Barn och föräldrar m.m.

<div class="sidhuvud_publikation">Lagutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2003/04:LU11</div><h1>Barn och föräldrar m.m.</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet drygt 80 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden år 2003 varav huvuddelen gäller rättsförhållandet
mellan barn och föräldrar. Motionsyrkandena rör bl.a. olika frågor om
vårdnad, umgänge, underhåll, förfarandet i vårdnads- och umgängesmål,
förmyndare och god man, faderskap, adoption, assisterad befruktning samt
kusiners arvsrätt.
Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden, i huvudsak med
hänvisningar till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida samt
pågående utrednings- och beredningsarbete.
I betänkandet finns 21 reservationer och 10 särskilda yttranden.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Hänsynen till barnets bästa
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L290, 2003/04:L319 yrkande 10 och
2003/04:So504 yrkandena 11, 14 och 18.
Reservation 1 (fp)
Reservation 2 (v)

2.      Vårdnaden vid våld inom familjen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju451 yrkande 8, 2003/04:L224 yrkandena
1 och 2, 2003/04:L255, 2003/04:L258, 2003/04:So271 yrkande 11 och
2003/04:So504 yrkande 12.
Reservation 3 (fp, kd)
Reservation 4 (v)

3.      Fler än två vårdnadshavare
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L261 yrkande 2, 2003/04:L312 och
2003/04:So568 yrkande 20.
Reservation 5 (v)

4.      Umgängessabotage
Riksdagen avslår motion 2003/04:L273.

5.      Talerätt i mål om umgänge
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L251 och 2003/04:L275.

6.      Underhållsbidrag vid växelvis boende
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L265, 2003/04:L334 och 2003/04:L341.

7.      Samarbetssamtal
Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf404 yrkandena 3 och 4.
Reservation 6 (kd)

8.      Juridiskt biträde för barn
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L319 yrkandena 3 och 4, 2003/04:L329
och 2003/04:So504 yrkande 15.

9.      Barns rätt att komma till tals m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L319 yrkandena 1, 2, 7, 8 och 11 och
2003/04:So504 yrkande 13.
Reservation 7 (fp)
Reservation 8 (v)

10.     Åtgärder för att undvika tvister
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L320 yrkande 2 och 2003/04:So504
yrkandena 16 och 17.

11.     Olovligt bortförda barn i internationella förhållanden
Riksdagen avslår motion 2003/04:L216.

12.     Könsneutrala författningar
Riksdagen avslår motion 2003/04:K320.
Reservation 9 (v)

13.     Förmyndare och god man
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L203, 2003/04:L204, 2003/04:L279,
2003/04:L291, 2003/04:L296 yrkandena 1 och 2, 2003/04:L344, 2003/04:So415
yrkande 15 och 2003/04:So504 yrkande 19.
Reservation 10 (fp)
Reservation 11 (kd)

14.     Myndighetsåldern
Riksdagen avslår motion 2003/04:K373.

15.     Talerätt i mål om hävande av faderskap
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L205, 2003/04:L227, 2003/04:L317 och
2003/04:L333.
Reservation 12 (m, fp, kd, c)

16.     Utredningar om faderskap
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L264 och 2003/04:L274.
Reservation 13 (fp, v)

17.     Partnerskap och adoption
Riksdagen avslår motion 2003/04:L299 yrkandena 1-3.
Reservation 14 (kd)

18.     Äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L228, 2003/04:L243 och 2003/04:L335.

19.     Översyn av adoptionslagstiftningen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L221 yrkandena 1-3, 2003/04:L278
yrkandena 1-4, 2003/04:L299 yrkande 4 och 2003/04:L319 yrkandena 12-14.

Reservation 15 (m, fp, kd)
Reservation 16 (v)

20.     Rätt till insemination för lesbiska och bisexuella kvinnor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L209 yrkande 1, 2003/04:L239,
2003/04:L261 yrkande 1, 2003/04:L277, 2003/04:L305, 2003/04:L307, 2003/04:L350
yrkande 4 och 2003/04:So568 yrkande 18.
Reservation 17 (m, fp, c)
Reservation 18 (kd) - motiv

21.     Rätt till s.k. provrörsbefruktning för lesbiska kvinnor
Riksdagen avslår motion 2003/04:L209 yrkande 2.
Reservation 19 (v)
Reservation 20 (kd) - motiv

22.     Arvsrätt för kusiner
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L235 och 2003/04:L316.
Reservation 21 (m)
Stockholm den 29 januari 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson
(s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil
Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin
(c), Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas Lindberg
(s), Peter Jonsson (s) och Mia Franzén (fp).</pre><pre>
Redogörelse för ärendet m.m.
I betänkandet behandlar utskottet drygt 80 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden år 2003 varav huvuddelen gäller rättsförhållandet
mellan barn och föräldrar. Motionsyrkandena rör bl.a. olika frågor om
vårdnad, umgänge, underhåll, förfarandet i vårdnads- och umgängesmål,
förmyndare och god man, faderskap, adoption, assisterad befruktning samt
kusiners arvsrätt.
Som en allmän bakgrund till de i ärendet aktuella motionsyrkandena vill
utskottet erinra om att rättsförhållandet mellan barn och föräldrar
regleras i föräldrabalken och att denna lagstiftning under de senaste
decennierna genomgått betydande förändringar.
Bland de senaste ändringarna bör särskilt nämnas 1998 års föräldrabalksreform
varvid reglerna om vårdnad, boende och umgänge ändrades (prop. 1997/98:7,
bet. 1997/98:LU12). Ändringarna, som trätt i kraft den 1 oktober 1998,
syftade till att betona vikten av samförståndslösningar och underlätta
för föräldrar att i så stor utsträckning som möjligt komma överens. Ett
annat syfte med reformen var att bereda vägen för en ökad användning av
gemensam vårdnad.
Ett viktigt inslag var en satsning på socialnämndernas arbete. Föräldrar
som är överens kan numera reglera vårdnad, boende och umgänge genom avtal
som godkänns av socialnämnden. Ett avtal som godkänts av nämnden gäller
och kan verkställas som ett lagakraftvunnet domstolsavgörande. Föräldrarna
kan få hjälp av kommunen att ingå ett sådant avtal.
Genom reformen vidgades domstolens möjlighet att besluta om gemensam
vårdnad. Domstolen kan nu besluta om gemensam vårdnad även om föräldrarna
motsätter sig detta. En förutsättning är dock att gemensam vårdnad är
bäst för barnet. Principen att föräldrar med gemensam vårdnad skall kunna
enas i frågor som rör barnet modifierades något. Sålunda infördes en
möjlighet att besluta om umgänge också när föräldrarna har gemensam vårdnad.
Det blev vidare möjligt att vid gemensam vårdnad besluta vem av föräldrarna
som barnet skall bo tillsammans med, vilket anses innebära att domstolen
även kan besluta att barnet skall bo hos var och en av föräldrarna (s.k.
växelvis boende).
Våren 1999 beslutade riksdagen, i enlighet med utskottets förslag i
betänkande 1999/2000:LU15, ett tillkännagivande om en utvärdering av 1998
års föräldrabalksreform, såvitt avser gemensam vårdnad mot en förälders
vilja och barnets boende (rskr. 176).
I juni 2002 tillkallade regeringen en parlamentarisk kommitté för att
utvärdera 1998 års vårdnadsreform (dir. 2002:89). Kommittén har antagit
namnet 2002 års vårdnadskommitté.
Kommitténs huvuduppgift är att undersöka hur de nya reglerna om vårdnad
m.m. tillämpas av domstolar och socialnämnder. På grundval av undersökningen
skall kommittén ta ställning till om reglerna bör ändras i något avseende
för att reformens grundläggande syften skall uppnås, nämligen att underlätta
för föräldrar att i så stor utsträckning som möjligt komma överens, att
bereda vägen för en ökad användning av gemensam vårdnad och att betona
principen om barnets bästa.
Utvärderingen skall inriktas på hur socialnämnderna har klarat av sina
nya arbetsuppgifter och vad reformen har inneburit för strävandena att
föra bort vårdnadsfrågorna från domstolarna. Har de nya reglerna blivit
det instrument för att nå samförståndslösningar som avsetts? En annan
huvudfråga är vilka följder de nya reglerna om gemensam vårdnad och boende
har fått. Det skall särskilt uppmärksammas hur de tillämpas när det har
förekommit övergrepp eller misstanke om detta. Skulle det visa sig att
möjligheten för domstolarna att besluta om växelvis boende mot en förälders
vilja har fått negativa effekter, skall kommittén överväga om möjligheten
bör begränsas eller avskaffas.
En närliggande fråga är beslutanderätten inom ramen för gemensam vårdnad.
Kommittén skall överväga om de regler om beslutsfattande som i dag gäller
vid gemensam vårdnad är lämpligt utformade mot bakgrund av förutsättningarna
att besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Kommittén skall
uppmärksamma de problem som Kommittén mot barnmisshandel har pekat på när
det gäller att tillförsäkra barn psykiatrisk vård och behandling (se SOU
2001:72). Kommittén skall eftersträva att regelsystemet blir så utformat
att gemensam vårdnad fungerar i det dagliga livet utan att alltför stora
avsteg görs från principen att föräldrar med gemensam vårdnad skall kunna
enas om det som rör barnet. Det är viktigt att bestämmelserna står i
samklang med den familjerättsliga regleringen i övrigt; även föräldrar som
bor tillsammans kan ha svårigheter att komma överens. Bestämmanderätten
vid gemensam vårdnad bör så långt det är möjligt och lämpligt vara densamma
för föräldrar som bor tillsammans som för särlevande föräldrar.
En utgångspunkt beträffande gemensam vårdnad är att det inte skall ske en
återgång till den ordning som gällde före 1998 års reform och som innebar
att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad i sig uteslöt den vårdnadsformen.

Även vissa andra frågor om vårdnad, boende och umgänge skall utredas.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 2004.
Utskottet kommer att under särskilda rubriker behandla de olika frågor
som har aktualiserats i motionerna. Huvuddelen av motionsyrkandena har
varit föremål för fördjupade behandlingar för mindre än ett år sedan i
betänkande 2002/03:LU10. Utskottet har mot denna bakgrund, i linje med
vad som föreslagits av Riksdagskommittén (2000/01:RS1) och
konstitutionsutskottet
(bet. 2000/01:KU23), ansett sig i betänkandet kunna redovisa och behandla
dessa motioner på ett förenklat sätt.</pre><pre>
Utskottets överväganden
Vårdnad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
hänsynen till barnets bästa,
vårdnaden vid våld inom familjen och
fler än två vårdnadshavare.
Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför reservationerna
1 (fp), 2 (v), 3 (fp, kd), 4 (v) och 5 (v) samt särskilt yttrande 1 (c).

