Lagutskottets betänkande
2003/04:LU25

Stärkt konsumentskydd vid småhusbyggande


Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
proposition  2003/04:45  Stärkt  konsumentskydd  vid
småhusbyggande  samt  tre  motioner som  väckts  med
anledning av propositionen.
Propositionen   innehåller  förslag   till   vissa
ändringar    i   konsumenttjänstlagen    (1985:716),
konsumentköplagen (1990:932) och lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring  m.fl.  lagar.  Förslagen  syftar
till  att  stärka  konsumentskyddet  vid förvärv och
entreprenadarbeten   avseende   småhus.   Regeringen
föreslår  att den konsumenträttsliga regleringen  av
avtal mellan  konsument  och  näringsidkare  som rör
uppförande  och  om-  eller  tillbyggnad  av  småhus
(småhusentreprenader)   undantagslöst   skall   vara
tvingande   till   konsumentens   förmån.   Detsamma
föreslås  gälla  för  avtal om försäljning av småhus
och husbyggsatser. Det  föreslås  också  att  det  i
konsumenttjänstlagen  tas  in  särskilda  regler för
småhusentreprenader   som   avser   uppförande   och
tillbyggnad av småhus. Därutöver föreslås att det  i
lagen om byggfelsförsäkring införs regler om att det
i  vissa  fall skall finnas ett färdigställandeskydd
respektive  ett avhjälpandeskydd vid byggnadsarbeten
på småhus. Lagändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 2005.
I ärendet har  utskottet  inhämtat  yttrande  från
bostadsutskottet.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
lagförslag och avslår motionerna.
I betänkandet finns två reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i jordabalken,
b)   lag   om   ändring   i  konsumenttjänstlagen
(1985:716),
c) lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),
d)   lag   om  ändring  i  plan-  och   bygglagen
(1987:10),
e)  lag  om  ändring   i   lagen   (1993:320)  om
byggfelsförsäkring.
Därmed  avslår  riksdagen  motionerna 2003/04:L13
yrkandena 1-5 och 2003/04:L15 yrkandena 1-4.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)

2. Fackmässig standard

Riksdagen  avslår motion 2003/04:L14  yrkandena  1
och 2.

Stockholm den 13 maj 2004

På lagutskottets vägnar


Inger René

Följande ledamöter  har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström  (s),  Raimo  Pärssinen
(s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi
Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis
(v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m),  Rezene
Tesfazion   (s),  Martin  Andreasson  (fp),  Viviann
Gerdin (c), Henrik  von  Sydow  (m), Niclas Lindberg
(s), Johan Löfstrand (s) och Jan  Emanuel  Johansson
(s).
2003/04

LU25


Redogörelse för ärendet



Regeringen   beslöt   den   24  september  1998  att
tillkalla en särskild utredare  för  att se över hur
konsumentskyddet    vid    småhusentreprenader     i
fortsättningen     skall     vara     utformat.    I
utredningsuppdraget   ingick  att  göra  motsvarande
överväganden i fråga om konsumentskyddet vid förvärv
av fast egendom eller byggnadsdelar  (dir. 1998:80).
Utredningen antog namnet Småhusutredningen.

Genom  tilläggsdirektiv  av  den 16 december  1999
fick   utredningen   i  uppdrag  att  överväga   hur
konsumentskyddet skall  vara  utformat  vid avtal om
om-  eller  tillbyggnad  av småhus och vid avtal  om
annat arbete på fast egendom eller byggnader. Vidare
skulle utredningen undersöka  om lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring   i   ett   visst   avseende   är
ändamålsenligt utformad (dir. 1999:111).
Utredningen avlämnade i december  2000 betänkandet
(SOU 2000:110) Konsumentskyddet vid småhusbyggande.
Betänkandet har remissbehandlats, och  ett  utkast
till lagrådsremiss har behandlats vid ett remissmöte
den  28  mars  2003.  Betänkandet  och utkastet till
lagrådsremiss  ligger  till  grund för  förslagen  i
förevarande proposition.
I  propositionen  föreslår  regeringen   -   efter
hörande   av   Lagrådet  -  att  riksdagen  antar  i
propositionen framlagda  förslag  till  ändringar  i
jordabalken,     konsumenttjänstlagen    (1985:716),
konsumentköplagen  (1990:932)  plan-  och  bygglagen
(1987:10)      samt      lagen     (1993:320)     om
byggfelsförsäkring.
Regeringens  förslag  återfinns  i  bilaga  1  och
lagförslagen i bilaga 2.
Med anledning av propositionen  har  tre  motioner
väckts. Förslagen i motionerna återfinns i bilaga 1.
Lagutskottet    har    inhämtat    yttrande   från
bostadsutskottet  beträffande propositionen  och  de
med  anledning av propositionen  väckta  motionerna.
Yttrandet återges i bilaga 3.
Utskottets överväganden



Lagförslagen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag och
avslå  motionerna.  Jämför  reservationerna 1
(m) och 2 (fp).

Bakgrund

De civilrättsliga reglerna på konsumentskyddsområdet
syftar  till  att  ge den enskilde  konsumenten  ett
rimligt skydd vid en  tvist med en näringsidkare som
han eller hon har ingått  ett avtal med. Till en del
åstadkoms detta skydd genom  allmänna regler som ger
möjlighet  att  underkänna  eller   jämka   oskäliga
avtalsvillkor (jfr den s.k. generalklausulen  i 36 §
avtalslagen).   Till   stor  del  upprätthålls  dock
konsumentskyddet   med   stöd   av   den   särskilda
konsumentskyddslagstiftning  som på vissa sakområden
ställer  upp  tvingande  regler  till   konsumentens
förmån. Som exempel på sådan lagstiftning kan nämnas
konsumenttjänstlagen          (1985:716)         och
konsumentköplagen (1990:932).

Konsumenttjänstlagen    omfattar     alla    slags
småhusentreprenader,   alltså  även  uppförande   av
småhus. Från lagens tillämpningsområde undantas dock
entreprenader  där  konsumenten   tillförsäkras  ett
sådant  skydd  som ställs som villkor  för  statligt
bostadsstöd (se  3 §  andra  stycket).  I  praktiken
innebär  det  att  konsumenttjänstlagen  inte  skall
tillämpas   i  avtalsförhållanden  där  ABS 95,  det
standardavtal  som har utarbetats i samarbete mellan
branschen och Konsumentverket,  är  tillämpligt.  Så
torde   ha   varit  fallet  i  det  stora  flertalet
småhusentreprenader under 1990-talet.
Den 1 januari  1990 trädde en ny konsumentköplag i
kraft.   Liksom   den   tidigare   konsumentköplagen
omfattar den nya lagen  bl.a.  köp av byggnadsdelar,
dvs.   monteringsfärdigt   husmaterial.    Samtidigt
gjordes  ändringar  i bestämmelserna om köp av  fast
egendom i 4 kap. jordabalken.  Bestämmelserna gäller
när  en näringsidkare i sin yrkesmässiga  verksamhet
säljer  en  fastighet  till  en konsument för dennes
enskilda  bruk  och är tvingande  till  konsumentens
förmån. Liksom i konsumenttjänstlagen infördes det i
konsumentköplagen  och jordabalken undantag från den
tvingande regleringen.  Undantaget  avsåg det fallet
att  konsumenten  hade  tillförsäkrats  ett   sådant
garanti-,  försäkrings-  och  avtalsskydd som ställs
som villkor för statligt bostadsstöd. Undantaget har
sedermera  tagits  bort  från konsumentköplagen  (se
prop. 2001/02:134. bet. LU33,  rskr.  292) men finns
fortfarande kvar i jordabalken.
Ett   viktigt   inslag  i  lagregleringen  rörande
byggnadsverksamheten  under  de  senaste decennierna
har således varit det statliga bostadsstödet.  Detta
gäller  inte  minst  vid  nyproduktionen  av småhus.
Reglerna   om   statligt  bostadsstöd  återfinns   i
förordningen       (1992:986)       om       statlig
bostadsbyggnadssubvention.   Där   uppställs   vissa
förutsättningar  för  att statligt bostadsstöd skall
få ges, bl.a. krav på att  byggherren skall ha visst
avtalsskydd samt visst s.k. färdigställandeskydd och
avhjälpandeskydd.  Avtalsskyddet  har  huvudsakligen
inneburit att avtalsvillkoren mellan konsumenten och
näringsidkaren   skall   grunda   sig   på   ABS 95.
Färdigställandeskyddet  ("produktionsgarantin")  har
syftat   till   att   trygga   färdigställandet   av
kontraktsarbetena   och  har  trätt  i  funktion  om
näringsidkaren har försatts  i  konkurs eller annars
har kommit på obestånd. Som regel har det bestått av
någon  form  av säkerhet för att huset  uppförs  och
färdigställs i  enlighet  med  vad som har avtalats.
Avhjälpandeskyddet ("ansvarsutfästelsen") har syftat
till  att trygga åtgärdandet av fel  och  brister  i
kontraktsarbetena.       Olika       former       av
ansvarsutfästelser har förekommit men den vanligaste
har     varit     något    slag    av    försäkring.
Produktionsgarantin   och   ansvarsutfästelsen   har
tillsammans brukat kallas "småhusgarantin".
År     1993    trädde    lagen    (1993:320)    om
byggfelsförsäkring  i  kraft.  Lagen  innebär att en
försäkring med ett visst innehåll måste  tecknas vid
vissa  entreprenadarbeten. Syftet med lagen  är  att
skydda dem  som  vistas  i byggnader som används som
bostäder mot ohälsa på grund  av  byggfel och skador
till följd av sådana fel. Genom byggfelsförsäkringen
är  det  meningen  att  fel  och  skador  skall  bli
åtgärdade utan tidsutdräkt och att avhjälpandet inte
skall fördröjas av vare sig tvister  om  vem  som är
ansvarig   eller   den   ansvarige   näringsidkarens
obestånd.

