Lagutskottets betänkande

2003/04:LU16

Obeställd e-postreklam

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:43
Obeställd e-postreklam jämte åtta motioner, varav tre väckts med anledning
av propositionen och fem väckts under den allmänna motionstiden år 2003.
I propositionen lägger regeringen fram förslag till ändringar i
marknadsföringslagen (1995:450) som syftar till att i svensk rätt genomföra
artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12
juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom
sektorn för elektronisk kommunikation (kommunikationsdataskyddsdirektivet).
Lagförslaget innebär att en näringsidkare vid marknadsföring till en
fysisk person som huvudregel får använda elektronisk post bara om personen
har samtyckt till det på förhand, en s.k. opt in-lösning. Kravet på
samtycke skall dock, under vissa förutsättningar, inte gälla vid marknadsföring
inom ramen för ett befintligt kundförhållande. Ett reklammeddelande som
sänds med elektronisk post måste vidare alltid innehålla en giltig adress
till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen skall
upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring som riktas till juridiska
personer.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2004.
Utskottet föreslår att riksdagen, med en lagteknisk justering, antar
regeringens lagförslag och avslår samtliga motionsyrkanden.
I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslaget
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen
(1995:450) med den ändringen att 22 § andra stycket får den lydelse som
utskottet föreslår i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition
2003/04:43 och avslår motionerna 2003/04:L8 yrkande 1, 2003/04:L229,
2003/04:L233, 2003/04:L246, 2003/04:L266 yrkandena 1-3 och 2003/04:L295.

Reservation (m)

2. Undantag från krav på samtycke
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L8 yrkande 2, 2003/04:L9 yrkande 2
och 2003/04:L10 yrkande 3.

3. Skyddet för juridiska personer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L9 yrkande 1 och 2003/04:L10 yrkande
2.

4. Andra metoder för kommunikation på distans
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L9 yrkande 3 och 2003/04:L10 yrkande
1.

5. Marknadsstörningsavgift
Riksdagen avslår motion 2003/04:L10 yrkande 4.

6. Tekniska lösningar
Riksdagen avslår motion 2003/04:L8 yrkande 3.
Stockholm den 17 februari 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes
(s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v),
Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Anneli Särnblad Stoors (s),
Henrik von Sydow (m), Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Hillevi
Engström (m), Christin Nilsson (s) och Annika Qarlsson (c).

Allmän bakgrund
Gällande rätt
Med obeställd reklam avses reklam eller annan marknadsföring som förs
vidare till mottagaren utan att denne varit aktiv för att få reklamen
eller utan att mottagaren genom sitt tidigare uppträdande kan anses ha
visat något intresse för den.
Det förekommer i huvudsak två olika modeller för att reglera under vilka
förutsättningar obeställd reklam är tillåten. Den ena modellen, s.k. opt
in, innebär att obeställd reklam är förbjuden om inte mottagaren i förväg
har begärt att få reklamen eller samtyckt till det. Den andra modellen,
opt out, innebär motsatsen. Enligt opt out är det således tillåtet att
sända obeställd reklam så länge mottagaren inte uttryckligen motsatt sig
det. Vid reglering som bygger på opt out förekommer ofta olika slags
spärregister dit man i förväg kan anmäla att man inte vill ha viss reklam
i fortsättningen.
Enligt 13 b § första stycket marknadsföringslagen (1995:450) gäller att
en näringsidkare vid marknadsföring till en fysisk person får använda
telefax eller sådana uppringningsautomater eller andra liknande automatiska
system för individuell kommunikation som inte betjänas av någon enskild
endast om den fysiska personen har samtyckt till det på förhand (opt in).
Av 13 b § andra stycket framgår vidare att en näringsidkare får använda
andra metoder för individuell kommunikation på distans, exempelvis telefon,
elektronisk post och adresserad direktreklam, om inte den fysiska personen
tydligt motsatt sig att metoden används (opt out). En näringsidkare som
använder elektronisk post vid icke begärd marknadsföring skall, enligt 13
b § tredje stycket, respektera och regelbundet kontrollera register där
personer som inte önskar få sådan marknadsföring med elektronisk post kan
registrera sig.
I 10 och 11 §§ personuppgiftslagen (1998:204) finns vidare bestämmelser
om integritetsskydd och behandling av personuppgifter, bl.a. i
marknadsföringssammanhang.
13 b § första och andra styckena marknadsföringslagen genomför i svensk
rätt dels artikel 12 i direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om
behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom
telekommunikationsområdet
(teledataskyddsdirektivet), dels artikel 10 i direktiv 97/7/EG av den 20
maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (distansavtalsdirektivet).
Tredje stycket i paragrafen genomför artikel 7.2 i direktiv 2000/31/EG av
den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets
tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden
(e-handelsdirektivet).