Hänsynen till barnets bästa
Motionerna
Marita Aronson m.fl. (fp) anser i motion So504 att barnperspektivet skall
vara vägledande i ärenden som rör gemensam vårdnad och umgänge (yrkande
11). Enligt motionärerna saknas alltjämt en lagstiftning där barnets rätt
står i fokus. Det är därför dags att pröva behovet av en särskild barnbalk
(yrkande 18).
Elisebeht Markström (s) anser i motion L290 att föräldrabalken bör ändras
så att föräldrar inte har rätt att motsätta sig att barn får den hjälp
eller det stöd som de behöver, t.ex. psykiatrisk vård eller behandling.
Liknande krav framställs i motion So504 av Marita Aronson m.fl. (fp)
(yrkande 14). I motion L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begärs att
regeringen skall ge 2002 års vårdnadskommitté tilläggsdirektiv som innebär
att denna fråga skall utredas (yrkande 10).
Utskottets ställningstagande
Huvuduppgiften för 2002 års vårdnadskommitté är enligt kommitténs direktiv
att undersöka hur de nya reglerna om vårdnad m.m. tillämpas av domstolar
och socialnämnder. På grundval av undersökningen skall kommittén ta
ställning till om reglerna bör ändras i något avseende för att reformens
grundläggande syften skall uppnås. En av reformens grundläggande syften
var att betona principen om barnets bästa. En näraliggande fråga är
beslutanderätten inom ramen för gemensam vårdnad. Kommittén skall överväga
om de regler om beslutsfattande som i dag gäller vid gemensam vårdnad är
lämpligt utformade mot bakgrund av förutsättningarna att besluta om
gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Kommittén skall också uppmärksamma
de problem som Kommittén mot barnmisshandel har pekat på när det gäller
att tillförsäkra barn psykiatrisk vård och behandling (SOU 2001:72).
Utskottet har våren 2003 avstyrkt motionsyrkanden om hänsynen till barnets
bästa m.m. i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10. Vad gällde
frågan om införandet av en barnbalk redovisade utskottet att justitieministern
i ett frågesvar anfört att lagen inte präglas av ett vuxenperspektiv. Det
skulle, enligt justitieministern, inte vara något annat än en tom gest
att döpa om föräldrabalken till barnbalken. Justitieministern ansåg tvärtom
att balkens nuvarande benämning går utmärkt att förena med det barnperspektiv
som redan präglar den (svar på fråga 2002/03:80). Utskottet anförde att
man för sin del inte hade någon annan uppfattning än justitieministern i
den frågan. I övrigt fann utskottet inte skäl att föreslå någon riksdagens
åtgärd med anledning av de då aktuella motionerna. Riksdagen följde
utskottet.
Vad gäller frågan om införandet av en barnbalk vidhåller utskottet sin
tidigare uppfattning. Beträffande övriga motionsyrkanden konstaterar
utskottet att ett utredningsarbete pågår i linje med motionärernas önskemål.
Enligt utskottets mening finns det inte någon anledning att föregripa
resultatet av detta arbete genom någon åtgärd från riksdagen. Utskottet
föreslår således att riksdagen avslår motionerna L290, L319 yrkande 10
och So504 yrkandena 11, 14 och 18.
Vårdnaden vid våld inom familjen
Motionerna
I motion Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) anförs att gemensam vårdnad
endast skall kunna komma i fråga om det kan anses tillräckligt tryggt för
barnet och mamman. Innan en domstol tar ställning i vårdnadsfrågan skall
rätten ha en klar bild av det eventuella våld som barnet levt med och hur
troligt det är att pappan blir våldsam igen. I motionen begärs ett
tillkännagivande med krav på en översyn av reglerna om gemensam vårdnad i
dessa fall (yrkande 8).
Annelie Enochson (kd) begär i motion L224 att regeringen lägger fram
förslag till sådan lagändring som innebär att en vårdnadshavare som begår
ett allvarligt brott mot den andra vårdnadshavarens liv, frihet eller
hälsa skall fråntas vårdnaden (yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande
om att regeringen skall ge 2002 års vårdnadskommitté tilläggsdirektiv som
innebär att en mördares rätt att bli vårdnadshavare när denne bragt den
andre vårdnadshavaren om livet skall utredas (yrkande 2). Samma motionär
framhåller i motion So271 att socialtjänstlagens krav på att tillgodose
det utsatta barnets behov av beskydd och stöd skall gå före alla andra
beslut i samband med vårdnadstvister, även om en förälder inte är dömd.
Detta krävs, enligt motionären, för att barnet inte skall behöva möta sin
förövare i form av påtvingat umgänge. Motionären yrkar ett tillkännagivande
med detta innehåll (yrkande 11).
Magdalena Andersson (m) begär i motion L255 ett tillkännagivande om att
någon som är dömd för pedofili inte skall kunna få vårdnaden om ett barn.

I motion L258 av Inger Nordlander m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande
om att det inte bör komma i fråga att döma till gemensam vårdnad om någon
i familjen tidigare utsatts för misshandel. Liknande krav framställs i
motion So504 av Marita Aronson m.fl. (fp) yrkande 12.
Utskottets ställningstagande
Enligt direktiven till 2002 års vårdnadskommitté skall kommittén bl.a.
undersöka hur barnets bästa i dag tillgodoses i de fall där en förälder
gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet mot den andra föräldern,
framför allt våldsbrott. På grundval av undersökningen skall kommittén
överväga om några åtgärder bör vidtas för att bättre ta hand om barnets
behov och intressen. Kommittén skall därvid ta ställning till om det bör
införas en automatisk prövning av vårdnaden eller umgänget när en förälder
begått vissa brottsliga handlingar mot den andre. Det ingår dock inte i
kommitténs uppdrag att föreslå en lagändring som innebär att en förälder
automatiskt förlorar vårdnaden i sådana situationer.
Utskottet har våren 2003 avstyrkt liknande motioner. I sitt av riksdagen
godkända betänkande konstaterade utskottet att utredningsarbete pågår i
linje med de önskemål som framförs i motionerna (bet. 2002/03:LU10).
Utskottet anser alltjämt att resultatet av det pågående utredningsarbetet
inte bör föregripas genom någon åtgärd från riksdagen och föreslår därför
att riksdagen avslår motionerna L224 yrkandena 1 och 2, L255, L258, Ju451
yrkande 8, So271 yrkande 11 och So504 yrkande 12.
Fler än två vårdnadshavare
Motionerna
Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp) anför i motion L261 att det i
samkönade relationer inte är ovanligt att ett lesbiskt par får barn ihop
med ett bögpar. Om den ena biologiska föräldern dör finns det, anför
motionärerna, inga regler som styr förhållandet mellan barnet och den döde
förälderns partner. Motionärerna anser att regeringen bör analysera
problematiken och återkomma till riksdagen med ett lagförslag. I motionen
begärs ett tillkännagivande i enlighet härmed (yrkande 2).
Monica Green m.fl. (s) anser i motion L312 att en möjlighet att ha fler
än två vårdnadshavare skulle vara till fördel för barnen. Genom att införa
en sådan möjlighet för barnets närstående att få ett rättsligt vårdnadsansvar
anser motionärerna att barnens rättigheter och trygghet skulle förbättras.
Ett tillkännagivande yrkas i enlighet härmed.
I motion So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande
om att det bör bli möjligt för ett barn att ha fler än två vårdnadshavare
(yrkande 20).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har avstyrkt liknande motioner senast våren 2003 i sitt av
riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10. Utskottet utgick från att de
frågor som motionärerna tog upp skulle komma att aktualiseras i det arbete
inom Regeringskansliet som skall analysera det rättsliga föräldraskapet
vid assisterad befruktning. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår således
att riksdagen avslår motionerna L261 yrkande 2, L312 och So568 yrkande 20
(se s. 27).
Umgänge och underhållsbidrag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
umgängessabotage,
talerätt i mål om umgänge och
underhållsbidrag vid växelvis boende.
Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför särskilda
yttrandena 2 (m, kd) och 3 (fp).
Umgängessabotage
Motionen
Ulf Nilsson (fp) begär i motion L273 ett tillkännagivande om att möjligheterna
att motverka umgängessabotage bör utredas.
Utskottets ställningstagande
När den förälder som barnet bor tillsammans med genom olika åtgärder
försvårar eller omöjliggör för barnet att få träffa den andra föräldern
brukar man tala om umgängessabotage. Som redovisats tidigare skall 2002
års vårdnadskommitté utvärdera 1998 års reform om vårdnad, boende och
umgänge.
Utskottet har avstyrkt ett liknande motionsyrkande våren 2003. I sitt av
riksdagen godkända betänkande konstaterade utskottet att frågan om
umgängessabotage torde komma att behandlas inom ramen för 2002 års
vårdnadskommittés arbete. Det fanns därför, enligt utskottet, inte skäl att
föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av den då aktuella motionen
(bet. 2002/03:LU10).
Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå detta ställningstagande
och föreslår därför att riksdagen avslår motion L273.
Talerätt i mål om umgänge
Motionerna
Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m) begär i motion L251 att
regeringen skall lägga fram ett förslag till ändring i 6 kap. 15 a §
föräldrabalken som innebär att mor- och farföräldrar ges möjlighet att väcka
talan vid domstol om rätt till umgänge med avlidna barns barn i de fall
barnbarnens vårdnadshavare motsätter sig det begärda umgänget.
Ana Maria Narti och Kerstin Heinemann (båda fp) begär i motion L275 att
regeringen skall lägga fram förslag som innebär att föräldrabalken ändras
på så sätt att nära anhöriga som mor- och farföräldrar skall få rätt att
föra talan om umgänge med sina barnbarn.
Utskottets ställningstagande
Enligt direktiven till 2002 års vårdnadskommitté skall kommittén undersöka
hur socialnämndens möjlighet att föra talan används i praktiken samt
överväga om det finns anledning att ändra reglerna så att vissa närstående
ges möjlighet att själva föra talan om umgänge i domstol under vissa
förutsättningar. Kommitténs utgångspunkt skall vara att domstolsprocesser
om umgänge så långt möjligt bör undvikas.
Utskottet avstyrkte liknande motionsyrkanden våren 2003 med hänvisning
till det pågående utredningsarbetet (bet. 2002/03:LU10). Riksdagen följde
utskottet.
Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande och
föreslår att riksdagen avslår motionerna L251 och L275.
Underhållsbidrag vid växelvis boende
Motionerna
I motionerna L265 av Johan Pehrson (fp), L334 av Matilda Ernkrans m.fl.
(s) och L341 av Bo Könberg (fp) ifrågasätts principen att underhållsbidrag
inte utgår vid växelvis boende. Detta leder, enligt motionärerna, ofta
till problem i situationer där föräldrarna har avsevärt olika inkomster.
Motionärerna anser att föräldrarnas ekonomiska ansvar vid växelvis boende
bör lagregleras för att undvika onödiga tvister. Enligt motionärerna
behöver frågan därför utredas.
Utskottets ställningstagande
Bestämmelser om föräldrarnas underhållsskyldighet för sina barn finns i
7 kap. föräldrabalken. Enligt 1 § skall föräldrarna svara för underhållet
av ett barn efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och
föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. En förälder kan fullgöra sin
underhållsskyldighet genom att faktiskt ta hand om barnet eller genom att
betala underhållsbidrag för barnet.
En förälder som inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt
bor tillsammans med detta skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom
att betala underhållsbidrag till barnet. Detsamma gäller en förälder som
har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men barnet
varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern. Vid växelvis
boende är som regel ingen av föräldrarna skyldig att betala underhållsbidrag
(NJA 1998 s. 267). Varje förälder anses då fullgöra sin underhållsskyldighet
genom att svara för de direkta kostnaderna för barnet under den tid barnet
vistas hos honom eller henne.
Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår att kommittén skall
överväga vissa frågor om barnets försörjning och umgängesavdrag. Kommittén
skall särskilt ta ställning till om kommunerna i framtiden bör vara
skyldiga att erbjuda samarbetssamtal även beträffande barnets försörjning
och om de bör vara skyldiga att hjälpa föräldrar att träffa avtal om
underhåll.
Ett liknande motionsyrkande har avstyrkts av utskottet våren 2003 och
utskottet utgick då från att frågan om underhållsbidrag vid växelvis
boende skulle komma att övervägas av 2002 års vårdnadskommitté (bet.
2002/03:LU10).
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår därför
att riksdagen bör avslå motionerna L265, L334 och L341.
Förfarandet i vårdnads- och umgängesmål m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
samarbetssamtal,
juridiskt biträde för barn,
barns rätt att komma till tals m.m.,
åtgärder för att undvika tvister,
olovligt bortförda barn i internationella förhållanden samt
könsneutrala författningar.
Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete och tidigare
ställningstaganden
från riksdagens sida. Jämför reservationerna 6 (kd), 7 (fp), 8 (v) och 9
(v) samt särskilda yttrandena 4 (fp, v), 5 (c), 6 (fp) och 7 (kd).
Samarbetssamtal
Motionen
I motion Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om
att regeringen bör utreda hur separerade föräldrar bäst kan informeras
och stödjas så att barnets behov får styra hur umgänget utformas. I samband
med detta bör de samarbetssamtal som erbjuds föräldrarna utvärderas
(yrkande 3). Vidare begärs ett tillkännagivande om att samarbetssamtal bör
vara praxis för att undvika långdragna processer och upptrappade konflikter
(yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har senast våren 2003 avstyrkt motionsyrkanden liknande de nu
aktuella. I sitt av riksdagen godkända betänkande redovisade utskottet
att det av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår att kommittén
skall utvärdera 1998 års reform om vårdnad, boende och umgänge. Frågor
med anknytning till verksamheten med samarbetssamtal kommer således,
anförde utskottet, att aktualiseras och övervägas inom ramen för kommitténs
arbete (bet. 2002/03:LU10).
Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande och
föreslår därför att riksdagen avslår motion Sf404 yrkandena 3 och 4.
Juridiskt biträde för barn
Motionerna
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) föreslår i motion L319 ett tillkännagivande
om att barn skall ha rätt till eget offentligt biträde i mål som rör
vårdnad, boende och umgänge (yrkande 3). Liknande krav framställs i motionerna
L329 av Jan Emanuel Johansson och Tommy Waidelich (båda s) samt So504 av
Marita Aronson m.fl. (fp) yrkande 15.
I motion L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande
om att det bör ställas särskilda krav på kompetens hos de ombud som får
sådana uppdrag (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Den fråga som motionärerna tar upp behandlas i departementspromemorian
(Ds 2002:13) Utövandet av barns rättigheter i familjerättsprocesser. I
promemorian föreslås, för att barnets bästa verkligen skall komma i främsta
rummet och hans eller hennes rätt stärkas väsentligt, att barnet bör ges
rätt till ett eget biträde i mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge.
Detta bör dock komma i fråga endast i sådana tvister som är särskilt
konfliktfyllda och där barnet kan antas ha ett behov av ett sådant biträde
samt behovet inte kan tillgodoses på något annat sätt. Departementspromemorian
är för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet.
Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår att kommittén i sitt
arbete skall följa och beakta den fortsatta beredningen av de förslag som
läggs fram i departementspromemorian (Ds 2002:13).
Utskottet har våren 2003 i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10
avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till det pågående
beredningsarbetet.
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår därför
att riksdagen avslår motionerna L319 yrkandena 3 och 4, L329 och So504
yrkande 15.
Barns rätt att komma till tals m.m.
Motionerna
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion L319 att enligt föräldrabalken
skall hänsyn tas till barnets vilja. Motionärerna anser att föräldrabalkens
bestämmelse bör ändras så att hänsyn i stället skall tas till barnets
åsikt. Motionärerna anser att regeringen skall återkomma med lagförslag
(yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande om att även små barn skall
höras och att deras åsikter tydligt skall redovisas (yrkande 2). Ett barn
bör också ha rätt att säga nej till umgänge (yrkande 7). Om barnet har
ett eget offentligt biträde kan det vända sig till denne (yrkande 8). I
motionen begär motionärerna också ett tillkännagivande om att regeringen
skall ge 2002 års vårdnadskommitté tilläggsdirektiv som innebär att en
talerätt för barnet skall utredas (yrkande 11).
Marita Aronson m.fl. (fp) begär i motion So504 ett tillkännagivande om
att regeringen bör utreda hur barn skall kunna få kontakt med föräldrar
som umgängesvägrar (yrkande 13).
Utskottets ställningstagande
Den 1 januari 1996 infördes i föräldrabalken uttryckliga bestämmelser om
barns rätt att komma till tals i mål och ärenden om vårdnad och umgänge
(prop. 1994/95:224, bet. 1995/96:LU2). Ändringarna innebar att domstolen
vid bedömningen av barnets bästa skall ta hänsyn till barnets vilja med
beaktande av barnets ålder och mognad. Den som gör en utredning i mål om
vårdnad och umgänge skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets
inställning och redovisa den för domstolen. Genom 1998 års vårdnadsreform
gjordes bestämmelserna om barns rätt att komma till tals tillämpliga även
på mål om barns boende och vid socialnämndens prövning av föräldrarnas
avtal. Samtidigt markerades att barnets vilja inte endast är en omständighet
att beakta vid bedömningen av barnets bästa utan också något som ibland
bör beaktas fristående.
Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår att kommittén även
fått i uppdrag att utvärdera 1996 års reform om barns rätt att komma till
tals. Enligt direktiven skall kommittén undersöka hur domstolar och
socialnämnder tillämpar de nya bestämmelserna från år 1996, med de ändringar
som gjordes år 1998. På grundval av undersökningen skall kommittén överväga
om reglerna bör ändras för att syftet med reformen skall uppnås, nämligen
att skapa garantier för att barn får komma till tals och att barnets vilja
blir beaktad i tillbörlig utsträckning. Det skall också övervägas om det
finns anledning att ytterligare stärka barnets rätt att komma till tals.
I direktiven anförs också att möjligheten att komma till tals är en
rättighet för barnet, inte någon skyldighet. I samband med 1996 års reform
betonades vikten av att reglerna inte verkar så att barnet utsätts för
obehörig påverkan eller så att det pressas att ta ställning. Enligt
direktiven skall kommittén särskilt analysera vilka konsekvenser reformen
fått med avseende på barnets bästa. Har den lett till att berättigade
skyddsintressen satts åt sidan eller har den fått andra oönskade effekter?
Om kommittén kommer fram till att så är fallet, skall kommittén överväga
hur reglerna kan ändras för att bättre ta till vara barnets intressen.
Utskottet har avstyrkt liknande motionsyrkanden, senast i betänkandena
2001/02:LU9 och 2002/03:LU10, med hänvisning till planerat respektive
pågående utredningsarbete. Vid båda tillfällena följde riksdagen utskottet.

