överväganden när
det gäller samförvaltning (yrkande 3). Enligt motion
2003/04:MJ322 (s) bör förvaltningsområden inrättas
som ett led i arbetet med att trygga ett
livskraftigt svenskt fiske. En förutsättning för att
målet om ett långsiktigt hållbart fiske skall kunna
uppnås är att alla berörda parters kunskaper tas
till vara. Formaliserad samverkan kring svensk
fiskepolitik efterlyses i motion 2003/04:MJ408 (kd).
Samverkan mellan fiskerinäring, forskning,
myndigheter och miljöorganisationer regionalt,
nationellt och internationellt bör förbättras, och
på nationell nivå bör ett organ för att formalisera
en sådan samverkan inrättas (yrkande 23). I motion
2003/04:MJ433 (c) begärs inrättande av ett
samrådsorgan för Fiskeriverket, fiskenäringen och
forskarna (yrkande 2).
Fördelning av resursen
När det gäller kvoterade fördelningsmodeller bör
enligt motion 2003/04:MJ19 (fp) helt nya modeller
prövas. Det är framför allt fråga om individuella
kvoter för vissa fiskarter och ett kvotsystem som
fördelas varje år och som varken medför äganderätt
eller är överförbara. På sikt bör individuellt
överförbara kvoter (IÖK) med äganderätt införas
(yrkande 4). I motion 2003/04:MJ20 (kd) anförs att
erfarenheter från liknande fördelningssystem i t.ex.
Danmark bör tas till vara, och i utredningen av
olika förvaltningsformer bör också frågan om
begränsning av antalet fiskedagar och individuella
fiskekvoter prövas (yrkande 3). Under förutsättning
av avslag på motionens yrkande 1 att propositionen
bör avslås, anförs i motion 2003/04:MJ21 (c) att ett
system med individuellt överförbara kvoter inte bör
införas. Ett sådant system innebär enligt
motionärerna risk för en tilltagande koncentration
av kvoter och för att denna koncentration genom
direkt eller indirekt ägande flyttas över till
förädlingsindustrin (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Tillträdet
Rätten att bedriva yrkesmässigt fiske, och därmed
tillträdesrätten, är beroende av innehav av
yrkesfiskelicens eller av enskild rätt till
vattenområde. Om fisket bedrivs från ett fartyg som
är 5 meter långt eller längre krävs även
fartygstillstånd. Rätten till tillträde regleras
alltså, vid sidan av enskild rätt, antingen genom
begränsningar av fiskarens rätt att på grund av
licens eller fartygstillstånd bedriva visst fiske. I
övrigt har alla i egenskap av fritidsfiskare
tillträde till resursen och inom ramen för de
redskapsbegränsningar som har fastställts.
Genom de förändringar i fiskelagen (1993:787) som
trädde i kraft den 1 juli 2003 (prop. 2002/03:41,
bet. 2002/03:MJU16, rskr. 2002/03:173) i fråga om
beviljandet och begränsningarna av
yrkesfiskelicenser har enligt utskottets mening
viktiga styrmedel tillskapats för att åstadkomma
regional hänsyn och bättre förutsättningar för det
svenska kustfisket. Ändringarna innebär bl.a. att
yrkesfiskelicens får utfärdas för visst fiske. Med
visst fiske kan exempelvis avses lokala eller
regionala anpassningar men även bestämmelser som
hänför sig till fartygsstorlek eller art. Enligt
utskottets mening bör ändringarna bidra till ökade
möjligheter att bedriva kustfiske och till att
föryngra fiskarkåren. I likhet med regeringen vill
utskottet i sammanhanget framhålla det angelägna i
att dessa styrmedel används på ett sådant sätt att
etablering av småskalig och lokalt förankrad
verksamhet främjas.
Den svenska lagstiftningen ger omfattande
möjligheter till begränsningar av fiskets
bedrivande. Reformeringen av den gemensamma
fiskeripolitiken medger dessutom ökad nationell
anpassning (skr. 2001/02:152, bet. 2001/02:MJU23,
rskr. 2001/02:321). Regleringen av fiskeflottans
storlek, mätt i kapacitet, har överlämnats till
medlemsstaten och begränsas endast av en fastställd
maximal kapacitet som inte får överskridas och
minimikrav på hur stor kapacitet som skall föras ut
ur flottan då ny kapacitet förs in. Sverige kan
därmed anpassa sitt regelverk i fråga om krav på
utförsel av fartyg till de varierande förhållanden
som råder i olika regioner och fisken. Som
regeringen anför skall möjligheterna till
begränsningar i fiskets bedrivande utifrån art och
geografiskt område samt kraven på in- och utförsel
av fartyg i fiskeflottan användas som mer aktiva
förvaltningsinstrument. Därvid måste hänsyn tas till
den regionala utvecklingen, utvecklingen av
kustfisket och till fiskeföretagens behov av att
över året variera sin fiskeinriktning. Där så är
lämpligt bör begränsningarna och regelverket
kombineras med upprättandet av lokal eller regional
samförvaltning.
I den nu aktuella propositionen gör regeringen
bedömningen att Fiskeriverket i högre utsträckning
bör utnyttja sina bemyndiganden att fördela
kvoterade bestånd. Principer och modeller för en
fördelning bör därför utvecklas, och särskild hänsyn
bör tas till den regionala utvecklingen, främjandet
av kustfisket samt till behovet av förankring hos
det berörda yrkesfisket. Regeringen anser det
lämpligt att de försök som genomförs kopplas samman
med projekt rörande lokal eller regional
förvaltning. Utskottet delar denna uppfattning och
vill framhålla som angeläget att, inom ramen för ett
hållbart resursnyttjande, avvägningen mellan olika
kategorier av yrkesfiskare kan bidra till
uppfyllandet av de politiska målen.
Utskottet har inhämtat att regeringen, som anser
det angeläget att möjligheterna förbättras för
entreprenörskap och utveckling av fisketurismen,
kommer att ge Naturvårdsverket uppdrag att i
samverkan med Fiskeriverket och Turistdelegationen,
utreda möjligheter och hinder för en expansion.
Enligt regeringen bör Fiskeriverket i detta arbete
särskilt analysera förutsättningarna för att
utveckla ett licenssystem för
fisketurismföretagande.
Med det ovan anförda finner utskottet syftet med
motionerna 2002/03:MJ484 (s), 2003/04:MJ14 (m)
yrkandena 2, 4 och 8, 2003/04:MJ16 (s) yrkande 2,
2003/04:MJ19 (fp) yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ20
(kd) yrkande 2, 2003/04:MJ21 (c) yrkandena 8 och 9,
2003/04:MJ203 (m) och 2003/04:MJ418 (s) i väsentliga
delar tillgodosett. Motionsyrkandena bör lämnas utan
vidare åtgärd från riksdagens sida.
Samförvaltning
I skrivelsen Ansvarsfullt fiske svenska prioriteringar för
EU:s framtida fiskeripolitik framhöll regeringen
behovet av att skapa nya strukturer och
samarbetsformer på nationell och regional nivå för
att möjliggöra effektivare förvaltningsformer. Detta
innebär ökat deltagande av företrädare för
fiskerinäringen, miljö- och fiskevården, forskningen
och andra intressenter (skr. 2001/02:152, bet.
2001/02:MJU23, rskr. 2001/02:321). I sin behandling
av skrivelsen uttalade utskottet sin positiva
inställning till det arbete som då hade inletts med
lokal förvaltning. Utskottet anförde vidare att
existerande samverkansformer borde utvecklas
ytterligare vad avser medverkan i forskning och
utvecklingsarbete och framhöll att ökad lokal och
regional dialog skulle ge bättre underlag för
beslut. Av propositionen framgår att konkreta
projekt nu skall genomföras utifrån tillgänglig
kunskap, vilket leder till en uppbyggnad av
erfarenheter som kan utnyttjas för att ytterligare
utveckla samförvaltning runtom i landet. Regeringen
uttalar i propositionen sin avsikt att ge
Fiskeriverket i uppdrag att leda och samordna minst
fem pilotprojekt, varav två i insjövatten, avseende
lokal eller regional samförvaltning. Projekten bör
genomföras och utvärderas före utgången av år 2006,
och deltagandet i samförvaltningen bör vara brett
förankrat i berörd region och inkludera såväl olika
kategorier fiskande som andra intressenter.
Utskottet har vidare inhämtat att Fiskeriverket har
inrättat en brett sammansatt och övergripande
nationell samrådsgrupp. I gruppen ingår myndigheter,
miljöorganisationer, olika kategorier fiskande,
vattenägare m.fl. Vidare har verket, som ett led i
sin samverkan med fiskerinäringen, bildat en
samrådsgrupp med företrädare för näringen. De frågor
som avses behandlas är framför allt tillträdet till
fisket, redskapsutveckling, yrkesfiskelicenser samt
forskning och utveckling. Vid de inledande möten som
har hållits har frågor om utformningen av
föreskrifter behandlats.
Vi vet i dag att efterlevnaden av lagar och andra
regler förbättras betydligt om de uppfattas som
berättigade och välgrundade. En gemensam syn på de
problem som skall lösas, möjligheter för berörda
parter och andra intressenter att delta i
beslutsprocessen tillsammans med det faktum att det
förväntade resultatet av regelverket uppfattas som
rättvist och att åtgärden på ett avgörande sätt kan
bidra till att lösa aktuella problem är härvidlag
viktiga faktorer. Den svenska regeringen och
myndigheterna har en lång tradition av samråd med
berörda grupper såväl när det gäller beslut på
gemenskapsnivå som på nationell nivå. Inom
gemenskapen varierar denna tradition emellertid, och
som en följd härav ingår som ett led i den nya
gemensamma fiskeripolitiken upprättande av regionala
rådgivande nämnder. Inom ramen för Sveriges
möjligheter att reglera fisket längs kusten i
områdena innanför 3 respektive 4 sjömil kan redan på
nationell nivå väsentliga fördelar uppnås med
utvecklande av samarbetsformer och beslutsprocesser
i fiskeförvaltningen. Bland det fåtal försök som de
senaste åren gjorts med bred lokal förankring kan
nämnas områdena Koster/Väderöfjorden och
Gullmarsfjorden. Det finns ingen tydlig definition
av begreppet lokal eller regional samförvaltning och
begreppet har använts i en rad olika betydelser.
Gemensamt för dessa modeller är dock någon form av
delat ansvar för förvaltningen mellan staten och
olika nyttjandegrupper där dessa grupper påverkar
och delar kontrollen över utvecklingsinitiativ och
de beslut och resurser som påverkar dem. Syftet är
att underlätta utformande och genomförande av
policy, mål och strategier, vilket stärker
legitimiteten för de beslut som fattas. Detta är
även ett huvudtema i de regionala
skärgårdsprogrammen och en försöksverksamhet
föreslås även i betänkandet Levande skärgård
(SOU 2000:67).
Exploateringen av kustmiljöerna har lett till både
ekologiska störningar och samhällsekonomiska och
kulturella problem. En viktig del i EU:s plan för
integrerad kustzonsförvaltning är att undvika
konflikter mellan bruk och värn. Till detta kommer
den sociala dimensionen. Binäringar,
fritidsaktiviteter, mänsklig samvaro, kulturella
värden m.m. har mycket stor betydelse i ett
kustsamhälle. Även regionala och lokala sociala
förhållanden kan i hög grad påverka det fiske som
bedrivs i regionen eller området. En förvaltning som
inte beaktar dessa faktorer kan bli mindre
framgångsrik, även om förvaltningen är rationell ur
biologisk och/eller ekonomisk synvinkel. Eftersom
yrkesfisket, vattenbruket och fritidsfisket således
endast utgör en del av de aktiviteter som pågår i
kustområdena bör förvaltningen av dessa näringar så
långt möjligt samordnas med annan verksamhet. Det
finns därför enligt utskottet starka skäl att på
regional och lokal nivå stärka samarbetet mellan
myndigheter, olika kategorier fiskande, forskare och
andra berörda intressenter. Stort intresse har redan
knutits till nya förvaltningsmodeller där de
fiskande själva reglerar fisket i samarbete med
berörda myndigheter och i samråd med andra
intressenter såsom verksamheter med anknytning till
fiskerinäringen, vattenägare, miljöorganisationer,
friluftsliv och turism. Som regeringen anför kan val
av beslutsnivå vara beroende av den kompetens och
det engagemang som finns. Det bör emellertid betonas
att det fortsatt kommer att krävas att den centrala
nivån, Fiskeriverket, och den regionala,
länsstyrelsen, respekterar Sveriges åtaganden inom
den gemensamma fiskeripolitiken liksom andra
internationella åtaganden. Det är vidare av vikt att
Fiskeriverkets roll som myndighet, liksom verkets
kontrollfunktion, klargörs. En annan viktig aspekt
är att den lokala kunskapen om fisket och biologiska
förhållanden ytterligare tas till vara. Utvecklingen
av en lokal/regional samförvaltning är således en
invecklad process med ett flertal faktorer att
beakta. Enligt utskottets mening får dock detta
faktum inte fördröja en fortsatt utveckling mot ökad
och fördjupad samförvaltning där staten och olika
nyttjandegrupper delar ansvaret. Som anförs i
propositionen bör konkreta projekt genomföras
utifrån tillgänglig kunskap, vilket leder till en
uppbyggnad av erfarenheter som kan utnyttjas för att
ytterligare utveckla samförvaltning runtom i landet.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att
utskottet delar regeringens uppfattning i fråga om
samförvaltning på fiskets område. Därmed finner
utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ14 (m)
yrkande 3, 2003/04:MJ16 (s) yrkande 3, 2003/04:MJ19
(fp) yrkande 3, 2003/04:MJ21 (c) yrkandena 2 och 3,
2003/04:MJ269 (m), 2003/04:MJ322 (s), 2003/04:MJ408
(kd) yrkande 23 och 2003/04:MJ433 (c) yrkande 2 i
väsentliga delar tillgodosett utan någon vidare
riksdagens åtgärd.
Fiskeriverket har fattat beslut om bl.a. ändrade
regler för fiske innanför en reviderad trålgräns i
Skagerrak och Kattegatt. Bakgrunden till beslutet är
den bekymmersamma situationen för bottenlevande
fiskar, vilka utgör betydande bifångster i fisket
efter havskräfta. Beslutet innehåller omfattande
regleringar om var, när och hur trålfiske får
bedrivas. Härutöver har nya tekniska regleringar
införts, såsom bestämmelser om mer selektiva
räktrålar. Innebörden av beslutet är bl.a. att många
fiskare inte har möjlighet att fiska i samma områden
som tidigare. I ett frågesvar medgav
jordbruksministern att hon är väl medveten om att
detta kan vara kännbart för fiskarna, men framhöll
samtidigt som angeläget att dessa åtgärder kan vara
nödvändiga för att värna om fiskets framtid.
Eftersom det ankommer på Fiskeriverket att behandla
denna typ av frågor kunde jordbruksministern inte gå
närmare in på detaljer i verkets beslut. Hon hade
därför inte för avsikt att då vidta ytterligare
åtgärder i denna fråga. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna 2003/04:MJ20 (kd) yrkande 4 och
2003/04:MJ327 (fp) i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Fördelning av resursen
I Sverige har en viss fördelning av den nationella
fiskekvoten skett med utgångspunkt i fiskets
karaktär. På frivillig väg har fisket ålagt sig
olika typer av ransoneringar, vilka i vissa fall har
fastställts av Fiskeriverket. I andra fall har
verket, efter samverkan med fiskenäringen, genomfört
sådana regleringar. Detta gäller exempelvis
veckoransonerna inom torskfisket i Östersjön som är
fastställda på sådant sätt att kustfisket de senaste
åren i praktiken har kunnat fiska fritt medan de
inneburit begränsningar för det mer storskaliga
tonnaget. Härutöver kan tekniska regleringar
innebära en begränsning av en viss typ av fiske. För
exempelvis fartyg över 24 meters längd är fiske
efter sill och skarpsill tillåtet endast tre och en
halv dag i veckan.
Som regeringen anför aktualiseras även i
diskussionerna om en regional/lokal förvaltning av
fiskeresurserna frågan om fördelning av den
nationella resursen. Fördelning kan exempelvis ske
genom fastställande av kvoter för fartygsgrupper,
regionala kvoter eller kvoter relaterade till det
enskilda fiskeföretaget. Grunden i ett sådant
förfarande är att mer tydligt utformade
nyttjanderätter kan främja ett hållbart fiske.
Grupper av nyttjare eller enskilda nyttjare kan
exempelvis tilldelas en andel av ett visst fiske
eller rätt till fiske i visst område och kan anpassa
sin verksamhet därefter utan att påverkas av hur de
övriga nyttjarna väljer att utnyttja sin andel. En
sådan fördelning är avsedd att skapa förutsägbarhet
och att bidra till att enskilda fartygsägare och
yrkesfiskare kan flytta sitt intresse från att
utnyttja så stor andel av kvoten som möjligt till
att öka värdet på varje kilo fångad fisk. I likhet
med regeringen anser utskottet att detta även bör
öka viljan till ett långsiktigt hållbart nyttjande.
En stabil och långsiktig fördelning av kvoterna
mellan olika nyttjare kommer enligt utskottets
mening även att klargöra den överkapacitet som finns
inom vissa fisken.
Det finns olika förvaltnings- och
fördelningsformer som syftar till att tydligare
definiera nyttjanderätten. Den tydligaste, och
kanske oftast diskuterade fördelningen av en
nationell kvot, är individuella överförbara kvoter,
s.k. ITQ (Individual Transferable Quota). Renodlad
sådan förvaltning finns framför allt i Nya Zeeland,
Australien, Kanada och Island. Dessa länder har som
gemensam nämnare stora fiskeresurser som endast i
mindre omfattning delas med andra länder. Det
svenska fisket bedrivs i många avseenden under
diametralt motsatta förhållanden och förfogar över
ett sextiotal kvoter, samtliga i vatten där
fiskerättigheterna delas med andra nationer. Som
regeringen anför skulle därmed ett införande av
individuella kvoter för den svenska andelen av
totalkvoten på berört bestånd inte nödvändigtvis
innebära några förbättringar för
beståndssituationen. Ett komplicerat problem i en
förvaltning som utgår från äganderätten är den
fördelning mellan nyttjarna och den överföring av
förmögenhet från samhället till enskilda som kan ske
i ett begynnelseskede. Utskottet delar regeringens
uppfattning att risken i detta fall är överhängande
att antalet aktörer minskar med tiden och att det
småskaliga fisket därmed kraftigt missgynnas.
Ytterligare effekter som har visat sig i andra
länder är en förändring från fiskarägda kvoter till
att företag, exempelvis beredningsindustrier, köper
upp kvoter. Regleringar kan i vissa fall mildra
dessa effekter men utskottet delar regeringens
uppfattning att det i dagsläget inte finns
tillräckliga analyser av vilka effekter ett ITQ-
system skulle kunna ha på svenskt fiske och svenska
fiskresurser för att förorda ett sådant system. Det
finns emellertid andra modeller för att uppnå
tydligare nyttjanderätter. En modell innebär att
rätten till fiske inom ett geografiskt område
avsätts till ett lokalt samhälle eller en grupp
fiskare inom ett särskilt område. En annan modell
innebär att en viss andel av ett bestånd avsätts för
en grupp fiskare. Även dessa system har som syfte
att skapa starkare incitament för yrkesfiskarna
själva att förvalta resursen långsiktigt hållbart
och därmed minska behovet av myndighetsreglering.
Enligt utskottets mening skapar systemen också ökade
möjligheter för fiskaren att planera för framtiden,
vilket är positivt för såväl investeringsviljan som
föryngringen inom kåren. Sådana modeller kan ha
bättre förutsättningar att fungera i det svenska
fisket. En av de nyligen genomförda ändringarna i
fiskelagen (1993:787) (prop. 2002/03:41, bet.
2002/03:MJU16, rskr. 2002/03:173) innebär att
fiskelagens bemyndigande att meddela föreskrifter
för fiskevården har vidgats till att gälla även
föreskrifter för fiskets bedrivande. Ett av skälen
till denna ändring är hänsyn till den regionala
utvecklingen, som kan göra det motiverat att meddela
föreskrifter om särskild fördelning av fiskeresurser
eller att fisket skall ske inom vissa bestämda
områden.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
Fiskeriverket i högre utsträckning bör utnyttja sina
bemyndiganden att fördela kvoterade bestånd. Som
regeringen anför bör principer och modeller för en
fördelning utvecklas och särskild hänsyn tas till
den regionala utvecklingen, främjandet av kustfisket
samt till behovet av en förankring hos det berörda
yrkesfisket. Det är enligt utskottets mening
lämpligt att de försök som genomförs kopplas samman
med projekt rörande lokal eller regional
förvaltning. Utskottet finner det angeläget att,
inom ramen för ett hållbart resursnyttjande,
avvägningen mellan olika kategorier av yrkesfiskare
görs så att den bidrar till uppfyllandet av de
politiska målen. Med det anförda avstyrks motionerna
2003/04:MJ19 (fp) yrkande 4, 2003/04:MJ20 (kd)
yrkande 3 och 2003/04:MJ21 (c) yrkande 4 i den mån
de inte kan anses tillgodosedda.
1.3 Tekniska åtgärder
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden
(m, fp, kd, c, mp) om bl.a.
redskapsutveckling, utökning av fredade
områden och vattenägarens fiskerätt.
Motionsyrkandena avstyrks med hänvisning till
vad som anförs i propositionen och pågående
arbete på områdena.
Propositionen
Regeringen anser att tekniska åtgärder, såsom
reglering av fiskeredskap och fiskemetoder,
tillfälliga stopp samt fredade områden, bör användas
mer aktivt för att uppnå ett långsiktigt hållbart
fiske och för att skapa ändamålsenliga regleringar
anpassade efter regionala och lokala förhållanden
och till stöd för kust- och insjöfisket samt
fritidsfisket. Val av skyddsinstrument måste enligt
regeringen göras från fall till fall beroende på
fiskemönster, hotbild och naturvärden. Berörda
intressenter bör genom kontinuerligt
informationsutbyte ges möjlighet att lämna
synpunkter över och förslag på tekniska åtgärder.
Motionerna
Fiskeriverkets förslag att även de som fiskar på
enskild fiskerätt skall omfattas av regleringen
inger oro enligt motionärerna i motion 2003/04:MJ14
(m). De finner det anmärkningsvärt om centrala
beslut skulle komma att ta över lokalt fattade och
förankrade beslut, särskilt i insjöar.
Redskapsanvändning skall inte regleras genom
förordning utan riksdagen måste få ta ställning till
det slutliga förslaget (yrkande 6). Under
förutsättning av avslag på motionens yrkande 1 om
avslag på propositionen anförs i motion 2003/04:MJ21
(c) att redskapsutveckling bör prioriteras i syfte
att åstadkomma ett mer selektivt fiske. Ökade medel
bör avsättas för att i samverkan mellan fiskare,
forskare och redskapstillverkare för att utveckla
skonsammare och mer selekterade redskap (yrkande 5).
Enligt motion 2003/04:MJ408 (kd) bör arbetet med
att utveckla de olika former av begränsningar som
har införts eller är på väg att införas, t.ex. ökad
maskstorlek, höjda minimimått på fångad fisk,
åtgärder för att begränsa bifångsterna,
begränsningar av garnmängd och användning av
drivgarn, ökad kontrollverksamhet samt
redskapsutveckling, fortsätta nationellt och
internationellt (yrkande 17 delvis).
Enligt motion 2003/04:MJ19 (fp) bör Fiskeriverket
få i uppdrag att på försök inrätta fredade områden
vars storlek varierar i takt med
beståndsvariationen. Områden i kustzonen måste
avsättas för att skydda den marina miljön och
förstärka fiskbestånden (yrkande 5). Fiske med nät
av icke yrkesfiskare bör inte tillåtas i
vattenområden på västkusten grundare än tre meter
(yrkande 6). Vattenägarens fiske, såvida det ej
ingår i propositionens definition av kust- och
insjöfiske, bör enligt motion 2003/04:MJ20 (kd) i
normalfallet vara tillåtet på fredade områden.
Fritidsfiske med stöd av allmän rätt bör däremot
inskränkas i dessa områden (yrkande 9). Under
förutsättning av avslag på motionens yrkande 1 om
att propositionen bör avslås anförs i motion
2003/04:MJ21 (c) att ersättningar till berörda
näringsidkare vid temporära fiskestopp måste
utbetalas skyndsamt (yrkande 6). I motion
2003/04:MJ434 (mp) anförs att regeringen bör verka
för att skydda havsområden så att de kan fredas för
fisket. Det framhålls i motionen som angeläget att
regeringen och berörda myndigheter i samråd med
kommissionen klargör om det finns hinder för
fredning för fiske i skyddade havsområden. I så fall
bör regeringen inleda en dialog med kommissionen
eller vid behov ta andra initiativ för att få till
stånd en förändring (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
I propositionen anförs att utvecklingen av tekniska
åtgärder syftar till ett mer selektivt fiske genom
att fångsten av ungfisk minimeras så att fisken kan
växa och fortplanta sig och därigenom bidra till att
trygga beståndets återväxt. Syftet är också att
minimera fångsten av oönskade arter som saknar
kommersiellt värde eller fisk för vilken
yrkesfiskarna inte längre har några kvoter.
Som regeringen anför kan de biologiska och
ekonomiska fördelarna med denna typ av tekniska
åtgärder vara omfattande eftersom fångad ungfisk och
andra oönskade arter som slängs överbord sällan
överlever. Med ökad fokusering på skyddet av
ekosystem har tekniska åtgärder även utvecklats mot
minskad påverkan på den marina miljön såsom känsliga
bottnar, marina däggdjur, fåglar och andra arter.
Tekniska åtgärder kan också syfta till att öka
kvaliteten på den fisk som fångas. I likhet med
regeringen anser utskottet det angeläget att ett
fortsatt arbete på detta område bedrivs.
De viktigaste tekniska åtgärderna tillämpas
vanligen i särskilda geografiska områden och
omfattar bl.a. minsta maskstorlek, användning av mer
selektiva redskap såsom trålmodeller med s.k.
flyktpaneler som minskar fångster av bl.a. ungfisk.
Åtgärder såsom förbud mot fiske i vissa områden och
under vissa perioder, s.k. fredade områden, kan även
syfta till att skydda ung eller lekande fisk.
Därutöver finns bestämmelser om minsta
landningsstorlek för fisk och skaldjur samt
begränsningar av bifångst. Det finns dock få, om ens
några, generella eller optimala lösningar för
tekniska åtgärder. Utskottet anser det därför
angeläget att valet av åtgärd väljs mot bakgrund av
det aktuella syftet. Sektorsansvar, regional
förankring samt ökad delaktighet och en utvecklad
dialog med berörda intressenter är viktiga vid valen
av åtgärder liksom samverkan mellan myndigheter och
lokala fiskare samt övriga berörda. Som utskottet
anfört tidigare i detta betänkande utgörs en
ändamålsenlig modell av det arbete som bedrevs för
att skydda Koster/Väderö-fjorden. Olika kategorier
av fiskare, myndigheter och forskare lyckades här
skapa en konstruktiv dialog som ledde till enighet
om de regleringar som infördes.
Arbetet med utveckling av tekniska åtgärder kan
bedrivas såväl nationellt som internationellt.
Regeringen har tidigare varit pådrivande för den
internationella utvecklingen där exempelvis den mer
selektiva torsktrålsmodellen BACOMA (Baltic Cod
Management) numera har införts som enda tillåtna
trål inom EU:s vatten i Östersjön. Genom denna
trålmodell har fångsterna av småtorsk minskat
avsevärt och torsken får därmed möjlighet att leka
innan den fångas. I syfte att skapa fiskeregler på
EU-nivå som stöder svenska nationella mål och
förvaltningsverktyg avser regeringen att fortsatt
driva på utvecklingen av de rådsförordningar (850/98
och 88/98) som innehåller bestämmelser om tekniska
åtgärder. Som anförs i propositionen är en viktig
förutsättning för det internationella arbetet
motsvarande utveckling på nationell nivå. Det
ankommer enligt utskottet även fortsättningsvis på
Fiskeriverket att komplettera med bestämmelser på
nationell nivå och vara pådrivande i den nationella
utvecklingen inom området.
Områdesskydd kan genomföras med
fiskerilagstiftningen eller med miljölagstiftningen
som grund. Utifrån vad som bedöms vara lämpligast i
det enskilda fallet kan således
fiskerilagstiftningen eller miljölagstiftningen
användas. När fiskerilagstiftningen inte är
tillämpbar, t.ex. när det är fråga om utsläpp,
sjöfart m.m., bör, som regeringen anför, annan
lämplig lagstiftning övervägas för att skapa
tillfredsställande skydd för fiskbeståndens
fortlevnad. Riksdagen har beslutat att senast år
2010 skall minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer
och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med
höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt
skydd. Senast år 2005 skall ytterligare fem marina
områden vara skyddade som reservat och berörda
myndigheter skall ha tagit ställning till vilka
övriga områden i marin miljö som behöver ett
långsiktigt skydd. Mot den bakgrunden har
Fiskeriverket och Naturvårdsverket fått i uppdrag
att utreda möjligheterna att fram till år 2010
införa fiskeförbud i ett skyddat marint område.
Detta arbete pågår genom att kriterier och
strategier för skydd av marina områden utarbetas,
att den biologiska mångfalden i marina reservat med
eller utan fiskeförbud följs upp samt att
utsjöområden med skyddsvärda miljöer och arter
kartläggs och samverkansformer med berörda parter
utvecklas. Trots att bevarandet av särskilt
skyddsvärda marina miljöer har gått framåt i och med
arbetet med Natura 2000 delar utskottet regeringens
uppfattning att detta arbete måste påskyndas och
prioriteras av myndigheterna så att det uppsatta
miljömålet kan uppnås till år 2005.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om
Havsmiljökommissionens nyligen framlagda förslag som
innebär att hela Östersjön delas in i zoner där
olika former av nyttjande tillåts (SOU 2003:72).
Bland annat föreslås en kärna av marina
skyddsområden där uttag av resurser inte skall ske,
dvs. områden med fiskeförbud skall inrättas, samt
ett större system av skyddade områden där vissa
typer av brukande kan tillåtas.
Havsmiljökommissionens förslag behandlas nu i
Regeringskansliet, och regeringen uttalar i
propositionen sin avsikt att återkomma i frågan.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket och
Fiskeriverket på regeringens uppdrag nyligen har
utrett möjligheten att införa fiskestopp i skyddade
marina områden. Verken, som har undersökt 15
områden, föreslår bl.a. att ett eller flera av
områdena Fladen, Gullmarsfjorden, Lilla Middelgrund,
Orust/Tjörn, Torhamn, Askö/Hartsö, Kvädöfjärden och
SalvorevKopparstenarna avsätts som
fiskfredningsområden. Som utskottet anfört ovan kan
skydd av marina områden ske på olika sätt.
Exempelvis utpekas Natura 2000-områden i marin
miljö, och i slutet av december 2003 lämnade Sverige
tillsammans med sju andra Östersjöländer in en
ansökan till IMO att klassa Östersjön som ett
särskilt skyddat havsområde (PSSA). I propositionen
uttalar regeringen sin avsikt att under år 2005
lägga fram förslag med anledning av
Havsmiljökommissionens betänkande, vilket enligt
regeringen kommer att ske dels i
miljömålspropositionen, dels i en skrivelse om en
nationell strategi för en hållbar havsmiljö. I
betänkandet har kommissionen föreslagit att
fiskeförbud bör införas i fyra områden, två kustnära
och två utsjöområden i vardera Östersjön och
Västerhavet.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet
ansluter sig till vad som anförs i propositionen om
tekniska åtgärder på fiskets område. Därmed finner
utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ14 (m)
yrkande 6, 2003/04:MJ19 (fp) yrkandena 5 och 6,
2003/04:MJ20 (kd) yrkande 9, 2003/04:MJ21 (c)
yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 17
delvis och 2003/04:MJ434 (mp) yrkande 4 i väsentliga
delar tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör
därmed lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens
sida.
1.4 Fiskerikontroll
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (fp)
om åtgärder för förbättrad fiskerikontroll
och efterlevnaden av regler om fiskekvoter
och fångstmetoder. Motionsyrkandena avstyrks
med hänvisning till propositionen samt
tidigare beslut och pågående arbete på
området.
Propositionen
För det småskaliga kustfisket bör, enligt
regeringens bedömning, ett säkert och effektivt
system för fångstrapportering utvecklas. Regeringen
lägger stor vikt vid fortsatt utveckling av
samarbetsformerna och effektivisering av
kontrollverksamheten inom området. I det framtida
fiskerikontrollarbetet är det enligt regeringen
angeläget att beakta det småskaliga fiskets behov
och krav.
Motionerna
Åtgärder för förbättrad fiskerikontroll, förbättrad
och utökad satellitbaserad övervakning,
landningskontroller och utökade sjökontroller för
olika slags fisken begärs i motion 2003/04:MJ19
(fp). Samarbetet mellan Fiskeriverket och
Kustbevakningen måste fortsätta och utvecklas med
andra länder, främst inom ramen för EU-samarbetet
och den gemensamma fiskeripolitiken. Nationellt bör
samverkan mellan Fiskeriverket, Kustbevakningen,
Sjöfartsverket och Tullverket utökas och inom EU bör
bl.a. en gemensam regional förvaltning av Östersjön
tillskapas. I detta arbete är enligt motionärerna
miljölotssystem ett av de viktigaste instrumenten
(yrkande 8). När det gäller skärpt kontroll av
efterlevnad av fiskekvoter och fångstmetoder bör
enligt motion 2003/04:MJ472 (fp) de ökade medlen
till Kustbevakningen användas bl.a. för skärpt
övervakning av fiskekvoter och fångstmetoder och för
uppbyggnad av ett miljölotsningssystem (yrkande 16).
