Lagutskottets betänkande
2003/04:LU25
Stärkt konsumentskydd vid småhusbyggande
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2003/04:45 Stärkt konsumentskydd vid
småhusbyggande samt tre motioner som väckts med
anledning av propositionen.
Propositionen innehåller förslag till vissa
ändringar i konsumenttjänstlagen (1985:716),
konsumentköplagen (1990:932) och lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring m.fl. lagar. Förslagen syftar
till att stärka konsumentskyddet vid förvärv och
entreprenadarbeten avseende småhus. Regeringen
föreslår att den konsumenträttsliga regleringen av
avtal mellan konsument och näringsidkare som rör
uppförande och om- eller tillbyggnad av småhus
(småhusentreprenader) undantagslöst skall vara
tvingande till konsumentens förmån. Detsamma
föreslås gälla för avtal om försäljning av småhus
och husbyggsatser. Det föreslås också att det i
konsumenttjänstlagen tas in särskilda regler för
småhusentreprenader som avser uppförande och
tillbyggnad av småhus. Därutöver föreslås att det i
lagen om byggfelsförsäkring införs regler om att det
i vissa fall skall finnas ett färdigställandeskydd
respektive ett avhjälpandeskydd vid byggnadsarbeten
på småhus. Lagändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 2005.
I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från
bostadsutskottet.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
lagförslag och avslår motionerna.
I betänkandet finns två reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Lagförslagen
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i jordabalken,
b) lag om ändring i konsumenttjänstlagen
(1985:716),
c) lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),
d) lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10),
e) lag om ändring i lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring.
Därmed avslår riksdagen motionerna 2003/04:L13
yrkandena 1-5 och 2003/04:L15 yrkandena 1-4.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
2. Fackmässig standard
Riksdagen avslår motion 2003/04:L14 yrkandena 1
och 2.
Stockholm den 13 maj 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen
(s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi
Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis
(v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene
Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann
Gerdin (c), Henrik von Sydow (m), Niclas Lindberg
(s), Johan Löfstrand (s) och Jan Emanuel Johansson
(s).
2003/04
LU25
Redogörelse för ärendet
Regeringen beslöt den 24 september 1998 att
tillkalla en särskild utredare för att se över hur
konsumentskyddet vid småhusentreprenader i
fortsättningen skall vara utformat. I
utredningsuppdraget ingick att göra motsvarande
överväganden i fråga om konsumentskyddet vid förvärv
av fast egendom eller byggnadsdelar (dir. 1998:80).
Utredningen antog namnet Småhusutredningen.
Genom tilläggsdirektiv av den 16 december 1999
fick utredningen i uppdrag att överväga hur
konsumentskyddet skall vara utformat vid avtal om
om- eller tillbyggnad av småhus och vid avtal om
annat arbete på fast egendom eller byggnader. Vidare
skulle utredningen undersöka om lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring i ett visst avseende är
ändamålsenligt utformad (dir. 1999:111).
Utredningen avlämnade i december 2000 betänkandet
(SOU 2000:110) Konsumentskyddet vid småhusbyggande.
Betänkandet har remissbehandlats, och ett utkast
till lagrådsremiss har behandlats vid ett remissmöte
den 28 mars 2003. Betänkandet och utkastet till
lagrådsremiss ligger till grund för förslagen i
förevarande proposition.
I propositionen föreslår regeringen - efter
hörande av Lagrådet - att riksdagen antar i
propositionen framlagda förslag till ändringar i
jordabalken, konsumenttjänstlagen (1985:716),
konsumentköplagen (1990:932) plan- och bygglagen
(1987:10) samt lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring.
Regeringens förslag återfinns i bilaga 1 och
lagförslagen i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har tre motioner
väckts. Förslagen i motionerna återfinns i bilaga 1.
Lagutskottet har inhämtat yttrande från
bostadsutskottet beträffande propositionen och de
med anledning av propositionen väckta motionerna.
Yttrandet återges i bilaga 3.
Utskottets överväganden
Lagförslagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens lagförslag och
avslå motionerna. Jämför reservationerna 1
(m) och 2 (fp).
Bakgrund
De civilrättsliga reglerna på konsumentskyddsområdet
syftar till att ge den enskilde konsumenten ett
rimligt skydd vid en tvist med en näringsidkare som
han eller hon har ingått ett avtal med. Till en del
åstadkoms detta skydd genom allmänna regler som ger
möjlighet att underkänna eller jämka oskäliga
avtalsvillkor (jfr den s.k. generalklausulen i 36 §
avtalslagen). Till stor del upprätthålls dock
konsumentskyddet med stöd av den särskilda
konsumentskyddslagstiftning som på vissa sakområden
ställer upp tvingande regler till konsumentens
förmån. Som exempel på sådan lagstiftning kan nämnas
konsumenttjänstlagen (1985:716) och
konsumentköplagen (1990:932).
Konsumenttjänstlagen omfattar alla slags
småhusentreprenader, alltså även uppförande av
småhus. Från lagens tillämpningsområde undantas dock
entreprenader där konsumenten tillförsäkras ett
sådant skydd som ställs som villkor för statligt
bostadsstöd (se 3 § andra stycket). I praktiken
innebär det att konsumenttjänstlagen inte skall
tillämpas i avtalsförhållanden där ABS 95, det
standardavtal som har utarbetats i samarbete mellan
branschen och Konsumentverket, är tillämpligt. Så
torde ha varit fallet i det stora flertalet
småhusentreprenader under 1990-talet.
Den 1 januari 1990 trädde en ny konsumentköplag i
kraft. Liksom den tidigare konsumentköplagen
omfattar den nya lagen bl.a. köp av byggnadsdelar,
dvs. monteringsfärdigt husmaterial. Samtidigt
gjordes ändringar i bestämmelserna om köp av fast
egendom i 4 kap. jordabalken. Bestämmelserna gäller
när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet
säljer en fastighet till en konsument för dennes
enskilda bruk och är tvingande till konsumentens
förmån. Liksom i konsumenttjänstlagen infördes det i
konsumentköplagen och jordabalken undantag från den
tvingande regleringen. Undantaget avsåg det fallet
att konsumenten hade tillförsäkrats ett sådant
garanti-, försäkrings- och avtalsskydd som ställs
som villkor för statligt bostadsstöd. Undantaget har
sedermera tagits bort från konsumentköplagen (se
prop. 2001/02:134. bet. LU33, rskr. 292) men finns
fortfarande kvar i jordabalken.
Ett viktigt inslag i lagregleringen rörande
byggnadsverksamheten under de senaste decennierna
har således varit det statliga bostadsstödet. Detta
gäller inte minst vid nyproduktionen av småhus.
Reglerna om statligt bostadsstöd återfinns i
förordningen (1992:986) om statlig
bostadsbyggnadssubvention. Där uppställs vissa
förutsättningar för att statligt bostadsstöd skall
få ges, bl.a. krav på att byggherren skall ha visst
avtalsskydd samt visst s.k. färdigställandeskydd och
avhjälpandeskydd. Avtalsskyddet har huvudsakligen
inneburit att avtalsvillkoren mellan konsumenten och
näringsidkaren skall grunda sig på ABS 95.
Färdigställandeskyddet ("produktionsgarantin") har
syftat till att trygga färdigställandet av
kontraktsarbetena och har trätt i funktion om
näringsidkaren har försatts i konkurs eller annars
har kommit på obestånd. Som regel har det bestått av
någon form av säkerhet för att huset uppförs och
färdigställs i enlighet med vad som har avtalats.
Avhjälpandeskyddet ("ansvarsutfästelsen") har syftat
till att trygga åtgärdandet av fel och brister i
kontraktsarbetena. Olika former av
ansvarsutfästelser har förekommit men den vanligaste
har varit något slag av försäkring.