Utskottet anser alltjämt att resultatet av det pågående utredningsarbetet
inte bör föregripas genom någon åtgärd från riksdagen med anledning av
motionerna och föreslår att riksdagen avslår motionerna L319 yrkandena 1,
2, 7, 8 och 11 samt So504 yrkande 13.
Åtgärder för att undvika tvister
Motionerna
Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) anför i motion L320 att något måste göras för
att minska antalet vårdnads- och umgängesprocesser i domstol eftersom
varje process är ett misslyckande från samhällets sida. I motionen begärs
ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga åtgärder för att komma
till rätta med de alltför många vårdnads- och umgängestvisterna (yrkande
2).
Marita Aronson m.fl. (fp) anser i motion So504 att det är angeläget att
hitta en tidsgräns för hur länge ett processande kan fortgå. Utredningstiderna
i ärenden som rör vårdnad, boende och umgänge måste förkortas (yrkande
16). Motionärerna anser vidare att alla frågor kring vårdnad, boende och
umgänge skall handläggas av en domstol. Mål om verkställighet bör alltså
flyttas till allmän domstol (yrkande 17).
Utskottets ställningstagande
Som redovisats tidigare har lagstiftningsarbetet på det familjerättsliga
området under de senaste decennierna varit inriktat på att underlätta
samförståndslösningar mellan föräldrarna och att undvika domstolsförfaranden.
1998 års ändringar i föräldrabalken var inriktade på att undvika
domstolsprocesser och att underlätta för föräldrar att i så stor utsträckning
som möjligt komma överens om hur frågor som rör vårdnad om barn m.m. skall
lösas.
I departementspromemorian (Ds 2001:36) Hovrättsprocessen i framtiden
föreslås krav på prövningstillstånd vid överklagande från tingsrätt till
hovrätt. Promemorian bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår att kommittén skall
överväga om det behövs ytterligare lagändringar än de som föreslås i
departementspromemorian (2001:36) för att komma till rätta med långvariga
och upprepade domstolsprocesser. Något förbud mot en omprövning av ett
vårdnadsavgörande kan, enligt direktiven, inte komma i fråga. Däremot
skall utredas om det är möjligt och lämpligt att inskränka rätten till
omprövning, t.ex. på så sätt att en talan inte får tas upp till prövning
förrän en viss minsta tid har förflutit från det frågan senast avgjordes
eller genom ett krav på väsentligen ändrade förhållanden. En annan åtgärd
som skall övervägas är att inskränka rätten att överklaga interimistiska
beslut. Även andra åtgärder är tänkbara. En utgångspunkt skall vara att
barnets intressen skall tas om hand på bästa sätt och att de krav
rättssäkerheten ställer inte får sättas åt sidan. Kommittén har även fått i
uppdrag att göra en översyn av verkställighetsreglerna i 21 kap. föräldrabalken.
Inom ramen för denna översyn skall kommittén redovisa de skäl som talar
för och emot att handläggningen sker vid allmän domstol eller annan
förvaltningsmyndighet i stället för som i dag vid allmän förvaltningsdomstol
samt ta ställning till om målen bör flyttas bort från förvaltningsdomstolarna.

Utskottet har senast våren 2003 avstyrkt liknande motionsyrkanden med
hänvisning till det pågående utredningsarbetet (bet. 2002/03:LU10).
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår därför
att riksdagen avslår motionerna L320 yrkande 2 samt So504 yrkandena 16
och 17.
Olovligt bortförda barn i internationella förhållanden
Motionen
Carina Hägg (s) begär i motion L216 ett tillkännagivande om behovet av
att se på Haagkonventionen utifrån barnets perspektiv.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har avstyrkt liknande motionsyrkanden senast våren 2003 i
betänkande 2002/03:LU10. Utskottet redovisade bl.a. att Haagkonventionen är
föremål för en fortlöpande översyn inom ramen för Haagkonferensen för
internationell privaträtt. Vidare redovisades att det inom EU pågår ett
arbete med ett förslag till Bryssel II a-förordning. En översyn av lagen
(1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden
m.m. och om överflyttning av barn (verkställighetslagen) har nyligen
avslutats, anförde utskottet, och redovisats i (Ds 2003:5) Stärkt rättsskydd
för barn i gränsöverskridande fall. Utskottet konstaterade att det pågick
arbete på såväl internationell som nationell nivå med den fråga som
motionären aktualiserar. Det fanns därför, enligt utskottet, inte skäl att
föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av den då aktuella motionen.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.
Utskottet anser alltjämt att det inte finns skäl att föreslå någon riksdagens
åtgärd med anledning av motion L216, och föreslår därför att den avslås.

Könsneutrala författningar
Motionen
I motion K320 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) begärs att regeringen skall
lägga fram förslag till ändringar som innebär att de författningar som
nämner mor och far ersätts med det könsneutrala begreppet förälder.
Utskottets ställningstagande
Som påpekas i motionen hänvisas det i olika författningar till mor och
far i stället för till förälder, t.ex. i 2 kap. 2 § och 6 kap. 2 §
ärvdabalken samt i 10 kap. 10 § vallagen (1997:157). I samband med riksdagens
behandling av proposition 2001/02:123 Partnerskap och adoption bedömdes
det inte som nödvändigt att ändra dessa författningar. Enligt såväl
regeringens som utskottets mening låg det i sakens natur att bestämmelserna
även gäller när ett barn har två föräldrar av samma kön (bet. 2001/02:LU27).

