Lagutskottets betänkande
2003/04:LU22
Äktenskap, partnerskap och samboende
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet knappt hundra
motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna åren
2002 och 2003 som främst gäller lagstiftningen om
äktenskap, partnerskap och samboende.
Med bifall till två motionsyrkanden förordar
utskottet ett tillkännagivande om att regeringen bör
tillkalla en parlamentarisk utredning för att utreda
frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning.
Övriga motionsyrkanden avstyrks i huvudsak med
hänvisning till tidigare ställningstaganden och
pågående arbete.
I betänkandet finns 19 reservationer och 7
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Äktenskap och partnerskap
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om att regeringen bör
tillkalla en parlamentarisk utredning för att
utreda frågan om en könsneutral
äktenskapslagstiftning.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L233
yrkande 2 och 2002/03:L254 yrkande 9 samt avslår
motionerna 2002/03:L218, 2002/03: L223,
2002/03:L233 yrkande 1, 2002/03:L249 yrkandena
2-5, 2002/03: L254 yrkandena 1-4 och 8,
2002/03:L262, 2002/03:L276, 2002/03:L282,
2002/03:L292 yrkandena 1-3, 2002/03:L299,
2002/03: L316 yrkandena 1 och 2, 2002/03:L318
yrkandena 1-3, 2002/03:L321, 2003/04:L12 yrkande
6, 2003/04:L212 yrkandena 1 och 2, 2003/04: L245,
2003/04: L254, 2003/04:L261 yrkande 3,
2003/04:L289, 2003/04: L294 yrkandena 1 och 2,
2003/04:L297 yrkande 1, 2003/04:L304,
2003/04:L314, 2003/04:L350 yrkandena 1 och 2,
2003/04:K363 yrkande 7, 2003/04: K418 yrkandena
21 och 23 samt 2003/04:So568 yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (kd)
2. Ersättning till vigsel- och
registreringsförrättare
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L216,
2002/03:Ju235 yrkande 2, 2003/04:L210 och
2003/04:L297 yrkande 2.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)
3. Betänketid vid äktenskapsskillnad
Riksdagen avslår motion 2002/03:L239 yrkande 2.
Reservation 3 (v)
4. Överklagande av dom på
äktenskapsskillnad
Riksdagen avslår motion 2002/03:L239 yrkande
1.
5. Utländska medborgares rätt till
äktenskapsskillnad
Riksdagen avslår motion 2002/03:A323 yrkande
6.
6. Åklagares skyldighet att föra talan om
äktenskapsskillnad
Riksdagen avslår motion 2002/03:L256.
7. Hindersprövning
Riksdagen avslår motion 2002/03:L283.
8. Upphävande av sambolagen
Riksdagen avslår motion 2003/04:L331 yrkandena
1 och 2.
9. Förutsättningar för sambolagens
tillämpning
Riksdagen avslår motion 2003/04:L222 yrkande 1.
Reservation 4 (m, fp, kd)
10. Följdändringar till den nya
sambolagen
Riksdagen avslår motion 2003/04:L222 yrkande 2.
Reservation 5 (m, fp)
11. Kvarsittanderätt enligt sambolagen
Riksdagen avslår motion 2003/04:L300 yrkande 6.
12. Översyn av samäganderättslagen
Riksdagen avslår motion 2002/03:L313.
Reservation 6 (m, fp, kd)
13. Jämkning av bodelning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju364
yrkande 24, 2002/03:Ju234 yrkande 16,
2003/04:Ju479 yrkande 30 och 2003/04:L300 yrkande
4.
Reservation 7 (fp, v, c)
14. Gemensamma lån vid bodelning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L288 och
2003/04:L262.
Reservation 8 (v, c)
15. Pensionsrättigheter vid bodelning
Riksdagen avslår motion 2002/03:L289.
16. Nordisk lagharmonisering
Riksdagen avslår motion 2003/04:L300 yrkande 1.
Reservation 9 (fp)
17. Makars egendomsförhållanden
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L249,
2003/04:L272 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:L300
yrkandena 2 och 3.
Reservation 10 (m, fp)
Reservation 11 (v)
18. Efterlevande makes och särkullbarns
arvsrätt
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L248 och
2003/04:L300 yrkande 5.
Reservation 12 (m)
Reservation 13 (fp)
19. Boutredningsman
Riksdagen avslår motion 2002/03:L298.
20. Ändringar i namnlagen
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L220,
2002/03:L228, 2002/03: L318 yrkande 8,
2002/03:L324, 2003/04:L232, 2003/04:L236,
2003/04: L288, 2003/04:L300 yrkande 7 samt
2003/04:L313.
Reservation 14 (m)
Reservation 15 (fp)
Reservation 16 (v)
Reservation 17 (c)
21. Retroaktiva namnbyten
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L318
yrkande 7 och 2002/03: K365.
Reservation 18 (v)
22. Könsroller m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L273 samt
2002/03:L318 yrkandena 4 och 5.
Reservation 19 (v)
Stockholm den 13 april 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen
(s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi
Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis
(v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene
Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Anneli
Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas
Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Annika
Qarlsson (c).
2003/04
LU22
Redogörelse för ärendet
I betänkandet behandlar utskottet knappt hundra
motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna åren
2002 och 2003 som främst gäller lagstiftningen om
äktenskap, partnerskap och samboende. Förslagen i
motionerna återfinns i bilaga 1.
Inför utskottet har våren 2003 synpunkter på
motionsförslagen från år 2002 som gäller könsneutral
äktenskapslagstiftning framförts av företrädare för
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL),
Svenska Missionsförbundet, Stockholms katolska
stift, Pingströrelsen, de ortodoxa kyrkorna inom
Sveriges Kristna Råd (SKR), Levande familjer,
Svenska Islamiska Samfundet, Svenska Evangeliska
Alliansen, Evangeliska Frikyrkan, Evangeliska
Fosterlands-Stiftelsen (EFS) - en del av Svenska
kyrkan, Frälsningsarmén och Riks-EKHO -
Riksförbundet av de ekumeniska grupperna av kristna
homosexuella. Synpunkter har inför utskottet vid
samma tid också framförts av professorn i juridik,
Per Samuelsson och advokaten Per Karlsson.
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning, Homo, har våren 2004 inför
utskottet redovisat sin framställan till regeringen
om införande av en könsneutral äktenskapsbalk.
Under en studieresa till Belgien våren 2003 har
utskottet inhämtat information rörande den belgiska
äktenskapsrätten.
I ärendet har inkommit knappt 30 000
namnunderskrifter mot en könsneutral
äktenskapslagstiftning och drygt 400
namnunderskrifter för en sådan lagstiftning.
Utskottets överväganden
Äktenskap och partnerskap
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör, med bifall till två
motionsyrkanden, tillkännage för regeringen
som sin mening vad utskottet anfört om att
regeringen skall tillkalla en parlamentarisk
utredning för att utreda frågan om en
könsneutral äktenskapslagstiftning. Övriga
motionsyrkanden avslås. Jämför reservation 1
(kd) samt särskilda yttranden 1 (m), 2
(fp, c) och 3 (v).
Historik
I ett stort antal motioner som väckts under den
allmänna motionstiden åren 2002 och 2003 behandlas
grundläggande frågor som gäller lagstiftningen om
äktenskap och partnerskap. Som en allmän bakgrund
till motionsspörsmålen kan upplysas följande.
Den familjerättsliga lagstiftningen har varit
föremål för en genomgripande omarbetning under de
senaste decennierna. Efter en lång rad av
delreformer på äktenskapsrättens område fattade
riksdagen år 1987 beslut om att giftermålsbalken
skulle ersättas med en ny balk, äktenskapsbalken
(prop. 1986/87:1, bet. LU18, rskr. 159). I samband
med äktenskapsbalken antog riksdagen lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen)
och senare samma år lagen (1987:813) om homosexuella
sambor (prop. 1986/87:124, bet. LU28, rskr. 350).
Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1988.
Äktenskapsbalken innebar betydelsefulla
förändringar, främst i fråga om fördelningen av
makars egendom vid äktenskapets upplösning. Ett
uttalat syfte med lagändringarna var att åstadkomma
en högre grad av ekonomisk rättvisa mellan makarna
vid äktenskapsskillnad. I äktenskapsbalken finns
bestämmelser som innehåller de grundläggande
principerna om äktenskap. Där anges bl.a. villkoren
för äktenskapets ingående och upplösning. Äktenskap
ingås mellan en kvinna och en man. Härigenom
markeras att äktenskapet är en monogam förbindelse
som endast får ingås mellan personer av olika kön.
Äktenskapsbalken innehåller också bestämmelser om
vigsel. Vidare regleras makarnas ekonomiska
förhållanden, och i särskilda kapitel finns
förhållandevis detaljerade regler om makars
skyldighet att bidra till varandras och till
familjens underhåll, om giftorätt och giftorättsgods
respektive enskild egendom, om gåvor mellan makar
samt om bodelning.
Den sambolag som trädde i kraft den 1 januari 1988
var tillämplig i fråga om sådana samboförhållanden i
vilka en ogift man och en ogift kvinna levde
tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.
Lagen var framför allt föranledd av behovet av att
tillförsäkra den svagare parten i ett
samboförhållande vissa rättigheter i fråga om det
gemensamma hemmet då sammanlevnaden upphör. Därefter
har på socialrättens område i flera lagar införts
bestämmelser som knyter an till sambobegreppet i
sambolagen och ger sambor i princip samma
rättigheter och skyldigheter som äkta makar. Även
inom andra rättsområden förekommer det att
äktenskapsliknande samlevnad likabehandlas med
äktenskap. Avsikten med sambolagen var dock inte att
söka uppnå en med äktenskapet jämförbar reglering av
samboförhållanden.
Genom lagen om homosexuella sambor gjordes
sambolagen och regler i vissa andra lagar
tillämpliga också på homosexuella samboförhållanden.
När det gäller homosexuella parförhållanden
beslutade riksdagen år 1994 att anta ett inom
lagutskottet utarbetat förslag till lagstiftning som
gör det möjligt för två personer av samma kön att
registrera sitt partnerskap (bet. 1993/94:LU28,
rskr. 414). Registreringen innebär att de flesta
bestämmelser som gäller för äktenskap blir gällande
också för registrerade partnerskap. Lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap
(partnerskapslagen) trädde i kraft den 1 januari
1995, och genom lagen har homosexuella par fått
möjlighet att trygga ett parförhållande.
Lagstiftning om registrerat partnerskap finns också
i bl.a. Danmark, Norge, Island och Nederländerna.
I samband med införandet av partnerskapslagen
erinrade utskottet om att Partnerskapskommittén i
betänkandet (SOU1993:98) Partnerskap - liksom
tidigare Utredningen om homosexuellas situation i
samhället i betänkandet (SOU1984:63) Homosexuella
och samhället - har slagit fast att den enda säkra
skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är
att homosexuella känslomässigt dras till personer av
samma kön. Ett parförhållande mellan två kvinnor
eller mellan två män företer typiskt sett stora
likheter med ett parförhållande mellan en man och en
kvinna. I dessa förhållanden finns samma känslor av
kärlek, omtanke, ömhet, vänskap, lojalitet och
omsorg. Personer som lever i homosexuella
parförhållanden har samma känslomässiga behov av att
såväl sig emellan som utåt visa känslor och sin
önskan att leva tillsammans i ett varaktigt och
ömsesidigt förpliktande förhållande som personer som
lever i heterosexuella parförhållanden (bet.
1993/94:LU28 s. 8).
Utskottet framhöll vidare att parterna i ett
varaktigt homosexuellt förhållande typiskt sett har
behov av i huvudsak samma ekonomiska och juridiska
trygghet som heterosexuella par har. Heterosexuella
par kan få dessa behov tillgodosedda genom
äktenskapets juridiska regelverk. Enligt utskottet
kunde det inte anföras några beaktansvärda sakliga
skäl för att man under hänvisning till den sexuella
läggningen skulle ha rätt att förneka homosexuella
möjligheten att trygga ett parförhållande på
motsvarande sätt som står till buds för
heterosexuella par. Utskottet uttalade vidare att
det inte bör ankomma på samhället att - genom
lagstiftningen eller på annat sätt - ge uttryck för
några värderingar när det gäller människors sätt att
ordna sin samlevnad. Samhället har i stället,
anförde utskottet, en skyldighet att tillgodose det
uppenbara behov som finns genom att erbjuda även
enkönade par möjligheten att bilda familj med
juridiska rättigheter och förpliktelser som följd
(bet. 1993/94:LU28 s. 8 f.).
Vad gäller samboende beslutade riksdagen våren
2003 om införande av en ny sambolag som skall gälla
för både heterosexuella och homosexuella
samboförhållanden (prop. 2002/03:80, bet. LU19,
rskr. 211). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli
2003. I huvudsak fördes den gamla lagstiftningens
regler över till den nya sambolagen.
Närmare om gällande rätt m.m.
Bestämmelser om äktenskap finns alltså i
äktenskapsbalken. Enligt 1 kap. 1 § ingås äktenskap
mellan en kvinna och en man. De som har ingått
äktenskap med varandra är makar. Äktenskap ingås
genom vigsel. Bestämmelserna, som återfinns i 4
kap., bygger på principen om valfrihet och innebär
att vigsel kan ske antingen vid en kyrklig ceremoni
eller genom s.k. borgerlig vigsel.
Behörig att vara vigselförrättare är enligt 4 kap.
3 § äktenskapsbalken präst i Svenska kyrkan, sådan
präst eller annan befattningshavare i ett annat
trossamfund som har förordnande enligt
bestämmelserna i lagen (1993:305) om rätt att
förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska
kyrkan, lagfaren domare i tingsrätt, eller den som
länsstyrelsen har förordnat till vigselförrättare.
Frågor om tillstånd enligt lagen (1993:305) om rätt
att förrätta vigsel inom andra trossamfund än
Svenska kyrkan prövas av Kammarkollegiet efter
ansökan av samfundet. Sedan tillstånd har givits får
Kammarkollegiet förordna en präst eller någon annan
befattningshavare inom samfundet att vara
vigselförrättare.
För ingående av äktenskap gäller vissa
formföreskrifter enligt FN-konventionen (SÖ 1964:29)
angående samtycke till, minimiålder för samt
registrering av äktenskap. Konventionen som trädde i
kraft den 9 december 1964 har tillträtts av bl.a.
Sverige. Den syftar till att bringa den nationella
äktenskapsrätten i alla länder i samklang med
Förenta nationernas stadga och den allmänna
förklaringen om de mänskliga rättigheterna. I art.
16 i den allmänna förklaringen uttalas bl.a. att
äktenskap må ingås endast med de blivande makarnas
fria och fullständiga samtycke. Enligt konventionens
art. 1 p. 1 skall äktenskap inte anses i laga
ordning ingånget utan båda kontrahenternas av fri
vilja avgivna samtycke. Detta skall avgivas av dem
personligen efter vederbörlig kungörelse samt inför
behörig myndighet och i vittnens närvaro i enlighet
med vad lag föreskriver. Enligt art. 3 skall alla
äktenskap registreras av en behörig myndighet i ett
lämpligt officiellt register.
Äktenskapsbalken motsvarar konventionens krav utom
i det hänseendet att - sedan det obligatoriska
lysningsförfarandet avskaffats - kravet på
kungörelse före vigsel inte är uppfyllt.
Under år 2003 förrättades knappt 40 000 vigslar,
varav ungefär 60 procent förrättades av Svenska
kyrkan. Vid utgången av år 2003 var sammanlagt drygt
3 miljoner kvinnor och män folkbokförda i Sverige
registrerade som gifta.
Genom partnerskapslagen har gjorts möjligt för två
personer av samma kön att registrera sitt
partnerskap. I 1 kap. 1 § sägs att två personer av
samma kön kan låta registrera sitt partnerskap. Det
förklaras därefter att de är registrerade partner (1
kap. 7 §). Registrering av partnerskap kräver viss
anknytning till Sverige (1 kap. 2 §). Registrering
får ske om en av partnerna har hemvist här i landet
sedan minst två år, eller en av partnerna är svensk
medborgare med hemvist här i landet. Med svensk
medborgare jämställs medborgare i Danmark, Island,
Nederländerna och Norge. Annars gäller i allt
väsentligt samma förutsättningar såvitt avser
släktskap, ålder m.m. för att registrera partnerskap
som för att ingå äktenskap (jfr 1 kap. 3 §). Behörig
att vara registreringsförrättare är lagfaren domare
i tingsrätt eller den som länsstyrelsen har
förordnat (1 kap. 8 §).
Ett registrerat partnerskap har samma
rättsverkningar som ett äktenskap med vissa undantag
som framgår av 3 kap. 2-4 §§ (3 kap. 1 §). I 3 kap.
2 § stadgas att lagen (1984:1140) om insemination
och lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen
inte gäller för registrerade partner. Av 3 kap. 3 §
följer att bestämmelser som gäller för makar och
vars tillämpning innebär en särbehandling av den ena
maken endast på grund av dennes kön inte gäller för
registrerade partner. Undantaget berör huvudsakligen
sådana, numera inte så vanligt förekommande, regler
som ger ekonomiska förmåner åt gifta kvinnor eller
änkor. Slutligen stadgas i 3 kap. 4 § att
bestämmelserna i förordningen (1931:429) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap inte gäller för
registrerat partnerskap.
Vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1995 fanns
ytterligare ett undantag, nämligen att registrerade
partner varken gemensamt eller var för sig fick anta
adoptivbarn och att de inte heller fick utses att i
egenskap av särskilt förordnade förmyndare gemensamt
utöva vårdnaden om en underårig. Detta undantag togs
bort när riksdagen våren 2002 beslutade vissa
lagändringar som innebär att registrerade partner
fått möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.
Lagändringarna trädde i kraft den 1 februari 2003
(prop. 2001/02:123, bet. LU27, rskr. 304).
I sammanhanget bör också nämnas att
justitieministern den 5 november 2002 i en
interpellationsdebatt uppgett att frågan om lesbiska
kvinnors rätt till assisterad befruktning, enligt
hans uppfattning, är politiskt avgjord och att det
som kvarstod enbart var det juridisk-tekniska
arbetet med att närmare analysera det rättsliga
föräldraskapet. Ministern uppgav vidare att tanken
är att en departementspromemoria skall kunna
remitteras under år 2003 (svar på interpellation
2002/03:11).
Vid utgången av år 2003 hade sammanlagt 1 743 män
och 1 145 kvinnor folkbokförda i Sverige registrerat
partnerskap. Drygt 200 partnerskap registrerades
under år 2003.
Motionerna
Som ovan nämnts behandlas i ett stort antal motioner
som väckts under de allmänna motionstiderna åren
2002 och 2003 grundläggande frågor som gäller
lagstiftningen om äktenskap och partnerskap.