Produktionsgarantin och ansvarsutfästelsen har
tillsammans brukat kallas "småhusgarantin".
År 1993 trädde lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring i kraft. Lagen innebär att en
försäkring med ett visst innehåll måste tecknas vid
vissa entreprenadarbeten. Syftet med lagen är att
skydda dem som vistas i byggnader som används som
bostäder mot ohälsa på grund av byggfel och skador
till följd av sådana fel. Genom byggfelsförsäkringen
är det meningen att fel och skador skall bli
åtgärdade utan tidsutdräkt och att avhjälpandet inte
skall fördröjas av vare sig tvister om vem som är
ansvarig eller den ansvarige näringsidkarens
obestånd.
Propositionen
I propositionen redovisas att sedan den 1 januari
2000 har möjligheten till räntebidrag för uppförande
av s.k. egnahem i princip försvunnit. Därmed har,
anför regeringen, incitamenten till att skaffa det
konsumentskydd som har utgjort en förutsättning för
det statliga bostadsstödet väsentligen upphört.
Regeringen anser därför att den nuvarande kopplingen
mellan det konsumenträttsliga regelverket och
reglerna om statligt bostadsstöd inte längre
framstår som ändamålsenlig. Det kan också, anför
regeringen, riktas principiella invändningar mot den
nuvarande ordningen. Den ger inte alla konsumenter
samma grundskydd och dess skyddsnivå är beroende av
faktorer som, likt det statliga bostadsstödet, har
helt andra syften än konsumentskydd och som dessutom
är föränderliga över tiden. Mot denna bakgrund anser
regeringen att det finns goda skäl att övergå till
en ordning där den konsumenträttsliga lagstiftningen
i alla delar är tillämplig på småhusentreprenader.
Regeringen föreslår alltså i propositionen att den
konsumenträttsliga regleringen av avtal mellan
konsument och näringsidkare som rör uppförande och
om- eller tillbyggnad av småhus
(småhusentreprenader) undantagslöst skall vara
tvingande till konsumentens förmån. Detsamma
föreslås gälla för avtal om försäljning av småhus
och husbyggsatser. Regeringen föreslår att de
kvarvarande undantagen från den tvingande
regleringen i konsumenttjänstlagen och jordabalken
slopas. Härigenom kommer huvudregeln inom svensk
konsumenträtt - att civilrättslig lagstiftning till
konsumentens skydd är tvingande till konsumentens
förmån - att gälla även vid försäljning av småhus
och vid småhusentreprenader.
Därutöver finns det, enligt regeringens
uppfattning, behov av ytterligare förbättringar i
den rättsliga regleringen. Konsumenttjänstlagen i
dess nuvarande utformning är huvudsakligen avsedd
att tillämpas vid tjänster av annat och betydligt
mindre omfattande slag än småhusentreprenader. Den
tar alltså inte sikte på sådana förhållanden som
utmärker entreprenadavtal. Regeringen anser därför
att den konsumenträttsliga lagstiftningen bör
kompletteras med bestämmelser som särskilt behandlar
småhusentreprenader och köp av husbyggsatser och som
ytterligare stärker konsumentens ställning. I
propositionen föreslås att det i
konsumenttjänstlagen tas in särskilda regler för
småhusentreprenader som avser uppförande och
tillbyggnad av småhus. Bland annat föreslås att
näringsidkaren skall ha bevisbördan för vad som har
avtalats i vissa väsentliga hänseenden. Vidare
föreslås att en slutbesiktning skall göras om någon
av parterna begär det. Till slutbesiktningen skall
enligt förslaget knytas särskilda regler om
näringsidkares felansvar. Dessa innebär bl.a. att
näringsidkaren, som huvudregel, skall svara för
bristfälligheter som visar sig inom två år efter
slutbesiktningen. Samtidigt begränsas konsumentens
rätt att åberopa fel som inte har konstaterats vid
slutbesiktningen.
I fråga om köp av husbyggsatser föreslås att det
tas in en bestämmelse i konsumentköplagen om att
näringsidkaren som regel skall ansvara för
bristfälligheter som visar sig inom två år efter
leveransen.
Vad därefter gäller färdigställandeskyddet och
avhjälpandeskyddet redovisas i propositionen att det
färdigställande- och avhjälpandeskydd som anges i
förordningen om statliga bostadsbyggnadssubventioner
har tryggats genom att tecknande av småhusgarantier
eller motsvarande försäkringar har varit en
förutsättning för att byggherren skall få statligt
bostadsstöd. I praktiken har detta medfört att där
statligt bostadsstöd har lämnats har konsumenten
alltid haft ett gott färdigställande- och
avhjälpandeskydd. I och med att det statliga
bostadsstödet har upphört har den viktigaste
drivkraften för tecknande av försäkringar
försvunnit. Benägenheten att teckna försäkringar
synes också ha minskat.
Mot den ovan redovisade bakgrunden föreslår
regeringen att färdigställandeskyddet och
avhjälpandeskyddet förstärks genom att det i lagen
om byggfelsförsäkring införs regler om att det i
vissa fall skall finnas ett färdigställandeskydd
respektive ett avhjälpandeskydd vid byggnadsarbeten
på småhus. Båda slagen av skydd skall finnas när ett
småhus uppförs och, om byggnadsnämnden finner att
det behövs, vid tillbyggnader och vissa
ombyggnadsåtgärder. Väsentligen motsvarande typer av
skydd skall finnas vid köp av husbyggsatser.
Färdigställandeskyddet, som föreslås bestå av en
försäkring eller bankgaranti, skall trygga att
entreprenaden färdigställs. Avhjälpandeskyddet, som
föreslås bestå av en byggfelsförsäkring, skall täcka
konsumentens kostnader för att avhjälpa fel och
skador under den tioåriga preskriptionstiden. Det
skall enligt förslaget ankomma på byggherren att se
till att det finns ett färdigställandeskydd och en
byggfelsförsäkring. Detta föreslås gälla oavsett om
denne är konsument eller näringsidkare.
Byggnadsnämnden skall enligt de föreslagna reglerna
kontrollera att det finns ett färdigställandeskydd
och en byggfelsförsäkring, där detta krävs.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den
1 januari 2005.
Motionerna
Inger René m.fl. (m) yrkar i motion L13 avslag på
regeringens proposition (yrkande 1). Motionärerna
anser att regeringens förslag har omfattande brister
och framhåller att det krävs ytterligare beredning
innan ett nytt förslag bör läggas fram för riksdagen
(yrkande 2). Det gäller bl.a. behovet av utförligare
analys av konsumenternas kostnader för lagförslagen.
Enligt motionärerna saknas också en analys av vilka
konsekvenser förslaget får för konkurrensen och
möjligheterna för mindre byggföretag att utmana
etablerade aktörer (yrkande 3). Vidare bör det
närmare analyseras hur en färdigställandeförsäkring
kan utformas med större inslag av frivillighet.
Motionärerna anser bl.a. att det framstår som
orimligt att belasta små projekt med höga kostnader
för färdigställandeskydd (yrkande 4). Slutligen
anser motionärerna att det bör analyseras hur
felansvaret kan utformas med ett
väsentlighetsrekvisit. Regeringens förslag innebär
att kostnader för småfel i förlängningen belastar
konsumenten (yrkande 5).