Våren 2003 har utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10
avstyrkt ett likalydande motionsyrkande med hänvisning till att det enligt
utskottets mening fortfarande ligger i sakens natur att de aktuella
bestämmelserna även gäller när ett barn har två föräldrar av samma kön.
När det nu återigen är aktuellt att ta ställning till ifrågavarande
spörsmål vill utskottet som sin mening framhålla att om det i framtiden
blir aktuellt att göra ändringar i de nu aktuella lagrummen bör utgångspunkten
vara att regeringen i dessa sammanhang på nytt överväger motionsspörsmålet.
Med det anförda föreslår utskottet att motion K320 bör avslås.
Förmyndare och god man m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
förmyndare och god man samt
myndighetsåldern.
Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete och tidigare
ställningstaganden
från riksdagens sida. Jämför reservationerna 10 (fp) och 11 (kd) samt
särskilda yttrandena 8 (v, c) och 9 (v).
Förmyndare och god man
Motionerna
Anita Sidén och Magdalena Andersson (båda m) föreslår i motion L203 att
riksdagen beslutar om sådan ändring av regleringen i 14 kap. 15 §
föräldrabalken att en förmyndare, god man eller förvaltare kan redovisa sina
uppdrag ett år efter det att uppdraget påbörjades och sedan varje år vid
samma tid. Enligt motionärerna skulle en sådan ordning sprida överförmyndarens
arbetsbelastning och förkorta handläggningstiderna.
Samma motionärer anför i motion L204 att det inträffar att gode män
missköter sina uppdrag genom att förskingra sin huvudmans egendom. I motionen
begärs ett tillkännagivande om att det bör utredas hur den enskilde i ett
sådant läge skall hållas skadeslös. Lars U Granberg och Kristina Zakrisson
(båda s) anser i motion L279 att föräldrabalkens regler om överförmyndarnas
tillsyn över gode män och förvaltare måste skärpas. Om såväl överförmyndaren
som den gode mannen eller förvaltaren missköter sig bör överförmyndaren
bli solidariskt skadeståndsskyldig tillsammans med den gode mannen eller
förvaltaren. Kommunerna bör uppmuntras att ha försäkringslösningar för
detta. I motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet härmed. Liknande
krav framställs också i motionerna L291 av Kerstin Engle m.fl. (s), L296
av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd) (yrkande 2) samt So415 av Cristina Husmark
Pehrsson m.fl. (m) yrkande 15.
I motion L296 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande
om nödvändigheten av att förbättra regelverken runt instituten god man
och förvaltare (yrkande 1).
Kenth Högström (s) anför i motion L344 att Justitieombudsmannen under en
följd av år har gjort anmärkningar beträffande den kommunala
överförmyndarverksamheten. Justitieombudsmannen har bl.a. konstaterat allvarliga
brister vad gäller myndigheters registrering av allmänna handlingar. I
motionen begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör vidta åtgärder
för att förbättra den kommunala överförmyndarverksamheten.
Marita Aronson m.fl. (fp) anser i motion So504 att man bör överväga att
införa ett system med gode män eller andra typer av kontaktpersoner som
tillsammans med familjer kan lägga upp en budget för hushållet (yrkande
19).
Utskottets ställningstagande
I föräldrabalken finns regler om gode mäns och förvaltares vård av den
egendom som tillhör deras huvudmän. Där finns också regler om den tillsyn
som kommunens överförmyndare skall utöva över gode mäns och förvaltares
verksamhet. Tillsynen består huvudsakligen i granskning av ingivna års-
och sluträkningar, men kan också avse kontroll av den bokföring som gode
män och förvaltare är skyldiga att fortlöpande föra.
Regeringen har i april 2002 tillkallat en särskild utredare för att
utvärdera den lagstiftning om förmyndares, gode mäns och förvaltares
förvaltning av egendom och tillsynen över sådan förvaltning som beslutades
år 1995 (dir. 2002:55). Utredningen skall bl.a. granska hur överförmyndarna
har hanterat det ökade ansvar som lades på dem genom reformen. Om utredaren
gör bedömningen att det finns brister skall utredaren överväga hur man
kan komma till rätta med dem. Utredaren skall också se över rekryterings-
och tillsättningsförfarande för gode män och förvaltare. I denna del skall
utredaren undersöka vilka åtgärder som är möjliga att vidta för att
garantera tillgången på kvalificerade och lämpliga gode män och förvaltare.
Vidare skall utredaren undersöka vilka möjligheter den hjälpbehövande
har att påverka valet av god man eller förvaltare samt vilka möjligheter
den hjälpbehövande har att ta initiativ till byte om han eller hon inte
är nöjd med eller har förtroende för sin gode man eller förvaltare. Om
den hjälpbehövandes möjligheter till inflytande bedöms vara otillräckliga,
skall förslag till förbättringar läggas fram. I detta sammanhang bör
uppmärksamhet även riktas mot överförmyndarnas möjligheter att ta initiativ
till att entlediga en god man eller förvaltare som inte är lämplig att
inneha uppdraget. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2004.
Beträffande frågan om gode mäns förvaltning vill utskottet redovisa att
justitieministern behandlat denna i ett frågesvar den 13 juni 2003 (svar
på fråga 2002/03:1975). Justitieministern anförde därvid att den kommunala
överförmyndaren utövar tillsyn över gode mäns och förvaltares verksamhet.
Som regel är det däremot inte överförmyndaren som utser sådana
ställföreträdare, och det är inte heller så att gode män och förvaltare i sin
verksamhet är anställda av kommunen. Av detta skäl är det, enligt
justitieministern, inte aktuellt att ålägga kommunerna ett generellt
ersättningsansvar gentemot personer vars ställföreträdare varit försumliga i
sin förvaltning. Justitieministern anförde vidare att det ibland beklagligtvis
förekommer att en person som utsetts att vara god man eller förvaltare
missbrukar sin ställning och därigenom skadar sin huvudman. Enligt
justitieministern är varje enskilt fall av det slaget självfallet helt
oacceptabelt. Vanligen rör det sig då om förskingring eller annat
trolöshetsbrott,
och i samband med rättegången i brottmålet har huvudmannen möjlighet att
kräva skadestånd av den gode mannen eller förvaltaren för den uppkomna
förlusten. I händelse av fällande dom finns det, anförde justitieministern,
dessutom en viss möjlighet att få brottsskadeersättning av statliga medel.
Justitieministern anförde vidare att skadestånd även kan utdömas i de
fall där ställföreträdarens försumlighet inte samtidigt utgjort ett brott.
Då kan ersättning utkrävas på grundval av bestämmelserna i föräldrabalken.
- Sammanfattningsvis anförde justitieministern att det således finns
flera sätt på vilka den enskilde kan få ersättning för ekonomiska förluster
som orsakats av att en god man eller förvaltare varit försumlig eller
missbrukat sin ställning. Enligt justitieministern är det inte aktuellt
att därutöver införa ett generellt ersättningsansvar för kommuner.
Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning än justitieministern i
frågan om gode mäns förvaltning. Beträffande övriga motionsyrkanden anser
utskottet att resultatet av det pågående utredningsarbetet inte bör
föregripas genom någon åtgärd från riksdagen med anledning av motionerna.
Utskottet föreslår således att riksdagen avslår motionerna L203, L204,
L279, L291, L296 yrkandena 1 och 2, L344, So415 yrkande 15 och So504
yrkande 19.
Myndighetsåldern
Motionen
I motion K373 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine Johansson (båda s)
begärs ett tillkännagivande om att myndighetsåldern skall följa kalenderåret
i stället för födelsedatumet. Enligt motionärerna bör lagen ändras så att
alla ungdomar i en och samma årskull blir myndiga det kalenderår de fyller
18 år.
Utskottets ställningstagande
Motionsyrkanden likalydande det nu aktuella har avstyrkts av utskottet
senast våren 2003 i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10.
Utskottet
är liksom tidigare inte berett att förorda någon ändring i föräldrabalkens
regler om myndighetsåldern och föreslår därför att motion K373 avslås.
I sammanhanget bör nämnas att regeringen i januari 2002 har tillkallat en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11). Kommittén skall behandla frågor
såväl
om könsdiskriminering som diskriminering på grund av ålder. Kommittén
skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2004.
Faderskap
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
talerätt i mål om hävande av faderskap och
utredningar om faderskap.
Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden. Jämför reservationerna
12 (m, fp, kd, c) och 13 (fp, v).
Talerätt i mål om hävande av faderskap
Motionerna
Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd, mp) föreslår i motion L317 att nuvarande
lagstiftning ändras så att en efterlevande änka ges talerätt i mål om
hävande av faderskap. I motionen yrkas ett tillkännagivande om att regeringen
snarast bör göra en översyn av gällande regler för talerätt i mål om
hävande av faderskap.
I motion L205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs ett tillkännagivande
om att såväl efterlevande maka som mannens arvingar bör ha talerätt i mål
om hävande av faderskap.
Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m) yrkar i motion L227 ett
tillkännagivande om att arvingar till en avliden man skall ha rätt att väcka
talan i mål om hävande av faderskap.
I motion L333 av Ulf Nilsson (fp) begärs ett tillkännagivande om en översyn
av rättsläget och praxis rörande talerätt vid hävande av faderskap.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motionsyrkanden
med samma innebörd som de nu aktuella. När frågan behandlades av
utskottet våren 1998 hade utskottet, i sitt av riksdagen godkända betänkande
1997/98:LU10, inte någon annan uppfattning än motionärerna vad gäller
vikten av att ingen felaktigt förklaras vara far. Utskottet anförde bl.a.
att det givetvis ligger i såväl mödrars som barns intresse att faderskap
blir riktigt fastställda. När det gäller hävande av faderskap anförde
utskottet att reglerna generellt sett måste bygga på tillfredsställande
avvägningar mellan de olika intressen som gör sig gällande och att
bestämmelserna i hög grad bör präglas av hänsynen till barnets bästa.
Utskottet ansåg vidare att de motiv som ligger till grund för nuvarande
regler alltjämt har giltighet och att några vägande skäl för att utvidga
talerätten för mannens änka och arvingar enligt utskottets mening inte
hade framkommit. Därutöver anförde utskottet att en utvidgning av talerätten
för änkan och arvingarna inte torde kunna motiveras utifrån principen om
barnets bästa.
Därefter har utskottet vid ett flertal tillfällen med hänvisning till
utskottets tidigare ställningstaganden i saken avstyrkt motionsyrkanden
med samma inriktning som de nu aktuella. Riksdagen har vid samtliga
tillfällen följt utskottet (bet. 1999/2000:LU15, 2001/02:LU15, 2001/02:LU9
och 2002/03:LU10).
När nu utskottet än en gång har att pröva frågor om talerätt i mål om
hävande av faderskap vidhåller utskottet alltjämt sina tidigare
ställningstaganden. Utskottet anser således inte heller nu att det finns skäl
att utvidga möjligheterna för arvingar att väcka talan om hävande av
faderskap. Riksdagen bör därför avslå motionerna L205, L227, L317 och L333.

Utredningar om faderskap
Motionerna
Karin Pilsäter och Erik Ullenhag (båda fp) anser i motion L264 att
fastställandet av faderskap när föräldrarna inte är gifta måste förenklas.
En gemensam försäkran om föräldraskapet kan ersätta socialnämndens utredning.
Endast i fall där det råder osäkerhet bör socialnämnden göra en utredning.
Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet härmed. Liknande
synpunkter framförs i motion L274 av Johan Pehrson (fp). Enligt motionären
bör ogifta föräldrar som är överens kunna anmäla faderskapet till
folkbokföringsregistret. Socialnämnderna bör endast utreda faderskap där det
finns oklarheter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt motioner liknande de
nu aktuella och därvid konstaterat att den nuvarande ordningen ger
betryggande garantier för att det verkligen är den biologiske fadern och
inte någon annan som fastställs som far till ett barn (se bl.a. bet.
1988/89:LU33, 1990/91:LU13, 1992/93:LU22 och 2001/02:LU9). Riksdagen har
vid samtliga tillfällen följt utskottet.
Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att frångå sitt
tidigare ställningstagande, och utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna L264 och L274.
Adoption m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör
partnerskap och adoption,
äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn samt
översyn av adoptionslagstiftningen.
Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida
och pågående arbete. Jämför reservationerna 14 (kd), 15 (m, fp, kd) och
16 (v).
Partnerskap och adoption
Motionen
I motion L299 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) begärs att regeringen återtar
uppsägningen av 1967 års europeiska konvention om adoption av barn (yrkande
1). Vidare begärs att riksdagen skall upphäva sitt tidigare beslut om att
registrerade partner skall kunna prövas som adoptivföräldrar (yrkande 2)
samt att riksdagen även skall upphäva all följdlagstiftning till beslutet
(yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Våren 2002 beslutade riksdagen vissa lagändringar som bl.a. innebär att
registrerade partner skall ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.
Härigenom kan två partner gemensamt adoptera barn och en partner kan
adoptera den andre partnerns barn. Lagändringarna har trätt i kraft den
1 februari 2003 (prop. 2001/02:123, bet. LU27, rskr. 304).
Utskottet anser att den lagstiftning som beslutades våren 2002 om partnerskap
och adoption alltjämt skall gälla. Motion L299 yrkandena 1-3 bör därför
avslås.
Översyn av adoptionslagstiftningen
Motionerna
I motion L278 av Inger René m.fl. (m) föreslås att riksdagen skall begära
att regeringen gör en samlad översyn av hela adoptionslagstiftningen
(yrkande 1). I motionen begärs vidare lagstiftningsåtgärder i syfte att
förhindra äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn (yrkande 2). Enligt
motionärerna bör det i 4 kap. föräldrabalken införas en uttrycklig
bestämmelse om att adoption endast får komma till stånd om den är till barnets
bästa (yrkande 3). Därutöver anser motionärerna att den nuvarande
25-årsgränsen för att bli prövad som adoptivförälder bör ses över (yrkande 4).