I tolv motioner förespråkas en ordning som innebär
en könsneutral äktenskapsbalk. Sålunda begär Gudrun
Schyman m.fl. (v) i motion 2002/03:L233 (yrkande 2)
och Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) i
motion 2002/03:L254 (yrkande 9) att regeringen bör
utreda möjligheterna att införa en könsneutral
äktenskapslagstiftning som gäller lika för alla
oavsett sexuell läggning och könstillhörighet. I
motionerna yrkas tillkännagivanden i enlighet
härmed.
I motion 2002/03:L223 av Birgitta Ohlsson m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om att
äktenskapsbalken bör göras könsneutral. Liknande
krav framställs i motionerna 2002/03:L254 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) (yrkandena 1 och
8), 2002/03:L276 av Helena Zakariasén och Matilda
Ernkrans (båda s), 2002/03:L292 av Tasso Stafilidis
m.fl. (v) (yrkande 3), 2002/03:L318 av Gustav
Fridolin m.fl. (mp) (yrkandena 1 och 2),
2003/04:L245 av Siw Wittgren-Ahl och Inger
Segelström (båda s), 2003/04:L289 av Elisebeht
Markström och Börje Vestlund (båda s), 2003/04:L314
av Eva Arvidsson m.fl. (s) och 2003/04:L350 av
Kenneth Johansson m.fl. (c) (yrkande 1). I motion
2002/03:L218 av Carina Hägg (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av att verka för att
registrerat partnerskap likställs med äktenskap även
inom EU:s institutioner. Motionären anser att det är
angeläget att en registrerad partner i Sverige
likställs med en make och att detta även måste gälla
inom EU:s institutioner.
Tuve Skånberg m.fl. (kd, m) är i motion
2003/04:L304 av motsatt uppfattning och begär i
motionen ett tillkännagivande om att ett äktenskap
även i framtiden endast skall kunna ingås av en man
och en kvinna. Yvonne Andersson m.fl. (kd) yrkar i
motion 2002/03:L316 ett tillkännagivande om
tillsättandet av en utredning om hur
familjestabiliteten generellt kan stärkas med fokus
på äktenskapet som samlevnadsform (yrkande 1).
Enligt motionärerna visar all erfarenhet att stabila
och fungerande familjeenheter är en förutsättning
för ett gott samhälle. Det är därför viktigt att
lagstiftningen utformas så att den innebär ett stöd
för stabila familjerelationer. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att de ekonomiska nackdelarna
för gifta i förhållande till samboende avskaffas
(yrkande 2). Liknande yrkanden framställs i motion
2003/04:L294 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)
(yrkandena 1 och 2).
En särskild ordning med s.k. civiläktenskap för
ingående av äktenskap för såväl par av samma kön som
för par av olika kön förordas i fyra motioner. I
motion 2002/03:L233 anför Gudrun Schyman m.fl. (v)
att en civil vigsel bör vara den juridiskt bindande
och läggas till grund för de rättigheter och
skyldigheter som är förenade med äktenskapet. En
sådan ordning innebär, enligt motionärerna, ett
enhetligt sätt för alla, oavsett sexuell läggning,
att ingå äktenskap. I motionen begärs att regeringen
bör tillsätta en utredning med uppdrag att i ett
brett perspektiv se över äktenskapsbalken i syfte
att en civil vigselceremoni blir den juridiskt
bindande (yrkande 1). Liknande krav framställs i
motionerna 2002/03:L262 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp), 2002/03:L282 av Mikael Damberg och Anders
Bengtsson (båda s) och 2003/04:So568 av Peter
Eriksson m.fl. (mp) (yrkandena 1 och 2).
I motion 2002/03:L321 vill Lars Lindblad och Tobias
Billström (båda m) ha till stånd ett
tillkännagivande från riksdagens sida som går ut på
att regeringen skall tillsätta en utredning med
uppgift att se över konsekvenserna av att
äktenskapsbalken upphävs och ersätts med
civilrättsliga avtal mellan makarna. Ett likalydande
yrkande framställs i motion 2003/04:L254 av Tobias
Billström (m).
Frågor som gäller rätten att förrätta vigslar och
partnerskapsregistreringar tas upp i flera motioner.
I motion 2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
anförs att endast trossamfund som viger homosexuella
på samma sätt som heterosexuella skall ha rätt att i
juridisk mening viga två personer. Så länge Svenska
kyrkan inte gör det skall den inte få viga någon. I
motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet
härmed (yrkande 3). I två motioner, nämligen
2003/04:L212 av Carina Hägg (s) (yrkande 2) och
2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
tillkännagivanden om att det bör införas en
möjlighet för Kammarkollegiet att, efter en ansökan
från ett trossamfund, förordna
partnerskapsförrättare inom ett trossamfund på
motsvarande sätt som gäller för vigselförrättare
inom trossamfunden (yrkande 21).
Krav på att uppdragen som vigsel- och
registreringsförrättare skall sammanföras till ett
uppdrag framställs i motionerna 2002/03:L249 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 3), 2003/04:L212 av
Carina Hägg (s) (yrkande 1), 2003/04:L261 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp) (yrkande 3) och
2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c) (yrkande
2). Motsatta krav, dvs. att uppdragen som vigsel-
och registreringsförrättare inte görs till ett
gemensamt uppdrag, förs fram i motionerna
2002/03:L299 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) och
2003/04:L297 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) (yrkande
1).
Vad gäller behörigheten att förrätta vigslar anser
motionärerna i motionerna 2003/04:L12 av Mia Franzén
m.fl. (fp) (yrkande 6) och 2003/04:K363 av Tobias
Krantz m.fl. (fp) (yrkande 7) att nuvarande regler,
som innebär att Svenska kyrkans vigselrätt följer
direkt av äktenskapsbalken medan övriga trossamfund
är beroende av Kammarkollegiets tillstånd, innebär
en omotiverad särbehandling av Svenska kyrkan. I
motionerna begärs att regeringen skall återkomma med
lagförslag för att uppnå likadana förhållanden för
Svenska kyrkan och övriga trossamfund i detta
avseende.
I flera motioner framställs önskemål om ändringar i
partnerskapslagen. Frågor som gäller
partnerskapslagens anknytningsvillkor tas upp i tre
motioner. Nuvarande bestämmelser kritiseras av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) i motion 2002/03:L249 vari
begärs ett tillkännagivande om att
partnerskapslagens s.k. anknytningsvillkor bör tas
bort (yrkande 2). Likalydande krav förs fram i
motionerna 2002/03:L254 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v, s, fp, c, mp) (yrkande 2) och 2002/03:L292 av
Tasso Stafilidis m.fl. (v) (yrkande 2).
Partnerskapsregistreringar utomlands tas upp i två
motioner där man begär tillkännagivanden om att
Sveriges ambassader skall ges i uppdrag att förrätta
registrering av partnerskap under förutsättning att
värdlandet lämnar sitt godkännande. Yrkandena
framställs i motionerna 2002/03:L249 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 4) och 2002/03:L254
av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) (yrkande
3).
Terminologin i partnerskapslagen kritiseras av
motionärerna i motionerna 2002/03:L254 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) (yrkande 4) och
2002/03:L292 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) (yrkande
1). Enligt motionärerna bör lagen om registrerat
partnerskap byta namn till partnerskapslagen, ordet
"registrera" bör bytas ut mot "ingå" och personerna
bör förklaras som "partners" och inte som
"registrerade partners". I motionerna begärs
tillkännagivanden i enlighet härmed.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) vill i motion
2002/03:L249 ha till stånd en internationellt
privaträttslig konvention om partnerskap. I motionen
begärs ett tillkännagivande med detta innehåll
(yrkande 5). Samma motionärer begär i motion
2003/04:K418 ett tillkännagivande om en översyn av
förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och
förmynderskap i syfte att den även skall omfatta
partnerskap (yrkande 23).
Utskottets ställningstagande
Vad först gäller motionerna med krav på införande av
en könsneutral äktenskapslagstiftning kan utskottet
konstatera att motioner med sådana krav har
behandlats i olika sammanhang under de två senaste
decennierna. I proposition 1986/87:124 med förslag
till lag om homosexuella sambor avvisade regeringen
tanken på homosexuellt äktenskap med hänvisning till
de grundmurade värderingarna i samhället om
äktenskapet som en institution för familjebildningen
mellan en man och en kvinna. Utskottet delade i sitt
av riksdagen godkända betänkande 1986/87:LU28
regeringens uppfattning och tillade att en
lagstiftning som medger äktenskap för två personer
av samma kön skulle stå i strid med den allmänna
uppfattningen inom ett centralt livsområde.
Frågan har därefter aktualiserats i riksdagen vid
ett flertal tillfällen med anledning av motioner i
ämnet. När frågan om äktenskap för personer av samma
kön var föremål för utskottets bedömning våren 1998
med anledning av motioner uttalade utskottet i
betänkande 1997/98:LU10 att äktenskap även
fortsättningsvis endast skall få ingås av en man och
en kvinna. I anslutning därtill avstyrkte utskottet
motionsyrkanden om att familjebegreppet skulle
utvidgas till att även omfatta bi- och homosexuella
med hänvisning till att begreppet familj inte är
definierat i den familjerättsliga lagstiftningen och
att inget hindrar att begreppet används också i
homosexuella relationer. Riksdagen följde utskottet.
Våren 1999 vidhöll utskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1998/99:LU18 de uppfattningar
riksdagen gett uttryck för året dessförinnan och
avstyrkte bifall till de då aktuella motionerna.
Därefter har liknande motioner avstyrkts med
hänvisning till tidigare ställningstaganden i
betänkandena 2000/01:LU13 och 2001/02:LU8. Riksdagen
har följt utskottet.
När utskottet nu åter har att ta ställning till
olika motionsyrkanden som rör en könsneutral
äktenskapslagstiftning kan konstateras att frågan
under den senaste tiden har varit föremål för en
intensiv debatt. I debatten har förts fram röster
såväl för som mot en könsneutral
äktenskapslagstiftning.
Efter det att riksdagen senast behandlade denna
fråga bör uppmärksammas att riksdagen våren 2002
beslutade lagändringar som innebär att registrerade
partner ges en möjlighet att prövas som
adoptivföräldrar. Genom detta beslut togs en av
skillnaderna mellan äktenskapet och partnerskapet
bort. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 februari
2003. Vidare bör pekas på det arbete som för
närvarande bedrivs inom Regeringskansliet angående
möjligheterna för lesbiska kvinnor att få tillgång
till assisterad befruktning. Arbetet berör en av de
numera få återstående skillnaderna mellan
äktenskapet och partnerskapet. Enligt vad utskottet
har erfarit är arbetet inriktat på att en
departementspromemoria i ämnet skall presenteras
under våren 2004. Därutöver kan också nämnas
riksdagens beslut våren 2003 om en ny sambolag som
gäller för både heterosexuella och homosexuella
samboförhållanden.
Det har nu gått drygt 15 år sedan riksdagens
ursprungliga ställningstagande till frågan om ett
homosexuellt äktenskap. Under denna tidsperiod har
samhällets syn på homosexuella och homosexuell
samlevnad förändrats radikalt. Enligt utskottets
mening kan det inte uteslutas att allmänhetens syn
på dessa frågor också genomgått betydande
förändringar, vilket stöds av nyligen gjorda
opinionsundersökningar. Mot denna bakgrund anser
utskottet att tiden nu kan anses mogen för att brett
och förutsättningslöst utreda frågan. Enligt
utskottets uppfattning bör lämpligen en
parlamentariskt sammansatt utredning ges detta
uppdrag där olika aspekter på denna fråga ges en
noggrann genomlysning. Det får ankomma på regeringen
att tillkalla en sådan utredning och utarbeta
erforderliga direktiv.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna 2002/03:L233 yrkande 2 och
2002/03:L254 yrkande 9, som sin mening ge regeringen
till känna.
I övriga motionsyrkanden behandlas bl.a. krav på
en ordning med s.k. civiläktenskap, rätten att
förrätta vigslar och partnerskapsregistreringar,
uppdragen som vigsel- och registreringsförrättare,
behörigheten att förrätta vigslar samt olika krav på
ändringar i partnerskapslagen. Utskottet utgår från
att regeringen i samband med utarbetandet av
direktiven till utredningen kommer att beakta vad
som anförs i dessa motioner i tillämpliga delar.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna 2002/03:L218, 2002/03:L223,
2002/03:L233 yrkande 1, 2002/03:L249 yrkandena 2-5,
2002/03:L254 yrkandena 1-4, och 8, 2002/03:L262,
2002/03:L276, 2002/03:L282, 2002/03:L292 yrkandena
1-3, 2002/03:L299, 2002/03:L316 yrkandena 1 och 2,
2002/03:L318 yrkandena 1-3, 2002/03:L321,
2003/04:L12 yrkande 6, 2003/04:L212 yrkandena 1 och
2, 2003/04:L245, 2003/04:L254, 2003/04:L261 yrkande
3, 2003/04:L289, 2003/04:L294 yrkandena 1 och 2,
2003/04:L297 yrkande 1, 2003/04:L304, 2003/04:L314,
2003/04:L350 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K363 yrkande
7, 2003/04:K418 yrkandena 21 och 23 samt
2003/04:So568 yrkandena 1 och 2.
Ersättning till vigsel- och
registreringsförrättare
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner som gäller
ersättningen till vigsel- och
registreringsförrättare. Utskottet hänvisar
till pågående beredningsarbete. Jämför
reservation 2 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
Av förordningen (1987:1019) med närmare föreskrifter
om vigsel som förrättas av domare eller särskilt
förordnad vigselförrättare framgår att
vigselförrättare som har förordnats av länsstyrelsen
har rätt till ersättning med 110 kr för varje vigsel
som han eller hon förrättat. Har vigselförrättaren
samma dag förrättat mer än en vigsel utgör dock
ersättningen 30 kr för varje vigsel utöver den
första. Enligt förordningen (1994:1341) om
registrering av partnerskap är ersättningen densamma
för registreringsförrättare. - Ersättningsnivåerna
har varit oförändrade sedan år 1988.
Motionerna
I fyra motioner tas frågan om ersättningen till
vigsel- och registreringsförrättare upp. I motion
2002/03:L216 av Carina Hägg (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en översyn av
regelverket för vigsel- och partnerskapsförrättare i
syfte att ersättningsnivåerna skall justeras uppåt.
Liknande krav framställs i motionerna 2002/03:Ju235
av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd) (yrkande
2), 2003/04:L210 av Carina Hägg (s) samt
2003/04:L297 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) (yrkande
2).
Utskottets ställningstagande
När motsvarande motionsyrkanden senast behandlades
av utskottet våren 2002 förutsatte utskottet att ett
pågående beredningsarbete med frågan inom
Regeringskansliet snarast skulle komma att leda till
att ersättningen höjs till en rimlig nivå. Något
formellt tillkännagivande härom ansågs inte
erforderligt (bet. 2001/02:LU8). Riksdagen följde
utskottet.
Därefter har justitieministern i ett frågesvar den
18 augusti 2003 anfört att det pågår en översyn av
de ersättningsregler som gäller för särskilt
förordnade vigselförrättare och
registreringsförrättare. En promemoria där olika
alternativa vägar tas upp har remitterats och
remissvaren håller för närvarande på att analyseras.
Justitieministern anförde vidare att det var hans
förhoppning att regeringen under året skulle kunna
ta ställning till hur reglerna bör ändras (svar på
fråga 2002/03:1273).
Frågan har nyligen återigen varit aktuell genom en
fråga till justitieministern. I ett frågesvar från
den 11 februari 2004 anförde justitieministern att
det är viktigt att hålla i minnet att uppdraget som
förrättare i grunden är ett hedersuppdrag. Även om
ersättningen legat på samma nivå ett antal år ansåg
han det inte givet att den bör höjas. Däremot skulle
det vara mer befogat att ersätta även vissa
resekostnader. I den promemoria som remitterats som
ett led i den översyn som pågår har frågan
uppmärksammats. Remissutfallet var dock blandat. Ett
par länsstyrelser ansåg att ersättning inte borde
lämnas för resekostnader, bl.a. med hänvisning till
det administrativa merarbete det skulle leda till.
Vidare anförde han att regeringen under våren kommer
att ta ställning till frågan om ersättning till
vigselförrättare och partnerskapsförrättare (svar på
fråga 2003/04:691).
Utskottet anser alltjämt att ersättningsnivåerna
för vigselförrättare och partnerskapsförrättare bör
höjas till en rimligare nivå. Utskottet förutsätter
att regeringen löser frågorna med
ersättningsnivåerna för vigsel- och
registreringsförrättare.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna 2002/03:L216, 2002/03:Ju235
yrkande 2, 2003/04:L210 och 2003/04:L297 yrkande 2.
Betänketid vid äktenskapsskillnad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion med krav på
avskaffande av betänketiden vid
äktenskapsskillnad. Utskottet hänvisar till
tidigare ställningstaganden. Jämför
reservation 3 (v).
Motionen
I motion 2002/03:L239 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)
anför motionärerna att gällande regler om betänketid
utsätter människor för ett onödigt lidande. Att en
betänketid löper är, enligt motionärerna, inte till
fördel för någon, i synnerhet inte för barnen.
Betänketiden drar i stället ut på processen och
försätter människor i ansträngande situationer.
Enligt motionärerna ligger det i tiden att nu göra
en annan avvägning och låta människor skilja sig
utan att det ställs krav på betänketid. Mot denna
bakgrund begär motionärerna att regeringen skall
återkomma med ett lagförslag som innebär ett
avskaffande av betänketiden vid äktenskapsskillnad
(yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Enligt gällande regler skall äktenskapsskillnad
föregås av betänketid om båda makarna begär det
eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans med
eget barn under 16 år som står under den makens
vårdnad (5 kap. 1 § äktenskapsbalken). Vill bara en
av makarna att äktenskapet skall upplösas, har den
maken rätt till äktenskapsskillnad endast efter
betänketid (5 kap. 2 § äktenskapsbalken). Har
betänketiden löpt under minst sex månader, skall dom
på äktenskapsskillnad meddelas om någon av makarna
då framställer ett särskilt yrkande om detta (5 kap.
3 § äktenskapsbalken). I fall då makarna lever
åtskilda sedan minst två år har var och en av dem
rätt till äktenskapsskillnad utan föregående
betänketid (5 kap. 4 § äktenskapsbalken). Också i
vissa andra speciella fall som närmare anges i 5
kap. 5 § äktenskapsbalken har makarna rätt till
äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen
avstyrkt motionsyrkanden med krav på längre
betänketid vid äktenskapsskillnad med motiveringen
att den nuvarande betänketidens längd på minst 6
månader är väl avvägd (se bet. 2001/02:LU8).
