Lagutskottets betänkande
2003/04:LU19
Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap
och tvångsäktenskap jämte två motioner som väckts
med anledning av propositionen. Därutöver behandlas
tretton motionsyrkanden från de allmänna
motionstiderna åren 2001, 2002 och 2003.
Propositionen innehåller förslag till vissa
ändringar i äktenskapsbalken m.fl. lagar. Syftet med
förslagen är att förhindra barnäktenskap och
tvångsäktenskap. Enligt förslagen skall
hindersprövning för vigsel inför svensk myndighet
alltid ske med tillämpning av svensk lag. Om ingen
av parterna har anknytning till Sverige genom
medborgarskap eller hemvist skall för var och en av
dem även medborgarskapslandets eller hemvistlandets
lag tillämpas. En konsekvens av förslagen är att
ingen längre kan ingå äktenskap inför svensk
myndighet före 18 års ålder utan särskilt tillstånd.
Villkoren för att få ett sådant tillstånd föreslås
också bli skärpta. Vidare föreslås en ny regel som
förtydligar och förbättrar möjligheterna att vägra
erkänna ett utländskt äktenskap som ingåtts under
tvång eller som inte hade tillåtits vid en svensk
hindersprövning. Propositionen innehåller också
förslag till vissa lagändringar som skall förebygga
att äktenskap ingås inför svensk myndighet i strid
mot gällande ordning. Möjligheten till
äktenskapsskillnad utan föregående betänketid
föreslås utvidgad till att omfatta även fall då
äktenskapet ingåtts under tvång eller i strid mot
ålderskravet. Allmän åklagare skall kunna föra talan
om äktenskapsskillnad i dessa fall. Förslagen berör
i tillämpliga delar också registrerade partnerskap.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj
2004.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
lagförslag och avslår samtliga motioner.
I betänkandet finns sju reservationer och två
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Lagförslagen
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i äktenskapsbalken,
b) lag om ändring i lagen (1994:1117) om
registrerat partnerskap,
c) lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap,
d) lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt att
förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska
kyrkan.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:48
samt avslår motionerna 2001/02:U327 yrkande 10,
2002/03:L277 yrkande 1, 2002/03:L333,
2002/03:Ju249 yrkande 20, 2002/03:Sf226 yrkande
14, 2002/03:Ub557 yrkande 4, 2003/04:L11 yrkande
1, 2003/04:Ju479 yrkande 9, 2003/04:Sf326 yrkande
17 och 2003/04:Ub394 yrkande 4.
Reservation 1 (kd)
2. Tillstånd att ingå äktenskap före 18 års
ålder
Riksdagen avslår motion 2003/04:L12 yrkandena 3
och 9.
Reservation 2 (fp, c)
3. Dispens från 18-årsgränsen för
registrering av partnerskap
Riksdagen avslår motion 2003/04:L12 yrkande 8.
Reservation 3 (fp)
4. Ogiltigförklaring eller återgång av
inhemska äktenskap, m.m.
Riksdagen avslår motion 2003/04:L12 yrkandena 4
och 7.
Reservation 4 (fp, kd)
5. Förbättrad kontroll
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L12 yrkande
5 och 2003/04:L211 yrkande 1.
Reservation 5 (fp)
6. Straffrättsliga bestämmelser
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L277
yrkande 4, 2002/03:A323 yrkande 3 och
2003/04:L211 yrkande 2.
7. Uppföljning, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L11 yrkande
2 och 2003/04:L12 yrkandena 1 och 2.
Reservation 6 (fp, v)
Reservation 7 (kd)
Stockholm den 18 mars 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen
(s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s),
Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria
Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion
(s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c),
Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m),
Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Mia
Franzén (fp).
2003/04
LU19
Redogörelse för ärendet
Bestämmelser om vilket lands lag som skall tillämpas
vid hindersprövning och om erkännande av utländska
äktenskap finns i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap.
Familjelagssakkunniga lade i betänkandet (SOU
1987:18) Internationella familjerättsfrågor fram ett
förslag till en samlad lag om internationella
familjerättsfrågor. Betänkandets lagförslag innehöll
bl.a. förändrade regler om hindersprövning.
Familjelagssakkunnigas förslag har inte lett till
lagstiftning i de delar som rör ingående av
äktenskap. Beredningen av frågor om förändrade
regler om lagval vid hindersprövning, lägsta
äktenskapsålder och erkännande av utländska
äktenskap har fortsatt.
Våren 2002 förordade lagutskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande 2001/02:LU13 ett
tillkännagivande om att lagstiftningsåtgärder
omgående borde komma till stånd i syfte att
förhindra barnäktenskap och arrangerade äktenskap
(rskr. 148).
Inom Justitiedepartementet har därefter upprättats
promemorian (Ds 2002:54) Svenska och utländska
äktenskap. Promemorian har remissbehandlats och
ligger till grund för förslagen i förevarande
proposition.
I propositionen föreslår regeringen - efter
hörande av Lagrådet - att riksdagen antar i
propositionen framlagda förslag till lag om ändring
i äktenskapsbalken, lag om ändring i lagen
(1994:1117) om registrerat partnerskap, lag om
ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap och lag om ändring i lagen
(1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom andra
trossamfund än Svenska kyrkan.
Regeringens förslag återfinns i bilaga 1 och
lagförslagen i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har två motioner
väckts. I ärendet behandlar utskottet också tretton
motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna åren
2001, 2002 och 2003. Förslagen i motionerna
återfinns i bilaga 1.
Utskottets överväganden
Lagförslagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens lagförslag och
avslå ett motionsyrkande med krav på att
propositionen skall avslås i viss del. Övriga
motionsyrkanden får anses tillgodosedda genom
förslagen i propositionen, varför de också
bör avslås. Jämför reservation nr 1 (kd).
Bakgrund
I 2 kap. äktenskapsbalken uppställs vissa hinder mot
äktenskap. Den som är under 18 år får inte gifta sig
utan tillstånd av länsstyrelsen (1 §). De som är
släkt i rätt upp- och nedstigande led eller är
helsyskon får inte ingå äktenskap (3 § första
stycket). Halvsyskon får gifta sig med varandra
endast efter tillstånd av regeringen eller av den
myndighet regeringen bestämmer (3 § andra stycket).
Den som sedan tidigare är gift eller partner i ett
registrerat partnerskap får inte ingå äktenskap
(4 §). I lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap (partnerskapslagen) föreskrivs
motsvarande hinder mot registrering av partnerskap,
dock med den skillnaden att den som är under 18 år
inte kan få dispens från ålderskravet (1 kap. 3 §).
Hindersprövningen har t.o.m. utgången av år 2003
gjorts av skattemyndigheten på den ort där den som
har ansökt om prövningen är bosatt. Riksdagen har
hösten 2003 beslutat att Riksskatteverket och
skattemyndigheterna fr.o.m. den 1 januari 2004
ersätts med en för hela landet gemensam myndighet,
Skatteverket (prop. 2002/03:99, bet. SkU2, rskr.