Kommunikationsdataskyddsdirektivet
Europaparlamentet och rådet antog den 12 juli 2002 direktiv 2002/58/EG om
behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för
elektronisk kommunikation (kommunikationsdataskyddsdirektivet). Direktivet,
som ersatt teledataskyddsdirektivet, syftar bl.a. till att säkerställa
ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna när det
gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk
kommunikation.
Artikel 13 innehåller bestämmelser om icke begärd kommunikation vid direkt
marknadsföring. Av artiklarna 13.1 och 13.5 följer att användningen av
automatisk uppringningsutrustning, telefax eller elektronisk post för
direkt marknadsföring bara får tillåtas i fråga om fysiska personer som
i förväg har givit sitt samtycke, dvs. opt in. Med elektronisk post avses
ett meddelande i form av text, röst, ljud eller bild som sänds via ett
allmänt kommunikationsnät och som kan lagras i nätet eller i mottagarens
terminalutrustning till dess att denne hämtar det. Enligt ingressen till
direktivet innefattar begreppet elektronisk post även s.k. SMS- och
MMS-meddelanden. Artikel 13.2 innehåller ett undantag från kravet på samtycke
enligt artikel 13.1 som innebär att det under vissa förhållanden inte
krävs samtycke på förhand vid användningen av elektronisk post vid
marknadsföring inom ett befintligt kundförhållande. I fråga om andra metoder
för icke begärd kommunikation till fysiska personer än elektronisk post,
automatisk uppringningsutrustning eller telefax, företrädesvis telefon,
ges medlemsstaterna, enligt artikel 13.3, en möjlighet att välja vilken
skyddsnivå som skall gälla, opt in eller opt out. Artikel 13.4 innebär
ett förbud mot att under alla omständigheter skicka elektronisk post för
direkt marknadsföring om identiteten på meddelandets avsändare döljs eller
hemlighålls eller det saknas giltig adress till vilken mottagaren kan
skicka en begäran om att marknadsföringen skall upphöra. Artikel 13.5 rör
skyddet för juridiska personer mot icke begärd kommunikation med elektronisk
post.
Redogörelse för ärendet
Regeringen beslutade den 19 april 2001 att tillkalla en särskild utredare
med uppgift att föreslå ny lagstiftning och myndighetsorganisation på
området elektronisk kommunikation. I uppdraget låg bl.a. att föreslå de
författningsändringar som föranleds av bestämmelserna om icke begärd
kommunikation i artikel 13 i kommunikationsdataskyddsdirektivet. Utredningen,
som antog namnet Utredningen om elektronisk kommunikation (e-komutredningen),
redovisade sitt uppdrag, bl.a. såvitt gäller genomförandet av artikel 13,
i delbetänkandet (SOU 2002:109) Myndighetsfrågor m.m., som överlämnades
till regeringen i januari 2003. Delbetänkandet har remissbehandlats och
ligger till grund för lagförslaget i förevarande proposition.
I övriga delar är kommunikationsdataskyddsdirektivet i huvudsak genomfört
i svensk rätt genom lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, som
trädde i kraft den 25 juli 2003 (prop. 2002/03:110, bet. TU6, rskr. 228).