Propositionen

I  propositionen redovisas att sedan den  1  januari
2000 har möjligheten till räntebidrag för uppförande
av s.k.  egnahem  i  princip försvunnit. Därmed har,
anför regeringen, incitamenten  till  att skaffa det
konsumentskydd som har utgjort en förutsättning  för
det   statliga  bostadsstödet  väsentligen  upphört.
Regeringen anser därför att den nuvarande kopplingen
mellan   det   konsumenträttsliga   regelverket  och
reglerna   om   statligt  bostadsstöd  inte   längre
framstår som ändamålsenlig.  Det  kan  också,  anför
regeringen, riktas principiella invändningar mot den
nuvarande  ordningen.  Den ger inte alla konsumenter
samma grundskydd och dess  skyddsnivå är beroende av
faktorer som, likt det statliga  bostadsstödet,  har
helt andra syften än konsumentskydd och som dessutom
är föränderliga över tiden. Mot denna bakgrund anser
regeringen  att  det finns goda skäl att övergå till
en ordning där den konsumenträttsliga lagstiftningen
i alla delar är tillämplig på småhusentreprenader.

Regeringen föreslår alltså i propositionen att den
konsumenträttsliga   regleringen   av  avtal  mellan
konsument och näringsidkare som rör  uppförande  och
om-       eller      tillbyggnad      av      småhus
(småhusentreprenader)   undantagslöst   skall   vara
tvingande   till   konsumentens   förmån.   Detsamma
föreslås  gälla  för  avtal om försäljning av småhus
och  husbyggsatser.  Regeringen   föreslår   att  de
kvarvarande    undantagen    från    den   tvingande
regleringen  i konsumenttjänstlagen och  jordabalken
slopas. Härigenom  kommer  huvudregeln  inom  svensk
konsumenträtt - att civilrättslig lagstiftning  till
konsumentens  skydd  är  tvingande till konsumentens
förmån - att gälla även vid  försäljning  av  småhus
och vid småhusentreprenader.
Därutöver    finns    det,    enligt   regeringens
uppfattning,  behov av ytterligare  förbättringar  i
den  rättsliga regleringen.  Konsumenttjänstlagen  i
dess nuvarande  utformning  är  huvudsakligen avsedd
att  tillämpas vid tjänster av annat  och  betydligt
mindre  omfattande  slag än småhusentreprenader. Den
tar alltså inte sikte  på  sådana  förhållanden  som
utmärker  entreprenadavtal.  Regeringen anser därför
att   den   konsumenträttsliga  lagstiftningen   bör
kompletteras med bestämmelser som särskilt behandlar
småhusentreprenader och köp av husbyggsatser och som
ytterligare  stärker   konsumentens   ställning.   I
propositionen      föreslås      att      det      i
konsumenttjänstlagen  tas  in  särskilda  regler för
småhusentreprenader   som   avser   uppförande   och
tillbyggnad  av  småhus.  Bland  annat  föreslås att
näringsidkaren skall ha bevisbördan för vad  som har
avtalats   i  vissa  väsentliga  hänseenden.  Vidare
föreslås att  en slutbesiktning skall göras om någon
av parterna begär  det.  Till slutbesiktningen skall
enligt   förslaget   knytas  särskilda   regler   om
näringsidkares felansvar.  Dessa  innebär  bl.a. att
näringsidkaren,  som  huvudregel,  skall  svara  för
bristfälligheter  som  visar  sig inom två år  efter
slutbesiktningen.  Samtidigt begränsas  konsumentens
rätt att åberopa fel  som  inte har konstaterats vid
slutbesiktningen.
I fråga om köp av husbyggsatser  föreslås  att det
tas  in  en  bestämmelse  i konsumentköplagen om att
näringsidkaren   som   regel   skall   ansvara   för
bristfälligheter  som visar sig inom  två  år  efter
leveransen.
Vad  därefter  gäller  färdigställandeskyddet  och
avhjälpandeskyddet redovisas i propositionen att det
färdigställande- och  avhjälpandeskydd  som  anges i
förordningen om statliga bostadsbyggnadssubventioner
har  tryggats genom att tecknande av småhusgarantier
eller   motsvarande   försäkringar   har   varit  en
förutsättning  för  att byggherren skall få statligt
bostadsstöd. I praktiken  har  detta medfört att där
statligt  bostadsstöd  har lämnats  har  konsumenten
alltid   haft   ett   gott   färdigställande-    och
avhjälpandeskydd.   I   och  med  att  det  statliga
bostadsstödet  har  upphört   har   den   viktigaste
drivkraften    för    tecknande    av   försäkringar
försvunnit.  Benägenheten  att  teckna  försäkringar
synes också ha minskat.
Mot   den  ovan  redovisade  bakgrunden   föreslår
regeringen     att     färdigställandeskyddet    och
avhjälpandeskyddet förstärks  genom  att det i lagen
om  byggfelsförsäkring införs regler om  att  det  i
vissa  fall  skall  finnas  ett färdigställandeskydd
respektive ett avhjälpandeskydd  vid byggnadsarbeten
på småhus. Båda slagen av skydd skall finnas när ett
småhus  uppförs och, om byggnadsnämnden  finner  att
det   behövs,    vid    tillbyggnader    och   vissa
ombyggnadsåtgärder. Väsentligen motsvarande typer av
skydd   skall   finnas  vid  köp  av  husbyggsatser.
Färdigställandeskyddet,  som  föreslås  bestå  av en
försäkring   eller  bankgaranti,  skall  trygga  att
entreprenaden  färdigställs. Avhjälpandeskyddet, som
föreslås bestå av en byggfelsförsäkring, skall täcka
konsumentens kostnader  för  att  avhjälpa  fel  och
skador  under  den  tioåriga preskriptionstiden. Det
skall enligt förslaget  ankomma på byggherren att se
till att det finns ett färdigställandeskydd  och  en
byggfelsförsäkring.  Detta föreslås gälla oavsett om
denne    är    konsument    eller     näringsidkare.
Byggnadsnämnden skall enligt de föreslagna  reglerna
kontrollera  att  det finns ett färdigställandeskydd
och en byggfelsförsäkring, där detta krävs.
De  nya  reglerna  föreslås   träda  i  kraft  den
1 januari 2005.

Motionerna

Inger René m.fl. (m) yrkar i motion  L13  avslag  på
regeringens  proposition  (yrkande  1). Motionärerna
anser att regeringens förslag har omfattande brister
och  framhåller att det krävs ytterligare  beredning
innan ett nytt förslag bör läggas fram för riksdagen
(yrkande 2). Det gäller bl.a. behovet av utförligare
analys av konsumenternas kostnader för lagförslagen.
Enligt  motionärerna saknas också en analys av vilka
konsekvenser  förslaget  får  för  konkurrensen  och
möjligheterna  för  mindre  byggföretag  att  utmana
etablerade  aktörer  (yrkande  3).  Vidare  bör  det
närmare  analyseras hur en färdigställandeförsäkring
kan utformas  med  större  inslag  av  frivillighet.
Motionärerna  anser  bl.a.  att  det  framstår   som
orimligt  att belasta små projekt med höga kostnader
för  färdigställandeskydd   (yrkande  4).  Slutligen
anser  motionärerna  att  det  bör   analyseras  hur
felansvaret      kan      utformas      med      ett
väsentlighetsrekvisit.  Regeringens  förslag innebär
att  kostnader  för småfel i förlängningen  belastar
konsumenten (yrkande 5).