Riksdagen har följt utskottet.
Utskottet anser alltjämt att en betänketid på 6
månader är väl avvägd och är därför inte berett att
föreslå ett avskaffande av betänketiden vid
äktenskapsskillnad. Motion 2002/03:L239 yrkande 2
bör därför avslås.
Överklagande av dom på
äktenskapsskillnad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med
krav på att möjligheten att överklaga en dom
på äktenskapsskillnad tas bort. Utskottet
hänvisar till tidigare ställningstaganden.
Jämför särskilt yttrande 4 (v).
Motionen
Tasso Stafilidis m.fl. (v) begär i motion
2002/03:L239 att regeringen skall återkomma med ett
lagförslag som innebär att rätten att överklaga en
dom på äktenskapsskillnad tas bort (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Enligt 49 kap. 1 § rättegångsbalken gäller som en
allmän regel att en tingsrättsdom får överklagas.
Motsvarande gäller enligt 54 kap. 1 §
rättegångsbalken i fråga om överklagande av en
hovrättsdom. För att Högsta domstolen skall pröva
hovrättens dom krävs enligt 54 kap. 9 §
rättegångsbalken prövningstillstånd.
I departementspromemorian (Ds 2001:36)
Hovrättsprocessen i framtiden föreslås att det i
alla tvistemål - dvs. även äktenskapsmål - alltid
skall krävas prövningstillstånd vid ett överklagande
från en tingsrätt till en hovrätt. Förslaget har
remissbehandlats och en proposition är aviserad till
maj 2004.
Utskottet avstyrkte våren 2002 i sitt av riksdagen
godkända betänkande 2001/02:LU8 motsvarande
motionsyrkande med hänvisning till att resultatet av
det fortsatta beredningsarbetet borde avvaktas.
Utskottet anser alltjämt att resultatet av det
pågående beredningsarbetet bör avvaktas. Motion
2002/03:L239 yrkande 1 bör därför avslås.
Utländska medborgares rätt till
äktenskapsskillnad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som
gäller utländska medborgares rätt till
äktenskapsskillnad.
Bakgrund
I 3 kap. 2 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmyndarskap (1904 års lag) anges i vilka fall
äktenskapsmål får tas upp av svensk domstol. Sådana
mål får tas upp av svensk domstol bl.a. om båda
makarna är svenska medborgare (p. 1), om käranden är
svensk medborgare och har hemvist här i riket eller
tidigare haft hemvist här sedan han eller hon fyllt
18 år (p. 2), om käranden inte är svensk medborgare
men har hemvist här i riket sedan minst ett år (p.
3) eller om svaranden har hemvist här i riket
(p. 4).
Enligt 3 kap. 4 § första stycket 1904 års lag
föreskrivs som huvudregel att talan om
äktenskapsskillnad skall prövas enligt svensk lag. I
andra och tredje styckena stadgas dock vissa
undantag från denna huvudregel. Är båda makarna
utländska medborgare och har inte någon av dem
hemvist här i riket sedan minst ett år, får inte mot
makes bestridande dömas till äktenskapsskillnad om
grund till äktenskapets upplösning inte föreligger
enligt lagen i den stat där makarna eller någon av
dem är medborgare (3 kap. 4 § andra stycket). Enligt
förarbetena räcker det, för att äktenskapsskillnad
skall kunna beviljas, att grund för äktenskapets
upplösning föreligger enligt någondera makes
nationella lag (prop. 1973:158). Är i annat fall
båda makarna utländska medborgare och åberopar ena
maken att grund för äktenskapets upplösning saknas
enligt lagen i det land där han eller hon är
medborgare, får inte dömas till äktenskapsskillnad,
om det med hänsyn till samma makes eller gemensamma
barns intressen föreligger särskilda skäl däremot (3
kap. 4 § tredje stycket).
Motionen
Ulla Hoffmann m.fl. (v) är i motion 2002/03:A323
kritiska till de ovan redovisade bestämmelserna.
Enligt motionärerna bör svenska lagar tillämpas lika
i fråga om äktenskapsskillnad oavsett medborgarskap,
så att allas likhet inför lagen garanteras. I
motionen begärs ett tillkännagivande med detta
innehåll (yrkande 6).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill erinra om att regeringen i
proposition 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap
och tvångsäktenskap föreslagit bl.a. att vid
hindersprövning för vigsel inför en svensk myndighet
skall den svenska lagens bestämmelser om
äktenskapshinder alltid tillämpas. Om ingen av
parterna har anknytning till Sverige genom
medborgarskap eller hemvist skall för var och en av
dem även medborgarskapslandets eller hemvistlandets
lag tillämpas. Om det finns särskilda skäl skall
hindersprövningen dock kunna göras med tillämpning
av enbart svensk lag även i ett fall med sådan svag
anknytning till Sverige.
I den ovan nämnda propositionen föreslås också att
ett utländskt äktenskap inte skall erkännas i
Sverige om det är sannolikt att det har ingåtts
under tvång, eller om minst en av parterna hade
anknytning till Sverige och det skulle ha funnits
hinder mot äktenskapet enligt svensk lag vid den
tidpunkt då det ingicks. Undantag görs dock om det
finns särskilda skäl att erkänna äktenskapet. Vidare
föreslås vissa ändringar i 5 kap. 5 §
äktenskapsbalken som innebär ökade möjligheter till
äktenskapsskillnad utan betänketid. Det föreslås att
en make skall ha rätt till omedelbar skilsmässa om
det görs sannolikt att maken har tvingats att ingå
äktenskapet eller om maken har gift sig före 18 års
ålder utan tillstånd. Även allmän åklagare skall
kunna föra talan om äktenskapsskillnad i dessa fall.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj
2004.
I betänkande 2003/04:LU19 har lagutskottet ställt
sig bakom förslagen i propositionen. Riksdagen har
följt utskottet (rskr. 180).
Genom lagändringarna säkerställs således att den
svenska lagens bestämmelser om äktenskapshinder
alltid skall tillämpas vid hindersprövning för
vigsel inför en svensk myndighet. Vidare utökas
möjligheterna att vägra erkänna utländska äktenskap
och möjligheterna till äktenskapsskillnad utan
betänketid. - Mot denna bakgrund anser utskottet att
det inte finns anledning att föreslå någon
ytterligare åtgärd från riksdagen med anledning av
motionsyrkandet, varför motion 2002/03:A323 yrkande
6 bör avslås.
Åklagares skyldighet att föra talan
om äktenskapsskillnad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
skyldigheten för åklagare att föra talan om
äktenskapsskillnad. Utskottet hänvisar till
tidigare ställningstaganden.
Bakgrund
Enligt 5 kap. 5 § första stycket äktenskapsbalken
har var och en av makarna rätt till
äktenskapsskillnad utan föregående betänketid om
äktenskapet har ingåtts trots att makarna är släkt
med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller
är helsyskon. Detsamma gäller om äktenskapet har
ingåtts trots att någon av makarna redan var gift
eller partner i ett registrerat partnerskap och det
tidigare äktenskapet eller partnerskapet inte har
blivit upplöst. I sådana fall kan talan om
äktenskapsskillnad föras även av allmän åklagare (5
kap. 5 § tredje stycket äktenskapsbalken). Åklagaren
kan endast yrka att det senare äktenskapet skall
upplösas. Någon absolut skyldighet för åklagare att
ingripa föreligger inte.
Motionen
Carina Hägg (s) yrkar i motion 2002/03:L256 ett
tillkännagivande om behovet av att åklagare blir
skyldig att föra talan om äktenskapsskillnad vid
tve- eller månggifte när någon av makarna är bosatt
i Sverige.
Utskottets ställningstagande
Före den 1 januari 1974 var åklagaren skyldig att
ingripa och föra talan om upplösning av det senare
äktenskapet. I proposition 1973:32 föreslog
regeringen att bestämmelsen skulle ändras och att
åklagaren i fortsättningen inte skulle ha någon
absolut skyldighet att föra talan.
Departementschefen anförde därvid bl.a. att man inte
helt kan utesluta att ett äktenskap bör accepteras
trots att det har ingåtts i strid mot ett s.k.
indispensabelt äktenskapshinder. Det kan t.ex. vara
fråga om ett tvegifte, där det första äktenskapet
har ingåtts utomlands och det andra äktenskapet har
bestått under lång tid varunder båda parter
felaktigt utgått från att det första äktenskapet
enligt svensk rätt varit att anse som upplöst. -
Utskottet och riksdagen hade inget att erinra mot
den föreslagna ändringen (bet. LU 1973:20).
Som redovisats ovan föreslår regeringen i
proposition 2003/04:48 att möjligheterna i 5 kan 5 §
äktenskapsbalken till äktenskapsskillnad utan
betänketid utökas. Allmän åklagare skall kunna föra
talan om äktenskapsskillnad även i sådana fall.
Utskottet har i sitt av riksdagen godkända
betänkande 2003/04:LU19 tillstyrkt förslagen i
propositionen.
Ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella har
avstyrkts av utskottet våren 2002 med hänvisning
till att utskottet inte fann skäl att frångå
tidigare ställningstaganden (bet. 2001/02:LU8).
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet anser alltjämt att det inte finns skäl
att frångå tidigare ställningstaganden, varför
motion 2002/03:L256 bör avslås.
Hindersprövning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion vari
förespråkas ett nytt system för
hindersprövning. Utskottet kan inte ställa
sig bakom en sådan ordning.
Motionen
I motion 2002/03:L283 av Luciano Astudillo (s)
anförs att innan en person ingår äktenskap måste det
göras en hindersprövning. I samband med
hindersprövningen skall man intyga att man inte är
gift. Enligt motionären finns det tyvärr de som
felaktigt uppger att de är ogifta trots att de
fortfarande är gifta i sina hemländer. I motionen
anförs att svenska myndigheter inte kräver några
intyg eller dylikt för att styrka en uppgift om att
man är ogift, vilket enligt motionärens uppfattning
är en stor brist. Motionären förespråkar att det bör
införas ett system som innebär att myndigheterna i
samband med en ansökan om hindersprövning skall
kräva någon form av intyg som styrker att personen
är ogift såväl i Sverige som i sitt hemland. Enligt
motionären skulle detta tvinga män som tidigare
vägrat skilja sig fullt ut att göra det och därmed
skulle kvinnor som hålls som gisslan i gamla
äktenskap av sina män i Sverige få hjälp. I motionen
begärs ett tillkännagivande med detta innehåll.
Utskottets ställningstagande
Frågan om en person anses vara skild eller inte
avgörs av reglerna i det land där frågan
aktualiseras. I Sverige finns sådana regler i 3 kap.
lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap samt i lagen (1973:943) om erkännande
av vissa utländska äktenskapsskillnader och
hemskillnader. Många gånger innebär reglerna att man
i ett land anser att ett skilsmässobeslut som
meddelats i ett annat land är giltigt också i det
egna landet.
Har en person skilt sig i Sverige anses den
personen skild här. Detta gäller även om personen
senare vill gifta om sig. I samband med en
hindersprövning skall de som begär hindersprövning
på heder och samvete skriftligen uppge om de
tidigare har ingått äktenskap. Den som tidigare har
ingått äktenskap skall styrka att äktenskapet har
blivit upplöst, om inte detta framgår av
folkbokföringen eller av intyg från utländsk
myndighet (3 kap. 3 § andra stycket
äktenskapsbalken).
Utskottet kan alltså konstatera att gällande
ordning innebär att den som tidigare ingått
äktenskap vid en hindersprövning skall styrka att
det tidigare äktenskapet blivit upplöst, om detta
inte framgår av folkbokföringen eller av intyg från
utländsk myndighet.
En person som har skilt sig i Sverige skall
således vid en hindersprövning ange att han är
skild. Att han fortfarande anses gift i sitt hemland
saknar betydelse. Ett annat system, t.ex. det som
föreslås i motionen, skulle innebära att Sverige
inte erkänner sina egna domar på äktenskapsskillnad.
Det av motionären föreslagna systemet torde även
kunna innebära att en kvinna som skilt sig i Sverige
men inte anses skild i sitt hemland skulle kunna
hindras från att ingå ett nytt äktenskap i Sverige.
Motionärens förslag synes också innebära att Sverige
skulle godta andra länders skilsmässoregler även om
de helt strider mot svenska värderingar, t.ex.
regler som innebär att en kvinna inte kan få
skilsmässa om mannen inte medger det.
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte
ställa sig bakom den ordning som förespråkas i
motion 2002/03:L283, varför motionen bör avslås.
Upphävande av sambolagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
upphävande av sambolagen. Utskottet hänvisar
till tidigare ställningstaganden.
Motionen
Sten Tolgfors (m) anser i motion 2003/04:L331 att
sambolagen inskränker enskildas möjligheter att
själva besluta över sina samlevnadsformer.
Sambolagen innehåller en serie rättsliga regler om
sammanboende pars ekonomiska förhållanden. Till
skillnad från äktenskap och partnerskap är den
ofrivillig. Enligt motionären bör sambolagen
avskaffas (yrkande 1) och ersättas med en möjlighet
till frivilliga avtal om sammanboende pars inbördes
ekonomiska förhållanden. På detta sätt blir de
ömsesidiga ekonomiska förhållandena föremål för
människors aktiva och medvetna val (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Ett liknande motionsyrkande behandlades av utskottet
våren 2003 i samband med behandlingen av proposition
2002/03:80 Ny sambolag. Utskottet avstyrkte den då
aktuella motionen och anförde att sambolagen gällt i
drygt 15 år och synes, enligt utskottets
uppfattning, väl uppfylla sitt övergripande syfte
som skyddslagstiftning. Utskottets mening var också
att lagstiftningen har ett brett stöd bland
allmänheten genom att bidra till en mer rättvis
uppdelning av bostad och bohag när ett
samboförhållande upplöses (bet. 2002/03:LU19).
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet vidhåller sitt tidigare
ställningstagande och föreslår att riksdagen avslår
motion 2003/04:L331 yrkandena 1 och 2.
Förutsättningar för sambolagens
tillämpning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
förutsättningarna för sambolagens
tillämpning. Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstaganden. Jämför reservation 4 (m,
fp, kd).
Motionen
Inger René m.fl. (m) anser i motion 2003/04:L222 att
tiden nu är mogen för att pröva om ett
anmälningsförfarande bör införas i sambolagen samt
vilka för- och nackdelar som skulle vara förenade
med en sådan ordning. Enligt motionärernas
uppfattning är det principiellt tveksamt att en
tämligen omfattande familjerättslig lagstiftning
blir tillämplig på par utan att de själva har avsett
eller ens känt till detta. Ett tillkännagivande
begärs i enlighet härmed (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Motsvarande motionsyrkanden behandlades av utskottet
våren 2003 i samband med behandlingen av proposition
2002/03:80 Ny sambolag. Utskottet avstyrkte de då
aktuella motionerna med motiveringen att de faktiska
förhållandena skall vara avgörande för om lagen
skall tillämpas (bet. 2002/03:LU19). Riksdagen
följde utskottet.
Utskottet anser inte att det nu, knappt ett år
senare, finns skäl att frångå sitt tidigare
ställningstagande, varför motion 2003/04:L222
yrkande 1 bör avslås.
Följdändringar till den nya
sambolagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som
gäller följdändringar till den nya
sambolagen. Utskottet hänvisar till ett
aviserat arbete. Jämför reservation 5 (m,
fp).
Motionen
I motion 2003/04:L222 av Inger René m.fl. (m) anförs
att regeringen i proposition 2002/03:80 Ny sambolag
valde att inte föreslå följdändringar i de
författningar som berörs av sambolagens
tillämpningsområde. Enligt motionärerna får detta
till följd att de berörda författningarna får ett
tillämpningsområde som står i strid med deras
ordalydelse. Mot denna bakgrund begär motionärerna
ett tillkännagivande om att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen med förslag till
följdändringar (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
I samband med beredningen av proposition 2002/03:80
Ny sambolag behandlade utskottet motsvarande
motionsyrkande. Utskottet uttalade att man ansåg det
angeläget att några följdändringar i vissa andra
författningar, utom de med anknytning till
assisterad befruktning för lesbiska par, snarast
skulle komma till stånd. Risken var annars, enligt
utskottet, att det kunde bli svårigheter att
tillämpa dessa. Utskottet ansåg att regeringen
skyndsamt borde återkomma till riksdagen med förslag
till sådana författningsändringar. Utskottet
förordade ett tillkännagivande med detta innehåll
(bet. 2002/03:LU19). Riksdagen följde utskottet
(rskr. 211).
I regeringens skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen redovisas att regeringen har för avsikt
att i lämpligt sammanhang föreslå de lagändringar
riksdagen efterfrågar.
Enligt riksdagens tillkännagivande från våren 2003
ansåg utskottet att regeringen skyndsamt borde
återkomma till riksdagen med de efterfrågade
lagändringarna. Utskottet har alltjämt samma
uppfattning och förutsätter att regeringen utan
dröjsmål återkommer till riksdagen med erforderliga
lagförslag.
Med det anförda föreslår utskottet att motion
2003/04:L222 yrkande 2 bör avslås.
Kvarsittanderätt enligt sambolagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som
gäller kvarsittanderätt enligt sambolagen.
Jämför särskilt yttrande 5 (fp, v).
Motionen
Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion 2003/04:L300
att en domstol i ett ärende om kvarsittanderätt även
bör vara skyldig att pröva om bostaden utgör
samboegendom. Bakgrunden till motionsyrkandet är ett
fall där ena parten invände att bostaden inte
utgjorde samboegendom, varefter domstolen
konstaterade att kvarsittanderätten inte kunde
prövas eftersom frågan om bostaden utgjorde
samboegendom och därför skulle ingå i bodelningen
inte hade klarlagts. Motionärerna anser att en sådan
ordning vore mycket otillfredsställande eftersom det
rycker undan själva grunden för den svagare partens
rätt till kvarboende vid konfliktfyllda
separationer. Enligt motionärerna bör regeringen
skyndsamt återkomma till riksdagen med ett
lagförslag som tydliggör att domstolen i ett ärende
om kvarsittanderätt enligt sambolagen har en
skyldighet att pröva en invändning om bostaden inte
skall ingå i bodelningen (yrkande 6).