I motion L299 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande
om att regeringen bör göra en heltäckande översyn av adoptionslagstiftningen
(yrkande 4).
I motion L221 av Sten Tolgfors (m) anförs att riksdagen bör begära att
regeringen gör en översyn av hela adoptionslagstiftningen (yrkande 1)
innefattande 25-årsgränsen (yrkande 2) och ensamståendes rätt att prövas
som adoptivföräldrar (yrkande 3).
Inger Davidson (kd) begär i motion L228 att regeringen skall vidta
lagstiftningsåtgärder i syfte att förhindra äktenskap mellan adoptant och
adoptivbarn. Liknande krav framställs i motionerna L243 av Rigmor Stenmark
och Birgitta Carlsson (båda c) samt L335 av Margareta Israelsson och
Mariann Ytterberg (båda s).
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) föreslår i motion L319 ett tillkännagivande
om att det bör införas en skyldighet för adoptivföräldrar att upplysa ett
barn om sitt ursprung (yrkande 12). I motionen begärs vidare att regeringen
skall lägga fram förslag till lagändringar som innebär att ett barn i en
adoptionsprocess skall ha rätt till sådan information som kan antas vara
av betydelse för barnet (yrkande 13). Enligt motionärerna bör socialnämnden
åläggas en skyldighet att redovisa för domstolen att information lämnats
till barnet och att barnet har fått komma till tals (yrkande 14).
Utskottets ställningstagande
Beträffande frågan om äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn har
utskottet behandlat motionsyrkanden med samma inriktning senast våren 2003
i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03: LU10. Utskottet hänvisade
då till ett tillkännagivande som gjordes våren 2002 och som innebar att
regeringen i lämpligt sammanhang skulle lägga fram erforderliga lagförslag
för att avskaffa möjligheten för en adoptant att gifta sig med sitt
adoptivbarn. Vidare påtalade utskottet vikten av att ärendet bereddes
skyndsamt (bet. 2001/02:LU27). Riksdagen följde utskottet.
Utskottet har erfarit att frågan om äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn
behandlas i en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria som har
remissbehandlats. Enligt uppgift från departementet är avsikten att frågan
skall behandlas i en proposition som Socialdepartementet skall avlämna
med anledning av de förslag som Utredningen om internationella adoptioner
lämnat i betänkandet (SOU 2003:49) Adoption - till vilket pris. En
proposition är planerad till mars 2004.
Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheten för en adoptant
att gifta sig med sitt adoptivbarn avskaffas snarast möjligt, och utskottet
förutsätter att regeringen presenterar ett lagförslag utan ytterligare
tidsutdräkt. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna L228, L243 och L335.
Vad gäller övriga motionsyrkanden har utskottet våren 2003 behandlat
liknande yrkanden i betänkandet 2002/03:LU10. Utskottet hänvisade till att
utskottet tidigare inte motsatt sig en genomlysning av adoptionsinstitutet
utifrån de synpunkter som framfördes i de då aktuella motionerna, men att
resultatet av en aviserad uppföljning av den nya lagstiftningen om
partnerskap och adoption borde avvaktas innan ställning togs till omfattningen
och djupet av den mera allmänna översynen som motionärerna önskar få till
stånd (prop. 2001/02:123, bet. LU27). Motionerna avstyrktes. Riksdagen
följde utskottet.
Enligt vad utskottet erfarit har Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor i sitt regleringsbrev för budgetåret 2003 fått i uppdrag att
kontinuerligt följa effekterna av den nya lagstiftningen om partnerskap
och adoption och att senast den 1 februari 2004 lämna en första rapport
till regeringen om ursprungsländernas reaktioner och utvecklingen när det
gäller adoptionsverksamheten.
Utskottet anser alltjämt att resultatet av det arbete som regeringen
aviserade våren 2002 bör avvaktas innan ställning tas till omfattningen
och djupet av den mera allmänna översyn av adoptionslagstiftningen som
enligt motionärernas uppfattning bör göras. Mot denna bakgrund anser
utskottet att det inte finns skäl att nu föreslå någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionerna. Utskottet föreslår därför att riksdagen bör
avslå motionerna L221 yrkandena 1-3, L278 yrkandena 1-4, L299 yrkande 4
och L319 yrkandena 12-14.
Assisterad befruktning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör rätt till insemination för
lesbiska och bisexuella kvinnor samt rätt till s.k. provrörsbefruktning
för lesbiska kvinnor. Utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete.
Jämför reservationerna 17 (m, fp, c), 18 (kd), 19 (v) och 20 (kd) samt
särskilt yttrande 10 (v).
Motionerna
Hillevi Larsson och Börje Vestlund (båda s) yrkar i motion L239 ett
tillkännagivande om att lesbiska par och ensamstående kvinnor skall ha samma
möjligheter till äggdonation och insemination som heterosexuella par.
Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp) föreslår i motion L261 ett
tillkännagivande om att regeringen omgående skall lägga fram lagförslag som
dels ger lesbiska och bisexuella kvinnor rätt till assisterad befruktning,
dels reglerar det rättsliga föräldraskapet i sådana situationer (yrkande
1). Krav på att lesbiska och bisexuella kvinnor skall ges rätt till
assisterad befruktning på klinik framställs också i motion L277 av Birgitta
Ohlsson m.fl. (fp). I motion So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp) begärs
att alla kvinnor oavsett sexuell läggning och parkonstellationer skall ha
samma rätt till insemination (yrkande 18).
Lars Lindblad och Tobias Billström (båda m) begär i motion L305 ett
tillkännagivande om att lesbiska par skall ges rätt till assisterad befruktning
på klinik. Liknande krav framställs i motionerna L307 av Eva Arvidsson m.
fl. (s) och L350 av Kenneth Johansson m. fl. (c) yrkande 4.
Ingrid Burman m.fl. (v) föreslår i motion L209 ett tillkännagivande om
att kvinnor och män som av medicinska skäl är ofrivilligt barnlösa skall
ha rätt till medicinsk behandling utifrån en medicinsk bedömning och i
enlighet med hälso- och sjukvårdens portalparagraf och riksdagens
prioriteringsordning (yrkande 1). Vidare föreslås ett tillkännagivande om att
regeringen skall lägga fram förslag till ändringar i lagen om befruktning
utanför kroppen som innebär att lesbiska kvinnor som är i behov av en
äggdonation skall få tillgång till en sådan under förutsättning att det
finns en känd spermadonator (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har avstyrkt liknande motionsyrkanden senast våren 2003 i sitt
av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10. Utskottet redovisade bl.a.
att justitieministern den 5 november 2002 i en interpellationsdebatt
uppgett att frågan om lesbiska kvinnors rätt till assisterad befruktning
är politiskt avgjord och att det som kvarstod enbart var det juridisk-tekniska
arbetet med att närmare analysera det rättsliga föräldraskapet. Vidare
redovisade utskottet att justitieministern uppgett att tanken är att en
departementspromemoria skall kunna remitteras under år 2003. Beträffande
motionsyrkandena om rätt till insemination för lesbiska kvinnor framhöll
utskottet att det är angeläget att arbetet med att analysera det rättsliga
föräldraskapet är prioriterat och genomförs snarast möjligt utan ytterligare
tidsutdräkt. Vad gällde motionsyrkandena om rätt till s.k. provrörsbefruktning
för lesbiska kvinnor ansåg utskottet att det inte fanns skäl att föreslå
någon åtgärd från riksdagens sida eftersom möjligheten till assisterad
befruktning kommer att beredas vidare när frågan om det rättsliga
föräldraskapet är löst.
Enligt vad utskottet har erfarit är arbetet inom Regeringskansliet inriktat
på att en departementspromemoria skall presenteras under februari
2004.
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår att
riksdagen avslår motionerna L209 yrkandena 1 och 2, L239, L261 yrkande 1,
L277, L305, L307, L350 yrkande 4 och So568 yrkande 18.
Arvsrätt för kusiner
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör arvsrätt för kusiner. Utskottet
hänvisar till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida. Jämför
reservation 21 (m).
Motionerna
Inger René m.fl. (m) begär i motion L235 ett tillkännagivande om ett
återinförande av arvsrätt för kusiner. Liknande krav framställs i motion
L316 av Gunnar Axén och Stefan Hagfeldt (båda m).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid flera tillfällen avstyrkt motionsyrkanden med samma
inriktning som de nu aktuella (se bl.a. bet. 2001/02:LU14, 2000/01:LU14
och 1999/2000:LU16). Vid dessa tillfällen har utskottet framhållit att
det torde vara förhållandevis sällsynt att en person helt saknar andra,
närmare anhöriga än sina kusiner och att det därför med fog kan antas att
en arvsrätt för kusiner i det helt övervägande antalet fall inte skulle
ha någon betydelse. I de fall Allmänna arvsfonden är närmast till arv
pekade utskottet på arvsfondens lagfästa möjlighet att helt eller delvis
avstå arvet till förmån för en kusin till arvlåtaren. Till detta kommer
också möjligheten att genom ett testamente förordna om vem kvarlåtenskapen
skall tillfalla, och genom testamentet kan arvlåtaren gynna t.ex. en kusin
framför andra. Riksdagen har vid samtliga tillfällen följt utskottet.
Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att frångå sina
tidigare ställningstaganden, och utskottet föreslår således att riksdagen
avslår motionerna L235 och L316.</pre><pre>
Reservationer

1.      Hänsynen till barnets bästa, punkt 1 (fp)
av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om hänsynen till barnets bästa. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:So504 yrkandena 11, 14 och 18 och avslår motionerna
2003/04:L290 och 2003/04:L319 yrkande 10.
Ställningstagande
Liksom motionärerna bakom motion So504 anser vi att barnperspektivet skall
vara vägledande i ärenden som rör gemensam vårdnad och umgänge. Trots
allt tal om barnets bästa och barnperspektiv saknas alltjämt en lagstiftning
där barnets bästa står i fokus. Vi har i dag en föräldrabalk i stället
för en barnbalk. Vi anser att det är dags att pröva behovet av en särskild
barnbalk. Vidare anser vi att en förälder inte skall kunna motsätta sig
att ett barn får den hjälp eller det stöd som det behöver, t.ex. psykiatrisk
vård eller behandling. Enligt vår uppfattning bör reglerna om beslutanderätten
vid gemensam vårdnad ändras. Det får ankomma på regeringen att utforma
erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion So504 yrkandena
11, 14 och 18 samt med avslag på motionerna L290 och L319 yrkande 10, som
sin mening ge regeringen till känna.

2.      Hänsynen till barnets bästa, punkt 1 (v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en barnbalk. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:So504 yrkande 18 och avslår motionerna 2003/04:L290, 2003/04:L319
yrkande 10 och 2003/04:So504 yrkandena 11 och 14.
Ställningstagande
Jag anser liksom motionärerna bakom motion So504 yrkande 18 att det nu är
hög tid att införa en barnbalk. Trots det lagstiftningsarbete som har
bedrivits under de senaste decennierna saknas alltjämt ett samlat regelsystem
där barnets rätt står i fokus. I stället sätter lagstiftningen fortfarande
föräldrarätten främst, vilket redan framgår av namnet på det centrala
regelverket på området, föräldrabalken. Ett annat uttryck för barnets
underordnade roll i förhållande till föräldrarna är att en förälder kan
vägra att umgås med sitt barn utan konsekvenser, något som barnet däremot
inte kan göra. I likhet med motionärerna anser jag att all relevant
lagstiftning som rör barn skall samlas i en särskild barnbalk där barnets
rätt sätts främst.
Mot denna bakgrund anser jag att regeringen bör utreda införandet av en
barnbalk med barnperspektivet som utgångspunkt. En lämplig lösning, enligt
min uppfattning, vore att 2002 års vårdnadskommitté får i uppdrag att
utreda även denna fråga. Det får ankomma på regeringen att besluta om
sådana tilläggsdirektiv.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion So504 yrkande
18 och med avslag på motionerna L290, L319 yrkande 10 samt So504 yrkandena
11 och 14, som sin mening ge regeringen till känna.

3.      Vårdnaden vid våld inom familjen, punkt 2 (fp, kd)
av Yvonne Andersson (kd), Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om vårdnaden vid våld inom familjen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Ju451 yrkande 8, 2003/04:L224 yrkandena 1
och 2, 2003/04:So271 yrkande 11 och 2003/04:So504 yrkande 12 och bifaller
delvis motionerna 2003/04:L255 och 2003/04:L258.
Ställningstagande
Det är olyckligt att många barn förlorar vardagskontakten med den ena
föräldern vid en separation. Ett barn behöver båda sina föräldrar. Reglerna
om gemensam vårdnad är bra i de fall där föräldrarna kan komma överens.
1998 års vårdnadsreform har i vissa fall medfört negativa konsekvenser
för barnen. Det gäller framför allt i de fall där en förälder tvingas
bryta upp på grund av missbruk, misshandel eller övergrepp. I sådana fall
kan reglerna om gemensam vårdnad användas som ett instrument att ifrågasätta
varje beslut som rör barnet.
Mot bakgrund av vad som redovisats ovan anser vi, liksom motionärerna
bakom motion Ju451, att gemensam vårdnad endast skall kunna komma i fråga
om det kan anses tillräckligt tryggt för barnet. Rätten måste ha en klar
bild av det eventuella våld som barnet levt med och hur troligt det är
att våldet upprepas innan beslut fattas i vårdnadsfrågan. Vidare anser vi,
liksom motionärerna bakom motion L224, att en vårdnadshavare som begår
ett allvarligt brott mot den andre vårdnadshavarens liv, frihet eller
hälsa skall fråntas vårdnaden. Det får ankomma på regeringen att utforma
erforderliga lagförslag.
Enligt vår mening bör 2002 års vårdnadskommitté därutöver ges tilläggsdirektiv
som innebär att en mördares rätt att bli vårdnadshavare när denne bragt
den andre vårdnadshavaren om livet klart och tydligt skall innefattas i
utredningsuppdraget. Det får ankomma på regeringen att besluta om sådana
tilläggsdirektiv.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna Ju451
yrkande 8, L224 yrkandena 1 och 2, So271 yrkande 11 och So504 yrkande 12
samt med delvis bifall till motionerna L255 och L258, som sin mening ge
regeringen till känna.