I propositionen föreslår regeringen - efter hörande av Lagrådet - att
riksdagen skall anta det i propositionen framlagda lagförslaget. Regeringens
förslag finns i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.
Propositionen har föranlett tre motioner. I detta sammanhang behandlar
utskottet även fem motioner som har väckts under den allmänna motionstiden
år 2003. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till ändringar i marknadsföringslagen
(1995:450) som syftar till att i svensk rätt genomföra artikel 13 i
kommunikationsdataskyddsdirektivet. Lagstiftningen genomför också, som
tidigare, artikel 10 i distansavtalsdirektivet. Lagförslaget innebär i
huvudsak följande. En näringsidkare får vid marknadsföring till en fysisk
person som huvudregel använda elektronisk post bara om personen har
samtyckt till det på förhand, dvs. opt in (13 b § första stycket). Kravet
på samtycke skall dock, under vissa förutsättningar, inte gälla inom ramen
för ett befintligt kundförhållande (13 b § andra stycket). I fråga om
andra metoder för individuell kommunikaton på distans än elektronisk post,
telefax och automatiska uppringningssystem innebär lagförslaget inte
någon förändring i förhållande till gällande rätt (13 d §). Ett
reklammeddelande som sänds med elektronisk post måste alltid innehålla en giltig
adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen
skall upphöra. Detta skall även gälla vid marknadsföring som riktas till
juridiska personer (13 c §). Nuvarande skyldighet i 13 b § tredje stycket
marknadsföringslagen att regelbundet kontrollera och respektera s.k. opt
out-register upphävs.

