Lagutskottets betänkande

2003/04:LU17

Immaterialrättsliga frågor

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet 14 motionsyrkanden från allmänna
motionstiden år 2003 i olika immaterialrättsliga frågor. Yrkandena gäller
främjande av patent, patentintrångsförsäkring, datorrelaterade uppfinningar,
upphovsrättsligt skydd, upphovsrätt i anställningsförhållanden, ersättning
för kopiering, ersättning till STIM, följerätt och s.k. arenarätt.
Utskottet föreslår att riksdagen skall avslå samtliga motionsyrkanden och
hänvisar främst till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida
samt pågående arbete på såväl nationell som internationell nivå.
I betänkandet finns fem reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Främjande av patent
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L247 och 2003/04:N414 yrkandena 17-19.

2. Patentintrångsförsäkring
Riksdagen avslår motion 2003/04:L346.

3. Datorrelaterade uppfinningar
Riksdagen avslår motion 2003/04:T474 yrkande 5.
Reservation 1 (v, c)

4. Upphovsrättsligt skydd
Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr254 yrkande 5.
Reservation 2 (m)

5. Upphovsrätt i anställningsförhållanden
Riksdagen avslår motion 2003/04:L215.

6. Ersättning för kopiering
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr326 yrkande 25, 2003/04:Kr327
yrkande 6 i denna del och 2003/04:Kr390 yrkande 18.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)

7. Ersättning till STIM
Riksdagen avslår motion 2003/04:L276.
Reservation 4 (kd, c)

8. Följerätt
Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr327 yrkande 6 i denna del.

9. Arenarätt
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L298 och 2003/04:Kr282 yrkande 3.

Reservation 5 (m, kd)
Stockholm den 18 mars 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes
(s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v),
Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin
Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik
von Sydow (m), Niclas Lindberg (s) och Johan Löfstrand (s).

Utskottets överväganden
Främjande av patent
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om åtgärder för att främja patent.
Utskottet hänvisar till pågående nationellt och internationellt arbete.
Jämför särskilt yttrande (m).
Bakgrund
Reglerna i patentlagen (1967:837) innebär att den som gjort en ny uppfinning
kan få ensamrätt att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom patent.
Patent kan meddelas på ett förfarande, t.ex. ett nytt produktionssätt,
eller på en produkt som sådan, exempelvis ett nytt läkemedel. Som allmänna
förutsättningar för patenterbarhet gäller att uppfinningen skall vara ny,
ha uppfinningshöjd - dvs. väsentligen skilja sig från vad som tidigare
är känt - och att den skall kunna utnyttjas industriellt och vara
reproducerbar. Det senare innebär att uppfinningen skall ha sådan karaktär
att den avsedda effekten med säkerhet kan uppnås vid ett upprepat utövande
av uppfinningen.
Den ensamrätt att utnyttja en uppfinning som patentskyddet ger innehavaren
är avsedd att stimulera forskning och utvecklingsarbete. Uppfinnare kan
räkna med att under skyddstiden utan konkurrens kunna marknadsföra
uppfinningen eller på annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger också
ett allmänt intresse. Mot de intressen som sålunda bär upp patentskyddet
står samhällets intresse av att det inte skapas ett alltför långtgående
monopol när det gäller att dra nytta av en uppfinning. Ensamrätten har
därför begränsats i tiden. Vidare finns möjlighet att under vissa
förutsättningar genom tvångslicens ge tredje man rätt att, utan hinder av ett
patent, mot ersättning till patenthavaren utnyttja den patentskyddade
uppfinningen.
I Sverige söks patent hos Patent- och registreringsverket (PRV). I samband
med ansökan skall en ansökningsavgift betalas, liksom årsavgifter så länge
ansökningsförfarandet pågår. Om förutsättningarna för patent är uppfyllda
skall sökanden underrättas om att patent kan meddelas. Sedan sökanden
betalat en särskild avgift, meddelandeavgift, skall patentmyndigheten
bifalla ansökningen och kungöra beslutet. När beslutet har kungjorts är
patent meddelat.
Ett patent som meddelas av en nationell patentmyndighet blir gällande
bara i det landet. Något världspatent existerar inte. En uppfinnare som
vill ha patentskydd i flera länder måste alltså i princip söka patent i
varje land. På patentområdet finns dock ett flertal internationella
konventioner som bl.a. syftar till att samordna patentförfarandet.
I konventionen om patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty, PCT), som
ratificerats av Sverige, finns bestämmelser om s.k. internationell ansökan
som gör det lättare att ansöka om patent i flera länder samtidigt. För
att patent skall meddelas måste dock en internationell ansökan alltid
fullföljas vid den nationella patentmyndigheten, vilken självständigt gör
den slutliga prövningen enligt nationell rätt.
Genom den europeiska patentkonventionen (EPC) har det skapats en ordning
som medger att en patentansökan samtidigt kan erhålla patentskydd i flera
länder, s.k. europeiskt patent. Sådant patent meddelas av det europeiska
patentverket (EPO). EPC har tillträtts av Sverige och ett flertal andra
europeiska stater. I den svenska patentlagen har de särskilda regler som
föranletts av tillträdet tagits in. Ett patent som meddelas av EPO är
giltigt i de länder som angivits, designerats, i ansökningen. Patentet är
dock giltigt enligt respektive lands nationella patenträtt. Det är alltså
inte fråga om ett europeiskt patent utan om ett knippe av nationella
patent.
Fördelarna med ett europeiskt patent har ansetts vara flera. Endast en
ansökan behöver ges in, ansökan görs på ett enda språk - engelska, tyska
eller franska - och kostnaden blir därmed lägre. Systemet har dock enligt
mångas mening vissa nackdelar beroende på dess komplexitet och på att
kostnaderna trots allt anses för höga. En annan nackdel som framhållits
är avsaknaden av en domstol på Europanivå som avgör tvister om patent.
Under år 2000 hölls en diplomatkonferens för revidering av EPC mellan
konventionsstaterna. Sverige har signerat den revisionsakt som då antogs.