Utskottets ställningstagande
Fiskerikontrollen har under de senaste åren fått ökad
uppmärksamhet. I den allmänna debatten framförs krav
på skärpning av fiskerikontrollen, att rätt redskap
används, att minimåtten hålls, att rätt
dokumentation finns och att olagligt fiske
förhindras.
För den svenska fiskerikontrollen ansvarar
Fiskeriverket och Kustbevakningen. Fiskeriverket har
det övergripande ansvaret och utför även den
administrativa kontrollen av fisket. Detta innebär
att bl.a. fångstuppgifter från svenskt och utländskt
fiske rapporteras till och granskas av
Fiskeriverket. Under år 2002 granskade verket ca 135
000 rapporter för registrering och kontroll med
uppgifter om fångster, landningar och/eller första
försäljning, främst i form av dagliga loggblad men
även i annat format som fångstjournaler,
avräkningsnotor, radiorapporter samt deklarationer
om övertagande och transportdokument. Till detta
kommer information från det satellitbaserade
övervakningssystemet. Kustbevakningen har som
uppgift att kontrollera efterlevnad av bestämmelser
om fiske till sjöss och vid landning i svenskt
sjöterritorium, Sveriges ekonomiska zon samt sjöarna
Vänern, Vättern och Mälaren. Kustbevakningen
bedriver fiskerikontrollen som en integrerad del av
myndighetens ordinarie kontroll och
tillsynsverksamhet. Andra myndigheter som har
uppgifter inom fiskerikontrollen är Tullverket,
Livsmedelsverket och Sjöfartsverket. Fiskeriverket
och Kustbevakningen har under senare år fördjupat
samarbetet och genomför i dag fiskerikontrollerna
utifrån ett riskanalysbaserat arbetssätt.
Merparten av den svenska fångsten från det
yrkesmässiga fisket sker på fiskbestånd som vi
förvaltar gemensamt med andra länder. Dessutom
landas svenska fångster i stor utsträckning även i
andra länder. Som anförs i propositionen är
samverkan med andra länders myndigheter inom
fiskerikontrollområdet av stor vikt, och Sverige har
överenskommelser om myndighetssamverkan med Danmark
och med Norge.
Landningskontrollen av fångsterna kommer även i
fortsättningen att vara av central betydelse.
Dessutom krävs ett fortsatt arbete med att utveckla
och förbättra den svenska fiskerikontrollen.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att genom de
ändringar i fiskelagen (1993:787) som trädde i kraft
den 1 juli 2003 har påföljderna för enskilda för
överträdelser på fiskeområdet skärpts betydligt
(prop. 2002/03:41, bet. 2002/03:MJU16, rskr.
2002/03:173). Härutöver har regeringen uppdragit åt
Fiskeriverket att bedöma omfattningen av
orapporterat fiske och övrig illegal hantering av
fisk. Detta uppdrag skall avrapporteras till
regeringen i juni 2004. Vidare har regeringen
tidigare beslutat om att låta utvärdera den svenska
fiskerikontrollen senast år 2004. I detta sammanhang
kommer bl.a. beaktas EU:s krav på förbättringar av
den svenska fiskerikontrollen, behovet av
ytterligare sjökontroller för olika slag av fisken
samt förstärkning av myndigheternas roller. En
förbättrad fiskerikontroll skall enligt regeringen
ses som ett led i arbetet med ett hållbart nyttjande
av fiskresurserna. I likhet med regeringen lägger
utskottet stor tyngd vid en fortsatt utveckling av
samarbetsformerna samt en effektivisering av
kontrollverksamheten inom detta område.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
angeläget att i det framtida fiskerikontrollarbetet
beakta det småskaliga fiskets behov och krav.
Utskottet gör samma bedömning som regeringen att
fortsatt användning av de små hamnarna är av vikt
för en framgångsrik satsning på det småskaliga
fisket. Samtidigt krävs en fortsatt hög
ambitionsnivå när det gäller kontrollen om Sverige
även i fortsättningen skall kunna leva upp till
målen om hållbar fiskeriförvaltning och
internationella åtaganden på området. En
förutsättning härvidlag är god information om
gällande regler om fiskerikontroll. En särskild
utmaning från kontrollsynpunkt är vidare de nya
förvaltningsformerna för lokalt och regionalt fiske,
och den stora geografiska spridningen av hamnar
utgör en av flera faktorer att beakta vid
utformningen av en effektiv kontroll. Eftersom även
småskaliga kustfiskeaktiviteter har betydelse för
beståndsvården och den akvatiska miljön i övrigt är
det i det framtida fiskerikontrollarbetet angeläget
att beakta det småskaliga fiskets uppgiftslämnande
och behovet av effektiv uppföljning i tid nära
fiskeaktiviteterna. I propositionen uttalar
regeringen sin avsikt att ge Fiskeriverket i uppdrag
att utveckla ett säkert och effektivt men samtidigt
enkelt system för rapportering av det småskaliga
kustfisket, som säkerställer att fiske under olika
förvaltningsförutsättningar, som regional och lokal
förvaltning, kan följas upp av fiskerikontrollen
nationellt.
I samband med propositionen Svenska miljömål
delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130 bet.
2001/2002:MJU3, rskr. 2001/2002:36) har
Kustbevakningen tilldelats ytterligare medel för
ökade övervakningsinsatser och satellitspaning till
havs för att spåra olje- och kemikalieutsläpp. Detta
bör enligt utskottets mening medverka även till en
förbättrad fiskerikontroll. I budgetpropositionen
för år 2004 har anslaget till Kustbevakningen fått
en överföring från utgiftsområde 20, vilket innebär
att anslaget 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald
har höjts med 49,3 miljoner kronor för finansiering
av den ökade miljöövervakningen. Inom EU har
medlemsländerna i enlighet med EG:s förordning
2847/1993 artikel 23 reglerat påföljderna för
överskridande av ländernas högsta tillåtna
fångstmängder (TAC:er) så att sanktionen blir avdrag
på nästa års TAC. Som utskottet anfört ovan skärptes
den 1 juli 2003 för Sveriges del påföljderna
betydligt för enskilda för överträdelser på
fiskeområdet.
Frågan om ett system med miljölotsar diskuterades
inom Helcom (Helsingforskommissionen) inför
antagandet av den s.k. Köpenhamnsdeklarationen
hösten 2001. Frågan kom emellertid inte att föras
vidare eftersom ett sådant system inte bedömdes
medföra en sådan effektivitetshöjning att det
motsvarade de relativt sett höga kostnaderna.
Utskottet vill emellertid påpeka att lotsplikt utgör
en av de tre åtgärdstyper som kan vara aktuella som
s.k. PSSA-åtgärder (Particularly Sensitive Sea Area)
enligt den rapport som Sjöfartsverket på regeringens
uppdrag avlämnade i mars 2003 om förutsättningarna
för att klassa Östersjön som särskilt känsligt
havsområde i enligt med FN:s sjöfartsorganisations
(IMO) regelverk.
Med det anförda ansluter sig utskottet till vad
regeringen anför om utvecklande av ett system för
fångstrapportering för det småskaliga kustfisket.
Även i övrigt ansluter sig utskottet till vad som
anförs i propositionen i denna del. Därmed finner
utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ19 (fp)
yrkande 8 och 2003/04:MJ472 (fp) yrkande 16 i allt
väsentligt tillgodosett. Någon vidare åtgärd från
riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena
finner utskottet inte påkallad.
2 Förbättrade förutsättningar för
kust- och insjöfisket
2.1 Forskning och utveckling
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden
(s, m, fp, kd, c) om forskning och utveckling
på fiskets område. Motionsyrkandena avstyrks
med hänvisning till vad som anförs i
propositionen, till pågående arbete inom
bl.a. Fiskeriverket och Formas och till av
regeringen aviserade uppdrag.
Propositionen
Enligt regeringen krävs förstärkt forskning om
fisksamhällen, reproduktionsområden, biologiska
effekter av fiskemetoder och biologisk mångfald.
Även arbetsmiljö- och säkerhetsförbättrande åtgärder
för yrkesfiskare och fritidsfiskare bör bli föremål
för ökad forskning och utveckling. Allt nyttjande av
bestånden bör beaktas, och den lokala kunskapen hos
fiskare och andra intressenter bör tas till vara.
Samverkan på forskarnivå mellan limnologer, marin-
biologer och fiskeribiologer framhålls i
propositionen som önskvärd. Regeringen anser därför
att forskning och bestånd av betydelse för kust- och
insjöfisket samt fritidsfisket bör stärkas och en
långsiktig strategi för forskning och utveckling
inom fiskeområdet utarbetas.
Motionerna
Behovet av ökade resurser till en långsiktig
satsning på fiskeforskning framhålls i motion
2003/04:MJ16 (s). Långsiktighet är enligt
motionärerna viktig för bl.a. utvecklingen av för
svenskt fiske viktiga arter. I motionen betonas även
vikten av konstruktivt samarbete mellan forskare och
yrkesfiskare (yrkande 1). Enligt motion 2003/04:MJ19
(fp) måste den lokala kunskapen hos fiskare och
andra intressenter tas till vara vid
kunskapsinsamling (yrkande 9). Samverkan på
forskningsnivå mellan limnologer och marinbiologer
är nödvändig, och det av regeringen aviserade
uppdraget till Formas bör ges omedelbart och med en
mycket snar tidpunkt för redovisning (yrkande 10).
Forsknings- och myndighetsnärvaro vid Östersjöns
viktigaste fiskeområden har stor betydelse när det
gäller Östersjöproblematiken (yrkande 11). Vid
avslag på motionens yrkande 1 att propositionen bör
avslås betonas i motion 2003/04:MJ21 (c) vikten av
att forskningen breddas till att omfatta all marin
och limnologisk forskning och inte endast forskning
om fiskbestånd. Enligt motionärerna finns uppenbara
fördelar med ett bredare angreppssätt (yrkande 7).
Enligt motion 2002/03:MJ282 (m) måste pågående
forsknings- och utvecklingsarbete på det
marinbiologiska området få resurser för att utforska
vad som är anledningen till att allt mindre torsk
finns i våra hav (yrkande 2). Behovet av
uppskattningsprov för att fastställa fiskbeståndens
storlek i Bottenhavet och Bottenviken framhålls i
motion 2002/03:MJ483 (s). I motion 2002/03:MJ493 (c)
anförs att regeringen bör återkomma med förslag där
nationella medel avsätts för forskning om utveckling
av fångstmetoder för ett hållbart resursutnyttjande.
Även forskning om alternativa havsprodukter och om
tillvaratagande av outnyttjade arter genom att
utveckla nya produkter bör ingå i förslaget. Stöd
till investeringar i kunskap och ny teknik för att
garantera god kvalitet och möta nya marknader bör
prioriteras (yrkande 4). Yrkandet upprepas i motion
2003/04:MJ433 (c) yrkande 4. Forskningen om
fisksjukdomar bör enligt motion 2003/04:MJ408 (kd)
tillföras mer resurser för att den vetenskapliga
grunden för myndigheters beslut i bl.a.
vattenbruksärenden skall förbättras (yrkande 35). I
motion 2003/04:N338 (kd) ställs krav på formaliserat
samarbete mellan fiske och forskning. Samarbetet bör
utformas enligt yrkesfiskarnas förslag om ett
samarbetsorgan eller en arbetsgrupp mellan
yrkesfiskarna och Fiskeriverket med dess
havsfiskelaboratorium i Lysekil (yrkande 5).
Behovet av ytterligare forskning om flod- och
signalkräfta påtalas i motion 2003/04:MJ13 (m). Ur
ekologisk synvinkel är det viktigt att flodkräftan
bevaras. När det gäller signalkräftan bör
forskningen främst inriktas på att ta till vara
bestånden i naturvatten (yrkande 1). Motionären
anser att generellt verkande insatser som syftar
till att öka möjligheterna för flodkräftan som
vattenbruksorganism är mest angelägna eftersom
flodkräftan betingar ett högt värde (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Kustfiske och fritidsfiske bedrivs efter ett stort
antal arter och bestånd, såväl reglerade som
oreglerade. För många bestånd är kunskapen
bristfällig, för andra finns kunskap om att
bestånden är svaga och att fisket bedrivs utanför
biologiskt säkra gränser. Beståndssituationen för
flera av de för det kustnära fisket viktiga arterna
på ost- och västkusten har försämrats drastiskt,
bl.a. för ål, kolja, vitling och pigghaj på
västkusten samt abborre, gädda, ål, öring och sik på
ostkusten. För insjöfisket anses ett fåtal bestånd
vara överutnyttjade av yrkesmässigt fiske. För vissa
bestånd är dock kunskapen bristfällig, och en ökad
forskning krävs. Många bestånd i attraktiva områden
är överutnyttjade av fritidsfiske.
Som regeringen anför är emellertid kunskaperna om
fiskbestånd av betydelse för kust- och insjöfisket
samt fritidsfisket inte tillräckliga för att fisket
skall kunna bedrivas på ett långsiktigt hållbart
sätt i enlighet med försiktighetsprincipen och
ekosystemansatsen. Utskottet delar regeringens
uppfattning om behovet av förstärkt forskning om
fisksamhällen, reproduktionsområden, biologiska
effekter av fiskemetoder och biologisk mångfald.
Även arbetsmiljö- och säkerhetsförbättrande åtgärder
för yrkesfiskare och fritidsfiskare bör bli föremål
för ökad forskning och utveckling. Allt nyttjande av
bestånden bör beaktas, vilket innebär att
forskningen skall omfatta även fritidsfiskets
betydelse för beståndssituationen. Vid
kunskapsinsamlingen bör den lokala kunskapen hos
fiskare och andra intressenter tas till vara. Enligt
utskottets mening är samverkan på forskarnivå mellan
limnologer, marinbiologer och fiskeribiologer
önskvärd.
På nationell nivå verkar Forskningsrådet för
miljö, areella näringar och samhällsbyggande
(Formas) för att utveckla tvärsektoriella
forskningsprojekt inom det akvatiska området. Med
syftet att hav, sjöar och vattendrag skall vara
ekologiskt hållbara och deras variationsrika
livsmiljöer för djur och växter bevaras har
regeringen redan under år 2004 förstärkt den marina
miljöforskningen med 10 miljoner kronor. Genom denna
satsning finns enligt regeringen, vars uppfattning
delas av utskottet, möjligheter för samverkan på
forskarnivå mellan limnologer, marinbiologer och
fiskeribiologer. I propositionen uttalar regeringen
vidare sin avsikt att uppdra åt Formas att i
samverkan med Fiskeriverket och andra berörda
myndigheter och andra forskningsfinansiärer utarbeta
en strategi för fisk- och fiskeforskning.
På europeisk nivå utvecklas, inom ramen för det
sjätte miljöhandlingsprogrammet, en övergripande
strategi för att skydda haven. I detta arbete kommer
sektorer som nyttjar den marina miljön att belysas
och en samordning genomföras av forskning,
övervakning och förvaltning för det marina området.
Vidare har fiskeministrarna begärt att särskild
uppmärksamhet skall ägnas åt att förbättra
forskningen så att en bredare vetenskaplig grund
skapas för förvaltningsåtgärder. Inom ramen för EU:s
insamlingsarbete av data bedrivs ett arbete med att
öka kvaliteten i beståndsuppskattningarna.
Insamlingen gäller fiskekapacitet,
fiskeansträngning, ekonomi och landningsstatistik
för kommersiella landningar av alla bestånd, total
yrkesmässig fångst samt uppgifter om fångst som
kastas överbord. I propositionen anför regeringen
att den kommer att arbeta för att arter som vandrar
mellan sött och salt vatten i ökad utsträckning blir
föremål för uppmärksamhet. Regeringen gör vidare
bedömningen att det arbete som påbörjats inom ramen
för Sveriges program för insamling av data avseende
fiskresurserna och fiskerinäringen måste
vidareutvecklas och arbetet förstärkas inom
Internationella rådet för havsforskning (ICES) och
FAO:s rådgivande kommission för insjöfiske, European
Inland Fisheries Advisory Commission (EIFAC).
Eftersom kunskapsläget måste förbättras för många av
de arter och bestånd som utgör resursbasen för det
småskaliga fisket samt fritidsfisket görs en
satsning inom detta område. Som regeringen anför
måste betydelsen av fångsterna från det icke-
yrkesmässiga fisket för flertalet för kustfisket
viktiga arter och bestånd beaktas.
En förutsättning för akvatisk forskning är
tillgång till forskningsfartyg. De svenska
forskningsfartygen är byggda på 1970-talet.
Fiskeriverket har haft i uppdrag att i samråd med
Formas senast i januari 2004 redovisa en förstudie
av behovet av marina forskningsfartyg. Förstudien
har nu redovisats, och frågan om behovet av ett nytt
forskningsfartyg bereds i Regeringskansliet. I
sammanhanget vill utskottet erinra om att
Havsmiljökommissionen nyligen till regeringen har
framlagt ett förslag om förstärkning av forsknings-
och utvecklingsverksamheten inom det marina området
(SOU 2003:72). Förslaget bereds i Regeringskansliet,
och regeringen uttalar i propositionen sin avsikt
att återkomma i frågan.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet
gör samma bedömning som regeringen när det gäller
forskning och utveckling på fiskets område. Därmed
finner utskottet syftet med motionerna 2002/03:MJ282
(m) yrkande 2, 2002/03:MJ483 (s), 2002/03:MJ493 (c)
yrkande 4, 2003/04:MJ16 (s) yrkande 1, 2003/04:MJ19
(fp) yrkandena 911, 2003/04:MJ21 (c) yrkande 7,
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 35, 2003/04:MJ433 (c)
yrkande 4 och 2003/04:N338 (kd) yrkande 5 i
väsentliga delar tillgodosett. Motionerna bör lämnas
utan riksdagens vidare åtgärd.
Det finns en betydande efterfrågan på
sötvattenskräftor i Sverige. Kräftodling är ett gott
exempel på extensiv odling med låg insatskostnad och
små arbetsinsatser. Ofta kan en sådan kräftodling
utgöra en betydande marginalintäkt för ett
landsbygdsföretag. Importen av sötvattenskräftor
till landet är stor och bör kunna minska med att
intresset för nationell kräftodling ökar.
Flodkräftan har i Sverige utgjort en viktig del av
många limniska ekosy- stem och en betydande del
av insjöfisket. Kräftpesten innebar en avsevärd
minskning av antalet bestånd, och denna utveckling
har förvärrats genom introduktionen av signalkräfta.
Flodkräftan, som nu är allvarligt hotad inom hela
sitt utbredningsområde, är klassificerad som sårbar
enligt Artdatabankens rödlista för hotade arter och
behandlas som en prioriterad art. Enligt vad
utskottet inhämtat har ett åtgärdsprogram upprättats
för bevarande av flodkräftan, och bevarandearbetet
ingår även som ett led i uppfyllandet av
miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag.
Utskottet har vidare inhämtat att med hjälp av medel
för biologisk återställning (kalkning) och
fiskevårdsmedel pågår arbete med återutsättningar av
flodkräfta. Även andra åtgärder, t.ex. ändring av
föreskrifter och förordningar till förmån för
flodkräftan, har vidtagits. För närvarande bereds i
Regeringskansliet ett förslag om inrättande av
speciella skyddsområden för flodkräftan. Utskottet
har även inhämtat att Fiskeriverket arbetar med att
utveckla databaser för bl.a. flodkräftan och har
föreslagit åtgärder för att bevara och förstärka
bestånden av och fisket på flodkräfta. Förslagen
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Oavsiktlig spridning av signalkräfta innebär ett
hot både mot flodkräftan och mot andra skyddsvärda
arter och bestånd inte minst i skyddade områden som
exempelvis Vättern. Enligt vad utskottet inhämtat
arbetar Fiskeriverket fortsatt aktivt för att
minimera dessa hot. Med det anförda avstyrker
utskottet motion 2003/04:MJ13 (m) yrkandena 1 och 2
i den mån motionsyrkandena inte kan anses
tillgodosedda.
2.2 Beståndsrestaurering och bevarande
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (kd)
om åtgärder för vandringsfisk och om en
analys av minskningen av vissa kustlevande
fiskarter. Utskottet hänvisar till vad som
anförs i propositionen och till det arbete
som pågår på områdena.
Med hänvisning till gällande bestämmelser
avstyrker utskottet en motion (s) om
inplantering av kräftor i Gästrikland.
Propositionen
Regeringen anser att fiskevården i första hand bör
inriktas mot att bevara och förbättra fiskbeståndens
livsmiljö och de naturgivna förutsättningarna och i
förekommande fall restaurera skadade miljöer och
bestånd. För att klarlägga möjligheterna till och
effekterna av miljöanpassning, restaurering och
kompensationsåtgärder bör forskning och pågående
inventering fortsätta.
Motionerna
I motion 2003/04:MJ20 (kd) föreslås ett antal åtgärder för
vandringsfisk. Motionärerna anser att det bör finnas
förbiflöden i alla kraftverk, att de utbyggda
älvarna bör förses med laxtrappor och vandringsvägar
för ål och att laxen bör ges möjlighet att
reproducera sig fullt ut i Norrlandsälvarna. Vidare
bör behovet av förbiflöden i befintliga
vattenkraftverk och reglerna för omprövning av
vattendomar ses över skyndsamt (yrkande 6). En
analys bör göras av orsakerna till minskningen av de
kustlevande fiskarterna i Kalmarsundsregionen
(yrkande 7).
Motion 2002/03:MJ448 (s) tar upp frågan om
inplantering av kräftor i
Gästrikland. Lagtexten bör snarast ändras så att
gränsen för utsättning av signalkräftor flyttas till
norr om Gavleån. Alternativt bör dispens medges
för utsättning. Medel bör avsättas för snabb
utsättning av flodkräftor i vatten där bestånden har
gått ned kraftigt.
Utskottets ställningstagande
Sedan slutet av 1800-talet har nästan alla sjöar och
strömmande vatten i Sverige påverkats negativt till
följd av dikning, sänkning, flottledsrensning eller
vattenkraftsutbyggnad. Detta har lett till att
längre partier med icke påverkat, strömmande vatten,
särskilt i södra Sverige, är ovanliga och att många
fiskarter, liksom andra djur- och växtarter, som är
beroende av strömmande vatten återfinns på
Artdatabankens lista över hotade arter. Utsättning
av fisk och kräftor kan hota vilda arter och
stammar, och i kustområdena har utbyggnad av
småbåtshamnar och bryggor medfört fragmentering och
förluster av lekplatser för fisk. Övergödning,
giftutsläpp och störningar från båttrafiken har
också minskat tillgången på naturliga lek- och
uppväxtplatser. Som anförs i propositionen bör
inventering och forskning fortsätta att klarlägga
möjligheterna till och effekterna av
miljöanpassning, restaurering och
kompensationsåtgärder.
Även marina bestånd är i behov av fiskevårdande
åtgärder. Av propositionen framgår emellertid att
kompensatoriska åtgärder i detta sammanhang hittills
inte fått avsedd effekt. Vidare är utrymmet för
habitatåtgärder begränsat. Ända sedan 1960-talet har
bestånden av kustnära torsk längs den svenska
västkusten successivt minskat, och såväl
fritidsfiskets som det kustnära yrkesfiskets
fångster uppgår nu till någon procent av tidigare
värden. Denna förändring innebär en allvarlig
försämring av den biologiska mångfalden som kan bero
på grundläggande störningar i kustekosystemen. Som
regeringen anför bör Fiskeriverket därför fortsätta
sitt arbete med att genom teknisk reglering och
andra lämpliga åtgärder restaurera bestånden av
torsk längs västkusten. I samband med olika
vattendomar utdöms särskilda och allmänna
fiskeavgifter, och efter förslag från Fiskeriverket
skall de utdömda medlen användas för främjandet av
fisket. Särskilda fiskeavgifter skall användas för
främjandet av fisket i det vatten som berörs av
vattenverksamheten eller inom något angränsande
vattenområde medan allmänna fiskeavgifter skall
användas för att bekosta forskning och utveckling
inom fiskevården i hela landet. Därtill kommer att
regeringens medgivande krävs för användning av
avgiftsmedlen. Medlen utnyttjas i dag av såväl
Fiskeriverket som länsstyrelser och andra
intressenter. I likhet med regeringen anser
utskottet det angeläget att dessa fiskeavgiftsmedel
i framtiden utnyttjas bättre, och Fiskeriverket bör
i samverkan med berörda myndigheter se över
möjligheterna för ett bättre utnyttjande av dessa
medel.
Av propositionen framgår att, mot bakgrund av
ålfiskets betydelse för det småskaliga kust- och
insjöfisket, en nationell åtgärdsplan utarbetas för
den svenska delen av ålbeståndet. I det sammanhanget
skall även förbättrad kunskapsinsamling, utveckling
av selektiva redskap, behov och effekter av framtida
ålutsättningar samt utsättningsstrategier belysas.
De utsättningar som görs i dag finansieras
huvudsakligen av fiskeavgiftsmedel. I likhet med
regeringen anser utskottet att utsättningarna, genom
val av utsättningsvatten och utsättningsmaterial,
bör optimeras i förhållande till bevarandemålet och
att den nationella förvaltningsplanens inriktning
bör vara att utsättningarna bidrar till en ökad
utvandring av blankål. Som regeringen anför kan
detta ske genom reglering av fisket, ökade
minimimått samt förbättring av redskapens kvalitet.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att
kommissionen nyligen har presenterat ett meddelande
angående en handlingsplan för förvaltning av
europeisk ål. Meddelandet har varit föremål för en
bred remissomgång. Av handlingsplanen framgår att
kommissionen ännu inte har kommit till ett slutligt
ställningstagande utan inbjuder medlemsländerna till
kommentarer. I propositionen uttalar regeringen sin
avsikt att under det irländska ordförandeskapet i EU
fortsatt driva frågan om utformningen av ett
åtgärdsprogram för ål. Ett antal åtgärder som syftar
till att trygga ålens framtid är sålunda under
beredning. Som regeringen anför bör resultatet av
arbetet på EU-nivå och Fiskeriverkets förslag till
nationell åtgärdsplan avvaktas innan ytterligare
åtgärder bör vidtas.
För lax finns ett långsiktigt internationellt
åtgärdsprogram, Salmon Action Plan, som har tagits
fram inom ramen för Fiskerikommissionen för
Östersjön. Denna plan, som ligger till grund för
förvaltningen av all Östersjölax, har till syfte att
säkra vildlaxstammarnas fortbestånd, har
implementerats genom ett svenskt åtgärdsprogram.
Under hösten 2003 har diskuterats åtgärder för att
minska bifångster av tumlare. I detta sammanhang har
en utfasning av drivgarnsfisket i Östersjön
aktualiserats, vilket eventuellt kan komma att
medföra att det framtida laxfisket i Östersjön måste
bedrivas med andra redskap än drivgarn. Utskottet
delar regeringens uppfattning att Fiskeriverket bör
få i uppdrag att utveckla selektiva metoder för ett
utökat fiske efter fettfene- klippt lax.
Regeringen avser också att i internationella
förhandlingar verka för att ökade möjligheter skapas
för Sverige att utnyttja denna resurs.
Arbetet med miljökvalitetsmålen har bl.a. visat
att det finns förutsättningar för att delvis ersätta
kompensationsutsättningarna av lax och öring med
åtgärder som förbättrar den naturliga produktionen i
de utbyggda älvarna. Regeringen uttalar i
propositionen sin avsikt att uppdra åt
Kammarkollegiet och Fiskeriverket att i samverkan
med Naturvårdsverket utreda möjligheter och
konsekvenser av en sådan inriktning på
kompensationsåtgärder för befintliga och kommande
vattendomar. Dessutom har det visat sig att
havsöringsbestånden i vattendrag som mynnar i
Bottenviken och Bottenhavet har försämrats kraftigt
under den senaste tioårsperioden. Störningar har
även iakttagits i sydsvenska vatten. Orsaken till
beståndsnedgången är enligt regeringen oklar och kan
bero såväl på livsmiljön som på födounderlaget i
vattendragen eller i kustvattnet. Som regeringen
anför bör, utöver forskning och fiskevårdande
åtgärder i älvarna, fiskereglering och omfattning av
kompensationsutsättningar av öring ses över.
Med det ovan anförda anser utskottet, som därmed
ansluter sig till vad regeringen anför om
beståndsrestaurering och bevarande, att syftet med
motion 2003/04:MJ20 (kd) yrkandena 6 och 7 i
väsentliga delar får anses tillgodosett utan någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Som utskottet anfört under avsnittet om forskning
och utveckling innebär oavsiktlig spridning av
signalkräfta ett hot både mot flodkräftan och mot
andra skyddsvärda arter och bestånd inte minst i
skyddade områden som exempelvis Vättern. Enligt vad
utskottet inhämtat arbetar Fiskeriverket fortsatt
aktivt för att minimera dessa hot. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att enligt 2 kap. 16 §
fiskeförordningen (SFS 1994:1716) om fisket,
vattenbruket och fiskenäringen får tillstånd till
utsättning inte beviljas om en art är olämplig för
vattenområdet i sig eller om risk finns för
smittsamma sjukdomar. Enligt 2 kap. 18 § får
ytterligare föreskrifter meddelas av Fiskeriverket.
I 4 § i verkets författningssamling FiFS 2001:3
stadgas att sådant tillstånd inte får avse
signalkräftor i vattenområde bl.a. norr om Dalälven.
Med det anförda avstyrker utskottet motion
2002/03:MJ448 (s).
2.3 Utsättningar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker, med hänvisning till
propositionen och pågående arbete på området,
tre motionsyrkanden (s, m, kd) om odling och
utsättning av fisk. Med samma motivering
avstyrker utskottet ett motionsyrkande (m) om
utsättning av ål och fyra motionsyrkanden
(kd, mp) om åtgärder för bevarande av
laxbestånden.
En motion (s) om fettfeneklippning av lax och
öring avstyrks med hänvisning till vad som
anförs i propositionen.
Slutligen avstyrks två motionsyrkanden (mp)
om förbud mot drivgarnsfiske med hänvisning
till vad som anförs i propositionen och till
ett förslag i frågan från kommissionen.
Propositionen
Regeringen ställer sig bakom Fiskeriverkets strategi
för utsättning och spridning av fisk. Strategin
skall tjäna som vägledning för utsättningar och
spridning av fisk.
För att förbättra situationen för ålbeståndet bör
enligt regeringen satsningar göras på en nationell
åtgärdsplan, liksom ökade ålutsättningar, förbättrad
kunskapsinsamling och utveckling av selektiva
redskap.
Fiskeriverket bör få i uppdrag att utveckla
selektiva metoder för utökat
fiske efter fettfeneklippt lax. Regeringen avser
också att i internationella förhandlingar verka för
att ökade möjligheter skapas för Sverige att
utnyttja denna resurs. Regeringen har vidare för
avsikt att uppdra åt Kammarkollegiet och
Fiskeriverket att i samverkan med Naturvårdsverket
utreda möjligheter och konsekvenser av en sådan
inriktning på kompensationsåtgärder för befintliga
och kommande vattendomar. Fiskeriverket bör även
undersöka möjligheterna att, för bestånd av laxfisk
beroende av kontinuerlig utsättning, skapa mindre,
lokala självreproducerande laxbestånd som kan
utnyttjas för att bevara beståndens naturliga
karaktär.
Motionerna
Om all utsättning av främmande laxfisk skulle upphöra anförs i
motion 2003/04:MJ14 (m) att det fiske som bedrivs i
formen put and take torde påverkas negativt eller
rent av bringas att upphöra (yrkande 7). Den odling
och utsättning av eftertraktad fisk som i dag är
tillåten i Sverige bör enligt motion 2003/04:MJ15
(s) även fortsättningsvis få utföras i samma
omfattning. Detta skall givetvis ske med stor omsorg
om den biologiska mångfalden, och
försiktighetsprincipen skall gälla liksom det av
riksdagen fastställda miljökvalitetsmålet Levande
sjöar och vattendrag. Förbud mot all utsättning av
främmande laxfiskbestånd utom regnbågslax är enligt
motionärerna kontraproduktivt och till skada för det
svenska vattenbruket. I motion 2003/04:MJ20 (kd)
anförs att mindre sjöar och vattendrag som saknar
skyddsvärda bestånd även fortsättningsvis måste
tillåtas att härbärgera de arter som efterfrågas av
sportfiskarna. Det är vidare angeläget att det ges
möjlighet att odla och sätta ut olika arter såsom
lax, regnbåge, öring och röding. Fiskeriverket bör
arbeta utifrån målsättningen att kombinera biologisk
mångfald med utsättning av odlade arter, och det bör
betraktas som en naturlig faunavårdande insats att
sätta ut de arter som fångas eller drabbas av stora
populationer sportfiskearter. Motionärerna
förutsätter att anslagen kommer att öka i kommande
budgetförslag så länge regeringen inte har genomfört
förslaget om fiskevårdsavgift eller liknande
finansiering (yrkande 13).