Utskottets överväganden
Lagförslaget
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens lagförslag och avslå motionsyrkande med
krav på dels avslag på propositionen, dels införande av opt in och
ytterligare åtgärder från regeringens sida mot obeställd e-postreklam. Jämför
reservation (m).
Motionerna
Inger René m.fl. (m) riktar i motion L8 stark kritik mot regeringens
förslag och e-komutredningens delbetänkande. Kritiken går i huvudsak ut på
att varken utredningen eller regeringen har analyserat och förklarat
centrala begrepp i direktivet, att det saknas ekonomiska resurser för
kontroll av lagens efterlevnad och att regeringen inte har analyserat hur
en sådan kontroll skall kunna ske. Regeringen har inte heller, anförs det,
berört de tekniska lösningar för att förhindra oönskad e-postreklam som
finns. Därtill saknas en analys av i vilka fall e-postreklam är otillåten
redan i dag enligt gällande rätt. Dessutom är det synnerligen tveksamt,
menar motionärerna, om lagstiftningen kommer att få någon reell effekt.
Motionärerna anser att propositionen har så pass stora brister att den
kan bidra till att allmänhetens förtroende för rättsordningen undergrävs.
I motionen yrkas avslag på propositionen och begärs ett tillkännagivande
om att regeringen, efter förnyat utrednings- och beredningsarbete i
enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna, snarast skall återkomma
till riksdagen med en ny proposition i ämnet (yrkande 1).
Susanne Eberstein och Agneta Lundberg (båda s) begär i motion L229 ett
tillkännagivande om att regeringen skall se över lagstiftningen och
överväga opt in vid marknadsföring med hjälp av elektronisk post. Motsvarande
motionsyrkanden finns i motionerna L233 av Agneta Ringman m.fl. (s) och
L295 av Yvonne Andersson m.fl. (kd).
Enligt vad som anförs i motion L246 av Monica Green (s) krävs ytterligare
åtgärder än införande av opt in för att komma till rätta med problemet
med icke begärd e-postreklam. I motionen begärs ett tillkännagivande om
att regeringen skyndsamt skall se över möjligheterna att stoppa oönskad
e-postreklam i Sverige och ta upp frågan på nytt inom EU i syfte att få
till stånd en gemensam, hårdare lagstiftning mot oönskad e-postreklam.
I motion L266 av Barbro Feltzing och Helena Hillar Rosenqvist (båda mp)
begärs tillkännagivanden om att regeringen skall lägga fram lagförslag
som innebär opt in för obeställd e-postreklam (yrkandena 1 och 2). I annat
fall begärs ett tillkännagivande om att det skall inrättas ett nationellt
spärregister för e-postreklam (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Vad först gäller yrkandet om avslag på propositionen konstaterar utskottet
inledningsvis att ärendet är berett i enlighet med vad som föreskrivs i
7 kap. 2 § regeringsformen. Lagrådet har inte heller haft något att erinra
mot ärendets beredning eller det framlagda lagförslaget. Därtill kommer
att den i motionen framförda kritiken, med något enstaka undantag, inte
återspeglar utfallet av remissbehandlingen. Tvärtom, en majoritet av
remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det
utan erinran.
Vad sedan gäller invändningarna mot att varken e-komutredningen eller
regeringen har analyserat och förklarat den närmare innebörden av vissa
begrepp i direktivet vill utskottet erinra om att det är EG-domstolen som
har exklusiv behörighet att uttolka EG-rätten. När EG-direktiv införlivas
i nationell rätt kan lagstiftaren således varken precisera innebörden i
direktivets bestämmelser i lag eller göra motivuttalanden med anspråk på
att auktoritativt sätt uttolka innebörden av innehållet i EG-rätten.
Den omständigheten att det förekommer vissa begrepp i direktivet, bl.a.
i undantagsregeln i artikel 13.2, vars närmare innebörd kan diskuteras
och att det med andra ord råder en viss osäkerhet vad gäller begreppens
närmare tolkning kan inte avhjälpas genom lagstiftning eller förarbetsuttalanden
på nationell nivå. Frågan om direktivets tolkning får således överlämnas
till rättstillämpningen, ytterst EG-domstolen. De invändningar i övrigt
som framförts i motion L8 utgör inte skäl för att riksdagen inte skall
anta lagförslaget. Därutöver har inte motionsvis framförts några erinringar
mot regeringens lagförslag. Utskottet kan för sin del inte heller se annat
än att Sverige genom det nu framlagda lagförslaget kommer att uppfylla
vad som krävs enligt artikel 13 i kommunikationsdataskyddsdirektivet.
Mot bakgrund av vad som sålunda anförts föreslår utskottet att riksdagen
skall anta det i propositionen framlagda lagförslaget. Härigenom blir
önskemålen om införande av opt in i motionerna L229, L233, L266 och L295
i allt väsentligt tillgodosedda.
Vad slutligen gäller motion L246 vill utskottet framhålla att arbetet
rörande e-postreklam i och med detta ingalunda är avslutat. Som framhålls
av motionären kan därutöver behöva komma till stånd ytterligare åtgärder
på nationell nivå, inom EU och i internationella sammanhang. Därvid bör
erinras om att kommissionen den 22 januari 2004 beslutat ett meddelande
med en handlingsplan som rör icke begärd marknadsföring via elektronisk
post, KOM(2004)28. I handlingsplanen finns en lång rad förslag till
åtgärder på området. Meddelandet är nu föremål för behandling i rådet och
Europaparlamentet. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter att
arbeta aktivt på området utan något formellt tillkännagivande från riksdagens
sida.
Nu gjorda ställningstaganden leder sammanfattningsvis fram till att
riksdagen, med avslag på motionerna L8 yrkande 1, L229, L233, L246, L266
och L295, bör anta regeringens lagförslag.
Under beredningen av ärendet har utskottet uppmärksammat att en lagteknisk
justering behöver göras i regeringens lagförslag såvitt gäller 22 § andra
stycket marknadsföringslagen. Utskottet lägger i bilaga 3 till betänkandet
fram förslag till sådana ändringar.
Undantag från krav på samtycke
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som gäller undantaget från krav på
samtycke på förhand i artikel 13.2.
Direktivet
Artikel 13.2 innehåller ett undantag från kravet på samtycke på förhand
när det gäller användningen av elektronisk post. För att undantaget skall
vara tillämpligt krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda. Ett
grundläggande krav är att det skall finnas ett befintligt kundförhållande
mellan den fysiska personen och den näringsidkare som reklamen härrör
från. Den fysiska personen skall även i samband med en tidigare försäljning
av en vara eller tjänst ha lämnat uppgifter om elektronisk adress för
elektronisk post till näringsidkaren. Den fysiska personen får vidare
inte inledningsvis ha motsatt sig att uppgiften om den elektroniska
adressen används för direkt marknadsföring. Därutöver gäller att
marknadsföringen
endast får avse näringsidkarens egna, likartade varor och tjänster.
Slutligen skall den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att,
kostnadsfritt och enkelt, motsätta sig att uppgiften om elektronisk adress
används i marknadsföringssyfte när den samlas in och vid varje följande
marknadsföringsmeddelande.
Propositionen
I propositionen föreslås i 13 b § andra stycket marknadsföringslagen ett
undantag från kravet på samtycke på förhand vid marknadsföring med
elektronisk post som motsvarar vad som föreskrivs i artikel 13.2. Sålunda
föreslås att om näringsidkaren fått den fysiska personens uppgifter om
elektronisk adress för elektronisk post i samband med försäljning av en
produkt till personen, gäller inte kravet på samtycke enligt 13 § första
stycket, om 1. den fysiska personen inte motsatt sig att uppgiften för
elektronisk post används i marknadsföringssyfte med användande av elektronisk
post, 2. marknadsföringen avser näringsidkarens egna, likartade produkter
och 3. den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att kostnadsfritt
och enkelt motsätta sig att uppgiften används i marknadsföringssyfte när
den samlas in och vid varje följande marknadsföringsmeddelande.
Motionerna
Inger René m.fl. (m) påpekar i motion L8 att varken e-komutredningen eller
regeringen har gjort någon grundligare analys av innebörden av undantagsregeln
i artikel 13.2. Centrala begrepp har således inte utretts eller förklarats,
vilket kommer att leda till tolkningsproblem i rättstillämpningen. I
motionen begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall låta utreda
den närmare innebörden av undantagsregeln (yrkande 2).
Enligt vad som framhålls i motion L9 av Christer Winbäck (fp) bör ett
kundförhållande tidsbegränsas, exempelvis till ett år. Därefter skall opt
in gälla på nytt, som om kundförhållandet inte funnits tidigare. I motionen
begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall återkomma till riksdagen
med ett lagförslag i enlighet med det anförda (yrkande 2).
Ulf Holm m.fl. (mp) anför i motion L10 att det inte är skäligt att det
skall vara kundens sak att avsäga sig e-postreklam i existerande
kundförhållanden. Motionärerna anser att det bör införas en tidsbegränsning av
hur länge ett kundförhållande varar, förslagsvis ett år. I motionen begärs
ett tillkännagivande om att regeringen skall ges i uppdrag att återkomma
med ett förslag till en ändring av 13 b § marknadsföringslagen i enlighet
härmed (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att direktivet inte ger någon ledning i fråga om
hur länge ett kundförhållande enligt artikel 13.2 skall anses föreligga.
I linje med vad utskottet anfört i föregående avsnitt kan det därför,
enligt utskottets mening, inte komma i fråga att i lagtexten införa den
i motionerna L9 och L10 förordade tidsgränsen. Utskottet är inte heller
övertygat om att en sådan generell ettårsgräns är befogad i sak eller i
alla lägen till konsumentens fördel. Därtill kommer att den som inte vill
ha vidare marknadsföring från näringsidkaren på ett enkelt sätt kan avböja
sådan. Frågan hur länge ett kundförhållande skall anses föreligga får,
enligt utskottets mening, överlämnas till branschpraxis och rättstillämpningen,
ytterst EG-domstolen, att avgöra.
På de skäl som angetts i föregående avsnitt ser utskottet inte någon
anledning att förorda en förnyad utredning av innebörden av undantaget i
artikel 13.2.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L8
yrkande 2, L9 yrkande 2 och L10 yrkande 3.
Skyddet för juridiska personer
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav på införande av opt in också
i fråga om juridiska personer.
Direktivet
Kravet på samtycke vid icke begärd kommunikation med hjälp av elektronisk
post gäller, enligt artikel 13.5, endast marknadsföring till fysiska
personer. Av artikeln framgår emellertid att medlemsstaterna, inom ramen
för gemenskapslagstiftningen och tillämplig nationell lagstiftning, skall
säkerställa att berättigade intressen för abonnenter som inte är fysiska
personer är tillräckligt skyddade när det gäller icke begärd kommunikation.
Direktivet medger alltså att det införs opt in även för juridiska personer.
Kravet i artikel 13.3 på angivande av giltig adress gäller både vid
marknadsföring till fysiska och juridiska personer.
Propositionen
I propositionen gör regeringen bedömningen att det för närvarande inte
bör införas ytterligare bestämmelser till skydd för juridiska personer
mot icke begärd marknadsföring. Skulle det visa sig att de nuvarande
bestämmelserna är otillräckliga kan dock regeringen, enligt vad som anförs
i propositionen, få anledning att återkomma i frågan.
Motionerna
Christer Winbäck (fp) understryker i motion L9 det angelägna i att även
juridiska personer ges ett förstärkt skydd mot obeställd e-postreklam.
Även juridiska personer bör således omfattas av den föreslagna opt in-regeln
i 13 b § första stycket marknadsföringslagen. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett
lagförslag i enlighet härmed (yrkande 1).
Ulf Holm m.fl. (mp) är i motion L10 förvånade över att regeringen valt
att inte låta också juridiska personer omfattas av kravet på samtycke i
13 b § första stycket marknadsföringslagen. Obeställd e-postreklam är,
anförs det, ett växande problem inte bara för privatpersoner utan också
för organisationer och företag. Opt in bör alltså gälla även för juridiska
personer. Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet med det
anförda (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att det i dagsläget saknas
tillräckliga skäl för att införa en opt in-reglering även vid icke begärd
marknadsföring via elektronisk post till juridiska personer. Utskottet
vill därvid särskilt peka på att remissutfallet inte ger något stöd för
att det skulle föreligga behov av en sådan reglering. Därtill kommer att
kravet på angivande av giltig adress i 13 c § torde ge juridiska personer
bättre förutsättningar att komma till rätta med icke begärd marknadsföring
via elektronisk post. Utskottet vill dock understryka vikten av att
regeringen, i linje med vad som har utlovats i propositionen, noga följer
utvecklingen och återkommer med erforderliga lagförslag om det skulle
visa sig att det behövs ytterligare regler för att skydda juridiska
personer.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L9
yrkande 1 och L10 yrkande 2.
Andra metoder för kommunikation på distans
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör andra metoder för icke begärd
kommunikation på distans än elektronisk post, automatiska uppringningssystem
och telefax.
Direktivet
Kommunikationsdataskyddsdirektivet ger, enligt artikel 13.3, medlemsstaterna
en valmöjlighet i fråga om vilken skyddsnivå som skall gälla vid användningen
av andra metoder för individuell kommunikation på distans än elektronisk
post, telefax och automatiska uppringningssystem. Företrädesvis rör det
sig om marknadsföring via telefon. Det står alltså öppet för varje
medlemsstat att antingen välja opt in eller opt out vad gäller sådana
kommunikationsmetoder.
Propositionen
I propositionen gör regeringen bedömningen att nu gällande opt out-reglering
bör behållas för andra metoder för individuell kommunikation på distans
än elektronisk post, telefax och automatiska uppringningssystem (13 d §
marknadsföringslagen).
Motionerna
I motion L9 av Christer Winbäck (fp) anförs att det bör råda teknikneutralitet
på området. Även andra metoder för elektronisk kommunikation än elektronisk
post, telefax och automatiska uppringningssystem bör därför omfattas av
opt in. I motionen begärs ett tillkännagivande härom (yrkande 3).
Ett yrkande med liknande inriktning finns i motion L10 av Ulf Holm m.fl.
(mp). Motionärerna anser att grundregeln vid all marknadsföring där
automatiska system för individuell kommunikation används skall vara att
det inte skall gå att sända marknadsföring utan att mottagaren först har
gett sitt samtycke. I motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med
det anförda (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Som framhålls i propositionen finns det i dag i och med det år 1999
inrättade Nixtele-registret en möjlighet för fysiska personer att motsätta
sig direkt marknadsföring via telefon. Annat har inte framkommit än att
detta register fungerar väl och är effektivt. Remissutfallet tyder inte
heller på att av något annat skäl skulle föreligga behov av opt in också
för andra metoder för kommunikation på distans än elektronisk post, telefax
och automatiska uppringningssystem. Utskottet delar alltså regeringens
bedömning att nuvarande opt out-reglering bör behållas. Skulle utvecklingen
bli sådan att det finns skäl att på nytt överväga frågan, utgår utskottet
från att regeringen tar initiativ till sådana överväganden utan något
tillkännagivande från riksdagens sida.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L9
yrkande 3 och L10 yrkande 1.
Marknadsstörningsavgift
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari begärs att marknadsstörningsavgift
skall kunna utgå också vid överträdelser av förbudet mot att sända obeställd
e-postreklam utan samtycke på förhand.
Bakgrund
Enligt 22 § första stycket marknadsföringslagen får en näringsidkare
åläggas att betala marknadsstörningsavgift om näringsidkaren eller någon
som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har
brutit mot någon av 5-13 §§ marknadsföringslagen, de s.k. katalogbestämmelserna.
Marknadsstörningsavgiften skall fastställas till lägst 5 000 kr eller
högst 5 miljoner kronor, dock inte till högre belopp än tio procent av
näringsidkarens årsomsättning. I ringa fall skall inte avgift utgå.
Föreligger synnerliga skäl får avgiften efterges.
Marknadsstörningsavgiften infördes som sanktion i och med ikraftträdandet
av marknadsföringslagen den 1 januari 1996 och ersatte därvid bestämmelser
om straffansvar i den tidigare marknadsföringslagen.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att marknadsstörningsavgift skall
kunna tas ut vid överträdelse av kravet i 13 c § att ange en giltig adress
till vilken mottagaren kan skicka en begäran om att utskick av reklammeddelanden
skall upphöra. Marknadsstörningsavgift skall däremot, i likhet med vad
som gäller i dag vid överträdelse av nuvarande opt in-regel, inte kunna
tas ut vid överträdelse av kravet på samtycke på förhand enligt 13 b §
första stycket marknadsföringslagen. Däremot kan en sådan överträdelse
föranleda förbud vid vite och skadeståndsskyldighet enligt marknadsföringslagen.