Utskottets ställningstagande
Enligt 28 § sambolagen (2003:376) skall domstolen,
efter ansökan av en sambo, i fråga om en bostad som
enligt 8 § skall ingå i bodelningen bestämma vem av
samborna som skall ha rätt att bo kvar i bostaden
till dess att bodelning har gjorts. Domstolen har
också en möjlighet att besluta interimistiskt i
frågan. För domstolens handläggning gäller
bestämmelserna i lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
Motionen bygger på ett fall där ena parten i ett
samboförhållande ansökte om rätt att bo kvar i
parternas gemensamma bostad, medan den andra parten
invände att bostaden inte utgjorde en gemensam
bostad som enligt sambolagen skulle bli föremål för
bodelning. Hovrätten fann att en prövning enligt
21 § sambolagen (nuvarande 28 § sambolagen)
förutsätter att det står klart att bostaden
verkligen skall ingå i bodelningen, antingen genom
att parterna är överens om det eller genom att
frågan har lösts i ett lagakraftvunnet avgörande.
Hovrätten avvisade därför den aktuella ansökan (se
Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2002-09-11 i
överklagat ärende 3279-02). Högsta domstolen har
beslutat att inte meddela prövningstillstånd.
I sammanhanget vill utskottet peka på att den nu
aktuella situationen liknar den som föreligger i ett
domstolsärende om att samägd egendom skall erbjudas
till försäljning på offentlig auktion. I ett sådant
fall har Högsta domstolen ansett att en invändning
om att samäganderätt inte föreligger kan prövas i
domstolsärendet om försäljningen (NJA 1984 s. 256).
Mot bakgrund av det anförda förutsätter utskottet
att regeringen noga kommer att följa
rättsutvecklingen och, om behov bedöms föreligga,
närmare undersöka hur den aktuella bestämmelsen
tillämpas i rättspraxis. Om rättsläget och
rättstillämpningen inte anses tillfredsställande
förutsätter utskottet vidare att regeringen vidtar
de åtgärder som kan behövas för att öka skyddet för
en sambo i nu aktuellt avseende. Något formellt
tillkännagivande härom anser utskottet inte
erforderligt. Motionen bör därför inte föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd.
Översyn av samäganderättslagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande där
det begärs en översyn av samäganderättslagen.
Utskottet hänvisar till ett aviserat arbete.
Jämför reservation 6 (m, fp, kd).
Motionen
I motion 2002/03:L313 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)
begärs att regeringen skall tillsätta en utredning
för att göra en översyn av samäganderättslagen i
syfte att komma till rätta med de problem som
uppstår för makar och sambor när de inte är eniga om
hur ett samägande skall upplösas.
Utskottets ställningstagande
Särskilda bestämmelser om samäganderätt finns i
lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Kan delägarna
inte enas om den samägda egendomens förvaltning och
nyttjande kan varje delägare enligt 3 § ansöka om
att rätten förordnar att egendomen under en viss tid
omhändertas av god man. Är delägarna inte eniga om
hur man upplöser ett samägande, kan varje delägare
enligt 6 § vända sig till en domstol och begära att
den samägda egendomen skall säljas på offentlig
auktion för delägarnas räkning. Detta kan förhindras
om en delägare kan visa synnerliga skäl till
anstånd. Domstolen skall i samband med förordnandet
om försäljningen också bestämma ett pris under
vilket egendomen inte får säljas.
Samäganderättslagen är tillämplig även på samägande
mellan makar, registrerade partner och sambor.
Samboendekommittén har i sitt betänkande (SOU
1999:194) Nya samboregler tagit upp frågan om en
översyn av samäganderättslagen, men konstaterat att
den föll utanför utredningsuppdraget. Kommittén har
dock framhållit att det är av stor vikt att frågan
utreds i annan ordning.
I proposition 2002/03:80 Ny sambolag konstaterade
regeringen att praktiska skäl i och för sig kan tala
för att samäganderätt borde kunna upplösas i en
bodelning. En sådan ordning kräver dock ganska
ingripande förändringar av bodelningsreglerna och
måste analyseras noggrant. Detta, anförde
regeringen, kan inte göras nu, men det kan finnas
anledning att överväga frågan vid en eventuell
framtida översyn av bodelningsreglerna i
äktenskapsbalken.
Utskottet delar regeringens bedömning i
proposition 2002/03:80 att det finns anledning att
närmare överväga frågan om samäganderätt borde kunna
upplösas i en bodelning. Utskottet förutsätter att
regeringen kommer att överväga frågan i ett lämpligt
sammanhang.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
bör avslå motion 2002/03: L313.
Jämkning av bodelning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som
gäller jämkning av bodelning. Jämför
reservation 7 (fp, v, c).
Bakgrund
I samband med en äktenskapsskillnad skall enligt 9
kap. 1 § äktenskapsbalken makarnas egendom fördelas
genom bodelning såvida inte makarna har endast
enskild egendom och ingen av dem begär att få överta
bostad eller bohag från den andra maken. Vid
beräkningen av makarnas andelar i boet skall enligt
11 kap. 2 § så mycket avräknas från en makes
giftorättsgods att det täcker de skulder som den
maken hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes.
Sålunda skall den ena makens anspråk på att få vara
med och dela på den andre makens giftorättsgods
tillgodoses först efter det att den maken har
tilldelats egendom som täcker de skulder han eller
hon ådragit sig före den för bodelningen avgörande
tidpunkten. Om dessa skulder är större än den makens
giftorättsgods finns det ingenting kvar för den
förstnämnda maken att vara med och dela på.
Enligt 12 kap. 1 § finns det möjlighet att jämka
en bodelning. I den mån det med hänsyn särskilt till
äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt är oskäligt att en
make vid bodelningen skall lämna egendom i den
omfattning som följer av 11 kap. äktenskapsbalken,
skall bodelningen i stället göras så att den
förstnämnda maken får behålla mer av sitt
giftorättsgods.
Motionerna
I fyra motioner behandlas frågan om möjligheterna
till jämkning av bodelning. I motion 2002/03:Ju364
av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas ett
tillkännagivande om att äktenskapsbalkens regler bör
ändras så att skadestånd p.g.a. brott inte skall
ingå i en bodelning (yrkande 24). Liknande krav
framställs i motionerna 2002/03:Ju234 av Johan
Pehrson m.fl. (fp) (yrkande 16), 2003/04:Ju479 av
Johan Pehrson m.fl. (fp) (yrkande 30) och
2003/04:L300 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Till grund för motionsyrkandena ligger ett fall där
fråga uppkom om ena maken skulle få ta upp en
fordran som staten hade på honom för utbetald
brottsskadeersättning som en skuld i bodelningen.
Statens fordran avsåg skadestånd p.g.a. brott.
Mannen hade dömts för otukt med ungdom mot sin
dotter och enligt domen skulle han också betala
skadestånd till dottern.
Justitieministern har den 13 november 2001 i en
interpellationsdebatt uttalat att han hade för
avsikt att följa det aktuella fallet och om det
visar sig att reglerna om jämkning av bodelning ger
ett tvivelaktigt resultat skulle han komma att se
till att frågan om en lagändring övervägs (svar på
interpellation 2001/02:45).
Därefter har det klarlagts att det i det aktuella
målet enbart fördes en talan om skulden skulle få
tas upp som en skuld i bodelningen eller inte, en
s.k. fastställelsetalan. Hovrätten ansåg att mannens
skuld till staten genom Brottsoffermyndigheten utgör
en sådan skuld som skall beaktas vid skuldtäckning
enligt 11 kap. 2 § äktenskapsbalken. Hovrätten
anförde vidare att eftersom den talan som förts i
målet utgör en fastställelsetalan beträffande en
skuld i bodelningen och inte innehåller några
yrkanden om fördelningen av giftorättsgodset mellan
makarna kunde en fråga om jämkning enligt 12 kap.
1 § äktenskapsbalken över huvud taget inte uppkomma
i målet (Svea hovrätt, avd. 8, dom 2002-06-07 i mål
nr T 5446-01, DT18). Högsta domstolen har i december
2002 beslutat att inte meddela prövningstillstånd.
Utskottet kan således konstatera att det fall som
motionerna bygger på inte innebär att fråga om
jämkning av bodelningen i den aktuella situationen
med stöd av 12 kap 1 § äktenskapsbalken prövats av
domstolarna. Mot denna bakgrund är utskottet inte
berett att förorda någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionerna. Riksdagen bör således avslå
motionerna 2002/03:Ju364 yrkande 24, 2002/03:Ju234
yrkande 16, 2003/04:Ju479 yrkande 30 och
2003/04:L300 yrkande 4.
Gemensamma lån vid bodelning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som
gäller uppdelning av gemensamma lån vid
bodelning. Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstaganden. Jämför reservation 8 (v,
c).
Bakgrund
När två eller flera personer gemensamt tar ett lån
är de enligt 1 kap. 2 § skuldebrevslagen (1936:81)
solidariskt ansvariga för skulden, såvida inte
förbehåll har gjorts om delad ansvarighet. Det
solidariska ansvaret innebär att långivaren har rätt
att vända sig mot vilken som helst av låntagarna och
utkräva hela skuldbeloppet. Den låntagare som därvid
tvingas att betala mer än vad som belöper på honom
eller henne har sedan rätt att kräva övriga
gäldenärer på vad som belöper på dem, s.k.
regressrätt.
Motionerna
I motion 2002/03:L288 av Lena Ek m.fl. (c) yrkas ett
tillkännagivande om en ändring i äktenskapsbalken
som innebär att en för makarna gemensam låneskuld i
samband med en bodelning kan delas upp på de båda
låntagarna så att de tar var sin halva av skulden
och därmed var sin halva av ansvaret om inte annat
avtalats. Liknande krav framställs i motion
2003/04:L262 av Tasso Stafilidis m.fl. (v).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har behandlat motsvarande motionsyrkanden
senast våren 2001 i sitt av riksdagen godkända
betänkande 2000/01:LU13. Utskottet avstyrkte de då
aktuella motionerna med hänvisning till tidigare
ställningstaganden. Utskottet har tidigare bl.a.
uttalat att lånevillkoren till alla delar måste
betraktas som en integrerad del av låneavtalet, och
att ändringar i avtalet - i enlighet med
grundläggande civilrättsliga principer - inte kan
komma till stånd utan att avtalets parter är överens
om det. En lösning på problemet måste således,
framhöll utskottet, innefatta en överenskommelse med
långivaren. Utskottet har tidigare även uttalat att
den allmänna utgångspunkten för kreditavtal, liksom
för andra civilrättsliga avtal, måste vara att
villkor inte kan ändras såvida inte båda parter är
överens om detta (se bet. 1995/96:LU18 och
1996/97:LU6). Riksdagen har följt utskottet.
Utskottet finner inte skäl att frångå sina
tidigare ställningstaganden. Utöver vad utskottet
tidigare anfört konstaterar utskottet att ett bifall
till motionsyrkandena skulle innebära en
genomgripande förändring av svensk rätt som
utskottet inte kan ställa sig bakom.
Med det anförda bör motionerna 2002/03:L288 och
2003/04:L262 avslås.
Pensionsrättigheter vid bodelning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som
rör fördelningen av pensionsrättigheter vid
bodelningen. Utskottet hänvisar till tidigare
ställningstaganden.
Bakgrund
Gällande huvudregel om pensionsrättigheter vid
bodelning i 10 kap. 3 § äktenskapsbalken innebär att
rätt till pension p.g.a. privat pensionsförsäkring
eller pension p.g.a. ett pensionssparavtal enligt
lagen om individuellt pensionssparande som regel
skall ingå i en bodelning efter äktenskapsskillnad.
Övriga former av pensionsrättigheter såsom
tjänstepensioner, pensioner enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring och pension enligt det
reformerade ålderspensionssystemet ingår däremot
inte i bodelningen.
Om det uppstår en snedfördelning av makarnas
pensionsskydd, finns det i 6 kap. äktenskapsbalken
om underhåll olika möjligheter att rätta till
missförhållandena efter en äktenskapsskillnad för en
make som har dåligt pensionsskydd och otillräckliga
möjligheter att själv förbättra skyddet.
Motionen
Lena Ek m.fl. (c) föreslår i motion 2002/03:L289 ett
tillkännagivande om att möjligheten att fördela och
dela pensionspoäng mellan makar utreds.
Utskottets ställningstagande
Utskottet erinrar om att gällande bestämmelser om
bodelning inte utgör hinder mot att makar i samband
med en äktenskapsskillnad och därpå följande
bodelning träffar avtal om att i framtiden dela på
ena makens framtida pension.
För det fall motionärerna vill ha till stånd
lagändringar vidhåller utskottet sin tidigare
uppfattning (se bet. 2000/01:LU13 och bet.
2001/02:LU8) och finner inte skäl att förorda
ändringar i nuvarande bestämmelser om hur
pensionsrättigheter skall behandlas vid bodelning.
Motion 2002/03:L289 bör därför avslås.
Nordisk lagharmonisering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med
krav på en harmonisering av familjerätten och
successionsrätten inom Norden. Utskottet
hänvisar till pågående arbete inom Nordiska
rådet. Jämför reservation 9 (fp).
Motionen
Jan Ertsborn m.fl. (fp) begär i motion 2003/04:L300
ett tillkännagivande om en harmonisering av
familjerätten och successionsrätten inom Norden.
Eftersom de olika rättsliga lösningarna i de
nordiska länderna kraftigt skiljer sig åt i vissa
viktiga frågor anser motionärerna att en
lagharmonisering bör komma till stånd (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
En arbetsgrupp har fått i uppdrag av de nordiska
justitieministrarna att undersöka möjligheten att
harmonisera familje- och arvsrätten i Norden. De två
professorerna Anders Agell och Peter Lødrup har
utarbetat studier av äktenskapsrätten och
successionsrätten i Norden. Studien har nyligen
presenterats och är en delredovisning av uppdraget
från de nordiska justitieministrarna. Den
återstående delen kommer att behandla
rättsförhållandet mellan barn och föräldrar.
I ett frågesvar från den 28 maj 2003 anförde
justitieministern att alla de nordiska länderna är
positivt inställda till nordiskt samarbete i
lagstiftningsärenden, särskilt inom familjerättens
område. Justitieministern anförde vidare att det
dock för närvarande saknas tillräckligt underlag för
att göra några mer övergripande ställningstaganden
till vilka prioriteringar som skall göras i
stärkandet av det nordiska samarbetet på
familjerättens område. Det återstår en studie
rörande rättsförhållanden mellan barn och föräldrar
att ta del av. Det behöver bland annat också göras
en grundläggande utvärdering av vilka de praktiska
behoven av harmonisering är och var de i så fall är
störst (svar på fråga 2002/03:982).
En arbetsgrupp inom Nordiska rådet för
familjerättsliga frågor har fått i uppdrag att till
Ämbetsmannakommittén lämna förslag om hur man skall
gå vidare i frågan.
Med hänvisning till det pågående arbetet inom
Nordiska rådet anser utskottet att det inte finns
skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagen. Motion
2003/04:L300 yrkande 1 bör därför avslås.
Makars egendomsförhållanden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som
behandlar olika frågor om makars
egendomsförhållanden. Utskottet hänvisar till
ett pågående arbete inom Nordiska rådet.
Jämför reservationerna 10 (m, fp) och 11 (v).
Motionerna
I tre motioner tas olika frågor om makars
egendomsförhållanden upp. Sålunda yrkar Inger René
m.fl. (m) i motion 2003/04:L249 ett tillkännagivande
om att egendom som en make, partner eller sambo
erhållit i arv eller gåva skall vara mottagarens
enskilda egendom. Om gåvogivaren eller testatorn
inte förbjudit det bör det finnas en möjlighet för
den enskilde att genom äktenskapsförord förordna att
egendomen skall vara giftorättsgods. Liknande krav
framställs i motion 2003/04:L272 av Hillevi Engström
(m) (yrkandena 1 och 2).
Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion
2003/04:L300 att det är dags att överge den strikta
hälftendelningen vid bodelningar och införa en rätt
att från hälftendelningen undanta såväl
föräktenskaplig egendom som sådan egendom som
erhållits genom arv och gåva (yrkande 2). Vidare
anser motionärerna att det skall införas en rätt för
parterna att avtala om att viss egendom skall vara
enskild vid skilsmässa, men giftorättsgods vid
dödsfall (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Enligt 1 kap. 3 § äktenskapsbalken råder varje make
över sin egendom och svarar för sina skulder. Av 7
kap. 1 § äktenskapsbalken följer att en makes
egendom är giftorättsgods i den mån den inte är
enskild egendom. I 7 kap. 2 § äktenskapsbalken
regleras vilken egendom som är enskild. Av
bestämmelsen följer att enskild egendom bl.a. är
egendom som till följd av äktenskapsförord är
enskild, egendom som en make har fått i gåva av
någon annan än den andre maken med det villkoret att
egendomen skall vara mottagarens enskilda, egendom
som en make har erhållit genom testamente med det
villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,
egendom som en make har ärvt och som enligt
testamente av arvlåtaren skall vara mottagarens
enskilda. Bestämmelser om vad som skall ingå i en
bodelning finns i 10 kap. äktenskapsbalken.
Den ovan nämnda arbetsgruppen inom Nordiska rådet
rekommenderar i studien av äktenskapsrätten att
egendom som en make ägt före äktenskapet eller fått
genom arv eller gåva inte skall ingå i en bodelning
såvida inte makarna bestämt annorlunda genom avtal i
form av äktenskapsförord. Enligt arbetsgruppen talar
flera skäl för en begränsning av delningsegendomen i
äktenskapet när numera uppemot hälften av alla
ingångna äktenskap upplöses genom
äktenskapsskillnad. Det finns, enligt arbetsgruppen,
inte något övervägande ändamålsskäl för att egendom
som en make ägt före äktenskapet, ärvt eller fått i
gåva enligt huvudregeln skall vara delningsbar vid
äktenskapets upplösning.
Med hänvisning till det pågående arbetet inom
Nordiska rådet anser utskottet att motionerna för
närvarande inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagen. Motionerna 2003/04:L249, 2003/04:L272
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:L300 yrkandena 2 och
3 bör således avslås.
Efterlevande makes och särkullbarns
arvsrätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som
gäller efterlevande makes och särkullbarns
arvsrätt. Jämför reservationerna 12 (m) och
13 (fp) samt särskilt yttrande 6 (v).
Motionerna
Inger René m.fl. (m) yrkar i motion 2003/04:L248 ett
tillkännagivande om att reglerna i 3 kap.
ärvdabalken bör ändras så att efterlevande makes
arvsrätt som huvudregel endast skall omfatta den
först avlidne makens giftorättsgods. Det skall
naturligtvis stå var och en fritt att genom
testamente förordna annorlunda.