Jan Ertsborn m.fl. (fp) yrkar i motion L15 avslag
på regeringens proposition. Motionärerna är
principiellt för en tvingande lagstiftning till
förmån för konsumenterna, men de anser att bristerna
i regeringens förslag är så allvarliga att det inte
ligger i konsumenternas intresse att lagen genomförs
i föreslaget skick. Enligt motionärerna bör
riksdagen begära att regeringen skyndsamt återkommer
till riksdagen med ett lagförslag som erbjuder ett
bättre fungerande konsumentskydd (yrkande 1). Ett
nytt lagförslag skulle, enligt motionärerna, ställa
krav på att vissa avtalsvillkor skall vara
skriftliga (yrkande 2), ställa krav på obligatorisk
slutbesiktning och att besiktningens rättsverkningar
klargörs (yrkande 3) samt ställa krav på en
obligatorisk skyldighet för näringsidkarna att
tillhandahålla konsumenten kalkyler för
produktionskostnad, finansieringskostnad och
boendekostnadskalkyl (yrkande 4).
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet tillstyrker propositionen och
avstyrker motionerna. Utskottet framhåller bl.a. att
det är angeläget att risktagandet vid småhusbyggande
kan begränsas och att det finns ett skydd för de fel
och brister som kan uppstå i detta sammanhang.
Utskottet anser att förslagen i propositionen både
medför en förstärkning av konsumentskyddet och ger
förutsättningar att uppnå en god kvalitet i
småhusproduktionen.
Lagutskottets ställningstagande
Förvärv och entreprenadarbeten avseende småhus utgör
för de flesta privatpersoner de ekonomiskt mest
betydelsefulla affärerna i deras liv. Det är därför,
enligt lagutskottets mening, av största vikt att
rättsordningen tillhandahåller den enskilde ett gott
och tydligt konsumentskydd vid sådana förvärv. De
tillämpliga reglerna måste innebära en rättvis
avvägning mellan parternas intressen. Till detta
kommer att konsumentskyddets utformning på detta
område, t.ex. förekomsten av en besiktning, också är
av betydelse för kvaliteten i byggandet och
därigenom tillgodoser ett mera allmänt
samhällsintresse. Lagstiftningen på detta område bör
därför utformas så att konsumenten tillförsäkras ett
heltäckande avtalsskydd i förhållande till
näringsidkaren.
Lagutskottet delar regeringens uppfattning att det
bästa sättet att åstadkomma detta är genom en
tvingande lagreglering där de huvudsakliga
beståndsdelarna i detta skydd läggs fast. De i
propositionen framlagda lagförslagen motsvarar,
enligt lagutskottets uppfattning, de ovan redovisade
kraven och innebär att konsumentskyddet på det
aktuella området förstärks.
Vad därefter gäller frågan om
färdigställandeskyddet och avhjälpandeskyddet har
den viktigaste drivkraften för tecknande av
försäkringar försvunnit sedan det statliga
bostadsstödet upphört. Benägenheten att teckna
försäkringar har också minskat. Detta har medfört
att alltfler konsumenter kommit att stå utan den typ
av skydd som försäkringarna ger, vilket inte är en
tillfredsställande ordning. Mot denna bakgrund anser
lagutskottet att det är angeläget att
färdigställandeskyddet och avhjälpandeskyddet
förstärks. Lagutskottet delar regeringens bedömning
att det inte är möjligt att skapa incitament för att
teckna ett sådant skydd på frivillig väg. Reglerna
på detta område bör därför göras tvingande.
De invändningar mot lagförslagen som framförs i
motionerna L13 och L15 har såsom närmare utvecklats
i bostadsutskottets yttrande inte sådan styrka att
riksdagen inte bör ställa sig bakom regeringens
förslag.
Med det anförda föreslår lagutskottet att
riksdagen antar de i propositionen framlagda
lagförslagen. Ställningstagandet innebär att
motionerna L13 yrkandena 1-5 och L15 yrkande 1-4
avslås.
Fackmässig standard
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion som gäller
fackmässig standard.
Gällande bestämmelser
Enligt 4 § konsumenttjänstlagen skall näringsidkaren
utföra tjänsten fackmässigt. Det är fråga om en
objektiv måttstock. Vägledning om vad som kan anses
som fackmässigt kan hämtas i allmänna eller
särskilda beskrivningar eller anvisningar avseende
material och metoder m.m. Därtill kommer som en
grundläggande norm för bedömningen vad som i olika
fall utgör god yrkes- eller branschpraxis (se prop.
1984/85:110 s. 157 f.). Om resultatet av tjänsten
avviker från vad konsumenten har rätt att kräva,
skall tjänsten normalt anses vara felaktig enligt
9 § första stycket 1 konsumenttjänstlagen. Frågan om
tjänsten är felaktig skall enligt 12 §
konsumenttjänstlagen bedömas med hänsyn till
förhållandena vid den tidpunkt då uppdraget
avslutades. Kravet på fackmässighet torde således
vara att hänföra till den kunskap som föreligger då
tjänsten utförs och inte till sådan kunskap som
tillkommer senare och som visar att tjänsten har
utförts på ett mindre lämpligt sätt (se prop.
1989/90:77 s. 28).
Propositionen
I propositionen behandlar regeringen frågan om
konsumenttjänstlagens regler är en lämplig ordning
även vad avser småhusentreprenader. Regeringen anför
att en utvidgning av felansvaret i det nu aktuella
avseendet kan få mycket besvärliga konsekvenser för
näringsidkaren. I propositionen framhåller
regeringen att inte ens den mest noggranne och
ansvarskännande näringsidkare kan förutse och
undvika alla bristfälligheter av detta slag.
Konsekvensen av ett utvidgat felansvar skulle därför
kunna bli att näringsidkaren i efterhand, sedan det
har visat sig att en tidigare vedertagen metod har
fått skadliga effekter, drabbas av helt oförutsebara
förpliktelser. Förhållanden av detta slag skulle
givetvis kunna äventyra hela näringsverksamheten.
Vidare pekar regeringen på att en särskild
komplikation med en utvidgning av felansvaret
sammanhänger med den nuvarande regleringen i
produktansvarslagen, det finns en risk för att det
skulle kunna uppstå ohanterliga ansvarsförhållanden.
Därtill kommer, enligt regeringen, att det för
närvarande synes tveksamt om försäkringsmarknaden
kan erbjuda försäkringar som täcker ansvar av det
aktuella slaget, åtminstone inte utan kännbara
premiehöjningar.
Mot den ovan redovisade bakgrunden gör regeringen
i propositionen bedömningen att en näringsidkare
inte i lag bör åläggas något ansvar för
bristfälligheter som har uppkommit trots att arbetet
har utförts på ett sätt som motsvarar fackmässig
standard vid tidpunkten för arbetets avslutande.
Vidare görs bedömningen att liksom i dag skall lagen
om byggfelsförsäkring medge att försäkringen inte
omfattar fel som har uppstått trots att arbetet var
fackmässigt när det utfördes.
Därutöver redovisar regeringen att en
remissinstans har ansett att det, eftersom
försäkringslösningar för närvarande inte tycks
finnas, bör övervägas om inte Småhusskadenämndens
uppdrag skulle kunna utökas på så sätt att
konsumenterna i större utsträckning skulle kunna få
ersättning från nämnden för den typ av fel som här
diskuteras. Ett sådant utökat uppdrag skulle
emellertid, enligt regeringens bedömning, få
svåröverskådliga konsekvenser för nämndens
verksamhet och finansiering. Dessa konsekvenser kan,
anför regeringen, inte lämpligen utredas i detta
lagstiftningsärende. I propositionen redovisas att
regeringen mot denna bakgrund för närvarande inte är
beredd att lämna något förslag om att avhjälpande av
fel av det nu aktuella slaget skall finansieras
genom Småhusskadenämnden.