17). I fall där det finns en internationell
anknytning skall den myndighet som gör
hindersprövningen ta ställning till vilket lands lag
den skall tillämpa. Huvudregeln för detta lagval är
att en persons rätt att gifta sig prövas enligt
lagen i den stat där han eller hon är medborgare,
vilket följer av 1 kap. 1 § lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap (1904 års lag). Undantag
från huvudregeln framgår av lagens 1 kap. 2 § och 7
kap. 3 §. Som undantag enligt 1 kap. 2 § föreskrivs
att svensk medborgare med hemvist i en främmande
stat sedan minst två år har möjlighet att få sin
rätt att ingå äktenskap prövad enligt lagen i den
främmande staten, om den med vilken han eller hon
avser att gifta sig medger det. Vidare stadgas att
en utländsk medborgare som sedan minst två år har
hemvist i en annan stat än medborgarskapsstaten har
motsvarande rätt. Av paragrafen följer också att en
utländsk medborgare med hemvist i Sverige sedan mer
än två år alltså har möjlighet, men inte skyldighet,
att få sin rätt att ingå äktenskap prövad enligt
svensk lag. Enligt paragrafens tredje stycke finns
möjlighet för regeringen att i visst fall förordna
att svensk lag får tillämpas beträffande utländsk
medborgare som inte haft hemvist här i två år. Som
undantag gäller också enligt 7 kap. 3 § 1904 års lag
att statslösa personer och flyktingar med hemvist i
Sverige får sin rätt prövad enligt svensk lag till
följd av att de i detta sammanhang jämställs med
svenska medborgare.
För internordiska förhållanden gäller särskilda
bestämmelser enligt förordningen (1931:429) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap.
Även om hindersprövningen enligt lagvalsreglerna i
1904 års lag skall göras enligt utländsk lag skall
vissa i lagen särskilt angivna äktenskapshinder
alltid beaktas (1 kap. 3 §). Hindren är desamma som
de i äktenskapsbalken med två undantag. Dels får
halvsyskon gifta sig utan dispens, dels är
åldersgränsen för äktenskap utan tillstånd av
länsstyrelsen 15 år i stället för 18 år.
Bestämmelsen i 1 kap. 3 § är avsedd att förhindra
en rättstillämpning som strider mot grunderna för
den svenska rättsordningen (prop. 1973:158 s. 82).
Som ett allmänt förbehåll gäller dock också att
bestämmelser i främmande lag eller beslut som har
meddelats av myndighet i främmande stat inte får
tillämpas, om det skulle vara uppenbart oförenligt
med grunderna för rättsordningen här i landet (ordre
public). Förutsättningen kommer till uttryck i den
generellt tillämpliga 7 kap. 4 § 1904 års lag vari
föreskrivs att bestämmelse i främmande lag eller
beslut som meddelats av myndighet i främmande stat
ej får tillämpas, om det skulle vara uppenbart
oförenligt med grunderna för rättsordningen här i
riket. Ordre public-förbehållet har som funktion att
i det enskilda fallet erbjuda en möjlighet att
avböja en rättstillämpning som skulle komma i
konflikt med grundläggande värderingar inom den egna
rättsordningen. Bedömningen är avsedd att ta sikte
på resultatet av en viss konkret tillämpning.
För partnerskap finns det i partnerskapslagen en
lagvalsregel som föreskriver att rätten till
registrering prövas enligt svensk lag (1 kap. 3 §).
Registrering får ske endast om paret har anknytning
till Sverige eller vissa andra närmare angivna
länder (1 kap. 2 §).
Reglerna om erkännande av äktenskap som har ingåtts
i utlandet enligt utländsk lag tar i första hand
sikte på formkraven. Några uttryckliga bestämmelser
om de materiella förutsättningarna för att ett
enligt utländsk rätt ingånget äktenskap skall
erkännas här i landet finns inte i lag. Oavsett de
normer som i övrigt kan ställas upp för erkännandet
av ett utländskt äktenskap gäller det som en allmän
förutsättning för rättstillämpningen att den inte
får vara uppenbart oförenlig med grunderna för den
svenska rättsordningen (ordre public).
Vad som tillhör grunderna för rättsordningen är
inte närmare uttalat i lagregeln, men det följer av
sakens natur att det skall röra sig om värderingar i
principiella frågor av större vikt. I kravet på
uppenbarhet ligger också att den konstaterade
avvikelsen skall vara av väsentlig art. Dessa
förutsättningar medför att tillämpningen av ordre
public-förbehållet är restriktiv. Exempel på fall då
förbehållet kan tillämpas är då äktenskap har
ingåtts av någon som är mycket ung eller då någon
har tvingats att ingå äktenskap.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen vissa ändringar
i bl.a. äktenskapsbalken, lagen om registrerat
partnerskap och 1904 års lag. De föreslagna
lagändringarna syftar till att förbättra skyddet för
enskilda mot påtvingade och för tidiga äktenskap och
därigenom förhindra barn- och tvångsäktenskap.
Regeringen anför att förslagen i propositionen utgör
en del av ett större åtgärdsprogram från regeringens
sida till stöd för ungdomar som lever i en vardag av
ofrihet, tvång, hot eller våld. Förslagen i
propositionen rör i huvudsak endast civilrättsliga
frågeställningar.
För det första föreslår regeringen en ändrad
huvudregel för lagvalet vid hindersprövning.
Förslaget innebär att vid hindersprövning för vigsel
inför en svensk myndighet skall den svenska lagens
bestämmelser om äktenskapshinder alltid tillämpas.
Om varken kvinnan eller mannen har anknytning till
Sverige genom medborgarskap eller hemvist skall för
var och en av dem även medborgarskapslandets eller
hemvistlandets lag tillämpas vid hindersprövningen.
Om det finns särskilda skäl skall hindersprövningen
dock kunna göras med tillämpning av enbart svensk
lag även i ett fall med sådan svag anknytning till
Sverige. Endast om det finns särskilda skäl får
tillstånd ges till äktenskap före 18 års ålder. De
ärenden om tillstånd till äktenskap och tillstånd
till registrering av partnerskap som i dag prövas av
regeringen, dvs. frågor om tillstånd för underårig
att ingå äktenskap i de fall den underårige har
hemvist i utlandet och frågor om tillstånd för
halvsyskon att ingå äktenskap och registrera
partnerskap, skall i fortsättningen prövas av
länsstyrelsen.
För det andra föreslår regeringen en ny regel som
förtydligar och utökar möjligheterna att vägra
erkänna vissa utländska äktenskap. Ett utländskt
äktenskap skall inte erkännas i Sverige om det är
sannolikt att det har ingåtts under tvång, eller om
minst en av parterna hade anknytning till Sverige
och det skulle ha funnits hinder mot äktenskapet
enligt svensk lag vid den tidpunkt då det ingicks.
Undantag görs dock om det finns särskilda skäl att
erkänna äktenskapet. Lagregeln om när ett äktenskap
skall anses giltigt till formen förtydligas.
För det tredje föreslås i propositionen också
vissa utökade möjligheter till äktenskapsskillnad
utan betänketid. En make skall ha rätt till
omedelbar skilsmässa om det görs sannolikt att maken
har tvingats att ingå äktenskapet eller om maken har
gift sig före 18 års ålder utan tillstånd. Även
allmän åklagare skall kunna föra talan om
äktenskapsskillnad i sådana fall.