Jan Ertsborn m.fl. (fp) begär i motion
2003/04:L300 ett tillkännagivande om behovet av
ändrad lagstiftning vad gäller särkullbarns rätt
till laglott i situationer där dödsboets tillgångar
i huvudsak utgörs av en bostad. I vissa fall kan den
situationen uppstå att bostaden måste avyttras för
att särkullbarn skall få ut sin laglott. Ur den
efterlevandes perspektiv får detta anses
otillfredsställande samtidigt som en lagstiftning
inte får öppna för att efterlevande ges möjligheter
till sådana dispositioner så att särkullbarnens rätt
till laglott äventyras. Motionärerna anser att hur
denna fråga skall lösas måste bli föremål för
noggranna överväganden (yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
Frågan om efterlevande makes och särkullbarns rätt
till arv har varit föremål för överväganden av
Ärvdabalksutredningen i betänkandet (SOU 1998:110)
Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring.
Utredningens betänkande har remissbehandlats och
övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.
Utskottet har behandlat ett motsvarande yrkande
angående särkullbarns arvsrätt våren 2003 i sitt av
riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10. I
avvaktan på resultatet av den pågående beredningen
avstyrktes motionsyrkandet.
Utskottet anser alltjämt att resultatet av den
pågående beredningen bör avvaktas. Motionerna
2003/04:L248 och 2003/04:L300 yrkande 5 bör således
avslås.
Boutredningsman
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som
gäller förutsättningarna för att utse en
boutredningsman. Utskottet hänvisar till
gällande rätt.
Bakgrund
Bestämmelser om boutredningsman finns i 19 kap.
ärvdabalken. När en dödsbodelägare begär det skall
tingsrätten förordna att egendomen i dödsboet skall
avträdas och förvaltas av en boutredningsman (1 §).
Till boutredningsman skall utses den som kan utföra
uppdraget med den insikt som boets beskaffenhet
kräver (3 §). Före den 1 april varje år skall
boutredningsmannen redovisa medelsförvaltningen
under föregående kalenderår till minst en av
dödsbodelägarna (14 a §). Boutredningsmannen är
skyldig att ersätta skada som han uppsåtligen eller
av vårdslöshet har vållat dödsboet eller någon vars
rätt är beroende av utredningen (18 §). Varje
delägare kan väcka klandertalan mot en
boutredningsmans förvaltning (19 § första stycket).
Arvode till boutredningsmannen och
kostnadsersättning skall betalas av dödsboet.
Boutredningsmannen har rätt till det arvode som kan
anses skäligt med hänsyn till förvaltningen.
Boutredningsmannen har också rätt att få ersättning
för de direkta utgifter som föranletts av uppdraget.
Om boet saknar medel för arvode och
kostnadsersättning åvilar betalningsskyldighet den
på vars framställning boutredningsmannaförordnandet
meddelats, och solidariskt ansvar inträder när flera
är betalningsskyldiga (19 § andra stycket).
Motionen
Tomas Högström och Ewa Björling (båda m) anför i
motion 2002/03:L298 att om parterna vid ett
arvsskifte inte är överens räcker det med att en av
parterna begär det för att få en boutredningsman
utsedd. Enligt motionärerna har det tyvärr visat sig
att kostnaderna många gånger inte står i proportion
till dödsboets betalningsförmåga. Mot denna bakgrund
begär motionärerna att regeringen skall lägga fram
förslag till ändring av reglerna i ärvdabalken om
boutredningsman.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats ovan innebär gällande ordning att den
som begär att en boutredningsman skall utses också
ytterst har ett ekonomiskt ansvar för
boutredningsmannens arvode och kostnadsersättning.
Utskottet anser därför inte att den av motionärerna
förespråkade ändringen i ärvdabalken kan anses
påkallad. Motion 2002/03:L298 bör således avslås.
Ändringar i namnlagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden
med krav på ändringar i namnlagen. Utskottet
hänvisar till ett aviserat arbete. Jämför
reservationerna 14 (m), 15 (fp), 16 (v) och
17 (c).
Bakgrund
Bestämmelser om namn finns i namnlagen (1982:670).
En utförlig redovisning av namnlagens innehåll finns
i lagutskottets betänkande 2000/01:LU11. Lagen
innebär vissa inskränkningar i möjligheten att fritt
välja och byta förnamn, mellannamn och efternamn
samt förbud mot dubbelnamn. Den ger emellertid ett
betydligt större utrymme än äldre bestämmelser åt
den enskilde att själv bestämma vilket namn han
eller hon vill bära. De nuvarande inskränkningarna
utgör bl.a. en avvägning mellan det allmännas
intresse av namnstabilitet och enskilda önskemål att
fritt välja namn. Till grund för lagstiftningen
ligger också en strävan till jämlikhet mellan
kvinnor och män och till lika behandling av barn
till föräldrar som är gifta med varandra och barn
till ogifta föräldrar.
Motionerna
I nio motioner läggs förslag fram om olika ändringar
i namnlagen. Sålunda begär Inger René m.fl. (m) i
motionerna 2002/03:L220 och 2003/04:L236 att
regeringen skall lägga fram förslag till ändringar i
namnlagen så att endast immaterialrättsligt skyddade
värden skall begränsa medborgarnas möjligheter att
själva välja sina namn. Enligt motionärerna är
personnamnet en stor del av den personliga
integriteten och det bör därför i större
utsträckning än i dag vara möjligt att ändra efter
egna önskemål.
Mikaela Valtersson och Helena Hillar Rosenqvist
(båda mp) anför i motion 2002/03:L228 att namnlagens
nuvarande utformning utgör en allvarlig kränkning av
den enskilda individens integritet eftersom den
begränsar individens möjligheter att själv bestämma
hur dennes bakgrund och identitet skall bekräftas
genom sitt namn. Enligt motionärerna bör namnlagen
ändras med hänvisning till jämställdhet, för att
tillvarata barnens bästa i större utsträckning och
för att bejaka etnisk mångfald i samhället. Mot
denna bakgrund begär motionärerna att regeringen gör
en översyn av namnlagen i syfte att det skall bli
tillåtet med dubbelnamn och flera namn som
efternamn.
I motion 2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl (mp)
begärs att regeringen skall lägga fram förslag till
ändring i namnlagen så att det blir tillåtet att
byta förnamn till det som man själv väljer.
Namnlagens syfte skall, enligt motionärerna, vara
att skydda barn från att få namn som de kan få lida
för senare i livet och skydda från intrång i
familjenamn. Bestämmelserna i namnlagen skall inte
hindra människor från att ta vilka förnamn de önskar
(yrkande 8).
Frågor om mellannamn behandlas i två motioner. I
motion 2003/04:L232 av Agne Hansson och Birgitta
Carlsson (båda c) yrkas att regeringen skall
återkomma med förslag till ändringar av namnlagen
som innebär att det blir möjligt att få bära
mellannamn eller tilläggsnamn tillsammans med
efternamn förbundet med bindestreck. Vidare bör
lagändringarna innebära att det blir möjligt för två
makar att var för sig behålla sina tidigare
familjenamn i kombination med den andre partnerns
namn. En liknande fråga behandlas i motion
2003/04:L313 av Eva Arvidsson och Christina Axelsson
(båda s). I den sistnämnda motionen anförs att
bestämmelserna om mellannamn ger möjlighet att både
ta en makes efternamn och lägga till sitt tidigare
namn som mellannamn samt att behålla sitt efternamn
före äktenskapet och lägga till den andre makens
namn som mellannamn. Bestämmelserna är dock
konstruerade så att endast en av två makar har rätt
att lägga till ett mellannamn. Motivet härför är att
en annan ordning skulle innebära att makar skulle
kunna ha två olika namnkombinationer, något som
uppenbarligen inte är tillfredsställande.
Motionärerna anser att lagens två möjligheter att
lägga till mellannamn skall kunna utnyttjas av båda
makarna. I motionen begärs ett tillkännagivande med
detta innehåll.
Eva Arvidsson och Inger Nordlander (båda s) yrkar
i motion 2003/04:L288 ett tillkännagivande om att en
myndighet, Patent- och registreringsverket, skall
hantera samtliga namnbytesärenden. Enligt
motionärerna skulle en sådan ordning bl.a. innebära
bättre service för kunderna och en enhetligare
tillämpning av namnlagens bestämmelser.
I motion 2003/04:L300 av Jan Ertsborn m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om att regeringen
snarast genomför den av riksdagen beställda
undersökningen om namnlagen (yrkande 7).
Möjligheten att döpa barn enligt isländskt
namnskick tas upp i motion 2002/03:L324 av Margareta
Israelsson (s). I motionen begärs ett
tillkännagivande om att barn i Sverige skall kunna
döpas enligt isländskt namnskick även när en
förälder har svenskt medborgarskap.
Utskottets ställningstagande
Motsvarande motionsyrkanden har behandlats av
utskottet senast våren 2002 i sitt av riksdagen
godkända betänkande 2001/02:LU14. Utskottet
avstyrkte de då aktuella motionerna och hänvisade
till ett tillkännagivande som gjordes våren 2001.
Utskottet uttalade då att det snart gått 20 år sedan
namnlagen trädde i kraft. Efter lagens tillkomst har
förhållandevis få ändringar gjorts i den
namnrättsliga lagstiftningen, och det kunde, enligt
utskottets mening, inte uteslutas att synen på hur
namnskicket lämpligen bör vara reglerat ändrats.
Utskottet ansåg mot den bakgrunden att tiden var
mogen för att göra en undersökning för att utröna
huruvida de avvägningar som gjordes i samband med
namnlagens tillkomst mellan det allmännas intresse
av namnstabilitet och enskildas önskemål att fritt
välja namn fortfarande kan anses vara bärkraftiga.
Det bör ankomma på regeringen att bestämma de
närmare formerna för ett sådant arbete. Om det av
utskottet förordade undersökningsarbetet ger vid
handen att det föreligger ett klart och uttalat
behov av lagändringar bör, anförde utskottet,
regeringen ta upp frågan om vilka
lagstiftningsåtgärder som är påkallade och meddela
direktiv för ett sådant lagstiftningsarbete. Detta
gavs regeringen till känna (bet. 2000/01:LU11).
Beträffande frågeställningen i motion 2002/03:L324
kan nämnas att regeringen våren 2003 har beslutat
vissa förordningsändringar som innebär att isländska
föräldrar i Sverige snabbt och utan kostnad kan
ansöka om ett isländskt efternamn för sina barn.
I regeringens skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen anförs att regeringen har för avsikt att
låta göra en undersökning för att ta reda på om
namnreglerna behöver moderniseras. Arbetet är
inriktat på att ett sådant uppdrag skall lämnas
under år 2004.
Utskottet kan konstatera att nu gått drygt tre år
sedan riksdagens tillkännagivande om att regeringen
borde göra en undersökning för att utröna huruvida
de avvägningar som gjordes i samband med namnlagens
tillkomst fortfarande kan anses vara bärkraftiga.
Utskottet beklagar att regeringen ännu inte har
initierat någon sådan undersökning. Enligt
utskottets mening är det hög tid att regeringen utan
dröjsmål låter göra den beställda undersökningen.
Något ytterligare tillkännagivande i denna fråga är
knappast meningsfullt.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna 2002/03:L220, 2002/03:L228,
2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L232,
2003/04:L236, 2003/04:L288, 2003/04:L300 yrkande 7
samt 2003/04:L313.
Retroaktiva namnbyten
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som
gäller retroaktiva namnbyten. Utskottet
hänvisar till ett aviserat arbete. Jämför
reservation 18 (v).
Motionerna
Gustav Fridolin m.fl. (mp) begär i motion
2002/03:L318 att regeringen skall lägga fram förslag
till ändringar i relevant lagstiftning som innebär
att en person som bytt kön skall få rätt att få sin
identitet retroaktivt ändrad exempelvis i betyg och
anställningshandlingar (yrkande 7). Liknande krav
framställs i motion 2002/03:K365 av Elisebeht
Markström och Carina Ohlsson (båda s).
Utskottets ställningstagande
Motsvarande motionsyrkanden har behandlats av
utskottet senast våren 2001 i sitt av riksdagen
godkända betänkande 2000/01:LU11. Utskottet uttalade
då bl.a. att det inte uteslöt att motionsspörsmålet
kan komma att bli föremål för ytterligare belysning
inom ramen för det arbete som utskottet förordat
genom sitt tillkännagivande. Vidare uttalade
utskottet att frågeställningarna också skulle kunna
bli föremål för närmare överväganden i andra
sammanhang.
I sammanhanget bör nämnas att socialministern Lars
Enqvist i en interpellationsdebatt den 17 november
2003 har uppgett att regeringen avser att ta
initiativ till en översyn av lagen (1972:119) om
fastställande av könstillhörighet i vissa fall (svar
på interpellation 2003/04:62).
Utskottet utgår alltjämt från att de nu aktuella
motionsspörsmålen kan komma att bli föremål för
närmare överväganden inom ramen för det arbete
rörande namnlagen som utskottet förordade våren
2001. Frågeställningarna torde också kunna bli
föremål för närmare överväganden i andra sammanhang.
Därutöver kan nämnas att regeringen i november 2003
har gett Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att
undersöka och analysera hälsosituationen för
homosexuella, bisexuella samt transpersoner. I
uppdraget ingår att lämna förslag på åtgärder som
kan förbättra hälsosituationen för dessa personer.
Uppdraget skall rapporteras senast den 15 november
2005.
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna
2002/03:L318 yrkande 7 och 2002/03:K365 bör avslås.
Könsroller m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som
gäller könsroller m.m. Utskottet hänvisar
till pågående arbete och tidigare
ställningstaganden. Jämför reservation 19 (v)
och särskilt yttrande 7 (c).
Motionerna
Gustav Fridolin (mp) begär i motion 2002/03:L273 ett
tillkännagivande om en lagöversyn med queer-
perspektiv. Queer handlar om att bryta ned den
heteronormativitet som råder och ersätta den med ett
samhälle där människor har rätt och bereds möjlighet
att vara de personer de egentligen är. De lag- och
regelförändringar som görs framöver måste bygga på
denna princip. Genom lagöversynen kan man, enligt
motionären, se vilka privilegier som faktiskt finns
och skall brytas.
I motion 2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl.
(mp) anförs att de socialt konstruerade könsrollerna
hämmar kvinnors och mäns möjligheter att fritt forma
sina liv. För att förändra detta krävs, enligt
motionärerna, en ständigt pågående och fri
diskussion och ett medvetandegörande om könsroller i
skolan, i familjen och i samhället. Detta bör ges
regeringen till känna (yrkande 4). Motionärerna
anför vidare att sexfixeringen i medier och reklam
måste stoppas. De schabloniserade skönhetsideal av
kvinnor och män som förmedlas via medier och
modeindustrin behöver ifrågasättas och diskuteras.
Detta kan göras dels genom konsumentmakt och
upplysning, dels genom att ge granskningen av reklam
och medier hårda och klara direktiv. Kvinnans och
mannens objektifiering i medier måste brytas. Skolan
är också en plats för diskussion om detta. Ett
tillkännagivande yrkas i enlighet härmed (yrkande
5).
Utskottets ställningstagande
Vad gäller motion 2002/03:L318 vill utskottet erinra
om att regeringen i maj 2003 till riksdagen
överlämnade skrivelse 2002/03:140 Jämt och ständigt
- Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan
för mandatperioden. I skrivelsen redovisas att det
övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik
är att kvinnor och män skall ha samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga
områden i livet. I dag har kvinnor och män formellt
samma rättigheter, men ändå har vi inte uppnått ett
jämställt samhälle.
I skrivelsen anför regeringen att trots en lång
historia av aktivt jämställdhetsarbete präglas vårt
samhälle fortfarande av en könsmaktsordning. Arbetet
måste fortsättningsvis ges en mer feministisk
inriktning. Det innebär att vi måste vara medvetna
om att det råder en könsmaktsordning, att kvinnor är
underordnade och män är överordnade, och vilja
förändra den. Det innebär också att regeringen
betraktar manligt och kvinnligt som "sociala
konstruktioner", dvs. könsmönster som skapas utifrån
uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer
och politisk ideologi. Könsmönstren skapas och
upprätthålls både på det personliga planet och på
det samhälleliga planet. Denna struktur har inte
förändrats, trots att kvinnors och mäns
representation på vissa samhällsområden kvantitativt
sett närmat sig varandra. Om vi inte bryter dagens
könsmaktsordning kommer vi inte, enligt regeringen,
att uppnå ett jämställt samhälle.
Regeringen anför vidare i skrivelsen att mycket
arbete för att nå jämställdhet ligger framför oss
både nationellt och internationellt. Regeringen
anser därför att det är nödvändigt att jämställdhet
integreras i alla politikområden. Utöver detta skall
några särskilda områden lyftas fram under
mandatperioden 2002-2006. Fokusområdena är bl.a.
representation, jämn fördelning av makt och
inflytande och sexualiseringen av det offentliga
rummet. För att öka kunskapen inom det sistnämnda
området avser regeringen att tillsätta en
expertgrupp för frågor som rör sexualiseringen av
det offentliga rummet.
I november 2003 tog regeringen initiativ till
projektet FLICKA. Syftet med projektet är att dels
få till stånd en dialog med media, reklambranschen,
annonsörer m.fl. om deras roll och ansvar när det
gäller påverkan på barn och unga, dels få i gång en
diskussion och ett engagemang bland unga flickor och
pojkar om marknadskrafterna och hur de styr unga
flickors och pojkars bild av sig själva och
varandra. Även föräldrarna utgör en viktig målgrupp
i detta arbete. Projektet skall pågå under hela år
2004.
Det bör också nämnas att utskottet i betänkande
2003/04:LU8 har behandlat frågor om
könsdiskriminerande reklam. Utskottet avstyrkte
motionsyrkandena bl.a. med hänvisning till tidigare
ställningstaganden. Utskottet förutsatte dock att
regeringen noga följer utvecklingen på området och
vidtar erforderliga åtgärder. Skulle det visa sig
att utvecklingen går i en sådan riktning att det,
enligt regeringens bedömning finns skäl att överväga
lagstiftningsåtgärder, uttalade utskottet att det
givetvis inte har något emot att frågan utreds. I
sammanhanget uttryckte utskottet sin
tillfredsställelse över den aviserade expertgruppen
om sexualiseringen av det offentliga rummet och det
nyligen påbörjade FLICKA-projektet. Utskottet
uttalade att det med stort intresse kommer att följa
det fortsatta arbetet. Riksdagen följde utskottet.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att
regeringen bedriver ett arbete med den inriktning
som efterlyses i motion 2002/03:L318. Mot denna
bakgrund är utskottet inte berett att föreslå några
ytterligare åtgärder från riksdagen, varför motion
2002/03:L318 yrkandena 4 och 5 bör avslås.
Vad därefter gäller motion 2002/03:L273 anser
utskottet, liksom motionären, att lagändringar som
görs i framtiden skall utgå från att alla människor
inte är heterosexuella. Utskottet vill peka på att
regeringen redan i dag gör sådana överväganden (se
t.ex. prop. 2001/02:123, bet. 2001/02:LU27, prop.