I syfte att minska kostnaden för att få ett europeiskt patent tillsatte
konventionsstaterna vid en regeringskonferens i juni 1999 en arbetsgrupp
(Working Party on Cost Reduction, WPR). Arbetsgruppens huvuduppgift var
att ta fram ett förslag för att minska översättningskostnaderna. Arbetsgruppen
enades om ett förslag till en överenskommelse om tillämpning av artikel
65 EPC. Texten till denna antogs vid en regeringskonferens i London i
oktober 2000 och är öppen för de konventionsstater som vill ansluta sig.
Den innebär i korthet följande. De konventionsstater som har något av
det europeiska patentverkets handläggningsspråk som ett av sina officiella
språk avstår genom överenskommelsen från att i fortsättningen kräva
översättning av patentskriften för att patentet skall bli giltigt. Sådana
konventionsstater som inte har ett officiellt språk som också är
handläggningsspråk i det europeiska patentverket skall peka ut ett av de tre
handläggningsspråken och avstå från översättning till ett nationellt språk
om patentskriften finns på det utpekade språket. Även i fall när patentskriften
finns på detta språk har dessa stater alltjämt rätt att kräva översättning
av patentkraven till ett av sina officiella nationella språk. Sverige har
signerat överenskommelsen.
Patenträttskonventionen (PLT) antogs vid en diplomatkonferens våren 2000.
Den innebär åtaganden om avreglering och viss harmonisering av bestämmelser
om formalia kring patentansökningar. Konventionens bestämmelser är
huvudsakligen minimibestämmelser, dvs. konventionsstaterna har frihet att
tillämpa bestämmelser som är mer liberala för patentsökande och
rättighetsinnehavare än vad som anges i konventionen. Sverige har signerat
konventionen.
Motionerna
I motion L247 anför Henrik Westman (m) att det är mycket angeläget att
stimulera uppfinnare att fullfölja sina idéer och att hjälpa dem att göra
dessa till framgångsrika produkter som kan skapa nya industrier och
arbetstillfällen. Motionären pekar på dels de kostnader som är förenade med
en patentansökan, dels de problem som gör sig gällande vid patentintrång
och de stora processkostnader ett sådant intrång kan medföra. Motionären
menar att en uppfinnare som redan haft stora kostnader för utveckling och
ansökan om patent kan ha svårt att bekosta beivrandet av ett patentintrång.
Motionären anser att samhället bör ge uppfinnare stöd i olika former.
Det skulle innebära en markering om att deras arbete är viktigt för Sverige
och öka deras benägenhet att utveckla idéer till framgångsrika produkter.
Detta skulle i sin tur, enligt motionären, bidra till att bredda Sveriges
industriella bas och skapa nya arbetstillfällen. I enlighet härmed begärs
ett tillkännagivande om innovationer och uppfinnare och deras betydelse
och villkor.
I motion N414 framför Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) att ett skydd bör ges
för uppfinningar under tiden från patentansökan till dess patent beviljas
och att en ersättning bör kunna utgå till den som under denna tid drabbas.
Motionärerna begär ett tillkännagivande om att kostnaderna för detta
skall utredas (yrkande 17). Vidare begärs ett tillkännagivande om att
skadestånd för intrång skall kunna krävas efter det att patentet har
beviljats (yrkande 18). Motionärerna anser också att patentkostnaderna
måste sänkas. Regeringen bör därför utreda vilka ekonomiska konsekvenser
det skulle få för innovatörer och för staten (yrkande 19).
Tidigare lagstiftningsåtgärder
Våren 1994 beslutade riksdagen om väsentligt skärpta åtgärder mot intrång
i de immateriella ensamrätterna (prop. 1993/94:122, bet. LU17, rskr. 227).
Genom beslutet, som innebar ändringar i bl.a. patentlagen, har domstol
nu möjlighet att vid vite förbjuda fortsatt intrång inom hela det
immaterialrättsliga området. Vidare ändrades skadeståndsbestämmelserna på det
industriella rättsskyddets område så att rättighetshavarnas ställning vid
intrång förstärks. Även straffbestämmelserna skärptes. Den nya lagstiftningen
trädde i kraft den 1 juli 1994.
För att ytterligare motverka det ökande olovliga kommersiella utnyttjandet
av andras verk, produkter och varumärken beslutade riksdagen hösten 1998
om en ny skyddsåtgärd - intrångsundersökning - vid immaterialrättsintrång
(prop. 1998/99:11, bet. LU5, rskr. 24). Åtgärden innebär att en
rättighetshavare i ett civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en
undersökning för att säkra bevis hos någon som på goda grunder misstänks
ha gjort ett intrång i en immateriell rättighet. Bestämmelserna om
intrångsundersökning, som tagits in i bl.a. patentlagen, trädde i kraft den
1 januari 1999.
Pågående arbete i Sverige och inom EU
Regeringen tillkallade i februari 2002 en särskild utredare med uppdrag
att ta fram underlag för bedömning av om Sverige bör tillträda den reviderade
versionen av den europeiska patentkonventionen (EPC2000), överenskommelsen
om tillämpning av artikel 65 i EPC (den s.k. Londonöverenskommelsen) och
patenträttskonventionen (PLT). Utredaren har även haft i uppdrag att ge
förslag till de lagändringar som behövs för att dessa instrument skall
kunna tillträdas eller som annars bedöms lämpliga i samband med ett
tillträde. Vidare skulle utredaren lämna förslag till de lagändringar som
behövs med anledning av ändringar som gjorts i konventionen om patentsamarbete
(PCT). Utredaren skulle också överväga några andra immaterialrättsliga
frågor som aktualiserats, däribland frågor som rör handläggningen av
patentansökningsärenden. Utredningen som antog namnet Patentfördragsutredningen
överlämnade i juli 2003 betänkandet (SOU 2003:66) Harmoniserad patenträtt.
Betänkandet har varit föremål för remissbehandling, och ärendet bereds
nu i Regeringskansliet.
I augusti 2000 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om
gemenskapspatent, KOM (2000) 412. Bakgrunden till förordningsförslaget är
bl.a. kommissionens grönbok från 1997 om gemenskapspatentet och patentsystemet
i Europa, KOM (97) 314. Avsikten med förordningsförslaget är att möjliggöra
för den som gjort en uppfinning att genom en enda ansökan få ett patent
som gäller i hela gemenskapen. Genom förordningen vill man därmed göra
det billigare för företag och enskilda uppfinnare att erhålla patentskydd
i gemenskapen. Förslaget innebär bl.a. att EPO kommer att pröva ansökningar
om gemenskapspatent enligt samma regler som gäller för övriga europeiska
patent. När ett gemenskapspatent väl har beviljats skall det däremot i
princip regleras av gemenskapsregler. För att det skall bli ekonomiskt
möjligt för innovatörerna att ansöka om gemenskapspatent kommer huvuddelen
av patentskriften att finnas på det av EPO:s handläggningsspråk (engelska,
franska eller tyska) som sökanden har valt. En mindre del av patentet,
de s.k. patentkraven, i ett beviljat gemenskapspatent kommer att behöva
översättas till samtliga officiella EU-språk för att patentet skall bli
giltigt. Vid en rådskonferens i mars 2003 träffades en principöverenskommelse
om bl.a. inrättande av en ny gemenskapsrättslig domstol som skall ha till
uppgift att pröva mål om intrång i och ogiltighet av gemenskapspatent.
Mot bakgrund härav har kommissionen nyligen lagt fram dels ett förslag
till beslut om att ge EG-domstolen behörighet i mål om gemenskapspatent,
dels ett förslag till beslut om upprättande av en specialdomstol -
gemenskapspatentdomstolen - för att pröva mål om gemenskapspatent. Den nya
specialdomstolens beslut skall enligt förslaget kunna överklagas till
EG:s förstainstansrätt.
Tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden om åtgärder
för att förbättra villkoren för uppfinnare och innovatörer, senast våren
2003 i betänkande 2002/03:LU16. I dessa sammanhang har utskottet uttryckt
att det är viktigt att uppfinnare och företag förmår att ta till vara de
fördelar som patentskyddet erbjuder. Vidare har utskottet konstaterat att
patent för företag är ett av flera sätt att försäkra sig om att resultaten
av satsningar på forskning och utveckling kan tillgodogöras och vidmakthållas.
Patent utgör ett sätt att exploatera ny teknik, och när företagen och
samhället satsar allt större resurser på forskning och utveckling blir
det också mer betydelsefullt att kunna säkra avkastningen på gjorda
investeringar. Om vissa uppfinnare och företag inte förmår att ta till vara
de fördelar som patentskyddet erbjuder, fyller patentsystemet inte längre
sin funktion (se bl.a. bet. 1997/98:LU16).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte heller nu någon annan uppfattning än motionärerna vad
gäller patentets betydelse och vikten av ett patentsystem med ett effektivt
patentskydd. Det är ofrånkomligt att tyngdpunkten i de svenska aktiviteterna
i syfte att främja patent fokuseras på och är beroende av det internationella
arbetet. Såvitt utskottet finner har också det arbete som bedrivs på
området en inriktning som ligger i linje med motionsönskemålen. Mot bakgrund
av detta är det enligt utskottets mening inte påkallat med någon åtgärd
från riksdagens sida med anledning av motionerna. Utskottet föreslår därför
att riksdagen avslår motionerna L247 och N414 yrkandena 17-19.
Patentintrångsförsäkring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om införande av en patentintrångsförsäkring.
Utskottet redovisar tidigare överväganden i frågan och hänvisar till
pågående arbete inom EU.
Bakgrund
Hösten 1996 gav regeringen Närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek)
i uppdrag att ta fram ett underlag med förutsättningar för och förslag
till utformning av en patentintrångsförsäkring som bygger på kommersiella
grunder. Uppdraget redovisades i januari 1997 i rapporten (R 1997:4)
Rättsskyddsförsäkring för patent. Verket redogjorde i rapporten för en
modell för en rättsskyddsförsäkring som bygger på kommersiell grund och
föreslog lösningar med expansionsmöjligheter till nordisk och europeisk
nivå.
Regeringen utsåg därefter en särskild förhandlare med uppdrag att söka få
till stånd en överenskommelse med olika intressenter om bildande av ett
försäkringsbolag för att meddela den aktuella försäkringen. Regeringen
förklarade sig beredd att skjuta till medel för vissa initialkostnader,
förutsatt att det gick att finna finansiärer som var villiga att bidra
till det erforderliga aktiekapitalet.
Den särskilde förhandlaren konstaterade i februari 1998 i sin redovisning
av uppdraget till regeringen att det saknades förutsättningar för att
ingå överenskommelser med intressenter för finansiering och ägande av ett
försäkringsbolag som skall tillhandahålla rättsskyddsförsäkring för patent.
Även om många ansåg att det var angeläget att lösa problemet fanns det
enligt rapporten uppenbarligen inte tillräckligt stort intresse hos någon
av de intressenter som hade möjlighet, finansiellt och i övrigt, att få
till stånd en ordning baserad på privat engagemang. En nationell lösning
av problemet torde därför, enligt den särskilde förhandlaren, förutsätta
ett väsentligt större engagemang, bl.a. finansiellt, från statens sida,
än vad som varit aktuellt enligt förhandlingsuppdraget. Vidare anfördes
att det kan diskuteras huruvida det från allmänna utgångspunkter är
lämpligt att staten på sådant sätt skulle ta ansvaret för problemets lösning,
och det är också oklart om det vore förenligt med EU:s konkurrensregler.
Avslutningsvis angavs i rapporten att problemet med patentintrång tagits
upp på EU-nivå, men att de flesta bedömare ansåg att en eventuell lösning
på europeisk nivå låg flera år fram i tiden. Som sin slutsats ansåg den
särskilde förhandlaren att Sverige i den föreliggande situationen borde
inrikta ansträngningarna på att, tillsammans med övriga intresserade länder,
aktivt driva fram en europeisk lösning av problemet.
Motionen
I motion L346 anser Kenth Högström (s) att det måste skapas ett bättre
och starkare rättsskydd för uppfinnare och upphovsmän genom någon typ av
statlig försäkringskonstruktion. Enskilda innovatörer har som regel vare
sig råd eller kompetens att på egen hand bemöta t.ex. ett multinationellt
eller nationellt storbolags försök att skada eller stoppa en innovation.
Ett sätt vore enligt motionären att staten gav Nutek uppdraget att
organisera en innovatörs- och patentförsäkring som alla patentägare och
upphovsmän kunde teckna för en överkomlig peng och därmed skaffa sig ett
rimligt skydd vid patentintrångsprocesser. Motionären begär ett
tillkännagivande i enlighet med detta.
Tidigare lagstiftningsåtgärder
Som redovisats i avsnittet Främjande av patent beslutade riksdagen våren
1994 om väsentligt skärpta åtgärder mot intrång i de immateriella
ensamrätterna (prop. 1993/94:122, bet. LU17, rskr. 227), och för att ytterligare
motverka det ökande olovliga kommersiella utnyttjandet av andras verk,
produkter och varumärken beslutade riksdagen hösten 1998 om en ny
skyddsåtgärd - intrångsundersökning - vid immaterialrättsintrång (prop.
1998/99:11, bet. LU5, rskr. 24).
Pågående arbete inom EU
Kommissionen presenterade i januari 2003 ett förslag till Europaparlamentets
och rådets direktiv om åtgärder och förfaranden för skydd av immaterialrätter,
KOM (2003) 46. I dokumentet finns förslag till åtgärder och förfaranden
som skall bidra till skyddet av immateriella rättigheter i EU:s medlemsstater.
Syftet är att motverka i första hand sådana intrång i immateriella
rättigheter som sker i kommersiellt syfte eller orsakar rättighetshavaren
väsentlig skada. Kommissionens uppfattning är att det angivna syftet bäst
uppnås genom en harmonisering av lagstiftningen på gemenskapsnivå. Bakgrunden
till förslaget är bl.a. den grönbok som kommissionen lämnade i oktober
1998 om bekämpning av varumärkesförfalskning och piratkopiering på den
inre marknaden.
Direktivförslaget innehåller bestämmelser om såväl civilrättsliga som
straffrättsliga sanktioner. Det föreslås regler om bl.a. säkerställande
av bevismaterial, rätt till information om intrångsgörande varors ursprung
och distribution, vitesförbud, kvarstad, återkallande och förstöring av
intrångsgörande varor m.m., skadestånd, ansvar för rättegångskostnader
och straff, inklusive en rad särskilda rättsverkningar av brott.
Efter behandling av förslaget i en rådsarbetsgrupp har ett kompromissförslag
i februari 2004 överlämnats till Europaparlamentet.
Tidigare behandling
Våren 1998 behandlade utskottet motionsyrkanden som tog upp behovet av en
patentintrångsförsäkring. Utskottet fann det vara utomordentligt beklagligt
att det inte hade varit möjligt att lösa de finansiella förutsättningarna
för den föreslagna försäkringsmodellen. Med hänsyn till frågans betydelse
förutsatte utskottet att regeringen dels noga överväger om det kan finnas
alternativa vägar att nå fram till en nationell lösning, dels verkar för
att driva fram en försäkringslösning på europeisk nivå. Utskottet avstyrkte
bifall till motionsyrkandena (bet. 1997/98:LU16).
När utskottet senast behandlade motionsyrkanden om införande av en
patentintrångsförsäkring gav utskottet uttryck för en positiv syn i frågan
men hänvisade samtidigt till svårigheterna med att få till stånd en sådan
lösning. Utskottet var inte berett att föreslå något riksdagsinitiativ i
frågan och avstyrkte motionsyrkandena (bet. 2002/03:LU16).
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte heller nu berett att föreslå något riksdagsinitiativ i
frågan om patentintrångsförsäkring. Utskottet anser att det pågående
arbetet inom EU med frågan om skydd mot intrång i immateriella rättigheter
bör avvaktas. Mot bakgrund av detta bör riksdagen avslå motion L346.
Datorrelaterade uppfinningar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att patent på mjukvara inte
skall få förekomma. Utskottet hänvisar till pågående arbete inom EU. Jämför
reservation 1 (v, c).
Bakgrund
Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i upphovsrättslagen år
1989 och innebär att datorprogrammen åtnjuter i princip samma upphovsrättsliga
skydd som litterära verk. En EU-anpassning av de svenska reglerna för
skydd för datorprogram skedde år 1993, bl.a. såvitt avser upphovsrätten
i anställningsförhållanden samt möjligheterna till kopiering för enskilt
bruk (prop. 1992/93:48, bet. LU17, rskr. 125).
Den snabba utvecklingen inom IT-området har medfört att det immaterialrättsliga
skyddet för datorprogram blivit alltmer betydelsefullt. För närvarande
skyddas datorprogram som sådana i Sverige och i övriga Europa av
upphovsrättslagstiftningen, till skillnad från i Japan och i USA där
datorprogrammen
i sig är patenterbara. Även i Sverige kan dock patent ges på programvara,
om funktionen av programmet har teknisk effekt och även uppfyller de
andra patenterbarhetskriterierna. Med teknisk effekt menas att uppfinningen
skall lösa ett problem på tekniskt sätt och fungera i praktiken. Exempelvis
kan patent ges på en funktion som är ett resultat av programmets körning
i datorn. Vidare kan exempelvis program som styr operativsystem patenteras.