Motionen
Ulf Holm m.fl. (mp) anser i motion L10 att marknadsstörningsavgift skall
kunna tas ut även vid upprepade överträdelser av förbudet mot sändande av
obeställd e-postreklam, och inte bara vid överträdelser av kravet på
angivande av giltig adress i 13 c §. I motionen begärs ett tillkännagivande
om att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett lagförslag som
innebär att även överträdelser av förbudet mot sändande av obeställd
e-postreklam skall kunna föranleda marknadsstörningsavgift (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Utskottet erinrar om att marknadsstörningsavgiften som sanktionsform är
avsedd för fall där det föreligger ett mer påtagligt behov av att skydda
allmänna konsument- och näringsidkarintressen. I andra fall har det ansetts
tillräckligt att näringsidkaren - och andra som är eller kan komma att
befinna sig i samma situation - tillrättavisas och avskräcks från att
upprepa förfarandet genom ett förbud eller ett åläggande vid vite (prop.
1994/95:123 s. 103 f., bet. LU16). Kopplingen till katalogbestämmelserna
ger också vid handen att marknadsstörningsavgiften i första hand är tänkt
för olika former av vilseledande beteenden i marknadsföringssammanhang.
Enligt utskottets uppfattning kan en överträdelse av kravet på samtycke
i 13 b § marknadsföringslagen generellt sett inte anses vara så pass
allvarlig att marknadsstörningsavgift bör komma i fråga. Med hänsyn härtill
är utskottet i dagsläget inte berett att ställa sig bakom motionskravet.
Utskottet förutsätter dock att regeringen följer utvecklingen och att om
det skulle uppkomma behov av ytterligare sanktionsmöjligheter, regeringen
tar initiativ därtill.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L10 yrkande
4.
Tekniska lösningar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med krav på ett uttalande från
riksdagens sida vad gäller behovet av gynnsammare förutsättningar för
teknikutveckling på området.
Motionen
I motion L8 av Inger René m.fl. (m) anförs att det i dag finns en mängd
olika former av tekniska lösningar, exempelvis filter och spärregister,
för att hantera problemet med icke begärd kommunikation. Enligt motionärerna
är denna nya teknik avsevärt mer effektiv än rättsliga lösningar. I
motionen begärs ett tillkännagivande om behovet av gynnsammare förutsättningar
för utveckling av tekniska lösningar för skydd om obeställd e-post (yrkande
3).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har för sin del inte någon annan uppfattning än motionärerna
vad gäller vikten av att det utvecklas olika tekniska lösningar som kan
förhindra oönskad e-postreklam. I det meddelande om icke begärd kommunikation
som kommissionen nyligen beslutat om, framhålls också att en sådan
teknikutvecklingen är en viktig del i arbetet mot icke begärd e-postreklam.