Jan Ertsborn m.fl.  (fp) yrkar i motion L15 avslag
på   regeringens   proposition.    Motionärerna   är
principiellt  för  en  tvingande  lagstiftning  till
förmån för konsumenterna, men de anser att bristerna
i regeringens förslag är så allvarliga  att det inte
ligger i konsumenternas intresse att lagen genomförs
i   föreslaget   skick.   Enligt   motionärerna  bör
riksdagen begära att regeringen skyndsamt återkommer
till riksdagen med ett lagförslag som  erbjuder  ett
bättre  fungerande  konsumentskydd  (yrkande 1). Ett
nytt lagförslag skulle, enligt motionärerna,  ställa
krav   på   att   vissa   avtalsvillkor  skall  vara
skriftliga (yrkande 2), ställa  krav på obligatorisk
slutbesiktning och att besiktningens rättsverkningar
klargörs  (yrkande  3)  samt  ställa   krav   på  en
obligatorisk   skyldighet   för  näringsidkarna  att
tillhandahålla     konsumenten     kalkyler      för
produktionskostnad,     finansieringskostnad     och
boendekostnadskalkyl (yrkande 4).

Bostadsutskottets yttrande

Bostadsutskottet   tillstyrker   propositionen   och
avstyrker motionerna. Utskottet framhåller bl.a. att
det är angeläget att risktagandet vid småhusbyggande
kan begränsas och att det finns ett skydd för de fel
och  brister  som  kan  uppstå  i  detta sammanhang.
Utskottet  anser att förslagen i propositionen  både
medför en förstärkning  av  konsumentskyddet och ger
förutsättningar  att  uppnå  en   god   kvalitet   i
småhusproduktionen.

Lagutskottets ställningstagande

Förvärv och entreprenadarbeten avseende småhus utgör
för  de  flesta  privatpersoner  de  ekonomiskt mest
betydelsefulla affärerna i deras liv. Det är därför,
enligt  lagutskottets  mening, av största  vikt  att
rättsordningen tillhandahåller den enskilde ett gott
och tydligt konsumentskydd  vid  sådana  förvärv. De
tillämpliga   reglerna  måste  innebära  en  rättvis
avvägning mellan  parternas  intressen.  Till  detta
kommer  att  konsumentskyddets  utformning  på detta
område, t.ex. förekomsten av en besiktning, också är
av   betydelse   för   kvaliteten  i  byggandet  och
därigenom    tillgodoser    ett     mera     allmänt
samhällsintresse. Lagstiftningen på detta område bör
därför utformas så att konsumenten tillförsäkras ett
heltäckande    avtalsskydd    i   förhållande   till
näringsidkaren.

Lagutskottet delar regeringens uppfattning att det
bästa  sättet  att  åstadkomma  detta  är  genom  en
tvingande    lagreglering    där   de   huvudsakliga
beståndsdelarna  i  detta skydd  läggs  fast.  De  i
propositionen  framlagda   lagförslagen   motsvarar,
enligt lagutskottets uppfattning, de ovan redovisade
kraven  och  innebär  att  konsumentskyddet  på  det
aktuella området förstärks.
Vad       därefter      gäller      frågan      om
färdigställandeskyddet  och  avhjälpandeskyddet  har
den   viktigaste   drivkraften   för   tecknande  av
försäkringar    försvunnit    sedan   det   statliga
bostadsstödet  upphört.  Benägenheten   att   teckna
försäkringar  har  också  minskat. Detta har medfört
att alltfler konsumenter kommit att stå utan den typ
av skydd som försäkringarna  ger,  vilket inte är en
tillfredsställande ordning. Mot denna bakgrund anser
lagutskottet    att    det    är    angeläget    att
färdigställandeskyddet     och    avhjälpandeskyddet
förstärks. Lagutskottet delar  regeringens bedömning
att det inte är möjligt att skapa incitament för att
teckna ett sådant skydd på frivillig  väg.  Reglerna
på detta område bör därför göras tvingande.
De  invändningar  mot lagförslagen som framförs  i
motionerna L13 och L15  har såsom närmare utvecklats
i bostadsutskottets yttrande  inte  sådan styrka att
riksdagen  inte  bör  ställa  sig  bakom regeringens
förslag.
Med   det   anförda   föreslår  lagutskottet   att
riksdagen   antar   de  i  propositionen   framlagda
lagförslagen.   Ställningstagandet    innebär    att
motionerna  L13  yrkandena  1-5  och L15 yrkande 1-4
avslås.

Fackmässig standard


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  en  motion som  gäller
fackmässig standard.

Gällande bestämmelser

Enligt 4 § konsumenttjänstlagen skall näringsidkaren
utföra tjänsten fackmässigt.  Det  är  fråga  om  en
objektiv  måttstock. Vägledning om vad som kan anses
som  fackmässigt   kan   hämtas   i  allmänna  eller
särskilda  beskrivningar eller anvisningar  avseende
material och  metoder  m.m.  Därtill  kommer  som en
grundläggande  norm  för bedömningen vad som i olika
fall utgör god yrkes-  eller branschpraxis (se prop.
1984/85:110 s. 157 f.).  Om  resultatet  av tjänsten
avviker  från  vad  konsumenten har rätt att  kräva,
skall tjänsten normalt  anses  vara  felaktig enligt
9 § första stycket 1 konsumenttjänstlagen. Frågan om
tjänsten    är    felaktig   skall   enligt   12   §
konsumenttjänstlagen   bedömas   med   hänsyn   till
förhållandena   vid   den   tidpunkt   då  uppdraget
avslutades.  Kravet  på fackmässighet torde  således
vara att hänföra till  den kunskap som föreligger då
tjänsten  utförs och inte  till  sådan  kunskap  som
tillkommer  senare  och  som  visar att tjänsten har
utförts  på  ett  mindre  lämpligt  sätt  (se  prop.
1989/90:77 s. 28).

Propositionen

I  propositionen  behandlar  regeringen   frågan  om
konsumenttjänstlagens  regler är en lämplig  ordning
även vad avser småhusentreprenader. Regeringen anför
att en utvidgning av felansvaret  i  det nu aktuella
avseendet kan få mycket besvärliga konsekvenser  för
näringsidkaren.     I    propositionen    framhåller
regeringen  att  inte ens  den  mest  noggranne  och
ansvarskännande  näringsidkare   kan   förutse   och
undvika   alla   bristfälligheter   av  detta  slag.
Konsekvensen av ett utvidgat felansvar skulle därför
kunna bli att näringsidkaren i efterhand,  sedan det
har  visat sig att en tidigare vedertagen metod  har
fått skadliga effekter, drabbas av helt oförutsebara
förpliktelser.  Förhållanden  av  detta  slag skulle
givetvis  kunna  äventyra  hela näringsverksamheten.
Vidare   pekar   regeringen  på  att   en   särskild
komplikation  med  en   utvidgning   av  felansvaret
sammanhänger   med   den  nuvarande  regleringen   i
produktansvarslagen, det  finns  en risk för att det
skulle kunna uppstå ohanterliga ansvarsförhållanden.
Därtill  kommer,  enligt  regeringen,  att  det  för
närvarande  synes  tveksamt om  försäkringsmarknaden
kan erbjuda försäkringar  som  täcker  ansvar av det
aktuella   slaget,  åtminstone  inte  utan  kännbara
premiehöjningar.

Mot den ovan  redovisade bakgrunden gör regeringen
i  propositionen bedömningen  att  en  näringsidkare
inte   i   lag   bör   åläggas   något   ansvar  för
bristfälligheter som har uppkommit trots att arbetet
har  utförts  på  ett  sätt som motsvarar fackmässig
standard  vid tidpunkten  för  arbetets  avslutande.
Vidare görs bedömningen att liksom i dag skall lagen
om byggfelsförsäkring  medge  att  försäkringen inte
omfattar fel som har uppstått trots  att arbetet var
fackmässigt när det utfördes.
Därutöver     redovisar    regeringen    att    en
remissinstans   har   ansett   att   det,   eftersom
försäkringslösningar   för   närvarande  inte  tycks
finnas,  bör  övervägas om inte  Småhusskadenämndens
uppdrag  skulle   kunna   utökas   på  så  sätt  att
konsumenterna i större utsträckning  skulle kunna få
ersättning från nämnden för den typ av  fel  som här
diskuteras.   Ett   sådant   utökat  uppdrag  skulle
emellertid,   enligt   regeringens   bedömning,   få
svåröverskådliga    konsekvenser     för    nämndens
verksamhet och finansiering. Dessa konsekvenser kan,
anför  regeringen,  inte lämpligen utredas  i  detta
lagstiftningsärende.  I  propositionen redovisas att
regeringen mot denna bakgrund för närvarande inte är
beredd att lämna något förslag om att avhjälpande av
fel  av  det  nu aktuella slaget  skall  finansieras
genom Småhusskadenämnden.