Det rådande rättsläget när det gäller patentskydd för datorrelaterade
uppfinningar är emellertid tvetydigt, vilket innebär att det saknas
rättslig förutsägbarhet. Trots att datorprogram i sig inte är patenterbara
enligt patentlagarna i EU:s medlemsstater och europeiska patentkonventionen
(EPC) lär tusentals patent på datorrelaterade uppfinningar ha utfärdats
av europeiska patentverket (EPO) och av nationella patentverk. Många av
patenten är på informationsteknikens kärnområden, dvs. digital bearbetning
av data eller identifiering, visning och lagring av data. Andra gäller
sådana teknikområden som fordonsteknik eller mekanik, t.ex. programstyrda
processorer.
Det regelverk som lägger fast villkoren för att utfärda sådana patent är
i stort sett identiskt från land till land, men praxis i medlemsstaternas
domstolar och hos myndigheter varierar från land till land. I synnerhet
skiljer sig praxis i EPO:s besvärsinstanser från den som tillämpas i
medlemsstaternas domstolar. Detta betyder att en datorrelaterad uppfinning
kan få patentskydd i en medlemsstat men förvägras motsvarande skydd i en
annan.
Motionen
Sven Bergström m.fl. (c) framhåller i motion T474 att det är olyckligt
att EU blivit drivande i fråga om patenträtt på mjukvara. Enligt motionärerna
innebär ett mjukvarupatent ett slags praktiskt tankeförbud, då det med
nödvändighet kommer att omfatta också ganska enkla lösningar. Motionärerna
menar att det bidrar till att befästa den utveckling mot monopolsituationer
som redan nu i alltför stor utsträckning präglar mjukvarumarknaden. Det
ligger en stor fara i en utveckling där patenträtten alltmer blir
storföretagens rätt mot de enskilda innovatörerna och de entreprenörer som är
basen för framtida tillväxt och välstånd. I motionen begärs ett
tillkännagivande som syftar till att undanröja möjligheten till patent på
mjukvara (yrkande 5).
Pågående arbete inom EU
Mot bakgrund av de förhållanden som beskrivits tidigare lade kommissionen
i februari 2002 fram ett förslag till direktiv om patenterbarhet för
datorrelaterade uppfinningar, KOM (2002) 92. Kommissionens förslag syftar
bl.a. till att klargöra rättsläget genom enhetliga regler inom EU. Förslaget
innebär att tekniska uppfinningar i vilka en programmering eller ett
datorprogram ingår skall kunna patenteras under förutsättning att de
uppfyller de generella patentkraven om exempelvis väsentligt bidrag till
teknikens ståndpunkt och nyhet. Förenklat kan sägas att det innebär att
systemprogram och andra program som behövs för själva datorns funktion
kommer att kunna patenteras med stöd av direktivet, medan andra applikationer,
som ordbehandlingsprogram eller e-postprogram, inte blir patenterbara
under förutsättning att sådana applikationer inte innebär en innovativ
teknisk lösning på ett tekniskt problem.
Förslaget har behandlats en första gång i rådet och parlamentet. Rådet
har antagit en allmän inriktning och i sak i väsentliga delar anslutit
sig till vad kommissionen föreslagit. Parlamentets ståndpunkt innebar ett
stort antal ändringar i förslaget, av vilka flera går emot rådets allmänna
inriktning. Rättsakten är nu tillbaka i rådet för en andra behandling där
en rådsarbetsgrupp arbetar vidare med frågorna. Den preliminära tidsplanen
innebär att konkurrenskraftsrådet skall fatta beslut om en gemensam
ståndpunkt vid sitt möte i maj 2004.
Justitieminister Thomas Bodström har under senare tid besvarat två frågor
i riksdagen om de pågående förhandlingarna och parlamentets ändringsförslag
(svar på frågorna 2003/04:393 respektive 737). I svaren poängterade
justitieministern att kommissionens förslag bygger på den praxis som tillämpas
av EPO och att det är en rättstillämpning som redan är vägledande i Sverige
och andra länder anslutna till EPC. Vidare anförde justitieministern att
kommissionen och rådet vill dra en gräns mot rättsläget i USA där man
beviljar patent på datorrelaterade affärsmetoder. Gränsdragningen sker
genom kravet att alla datorrelaterade uppfinningar måste innebära ett
tekniskt bidrag, dvs. ett tekniskt nytänkande, för att kunna patentskyddas.
Justitieministern framhöll att direktivet är viktigt eftersom det skapar
tydliga regler för när patent på datorrelaterade uppfinningar kan meddelas
samtidigt som det klart markerar att EU inte skall gå i riktning mot den
amerikanska rättsutvecklingen. När det gäller parlamentets yttrande anförde
justitieministern att det går emot rådets allmänna inriktning och att det
skulle omöjliggöra patentskydd för en rad datorrelaterade uppfinningar
som i dag kan skyddas eller göra sådana patent meningslösa. Enligt
justitieministern skulle ett direktiv i enlighet med vad parlamentet föreslagit
få allvarliga konsekvenser för sysselsättning och tillväxt. Rådets allmänna
inriktning innebär, enligt justitieministern, en väl avvägd lösning som
möjliggör för näringslivet att även fortsättningsvis skydda sina innovationer
på området samtidigt som patentskyddet inte blir oskäligt omfattande i
förhållande till tredje man. I de fortsatta förhandlingarna kommer Sverige
därför att kraftfullt verka för att direktivet får en balanserad lösning
i linje med rådets allmänna inriktning.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om patent på mjukvara,
senast våren 2003 i betänkande 2002/03:LU16. Från utskottets sida har
framhållits att det är ofrånkomligt att tyngdpunkten i de svenska
aktiviteterna på området läggs vid det internationella arbetet. Utskottet har
vidare konstaterat att frågan om skydd för datorprogram är föremål för
uppmärksamhet inom ramen för övervägandena inom EU av frågan om patenterbarhet
av datorprogram och att det arbetet bör avvaktas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser fortfarande att det pågående arbetet inom EU med frågan
om patenterbarhet hos datorrelaterade uppfinningar bör avvaktas. Riksdagen
bör därför avslå motion T474 yrkande 5.
Upphovsrättsligt skydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med krav på åtgärder för att
ytterligare värna det upphovsrättsliga skyddet. Utskottet hänvisar bl.a.
till pågående arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 2 (m).