Motionen
Jörgen Johansson (c) anför i motion L14 att en
näringsidkare förväntas utföra sina tjänster på ett
fackmässigt sätt. Om näringsidkaren prövar nya
metoder eller produkter som senare visar sig medföra
problem för konsumenterna anser motionären att
ansvaret bör åvila byggaren och inte konsumenten.
Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed
(yrkande 1). Vidare anser motionären att ett utökat
åtagande för Småhusskadenämnden bör övervägas för de
aktuella situationerna (yrkande 2).
Lagutskottets ställningstagande
Enligt konsumenttjänstlagen har näringsidkaren för
närvarande inte något felansvar för arbete vars
utförande inte avvek från fackmässig standard när
det utfördes. Lagutskottet gör samma bedömning som
regeringen och bostadsutskottet att en utvidgning av
felansvaret vid småhusentreprenader skulle vara
förenat med betydande nackdelar, och utskottet kan
därför inte ställa sig bakom kravet i motion L14
yrkande 1. Inte heller när det gäller yrkande 2 om
att Småhusskadenämndens uppdrag skall utökas har
lagutskottet någon annan uppfattning än regeringen
och bostadsutskottet.
Med det anförda föreslår lagutskottet att motion L14
yrkandena 1 och 2 bör avslås.
Reservationer
1. Lagförslagen (punkt 1)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och
Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens lagförslag och
tillkännager för regeringen vad som anförs i
reservation 1.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L13
yrkandena 1-5 och avslår motion 2003/04:L15
yrkandena 1-4.
Ställningstagande
Vi stöder lagändringar som ger ett starkt
konsumentskydd och ett tydligare förhållande mellan
näringsidkare och konsument vid småhusentreprenader.
Den nu framlagda propositionen har dessvärre påtagliga
brister. Regeringens förslag innebär ett regelsystem
som i flera avseenden är onödigt omfattande och
därigenom riskerar att leda till ökade kostnader, mer
byråkrati och större osäkerhet om konsumentens skydd i
samband med småhusbyggande. Vi föreslår därför att
propositionen avslås i dess helhet och omarbetas i
flera avseenden innan riksdagen ånyo ges tillfälle att
ta ställning i frågan.
Utgångspunkten för denna omarbetning bör vara att
omfattningen av de tvingande reglerna begränsas till
att endast avse sådana områden där tungt vägande
skäl talar för en sådan ordning. De frågor som bör
beredas vidare gäller bl.a. behovet av utförligare
analys av konsumenternas kostnader för lagförslagen.
Det saknas en analys av vilka konsekvenser förslaget
får för konkurrensen och möjligheterna för mindre
byggföretag att utmana etablerade aktörer. Vidare
bör det närmare analyseras hur en
färdigställandeförsäkring kan utformas med större
inslag av frivillighet. Det framstår som orimligt
att belasta små projekt med höga kostnader för
färdigställandeskydd. Slutligen anser vi att det bör
analyseras hur felansvaret kan utformas med ett
väsentlighetsrekvisit. Regeringens förslag innebär
att kostnader för småfel i förlängningen belastar
konsumenten.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion L13 och med avslag på
propositionen och motion L15, som sin mening
ge regeringen till känna.
2. Lagförslagen (punkt 1)
av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens lagförslag och
tillkännager för regeringen vad som anförs i
reservation 2.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L15
yrkandena 1-4 och avslår motion 2003/04:L13
yrkandena 1-5.
Ställningstagande
Frågor om hur konsumentskyddet vid småhusbyggande
skall kunna förbättras har varit föremål för
överväganden under lång tid. Vi är principiellt för
en tvingande lagstiftning till förmån för
konsumenterna men enligt vår uppfattning är
bristerna i regeringens förslag så allvarliga att
det inte ligger i konsumenternas intresse att lagen
genomförs i föreslaget skick.
Vi konstaterar bl.a. att regeringens förslag om
kompletteringar av konsumenttjänstlagen endast
omfattar en mycket liten del av det regelverk som i
dagsläget tillämpas genom ABS 95. Följden kan därför
bli att många tvister i fortsättningen kommer att
behöva avgöras genom rättspraxis. Detta kan skapa
stor osäkerhet för konsumenterna som inte i förväg
kan veta vad som gäller.
Enligt vår mening bör riksdagen avslå regeringens
förslag och uppdra åt regeringen att skyndsamt
återkomma till riksdagen med ett lagförslag som
erbjuder ett bättre fungerande konsumentskydd. Vi
anser att ett nytt lagförslag skall ställa krav på
att vissa avtalsvillkor skall vara skriftliga, krav
på obligatorisk slutbesiktning och att besiktningens
rättsverkningar klargörs samt ställa krav på en
obligatorisk skyldighet för näringsidkarna att
tillhandahålla konsumenten kalkyler för
produktionskostnad, finansieringskostnad och
boendekostnadskalkyl.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion L15 och med avslag på propositionen och
motion L13, som sin mening ge regeringen till känna.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:45 Stärkt konsumentskydd vid
småhusbyggande
Riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till
1. lag om ändring i jordabalken,
2. lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716),
3. lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),
4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
5. lag om ändring i lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring.
Följdmotioner
2003/04:L13 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen avslår regeringens proposition
2003/04:45.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ytterligare
beredning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en analys av
konsumentens kostnader för de nya regelverken.
4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag på hur en färdigställandeförsäkring kan
utformas med större inslag av frivillighet och
konkurrensneutralitet i enlighet med vad som
anförs i motionen.
5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om hur felansvaret kan utformas med ett
väsentlighetsrekvisit i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2003/04:L14 av Jörgen Johansson (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ålägga
näringsidkare ett funktionsansvar vid
småhusbyggande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda ett
utökat ansvar för Småhusskadenämnden avseende
skador som uppstår oaktat att arbetet utförts
fackmannamässigt.
2003/04:L15 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:45.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skriftligt krav på
avtal om småhusentreprenader.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om obligatorisk
besiktning och besiktnings rättsverkan vid
småhusentreprenader.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
produktionskostnadskalkyler och finansierings- och
boendekostnadskalkyler.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i
jordabalken
2 Förslag till lag om ändring i
konsumenttjänstlagen (1985:716)
3 Förslag till lag om ändring i
konsumentköplagen (1990:932)
4 Förslag till lag om ändring i
plan- och bygglagen (1987:10)
5 Förslag till lag om ändring i
lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring
Bilaga 3
Yttrande från annat utskott
Bostadsutskottets yttrande
2003/04:BoU4y
Stärkt konsumentskydd vid
småhusbyggande
Till lagutskottet
Lagutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition 2003/04:45 om stärkt
konsumentskydd vid småhusbyggande jämte de med an-
ledning av propositionen väckta motionerna
2003/04:L13 (m), 2003/04:L14 (c) och 2003/04:L15
(fp).
Bostadsutskottet tar i sitt yttrande upp förslagen
ur en bostadspolitisk synvinkel och inriktar sina
överväganden på vissa av de frågor som tagits upp i
motionerna.
Sammanfattning
Bostadsutskottet tillstyrker regeringens proposition
2003/04:45 om stärkt konsumentskydd vid
småhusbyggande och avstyrker de tre motioner som
väckts med anledning av propositionen. Utskottet
framhåller bl.a. att det är angeläget att
risktagandet vid småhusbyggande kan begränsas och
att det finns ett skydd för de fel och brister som
kan uppstå i detta sammanhang. Utskottet anser att
förslagen i propositionen både kan medföra en
förstärkning av konsumentskyddet och ge bättre
förutsättningar att uppnå en god kvalitet i
småhusproduktionen.
Till yttrandet har tre avvikande meningar fogats.