2002/03:80, bet. 2002/03:LU19). Även för framtiden
utgår utskottet från att regeringen i relevanta
lagstiftningsärenden kommer att göra dessa
överväganden.
På grund av det anförda är utskottet inte berett
att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionen, varför motion 2002/03:L273 bör avslås.
Reservationer
1. Äktenskap och partnerskap (punkt 1)
av Yvonne Andersson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L299,
2002/03:L316 yrkandena 1 och 2, 2003/04:L294
yrkandena 1 och 2, 2003/04:L297 yrkande 1 och
2003/04:L304 samt avslår motionerna 2002/03:L218,
2002/03:L223, 2002/03:L233 yrkandena 1 och 2,
2002/03:L249 yrkandena 2-5, 2002/03: L254 yrkandena
1-4, 8 och 9, 2002/03:L262, 2002/03:L276,
2002/03:L282, 2002/03:L292 yrkandena 1-3,
2002/03:L318 yrkandena 1-3, 2002/03:L321,
2003/04:L12 yrkande 6, 2003/04:L212 yrkandena 1
och 2, 2003/04:L245, 2003/04:L254, 2003/04:L261
yrkande 3, 2003/04:L289, 2003/04:L314, 2003/04:L350
yrkandena 1 och 2, 2003/04:K363 yrkande 7,
2003/04:K418 yrkandena 21 och 23 samt 2003/04:So568
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Barn har genom FN:s barnkonvention rätt att ha
vetskap om sina föräldrar och att bli vårdade av
dessa. Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål är
omsorgen om barnen. Alla barn har en naturlig rätt
att bli omhändertagna och omvårdade av sina båda
biologiska föräldrar, eftersom dessa båda är orsaken
till, och ansvariga för, barnets tillblivelse och
existens. Äktenskapet är till för att så långt
möjligt omge barnen med ett rättsligt och etiskt
sammanhang - en "familjemiljö", för att använda
samma terminologi som FN:s barnkonvention, som
säkrar deras rättigheter visavi sina biologiska
föräldrar och tydliggör föräldrarnas skyldigheter.
Barn behöver och har rätt till en manlig och en
kvinnlig förebild, samt till sina biologiska
föräldrar. Även om inte alla barn har kontakt med
både sin mamma och sin pappa skall staten inte
medverka till familjebildningar där barn från början
berövats rätten till en av sina föräldrar. Därför
har Kristdemokraterna också tidigare sagt nej till
homosexuellas möjlighet till assisterad befruktning
(insemination) och att prövas som adoptivföräldrar,
just för barnens skull.
Att slå vakt om äktenskapet är därför som vi
kristdemokrater ser det att slå vakt om barnens
rättigheter. Familjer med äktenskapet som grund är
stabilare än andra familjer som lever enligt
juridiska samlevnadsformer. Enligt all tillgänglig
statistik är det större risk att barn till föräldrar
som är sambor får uppleva att föräldrarna separerar
jämfört med barn vars föräldrar är gifta. Vid en
separation är risken givetvis större att barnet
förlorar kontakten, helt eller delvis, med den ena
föräldern. Barn har störst möjligheter att utvecklas
och mogna på ett positivt sätt i en stabil
familjemiljö.
Vidare anser Kristdemokraterna att äktenskapet som
institution bör bevaras som juridisk gemenskap även
utifrån kulturella aspekter. Äktenskapet är en del
av vårt kulturella arv och har genom tiderna varit
benämningen på samlevnadsformen mellan man och
kvinna. Som tidigare anförts har äktenskapet en
stabiliserande funktion och äktenskapet som sådant
är därför förknippat med positiva värden.
Därutöver bör uppmärksammas att det
internationellt sett kan bli problematiskt om vi
inför en könsneutral äktenskapsbalk. Hittills är det
få länder som har en sådan ordning och många länder
accepterar inte homosexuella äktenskap. Detta skulle
kunna leda till problem även för personer av olika
kön som har gift sig med varandra i Sverige.
För oss kristdemokrater har alla människor samma
absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder,
social position, etnisk och religiös tillhörighet
eller sexuell identitet. Därför är det viktigt att
betona att homosexuella i Sverige sedan 1995 får
registrera sitt partnerskap med samma rättsliga
skydd som gifta. Ett partnerskap har med några få
undantag samma rättsverkningar som ett äktenskap.
Med den likabehandling som i dag finns mellan
äktenskap och registrerat partnerskap anser vi att
det inte finns något behov av att tillsätta en
utredning om könsneutral äktenskapsbalk. Om det
visar sig att partnerskapslagen är i behov av en
modernisering är vi inte främmande för att en sådan
kommer till stånd.
Att olika juridiska samlevnadsformer har olika
benämningar och regleras med olika lagar är, enligt
vår uppfattning, inte diskriminerande eftersom ingen
missgynnas av den ordningen. Man kan inte heller
anse det diskriminerande att heterosexuella inte får
registreras som partners.
Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att
samma möjligheter till förrättning av de olika
samlevnadsformerna finns. Men ingen kyrka skall
tvingas att utföra en förrättning som de av skilda
skäl finner vara fel. Då går vi emot
religionsfriheten. Kyrkorna måste själva bestämma.
Det finns ingen anledning att ta ifrån kyrkorna
vigselrätten, något som har föreslagits i debatten.
Det skulle bara krångla till det för alla som vill
gifta sig i en kyrka. Nuvarande system fungerar bra
och därför vill vi bevara det. Vi anser inte heller
att uppdragen som vigsel- och
registreringsförrättare med automatik bör göras till
ett gemensamt uppdrag. I sammanhanget är av intresse
att nämna att av den ovan redovisade statistiken
framgår att det förrättades knappt 40 000 vigslar
under år 2003 mot drygt 200
partnerskapsregistreringar. Av vigslarna förrättades
ungefär 60 % av Svenska kyrkan. Vid utgången av år
2003 var drygt 3 miljoner män och kvinnor
folkbokförda som gifta medan knappt 3 000 kvinnor
och män var folkbokförda som registrerade partner.
På grund av det anförda anser vi att det är av
stor vikt att äktenskapsbalken lämnas orörd i sin
nuvarande form, så att ett äktenskap även i
fortsättningen endast kan ingås av en kvinna och en
man. Det finns således inte skäl att frångå
riksdagens tidigare ställningstaganden i denna
fråga. För samhället finns i stället, vilket har
framgått ovan, starka skäl att göra allt för att
stärka äktenskapet som en varaktig relation mellan
en man och en kvinna - för barnens skull. Mot denna
bakgrund anser Kristdemokraterna att det inte behövs
någon utredning om en könsneutral
äktenskapslagstiftning. Däremot anser vi att en
utredning bör tillsättas med uppgift att lämna
förslag till hur familjestabiliteten generellt sett
skall kunna stärkas. Det får ankomma på regeringen
att ta erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna 2002/03:L299, 2002/03:L316 yrkandena
1 och 2, 2003/04:L294 yrkandena 1 och 2,
2003/04:L297 yrkande 1 och 2003/04:L304 samt med
avslag på motionerna 2002/03:L218, 2002/03:L223,
2002/03:L233 yrkandena 1 och 2, 2002/03:L249
yrkandena 2-5, 2002/03:L254 yrkandena 1-4, 8 och 9,
2002/03:L262, 2002/03:L276, 2002/03:L282,
2002/03:L292 yrkandena 1-3, 2002/03:L318 yrkandena
1-3, 2002/03:L321, 2003/04:L12 yrkande 6,
2003/04:L212 yrkandena 1 och 2, 2003/04:L245,
2003/04:L254, 2003/04: L261 yrkande 3, 2003/04:L289,
2003/04:L314, 2003/04:L350 yrkandena 1 och 2,
2003/04:K363 yrkande 7, 2003/04:K418 yrkandena 21
och 23 samt 2003/04:So568 yrkandena 1 och 2, som sin
mening ge regeringen till känna.
2. Ersättning till vigsel- och
registreringsförrättare (punkt 2)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne
Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp), Henrik von Sydow (m) och Annika
Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju235
yrkande 2 och 2003/04:L297 yrkande 2 samt bifaller
delvis motionerna 2002/03:L216 och 2003/04:L210.
Ställningstagande
Liksom motionärerna bakom motionerna 2002/03:Ju235
yrkande 2 och 2003/04:L297 yrkande 2 anser vi att
ersättningen till vigsel- och
registreringsförrättare är för låg. Ersättningen har
varit oförändrad under många år. Det är, enligt vår
mening, viktigt att uppmuntra människor att åta sig
denna typ av uppdrag. Risken finns annars att det
uppstår problem vid rekryteringen av vigsel- och
registreringsförrättare.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast
våren 2002, uttalat sig för att ersättningsnivåerna
bör höjas. Riksdagen har följt utskottet.
Enligt vad vi har erfarit har regeringen den 1
april 2004, trots riksdagens tidigare uttalanden,
beslutat att det för närvarande inte finns skäl att
höja ersättningen till vigsel- och
registreringsförrättare. Detta finner vi mycket
anmärkningsvärt.
Vi anser alltjämt att ersättningen till vigsel-
och registreringsförrättare måste höjas och
förutsätter att regeringen snarast tar erforderliga
initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna 2002/03:Ju235 yrkande 2 och
2003/04:L297 yrkande 2 samt med delvis bifall till
motionerna 2002/03:L216 och 2003/04:L210, som sin
mening ge regeringen till känna.
3. Betänketid vid äktenskapsskillnad (punkt 3)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L239
yrkande 2.
Ställningstagande
Liksom motionärerna i motion 2002/03:L239 anser jag
att gällande regler om betänketid vid
äktenskapsskillnad utsätter människor för ett
onödigt lidande. Att en betänketid löper är, enligt
min uppfattning, inte till fördel för någon, i
synnerhet inte för barnen. Betänketiden drar i
stället ut på processen och försätter människor i
ansträngande situationer som för utsatta kvinnor och
barn kan vara direkt livshotande. Våldsutsatta
kvinnor befinner sig ofta i en särskilt svår
situation. Att lagstiftningen tvingar dessa kvinnor
att uthärda en betänketid är, enligt min
uppfattning, stötande. Mot denna bakgrund anser jag
att det ligger i tiden att nu göra en annan
avvägning och låta människor skilja sig utan att det
ställs krav på betänketid. Skulle parterna vid en
senare tidpunkt ångra sig finns ju alltid
möjligheten att ingå äktenskap igen. Det får ankomma
på regeringen att utarbeta nödvändiga lagförslag och
återkomma till riksdagen.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2002/03:L239 yrkande 2, som sin mening
ge regeringen till känna.
4. Förutsättningar för sambolagens tillämpning
(punkt 9)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne
Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L222
yrkande 1.
Ställningstagande
Sambolagen blir tillämplig utan något särskilt
anmälningsförfarande. Vi ifrågasätter om det är den
bästa konstruktionen för att skydda den svagare
parten i ett samboförhållande. Vi menar att det är
principiellt tveksamt att en tämligen omfattande
familjerättslig lagstiftning blir tillämplig på par
utan att de själva har avsett detta eller ens i
förväg är medvetna om att lagens bestämmelser blir
tillämpliga på deras förhållande. Enligt vår mening
är tiden nu mogen för en närmare prövning av hur ett
anmälningsförfarande skulle kunna utformas och vilka
för- och nackdelar som skulle vara förenade med en
sådan förändring. För en sådan prövning talar också
att flera andra länder, såsom Belgien och Frankrike,
på senare år har infört sambolagsliknande
lagstiftningar med anmälningskrav. Det får ankomma
på regeringen att ta erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L222 yrkande 1, som sin mening
ge regeringen till känna.
5. Följdändringar till den nya sambolagen
(punkt 10)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik
von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L222
yrkande 2.
Ställningstagande
I proposition 2002/03:80 Ny sambolag valde
regeringen att inte föreslå följdändringar i de
författningar som berörs av sambolagens
tillämpningsområde. Enligt vår uppfattning får detta
till följd att de berörda författningarna får ett
tillämpningsområde som står i strid med deras
ordalydelse. Då detta riskerar att leda till
oklarheter och missförstånd vill vi understryka att
den lagstiftningsmetod som regeringen valde är
olämplig. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen
snarast bör återkomma till riksdagen med förslag
till följdändringar.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L222 yrkande 2, som sin mening
ge regeringen till känna.
6. Översyn av samäganderättslagen (punkt 12)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne
Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L313.
Ställningstagande
Samäganderättslagen som är från 1904 är ålderdomlig
till sin utformning. Lagen kan medföra ett antal
komplikationer om parterna inte är eniga om att
upplösa ett samägande. Parterna kan till exempel
vara oeniga om hur samägandet skall upplösas men
eniga om att egendomen inte skall försäljas på
offentlig auktion. I det fallet anger lagen inte
någon lösning på problemet. För i synnerhet sambor
men även makar som separerar respektive skiljer sig
kan lagens brist på flexibilitet skapa problem för
båda parter, t.ex. beträffande egendom som har ett
affektionsvärde. Mot denna bakgrund anser vi att en
översyn av samäganderättslagen är nödvändig. Det får
ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2002/03:L313, som sin mening ge
regeringen till känna.
7. Jämkning av bodelning (punkt 13)
av Jan Ertsborn (fp), Tasso Stafilidis (v),
Martin Andreasson (fp) och Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju364
yrkande 24, 2002/03: Ju234 yrkande 16, 2003/04:Ju479
yrkande 30 och 2003/04:L300 yrkande 4.
Ställningstagande
Ett utdömt skadestånd på grund av misshandel inom
familjen kan påverka en bodelning på olika sätt. I
någon utsträckning kan säkert nuvarande regler ge
ett tillfredsställande resultat, men inte alltid. Vi
anser därför, liksom motionärerna, att
lagstiftningen bör klargöras på detta område så att
det inte råder någon som helst tvekan om att sådant
skadestånd inte skall ingå i en bodelning. Det får
ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna 2002/03:Ju364 yrkande 24,
2002/03:Ju234 yrkande 16, 2003/04:Ju479 yrkande 30
och 2003/04:L300 yrkande 4, som sin mening ge
regeringen till känna.
8. Gemensamma lån vid bodelning (punkt 14)
av Tasso Stafilidis (v) och Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L288
och 2003/04:L262.
Ställningstagande
De som ingår äktenskap eller registrerar partnerskap
ingår också en egendomsgemenskap, såvida inte annat
avtalas i ett äktenskapsförord. Det innebär bl.a.
att tillgångar och skulder är gemensamma. Vid
skilsmässa eller upplösning av partnerskapet skall
all egendom delas. Om paret har gemensamma lån sker
emellertid ingen uppdelning av skulderna vid en
skilsmässa. De f.d. makarna eller partnerna har
därigenom fortfarande en delvis gemensam ekonomi.
För att få till stånd en uppdelning av lånen krävs
att långivaren och låntagarna är överens. Bankerna
är inte alltid villiga att göra några förändringar i
lånevillkoren. Det är inte heller säkert att båda
låntagarna är överens om att lånen skall delas upp.
Mot denna bakgrund anser vi att det krävs
lagändringar i syfte att göra det möjligt att dela
upp lån vid skilsmässa och upplösning av
partnerskap. Det får ankomma på regeringen att
utarbeta erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna 2002/03:L288 och 2003/04:L262, som
sin mening ge regeringen till känna.
9. Nordisk lagharmonisering (punkt 16)
av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L300
yrkande 1.
Ställningstagande
De nordiska länderna har en mer än hundraårig
tradition av lagsamarbete på familjerättens område.
Fram till 1920-talet var äktenskapslagarna närmast
identiska men har sedan glidit isär på grund av
nationell lagstiftning. Eftersom de rättsliga
lösningarna i de olika nordiska länderna skiljer sig
avsevärt åt i vissa viktiga frågor bör, enligt vår
uppfattning, en lagharmonisering komma till stånd.
Detta är inte minst viktigt på grund av den
konvention från 1930-talet, som anger att det är
lagen i det land man bor i som gäller. Omkring
250 000 nordiska medborgare bor i ett annat nordiskt
land än sitt eget. Det får ankomma på regeringen
att ta erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L300 yrkande 1, som sin mening
ge regeringen till känna.
10. Makars egendomsförhållanden (punkt 17)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik
von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L249,
2003/04:L272 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:L300
yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Motivet bakom den nu gällande regeln om
hälftendelning vid äktenskapsskillnad är att skydda
den ekonomiskt svagare parten. Med den alltmer
utvecklade jämställdheten mellan könen, där parterna
i ett förhållande vanligtvis är självförsörjande,
minskar behovet av att ekonomiskt skydda någon av
parterna. Därtill kommer att antalet separationer
ökar. Nära hälften av alla äktenskap slutar i
skilsmässa. En följd härav är att antalet omgiften
ökar. I dessa fall har makarna ofta mer egendom vid
äktenskapets ingående än när det första äktenskapet
ingicks.
Mot denna bakgrund anser vi, liksom motionärerna,
att det är dags att överge den strikta
hälftendelningen vid bodelningar och i stället
införa en rätt att från hälftendelningen undanta
såväl föräktenskaplig egendom som sådan egendom som
erhållits genom arv och gåva. Om gåvogivaren eller
testator inte förbjudit det bör det finnas en
möjlighet för den enskilde att genom
äktenskapsförord förordna att egendomen skall vara
giftorättsgods. Vi anser också att det bör införas
en rätt för parterna att avtala om att viss egendom
skall vara enskild vid skilsmässa, men
giftorättsgods vid dödsfall. Det får ankomma på
regeringen att utarbeta erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna 2003/04:L249, 2003/04:L272 yrkandena
1 och 2 samt 2003/04:L300 yrkandena 2 och 3, som sin
mening ge regeringen till känna.
11. Makars egendomsförhållanden (punkt 17)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L300
yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:L249,
2003/04:L272 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:L300
yrkande 2.
Ställningstagande
Jag anser att det bör införas en rätt för parterna
att avtala om att viss egendom skall vara enskild
vid skilsmässa, men giftorättsgods vid dödsfall. Det
får ankomma på regeringen att utarbeta erforderliga
lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L300 yrkande 3 samt med avslag
på motionerna 2003/04:L249, 2003/04:L272 yrkandena 1
och 2 samt 2003/04:L300 yrkande 2, som sin mening ge
regeringen till känna.
12. Efterlevande makes och särkullbarns
arvsrätt (punkt 18)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och
Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L248 och
avslår motion 2003/04:L300 yrkande 5.