Bakgrund
Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ger
ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet innebär
att skaparen av verket, exempelvis en kompositör, har rätt att utnyttja
detta ekonomiskt och att han eller hon har ett visst ideellt betonat
inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.
Begreppen litterära och konstnärliga verk är mycket vidsträckta. För att
en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed komma i
åtnjutande av skydd enligt upphovsrättslagen måste den emellertid ha vad
man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så, att en
produkt är ett verk om den praktiskt sett inte har kunnat framställas av
två personer oberoende av varandra. Utanför skyddet faller idéer och
uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga
samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av rutinmässig eller
alldaglig karaktär.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på ett
materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är inte bara
en bok eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse av verket,
utan också en grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv.
som endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också framträda
i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna av ett musikstycke,
i bilden på filmduken eller på TV-skärmen. Alla former som verket framträder
i faller inom dess skyddssfär, även bearbetningar.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en
principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra det
tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att framföra det offentligt och
sprida exemplar av verket.
I upphovsrättslagen finns också bestämmelser om skydd för vissa prestationer
som, även om de inte kan betecknas som litterära eller konstnärliga verk,
har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar skydd efter
liknande principer som de som gäller för upphovsrätten. Sådana s.k. närstående
rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare och andra utövande konstnärer
ett rättsligt skydd då de framför litterära eller konstnärliga verk. Till
de närstående rättigheterna räknas också det skydd som framställare av
ljudupptagningar (t.ex. skivproducenter), framställare av upptagningar av
rörliga bilder (t.ex. filmproducenter), radio- och TV-företag, framställare
av kataloger samt fotografer har enligt upphovsrättslagen.
Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast på
svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet är
dock internationellt, och de flesta länder är bundna av en lång rad
internationella konventioner på området. Den viktigaste av konventionerna
är Bernkonventionen från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga
verk. Konventionen bygger på principen om nationell behandling, vilken
innebär att stater som är bundna av konventionen är skyldiga att ge
upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra konventionsländer på samma
sätt som man skyddar sina egna verk. Ett liknande internationellt
skyddssystem gäller på de närstående rättigheternas område, framför allt genom
Romkonventionen från år 1961 om skydd för utövande konstnärer,
fonogramframställare och radioföretag. Även TRIPs-avtalet innehåller
internationella
åtaganden på det upphovsrättsliga området.
Det internationella konventionsarbetet på upphovsrättsområdet bedrivs
numera huvudsakligen inom Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten, WIPO. År 1996 antogs två tilläggskonventioner till
Bernkonventionen, vilka utgör de första stegen mot att på en global nivå anpassa
upphovsrätten till den digitala miljön. Den ena konventionen rör den
egentliga upphovsrätten och den andra producenternas och de utövande
konstnärernas rättigheter, nämligen WIPO-fördraget om upphovsrätt (WCT)
respektive WIPO-fördraget om framföranden och fonogram (WPPT). Avsikten
är att samtliga EU:s medlemsstater skall ratificera konventionerna samtidigt.
Även gemenskapen kommer att ratificera dem för egen del, eftersom
konventionerna innehåller sådant som faller inom dess kompetens.
Motionen
Kent Olsson m.fl. (m) anför i motion Kr254 att det är viktigt att regler
som kringgärdar småföretagandet förenklas och avskaffas. Arbetet med
regelförenklingar bör ges en hög politisk prioritet och företagarna själva
bör få påverka arbetet genom samråd. Många konstnärer, inte minst
bildkonstnärer, är egenföretagare och förenklade regler skulle enligt
motionärerna underlätta för de konstnärer som är småföretagare. Motionärerna
anför vidare att konstnärer måste kunna känna sig säkra på att lagar och
regler om upphovsrätt ger dem en fullgod säkerhet för att deras verk skall
vara skyddade. Det begärs ett tillkännagivande i enlighet härmed (yrkande
5).
Pågående arbete
Utvecklingen av informationstekniken har skapat situationer som inte kunde
förutses när det upphovsrättsliga systemet utvecklades. Den digitala
tekniken har medfört att text, ljud och bild kan kopieras och spridas på
ett helt annat sätt än tidigare. Skapandet av nya produkter och tjänster
bygger på betydande investeringar, vilka kräver ett tillräckligt skydd i
den digitala miljön för upphovsrätt och närstående rättigheter.
Mot denna bakgrund antog rådet i maj 2001 Europaparlamentets och rådets
direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående
rättigheter i informationssamhället (2001/29/EG). Direktivet bygger på de
två WIPO-fördragen WCT och WPPT, och direktivet och dess genomförande är
en förutsättning för att EU och dess medlemsstater skall kunna ansluta
sig till dessa fördrag. Direktivet avser både upphovsrätt och närstående
rättigheter och syftar till att skapa en säker rättslig ram för handel
med varor och tjänster som skyddas av upphovsrätt samt till att underlätta
utvecklingen av elektronisk handel med nya produkter och multimedietjänster.
Genom direktivet harmoniseras rätten till mångfaldigande, spridningsrätten,
rätten till överföring till allmänheten, rättsligt skydd av skyddsåtgärder
mot kopiering samt system för förvaltning av rättigheter.
I departementspromemorian (Ds 2003:35) Upphovsrätten i informationssamhället
- genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. lämnas förslag till hur
direktivet skall genomföras i svensk rätt och till ett svenskt tillträde
till WIPO-fördragen. Samtidigt föreslås också vissa andra ändringar som
inte direkt följer av direktivet, men som har ett nära samband med de
frågor som direktivet behandlar. Förslagen innebär omfattande ändringar
i upphovsrättslagen. Förslagen i departementspromemorian har varit föremål
för remissbehandling och regeringen har för avsikt att överlämna en
proposition till riksdagen senare under innevarande år.
I övrigt kan tilläggas att ett EG-direktiv om upphovsmannens rätt till
ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk, s.k. följerätt,
antogs hösten 2001 (2001/84/EG). Syftet med direktivet är att harmonisera
de nationella reglerna om följerätt (angående innebörden av detta begrepp
se avsnittet Följerätt, s. 22). Direktivet skall vara genomfört i svensk
rätt senast den 1 januari 2006.
Tidigare behandling
Våren 2003 behandlade utskottet ett likalydande motionsyrkande som det nu
aktuella (bet. 2002/03:LU16). Utskottet vidhöll då sina ställningstaganden
från våren 2002 och anförde att det inte hade någon annan uppfattning än
motionärerna om vikten av att värna det upphovsrättsliga skyddet samt
erinrade om de lagändringar som riksdagen beslutat om år 1994 och år 1998
om skärpta åtgärder mot intrång i samtliga immateriella rättigheter (se
avsnittet Främjande av patent, s. 7). Vidare framhölls det pågående
omfattande arbete som bedrivs på det internationella området som också syftar
till att värna skyddet för de immateriella rättigheterna och motverka
kränkningar av bl.a. upphovsrätten. Mot denna bakgrund fanns det, enligt
utskottets mening, inte skäl för någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte heller nu någon annan uppfattning än motionärerna
beträffande vikten av att värna det upphovsrättsliga skyddet. Mot bakgrund
av det arbete som pågår inom det immaterialrättsliga området, och nu
närmast arbetet med genomförande av EG-direktivet om upphovsrätten i
informationssamhället, anser utskottet att riksdagen bör avslå motion Kr254
yrkande 5.
Upphovsrätt i anställningsförhållanden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om en översyn av frågan om upphovsrätt i
anställningsförhållanden. Utskottet hänvisar till pågående och kommande
arbete inom Regeringskansliet.
Bakgrund
En grundläggande princip i upphovsrätten är att ensamrätten tillkommer
upphovsmannen själv. Principen är inskriven i 1 § upphovsrättslagen, som
anger att ensamrätten tillkommer den som skapat verket. Upphovsrätten,
som är att betrakta som en förmögenhetsrätt, kan dock disponeras genom
avtal. Det innebär att upphovsmannen fritt kan överlåta sin rätt, helt
eller delvis.
Upphovsrättslagen innehåller inte någon allmän regel om rättsförhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utgångspunkten är därför enligt