Utskottet
Förslagen i propositionen och
motionerna
I propositionen föreslås att konsumentskyddet vid
småhusbyggande förstärks vad gäller avtalsskyddet,
färdigställandeskyddet samt avhjälpandeskyddet.
Avtalsskyddet för konsumenten gentemot
näringsidkaren som uppför småhuset stärks främst
genom att särskilda bestämmelser om
småhusentreprenad tas in i konsumenttjänstlagen. Vid
uppförande och tillbyggnad av småhus skall
näringsidkaren ha bevisbördan för vad som har
avtalats i vissa väsentliga hänseenden. Regler om
slutbesiktning tas in i lagen. Vidare införs
särskilda bestämmelser om näringsidkarens felansvar
vid uppförande och tillbyggnad av småhus.
Näringsidkaren skall svara för alla bristfälligheter
som förelåg vid den tidpunkt som arbetet godkändes
vid slutbesiktning och för bristfälligheter som
visar sig inom två år därefter.
Färdigställande- och avhjälpandeskyddet förstärks
genom att regler om obligatoriskt skydd för småhus
förs in i lagen om byggfelsförsäkring.
Färdigställandeskyddet är avsett att täcka dels de
kostnader som uppkommer för konsumenten om
näringsidkaren inte slutför arbetet, dels
kostnaderna för avhjälpandet av
slutbesiktningsanmärkningar. Färdigställandeskyddet
skall kunna tas i anspråk på grund av närings-
idkarens dröjsmål eller om näringsidkaren inte kan
fullgöra sina förpliktelser. Avhjälpandeskyddet
genom byggfelsförsäkring skall alltid finnas när ett
småhus uppförs och är avsett att trygga konsumentens
rätt att få fel i entreprenaden åtgärdade.
Byggfelsförsäkringen för ett småhus skall ge ett
tioårigt skydd mot byggfel och skador som beror på
byggfel.
Tre motioner med olika inriktningar har väckts med
anledning av propositionen.
I motion 2003/04:L13 (m) föreslås att
propositionen avslås och att riksdagen begär att
regeringen återkommer med ett förslag som bl.a.
innebär ett större inslag av frivillighet och
förändrade regler avseende näringsidkarens
felansvar.
Även i motion 2003/04:L15 (fp) föreslås avslag på
propositionen och en begäran om ett nytt förslag. I
detta fall förordas emellertid ett större inslag av
lagreglering med tvingande regler. Det gäller bl.a.
ett generellt krav på skriftliga avtal vid
småhusentreprenad samt tvingande regler om
slutbesiktning.
Slutligen lämnas i motion 2003/04:L14 (c) förslag
om att ålägga näringsidkare ett funktionsansvar vid
småhusbyggande och att ge Småhusskadenämnden utökade
uppgifter. Den sistnämnda motionen torde inte
innebära yrkande om att propositionen avslås utan
snarare en begäran om att regeringen senare
återkommer med förslag till lagkompletteringar.
I det följande redovisar bostadsutskottet sin
övergripande syn på propositionen och motionerna
samt kommenterar de förslag som närmast har
anknytning till utskottets beredningsområde.
Utskottets överväganden
Inledning
Den aktuella propositionen behandlar frågor om hur
konsumentskyddet skall kunna stärkas vid
småhusbyggande. De rent konsumenträttsliga
aspekterna på dessa frågor ligger inom lagutskottets
beredningsområde. De framlagda förslagen omfattar
emellertid frågor som är centrala även sett i ett
bostadspolitiskt perspektiv. Det kan vidare
konstateras att propositionen delvis gäller lagar
där förslagen vanligen bereds av bostadsutskottet.
Detta gäller såväl plan- och bygglagen som lagen om
byggfelsförsäkring. Förslagen som omfattar dessa
lagar gäller färdigställande- och
avhjälpandeskyddet. Även på förslagen om ett
utvecklat avtalsskydd genom förändringar i främst
konsumenttjänstlagen kan emellertid vissa
bostadspolitiska synpunkter läggas.
Behovet av ett stärkt konsumentskydd vid
småhusbyggande
Bostadsutskottet anser att det är välkommet att
förslag om konsumentskyddet vid småhusbyggande nu
kan läggas fram efter ett relativt omfattande
utrednings- och beredningsarbete. En väl fungerande
bostadsmarknad förutsätter regelsystem som erbjuder
ett skydd för bostadskonsumenterna både vid byggande
och köp av bostäder. Det är bl.a. angeläget att
risktagandet vid småhusbyggande kan begränsas och
att det finns ett skydd för de fel och brister som
kan uppstå i detta sammanhang.
Uppdagade byggfel och frågor om ansvaret för dem
har under senare år gjort att delar av byggsektorn
kommit att ifrågasättas i den allmänna debatten. Det
har främst gällt ett antal uppmärksammade fall av
nybyggda bostadsområden där omfattande fuktskador
och andra brister har kunnat konstateras. Även om
det i dessa fall i huvudsak rört sig om
flerbostadshus understryker det behovet inom hela
byggsektorn av ett regelverk som både kan förebygga
att fel begås och genom tydliga regler om
felansvaret kan underlätta åtgärdandet av felen.
Förslagen om ett utvidgat avtalsskydd samt
färdigställande- och avhjälpandeskydd vid
småhusbyggande bör ses som en viktig del i dessa
strävanden.
Utskottet anser således att förslagen i
propositionen både kan medföra en förstärkning av
konsumentskyddet och ge bättre förutsättningar att
uppnå en god kvalitet i småhusproduktionen.
Förslagen innebär att ansvarsförhållandena görs
tydligare både i samband med byggåtgärderna och om
byggfel m.m. upptäcks efter en tid. Detta ger bättre
förutsättningar för att upptäckta fel och skador
skall kunna avhjälpas snabbt, utan långvariga
tvister om ansvarsfrågan. Ett tydligare
avhjälpandeskydd är inte minst angeläget för att
tillgodose kravet på en god och hälsosam
boendemiljö. Skyddet för de boendes hälsa var för
övrigt ett av huvudargumenten när lagen om
byggfelsförsäkring infördes i början av 1990-talet.
Andra viktiga frågor i dessa sammanhang övervägs för
närvarande inom ramen för flera utredningar. Det
gäller främst de frågor om regleringen i plan- och
bygglagen av ansvarsförhållandena i byggprocessen
som övervägs av PBL-kommittén. Det bör också nämnas
att det i Byggnadsdeklarationsutredningens uppdrag
(dir. 2002:93) ingår att utvärdera om lagen om
byggfelsförsäkring fungerar som har varit avsett
samt föreslå de lagändringar som kan vara
motiverade. Utredaren skall också överväga om kravet
på en byggfelsförsäkring bör utvidgas till att avse
även andra byggnader än bostadshus. Även i flera
andra avslutade eller pågående utredningar tas
frågor upp med viss anknytning till de förslag om
ansvarsförhållanden och krav på försäkringsskydd som
nu är aktuella. Bostadsutskottet kommer således med
stor sannolikhet under de närmaste åren att få ta
ställning till flera förslag om hur
ansvarsförhållandena i byggprocessen skall kunna
förtydligas och hur skyddet mot byggfel skall kunna
förbättras.
Tvingande regler eller frivillighet i fråga om
konsumentskyddet
Som utskottet konstaterat ovan har de två motioner
som förespråkar att riksdagen avslår propositionen
helt skilda utgångspunkter för sina
ställningstaganden. I m-motionen förespråkas att
förslagen omarbetas med inriktning på större inslag
av frivillighet och ett mindre omfattande felansvar
för näringsidkaren. Inriktningen på fp-motionen är
däremot att regeringens förslag bör kompletteras med
vissa tvingande regler avseende skriftliga avtal,
besiktning och kalkyler.