Eftersom utsättningarna av ål under senare år har
bekostats via budgetmedel i kombination med EU-medel
är det enligt motion 2002/03:MJ269 (m) viktigt att
nationella medel ställs till förfogande för dessa
åtgärder. Det näringsmässiga fisket både i
kustområdet och i Stockholms läns insjöar kommer att
få mycket svårt att överleva om de nationella
utsättningsprogrammen inte kommer att kunna
genomföras i minst lika stor utsträckning som
hittills. I annat fall föreligger enligt
motionärerna uppenbar risk att ett flertal
fiskeföretag slås ut, eftersom ålfångsterna är en så
viktigt del av intäkterna (yrkande 8).
I motionerna 2002/03:MJ325 (kd) och 2003/04:MJ226
(kd) efterlyses åtgärder för att rädda
vildlaxbeståndet i älvarna. De årligen återkommande
laxfiskediskussionerna längs Norrlandskusten måste
få ett slut, och regeringen bör ta nya initiativ
till en med Finland gemensam vildlaxpolitik. Enligt
motion 2002/03:N302 (mp) bör Sverige upphöra med
fiske på blandade bestånd av lax på tillväxtområdena
i Östersjön och i stället flytta den svenska
laxkvoten så att ett selektivt fiske efter odlad lax
kan ske (yrkande 11). Yrkandet upprepas i motion
2003/04:N335 (mp) yrkande 5.
Enligt motion 2003/04:MJ457 (s) bör
fiskeriförordningen (SFS 1994:1716) ändras när det
gäller kravet på fettfeneklippning av lax och öring.
Motionären hävdar att fettfeneklippning av öring i
Östersjön och Stockholms skärgård är meningslös från
miljö-, art- och stamskyddssynpunkt. Kravet på
klippning bör därför tas bort eller åtminstone
tillämpas med sunt förnuft.
I motion 2003/04:MJ434 (mp) betonas att regeringen
på lämplig nivå bör verka för bättre förvaltning av
den vilda laxen och för minskning av laxfiskets
negativa konsekvenser för andra arter.
Drivgarnsfisket bör förbjudas eller harmoniseras med
reglerna i övriga unionsvatten, och Sverige bör
aktivt verka för att dessa åtgärder vidtas på
nationell nivå där så är möjligt och på EU-nivå där
så är nödvändigt (yrkande 9). Eftersom drivgarn
hotar såväl sjöfåglar som marina däggdjur, bl.a.
tumlare, sillgrisslor och säl, bör enligt motion
2002/03:MJ489 (mp) Östersjön omfattas av samma
regler för drivgarn som övriga vatten inom EU
(yrkande 12).
Utskottets ställningstagande
Utsättningar utgör en del i arbetet med fisk- och
fiskevården, vilken i första hand skall inriktas mot
att bevara och förbättra fiskbeståndens livsmiljö
och de naturgivna förutsättningarna för goda
bestånd. Utsättningar har traditionellt utgjort en
betydande del i fiskevårdsarbetet och syftet har
främst varit att gynna yrkes- och fritidsfisket.
Länge har inställningen till fiskutsättningar varit
i stort sett positiv, men på senare år har
uppmärksammats att negativa effekter kan förekomma.
Introduktion av en art eller stam utanför dess
naturliga utbredningsområde kan medföra att lokala
arter och stammar trängs undan.
I likhet med regeringen ställer sig utskottet
bakom Fiskeriverkets strategi för utsättning och
spridning av fisk. Strategin skall tjäna som
vägledning för sådana åtgärder. Utsättning av fisk
av samma art och om möjligt samma ursprung kan ske i
bevarandesyfte samt för att uppväga de
rekryteringsminskningar som har orsakats av ingrepp
i naturen och som inte bör eller kan åtgärdas.
Strategin anger målsättningen för utsättningar samt
för nytta och risker med fiskutsättningar.
Utsättning är en av de sista utvägarna för att
bevara ett bestånd, något som har speciell betydelse
när det gäller ålens akuta situation. Fiskbestånd
som upprätthålls enbart genom utsättningar skall,
där så är möjligt, kompletteras med
självreproducerande delbestånd. Utskottet anser i
likhet med regeringen att, i enlighet med
Fiskeriverkets strategi och miljömålsarbetet, all
utsättning därutöver av främmande laxfiskbestånd
utom regnbågslax bör upphöra så att skador på
biologisk mångfald förebyggs.
Inom ramen för miljömålsarbetet har riksdagen
beslutat att utsättning av djur och växter som lever
i vatten senast år 2005 skall ske på ett sådant sätt
att den biologiska mångfalden inte påverkas
negativt. Till samma tidpunkt skall vidare
åtgärdsprogram finnas och ha inletts för hotade
arter och fiskstammar som har behov av riktade
åtgärder. Vid bedömning av hotbilden för olika arter
värderas artens regionala förekomst förr och nu mot
utbredningen i hela landet samt i andra länder. Av
propositionen framgår att regeringen, inom ramen för
detta arbete, har uppdragit åt Fiskeriverket att
belysa de ekologiska konsekvenserna av utsättningar
av fisk med utgångspunkt i regelverket för främmande
arter och fiskstammar. Med det anförda finner
utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ14 (m)
yrkande 7, 2003/04:MJ15 (s) och 2003/04:MJ20 (kd)
yrkande 13 i väsentliga delar tillgodosett. Någon
ytterligare riksdagens åtgärd anser utskottet inte
påkallad.
Ålfisket är ekonomiskt viktigt för flertalet kust-
och insjöfiskare. Det europeiska ålbeståndet är
emellertid i allvarlig kris, och rekryteringen av
beståndet har minskat kraftigt sedan 1960-talet. I
kommissionens meddelande (KOM (2003)573 slutlig) om
utarbetande av en handlingsplan för förvaltning av
europeisk ål poängteras behovet av att bevara och
förvalta det europeiska ålbeståndet. Vidare lyfts
vikten av samordning av nationella åtgärder fram.
Syftet är att fastställa övergripande mål för
ålförvaltningen för att stärka återvandringen av
könsmogen ål. Därefter skall åtgärder implementeras
nationellt och anpassas efter förutsättningarna i
varje medlemsland. Meddelandet har varit föremål för
en bred remissomgång. Av kommissionens handlingsplan
framgår att kommissionen inte kommit till ett
slutligt ställningstagande utan inbjuder
medlemsländerna till kommentarer. Av ett frågesvar i
kammaren framgår att Sverige därvid under det
irländska ordförandeskapet i EU fortsatt kommer att
driva frågan om utformningen av ett åtgärdsprogram
för ål. I svaret säger jordbruksministern att hon
vill avvakta resultatet av arbetet på EU-nivå och
Fiskeriverkets förslag till nationell åtgärdsplan
innan hon överväger ytterligare åtgärder (Svar på
fråga 2003/04:529).
Utskottet kan konstatera att dessa målsättningar
ligger i linje med det nationella arbete som under
en längre tid har bedrivits av Fiskeriverket.
Sverige är det europeiska land som har bland de
största och lämpligaste uppväxtområdena för ål. Det
finns i dag emellertid en otillräcklig tillförsel av
ålyngel för att denna potential skall utnyttjas.
Dessutom har vattenkraftsutbyggnad och annan
exploatering av sjöar och vattendrag minskat
förutsättningarna för både upp- och nedvandring av
ål. Vidare har många produktiva grundområden, vilka
är speciellt viktiga för ål, skadats av fysiska
ingrepp eller av övergödningseffekter. Av
propositionen framgår att, mot bakgrund av ålfiskets
betydelse för det småskaliga kust- och insjöfisket,
en nationell åtgärdsplan utarbetas för den svenska
delen av ålbeståndet. I det sammanhanget skall även
förbättrad kunskapsinsamling, utveckling av
selektiva redskap samt behov och effekter av
framtida ålutsättningar belysas. Utskottet gör samma
bedömning som regeringen att fortsatta studier också
behövs för att belysa i vilken utsträckning som
omflyttning och utsättning påverkar ålens
vandringsbeteende. De utsättningar som görs i dag
finansieras huvudsakligen av fiskeavgiftsmedel.
Utsättningarna skall, genom val av utsättningsvatten
och utsättningsmaterial, optimeras i förhållande
till bevarandemålet. Utskottet delar regeringens
uppfattning att den nationella förvaltningsplanens
inriktning skall vara att utsättningarna bidrar till
en ökad utvandring av blankål. Detta kan ske genom
reglering av fisket, ökade minimimått samt
förbättring av redskapens kvalitet. Med det anförda
finner utskottet syftet med motion 2002/03:MJ269 (m)
yrkande 8 i väsentliga delar tillgodosett. Motionen
i denna del bör lämnas utan vidare åtgärd från
riksdagens sida.
För lax finns ett långsiktigt internationellt
åtgärdsprogram, Salmon Action Plan, som har tagits
fram inom ramen för Fiskerikommissionen för
Östersjön. Denna plan, som ligger till grund för
förvaltningen av all Östersjölax, har till syfte att
säkra vildlaxstammarnas fortbestånd. Planen har
implementerats genom ett svenskt åtgärdsprogram. Av
propositionen framgår att åtgärder för att minska
bifångster av tumlare har diskuterats under hösten
2003. I detta sammanhang har en utfasning av
drivgarnsfisket i Östersjön aktualiserats. Detta kan
enligt regeringen eventuellt komma att medföra att
det framtida laxfisket i Östersjön måste bedrivas
med andra redskap än drivgarn. Arbetet med
miljökvalitetsmålen har bl.a. visat att det finns
förutsättningar för att delvis ersätta
kompensationsutsättningarna av lax och öring med
åtgärder som förbättrar den naturliga produktionen i
de utbyggda älvarna. Regeringen uttalar i
propositionen sin avsikt att uppdra åt
Kammarkollegiet och Fiskeriverket att i samverkan
med Naturvårdsverket utreda möjligheter och
konsekvenser av en sådan inriktning på
kompensationsåtgärder för befintliga och kommande
vattendomar. Dessutom har det enligt regeringen
visat sig att havsöringsbestånden i vattendrag som
mynnar i Bottenviken och Bottenhavet kraftigt
försämrats under den senaste tioårsperioden.
Störningar har även iakttagits i sydsvenska vatten.
Orsaken till beståndsnedgången anser regeringen vara
oklar. Den kan såväl bero på livsmiljön som på
födounderlaget i vattendragen eller i kustvattnet.
Utskottet gör samma bedömning som regeringen när det
gäller behovet av åtgärder för säkrandet av
bestånden av lax och öring. Som regeringen anför
bör, utöver forskning och fiskevårdande åtgärder i
älvarna, fiskereglering och omfattning av
kompensationsutsättningar av öring ses över. Det
anförda innebär att syftet med motionerna
2002/03:MJ325 (kd), 2002/03:N302 (mp) yrkande 11,
2003/04:MJ226 (kd) och 2003/04:N335 (mp) yrkande 5 i
väsentliga delar får anses tillgodosett. Någon
ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av
motionsyrkandena finner utskottet inte påkallad.
För närvarande är möjligheterna att bedriva ett
fiske på fettfeneklippt lax begränsade. För att
utnyttja denna resurs krävs en utveckling av
selektiva fiskemetoder efter fettfeneklippt lax
såväl i de s.k. terminalfiskeområdena, dvs. de
kustnära områden utanför mynningarna av utbyggda
älvar där odlad lax koncentreras inför lek, som i
övriga kustområden. Som regeringen anför bör
Fiskeriverket få i uppdrag att utveckla selektiva
metoder för ett utökat fiske efter fettfeneklippt
lax. Utskottet delar även regeringens uppfattning om
vikten av att i internationella förhandlingar verka
för att ökade möjligheter skapas för Sverige att
utnyttja denna resurs. Även i övrigt ansluter sig
utskottet till vad regeringen anför i propositionen
i denna del. Därmed avstyrker utskottet motion
2003/04:MJ457 (s) i den mån motionen inte kan anses
tillgodosedd.
Som utskottet redogjort för ovan har under hösten
2003 åtgärder för att minska bifångster av tumlare
varit föremål för diskussion och i samtalen har även
en utfasning av drivgarnsfisket i Östersjön
aktualiserats. Frågan har diskuteras vidare i
fiskerådet våren 2004. Nyligen beslöt EU:s
fiskeministrar om åtgärder för att skydda småvalar.
För svenska förhållanden handlar det framför allt om
tumlare i Östersjön och Västerhavet. Ministerrådets
beslut innebär att drivgarn, efter en
utfasningsperiod, kommer att förbjudas helt i
Östersjön från år 2008. Utfasningen börjar dock
redan år 2005, då 60 % av fiskeflottan skall ha
upphört med denna fiskemetod. Drivgarn som i dag får
vara upp till 21 kilometer långa används framför
allt vid laxfiske i Östersjön. Vidare innebär
beslutet att ljudskrämmare kommer att bli
obligatoriskt vid fiske med bottengarn och
insnärjningsgarn i ICES-område 24 för fiskefartyg
över 12 meter samt vid fiske med bottensatta nät i
Nordsjön och egentliga Östersjön. Vidare skall
större fiskefartyg över 15 meter ha observatör
ombord vid vissa fisken i Östersjön, Nordsjön,
Skagerrak och Kattegatt, t.ex. pelagisk trålning och
fiske med bottensatta nät. Med hänvisning till det
anförda föreslår utskottet att motionerna
2002/03:MJ489 (mp) yrkande 12 och 2003/04:MJ434 (mp)
yrkande 9 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
2.4 Säl och skarv
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (m,
kd, c) om reglering av sälbeståndet, bl.a.
genom ökad skyddsjakt på säl. Utskottet
hänvisar härvid till tidigare beslut och till
det arbete som pågår på området.
Med samma motivering avstyrks nio
motionsyrkanden (s, m, kd) om liknande
åtgärder för reglering av skarvbeståndet och
om utveckling av fiskeredskap.
Propositionen
Regeringen anser att ytterligare satsningar behövs
för att utveckla och tillämpa redskap som minskar
skadorna av sälangrepp. Regeringen anser det
angeläget att Fiskeriverket skapar goda
förutsättningar för ändrad fiskeinriktning.
Förvaltningsplaner för knubbsäl och vikare
motsvarande den för gråsäl i Östersjön bör upprättas
snarast.
Regeringen anser det angeläget att åtgärder vidtas
för att ytterligare minska skarvskadorna för
yrkesfisket. I propositionen uttalar regeringen sin
avsikt att ge Fiskeriverket uppdraget att i
samverkan med Naturvårdsverket ge förutsättningar
för att minska skarvens skadeverkningar för
yrkesfisket genom att utveckla skarvsäkra redskap
och minska tätheten av skarv i för yrkesfisket
prioriterade områden.
Motionerna
Ett flertal motioner tar upp frågan om utvidgad jakt
på säl och skarv. Enligt motion 2003/04:MJ14 (m) bör
ökad skyddsjakt tillåtas på säl och skarv (yrkande
5). I motion 2003/04:MJ20 (kd) anförs att behov
finns av mer kraftfulla åtgärder än vad regeringen
föreslår. Bestånden av säl och skarv skall regleras
genom ansvarsfull viltförvaltning utifrån jaktetiska
principer och med tydliga bestämmelser i form av
jakttider och andra villkor. Motionärerna delar
Fiskeriverkets synpunkter att, i avvaktan på
långsiktiga åtgärder, ersättningarna för skador
orsakade av säl och skarv bör höjas så att
ersättningen hamnar på en mer rimlig nivå (yrkande
5).
Under allmänna motionstiden 2003 väcktes följande
motioner om utvidgad jakt på säl: 2003/04:MJ294 (m)
yrkande 1, 2003/04:MJ313 (kd), 2003/04:MJ354 (c) och
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 26 delvis.
Följande motioner från allmänna motionstiden 2003
behandlar frågan om ökade möjligheter till jakt på
skarv: 2003/04:MJ211 (m) yrkandena 1 och 2,
2003/04:MJ245 (s), 2003/04:MJ255 (m), 2003/04:MJ318
(m) yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 26
delvis och 2003/04: MJ447 (kd) yrkande 2.
I motion 2003/04:MJ318 (m) påtalas behovet av
utveckling av fiskeredskap (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Sälen är troligtvis det största enskilda problemet
för kustfisket. Sälskadorna är så omfattande i vissa
områden att yrkesfiskare har tvingats lägga ned sin
verksamhet. Sedan början av 1990-talet arbetar
representanter för Naturvårdsverket, Fiskeriverket,
länsstyrelser och yrkesfiskare med att utveckla
redskap som minskar skadorna. Arbetet, som i
huvudsak har bekostats av viltskademedel, har
resulterat i att en fälla för fångst av sik och lax
har tagits fram som betydligt minskar skadorna av
säl. Utskottet har inhämtat att, på grund av
tekniska svårigheter, några framsteg hittills inte
har uppnåtts för de för kustfisket viktiga rörliga
fiskredskapen, såsom siknät, torskgarn och
strömmingsskötar. Våren 1999 antog riksdagen
miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag,
som innebär att de årliga bifångsterna av marina
däggdjur senast år 2010 skall uppgå till maximalt 1
% av respektive bestånd (prop. 1997/98:145, bet.
1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183, prop. 2000/01:130,
bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Inom ramen för
detta miljömålsarbete har Fiskeriverket fått
regeringens uppdrag att fortsätta arbetet med att
utveckla selektiva redskap som syftar till att
minimera bifångsterna. Regeringen fördelar vidare
bidrag till yrkesfiskarna för investeringar i
sälskyddade selektiva fiskredskap och i form av
ekonomisk ersättning för skador. Under år 2002 har
18 miljoner kronor fördelats.
Naturvårdsverket har under år 2001 antagit en
förvaltningsplan för gråsäl i Östersjön. I
förvaltningsplanen ges en samlad bild av såväl
sälpopulationens storlek och genetik som vilka
åtgärder som är effektiva inom gällande regelverk. I
planen, som gäller till år 2006, framhålls att den
enda långsiktigt hållbara lösningen på konflikten
mellan kustfiske och sälförekomst är utvecklande av
sälsäkra fiskeredskap och fiskemetoder.
Enligt yrkesfiskarna borde ökningen av
gråsälsbeståndet i de norra delarna fås att upphöra
till dess utvecklingen av redskap och jakt har
medfört att ett livskraftigt kustfiske har
återetableras. Som regeringen anför är det därför
angeläget att en analys av skyddsjaktens effekter
för att minska såväl sälstam som sälskador snarast
initieras. I det sammanhanget bör övervägas om inte
skyddsjakt skall kunna tillämpas även i andra
drabbade områden. Eftersom samtliga kustfiskare i
framtiden troligen kommer att behöva investera i nya
redskap, anser utskottet i likhet med regeringen att
forskningsarbetet för att utveckla redskap som
minskar sälskador för fångst av andra arter än lax
och sik måste intensifieras. Av propositionen
framgår att, inom ramen för strukturstödet, en
inventering genomförs som klarlägger regionala
förutsättningar för en förändrad inriktning på
fisket och som samtidigt lyfter fram hinder och
alternativ. Utskottet gör samma bedömning som
regeringen beträffande det angelägna i att
Fiskeriverket skapar goda förutsättningar för ändrad
fiskeinriktning. Som regeringen anför bör
motsvarande förvaltningsplaner för knubbsäl och
vikare upprättas snarast.
I sitt nyligen redovisade betänkande föreslår
Havsmiljökommissionen att bifångstmålet skall
skärpas så att de årliga bifångsterna av marina
däggdjur senast år 2010 skall understiga 1 % av
respektive bestånd (SOU 2003:72). Vidare föreslås
att samrådsgrupper för bifångstreduktion skall
skapas. Förslagen behandlas inom Regeringskansliet,
och i propositionen uttalar regeringen sin avsikt
att senare återkomma i denna fråga.
Vintern 2003 behandlade utskottet ett flertal
motioner om utökad skyddsjakt efter bl.a. säl (bet.
2002/03:MJU9). Utskottet redogjorde då för det
arbete som då pågick på området, bl.a.
Naturvårdsverkets förvaltningsplan för
gråsälsbeståndet i Östersjön, och erinrade om att
syftet med förvaltningsplanen är att ange efter
vilka riktlinjer den svenska delen av
gråsälsbeståndet i Östersjön bör förvaltas under de
närmaste fem åren. Det framgår av planen att de
förvaltningsinsatser som anges huvudsakligen styrs
av målet att skapa förutsättningar för en fortsatt
positiv utveckling av ett livskraftigt
gråsälsbestånd samt för en uthållig samexistens
mellan gråsälarna och det kustnära yrkesfisket. Med
det anförda och i avvaktan på det arbete som pågår
på området avstyrkte utskottet då aktuella
motionsyrkanden. Härtill kan läggas att utskottet
har inhämtat att viss skyddsjakt efter gråsäl har
tillåtits i åtta Östersjölän. Naturvårdsverket
medgav år 2003 jakt på 170 gråsälar från
Östergötlands län och norrut. Motivet till utökning
av området där jakt tillåts med Östergötland och
Sörmland var en ökning av populationerna i dessa
län. Jakttiden var den 16 april till den 31
december. 79 sälar har rapporterats fällda, varav 74
bärgats. Den tidiga jaktstarten möjliggjorde jakt på
is i Norrbotten, och här fälldes också hela kvoten
på 36 sälar. Det huvudsakliga skälet till att
jaktkvoterna inte fylls i övriga län är enligt
Naturvårdsverket svårigheterna att skjuta säl.
Jakten får endast ske från land eller från fast
förankrad anordning. Enligt vad utskottet inhämtat
har Naturvårdsverket för närvarande inte för avsikt
att förändra sina föreskrifter rörande jaktmedel,
men följer noga utvecklingen på ammunitionssidan,
där en viss osäkerhet om effekterna av s.k.
Varmintkulor ännu kvarstår. Utskottet har vidare
inhämtat att arbete med Helcoms rekommendation
rörande säljakt pågår i syfte att få internationell
acceptans för en jakt som ryms inom nuvarande
populationsstorlek. Även frågan om tillstånd att
använda fällor för säljakt kan komma att behandlas i
detta sammanhang. Någon överenskommelse om en ny
rekommendation har ännu inte kunnat ingås. Med det
anförda och med hänvisning till utskottets
ställningstagande våren 2003 avstyrker utskottet
motionerna 2003/04:MJ14 (m) yrkande 5 delvis,
2003/04:MJ20 (kd) yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ354
(c) och 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 26 delvis.
När det gäller motionerna 2003/04:MJ294 (m)
yrkande 1 och 2003/04:MJ313 (kd) har utskottet
inhämtat att Naturvårdsverket anser att nackdelarna
med skytte från båt i dagsläget talar mot ett
införande av metoden. Bland annat visar de försök
som tidigare har genomförts med skytte från båt på
en hög andel sälar som inte kunde bärgas. Med
hänvisning härtill och till vad utskottet i
tillämpliga delar anfört ovan avstyrks motionerna.
Ett annat allvarligt hot mot kust- och insjöfisket
kan lokalt vara skarven. En kraftig skarvexpansion
under senare år, såväl antalsmässigt som
geografiskt, beror på att skarven numera är skyddad
över hela Västeuropa. En kraftig skarvexplosion
under senare år, såväl antalsmässigt som
geografiskt, beror på att skarven numera är skyddad
över hela Västeuropa. Vidare har troligen en minskad
användning av miljögifter haft betydelse för
skarvens kraftiga ökning. Yrkesfiskets problem
utgörs även av fångstförluster genom att skarven
skadar eller konsumerar fisk i yrkesfiskarnas
redskap. Därtill kommer att fiskeredskap skadas som
garn eller fasta nätredskap. Vidare förekommer ökade
bifångster av skarv. För att undersöka detta närmare
har regeringen under år 2003 initierat ett projekt
om skarvskador. Som effektiv toppredator utövar
också skarven i vissa fall betydande effekter på de
akvatiska ekosystemen. I Naturvårdsverkets
förvaltningsplan framhålls att någon risk för artens
överlevnad inte föreligger samt att konflikter med
yrkesfisket uppstått på vissa håll, särskilt i
häckningsområdena. Vidare anges att skarvangrepp på
fisk i redskap skall minimeras i första hand genom
redskapsutveckling. För att förhindra allvarlig
skada på fiske kan dessutom länsstyrelsen besluta om
s.k. skyddsjakt för att motverka skador. I likhet
med regeringen anser utskottet att det är angeläget
att det finns förutsättningar för att en näring och
olika vilda djur kan utnyttja en och samma
naturresurs. Som regeringen anför är det emellertid
angeläget att åtgärder vidtas för att ytterligare
minska skarvskadorna för yrkesfisket. I
propositionen uttalar regeringen sin avsikt att ge
Fiskeriverket i samverkan med Naturvårdsverket i
uppdrag att ge förutsättningar för att minska
skarvens skadeverkningar för yrkesfisket både genom
att utveckla skarvsäkra redskap och genom att minska
tätheten av skarv i för yrkesfisket prioriterade
områden.
Även motioner om utökad jakt efter skarv
behandlades av utskottet vintern 2003 (bet.
2002/03:MJU9). Utskottet hänvisade då till
Naturvårdsverkets i december 2002 beslutade
förvaltningsplan för storskarv och mellanskarv där
det konstateras att skarvbeståndet i Sverige i dag
är tillfredsställande för att garantera artens
överlevnad. I planen anges att om skarvbeståndet i
Sverige som helhet lämnas åt fri utveckling, vilket
generellt bör tillåtas ske, tyder det mesta på
endast begränsad fortsatt tillväxt. I
förvaltningsplanen anförs vidare att äggprickning,
dödande av ungar samt jakt på ungfåglar har liten
effekt på populationen i stort. Mest effektivt men
också svårast är jakt på könsmogna vuxna individer
eftersom skarvbestånd som utsätts för jakt uppträder
skyggt och därför är svårjagade. Trots lokalt mycket
omfattade ingrepp på ägg och ungar i kolonier, både
i Sverige, Europa och Nordamerika, har
skarvbestånden fortsatt att öka. Det är enligt
verket osäkert hur mycket störningar i kolonier i
exempelvis kustområden i Småland och Östergötland
har påverkat beståndsutvecklingen under senare år
och i vilken takt bestånden skulle ha utvecklats
utan ingrepp. Vid en jämförelse av
populationsutvecklingen i områden med omfattande
störningar och populationsutvecklingen i områden med
endast små störningar verkar emellertid
uppbromsningen av beståndstillväxten ha skett
ungefär samtidigt. Således hade skarvbeståndet utan
ingrepp sannolikt endast varit obetydligt större än
vad det är i dag. Naturvårdsverkets samlade
bedömning enligt förvaltningsplanen är att jakten i
många fall endast haft begränsad inverkan såväl på
regionala bestånd som på det totala skarvbeståndet i
landet. Som tidigare nämnts har skarven hög
reproduktionstakt, och ökad dödlighet genom jakt
kompenseras förmodligen till stor del genom ökad
överlevnad bland kvarvarande individer i beståndet.
Med denna redovisning avstyrkte utskottet de då
aktuella motionerna.
När det gäller frågan om förändringar avseende
skarvens status i fågeldirektivet har kommissionens
inställning hela tiden varit att man inte har för
avsikt att påbörja en revision av bilagorna till
fågeldirektivet förrän länderna har genomfört de
åtaganden som följer av direktivet. Enligt vad
utskottet inhämtat pågår skriftväxling med
kommissionen om de svenska reglerna och besluten om
jakt på skarv med fokus på omfattningen av de skador
som skarv orsakar för fisket. Kommissionen har
efterlyst mer detaljerade och kvantifierade underlag
om skadornas omfattning och frågan utreds för
närvarande av Naturvårdsverket och Fiskeriverket på
uppdrag av regeringen.
Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till vad
som anförs i propositionen under förevarande
avsnitt. På denna grund samt med hänvisning till det
ovan anförda och till utskottets ställningstaganden
våren 2003 avstyrks motionerna 2003/04:MJ14 (m)
yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ20 (kd) yrkande 5
delvis, 2003/04:MJ211 (m) yrkandena 1 och 2,
2003/04:MJ245 (s), 2003/04:MJ255 (m), 2003/04:MJ318
(m) yrkandena 13, 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 26
delvis och 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 2.
2.5 Utbildning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (kd,
c) om utbildning och kompetenshöjning på
fiskets område. Utskottet hänvisar härvid
till vad som anförs i propositionen och till
pågående arbete på området.
Propositionen
Enligt regeringen bör en framtida utbildning på
fiskets område utformas så att fortbildning och
nyrekrytering till sektorn säkerställs.
Förändringarna inom fiskerinäringen sker snabbt,
vilket ställer krav på vidareutbildning. Regeringen
framhåller det därför som angeläget att formerna för
utbildningen för fiskesektorn i dess helhet
samordnas. Fiskeriverket bör i samverkan med berörda
myndigheter och näringen verka för att en sådan
samordning kommer till stånd.
Motionerna
Behovet av utbildning inom fiskeribranschen betonas
i motion 2003/04:MJ20 (kd). Utbildningen skall
motsvara EU:s krav, och det är viktigt att erbjuda
fördjupade kunskaper för olika specialiseringar inom
fiskenäringen. En fisketeknisk
yrkeshögskoleutbildning bör etableras för att
tillgodose näringens behov av välutbildad
arbetskraft. Härigenom kan även det för näringen så
viktiga forskningsarbetet initieras och spridas
(yrkande 14). Motionerna 2002/03:MJ493 (c) och
2003/04:MJ433 (c) tar upp frågan om svensk
medfinansiering av nationell yrkesfiskeutbildning.
För att kunna erhålla EU-medel krävs dock ca 50 %
svensk medfinansiering, vilken bör vara av statlig
och nationell karaktär (yrkandena 3 respektive 3).
Även i motionerna 2002/03:N345 (c) och 2003/04:N328
(c) behandlas frågan om satsning på utbildning och
kompetenshöjning inom den svenska fiskerinäringen.
Grundutbildning, högre utbildning och tillgång till
vidareutbildning framhålls som avgörande för att
varje enskild person skall kunna leva upp till
myndigheternas krav på kompetens och vara uppdaterad
på den förändring som sker inom yrket (yrkandena 9
respektive 26). Behovet av en fisketeknisk högskola
framhålls i motion 2003/04:MJ408 (kd). En högskola
kommer enligt motionärerna att tillgodose näringens
behov av välutbildad arbetskraft, och forsknings-
och utvecklingsarbetet kan initieras och spridas
(yrkande 33).
Utskottets ställningstagande
Behovet av utbildning inom fiskerinäringen har vuxit
under senare år. Flera försök har gjorts för att
påbörja en yrkesutbildning för yrkesfiskare, och
Fiskeriverket har i samverkan med näringen utrett
möjligheterna för en anpassad utbildning. Nyligen
har regionala satsningar gjorts på västkusten, där
gymnasial utbildning för yrkesfiskare och
beredningsindustri samt kockutbildning med maritim
inriktning har påbörjats.
Inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken
framhålls de allt ökande framtida kraven på de
yrkesverksamma inom sektorn. En förutsättning för
nyrekrytering och ekonomisk lönsamhet kan vara att
möjligheter finns för fördjupning av kompetens och
kunskap inom skilda områden som teknologi,
företagsekonomi, resursförvaltning, ekologi,
beredning, livsmedelskunskap m.m. Detta anses ställa
krav på en anpassad utbildning som skall täcka hela
landets behov för bl.a. kust- och insjöfisket men
också för näraliggande verksamheter, t.ex.
fiskberedningsindustrin. Utskottet delar regeringens
uppfattning att en framtida utbildning bör utformas
så att nyrekrytering till sektorn samt fortbildning
säkerställs. Yrkesfiskare har i dag ofta inte någon
fackutbildning, och förändringarna inom
fiskerinäringen är snabba, vilket ställer krav på
vidareutbildning. Som regeringen framhåller är det
därför angeläget att samordna formerna för
utbildningen för fiskesektorn som helhet.
Fiskeriverket bör i samverkan med berörda
myndigheter samt näringen verka för att en sådan
samordning kommer till stånd.
Sverige bedöms ha goda förutsättningar för
utveckling av fisketurismen som verksamhet och en
positiv utveckling av antalet fisketuristföretag kan
påvisas. Utskottet gör mot den bakgrunden samma
bedömning som regeringen om angelägenheten i att
berörda intressenter verkar för att möjliggöra en
fördjupning av kompetensen inom sportfiskemetodik,
biologi, guideverksamhet och entreprenörskap.
Härigenom kan en framtida rekryteringsbas för den
växande fisketurismen gynnas.
Utskottet vill erinra om att
Havsmiljökommissionen har föreslagit en satsning på
utbildning för yrkesfiskare, bl.a. som förutsättning
för yrkesfiskelicens (SOU 2003:72, s. 118 f.).
Kommissionens förslag bereds i Regeringskansliet. I
propositionen uttalar regeringen sin avsikt att
senare återkomma till riksdagen i denna fråga.
Med det anförda finner utskottet, som även i
övrigt ansluter sig till vad regeringen anför under
avsnittet om utbildning, syftet med motionerna
2002/03:MJ493 (c) yrkande 3, 2002/03:N345 (c)
yrkande 9, 2003/04:MJ20 (kd) yrkande 14,
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 33, 2003/04:MJ433 (c)
yrkande 3 och 2003/04:N328 (c) yrkande 26 i
väsentliga delar tillgodosett. Motionerna i dessa
delar bör lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens
sida.
2.6 Fritidsfiske och fisketurism
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker sju motionsyrkanden (s,
m, kd) om fritidsfiske och fisketurism.
Motionerna behandlar frågor om bl.a.
länsstyrelsens samordnande roll,
vattenägarens ansvar, redskapsanvändning och
småskaligt havskräftfiske. Motionerna
avstyrks med hänvisning till vad som anförs i
propositionen och pågående arbete på
områdena.