Motionen

Jörgen Johansson  (c)  anför  i  motion  L14  att en
näringsidkare förväntas utföra sina tjänster på  ett
fackmässigt   sätt.  Om  näringsidkaren  prövar  nya
metoder eller produkter som senare visar sig medföra
problem  för  konsumenterna   anser  motionären  att
ansvaret  bör åvila byggaren och  inte  konsumenten.
Ett  tillkännagivande   begärs   i  enlighet  härmed
(yrkande 1). Vidare anser motionären  att ett utökat
åtagande för Småhusskadenämnden bör övervägas för de
aktuella situationerna (yrkande 2).

Lagutskottets ställningstagande

Enligt  konsumenttjänstlagen har näringsidkaren  för
närvarande  inte  något  felansvar  för  arbete vars
utförande  inte  avvek från fackmässig standard  när
det utfördes. Lagutskottet  gör  samma bedömning som
regeringen och bostadsutskottet att en utvidgning av
felansvaret  vid  småhusentreprenader   skulle  vara
förenat  med betydande nackdelar, och utskottet  kan
därför inte  ställa  sig  bakom  kravet i motion L14
yrkande 1. Inte heller när det gäller  yrkande  2 om
att  Småhusskadenämndens  uppdrag  skall  utökas har
lagutskottet  någon  annan uppfattning än regeringen
och bostadsutskottet.

Med det anförda föreslår lagutskottet att motion L14
yrkandena 1 och 2 bör avslås.




Reservationer



1. Lagförslagen (punkt 1)

av  Inger  René (m),  Bertil  Kjellberg  (m)  och
Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   avslår   regeringens    lagförslag   och
tillkännager   för  regeringen  vad  som  anförs   i
reservation 1.
Därmed   bifaller   riksdagen   motion   2003/04:L13
yrkandena   1-5   och   avslår   motion  2003/04:L15
yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Vi    stöder   lagändringar   som   ger   ett    starkt
konsumentskydd  och  ett  tydligare  förhållande mellan
näringsidkare  och  konsument  vid småhusentreprenader.
Den nu framlagda propositionen har  dessvärre påtagliga
brister.  Regeringens förslag innebär  ett  regelsystem
som  i  flera   avseenden  är  onödigt  omfattande  och
därigenom riskerar  att  leda till ökade kostnader, mer
byråkrati och större osäkerhet  om konsumentens skydd i
samband  med  småhusbyggande.  Vi föreslår  därför  att
propositionen  avslås  i dess helhet  och  omarbetas  i
flera avseenden innan riksdagen  ånyo ges tillfälle att
ta ställning i frågan.

Utgångspunkten för denna omarbetning  bör vara att
omfattningen av de tvingande reglerna begränsas till
att  endast  avse  sådana områden där tungt  vägande
skäl talar för en sådan  ordning.  De frågor som bör
beredas vidare gäller bl.a. behovet  av  utförligare
analys av konsumenternas kostnader för lagförslagen.
Det saknas en analys av vilka konsekvenser förslaget
får  för  konkurrensen och möjligheterna för  mindre
byggföretag  att  utmana  etablerade aktörer. Vidare
bör     det     närmare    analyseras     hur     en
färdigställandeförsäkring  kan  utformas  med större
inslag  av  frivillighet.  Det framstår som orimligt
att  belasta  små  projekt med  höga  kostnader  för
färdigställandeskydd. Slutligen anser vi att det bör
analyseras  hur felansvaret  kan  utformas  med  ett
väsentlighetsrekvisit.  Regeringens  förslag innebär
att  kostnader  för småfel i förlängningen  belastar
konsumenten.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion L13 och med avslag på
propositionen och motion L15, som sin mening
ge regeringen till känna.





2. Lagförslagen (punkt 1)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   avslår   regeringens    lagförslag   och
tillkännager   för  regeringen  vad  som  anförs   i
reservation 2.
Därmed   bifaller   riksdagen   motion   2003/04:L15
yrkandena   1-4   och   avslår   motion  2003/04:L13
yrkandena 1-5.

Ställningstagande

Frågor  om  hur konsumentskyddet vid  småhusbyggande
skall  kunna  förbättras   har   varit  föremål  för
överväganden under lång tid. Vi är  principiellt för
en   tvingande   lagstiftning   till   förmån    för
konsumenterna   men   enligt   vår   uppfattning  är
bristerna  i  regeringens förslag så allvarliga  att
det inte ligger  i konsumenternas intresse att lagen
genomförs i föreslaget skick.

Vi konstaterar bl.a.  att  regeringens  förslag om
kompletteringar   av   konsumenttjänstlagen   endast
omfattar en mycket liten del av det regelverk som  i
dagsläget tillämpas genom ABS 95. Följden kan därför
bli  att  många  tvister i fortsättningen kommer att
behöva avgöras genom  rättspraxis.  Detta  kan skapa
stor  osäkerhet för konsumenterna som inte i  förväg
kan veta vad som gäller.
Enligt  vår mening bör riksdagen avslå regeringens
förslag  och  uppdra  åt  regeringen  att  skyndsamt
återkomma  till  riksdagen  med  ett  lagförslag som
erbjuder  ett  bättre fungerande konsumentskydd.  Vi
anser att ett nytt  lagförslag  skall ställa krav på
att vissa avtalsvillkor skall vara  skriftliga, krav
på obligatorisk slutbesiktning och att besiktningens
rättsverkningar  klargörs  samt ställa  krav  på  en
obligatorisk  skyldighet  för   näringsidkarna   att
tillhandahålla      konsumenten     kalkyler     för
produktionskostnad,     finansieringskostnad     och
boendekostnadskalkyl.
Vad  som anförts ovan bör  riksdagen,  med  bifall
till motion  L15 och med avslag på propositionen och
motion L13, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen


Proposition 2003/04:45 Stärkt konsumentskydd vid
småhusbyggande

Riksdagen  antar   de   i   propositionen  framlagda
förslagen till

1. lag om ändring i jordabalken,

2. lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716),

3. lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),

4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

5.   lag   om   ändring   i   lagen  (1993:320)   om
byggfelsförsäkring.

Följdmotioner


2003/04:L13 av Inger René m.fl.  (m)  vari  föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1.    Riksdagen   avslår   regeringens   proposition
2003/04:45.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  ytterligare
beredning.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en analys av
konsumentens kostnader för de nya regelverken.

4.  Riksdagen  begär  att regeringen återkommer  med
förslag  på  hur en färdigställandeförsäkring  kan
utformas med större  inslag  av  frivillighet  och
konkurrensneutralitet   i  enlighet  med  vad  som
anförs i motionen.

5.  Riksdagen  begär att regeringen  återkommer  med
förslag om hur  felansvaret  kan  utformas med ett
väsentlighetsrekvisit  i  enlighet  med   vad  som
anförs i motionen.

2003/04:L14  av  Jörgen  Johansson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  ålägga
näringsidkare      ett     funktionsansvar     vid
småhusbyggande.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att utreda ett
utökat  ansvar  för  Småhusskadenämnden   avseende
skador  som  uppstår  oaktat  att  arbetet utförts
fackmannamässigt.

2003/04:L15 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:45.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om skriftligt krav på
avtal om småhusentreprenader.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  obligatorisk
besiktning   och   besiktnings   rättsverkan   vid
småhusentreprenader.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening      vad     i     motionen     anförs     om
produktionskostnadskalkyler  och  finansierings- och
boendekostnadskalkyler.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag


1 Förslag till lag om ändring i
jordabalken




2 Förslag till lag om ändring i
konsumenttjänstlagen (1985:716)












3 Förslag till lag om ändring i
konsumentköplagen (1990:932)




4 Förslag till lag om ändring i
plan- och bygglagen (1987:10)






5 Förslag till lag om ändring i
lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring















Bilaga 3

Yttrande från annat utskott


Bostadsutskottets yttrande
2003/04:BoU4y



Stärkt konsumentskydd vid
småhusbyggande



Till lagutskottet

Lagutskottet  har berett bostadsutskottet  tillfälle
att yttra sig över  proposition 2003/04:45 om stärkt
konsumentskydd vid småhusbyggande  jämte  de med an-
ledning    av    propositionen   väckta   motionerna
2003/04:L13  (m), 2003/04:L14  (c)  och  2003/04:L15
(fp).
Bostadsutskottet tar i sitt yttrande upp förslagen
ur en bostadspolitisk  synvinkel  och  inriktar sina
överväganden på vissa av de frågor som tagits  upp i
motionerna.