För det fjärde föreslår regeringen också att
kontrollen av vigselförrättare,
registreringsförrättare och trossamfund med
vigseltillstånd skall förbättras. Vid underrättelse
om vigsel skall skattemyndigheten kontrollera att
hindersprövningen inte har åsidosatts. Upptäcks ett
sådant förhållande skall den som beträffande
vigselförrättaren skall anmäla eller pröva frågan om
disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande eller
entledigande underrättas. I vissa fall skall även
allmän åklagare underrättas. Kammarkollegiet skall
alltid utreda om den finns grund för att återkalla
vigseltillståndet för ett trossamfund när ett
förordnande att vara vigselförrättare i samfundet
återkallas på grund av att vigselförrättaren har
visat bristande kunskaper eller misskött uppdraget.
Förslagen i propositionen berör i tillämpliga
delar också registrerat partnerskap.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1
maj 2004. De ändrade bestämmelserna om
hindersprövning i 1 kap. 1 § 1904 års lag skall
tillämpas även om prövningen begärts före
ikraftträdandet. I vissa fall skall hindersprövning
som gjorts före den 1 maj 2004 inte gälla för vigsel
efter ikraftträdandet. Undantaget i fråga om
erkännande av utländska äktenskap och de utökade
möjligheterna till skilsmässa utan betänketid i
5 kap. 5 § äktenskapsbalken skall tillämpas endast
på äktenskap som ingåtts efter ikraftträdandet.
Motionerna
Yvonne Andersson m.fl. (kd) yrkar i motion
2003/04:L11 delvis avslag på regeringens förslag
såvitt avser 1 kap. 8 a § 1904 års lag. Motionärerna
anser att regeringens förslag om att ett äktenskap
ändå kan erkännas om det finns särskilda skäl gör
att systemet blir oförutsebart (yrkande 1).
I motion 2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) anförs att tvångsäktenskap och barnäktenskap
måste motverkas. Ett tillkännagivande om att
förändringar bör genomföras snarast möjligt begärs i
motionen (yrkande 14). Liknande krav framställs i
motion 2001/02:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)
(yrkande 10), motion 2003/04:Ju479 av Johan Pehrson
m.fl. (fp) (yrkande 9) och motion 2003/04:Sf326 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 17).
Krav på tillkännagivanden om att regeringen
skyndsamt skall återkomma till riksdagen med
lagförslag som innebär att 18 år skall vara lägsta
äktenskapsålder framställs i motion 2002/03:L277 av
Tasso Stafilidis m.fl. (v) (yrkande 1), motion
2002/03:L333 av Jan Emanuel Johansson (s), motion
2002/03:Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp)
(yrkande 4) och motion 2003/04:Ub394 av Viviann
Gerdin m.fl. (c, fp) (yrkande 4).
Johan Linander m.fl. (c) yrkar i motion
2002/03:Ju249 ett tillkännagivande om att 1904 års
lag bör ändras så att s.k. fullmaktsäktenskap inte
tillåts i den svenska äktenskapslagstiftningen
(yrkande 20).
Utskottets ställningstagande
I enlighet med tillkännagivandet från våren 2002
anser utskottet att det är angeläget att
lagstiftningsåtgärder kommer till stånd i syfte att
förhindra barnäktenskap och tvångsäktenskap.
Lagförslagen i propositionen rör i huvudsak
civilrättsliga frågeställningar och de utgör en del
av ett större åtgärdsprogram från regeringens sida
till stöd för ungdomar som lever i en vardag av
ofrihet, tvång, hot eller våld. Utskottet hälsar med
tillfredsställelse ett sådant arbete.
Vad först gäller regeringens förslag om en ändrad
huvudregel i 1904 års lag för lagval (1 kap. 1 §
första stycket) vid hindersprövning för vigsel inför
en svensk myndighet anser utskottet att förslaget
väl svarar mot utvecklingstendenserna inom
rättsområdet. Med en regel som utgår från den lag
som gäller i det land vigselmyndigheten tillhör
råder det inte någon tvekan om att den svenska
rättsordningen beaktar de svenska bestämmelserna om
äktenskapshinder som orubbliga. Det blir också,
enligt utskottets mening, tydligt att svenska
myndigheter inte medverkar i tillkomsten av
äktenskap som utifrån grundläggande värderingar i
vårt samhälle inte är önskvärda och att
äktenskapshindrens funktion att skydda enskilda
omfattar alla oavsett ursprung och hemvist.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att den
praktiska och önskvärda konsekvensen av den
föreslagna nya huvudregeln är att vissa utländska
medborgare som är under 18 år eller som är
halvsyskon inte längre kan gifta sig i Sverige utan
dispens samt att sådan dispens skall meddelas endast
om det finns särskilda skäl (2 kap. 1 §
äktenskapsbalken).
Utskottet övergår härefter till att behandla
regeringens förslag om en ny regel i 1904 års lag om
erkännande av utländska äktenskap (1 kap. 8 a §).
Genom bestämmelsen tillkommer, vid sidan av det mer
allmänna förbehållet för ordre public, preciserade
undantag från den grundläggande principen om
erkännande av utländska äktenskap. Enligt regeringen
förtydligar och förbättrar bestämmelsen
möjligheterna att vägra erkänna ett utländskt
äktenskap som inte hade tillåtits vid en svensk
hindersprövning eller utländska äktenskap som
ingåtts under tvång.
Utskottet kan konstatera att det nuvarande ordre
public-förbehållet visserligen i stor utsträckning
kan användas för att undvika stötande resultat. Om
man, som i fråga om ålderskravet, effektivt vill
motverka kringgående av den svenska lagen är det
dock, enligt utskottets mening, inte tillräckligt
att stanna vid det som kan anses uppenbart strida
mot grunderna för den svenska rättsordningen.
Utskottets grundläggande inställning är att
barnäktenskap inte skall accepteras, och därför bör
lagen vara utformad så att detta klart framgår. För
de äktenskap som ingås inför svensk myndighet ger
äktenskapsbalkens nuvarande regler om
äktenskapshinder klart besked om att parterna skall
vara minst 18 år. Lika klart bör det, enligt
utskottet, framgå av de regler som styr vilka
utländska äktenskap som accepteras, att äktenskap
ingångna av personer som är under 18 år och har
anknytning till Sverige inte accepteras här. Mot
denna bakgrund delar utskottet regeringens bedömning
att det bör införas en regel som innebär att ett
äktenskap som ingås av en person med anknytning till
Sverige inte skall erkännas om det inte hade kunnat
ingås enligt svensk lag. Den föreslagna ordningen är
också internationellt accepterad.
Som framgått bör alltså den nya regeln ta sikte på
fall där omständigheterna typiskt sett är sådana att
det finns en risk att parterna agerat för att
undvika äktenskapshindren i den svenska lagen.
Utskottet delar regeringens bedömning att en lämplig
avvägning är att anknytningen skall ha varit av det
slaget att en hindersprövning för vigsel inför
svensk myndighet skulle ha skett med tillämpning av
enbart svensk lag.
Regeringens förslag innebär också att det i den
nya lagregeln om erkännande av utländska äktenskap
slås fast att ett äktenskap som har ingåtts under
tvång inte erkänns. Utskottet delar regeringens
bedömning att det är av sådan vikt att motverka
tvångssituationer att det bör komma till särskilt
uttryck att dessa äktenskap inte erkänns. Genom den
föreslagna lagändringen ges en uttrycklig och
preciserad regel som undantar tvångsäktenskap från
erkännande samt tydliggörs att den svenska
rättsordningen inte accepterar sådana äktenskap.