Enligt motion 2003/04:L13 (m) talar mycket för att
färdigställande- och avhjälpandeskyddet skall ha
frivillighet som utgångspunkt. Nyttan med en
obligatorisk försäkring för många mindre åtgärder
står enligt motionärerna inte i rimlig proportion
till kostnaden och det administrativa arbete som
regeringens förslag kommer att medföra. Mot denna
bakgrund föreslås i motionens yrkande 4 att
regeringens förslag omarbetas så att
färdigställandeskyddet görs frivilligt.
Frågan om frivillighet eller tvingande regler när
det gäller färdigställande- och avhjälpandeskyddet
diskuteras i propositionen. Bakgrunden till
regeringens ställningstagande anges bl.a. vara
utvecklingen under senare år, som inneburit att
många konsumenter/småhusbyggare kommit att stå utan
den typ av skydd som nu föreslås. Detta blev följden
av att kravet på småhusgaranti vid statlig
räntesubvention förlorat sin betydelse eftersom en
sådan subvention inte längre utgår vid byggande av
egnahem. Regeringen bedömer det inte som möjligt att
skapa ett motsvarande incitament för att teckna ett
färdigställande- och avhjälpandeskydd på frivillig
väg.
Bostadsutskottet delar regeringens bedömning i
frågan om frivillighet eller tvingande regler. Redan
vid beslutet om införande av lagen om
byggfelsförsäkring ställde sig för övrigt ett då
enigt bostadsutskott bakom tanken på att lagens
bestämmelser skulle göras tvingande. Utskottet
anförde således "att det inte kan förutsättas att
frivilliga försäkringar skulle tecknas i sådan
omfattning att de boende skulle få det skydd som
eftersträvas" (1992/93:BoU22 s. 3). Detta
ställningstagande avsåg visserligen i första hand
frågan om byggfelsförsäkring vid byggande av
flerbostadshus, men i praktiken gällde de tvingande
reglerna även för småhus genom kravet på s.k.
småhusgaranti vid statligt räntestöd. Småhus är i
lagen endast undantagna från kravet på
byggfelsförsäkring om sådan garanti finns.
Motionärerna i m-motionen invänder också mot att
många mindre projekt med regeringens förslag till
ändring i lagen om byggfelsförsäkring påtvingas ett
fullgörandeskydd med de kostnader som detta innebär.
Sådana mindre projekt torde i första hand röra
tillbyggnader. Här vill utskottet erinra om att
redan den begränsning som finns i lagförslagets 13 §
första stycket 2 innebär att de tvingande reglerna
avser projekt av en viss storlek. Dessutom finns
enligt 14 § en möjlighet för byggnadsnämnden att
göra en behovsprövning av färdigställandeskyddet med
beaktande av de beräknade kostnaderna för
näringsidkarens åtaganden och kostnaderna för
färdigställandeskyddet. Även vad gäller
avhjälpandeskyddet finns regler om behovsprövning
med beaktande av kostnaderna för åtgärden och
försäkringen.
I m-motionens yrkande 5 föreslås att
näringsidkarens felansvar skall begränsas genom ett
s.k. väsentlighetsrekvisit. Enligt propositionen
innebär den av regeringen föreslagna ordningen att
felansvaret är utformat i enlighet med vad som
allmänt gäller enligt konsumenttjänstlagens regler.
Regeringen anser inte att det finns tillräckliga
skäl att begränsa detta ansvar vid
småhusentreprenader. Bostadsutskottet delar
regeringens bedömning i denna fråga.
Vad sedan gäller de förslag som tas upp i motion
2003/04:L15 (fp) om att utvidga de tvingande
reglernas omfattning på vissa områden anser
bostadsutskottet att regeringens skäl för den i
propositionen föreslagna ordningen bör godtas. Ett
generellt krav på skriftliga avtal vid
småhusentreprenad enligt motionens yrkande 2 kan
således bli alltför inflexibelt. Om motsvarande
rättsföljd som är knuten till skriftlighetskravet
vid köp av fast egendom dessutom tillämpas skulle
detta, som redovisas i propositionen, kunna drabba
såväl näringsidkaren som konsumenten på ett oskäligt
sätt.
När det gäller förslaget enligt yrkande 3 att göra
bestämmelserna om slutbesiktning tvingande, kan en
sådan ordning enligt regeringens bedömning te sig
onödigt långtgående i de fall ingendera av parterna
ser det som meningsfullt att hålla särskild
besiktning. Som anförs i propositionen kan det
emellertid antas att besiktning kommer till stånd i
det stora flertalet fall. Inte minst kommer
näringsidkaren genom sitt felansvar att ha ett
starkt incitament att se till att besiktning görs.
Det bör i sammanhanget framhållas att frågan om
slutbesiktning i det nu aktuella avseendet, dvs.
gällande avtalsfrågor vid småhusentreprenad, rymmer
andra frågeställningar än de kontrollfrågor som kan
aktualiseras med stöd av plan- och bygglagen. Frågor
om tillsyn, kontroll och slutbevis m.m. enligt denna
lagstiftning övervägs för närvarande av PBL-
kommittén. Bostadsutskottet, som vid flera
tillfällen framhållit behovet av en översyn av detta
regelsystem, kommer således att få tillfälle att
återkomma till frågor om behovet av besiktning och
kontroll i samband med byggande av såväl småhus som
andra byggnader.
Vad slutligen gäller förslaget i motionens yrkande
4 om en lagreglering motsvarande de riktlinjer om
kostnadskalkyler m.m. som Konsumentverket utfärdat i
anslutning till marknadsföringslagen anser
bostadsutskottet att detta i första hand är en fråga
för lagutskottet att ta ställning till.
I samband med beredningen av propositionen i
bostadsutskottet har ytterligare en fråga gällande
de tvingande reglernas omfattning uppmärksammats.
Det gäller kravet i lagen om byggfelsförsäkring på
färdigställande- och avhjälpandeskydd vid
tillbyggnad. Lagförslaget är så utformat att ett
sådant skydd skall finnas vid tillbyggnad om det
finns behov av det. Byggnadsnämnden prövar behovet
med beaktande av bl.a. kostnaderna för skyddet
respektive de aktuella åtgärderna. Denna ordning
gäller emellertid inte för mindre tillbyggnader som
enligt 8 kap. 4 § plan- och bygglagen inte kräver
bygglov. Undantaget i dessa fall från kravet på
bygglov gäller utanför detaljplanelagt område om
huset inte ingår i samlad bebyggelse. Ett
motsvarande undantag finns från kravet på
bygganmälan i plan- och bygglagen. Enligt
regeringens förslag skall inte heller
byggfelsförsäkring och färdigställandeskydd krävas i
dessa fall. Samhällets krav på konsumentskyddets
omfattning vid tillbyggnad av småhus blir därigenom
delvis beroende av vilken omgivning som det aktuella
småhuset är lokaliserat i.
Bostadsutskottet kan konstatera att motiven till
denna avgränsning inte närmare kommenteras i
propositionen. Ett argument som kan anföras för den
valda avgränsningen är att de aktuella
tillbyggnaderna genom befrielsen från bygglov och
bygganmälan inte kommer under byggnadsnämndens
prövning. Något tillfälle för nämnden att pröva om
erforderligt skydd finns och göra den behovsprövning
av skyddet som gäller för motsvarande tillbyggnader
inom detaljplanelagt område föreligger därför inte.
Småhusutredningen, som i den aktuella frågan
föreslog en motsvarande avgränsning som i
regeringsförslaget, redovisade vissa överväganden
med denna innebörd. I utredningens betänkande anförs
således i ett avsnitt om fullgörandeskyddet att den
valda lösningen inte möjliggör att skyddet ges en
fullständig täckning eftersom detta skulle fordra en
översyn av reglerna för bygganmälan (SOU 2000:110 s.