Med hänvisning till propositionen avstyrker
utskottet en motion (fp) om en parlamentarisk
kommitté om möjligheten att överlåta rätten
till handredskapsfiske.
Utskottet avstyrker även åtta motionsyrkanden
(s, m, fp, kd, c, mp) om finansiering av
fiskevården och hänvisar till en i
propositionen aviserad utredning av frågan.
Slutligen avstyrker utskottet sex
motionsyrkanden (s, m, kd, c) om
fiskevårdsområden. Motionerna tar upp frågor
om bl.a. begränsning av det fria
handredskapsfisket, förutsättningar för
bildande av fiskevårdsområden och utvärdering
av fiskevårdsåtgärder i Vänern och Vättern.
Utskottet hänvisar till vad som anförs i
propositionen.
Propositionen
Inom ramen för ett hållbart nyttjande bör enligt
regeringen balansen mellan yrkesfiskets och
fritidsfiskets intressen beaktas och tillåten
redskapsanvändning anpassas efter rådande
beståndssituation. System för rapportering av
fångstuppgifter från fritidsfisket bör utvecklas.
Regeringen anser att möjligheter och hinder för en
framtida expansion av fisketurismen bör utredas
liksom det regionala behovet av värdet av
fisketurismen. Regeringen anför vidare att det
regionala behovet och värdet av fritidsfisket för
rekreation och nöje samt som underlag för
fisketurismen bör beaktas.
Enligt regeringen saknas för närvarande skäl att
genomföra ändringar av reformen om det fria
handredskapsfisket.
Regeringen anser att en långsiktigt hållbar modell
för finansieringen av fiskevården bör utredas.
Tidigare utredningar har lagt fram förslag till
modeller för i första hand en allmän
fiskevårdsavgift. Av olika skäl har dessa förslag
inte genomförts. Mot bakgrund av behovet av
fiskevård anser regeringen det angeläget att
identifiera en långsiktigt hållbar modell för
finansiering av fiskevården. Det är emellertid inte
helt uppenbart vilken typ av modell som är den mest
ideala för svenska förhållanden. Regeringen avser
därför att tillsätta en särskild utredare som får i
uppdrag att ge en samlad bild av de olika modeller
som kan finnas för finansiering av den offentliga
fiskevården samt att lägga fram konkreta förslag om
en hållbar modell för finansieringen av fiskevården
i Sverige. I detta sammanhang skall också kretsen av
betalande övervägas. Regeringen avser att snarast
besluta om direktiv för den särskilde utredaren. En
slutredovisning skall kunna göras före utgången av
år 2004. Ambitionen bör vara att en modell för
fiskevårdens finansiering kan införas fr.o.m. den 1
januari 2006.
Regeringen anför vidare att ändringar i
bestämmelserna om fiskevårdsområde bör avvakta
utredningen om finansiering av fiskevården.
Motionerna
Fritidsfiske och fisketurism
Enligt motion 2003/04:MJ18 (s) bör det införas
möjlighet till dispens för det småskaliga
havskräftfisket till gagn för det kustnära fisket
och fisketurismen. Bland annat bör trålgränser och
fredade områden avhandlas ur ett regionalt
perspektiv, och programmet för utsättning av fisk
bör i större utsträckning inriktas på fiskarter som
kan vara till gagn för sportfisket. Regionala
fiskekvoter bör prövas. I motion 2003/04:MJ458 (s)
anförs att det krävs åtgärder för att förbättra
förhållandena för det kustnära fisket och att
åtgärder måste sättas in så att det kustnära
kräftfisket kan överleva.
Enligt motion 2003/04:MJ20 (kd) bör vattenägarens
redskapsanvändning inte detaljregleras av
Fiskeriverket. Motionärerna anser att det sannolikt
är vattenägaren själv som har störst insikt och
känner mest omsorg om fisket på sitt vatten (yrkande
8). I motion 2002/03:MJ269 (m) anförs att
fiskevattnet måste jämställas med andra
produktionsmedel när det gäller drift och skötsel.
Ansvaret för nyttjandet av fisket och fiskevattnet
skall ligga på dess ägare men inom ramen för lagar
och regler som förhindrar rovdrift och annat
missbruk (yrkande 2). Ytterligare åtgärder i syfte
att i ett långsiktigt perspektiv utveckla och
säkerställa fisket i Vänern och Vättern för såväl
yrkesfiske, sportfiske som turism efterlyses i
motion 2003/04:MJ289 (kd). Åtgärderna bör utformas
med hänsyn till att naturresursen fisk bevaras och
utvecklas (yrkande 1). För att Vänern och Vättern
skall kunna utvecklas till en gemensam nationell
resurs för ökad internationell fisketurism krävs
gemensam regional samverkan (yrkande 2).
Länsstyrelsen bör ha en samordnande roll för
kommuner, yrkesfiskare, sportfiskeföreningar och
båtföreningar för att, inom ramen för EU:s
landsbygdsutveckling, åstadkomma en satsning på
utbyggnad av sådana anläggningar som erfordras för
att exempelvis trollingfiskets utveckling.
Fiskeriverkets roll som central myndighet framhålls
som viktig i sammanhanget (yrkande 4).
Det fria handredskapsfisket
I motion 2003/04:MJ19 (fp) begärs tillsättande av en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att finna
möjligheter att överlåta rätten till
handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar i
de fall fiskevårdsområden bildas. (yrkande 7
delvis).
Modell för finansiering av fiskevården
Den särskilda utredare som nämns i propositionen bör
enligt motion 2003/04:MJ19 (fp) även få i uppdrag
att lösa frågan om finansiering av fiskevården.
Utredningen bör bli bredare och mer
förutsättningslös än vad som antyds i propositionen
(yrkande 7 delvis). I motion 2003/04:MJ20 (kd)
anförs att även möjligheten att på försök inrätta
lokala fiskevårdsområden även vid kusterna och de
stora sjöarna, dvs. områden som i dag har fritt
handredskapsfiske, bör bli föremål för utredning
(yrkande 10). Under förutsättning av avslag på
motionens yrkande 1 att propositionen bör avslås
begärs i motion 2003/04:MJ21 (c) att fiskevården
finansieras inom ramen för statens budget och med
hjälp av EU-medel. Man bör undvika att införa nya
krångliga system där man kan anta att förhållandevis
stor del av intäkterna kommer att gå till
administration. Det framhålls i motionen att
fiskevården är en viktig fråga för hela samhället
och därför skall finansieras av offentliga medel
(yrkande 11). I motion 2002/03:MJ269 (m) begärs att
regeringen lägger fram förslag som gör det möjligt
att sälja lokala fiskekort där det i dag råder fritt
handredskapsfiske. Producenterna och ägarna av
fiskeresursen i skärgården och i de stora sjöarna
bör få möjlighet att ta betalt för nyttjandet av
fisket, och en enhetlig men flexibel modell för
samtliga Sveriges fiskevatten bör eftersträvas
(yrkande 4). I motion 2003/04:MJ351 (s) föreslås en
fiskevårdsavgift på fiskeredskap.
I motion 2003/04:MJ14 (m) om finansiering av
fiskevården framhålls som naturligt att de som drar
nytta av fisket också betalar fiskevården. Detta
sker enligt motionärerna lämpligen genom försäljning
av fiskekort där en del av intäkterna går till
beståndsvård. Ett alternativ är fritidsfiskarlicens
med rätt till fiske i specificerade vatten medan
beståndsvården i allmänna vatten skall betalas av
skattemedel. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med framtida förslag om fiskevårdsområden (yrkande
9).
Enligt motion 2002/03:MJ269 (m) bör allmän
fiskevårdsavgift inte genomföras. För att näringen
skall utvecklas måste aktörerna få samma
förutsättningar som i andra näringar, och priset på
fisket skall göras upp mellan konsumenter och
producenter genom försäljning av fiskekort eller
genom andra avtal. Köparen skall inte betala en del
av sitt pris till en fond som omfördelar pengar och
förskjuter konkurrensförhållandet mellan olika
producenter, och vissa producenter av fiske skall
inte gynnas på andras bekostnad (yrkande 3).
I motion 2003/04:MJ422 (mp) framläggs ett antal
förslag om vilka aspekter som bör beaktas om en
fiskevårdsfond inrättas. Fonden måste utformas så
att hög legitimitet uppnås hos den breda
sportfiskande allmänheten, och fondmedlen måste
förvaltas på ett sätt som tydligt gynnar
fiskbeståndens fortsatta utveckling. Samtliga parter
som i någon form nyttjar fiskeresursen bör erlägga
en avgift som bör vara olika utformad för olika
grupper. Vidare måste medlen i hög utsträckning
hanteras regionalt, och särskilda samrådsgrupper bör
tillskapas för fördelning av medlen medan
administration och tillsyn även fortsättningsvis bör
ligga på Fiskeriverket. Motionärerna anser det
lämpligt att fiskevårdsanslaget och fiskevårdsfonden
hanteras av olika parter. Exempelvis
Kommerskollegiet bör uppbära medlen för att därefter
fördela dem till länsvisa samarbetsgrupper
respektive det nationella rådet.
Fiskevårdsområden
I motion 2003/04:MJ21 (c) anförs att, under
förutsättning av avslag på motionens yrkande 1 att
propositionen bör avslås, det fria
handredskapsfisket skall begränsas så att det blir
möjligt att bilda fiskevårdsområden även i de
områden som omfattas av det fria fisket. Det fria
handredskapsfisket på enskilda vatten är enligt
motionärerna ett kraftigt intrång i äganderätten och
kan inte accepteras. Det förstör till stora delar
drivkraften för ett långsiktigt fiskevårdsarbete på
enskilda vatten och det fria handredskapsfisket bör,
som ett första steg, upphöra på vatten där
fiskevårdsområden inrättas (yrkande 10). Enligt
motion 2002/03:MJ426 (kd) bör det bli möjligt att
lokalt besluta om inrättande av fiskevårdsområden
finansierade av en fiskevårdsavgift. Områdesvis bör
dock det fria handredskapsfisket finnas kvar
(yrkande 8). Behovet av en utvärdering av hittills
gjorda fiskevårdsåtgärder i Vänern och Vättern
påtalas i motion 2003/04:MJ289 (kd) yrkande 3. I
motion 2003/04:MJ352 (s) anförs att statens vatten
ovan odlingsgränsen som är delade med privat ägande
bör kunna ingå i fiskevårdsområden. Ramdirektivet
för vatten har som målsättning en förvaltning på
avrinningsnivå. När det gäller samebyarnas
rättigheter i de vatten som är delade mellan staten
och privata ägare överensstämmer direktivet inte med
gällande regler om bildande av fiskevattenområden,
ett förhållande som inte gagnar vatten- och
fiskevården.
Enligt motion 2003/04:MJ404 (m) bör det bli
möjligt att bilda fiskevårdsområden med
skötselplaner för fiskare i södra Östersjön så att
de därigenom övertar fiskevården och fisket.
Motionärerna anser att en återgång till lokal
fiskeförvaltning är ett bra sätt att förbättra
dagens förhållanden. Områdena skall återges rätten
att upplåta fiske till allmänheten genom försäljning
av fiskekort (yrkande 10). Det framhålls som
otillfredsställande att vattenägare med lagens hjälp
kan tvingas in i ett viltvårdsområde eller
vattenvårdsområde. Eftersom samverkan enligt
motionärerna fungerar bäst om den är frivillig bör
tvånget att ingå i sådana områden upphöra (yrkande
11). I motion 2003/04:MJ408 (kd) begärs att
regeringen återkommer med förslag till lagstiftning
som möjliggör inrättande av lokala fiskevårdsområden
vid vissa områden längs kusterna och de stora
insjöarna. Detta gör det möjligt att lokalt besluta
om inrättande av fiskevårdsområden finansierade av
en fiskevårdsavgift. Det fria handredskapsfisket bör
finnas kvar inom vissa områden (yrkande 24).
Utskottets ställningstagande
Fritidsfiske och fisketurism
Fritidsfisket har av tradition stor betydelse för vårt lands
invånare. I begreppet fritidsfiske ingår såväl
handredskapsfiske (sportfiske) som fiske med nät och
andra yrkesfiskeredskap i begränsad omfattning
(husbehovsfiske). Fritidsfisket medför emellertid
konkurrens med kust- och insjöfisket om den
tillgängliga fiskresursen. Som regeringen anför
kräver sammanvägningen mellan olika
fiskeinriktningars intressen och behov i olika
kustområden, sjöar och vattendrag väsentligt ökade
kunskaper om bl.a. fiskbestånden i kust- och
sötvatten och beståndens utveckling. I likhet med
regeringen anser utskottet att Fiskeriverket därför
bör bygga ut övervakningen av dessa bestånd och
därvid intensifiera arbetet med att skapa ett system
för fångstuppgifter från fritidsfisket så att ett
långsiktigt uttag av olika arter i olika områden kan
garanteras. Med detta som grund bör Fiskeriverket
utarbeta förslag till utveckling av fritidsfisket
för olika kustområden, sjöar och vattendrag.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
fritidsfisket skall anpassas till
försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen, vilket
innebär att uttaget vid behov måste kunna regleras
så att fisket inte skadar bestånden. Sverige har
skyldighet att reglera fisket så att även det icke
yrkesmässiga fisket, dvs. fritidsfisket och fisket
med stöd av enskild rätt, inte negativt påverkar ett
ansvarfullt och ekologiskt hållbart fiske.
Fiskeriverket har lagt fram flera förslag till
begränsning av användningen av mängdfångande redskap
i fritidsfisket. Som regeringen anför kan den
biologiska situationen ge stöd för begränsningar av
redskapsanvändning vid fritidsfiske med
mängdfångande redskap. Utskottet gör därför samma
bedömning som regeringen att förbud för
mängdfångande redskap för fritidsfiske bör övervägas
i områden där det finns risk för fångst av arter som
är hotade. Därmed tar även fritidsfisket ansvar för
förvaltningen av fiskresursen. Av propositionen
framgår att regeringen förbereder ändringar i
fiskeförordningen med denna inriktning.
Turismen är en av de näringar i Sverige som bedöms
ha störst utvecklingspotential, och det övergripande
målet för den svenska turistpolitiken är att vårt
land skall ha hög attraktionskraft som turistland
och en långsiktig konkurrenskraftig turistnäring.
Sveriges förutsättningar för fisketurism är bland de
bättre i Europa med orörd natur, rena och fiskrika
vatten och stora möjligheter till fångst av
självreproducerande fisk. Fisketurismen som näring
är en förhållandevis ny verksamhet och beroende av
tillgång på rika fiskbestånd i naturlig och
attraktiv miljö. Den gemensamma resursen fisk skall
kunna nyttjas såväl av fisketurismen som av
yrkesfisket. En förutsättning för ett långsiktigt
nyttjande av fiskbestånden är att dessa vårdas och
bevaras. Under senare år har det skett en expansion
av den fisketuristiska näringsverksamheten men
hinder för ytterligare expansion kan vara svaga
fiskbestånd, konflikter mellan olika kategorier
fiskande, entreprenörens begränsade möjligheter att
råda över resursen fisk och det fria
handredskapsfisket på ostkusten. I likhet med
regeringen anser utskottet det angeläget att
möjligheterna förbättras för entreprenörskap och
utveckling av fisketurismen. Vidare bör det
regionala behovet och värdet av fritidsfiske för
rekreation och nöje samt som underlag för
fisketurismen beaktas. Särskilt viktigt är detta i
skärgård och annan glesbygd där andra
inkomstmöjligheter är begränsade. Denna utveckling
måste emellertid ske inom ramen för de bevarandemål
som sätts upp. Som anförs i propositionen skall
Fiskeriverket ha ett fortsatt ansvar för
bevarandefrågorna inom ramen för sitt sektorsansvar.
Härigenom skapas enligt utskottets mening goda
förutsättningar för utvecklande av en fisketurism
som baserar sig på ett långsiktigt nyttjande av
fiskbestånden.
För kust- och insjöfisket kan den fisketuristiska
verksamheten på ett konstruktivt sätt även
komplettera yrkesfiskarens sysselsättning. Som
utskottet anfört ovan kan svaga fiskbestånd,
konflikter mellan olika kategorier fiskande,
entreprenörens begränsade möjligheter att råda över
resursen fisk och det fria handredskapsfisket på
ostkusten utgöra hinder för en ökad expansion.
Möjligheterna att utveckla och bedriva ett
fisketurismföretag är i vissa fall begränsade till
följd av kraven på redskapsbegränsningar och kraven
för såväl beviljande som bibehållande av en
yrkesfiskelicens.
Kunskaperna om fritidsfiskets resursutnyttjande
måste emellertid förbättras. Som regeringen anför
bör därför Fiskeriverkets och Statistiska
centralbyråns återkommande undersökning om
fritidsfiskets omfattning, närmast planerad för år
2005, kompletteras med en analys av möjligheterna
till förbättrade bedömningar av fisketrycket i
skilda vattenområden och ekosystem. Arbetet bör
göras efter samråd med Naturvårdsverket och
länsstyrelserna. Enligt propositionen kommer
regeringen att uppdra åt Naturvårdsverket att, i
samverkan med Turistdelegationen och Fiskeriverket,
utreda möjligheter och hinder för en expansion.
Fiskeriverket bör i detta arbete särskilt analysera
förutsättningarna för att utveckla ett licenssystem
för fisketurismföretagande.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet
gör samma bedömning som regeringen beträffande
utvecklingen av det framtida fritidsfisket och av
fisketurismen. Därmed finner utskottet syftet med
motionerna 2002/03:MJ269 (m) yrkande 2, 2003/04:MJ18
(s), 2003/04:MJ20 (kd) yrkande 8, 2003/04:MJ289 (kd)
yrkande 4 och 2003/04:MJ458 (s) i allt väsentligt
tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd
med anledning av motionsyrkandena anser utskottet
inte påkallad.
Enligt vad utskottet har inhämtat kommer
Fiskeriverket att få i uppdrag att se över regional
samverkan i bl.a. två inlandsvatten, och i detta
sammanhang kommer förhållandena i Vänern och Vättern
att beaktas. Det bör framhållas att det för Vänerns
del finns en samrådsgrupp, Fiskeridelegationen, med
bred representation från såväl turistfiskeintresset
som olika kategorier fiskande och myndigheter.
Dessutom kommer Fiskeriverket att under våren att
lägga fram förslag till omfattande regleringar på
fisket i beståndsvårdande syfte i både Vänern och
Vättern. När det gäller Fiskeriverkets engagemang i
fisketurism begränsar sig detta främst till
resursfrågorna. Med det anförda föreslår utskottet
att motion 2003/04:MJ289 (kd) yrkandena 1 och 2
lämnas utan vidare åtgärd.
Det fria handredskapsfisket
Reformen om det fria handredskapsfisket har nu varit i kraft i
nästan 20 år. I betänkandet Utvärdering av det fria
handredskapsfisket (SOU 2001:82) konstaterar
utredaren att några mer uttalade effekter som
entydigt kan härledas från det fria fisket inte
finns på naturen inklusive fågelfaunan och
fiskbestånden. Däremot noteras att systemet ger
upphov till konflikter. Utredaren föreslår
emellertid inte någon långsiktig lösning vad avser
just konflikterna mellan vattenägare och
fiskeintressenter. Som regeringen anför är det en
viktig uppgift för samhället att medverka till att
människor erbjuds ett rikt och varierat utbud av
fritidsmöjligheter. Därvid utgör ett aktivt
fritidsfiske ett viktigt inslag i ett meningsfullt
fritidsliv. Mot bakgrund av utredningens redovisning
av effekterna av det fria handredskapsfisket och med
vad utskottet nu anfört finner utskottet i likhet
med regeringen några ändringar i reformen för
närvarande inte påkallade. Utskottet delar således
inte de synpunkter som förs fram i motion
2003/04:MJ19 (fp). Motionens yrkande 7 delvis
avstyrks därför.
Modell för finansiering av fiskevården
Fiskevårdsarbetet syftar till att förbättra livsmiljön och
fiskbeståndens naturliga förutsättningar för en
optimal produktion samt bevarande av den biologiska
mångfalden i enlighet med miljömålsarbetet.
Information, förvaltningsåtgärder och fisketillsyn
är viktiga åtgärder för att ekosystemen skall
nyttjas på ett sätt som inte hotar den långsiktiga
produktionsförmågan och den biologiska mångfalden.
Utskottet delar regeringens uppfattning om behovet
av att utveckla och utvärdera nya
fiskevårdsstrategier, utsättning av fisk,
fiskevårdsmetoder samt att följa fiskbeståndens och
fiskets utveckling, särskilt fritidsfisket. Det
finns även behov av bidrag för bildande av
fiskevårdsområden. Som anförs i propositionen har
medelsbehovet för fiskevårdsåtgärder tidigare
diskuterats och utretts vid flera tillfällen utan
att finansieringen fått någon definitiv lösning.
Mot bakgrund av behovet av fiskevård anser
utskottet det i likhet med regeringen angeläget att
identifiera en långsiktigt hållbar modell för
finansiering av fiskevården. Det är emellertid inte
helt uppenbart vilken modell som för svenska
förhållanden är den mest ideala. Utskottet välkomnar
därför regeringens avsikt att tillsätta en särskild
utredare med uppdrag att ge en samlad bild av de
olika modeller som kan finnas för finansiering av
den offentliga fiskevården samt att lägga fram
konkreta förslag till hur en hållbar modell för
finansieringen av fiskevården i Sverige bäst kan
utformas. Utskottet anser det värdefullt att i detta
sammanhang också kretsen av betalande skall
övervägas och behovet av en samordning av det
samlade fiskevårdsarbetet uppmärksammas. Utskottet
finner det värdefullt att utredaren i sitt uppdrag
skall föra samtal med berörda parter och undersöka
möjligheterna att förhandla fram en lösning som
definierar vilka prestationer och motprestationer
som staten respektive branschen skall utföra liksom
inom vilka former detta skall ske. Som regeringen
anför skall förslaget innebära att nuvarande
offentliga åtagande över budget förändras. Av
propositionen framgår att en slutredovisning skall
kunna göras före utgången av år 2004 och att en
modell för fiskevårdens finansiering beräknas kunna
införas fr.o.m. den 1 januari 2006. I avvaktan på
utredningens resultat och regeringens kommande
ställningstagande i frågan bör motionerna
2002/03:MJ269 (m) yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ14
(m) yrkande 9, 2003/04:MJ19 (fp) yrkande 7 delvis,
2003/04:MJ20 (kd) yrkande 10, 2003/04:MJ21 (c)
yrkande 11, 2003/04:MJ351 (s) och 2003/04:MJ422 (mp)
inte påkalla någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.
Fiskevårdsområden
Syftet med bildande av ett fiskevårdsområde är att främja ett
lämpligt nyttjande av fiske och god fiskevård.
Fiskevårdsområde utgör en ändamålsenlig
förvaltningsform för enskilt fiske men kan inte utan
vidare ersätta fritt handredskapsfiske. De förslag
som läggs fram i betänkandet Utvärdering av det fria
handredskapsfisket (SOU 2001:82) inriktar sig i
huvudsak på bildandet av fiskevårdsområden i områden
med fritt handredskapsfiske och utesluter eller
behandlar endast översiktligt andra delar av
vattenområden med frågor av liknande karaktär, t.ex.
områden ovanför odlingsgränsen. Frågan om
fiskevårdsområden är emellertid även beroende av hur
en framtida finansiering av fiskevården utformas.
Som regeringen anför bör därför resultatet av
utredningen om finansiering av fiskevården inväntas
innan slutlig ställning tas till redan framlagda
förslag om fiskevårdsområde. I avvaktan härpå
föreslår utskottet att motionerna 2002/03:MJ426 (kd)
yrkande 8, 2003/04:MJ21 (c) yrkande 10,
2003/04:MJ289 (kd) yrkande 3, 2003/04:MJ352 (s),
2003/04: MJ404 (m) yrkandena 10 och 11 samt
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 24 lämnas utan riksdagens
åtgärd.
Med anledning av motion 2003/04:MJ404 (m) yrkande
10 vill utskottet tillägga följande. Enligt 7 §
lagen (2000:592) om viltvårdsområden krävs för
bildande av ett viltvårdsområde att bildandet
främjar vården av den eller de viltarter som
samordningen avser, att det är lämpligt med hänsyn
till områdets belägenhet och omfång och att det
medges av en majoritet av fastighetsägarna inom
området. Majoriteten skall utgöra minst fyra
femtedelar av antalet fastighetsägare och dessa
skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets
areal. Enligt 33 § samma lag kan länsstyrelsen
utesluta en fastighet som på grund av ändrad
användning eller annars saknar väsentlig betydelse
för verksamheten inom området. Detsamma gäller en
eller fler fastigheter med samma ägare, om
fastigheten eller fastigheterna lämpligen kan bestå
som en egen enhet för viltvård och om kvarvarande
fastigheter utgör ett lämpligt viltvårdsområde. Med
stöd av 34 § i lagen kan länsstyrelsen besluta att
viltvårdsområde skall upphöra och
viltvårdsområdesföreningen upplösas om fler än en
femtedel av fastighetsägarna eller fastighetsägare
som äger mer än en femtedel av marken har uttalat
sig för en upplösning. Lagen trädde i kraft den 1
januari 2001. Utskottet finner inte skäl att förorda
att lagens bestämmelser omprövas.
2.7 Miljögifter i fisk
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om
dioxinfrågans betydelse för fisket i
Östersjön under hänvisning till vad
regeringen anför om ett uppdrag att utarbeta
underlag för ett förnyat svenskt
ställningstagande i EU om gränsvärden för
dioxin.
Propositionen
Mot bakgrund av att kostråd tillämpas i de båda
länderna beviljades Sverige och Finland ett
tidsbegränsat undantag t.o.m. år 2006 från
gränsvärdet för dioxin i muskelkött från fisk och
fiskeriprodukter. Inom kommissionen ses för
närvarande gränsvärdet för dioxin över med syfte att
införa gränsvärden även för dioxinlika PCB i
livsmedel, bl.a. fisk. Vidare skall en översyn ske
år 2006 av gränsvärdena för dioxin i
konsumtionsfisk. Därtill kommer att effekterna för
svenskt fiske måste värderas. Regeringen anser att
Livsmedelsverket och Fiskeriverket i samverkan med
Jordbruksverket bör få i uppdrag att utarbeta ett
underlag inför ett förnyat svenskt ställningstagande
till gränsvärden för dioxin.
Motionen
Under förutsättning av avslag på motionens yrkande 1
att propositionen bör avslås bör, enligt motion
2003/04:MJ21 (c), regeringen ges till känna hur
avgörande dioxinfrågan är för näringens fortlevnad i
Östersjön efter år 2006. Eftersom Sveriges undantag
för dioxingränser i konsumtionsfisk gäller t.o.m. år
2006 är det viktigt att dioxinfrågan sätts i fokus
under kommande år så att regeringen kan presentera
en lösning på problemet till år 2007 (yrkande 12).
Utskottets ställningstagande
Under senare år har gränsvärden för dioxin i
livsmedel uppmärksammats. Undersökningar har visat
att dioxinintaget hos EU:s befolkning generellt sett
är högt, även om Livsmedelsverket kan visa att
intaget av dioxin genom mat i Sverige har halverats
jämfört med tidigt 1990-tal. En satsning på analyser
av dioxin i fisk genomfördes under år 2002. Totalt
sett ger fiskkonsumtionen i Sverige, i likhet med i
övriga nordiska länder, ett genomsnittligt bidrag på
mer än 30 % till det totala dioxinintaget.
Som framgår av propositionen beviljades Sverige
och Finland, mot bakgrund av att länderna tillämpar
kostråd, ett tidsbegränsat undantag t.o.m. år 2006
från gränsvärdet för dioxin i muskelkött från fisk
och fiskeriprodukter. Undantaget innebär att dessa
länder under en övergångsperiod har rätt att, under
vissa villkor, släppa ut fisk på marknaden som har
sitt ursprung i Östersjöområdet trots att
dioxinhalten överstiger det fastställda gränsvärdet.
Försäljningen får endast vara avsedd för konsumtion
inom respektive land. Detta gäller under
förutsättning att det finns ett system för
ursprungsmärkning som kan garantera konsumenternas
tillgång till information om fångstplatsen så att
erforderliga kostrekommendationer kan följas.
Effekterna av dioxin för svenska konsumenter
analyseras fortlöpande. Livsmedelsverket följer
utvecklingen inom området, särskilt vad gäller
exponering och effekter. Som regeringen anför måste
detta arbete emellertid intensifieras, och riskerna
och effekterna av de svenska konsumenternas intag av
dioxin måste stå i förgrunden. Inom kommissionen ses
för närvarande gränsvärdet för dioxin över med syfte
att införa gränsvärden även för dioxinlika PCB i
livsmedel, bl.a. fisk. Vidare skall en översyn ske
år 2006 av gränsvärdena för dioxin i
konsumtionsfisk. Inför de kommande förhandlingarna
måste därför effekterna för svenska konsumenter
klarläggas såväl av det svenska undantaget som av en
skärpning av gränsvärdena. Därutöver bör effekterna
för svenskt fiske värderas. Utskottet ansluter sig
till regeringens uppfattning att Livsmedelsverket
och Fiskeriverket i samverkan med Jordbruksverket
bör få i uppdrag att utarbeta ett underlag inför ett
förnyat svenskt ställningstagande om gränsvärden för
dioxin. Det anförda innebär att utskottet ansluter
sig till vad som anförs i propositionen om
utarbetande av ett underlag inför ett förnyat
svenskt ställningstagande till gränsvärden för
dioxin. Därmed finner utskottet syftet med motion
2003/04:MJ21 (c) yrkande 12 i allt väsentligt
tillgodosett. Motionen i denna del bör inte
föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
3 Vattenbruket
3.1 Vattenbrukets effekter på miljön
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (v) om en
utredning till stöd för musselodlingen i
Bohuslän med hänvisning till vad som anförs i
propositionen.
Propositionen
Det är enligt regeringen angeläget att vattenbrukets
frågor beaktas inom ramen för det kommande arbetet
med vattendirektivet och miljökvalitetsmålen. I
enlighet med förslagen i propositionen Förvaltning
av kvaliteten på vattenmiljön (prop. 2003/04:2)
skall de blivande vattenmyndigheterna ange områden
där fiskodling skall kunna lokaliseras samt hur
stora närsaltsutsläpp som kan godtas. Mot denna
bakgrund anser regeringen att det finns behov av en
samlad strategi för att skapa god hushållning med
mark, vatten och bebyggd miljö. För att åstadkomma
ett mångbruk av vattnen bör brukningsplaner för hela
avrinningsdistrikt upprättas.
Motionen
Enligt motion 2003/04:MJ237 (v) bör en utredning
till stöd för musselodlingen i Bohuslän tillsättas.
Utskottets ställningstagande
I en tid då många fiskbestånd runt om i världen
visar tecken på överutnyttjande kan vattenbruket
spela en viktig roll för att tillgodose
konsumenternas efterfrågan på fisk, som är den
enskilt viktigaste proteinkällan i världen.
Inom EU har en strategi antagits år 2003 för
vattenbrukets utveckling. Strategin innebär ett
erkännande av näringens betydelse och vikten av en
fortsatt utveckling av EU:s vattenbruk.
Målsättningen är bl.a. att harmonisera
lagstiftningen på vattenbrukets område och påskynda
en omställning mot ett mer miljömässigt och
uthålligt vattenbruk. Stöd skall fortsatt utgå till
teknikutveckling och åtgärder för att minska
miljöbelastningen. Vidare framhålls nödvändigheten
av förbättrade marknadsanalyser, ökade
saluföringsaktiviteter samt en integrerad
förvaltning av kustområden, vilket också inkluderar
vattenbruk. EU ser även vattenbruket som ett möjligt
sysselsättningsalternativ för yrkesfiskare.
Sett ur ett internationellt perspektiv, med en
total produktion i världen på omkring 23 miljoner
ton, är omfattningen av det svenska vattenbruket
blygsam. Efter en snabb ökning på 1980-talet har
utvecklingen stagnerat, bl.a. beroende på bristande
lönsamhet orsakad av tillståndskrav, svag
försäljningsorganisation och hård konkurrens med
bättre naturliga förutsättningar från andra länder.
Det svenska vattenbruket sysselsätter i dagsläget ca
1 000 personer, varav ungefär hälften arbetar med
odling av fisk samt kräftor och musslor för direkt
konsumtion.
Det svenska vattenbruket har förutsättningar att i
framtiden utvecklas hållbart, såväl miljömässigt som
socialt och ekonomiskt. Enlit utskottets mening kan
fiskodling utgöra ett viktigt inslag i
landsbygdsutvecklingen, antingen som enskild
verksamhet eller kombinerat med annan
yrkesverksamhet som fiske, jordbruk och turistfiske.
Förutsättningar för konkurrenseffektiv produktion är
förutom de naturliga förutsättningarna beroende av
förbättrat odlingsmaterial samt mer utvecklade
metoder för tillväxt-, produktions- och
kvalitetsstyrning. Möjligheter till utveckling av
näringen har hittills skett främst genom utökning
och rationalisering av befintliga företag.
Fisk och kräftor för utsättning i sjöar och
vattendrag utgör en del av vattenbruksproduktionen,
som även har en viktig roll att fylla i arbetet med
att kompensera skador i akvatiska ekosystem.