Sammanfattning



Bostadsutskottet tillstyrker regeringens proposition
2003/04:45     om    stärkt    konsumentskydd    vid
småhusbyggande och  avstyrker  de  tre  motioner som
väckts  med  anledning  av  propositionen. Utskottet
framhåller   bl.a.   att   det   är  angeläget   att
risktagandet  vid småhusbyggande kan  begränsas  och
att det finns ett  skydd  för de fel och brister som
kan uppstå i detta sammanhang.  Utskottet  anser att
förslagen   i  propositionen  både  kan  medföra  en
förstärkning   av  konsumentskyddet  och  ge  bättre
förutsättningar   att   uppnå   en  god  kvalitet  i
småhusproduktionen.

Till yttrandet har tre avvikande meningar fogats.
Utskottet


Förslagen i propositionen och
motionerna

I  propositionen  föreslås att konsumentskyddet  vid
småhusbyggande förstärks  vad  gäller avtalsskyddet,
färdigställandeskyddet samt avhjälpandeskyddet.

Avtalsskyddet     för     konsumenten     gentemot
näringsidkaren  som  uppför småhuset  stärks  främst
genom     att     särskilda     bestämmelser      om
småhusentreprenad tas in i konsumenttjänstlagen. Vid
uppförande   och   tillbyggnad   av   småhus   skall
näringsidkaren   ha  bevisbördan  för  vad  som  har
avtalats i vissa väsentliga  hänseenden.  Regler  om
slutbesiktning   tas   in  i  lagen.  Vidare  införs
särskilda bestämmelser om  näringsidkarens felansvar
vid   uppförande   och   tillbyggnad    av   småhus.
Näringsidkaren skall svara för alla bristfälligheter
som  förelåg vid den tidpunkt som arbetet  godkändes
vid  slutbesiktning  och  för  bristfälligheter  som
visar sig inom två år därefter.
Färdigställande-  och avhjälpandeskyddet förstärks
genom att regler om obligatoriskt  skydd  för småhus
förs    in    i    lagen    om   byggfelsförsäkring.
Färdigställandeskyddet är avsett  att  täcka dels de
kostnader   som   uppkommer   för   konsumenten   om
näringsidkaren    inte    slutför   arbetet,    dels
kostnaderna        för        avhjälpandet        av
slutbesiktningsanmärkningar.  Färdigställandeskyddet
skall  kunna  tas  i  anspråk på grund  av  närings-
idkarens dröjsmål eller  om  näringsidkaren inte kan
fullgöra   sina   förpliktelser.  Avhjälpandeskyddet
genom byggfelsförsäkring skall alltid finnas när ett
småhus uppförs och är avsett att trygga konsumentens
rätt   att   få   fel  i  entreprenaden   åtgärdade.
Byggfelsförsäkringen  för  ett  småhus  skall ge ett
tioårigt skydd mot byggfel och skador som  beror  på
byggfel.
Tre motioner med olika inriktningar har väckts med
anledning av propositionen.
I    motion    2003/04:L13    (m)   föreslås   att
propositionen  avslås  och att riksdagen  begär  att
regeringen  återkommer med  ett  förslag  som  bl.a.
innebär  ett  större   inslag  av  frivillighet  och
förändrade    regler    avseende     näringsidkarens
felansvar.
Även i motion 2003/04:L15 (fp) föreslås  avslag på
propositionen och en begäran om ett nytt förslag.  I
detta  fall förordas emellertid ett större inslag av
lagreglering  med tvingande regler. Det gäller bl.a.
ett  generellt  krav   på   skriftliga   avtal   vid
småhusentreprenad    samt    tvingande   regler   om
slutbesiktning.
Slutligen lämnas i motion 2003/04:L14  (c) förslag
om att ålägga näringsidkare ett funktionsansvar  vid
småhusbyggande och att ge Småhusskadenämnden utökade
uppgifter.   Den   sistnämnda  motionen  torde  inte
innebära yrkande om  att  propositionen  avslås utan
snarare   en   begäran   om  att  regeringen  senare
återkommer med förslag till lagkompletteringar.
I  det  följande  redovisar  bostadsutskottet  sin
övergripande  syn  på propositionen  och  motionerna
samt  kommenterar  de   förslag   som   närmast  har
anknytning till utskottets beredningsområde.

Utskottets överväganden


Inledning


Den aktuella propositionen behandlar frågor  om  hur
konsumentskyddet    skall    kunna    stärkas    vid
småhusbyggande.     De    rent    konsumenträttsliga
aspekterna på dessa frågor ligger inom lagutskottets
beredningsområde. De  framlagda  förslagen  omfattar
emellertid  frågor  som är centrala även sett i  ett
bostadspolitiskt   perspektiv.    Det   kan   vidare
konstateras  att propositionen delvis  gäller  lagar
där förslagen  vanligen  bereds av bostadsutskottet.
Detta gäller såväl  plan- och bygglagen som lagen om
byggfelsförsäkring.  Förslagen  som  omfattar  dessa
lagar       gäller       färdigställande-        och
avhjälpandeskyddet.   Även   på   förslagen  om  ett
utvecklat  avtalsskydd genom förändringar  i  främst
konsumenttjänstlagen     kan     emellertid    vissa
bostadspolitiska synpunkter läggas.


Behovet av ett stärkt konsumentskydd vid
småhusbyggande


Bostadsutskottet  anser  att  det är  välkommet  att
förslag  om konsumentskyddet vid  småhusbyggande  nu
kan  läggas   fram  efter  ett  relativt  omfattande
utrednings- och  beredningsarbete. En väl fungerande
bostadsmarknad förutsätter  regelsystem som erbjuder
ett skydd för bostadskonsumenterna både vid byggande
och köp av bostäder.  Det  är  bl.a.  angeläget  att
risktagandet  vid  småhusbyggande  kan begränsas och
att det finns ett skydd för de fel och  brister  som
kan uppstå i detta sammanhang.

Uppdagade  byggfel  och frågor om ansvaret för dem
har under senare år gjort  att  delar av byggsektorn
kommit att ifrågasättas i den allmänna debatten. Det
har  främst gällt ett antal uppmärksammade  fall  av
nybyggda  bostadsområden  där  omfattande fuktskador
och  andra brister har kunnat konstateras.  Även  om
det  i   dessa   fall   i   huvudsak   rört  sig  om
flerbostadshus  understryker det behovet  inom  hela
byggsektorn av ett  regelverk som både kan förebygga
att   fel  begås  och  genom   tydliga   regler   om
felansvaret  kan  underlätta  åtgärdandet  av felen.
Förslagen   om   ett   utvidgat   avtalsskydd   samt
färdigställande-     och     avhjälpandeskydd    vid
småhusbyggande bör ses som en  viktig  del  i  dessa
strävanden.
Utskottet    anser   således   att   förslagen   i
propositionen både  kan  medföra  en förstärkning av
konsumentskyddet  och ge bättre förutsättningar  att
uppnå   en   god  kvalitet   i   småhusproduktionen.
Förslagen  innebär   att  ansvarsförhållandena  görs
tydligare både i samband  med  byggåtgärderna och om
byggfel m.m. upptäcks efter en tid. Detta ger bättre
förutsättningar  för att upptäckta  fel  och  skador
skall  kunna  avhjälpas   snabbt,   utan  långvariga
tvister     om    ansvarsfrågan.    Ett    tydligare
avhjälpandeskydd  är  inte  minst  angeläget för att
tillgodose   kravet   på   en   god   och   hälsosam
boendemiljö.  Skyddet  för de boendes hälsa var  för
övrigt   ett  av  huvudargumenten   när   lagen   om
byggfelsförsäkring infördes i början av 1990-talet.
Andra viktiga frågor i dessa sammanhang övervägs för
närvarande  inom  ramen  för  flera utredningar. Det
gäller främst de frågor om regleringen  i  plan- och
bygglagen  av  ansvarsförhållandena  i byggprocessen
som övervägs av PBL-kommittén. Det bör  också nämnas
att  det i Byggnadsdeklarationsutredningens  uppdrag
(dir.  2002:93)  ingår  att  utvärdera  om  lagen om
byggfelsförsäkring  fungerar  som  har  varit avsett
samt   föreslå   de   lagändringar   som   kan  vara
motiverade. Utredaren skall också överväga om kravet
på en byggfelsförsäkring bör utvidgas till att  avse
även  andra  byggnader  än  bostadshus. Även i flera
andra  avslutade  eller  pågående   utredningar  tas
frågor  upp med viss anknytning till de  förslag  om
ansvarsförhållanden och krav på försäkringsskydd som
nu är aktuella.  Bostadsutskottet kommer således med
stor sannolikhet under  de  närmaste  åren att få ta
ställning     till     flera    förslag    om    hur
ansvarsförhållandena  i  byggprocessen  skall  kunna
förtydligas och hur skyddet  mot byggfel skall kunna
förbättras.