lagen att rätten uppstår hos den anställde och att arbetsgivaren bara kan
få en från den anställde avledd rätt. Ett anställningsavtal kan dock -
även utan en uttrycklig avtalsklausul, t.ex. genom sedvänja i en viss
bransch - innebära att förfoganderätten till verk som arbetstagaren skapar
som ett led i sina arbetsuppgifter skall tillkomma arbetsgivaren.
Upphovsrätten till datorprogram har i och med genomförandet i svensk rätt
av ett EG-direktiv om rättsligt skydd för datorprogram fått en särreglering
vad gäller anställningsförhållanden. Enligt 40 a § upphovsrättslagen
övergår upphovsrätten till ett datorprogram som är skapat av en arbetstagare
som ett led i hans eller hennes arbetsuppgifter eller efter instruktioner
av arbetsgivaren på arbetsgivaren, om inte något annat är avtalat (prop.
1992/93:48, bet. LU17, rskr. 125). Regelns tillkomst innebar emellertid
inte någon egentlig förändring av rättsläget, eftersom sedvänjan på detta
område också tidigare innebar att program, tillkomna i anställningsförhållanden,
ansetts överlåtna på arbetsgivaren på grund av anställningsavtalet.
Motionen
Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (båda m) pekar i motion L215 på
att upphovsrättslagen inte har någon särreglering för upphovsmän som är
anställda. I ett anställningsförhållande är det arbetsgivaren som står
för produktionskostnader, lön, semesterersättning och andra sociala
förmåner till den anställde upphovsmannen, som därutöver är tillförsäkrad
anställningstrygghet. Den för ett anställningsförhållande grundläggande
principen om att frukterna av arbetet skall komma arbetsgivaren till godo
får dock inte genomslag på upphovsrättsområdet - annat än i fråga om
datorprogram. Nya produkter och användningsformer som inte kunnat förutses
och uttryckligen avtalas om vid anställningsförhållandets tillkomst kan
enligt motionärerna inte tas i bruk utan förhandlingar och ofta kostsamma
särregleringar rörande upphovsrätten. Därför anser motionärerna att det
snarast bör inledas en översyn med inriktning att införa en reglering
enligt vilken upphovsrätten i anställningsförhållanden skall tillkomma
arbetsgivaren. Ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta.
Tidigare behandling
I samband med behandlingen av ett motsvarande motionsyrkande våren 2001
framhöll utskottet att Upphovsrättsutredningens arbete avslutades år 1990
utan att utredningen hunnit lägga fram förslag i de frågor som regleras
i 3 kap. upphovsrättslagen, dvs. upphovsrättens övergång. Vidare anfördes
att regeringen därefter i olika sammanhang utlovat en översyn av reglerna
om upphovsrätten i anställningsförhållanden (prop. 1994/95:58 s. 21 och
prop. 1996/97:111 s. 31). Något översynsarbete hade emellertid inte kommit
till stånd. Enligt utskottets mening var det angeläget att det utlovade
arbetet sätts i gång. Utskottet förutsatte att så kommer att ske senast
i samband med att direktivet om upphovsrätten i informationssamhället
skall genomföras i svensk rätt. Ett genomförande av direktivet kommer
nämligen att kräva en översyn av den svenska upphovsrättslagen, och
utskottet förutsatte därför att bestämmelserna om upphovsrätten i
anställningsförhållanden kommer att ses över i det sammanhanget. Något formellt
tillkännagivande från riksdagens sida i frågan ansågs enligt utskottets
mening inte behövligt. Motionen avstyrktes därför (bet. 2000/01:LU8).
Våren 2003 avstyrkte utskottet ett motsvarande motionsyrkande med hänvisning
till det arbete som pågick inom Regeringskansliet med att genomföra
direktivet om upphovsrätt i informationssamhället och den allmänna översyn
av upphovsrättslagen som därefter skulle påbörjas (bet. 2002/03:LU16).
Utskottets ställningstagande
I departementspromemorian (Ds 2003:35) Upphovsrätten i informationssamhället
- genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. lämnas förslag om hur
EG-direktivet bör genomföras i svensk rätt. Promemorian har remissbehandlats,
och regeringen har för avsikt att överlämna en proposition senare under
innevarande år. Sedan arbetet med att införliva direktivet har slutförts
planeras, enligt vad utskottet erfarit, en översyn av upphovsrätten bl.a.
vad gäller reglerna om upphovsrättens övergång. Mot bakgrund av detta
finns det enligt utskottets mening inte anledning att nu föreslå någon
åtgärd från riksdagens sida. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår
motion L215.
Ersättning för kopiering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om en utvärdering av fördelningssystemet
för kopieringsersättning. Utskottet hänvisar till pågående och kommande
arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 3 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
I 2 kap. upphovsrättslagen finns bestämmelser om inskränkningar i
upphovsrätten. En av dem, 13 §, innebär bl.a. att exemplar av upphovsrättsligt
skyddade verk kan framställas genom reprografiskt förfarande (främst
fotokopiering) inom undervisningsverksamhet, om det finns en sådan
avtalslicens som avses i 26 i § upphovsrättslagen. Därmed avses ett avtal om
verksutnyttjande som ingåtts mellan en organisation som företräder ett
flertal svenska upphovsmän på området och någon som bedriver
undervisningsverksamhet i organiserade former. Organisationen måste vara
representativ.
Den skall företräda flertalet upphovsmän inom ett visst område. Däremot
krävs inte att den företräder alla de kategorier av upphovsmän som kan
ingå i området som sådant (se H. Olsson, Upphovsrättslagstiftningen En
kommentar, 1996, s. 188). Den upphovsrättsliga organisation som på
reprografiområdet ingår avtal om kopiering i undervisningsverksamhet är Bonus
Presskopia (Bild Ord Not Upphovsrättslig Samorganisation).
En avtalslicens enligt 26 i § upphovsrättslagen ger användaren rätt att
utnyttja verk av det slag som avses med avtalet även om verkens upphovsmän
inte företräds av organisationen. I paragrafens fjärde stycke har tagits
in bestämmelser som avser att skapa vissa garantier för de upphovsmän som
står utanför en avtalsslutande organisation. Utanförstående upphovsmän
har rätt till samma ersättning och andra förmåner som upphovsmän företrädda
av organisationen har rätt till. Dessutom har de utanförstående upphovsmännen
tillförsäkrats en rätt att alltid få ersättning även i de fall då
organisationen valt att använda sina medel till annat.
Motionerna
Birgitta Sellén m.fl. (c) anför i motion Kr326 att Bonus Presskopia inte
tillåter alla konstnärsorganisationer att bli medlemmar. Enligt motionärerna
måste staten av den anledningen överväga om den nuvarande metoden är den
bästa för att fördela den statliga upphovsrättsersättningen. I motionen
begärs ett tillkännagivande om en utvärdering av det rådande fördelningssystemet
(yrkande 25).
Motsvarande yrkanden framställs också av Lennart Kollmats m.fl. (fp) i
motion Kr 327 (yrkande 6 i denna del) och av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd)
i motion Kr390 (yrkande 18).
Rättspraxis
Marknadsdomstolen har i en dom den 17 juni 1999 (MD 1999:13) prövat bl.a.
frågan om Bonus Presskopia gjort sig skyldig till missbruk av dominerande
ställning enligt 19 § konkurrenslagen (1993:20) genom att neka två mindre
upphovsrättsliga organisationer medlemskap i Bonus Presskopia. Mot bakgrund
av hur avtalslicenssystemet i upphovsrättslagen är utformat ansåg
Marknadsdomstolen att Bonus Presskopias agerande inte kunde utgöra något sådant
missbruk.
Tidigare behandling
Utskottet har behandlat likalydande motionsyrkanden tidigare, senast våren
2003 i betänkande 2002/03:LU16. Utskottet förutsatte då att den fråga som
tas upp i motionerna kommer att bli föremål för överväganden inom ramen
för arbetet med att genomföra EG-direktivet om upphovsrätten i
informationssamhället. Med hänvisning till det avstyrkte utskottet
motionerna.
Utskottets ställningstagande
Som tidigare redovisats lämnas i departementspromemorian (Ds 2003:35)
Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG,
m.m. förslag om hur EG-direktivet bör genomföras i svensk rätt. Promemorian
har remissbehandlats och regeringen har för avsikt att överlämna en
proposition senare under innevarande år. Sedan arbetet med att införliva
direktivet har slutförts planeras en översyn av upphovsrätten bl.a. vad
gäller avtalslicenserna. Med hänvisning till detta finner utskottet inte
anledning att nu föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning
av motionsyrkandena. Riksdagen bör således avslå motionerna Kr326 yrkande
25, Kr327 yrkande 6 i denna del och Kr390 yrkande 18.
Ersättning till STIM
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion om undantag för ideella organisationer när
det gäller ersättning till STIM för offentliga framföranden av verk.
Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida.
Jämför reservation 4 (kd, c).
Bakgrund
Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) är en
ekonomisk förening, till vilken tonsättare och författare genom ett
anslutningsavtal upplåter sina rättigheter till offentligt framförande och
inspelning på skiva, band, film osv. Föreningen tecknar avtal med