Som anförs i propositionen är fiskodlingars
närsaltsutsläpp jämte risken för smittspridning det
viktigaste skälet till att myndigheterna har haft en
restriktiv inställning till beviljandet av
odlingstillstånd. Detta har medfört att svenska
anläggningar främst omfattar små produktionsvolymer.
Vattenbrukets framtida möjligheter att expandera är
emellertid beroende av att företag tillåts utnyttja
stordriftsfördelar och bli konkurrenskraftiga på
marknaden eller att företag specialiserar sig på
mindre konkurrensutsatta områden. En annan aspekt
som bör beaktas när expansionsmöjligheter övervägs i
aktuella vatten är möjligheter till ökande
närsaltsutsläpp. En framtida utveckling av
vattenbruk skall, liksom all annan verksamhet med
miljöpåverkan, följa miljölagstiftningen och
bedrivas så att berörda miljömål nås. Detta innebär
såväl en fortsatt utveckling för att minska
utsläppen av näringsämnen som att fodret ingår i ett
energi- och naturresurseffektivt system. Som
regeringen anför kan ett led i en sådan verksamhet
vara att genomföra livscykelanalyser för
vattenbruket. I detta sammanhang anser utskottet i
likhet med regeringen att även musselodlingens
positiva miljöeffekter bör beaktas.
Musselodling har under de senaste decennierna
utvecklats till en liten men effektiv näring med ett
måttligt arealbehov. Odling av musslor har en
positiv miljöeffekt i form av rening av kustvatten
och är dessutom en god sysselsättningsåtgärd i
glesbygden. En orsak till den begränsade
utvecklingen av den svenska musselnäringen är höga
investeringskostnader samt brist på
mottagningsanläggningar i landet. Toxinerna är
vidare den enskilda faktor som har medfört störst
problem inom musselindustrin men förutsättningar för
svensk musselodling bör utvecklas och förbättras.
Särskilt mot bakgrund av musselodlingens positiva
miljöeffekter anser utskottet i likhet med
regeringen det angeläget att svensk musselodling
ökar. Av propositionen framgår att regeringen har
för avsikt att uppdra åt Fiskeriverket att utreda
hinder och möjligheter för en expansion av näringen.
Det kan tilläggas att 28 områden som skall skyddas
enligt förordningen (2001:554) om
miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten
hittills har pekats ut.
Sammantaget innebär det ovan anförda att
utskottet ansluter sig till regeringens
bedömning av behovet av en samlad strategi för
att skapa god hushållning med mark, vatten och
bebyggd miljö och av brukningsplaner för
avrinningsdistrikt. Därmed avstyrker utskottet
motion 2003/04:MJ237 (v) i den mån motionen
inte kan anses tillgodosedd.
3.2 Vattenplanering
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (m,
kd) om förbättrade villkor för vattenbruket.
Motionerna i dessa delar avstyrks med
hänvisning till vad som anförs i
propositionen.
Propositionen
Kommunernas vattenplanering varierar såväl i
omfattning som i aktualitet. I avvaktan på en
hushållningsstrategi eller brukningsplan i enlighet
med vattendirektivet bör enligt regeringen
kommunerna stimuleras att bättre använda
vattenplaneringsinstrumentet i sina översiktsplaner.
Motionerna
Enligt motion 2003/04:MJ14 (m) bör regeringen
återkomma med förslag om förbättrade villkor för
vattenbruket. Motionärerna anser det positivt att
regeringen föreslår att vattenbruk skall integreras
i översiktsplaneringen. Regeringen bör emellertid
återkomma till riksdagen med förslag på området när
utredningarna är presenterade (yrkande 10). I motion
2003/04:MJ20 (kd) anförs att vattenbruket bör
beaktas i det kommunala planarbetet. Det är av vikt
att onödig byråkrati och otrygghet för
näringsidkarna undanröjs (yrkande 12). I planeringen
för vattenbruk är det enligt motion 2002/03:MJ426
(kd) ett problem att finna lämpliga platser för
vattenbruk. Kommunerna bör därför i sina
delöversiktsplaner ange områden lämpliga för
fiskodling, så att beredskap finns (yrkande 17).
Utskottets ställningstagande
Vattenbruket, som introducerades relativt sent i
Sverige, har haft svårigheter att hävda sina
intressen gentemot äldre etablerade näringar. I
Sverige har vattenbruket ett grundskydd enligt
miljöbalken där det anges att mark- och
vattenområden, som kan ha betydelse för rennäringen,
yrkesfisket eller vattenbruket, så långt som möjligt
skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan
försvåra näringarnas bedrivande. Kommunerna skall
därför upprätta en kommunal översiktsplan som
omfattar både mark- och vattenanvändningsfrågor och
som utgör en gemensam plattform för olika
myndigheters tillståndsgivning.
Som anförs i propositionen varierar emellertid
kommunernas vattenplanering såväl i omfattning som i
aktualitet. Vissa kommuner har genomfört sin
vattenplanering utan att vattenbruk finns särskilt
beaktat. Andra kommuner och län har inventerat sina
vatten för att identifiera de sjöar och vattendrag
som är lämpliga för vattenbruk. I likhet med
regeringen anser utskottet att kommunerna bör
stimuleras att använda vattenplaneringsinstrumentet
i avvaktan på att en hushållningsstrategi eller
brukningsplan upprättas för varje avrinningsdistrikt
i enlighet med vattendirektivet. Kommunerna har
också sedan år 1987 utarbetat översiktsplaner över
de potentiella områden för ett framtida vattenbruk
som bör pekas ut i planeringsprocessen. Det är
enligt utskottets mening önskvärt att kommunerna
planerar och inventerar sina vatten utifrån olika
aspekter. Om den metod som tagits fram för att
lokalisera vatten som är lämpliga för fiskodling
används i kommunerna, kan såväl kommuner som
potentiella fiskodlare få god kunskap om vilka
vatten som är lämpliga för fiskodling. I
propositionen uttalar regeringen sin avsikt att ge
Boverket i uppdrag att tillsammans med berörda
myndigheter utarbeta nya riktlinjer för kommunernas
vattenplanering. Detta kommer även att kunna utgöra
ett underlag för de framtida vattenmyndigheternas
arbete. Med det anförda finner utskottet syftet med
motionerna 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 17,
2003/04:MJ14 (m) yrkande 10 och 2003/04:MJ20 (kd)
yrkande 12 i allt väsentligt tillgodosett. Någon
ytterligare åtgärd med anledning av motionsyrkandena
finner utskottet inte påkallad.
3.3 Tillståndsgivning och tillsyn
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om
att tillståndsgivningen för vattenbruk bör
baseras på utsläppsnivåer. Utskottet hänvisar
till vad som anförs i propositionen och till
pågående arbete på området.
Propositionen
Tillstånd till vattenbruket beviljas i dag utifrån
en viss volym odlad fisk. Regeringen gör den
bedömningen att tillståndsprövningen bör
moderniseras i enlighet med den tekniska
utvecklingen. Tillstånd bör i stället kunna ges för
en viss mängd närsaltsutsläpp från en fiskodling.
Detta innebär att nuvarande gränser bör ändras till
att avse ett visst tak för utsläpp av fosfor och
kväve. Tillståndsgivningen bör förutom
närsaltsutsläppen även beakta andra
bedömningsgrunder, i likhet med nuvarande system,
såsom risk för att fisk kan rymma, spridning av
sjukdomar, djurskydd och effekter på den biologiska
mångfalden.
Tillstånd som inte utnyttjas bör kunna återkallas.
Regeringen förbereder ändringar i fiskeförordningen
med denna inriktning.
Motionen
Under förutsättning av avslag på motionens yrkande 1
om avslag på propositionen anförs i motion
2003/04:MJ21 (c) att tillståndsgivning för
vattenbruk skall baseras på utsläppsnivåer.
Regeringens planerade beredning av ett förslag med
denna inriktning bör påskyndas. Nuvarande
administrativa styrmedel för att försöka minska
tillförseln av närsalt till sjöar och hav har visat
sig vara ett trubbigt instrument, varför nya metoder
bör övervägas (yrkande 13).
Utskottets ställningstagande
Som anförs i propositionen beviljas i dag tillstånd
till vattenbruk utifrån en viss volym odlad fisk. I
början av 1990-talet förändrades
fodersammansättningen, vilket medförde att utsläppen
från fiskodling minskade väsentligt. Därefter har
utvecklingen inom utfodringstekniken förbättrats
betydligt, vilket medfört mindre föroreningar. Dessa
förändringar har dock inte lett till att fiskodlarna
har kunnat odla större volymer fisk eftersom
odlingstillstånden avser odling av en viss mängd
fisk oavsett vilka utsläpp som odlingen orsakar. I
likhet med regeringen anser utskottet att
tillståndsprövningen bör moderniseras i enlighet med
den tekniska utvecklingen så att tillstånd i stället
bör kunna ges för en viss mängd närsaltsutsläpp från
en fiskodling. Detta innebär att nuvarande gränser
bör ändras till att avse ett visst tak för utsläpp
av fosfor och kväve. Tillståndsgivningen bör förutom
närsaltsutsläppen även beakta andra
bedömningsgrunder, i likhet med nuvarande system,
såsom rymningsrisk, spridning av sjukdomar,
djurskydd och effekter på den biologiska mångfalden.
Enligt utskottets mening skulle en övre gräns för
närsaltsutsläppen vidare kunna underlätta kontrollen
av beviljade tillstånd. Kontrollen av att villkoren
för tillstånden följs sker i dag genom att
länsstyrelsens personal bedömer mängden fisk i
odlingen. Metoden är emellertid förenad med vissa
svårigheter. Om tillstånd i stället baseras på
närsaltsutsläpp kan länsstyrelserna genom ett
administrativt förfarande i stället utifrån
fiskodlarnas journalföring enkelt kontrollera använd
fodermängd under ett år. Härigenom kan mängden
närsaltsutsläpp beräknas mer noggrant. Genom ett
sådant förfarande anser utskottet att
kontrollverksamheten administrativt kan förenklas
och därmed effektiviseras. Av propositionen framgår
att beredning av ett förslag med denna inriktning
planeras att påbörjas inom Regeringskansliet under
våren 2004. Utskottet har också inhämtat att
Fiskeriverket inom kort kommer att få regeringens
uppdrag att utreda frågan om närsaltsutsläpp i
stället för viss volym fisk som grund för
tillståndsprövning. Det anförda innebär att
utskottet finner syftet med motion 2003/04:MJ21 (c)
yrkande 13 i allt väsentligt tillgodosett utan någon
vidare riksdagens åtgärd.
3.4 Forskning och utveckling
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (kd)
om bättre vetenskaplig grund för
myndigheternas hantering av
vattenbruksärenden. Motionsyrkandena avstyrks
med hänvisning till vad som anförs i
propositionen och till pågående och aviserade
åtgärder på området.
Ett motionsyrkande (kd) om forskning vid SLU
om alternativ till fiskmjöl avstyrks med
hänvisning till förordningen (1993:221) för
Sveriges lantbruksuniversitet.
Propositionen
Regeringen anser att Sverige, inom ramen för en
framtida europeiska utveckling av vattenbruket,
aktivt bör delta i den gemensamma FoU-verksamheten.
Forskning och utveckling inom vattenbruket bör
enligt regeringen inriktas mot miljö, miljöteknik,
utfodring, genetik och avel. Regeringen har för
avsikt att återkomma i frågan om framtida
avelsprogram.
Motionen
När det gäller användning av fiskmjöl bör regeringen
enligt motion 2003/04:MJ20 (kd) ge t.ex. SLU i
uppdrag att i samarbete med berörda näringar
genomföra forskning om alternativ till utfodring med
fiskmjöl inom kyckling- och svinproduktion (yrkande
11). Motionerna 2002/03:MJ426 (kd) och 2003/04:MJ408
(kd) tar upp frågan om myndigheters hantering av
vattenbruksärenden. Otillräckliga kunskaper om
sjukdomar och fiskbestånd, vare sig vilda eller
odlade, har enligt motionärerna medfört att
vattenbrukare har nekats tillstånd på motsägande och
varierande grunder med omfattande konsekvenser för
den enskilda brukaren. En bättre vetenskaplig grund
för myndigheternas beslut kräver mer resurser till
forskningen (yrkandena 18 respektive 37).
Utskottets ställningstagande
Sverige har goda förutsättningar för fiskodling i
sötvatten, då det finns stor tillgång på kustvatten,
sjöar och dammar lämpliga för fiskodling. Som
regeringen anför bör Sverige, inom ramen för en
framtida europeisk utveckling av vattenbruket, delta
aktivt i den gemensamma FoU-verksamheten. Detta kan
innebära en utveckling i samverkan med andra
medlemsländer med likartade geografiska och
klimatologiska förutsättningar.
Svenskt vattenbruk baserar sig i dagsläget i stor
utsträckning på ett fåtal arter, framför allt röding
och regnbåge. Svenska producenter av röding har ett
klart biologiskt försteg framför övriga aktörer på
marknaden genom att ett målmedvetet avelsarbete har
bedrivits på arten av forskargruppen vid SLU under
det senaste 15 åren. Om detta försteg kan bibehållas
finns goda möjligheter för en utveckling av svensk
vattenbruksnäring. Som regeringen anför är det
emellertid angeläget att stammar säkras och att
avelsarbetet med röding intensifieras.
Regnbåge odlas i stora delar av Sverige i kassar i
insjöar, älvar och i Östersjön och är den art som
har den största odlingsvolymen i landet.
Utvecklingen av regnbågsodling kan dock hotas av att
odlingsmaterialet försämras. Ett strukturerat
avelsprogram för regnbåge saknas i Sverige medan
konkurrenter i andra viktiga producentländer har
tillgång till ett odlingsmaterial som kontinuerligt
förbättras genom avel.
Kräftodling är ett gott exempel på extensiv odling
med låg insatskostnad och små arbetsinsatser. Ofta
kan en sådan kräftodling dessutom utgöra en
betydande marginalintäkt för ett landsbygdsföretag.
Importen av sötvattenskräftor till landet är stor
och bör kunna minska med att intresset för nationell
kräftodling ökar.
Musselodling har under de senaste decennierna
utvecklats till en liten men effektiv näring med ett
måttligt arealbehov och har en positiv miljöeffekt i
form av rening av kustvatten och är dessutom en god
sysselsättningsåtgärd i glesbygden. Särskilt mot
bakgrund av musselodlingens positiva miljöeffekter
anser utskottet i likhet med regeringen det
angeläget att svensk musselodling ökar. Av
propositionen framgår att regeringen har för avsikt
att uppdra åt Fiskeriverket att utreda hinder och
möjligheter för en expansion av näringen.
Fiskeriverket och SLU gör bedömningen att särskilt
abborrfiskar, som gös och abborre, är aktuella
alternativa fiskarter i framtiden, och vid SLU
bedrivs FoU-arbete med både gös och abborre.
Utvecklingen och möjligheterna till odling av
framför allt marina arter, t.ex. torsk, bör enligt
utskottets mening följas noga och, som regeringen
anför, behovet av avelsprogram för alternativa arter
bör utredas. Därvid bör ekologiska, biologiska och
ekonomiska underlag för en eller ett par nya arter
tas fram. I propositionen uttalar regeringen sin
avsikt att uppdra åt Fiskeriverket att tillsammans
med SLU utreda dessa frågor. Som regeringen anför
bör i detta sammanhang Fiskeriverkets
fiskeriförsöksstation i Kälarne uppmärksammas. Vid
försöksstationen bedrivs en långsiktig FoU-
verksamhet på framför allt fiskodlingens område men
även forskningsverksamhet som skall ge svar på
frågor rörande fiskevårdsarbete. Försöksstationen
står också, i mån av resurser och mot
kostnadstäckning, öppen för extern
försöksverksamhet. Stationen utgör i det
sammanhanget en nationell resurs.
När det gäller framtida avelsprogram framgår av
propositionen att regeringen har för avsikt att
återkomma i frågan.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet
ansluter sig till regeringens bedömning av behovet
av forskning och utveckling på vattenbrukets område.
Därmed finner utskottet syftet med motionerna
2002/03:MJ426 (kd) yrkande 18 och 2003/04:MJ408 (kd)
yrkande 37 i väsentliga delar tillgodosett. Någon
ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av
motionsyrkandena finner utskottet inte påkallad.
Som utskottet vid flera tidigare tillfällen
uttalat ankommer det på SLU:s styrelse att inom
ramen för tillgängliga resurser fördela medel till
olika forskningsprojekt. Motion 2003/04:MJ20 (kd)
yrkande 11 avstyrks således.
4 Konsumentperspektivet i fisket
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (s) om
bättre konsumentupplysning och annan
information när det gäller importerad fisk
och ett motionsyrkande (c) om teknik- och
kulturinvesteringar. Motionsyrkandena
avstyrks med hänvisning till vad som anförs i
propositionen och till pågående arbete på
området.
Propositionen
Konsumentens roll har blivit och blir allt
tydligare. Men konsumenterna måste också kunna lita
på att de livsmedel de konsumerar är säkra. Säkra
livsmedel är ett område som prioriteras av
regeringen. För fiskaren, och i förlängningen resten
av fiskenäringen, är det av särskild vikt att utgå
från dessa förhållanden och på ett tydigare sätt ta
hänsyn till konsumenten samt skaffa sig ett
konsumentperspektiv på sin verksamhet. Näring och
förvaltning är redskap för att nyttja en gemensam
resurs till gagn för konsumentens bästa. Detta kan
enligt regeringen bl.a. ske genom utveckling av
metoder för att tillförsäkra bättre kvalitet i
hanteringen av fisk och fiskprodukter samt öka
tillgängligheten på färsk fisk av god kvalitet.
Vidare bör från folkhälsosynpunkt konsumenterna
stimuleras att äta mer fisk. Näringen bör stimuleras
att verka för att fångstföretagen även omfattar
vidareförädling så att det ekonomiska utbytet för
det enskilda fiskeföretaget ökas. Möjligheter till
samordnad vidareförädling, gemensamma
försäljningskanaler och varumärken bör utvecklas.
Regeringen anser att konsumenternas krav på
ursprungsmärkning, fångstmetoder, produktionssätt,
distributionsvägar, livsmedelsegenskaper och
innehåll bör få genomslag inom kust- och
insjöfisket.
Motionerna
När det gäller teknik- och kulturinvesteringar bör
enligt motion 2002/03:MJ493 (c) stöd till
investeringar i både ny kunskap och ny teknik
prioriteras för att god kvalitet på produkterna
skall kunna garanteras och för att företagen skall
få möjligheter att möta nya marknader (yrkande 5).
Förbättrad konsumentupplysning i form av bättre
information om gällande kvoter och ursprungsmärkning
av importerad fisk efterlyses i motion 2003/04:MJ16
(s) yrkande 4.
Utskottets ställningstagande
Dagens konsument kräver information om hur och var
olika produkter är producerade och om detta har
skett på ett miljövänligt sätt. Inom alla grenar av
livsmedelsproduktionen ställer konsumenterna i dag
krav på att produktion och uppfödning sker på ett
etiskt riktigt och långsiktigt hållbart sätt.
Konsumenternas växande miljö- och
kvalitetsmedvetande innebär också krav på ett mera
selektivt och beståndsvårdande fiske. I dag krävs
att all fisk skall vara ursprungsmärkt.
Miljömärkning av fiske och fiskprodukter skulle
enligt utskottets mening göra det möjligt för
fiskare som fiskar på ett mer miljövänligt sätt,
t.ex. genom att använda skonsamma fiskemetoder, att
undvika fiske på hotade bestånd, minska sin
kemikalieanvändning och att få bättre betalt för sin
fisk. En ökad medvetenhet hos konsumenterna torde
enligt utskottets mening särskilt gynna kustfiskets
produkter.
Miljömärkning av varor och tjänster är ett viktigt
styrmedel inom det konsumentpolitiska området. Det
ger konsumenterna vägledning för val av produkter
som är mer miljöanpassade än andra i övrigt
likvärdiga produkter. Som regeringen anför bör
miljömärkningssystem tas fram i öppna processer och
vara tydliga i fråga om kriterier och krav så att
konsumenterna får möjlighet att göra självständiga
val utifrån god kunskap. Odlad fisk kan miljömärkas
enligt EU:s system för märkning av ekologiskt odlade
produkter. Efter initiativ från fiskerinäringen i
Norden pågår för närvarande internationella projekt
när det gäller möjligheterna att miljömärka
vildfångad fisk. Inom ramen för det nordiska
fiskerisamarbetet kommer det i januari 2004 att
hållas ett seminarium om miljömärkning av vildfångad
fisk. Utskottet har inhämtat att ett seminarium ägde
rum i Reykjavik i januari 2004 med deltagande av
representanter för EU, den nordiska arbetsgruppen
för miljömärkning, fiskerinäringen och Unilever.
Vidare har ett möte med FAO:s fiskerikommittés
underkommitté för fiskhandel hållits i Bremen i
februari i år. Vid mötet diskuterades bl.a.
riktlinjer för miljömärkning av vildfångad fisk. Vid
mötet diskuterades även möjligheterna att under
hösten 2004 ha en s.k. teknisk konsultation inom
FAO.
Sedan ett par år tillbaka finns ett svenskt system
för miljömärkning av vildfångad fisk.
Fiskerinäringen i Sverige har tillsammans med
föreningen Krav startat ett projekt för att utarbeta
ett system för miljömärkning av vildfångad fisk.
Projektet, som finansiellt stöds av offentliga
medel, avslutades i december 2003. Utskottet har
inhämtat att Krav planerar att fatta beslut om ett
system för miljömärkt vildfångad fisk under våren
2004.
Utskottet vill erinra om att, sedan den 1 januari
2002, fisk som säljs i detaljhandeln till
konsumenter måste märkas med artens
handelsbeteckning och den produktionsmetod som
använts, dvs. om det är fråga om fångst vid havs-
eller insjöfiske eller vattenbruk samt fångstzon.
Kravet på fångstzon gäller dock inte fisk som
produceras vid vattenbruk. Ursprungsmärkning är
bl.a. en viktig information vad gäller tillämpningen
av kostråden. Utskottet anser att det därför är av
särskild vikt, inte minst med hänsyn tagen till
kostrekommendationer rörande viss insjöfisk och fet
Östersjöfisk, att berörda parter ser till att
systemet med ursprungsmärkning fungerar i praktiken.
Sammantaget innebär det ovan anförda att syftet med
motion 2003/04:MJ16 (s) yrkande 4 får anses i
väsentliga delar tillgodosett. Någon ytterligare
riksdagens åtgärd finner utskottet inte påkallad.
Kustfisket är främst inriktat mot konsumtionsfisk.
Som regeringen anför skall strukturstödet därför i
detta sammanhang syfta till att förverkliga
målsättningen för livsmedelspolitiken och för att
stärka konsumenternas kunskap och inflytande på
fiskets område. Genom strukturstödet har under den
föregående strukturfondsperioden en rad insatser
gjorts. Det har varit fråga om såväl marknadsföring
av fiskets produkter som olika utvecklingsprojekt.
Under den nuvarande strukturfondsperioden fortsätter
detta arbete, bl.a. inom ramen för kollektiva
åtgärder för det småskaliga kust- och insjöfisket, i
detta fall reglerat till fartyg under 12 meters
längd, kollektiva åtgärder som betonar miljö- och
kvalitetsfrågor, åtgärder som stimulerar konsumtion
av produkter från kust- och insjöfisket samt
kollektiva projekt för ökad förädling och
produktutveckling av produkter från det småskaliga
kust- och insjöfisket. Med det anförda avstyrks
motion 2002/03:MJ493 (c) yrkande 5 i den mån
motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
5 Effekter för småföretagare
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om
förbättrade villkor för fiskeföretagen.
Motionsyrkandet avstyrks med hänvisning till
vad som anförs i propositionen, till nyligen
beslutade ändringar i skattelagstiftningen
och till pågående arbete på fiskepolitikens
och skattepolitikens områden.
Propositionen
Den föreslagna inriktningen på en nationell politik
för kust- och insjöfisket samt vattenbruket har
bl.a. som målsättning att stärka och utveckla dessa
verksamheter inom ramen för en hållbar ekologisk,
ekonomisk och social utveckling. Förändringar och
utveckling av regelverk, förvaltning och
resursfördelning skall enligt regeringen bidra till
detta. Även om definitionen av kust- och insjöfiske
inte begränsas till fartygens storlek och därmed
indirekt till företagens storlek är majoriteten av
berörda företag småföretag. Även vattenbrukssektorn
och fisketurismföretagandet domineras av småföretag.
Förutsättningen för en utveckling av kust- och
insjöfisket samt för fisketurismen är att
beståndssituationen för aktuella fiskarter befinner
sig inom biologiskt säkra gränser grundade på
vetenskaplig rådgivning. Regeringens avsikt att
förbättra forskningen på bestånd av betydelse för
dessa fisken har därmed indirekta positiva effekter
för företagen att kunna bedriva en långsiktigt
hållbar verksamhet.
Avsikten med lokal eller regional förvaltning är
att den lokala förankringen skall fördjupas och att
bl.a. näringens företrädare skall få ökat inflytande
över nyttjandet av resursen. Vidare skall en
fördelning av den nationella kvoten skapa bättre
incitament för yrkesfiskarna själva att förvalta
resursen för ett långsiktigt hållbart fiske
samtidigt som det skapar en ökad möjlighet för
fiskaren att planera framtiden, vilket är positivt
för såväl investeringsviljan som föryngringen inom
kåren.
Denna inriktning av fiskeripolitiken för kust- och
insjöfisket innebär inga regelförändringar som
direkt påverkar småföretagens verksamhet, utan
syftar snarare till att bygga upp en struktur som
långsiktigt gynnar en utveckling av verksamheten.
Det i propositionen som regeringen bedömer kunna få
direkt positiv effekt på företagens administrativa
börda avser fångstrapportering av det småskaliga
kustfisket, vilket i detta fall innebär fartyg under
10 meter. Regeringen gör bedömningen att det finns
möjligheter att utforma denna rapporteringsrutin mer
tidsenlig, snabb och effektiv men ändå enkel genom
att använda modern teknik, t.ex. mobiltelefoner.
Regeringen har därför för avsikt att ge
Fiskeriverket i uppdrag att utveckla ett säkert och
effektivt men samtidigt enkelt system för
fångstrapportering för det småskaliga kustfisket.
Även när det gäller vattenbruket är regeringens
avsikt att underlätta för utvecklingen av
vattenbruksverksamheten i Sverige.
Motionen
I motion 2003/04:MJ14 (m) efterlyses förbättrade
villkor för fiskeföretagen. Enligt motionärerna
saknas i propositionen så gott som helt ett
företagsperspektiv och regeringens syn på företagens
villkor. Företagen betungas av konkurrensnackdelar
i form av reglerna för fåmansbolag,
fastighetsskatten och de skatter som belastar
generationsväxlingar. Omfattande byråkrati, inte
minst en rigid tillämpning av miljöbalken, brist på
riskkapital i synnerhet i glesbygd och den allmänna
ekonomiska politiken utgör enligt motionärerna
ytterligare belastningar för fiskenäringen (yrkande
11).
Utskottets ställningstagande
Som regeringen anför har den föreslagna inriktningen
på en nationell politik för kust- och insjöfisket
samt vattenbruket bl.a. som målsättning att stärka
och utveckla dessa verksamheter inom ramen för en
hållbar ekologisk, ekonomisk och social utveckling.
Förändringar och utveckling av regelverk,
förvaltning och resursfördelning skall bidra till
detta. Även om definitionen av kust- och insjöfiske
inte begränsas till fartygens storlek och därmed
indirekt till företagens storlek är de flesta
berörda företag småföretag. Även vattenbrukssektorn
och fisketurismföretagandet domineras av småföretag,
och av propositionen framgår att regeringens avsikt
är att underlätta även för utvecklingen av
vattenbruksverksamheten i Sverige.
Avsikten med lokal eller regional förvaltning är
att den lokala förankringen skall fördjupas och
näringens företrädare, bland andra, skall få ökat
inflytande över nyttjandet av resursen. Vidare skall
genom en fördelning av den nationella kvoten bättre
incitament skapas för yrkesfiskarna själva att
förvalta resursen för ett långsiktigt hållbart fiske
samtidigt som det skapar en ökad möjlighet för
fiskaren att planera framtiden, vilket enligt
utskottet bedöms som positivt för såväl
investeringsviljan som föryngringen inom kåren.
Denna inriktning av fiskeripolitiken för kust- och
insjöfisket innebär inga regelförändringar som
direkt påverkar småföretagens verksamhet, utan
syftar snarare till att bygga upp en struktur som
långsiktigt gynnar en utveckling av verksamheten. I
likhet med regeringen gör utskottet bedömningen att
det finns möjligheter att utforma det småskaliga
fiskets rutiner för fångstrapportering så att den
blir mer tidsenlig, snabb och effektiv men ändå
enkel genom användande av modern teknik, t.ex.
mobiltelefoner.
Även avseende vattenbruket är regeringens avsikt
att underlätta för utvecklingen av
vattenbruksverksamheten i Sverige.
Av finansplanen för år 2004 (s. 39) framgår att
regeringen strävar efter att skapa skatteregler för
olika former av småföretag och deras ägare som så
långt möjligt är likformiga och enkla. Detta
underlättar exempelvis de övergångar mellan olika
företagsformer som ofta är ett naturligt inslag i
ett företags utveckling av sin verksamhet. I
finansplanen aviseras även en reformering i två steg
av de s.k. 3:12-reglerna på så sätt att den s.k.
klyvningsräntan skall höjas med 2 procentenheter
fr.o.m. inkomståret 2004. Ett andra steg
kompletteras med förslag som skall gälla fr.o.m.
inkomståret 2005. Enligt regeringen är inriktningen
att särskilt de mindre företagen skall få mer
gynnsamma villkor. På sikt beräknas dessa åtgärder
innebära en skattelättnad på 1 miljard kronor. I sin
behandling av proposition 2003/04:17 Lättnader i
3:12-reglerna och i arvs- och gåvoskattereglerna vid
generationsskiften i företag, m.m. tillstyrkte
skatteutskottet regeringens förslag om en höjning av
den s.k. klyvningsräntan vid beskattningen av
delägare i fåmansföretag och en utvidgad tillämpning
av lättnadsreglerna vid gåva av företagsegendom.
Skatteutskottet tillstyrkte även förslaget om
ändrade regler vid värderingen av ersättning som
lämnas i samband med en gåva som tas upp till
reducerat värde (bet. 2003/04:SkU9, rskr.
2003/04:117). Syftet med reglerna är att inkomster
som härrör från delägarnas egna arbetsinsatser i
fåmansbolaget blir beskattade på samma nivå som
andra förvärvsinkomster och inte enbart som
utdelningar och kapitalvinster. Bakgrunden är att
inkomster av eget arbete beläggs med både kommunal
inkomstskatt och progressiv statlig inkomstskatt
medan utdelningar och kapitalvinster beskattas
enligt en proportionell skattesats om 30 %. De s.k.
3:12-reglerna skall alltså hindra att högre
beskattade arbetsinkomster, dvs. sådana som omfattas
av statlig inkomstskatt, omvandlas till lägre
beskattade kapitalinkomster. Systemet innehåller
även särskilda regler för att skattemässigt klyva
inkomsten vid en försäljning av aktier i bolaget
eller av hela bolaget. Upp till ett tak om 200
prisbasbelopp under en femårsperiod beskattas
hälften som kapitalinkomst och hälften som inkomst
av tjänst.
Förenklingsutredningen presenterade förra året
sitt slutbetänkande Ny handelsbolagsbeskattning (SOU
2002:35) med förslag till reformerade regler för
handelsbolag. Betänkandet har remissbehandlats, och
enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen att
ta ställning till utredningens förslag i anslutning
till det fortsatta arbetet med småföretagens
skatteregler.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion
2003/04:MJ14 (m) yrkande 11 i den mån
motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Slutligen gör utskottet samma bedömning som
regeringen även i de avsnitt av propositionen som
inte har behandlats tidigare i detta betänkande.
5 Övriga frågor
Under detta avsnitt behandlar utskottet ett antal
motioner från allmänna motionstiden 2003 och 2004 om
bl.a. den gemensamma fiskepolitiken, torskfiske,
fiske av spökgarn och skador på fiskredskap m.m. av
kemiska stridsmedel.
5.1 EU:s fiskeripolitik
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker 13 motionsyrkanden (fp,
kd, v, c) om reformering av den gemensamma
fiskeripolitiken med hänvisning till tidigare
ställningstaganden och pågående arbete på
området.