Beträffande tvångsäktenskap är det, enligt
utskottets mening, inte rimligt att avgränsa
tillämpningen med hänsyn till vilken anknytning
parterna haft till Sverige.
Beträffande förslaget i denna del har Lagrådet
ansett att frågan bör belysas i ett vidare
perspektiv innan ställning tas till förslaget.
Lagrådet har därvid efterlyst en översyn av vad som
skall gälla i fråga om sådana äktenskap som ingås av
misstag, under svek eller av personer med bristande
rättskapacitet.
Som uttalas i propositionen är rättsläget i de
avseenden som Lagrådet berör inte helt klart. När
det gäller tvångsäktenskap finns det dock, enligt
utskottets mening, ett faktiskt behov av ändrade
regler, och det är angeläget att dessa regler kan
träda i kraft så snart som möjligt. Utskottet delar
också regeringens bedömning att det inte i detta
sammanhang finns skäl att göra den av Lagrådet
efterfrågade översynen. Enligt utskottets mening kan
det dock finnas skäl för regeringen att i framtiden
återkomma till riksdagen i dessa frågor.
En regel om att neka erkännande av utländska
äktenskap skulle i somliga fall kunna leda till
resultat som inte är rimliga. Utskottet anser
därför, liksom regeringen, att det är nödvändigt att
till preciseringen av de fall i vilka erkännande
skall vägras foga en möjlighet till undantag på
grund av särskilda skäl. Utskottet delar inte de
farhågor som motionärerna i motion 2003/04:L11 har
gett uttryck för beträffande tillämpningen av denna
regel.
Utskottet har inte heller något att erinra mot
lagförslagen i övrigt.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
skall anta regeringens lagförslag och avslå motion
2003/04:L11 yrkande 1. Härigenom får övriga
motionsyrkanden anses tillgodosedda, och utskottet
föreslår därför att riksdagen avslår motionerna
2001/02:U327 yrkande 10, 2002/03:L277 yrkande 1,
2002/03:L333, 2002/03:Ju249 yrkande 20,
2002/03:Sf226 yrkande 14, 2002/03:Ub557 yrkande 4,
2003/04:Ju479 yrkande 9, 2003/04:Sf326 yrkande 17
och 2003/04:Ub394 yrkande 4.
Tillstånd att ingå äktenskap före 18
års ålder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
prövningen av en ansökan om tillstånd att
ingå äktenskap före 18 års ålder. Jämför
reservation nr 2 (fp och c).
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att den svenska
lagens bestämmelser om äktenskapshinder alltid skall
tillämpas vid hindersprövning för vigsel inför en
svensk myndighet. Enligt 2 kap. 1 § äktenskapsbalken
får den som är under 18 år inte ingå äktenskap utan
tillstånd av länsstyrelsen. Regeringen föreslår att
sådant tillstånd till äktenskap före 18 års ålder
skall få ges endast om det finns särskilda skäl.
Vidare föreslås att en ansökan om ett sådant
tillstånd skall prövas av länsstyrelsen i det län
där sökanden är folkbokförd. I sådana ärenden skall
länsstyrelsen, om det kan ske, bereda den
underåriges vårdnadshavare tillfälle att yttra sig.
Yttrande samt de upplysningar som kan vara av
betydelse för frågans bedömning skall inhämtas från
socialnämnden i den kommun där den underårige är
folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd
här i landet, i den kommun där han eller hon vistas.
En annan socialnämnd som har tillgång till
upplysningar som kan vara av betydelse i frågan är
skyldig att lämna sådana på begäran av den
socialnämnd som skall yttra sig.
Motionen
Mia Franzén m.fl. (fp) anser i motion 2003/04:L12
att lagtexten bör kompletteras med en skyldighet för
länsstyrelsen att även höra den underårige. Med ett
sådant förfarande ökar, anför motionärerna,
möjligheterna att göra en bedömning av den
underåriges mognad och att få reda på den
underåriges egen inställning. Ett tillkännagivande
begärs i enlighet härmed (yrkande 3). Vidare begär
motionärerna ett tillkännagivande om att det vid
dispensprövningen alltid skall göras en
helhetsbedömning (yrkande 9).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill för sin del understryka att en
dispensprövning inte enbart handlar om att ge en
underårig rätt att ingå äktenskap utan också om att
undanta den underårige från det skydd åldersgränsen
erbjuder. Sådant tillstånd bör därför, som
regeringen föreslår, endast ges om det föreligger
särskilda skäl.
En självklar utgångspunkt för prövningen är,
enligt utskottets uppfattning, att den underåriges
eget bästa skall vara bestämmande vid avgörandet.
Endast om förhållandena är sådana att det är
särskilt angeläget ur den unges synvinkel att
äktenskap kan ingås före 18 års ålder bör dispens
meddelas. I propositionen anför regeringen att
utredningen i första hand får ske genom samtal med
den underårige, vårdnadshavarna och den tilltänkta
maken. Eftersom det skall bedömas om den underårige
är utsatt för påtryckningar kan det, enligt
regeringens uppfattning, vara viktigt att hålla
samtal med de berörda personerna både enskilt och
gemensamt. Enligt regeringen får varje enskilt
dispensärende avgöras efter en sammanvägning av
samtliga omständigheter i just det fallet.
Den ordning som regeringen föreslår för
dispensprövningen är enligt utskottets mening fullt
tillfredsställande, och den synes också
överensstämma med motionärernas önskemål. Någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionsyrkandena är inte påkallade, och
riksdagen bör således avslå motion 2003/04:L12
yrkandena 3 och 9.
Dispens från 18-årsgränsen för
registrering av partnerskap
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med
krav på att det bör införas en möjlighet till
dispens från 18-årsgränsen för registrering
av partnerskap. Jämför reservation nr 3 (fp)
och särskilt yttrande 1 (v).
Propositionen
Enligt gällande regler finns ingen möjlighet till
dispens från 18-årsgränsen för registrering av
partnerskap. I propositionen anför regeringen att
denna fråga inte har övervägts i den
departementspromemoria som ligger till grund för
lagförslagen i propositionen och att en
dispensmöjlighet inte bör införas utan en beredning
i vanlig ordning. Frågan tas därför inte upp i
propositionen.
Motionen
Mia Franzén m.fl. (fp) begär i motion 2003/04:L12
ett tillkännagivande om att en möjlighet till
dispens från 18-årsgränsen för registrering av
partnerskap bör införas (yrkande 8).
Utskottets ställningstagande
I avsaknad av närmare beredningsunderlag är
utskottet för närvarande inte berett att i sak ta
ställning till motionsspörsmålet och föreslår att
riksdagen avslår motion 2003/04:L12 yrkande 8.
Ställningstagandet innebär inte att frågan om
dispens från 18-årsgränsen för registrering av
partnerskap därmed en gång för alla skulle vara
avgjord. Utskottet förutsätter att motionsspörsmålet
kommer att bli föremål för överväganden i andra
sammanhang.
Ogiltigförklaring eller återgång av
inhemska äktenskap, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som bl.a.
innehåller krav på införande av en möjlighet
till ogiltigförklaring eller återgång av
inhemska äktenskap. Jämför reservation nr 4
(fp, kd).