Tvingande regler eller frivillighet i fråga om
konsumentskyddet


Som utskottet konstaterat ovan  har  de två motioner
som  förespråkar  att riksdagen avslår propositionen
helt     skilda     utgångspunkter      för     sina
ställningstaganden.  I  m-motionen  förespråkas  att
förslagen omarbetas med inriktning på  större inslag
av frivillighet och ett mindre omfattande  felansvar
för  näringsidkaren. Inriktningen på fp-motionen  är
däremot att regeringens förslag bör kompletteras med
vissa  tvingande  regler  avseende skriftliga avtal,
besiktning och kalkyler.

Enligt motion 2003/04:L13 (m) talar mycket för att
färdigställande-  och  avhjälpandeskyddet  skall  ha
frivillighet  som  utgångspunkt.   Nyttan   med   en
obligatorisk  försäkring  för  många mindre åtgärder
står  enligt motionärerna inte i  rimlig  proportion
till kostnaden  och  det  administrativa  arbete som
regeringens  förslag  kommer att medföra. Mot  denna
bakgrund  föreslås  i  motionens   yrkande   4   att
regeringens     förslag     omarbetas     så     att
färdigställandeskyddet görs frivilligt.
Frågan  om frivillighet eller tvingande regler när
det gäller  färdigställande-  och avhjälpandeskyddet
diskuteras   i   propositionen.   Bakgrunden    till
regeringens   ställningstagande   anges  bl.a.  vara
utvecklingen  under  senare  år,  som inneburit  att
många konsumenter/småhusbyggare kommit  att stå utan
den typ av skydd som nu föreslås. Detta blev följden
av   att   kravet   på   småhusgaranti  vid  statlig
räntesubvention förlorat sin  betydelse  eftersom en
sådan  subvention inte längre utgår vid byggande  av
egnahem. Regeringen bedömer det inte som möjligt att
skapa ett  motsvarande incitament för att teckna ett
färdigställande-  och  avhjälpandeskydd på frivillig
väg.
Bostadsutskottet  delar  regeringens  bedömning  i
frågan om frivillighet eller tvingande regler. Redan
vid   beslutet   om   införande    av    lagen    om
byggfelsförsäkring  ställde  sig  för  övrigt ett då
enigt  bostadsutskott  bakom  tanken  på att  lagens
bestämmelser   skulle   göras  tvingande.  Utskottet
anförde således "att det  inte  kan  förutsättas att
frivilliga  försäkringar  skulle  tecknas   i  sådan
omfattning  att  de  boende skulle få det skydd  som
eftersträvas"   (1992/93:BoU22    s.    3).    Detta
ställningstagande  avsåg  visserligen  i första hand
frågan   om   byggfelsförsäkring  vid  byggande   av
flerbostadshus,  men i praktiken gällde de tvingande
reglerna  även  för  småhus  genom  kravet  på  s.k.
småhusgaranti vid  statligt  räntestöd.  Småhus är i
lagen    endast    undantagna    från    kravet   på
byggfelsförsäkring om sådan garanti finns.
Motionärerna i m-motionen invänder också  mot  att
många  mindre  projekt  med regeringens förslag till
ändring i lagen om byggfelsförsäkring  påtvingas ett
fullgörandeskydd med de kostnader som detta innebär.
Sådana  mindre  projekt  torde  i  första hand  röra
tillbyggnader.  Här  vill  utskottet erinra  om  att
redan den begränsning som finns i lagförslagets 13 §
första stycket 2 innebär att  de  tvingande reglerna
avser  projekt  av  en viss storlek. Dessutom  finns
enligt  14 § en möjlighet  för  byggnadsnämnden  att
göra en behovsprövning av färdigställandeskyddet med
beaktande    av   de   beräknade   kostnaderna   för
näringsidkarens   åtaganden   och   kostnaderna  för
färdigställandeskyddet.      Även     vad     gäller
avhjälpandeskyddet  finns regler  om  behovsprövning
med  beaktande  av  kostnaderna   för  åtgärden  och
försäkringen.
I    m-motionens    yrkande    5   föreslås    att
näringsidkarens felansvar skall begränsas  genom ett
s.k.   väsentlighetsrekvisit.  Enligt  propositionen
innebär  den  av regeringen föreslagna ordningen att
felansvaret är  utformat  i  enlighet  med  vad  som
allmänt  gäller enligt konsumenttjänstlagens regler.
Regeringen  anser  inte  att  det finns tillräckliga
skäl     att     begränsa    detta    ansvar     vid
småhusentreprenader.      Bostadsutskottet     delar
regeringens bedömning i denna fråga.
Vad sedan gäller de förslag  som  tas upp i motion
2003/04:L15   (fp)   om  att  utvidga  de  tvingande
reglernas   omfattning  på   vissa   områden   anser
bostadsutskottet  att  regeringens  skäl  för  den i
propositionen  föreslagna  ordningen bör godtas. Ett
generellt    krav    på   skriftliga    avtal    vid
småhusentreprenad enligt  motionens  yrkande  2  kan
således  bli  alltför  inflexibelt.  Om  motsvarande
rättsföljd  som  är  knuten till skriftlighetskravet
vid köp av fast egendom  dessutom  tillämpas  skulle
detta,  som  redovisas i propositionen, kunna drabba
såväl näringsidkaren som konsumenten på ett oskäligt
sätt.
När det gäller förslaget enligt yrkande 3 att göra
bestämmelserna  om  slutbesiktning tvingande, kan en
sådan ordning enligt  regeringens  bedömning  te sig
onödigt  långtgående i de fall ingendera av parterna
ser  det  som   meningsfullt   att   hålla  särskild
besiktning.  Som  anförs  i  propositionen  kan  det
emellertid antas att besiktning  kommer till stånd i
det   stora   flertalet  fall.  Inte  minst   kommer
näringsidkaren  genom  sitt  felansvar  att  ha  ett
starkt incitament att se till att besiktning görs.
Det  bör  i  sammanhanget framhållas att frågan om
slutbesiktning i  det  nu  aktuella  avseendet, dvs.
gällande avtalsfrågor vid småhusentreprenad,  rymmer
andra frågeställningar än de kontrollfrågor som  kan
aktualiseras med stöd av plan- och bygglagen. Frågor
om tillsyn, kontroll och slutbevis m.m. enligt denna
lagstiftning   övervägs   för   närvarande  av  PBL-
kommittén.   Bostadsutskottet,   som    vid    flera
tillfällen framhållit behovet av en översyn av detta
regelsystem,  kommer  således  att  få tillfälle att
återkomma  till frågor om behovet av besiktning  och
kontroll i samband  med byggande av såväl småhus som
andra byggnader.
Vad slutligen gäller förslaget i motionens yrkande
4 om en lagreglering  motsvarande  de  riktlinjer om
kostnadskalkyler m.m. som Konsumentverket utfärdat i
anslutning     till    marknadsföringslagen    anser
bostadsutskottet att detta i första hand är en fråga
för lagutskottet att ta ställning till.
I  samband  med  beredningen  av  propositionen  i
bostadsutskottet  har  ytterligare en fråga gällande
de  tvingande  reglernas omfattning  uppmärksammats.
Det gäller kravet  i  lagen om byggfelsförsäkring på
färdigställande-     och    avhjälpandeskydd     vid
tillbyggnad. Lagförslaget  är  så  utformat  att ett
sådant  skydd  skall  finnas  vid tillbyggnad om det
finns behov av det. Byggnadsnämnden  prövar  behovet
med  beaktande  av  bl.a.  kostnaderna  för  skyddet
respektive  de  aktuella  åtgärderna.  Denna ordning
gäller emellertid inte för mindre tillbyggnader  som
enligt  8  kap.  4 § plan- och bygglagen inte kräver
bygglov. Undantaget  i  dessa  fall  från  kravet på
bygglov  gäller  utanför  detaljplanelagt område  om
huset   inte   ingår   i   samlad  bebyggelse.   Ett
motsvarande   undantag   finns   från    kravet   på
bygganmälan    i   plan-   och   bygglagen.   Enligt
regeringens    förslag     skall     inte     heller
byggfelsförsäkring och färdigställandeskydd krävas i
dessa  fall.  Samhällets  krav  på konsumentskyddets
omfattning vid tillbyggnad av småhus  blir därigenom
delvis beroende av vilken omgivning som det aktuella
småhuset är lokaliserat i.
Bostadsutskottet  kan konstatera att motiven  till
denna  avgränsning  inte   närmare   kommenteras   i
propositionen.  Ett argument som kan anföras för den
valda   avgränsningen    är    att    de    aktuella
tillbyggnaderna  genom  befrielsen från bygglov  och
bygganmälan   inte  kommer  under   byggnadsnämndens
prövning. Något  tillfälle  för nämnden att pröva om
erforderligt skydd finns och göra den behovsprövning
av skyddet som gäller för motsvarande  tillbyggnader
inom detaljplanelagt område föreligger därför  inte.
Småhusutredningen,   som   i   den  aktuella  frågan
föreslog   en   motsvarande   avgränsning    som   i
regeringsförslaget,  redovisade  vissa  överväganden
med denna innebörd. I utredningens betänkande anförs
således i ett avsnitt om fullgörandeskyddet  att den
valda  lösningen  inte möjliggör att skyddet ges  en
fullständig täckning eftersom detta skulle fordra en
översyn av reglerna för bygganmälan (SOU 2000:110 s.
279).  Detta  ansågs   inte  ligga  inom  ramen  för
utredningens uppdrag.
Bostadsutskottet har förståelse för de önskemål om
en rationell handläggning  som  sannolikt legat till
grund för den av regeringen förordade ordningen.  En
inordning av de aktuella tillbyggnaderna  i systemet
med  byggnadsnämndernas prövning av konsumentskyddet
genom   byggfelsförsäkring   m.m.  skulle  sannolikt
förutsätta ett krav på bygganmälan eller motsvarande
i dessa fall. Utskottet är inte  berett  att förorda
en  sådan förändring. Det får emellertid förutsättas
att frågan  om  eventuella  problem  med  den  valda
ordningen  kan  uppmärksammas  när det blir aktuellt
med en uppföljning av lagens tillämpning och utfall.
Sammantaget     innebär     det    anförda     att
bostadsutskottet tillstyrker regeringens  förslag  i
proposition   2003/04:45  och  avstyrker  motionerna
2003/04:L13 (m) och 2003/04:L15 (fp).