Motionerna
Ett flertal motioner tar upp frågan om en
reformering av EU:s fiskepolitik. Enligt motion
2002/03:MJ315 (fp) bör regeringen verka för en
genomgripande reformering av politiken. Reformen bör
dessutom genomföras snabbt och utformas med ökat
fokus på Östersjön och miljön (yrkande 9). I motion
2002/03:MJ426 (kd) anförs att Sverige bör arbeta
internationellt för bevakning av tillgången till
fiskevatten i Östersjön och ökning av tillgången
till fiskevatten i Nordsjön och Västerhavet (yrkande
1). I motionerna 2002/03:MJ428 (c) och 2003/04:MJ408
(kd) framhålls att EU:s fiskereform bör kompletteras
med tydliga tidtabeller, aktionsplaner samt
sanktionssystem för att minska fiskeflottans
kapacitet (yrkandena 29 respektive 25). Åtgärder
från Sveriges sida för att rädda hotade fiskbestånd
efterlyses i motion 2003/04:MJ408 (kd). Fleråriga
förvaltningsplaner enligt FAO:s Code of Conduct for
Responsibility bör utarbetas som grund för all
förvaltning, och förvaltningsplanerna bör utvecklas
mot flerartsmodeller. EU:s fiskepolitik bör
innehålla en etisk dimension och Sverige måste verka
för att fiskets konsekvenser för lokalbefolkningen
alltid beaktas när EU förhandlar med andra länder
(yrkande 19). En översyn bör göras av EU:s
fiskesubventioner för att åstadkomma en mer
ändamålsenlig fiskepolitik med syftet att uppnå ett
långsiktigt hållbart fiske (yrkande 21). Även i
motion 2003/04:MJ411 (v) begärs en reformering av
den gemensamma fiskepolitiken. Reformeringen bör
syfta till ett hållbart nyttjande av haven, och
bestånden bör förvaltas på en nivå som bättre
motsvarar deras naturliga utbredning. Det är enligt
motionärerna inte relevant att ange fiskekapaciteten
i tonnage och maskinstyrka, och på sikt bör
subventionerna till fiskenäringen avvecklas. Vidare
måste EU verka för regionala förvaltningar i
havsområden där sådana saknas, och miljöhänsyn måste
ingå i detta arbete. Effektiv förvaltning och
hållbar utveckling skall vara vägledande för EU:s
internationella agerande och den vetenskapliga
rådgivningen måste följas. All dumpning av fisk
måste förbjudas och andra former av fiske än
storskaligt fiske bör uppmuntras. Speciella kvoter
för kustfisket bör införas och kontrollverksamheten
förstärkas. Slutligen föreslås att fiskarena skall
ges utbildning i marina ekosystem och
bevarandeåtgärder (yrkande 5). Enligt motion
2003/04:MJ472 (fp) måste en fortsatt reformering
påskyndas och utformas med ökat fokus på Östersjön
och miljön. Motionärerna betonar att det inte är det
traditionella kustfisket som hotar eller t.o.m. har
utplånat fiskbestånden längs de svenska kusterna
utan problemet är det storskaliga industriella
fisket. Det framhålls i motionen som ytterst viktigt
att selektiva redskap och bestämmelser om ändrad
maskstorlek och minsta landningsstorlek för
plattfisk införs på gemenskapsnivå (yrkande 14).
Principen att fastställa fiskekvoterna efter
Internationella havsforskningsrådets (ICS)
rekommendationer bör tillämpas. Detta innebär att
torskfisket måste halveras i Östersjön, medan
fiskeförbud är det enda alternativet i Kattegatt
(yrkande 15).
I motion 2003/04:MJ473 (c) framförs krav på
bindande internationella överenskommelser och ökat
internationellt samarbete för att långsiktigt säkra
fiskbestånden och ett hållbart fiske (yrkande 18).
Man måste arbeta med långsiktiga förvaltningsplaner
som säkrar beståndens fortlevnad samtidigt som
fisket med anslutande näringar ges möjlighet att
utveckla sin verksamhet (yrkande 19). Åtgärder som
syftar till att förhindra oregistrerat fiske, s.k.
svartfiske, bör stimuleras (yrkande 20). Enligt
motion 2003/04:MJ408 (kd) skall IBSFC följa ICES
rekommendationer med hänsyn tagen till det beräknade
överfisket eller tjuvfisket. Sverige bör bilateralt
och multilateralt aktivt verka för inrättandet av
fler check-points, och regeringen bör snarast i
tilläggsbudgeten för år 2004 återkomma till
riksdagen med förslag om hur en sådan skärpning kan
utformas och beräkning av de kostnader detta
innebär. Vidare bör regeringen kräva att ländernas
fiskeflottor inte är överdimensionerade i
förhållande till fastställda fiskekvoter (yrkande
18).
Utskottets ställningstagande
Den gemensamma fiskeripolitiken är en fullt
utvecklad gemenskapspolitik och reglerar samtliga
aspekter på fisket från havet till konsumenten.
Politiken består av tre delar, nämligen
resurspolitik, strukturpolitik och marknadspolitik
samt, i syfte att säkerställa efterlevnaden av
regelverket, ett system för kontroll. Dessutom rör
en del av politiken fiskeavtal med tredje land.
Målet för den gemensamma fiskepolitiken i fråga om
utnyttjandet är enligt artikel 2 i grundförordningen
3760/92 att den gemensamma fiskepolitiken skall
skydda och bevara de levande marina akvatiska
resurser som är tillgängliga och får utnyttjas. Den
gemensamma fiskepolitiken skall se till att dessa
resurser långsiktigt utnyttjas på ett ändamålsenligt
och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och
sociala förhållanden som passar sektorn, varvid
hänsyn skall tas till följderna för det marina
ekosystemet och särskilt till producenternas och
konsumenternas behov. För att nå målet har EU infört
ett gemenskapssystem för styrning av utnyttjandet.
Systemet skall se till att det finna en varaktig
balans mellan resurserna och utnyttjandet av dem
inom de olika fiskeområdena. Enligt den gemensamma
målbestämmelsen har medlemsstaterna en skyldighet
att se till att icke yrkesmässiga verksamheter, som
t.ex. fritidsfiske, inte äventyrar bevarandet och
förvaltningen av de resurser som omfattas av den
gemensamma fiskepolitiken. För att dessa mål skall
kunna uppnås och för att säkerställa att
utnyttjandet sker på ett hållbart sätt anges i
förordningen bl.a. ramar för tillträde samt för
förvaltning och kontroll av fiskeaktiviteterna samt
de medel och förfaranden som krävs. Syftet med
fiskepolitiken är att säkra en ansvarsfull
förvaltning av bestånden främst genom förbättrad
övervakning och kontroll, användning av mer
selektiva redskap samt minskning av bifångst och
kasserad fångst. Vidare skall produktionshöjande
subventioner reduceras för att uppnå en bättre
balans mellan fiskekapacitet och långsiktigt
hållbart nyttjande av fiskeresurserna. Som utskottet
vid flera tidigare tillfällen och senast våren 2002
har framhållit skall målsättningen för den
gemensamma fiskepolitiken vara att den bedrivs på
ett långsiktigt hållbart sätt. Den framtida
fiskepolitiken bör därför utvecklas så att den
bättre bidrar till detta mål. Arbetet måste utgå
från vetenskapliga bedömningar av bestånden och
fiskemöjligheterna. Vidare skall
försiktighetsprincipen tillämpas och miljöaspekterna
beaktas (skr. 2001/02:152, bet. 2001/02:MJU23, rskr.
2001/02:321).
I den nu aktuella propositionen framhåller
regeringen att Sverige skall vara ett föregångsland
i omställningen till hållbar utveckling. Sveriges
position är att gemenskapens fiske, i enlighet med
försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen, bör
förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt så att de
nyttjade bestånden befinner sig inom säkra
biologiska gränser.
En överkapacitet i gemenskapens fiskeflotta och
alltfler bestånd som befinner sig utanför biologiskt
säkra gränser visar på att den fiskeripolitik som
förts inte har uppfyllt målen om ett långsiktigt
hållbart fiske. I december 2002 fattade EU:s
fiskeministrar därför beslut om förändringar av den
gemensamma fiskeripolitiken. Det nya regelverket
trädde i kraft den 1 januari 2003 och understryker
att den gemensamma fiskeripolitiken skall baseras på
försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen. Ett av
de viktigaste verktygen för en sådan långsiktig
fiskeriförvaltning är att fleråriga
förvaltningsplaner upprättas för så många bestånd
som möjligt. De bestånd som befinner sig utanför
biologiskt säkra gränser skall prioriteras i
arbetet. Vidare skall fiskeflottans kapacitet
begränsas genom att nationella maximala nivåer för
kapaciteten fastställts fr.o.m. år 2003, vilka
successivt minskar utifrån olika kriterier. I övrigt
skall fiskeflottans storlek administreras
nationellt, vilket medför ett enklare system för en
bättre anpassning av fiskeflottans storlek till
resurstillgången och möjlighet till ökad regional
hänsyn. En implementering av dessa
förvaltningsverktyg skapar enligt utskottets mening
förutsättningar för att i framtiden uppnå ett
hållbart fiske.
Även om gemenskapen har exklusiv kompetens inom
fiskeripolitiken har det nya regelverket delvis ökat
medlemsstatens handlingsutrymme, särskilt avseende
fiskeflottans utveckling. Insjöfisket regleras även
fortsättningsvis helt nationellt.
Det bör tilläggas att regeringen vid varje årlig
förhandling inom IBSFC (Fiskerikommissionen för
Östersjön) driver frågan om efterföljd av ICES
(Internationella havsforskningsrådet)
rekommendationer. Eftersom det rör sig om
internationella förhandlingar kan dock andra parter
ha andra utgångspunkter, vilket gör att
kompromisslösningar ofta nås.
Som utskottet anfört tidigare i betänkandet har
regleringen av fiskeflottans storlek, mätt i
kapacitet, överlämnats till medlemsstaten och
begränsas endast av en fastställd maximal kapacitet
som inte får överskridas och av minimikrav på hur
stor kapacitet som skall föras ut ur flottan då ny
kapacitet förs in. Sverige kan därmed anpassa sitt
regelverk i fråga om krav på utförsel av fartyg till
de varierande förhållanden som råder i olika
regioner och fisken. Möjligheterna till
begränsningar i fiskets bedrivande utifrån art och
geografiskt område samt kraven på in- och utförsel
av fartyg i fiskeflottan skall användas som mer
aktiva förvaltningsinstrument.
Enligt utskottets mening sammanfaller de
synpunkter som redovisats i motionerna i allt
väsentligt med de nu angivna målsättningarna för de
svenska prioriteringarna för den gemensamma
fiskepolitiken. Utskottet finner mot bakgrund av det
anförda att riksdagen inte bör vidta några åtgärder
med anledning av motionerna 2002/03:MJ315 (fp)
yrkande 9, 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 1,
2002/03:MJ428 (c) yrkande 29, 2003/04:MJ408 (kd)
yrkandena 18, 19, 21 och 25, 2003/04:MJ411 (v)
yrkande 5, 2003/04:MJ472 (fp) yrkandena 14 och 15
samt 2003/04:MJ473 (c) yrkandena 1820. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
5.2 Torskfisket
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker 12 motionsyrkanden (m,
kd, v, c) om åtgärder för att säkra ett
långsiktigt hållbart torskfiske.
Motionsyrkandena avstyrks med hänvisning till
tidigare uttalanden och till pågående och
aviserade åtgärder på området.
Vidare avstyrker utskottet 16 motionsyrkanden
(m, fp, kd, v, c) från allmänna motionstiden
2002. Motionärerna motsatte sig införande av
det då aktuella beslutet om ett ensidigt
svenskt stopp för torskfiske.
Motionerna
För att säkra ett långsiktigt och hållbart fiske
framhålls i motion 2002/03:MJ361 (kd) att man främst
måste komma till rätta med det omfattande
fuskfisket av torsk i framför allt Östersjön.
Gemensamma strategier för länderna kring
fiskevattnen bör utarbetas. Betydligt hårdare
kontroller och mer kännbara sanktioner bör införas
för samtliga berörda länders flottor och även för
det kustnära fisket. Resurserna till sjöbevakningen
bör ökas.
Enligt motion 2002/03:MJ203 (m) bör i kommande
förhandlingar beslutas att utbytet av torsk mellan
de berörda länderna, dvs. de länder som fiskar i de
traditionella svenska fiskeplatserna i södra
Östersjön, skall upphöra (yrkande 2). Antalet båtar
från tredje land som tillåts fiska på svenskt vatten
bör reduceras kraftigt (yrkande 3) och övervakningen
av fisket i de aktuella områdena förbättras (yrkande
4). I stället för ett ensidigt torskfiskestopp bör
regeringen enligt motion 2002/03:MJ269 (m) snarast
presentera en alternativ strategi som syftar till
att säkerställa förutsättningarna för ett
långsiktigt hållbart torskfiske (yrkande 6 delvis).
Alternativa åtgärder för ett långsiktigt hållbart
torskfiske begärs även i motion 2002/03:MJ300 (kd)
yrkande 2. Enligt motion 2002/03:MJ359 (kd) bör
Sverige, i stället för att införa torskfiskestopp,
gå i spetsen för en effektiv och sund förvaltning av
torsken i såväl Östersjön som Västerhavet. För att
målet om ett långsiktigt hållbart fiske skall kunna
uppnås framhålls i motion 2002/03:MJ426 (kd) som
viktigt att det nationella och internationella
arbetet med att utveckla de olika former av
begränsningar som har införts eller är på väg att
införas för torskfisket i Östersjön kan fortsätta
(yrkande 3 delvis). Det behövs ökade och effektivare
kontroller av att tilldelade fiskekvoter iakttas.
Regeringen bör senast i tilläggsbudgeten i
vårpropositionen år 2003 återkomma till riksdagen
med förslag om hur en sådan skärpning kan utformas
och vilka kostnader detta kommer att innebära
(yrkande 4). När det gäller torskfisket i Östersjön
bör enligt motion 2002/03:MJ432 (kd) arbetet
fortsätta med utveckling av olika begränsningar,
t.ex. utflyttning av trålgränser, ökad maskstorlek,
höjt minimimått på fångad torsk, utökat antal
fredningsområden och längre fiskeuppehåll.
Bifångster och garnmängd bör begränsas och
kontrollverksamheten utökas (yrkande 8). I motion
2002/03:MJ440 (v) begärs att regeringen får i
uppdrag att vidta åtgärder för att säkra ett
långsiktigt hållbart torskfiske i Östersjön (yrkande
2). Enligt motion 2002/03:MJ428 (c) bör inom EU
minimimåttet för den torsk som får fångas ökas till
minst 40 cm (yrkande 27). I motion 2002/03:MJ486 (s)
begärs totalstopp för torskfisket för alla länder,
utvecklande av förvaltningsplaner och förnyelse av
fiskeflottan. Fisket bör göras mer lockande för
ungdomar och åtgärder som underlättar för
beredningsindustrin, transportsektorn,
varvsindustrin och turismen bör vidtas. Vidare bör
åtgärder vidtas även för främjandet av en levande
kust- och skärgårdsmiljö, och samarbetet med
Östersjöländerna på miljöområdet bör förstärkas.
I motion 2003/04:MJ433 (c) behandlas frågan om
ensidiga beslut på fiskeområdet och framställs krav
på internationella överenskommelser. Motionärerna
anför att beslutet om fiskestopp för allt rovfiske
efter torsk saknar respekt för det svenska fiskets
förutsättningar och relation till internationella
överenskommelser och samarbete. Regeringens politik
kommer att fortsatt påverka yrkesfisket negativt
(yrkande 1).
I ett flertal motioner från allmänna motionstiden
2002 framförs krav på att det då aktuella ensidiga
svenska torskfiskestoppet inte skulle införas.
Sådana yrkanden framförs i motionerna
2002/03:MJ201 (c), 2002/03:MJ202 (m) yrkande 2,
2002/03:MJ203 (m) yrkande 1, 2002/03:MJ238 (c),
2002/03: MJ257 (kd), 2002/03:MJ269 (m) yrkande 6
delvis, 2002/03:MJ282 (m) yrkandena 1 och 3,
2002/03:MJ300 (kd) yrkande 1, 2002/03:MJ320 (fp),
2002/03:MJ328 (kd), 2002/03:MJ342 (m), 2002/03:MJ395
(c), 2002/03: MJ426 (kd) yrkande 3 delvis,
2002/03:MJ440 (v) yrkande 1 och 2002/03: MJ493 (c)
yrkande 2.
Utskottets ställningstagande
Som regeringen anför i propositionen kan arbetet med
utveckling av tekniska åtgärder bedrivas såväl
nationellt som internationellt. Regeringen har
tidigare varit pådrivande för den internationella
utvecklingen där exempelvis den mer selektiva
torsktrålmodellen BACOMA (Baltic Cod Management)
numera har införts som enda tillåtna inom EU:s
vatten i Östersjön. Genom denna trålmodell har
fångsterna av småtorsk minskat avsevärt, och torsken
får därmed möjlighet att leka innan den fångas. I
syfte att skapa fiskeregler på EU-nivå som stöder
svenska nationella mål och förvaltningsverktyg
uttalar regeringen i propositionen sin avsikt att
fortsatt driva på utvecklingen av de
rådsförordningar (88/98 och 850/98) som innehåller
bestämmelser om tekniska åtgärder.
En viktig förutsättning för det internationella
arbetet är givetvis motsvarande utveckling på
nationell nivå. Utskottet har tidigare i detta
betänkande anslutit sig till regeringens uppfattning
att tekniska åtgärder, såsom reglering av
fiskeredskap och fiskemetoder, tillfälliga stopp
samt fredade områden, bör användas mer aktivt för
att uppnå ett långsiktigt hållbart fiske och för att
skapa ändamålsenliga regleringar anpassade efter
regionala och lokala förhållanden och till stöd för
kust- och insjöfisket samt fritidsfisket. Val av
skyddsinstrument måste göras från fall till fall
beroende på fiskemönster, hotbild och naturvärden,
och berörda intressenter bör genom kontinuerligt
informationsutbyte ges möjlighet att lämna
synpunkter och förslag på tekniska åtgärder.
De viktigaste tekniska åtgärderna tillämpas
vanligen i särskilda geografiska områden och
omfattar bl.a. minsta maskstorlek, användning av mer
selektiva redskap såsom trålmodeller med s.k.
flyktpaneler som minskar fångster av bl.a. ungfisk.
Åtgärder såsom förbud mot fiske i vissa områden och
under vissa perioder, s.k. fredade områden, kan även
syfta till att skydda ung eller lekande fisk.
Därutöver finns bestämmelser om minsta
landningsstorlek för fisk och skaldjur samt
begränsningar av bifångst. Det finns dock få, om ens
några, generella eller optimala lösningar för
tekniska åtgärder. Som utskottet har uttalat
tidigare i betänkandet är det därför angeläget att
valet av åtgärd väljs mot bakgrund av det aktuella
syftet. Sektorsansvar, regional förankring samt ökad
delaktighet och en utvecklad dialog med berörda
intressenter är viktiga vid valen av åtgärder liksom
samverkan mellan myndigheter och lokala fiskare samt
övriga berörda. Det bör enligt utskottets mening
även fortsättningsvis ankomma på Fiskeriverket att
komplettera med bestämmelser på nationell nivå och
vara pådrivande i den nationella utvecklingen inom
området.
När det gäller torskbestånden har utskottet
inhämtat att Fiskeriverket för närvarande driver sex
projekt som bl.a. avser torskens lekplatser vid den
svenska västkusten, transportmekanismer hos
torsklarver men även larver av andra kommersiella
arter, vandringsmönster hos torsk längs den svenska
västkusten, referensvärden och nuvarande status för
biologisk mångfald.
Som utskottet tidigare anfört kan, utifrån vad som
bedöms vara lämpligast i det enskilda fallet,
områdesskydd genomföras med fiskerilagstiftningen
eller med miljölagstiftningen som grund.
Fiskeriverket och Naturvårdsverket har fått i
uppdrag att utreda möjligheterna att fram till år
2010 införa fiskeförbud i skyddat marint område.
Detta arbete pågår genom att kriterier och
strategier för skydd av marina områden utarbetas,
att den biologiska mångfalden i marina reservat med
eller utan fiskeförbud följs upp samt att
utsjöområden med skyddsvärda miljöer och arter
kartläggs och samverkansformer med berörda parter
utvecklas. Trots att bevarandet av särskilt
skyddsvärda marina miljöer har gått framåt i och med
arbetet med Natura 2000, anser utskottet att arbetet
måste påskyndas och prioriteras av myndigheterna så
att det uppsatta miljömålet kan uppnås till år 2005.
I sammanhanget vill utskottet erinra om
Havsmiljökommissionens nyligen framlagda förslag som
innebär att hela Östersjön delas in i zoner där
olika former av nyttjande tillåts (SOU 2003:72).
Bland annat föreslås en kärna av marina
skyddsområden där uttag av resurser inte skall ske,
dvs. områden med fiskeförbud skall inrättas, samt
ett större system av skyddade områden där vissa
typer av brukande kan tillåtas.
Havsmiljökommissionens förslag behandlas nu i
Regeringskansliet, och regeringen uttalar i
propositionen sin avsikt att återkomma i frågan.
Utskottet har vidare inhämtat att Naturvårdsverket
och Fiskeriverket på regeringens uppdrag nyligen har
utrett möjligheten att införa fiskestopp i vissa
skyddade marina områden. Verken föreslår bl.a. att
ett eller flera av områdena Fladen, Gullmarsfjorden,
Lilla Middelgrund, Orust/Tjörn, Torhamn,
Askö/Hartsö, Kvädöfjärden och
SalvorevKopparstenarna avsätts som
fiskfredningsområden. I propositionen uttalar
regeringen sin avsikt att under år 2005 lägga fram
förslag med anledning av Havsmiljökommissionens
betänkande, vilket enligt regeringen kommer att ske
dels i miljömålspropositionen, dels i en skrivelse
om en nationell strategi för en hållbar havsmiljö.
Fiskeriverket har i uppdrag att bedöma
omfattningen av orapporterat fiske och illegal
hantering av fisk samt mot den bakgrunden belysa
betydelsen för bl.a. kvaliteten i de vetenskapliga
uppskattningarna av fiskbestånden. Uppdraget skall
redovisas till regeringen senast den 1 juni 2004.
Verket har vidare i regleringsbrevet för år 2004
fått regeringens uppdrag att senast den 1 juli 2004
redovisa en analys av fiskerikontrollen i Östersjön
inklusive en bedömning av vilka åtgärder på EU-nivå
som skulle kunna initieras i syfte att förbättra
bevarandet av fiskbestånden. Det bör framhållas att
Sverige verkar vidare för att inom ramen för
Östersjörådet anordna ett ministermöte på miljöns
och jordbrukets områden i oktober 2004. På förslag
från Sverige föreslås att mötet skall diskutera
fiskerikontrollen i Östersjön. Ärendet bereds för
närvarande i Regeringskansliet. Det bör även påpekas
att länderna inom EU i enlighet med förordning
2847/1993 artikel 23 har reglerat frågan om
sanktioner vid överskridande av ländernas TAC:er
genom avdrag på nästa års TAC.
Utskottet vill även erinra om att Kustbevakningen
i samband med propositionen Svenska miljömål
delmål och åtgärdsstrategier (2000/01:130 bet.
2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) har tilldelats
ytterligare medel för ökade övervakningsinsatser och
satellitspaning till havs för att spåra olje- och
kemikalieutsläpp. Detta kan även medverka till en
förbättrad fiskerikontroll. I budgetpropositionen
för år 2004 har anslaget till Kustbevakningen fått
en överföring från utgiftsområde 20, vilket innebär
att anslaget 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald
har ökats med 49,3 miljoner kronor för finansiering
av den ökade miljöövervakningen. Det bör även
framhållas att, genom de ändringar i fiskelagen
(1993:787) som trädde i kraft den 1 juli 2003,
påföljderna för enskilda för överträdelser på
fiskeområdet har skärpts betydligt (prop.
2002/03:41, bet. 2002/03:MJU16, rskr. 2002/03:173).
När det gäller åtgärder mot bifångster framgår av
budgetpropositionen för år 2004, utgiftsområde 20,
att vissa åtgärder har vidtagits för att komma till
rätta med bifångsterna inom fisket och för att få
till stånd ett uthålligare fiske, men att
ytterligare åtgärder krävs. Under år 2002
intensifierades arbetet med att utveckla
fiskeredskap som är selektiva för den art som
fiskas. Vidare har kommissionen nyligen lagt fram
ett förslag som innebär utfasning av drivgarnen i
Östersjön, med totalförbud för användningen av
drivgarn efter den 1 januari 2007. Bakgrunden är att
det förekommer bifångster av tumlare i detta fiske.
Från svensk sida verkar man för att bifångsterna av
marina däggdjur skall minska så att bestånden kan
restaureras. Förslaget kommer att få stor betydelse
för bl.a. laxfisket i Östersjön med stora effekter
för flertalet länder runt Östersjön. Frågan har
diskuteras vidare i fiskerådet under våren 2004 och,
som utskottet redogjort för tidigare i betänkandet,
beslöt EU:s fiskeministrar nyligen om åtgärder för
att skydda småvalar. För svenska förhållanden
handlar det framför allt om tumlare i Östersjön och
Västerhavet. Ministerrådets beslut innebär att
drivgarn, efter en utfasningsperiod, kommer att
förbjudas helt i Östersjön från år 2008. Utfasningen
börjar dock redan år 2005, då 60 % av fiskeflottan
skall ha upphört med denna fiskemetod. Drivgarn som
i dag får vara upp till 21 kilometer långa används
framför allt vid laxfiske i Östersjön. Vidare
innebär beslutet att ljudskrämmare kommer att bli
obligatoriskt vid fiske med bottengarn och
insnärjningsgarn i ICES-område 24 för fiskefartyg
över 12 meter samt vid fiske med bottensatta nät i
Nordsjön och egentliga Östersjön. Vidare skall
större fiskefartyg över 15 meter ha observatör
ombord vid vissa fisken i Östersjön, Nordsjön,
Skagerrak och Kattegatt, t.ex. pelagisk trålning och
fiske med bottensatta nät.
Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet
finner syftet med motionerna 2002/03:MJ203 (m)
yrkandena 24, 2002/03:MJ269 (m) yrkande 6 delvis,
2002/03:MJ300 (kd) yrkande 2, 2002/03:MJ359 (kd),
2002/03:MJ361 (kd), 2002/03:MJ426 (kd) yrkandena 3
delvis och 4, 2002/03:MJ428 (c) yrkande 27,
2002/03:MJ432 (kd) yrkande 8, 2002/03:MJ440 (v)
yrkande 2 och 2003/04:MJ433 (c) yrkande 1 i allt
väsentligt tillgodosett. Motionerna i dessa delar
bör inte medföra någon ytterligare riksdagens
åtgärd.
Med det ovan anförda och med vad utskottet i
tillämpliga delar anfört tidigare i detta betänkande
avstyrks motion 2002/03:MJ486 (s) om totalstopp för
torskfisket i alla länder i den mån motionen inte
kan anses tillgodosedd.
Ensidigt svenskt torskfiskestopp
Mot bakgrund av den allvarliga situationen för
torskbestånden i Västerhavet och Östersjön beslutade
regeringen i samråd med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna att unilateralt stoppa det
svenska torskfisket. Kommissionen gjorde emellertid
bedömningen att förslaget inte var förenligt med
målen för den gemensamma fiskeripolitiken och
diskriminerande mot de svenska fiskarna, varför det
föreslagna stoppet inte godkändes. En nationell
arbetsgrupp tillsattes i syfte att utarbeta förslag
till alternativa tekniska åtgärder för torskfisket.
Fiskeriverket deltog i arbetsgruppen som
avrapporterade sitt arbete i början av maj 2003.
Kommissionen delade den svenska uppfattningen att
åtgärder behövde vidtas för att säkra återväxten av
torskbestånden i Östersjön. På grund av stora
bifångster av torsk under minimimåttet på 38 cm
beslöt kommissionen att som en nödåtgärd stoppa allt
trålfiske efter torsk från den 15 april till den 31
maj. Det extra stoppet för trålfisket var en
tillfällig lösning inom gemenskapen. Eftersom
BACOMA-trålen med 120 mm maska i den s.k.
selektionspanelen var för selektiv fiskades i
stället med den mindre selektiva traditionella
diagonalmaskan. Detta resulterade i stora fångster
av ungtorsk mindre än minimimåttet, och syftet med
beslutet var att komma till rätta med detta problem.
Det bör tilläggas att ministerrådet under slutet av
år 2003 beslutade om en återhämtningsplan för
torskbestånden i Västerhavet. För Östersjön fanns
sedan år 2002 en sådan återhämtningsplan.
Med det anförda anser utskottet att motionerna
2002/03:MJ201 (c), 2002/03:MJ202 (m) yrkande 2,
2002/03:MJ203 (m) yrkande 1, 2002/03: MJ238 (c),
2002/03:MJ257 (kd), 2002/03:MJ269 (m) yrkande 6
delvis, 2002/03:MJ282 (m) yrkandena 1 och 3,
2002/03:MJ300 (kd) yrkande 1, 2002/03:MJ320 (fp),
2002/03:MJ328 (kd), 2002/03:MJ342 (m), 2002/03:
MJ395 (c), 2002/03MJ426 (kd) yrkande 3 delvis,
2002/03:MJ440 (v) yrkande 1 och 2002/03:MJ493 (c)
yrkande 2 bör lämnas utan åtgärd från riksdagens
sida.
5.3 Reglering av visst fiske m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (s,
fp, kd) om s.k. spökgarn, dumpat militärt
material, ändrade regler för strömmings- och
sillfisket och Fiskeriverkets dubbla roller.
Yrkandena avstyrks med hänvisning till bl.a.
tidigare ställningstaganden och pågående
arbete på områdena.
Motionerna
Fiske av s.k. spökgarn behandlas i motionerna
2002/03:MJ426 (kd) och 2003/04:MJ408 (kd) yrkandena
6 respektive 27. Motionärerna anser att fiskare bör
ha möjlighet att mot statlig ersättning fiska upp
dessa garn. Enligt motionerna 2002/03:MJ426 (kd)
yrkande 14 och 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 32 bör en
ny granskning göras av skyddet för fiskare vid
olyckor med kemiska stridsmedel. Nya diskussioner
bör inledas mellan staten och fiskarna, och
ersättning bör kunna utgå för förlorad fångst och
för skador på fiskeredskap och annan materiel.
Motion 2002/03:MJ482 (s) tar upp frågan om ändrade
regler för strömmings- och sillfisket i Östersjön
och Bottenhavet. Motionären anser att regeringen bör
ompröva den decenniegamla överenskommelsen med
Finland om det industriella småmaskiga
industrifisket på strömming och sill.
I motion 2003/04:MJ329 (fp) begärs en utredning av
Fiskeriverkets dubbla roller. Verksamhetsgrenen
Fiskenäring bör finnas kvar under
Jordbruksdepartementet medan verksamhetsgrenen
Fiskeresurser bör föras över till
Miljödepartementet.
Utskottets ställningstagande
Frågor om s.k. spökgarn har vid flera tidigare
tillfällen och senast våren 2002 varit föremål för
utskottets behandling (bet. 2001/02:MJU23).
Utskottet delade då motionärernas uppfattning att
dessa garn utgör ett stort problem som behöver
åtgärdas och betonade att undersökningar har visat
att gamla förlorade torskgarn är ett större problem
än man tidigare trott. Garnen fångar fortfarande
torsk, liten som stor, under långa tider, och även
om det i dag inte går att uppskatta hur mycket fisk
som går förlorad, är detta enligt utskottets mening
ett oacceptabelt slöseri. Enligt det
tiopunktersprogram som regeringen presenterade våren
2002 skulle en handlingsplan för att få bort
spökgarn i de svenska vattnen genomföras snarast.
Utskottet redogjorde våren 2002 för ett EU-projekt
där man draggat efter spökgarn i Östersjön som just
hade avslutats. Efter utvärdering av projektet kan
behovet av beslut om eventuella åtgärder bedömas.
Utskottet har vidare inhämtat att försök med
upptagning av spökgarn för närvarande bedrivs
genom Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorium i
Lysekil. Med det anförda föreslår utskottet att
motionerna 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 6 och
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 27 lämnas utan riksdagens
vidare åtgärd.
En ny uppdaterad utgåva av den år 1994
presenterade informationsbroschyren Senapsgas till
sjöss som har utarbetats av Kustbevakningen och
Naturvårdsverket i samarbete med ett antal
myndigheter avser skyddet för fiskarena och sprids
genom deras organisationer utgavs för drygt ett år
sedan. När det gäller yrkesfiskarnas kostnader för
miljörelaterade driftstörningar har utskottet vid
flera tidigare tillfällen och senast våren 2002
tagit ställning till liknande motioner som de nu
aktuella. Utskottet konstaterade då att staten
ersätter en stor del av kostnaderna såsom eskort
till hamn, ersättning för saneringskostnader och
arbetslöshetsersättning under den tid saneringen
pågår. I fråga om personskador erbjuder Sveriges
Fiskares Riksförbund sina medlemmar en kollektiv
försäkring. År 1996 presenterade Statskontoret på
regeringens uppdrag i rapporten Ersättningssystem
för fiskare vid fångst av militärt och miljöfarligt
kemiskt material (1996:26) ett system för ersättning
vid skador på fiskefartyg och fiskeredskap till
följd av dumpade kemiska stridsmedel. I rapporten
belystes särskilt formerna för finansiering av ett
ersättningssystem där Statskontoret föreslår en
kombination av privata försäkringar och en statlig
försäkring uppbyggd med anslagsmedel. Enligt
utskottets mening talade flera skäl för en ny
granskning av skyddet för fiskare vid olyckor med
kemiska stridsmedel. Även om staten till stor del
ersätter kostnader på grund av skador på fiskefartyg
och fiskeredskap till följd av dumpade kemiska
stridsmedel fann utskottet att skyddet för
yrkesfiskarna inte var fullgott. Mot den bakgrunden
föreslog utskottet ett tillkännagivande av innebörd
att regeringen bör genomföra en översyn av
ifrågavarande ersättningssystem. Riksdagen beslutade
i enlighet med utskottets förslag (bet.
2001/02:MJU23, rskr. 2001/02:321). Utskottet har nu
inhämtat att Fiskeriverket den 15 oktober 2003 för
regeringen redovisade en översyn av
ersättningssystem för kostnader i samband med skador
på fiskefartyg till följd av dumpat kemiskt militärt
material eller miljöfarliga kemiska ämnen.