musikanvändare samt inkasserar och fördelar till rättighetshavarna ersättningen
för offentliga framföranden och inspelningar. STIM, som har samarbete med
liknande organisationer över hela världen, kontrollerar också att skyddad
musik inte spelas offentligt eller i förvärvsverksamhet utan tillstånd.
Regler
om vissa situationer då offentliga framföranden får ske utan tillstånd
och utan att ersättning för utnyttjandet av verket utgår till upphovsmannen
finns intagna i 21 § upphovsrättslagen. Där anges att ett utgivet verk
får framföras fritt under förutsättning att framförandet av verket inte
är det huvudsakliga, tillträdet till evenemanget är avgiftsfritt och
anordnandet sker utan förvärvssyfte. Andra inskränkningar i upphovsmannens
ensamrätt gäller vid offentligt framförande av ett verk vid undervisning
eller gudstjänst.
Motionen
Eskil Erlandsson och Kenneth Johansson (båda c) pekar i motion L276 på
att bestämmelsen i 21 § upphovsrättslagen förutsätter bl.a. att någon
entréavgift inte betalats. I de fall ideella föreningar tar upp ett inträde
vid sina arrangemang anser motionärerna att STIM ställer orimliga krav på
ersättning för den musik som framförs vid arrangemanget. Motionärerna
yrkar att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag till
ändring av upphovsrättslagen så att undantag kan medges för ideella
organisationer.
Tidigare behandling
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden med
samma inriktning som det nu aktuella, senast våren 2003 i betänkande
2002/03:LU16. I dessa sammanhang har utskottet erinrat om att upphovsrätten
är en del av förmögenhetsrätten och att det upphovsrättsliga skyddet ger
upphovsmannen ensamrätt att utnyttja det skyddade verket ekonomiskt. STIM
förvaltar i sin verksamhet enskilda upphovsmäns ekonomiska rättigheter,
vilka är att se som upphovsmännens förmögenhetstillgångar. Enligt utskottets
mening borde det därför inte komma i fråga att genom ytterligare
lagstiftningsåtgärder ingripa i upphovsmännens möjligheter att ta till vara
sina rättigheter. Vidare har utskottet understrukit att det måste beaktas
att Sverige är bundet av internationella konventioner som begränsar
konventionsstaternas möjligheter att inskränka de rättigheter som tillkommer
upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter. De bestämmelser om
inskränkningar i upphovsrätten som lagen redan i dag innehåller och de
gränsdragningsproblem som därvid kan göra sig gällande borde därför, enligt
vad utskottet anfört, överlämnas till rättstillämpningen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och anser att riksdagen bör
avslå motion L276.
Följerätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om hanteringen av ersättningen
enligt bestämmelserna om följerätt. Utskottet anser alltjämt att
motionsönskemålet är tillgodosett genom en dom från Högsta domstolen.
Bakgrund
Det franska begreppet droit de suite är den vedertagna beteckningen för
en till upphovsrätten knuten ersättning till bildkonstnärer när deras
verk vidareförsäljs. Bestämmelser om droit de suite - följerätt - finns
i 26 j § upphovsrättslagen. Bestämmelserna innebär att en konstnär har
rätt till en andel av försäljningspriset när hans eller hennes konstverk
vidareförsäljs yrkesmässigt.
Ersättningsrätten kan bara göras gällande av en organisation som företräder
ett flertal svenska upphovsmän på området. Ersättningsrätten förvaltas
sålunda kollektivt. I den proposition som ligger till grund för reglerna
om följerätt finns dock inga närmare uppgifter om hur uppbörd och
distribution av ersättningen skall hanteras (prop. 1994/95:151). I
lagstiftningsärendet pekade utskottet därför på några betydelsefulla
förutsättningar
för att avgiftssystemet skall fungera som en upphovsrättsligt grundad
inkomstkälla för konstnärerna och deras arvingar. Ett effektivt och smidigt
samarbete måste etableras med konsthandeln. Den totala avgiftsvolymen
måste vara tillräckligt stor för att bära de administrativa kostnaderna
för systemet. En grundläggande förutsättning är vidare, framhöll utskottet,
att rutinerna för att inkassera och distribuera ersättningarna kan göras
effektiva utan att de blir resurskrävande (bet. 1995/96:LU1).
Många - men inte alla - länder inom EU har någon form av bestämmelser om
följerätt. Bland de länder som har regler om följerätt skiljer sig reglernas
innehåll åt, bl.a. vad gäller ersättningens storlek. Avsaknaden av regler
i vissa länder och skillnaderna i reglernas utformning mellan länderna
har inom EU ansetts kunna inverka negativt på den gemensamma marknadens
funktion.
Mot denna bakgrund antog rådet hösten 2001 direktivet om upphovsmannens
rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt),
2001/84/EG.
Motionen
Lennart Kollmats m.fl. (fp) hävdar i motion Kr327 att bara en organisation
hittills har hanterat inkassering och utbetalning av ersättning vid
vidareförsäljning av konstverk. Denna monopolsituation är enligt motionärerna
inte acceptabel, och det begärs att detta skall ges regeringen till känna
(yrkande 6 i denna del).
Tidigare behandling
Då utskottet våren 2001 (bet. 2000/01:LU8) behandlade ett motionsyrkande
med motsvarande inriktning som det nu aktuella pekade utskottet på att
två upphovsrättsorganisationer administrerar ifrågavarande avgifter. BUS
(Bildkonst Upphovsrätt i Sverige), som representerade omkring 4 000
konstnärer, var den organisation som inför ikraftträdandet av den nya
lagstiftningen om följerätt hade förberett och organiserat sin verksamhet
för att administrera inkasseringen och distributionen av ersättningsbeloppen.
En ny organisation, numera DUR (Konstnärernas Intresseförening för droit
de suite upphovsrätt i Sverige), hade därefter bildats för att bedriva
samma verksamhet. Etableringen av den nya organisationen, som vid starten
uppgavs ha ca 750 medlemmar, föranledde ett antal rättsliga processer om
rätten att administrera avgifterna.
Utskottet redovisade också att det, enligt ett avgörande från Högsta
domstolen i oktober 2000 i mål mellan BUS och DUR (NJA 2000 s. 445), var
klarlagt att fler än en organisation samtidigt kan vara behöriga att
administrera inkasseringsverksamheten. Mot denna bakgrund ansåg utskottet
motionsyrkandet i fråga tillgodosett, och yrkandet avstyrktes.
Utskottet var, med anledning av återkommande motionsyrkanden i frågan, av
samma uppfattning våren 2002 och våren 2003 (bet. 2001/02:LU17 respektive
2002/03:LU16).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det nu aktuella motionsyrkandet
är tillgodosett genom Högsta domstolens avgörande år 2000. Riksdagen bör
därför avslå motion Kr327 yrkande 6 i denna del.
Arenarätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om s.k. arenarätt. Utskottet hänvisar
till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida. Jämför reservation
5 (m, kd).
Bakgrund
I upphovsrättslagen finns, som tidigare redovisats, bestämmelser om skydd
för vissa prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära
eller konstnärliga verk, har ett visst samband med sådan verksamhet och
påkallar skydd efter liknande principer som de som gäller för upphovsrätten.
Sådana s.k. närstående rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare
och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära
eller konstnärliga verk.
Bestämmelserna, som återfinns i 45 § upphovsrättslagen, gäller endast
utövande konstnärer som framför litterära eller konstnärliga verk, exempelvis
reciterar en dikt, spelar ett musikstycke på ett instrument eller agerar
i en spelfilm. Framförandet måste avse ett verk, men det är utan betydelse
om detta åtnjuter skydd eller inte. Skyddet omfattar däremot inte exempelvis
imitatörer, akrobater, cirkus- eller varietéartister och inte heller
idrottsutövare.
Inom vissa utländska rättsordningar finns ett skydd även för framföranden
som inte avser litterära eller konstnärliga verk. Ett sådant skydd, en s.
k. droit de stade (arenarätt), förbjuder oauktoriserad fixering och
överföring av exempelvis sportprestationer (se H. Olsson,
Upphovsrättslagstiftningen
En kommentar, 1996, s. 258 samt M. Koktvedgaard och M. Levin, Lärobok i
immaterialrätt, 2002, s. 96). I Sverige har vid olika tillfällen diskuterats
huruvida man borde utvidga skyddet på sätt som skett på vissa håll i
utlandet. Vid upphovsrättslagens tillkomst ansågs emellertid ett sådant
skydd inte lämpligt (se NJA II 1961 s. 300 och s. 304), och i samband med
1986 års lagstiftning om en förstärkning av skyddet för de närstående
rättigheterna (prop. 1985/86:79, bet. LU32) hänvisades till att artister
och andra utövare som saknar upphovsrättsligt skydd i allmänhet kontraktsvägen
kan skaffa sig garantier mot att obehöriga upptagningar av deras prestationer
sker.
Motionerna
Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd) pekar i motion L298 på att det i dag inte
finns någon skyddslagstiftning som gäller exempelvis arrangörer av
idrottsevenemang. Motionärerna framhåller att s.k. arenarättigheter finns i
vissa andra länder. Möjligheten att införa liknande rättigheter i Sverige
bör enligt motionärerna utredas, och det begärs ett tillkännagivande därom.