Funktionsansvar vid småhusbyggande


Motion 2003/04:L14 (c) innebär inte något yrkande om
att   regeringens   lagförslag   skall   avslås   av
riksdagen.  I  motionens  yrkande 1 föreslås däremot
riksdagen   göra   ett   tillkännagivande   om   att
näringsidkare bör åläggas  ett  funktionsansvar  vid
småhusbyggande.  Motionären  anser  att  byggare som
prövar  nya  metoder  eller  använder produkter  som
visar sig medföra problem bör bära ansvaret gentemot
konsumenten   för  de  uppkomna  bristerna.   Vidare
föreslås i yrkande  2  att  ett  utökat  ansvar  för
Småhusskadenämnden  bör  utredas avseende skador som
uppstår oaktat att arbetet utförts fackmannamässigt.
I motionen hävdas att konsumenten  bör  gå skadeslös
vid ett funktionsavbrott.

Bostadsutskottet  konstaterar  att  det inte  helt
klart   framgår   av  motionen  hur  det  föreslagna
funktionsansvaret   förhåller   sig   till   det   i
propositionen  föreslagna   utvidgade  ansvaret  för
näringsidkare. Vad gäller den  fråga  som  tas upp i
yrkande 1 - dvs. ansvarsförhållandet när en  byggare
tillämpar  nya metoder eller använder produkter  som
visar sig medföra problem för konsumenten - föreslår
regeringen inte  några särregler för näringsidkarens
felansvar vid uppförande  och tillbyggnad av småhus.
Däremot innebär lagförslaget  att  en  näringsidkare
inte  åläggs  ansvar  för bristfälligheter  som  har
uppkommit trots att arbetet  har utförts på ett sätt
som motsvarar fackmässig standard vid tidpunkten för
arbetets avslutande. Detta ansluter  till  vad som i
övrigt   gäller   enligt   konsumenttjänstlagen.   I
propositionen redogörs för flera skäl till att denna
begränsning av felansvaret ansetts vara erforderlig.
Bostadsutskottet  har inte skäl att göra någon annan
bedömning av denna fråga.
Vad sedan gäller  motionens  yrkande 2 synes detta
innebära  att staten genom Småhusskadenämnden  skall
ikläda sig  någon  form av ansvar för den typ av fel
som diskuteras ovan.  Småhusskadenämnden (Fonden för
fukt och mögelskador) är  en  statlig  myndighet som
lämnar bidrag till kostnaderna för att åtgärda fukt-
och mögelskador i småhus. Bidrag kan utgå  till  hus
byggda   före   1989   som   är   yngre  än  25  år.
Motionsförslaget   skulle   innebära   en   avsevärd
utvidgning  av  statens  åtagande  genom Fonden  för
fukt- och mögelskador. Det gäller både  vilka  typer
av  byggfel  och  vilka  fastigheter som omfattas av
åtagandet.    Därutöver    är    det    oklart    om
motionsförslaget  innebär en utvidgning  av  statens
åtagande från dagens system med bidrag, som kan utgå
i mån av tillgång på medel, till någon annan form av
ansvarsåtagande. Bostadsutskottet är inte berett att
tillstyrka  en  utredning  om  att  utvidga  statens
åtaganden genom Fonden för fukt- och mögelskador med
en sådan inriktning.
Det ovan anförda innebär att bostadsutskottet även
avstyrker motion 2003/04:L14 (c).

Stockholm den 4 maj 2004

På bostadsutskottets vägnar


Ragnwi Marcelind

Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Ragnwi Marcelind
(kd), Owe Hellberg (v), Anders
Ygeman (s), Lilian Virgin (s),
Marietta de Pourbaix-Lundin
(m), Nina Lundström (fp), Siw
Wittgren-Ahl (s), Hans Unander
(s), Maria Öberg (s), Margareta
Pålsson (m), Ingela Thalén (s),
Lars Tysklind (fp), Rigmor
Stenmark (c), Gunnar Sandberg
(s), Peter Danielsson (m), Sten
Lundström (v) och Helena Hillar
Rosenqvist (mp).


Avvikande meningar


1. Avslag på propositionen
av  Marietta de  Pourbaix-Lundin  (m),  Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Vi anser  att  propositionen  har omfattande brister
och  föreslår därför att den avslås  i  sin  helhet.
Regeringens  förslag  innebär  ett regelsystem som i
flera avseenden är onödigt omfattande  och därigenom
riskerar  att  leda  till  ökade  kostnader och  mer
byråkrati  i  samband med småhusbyggande.  Förslagen
innebär  också att  risktagandet  för  den  enskilde
företagaren ökar avsevärt.

Detta  innebär   inte   att   vi   motsätter   oss
lagändringar    som   ger   tydligare   regler   för
konsumentskyddet     och     förhållandet     mellan
näringsidkare  och  konsument vid småhusentreprenad.
Det  nu  framlagda  förslaget   behöver   emellertid
omarbetas i flera avseenden innan riksdagen ånyo ges
tillfälle att ta ställning i frågan.
Utgångspunkten för denna omarbetning bör  vara att
omfattningen av de tvingande reglerna begränsas till
att  endast  avse  sådana  områden  där mycket tungt
vägande skäl talar för en sådan ordning. Konsumenten
bör  ges  större möjlighet att väga kostnaderna  för
det föreslagna  konsumentskyddet  mot  behovet i det
enskilda  fallet. Det bör även krävas av  regeringen
att  bättre  än  i  det  nu  föreliggande  förslaget
analysera   och  redovisa  vilka  kostnader  som  en
lagändring kan  medföra  för  de berörda parterna. I
ett  nytt  lagförslag  bör  även  konkurrensfrågorna
beaktas. En lagutformning som ger större utrymme för
näringsidkaren  att erbjuda konsumenten  ett  starkt
konsumentskydd   kan    bidra    till   att   stärka
konkurrensen inom byggsektorn.
I motion 2003/04:L13 (m) pekas på ett antal frågor
som  behöver beredas ytterligare och  där  förslagen
bör ges  en  annan  inriktning. Vi ställer oss bakom
dessa förslag som utöver  vad vi anfört ovan innebär
att  färdigställandeskyddet  bör  utformas  med  ett
större      inslag      av      frivillighet     och
kostnadsneutralitet    och    att   felansvaret    i
avtalsskyddet    bör    kompletteras     med     ett
väsentlighetsrekvisit.
Vad  gäller  färdigställandeskyddet  anser  vi att
regeringens förslag i många fall skulle innebära att
förhållandevis  små projekt kommer att belastas  med
höga   kostnader.   Nyttan   med   en   obligatorisk
försäkring för dessa  åtgärder  står  inte  i rimlig
proportion  till  kostnaden  och  det administrativa
merarbete som förslaget medför.
När      det     gäller     felansvaret     enligt
konsumenttjänstlagen innebär regeringens förslag att
entreprenörens  ansvar  utvidgas  väsentligt  och  i
vissa avseenden även kommer att omfatta småfel under
tio   år   efter   färdigställandet  av  huset.  Den
kostnadsökning som detta  kan  förväntas medföra för
reklamationshantering m.m. uppvägs  knappast  av den
ökade nyttan för konsumenten. Dessa kostnader kommer
att  belasta småhusproduktionen och därmed slutligen
småhuskonsumenterna.  Vi  anser  därför att ansvaret
under den förlängda ansvarsperioden endast bör gälla
fel av viss betydelse. Ett väsentlighetsrekvisit bör
således   tillföras   reglerna   om  näringsidkarens
felansvar i enlighet med förslaget i m-motionen.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen  med  bifall till
motion   2003/04:L13   (m)   samt   med   avslag  på
propositionen  och  övriga motioner tillkännage  för
regeringen som sin mening.