4.      Vårdnaden vid våld inom familjen, punkt 2 (v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om vårdnaden vid våld inom familjen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:L224 yrkande 2, 2003/04:L255, 2003/04:L258,
2003/04:So271 yrkande 11 och 2003/04:So504 yrkande 12 och bifaller delvis
motionerna 2003/04:Ju451 yrkande 8 och 2003/04:L224 yrkande 1.
Ställningstagande
Jag anser att lagens krav på att tillgodose det utsatta barnets behov av
skydd och stöd skall gå före alla andra beslut i samband med vårdnadstvister,
även om en förälder inte är dömd för något våldsbrott. Liksom motionärerna
bakom motionerna L258 och So504 har jag den uppfattningen att det inte
skall kunna komma i fråga att döma till gemensam vårdnad om någon i
familjen tidigare utsatts för misshandel. Inte heller bör någon som är dömd
för pedofili kunna få vårdnaden om ett barn. Det får ankomma på regeringen
att utforma erforderliga lagförslag i enlighet med det anförda..
Enligt min uppfattning bör också 2002 års vårdnadskommitté ges tilläggsdirektiv
som innebär att en mördares rätt att bli vårdnadshavare när denne bragt
den andre vårdnadshavaren om livet skall utredas. Det får ankomma på
regeringen att besluta om sådana tilläggsdirektiv.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L224 yrkande
2, L255, L258, So271 yrkande 11 och So504 yrkande 12 samt med delvis bifall
till motionerna Ju451 yrkande 8 och L224 yrkande 1, som sin mening ge
regeringen till känna.

5.      Fler än två vårdnadshavare, punkt 3 (v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om fler än två vårdnadshavare. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:L261 yrkande 2, 2003/04:L312 och 2003/04:So568
yrkande 20.
Ställningstagande
I samkönade relationer är det inte ovanligt att ett lesbiskt par får barn
ihop med ett bögpar. I dag finns inga regler om det juridiska förhållandet
mellan barnet och styvföräldern. Detta förhållande blir särskilt tydligt
om den ena av parterna dör. Mot denna bakgrund är jag av den uppfattningen
att det bör införas en i lag reglerad möjlighet för ett barn att ha fler
än två vårdnadshavare. Liksom motionärerna i motion L261 anser jag att
regeringen bör analysera denna problematik och återkomma till riksdagen
med ett lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L261 yrkande
2, L312 och So568 yrkande 20, som sin mening ge regeringen till känna.

6.      Samarbetssamtal, punkt 7 (kd)
av Yvonne Andersson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om samarbetssamtal. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Sf404 yrkandena 3 och 4.
Ställningstagande
Vid en skilsmässa eller separation där föräldrarna inte kan komma överens
måste familjen snabbt erbjudas hjälp att lösa sina samarbetsproblem. Med
barnets bästa för ögonen anser jag, liksom motionärerna i motion Sf404,
att regeringen bör ta initiativ till åtgärder i syfte att ge information
om hur separerade föräldrar kan informeras och stödjas så att barnets
behov får styra hur umgänget utformas. I samband med detta bör de
samarbetssamtal som nu erbjuds föräldrarna utvärderas. Vidare anser jag att
samarbetssamtal bör vara obligatoriska för att undvika långdragna processer
och upptrappade konflikter. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga
initiativ.
Vad som anförts ovan, med bifall till motion Sf404 yrkandena 3 och 4, bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7.      Barns rätt att komma till tals m.m., punkt 9 (fp)
av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om barns rätt att komma till tals m.m. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:So504 yrkande 13 och avslår motion
2003/04:L319 yrkandena 1, 2, 7, 8 och 11.
Ställningstagande
I gällande lagstiftning betonas vikten av att barn skall ha tillgång till
båda föräldrarna. Tidigare lagstiftare har dock förbisett det faktum att
många barn endast har tillgång till den ena föräldern på grund av att den
andra föräldern undandrar sig kontakt med barnet. Om en umgängesförälder
sviker och vägrar att umgås med sitt eget barn finns i dag inga rättsliga
motåtgärder. Mot denna bakgrund anser vi, liksom motionärerna bakom motion
So504, att regeringen bör utreda hur problemet med föräldrar som umgängesvägrar
skall kunna lösas. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga
initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion So504 yrkande
13 samt med avslag på motion L319 yrkandena 1, 2, 7 och 8 och 11, som sin
mening ge regeringen till känna.

8.      Barns rätt att komma till tals m.m., punkt 9 (v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om barns rätt att komma till tals m.m. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L319 yrkande 11 och 2003/04:So504
yrkande 13 och avslår motion 2003/04:L319 yrkandena 1, 2, 7 och 8.

Ställningstagande
Jag anser att ett barn bör ha en klar och uttalad rätt att föra fram sina
åsikter i samband med tvister som rör barnets vårdnad, boende och umgänge.
Liksom motionärerna bakom motion L319 yrkande 11 anser jag att regeringen
bör ge 2002 års vårdnadskommitté tilläggsdirektiv som innebär att en sådan
talerätt för barnet skall utredas. Vidare delar jag den uppfattning som
förs fram i motion So504 yrkande 13 och som innebär att regeringen bör
utreda hur barn skall kunna få kontakt med föräldrar som umgängesvägrar.
Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ i enlighet
med det anförda.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L319 yrkande
11 och So504 yrkande 13 samt med avslag på motion L319 yrkandena 1, 2, 7
och 8, som sin mening ge regeringen till känna.

9.      Könsneutrala författningar, punkt 12 (v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om könsneutrala författningar. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K320.
Ställningstagande
Jag anser, liksom motionärerna i motion K320, att alla författningar som
innehåller begreppen mor och far bör ändras på så sätt att mor och far
byts ut mot ordet förälder. Lagstiftningen måste, enligt min mening, utgå
från könsneutralitet och således ta fasta på att föräldrar numera kan
bestå av två mammor eller två pappor. Begreppet förälder blir därigenom
mer informativt och lättbegripligt för lagrummens adressater. Riksdagen
bör mot bakgrund av det anförda begära att regeringen lägger fram förslag
till sådana lagändringar.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion K320, som sin
mening ge regeringen till känna.

10.     Förmyndare och god man, punkt 13 (fp)
av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om god man. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:So504 yrkande 19 och avslår motionerna 2003/04:L203, 2003/04:L204,
2003/04:L279, 2003/04:L291, 2003/04:L296 yrkandena 1 och 2, 2003/04:L344
och 2003/04:So415 yrkande 15.
Ställningstagande
Vi anser, liksom motionärerna bakom motion So504, att det finns anledning
att se över hur man i vissa särskilda fall kan stärka de sociala myndigheternas
möjligheter att hjälpa en familj att använda sina pengar rätt. Vi kan
exempelvis tänka oss ett utbyggt system med gode män som tillsammans med
familjen lägger upp en budget för hushållet och planerar inköp. Enligt
vår mening bör regeringen ta erforderliga initiativ till att utreda
förutsättningarna för att få till stånd en sådan ordning.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion So504 yrkande
19 och med avslag på motionerna L203, L204, L279, L291, L296 yrkandena 1
och 2, L344 samt So415 yrkande 15, som sin mening ge regeringen till känna.

11.     Förmyndare och god man, punkt 13 (kd)
av Yvonne Andersson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förmyndare och god man. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:L296 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2003/04:L203,
2003/04:L204, 2003/04:L279, 2003/04:L291, 2003/04:L344, 2003/04:So415
yrkande 15 och 2003/04:So504 yrkande 19.
Ställningstagande
Jag anser, liksom motionärerna i motion L296, att föräldrabalkens regler
om överförmyndarnas tillsyn över gode män och förvaltare måste skärpas.
En nyordning skulle bl.a. kunna innebära en skyldighet för överförmyndarna
att regelbundet inhämta uppgifter inte bara från den gode mannen eller
förvaltaren utan även från dennes huvudman samt anhöriga. Enligt min mening
behövs det därutöver någon form av skyddsmekanism som automatiskt håller
huvudmannen skadeslös om en god man eller förvaltare missköter sig.
Regeringen bör därför överväga om förordnandet av god man respektive förvaltare
skulle kunna förenas med en skyldighet att ha ansvarsförsäkring för
eventuell skada som den gode mannen eller förvaltaren vållar sin huvudman.
För närvarande finns det inte heller någon utbildning för blivande gode
män respektive förvaltare. Jag anser därför att det bör införas en enhetlig
grundutbildning för blivande gode män och förvaltare. Det får ankomma på
regeringen att ta erforderliga initiativ i dessa frågor.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L296 yrkandena
1 och 2 samt med avslag på motionerna L203, L204, L279, L291, L344, So415
yrkande 15 och So504 yrkande 19, som sin mening ge regeringen till känna.

12.     Talerätt i mål om hävande av faderskap, punkt 15 (m, fp, kd, c)
av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och Mia Franzén
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om talerätt i mål om hävande av faderskap. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L205, 2003/04:L227, 2003/04:L317
och 2003/04:L333.
Ställningstagande
Vi delar motionärernas uppfattning vad gäller vikten av att ingen felaktigt
förklaras vara far till ett barn. Att faderskapet blir riktigt fastställt
måste givetvis anses ligga i såväl barnets som moderns och den utpekade
faderns intresse. Vad först gäller den situationen att faderskapet följer
av faderskapspresumtionen kan vi konstatera att nuvarande lagstiftning i
fråga om talerätt för en avliden mans maka och arvingar bygger på avvägningar
mellan de olika intressen som gör sig gällande. Några motsvarande avvägningar
har inte skett när det gäller talerätt för mannens änka och arvingar vid
ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse. Vi anser att det är
otillfredsställande att det inte finns några klara regler i fråga om talerätten
i sådana fall. Vad härefter angår talerätten i fråga om faderskap som har
fastställts genom dom måste rättsläget betraktas som oklart. Särskilt mot
bakgrund av att det på senare år vuxit fram nya former av familjebildningar
framstår nuvarande inskränkningar i talerätten som en brist.
Sammanfattningsvis anser vi att motionsspörsmålen bör bli föremål för en
förutsättningslös utredning där olika aspekter på problemen och de olika
intressen som gör sig gällande blir noggrant genomlysta. Det får ankomma
på regeringen att tillkalla en sådan utredning.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L205, L227,
L317 och L333, som sin mening ge regeringen till känna.

13.     Utredningar om faderskap, punkt 16 (fp, v)
av Tasso Stafilidis (v), Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om utredningar om faderskap. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:L264 och 2003/04:L274.
Ställningstagande
Liksom motionärerna anser vi att fastställandet av faderskap när föräldrarna
är ogifta måste förenklas. Det måste, enligt vår mening, införas nya
rutiner. Vi anser att föräldrarna redan på sjukhuset eller i samband med
de första kontakterna med försäkringskassan gemensamt skall kunna underteckna
en försäkran med uppgivande om föräldraskap. Ett annat alternativ kan
vara att föräldrarna gemensamt kan anmäla faderskapet till
folkbokföringsregistret.
Socialnämnden bör endast utreda faderskap där det finns oklarheter. Det
får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ i enlighet med
det anförda.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L264 och
L274, som sin mening ge regeringen till känna.

14.     Partnerskap och adoption, punkt 17 (kd)
av Yvonne Andersson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om partnerskap och adoption. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:L299 yrkandena 1-3.
Ställningstagande
Jag delar motionärernas uppfattning i motion L299 att de lagändringar som
riksdagen beslutade våren 2002 angående partnerskap och adoption inte
vilar på tillräckligt god grund. Detta beror på att barnperspektivet inte
var vägledande för det utredningsarbete som ligger till grund för
lagstiftningen. I varje fråga som rör barn måste utgångspunkten vara att se
till barnets bästa. FN:s barnkonvention framhåller att det främst är
barnets rättigheter som skall beaktas vid en adoption. Genom att tillåta
homosexuella att adoptera bryter Sverige, enligt min uppfattning, mot
barnkonventionen. Vidare strider beslutet mot 1993 års Haagkonvention.
Jag anser att regeringen skall återta uppsägningen av 1967 års europeiska
konvention om adoption av barn. Vidare bör riksdagsbeslutet från våren
2002, som innebär att registrerade partner fått möjlighet att prövas som
adoptivföräldrar, upphävas. Även all följdlagstiftning till beslutet bör
upphävas. Det får ankomma på regeringen att utforma erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L299 yrkandena
1-3, som sin mening ge regeringen till känna.