Enligt utskottets mening är det angeläget att regeringen, inom ramen för
det fortsatta arbetet på området, uppmärksammar motionsspörsmålet och för
det fall det skulle visa sig att det föreligger någon form av hinder mot
en fortsatt teknikutveckling på området, vidtar nödvändiga åtgärder för
att undanröja dessa. Något uttalande från riksdagens sida i saken kan
inte anses erforderligt, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion
L8 yrkande 3.

Reservation

Lagförslaget, punkt 1 (m)
av Inger René (m), Henrik von Sydow (m) och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår propositionen och tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i reservationen om förnyat utrednings- och
beredningsarbete. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L8 yrkande 1
och avslår proposition 2003/04:43 och motionerna 2003/04:L229, 2003/04:L233,
2003/04:L246, 2003/04:L266 yrkandena 1-3 och 2003/04:L295.
Ställningstagande
Vi delar regeringens uppfattning om de problem som såväl medborgare som
offentlig sektor och näringsliv åsamkas genom obeställd e-postreklam. Vi
anser dock att propositionen är behäftad med en rad brister på avgörande
punkter. Regeringen har en alltför begränsad analys och förklaring av de
centrala begrepp som motiverar undantaget i lagen, vilket kommer att leda
till tolkningsproblem som är olyckliga för både konsumenter och näringsliv.