Ställningstagande
En makes enskilda egendom ingår inte i en bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad men efterlevande
makes arvsrätt omfattar även enskild egendom. Syftet
med att förordna att egendom är enskild är ofta att
skydda den enskilda egendomen mot den andre makens
anspråk. Ett sådant syfte gör sig gällande oavsett
om sammanlevnaden upphör genom äktenskapsskillnad
eller dödsfall. Mot denna bakgrund anser vi, liksom
motionärerna i motion 2003/04:L248, att reglerna i
3 kap. ärvdabalken bör ändras så att efterlevande
makes arvsrätt som huvudregel endast skall omfattar
den först avlidne makens giftorättsgods. Det skall
naturligtvis stå var och en fritt att genom
testamente förordna annorlunda. Det får ankomma på
regeringen att utarbeta nödvändiga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L248 och med avslag på motion
2003/04:L300 yrkande 5, som sin mening ge regeringen
till känna.
13. Efterlevande makes och särkullbarns
arvsrätt (punkt 18)
av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L300
yrkande 5 och avslår motion 2003/04:L248.
Ställningstagande
När tillgångarna i ett dödsbo i allt väsentligt
består av en bostad, oavsett om det är fråga om en
villafastighet eller en bostadsrätt, kan den
situationen uppstå att bostaden måste avyttras för
att ett särkullbarn skall få ut sin laglott. Ur den
efterlevandes perspektiv får detta anses
otillfredsställande samtidigt som en lagstiftning
inte får öppna för att den efterlevande skall ges
möjligheter till sådana dispositioner att
särkullbarnets rätt till laglott äventyras. Enligt
vår uppfattning erfordras det ett system som kan
förena dessa båda önskemål. Hur frågan skall lösas
måste bli föremål för noggranna överväganden. Det
får ankomma på regeringen att ta erforderliga
initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L300 yrkande 5 och med avslag på
motion 2003/04:L248, som sin mening ge regeringen
till känna.
14. Ändringar i namnlagen (punkt 20)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och
Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L220
och 2003/04:L236 samt avslår motionerna
2002/03:L228, 2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324,
2003/04:L232, 2003/04:L288, 2003/04:L300 yrkande 7
och 2003/04:L313.
Ställningstagande
Namnlagen sätter gränser för de namn som en person
tillåts att ha samt vilka nybildade för- och
efternamn som kan godkännas. Att neka en person att
ta ett namn som är immaterialrättsligt skyddat är,
enligt vår mening, en nödvändig skyddsregel. Däremot
är det anmärkningsvärt att statliga myndigheter
lägger personliga värderingar på hur ett förnamn kan
komma att uppfattas av bäraren eller dennes
omgivning. Vi anser inte att det är rimligt att
begränsa medborgarnas möjligheter att själva välja
vad de vill kalla sig med hänvisning till t.ex.
datasystems begränsningar. Personnamnet är en stor
del av den personliga identiteten och bör, enligt
vår uppfattning, i högre utsträckning vara möjligt
att ändra efter egna önskemål. Mot denna bakgrund
anser vi att regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag till ändringar i namnlagen så att endast
immaterialrättsligt skyddade värden begränsar
medborgarnas rättighet att själva välja sina namn.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna 2002/03:L220 och 2003/04:L236 samt
med avslag på motionerna 2002/03:L228, 2002/03:L318
yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L232, 2003/04:L288,
2003/04:L300 yrkande 7 och 2003/04:L313, som sin
mening ge regeringen till känna.
15. Ändringar i namnlagen (punkt 20)
av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L300
yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:L220,
2002/03:L228, 2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324,
2003/04:L232, 2003/04:L236, 2003/04:L288 samt
2003/04:L313.
Ställningstagande
Namnlagen som är från 1982 innehåller inskränkningar
i möjligheterna att fritt välja och byta namn m.m.
Inte minst på grund av de förändringar till ett
mångkulturellt samhälle som förevarit under senare
tid anser vi att det är dags att göra en översyn av
namnlagen. Våren 2001 gjorde utskottet ett
tillkännagivande om behovet av en undersökning om de
avvägningar som gjordes i samband med namnlagens
tillkomst fortfarande kunde anses bärkraftiga. Någon
sådan undersökning har regeringen ännu inte
initierat. De pågående förändringarna i samhället
tyder, enligt vår uppfattning, på att behovet av en
sådan undersökning ökar för varje år. Mot denna
bakgrund anser vi att regeringen snarast bör
föranstalta om den begärda undersökningen.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L300 yrkande 7 samt med avslag
på motionerna 2002/03:L220, 2002/03:L228,
2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L232,
2003/04:L236, 2003/04:L288 och 2003/04:L313, som sin
mening ge regeringen till känna.
16. Ändringar i namnlagen (punkt 20)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L220,
2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L232,
2003/04:L236 och 2003/04:L313 samt av-
slår motionerna 2002/03:L228, 2003/04:L288 och
2003/04:L300 yrkande 7.
Ställningstagande
Jag anser att det bör vara tillåtet att byta förnamn
till det som man själv väljer. Enligt min mening
skall namnlagens syfte vara att skydda barn från att
få namn som de kan få lida för senare i livet och
skydda från intrång i familjenamn. Bestämmelserna i
namnlagen skall inte hindra människor från att ta
vilka förnamn de önskar. Endast immaterialrättsligt
skyddade värden skall begränsa medborgarnas
möjligheter att själva välja sina namn.
Vidare anser jag att det bör vara möjligt att få
bära mellannamn eller tilläggsnamn tillsammans med
efternamn förbundet med bindestreck. Det bör vara
möjligt för två makar att var för sig behålla sina
tidigare familjenamn i kombination med den andre
partnerns namn. Bestämmelserna om mellannamn ger
möjlighet att både ta en makes efternamn och lägga
till sitt tidigare namn som mellannamn samt att
behålla sitt efternamn före äktenskapet och lägga
till den andre makens namn som mellannamn.
Bestämmelserna är dock konstruerade så att endast en
av två makar har rätt att lägga till ett mellannamn.
Motivet härför är att en annan ordning skulle
innebära att makar skulle kunna ha två olika
namnkombinationer, något som uppenbarligen inte är
tillfredsställande. Jag anser att lagens två
möjligheter att lägga till mellannamn skall kunna
utnyttjas av båda makarna.
Slutligen anser jag att barn i Sverige skall kunna
döpas enligt isländskt namnskick även när en
förälder har svenskt medborgarskap.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna 2002/03:L220, 2002/03:L318 yrkande
8, 2002/03:L324, 2003/04:L232, 2003/04:L236 och
2003/04:L313 samt med avslag på motionerna 2002/03:
L228, 2003/04:L288 och 2003/04:L300 yrkande 7, som
sin mening ge regeringen till känna.
17. Ändringar i namnlagen (punkt 20)
av Annika Qarlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L232 och
avslår motionerna 2002/03:L220, 2002/03:L228,
2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L236,
2003/04:L288, 2003/04:L300 yrkande 7 samt
2003/04:L313.
Ställningstagande
Jag anser liksom motionärerna i motion 2003/04:L232
att det skall vara möjligt att få bära mellannamn
eller tilläggsnamn tillsammans med efternamn
förbundet med bindestreck. Vidare bör det vara
möjligt för två makar att var för sig behålla sina
tidigare familjenamn i kombination med den andre
partnerns namn. Det får ankomma på regeringen att
utarbeta erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L232 och med avslag på
motionerna 2002/03:L220, 2002/03:L228, 2002/03:L318
yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L236, 2003/04:L288,
2003/04:L300 yrkande 7 samt 2003/04:L313, som sin
mening ge regeringen till känna.
18. Retroaktiva namnbyten (punkt 21)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L318
yrkande 7 och 2002/03:K365.
Ställningstagande
Jag anser att det är ett stort problem för personer
som genomgått könsbyte att inte kunna få sin
namnidentitet ändrad retroaktivt. Problemet är
särskilt stort när det gäller vissa handlingar såsom
betyg och anställningsbevis. Enligt utskottets
mening är det angeläget att regeringen överväger
vilka möjligheter det finns att komma till rätta med
detta problem och därefter återkommer till riksdagen
med eventuella lagförslag eller vilka andra åtgärder
som kan vidtas för att komma till rätta med
problemet. Vid den översyn av namnlagen som
regeringen skall vidta bör, enligt min mening, även
frågan om retroaktiva namnbyten ses över.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna 2002/03:L318 yrkande 7 och
2002/03:K365, som sin mening ge regeringen till
känna.
19. Könsroller m.m. (punkt 22)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L273
och 2002/03:L318 yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Liksom motionärerna anser jag att tiden nu är mogen
för att göra en lagöversyn med queer-perspektiv.
Queer handlar om att bryta ned den
heteronormativitet som råder och ersätta den med ett
samhälle där människor har rätt och bereds möjlighet
att vara det de egentligen är. De lag- och
regelförändringar som görs framöver måste bygga på
denna princip. Genom lagöversynen kan man, enligt
min uppfattning, se vilka privilegier som faktiskt
finns och skall brytas. Vidare anser jag att de
socialt konstruerade könsrollerna hämmar kvinnors
och mäns möjligheter att fritt forma sina liv. För
att förändra detta anser jag att det krävs en
ständigt pågående och fri diskussion och ett
medvetandegörande om könsroller i skolan, i familjen
och i samhället. Därutöver anser jag att
sexfixeringen i medier och reklam måste stoppas. De
schabloniserade skönhetsideal av kvinnor och män som
förmedlas via medier och modeindustrin behöver
ifrågasättas och diskuteras. Detta kan göras dels
genom konsumentmakt och upplysning, dels genom att
ge granskningen av reklam och medier hårda och klara
direktiv. Kvinnans och mannens objektifiering i
medier måste brytas. Skolan är också en plats för
diskussion om detta. - Det får ankomma på regeringen
att ta erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motionerna 2002/03:L273 och 2002/03:L318
yrkandena 4 och 5, som sin mening ge regeringen till
känna.
Särskilda yttranden
1. Äktenskap och partnerskap
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och
Henrik von Sydow (m).
För oss moderater är individens frihet och alla
människors lika rätt central. Vår idé om hur land
skall byggas utgår ifrån att alla människor är unika
och har lika värde. Varje människa har rätt att med
hänsynstagande till andra bygga framtiden efter egen
fri vilja. Friheten behöver inte motiveras men
alltid försvaras. Det är inskränkningar som behöver
acceptabla förklaringar.
Samhällets syn på homosexuella och homosexuell
samlevnad har förändrats radikalt under de senaste
15 åren. Ett parförhållande mellan två kvinnor eller
mellan två män företer typiskt sett stora likheter
med ett parförhållande mellan en man och en kvinna.
I dessa förhållanden finns samma känslor av kärlek,
omtanke, ömhet, vänskap, lojalitet och omsorg.
Äktenskapet har traditionellt givit det sexuella
förhållandet mellan man och kvinna en särskild
legitimitet och bildat ramen för den biologiska
reproduktionen och för barnens fostran. Just
omsorgen om de uppväxande barnen har varit central
för äktenskapet som institution och för
lagstiftningen. I samband med tillkomsten av
äktenskapsbalken var emellertid ett uttalat syfte
med lagändringarna att i jämförelse med tidigare
giftermålsbalk åstadkomma en högre grad av ekonomisk
rättvisa mellan makarna vid äktenskapsskillnad. Den
moderna äktenskapslagstiftningen söker
tillhandahålla ett sorts "samlevnadskontrakt" som -
utöver omsorgen om barnen - även skall tillförsäkra
makarna rättvisa och ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter, såväl under äktenskapet som vid dess
upplösning.
Personer som lever i homosexuella parförhållanden
har självfallet samma behov av ekonomisk och
juridisk trygghet som heterosexuella par. De har
samma känslomässiga behov av att, såväl sinsemellan
som utåt, visa känslor och sin önskan att leva
tillsammans i ett varaktigt och ömsesidigt
förpliktande förhållande som personer som lever i
heterosexuella parförhållanden. Mot denna bakgrund
är det naturligt att samhället erbjuder även
homosexuella par möjligheten att bilda familj med
juridiska rättigheter och förpliktelser som följd.
Detta har också gjorts genom lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap. Med partnerskapslagen gavs
personer av samma kön möjlighet att registrera sitt
partnerskap, varigenom de flesta bestämmelser som
gäller för äktenskap också blir gällande för
registrerade partnerskap. Emellertid har det ansetts
att konstruktionen med en särlagstiftning, dvs. en
särskild partnerskapslag, kan vara stigmatiserande.
Även begreppet registrering ter sig säreget.
Slutligen finns det också vissa materiella
skillnader mellan äktenskapsbalken och
partnerskapslagen när det gäller internationella
rättsverkningar.
Vi anser att tiden nu kan vara mogen för att
utreda frågan om lagstiftningen kring äktenskap och
kring homosexuell samlevnad och menar att man vid
utredningen skall beakta sådant som talar såväl för
som emot en könsneutral äktenskapslagstiftning.
Enligt vår mening bör regeringen ange följande
utgångspunkter för en sådan översyn.
Utredningen skall pröva att inom ramen för en
gemensam lagstiftning möjliggöra såväl för personer
av olika kön att ingå äktenskap som för personer av
samma kön att ingå partnerskap. I båda fallen kan
begreppet makar användas men däremot skall begreppen
äktenskap och partnerskap hållas åtskilda. Det bör
därvid utredas om en sådan åtskillnad i begrepp kan
anses innefatta någon form av diskriminering eller
kränkning.
Utredningen skall förutsättningslöst pröva de i nu
gällande lagstiftning kvarstående skillnaderna i
rättsverkningar mellan äktenskapet och
partnerskapet.
Utredningen skall inte pröva s.k. civiläktenskap,
dvs. en ordning där äktenskapet blir juridiskt
bindande genom registrering hos myndighet, varefter
paret frivilligt kan föranstalta om en religiös
eller icke-religiös ceremoni. Nu gällande ordning
där ingående av äktenskap kan ske i Svenska kyrkan,
annat trossamfund eller borgerligt skall bibehållas.
Motsvarande ordning bör gälla för partnerskap men i
enlighet med religionsfrihetens krav måste det
ankomma på respektive samfund att själv avgöra vilka
vigslar som är förenliga med respektive samfunds
trosuppfattning.
Vi kommer inom ramen för den utredning som
regeringen skall tillkalla att framföra vad vi nu
anfört. Mot denna bakgrund har vi inte funnit skäl
att i detta sammanhang avge någon formell
reservation.
2. Äktenskap och partnerskap
av Jan Ertsborn (fp), Martin Andreasson (fp) och
Annika Qarlsson (c).
Vi anser att Sverige i likhet med bl.a.
Nederländerna och Belgien bör ge alla par oavsett
sexuell läggning möjlighet att ingå äktenskap. Vi
delar därmed den åsikt om en könsneutral
äktenskapsbalk som framförs i bl.a. motionerna
2002/03:L223 (fp), 2003/04:L350 (c) och 2002/03:L254
(v, s, fp, c, mp). Mot bakgrund av att lagutskottet
nu förordar en parlamentarisk utredning om en
könsneutral äktenskapslagstiftning har vi dock valt
att inte reservera oss, eftersom reformens juridiska
genomförande förutsätter ett föregående
utredningsarbete.
Äktenskapsbalken reglerar de rättsliga
förhållandena mellan makar, bl.a. om ingående av
äktenskap, underhåll och bodelning vid skilsmässa.
Äktenskapet får även juridiska följder inom andra
områden utanför äktenskapsbalken, t.ex. gällande
föräldraskap, beskattning och socialförsäkringar.
Att neka samkönade par möjligheten till äktenskap
kan bara försvaras om homosexuella och
heterosexuella förhållanden såg helt olika ut,
vilket inte är fallet. Den känslomässiga och
ekonomiska sammanflätning som finns i en parrelation
är likadan oavsett om parterna råkar vara homo-, bi-
eller heterosexuella.
Man kan då invända att partnerskapslagen ger
samkönade par tillgång till så gott som alla av
äktenskapets effekter. Det argumentet är dock inte
hållbart. Partnerskapslagen är och förblir en
särlagstiftning, och särlagstiftningar utan
objektiva skäl kan inte försvaras. Den enda
objektiva skillnaden mellan samkönade och olikkönade
par är att två personer av samma kön aldrig kan bli
föräldrar tillsammans på biologiskt vis, en
begränsning som för de allra flesta vore helt
främmande att använda för att hindra äktenskap för
ett heterosexuellt par som av något skäl inte kan
bli föräldrar. Det bör i detta sammanhang också
poängteras att många homo- och bisexuella har barn.
Införandet av en könsneutral äktenskapsbalk
påverkar inte i sig statens förhållande till
trossamfunden eller trossamfundens vigselrätt. Den
företrädare för ett trossamfund som beviljas
vigselrätt åläggs enligt dagens regler ingen
tvingande skyldighet att förrätta vigsel för ett
enskilt par, och vi ser ingen anledning att ändra på
denna grundläggande princip. Så länge staten
beviljar vigselrätt åt trossamfund bör därför
samfundens företrädare kunna utöva denna rätt
utifrån sin religiösa äktenskapssyn. Däremot skall
det enskilda paret alltid kunna gifta sig inför en
civil myndighet.
Rent juridiskt är skillnaden mellan äktenskap och
partnerskap störst gällande de internationella
rättsverkningarna. Äktenskapet som institution
förekommer i de flesta länder medan partnerskapet
enligt svensk modell endast finns i vissa länder.
Detta kan skapa problem för ett internationellt
ömsesidigt erkännande av ingånget partnerskap och de
därpå följande rättsverkningarna. Det är angeläget
att de internationellt privaträttsliga frågorna
belyses i det fortsatta utredningsarbetet.
3. Äktenskap och partnerskap
av Tasso Stafilidis (v).
Enligt min uppfattning är det inte sakligt motiverat
att två personer av samma kön inte skall åtnjuta
samma juridiska rättigheter och skyldigheter som två
personer av motsatt kön. Vänsterpartiet anser att en
modern äktenskapslagstiftning inte skall ge något
utrymme för att människor särbehandlas beroende på
sin sexuella läggning eller vem de väljer att leva
med.
Att bibehålla dagens lagstiftning som särskiljer
partnerskap från äktenskap är diskriminerande och
därmed oacceptabelt. För att undanröja denna
diskriminering bör homosexuella par likställas med
heterosexuella makar genom en gemensam könsneutral
äktenskapslagstiftning i likhet med bl.a. Belgien
och Nederländerna. Ett könsneutralt äktenskap
innebär i praktiken att partnerskapslagen inte
kommer att fylla någon funktion utan bör avskaffas.
Att utskottet nu äntligen tar ställning för en
parlamentariskt sammansatt utredning är bra. På så
sätt påbörjas ett beredningsarbete som jag anser
vara nödvändigt för att nå de förändringar i
äktenskapslagstiftningen som Vänsterpartiet krävt
under lång tid.