15.     Översyn av adoptionslagstiftningen, punkt 19 (m, fp, kd)
av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp), Henrik von Sydow (m) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om behovet av en översyn av adoptionslagstiftningen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L221 yrkandena 1-3,
2003/04:L278 yrkandena 1-4 och 2003/04:L299 yrkande 4 och avslår motion
2003/04:L319 yrkandena 12-14.
Ställningstagande
Enligt vår mening är dagens adoptionsregler skrivna för en annan tid och
ett annat system. År 1989 presenterade Förmynderskapsutredningen sitt
slutbetänkande med förslag till en revision av adoptionslagstiftningen.
Sedan dess har inget hänt. I utredningsbetänkandet, (SOU 2001:10) Barn i
homosexuella familjer, har flera experter påtalat att adoptionslagstiftningen
är i behov av en översyn. Experterna framhåller också att forskningen
beträffande adopterade barns uppväxt och utveckling är eftersatt.
Vi anser liksom motionärerna att hela adoptionslagstiftningen är i stort
behov av en översyn, och det får ankomma på regeringen att ta erforderliga
initiativ. Inom ramen för en sådan översyn finns det enligt vår uppfattning
anledning att t.ex. se över kravet på att presumtiva adoptivföräldrar
skall vara minst 25 år, och den nuvarande möjligheten till adoptioner bör
bli föremål för en utvärdering. Vi anser också att det bör tas in en
bestämmelse i 4 kap. föräldrabalken som stadgar att en adoption endast får
ske om den är förenlig med barnets bästa. Det får ankomma på regeringen
att framlägga erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L221
yrkandena 1-3 och L278 yrkandena 1-4, L299 yrkande 4 samt med avslag på
motion L319 yrkandena 12-14, som sin mening ge regeringen till känna.

16.     Översyn av adoptionslagstiftningen, punkt 19 (v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en översyn av adoptionslagstiftningen. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:L319 yrkandena 12-14 och avslår motionerna
2003/04:L221 yrkandena 1-3, 2003/04:L278 yrkandena 1-4 och 2003/04:L299
yrkande 4.
Ställningstagande
Alla människor har rätt att få känna till sitt ursprung och, i så hög
grad som mognaden tillåter, delta i en adoptionsprocess. Jag anser, liksom
motionärerna bakom motion L319, att det bör införas en skyldighet för
adoptivföräldrar att upplysa ett barn om sitt ursprung. Även små barn
behöver få veta varifrån de egentligen kommer. Sådana samtal måste
självfallet föras utifrån barnets mognad. Vidare anser jag att barn i en
adoptionsprocess skall ha rätt till sådan information som kan antas vara
av betydelse för barnet. För att ytterligare stärka barnets rätt anser
jag att socialnämnden bör åläggas en skyldighet att redovisa för domstolen
att information lämnats till barnet. Det får ankomma på regeringen att
utforma erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L319 yrkandena
12-14 samt med avslag på motionerna L221 yrkandena 1-3, L278 yrkandena
1-4 och L299 yrkande 4, som sin mening ge regeringen till känna.

17.     Rätt till insemination för lesbiska och bisexuella kvinnor, punkt 20
(m, fp, c)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Viviann
Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rätt till insemination för lesbiska och bisexuella
kvinnor. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L277, 2003/04:L305
och 2003/04:L350 yrkande 4 och avslår motionerna 2003/04:L209 yrkande 1,
2003/04:L239, 2003/04:L261 yrkande 1, 2003/04:L307 och 2003/04:So568
yrkande 18.
Ställningstagande
Kommittén om barn i homosexuella familjer föreslog vissa bestämmelser om
det rättsliga föräldraskapet vid insemination. Kommitténs förslag kan
dock inte ligga till grund för lagstiftning utan frågan måste utredas
vidare. Regeringen utlovade i mars 2002 att en fördjupad analys skulle
påbörjas omedelbart. Arbetet inom Regeringskansliet är inriktat på att en
departementspromemoria i ämnet skall presenteras under februari 2004. Vi
anser, liksom motionärerna bakom motionerna L277 och L305, att analysarbetet
måste genomföras snarast möjligt utan ytterligare tidsutdräkt.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L277, L305
och L350 yrkande 4 samt med avslag på motionerna L209 yrkande 1, L239,
L261 yrkande 1, L307 och So568 yrkande 18, som sin mening ge regeringen
till känna.

18.     Rätt till insemination för lesbiska och bisexuella kvinnor, punkt 20
- motiveringen (kd)
av Yvonne Andersson (kd).
Ställningstagande
Jag anser att ett barn har rätt till både en mamma och en pappa. Barn
behöver ha förebilder av båda könen, dvs. såväl en mor som en far. Min
åsikt är att lesbiska par inte skall ha rätt till insemination. Enligt
min uppfattning är denna åsikt inte ett uttryck för diskriminering av
lesbiska kvinnor utan endast en omsorg om barnets bästa.
Vidare anser jag - i motsats till justitieministern - att frågan om rätten
till assisterad befruktning för lesbiska kvinnor inte är politiskt avgjord.
Justitieministern torde nämligen i interpellationsdebatten inte ha
uppmärksammat att riksdagen ännu inte fattat något beslut i frågan (svar på
interpellation 2002/03:11). Inom Regeringskansliet pågår för närvarande
ett beredningsarbete. Därefter har riksdagen att ta ställning till eventuella
förslag från regeringen.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen avslår motionerna L209 yrkande
1, L239, L261 yrkande 1, L277, L305, L307, L350 yrkande 4 och So568 yrkande
18.

19.     Rätt till s.k. provrörsbefruktning för lesbiska kvinnor, punkt 21
(v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om lesbiska kvinnors rätt till s.k. provrörsbefruktning.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L209 yrkande 2.
Ställningstagande
Under våren 2002 beslutade riksdagen om vissa ändringar i lagen (1988:711)
om befruktning utanför kroppen som innebär att även behandling med ägg
blir tillåten. Lagen innehåller dock ett antal begränsningar som innebär
bl.a. att lesbiska kvinnor som är infertila inte kan komma i fråga för en
äggdonation. Jag anser liksom motionärerna bakom motion L209 att lesbiska
kvinnor skall ges samma rätt till äggdonation som heterosexuella kvinnor.
Enligt min mening bör regeringen tillsätta en utredning för att belysa
denna fråga. Min uppfattning är att det inte skall vara något krav att
kvinnan som får ta emot ett donerat ägg är gift eller samboende med en
person av motsatt kön. Vidare bör äggdonation tillåtas då det finns en
känd spermadonator. Det bör inte föreligga något krav på samlevnad eller
äktenskap med spermadonatorn för att få ta emot ett donerat ägg. Enligt
min uppfattning bör regeringen återkomma med lagförslag i enlighet med
det anförda.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L209 yrkande 2,
som sin mening ge regeringen till känna.

20.     Rätt till s.k. provrörsbefruktning för lesbiska kvinnor, punkt 21 -
motiveringen (kd)
av Yvonne Andersson (kd).
Ställningstagande
På skäl som anförs ovan i reservation nr 18 anser jag att ett barn har
rätt till både en mamma och en pappa. Jag anser därför inte heller att
lesbiska kvinnor skall ha rätt till s.k. provrörsbefruktning. Därför anser
jag att riksdagen bör avslå motion L209 yrkande 2.

21.     Arvsrätt för kusiner, punkt 22 (m)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om arvsrätt för kusiner. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:L235 och 2003/04:L316.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är familjen den mest grundläggande gemenskapen,
och ett återinförande av arvsrätten för kusiner kan bidra till ett stärkande
av släktbanden. I dag är det dessutom ganska vanligt att vuxna personer
saknar egen familj. I stället känner man ofta en familjesamhörighet med
något mer avlägsna släktingar, t.ex. kusiner. Därtill kommer att familjen
och släkten genom senare års invandring kommit att få än större betydelse.
Några sakliga skäl som talar emot kusinarvsrätten kan vi inte finna.
Enligt vår uppfattning kan den nuvarande begränsningen av arvsrätten i
tredje arvsklassen över huvud taget inte försvaras på sakliga grunder
utan måste ses som ett uttryck för en gången tids rättspolitiska värderingar,
vilka vi inte kan ställa oss bakom. Vi vill i det sammanhanget understryka
vad som i motionen anförts om det principiellt oriktiga i att staten
inträder som arvinge då en avliden efterlämnar så nära släktingar som
kusiner, något som kan te sig direkt stötande i fall då fondens medel
används till ändamål som varit helt främmande för den avlidne.
Regeringen bör mot denna bakgrund snarast återkomma med ett lagförslag i
enlighet med vad vi nu förordat.
Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till motionerna
L235 och L316, som sin mening ge regeringen till känna.
Särskilda yttranden

1.      Vårdnaden vid våld inom familjen, punkt 2 (c)
Viviann Gerdin (c) anför:
Enligt min mening borde det vara en självklarhet att skydda barnet från
att bli utnyttjat i en konflikt mellan vuxna och att samhället genom
uppmuntran och stöd förstärker barnets rättigheter. I ärenden angående
vårdnad och umgänge måste därför större vikt läggas vid vad som är bäst
för barnet. I alltför många fall finns en tendens till att föräldrarnas
rättigheter att uppnå rättvisa sker på barnets bekostnad.
Kopplingen mellan barnets välbefinnande och mäns våld mot kvinnor måste
förstärkas. Större hänsyn måste tas till hur barnen påverkas av att tvingas
se sin mamma bli misshandlad. I alla vårdnadsutredningar måste barnets
rätt till umgänge klart framgå, men också barnets rätt att avstå från
umgänge när barnet känner rädsla inför den förälder som hotar och brukar
våld inom familjen. Gemensam vårdnad skall inte kunna komma i fråga om
det riskerar barnets och/eller mammans trygghet och säkerhet.
Eftersom det nu pågår en utredning som kan förväntas ge en lösning på
dessa angelägna frågor har jag slutligen stannat för att inte avge några
formella reservationer i enlighet med vad jag nu anfört.


2.      Talerätt i mål om umgänge, punkt 5 (m, kd)
Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m) och Henrik
von Sydow (m) anför:
Vi delar den uppfattning som förs fram i motionerna L251 och L275 om att
föräldrabalken bör ändras på så sätt att nära anhöriga som mor- och
farföräldrar skall få rätt att föra talan i mål om umgänge.
Eftersom 2002 års vårdnadskommitté skall överväga denna fråga har vi valt
att inte reservera oss. Vi avser att noga följa kommitténs arbete.

3.      Underhållsbidrag vid växelvis boende, punkt 6 (fp)
Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp) anför:
Vi anser liksom motionärerna bakom motionerna L265, L334 och L341 att man
kan ifrågasätta principen att underhållsbidrag inte utgår vid växelvis
boende i sådana fall där föräldrarna har avsevärt olika stor inkomst.
Denna fråga skall övervägas av 2002 års vårdnadskommitté. Med hänvisning
till det pågående utredningsarbetet har vi slutligen valt att inte reservera
oss.

4.      Juridiskt biträde för barn, punkt 8 (fp, v)
Tasso Stafilidis (v), Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp)
anför:
Vi anser att barn skall ha rätt till ett eget offentligt biträde i mål
som rör vårdnad, boende och umgänge. Vidare anser vi att det bör ställas
särskilda krav på kompetens hos de ombud som får sådana uppdrag.
Med hänvisning till det pågående beredningsarbetet har vi valt att inte
reservera oss.

5.      Barns rätt att komma till tals m.m., punkt 9 (c)
Viviann Gerdin (c) anför:
Barn har i dag en möjlighet att komma till tals i vådnadstvister. Däremot
tycks barnen inte ha något att säga till om i tvister om umgänget. En
förälder kan frånsäga sig umgänget med sitt barn men barnet kan inte
frånsäga sig umgänget med en våldsam förälder.
Barn är rädda efter en uppslitande separation eller efter att ha levt med
en förälder som misshandlat den andre föräldern. Oroliga barn behöver
trygghet och omtanke. Enligt min mening är det oacceptabelt att ett barn
som tidigare misshandlats eller sett sin mamma misshandlas kan tvingas
till umgänge med en våldsam förälder. Barn som levt i familjer där våld
varit ett återkommande inslag skall ges rätt att själva välja var de skall
bo och vilka de vill umgås med. Barnet måste ges ett lagligt skydd och
stöd av samhället. Det är också viktigt att barnperspektivet genomsyrar
myndigheternas arbete och att barnkonventionen beaktas.
Dessa frågeställningar kommer att övervägas av 2002 års vårdnadskommitté.
Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet har jag därför valt
att inte reservera mig.