2. Avslag på propositionen

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Frågor  om hur konsumentskyddet  vid  småhusbyggande
skall  kunna   förbättras   har  varit  föremål  för
överväganden under lång tid.  Vi  kan konstatera att
den  nu  framlagda  propositionen i flera  avseenden
innebär en förbättring  i  förhållande till tidigare
presenterade utredningsförslag.  Samtidigt nödgas vi
emellertid konstatera att regeringens  förslag tycks
grundas  på  en  bristande  insikt i den praxis  som
redan   tillämpas  på  området.  Konsekvenserna   av
förslaget  kan  därför  bli  att det inte leder till
förbättringar av konsumentskyddet vid småhusbyggande
utan i stället till försämringar.

För   det   stora   flertalet  småhusentreprenader
tillämpas  i  dag  en  frivillig   reglering   genom
standardavtal,     Allmänna     bestämmelser     för
småhusentreprenader   där   enskild   konsument   är
beställare (ABS 95). Dessa bestämmelser är anpassade
till konsumenttjänstlagen men särskilt utformade för
småhusentreprenader.  ABS  95  är  ett  resultat  av
förhandlingar mellan Konsumentverket och företrädare
för  byggbranschen.  Standardavtalen  innefattar  en
relativt   detaljerade   reglering   av   frågor  om
uppdragets omfattning, parternas åtaganden,  vad som
skall   anses   utgöra   fel,  avhjälpande  av  fel,
arbetsledning   och  kontroll,   avbeställning   och
skadestånd.
Vi  konstaterar   att   regeringens   förslag   om
kompletteringar   av   konsumenttjänstlagen   endast
omfattar en mycket liten del av det regelverk som  i
dagsläget tillämpas genom ABS 95. Följden kan därför
bli  att  många  tvister i fortsättningen kommer att
behöva avgöras genom  rättspraxis.  Detta  kan skapa
stor  osäkerhet för konsumenterna som inte i  förväg
kan veta  vad  som gäller. Enda sättet att undanröja
en  sådan  rättsosäkerhet   blir   om  parterna  kan
komplettera  lagens  bestämmelser  med   ett   avtal
liknande  dagens ABS 95. Regeringens förslag innebär
vidare att bestämmelser om småhusentreprenad infogas
i flera befintliga  lagar.  Ett  alternativ  härtill
vore  att  i  en  särskild lag samla alla regler som
gäller konsumentskyddet  vid  byggande  och  köp  av
småhus.
Vi   ställer   oss   positiva  till  en  tvingande
lagstiftning  till förmån  för  konsumenten  men  vi
anser att bristerna  i  regeringens  förslag  är  så
allvarliga  att  det inte kan ligga i konsumenternas
intresse  att de framlagda  lagförslagen  nu  antas.
Denna uppfattning  är  också  utgångspunkten  för de
förslag som läggs fram i motion 2003/04:L15 (fp). Vi
ställer  oss  bakom  dessa  förslag  som innebär att
föreliggande   proposition   bör   avslås  och   att
riksdagen   samtidigt   bör   begära  att  förslagen
omarbetas  i  flera  avseenden  i syfte  att  stärka
konsumentskyddet.   Det   gäller   bl.a.   krav   på
skriftliga  avtal,  obligatorisk   besiktning   samt
redovisning av kostnadskalkyler.
Regeringen avvisar tanken på ett generellt krav på
att  avtal om småhusentreprenader skall upprättas  i
skriftlig form. Vi menar att det finns mycket starka
skäl som  talar  för  ett sådant krav, bl.a. i syfte
att  klarlägga  arbetets  omfattning  och  undanröja
grunden för tvister  angående tilläggsarbeten m.m. I
kravet på avtal i skriftlig  form  bör  ingå att det
intas   bestämmelser   om   de   fyra   punkter  som
föreslagits  i  regeringens  bevisbörderegel  (51  §
konsumenttjänstlagen).
Regeringens    förslag    innebär    vidare    att
slutbesiktning   av   en   entreprenad   inte   görs
obligatorisk. Vi anser att detta  är  en  stor brist
eftersom besiktning enligt dagens praxis har  mycket
stor  betydelse  och  får betydande rättsverkningar.
Lagstiftningen  borde  därför   innehålla   krav  på
besiktning  samt  regler  som klargör  besiktningens
rättsverkningar. Regler bör  också  införas om bl.a.
efterbesiktning och garantibesiktning.
Avslutningsvis vill vi framhålla behovet  av att i
en tvingande konsumentskyddande lagstiftning  införa
regler som tillförsäkrar konsumenten information  om
produktions-,  finansierings-  och  boendekostnader.
Konsumentverket  har  1998 efter överläggningar  med
Sveriges  Trähusfabrikanters   Riksförbund  utfärdat
riktlinjer för individuell information  om kostnader
vid    marknadsföring    av   styckebyggda   småhus.
Konsumenten får genom dessa riktlinjer tillgång till
kalkyler  i viktiga ekonomiska  avseenden.  Det  bör
prövas  om  ett   motsvarande   krav   på  ekonomisk
information   bör   införas   i   den   nu  aktuella
lagstiftningen  som  en obligatorisk skyldighet  för
näringsidkaren.
Det ovan anförda innebär att vi tillstyrker motion
2003/04:L15  (fp) och avstyrker  propositionen  samt
motionerna 2003/04:L13  (m) och 2003/04:L14 (c). Vad
vi anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening
tillkännage för regeringen.

3. Funktionsansvar vid småhusbyggande

av Rigmor Stenmark (c)

Byggandet av ett eget småhus  innebär  vanligen  den
största  ekonomiska  investeringen  som  en  enskild
människa  gör under sitt liv. Samtidigt är kunskapen
om   byggande,   upphandling   och   kontroll   ofta
bristfällig  hos  dem  som gör en sådan investering.
Ofta  sätts  stor tillit till  byggaren  och  dennes
fackmannamässiga  kunskap. Konsumenten räknar därför
med att byggaren skall  ta samma funktionsansvar som
kan förväntas vid köp av ett nyckelfärdigt hus.

Jag  anser att de nu framlagda  lagförslagen  inte
ger uttryck  för  ett  sådant brett funktionsansvar.
Näringsidkarens felansvar  har således givits en för
snäv omfattning. I motion 2003/04:L14  (c) yrkande 1
föreslås  riksdagen  göra  ett tillkännagivande  med
innebörden att regeringen bör  återkomma med förslag
om  kompletteringar av det nu aktuella  lagförslaget
med  innebörden   att   näringsidkaren   åläggs  ett
funktionsansvar  vid  småhusbyggande. Jag anser  att
riksdagen bör bifalla detta förslag.
En näringsidkare förväntas  utföra  sina  tjänster
fackmannamässigt.  Det  är  en viktig del av en  god
yrkes-  och branschpraxis. Om  byggaren  prövar  nya
metoder  eller  använder  produkter  som  visar  sig
medföra problem  för  konsumenten bör ansvaret åvila
byggaren  och  i förlängningen  producenten  av  den
produkt som bidragit  till problemet. Näringsidkaren
utgör     oftast    den    starkare     parten     i
avtalsförhållandet och har i kraft av sin sakkunskap
bäst möjlighet att bedöma risker med en viss teknisk
lösning  eller   ett   visst  material.  Liksom  vid
totalentreprenad     bör     näringsidkaren      vid
småhusbyggande  åläggas  ett  direkt funktionsansvar
för produkten.
I motionens yrkande 2 tas även  upp  frågan om vad
som bör gälla när en småhusbyggnation behäftats  med
fel    oaktat    att    arbetet   utförts   på   ett
fackmannamässigt sätt. Jag instämmer i bedömningen i
motionen att ansvaret i dessa fall inte skall läggas
över   på   konsumenten.   Det    förhållandet   att
näringsidkaren   har   begränsade  möjligheter   att
försäkra sig mot denna typ av fel  får inte innebära
att  konsumenten  drabbas   eller   att   branschens
utvecklingsvilja  försvinner.  Former för ett  skydd
för  i första hand konsumenten och  i  förlängningen
för byggaren  fordras därför. Mot den bakgrunden bör
ett utökat åtagande för Småhusskadenämnden övervägas
för att garantera  att konsumenten går skadeslös vid
ett funktionsavbrott.
Vad jag ovan anfört  bör riksdagen med bifall till
motion 2003/04:L14 (c) som  sin mening ge regeringen
till känna.