279). Detta ansågs inte ligga inom ramen för
utredningens uppdrag.
Bostadsutskottet har förståelse för de önskemål om
en rationell handläggning som sannolikt legat till
grund för den av regeringen förordade ordningen. En
inordning av de aktuella tillbyggnaderna i systemet
med byggnadsnämndernas prövning av konsumentskyddet
genom byggfelsförsäkring m.m. skulle sannolikt
förutsätta ett krav på bygganmälan eller motsvarande
i dessa fall. Utskottet är inte berett att förorda
en sådan förändring. Det får emellertid förutsättas
att frågan om eventuella problem med den valda
ordningen kan uppmärksammas när det blir aktuellt
med en uppföljning av lagens tillämpning och utfall.
Sammantaget innebär det anförda att
bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag i
proposition 2003/04:45 och avstyrker motionerna
2003/04:L13 (m) och 2003/04:L15 (fp).
Funktionsansvar vid småhusbyggande
Motion 2003/04:L14 (c) innebär inte något yrkande om
att regeringens lagförslag skall avslås av
riksdagen. I motionens yrkande 1 föreslås däremot
riksdagen göra ett tillkännagivande om att
näringsidkare bör åläggas ett funktionsansvar vid
småhusbyggande. Motionären anser att byggare som
prövar nya metoder eller använder produkter som
visar sig medföra problem bör bära ansvaret gentemot
konsumenten för de uppkomna bristerna. Vidare
föreslås i yrkande 2 att ett utökat ansvar för
Småhusskadenämnden bör utredas avseende skador som
uppstår oaktat att arbetet utförts fackmannamässigt.
I motionen hävdas att konsumenten bör gå skadeslös
vid ett funktionsavbrott.
Bostadsutskottet konstaterar att det inte helt
klart framgår av motionen hur det föreslagna
funktionsansvaret förhåller sig till det i
propositionen föreslagna utvidgade ansvaret för
näringsidkare. Vad gäller den fråga som tas upp i
yrkande 1 - dvs. ansvarsförhållandet när en byggare
tillämpar nya metoder eller använder produkter som
visar sig medföra problem för konsumenten - föreslår
regeringen inte några särregler för näringsidkarens
felansvar vid uppförande och tillbyggnad av småhus.
Däremot innebär lagförslaget att en näringsidkare
inte åläggs ansvar för bristfälligheter som har
uppkommit trots att arbetet har utförts på ett sätt
som motsvarar fackmässig standard vid tidpunkten för
arbetets avslutande. Detta ansluter till vad som i
övrigt gäller enligt konsumenttjänstlagen. I
propositionen redogörs för flera skäl till att denna
begränsning av felansvaret ansetts vara erforderlig.
Bostadsutskottet har inte skäl att göra någon annan
bedömning av denna fråga.
Vad sedan gäller motionens yrkande 2 synes detta
innebära att staten genom Småhusskadenämnden skall
ikläda sig någon form av ansvar för den typ av fel
som diskuteras ovan. Småhusskadenämnden (Fonden för
fukt och mögelskador) är en statlig myndighet som
lämnar bidrag till kostnaderna för att åtgärda fukt-
och mögelskador i småhus. Bidrag kan utgå till hus
byggda före 1989 som är yngre än 25 år.
Motionsförslaget skulle innebära en avsevärd
utvidgning av statens åtagande genom Fonden för
fukt- och mögelskador. Det gäller både vilka typer
av byggfel och vilka fastigheter som omfattas av
åtagandet. Därutöver är det oklart om
motionsförslaget innebär en utvidgning av statens
åtagande från dagens system med bidrag, som kan utgå
i mån av tillgång på medel, till någon annan form av
ansvarsåtagande. Bostadsutskottet är inte berett att
tillstyrka en utredning om att utvidga statens
åtaganden genom Fonden för fukt- och mögelskador med
en sådan inriktning.
Det ovan anförda innebär att bostadsutskottet även
avstyrker motion 2003/04:L14 (c).
Stockholm den 4 maj 2004
På bostadsutskottets vägnar
Ragnwi Marcelind
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Ragnwi Marcelind
(kd), Owe Hellberg (v), Anders
Ygeman (s), Lilian Virgin (s),
Marietta de Pourbaix-Lundin
(m), Nina Lundström (fp), Siw
Wittgren-Ahl (s), Hans Unander
(s), Maria Öberg (s), Margareta
Pålsson (m), Ingela Thalén (s),
Lars Tysklind (fp), Rigmor
Stenmark (c), Gunnar Sandberg
(s), Peter Danielsson (m), Sten
Lundström (v) och Helena Hillar
Rosenqvist (mp).
Avvikande meningar
1. Avslag på propositionen
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).
Vi anser att propositionen har omfattande brister
och föreslår därför att den avslås i sin helhet.
Regeringens förslag innebär ett regelsystem som i
flera avseenden är onödigt omfattande och därigenom
riskerar att leda till ökade kostnader och mer
byråkrati i samband med småhusbyggande. Förslagen
innebär också att risktagandet för den enskilde
företagaren ökar avsevärt.
Detta innebär inte att vi motsätter oss
lagändringar som ger tydligare regler för
konsumentskyddet och förhållandet mellan
näringsidkare och konsument vid småhusentreprenad.
Det nu framlagda förslaget behöver emellertid
omarbetas i flera avseenden innan riksdagen ånyo ges
tillfälle att ta ställning i frågan.
Utgångspunkten för denna omarbetning bör vara att
omfattningen av de tvingande reglerna begränsas till
att endast avse sådana områden där mycket tungt
vägande skäl talar för en sådan ordning. Konsumenten
bör ges större möjlighet att väga kostnaderna för
det föreslagna konsumentskyddet mot behovet i det
enskilda fallet. Det bör även krävas av regeringen
att bättre än i det nu föreliggande förslaget
analysera och redovisa vilka kostnader som en
lagändring kan medföra för de berörda parterna. I
ett nytt lagförslag bör även konkurrensfrågorna
beaktas. En lagutformning som ger större utrymme för
näringsidkaren att erbjuda konsumenten ett starkt
konsumentskydd kan bidra till att stärka
konkurrensen inom byggsektorn.
I motion 2003/04:L13 (m) pekas på ett antal frågor
som behöver beredas ytterligare och där förslagen
bör ges en annan inriktning. Vi ställer oss bakom
dessa förslag som utöver vad vi anfört ovan innebär
att färdigställandeskyddet bör utformas med ett
större inslag av frivillighet och
kostnadsneutralitet och att felansvaret i
avtalsskyddet bör kompletteras med ett
väsentlighetsrekvisit.
Vad gäller färdigställandeskyddet anser vi att
regeringens förslag i många fall skulle innebära att
förhållandevis små projekt kommer att belastas med
höga kostnader. Nyttan med en obligatorisk
försäkring för dessa åtgärder står inte i rimlig
proportion till kostnaden och det administrativa
merarbete som förslaget medför.
När det gäller felansvaret enligt
konsumenttjänstlagen innebär regeringens förslag att
entreprenörens ansvar utvidgas väsentligt och i
vissa avseenden även kommer att omfatta småfel under
tio år efter färdigställandet av huset. Den
kostnadsökning som detta kan förväntas medföra för
reklamationshantering m.m. uppvägs knappast av den
ökade nyttan för konsumenten. Dessa kostnader kommer
att belasta småhusproduktionen och därmed slutligen
småhuskonsumenterna. Vi anser därför att ansvaret
under den förlängda ansvarsperioden endast bör gälla
fel av viss betydelse. Ett väsentlighetsrekvisit bör
således tillföras reglerna om näringsidkarens
felansvar i enlighet med förslaget i m-motionen.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till
motion 2003/04:L13 (m) samt med avslag på
propositionen och övriga motioner tillkännage för
regeringen som sin mening.