6.      Åtgärder för att undvika tvister, punkt 10 (fp)
Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp) anför:
Vi anser att utredningstiderna i mål som rör vårdnad, boende och umgänge
måste förkortas. Enligt vår mening är det angeläget att hitta en tidsgräns
för hur länge en process kan fortgå. Mål om verkställighet bör enligt vår
uppfattning flyttas till allmän domstol. Dessutom menar vi att
konflikthanteringsstöd bör ges i större omfattning så att färre mål om vårdnad,
boende och umgänge behöver avgöras av domstol.
Eftersom 2002 års vårdnadskommitté skall överväga dessa frågor har vi
valt att inte reservera oss.

7.      Åtgärder för att undvika tvister, punkt 10 (kd)
Yvonne Andersson (kd) anför:
Varje domstolsprocess om vårdnad och umgänge är ett misslyckande från
samhällets sida. Jag anser därför att det är synnerligen angeläget att
lagstiftningsåtgärder kommer till stånd i syfte att minska antalet sådana
processer.
Eftersom dessa frågor kommer att övervägas av 2002 års vårdnadskommitté
har jag valt att inte reservera mig.

8.      Förmyndare och god man, punkt 13 (v, c)
Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c) anför:
Vi anser att föräldrabalkens regler om överförmyndarnas tillsyn över gode
män och förvaltare måste skärpas. Om såväl överförmyndaren som den gode
mannen eller förvaltaren missköter sig anser vi att överförmyndaren bör
bli solidariskt skadeståndsansvarig tillsammans med den gode mannen eller
förvaltaren. Enligt vår uppfattning bör kommunerna uppmuntras att ha
försäkringslösningar för detta.
Eftersom Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare skall överväga
denna fråga har vi slutligen valt att inte reservera oss. Vi avser att
noga följa kommitténs arbete.

9.      Myndighetsåldern, punkt 14 (v)
Tasso Stafilidis (v) anför:
Jag anser att myndighetsåldern bör följa kalenderåret i stället för
födelsedatumet. Ungdomar i en och samma årskull bör alltså bli myndiga det
kalenderår de fyller 18 år. Jag förutsätter att denna fråga kommer att
övervägas av Diskrimineringskommittén. Jag har därför valt att inte
reservera mig. Jag kommer att noga följa kommitténs arbete.

10.     Rätt till insemination för lesbiska och bisexuella kvinnor, punkt 20
(v)
Tasso Stafilidis (v) anför:
Arbetet inom Regeringskansliet är inriktat på att en departementspromemoria
angående det rättsliga föräldraskapet skall presenteras under februari
2004. Eftersom jag förutsätter att den fortsatta beredningen av
departementspromemorian kommer att bedrivas skyndsamt har jag slutligen stannat
för att inte avge någon reservation i denna fråga.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:K320 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär
att de författningar som benämner mor och far ersätts med det könsneutrala
begreppet förälder i enlighet med vad som anförs i motionen.
2003/04:K373 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine Johansson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att myndighetsåldern skall följa kalenderår i stället för födelsedatum.

2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av reglerna om gemensam vårdnad.
2003/04:L203 av Anita Sidén och Magdalena Andersson (båda m):
Riksdagen beslutar om ändring i föräldrabalken så att en god man, förvaltare
eller förmyndare kan lämna redovisning av sina uppdrag då arbetet påbörjas,
ett år efter det att uppdraget påbörjats och sedan varje år vid samma
tidpunkt.
2003/04:L204 av Magdalena Andersson och Anita Sidén (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ändrade regler beträffande ansvarsfrågan för gode män/förvaltare.
2003/04:L205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att talerätt om hävande av faderskap för såväl efterlevande maka som
mannens arvingar bör införas.
2003/04:L209 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lesbiska kvinnors rätt till infertilitetsbehandling.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lesbiska kvinnors rätt till äggdonation.
2003/04:L216 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att se på Haagkonventionen utifrån barnets perspektiv.
2003/04:L221 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av den samlade
adoptionslagstiftningen.
2. Riksdagen begär att regeringen låter se över 25-årsgränsen för
adoption i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av ensamståendes
rätt att prövas som adoptivföräldrar i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2003/04:L224 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan
lagändring att den vårdnadshavare som begår ett allvarligt brott mot den
andra vårdnadshavarens liv, frihet eller hälsa skall fråntas sin vårdnadsrätt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tilläggsdirektiv ges till 2002 års vårdnadskommitté, där
man utreder mördares vårdnadsrätt när man bragt den andre vårdnadshavaren
om livet.
2003/04:L227 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att införa rätt för arvingar att föra talan i frågan om hävande av
faderskap.
2003/04:L228 av Inger Davidson (kd):
Riksdagen beslutar att avskaffa föräldrabalkens 4 kap. 7 § 2 avseende
giftermål mellan adoptivbarn och adoptant.
2003/04:L235 av Inger René m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om återinförande av arvsrätt för kusiner.
2003/04:L239 av Hillevi Larsson och Börje Vestlund (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att äggdonation för lesbiska par och ensamstående kvinnor skall tillåtas
enligt lag.
2003/04:L243 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson (båda c):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett lagförslag som innebär att
samma regler som gäller för giftermål mellan föräldrar och barn skall
gälla mellan adoptivföräldrar och adoptivbarn.
2003/04:L251 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i 6 kap.
15 a § FB, så att mor- och farföräldrar kan väcka talan i domstol om
rätt till umgänge med avlidna barns barn i de fall barnens vårdnadshavare
motsätter sig det begärda umgänget.
2003/04:L255 av Magdalena Andersson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om vårdnad om barn.
2003/04:L258 av Inger Nordlander m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om reglerna om gemensam vårdnad.
2003/04:L261 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om assisterad befruktning för lesbiska och bisexuella kvinnor och
det rättsliga föräldraskapet i dessa situationer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det rättsliga förhållandet då ett barn mist en biologisk förälder
och har en kvarvarande förälder men lever tillsammans med styvföräldern.

2003/04:L264 av Karin Pilsäter och Erik Ullenhag (båda fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att en enhetlig och enkel gemensam försäkran om föräldraskapet ersätter
dagens utredningsförfarande och faderskapserkännande för nyblivna fäder
till barn födda "utom äktenskapet".
2003/04:L265 av Johan Pehrson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om reformerade regler för underhållsskyldighet.
2003/04:L273 av Ulf Nilsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att utreda ökade möjligheter att motverka umgängessabotage.
2003/04:L274 av Johan Pehrson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om faderskapsbekräftelser i folkbokföringsregistret.
2003/04:L275 av Ana Maria Narti och Kerstin Heinemann (båda fp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en sådan ändring i
föräldrabalken att nära anhöriga, som mor- och farföräldrar, får föra
talan om umgänge.
2003/04:L277 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en skyndsam reform av lagstiftningen om assisterad befruktning för
lesbiska och bisexuella kvinnor.
2003/04:L278 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av den samlade
adoptionslagstiftningen.
2. Riksdagen beslutar att upphäva 4 kap. 7 § 2 föräldrabalken.
3. Riksdagen beslutar att i 4 kap. föräldrabalken införa en regel om
att adoption bara får tillåtas om den bedöms vara till barnets bästa.
4. Riksdagen begär att regeringen ser över 25-årsgränsen för adoption.

2003/04:L279 av Lars U Granberg och Kristina Zakrisson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om skärpning av överförmyndarens tillsyn över gode män.
2003/04:L290 av Elisebeht Markström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om föräldrabalken.
2003/04:L291 av Kerstin Engle m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om överförmyndares tillsyn över gode män.
2003/04:L296 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av att förbättra regelverken runt instituten god
man och förvaltare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av att förbättra den tillsyn över instituten god
man och förvaltare som överförmyndare och länsstyrelse har att utöva.
2003/04:L299 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen återtar uppsägningen av den europeiska
konventionen om adoption av barn.
2. Riksdagen beslutar att upphäva beslutet att registrerade partner
skall ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.
3. Riksdagen beslutar att upphäva all följdlagstiftning till beslutet
att registrerade partner skall ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en heltäckande översyn av adoptionslagstiftningen.
2003/04:L305 av Lars Lindblad och Tobias Billström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om insemination.
2003/04:L307 av Eva Arvidsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om insemination.
2003/04:L312 av Monica Green m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av en översyn av föräldrabalkens regler.
2003/04:L316 av Gunnar Axén och Stefan Hagfeldt (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om arvsrätt för kusiner och deras avkomlingar.
2003/04:L317 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att en översyn snarast görs av gällande regler för talerätt vid hävande
av faderskap.
2003/04:L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
i föräldrabalken i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barns rätt att komma till tals.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barn skall få rätt till offentligt biträde i mål som rör
vårdnad, boende och umgänge.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om krav på särskild kompetens för offentligt biträde till barn.
7.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barns egen rätt att kunna säga nej till umgänge vid varje
tillfälle.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barns rätt att säga nej till umgänge, vid behov via offentligt
biträde.
10.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram tilläggsdirektiv till
utredningen Vårdnad, boende och umgänge angående föräldrars samtycke.
11.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram tilläggsdirektiv till
utredningen Vårdnad, boende och umgänge angående barns talerätt.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om föräldrars skyldighet att informera barnen om att de är
adopterade.
13.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan
ändring i lagstiftningen att barn i adoptionsprocessen får rätt till
information som kan antas vara av betydelse för barnet.
14.        Riksdagen begär att regeringen ålägger socialnämnden en skyldighet
att redovisa för rätten att information lämnats till barnet och att barnet
har fått komma till tals.
2003/04:L320 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att överväga åtgärder för att komma till rätta med problemet
med vårdnads- och umgängestvister i domstol.
2003/04:L329 av Jan Emanuel Johansson och Tommy Waidelich (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om barns rättigheter i familjerättsprocesser.
2003/04:L333 av Ulf Nilsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om översyn av rättsläget och praxis rörande talerätt vid hävande av
faderskap.
2003/04:L334 av Matilda Ernkrans m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om underhållsbidrag vid växelvis boende.
2003/04:L335 av Margareta Israelsson och Mariann Ytterberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om adoptants möjlighet att ingå äktenskap med sitt adoptivbarn.
2003/04:L341 av Bo Könberg (fp):
Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om reglerna för
underhållsansvar vid växelvis boende.
2003/04:L344 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om åtgärder för att förbättra den kommunala överförmyndarverksamheten.
2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändrad lagstiftning som ger kvinnor i samkönade par samma
möjlighet till assisterad befruktning som kvinnor i heterosexuella par.
2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda hur separerade föräldrar bäst kan informeras och
stödjas så att barnets behov får styra hur umgänget utformas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utvärdera dagens samarbetssamtal och att i utvecklad form
göra dem till praxis.
2003/04:So271 av Annelie Enochson (kd):

11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att socialtjänstlagens krav på att tillgodose det utsatta
barnets behov av beskydd och stöd skall gå före alla andra beslut i samband
med vårdnadstvister, trots att gärningsmannen inte är dömd, för att barnet
inte skall behöva möta sin förövare i form av påtvingat umgänge.
2003/04:So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

15.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommunens ansvar för god man.
2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):

11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att barnperspektivet skall vara vägledande i ärenden som
rör gemensam vårdnad och umgänge.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det i föräldrabalken tydliggörs att barnets skydd
mot en olämplig förälder är viktigare än barnets behov av kontakt med
båda föräldrarna.
13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda hur barn skall få kontakt med förälder som
umgängesvägrar.
14.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en bestämmelse att barn skall tillförsäkras det stöd och
den vård barnet behöver även om en förälder vid gemensam vårdnad motsätter
sig detta.
15.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en ny
lag om rätt för barnet att få ett barnombud som kan föra en från föräldrarna
fristående talan för barnets rätt i domstol.
16.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förkorta utredningstider i ärenden som rör vårdnad,
boende och umgänge samt att avskaffa de parallella processerna.
17.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anges om att verkställighetsmål överflyttas till allmän domstol
för att förhindra parallella processer.
18.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att pröva behovet av en särskild barnbalk.
19.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om möjlighet för familjer att erhålla budgethjälp.
2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

18.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
i relevant lagstiftning i enlighet med vad i motionen anförs om diskriminering
och att alla kvinnor oavsett sexuell läggning och eventuell parkonstellation
har samma rätt till insemination.
20.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om fler juridiska vårdnadshavare.</pre><pre></pre>