Ett motsvarande yrkande om idrottens rätt att äga sina egna arrangemang
framställs av Kent Olsson m.fl. (m) i motion Kr282 (yrkande 3).
Tidigare behandling
Motioner med motsvarande innehåll har behandlats av utskottet vid flera
tillfällen tidigare, senast våren 2003 i betänkande 2002/03:LU16. Utskottet
har därvid uttalat att det varken i motionerna eller på annat sätt framförts
några bärande skäl för att man i Sverige skall överväga införande av ett
nytt immaterialrättsligt skydd i enlighet med motionsönskemålen. De
antaganden som gjordes år 1986 om möjligheter för utövare som saknar
upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd garantier mot obehöriga
upptagningar är, såvitt utskottet kunnat bedöma, riktiga. Utskottet har
vidare konstaterat att frågan om droit de stade inte heller förefaller
aktuell inom EU eller i något annat internationellt sammanhang.
Motionsyrkandena har avstyrkts, och riksdagen har följt utskottet.
Utskottets ställningstagande
Såvitt utskottet erfarit förekommer det inte regler om s.k. arenarätt i
något europeiskt land. Frågan har såvitt utskottet känner till inte heller
tagits upp inom EU under senare tid.
Utskottet ser inte heller nu någon anledning att föreslå något riksdagsinitiativ
i frågan. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna
L298 och Kr282 yrkande 3.