2. Avslag på propositionen
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Frågor om hur konsumentskyddet vid småhusbyggande
skall kunna förbättras har varit föremål för
överväganden under lång tid. Vi kan konstatera att
den nu framlagda propositionen i flera avseenden
innebär en förbättring i förhållande till tidigare
presenterade utredningsförslag. Samtidigt nödgas vi
emellertid konstatera att regeringens förslag tycks
grundas på en bristande insikt i den praxis som
redan tillämpas på området. Konsekvenserna av
förslaget kan därför bli att det inte leder till
förbättringar av konsumentskyddet vid småhusbyggande
utan i stället till försämringar.
För det stora flertalet småhusentreprenader
tillämpas i dag en frivillig reglering genom
standardavtal, Allmänna bestämmelser för
småhusentreprenader där enskild konsument är
beställare (ABS 95). Dessa bestämmelser är anpassade
till konsumenttjänstlagen men särskilt utformade för
småhusentreprenader. ABS 95 är ett resultat av
förhandlingar mellan Konsumentverket och företrädare
för byggbranschen. Standardavtalen innefattar en
relativt detaljerade reglering av frågor om
uppdragets omfattning, parternas åtaganden, vad som
skall anses utgöra fel, avhjälpande av fel,
arbetsledning och kontroll, avbeställning och
skadestånd.
Vi konstaterar att regeringens förslag om
kompletteringar av konsumenttjänstlagen endast
omfattar en mycket liten del av det regelverk som i
dagsläget tillämpas genom ABS 95. Följden kan därför
bli att många tvister i fortsättningen kommer att
behöva avgöras genom rättspraxis. Detta kan skapa
stor osäkerhet för konsumenterna som inte i förväg
kan veta vad som gäller. Enda sättet att undanröja
en sådan rättsosäkerhet blir om parterna kan
komplettera lagens bestämmelser med ett avtal
liknande dagens ABS 95. Regeringens förslag innebär
vidare att bestämmelser om småhusentreprenad infogas
i flera befintliga lagar. Ett alternativ härtill
vore att i en särskild lag samla alla regler som
gäller konsumentskyddet vid byggande och köp av
småhus.
Vi ställer oss positiva till en tvingande
lagstiftning till förmån för konsumenten men vi
anser att bristerna i regeringens förslag är så
allvarliga att det inte kan ligga i konsumenternas
intresse att de framlagda lagförslagen nu antas.
Denna uppfattning är också utgångspunkten för de
förslag som läggs fram i motion 2003/04:L15 (fp). Vi
ställer oss bakom dessa förslag som innebär att
föreliggande proposition bör avslås och att
riksdagen samtidigt bör begära att förslagen
omarbetas i flera avseenden i syfte att stärka
konsumentskyddet. Det gäller bl.a. krav på
skriftliga avtal, obligatorisk besiktning samt
redovisning av kostnadskalkyler.
Regeringen avvisar tanken på ett generellt krav på
att avtal om småhusentreprenader skall upprättas i
skriftlig form. Vi menar att det finns mycket starka
skäl som talar för ett sådant krav, bl.a. i syfte
att klarlägga arbetets omfattning och undanröja
grunden för tvister angående tilläggsarbeten m.m. I
kravet på avtal i skriftlig form bör ingå att det
intas bestämmelser om de fyra punkter som
föreslagits i regeringens bevisbörderegel (51 §
konsumenttjänstlagen).
Regeringens förslag innebär vidare att
slutbesiktning av en entreprenad inte görs
obligatorisk. Vi anser att detta är en stor brist
eftersom besiktning enligt dagens praxis har mycket
stor betydelse och får betydande rättsverkningar.
Lagstiftningen borde därför innehålla krav på
besiktning samt regler som klargör besiktningens
rättsverkningar. Regler bör också införas om bl.a.
efterbesiktning och garantibesiktning.
Avslutningsvis vill vi framhålla behovet av att i
en tvingande konsumentskyddande lagstiftning införa
regler som tillförsäkrar konsumenten information om
produktions-, finansierings- och boendekostnader.
Konsumentverket har 1998 efter överläggningar med
Sveriges Trähusfabrikanters Riksförbund utfärdat
riktlinjer för individuell information om kostnader
vid marknadsföring av styckebyggda småhus.
Konsumenten får genom dessa riktlinjer tillgång till
kalkyler i viktiga ekonomiska avseenden. Det bör
prövas om ett motsvarande krav på ekonomisk
information bör införas i den nu aktuella
lagstiftningen som en obligatorisk skyldighet för
näringsidkaren.
Det ovan anförda innebär att vi tillstyrker motion
2003/04:L15 (fp) och avstyrker propositionen samt
motionerna 2003/04:L13 (m) och 2003/04:L14 (c). Vad
vi anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening
tillkännage för regeringen.
3. Funktionsansvar vid småhusbyggande
av Rigmor Stenmark (c)
Byggandet av ett eget småhus innebär vanligen den
största ekonomiska investeringen som en enskild
människa gör under sitt liv. Samtidigt är kunskapen
om byggande, upphandling och kontroll ofta
bristfällig hos dem som gör en sådan investering.
Ofta sätts stor tillit till byggaren och dennes
fackmannamässiga kunskap. Konsumenten räknar därför
med att byggaren skall ta samma funktionsansvar som
kan förväntas vid köp av ett nyckelfärdigt hus.
Jag anser att de nu framlagda lagförslagen inte
ger uttryck för ett sådant brett funktionsansvar.
Näringsidkarens felansvar har således givits en för
snäv omfattning. I motion 2003/04:L14 (c) yrkande 1
föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande med
innebörden att regeringen bör återkomma med förslag
om kompletteringar av det nu aktuella lagförslaget
med innebörden att näringsidkaren åläggs ett
funktionsansvar vid småhusbyggande. Jag anser att
riksdagen bör bifalla detta förslag.
En näringsidkare förväntas utföra sina tjänster
fackmannamässigt. Det är en viktig del av en god
yrkes- och branschpraxis. Om byggaren prövar nya
metoder eller använder produkter som visar sig
medföra problem för konsumenten bör ansvaret åvila
byggaren och i förlängningen producenten av den
produkt som bidragit till problemet. Näringsidkaren
utgör oftast den starkare parten i
avtalsförhållandet och har i kraft av sin sakkunskap
bäst möjlighet att bedöma risker med en viss teknisk
lösning eller ett visst material. Liksom vid
totalentreprenad bör näringsidkaren vid
småhusbyggande åläggas ett direkt funktionsansvar
för produkten.
I motionens yrkande 2 tas även upp frågan om vad
som bör gälla när en småhusbyggnation behäftats med
fel oaktat att arbetet utförts på ett
fackmannamässigt sätt. Jag instämmer i bedömningen i
motionen att ansvaret i dessa fall inte skall läggas
över på konsumenten. Det förhållandet att
näringsidkaren har begränsade möjligheter att
försäkra sig mot denna typ av fel får inte innebära
att konsumenten drabbas eller att branschens
utvecklingsvilja försvinner. Former för ett skydd
för i första hand konsumenten och i förlängningen
för byggaren fordras därför. Mot den bakgrunden bör
ett utökat åtagande för Småhusskadenämnden övervägas
för att garantera att konsumenten går skadeslös vid
ett funktionsavbrott.
Vad jag ovan anfört bör riksdagen med bifall till
motion 2003/04:L14 (c) som sin mening ge regeringen
till känna.