Vad gäller de motionsyrkanden som behandlar bl.a.
krav på en ordning med s.k. civiläktenskap, rätten
att förrätta vigslar och partnerskapsregistreringar,
uppdragen som vigsel- och registreringsförrättare,
behörigheten att förrätta vigslar samt olika krav på
ändringar i partnerskapslagen så förutsätter jag, i
likhet med utskottet, att dessa frågeställningar
kommer att övervägas av den aviserade utredningen.
Jag vill dock klargöra Vänsterpartiets
ställningstagande gällande frågan om s.k.
civiläktenskap.
Sverige har i dag en ordning där staten delegerar
vigselrätt åt bl.a. trossamfunden. Vid
millennieskiftet genomfördes en radikal förändring
av relationen mellan staten och Svenska kyrkan. För
att ytterligare anpassa denna förändring till den
situation som råder kulturellt och religiöst i det
svenska samhället anser Vänsterpartiet att
trossamfunden inte skall få behålla den delegerade
vigselrätten. I stället bör det införas en ordning,
i likhet med många andra europeiska länder som t.ex.
Belgien, Nederländerna och Italien, där enbart
staten tillhandahåller det juridiskt bindande
äktenskapet, s.k. civiläktenskap. Ett sådant
civiläktenskap ligger helt i linje med kravet på en
könsneutral äktenskapslagstiftning. Det religiöst
grundade äktenskapet bör, oavsett trosuppfattning,
vara en angelägenhet för paret och inte för staten.
Principen om allas likhet inför lagen missbrukas
genom nuvarande ordning där vigselrätten delegeras
ut till trossamfund som i sin tur kan välja att neka
någon vigsel.
Mot bakgrund av att utskottet nu förordar en
parlamentariskt sammansatt utredning som skall
undersöka möjligheten att införa en könsneutral
äktenskapslagstiftning, har jag valt att inte
reservera mig.
4. Överklagande av dom på äktenskapsskillnad
av Tasso Stafilidis (v).
Genom möjligheten att överklaga en dom på
äktenskapsskillnad kan en kvinna eller man obstruera
genom att överklaga gång på gång. Eftersom bl.a.
underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende
inte kan beslutas förrän skilsmässan vunnit laga
kraft, kan detta innebära att den förälder som
barnet bor hos blir utan underhållsbidrag under en
längre tid. Det innebär också att barnets situation
blir osäker eftersom vårdnaden och boendet inte
heller kan fastställas i dom. Underhållsbidrag,
vårdnad om barn och barns boende kan i stället
beslutas interimistiskt i väntan på att domen vinner
laga kraft. Jag anser att det är viktigt att
överklaganderätten finns kvar vad gäller
underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende.
Jag kan däremot inte se något annat än fördelar med
att ta bort överklaganderätten vad gäller
skilsmässan.
Eftersom det pågår ett arbete inom
Regeringskansliet med frågan om det skall krävas
prövningstillstånd vid ett överklagande från en
tingsrätt till en hovrätt har jag valt att inte
reservera mig.
5. Kvarsittanderätt enligt sambolagen
av Jan Ertsborn (fp), Tasso Stafilidis (v) och
Martin Andreasson (fp).
I rättsfallet NJA 1984 s. 256 har Högsta domstolen klargjort
att en invändning om att samäganderätt inte
föreligger skall prövas i ett domstolsärende om
försäljning av samägd egendom. Härigenom borde det
processuella rättsläget ha klarlagts och domstolarna
fått klart för sig att domstolarna i domstolsärenden
skall pröva alla underliggande rättsförhållanden.
Tyvärr har så ej blivit fallet i det till grund
för motionsyrkandet angivna fallet om
kvarsittanderätt enligt sambolagen. Till undvikande
av att detta upprepas - till förfång för den svagare
parten - har vi begärt ett förtydligande i
lagstiftningen.
Vi är emellertid överens med utskottsmajoriteten
om att rättstillämpningen i enlighet med Högsta
domstolens ovan nämnda dom innebär att alla
underliggande rättsförhållanden skall prövas i ett
domstolsärende av förevarande slag.
Vi förutsätter att regeringen noga kommer att
följa rättsutvecklingen och rättstillämpningen i
förevarande frågor, som ju är till skydd för den
svagare parten, och vi har därför valt att inte
reservera oss utan stanna vid detta särskilda
yttrande.
6. Efterlevande makes och särkullbarns arvsrätt
av Tasso Stafilidis (v).
Jag anser att särkullbarns rätt att få ut sitt arv
vid förälderns död i vissa fall kan skapa problem
för den efterlevande. Regeringen bör utreda hur
regelsystemet skall utformas för att både
särkullbarnens och den efterlevandes intressen
bättre skall kunna tas till vara.
Ärvdabalksutredningen har övervägt frågan om
särkullbarns rätt till arv. Som redovisats tidigare
i betänkandet övervägs Ärvdabalksutredningens
förslag för närvarande inom Justitiedepartementet.
Mot denna bakgrund har jag valt att inte reservera
mig. Jag utgår från att mina synpunkter kommer att
beaktas inom ramen för det pågående
beredningsarbetet.
7. Könsroller m.m.
av Annika Qarlsson (c).
Jag anser att de socialt konstruerade könsrollerna
hämmar både kvinnor och män i deras möjligheter att
fritt forma sina liv. För att kunna förändra detta
krävs att diskussionen hålls levande för att det
skall bli tydligt hur könsrollerna formas både i
familjen, i skolan och i samhället. Utifrån vunna
insikter av diskussionerna måste ett
förändringsarbete följa. För att förändra
könsrollskonstruktionerna krävs en process som
ständigt måste pågå. Ansvaret för förändringsarbetet
åvilar vuxenvärlden: föräldrar, skolpersonal,
journalister, reklamproducenter, företagsledare m.
fl.
Familjens fostrande betydelse har underskattats
när nyligen genomförda reformer beslutats. De har
nämligen inneburit att fler barn tillbringar längre
tid i samhällets omsorg. Med allt större barngrupper
har personalen mindre möjlighet till individuella
samtal och reflektioner med barnen. Personalens
fostrande roll har därför försvagats.
För att familjer skall kunna göra kloka val måste
de ha ett bra beslutsunderlag. Därför är det viktigt
att mötet med alla blivande föräldrar fylls med
kunskapen om båda föräldrarnas betydelse för barnet
men också om hur könsroller formas. För personalen
både inom förskola/barnomsorg och skolan är det,
förutom ekonomiska och personella förutsättningar,
viktigt att genuskunskapen förbättras. Läroplaner
och kursplaner måste bli tydligare på detta område.
Skolan är en viktig plats för diskussionen om
könsroller, bl.a. för att det är där som vuxenrollen
börjar ta form.
Sexfixeringen som råder i medier och reklam och
som accelererat de senaste åren måste stoppas och
vändas. De skönhetsideal som förmedlas via medier
och modeindustrin behöver ifrågasättas och
diskuteras. Detta kan med stor fördel göras genom
konsumentmakt och upplysning, men också genom att ge
granskningen av reklam och medier hårda och tydliga
direktiv. Den normförskjutning som skett det senaste
decenniet har fått respektabla företag att överväga
operativa insatser som tidigare aldrig varit ens
tänkbara. Därför måste det med all önskvärd
tydlighet framgå för företagen att de har ett
självsanerande ansvar som förpliktar, både när det
gäller produkt- och reklamutformning, och om inte
det fungerar så måste andra vägar för att vända
utvecklingen prövas.
I utskottets ställningstagande hänvisar man till
det pågående projektet FLICKA. Det är ett bra
initiativ med många viktiga och värdefulla
diskussioner som mål. Men återigen hamnar fokus för
problembeskrivningen på flickor, trots att det inte
är de som är problemet. Även välmenande projekt som
detta från regeringen utformas med utgångspunkt i
att mannen eller pojken är norm.
Ämnesområdet könsroller går in i alla
politikområden, jag har i detta yttrande försökt
klargöra några områden där min och Centerpartiets
syn skiljer sig från regeringens. Dessa områden
behandlas dock inte i denna proposition och därför
har jag heller ingen reservation.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motion väckt med anledning av
proposition 2003/04:48
2003/04:L12 av Mia Franzén m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
6. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
lagförslag för att uppnå likställighet mellan
vigselförrättare/partnerskapsförrättare inom
Svenska kyrkan och motsvarande i andra
trossamfund.
Motioner från allmänna motionstiden
2002
2002/03:L216 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
regelverket för vigselförrättare som är lagfaren
domare i tingsrätt eller av länsstyrelsen förordnats
som vigselförrättare.
2002/03:L218 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att verka för
att registrerat partnerskap likställs med äktenskap
även inom EU:s institutioner.
2002/03:L220 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen beslutar att endast immaterialrättsligt
skyddade värden skall begränsa medborgarnas
möjligheter att själva välja sina namn.
2002/03:L223 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en könsneutral
äktenskapsbalk.
2002/03:L228 av Mikaela Valtersson och Helena Hillar
Rosenqvist (mp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen i enlighet med de
intentioner som uttrycks i motionen om jämställdhet,
barnens intressen och etnisk mångfald, ser över
namnlagen så att dubbelnamn och flera namn som
efternamn tillåts.
2002/03:L233 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att i ett brett perspektiv
se över äktenskapsbalken i syfte att en civil
vigselceremoni blir den juridiskt bindande och
läggs till grund för de rättigheter och
skyldigheter som är förenade med äktenskapet i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att i ett brett perspektiv
se över äktenskapsbalken i syfte att sexuell
läggning skall vara ovidkommande för ingåendet av
äktenskapet i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2002/03:L239 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt
återkommer till riksdagen med lagförslag med
innebörden att överklaganderätten vid
äktenskapsskillnad avskaffas, enligt vad i
motionen anförs.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med lagförslag om avskaffande av
betänketiden vid äktenskapsskillnad.
2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om partnerskapslagens
krav på svenskt medborgarskap och hemvist i
Sverige.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sammanförandet av
uppdragen som förrättare av borgerlig vigsel och
förrättare av partnerskapsregistrering till ett
samlat uppdrag.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att
ingå partnerskap på Sveriges ambassader.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
internationellt privaträttslig konvention om
partnerskap.
2002/03:L254 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c,
mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lika regler
skall gälla för registrerat partnerskap som för
äktenskap.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
anknytningsvillkoren i lagen om registrerat
partnerskap.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ambassader
skall ges i uppdrag att förrätta registrering av
partnerskap.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ändra
terminologin i lagen om registrerat partnerskap.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föreslå en
förändring av äktenskapsbalken för att skapa ett
utrymme så att inte transsexuella tvingas till
skilsmässa.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
möjligheterna att införa en könsneutral
äktenskapslagstiftning som gäller lika för alla
oavsett sexuell läggning och könstillhörighet.
2002/03:L256 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att åklagare
blir skyldig att föra talan om äktenskapsskillnad
vid tvegifte eller månggifte då någon av makarna är
bosatt i Sverige.
2002/03:L262 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en obligatorisk civil
registrering av äktenskap.
2002/03:L273 av Gustav Fridolin (mp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av en
lagöversyn med queer-perspektiv.
2002/03:L276 av Helena Zakariasén och Matilda
Ernkrans (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att även homosexuella par
skall ges möjlighet att ingå äktenskap.
2002/03:L282 av Mikael Damberg och Anders Bengtsson
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om inrättandet av en ny
myndighet för registrering av äktenskap.
2002/03:L283 av Luciano Astudillo (s) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa ett system som
innebär att man i samband med ansökan om
hindersprövning med ett intyg skall kunna styrka att
man är ogift.
2002/03:L288 av Lena Ek m.fl. (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om uppdelning av låneskuld
efter en skilsmässa.
2002/03:L289 av Lena Ek m.fl. (c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utredning rörande
möjligheten att fördela och dela pensionspoäng.
2002/03:L292 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ändring av
terminologin i lagen om registrerat partnerskap.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av
anknytningsvillkoret i lagen om registrerat
partnerskap.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att rättsligt
likställa partnerskapslagen med äktenskapsbalken.
2002/03:L298 av Tomas Högström och Ewa Björling (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av reglerna för boutredningsman i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2002/03:L299 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen verkar för att
vigselförrättare och registreringsförrättare inte
görs till ett gemensamt uppdrag enligt vad i
motionen anförs.
2002/03:L313 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
samäganderättslagen.
2002/03:L316 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
familjestabilitet med fokus på äktenskapet som
samlevnadsform.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av
ekonomiska nackdelar för gifta i förhållande till
samboende.
2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i äktenskapsbalken 1 kap. 1 §
i enlighet med vad i motionen anförs och i
lagstiftning som behöver ändras i konsekvens
därmed.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagändring angående möjlighet för
homosexuella att viga sig borgerligt i enlighet
med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samfunds rätt att
i juridisk mening viga personer.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs angående könsroller i
kärleken.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mediernas bild av
kärlek.
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i relevant lagstiftning
angående vad som anförs i motionen om
identitetshandlingar.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i namnlagen i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2002/03:L321 av Lars Lindblad och Tobias Billström
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om äktenskapsbalken.
2002/03:L324 av Margareta Israelsson (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att barn i Sverige skall
kunna döpas enligt isländskt namnskick - även när en
förälder har svenskt medborgarskap.
2002/03:K365 av Elisebeht Markström och Carina
Ohlsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om möjligheten att få
intyg och betyg med nya personuppgifter utfärdade
retroaktivt.
2002/03:Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skadestånd vid
bodelning och försörjningsstöd.
2002/03:Ju235 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkor och
ersättningar för uppdraget som borgerlig
vigselförrättare.
2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jämkad bodelning.
2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om likhet i
tillämpning av lagar angående äktenskapsskillnad.
Motioner från allmänna motionstiden
2003
2003/04:L210 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ersättningsnivåerna
till förrättare av vigsel och registrerat
partnerskap justeras.
2003/04:L212 av Carina Hägg (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att länsstyrelsens
uppdrag att förordna vigselförrättare och
registreringsförrättare sammanförs till ett
gemensamt uppdrag.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att församlingars
och kyrkors delegation att förrätta vigslar även
bör omfatta förrättande av partnerskap, men att
inga tvingade regler för förrättning av
partnerskap införs.
2003/04:L222 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
anmälningsförfarande för att sambolagen skall bli
tillämplig på ett sammanboende par.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
följdlagstiftningen till den nya sambolagen.
2003/04:L232 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson
(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av namnlagen i linje med vad som anförs
i motionen.
2003/04:L236 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i namnlagen så att endast
immaterialrättsligt skyddade värden begränsar
medborgarnas rättighet att själva välja sina namn.
2003/04:L245 av Siw Wittgren-Ahl och Inger
Segelström (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa en könsneutral
äktenskapslagstiftning.
2003/04:L248 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att reglerna i 3 kap.
ärvdabalken bör ändras så att efterlevande makes
arvsrätt endast omfattar den avlidne makens
giftorättsgods.
2003/04:L249 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att sådan egendom som make
eller partner eller sambo erhållit i gåva eller i
arv skall vara mottagarens enskilda egendom.
2003/04:L254 av Tobias Billström (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om äktenskapsbalken.
2003/04:L261 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c,
mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av äktenskapsbalken så att
trossamfund ges rätt att förrätta registrering av
partnerskap.
2003/04:L262 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om uppdelning av lån vid
skilsmässa eller upplösning av partnerskap.
2003/04:L272 av Hillevi Engström (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att 7 kap. 2 §
äktenskapsbalken ändras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arv eller gåva
skall vara enskild egendom om inte annat
föranstaltas av testamente eller gåvobrev.
2003/04:L288 av Eva Arvidsson och Inger Nordlander
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en myndighet, Patent-
och registreringsverket, hanterar namnbytesärenden.
2003/04:L289 av Elisebeht Markström och Börje
Vestlund (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om slopande av
partnerskapslagen och införande av en könsneutral
äktenskapslag.
2003/04:L294 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att man vid
utformningen av regler om skatter och sociala
förmåner skall undvika att ge reglerna ett sådant
innehåll att människor förlorar på att gifta sig
eller vinner på att skilja sig.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av
ekonomiska nackdelar för gifta i förhållande till
samboende.
2003/04:L297 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
vigselförrättare och registreringsförrättare inte
görs till ett gemensamt uppdrag.
2. Regeringen beslutar att vigselförrättare och
partnerskapsförrättare får ersättning jämförbar
med andra förrättare.
2003/04:L300 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en harmonisering
inom Norden av familjerätten och
successionsrätten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
regel om att från hälftendelningen vid bodelning
undanta föräktenskaplig egendom och vad som
erhållits i arv och gåva.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
regel om rätt att avtala om att viss egendom skall
vara enskild vid skilsmässa och giftorättsgods vid
dödsfall.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
regel om att från hälftendelning vid bodelning
undanta vad som erhållits i skadestånd på grund av
misshandel inom familjen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ändrad
lagstiftning vad gäller särkullbarns rätt till
laglott i situationer där dödsboets tillgångar i
huvudsak utgörs av den efterlevandes bostad.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om domstols
behörighet och skyldighet i fråga om
kvarboenderätten att pröva om bostad skall ingå i
bodelning eller ej.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
snarast genomför den av riksdagen tidigare krävda
undersökningen om namnlagen.
2003/04:L304 av Tuve Skånberg m.fl. (kd, m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om äktenskapet mellan man och
kvinna.
2003/04:L313 av Eva Arvidsson och Christina Axelsson
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring i namnlagen.
2003/04:L314 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändrad
äktenskapslagstiftning.
2003/04:L331 av Sten Tolgfors (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att avskaffa sambolagen, lagen
(1987:232) om sambors gemensamma hem, i enlighet
med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ekonomiska
förhållanden mellan sammanboende personer skall
regleras genom frivilliga avtal i stället för i
lag.
2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till könsneutral äktenskapslagstiftning i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar att borgerlig vigselförrättare
också skall vara partner-
skapsförrättare.
2003/04:K363 av Tobias Krantz m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Svenska kyrkans
fria möjlighet att till Kammarkollegiet anmäla
vilka personer som skall vara vigselförrättare
inom samfundet.
2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet för de
trossamfund som så önskar att förrätta
partnerskapsregistrering.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om 1931 års
förordning om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och
förmynderskap.
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om äktenskapsskillnad
och reglerna om skadestånd samt reglerna om
skadestånd och försörjningsstöd.
2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut.
1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger
fram förslag till lag om ett civilrättsligt
äktenskap som är icke-diskriminerande och avser
äktenskap mellan två personer av lika eller olika
kön.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Svenska
kyrkans och andra samfunds vigselförrättande inte
skall ha civilrättslig följd.