Reservationer

1. Datorrelaterade uppfinningar, punkt 3 (v, c)
av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om datorrelaterade uppfinningar. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:T474 yrkande 5.
Ställningstagande
I likhet med motionärerna anser vi att det är olyckligt att EU blivit
drivande i fråga om patenträtt på mjukvara. Sådana patent bidrar till att
befästa den utveckling mot monopolsituationer som redan nu i alltför stor
utsträckning präglar mjukvarumarknaden. Det ligger en stor fara i en
utveckling där patenträtten alltmer blir storföretagens rätt mot de enskilda
innovatörerna och de entreprenörer som är basen för framtida tillväxt och
välstånd. Patenträtten måste utformas så att den stöder gemensamma europeiska
ansträngningar att utveckla småföretagandet och välståndet i hela Europa.
När det gäller förslaget till direktiv om patenterbarhet för datorrelaterade
uppfinningar bör därför den svenska utgångspunkten vara att patent på
mjukvara inte skall vara tillåtet.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion T474 yrkande 5,
som sin mening ge regeringen till känna.

2. Upphovsrättsligt skydd, punkt 4 (m)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om upphovsrättsligt skydd. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Kr254 yrkande 5.
Ställningstagande
Många konstnärer, inte minst bildkonstnärer, är egenföretagare. Det är
viktigt att regler som kringgärdar småföretagandet förenklas och avskaffas.
Arbetet med regelförenklingar bör ges en hög politisk prioritet och
företagarna bör själva få påverka arbetet genom samråd. Förenklade regler
skulle också i hög grad underlätta för konstnärer som är småföretagare.
Vidare måste konstnärer kunna känna sig säkra på att lagar och regler om
upphovsrätt ger dem en fullgod säkerhet för att deras verk skall vara
skyddade. Det får ankomma på regeringen att lägga fram erforderliga
lagförslag och i övrigt vidta åtgärder i enlighet med det anförda.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion Kr254 yrkande 5,
som sin mening ge regeringen till känna.

3. Ersättning för kopiering, punkt 6 (m, fp, kd, c)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Henrik von
Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ersättning för kopiering. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Kr326 yrkande 25, 2003/04:Kr327 yrkande 6 i
denna del och 2003/04:Kr390 yrkande 18.
Ställningstagande
Bonus Presskopia träffar avtal om fotokopiering av upphovsrättsligt
skyddade verk och bevakar upphovsmännens ekonomiska intressen. Man arbetar
med detta på uppdrag av ett antal konstnärsorganisationer. Mindre
konstnärsorganisationer får dock inte ansluta sig till Bonus Presskopia,
eftersom bara en medlemsorganisation tillåts för varje konstform. Mot den
bakgrunden anser vi, i likhet med motionärerna, att regeringen måste
överväga om den nuvarande metoden är den bästa för att fördela den statliga
upphovsrättsersättningen. En utvärdering av det rådande fördelningssystemet
bör göras.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna Kr326 yrkande
25, Kr327 yrkande 6 i denna del och Kr390 yrkande 18, som sin mening ge
regeringen till känna.

4. Ersättning till STIM, punkt 7 (kd, c)
av Yvonne Andersson (kd) och Viviann Gerdin (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ersättning till STIM. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:L276.
Ställningstagande
Ideella föreningar arbetar utan förvärvssyfte och måste kunna göra något
positivt för sin omgivning utan att lagar försvårar verksamheten. I likhet
med motionärerna anser vi att STIM ställer orimliga krav på ersättning
för den musik som framförs vid de ideella organisationernas och
studieförbundens olika arrangemang. Det måste därför göras ett undantag i
upphovsrättslagen för den ideella verksamhet som bedrivs på kulturområdet.
Det får ankomma på regeringen att lägga fram erforderliga lagförslag.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L276, som sin
mening ge regeringen till känna.

5. Arenarätt, punkt 9 (m, kd)
av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m) och Henrik
von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om arenarätt. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2003/04:L298 och 2003/04:Kr282 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi kan konstatera att det i Sverige saknas en särskild skyddslagstiftning
för arrangörer av idrottsevenemang. Visserligen har arrangörerna av sådana
evenemang en rätt till arenan där evenemanget äger rum, men informationen
kring evenemanget saknar immaterialrättsligt skydd. En sådan skyddslagstiftning,
s.k. arenarätt, finns i vissa andra länder. Enligt vår mening finns det
skäl att i en utredning närmare analysera behovet av en lagstiftning om
arenarätt även i Sverige. Det får ankomma på regeringen att tillkalla en
sådan utredning och utfärda direktiv i enlighet med det anförda.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L298 och
Kr282 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.
Särskilt yttrande

Främjande av patent, punkt 1 (m)
Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m) anför:

Vi anser i likhet med vad som anförs i motion L247 att det är mycket
angeläget att stimulera uppfinnare att fullfölja sina idéer och att hjälpa
dem att omsätta dessa till framgångsrika produkter som kan skapa nya
industrier och arbetstillfällen. Utan ett väl fungerande patentsystem skulle
det vara meningslöst med satsningar på långsiktig forskning och utveckling.
Det är viktigt att de kostnader som är förenade med en patentansökan kan
hållas på en rimlig nivå. Det gäller också att på olika sätt beivra
patentintrång. En uppfinnare som kanske redan haft stora kostnader, ofta av
beskattade medel, för utveckling och patentsökning av sin uppfinning kan
ha svårt att bekosta beivrandet av ett sådant intrång, speciellt som det
ofta görs av företag med betydande ekonomisk styrka. Som motionären anför
bör samhället i den situationen ge uppfinnarna stöd. Det skulle innebära
en markering om att uppfinnarnas arbete är viktigt för Sverige och öka
deras benägenhet att utveckla idéer till framgångsrika produkter. Detta
kan bidra till att bredda Sveriges industriella bas och skapa nya
arbetstillfällen.
Vi vill nu i första hand avvakta resultatet av det arbete som pågår på
det patenträttsliga området och har inte funnit skäl att reservera oss.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:L215 av Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en översyn av frågan om upphovsrätten i anställningsförhållanden.
2003/04:L247 av Henrik Westman (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om innovationer och uppfinnare och deras betydelse och villkor.
2003/04:L276 av Eskil Erlandsson och Kenneth Johansson (båda c):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
upphovsrättslagen så att undantag kan medges för ideella organisationer.
2003/04:L298 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en utredning av arenarättigheter för evenemang där det i dag inte finns
någon upphovsrätt.
2003/04:L346 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av en statlig eller annan stabil patentförsäkring i syfte att
skydda svenska innovatörers patent.
2003/04:Kr254 av Kent Olsson m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om upphovsrätten.
2003/04:Kr282 av Kent Olsson m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om idrottens rätt att äga sina egna arrangemang.
2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att en utvärdering av det rådande fördelningssystemet
för konstnärsorganisationer bör göras.
2003/04:Kr327 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om upphovsrättslig ersättning till konstnärer och droit de suite.

2003/04:Kr390 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utvärdering av fördelningen av den statliga
upphovsrättsersättningen.
2003/04:T474 av Sven Bergström m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att initiativ bör tas till en omförhandling av det nyligen
fattade beslutet syftande till att undanröja möjligheten till patent på
mjukvara.
2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda vad det skulle kosta att ge dem som drabbas
av ett intrång, innan deras patent beviljats, en skälig ersättning för
detta.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skadestånd för intrång skall kunna krävas efter det
att patentet beviljats.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda effekterna av sänkta kostnader för svenska
innovatörer i samband med ansökan om svenskt patent.