Regeringen har inte heller närmare analyserat hur en effektiv efterlevnad
av lagstiftningen kan ske. Än mindre har regeringen anslagit resurser
till berörda myndigheter för kontroll av lagens efterlevnad.
Vi vill framhålla att det i dag finns en rad olika tekniska lösningar,
exempelvis filter och olika spärregister, som alltmer effektivt kan sortera
och hindra obeställd e-postreklam. I propositionen saknas över huvud taget
en diskussion kring hur förutsättningarna för sådana lösningar kan bli
gynnsammare.
Sammantaget befarar vi att den föreslagna lagändringen kommer att spela
en mycket begränsad roll vad gäller att hindra icke begärd e-postreklam.
Detta riskerar att reducera allmänhetens tilltro till rättssamhällets
kapacitet i det moderna informationssamhället. Enligt vår mening bör
propositionen inte läggas till grund för lagstiftning.
Riskdagen bör därför, med bifall till motion L8 yrkande 1 och med avslag
på motionerna L229, L233, L246, L266 och L295, ge regeringen i uppdrag
att, efter förnyat utrednings- och beredningsarbete, snarast återkomma
till riksdagen med ett nytt lagförslag.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:43 Obeställd e-postreklam:
Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i marknadsföringslagen (1995:450).
Följdmotioner
2003/04:L8 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:43 och begär att regeringen
snarast återkommer med en ny proposition till riksdagen efter utredning
i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ytterligare utredning av reglerna för undantag från förbudet
mot obeställd e-post.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av gynnsammare förutsättningar för utveckling av tekniska
lösningar för skydd mot obeställd e-post.
2003/04:L9 av Christer Winbäck (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att även företag och andra juridiska personer skall
omfattas av s.k. opt in.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tidsbegränsning av ett kundförhållande.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om teknikneutralitet i definitionen av hur obeställd
e-postreklam distribueras.
2003/04:L10 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det inte skall vara möjligt att sända marknadsföring via
elektronisk post utan att mottagaren har gett sitt uttryckliga samtycke.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att juridiska personer skall omfattas av lagstiftningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ange att ett etablerat kundförhållande tidsbegränsas till
ett år.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att marknadsstörningsavgifter skall kunna tillämpas vid
överträdelse av förbudet mot obeställd e-postreklam.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:L229 av Susanne Eberstein och Agneta Lundberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om s.k. opt in-system för e-postreklam.
2003/04:L233 av Agneta Ringman m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att ändra lagstiftningen beträffande oönskad e-postreklam.

2003/04:L246 av Monica Green (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att se över möjligheterna att stoppa den oönskade e-postreklamen.
2003/04:L266 av Barbro Feltzing och Helena Hillar Rosenqvist (båda mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i
marknadsföringslagen (1995:450) om s.k. oönskad reklam enligt vad i
motionen anförs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att låta en utredning föreslå en ändring av den opt out-lösning
som riksdagen fattat beslut om.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning i syfte att upprätta ett nationellt spärregister
om yrkandena 1 och 2 inte vinner gehör.
2003/04:L295 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ändring av reglerna om obeställd e-postreklam så att s.k. opt in blir
regel.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)

Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring
i marknadsföringslagen (1995:450)

Regeringens förslag Utskottets förslag
22 § andra stycket

Detsamma gäller om en näringsidkare eller någon som handlar på dennes
vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna
i 14 § första stycket andra och tredje meningen tobakslagen (1993:581),
4 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738) eller 7 kap. 3, 4 eller 10 § radio-
och TV-lagen (1996:844). Detsamma gäller om en näringsidkare eller någon
som handlar på dennes vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
någon av bestämmelserna i 14 § första stycket andra och tredje meningen
eller 14 a § första stycket 2 tobakslagen (1993:581), 4 kap. 10 §
alkohollagen (1994:1738) eller 7 kap. 3, 4 eller 10 § radio- och TV-lagen
(1996:844).