Fiskeriverkets förslag bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. Därmed anser utskottet att
motionerna 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 14 och
2003/04:MJ408 (kd) yrkande 32 bör lämnas utan
riksdagens åtgärd.
Med anledning av motion 2002/03:MJ482 (s) om
ändrade regler för strömmings- och sillfisket i
Östersjön och Bottenhavet vill utskottet erinra om
att, i syfte att stärka bestånden för sill, kvoterna
har sänkts inom IBSFC, dvs. Fiskerikommissionen för
Östersjön. Därmed bör motionen lämnas utan
riksdagens vidare åtgärd.
Våren 2003 hade utskottet att ta ställning till en
motion av samma innebörd som motion 2003/04:MJ329
(fp). Utskottet betonade då att vissa bestämmelser
om ansvarsfördelningen mellan riksdagen och
regeringen har ansetts av så grundläggande
principiell karaktär att de har fått sin plats i
regeringsformen (RF). Hit hör t.ex. reglerna om den
institutionella ramen för regeringsarbetet och om
förfarandet i regeringsärenden. Enligt 7 kap. 1 § RF
fördelar regeringen ärendena mellan departementen.
Detaljfördelningen anges av regeringen i
instruktionen för Regeringskansliet (1996:1515), och
av förarbetena framgår att detta är regeringens
exklusiva kompetensområde. Enligt utskottets mening
är det således en självklar princip att riksdagen
inte skall göra uttalanden i en fråga som gäller
regeringens interna arbetsfördelning; lika
självklart är att regeringen aldrig framlägger
förslag till riksdagen om t.ex. ärendefördelningen
mellan utskotten. Det kan tilläggas att
Fiskeriverkets verksamhet regleras i verkets
instruktion (1996:145) som utfärdas av regeringen.
Med dessa uttalanden avstyrktes den då aktuella
motionen (bet. 2002/03:MJU16, rskr. 2002/03:173).
Utskottet, vars ställningstagande kvarstår,
avstyrker på samma grund motion 2003/04:MJ329 (fp).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Mål och inriktning för en nationell politik
för kust- och insjöfisket samt för
fritidsfisket och vattenbruket (punkt 1)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens proposition
2003/04:51. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ14 yrkande 1 och avslår motionerna
2003/04:MJ17 yrkande 1 och 2003/04:MJ21 yrkande 1.
Ställningstagande
I propositionen beskriver regeringen de mål som
föreslås gälla för fiske och vattenbruk. De fyra mål
som anges i propositionen är enligt vår mening
mycket generellt formulerade och närmast självklara
och behövs därför inte. Vi anser således att
propositionen bör avslås.
2. Mål och inriktning för en nationell politik
för kust- och insjöfisket samt för
fritidsfisket och vattenbruket (punkt 1)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens proposition
2003/04:51. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2003/04:MJ17 yrkande 1 och 2003/04:MJ21 yrkande 1
och avslår motion 2003/04:MJ14 yrkande 1.
Ställningstagande
Regeringens avsikt med den nu aktuella propositionen
är att lägga fast långsiktiga riktlinjer för en
nationell politik för kust- och insjöfisket samt för
vattenbruket. Det är en angelägen uppgift att stärka
och utveckla kust- och insjöfisket liksom
vattenbruket på ett långsiktigt och hållbart sätt
och inom ramen för en ekologiskt hållbar utveckling.
Härigenom kan ekonomiskt lönsamma förutsättningar
tillskapas för yrkesutövarna utifrån de svenska
miljömålen och en utveckling av svensk landsbygd i
berörda områden och inte minst på de svenska väst-
och ostkusterna komma till stånd. Propositionens
syfte och målformulering är vällovliga men med de
förslagna åtgärderna kommer den angivna
målsättningen inte att kunna uppfyllas. Mot denna
bakgrund anser jag att propositionen bör avslås.
3. Åtgärder för en långsiktigt positiv
utveckling av yrkesfisket m.m. (punkt 2)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ19 yrkande 12 och avslår motionerna
2002/03:MJ428 yrkande 28, 2002/03:MJ493 yrkande 1,
2003/04:MJ17 yrkande 2 och 2003/04:MJ20 yrkande 1.
Ställningstagande
I motion 2003/04:MJ19 påtalas behovet av en
nationell och en europeisk marin strategi.
Nationellt måste de mest angelägna delarna i en
marin strategi sjösättas snarast, och strategin bör
även omfatta vissa förslag från propositionen.
Härigenom, och genom ett snabbt genomförande av
lokal eller regional samförvaltning, bör Sverige bli
ledande och pådrivande i arbetet med att utveckla
EU:s marina strategi. Detta bör ges regeringen till
känna.
4. Åtgärder för en långsiktigt positiv
utveckling av yrkesfisket m.m. (punkt 2)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ20 yrkande 1 och avslår motionerna
2002/03:MJ428 yrkande 28, 2002/03:MJ493 yrkande 1,
2003/04:MJ17 yrkande 2 och 2003/04:MJ19 yrkande 12.
Ställningstagande
Propositionen saknar så gott som fullständigt
konkreta förslag för riksdagen att ta ställning
till. Dokumentet är snarast att betrakta som en
skrivelse och borde därmed behandlas som en sådan.
Regeringen bör därför snarast återkomma med konkreta
förslag inom de områden som behandlas i
propositionen. Detta bör ges regeringen till känna.
5. Åtgärder för en långsiktigt positiv
utveckling av yrkesfisket m.m. (punkt 2)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ17 yrkande 2 och avslår motionerna
2002/03:MJ428 yrkande 28, 2002/03:MJ493 yrkande 1,
2003/04:MJ19 yrkande 12 och 2003/04:MJ20 yrkande 1.
Ställningstagande
Riksdagen bör begära konkreta förslag till åtgärder
som långsiktigt stärker yrkesfiskets utveckling och
uppfyller de i propositionen uppställda långsiktiga
målen för kust- och insjöfisket samt vattenbruk. Som
exempel på förhållanden som bör beaktas kan nämnas
svensk fiskepolitiks ensidiga beslut och relation
till internationella överenskommelser, avvägningen
mellan det kustnära yrkesfisket och havsbaserade
vindkraftverk samt yrkesfiskarnas sakägarstatus.
Vidare är det nödvändigt att ett samrådsorgan
etableras med Fiskeriverket, fiskenäringen och
forskarna. Det behövs även svensk medfinansiering av
en nationell yrkesfiskeutbildning, ökade anslag till
forskning och utveckling av fångstmetoder och nya
produkter samt införande av yrkesfiskeavdrag.
Regeringen bör återkomma med förslag om en ny
politik för kust- och insjöfiske samt vattenbruk.
Förslaget bör innehålla konkreta åtgärder i enlighet
med det ovan anförda samt förslag om ekonomiska
resurser, vilket saknas i den nu aktuella
propositionen. Detta bör ges regeringen till känna.
6. Ett långsiktigt hållbart fiske (punkt 3)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ408 yrkande 17 delvis och avslår
motionerna 2002/03:MJ315 yrkande 5 och 2003/04:MJ334
yrkande 10.
Ställningstagande
I syfte att åstadkomma ett hållbart fiske bör
fångstmängderna anpassas till vad som är biologiskt
och ekologiskt hållbart och krafttag tas mot
överfisket. Försiktighetsprincipen skall gälla, och
Sverige bör tillsammans med övriga Östersjöländer
besluta att stänga ute fiskare från länder som i dag
genom sitt EU-medlemskap har tillgång till
Östersjön. Detta bör ges regeringen till känna.
7. Ett långsiktigt hållbart fiske (punkt 3)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ334 yrkande 10 och avslår motionerna
2002/03:MJ315 yrkande 5 och 2003/04:MJ408 yrkande 17
delvis.
Ställningstagande
Högre kvalitet på den biologiska rådgivningen,
fiskekvoter baserade på vetenskapliga rön, höjda
minimimått för fisken och för torsken till minst 45
cm, sommarstopp för hotade fiskarter och förbättrade
redskap är åtgärder som är nödvändiga för att
fiskbestånden i Östersjön skall kunna säkerställas.
Vidare bör det småskaliga fisket främjas, EU:s
fiskereform kompletteras med avskaffande av
subventionerna till nya högeffektiva fiskefartyg,
tydliga tidtabeller upprättas för att minska
fiskeflottans kapacitet och ett fungerande
sanktionssystem införas. Detta bör ges regeringen
till känna.
8. Tillträdet till fiskeresurserna (punkt 4)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ14 yrkandena 2, 4 och 8 och avslår
motionerna 2002/03:MJ484, 2003/04:MJ16 yrkande 2,
2003/04:MJ19 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ20 yrkande
2, 2003/04:MJ203, 2003/04:MJ327 och 2003/04:MJ418.
Ställningstagande
Som anförs i motion 2003/04:MJ14 bör regeringen
återkomma med förslag om olika gruppers tillträde
till fiskeresursen och om fördelning av kvoterade
fiskbestånd. Förslaget bör även innebära att
fiskerätten återförs till ägarna i de stora
insjöarna och i södra Östersjön om dessa bildar
fiskevårdsområden. Detta bör ges regeringen till
känna.
9. Tillträdet till fiskeresurserna (punkt 4)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ19 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna
2002/03:MJ484, 2003/04:MJ14 yrkandena 2, 4 och 8,
2003/04:
MJ16 yrkande 2, 2003/04:MJ20 yrkande 2,
2003/04:MJ203, 2003/04:MJ327 och 2003/04:MJ418.
Ställningstagande
Begränsningar av tillträdet till fiskeresursen bör
enligt vår mening användas som ett aktivt
förvaltningsinstrument för att åstadkomma god
fiskevård. Yrkesfisket och annan fiskeanknuten
yrkesmässig verksamhet bör ges goda förutsättningar
i kustzonen och de stora sjöarna, och åtgärder
avseende tillträdet till fiskeresurserna bör så
långt möjligt vidtas inom ramen för eller i
kombination med lokal eller regional förvaltning.
Detta bör ges regeringen till känna.
10. Tillträdet till fiskeresurserna (punkt 4)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ20 yrkande 2 och avslår motionerna
2002/03:MJ484, 2003/04:MJ14 yrkandena 2, 4 och 8,
2003/04:MJ16 yrkande 2, 2003/04:MJ19 yrkandena 1 och
2, 2003/04:MJ203, 2003/04:MJ327 och 2003/04:MJ418.
Ställningstagande
Trålgränsen bör fastställas i samråd med
fiskenäringen och anpassas efter säkerhetsaspekter
och en gemensam bedömning av tillgången till
fiskeresurser och möjligheterna till kräftfiske. Det
är enligt min mening av största vikt att fiske efter
kräfta och räka i vattnen på västkusten sker med
selektiva redskap. Detta bör ges regeringen till
känna.
11. Äganderätten till fiskevattnen (punkt 5)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson
(c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ21 yrkandena 8 och 9.
Ställningstagande
En av förutsättningarna för levande
skärgårdssamhällen och livskraftiga
fisketurismföretag är respekten för de privatägda
fiskevattnen. I det fall intrång sker i det enskilda
ägandet anser vi att ekonomisk kompensation skall
utgå. Detta bör ges regeringen till känna.
12. Samförvaltning på fiskets område (punkt 6)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ14 yrkande 3 och 2003/04:
MJ269 och avslår motionerna 2003/04:MJ16 yrkande 3,
2003/04:MJ19 yrkande 3, 2003/04:MJ20 yrkande 4,
2003/04:MJ21 yrkandena 2 och 3, 2003/04:MJ322,
2003/04:MJ408 yrkande 23 och 2003/04:MJ433 yrkande
2.
Ställningstagande
Vi anser att regeringen bör återkomma med förslag om
lokal och regional samförvaltning när pågående
pilotprojekt är utvärderade. För att en bra och
effektiv förvaltning av fiskbestånden och
yrkesfisket skall kunna uppnås är samarbete med alla
berörda parter och då i första hand förvaltning,
forskning och utövare av det praktiska fisket
nödvändigt. Det s.k. KosterVäderö-projektet kan
framhållas som exempel på ett väl fungerande
samarbete. Detta bör ges regeringen till känna.
13. Samförvaltning på fiskets område (punkt 6)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ19 yrkande 3 och avslår motionerna
2003/04:MJ14 yrkande 3, 2003/04:MJ16 yrkande 3,
2003/04:MJ20 yrkande 4, 2003/04:MJ21 yrkandena 2 och
3, 2003/04:MJ269, 2003/04:MJ322, 2003/04:MJ408
yrkande 23 och 2003/04:MJ433 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att Kosterfjorden och Gullmaren bör ingå i
det samförvaltningsprojekt där försök med lokal
samförvaltning har påbörjats. Åtminstone två av
pilotprojekten bör dessutom ingå i försöksverksamhet
med integrerad kustzonförvaltning med en vidare
krets av intressenter. Detta bör ges regeringen till
känna.
14. Samförvaltning på fiskets område (punkt 6)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ20 yrkande 4 och 2003/04:MJ408
yrkande 23 och avslår motionerna 2003/04:MJ14
yrkande 3, 2003/04:MJ16 yrkande 3, 2003/04:MJ19
yrkande 3, 2003/04:MJ21 yrkandena 2 och 3,
2003/04:MJ269, 2003/04:MJ322 och 2003/04:MJ433
yrkande 2.
Ställningstagande
Enligt min mening måste fiskerinäringen genom
regional och lokal förvaltning ges fiskerinäringen
faktiskt inflytande över kvoter och ransoner.
Samverkan mellan fiskerinäring, forskning,
myndigheter och miljöorganisationer både regionalt,
nationellt och internationellt måste förbättras. På
nationell nivå bör ett organ inrättas för att
formalisera en sådan samverkan. Detta bör ges
regeringen till känna.
15. Samförvaltning på fiskets område (punkt 6)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ21 yrkandena 2 och 3 samt avslår
motionerna 2003/04:MJ14 yrkande 3, 2003/04:MJ16
yrkande 3, 2003/04:
MJ19 yrkande 3, 2003/04:MJ20 yrkande 4,
2003/04:MJ269, 2003/04:MJ322, 2003/04:MJ408 yrkande
23 och 2003/04:MJ433 yrkande 2.
Ställningstagande
De i propositionen föreslagna försöken med
samförvaltning skall enligt min mening innebära att
reellt inflytande ges åt de deltagande parterna. Det
måste vara verklig makt som flyttas, besluten måste
spela roll och frågan bör utvärderas efter
försöksperiodens slut. Vad gäller fiskbestånden
skall försöken göras utifrån beståndens aktuella
utbredningsområden och inte utifrån geografiskt
etablerade gränsdragningar. Man bör skilja mellan å
ena sidan samråd och samförvaltning av marina och
limniska miljöer och å andra sidan samförvaltning
med avseende på fisk och andra rörliga arter, t.ex.
fåglar. Detta bör ges regeringen till känna.
16. Fördelning av fiskeresursen (punkt 7)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ19 yrkande 4 och avslår motionerna
2003/04:MJ20 yrkande 3 och 2003/04:MJ21 yrkande 4.
Ställningstagande
När det gäller kvoterade fördelningsmodeller bör
helt nya modeller prövas. Det är framför allt fråga
om individuella kvoter för vissa fiskarter och ett
kvotsystem som fördelas varje år och som varken
medför äganderätt eller är överförbara. På sikt bör
individuellt överförbara kvoter (IÖK) med äganderätt
införas. Detta bör ges regeringen till känna.
17. Fördelning av fiskeresursen (punkt 7)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ20 yrkande 3 och avslår motionerna
2003/04:MJ19 yrkande 4 och 2003/04:MJ21 yrkande 4.
Ställningstagande
När det gäller införande av fördelningsmodeller bör
erfarenheter från liknande fördelningssystem i t.ex.
Danmark tas till vara. I utredningen av olika
förvaltningsformer bör också frågor om begränsning
av antalet fiskedagar och individuella fiskekvoter
prövas. Detta bör ges regeringen till känna.
18. Fördelning av fiskeresursen (punkt 7)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ21 yrkande 4 och avslår motionerna
2003/04:MJ19 yrkande 4 och 2003/04:MJ20 yrkande 3.
Ställningstagande
Enligt min mening bör ett system med individuellt
överförbara kvoter inte införas eftersom ett sådant
system skulle innebära risk för tilltagande
koncentration av kvoter och för att denna
koncentration genom direkt eller indirekt ägande
flyttas över till förädlingsindustrin. Detta bör ges
regeringen till känna.
19. Utvecklande av tekniska åtgärder m.m.
(punkt 8)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ14 yrkande 6 och avslår motionerna
2003/04:MJ19 yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ21
yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ408 yrkande 17 delvis
och 2003/04:MJ434 yrkande 4.
Ställningstagande
Fiskeriverkets förslag att även de som fiskar på
enskild fiskerätt skall omfattas av verkets
bestämmelser om redskapsanvändning inger oro. Vi
finner det anmärkningsvärt om centrala beslut skulle
komma att ta över lokalt fattade och förankrade
beslut, särskilt i insjöar. Redskapsanvändning skall
inte regleras genom förordning utan riksdagen måste
få ta ställning till det slutliga förslaget. Detta
bör ges regeringen till känna.
20. Utvecklande av tekniska åtgärder m.m.
(punkt 8)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 20. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ19 yrkande 5 och avslår motionerna
2003/04:MJ14 yrkande 6, 2003/04:MJ19 yrkande 6,
2003/04:MJ21 yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ408
yrkande 17 delvis och 2003/04:MJ434 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att Fiskeriverket bör få i uppdrag att på
försök inrätta fredade områden vars storlek varierar
i takt med beståndsvariationen. Områden i kustzonen
måste avsättas för att skydda den marina miljön och
förstärka fiskbestånden. Detta bör ges regeringen
till känna.
21. Utvecklande av tekniska åtgärder m.m.
(punkt 8)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 21. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ408 yrkande 17 delvis och avslår
motionerna 2003/04:MJ14 yrkande 6, 2003/04:MJ19
yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ21 yrkandena 5 och 6
samt 2003/04:MJ434 yrkande 4.
Ställningstagande
Det arbete med att utveckla de olika former av
begränsningar som har inletts eller är på väg att
inledas bör fortsätta nationellt och
internationellt. Det är fråga om t.ex. ökad
maskstorlek, höjda minimimått på fångad fisk,
åtgärder för att begränsa bifångsterna,
begränsningar av garnmängd och användning av
drivgarn, ökad kontrollverksamhet samt
redskapsutveckling. Detta bör ges regeringen till
känna.
22. Utvecklande av tekniska åtgärder m.m.
(punkt 8)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 22. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ21 yrkandena 5 och 6 och avslår motionerna
2003/04:MJ14 yrkande 6, 2003/04:MJ19 yrkandena 5 och
6, 2003/04:MJ408 yrkande 17 delvis och 2003/04:MJ434
yrkande 4.
Ställningstagande
I syfte att åstadkomma ett mer selektivt fiske bör
redskapsutveckling prioriteras. Ökade medel bör
avsättas för utveckling av skonsammare och mer
selekterade redskap, ett arbete som bör ske i
samverkan mellan fiskare, forskare och
redskapstillverkare. Ersättningar till berörda
näringsidkare vid temporära fiskestopp måste
utbetalas skyndsamt. Detta bör ges regeringen till
känna.
23. Vattenägarens fiskerätt (punkt 9)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson
(c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 23. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ20 yrkande 9.
Ställningstagande
Av propositionen framgår inte i vilken utsträckning
fredning av vissa vatten även skall omfatta
vattenägarens fiske med handredskap, nät eller andra
redskap. Vi anser att vattenägarens fiske i
normalfallet bör vara tillåtet på fredade områden
medan fritidsfiske med stöd av allmän rätt i dessa
områden bör inskränkas. Detta bör ges regeringen
till känna.
24. Fiskerikontroll (punkt 10)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 24. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ19 yrkande 8 och avslår motion
2003/04:MJ472 yrkande 16.
Ställningstagande
Som anförs i motion 2003/04:MJ19 (fp) finns det
behov av åtgärder för förbättrad fiskerikontroll,
förbättrad och utökad satellitbaserad övervakning,
landningskontroller och utökade sjökontroller för
olika slags fisken. Samarbetet mellan Fiskeriverket
och Kustbevakningen måste fortsätta och utvecklas
med andra länder, främst inom ramen för EU-
samarbetet och den gemensamma fiskeripolitiken.
Nationellt bör samverkan mellan Fiskeriverket,
Kustbevakningen, Sjöfartsverket och Tullverket
utökas, och inom EU bör bl.a. en gemensam regional
förvaltning av Östersjön tillskapas. I detta arbete
är enligt motionärerna miljölotssystem ett av de
viktigaste instrumenten. Detta bör ges regeringen
till känna.
25. Forskning och utveckling på fiskets område
(punkt 11)
av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp)
och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 25. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ19 yrkandena 911 och avslår motionerna
2002/03:MJ282 yrkande 2, 2002/03:MJ483,
2002/03:MJ493 yrkande 4, 2003/04:MJ13, 2003/04:MJ16
yrkande 1, 2003/04:MJ21 yrkande 7, 2003/04:MJ408
yrkande 35, 2003/04:MJ433 yrkande 4, och 2003/04:
N338 yrkande 5.
Ställningstagande
Enligt vår mening måste den lokala kunskapen hos
fiskare och andra intressenter tas till vara vid
kunskapsinsamling. Samverkan på forskningsnivå
mellan limnologer och marinbiologer anser vi
nödvändig, och det av regeringen aviserade uppdraget
till Formas bör ges omedelbart och med en mycket
snar tidpunkt för redovisning. Det bör framhållas
att forsknings- och myndighetsnärvaro i Östersjöns
viktigaste fiskeområden har stor betydelse när det
gäller Östersjöproblematiken. Detta bör ges
regeringen till känna.
26. Forskning och utveckling på fiskets område
(punkt 11)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 26. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ21 yrkande 7 och avslår motionerna
2002/03:MJ282 yrkande 2, 2002/03:MJ483,
2002/03:MJ493 yrkande 4, 2003/04:MJ13, 2003/04:MJ16
yrkande 1, 2003/04:MJ19 yrkandena 911,
2003/04:MJ408 yrkande 35, 2003/04:MJ433 yrkande 4,
och 2003/04:N338 yrkande 5.
Ställningstagande
Regeringens syn på en långsiktig strategi för
forskning om och utveckling av fiskbestånd bör
breddas till att omfatta även forskning på de marina
och limnologiska områdena. I dag går mycket kunskap
förlorad då forskningsområdena inte är tillräckligt
samordnade. Fördelarna med ett bredare angreppssätt
är uppenbara. Synen på forskningen bör breddas till
att omfatta all marin och limnologisk forskning och
inte endast forskning om fiskbestånd. Detta bör ges
regeringen till känna.
27. Åtgärder för vandringsfisk m.m. (punkt 12)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 27. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ20 yrkandena 6 och 7.
Ställningstagande
I motion 2003/04:MJ20 (kd) föreslås ett antal
åtgärder för vandringsfisk. Förbiflöden bör finnas i
alla kraftverk, de utbyggda älvarna bör förses med
laxtrappor och vandringsvägar för ål, och laxen bör
ges möjlighet att reproducera sig fullt ut i
Norrlandsälvarna. Vidare bör behovet av förbiflöden
i befintliga vattenkraftverk och reglerna för
omprövning av vattendomar ses över skyndsamt. En
analys bör göras av orsakerna till minskningen av de
kustlevande fiskarterna i Kalmarsundsregionen. Detta
bör ges regeringen till känna.
28. Utsättning av fisk (punkt 14)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 28. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ269 yrkande 8 och 2003/04:MJ14
yrkande 7 och avslår motionerna 2003/04:MJ15 och
2003/04:
MJ20 yrkande 13.
Ställningstagande
Om all utsättning av främmande laxfisk skulle
upphöra torde det fiske som bedrivs i formen put and
take påverkas negativt eller rent av bringas att
upphöra. Eftersom bestånden i detta fiske är strikt
reglerade är också risken för spridandet av
främmande biologiskt material mycket liten.
Det näringsmässiga fisket både i kustområdet och i
Stockholms läns insjöar kommer att få mycket svårt
att överleva om de nationella utsättningsprogrammen
i framtiden inte kan genomföras i minst lika stor
utsträckning som hittills. Utsättningarna av ål
under senare år har bekostats via budgetmedel i
kombination med EU-medel. Vi anser det därför av
vikt att nationella medel ställs till förfogande för
dessa åtgärder. I annat fall föreligger uppenbar
risk att ett flertal fiskeföretag slås ut, eftersom
ålfångsterna är en så betydelsefull del av
intäkterna.
Vad ovan anförts bör ges regeringen till känna.
29. Utsättning av fisk (punkt 14)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 29. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ20 yrkande 13 och avslår motionerna
2002/03:MJ269 yrkande 8, 2003/04:MJ14 yrkande 7 och
2003/04:
MJ15.
Ställningstagande
Mindre sjöar och vattendrag som saknar skyddsvärda
bestånd måste även fortsättningsvis tillåtas att
härbärgera de arter som efterfrågas av
sportfiskarna. Det är vidare angeläget att det blir
möjligt att odla och sätta ut olika arter såsom lax,
regnbåge, öring och röding. Fiskeriverket bör arbeta
utifrån målsättningen att kombinera biologisk
mångfald med utsättning av odlade arter, och det bör
betraktas som en naturlig faunavårdande insats att
sätta ut de arter som fångas eller drabbas av stora
populationer sportfiskearter. Jag förutsätter att
anslagen kommer att öka i kommande budgetförslag så
länge regeringen inte har genomfört förslaget om
fiskevårdsavgift eller liknande finansiering. Detta
bör ges regeringen till känna.
30. Åtgärder för laxbeståndet m.m. (punkt 15)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 30. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ325 och 2003/04:MJ226 och
avslår motionerna 2002/03:MJ489 yrkande 12,
2002/03:N302 yrkande 11, 2003/04:MJ434 yrkande 9,
2003/04:MJ457 och 2003/04:N335 yrkande 5.
Ställningstagande
Det är enligt min mening hög tid att åtgärder vidtas
för att rädda vildlaxbestånden i älvarna. De årligen
återkommande diskussionerna om laxfisket längs
Norrlandskusten måste få ett slut, och regeringen
bör ta nya initiativ till en med Finland gemensam
vildlaxpolitik. Detta bör ges regeringen till känna.
31. Skyddsjakt på säl (punkt 16)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 31. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ14 yrkande 5 delvis och
2003/04:MJ294 yrkande 1 och avslår motionerna
2003/04:MJ20 yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ313,
2003/04:MJ354 och 2003/04:MJ408 yrkande 26 delvis.
Ställningstagande
Vi anser att skyddsjakt på säl bör tillåtas i större
omfattning än i dag, något som inte bör stå i
motsats till sälbeståndets överlevnad. Dessutom
måste det bli tillåtet för yrkesfiskare att i direkt
anslutning till redskap skjuta säl från båt.
Eftersom simmande säl till största delen visar
kroppsdelar där skott har dödlig verkan är risken
för vådaskjutning minimal. Detta bör ges regeringen
till känna.
32. Skyddsjakt på säl (punkt 16)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson
(c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 32. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ20 yrkande 5 delvis och avslår motionerna
2003/04:MJ14 yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ294
yrkande 1, 2003/04:MJ313, 2003/04:MJ354 och
2003/04:MJ408 yrkande 26 delvis.
Ställningstagande
Vi anser att det finns behov av mer kraftfulla
åtgärder när det gäller minskning av skadorna på
grund av sälangrepp än vad regeringen föreslår.
Bestånden av säl skall regleras genom ansvarsfull
viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med
tydliga bestämmelser i form av jakttider och andra
villkor. Vi delar Fiskeriverkets synpunkter att, i
avvaktan på långsiktiga åtgärder, ersättningarna för
skador orsakade av säl bör höjas så att de hamnar på
en mer rimlig nivå. Detta bör ges regeringen till
känna.
33. Skyddsjakt på skarv (punkt 17)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 33. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ14 yrkande 5 delvis,
2003/04:MJ211, 2003/04:MJ255 och 2003/04:MJ318 och
avslår motionerna 2003/04:MJ20 yrkande 5 delvis,
2003/04:MJ245, 2003/04:MJ408 yrkande 26 delvis och
2003/04:MJ447 yrkande 2.
Ställningstagande
Antalet häckande skarvpar har mer än tiodubblats
under den senaste tioårsperioden, och den starka
ökningen av antalet skarvar har lett till att
skarven tagits bort från EU:s s.k. röda lista över
utrotningshotade arter. Man kan med fog hävda att
den alltför stora skarvexpansionen hotar den
biologiska mångfalden inom många områden. För
yrkesfisket, särskilt ålfisket, innebär
skarvförekomsten ett stort avbräck. Vi anser därför
att möjligheten till skyddsjakt på skarv bör
tillåtas i större omfattning än i dag. Detta bör ges
regeringen till känna.
34. Skyddsjakt på skarv (punkt 17)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson
(c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 34. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ20 yrkande 5 delvis och avslår motionerna
2003/04:MJ14 yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ211,
2003/04:
MJ245, 2003/04:MJ255, 2003/04:MJ318, 2003/04:MJ408
yrkande 26 delvis och 2003/04:MJ447 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att det finns behov av mer kraftfulla
åtgärder när det gäller minskning av skadorna på
grund av skarvangrepp än vad regeringen föreslår.
Bestånden av skarv skall regleras genom ansvarsfull
viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med
tydliga bestämmelser i form av jakttider och andra
villkor. Vi delar Fiskeriverkets synpunkter att, i
avvaktan på långsiktiga åtgärder, ersättningarna för
skador orsakade av skarv bör höjas så att de hamnar
på en mer rimlig nivå. Detta bör ges regeringen till
känna.
35. Utbildning på fiskets område (punkt 18)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson
(c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 35. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ493 yrkande 3, 2003/04:MJ20
yrkande 14, 2003/04:MJ408 yrkande 33 och
2003/04:MJ433 yrkande 3 och avslår motionerna
2002/03:N345 yrkande 9 och 2003/04:N328 yrkande 26.
Ställningstagande
Vi vill peka på behovet av utbildning inom
fiskeribranschen. Utbildningen bör motsvara EU:s
krav, och det är viktigt att fördjupade kunskaper
för olika specialiseringar inom fiskenäringen kan
erbjudas. För att EU-medel skall utgå krävs dock ca
50 % svensk medfinansiering, vilken bör vara av
statlig och nationell karaktär. En fisketeknisk
yrkeshögskoleutbildning bör etableras för att
tillgodose näringens behov av välutbildad
arbetskraft. Härigenom kan även det för näringen så
viktiga forskningsarbetet initieras och spridas.
Detta bör ges regeringen till känna.
36. Fritidsfiske och fisketurism (punkt 19)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 36. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:MJ269 yrkande 2 och avslår motionerna
2003/04:MJ18, 2003/04:MJ20 yrkande 8, 2003/04:MJ289
yrkandena 1, 2 och 4 samt 2003/04:MJ458.
Ställningstagande
Vi anser att fiskevattnet måste jämställas med andra
produktionsmedel när det gäller drift och skötsel.
Ansvaret för nyttjandet av fisket och fiskevattnet
skall ligga på dess ägare men inom ramen för lagar
och regler som förhindrar rovdrift och annat
missbruk. Detta bör ges regeringen till känna.
37. Fritidsfiske och fisketurism (punkt 19)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 37. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ20 yrkande 8 och 2003/04:
MJ289 yrkandena 1, 2 och 4 samt avslår motionerna
2002/03:MJ269 yrkande 2, 2003/04:MJ18 och
2003/04:MJ458.
Ställningstagande
Enligt min mening bör vattenägarens
redskapsanvändning inte detaljregleras av
Fiskeriverket. Det är sannolikt vattenägaren själv
som har störst insikt och känner mest omsorg om
fisket på sitt vatten. För att fisket i Vänern och
Vättern skall kunna utvecklas och säkerställas i ett
långsiktigt perspektiv för såväl yrkesfiske,
sportfiske som turism krävs ytterligare åtgärder.
Dessa bör utformas med hänsyn till att naturresursen
fisk bevaras och utvecklas. Skall Vänern och Vättern
kunna bli en gemensam nationell resurs för ökad
internationell fisketurism krävs gemensam regional
samverkan. Länsstyrelsen bör ha en samordnande roll
för kommuner, yrkesfiskare, sportfiskeföreningar och
båtföreningar för att, inom ramen för EU:s
landsbygdsutveckling, åstadkomma en satsning på
utbyggnad av sådana anläggningar som erfordras för
exempelvis trollingfiskets utveckling. I det
sammanhanget spelar Fiskeriverket en viktig roll som
central myndighet. Detta bör ges regeringen till
känna.
38. Det fria handredskapsfisket (punkt 20)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 38. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ19 yrkande 7 delvis.
Ställningstagande
Förutsättningarna för överlåtelse av rätten till
handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar i
de fall fiskevårdsområden bildas bör utredas av en
parlamentarisk kommitté. Detta bör ges regeringen
till känna.
39. Modell för finansiering av fiskevården
(punkt 21)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 39. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ269 yrkandena 3 och 4 och
2003/04:MJ14 yrkande 9 samt avslår motionerna
2003/04:MJ19 yrkande 7 delvis, 2003/04:MJ20 yrkande
10, 2003/04:MJ21 yrkande 11, 2003/04:
MJ351 och 2003/04:MJ422.