Bakgrund
I 4 kap. 2 § äktenskapsbalken anges de i rättsligt
hänseende konstitutiva momenten vid vigsel. Dessa är
att kvinnan och mannen skall vara samtidigt
närvarande, att de skall samtycka till äktenskapet
på fråga från vigselförrättaren, att
vigselförrättaren skall förklara att de är makar
samt att vigselförrättaren är behörig att förrätta
vigsel. Brister det i fråga om någon av dessa
nödvändiga förutsättningar är följden den att
förrättningen är ogiltig som vigsel. Detta innebär
att det äktenskap som synes uppstått är en nullitet.
Det ger inte i något hänseende upphov till ett
äktenskaps rättsverkningar.
Av det ovan redovisade följer motsatsvis att andra
fel eller brister i förrättningen eller förfarandet
än de angivna inte leder till vigselns ogiltighet.
Principen bakom de restriktiva rekvisiten för
vigselns ogiltighet är att faktiskt bestående
äktenskap inte bör få rivas upp på grund av formfel
vid dess ingående, såvida inte felet är av synnerlig
betydelse.
Propositionen
Regeringen redovisar i propositionen att några
remissinstanser pekat på att de föreslagna
erkännandereglerna - och därmed även den nuvarande
ordningen - innebär att utländska äktenskap
behandlas på annat sätt än motsvarande svenska
äktenskap. Ett äktenskap som har ingåtts inför en
svensk myndighet anses t.ex. inte ogiltigt om det
ingåtts i strid mot ett äktenskapshinder.
I propositionen anförs att frågan om giltigheten
av en svensk vigsel inte är jämförbar med frågan om
erkännande av ett utländskt äktenskap.
Förutsättningarna för tillkomsten av ett svenskt
äktenskap är helt styrt av de svenska lagreglerna.
Genom hindersprövningen och genom vigselförrättarens
skyldighet att kontrollera att hindersprövning
gjorts och att inget hinder kommit fram säkerställer
man, anför regeringen, att äktenskap inte ingås i
strid mot äktenskapshindren. Genom formerna för
vigselförrättningen garanteras frivilligheten. I
andra länder kan formerna vara annorlunda; där utgör
t.ex. låg ålder inte alltid hinder mot ett
äktenskap. Vad följden av en vigsel i strid mot de
svenska bestämmelserna skall vara är, enligt
regeringen, både från principiell och från praktisk
utgångspunkt en annan fråga än den om ett äktenskap
som har ingåtts i ett annat land i enlighet med där
gällande bestämmelser kan accepteras av den svenska
rättsordningen. För ett utländskt äktenskap rör det
sig inte om hur ett rättsstridigt ingånget äktenskap
skall hanteras, utan om att dra gränserna för vad
som kan godtas i fråga om avvikelser från de svenska
reglerna för ingående av äktenskap.
I propositionen redovisas också att regeringen
inte anser att det är motiverat att i detta
sammanhang överväga att införa en möjlighet till
ogiltigförklaring eller återgång av inhemska
äktenskap på materiell grund. Enligt regeringen är
fallen i praktiken mycket sällsynta, och det är
möjligt att enkelt upplösa sådana äktenskap genom
äktenskapsskillnad.
Motionen
Mia Franzén m.fl. (fp) ställer sig i motion
2003/04:L12 positiva till regeringens förslag om att
utländska tvångsäktenskap inte skall erkännas i
Sverige. I sådana fall kan det, enligt motionärernas
mening, bli fråga om att fastställa att äktenskapet
är ogiltigt. Motionärerna anser dock att det är
angeläget med en vidare översyn av vad som skall
gälla i fråga om sådana äktenskap som ingås av
misstag, under svek eller av personer med bristande
rättskapacitet. Ett tillkännagivande begärs i
enlighet härmed (yrkande 4). Motionärerna yrkar
också ett tillkännagivande om att det bör införas en
återgångsregel för äktenskap som har ingåtts trots
att det förelåg äktenskapshinder, och någon ansökan
om dispens inte gjorts (yrkande 7).
Utskottets ställningstagande
Beträffande det krav som framställs i motion
2003/04:L12 yrkande 4 om en vidare översyn av vad
som skall gälla i fråga om äktenskap som ingås av
misstag, under svek eller av personer med bristande
rättskapacitet har utskottet tidigare i detta
betänkande (s. 11) uttalat sig positivt till att en
sådan översyn kommer till stånd samt ansett att det
kan finnas skäl för regeringen att återkomma till
riksdagen i dessa frågor. Mot denna bakgrund anser
utskottet att det inte finns någon anledning att
föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av
motion 2003/04:L12 yrkande 4, varför den bör avslås.
Vad därefter gäller frågan om det
bör införas en möjlighet till
ogiltigförklaring eller återgång av
inhemska äktenskap har utskottet
inte någon annan uppfattning än
regeringen. Utskottet kan således
inte ställa sig bakom motion
2003/04:L12 yrkande 7, och föreslår
därför att den bör avslås.
Förbättrad kontroll
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
kontrollen av vigselförrättare,
registreringsförrättare och trossamfund med
vigseltillstånd. Jämför reservation nr 5
(fp).
Propositionen
Regeringen föreslår att vid underrättelse om vigsel
skall folkbokföringsmyndigheten kontrollera att
hindersprövningen inte har åsidosatts. Upptäcks ett
sådant förhållande skall den som beträffande
vigselförrättaren skall anmäla eller pröva frågan om
disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande eller
entledigande underrättas. I vissa fall skall även
allmän åklagare underrättas. Motsvarande skall gälla
vid underrättelse om registrerat partnerskap.
Att präster inom Svenska kyrkan får förrätta
vigslar följer av äktenskapsbalken. För vigslar inom
andra trossamfund krävs enligt gällande ordning ett
särskilt tillstånd enligt lagen (1993:305) om rätt
att förrätta vigsel inom andra trossamfund än
Svenska kyrkan. Regeringen föreslår att
Kammarkollegiet alltid skall utreda om det finns
grund för att återkalla vigseltillståndet för ett
trossamfund när ett förordnande att vara
vigselförrättare i samfundet återkallas på grund av
att vigselförrättaren har visat bristande kunskaper
eller misskött uppdraget.
Regeringen anför att ett trossamfunds
vigseltillstånd skall dras in om samfundet inte
längre uppfyller de för tillståndet uppställda
kraven. En situation som kan göra återkallelse
aktuell är, anför regeringen, att ett samfund i sin
verksamhet inte på ett tillräckligt tydligt sätt gör
skillnad mellan sådana religiösa ceremonier som inte
har någon rättsverkan och civilrättsligt giltiga
vigselförrättningar.
Motionerna
Mia Franzén m.fl. (fp) anser i motion 2003/04:L12
att det vore mycket olyckligt om en enskild
vigselförrättares åsidosättande av sina skyldigheter
skulle innebära att hela samfundet miste sin
vigselrätt. Motionärerna anser att det i stället
torde vara lämpligt att utkräva ett individuellt
ansvar. I motionen begärs ett tillkännagivande om
att ansvaret för hindersprövningen skall hänföras
till den enskilde vigselförrättaren (yrkande 5).
Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist (båda s) begär i
motion 2003/04:L211 ett tillkännagivande om en
översyn av lagstiftningen i syfte att religiösa
ledare som förrättar en religiös bröllopsceremoni
för unga under 18 år skall kunna bli föremål för
rättsliga åtgärder (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning är det inte
acceptabelt att det inom olika trossamfund
förekommit att man har hållit bröllopsceremonier som
inte uppfyller äktenskapsbalkens krav på en vigsel.
Utskottet välkomnar därför regeringens förslag som
innebär att ett trossamfunds vigseltillstånd kan
dras in om samfundet i sin verksamhet inte på ett
tillräckligt tydligt sätt gör skillnad mellan sådana
religiösa ceremonier som inte har någon rättsverkan
och civilrättsligt giltiga vigselförrättningar. Mot
denna bakgrund anser inte utskottet, i motsats till
motionärerna i motion 2003/04:L12 yrkande 5, att det
enbart skall gå att utkräva ett individuellt ansvar
när en enskild vigselförrättare åsidosätter sina
skyldigheter. Riksdagen bör således avslå motion
2003/04:L12 yrkande 5.
Vad därefter gäller motion 2003/04:L211 yrkande 1
vill utskottet erinra om att för det fall en
obehörig vigselförrättare som leder en ceremoni
utger sig för att vara behörig kan straffansvar
enligt bestämmelsen om brottet föregivande av allmän
ställning (17 kap. 15 § brottsbalken) aktualiseras.
Därtill kommer att folkbokföringsmyndigheterna genom
propositionens förslag åläggs en skyldighet att
kontrollera att hindersprövningen inte åsidosatts.
Upptäcks ett sådant förhållande skall den som
beträffande vigselförrättaren skall anmäla eller
pröva frågan om disciplinansvar, åtalsanmälan,
avskedande eller entledigande underrättas. Enligt
utskottets mening är kontrollen av avgörande
betydelse för att förebygga att man kringgår hindren
eller försummar att iaktta dessa och för att
ansvariga organ skall kunna ingripa mot en felande
förrättare. Mot denna bakgrund anser utskottet att
det inte krävs någon ytterligare åtgärd från
riksdagen med anledning av motion 2003/04:L211
yrkande 1, varför den bör avslås.
Straffrättsliga bestämmelser
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav
på att föräldrar som gifter bort sina barn
skall kunna straffas. Jämför särskilt
yttrande 2 (v).
Propositionen
I propositionen sägs, som tidigare redovisats, att
de lagförslag som presenteras i propositionen utgör
en del av ett större åtgärdsprogram från regeringens
sida. Under de senaste åren har alltmer
uppmärksamhet riktats mot situationen för ungdomar
som lever i en vardag av ofrihet, tvång, hot eller
våld. Det är känt att vissa flickor och pojkar
utsätts för extrem kontroll från sina anhöriga. En
del lovas bort i arrangerade äktenskap redan som
barn eller tvingas att gifta sig, andra utsätts för
hot och tvång när de försöker leva som andra
ungdomar. Ibland kan det vara fråga om att
föräldrarna vill styra över familjebildningen. I
andra fall kan det vara fråga om att de vill hindra
den unge från att göra något, exempelvis att leva
enligt sin sexuella läggning. Regeringen har
vidtagit, och fortsätter att vidta, en rad åtgärder
för att förbättra förhållandena för dessa ungdomar.
Förslagen i propositionen rör i huvudsak endast
civilrättsliga frågeställningar. Frågan om gällande
straffbestämmelser erbjuder ett tillfredsställande
skydd mot barnäktenskap och tvångsäktenskap, kommer,
anför regeringen, att övervägas i ett annat
sammanhang.
Motionerna
Tasso Stafilidis m.fl. (v) begär i motion
2002/03:L277 ett tillkännagivande om att föräldrar
skall kunna ställas till svars då deras barn gifts
bort som barn eller blir bortgifta mot sin egen
vilja (yrkande 4). Ett liknande yrkande framställs i
motion 2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
(yrkande 3).
I motion 2003/04:L211 av Carina Hägg och Birgitta
Ahlqvist (båda s) begärs ett tillkännagivande om en
översyn av lagstiftningen i syfte att de
familjemedlemmar och släktingar som medverkar till
en religiös bröllopsceremoni för unga under 18 år
skall kunna bli föremål för rättsliga åtgärder
(yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är
helt oacceptabelt att föräldrar och andra släktingar
lovar bort barn i arrangerade äktenskap eller
tvingar barn att gifta sig.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att
straffrättsliga bestämmelser om sexualbrott samt
brott mot hälsa, frihet och frid finns i
brottsbalken. Som exempel kan nämnas att i 6 kap.
förbjuds sexuellt umgänge med barn under 15 år, och
enligt 4 kap. 4 § kan den som genom misshandel eller
eljest med våld eller genom hot om brottslig gärning
tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något,
dömas för olaga tvång.
Som redovisats ovan har regeringen utlovat att
frågan om gällande straffbestämmelser erbjuder ett
tillfredsställande skydd mot barnäktenskap och
tvångsäktenskap kommer att övervägas i ett annat
sammanhang. Utskottet anser det angeläget att
regeringen snarast tar initiativ till att ett sådant
arbete kommer till stånd men anser, i vart fall för
närvarande, att något formellt tillkännagivande
därom från riksdagens sida inte är påkallat.
Motionerna 2002/03:L277 yrkande 4, 2002/03:A323
yrkande 3 och 2003/04:L211 yrkande 2 bör därför
avslås.
Uppföljning, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som bl.a.
ställer krav på en snar utvärdering av de nya
bestämmelserna. Jämför reservation nr 6 (fp,
v) och nr 7 (kd).
Propositionen
Regeringen bedriver insatser till stöd för ungdomar
som lever i en vardag av ofrihet, tvång, hot eller
våld. Insatserna enligt regeringens åtgärdsprogram
är i huvudsak inriktade på förebyggande arbete och
ett bättre skydd av individen. Det rör sig bl.a. om
förbättrad utbildning, ökade kunskaper inom omsorg,
polis och socialtjänst, kunskapsseminarier,
inrättande av skyddat boende, bidrag till projekt
som arbetar med jämställdhets- och
integrationsfrågor samt ett förbättrat rättsligt
skydd i olika frågor.
Motionerna
Yvonne Andersson m.fl. (kd) anser i motion
2003/04:L11 att lagen behöver utvärderas två år
efter ikraftträdandet särskilt vad gäller de
föreslagna reglerna om utökade möjligheter till
äktenskapsskillnad utan betänketid. Ett
tillkännagivande begärs i enlighet härmed (yrkande
2).
I motion 2003/04:L12 av Mia Franzén m.fl. (fp)
påtalas vikten av information, stöd samt
opinionsbildning som kompletterande åtgärder för att
uppfylla lagstiftningens intentioner. Regeringen bör
redovisa för riksdagen vilka åtgärder som vidtas.
Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed
(yrkande 1). I motionen framhålls också vikten av en
snar utvärdering av lagen med beaktande av den
praktiska hanteringen av dispensärenden på
myndigheter och i domstolar. Motionärerna yrkar ett
tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Som framgår ovan bedriver regeringen ett omfattande
utbildnings- och informationsarbete som riktar sig
till ungdomar som lever i en vardag av ofrihet,
tvång, hot eller våld. Utskottet utgår från att
information om de nya reglerna kommer att lämnas
inom ramen för dessa insatser. Vidare förutsätter
utskottet att regeringen själv och genom berörda
myndigheter på sedvanligt sätt kommer att följa och
utvärdera den nya lagstiftningen och vid behov
återkomma till riksdagen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna 2003/04:L11 yrkande 2 och
2003/04:L12 yrkandena 1 och 2.
Reservationer
1. Lagförslagen (punkt 1)
av Yvonne Andersson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i äktenskapsbalken,
b) lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap,
c) lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap med den ändringen beträffande 1
kap. 8 a § i regeringens förslag att andra stycket
utgår.
d) lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt att
förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska
kyrkan.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L11 yrkande
1, bifaller delvis proposition 2003/04:48 samt
avslår motionerna 2001/02:U327 yrkande 10,
2002/03:L277 yrkande 1, 2002/03:L333, 2002/03:Ju249
yrkande 20, 2002/03:Sf226 yrkande 14, 2002/03:Ub557
yrkande 4, 2003/04:Ju479 yrkande 9, 2003/04:Sf326
yrkande 17 och 2003/04:Ub394 yrkande 4.
Ställningstagande
I likhet med motionärerna bakom motion 2003/04:L11
anser jag att den möjlighet som regeringen föreslår
i 1 kap. 8 a § andra stycket 1904 års lag, att ändå
erkänna ett äktenskap om det finns särskilda skäl,
gör systemet oförutsebart. Bland de omständigheter
som enligt propositionen kan leda till att ett
äktenskap inte skall erkännas finns även
omständigheter som uppstått efter det att
äktenskapet ingåtts. Detta kan, enligt min mening,
skapa stora problem. En omständighet som enligt
propositionen skulle kunna leda till att äktenskap
med underårig erkänns är att makarna efter
äktenskapets ingående fått barn. En sådan reglering
skulle, enligt min mening, kunna få negativa
konsekvenser både för makarnas barn och för den
underåriga maken som ju själv är ett barn.
Om det vid tillämpningen av de nya reglerna ändå
skulle visa sig att det finns ett behov av en
möjlighet att erkänna utländska äktenskap i vissa
fall anser jag att en sådan regel måste vara klar
och lätt att tillämpa. Visar det sig att det finns
behov av en sådan regel förutsätter jag att
regeringen återkommer till riksdagen.
På grund av det anförda anser jag att riksdagen,
med bifall till motion 2003/04:L11 yrkande 1, bör
anta regeringens lagförslag med den ändringen att 1
kap. 8 a § i regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap erhåller den lydelse som framgår av
förslaget till riksdagsbeslut. Övriga
motionsyrkanden får anses tillgodosedda, och
riksdagen bör därför avslå motionerna 2001/02:U327
yrkande 10, 2002/03:L277 yrkande 1, 2002/03:L333,
2002/03:Ju249 yrkande 20, 2002/03:Sf226 yrkande 14,
2002/03:Ub557 yrkande 4, 2003/04:Ju479 yrkande 9,
2003/04:Sf326 yrkande 17 och 2003/04:Ub394 yrkande
4.
2. Tillstånd att ingå äktenskap före 18 års
ålder (punkt 2)
av Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och
Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs
i reservation 2.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L12
yrkandena 3 och 9.
Ställningstagande
Vi anser att om en underårig, efter utförlig
information kring äktenskapets rättsverkningar, ändå
vill viga sig före 18 års ålder bör en viss
dispensmöjlighet kvarstå. Vår uppfattning
överensstämmer i detta avseende med regeringens
förslag. Liksom motionärerna i motion 2003/04:L12
anser vi dock att en förutsättning för att
dispensmöjligheten skall kvarstå är att lagtexten
kompletteras med en skyldighet för länsstyrelsen att
även höra den underårige enskilt. Med ett sådant
förfarande ökar möjligheterna att göra en bedömning
av den underåriges mognad och att få reda på den
underåriges egen inställning. Vi anser också att det
vid dispensprövningen alltid skall göras en
helhetsbedömning. Att i lagtexten enbart lyfta fram
vårdnadshavarens rätt att höras menar vi är
olyckligt i detta sammanhang. Det får ankomma på
regeringen att ta erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L12 yrkandena 3 och 9,
som sin mening ge regeringen till känna.
3. Dispens från 18-årsgränsen för registrering
av partnerskap (punkt 3)
av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L12 yrkande
8.
Ställningstagande
Vi anser att det i lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap bör införas en möjlighet till dispens
från 18-årsgränsen för registrering av partnerskap.
Att inte tillåta samma dispensmöjlighet för
registrerade partner som för äktenskap ser vi som en
obefogad särbehandling. Det får ankomma på
regeringen att utarbeta erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L12 yrkande 8, som sin
mening ge regeringen till känna.
4. Ogiltigförklaring eller återgång av inhemska
äktenskap, m.m. (punkt 4)
av Yvonne Andersson (kd), Martin Andreasson (fp)
och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L12
yrkandena 4 och 7.
Ställningstagande
Vi anser, liksom motionärerna i motion 2003/04:L12,
att det är angeläget med en vidare översyn av vad
som skall gälla i fråga om sådana äktenskap som
ingås av misstag, under svek eller av personer med
bristande rättskapacitet. Lagrådet menar att
rättsläget är oklart och efterfrågar en översyn. Att
skjuta översynen på framtiden såsom föreslås ser vi
som olyckligt.
Vidare anser vi att det i äktenskapsbalken bör
införas en återgångsregel för äktenskap som har
ingåtts trots att det förelåg äktenskapshinder. Vårt
förslag innebär att ett äktenskap aldrig kan komma
till stånd när det föreligger äktenskapshinder och
någon dispens från äktenskapshindret inte meddelats.
Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga
initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L12 yrkandena 4 och 7, som sin
mening ge regeringen till känna.
5. Förbättrad kontroll (punkt 5)
av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L12
yrkande 5 och avslår motion 2003/04:L211
yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser, liksom motionärerna bakom motion
2003/04:L12, att det vore mycket olyckligt om en
enskild vigselförrättares åsidosättande av sina
skyldigheter skulle innebära att ett helt samfund
miste sin vigselrätt. Regeringens förslag innebär
att det räcker med att en förrättare inom ett
trossamfund missköter sig för att hela trossamfundet
skall kunna mista sin vigselrätt. Denna typ av
kollektiv bestraffning är, enligt vår mening,
främmande för det svenska rättssystemet. Enligt vår
uppfattning är det i stället lämpligare att utkräva
enbart ett individuellt ansvar. Att det enligt
betänkandet framstår som vanligt förekommande i
olika religiösa samfund med missbruk av vigselrätten
är en olycklig signal som både kan uppfattas som
diskriminerande och intolerant. Detta inte minst då
Svenska kyrkan fortfarande ej jämställs med övriga
trossamfund. Det får ankomma på regeringen att
utarbeta erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L12 yrkande 5 och med
avslag på motion 2003/04:L211 yrkande 1, som
sin mening ge regeringen till känna.
6. Uppföljning, m.m. (punkt 7)
av Tasso Stafilidis (v), Martin Andreasson (fp)
och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L12
yrkandena 1 och 2 samt avslår motion
2003/04:L11 yrkande 2.
Ställningstagande
Förslagen i propositionen är mycket angelägna och vi
anser att det är positivt att ändringarna föreslås
träda i kraft redan innevarande vår. Vi vill dock
betona vikten av att myndigheternas och domstolarnas
tillämpning av lagen snarast utvärderas, särskilt
med beaktande av den praktiska hanteringen av
dispensärenden. Om den nya lagstiftningen visar sig
ha begränsad effekt eller om lagstiftningens
intentioner inte uppfylls måste regeringen ta
initiativ till nödvändiga kompletteringar.
Vidare anser vi att med hjälp av den nya
lagstiftningen sänds tydliga signaler, men
opinionsbildning, information och individuellt stöd
till den underåriges föräldrar är också nödvändiga
faktorer för att förhindra tvångsäktenskap och
barnäktenskap. Enligt vår uppfattning bör därför
regeringen snarast återkomma till riksdagen med en
redovisning av vilka övriga åtgärder som vidtas i
samband med lagens ikraftträdande.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall
till motion 2003/04:L12 yrkandena 1 och 2
samt med avslag på motion 2003/04:L11
yrkande 2, som sin mening ge regeringen till
känna.
7. Uppföljning, m.m. (punkt 7)
av Yvonne Andersson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L11 yrkande
2 samt avslår motion 2003/04:L12 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Liksom motionärerna i motion 2003/04:L11 ställer jag
mig tveksam till regeringens förslag om ökade
möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid.
Förslaget skulle i praktiken kunna leda till att den
part som var underårig när äktenskapet ingicks efter
många år skulle kunna få skilsmässa med omedelbar
verkan utan betänketid. Om parterna har barn kommer
inte någon betänketid att löpa, vilket normalt krävs
med hänsyn till barnets bästa. Enligt min mening
tillgodoser inte regeringens förslag barnets bästa.
Mot denna bakgrund anser jag att lagändringen noga
måste utvärderas.
Regeringens förslag innebär också att en make
skall ha rätt till omedelbar äktenskapsskillnad om
det görs sannolikt att maken tvingats att ingå
äktenskapet. Införandet av detta rättsinstitut måste
också noga följas och utvärderas.
På grund av det anförda anser jag att
lagändringarna bör utvärderas två år efter
ikraftträdande och utvärderingens utgångspunkt skall
vara barnens bästa. Det får ankomma på regeringen
att ta erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till
motion 2003/04:L11 yrkande 2 och med avslag på
motion 2003/04:L12 yrkandena 1 och 2, som sin mening
ge regeringen till känna.
Särskilda yttranden
1. Dispens från 18-årsgränsen för registrering
av partnerskap
av Tasso Stafilidis (v).
Jag anser att det i lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap bör införas en möjlighet till dispens
från 18-årsgränsen för registrering av partnerskap.
Min utgångspunkt är att lika regler skall gälla
för partnerskap som för äktenskap men jag har valt
att inte reservera mig eftersom det pågår ett arbete
inom Regeringskansliet med frågan.
2. Staffrättsliga bestämmelser
av Tasso Stafilidis (v).
Jag anser att föräldrar som gifter bort sina döttrar
och söner bör kunna ställas till svars då deras barn
gifts bort som barn eller blir bortgifta mot sin
egen vilja. Jag efterlyser en ordning liknande den
som gäller för könsstympning.
Eftersom regeringen i propositionen har utlovat
att frågan om gällande straffbestämmelser erbjuder
ett tillfredsställande skydd mot barnäktenskap och
tvångsäktenskap kommer att övervägas i ett annat
sammanhang har jag valt att inte reservera mig. Jag
utgår från att regeringen snarast kommer att inleda
ett sådant arbete.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap
och tvångsäktenskap:
Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i äktenskapsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap,
3. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap,
4. lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt att
förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska
kyrkan.
Följdmotioner
2003/04:L11 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen avslår regeringens förslag om särregler
av i utlandet ingångna äktenskap med svensk
anknytning enligt vad i motionen anförs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
utvärdering av lagen två år efter dess
ikraftträdande särskilt avseende de i motionen
anförda områdena.
2003/04:L12 av Mia Franzén m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
information, stöd samt opinionsbildning som
kompletterande åtgärder till uppfyllande av
lagstiftningens intentioner, samt att regeringen
till riksdagen redovisar vilka sådana åtgärder som
vidtas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av en snar
utvärdering av lagen med beaktande av den
praktiska hanteringen av dispensärenden på
myndigheter och i domstolar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om länsstyrelsens
skyldighet att separat höra även den underårige,
inte enbart hans eller hennes vårdnadshavare, vid
ansökan om dispens från ålderskravet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en vidare översyn
av vad som skall gälla i fråga om sådana äktenskap
som ingås under tvång, av misstag, under svek
eller av personer med bristande rättskapacitet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ansvaret för
hindersprövningen skall hänföras till den enskilde
vigselförrättaren.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om återinförande av
en återgångsregel för äktenskap som ingåtts trots
hinder och utan ansökan om dispens.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa samma
regler om hindersprövning och dispens för
registrerat partnerskap som för äktenskap.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vid graviditet
eller gemensamma barn skall en helhetsbedömning
göras av frågan om dispens för att underåriga
skall kunna ingå äktenskap.
Motion från allmänna motionstiden
2001
2001/02:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barnäktenskap
skall förbjudas i Sverige även för utländska
medborgare.
Motioner från allmänna motionstiden
2002
2002/03:L277 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lägsta
äktenskapsålder.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föräldrarna
skall ställas till svars då deras barn gifts bort
som barn eller blir bortgifta mot sin egen vilja.
2002/03:L333 av Jan Emanuel Johansson (s) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en skyndsam förändring av
lagstiftningen så att 18 år blir lägsta ålder för
äktenskap för alla som vistas i Sverige, oavsett om
äktenskapet ingås i Sverige eller utomlands.
2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
fullmaktsäktenskap inte skall tillåtas i den
svenska äktenskapslagstiftningen.
2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
motverka tvångsäktenskap och barnäktenskap.
2002/03:Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att svensk
lagstiftning inte medger äktenskap under 18 år,
s.k. barnäktenskap.
2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föräldrar som
gifter bort sina döttrar bör kunna ställas till
svars.
Motioner från allmänna motionstiden
2003
2003/04:L211 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn av
lagstiftningen sker i syfte att den religiösa
ledare som förrättar en religiös bröllopsceremoni
för unga under 18 år skall kunna bli föremål för
rättslig åtgärd.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en översyn av
lagstiftningen sker i syfte att de
familjemedlemmar och släktingar som medverkar till
en religiös bröllopsceremoni för unga under 18 år
skall kunna bli föremål för rättslig åtgärd.
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
lagstiftningsåtgärder mot barnäktenskap.
2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
motverka tvångsäktenskap och barnäktenskap.
2003/04:Ub394 av Viviann Gerdin m.fl. (c, fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att svensk
lagstiftning inte medger äktenskap för personer
under 18 år, s.k. barnäktenskap.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i
äktenskapsbalken
2 Förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap
3 Förslag till lag om ändring i
lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och
förmynderskap
4 Förslag till lag om ändring i
lagen (1993:305) om rätt att
förrätta vigsel inom andra
trossamfund än Svenska kyrkan