Ställningstagande
Vi anser det naturligt att de som drar nytta av
fisket också betalar fiskevården, vilket lämpligen
sker genom försäljning av fiskekort där en del av
intäkterna går till beståndsvård. Ett alternativ är
fritidsfiskarlicens med rätt till fiske i
specificerade vatten medan beståndsvården i allmänna
vatten skall betalas av skattemedel. En enhetlig men
flexibel modell för samtliga Sveriges fiskevatten
bör eftersträvas.
Någon allmän fiskevårdsavgift bör inte genomföras.
För att näringen skall kunna utvecklas måste
aktörerna få samma förutsättningar som andra
näringar, och priset på fisket skall göras upp
mellan konsumenter och producenter genom försäljning
av fiskekort eller genom andra avtal. Köparen skall
inte betala en del av sitt pris till en fond som
omfördelar pengar och förskjuter
konkurrensförhållandet mellan olika producenter, och
vissa producenter av fiske skall inte gynnas på
andras bekostnad.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om fiskevårdsområden i enlighet med det
anförda. Detta bör ges regeringen till känna.
40. Modell för finansiering av fiskevården
(punkt 21)
av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 40. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ19 yrkande 7 delvis och avslår motionerna
2002/03:MJ269 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ14
yrkande 9, 2003/04:MJ20 yrkande 10, 2003/04:MJ21
yrkande 11, 2003/04:MJ351 och 2003/04:MJ422.
Ställningstagande
Vi anser att den särskilda utredare som nämns i
propositionen även bör få i uppdrag att lösa frågan
om finansiering av fiskevården, bl.a. genom någon
form av avgiftssystem förslagsvis enligt norsk
modell som innebär enkel betalning på postkontor med
kvittot som bevis för erlagd avgift. Vi vill också
framhålla att behovet av resursförstärkning på
fiskevårdens område är akut. Utredningen bör därför
bli bredare och mer förutsättningslös än vad som
antyds i propositionen. Detta bör ges regeringen
till känna.
41. Modell för finansiering av fiskevården
(punkt 21)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 41. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ20 yrkande 10 och avslår motionerna
2002/03:MJ269 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ14
yrkande 9, 2003/04:MJ19 yrkande 7 delvis,
2003/04:MJ21 yrkande 11, 2003/04:MJ351 och
2003/04:MJ422.
Ställningstagande
Den av regeringen aviserade utredaren som skall få
uppdraget att ge en samlad bild av olika modeller
för finansieringen av den allmänna fiskevården bör
även utreda möjligheten att på försök inrätta lokala
fiskevårdsområden också vid kusterna och de stora
sjöarna. Detta bör ges regeringen till känna.
42. Fiskevårdsområden (punkt 22)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 42. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ404 yrkandena 10 och 11 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ426 yrkande 8, 2003/04:MJ21
yrkande 10, 2003/04:MJ289 yrkande 3, 2003/04:MJ352
och 2003/04:MJ408 yrkande 24.
Ställningstagande
Vi anser att det skall vara möjligt att bilda
fiskevårdsområden med skötselplaner för fiskare i
södra Östersjön så att de därigenom kan överta
fiskevården och fisket. En återgång till lokal
fiskeförvaltning är enligt vår mening ett bra sätt
att förbättra dagens förhållanden, och
fiskevårdsområdena bör återges rätten att upplåta
fiske till allmänheten genom försäljning av
fiskekort. Det är otillfredsställande att
vattenägare med lagens hjälp kan tvingas in i ett
viltvårdsområde eller vattenvårdsområde. Eftersom
samverkan fungerar bäst om den är frivilligt bör
tvånget att ingå i sådana områden upphöra. Detta bör
ges regeringen till känna.
43. Fiskevårdsområden (punkt 22)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 43. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ21 yrkande 10 och avslår motionerna
2002/03:MJ426 yrkande 8, 2003/04:MJ289 yrkande 3,
2003/04:MJ352, 2003/04:MJ404 yrkandena 10 och 11
samt 2003/04:MJ408 yrkande 24.
Ställningstagande
Jag anser att det fria handredskapsfisket bör
begränsas så att det blir möjligt att bilda
fiskevårdsområden även i områden som omfattas av det
fria fisket. Det fria handredskapsfisket på enskilda
vatten är ett kraftigt intrång i äganderätten och
kan därför inte accepteras. Det förstör till stora
delar drivkraften för ett långsiktigt
fiskevårdsarbete på enskilda vatten, och det fria
handredskapsfisket bör, som ett första steg, upphöra
på vatten där fiskevårdsområden inrättas. Detta bör
ges regeringen till känna.
44. Miljögifter i fisk (punkt 23)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson
(c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 44. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ21 yrkande 12.
Ställningstagande
Enligt vår mening är dioxinfrågan avgörande för
fiskenäringens fortlevnad i Östersjön efter år 2006.
Eftersom Sveriges undantag för dioxingränser i
konsumtionsfisk gäller t.o.m. år 2006 är det av
yttersta vikt att dioxinfrågan sätts i fokus under
kommande år så att regeringen kan lägga fram förslag
i frågan till år 2007. Detta bör ges regeringen till
känna.
45. Förbättrade villkor för vattenbruket m.m.
(punkt 25)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 45. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ14 yrkande 10 och avslår motionerna
2002/03:MJ426 yrkande 17 och 2003/04:MJ20
yrkande 12.
Ställningstagande
Anledningen till att vattenbruket, trots mycket god
tillgång på vatten, är av liten omfattning är enligt
vår mening till stor del politiska hinder som
senfärdighet, byråkrati samt motiverade och
omotiverade miljöhinder. Det är därför positivt att
regeringen nu föreslår att vattenbruket skall
integreras i översiktsplaneringen. Regeringen bör
emellertid återkomma till riksdagen med förslag i
frågan när utredningarna är presenterade. Detta bör
ges regeringen till känna.
46. Förbättrade villkor för vattenbruket m.m.
(punkt 25)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 46. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ20 yrkande 12 och avslår motionerna
2002/03:MJ426 yrkande 17 och 2003/04:MJ14 yrkande
10.
Ställningstagande
I propositionen gör regeringen bedömningen att
vattenbruket bör beaktas i det kommunala
planarbetet. Det är enligt min mening av vikt att
onödig byråkrati och otrygghet för näringsidkarna
därvid undanröjs. Detta bör ges regeringen till
känna.
47. Tillstånd till vattenbruk m.m.
(punkt 26)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 47. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ21 yrkande 13.
Ställningstagande
Nuvarande administrativa styrmedel för att försöka
minska tillförseln av närsalt till sjöar och hav har
visat sig vara trubbiga instrument, varför nya
metoder bör övervägas. Det är därför positivt att
tillståndsgivning för vattenbruk kommer att baseras
på utsläppsnivåer i stället för volym fisk.
Regeringens planerade beredning av ett förslag med
denna inriktning bör emellertid påskyndas. Detta bör
ges regeringen till känna.
48. Forskning och utveckling på vattenbrukets
område (punkt 27)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 27
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 48. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ426 yrkande 18, 2003/04:
MJ20 yrkande 11 och 2003/04:MJ408 yrkande 37.
Ställningstagande
Otillräckliga kunskaper om sjukdomar och
fiskbestånd, vare sig vilda eller odlade, har
medfört att vattenbrukare har nekats tillstånd på
motsägande och varierande grunder med omfattande
konsekvenser för den enskilda brukaren. Bättre
vetenskaplig grund för myndigheternas beslut kräver
mer resurser till forskningen. Dessutom bör
regeringen ge t.ex. SLU i uppdrag att i samarbete
med berörda näringar genomföra forskning om
alternativ till utfodring med fiskmjöl inom
kyckling- och svinproduktion. Detta bör ges
regeringen till känna.
49. Effekterna för småföretagare (punkt 29)
av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)
och Jeppe Johnsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 49. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ14 yrkande 11.
Ställningstagande
Enligt vår mening saknas i propositionen så gott som
helt ett företagsperspektiv och regeringens syn på
företagens villkor. Företagen betungas i dag av
konkurrensnackdelar i form av reglerna för
fåmansbolag, fastighetsskatten och de skatter som
belastar generationsväxlingar. Omfattande byråkrati,
inte minst en rigid tillämpning av miljöbalken,
brist på riskkapital i synnerhet i glesbygd och den
allmänna ekonomiska politiken utgör ytterligare
belastningar för fiskenäringen. Detta bör ges
regeringen till känna.
50. Reformering av EU:s fiskeripolitik
(punkt 30)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 50. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ411 yrkande 5 och avslår motionerna
2002/03:MJ315 yrkande 9, 2002/03:MJ426 yrkande 1,
2002/03:MJ428 yrkande 29, 2003/04:MJ408 yrkandena
18, 19, 21 och 25, 2003/04:MJ472 yrkandena 14 och 15
samt 2003/04:MJ473 yrkandena 1820.
Ställningstagande
Reformeringen av EU:s fiskeripolitik bör syfta till
ett hållbart nyttjande av haven, och bestånden bör
förvaltas på en nivå som bättre motsvarar deras
naturliga utbredning. Det är inte relevant att ange
fiskekapaciteten i tonnage och maskinstyrka, och på
sikt bör subventionerna till fiskenäringen
avvecklas. Vidare måste EU verka för regionala
förvaltningar i havsområden där sådana saknas, och
miljöhänsyn måste ingå i detta arbete. Effektiv
förvaltning och hållbar utveckling skall vara
vägledande för EU:s internationella agerande och den
vetenskapliga rådgivningen måste följas. All
dumpning av fisk måste förbjudas och andra former av
fiske än storskaligt fiske bör uppmuntras. Speciella
kvoter för kustfisket bör införas och
kontrollverksamheten förstärkas. Fiskarena skall ges
utbildning i marina ekosystem och bevarandeåtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna.
51. Reformering av EU:s fiskeripolitik
(punkt 30)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 51. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ408 yrkandena 18, 19, 21 och 25 och avslår
motionerna 2002/03:MJ315 yrkande 9, 2002/03:MJ426
yrkande 1, 2002/03:MJ428 yrkande 29, 2003/04:MJ411
yrkande 5, 2003/04:MJ472 yrkandena 14 och 15 samt
2003/04:MJ473 yrkandena 1820.
Ställningstagande
Enligt min mening bör en översyn göras av EU:s
fiskesubventioner för att åstadkomma en mer
ändamålsenlig fiskepolitik med syftet att uppnå ett
långsiktigt hållbart fiske. EU:s fiskereform bör
kompletteras med tydliga tidtabeller, aktionsplaner
och sanktionssystem för att minska fiskeflottans
kapacitet. Fleråriga förvaltningsplaner enligt FAO:s
Code of Conduct for Responsibility bör utarbetas som
grund för all förvaltning, och förvaltningsplanerna
bör utvecklas mot flerartsmodeller. EU:s
fiskepolitik bör innehålla en etisk dimension och
Sverige måste verka för att fiskets konsekvenser för
lokalbefolkningen alltid beaktas när EU förhandlar
med andra länder. Vidare skall IBSFC följa ICES
rekommendationer med hänsyn tagen till det beräknade
överfisket eller tjuvfisket. Sverige bör bilateralt
och multilateralt aktivt verka för inrättandet av
fler check-points, och regeringen bör snarast i
tilläggsbudgeten för år 2004 återkomma till
riksdagen med förslag om hur en sådan skärpning kan
utformas och med beräkning av de kostnader detta
innebär. Vidare bör regeringen kräva att ländernas
fiskeflottor inte är överdimensionerade i
förhållande till fastställda fiskekvoter. Detta bör
ges regeringen till känna.
52. Reformering av EU:s fiskeripolitik
(punkt 30)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 52. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ473 yrkandena 1820 och avslår motionerna
2002/03:MJ315 yrkande 9, 2002/03:MJ426 yrkande 1,
2002/03:
MJ428 yrkande 29, 2003/04:MJ408 yrkandena 18, 19, 21
och 25, 2003/04:
MJ411 yrkande 5 samt 2003/04:MJ472 yrkandena 14 och
15.
Ställningstagande
Ett långsiktigt säkerställande av fiskbestånden och
ett hållbart fiske kräver bindande internationella
överenskommelser och ökat internationellt samarbete.
Man måste arbeta med långsiktiga förvaltningsplaner
som säkrar beståndens fortlevnad samtidigt som
fisket med anslutande näringar ges möjlighet att
utveckla sin verksamhet. Åtgärder som syftar till
att förhindra oregistrerat fiske, s.k. svartfiske,
bör stimuleras. Detta bör ges regeringen till känna.
53. Fiske av s.k. spökgarn (punkt 33)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 33
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 53. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ426 yrkande 6 och 2003/04:
MJ408 yrkande 27.
Ställningstagande
Förlorade fiskegarn, s.k. spökgarn, fortsätter att
fiska under lång tid. Beräkningar har visat att
garnen fångar lika mycket fisk som den fångst som
landas. Detta är ett stort problem som måste lösas.
Jag anser därför att fiskare skall ha möjlighet att
fiska upp dessa garn mot statlig ersättning. Detta
bör ges regeringen till känna.
54. Dumpat militärt material (punkt 34)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 34
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 54. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ426 yrkande 14 och 2003/04:
MJ408 yrkande 32.
Ställningstagande
Dumpade farliga ämnen, t.ex. senapsgas, i behållare
som sakta fräts sönder följer med fångsten vid fiske
och utgör en stor hälsorisk för fiskare. Särskilt
stort är detta problem i södra Östersjön, men även
Skagerrak är drabbat. Regeringen hävdar att den
statliga ersättningen täcker nästan all kostnad för
sanering av senapsgas och hänvisar till att olyckor
med kemiska stridsmedel är mycket sällsynta.
Fiskarna anser emellertid inte att skyddet är
fullgott, varför nya diskussioner bör tas upp mellan
fiskarna och staten. Yrkesfiskarna anser att de
också skall kunna erhålla ersättning för förlorad
fångst samt skador på fiskeredskap och annan
materiel. Mot denna bakgrund bör en översyn göras av
skyddet för fiskare vid olyckor med kemiska
stridsmedel. Det är angeläget att de svenska
yrkesfiskarna får ersättning för de kostnader som
kan uppstå i samband med olyckor med farliga ämnen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Förvaltningsformer (mp)
av Mikaela Valtersson (mp).
I februari 2003 lade Fiskeriverket fram ett förslag
om att flytta ut trålgränsen längs västkusten.
Bakgrunden var den mycket allvarliga situationen för
flertalet bottenfiskbestånd i Skagerrak och
Kattegatt. Trots att förslaget remissbehandlades och
togs upp vid en serie möten mellan företrädare för
myndigheten och näringen klagade Svenska Fiskares
Riksförbund (SFR) senare över att de inte fått vara
med tillräckligt i diskussionerna. SFR ogillade
förslaget och bedrev en kampanj mot Fiskeriverkets
beslut. Man uppmanade fiskare att vägra allt
samarbete med Fiskeriverket, t. ex. fick inte
personal från Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium
följa med fiskebåtar för att undersöka fångst eller
pröva ut mer selektiva redskap för fiske. SFR krävde
att få ökat inflytande i den framtida
beslutsprocessen. Som resultat har Fiskeriverket
inrättat ett antal diskussionsgrupper med bl.a.
företrädare för verket, SFR och bl.a. berörda
fiskare. Enligt vad Miljöpartiet de gröna har
inhämtat ingår i grupperna inte några företrädare
för miljöorganisationer eller andra berörda
intressen.
Jag vill påpeka att detta är ett uttryck för de
problem som regeringens förslag om mål och
inriktning för kustfisket tar sikte på. Där
framhålls bl.a. att inte endast fiskerinäringens
utan även miljöorganisationernas och andra berörda
intressenters inflytande och ställning i
förvaltningen av fiskresurserna skall stärkas.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i
proposition 2003/04:51 att riksdagen godkänner vad
regeringen föreslår om mål och inriktning för en
nationell politik för kust- och insjöfisket samt för
vattenbruket (avsnitt 3.2).
Följdmotioner
2003/04:MJ13 av Jeppe Johnsson (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
ytterligare forskning på flod- och signalkräfta.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
utveckla kräftodlingen i Sverige.
2003/04:MJ14 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:51.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om tillträdet till
fiskeresursen för olika grupper.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om lokal och regional
samförvaltning.
4. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om fördelning av kvoterade
fiskebestånd.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skyddsjakt på säl
och skarv.
6. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till hur redskapsanvändning
skall anpassas efter rådande beståndssituation.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utsättning av fisk
vid s.k. put and take fiske.
8. Riksdagen beslutar att återföra fiskerätten till
ägarna i de stora insjöarna och i södra Östersjön
om de bildar fiskevårdsområden i enlighet med vad
i motionen anförs.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om finansiering av
fiskevården.
10. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om förbättrade villkor för
vattenbruket.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrade
villkor för fiskeföretagen.
2003/04:MJ15 av Göran Persson i Simrishamn och
Krister Örnfjäder (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att den odling och utsättning av eftertraktad fisk
som i dag är tillåten i Sverige även
fortsättningsvis får utföras i samma omfattning.
2003/04:MJ16 av Christer Skoog m.fl. (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om långsiktig
fiskeforskning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om licens för
deltidsfiskare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
förvaltningsområden.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre
konsumentupplysning.
2003/04:MJ17 av Åsa Torstensson och Agne Hansson
(c):
1. Riksdagen beslutar att avslå proposition
2003/04:51.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
konkreta förslag till åtgärder i linje med vad som
i motionen anförs och som långsiktigt stärker
yrkesfiskets utveckling och uppfyller de i
proposition 2003/04:51 uppställda långsiktiga
målen för kust- och insjöfisket samt vattenbruk.
2003/04:MJ18 av Michael Hagberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om kustnära fiske samt
fisketurism.
2003/04:MJ19 av Sverker Thorén m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att begränsningar
av tillträdet till fiskeresursen aktivt skall
användas som ett förvaltningsinstrument för att
åstadkomma god fiskevård.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att åtgärder
avseende tillträdet till fiskeresursen i så hög
utsträckning som möjligt bör ske i kombination med
lokal eller regional samförvaltning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
samförvaltningsprojekt.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om prov med kvoterade
fördelningsmodeller.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till
Fiskeriverket angående prov med fredade områden
vars storlek varierar i takt med
beståndsvariationen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fiske med nät av
icke yrkesfiskare i vattenområden grundare än tre
meter på västkusten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att finna
möjligheter att överlåta rätten till
handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar
i de fall fiskevårdsområden bildas samt att lösa
frågan om finansiering av fiskevården.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för
förbättrad fiskerikontroll.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den lokala
kunskapen hos fiskare och andra intressenter måste
tas till vara vid kunskapsinsamling.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett uppdrag
ges att utarbeta en strategi för fisk- och
fiskeforskning.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forsknings- och
myndighetsnärvaro vid Östersjöns viktigaste
fiskeområden.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell och
europeisk marin strategi.
2003/04:MJ20 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer
till riksdagen med konkreta förslag inom de
områden som propositionen berör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att trålgränsen
bör fastställas i samråd med fiskenäringen och
anpassas efter säkerhetsaspekter och en gemensam
bedömning av tillgång till fiskeresurser och
möjligheterna till kräftfiske.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att också pröva
möjligheten att begränsa det kustnära fisket genom
antalet fiskedagar i stället för att fördela
kvoter och ransoner.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
fiskerinäringen faktiskt inflytande över kvoter
och ransoner genom regional och lokal förvaltning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förvaltning av
skarv- och sälbestånden.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för
vandringsfisk.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en analys av vad
som orsakat minskningen av de kustlevande
fiskarterna i Kalmarsundsregionen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vattenägarens
redskapsanvändning inte bör detaljregleras av
Fiskeriverket.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vattenägarens
fiske, såvida det ej ingår i propositionens
definitionen av kust- och insjöfiske, i
normalfallet bör vara tillåtet i fredade områden.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
möjligheten att på försök inrätta lokala
fiskevårdsområden även vid kusterna och de stora
sjöarna.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om användning av
fiskmjöl.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att beakta
vattenbruket i det kommunala planarbetet.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utsättning av
odlad fisk för sportfiske.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
utbildning inom fiskeribranschen.
2003/04:MJ21 av Jan Andersson m.fl. (c):
1. Riksdagen avslår propositionen och tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ny politik för kust- och insjöfiske
samt vattenbruk.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att de
föreslagna försöken med samförvaltning skall
innebära att reellt inflytande ges åt de ingående
parterna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att försöken
med samförvaltning vad gäller fiskbestånd sker
utifrån beståndens aktuella utbredningsområden.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att ej införa
ett system med individuellt överförbara kvoter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att prioritera
att redskapen utvecklas i syfte att åstadkomma ett
mer selektivt fiske.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
ersättningar till berörda näringsidkare vid
temporära fiskestopp måste utbetalas skyndsamt.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att bredda
synen på behovet av ökad forskning till att
omfatta all marin och limnologisk forskning, inte
endast forskning om fiskbestånd.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att de
inskränkningar av äganderätten som regeringens
bedömningar kan ge upphov till noga bör vägas mot
effekten av föreslagen åtgärd.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att i det fall
intrång sker i det enskilda ägandet ekonomisk
kompensation skall utgå.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att det fria
handredskapsfisket skall begränsas så att det även
blir möjligt att bilda fiskevårdsområden i de
områden som omfattas av det fria fisket.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
fiskevården skall finansieras inom ramen för
statens budget och med hjälp av möjliga EU-medel.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om hur avgörande
dioxinfrågan för Östersjöfisk är för att näringen
skall kunna fortleva i området efter 2006.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
tillståndsgivning för vattenbruk skall baseras på
utsläppsnivåer.
Motioner från allmänna motionstiden
2002
2002/03:MJ201 av Åsa Torstensson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ensidigt svenskt stopp
för torskfiske 2003 inte bör införas.
2002/03:MJ202 av Carl-Axel Johansson (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte införa
förbud för svenskt torskfiske i Östersjön och
Västerhavet.
2002/03:MJ203 av Jeppe Johnsson (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det inte bör
införas ett ensidigt svenskt torskfiskestopp.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utbytet av
torsk med de berörda länderna upphör.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att antalet båtar
från tredje land som tillåts fiska på svenskt
vatten kraftigt bör reduceras.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad
övervakning av fisket i de aktuella områdena.
2002/03:MJ238 av Agne Hansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om fortsatt torskfiske i
Östersjön.
2002/03:MJ257 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att avvisa förslaget att
införa ett ensidigt svenskt förbud av torskfiske.
2002/03:MJ269 av Per Westerberg m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vattenägarnas
ansvar för nyttjandet av fisket och fiskevattnen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en allmän
fiskevårdsavgift inte bör införas.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som gör det möjligt att sälja lokala
fiskekort där det i dag råder fritt
handredskapsfiske.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om begränsning av
torskfisket.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utsättning av ål.
2002/03:MJ282 av Kent Olsson och Inger René (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avslå
förslaget om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad forskning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ersättning för
torskfiskestopp om detta införs.
2002/03:MJ300 av Johnny Gylling m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte införa
ett ensidigt svenskt torskfiskestopp.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om alternativa
åtgärder för ett långsiktigt hållbart torskfiske.
2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en sänkning av
fiskekvoterna.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en genomgripande
reform av EU:s gemensamma fiskepolitik.
2002/03:MJ320 av Erling Bager och Lars Tysklind
(fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ett ensidigt svenskt
torskfiskestopp ej bör införas.
2002/03:MJ325 av Erling Wälivaara (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att rädda
vildlaxbeståndet i älvarna och få ett slut på de
årligen återkommande laxfiskediskussionerna längs
Norrlandskusten.
2002/03:MJ328 av Lars Gustafsson och Rosita
Runegrund (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om torskfisket i Kattegatt och
Östersjön.
2002/03:MJ342 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett ensidigt svenskt
torskfiskestopp.
2002/03:MJ359 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om torskfiskets fortlevnad i
Sverige.
2002/03:MJ361 av Rosita Runegrund (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att säkra ett långsiktigt
och hållbart fiske.
2002/03:MJ395 av Birgitta Carlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att inte genomföra svenskt
totalstopp av torskfiske 2003.
2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgång till
fiskevatten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om torskfisket i
Östersjön.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade och
effektivare kontroller av att tilldelade
fiskekvoter inte överträds.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fiske av spökgarn.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet till
fiskevårdsområden samt områden med fritt
handredskapsfiske.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ny granskning av
skyddet för fiskare vid olyckor med kemiska
stridsmedel.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om planering för
vattenbruk.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om myndigheters
hantering av vattenbruksärenden.
2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inom EU höja
minimimåttet för den torsk som får fångas till
minst 40 cm.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det offentliga
stödet bör inriktas på stöd och åtgärder som
främjar det småskaliga fisket samt
branschgemensamma åtgärder som utbildning,
redskapsutveckling och marknadsföring.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att komplettera
EU:s fiskereform med tydliga tidtabeller,
aktionsplaner samt sanktionssystem för att minska
fiskeflottans kapacitet.
2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fiske i Östersjön.
2002/03:MJ440 av Lennart Beijer (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett ensidigt
svenskt torskfiskestopp inte skall genomföras
förrän alla alternativa åtgärder har prövats och
reglerna för ekonomisk kompensation till berörda
delar av fiskenäringen har redovisats.
2. Riksdagen begär att regeringen får i uppdrag att
vidta åtgärder för att säkra ett långsiktigt
hållbart torskfiske i Östersjön.
2002/03:MJ448 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om inplantering av kräftor i
Gästrikland.
2002/03:MJ482 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändrade regler för
strömmings- och sillfisket i Östersjön och
Bottenhavet.
2002/03:MJ483 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om uppskattningsprov för
att fastställa fiskbeståndens storlek i Bottenhavet
och Bottenviken.
2002/03:MJ484 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om handel med fisketonnage
och de risker systemet har för Östersjö- och
Bottenhavsfisket.
2002/03:MJ486 av Christer Skoog m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den svenska
fiskerinäringen.
2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Östersjön bör
omfattas av samma regler för drivgarn som övriga
vatten inom EU.
2002/03:MJ493 av Åsa Torstensson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens moraliska
och ekonomiska ansvar gentemot enskilda
yrkesfiskare i samband med ändrade miljömål och
direktiv som den enskilde drabbas av.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om överläggningar med
anledning av förslag om ensidigt torskfiskestopp,
innan riksdagen hanterar förslaget.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svensk
medfinansiering av nationell yrkesfiskeutbildning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om anslag till
forskning och utveckling av fångstmetoder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om teknik- och
kulturinvesteringar.
2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N
Hedström (mp):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på
tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta
den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske
efter odlad lax kan ske.
2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en satsning på
utbildning och kompetenshöjning inom den svenska
fiskerinäringen.
Motioner från allmänna motionstiden
2003
2003/04:MJ203 av Carl-Axel Johansson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om äganderätter för
fiskevatten med tilldelade kvoter för fiskare och
trålfiskföretag.
2003/04:MJ211 av Nils Fredrik Aurelius och Jeppe
Johnsson (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skyddsjakten
på storskarv bör utvidgas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att allmän jakttid
på storskarv bör återinföras.
2003/04:MJ226 av Erling Wälivaara (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att rädda
vildlaxbeståndet i älvarna och få ett slut på de
årligen återkommande laxfiskediskussionerna längs
Norrlandskusten.
2003/04:MJ237 av Rolf Olsson (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning till stöd för
musselodlingen i Bohuslän.
2003/04:MJ245 av Hans Stenberg och Göran Norlander
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att storskarven bör strykas
från EU:s lista över hotade fågelarter.
2003/04:MJ255 av Ewa Björling (m):
Riksdagen beslutar att tillåta allmän jakt på skarv
i Stockholms skärgård i enlighet med vad som anförs
i motionen.
2003/04:MJ269 av Inger René och Kent Olsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om svensk fiskepolitik.
2003/04:MJ289 av Holger Gustafsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ytterligare
åtgärder i syfte att utveckla och säkerställa
fisket i Vänern och Vättern för såväl yrkesfiske,
sportfiske som turism i ett långsiktigt
perspektiv.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Vänern och
Vättern skall utvecklas till en gemensam nationell
resurs för ökad internationell fisketurism till
Sverige.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
utvärdering av hittills gjorda fiskevårdsåtgärder.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att länsstyrelsen
intar en samordnande roll mellan kommuner,
yrkesfiskare, sportfiskeföreningar och
båtföreningar för att åstadkomma en satsning, inom
ramen för EU:s landsbygdsutveckling, på utbyggnad
av sådana anläggningar som erfordras för
exempelvis trollingfiskets utveckling.
2003/04:MJ294 av Patrik Norinder (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jakt på säl.
2003/04:MJ313 av Erling Wälivaara (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillåta skyddsjakt på
gråsäl från båt och under samma tid som jakten
bedrivs i Finland.
2003/04:MJ318 av Patrik Norinder (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allmän jakt på
skarv.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skyddsåtgärder på
skarv.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utveckling av
fiskeredskap.
2003/04:MJ322 av Christer Skoog m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att inrätta
förvaltningsområden som ett led i arbetet att trygga
ett livskraftigt svenskt fiske.
2003/04:MJ327 av Lars Tysklind och Erling Bager
(fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utflyttade trålgränser på
västkusten.
2003/04:MJ329 av Marita Aronson och Lars Tysklind
(fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda Fiskeriverkets
dubbla roller.
2003/04:MJ334 av Maud Olofsson m.fl. (c):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
säkerställa fiskbestånden i Östersjön.
2003/04:MJ351 av Hans Unander m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att fiskevårdsavgift läggs
på fiskeredskap.
2003/04:MJ352 av Per-Olof Svensson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att statens vatten ovan
odlingsgränsen som är delade med privat ägande bör
kunna ingå i fiskevårdsområden.
2003/04:MJ354 av Birgitta Sellén (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utveckla metoderna för
säljakten.
2003/04:MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet att
bilda fiskevårdsområden med skötselplaner för
fiskare i södra Östersjön och att de därigenom
övertar fiskevården och fisket.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tvånget att ingå i
fiskevårds- och viltvårdsområden.
2003/04:MJ408 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett hållbart
fiske.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att IBSFC skall
följa ICES rekommendationer, med hänsyn tagen till
det beräknade överfisket/tjuvfisket.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder från
Sveriges sida för att rädda hotade fiskbestånd.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av EU:s
fiskesubventioner i syfte att göra fiskepolitiken
mer ändamålsenlig för att uppnå ett långsiktigt
hållbart fiske.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en formaliserad
samverkan kring svensk fiskepolitik.
24. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till lagstiftning som möjliggör
inrättandet av lokala fiskevårdsområden vid vissa
områden längs kusterna och de stora insjöarna.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad
tillgänglighet till Nordsjön och Västerhavet för
svenska fiskare.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en reglering av
skarv- och sälbeståndet.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om spökgarn.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ny granskning av
skyddet för fiskare vid olyckor med kemiska
stridsmedel.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
fisketeknisk yrkeshögskola.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskningen om
fisksjukdomar.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om myndigheters
hantering av vattenbruksärenden.
2003/04:MJ411 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en reformering
av fiskepolitiken för ett hållbart nyttjande av
haven.
2003/04:MJ418 av Catharina Bråkenhielm (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Fiskeriverket bör få
möjlighet att ge riktade licenser för viss art även
till dem som har hel- eller deltidsjobb i land.
2003/04:MJ422 av Åsa Domeij och Ingegerd Saarinen
(mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om vilka aspekter som bör
beaktas om en fiskevårdsfond inrättas.
2003/04:MJ433 av Åsa Torstensson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ensidiga beslut
och krav på internationella överenskommelser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att etablera ett
samrådsorgan för Fiskeriverket, fiskenäringen och
forskarna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svensk
medfinansiering av nationell
yrkesfiskarutbildning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om anslag till
forskning och utveckling av fångstmetoder och nya
produkter.
2003/04:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka för att skydda
havsområden så att de kan fredas för fisket.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall verka på lämplig nivå
för åtgärder för att bättre förvalta den vilda
laxen och minska laxfiskets negativa konsekvenser
för andra arter.
2003/04:MJ447 av Björn von der Esch m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att skarvbeståndet bör regleras genom
traditionell viltförvaltning utifrån jaktetiska
principer och med tydliga regler i form av tider
och andra villkor.
2003/04:MJ457 av Michael Hagberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om förändring av
fiskeriförordningen (SFS 1994:1716) avseende krav om
fettfeneklippning av lax och öring.
2003/04:MJ458 av Michael Hagberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om bevarandet av det kustnära
kräftfisket.
2003/04:MJ472 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fortsatt
reformering av EU:s fiskepolitik.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principen att
sätta fiskekvoterna efter Internationella
havsforskningsrådets (ICS) rekommendationer.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skärpt kontroll av
efterlevnad av fiskekvoter och fångstmetoder.
2003/04:MJ473 av Jan Andersson m.fl. (c):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det krävs
bindande internationella överenskommelser och ökat
internationellt samarbete för att långsiktigt
säkra fiskbestånden och ett hållbart fiske.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att man måste
arbeta med långsiktiga förvaltningsplaner av
fiskbestånden som säkrar beståndens fortlevnad
samtidigt som fisket med anslutande näringar ges
möjlighet att utveckla sin verksamhet.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stimulera
åtgärder som syftar till att förhindra
oregistrerat fiske (svartfiske).
2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en satsning på
utbildning och kompetenshöjning inom den svenska
fiskerinäringen.
2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N
Hedström (mp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på
tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta
den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske
efter odlad lax kan ske.
2003/04:N338 av Rosita Runegrund och Sven Brus (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett formaliserat
samarbete mellan fiske och forskning.